# ID: svediakorp-per987
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1894
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,819
# sentences: 587
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm.
N:r 37 (352) Fredagen den 14 september 1894.
Prenumerationspris pr ar: ldun ensam kr.
I d u n s M o d e t i d n i n g jämte k o - lorerade p l a n s c h e r — • » I d u n s M o d e t, utan k o l.
p l ... » H y r »: 5: Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr. Allm.
4: 3: telef.
6147.
P r e n u m e r a t i o n s k e r å alla post- anstalter i riket.
Redaktör och utgifvare: FRITHIOF H E L L B E R G.
Träffas s ä k r a s t kl. 2 — 3.
Redaktionssekr.
: Charlotte född Y id denna tid bar åter namnet » Grundtvig » varit synligt i tid- ningarnas spalter och all- tid förenadt med den sak, som måhända mer än hans skrifna verk kan kallas hans andes och hans hjär- tas äkta barn: folkhög- skolesaken.
Långt efter det hans stora diktverk och vetenskapliga arbeten skola synas föråldrade, skall detta hans verk fort- lefva med ungdomsspän- stighet eller rättare med allt större och större man- nakraft.
Ty det är grundadt på en stor, evigt sann tanke: ungdomstiden, icke barn- domen, är den bästa fru- verklig omfattande upp- lysning — lifsupplysning.
Universitet, konstaka- demier, landtbruksinsti- tut m. fl.
anstalter sam- lade i sina salar unge män, som skulle ägna sig åt vissa yrken.
Men (irundtvig såg, att en ungdomsskola för hela folket vore af nöden, om detta folk skulle bli vär- digt den ställning det alltmera intog i fria sta- ters rad.
Han ville ska- pa en fri och ljus sam- lingsplats, där man kunde finna lefvande och sann bildning i förening med praktiskt gagnande yrkes- undervisning, och hvar- J. Nordling.
helgfri Aktiebolag 7. de årg.
T J t g l f n l n g s t l d: hvarje Jtiuns Tryckeri fredag.
Lösnummerpris I 5 ö r e (lösn:r endast f ö r komplettei ingår.)
A n i M t n s p r i s: 35 ö r e p r n o n p a r e i l l e r a d.
F ö r » P l a t s s ö k a n d e » o. » L e d i g a p l a t s e r » 25 ö r e för h v a r j e p å b ö r j a d t tiotal stafv.
U t l ä n d s k a a n n o n s.
70 öre p r n o n p.
- r a d.
Schröder, Wagner.
ifrån ungdomen efter slu- tad kurs kunde spridas ut öfver landet och åter- gå en hvar till sitt sär- skilda yrke eller till sin särskilda lifsvcrksamhet.
Det är nu jämnt femtio år sedan denna tanke uttalades i norden.
Det var vid ett väldigt folk- möte å » Skamlingsban- ken » i Södra Jylland.
Och tanken slog rot, om ej genast hos de många tusenden, som lyssnade till densamma, så dock, hvad bättre var, inom en framstående dansk man, i hvars makt det låg att förverkliga den.
Det var etatsrådet Flor, som bil- dade Ködding folkhögsko- la, belägen något söder om Kongeå i Nordslcs- vig eller » Sönderjylland ».
Denna skola blef snart en härd, från hvilken upplysning och sann bild- ning utstrålade, värmande otaliga unge dansko män.
År 1861 inträdde i där- varande lärares krets så- som föreståndare för sko- lan- Ludvig Schröder, nu- mera den berömde histo- rikern och riksdagsman- nen, stiftaren af » Askovs utvidgade folkhögskola ».
Han var då — som för- öfrigt ännu — en af (Irundtvigs varmaste lär- jungar och tillhörde den krets af högt begåfvade
Framåt i striden — En strid oss värd!
Framåt för friden Med fridens svärd!
unga studenter i Köbenhavn, som gick under namn af » lilla theologicum », och i hvilken, utom han själf, funnos män, hvilkas namn numera tillhöra de i Danmark mest uppburna och älskade.
Genom honom erhöll Rödding folkhögskola ett mer än någonsin väckande inflytande i så- väl folklig som kristlig riktning.
Ty själf hi- storiker och såsom sädan framstående förfat- tare, ansåg han en af folkhögskolans största uppgifter ligga däri, att den skulle väcka ung- domens lust för ett kraftigt verksamt lif.
Så- som ett medel till en sådan väckelse ansåg och anser han ännu framför allt en god och lef- vande historisk undervisning, ty denna kan och bör infora ungdomen i lifvets större uppgifter och så bilda cn motvikt mot ett blott och bart uppgående i egen ekonomi och i en tankegång, som endast omfattar det egna jaget, men ej samhället.
För sannings ära På sannings stråt, För kärleks lära Framåt, framåt.
C. V. - Modin.
Men ännu skulle Askov ingå i ett nytt skede.
Hösten 1 8 7 9 fördes folkhögskolesaken i Nor- den ett stort steg framåt: Askovs utvidgade folkhögskola bildades då, en verklig » universi- tetsutvidgning », ty Askov är numera i sanning ett folkuniversitet, värdigt sin upphofsman, (Irundtvigs stora tanke.
Här finnas nu om- kring tolf lärare, de flesta bosatta invid Askov.
Och hit komma elever från hela norden, från Island, Finland, Amerika.
» Samskolan » är genomförd och har visat ypperligt resultat.
Särskildt hushåll och sär- skild undervisning i kvinnlig slöjd äro anord- nade för dc kvinnliga eleverna.
I sitt stora och betydelsefulla arbete för danska folkets höjande har Ludvig Schröder en hjälp och ett stöd, utan hvilket helt visst Askov ej vore den plats, vi lärt oss älska.
Väl har han vid sin sida många bepröfvade vänner och framstående lärareförmågor.
Men Att han ej ensidigt förbisåg afven andra den som gör Askov till mer än en skola, till medel att rusta landets ungdom till en god ett hem, där man känner hemmets värme och kamp i lifvet, har hela hans stora lifsverk i trefnad, där man påverkas af en ädel tanke- Asknv nogsamt utvisat.
Ty i en verklig folk- gångs djupa inflytande, det är Sehrödera rikt bildning skall intet försummas af det, som kan begåfvade och stilla och trofasta hustru, fru Hon är utveckla en mans eller kvinnas anlag och fär- Charlotte Schröder.
född Wagner.
digheter.
Sådan är hans åsikt.
Oeh detta är den varma medelpunkten; från henne utstrålar ju, som bekant, ock den uppgift, hvarje rätt alltid denna innerliga moderlighet, som kom- mer skolans elever att anse Askov som ett ledd folkhögskola omfattar såsom sin.
1840, - 50 och - 60-talen voro i Danmark hem för deras hjärtan.
Blid och lugn, glad upprörda, och särskildt blef den senaste tids- och fryntlig, men dock med högrest värdighet perioden olycksbringande för detsamma.
Ty tager hon sig an allt och alla.
Hon har va- 1864 ars krig med Tyskland slöts till djup rit, som sagdt, en moder ej blott för sin egen smärta för danska folket: en del af dess eget talrika barnskara, utan ock för de otaliga, som k i ii i och blod slets från dess kropp.
» Siin- under årens lopp vistats på Askov — en äkta derJylland » blef tyskt — Kongeå blef gräns- » dansk » moder, som med kärlek och vaket in- tresse följer Danmarks barn och glades öfver linie.
Rödding folkhögskola, så varmt fosterländskt deras framgång, deras sträfvan i lifvet till präglad, måste — för någon tid åtminstone — Danmarks gagn och ära.
Men hon är dess- stänga sina dörrar.
Som med ett slag afbröts utom en kvinna, genomglödgad af en stark och den verksamhet, hvilken i trettio är varit till orubblig kristen tro och tillhörande den grundt- välsignelse för det land, som mot sin vilja nu vigska riktning, hvilken i hög grad visat sig mäktig att värma sina vänner för människolif- lades under främmande herrar.
Men Schröder och hans inedlärare förlorade vets högre uppgifter och att reformerande in- ej modet.
Strax norr om samma å började gripa i lifvets — ej minst hemlifvets — alla de i två låga, halmtäckta bondhus en ny folk- större och smärre förhållanden.
högskola, Askovs.
Nordsjöns oeh slättens vin- Detta visar sig äfven i fru Schröders hem.
dar svepte öfver de vida fälten och de båda Hennes hushåll, bestående af ett par hundra tarfliga byggnaderna, hvilka icke funno skydd personer och eu mängd tjänare, går lugnt och af platsens enda träd, en gammal ask.
Dock gladt; alla sträfva af bästa förmåga att fylla — med friska tag börjades här ett skolarbete den uppgift, som den ädla husmodern ålagt i samma anda som förr i Rödding, men just dem.
Ty liksom sin man besitter fru Schröder på grund af den olycka, som tyngde Danmarks en sällsynt organisationsförmåga; hon har god folk, med oändligt mycket större kraft.
Det blick för människor och förstår anvisa cn hvar var, som om hvarje andens sena spändes för hans rätta plats.
Och hon besitter en viss att rycka upp folket ur dess dofva sorg.
Och storslagenhet ej minst däri, att hon på sitt sätt allt mer och mer spred sig från dc folkhög- kan öfverse med småsaker samt fästa vikten skolor, som nu uppstodo: Vallokilde, Testrup vid det väsentliga, det stora hela — en konst, in.
fl., den öfvertygelscn, att danska folket den tyvärr få husmödrar äga.
kunde åter resa sig, endast om hela dess ung- En viss häftig lidelsefullhet kan emellertid dom i håg, vilja, oeh förmåga undfick den ut- understundom bryta fram hos henne oeh liksom veckling, scuu endast cn allmäntbildande skola med ens rycka henne ur det blida lugnet.
Det för vtlxna kan skänka.
1 flere tusental ström- är, när någon af do idéer anfallés, hvilka så att ma sedan dess årligen unga danska män och säga uppbära hela hennes lif.
Som en lejoninna kvinnor till dessa, folket allt kärare vordna kämpar hon då för sin sak.
Och en hvar, skolor.
