Imperativ

Speciella imperativformer (=uppmaningsformer) finns bara i 2^a person singular i persiska. För övriga personer används presens konjunktiv för uppmaningar.

Imperativ bildas på samma sätt som presens konjunktiv, dvs. genom att prefixet be- läggs till verbets presensstam. Dock saknar imperativformen personändelser.

I negativ form ersätts be- av na-.

Om verbets presensstam börjar på vokal är prefixet bi-. Finns det ett -o- i verbstammen uttalas be- ofta bo- i talspråk.

Exempel:

Infinitiv			Imperativ
gereftan	گرفتن	att ta	begir	بگیر	ta!
āmadan	آمدن	att komma	biyā	بیا	kom!

Vissa verb har något oregelbundna imperativformer. Ex:

Infinitiv			Imperativ
raftan	رفتن	att gå	boro	برو	gå!
davidan	دویدن	att springa	bodo	بدو	spring!

Sammansatta verb tappar ofta sitt be- i jakad form. Ex:

Infinitiv			Imperativ
bar dāštan	بر داشتن	att ta upp	bar dār	بر دار	ta upp!
farār kardan	فرار کردن	att fly	farār kon	فرار کن	fly!

Specialverben budan och dāštan har följande imperativformer:

Infinitiv			Imperativ
budan	بودن	att vara	bāš	باش	var!
dāštan	داشتن	att ha	dāšte bāš	داشته باش	ha!

Exempel:

rāḥat bāš

راحت باش

"Koppla av!"

in pul-rā dāšte bāš

این پول را داشته باش

"Ha de här pengarna (hos dig)".