Presens konjunktiv

Konjunktiv är ett modus som uttrycker osäker handling som t.ex. önskan, möjlighet eller nödvändighet. Presens indikativ bildas enligt följande mönster:

be- + presensstam + personändelse

Konjunktivprefixet be- بـ är betonat. Om det finns ett -o- i presensstammen uttalas ofta be- som bo-. Ex:

	Singular		Plural
1.	beravam	بروم	beravim	برویم
2.	beravi	بروی	beravid	بروید
3.	beravad	برود	beravand	بروند

I sammansatta verb uteblir ofta konjunktivprefixet be-. Ex:

	Singular			Plural
1.	farār konam	فرار کنم	Jag flyr	farār konim	فرار کنیم	Vi flyr
2.	farār koni	فرار کنی	Du flyr	farār konid	فرار کنید	Ni flyr
3.	farār konad	فرار کند	Han flyr	farār konand	فرار کنند	De flyr

Om verbets presensstam börjar på vokal blir prefixet bi-. Ex:

	āmadan آمدن "att komma"
	Singular		Plural
1.	biyāyam	بیایم	biyāyim	بیاییم
2.	biyāyi	بیایی	biyāyid	بیایید
3.	biyāyad	بیاید	biyāyand	بیایند

Negation av presens konjunktiv

Vid negering av presens konjunktiv ersätts konjunktivprefixet be- av negationsmarkören na-. Negationsmarkören är betonad. Ex:

naravam

نروم

"Jag går inte (konj)".

Användningsområden

Presens konjunktiv används både som huvudverb och underordnat verb.

Konjunktiv som huvudverb

a) För att uttrycka önskan. Ex:

kāš (ke) biyāyad.

کاش (که) بیاید

"Måtte han komma".

N.B. Endast verbet budan ”att vara” har en så kallad optativ form (verbform som uttrycker önskan). Ex.

zende bād irān!

زنده باد ایران

"Länge leve Iran!"

b) För att uttrycka uppmaning i alla personer utom andra person singular (där används imperativformen). Ex:

beravim!

برویم

"Kom så går vi!"

ketāb bexarid!

کتاب بخرید

"Köp böcker!"

c) För att uttrycka tvivel och tvekan. Ex:

in māšin-rā bexaram yā na.

این ماشین را بخرم یا نه

"Borde jag köpa den här bilen eller inte."

Konjunktiv som underordnat verb

a) Efter modala hjälpverb. Motsvarar svenska konstruktioner där infinitiven styrs av modala hjälpverb i samma sats (se exempel). Konjunktionen ke که utelämnas ofta. Ex:

mix^vāhand fārsi yād begirand

می خواهند فارسی یاد بگیرند

"De vill lära sig persiska."

āhu xub mitavānad bedavad

آهو خوب می تواند بدود

"Gasellen kan springa bra."

b) Efter opersonliga hjälpverb som bāyestan بایستن (måste) och šāyestan شایستن (kanske). Šāyestan och bāyestan är infinitivformer, men det är endast formerna bāyad och šāyad som används i modernt språk. Ex:

bāyad beravam

باید بروم

"Jag måste gå."

šāyad fardā biyāyad

شاید فردا بیاید

"Han kanske kommer imorgon."

c) I bisatser

1. I allmänt underordnade "att-satser" som fungerar som objekt till verbet i huvudsatsen om "att-satsen" syftar på framtiden. Ex:

omidvār-am ke biyāyi.

امیدوارم که بیایی

"Jag hoppas att du kommer."

2. I finala bisatser som uttrycker handlingens syfte och inleds med ke که, tā تا eller barāye inke برای اینکه. Ex:

murče-hā dar tābestān dāne jam' mikonand, tā dar zemestān āsude bāšand

مورچه ها در تابستان دانه جمع می کنند، تا در زمستان آسوده باشند

"Myrorna samlar säd på sommaren, för att vara trygga på vintern."

3. I allmänna relativsatser, som inleds med harkas هرکس (vemhelst), harvaqt هروقت (närhelst) eller harjā هرجا (varhelst). Ex:

harkas kerm-e abrišam-rā bebinad, gamān mikonad morde ast.

هرکس کرم ابریشم را ببیند، گمان می کند مرده است

"Vemhelst som ser silkesmasken, tror att den är död"

4. I vissa konditionala bisatser som syftar på framtiden. Ex:

agar bačče xub bex^vābad, behtar yād migirad.

اگر بچه خوب بخوابد، بهتر یاد می گیرد

"Om barn sover bra så lär de sig bättre."

5. Efter konjunktiva fraser som börjar med be jāye inke به‌ جای اینکه‌ , dar 'avaz-e در عوض , bedun-e inke بدون اینکه‌ , piš az ānke پیش از آنکه‌ , qabl az ānke قبل از آنکه‌ , joz inke جز اینکه‌ , ġeir az inke غیر از اینکه‌ m.m.. Ex:

piš az ānke ṣedā-ye aẕān az goldaste boland bešavad, man miravam birun

پیش از آنکه صدای اذان از گلدسته بلند بشود، من می روم بیرون

"Innan böneutropet ljuder från minareten ger jag mig iväg’"