Trettio år ha gått, sedan olyckans da- man eller kvinna, som af varmt och ärligt gar nedslogQ Danmarks friska mod; mer än en hjärta ägnat sitt lif och sin kraft åt folkhög- » folkhögskolegeneration » har sedan (J-rundtvigs skolans oeh folkupplysningens stora sak, vet af första tal på Skamlingsbanken besökt ung- erfarenhet, hvad det vill säga att kämpa mot domsskolans salar; och alltjämt komina de un- småsinne, förtal och afund.
gas skaror till de ställen, där deras föräldrar Mången har i fru Schröder sett en kvinna rönt så kraftig inverkan för lifvet.
af mera » gammaldags * åsikter, enär hennes % verksamhet ägnats hemmet, det mindre privat; eller det stora skolhemmet.
Hennes fordrar på kvinnan är den, att hon först och främsi skall väl fylla den speciella bestämmelse, som kvinnligheten ålägger henne: vara god maka, moder, tjäuarinna, uppfostrarinna samt i kraft just af sina kvinnliga egenskaper vara mannens sanna hjälp och stöd i råd och dåd.
Men hon är på samma gång genomträngd af många af de idéer, hvilka förfäktas af » kvinnosakens » för- kämpar.
Hon känner t. ex. starkt ansvar gent emot sina döttrar; ty hon anser, att en moder begått ett brott, om hon uppfostrar sin dotter att bli » sin mans dyrbaraste lyxartikel »; hon vill, att denna dotter skall bli en nyttig med- lem af samhället, och därför skall hon i tid lära sig arbeta; hon skall få utveckla alla sina anlag, vare sig dessa ligga ät det praktiska, intellektuela eller estetiska.
Dessa sina åsikter har hon själf förverkligat, ty hennes döttrar hafva ett eller annat ar måst såsom tjänarinnor vistas i goda hem: » man blir aldrig en god husmoder, utan att n i a n verkligen förstår en tjänares ställning, » brukar hon säga.
Men dessa hennes döttrar äro dessutom väl hemmastadda i musik och sång, teckning m. fl.
talanger, som känneteckna den bildade kvinnan.
Fru Schröder förfäktar vidare med stor värme den gifta kvinnans rätt att iiga laglig myndig- het öfver det gemensamma boet, att mannen icke utan hennes samtycke bör få gä i borgen o. s. v. Kort sagdt: hon kräfver af den gifta kvinnan, att denna i allo skall vara mannen en värdig medarbeterska, lians like i verklig bildning.
Själf besitter fru Schröder denna senare; de uppsatser och skildringar af hennes penna, hvilka ibland synas i danska pressen, vittna därom.
En s. k.
» fremskridtskvinde &gt; .yttrade cn gång om henne:.
.
.
» Fru Schröder.
.
.
ja, hvad skall man egentligen säga om henne annat, än att hon är sin mans hustru. » Dessa ord, hvilka i den talandes mun inne- buro ett » modernt » förakt, är för mig ett he- dersomnämnande.
Ty att fullt ut kunna vara » sin mans hustru » är ej en ringa sak, åtmin- stone för den, som häri ser en allvarlig upp- gift, och särskildt när mannen är högt begåf- vad oeh ställd i en lifsvcrksanihet, som af hu- strun kräfver sympati, förståelse och äfven di- rekt inedarbete.
Den kvinna, som fyller de fordringar, hvilka en sådan lifsställning med- för, tillhör ej de vanliga.
Hon står som ett mönster för inånga af sitt kön.
En sådan kvinna är Charlotte Schröder.
De yttre dragen i hennes lifshistoria äro i det hela enkla.
Hon är född den 2 '.!
septem- ber 1844 och tillhör en gammal militärsläkt.
T rak linie härstammar hon äfven från Luther, och i arf inom familjen gar ännu ett litet emal- jeradt kors, som tillhört Luthers dotter Mag- dalena.
Hennes farfar var den kände och vördade öfverste Wagner; äfven hennes far var öfverste och ansedd officer; hennes bröder, öfverstelöjt- nant och kyrkoherde Wagner, äro båda fram- stående män.
Vid sexton års ålder blef him förlofvad med Ludvig Schröder, och den 27 september 1862 stod brölloppct.
Med sin man deltog hon i arbetet vid Rödding, där under kriget 18fi4 fienden en natt omringade huset oeh
IDUN 1894 som » krigsfånge » bortförde henne mor, öfver- stinnan Wagner.
M e d sin man har hon sedan skapat detta A s k o v, dit landets egna söner o c h döttrar med stolthet kommit f ö r att inhämta hjärtats o c h tankens ökade bildning, o c h där främlingen känner, att det hos Danmarks folk finnes en storhet, den olyckan 18t&gt;4 icke nedslog, utan väckte.
— Ack — sade fadern — männen, helst poeter, Sä underligt sig nu för tiden skicka.
Han kanske föder dig med rim och meter, Och sådant skal!
du äta, stackars flicka!
Det nuvarande A s k o v består ej längre af två låga hus med ett enda gammalt askträd.
Ute på den stora slätten ligger det nu som en o a s; de stora skolbyggnaderna med den lummiga, rika trädgården omgifvas rundt o m af smärre prydliga, i grönska inbäddade hus.
Här b o de många lärarefamiljerna.
Vidare finnes det b o - städer för alla slags handtverkarc, butiker, bok- och konsthandel, fotograf m.
m.
D e t hela är en stor, lifskraftig, af Danmarks folk hedrad o c h värnad institution.
— Kanhända — yttrade en annan åter — Poeten för alt smaka hymens fröjder Pä Helikon palatset bygga låter, På sluttningen utaf Parnassens höjder.
1 dessa dagar samlas här i fru Schröders hem en stor skara män o c h kvinnor från hela norden f ö r att högtidlighålla minnet af den dag för 50 år sedan, då den vördnadsvärde bi- skop Grundtvig uttalade det ord, som tagit lefvande gestalt i nordens folkhögskola.
— Ja — suckade en fru, en af de fromma — Hvem vet, hvar ni få bygga edert näste; I rosenkalkar kanske, som stå tomma; Men kanske ni befolka himlens Jäste.
— Ack, kära flicka, hvilka rika skänker Skall man ej ge dig till ditt bröllopssmycke!
Med, himlens blåa stjärnemantel tänker Jag daggpärlhalsband passar bra i stycke.
— Serafers afund kommer du alt väcka, Ty att din skonhet fägna skall man marken Med mattor af jasmin och na?
dus täcka Och låta näktergalen slå i parken.
— En kyss din sälle man skall ge sin maka Och skall dig som en liten engel rosa.
Det kanske blir det enda du får smaka, För en poet är middagen ju prosa.
En salfva ljöd af skratt i skilda toner, Som grymt, satiriskt, infernaliskt klungo.
Måtte denna nordens främsta folkbildnings- De färgade två kinder som pioner, anstalt ännu under många år känna värmen Och tårar i min engels ögon tvungo.
af denna kvinnas dunska hjärta!
Cecilia Bååih-Holmberg.
— Hur länge räcker väl din kärleksyra!
Ditt öde, arma barn, är redan giftet.
Att drömma blott om stjärnor, sol och lyra, Säg, tror du det är lyckan här i lifvet?
familjerådet.
Af Juan de Dios Peza *.
För Idun från spanskan af K. A. Hagberg.
dJvem tyder väl den underbara lagen, l Som fattigdom och kärlek sammanbinder * — Familjeråd man hållit häromdagen Att lägga för tvä ungas kärlek hinder.
En liten gubbe, tyngd och böjd af åren, Ar presidenten vid familjehärden.
Ej nog med att han silfver bar i håren, Han är det, som bragl fästmö min till världen.
I mjuk och stoppad länstol vid hans sida En sjutliårs malrona har stämt möte, Med ord och miner, ingalunda blida.
En liten knähund bär hon vid sitt sköte.
Bakom dem sitta som konsultativa En ser, sju stycken husets bästa vänner.
Och deras anleten tillkännagifva, Att rättvis harm hvar en utaf dem känner.
Men midt ibland dem, under ulan like.
En skatt hvartill man maken aldrig finner, Ses lik en cngel från ett högre rike Den kvinna, för hvars skull mitt hjärta brinner.
— Nå, tala om för oss, om sant man säger — Ironiskt frågade den gamla henne — Man påstår du en ståtlig fästman äger, En stor poet med lager kring sitt ännc!
— Ja — sade Hickan, då man henne sporde — Jag nekar ej, jag älskar honom mycket.
— Dig, barn, jag — sade fadern — banna borde!
Och modern ropade: nej, hör del stycket!
— Din oförskämdhet inga gränser känner.
Du anspråk, shjna, har som ingen annan — Skrek gycklande en af familjens vänner Och slog högtidligt med sin hand för pannan.
— Poem blott fraser äro, hvilka ljuga, Och glitterguld — tog modern åter ordet — Och jag slår vad, hans lagerkransar duga Ej ens att krydda steken uppa bordet.
— Må du ifrån en fästman bli förskonad, Som drömmer blott om månsken och naturen.
Om han bär lagerkrans som hufvudbonad.
Till månsken passar honom bäst tonsuren.
* J. de Dios Peza, född 1852, är en af Mexi- cos förnämste nu lefvande skalder.
— Du får en ställning i societcten, Får umgås endast med förnäma kvinnor, Fast det blir kanske tomt i ensamheten Att få visiter blott of sånggudinnor.
På nytt ett skratt — ett skratt förutan ände.
Då steg från stolen plötsligt upp min flicka.
Hon allvarsam och lugn dem ryggen vände Och gick så, utan att tillbaka %licka.
Man ropade förgäfvcs; ej hon hörde.
Likt stjärnorna på himlens fäste skrida, Hon majestästiskt stolt och skön sig förde Och trädde fram till fönstret vid min sida.
— Kom älskling — sade hon — man sagt det vara För oss en dårskap att om kärlek drömma.
O himmel!
Svika dig för armod bara.
O fasa!
Att för armods skull dig glömma.
Vår unga kärlek de fördärfva vilja, Oändligt rik den är, de tj förstå det.
Gif mig en kyss, de kunna oss ej skilja.
O huru armt är ej familjerådet!
295 Och hur frivilligt vi än gifva och uppoffra oss själfva, droppe för droppe, den stund kan nog komma, då vi i bitterhet vända oss bort från våra egna barn och säga: nej, sa me- nade jag det dock icke.
När allt kommer till allt, är kanske denna vår böjelse att uppoffra oss för våra egna barn ej så mycket att be- undra, ty vi göra det ju af instinkt.
Instinkt- messigt röja vi hvarje sten ur deras väg; det är att följa vårt eget hjärtas drift, då det där- emot skulle kosta själföfvervinnelse att lära dem göra det själfva.
Men låt oss icke tala i bilder, låt oss draga fram några hvardagliga exempel.
Hvarför t. ex. lägga allt möjligt, som de behöfva, all- deles framför näsan på dem?
Hvarför icke lära dem att själfva tänka på, hvad de be- höfva, och själfva ta fram det?
Och natur- ligtvis både gossar och flickor.
Det finns ingenting som hindrar, att en gosse besudlar sina manliga händer med att öppna ett linne- skåp, söker fram sina underkläder, undersöker, om de äro hela, och är det så intet annat än en knapp som felas — så borde han själf kunna sy i den.
Ä r det inte för galet kanske, att det i hela vida-Sverige knappt finnes tio män, som kunna sy i en knapp?
Skräddarne undantagna för- stås, ty de sy i knappar så bastant, att knap- past någon kvinnohand förmår få dem ur!
Men där kunna vi se, hur skickade män:; en äro också till att sy.
» Det finns inte något fack, hvari kvinnorna stå öfver männen; till och med i kok- och skräddarekonsten - kvinnornas egentliga om- råden — äro vi dem öfverlägsna, när vi själfva vilja, » sade en ung man till mig vid en di- spyt om kvinnornas förmåga.
Utan att nu närmare gå in på detta ömtåliga ämne, skola vi endast fästa oss vid dessa själfsäkra ord: » när- vi själfva vilja. » Männen kunna alltså, bara de vilja, mycket väl utföra kvinnliga arbeten, och utan att afse någon stor revolu- tion på detta område, menar jag, att de kunde taga ifrån oss en hel del småarbeten, som hittills varit öfverlämnade åt » mors händer ».
Men då må också vi mödrar vänja oss af med att passa upp de unga herrarne så flitigt i hemmet.
V i borde mycket mera tänka på att göra både gossar och flickor till själfständiga män- niskor och lära dem icke blott kärlek till, utan äfven respekt för » mors händer ».
K.
L.
" Mors händer. "
§| [an någon tänka sig en stämningsfullare rubrik?
Bara dessa två ord upprulla för oss bild efter bild; vi tänka alla på vår egen mor och kyssa i tankarna de gamla tro- fasta, flitiga händerna.
Men j u mera vi tänka på dem, dess mera röras vi, och till sist blan- dar sig i vår rörelse något, som liknar sam- vetsagg, ty » mors händer » borde icke vara fullt så rörande.
I de allra flesta hem — det ge3 naturligt- vis undantag — är det allt för mycket för mors händer.
Ofta, mycket ofta ser det ut, som om barn och unga människor vore idel egoism, och som om det vore nödvändigt att först själf bli far eller mor, förrän man får upp ögonen härför.
Men fortfölja vi tanken vidare, så måste vi medgifva, att föräldrarne, och i all syn- nerhet vi mödrar, själfva bära skulden för detta.
I vår öfversvallande kärlek och i vårt behof att göra lifvet ljuft och lätt för våra barn uppfostra vi dem till att bli egoister.
Kvinnornas arbetsfält.
jedanstående tabell, som utgör ett utdrag ur skattelängderna i England, visar, i hvilken förvånande grad kvinnor i detta land inträngt i det allmänna lifvet, och med hvil- ken framgång de ägna sig åt sysselsättningar, som hos oss oftast bestridas af män.
Be- grundandet af nedanstående siffror skall må- hända uppmuntra en och annan svensk kvinna till större företagsamhet och till utvecklande af något mera kraft för att skaffa sig en tryggad ekonomisk ställning och en sorgfri ålderdom.
Vårt lands lagar lägga intet hin- der i vägen för kvinnans verksamhet i de fack, där hennes engelska systrar, som här nedan synes, gått före.
Och den allmänna uppfattningen om hvad som är rätt och pas- sande skulle näppeligen heller vända sig emot kvinnan eller lägga stenar i hennes väg.
Tvärtom våga vi försäkra, att de som för3t
I U U N resolvera sig för att göra en början, skulle röna den största uppmuntran.
Den engelska » Census » för skattebelagda kvinnor ställer sig sålunda: 1881.
1891.
Befattningar i statens tjänst _.
7,370 8,546 Apotekare och kemister 631 1,340 Arkitekter — 19 Bokbindare 10,592 14,249 Boktryckare 2,202 4,527 Bokhandlare, skriftställare och tid- ningsutgifvare 1,672 2,240 Civilingeniör • — 1 Fotografer och deras biträden 1,309 3,032 Förgyllare, 330 453 Guldsmeder och juvelerare 3,753 3,426 Handelsbokhållare och kassörer.
.
.
6,414 17,859 Handelsresande för firmor — 165 Hårfrisörskor och perukmakare 768 1,274 Juridiska biträden 100 166 Kram- och klädeshandlare med bi- träden 28,781 46,347 Litografer 135 349 Målare, gravörer och skulptörer 15 127 Sjuksköterskor och föreståndarinnor å välgörenhetsinrättningar 37,821 53,944 Telegrafister och telefonister 2,228 4,356 Trädgårdsmästare och fröhandlare ... 3,098 5,046 Trädsnidare 28 52 Urmakare 775 1,363 Om den enda kvinnliga civilingeniören må anmärkas, att hennes namn är miss, Philippa Fawcett, dotter af professor Fawcett.
Hennes djupa insikter i matematik ha väckt ett be- rättigadt uppseende bland fackmän.
Också är hennes » Office » af allmänheten ganska an- litad.
1894 En gång i veckan det ordinarie numret med dess rikt växlande innehåll af upp- satser i alla ämnen, som beröra kvinnor- nas och hemmens intressen, intressanta biografier och kvinnoporträtt, praktiska röu för hus och hem, kostnadsfria lakar - råd, frågor och svar, matsedlar för hvarje dag i veckan året om, underhållaude no- veller, poesi m. m., allt under medverkan af de bästa inhemska pennor.
blankett, som ni ifyller och — med bifogande af den nyanskaffade prenumerantens postkvitto — insänder till: Redaktionen af ldun, Stock- holm, hvarefter pärmarne med första tillsän- das Eder.
Stockholm i september 1894.
Redaktionen af ldun.
Öppet bref till fliekor, O m som Ti / f julen Iduns rikt titstyrda julnummer, O cz o s_ - SÉ C /} rö • o c 03 ' — hvilket, med det omfång och den utstyrsel det i år erhåller, en- samt måste anses värdt hela prenumera- tionsaigiften.
Julnumret blir i år större än något föregående år och förses för för- sta gången med ett särskildt omslag i färg- tryck i likhet med Julkvällen, Jul och de öfriga stora jultidningarna.
Hela num- ret tryckes för öfrigt / flere färger och förses med ett 40-tal charmanta i Wien utförda illustrationer af våra förnämsta svenska tecknare.
De literära bidragen uppvisa ock våra allra bästa namn, såsom: Alfhild Agrell, Cecilia Bååth-Holm- berg, Sigrid Elmblad, Jane Gernandt, A m a n d a Kerfstedt, Ellen Key, Selma Lagerlöf, Mathilda Langlet, Lea, Vil- m a Lindhé, Helena Nyblom, Mathilda Roos, Rust Roest, » Snorre », Anna Wahlenberg, Eva Vigström, Thore Blanche, Daniel Fallström, Per Hall- ström, Frans Hedberg, Frithiof Holm- gren, Claes Lundin, Georg Norden svan, Josef Rosenius, Birger Sehöld ström, Curt Thelander m. fl.
Till det vilja » gå frun tillhanda. » pjäromdagen hade jag en sådan där dag, då göromålen hopa sig.
Viktiga bref väntade på att blifva besvarade, folk skulle ha besked och tillsägelser, frukt och bär skulle göras i ordning för vinterbehofvets burkar och flaskor, och vänner och fränder kommo för att aflägga redogörelse för den gångna som- maren och höra, huru min förflutit.
Det där programmet känner nog litet hvar till och kunde tillägga nummer efter nummer.
Allt blef gjordt i sinom tid, såsom det väl ock blir i andra hus, men man har det » snärjigt » och tänker på kommandot eller uppmanings- tillropet: Arbeta villigt där!
När jag en annan dag åter hade att unge- fär gå igenom hela ofvan uppräknade för- middagsarbete, kom jag att tänka på något som, om det icke kan sättas under rubrik: » också en biförtjänst » — snarare tarfvar det odelad tid och intresse — dock kunde vara skäl att framlägga för dem, som vilja arbeta.
ta Många arbetssökande hafva sina hem i huf- vudstaden eller andra större samhällen.
Många af dessa införa annons eller svara på annon- serad plats om arbete utan lön, endast mot J t e noga beaktas af alla våra godt bemötande.
Om de, som bo i Stock- literära värdet kommer utan gensägelse holm, anmälde sig, på Fredrika Bremer För- =3 Iduns julnummer att stå främst bland alla bundets byrå t. ex., att de voro villiga att läsarinnor!
- a julpublikationer.
mot dagspenning gå till och ifrån för att " CO hjälpa till i husen med sådana förefallande göromål, som åligga husmodren, är det min tro, att de — likaväl som de flickor, ca I Iduns roinanbiliotek erhålla dessutom hvilka gå i husen och sy och äro kända E alla prenumeranter för sista kvartalet en för godt arbete, vänligt väsen och allmän B fullständig svensk originalroman på omkr. hygglighet — snart skulle få en kund- cz OJ 200 sidor, för ldun nyskrifven af en de- krets och vara ständigt upptagna och upp- buterande författarinna, nämligen » Gu / I- tingade långt i förhand.
Maskiusömnad, lag vifva- » af C. von Hahn — synnerligen un- ning, finbakning, syltning, de med bär och erhåller hvar och en af våra läsarinnor, som derhållande och lättläst samt försedd med frukttiden sammanhörande göromålen, stryk- åtager sig den helt visst ganska ringa mödan - o a 12 vackra helsidesillustrationer af Jenny ning, gardinlagning och ordnandet till den att auskaffa en enda ny prenumerant för si- &gt; Nyström.
Denna intressanta roman be- stora ofreden, ett våuingsombyte, äro allt syss- sta kvartalet (oktober — december) af ldun gynner, som sagdt, med första oktober- lor, som kunde kräfva dylik extra hjälp.
I för i år.
Redaktionen har nämligen bealutit numret och blir komplett till årets slut månget hushåll, där hvarken råd, utrymme, att för detta kvartal under särdeles gynnsam- samt måste, äfven den, enligt gängse bok- vanor eller håg kunna veta af barn- eller ma villkor anordna en profprenumeration öf- lådspris anses ensam mer värd än hela husmamsell, skulle ni kunna göra eder nyttiga ver hela landet, på det att tidningen och dess prenumerationspriset.
och kunna påräkna husmodern såsom kund.
sträfvanden för de svenska kvinnorna och Under dennas sjukdom eller bortvaro skulle hemmen må bli kända i ännu vidare kret- hon kunna hafva en god och pålitlig hjälp i sar än hittills och vi åter må komma ännu eder, om hon haft tillgång och vant sig vid att ett stycke närmare vårt mål att göra ldun till Dessutom erhåller under december må- få tillfälligt bistånd af eder därförut vid förefal- ETT F Ö R E N I N G S B A N D M E L L A N nad hvarje prenumerant extra ett åtta- lande behof.
Hvad sägen I om mitt förslag sidigt, rikt illustreradt nummer, behand- och mina funderingar öfver syltkitteln?
I prak- ALLA S V E N S K A H E M.
lande allt som rör barngarderoben.
tiken och genom erfarenhet ordnade sig snart Våra läsarinnor tjäna därför först och främst nog förhållandena och lämpade sig efter för sina egna intressen genom att bistå redaktio- Ärade läsarinnor, då Ni framhålla det här nen i denna sak, ty vi våga tro oss tillfylles ofvan sagda, bör ovillkorligen hvar och en af handen varande omständigheter.
ha ådagalagt, att våra omsorger och omkost- Eder kunna anskaffa en ny prenumerant på Ni kunde bo i hemmet, ni hade söndag nader för tidningens redigerande ökas och Iduns sista kvartal för i år bland edra vän- och helger för eder själfva — - och ombyte är kunna ökas naturligtvis just i och med dess ner och bekanta.
Och till hvar och en, som ju något som förnöjer.
Sparbanksboken är ju växande spridning.
V i hoppas också, att det gör, sända vi som sagdt, gratis och garantien för en slant på gamla dagar, och ingen af våra läsarinnor skall försumma att portofritt vackra k / othpärmar ti / 1 Iduns ro- den kunde ' likaväl tillgodoses under dylik am- skaffa sig den här erbjudna fördelen, lika manbibliotek för l år, försedda med guld och bulatorisk verksamhet, som om ni ena gången visst som ingen af dem är i den ställningen, svartsirningar och i färg efter eget val: rödt, resa till en plats långt i norr och den andra i tt hon ej kan värfva en ny prenumerant grönt eller brunt.
Den af Eder anskaffade lika långt söderut, med ringa eller kanske för de svenska hemmens organ.
För den nya prenumeranten bör snarast möjligt verk- rent af ingen lön.
ringa kvartalsafgiften af kr.
1: 50 erhåller ställa prenumerationen å närmaste postanstalt.
Det blir ju uugefår en sådan verksam- nätt / igen hvarje prenumerant följande valuta: I dagens annonsbilaga finner Ni en urklipps- het, som tidningarnas notisafdelning berättat ^ärrriar - gratis till Iduns romanbibliotek för hela årgången 1894 Flossa-apparaten '.
: i G. Hedbergs patent.
Pris: 4 kr.
Obs.!
Endast denna apparat berättigar till deltagande 1 Iduns pristäfling.
Bästa konstruktion.
Prisbilligast- Förevisas dagl.
vid v å r utställning i Industripalatset- Liedberg &amp; Bäckgrens maskinaffär 3 A Klara V. Kyrkogata, Stockholm.
IDUN 1894 om att den numera utöfVas af arbetssökande och arbetsbehöfvaude kvinnor i Amerika.
Det är på anstiftan af The exchauge for \ vo- man ' s work i staden New-York dylika verk- samhetsfält öppnats.
Kanske talar jag om en annan idé, som jag länge haft och hvilken fått näring genom ofvannämnda amerikanska Fredrika Bremeiförbund och Bikupan i före- ning.
Få se.
Det må bero på, om » Idun » vill befordra detta, så att det kommer eder tillhanda.
Eder Belle.
Huru man förlofvar sig.
Några betraktelser för Idun af Helena N y b l o m.
(Forts.) Hos oss har det blifvit mera och mera vanligt, att de unga förlofva sig på egen hand, utan att fråga vare sig föräldrar eller anhö- riga till råds, och det händer lika ofta, att de upphäfva en sådan hastigt ingången för- bindelse.
I loppet af helt kort tid kan man träffa samma person, hvar gång förlofvad med en ny, och då det på afstånd icke är så lätt att följa med och man kan riskera att bära sig mycket taktlöst åt mot sin vilja, skulle det kanske vara ganska praktiskt, som en person föreslog, som just hade kommit i en obehag- lig förlägenhet för en uppslagen förlofning, — att i tidningarna annonserades uppslagna för- Iofningar, liksom man förut har annonserat de ingångna.
Det är icke angenämt, att komma leende och gratulera en person och få det tragiska svaret: » Det är slut I » Utan tvifvel kan det finnas många orsaker, som tala för, att en förlofning blir upphäfd i tid, och det är ju en så mycket större lycka, att två människor, som icke passa för hvarandra, skiljas innan äktenskapet, än efter sedan de ingått en förbindelse för lifvet eller kanske ett eller flere barns öde beror af dem.
I vissa kretsar i Skandinavien äro skils- messor nu mera så vanliga, att en dam, som blef introducerad i ett sällskap, tillhörande dessa kretsar, hade riktigt svårt för att finna reda i, hvem som nu var gift med hvilken, och hvilken som hade varit gift med hvem.
Alla dessa frånskilda och omgifta personer umgingos med hvarandra på en alldeles för- trolig och ogenerad fot.
Man kan väl dock icke tänka sig något mera simpelt och lättsinnigt än detta sätt att anse äktenskapet som en liten affär, som man kan arrangera och upphäfva allt efter stun- dens tycke, och för att förebygga detta bör just förlofningstiden icke vara allt för flyktig.
Under denna väntetid finns ju ännu en möj- lighet att godtgöra ett misstag.
Det finns personer, som ha den falska he derskänslan, att, om två människor ha lofvat hvarandra äktenskap, böra de hålla detta löfte, om det än är gifvet i ungdomligt oförstånd, eller om det visar sig, att ju mera man lär känna hvarandra, dess mera förstår man, att man skulle göra hvarandra olyckliga.
Det vill med andra ord säga, att man vill undvika att erkänna ett misstag för alt kasta sig i en olycka.
Om man hos oss som i katolska länder hade den fasta tron på äktenskapets oupp- löslighet, skulle man icke vara så rädd att i tid träda tillbaka ur ett förbund, som sedan " afgör hela ens existens.
Hos oss har man 1UV A A W t a.
• | a 297 nästan den tanken i bakgrunden, att om ett äktenskap icke går, — nå ja, så kan man ju skiljas, det är en enkel sak.
Förr i världen firades hos oss en förlofning (trolofning kallade man det då) med stor hög- tidlighet.
Det var i närvaro af presten, ofta framför altaret, som man bytte ringarne, och när en förlofning upphäfdes, skedde det också med en högtidlig ceremoni.
De två, som skulle skiljas åt, trädde framför allaret, och man gaf dem ett kläde, hvari de båda höllo i hvar sin ända.
Detta kläde blef af presten skuret midl i tu som tecken på, att all förbindelse mellan de förlofvade var slut.
Det är detta, som beskrifves i kämpavisan om Axel och Valborg.
Då prinsen, som själf var förälskad i den sköna hofdamen Valborg, ville hindra henne att gifta sig med Axel, letade han ut, att de två förlofvade på långt håll voro släkt med hvarandra, och fick därmed förbindelsen upp- häfd.
Så högt de två än älskade hvarandra, måste de skiljas, och del högtidliga tåget be- gifver sig till kyrkan för att få brytningen stadfästad.
Det står om denna kyrkofärd så rörande i visan: Man hör ju då och då i berättelserna ta- las om en sådan adlig fröken, som kastade sitt hjärta till en fattig väpnare, emedau hen- nes föräldrar för länge sedan hade lofvat bort henne till en mäktig riddare, men historien slutar nästan alltid med, att väpnaren skaffas ur vägen, och att den sörjande ungmön böjer sitt hufvud, hvarpå den man, som hennes föräldrar utvalt, blir en trogen och älskande make.
Ett af de most kända exemplen härpå är hos oss Ebba Brahe.
Då änkedrottningen hade skilt henne och Gustaf Adolf, fann hon sig snart i att antaga grefve de la Gardies giftermålsanbud, ett parti hvarmed såväl hennes släkt som drottningen voro nöjda, och sedan uppgick hon i en nä- stan öfverdrifven omsorg för sin mans och sin uppväxande familjs jordiska väl.
Hon var alldeles icke en dam, som grät ut sina ögon för sin förlorade ungdomskär- lek, utan som tog saken praktiskt.
Det var icke blott med en resignationens suck, som hon skref på rutan: » Jag är förnöjd med lotten min, » utan med en rik och förnäm dams glada till- fredsställelse öfver att ha fullt upp af allt hvad hennes hjärta kunde önska.
Det hände nog, att andra förnäma damer icke hade så lätt att glömma sin ungdoms- kärlek som Ebba Brahe, och att det har sut- tit mången riddarfru, hvilken som en lydig dotter tog den man, hennes far gaf henne, och i sina ensamma timmar drömt sin ung- domsdröm om igen.
Men vördnaden för för- äldrarnes myndighet var den tiden så oänd- ligt myckel, större än nu, och när ett barn från sin tidigaste ålder blir uppfostradt i före- ställningen om en afgjord framtid, blir säkert denna föreställning till sist ett med begreppet om det enda sanna och rätta.
Det är nu en gång så, att ungdomens gränslösa förhoppningar icke stämma med ål- derns dyrköpta erfarenheter, och i alla tider har det varit och skall fortfarande uppstå konflikter mellan hvad unga hjärtan önska och hvad gamla erfarenheter förstå.
Om förståndet ensamt får råda, blir en för- lofning, liksom alla andra mänskliga företag, hvari blott beräkningar ingå, en tarflig, världs- lig och för all utveckling olycksbringande sak.
Men å andra sidan är det icke säkert, att alla ett oerfaret hjärtas första impulser äro sanna och varaktiga, och det bör därför icke vara förkastligt, om de unga till en viss grad ville lyssna till de äldres råd, innan de ingå en förbindelse.
Det händer ganska ofta, att en ung flicka fäster sig varmt vid [en man, om hvilken hen- nes föräldrar med säkerhet veta, att det är en person utan all karaktär, en man, som aldrig har arbetat och aldrig kommer att få lust att arbeta, elier om hvilken man vet ännu långt värre saker.
Så länge en människa är under kärlekens förtrollning, hjälper det vanligtvis ingenting att resonnera med henne, men det finns så många exempel på, huru en ung flicka, som har satt sin vilja igenom och gift sig med en man, om hvilken man sagt henne sanningen, finner, att det värsta hon fick i lifvet var, då hon i denna sak fick sin vilja fram.
(Forts.) » Den Ridder han sad paa sin höie Hest, Han hörtes saa svaort at sukke.
Den Jomfru, hun sad i sin hsengende Karm, Hun kunne sin Sorg indelukke. » Och sedan, står där: då de träda fram för altaret, » Saa skare de sönder det hvide Lin, For Svenden var Jomfruens Freende » Under medeltiden kände man också till långa förlofningar, ja, det var i förnäma och kungliga familjer ganska vanligt, att man för- lofvade två barn med hvarandra, hvilkas stånd och villkor passade tillsammans, och genom hvilkas förbindelse släktena eller rikena vän- tade sig lycka.
Det skedde då ofta, att man lät detta barnapar uppfostras vid samma hof, för att de skulle lära sig att grundligt känna hvarandra och under samma lärare utbildas i samma anda.
Sålunda kan man läsa om, huruledes den heliga Elisabeth som litet barn blef förd i en silfvervagga till den brudgum, som var be- stämd åt henne, hertigen af Thuringen, som var några år äldre än hon.
Hela deras barndom tillbragte de i hvaran- dras sällskap, både i lek och arbete, och det uppstod mellan dem den allra innerligaste kärlek.
Den vana de som barn hade fått att kalla hvarandra bror och syster, lade de aldrig sedan bort, utan bibehöllo den till och med efter äktenskapet.
Deras trofasta kärlek under deras långa barnaförlofning var så stor, att, fastän den re- gerande furstinnan gjorde allt för att skilja sin son från Elisabeth, i hvilken hon efter hand såg en, enligt sin åsikt, allt för allvar- sam och from kvinna, blef dock den unga hertigen sin barndomskärlek trogen.
Också voro de få år deras äktenskap varade &gt; — från det Elisabeth var tretton tills hon var aderton år — ett exempel på den mest full- komliga äktenskapliga lycka.
Men det var icke blott i kungliga familjer som förlofningar uppgjordes barn emellan; också i många adliga släkter tänkte de för- siktiga föräldrarne på att i god tid trygga sina barns lycka, och man vände sig helst till gamla vänner af släkten, där man var van att finna hjälp och medhåll.
Föräldrar, som hade varit nära allierade, funno det ganska naturligt, att deras barn skulle ha s a m n i a sympatier som di: själfva.
rta » «.J !i«Ä« H A n t i J Å l M A * » L a g e r n.
S e n till, tidning b., I o. 2 tr., a t t Idun f i n n a s o c h h o s alla Iduns e d r a V e s t e r l å n g g a t a n Mode- b e k a n t a!
IDUN 298 Ur mitt lif i Kina.
Ett minne af en svenska, nedskrifvet för Idun.
(Forts. o.
slut.)
Jag hade knappt hunnit till dörren, då någon lätt vidrörde min arm, och jag hörde en röst, s o m s a d e: » Skulle ni mycket gärna vilja se lady Ko- fong-zing, » och då jag vände mig o m, stod den äldste af husets söner åter framför mig.
Han måste ha sett på mitt ansikte, huru glad jag blef, ty han väntade ej på svar, utan tog min hand och förde mig till en annan dörr af rummet.
Litet underligt kändes det allt att göra mitt in- träde ensam, jag hade j u en aning o m, huru min visit skulle komma att upptagas, jag var rädd för, jag vet icke hvad, men nyfikenheten segrade.
Vi inträdde uti ett långt, lågt och smalt rum, sparsamt upplyst af några rykande små lampor.
Det enda, som jag fäste mig vid af möbleringen, var ett par höga hyllor, som gingo från golf till tak, fullsatta med vackert kinesiskt porslin, samt längst bort i rummet en stor sparlakanssäng, hvars förhängen voro tillslutna.
I rummet syss- lade några kinesiskor, troligen tjänarinnor, hvilka bett aktade mig närgånget och nyBket.
S o m väl var, förstod jag ej, hvad de oafbrutet pratade med hvarandra, n v n jag såg, att jag var föremålet för deras konversation.
Min kavaljer vände sig till en stor, lång amah och gaf henne några order, hvarvid hon tycktes bli ond o c h protesterade.
Han var dock envis och fortfor att gestikulera, och slutligen blef han den segrande.
Med en nick ät mig lämnade han rummet.
Där stod jag nu alldeles ensam nere vid dör- ren, förgäfves spanande efter ett vänligt ansikte, men alla sågo snedt och förargade på mig; sä » ert tyckte de, att jag ej hade något där att göra.
Plötsligt ser jag, huru den långe atnahn går bort till sparlakanssängen, börjar knuffa o c h prata med något föremål däruti o c h slutligen kommer le dande en liten, liten gumma, direkt fram till mig, mumlande något om Ko-fong-zing.
Alltså hade jag nu nått mina önskningars mål och stod framför husets förnämsta kvinnliga re- presentant.
Jag hade dock svårt att tänka mig detta i denna lilla ynkliga, ytterst tarfliga person.
Jag stod som en Goliat framför henne o c h kände både medlidande och sympati, hon såg så snäll och god ut; jag förstod, att hon var rädd för mig, troligen hade hon aldrig talat vid en europé; hon darrade hela tiden och säg så bedjande upp på mig, att jag, sedan jag sagt henne några delta- gande ord, ej kunde motstå mitt hjärtas maning att klappa henne på axeln.
Till min fasa föll hon därvid med ens till golfvet, dragande med sig en af de höga hyllorna, hvars porslin med en oerhörd skräll slogs i tusen bitar.
Min förskräckelse kan ej beskrifvas, jag var fullkomligt tillintetgjord.
Musiken och sången tystnade som genom ett trollslag, o c h alla i rum- met skreko omkring m i g: » Hon har dödat honom. » En stor lycka var det, att jag stod ajldeles vid dörren, annars hade jag nog icke sluppit ut.
Nu öppnade jag den och skyndade till min man, ro- pande: » Fort, fort härifrån, de döda m i g »!
Jag hade ej något annat svar på alla hans frå gor ä n: » Jag har dödat lady Ko fong-zing, låt oss skynda härifrån! » Detta var emellertid ej någon lätt sak; vi hit- tade omöjligt ut ur denna labyrint, o c h hvart vi kommo, sågo vi bistra, hotande ansikten, och öf- verallt skrek man: » Hon har dödat henne! » Ryktet om olyckan spred sig som en löpeld i- genom hela huset, och alla kineser sågo ut, som om de velat rifva mig i stycken.
Min förtviflan hade just nått det högsta stadiet, då vi till all lycka mötte en svensk, kamrat med sönerna i huset, äfven anställd i kinesiska tullen.
Han för- de oss genast ut, och när han hört min sorgliga berättelse, lofvade han att tala med den äldste sonen o c h taga reda på, huru allt aflupit, samt med första låta mig veta det.
Väl utkomna på gatan, skyndade vi hem och tillbommade portarne, dock sände jag först af allt en kinesgosse till Ko fong zings för att höra ef- ter, huru allt stod till, och om gumman verkligen var död eller ej.
Hela denna händelse föreföll mig så hemsk, jag var så upprörd o c h förtviflad, kände mig så oro- lig samt väntade i hvarje minut, att kineserna skulle intränga till oss och föra bort mig.
Jag visste allt för väl, att de stackars européerna där ute ej hade det minsta skydd, kineserna handlade fullkomligt godtyckligt.
1894 Efter en lång och pinsam väntan till kl. 2 kom slutligen kinesgossen tillbaka, omtalande, att lady Ko fong zing varit sanslös hela tiden efter fallet tills kl. 1, då hon afled.
Han tillade, att fasan öfver att skåda en europeisk dam samt alt vid- röras af henne hade förorsakat döden.
På så vis var jag en ofrivillig orsak till den lila människans död, och hela händelsen vägde länge tungt på mitt sinne.
Dagen därpå erhöll jag ett mycket artigt bref från den äldste af sönerna.
Han bad mig vara fullkomligt lugn och ej vidare tänka på den obe- hagliga händelsen, den skulle icke komma att för- orsaka mig något obehag.
Han slutade brefvet m e d: » dels var j u gumman 91 år, alltså färdig att dö, och dels hade de nu en hustru mindre att underhålla. » Några dagar därefter åsåg j a g från vårt hem de båda åldringarnas liktåg.
Kistorna, hvilka medels långa bamburör buros på slafvarnes (ku- lis) axlar, voro öfverhängda med röda sidentäc- ken, och på hvartdera af locken var placerad en stor, hvit fågel med långa, röda ben, liknande våra storkar.
Hela sorgtåget tog vägen ned till Whampoo- floden, där ett kinesiskt fartyg låg färdigt att afgå till Ningpo, de båda dödas födelsestad, på det att de enligt landets bruk skulle få sitt sista hvi- lorum på den ort, som sett dem födas.
visare lagar än männen?
Att kvinnans list öf- vergår mannens förstånd, har man alltid hört, men att kvinnans vishet skulle öfvergå mannens vishet, det har man dock ännu aldrig vågat på- stå.
Eller menar man kanske, att hon skulle kunna lättare och säkrare drifva sin vilja igenom i det offentliga än i det enskilda lifvet?
Uppträ- der hon offentligt, då blir hon j u «en man med i staten », där frågar man ej efter, antingen det är man eller kvinna som talar, där är det plura- liteten s o m a gör.
I familjen är det ofta kvinnan, som afgör både mera viktiga och mindre viktiga saker, fast detta hennes åtgörande sker så omärk- ligt, att det alltid vill synas, som om någon an- nan styrt med alltsammans.
» Mannen bildar och danar världen, men kvin- nan bildar mannen; » på så sätt är det j u ändock kvinnan, som » bildar och danar världen ».
Hvad gör det, att hon icke synes?
Världsaltets skapare och upprätthållare, synes väl han anrat än i sina verk?
Och ändock är han den urmakt, som » ver- kar allt i alla ».
Det inflytande, som kvinnan utöfvar inom fa- miljen, ute i lifvet, är så mäktigt, så gränslöst, att man icke kan säga, hvar det börjar eller hvar- est det slutar.
Någon har sagt: » Våren öfverty- gade därom — ingenting är mera oemotståndligt för mannen, iogenting på samma gång mera oför- störbart h o s honom än de ursprungliga intryck, som en from moder har efterlämnat, och som G skyddas af barndomsminnenas dunkla, hemlig- hetsfulla behag. » Må de kvinnor, som så vilja, blifva riksdags- män, ministrar och allt möjligt; min tro är dock, att dessa kvinnor med allt sitt bråk ej uträttat ens hälften så mycket eller rättare så stora verk som de, hvilka nöjt sig med att » verka i hemlig- het, liksom jordens dunkla, hemlighetsfulla kraf- (Intresserade ombedjas att insända beskrifningar på ter. » trejliga patiencer, ej förut allt för allmänt kända Ae.
eller upptagna i de vanliga patienceböckerna.)
r För patienee-amatörer.
Tretton.
1 lek.
Fem högar med fem kort i hvarje hög utläggas.
Sedan sammanparas sådana kort, hvars summa blir tretton, såsom knekt o c h två, sex och sju o. s. v. Då ej flere af de utlagda korten kunna sammanparas, tager man ur talongen.
Stjärnan.
1 lek.
4 kort utläggas i en stjärna till hjälp- kort.
Finnes bland dem någon sexa, lägges den inuti stjärnan, och kort läggas härpl i fallande; sjuorna läggas mellan hjälpkorten, och kort från talongen läggas på dem i stigande.
Sexorna få uttagas, då de k o m m a ur talongen.
Sjuornas hö gar skola sluta med kungar, sexornas hög med ess.
Anna Stina.
Från Iduns läsekrets.
Hemlighetsfulla krafter.
» Kvinnan är en stor samfudsmakt.
Stilla och okändt o c h osynligt är hennes inflytande — och på något annat sätt bör det icke heller vara — men det gör sig gällande öfver allt i samfundet och verkar i« hemlighet, liksom j o r d e n s dunkla, hemlighetsfulla krafter. » Då jag häromdagen satt och läste i en bok, fick jag plötsligt se dessa den danske teologen Monrads ord — ovillkorligt kom jag då att för mig själf framkasta den frågan: » Månne vår tids kvinnosakförare tänka på samma sätt? » — » Nej, långt därifrån, » blef utan vidare funderingar mitt tysta svar.
Men nu trängde sig lika ovillkorligt en annan fråga på mig: » H v e m har rätt?
Mon- rad eller de andra? » Denna gång blef det dock ej så lätt att finna ett nöjaktigt svar.
För min egen del tvekade jag ej att genast instämma med Monrad, alldenstund jag länge hyst samma åsikt, som han i det ofvan citerade uttalar.
Månne kvinnan i själfva verket skall kunna ut- öfva ett större inflytande i världen, om hon upp- träder offentligt o c h talar för hvad som ligger henne o m hjärtat?
Månne det icke kunde gå lika bra, o m männen stiftade lagar och kvinnorna uppfostrade det unga släktet till aktning för och omutlig åtlydnad af dessa lagar?
Så här säger Aristoteles: «Alla, som fundera på konsten att styra människosläktet, hafva blifvit öfvertygade, att statens öden bero på ungdomens uppfostran. » Aristoteles var j u en förståndig man — inte sant?
Eller menar man, att kvinnorna skulle stifta U r notisboken.
&gt;8es8ans se.isa » förlofvad!
Förliden fredag eklaterades i Köpenhamn förlofning mellan Carl XV:s dotterdotter, den 19:åriga prinsessan Louise, och prins Fredrik af Schaumburg-Lippe.
Prins Fredrik, som sålunda vunnit den täcka och älsk- liga prinsessan Louises hjärta o c h hand, tillhör en släkt, som väl är rätt gammal, men hvars su- veräna värdighet knappt kan föras längre tillbaka än till trettioåriga krigets senaste dagar, då ett giftermål förskaffade den dess nuvarande besitt- ningar.
Stora äro för öfrigt dessa icke; fursten- dömet har blott 29,000 innevånare.
Prinsens fa der, prins Wilhelm, är farbroder till den regerande fursten, österrikisk titulär fältmarskalklöjtnant, men är väl närmast blott godsägare i Böhmen.
Men det ligger skönhet i släkten och därför har den på senare tiden gjort goda partier; den ny- förlofvades äldsta syster är sålunda drottning i Wiirtemberg och hans kusin är gift med själfve kejsar Wilhelms syster.
Också ser prins Fredrik mycket bra ut.
Prinsen är för öfrigt löjtnant i österrikiska hu- sarregementet n:r 5 Graf Radetzky, som har Wien till garnisonsort, och saknar alla utsikter att bli regerande furste.
Det blir sålunda till en järn förelsevis blygsam ställning, s o m den unga prin- sessan skall öfvergå, ett säkert bevis dock på att det här varit ett rent kärleksparti.
Sin bekant- skap gjorde de båda nyförlofvade på danska ko- nungaparets guldbröllop, där prinsen var närva- rande såsom dotterson till drottningens syster.
En ädel kvinna gick ur tiden, då fröken Jenny Meyer i en ålder af endast 35 år i söndags afled i hufvudstaden.
Hennes namn är furbundel med en för samhället mycket välsignelsebringande verksamhet.
F ö r omkring 10 år sedan inrättade hon, med egna medel och af eget initiativ, i Sta- den inom broarna den första matinrättning för gratisbespisniug af fattiga folkskolebarn, och har denna sedan efterföljts af flere liknande.
Idun skall med första återkomma till en närmare skil- dring af den hädangångnas uppoffrande verksam- het och då ock bringa hennes bild.
En landsmaninnas sorgliga öde.
I sön- dags inträffade vid den franska stationen Appilly en uppskakande olyckshändelse, i det expresstå- get från Paris till Köln sammanstötte med ett godståg, hvarvid 5 passagerare dödades och 17 skadades.
Bland de döda är en svenska, fröken
IDUN 1894 Maria Holm från Stockholm.
Den omkomna frö- ken Holm var jämte en syster innehafvarinna utaf kapp- o c h klädningsaffäron uti n:r 2-4 Norrlands- gatan.
Hon var omkring 34 år gammal samt var på väg hem från Paris, som hon besökt för sin affärs räkning, då den hemska olyckshändelsen inträffade.
* Tysta skolan vid NorrtulIsga ' an i Stockholm började i måndags det nya läsåret.
En stor för- ändring har vid denna skola försiggått, enär den samma med detta läsårs början helt och hållet ombytt lärarpersonal.
Till föreståndarinna efter fröken Amy Segerstedt, som i åtskilliga år inne- haft denna plats, men nu afgått, är af styrelsen utsedd den framstående tallärarinnan från Örebro döfstumskola, fröken Anna Hartman, o c h till lärarinnor fröken Anna Ahlberg, äfvenledes från Örebro, samt fröken Lina Eriksson, efter förutva- rande lärarinnorna fröknarna Lotten Lindblad o c h Louise Larsson, af hvilka den förra antagit plats vid döfstumskolan i Hernösand o c h den senare vid Lunds döfstumskola.
* » En duktig tös » är fosterdottern Hilda An- dersson i V. Vingåker.
Förutom att den 20 åriga flickan ömt oeh troget vårdar sin åldrige foster- far o c h så godt som ensam sköter det lilla tor- pet, af hvilket de båda ha sitt lefvebvöd, har hon genom själfstudium förskaffat sig en för hennes ställning ovanlig bildning.
Ifrig nykterhetskämpe och medlem af Blåbandsföreningen, skrifver hon till hvarje sammanträde en » tidning » med nam- net » Framåt ».
Arbetet med lie, yxa o c h spade sköter hon med samma kraft o c h färdighet s o m en van dräng.
Kreatursaffärcr har hon i flere år uppgjort på marknaderna o c h vid premieringsmö- ten erhållit pris för vackra » kossor ».
299 Hennes höjdtoner äro starka, fylliga o c h af god klang.
Mellanregistret föreföll något svagt.
Lolas lilla parti borde hellre lämnas åt fru Heintz än åt fröken Almati, s o m i stället kunde öfverlaga Lucias parti.
Hr Söderman var mycket bra som Allio, hvaremot hr Bratbost s o m Turiddu läm- nade åtskilligt öfrigt att önska, särskildt hvad sån- gens renhet o c h välljud beträffar.
— Salongen var väl besatt.
Ida Aalbergstournéen är nu för hufvudstadens vid- kommande afslutad med den föreställning a f » C a - meliadamen » som i- måndags gafs å Kungl.
Ope- ran inför i det närmaste utsåldt hus o c h under en hyllning, så entusiastiskt stormande, att den tillfylles gaf ett uttryck åt den tacksamhet vår publik hyser för de oförgätliga teaterkvällar, den utmärkta finska konstnärinnan beredt o s s.
Förliden fredag gafs å Vasateatern det fjärde programmet af tournéens repertoar.
De två små- pjäser, s o m inledde delsamma, v o r o af mindre intresse, ehuru fru Aalbergs Santuzza i Vergas skådespel af samma namn — som bekant före- bilden till Mascagnis opera Cavalleria rusticana — visserligen var en fängslande o c h blodfull pre- station.
Mtn i de två ak ' er, den fjärde och femte, af Scribes och Legoueés » Adrienne Lecouvreur », som afslutade programmet, hade den snillrika gästen det utsöktaste tillfälle att ådagalägga hela den lidelsefulla kraften af sin konst, o c h särskildt för- giftnings- o c h dödsscenen i sista akten utfördes så gripande realistiskt, men ändock med en be- härskning, som ej ett ögonblick lämnade det skö- nas mått, att dessa scener måste betecknas som den glänsande höjdpunkten af allt det konstnär- ligt upphöjda, Ida Aalberg visat o s s.
Publiken togs ock med storm, och sällan torde lager- o c h blomsterhyllningen varit fullständigare förtjänad o c h hellre gifven än denna afton, Vasateaterns ordinarie sällskap under direktör Varbergs ledning öppnade i lördags sin spcltermin med E. Audrans täcka o c h lifliga operett » Vore * jag karl! » Aftonens pris togs af fru Emma Berg (allas vår f. d. fröken Ekström), s o m vid ypperlig Friherrinnan som amiral.
Ett marinmärke, röstdisposition i Suzettes lustiga parti utvecklade ett ankare med två streck i rödt, bar friherinnan allt det sprittande behag, s o m gjort denna artist Trolle å högra armen här om dagen vid konungens så populär bland den vackra lilla operett-teaterns mottagande å Trollenäs.
Smycket är en gåfva af trofasta publik.
Ett specielt intresse gafs dess- konung Oscar, skänkt till friherrinnan Trolle förra sommaren vid Marstrand vid ett tillfälle, då fri- utom åt föreställningen genom de till sällskapet nyförvärfvade krafter, som därvid mönstrade.
I herrinnan skickligt manövrerade chefsfartyget Drott.
hr Svenson har direktionen utan tvifvel gjort en ackvisition: hans markis de Follebranche röjde goda dramatiska ansatser o c h en vacker och gan- En trädgårdsutställning öppnas i dag här- ska stark baryton.
Fröken Nilsson som markisin- städes i Industripalatset o c h pågår till den 17 nan spelade ej heller oäfvet, s o m debutant be- dennes.
De anordningar, som vidtagits af det traktad, o c h rösten, ehuru ganska svag, sköttes populära etablissementets alltid vakna o c h ener- med rätt mycken smak.
1 hr Ringeall bar säll- giska styrelse, synas vara de allra bästa o c h in- skapet förvärfvat en ej obehöflig förstärkning för bjudande för en talrik publik, som helt visst ej sina komiska krafter; den hederlige kapten Cheu- skall utebli.
Anmälningar till deltagande i utställ- bec blef i hans händer en frisk och treflig garcon, ningen hafva ingått till ett t ntal af omkring 40 kanske en smula för bullersam.
I sin helhet gick från skilda trakter af landet, till o c h med så långt operetten med fart o c h lust, o c h bifallet var syn- bort ifrån som från Gellivara, så att utställningen nerligen tidigt.
lofvar att blifva både rikhaltig o c h intressant.
Hvad som särskildt må påpekas o c h som är nå- got nytt för dessa slags utställningar är, att efter Operasångaren C. F. tundqvist, hvars betydande utställningens slut blifver auktion ä utställda väx- förmåga vi nu tyvärr nödgas sakna vid operan, ter m. m.
Detta blir ett utmärkt tillfälle för alla afreser i midten af nästa månad till England för blomsterälskande husmödrar att förse sina hem att där biträda vid några framstående konserter.
med vackra prydnadsväxter.
Dessförinnan gifver hr L. en afskedskonsert bär- slädes, o c h äger denna rum i Musikaliska akade- mien tisdagen den 9 oktober.
Teater och musik.
Kungl.
operan återupptog i fredags ett af förra spelårets mest dragande program, nämligen » Or- fevs » o c h » På Sicilien ».
Naturligtvis var det äf- ven nu fru Lindens ypperliga utförande af titel- partiet i den förstnämnda operan, som mest fängs- lade intresset och framkallade det lifligaste bifal- let.
För öfrigt hade i båda operorna rollbesätt- ningen undergått en del förändringar.
Sålunda hade i Eurydikes parti i operan » Orfevs » fröken Karlsohn ersatt fru Sterky, hvars framstående och högt skattade talang operadirektionen ledsamt nog nu anser sig kunna undvara.
Ehuru denna roll väl ej alldeles lämpar sig för fröken K:s naturell, utför hon den dock med all den samvetsgrannhet, man kan vänta af den begåfvade sångerskan, hvars härliga och klangfulla stämma här s o m alltid gör sig förträffligt gällande.
I op. » P å Sicilien » utfördes Santuzzas parti för första gången af fröken Lindegren, Den unga ny engagerade sångerskan ingaf både genom sin sång och sitt spel goda förhoppningar för framtiden.
Lilla finskan.
Skiss för ldun af Gerda Meyerson.
(Förta.)
^Småsyskonen, de ha både fransyska och guvernant, de.
Och nu ha vi så fina hästar och ekipager och så mycket främmande, pappa har blifvit en framstående kommunal- man, och det kommer folk långväga ifrån för att söka honom i affärer.
I somras byggdes huset till, så att vi fingo flere rum, nu skall hela nedre våningen möbleras om.
Nästa gång pappa far till hufvudstaden, skall han styra om det, han har så god smak, till och med fruntimmerskläder förstår han sig på, jag frågar honom alltid till råds, när jag skall ha något nytt.
» Lilla finskan » var mycket väl klädd och hon ägnade — hvad kamraterna i allmänhet hade hvarkeu tid eller lust med — mycken omsorg åt sin toalett.
Jag minns henne särskildt en afton, då vi allesammans voro bjudna hem till professorn och hon hade en ljusgrön klädning på sig.
Hon såg så lätt och fin och genomskinlig ut som en liten sjöjungfru, men naturligtvis fick hon höra af många, att hon klädt sig alldeles för elegant.
.
» Visst inte, » protesterade hon.
» Pappa vill, att jag skall vara fin.
Han säger, att när han ger mig pengar att köpa kläder för, skall jag också använda dem till det.
Den här klädningen har han själf köpt mig i Helsingfors, och jag tycker det är så roligt att begagna den. » Hela vintern hade Sigrid talat om, att hen- nes far lofvat att komma och hälsa på henne.
En dag på våren fick hon ett bref från ho- nom, skrifvet&gt;.
i Helsingfors, och då v i s s e hon, att hon när som helst kunde vänta h i nom.
Han skref visserligen ingenting om att komma, men hon trodde, att han ville öfver- raska henne, och gick från morgon till kväll i en väntansfull spänning, som gjorde henne riktigt nervös.
Läsningen gick dåligt, och under gymnastiken blef hon ofta tankspridd.
En morgon kom hon blekare än vanligt och med tårar i ögonen och hämtade mig.
» Jag tror bestämdt, att pappa är sjuk, » klagade hon, » annars hade han varit här för länge sedan.
Hans sista bref ha inte varit så glada som de förra, och jag förstår inte, hvad han kan ha att göra i hufvudstaden så länge.
En gång förut har han blifvit sjuk där, han förkylde sig och fick reumatisk fe- ber.
Det var en förskräcklig tid.
Mamma reste ner och skötte om honom, jag skulle vara hemma for att se efter huset och små- barnen.
Det hjälpte inte, att jag grät och bad att få följa med till pappa, nu skulle ingenting ha afbållit mig från att resa utan mammas tillåtelse, men då tordes jag inte.
Jag kan aldrig glömma, hur ängslig JAG var där hemma, mamma förstod det inte » ch lät mig så sällan få underrättelser.
Hon sade, att JAG var lika öfverdrifven som pappa.
Men jag kan inte hjälpa, att jag inte är en sådan filbunke som hon.
Och får jag inte bref från pappa i MORGOD, så telegraferar j a g » Hon behöfde inte telegrafera.
Följande dag var en söndag.
V i hade kommit öfver- ens att läsa tillsammans på förmiddagen, och jag gick till henne tidigt, beredd att få väcka henne, ty hon sof vanligen som en liten gris om söndagsmorgnarna.
N u fann jag henne till min förvåning alldeles färdigklädd i en elegant dräkt, profvande ett par nya hand- skar och ett nytt flor.
» H a n kommer, » jublade hon och svängde ett papper emot mig.
» Jag hade telegram i går kväll, han kommer nu på förmiddagen med finska båten. » Hon snurrade rundt, dansade och var all- deles vild af glädje.
» D u går väl med och tar emot honom, det skall bli så roligt att göra er bekanta med hvarandra.
Och inte kunna ni betrakta hvarandra som främlingar ändå; han känner dig så bra genom mina bref, och du, har hört så mycket om honom.
K o m bara! » Det hjälpte inte att protestera, jag måste följa med henne och det genast.
Strunt i läsningen, tyckte Sigrid.
Båten kund komma tidigt, och det vore just trefligt, om hon inte vore nere.
Två dersökning af handelskemisten befunnen, enl. intyg, hela timmar fingo vi gå vid hamnen fullgod.
stovkitotm^fi s t n r e n i a n 2
IDUN 300 och vänta, och hela tiden pratade Sigrid som en liten skata.
Flere gånger försökte jag slita mig ifrån henne och gå hem och arbeta, men alltid lät jag af hennes böner beveka mig att stanna.
Och jag ångrade mig inte, ty det var något värdt att se henne i det ögonblick, då båten ändtligen lagt till och hon kastade sig i den efterlängtade fadrens famn.
Nog hade hon upprepade gånger förut frågat mig, om hatten satt rätt och håret var i ordning, men i åter- seendets ögonblick glömde hon allting.
Hatten for bakåt och håret ner i ansiktet på henne, men hon såg nästan öfverjordiskt lycklig ut, när hon efter en lång omfamning, skrattande, men med klara tårar dallrande i ögonvrån, vände sig till mig och med ett obeskrifligt uttryck af stolthet och rörelse sade: » Ser du, här är min pappa. » 1894 far icke till.
Vi tittade åt alla håll samt gingo flere minuter af och an utanför porten.
» Det är väl ett af hans vanliga påhitt, » menade Sigrid.
» Han blef kanske otålig, fastän vi icke dröjde länge. » I detsamma varseblef hon honom i en port tvärs öfver gatan, han stod där i halfmörkret, lutad mot väggen och stirrade framför sig.
» Han har gömt sig för att retas med oss, var det inte det jag trodde, » utbrast hon.
(Forts.) något jäktadt och oroligt i sina drag, djupa fåror kring ögonen och kring munnen nervösa ryckningar, som han förgäfves sökte hålla tillbaka.
Vacker var han och mycket älsk- värd, det kunde inte förnekas, men jag vet inte, hvarför det föreföll mig, som om han icke vore att lita på.
Sigrid, som med halföppen mun och ögon, glänsande af beundrande ömhet, slukade hvarje ord från den afgudade fadrens läppar, gaf mig då och då en blick och tryckte min hand liksom för att uppmana mig att dela hennes glädje och beundran.
Och jag be- svarade hennes leende, ty det var inte möj- ligt annat, men det var med en känsla af befrielse jag skiljdes från dem utanför hotellet.
Följande dag var Sigrid ej på gymnasti- ken, hon hade skickat återbud, emedan hen- nes far var i staden.
För någon annan hade professorn nog ej ansett detta som en giltig orsak att försumma arbetet, nu smålog han endast litet satiriskt.
Äfven dagen därpå uteblef lilla finskan, och vi saknade henne alla, ty hon brukade vara det upplifvande elementet under lek- tionerna.
På eftermiddagen kom hon och ville ha mig med ut.
» Pappa väntar nedanför, vi skola gå till Blanch ' s eller Berns eller något annat trefligt ställe, det blir dubbelt så roligt, om du föl- jer med. » » Vi ha bara festat hela dagarna, » be- rättade hon, » pappa säger, att han är här för att roa sig.
Jag ville gå till gymnasti- ken i morse, men han tillät det inte.
Han vill rå om mig, medan han är här, säger han, och jag kan inte neka honom det. » När vi kommo ner på gatan, syntes Sigrids Och hade jag inte vetat, att han verkligen var hennes far, denne ungdomlige, ståtlige man, som, ännu med armen * om Sigrids lif, hälsade på mig med den mest hjärtevinnande vänlighet, skulle jag väl knappast trott det.
Långt förr kunde man ha tagit honom för hennes bror eller trolofvade.
I första ögon- blicket behagade han mig mycket.
Men när vi sedan sutto i droskan, som skulle föra honom till hotellet, och jag riktigt kunde se på honom, där han satt midt emot Sigrid och mig och pratade och pratade med en, som det tycktes mig, väl forcerad liflighet, då började hans ungdomliga sätt förefalla mig konstladt och motbjudande.
Hans figur var smärt, hans rörelser smidiga, hans röst klangfull oeh hans skratt så smittosamt, att man ovillkorligen måste skratta med, om det också var åt rakt ingenting, men han hade Till den stora pristäfiingen 300 sidor, pris 2,000 kronor — ha inom den idsatta tiden gått.
r • • • • • • • • | • • kunna afslutas före årets utgång.
I n n e h å l l s f ö r t e c k n i n g.
Charlotte Schröder, född W a g n e r; af Cecilia Bååth-Holm- berg.
&lt;M&gt;d porträtt) — Familjerådet; af Juan de Dios Pexa.
Frän spanskan af K. A. Bagberg.
— » Morshänder » *, ai K.
L.
— K v i n n o r n a s arbetsfält.
— Pärmar gratis!
— ö p p e t bref till flickor, som vilja » gå frun tillhanda »; af Belle.
— Huru man förlofvar sig; några betraktelser for Idun af Helena Ny- blom.
(Forts.) — Ur mitt lif i Kina; ett minne af en svenska, nedskrifvet för Idun.
(Slut).
— For patienceamatörer.
— Frän Iduns läsekrets: Hemlighetsfulla krafter, af Ae.
— U r no- tisboken.
— Teater och m u s i k.
— Lilla finskan; skiss for I - dun af Gerda Meyerson.
(Forts.) — Iduns stora literära pris- täaing.
— Tidsfördnf.
nad, G) stad i Finland, 7) individ af en ras, 8) fruntimmersnamn, 9) stad i Finland, 10) flod i Asien, 11) stad i Ryssland.
Begynnelsebokstäfverna bilda namnet på en svensk skald.
• !• • 1 • • • • •1 1 5) 0) 7) 8) 9) M E x t r a T T r a f f i n e r a d O N S a m e r i k a n s k 2 S 1 2 19 2 7 19 7 13 •J 17 15 2 15 17 7 18 i 5 19 2 15 9 17 5 17 16 Kl 1 2 15 6 12 14 21 9 18 2 7 9 15 4 9 2 15 S 4 2 5 13 2 19 9 15 22 18 17 2 4 10 7 16 6 19 2 17 11 19 14 18 17 i4 21 Lösningar.
Ijoqogryfen: Anletsdrag; Greta, A n d e r s, lans, tal, lat, gas, stad, drag, dras, lada, garde, reda, aster, lera, K a n, andra, last, land, ren, led.
Charaden-, het, som, naturens, irrande, som, mål,, glömt, och, drömmer, blott, röst, ban, drömt, sång, l.ämtar, han, tvång, och.
Begynnelsebokstäfverna bilda namnet på ett svenskt berg.
L.
19 3 Rikedom.
Triangelgåtan: er, 5) en.
Ris, i, en, bi: land i Asien.
A l, rat, ed, nu: ett verb.
Rep, dal, o: ett rofdjur.
Fira, nit, en: en del af svenska armén.
Att, bej, i: en ö i stilla hafvet.
Ref, er, ebb, vet, er: del af bibeln.
Ess, Ling: en engelsk skald.
Z » r, mot: en kompositör.
A «.
lat, var: ett kloster.
Å 1 Maj.
Ordförvandlingsgåta.
1) 2) 3) 4) in- bart taga sin början för alt, som vi hoppas, • • skrifter Prisnämndens arbete med manuskriptens Stafvelser till öfre fältet: 1 2 3 4 G 9 10 11 12 ro, an, Ii, ne, si, pa, ja, od, kar, mo, min, sta, na, us, 0 Redigeras af Sophie Idnge.
go, ess, ra, ro, eg, be, ran, ju, ny, na, ro, del, ma, ni,.
Vcwr mottagas med tacksamhet.
ti, nt, a, c, d, d, m, 8.
Stafvelser till nedre fältet: ne, ra, se, g », ar, ne, på, da, fö, lin, ma, bre, ri, skön, Charad.
um, il, bo, gu, du, ar, in, la, vi, ga, an, do, lin, au, En medlem i en liten stat i au, ma, st, a, g, b, m, r.
Mitt första är, Af dessa stafvelser bildas Som trälir jämt för att få mat inalles 24 ord, af hvilka 12, v., .. Med stort besvär.
komma i det öfre och 12 i Från arla morgon onh till kväll det nedre af de båda falt, Han sköter sitt geschäft så snäll, som afskiljas genom den i Ty lönen är j a kär.
figurens midt dragna våg- räta linien.
Ordea insättas Men när mitt andra kommer, då så, att en bokstaf kommer Ar sysslan slut; i hvarje ruta af de uppifrån Då vågir han ur porten, grå, och nedåt gående rutraderna.
Ej titta ut.
Orden till öfre fältet äro: Men värst af allt det ändå är 1) mansnamn, 2) ett näs, Att hvad han famlat med besvär, 1 3 4 5 ö 7 8 9 10 11 12 3) en svensk kompositör, 4) Ta ' andra som tribut.
stad i Ryssland, 5) mansnamn.
6) flod i Tyskland, 7) trädgårdsblomma, 8) stad i Mindre Asien, 9) namn på en af Goethes dramer, 10) fruntimmersnamn, Mitt hela utaf mästarhand 11) stad i Finland, 12) = väldig jägare.
Orden i nedre taltet äro: 1) stad i Blef bygdt en gång.
en af Österrikes östra besittningar, 2) sjö i Ryssland, 3) verb, 4) mansnamn, Det bildar till din längtans land 5) = krigsflotta, 6) fruntimmersnamn,?)
stad i Sverige, 8) stad i Norge, 9) En luftig spång, storhertigligt slott i Tyskland, 10) krukväxt, 11) vildblomma, 12) en af Au- Men fot den aldrig trampat har, straliens öar.
Ä r o orden funna, bilda de bokstäfver, som komma i de med Sin renhet bar den därför kvar prickar utmärkta rutorna första strofen af ett väl kändt poem jämte initialerna Igenom tiden lång.
namn.
Läsningen börjas från och med den cirkelomgifna punk- S.
L. af ten författarens och fortgår från vänster till höger figuren rundt.
Hildegard.
• • 10 täflande genomläsande oeh bedömande skall nu omedel- Cirkelgåta.
TiäsjMrrf.
— en original- roman för Iduns följetongsbibliolek på omkring Versgäta.
Palindromen; 1) Rosen, 2) osar, 3) sal, 4) Rum — mur.
Jfyllningsgåtan: Panorama, frimärke, S o - crates; studsare, Poitugal, Cornelia, stock- ros, pomerans, briljant.
Aritmogryf.
Seklers, ej, och, ord, vid, lycksalig, henne, från, den, bröst, moders, sitt, drömmer, talar, och, han, utan, kärlek, säger, hvad medvetslös, men ban, vu- A L F o t o g e n.
— O N G E n s a r t a d!
S - O L V a t t e n k l a r I J A 1) Benämning som grekerna gåfvo andra folk, 2) namn på ensling, 3) stad i Frankrike, 4) bergart, 5) hufvudbo-!
R ö k f r i 1 Inkommer i lådor, innehållande 2:ne hermetiskt slutna cisterner, rymmande tillsammans 37 liter.
C a r l R.
T a l r i k a M å t t o n, o m b u d S t o c k h o l m.
i l a n d s o r t e n.
