# ID: svediakorp-per980
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1894
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,356
# sentences: 415
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, N:r 30 (345) Iduns Tryckeri Fredagen den 27 juli 1894.
P r e n u m e r a t i o n s p r i s pr ä r: Idun ensam kr.
5: — I d u n s M o d e t i d n i n g jämte k o - lorerade planscher.
4 ' 50 [duns Modet, utan kol.
pl.
... &gt; 3: — Byrå: Klara T.
K y r k o g a t a 7, 2 tr. A l l m.
telef.
FRITHIOF 6147.
35 ö r e p r n o n p a r e i l l e r a d.
F ö r » P l a t s s ö k a n d e » o. » Lediga p l a t s e r » 25 ö r e för hvarje påbörjadt t i o t a l s t a f v.
Lösnummerspris 15 öre (lösn:r e n d a s t för k o m p l e t t e r i n g a r) U t l ä n d s k a a n n o n s.
70 öre pr n o n p.
- r a d.
hvarje HELLBERG.
Träffas s ä k r a s t kl. 2 — 3.
P r e n u m e r a t i o n s k e r å a l l a post- anstalter i riket.
Redaktionsfiukr.
: J.
7:de årg.
Annonspris: Utgifningstid: B e d a k t ö r ock u t g i f v a r e: Aktiebolag Nordling.
helgfri fredag.
H.
K.
H.
Kronprinsessan Lovisa af Danmark på hennes silfverbröllopsdag den 2 8 juli 1894- u blida furstinna, Yår hälsning på V i följde hvart fjät på din barndoms tag Tjyar yttring af din hedersdag, Cy p e n tusende glada minnen smycka!
Som syntes oss näpen och Yärd att pu yar oss ju kär / rån på £n h,elgdagsros i yår barndoms år, S o m Jlög ö / yer nord 3 hyardagslycka.
ditt enkla sätt, din hurtiga håg Och £ar Så din moders Och sågo vi dig, då i ungdomens glans myrtenkronan, trofast i håg ej glömde V å r a tankars pe en droppe rjur oss d u: stegen mot älskadt fosterland €n dag kom du hit med en " S e s s a " ny — kärlek Öm icke för Oll stod glädjen i s k y: älskad slag emot dig flöge?
silfverbrud all kärleks Gud V i kvinnor oss nästan som mormödrar k ä n d e.
.
V å r tanke i innerlig bön sig smöge?
Så) \ ck jo!
din lyckas spår, rjon yar din — hon yar på yida kring landet) \ tt pu som i ett stod för tempel, det ryktet for, Visst höras otaliga) \ f exempel.
och små utrop som dessa: jVtå lifvet skänka sin rikaste lott som maka och mor ditt kön som ett högt S å långt Sveriges bygder gå,] 31and stora vår.
$t bo, och tro rikare vecklades ut med åren.
skulle då Yara, om icke i dag jVted dubbel yärme yände.
tåg kring ditt värnade pär) \ llt smärta.
V å r a hjärtans pu kretsade klar: med dess tysta Xätt ofta ju V i kände oss rörda band, prog hän som en flock af syanor om hjärta.
som då du bar, V å r saknads tår följde vi ständigt grand tidt öfver Sundets glittrande våg som maka blef hans, Xåg på och tvång ett Och 3 blanda.
det knutna en furstedotter, Se ' n drag: lyckligt kan endast naturen 3 — P e n trofaste furstens, som yann ditt ditt anlete, ljust som en nordens dag, ej af beräkning Som gaf dig den högsta af kvinnans lotter.
j) u faders, den folkkäre kungens, anda, trots det du yar fanns ord, själ, vi yisste så yäl Som / tyger ännu, och som sent skall glömmas.
jMed fröjd man såg Pin) \ tt, gömmas, så sätt blef " S e s s a n " ett Yingadt V a r odeladt Y å r, jVIen glädje fyllde ändå vår stig, dig, skönt och godt allas yår älskling, " yår egen Sessa! "
L e a. yåren.
IDUN 234] \ [ågra d r a g ur kronprinsessan irovisas lif.
a n s k a k r o n p r i n s p a r e t firar i dessa d a g a r sitt silfverbröllop.
E t t fjär- d e d e l s s e k e l h a r a l l t s å f ö r f l u t i t, se- d a n n a b o l a n d e t s u n g e k o n u n g a s o n, arf- t a g a r e n till D a n m a r k s k r o n a, f r å n d e n svenska k o n u n g a b o r g e n hemförde sin brud, den folkkäre konung Karl den femtondes väna dotter.
Och ännu den dag som är klappa svenska h j ä r t a n lika v a r m t för D a n m a r k s kronprinsessa som d e n tid, då h o n s å s o m v å r e g e n » lilla Sessa » l o g o c h l e k t e b l a n d oss.
M e d e n viss s t o l t h e t k a l l a vi h e n n e ä n n u i d a g l i g t t a l » vår », liksom hvarje budskap från andra sidan Sundet om familjelycka och modersfröjd för h e n n e hälsats m e d o s k r y m t a d glädje i det gamla hemlandet.
Därifrån stiga ock d e n d a g, d å h o n firar m i n n e t af e t t tjugufemårigt lyckligt äktenskap, tusen- dens böner och välönskningar för den f u r s t l i g a » s i l f v e r b r u d e n » t i l l Honom s o m k a n gifva rikt utöfver allt h v a d vi bedja eller önska.
E t t s å d a n t s k e d e i lifvet ä g n a r sig sär- s k i l d t f ö r en blick tillbaka p å de g å n g n a å r e n, o c h vi ä r o ö f v e r t y g a d e, a t t I d u n s l ä s a r i n n o r g ä r n a k a s t a e n å t e r b l i c k på d e å r a f k r o n p r i n s e s s a n L o v i s a s lif, d å h o n i fullaste m e n i n g t i l l h ö r d e oss.
— Midt under de kulna höstdagarne, den 31 oktober 1851, förkunnade saluten från Skeppsholmsbatteriet, a t t en kunglig prin- sessa skådat dagen.
Såsom k ä n d t är, hade konung Karl den femtonde och hans drottning endast tvänne barn, en son och e n d o t t e r, o c h d å s o n e n, d e n y n g r e af d e båda, redan i späd ålder dog, koncentre- rades de höga f öräldrarnes kärlek omkring d e n lilla d o t t e r n, s o m blef d e n l y s a n d e och v ä r m a n d e solstrålen i n o m d e t furst- liga hemmet.
Under prinsessans första år tillbragte hennes moder dagligen nere timmar med sitt arbete hos h e n n e, fröjdande sig åt barnets l u g n a sömn, liksom åt hvarje litet leende kring de små rosenläpparne.
Stun- d o m b a r s h o n ock, väl i n b ä d d a d i d e n lilla korg, hvilken o m d a g a r n e äfven,tjänst- gjorde som säng, genom de den tiden ä n n u oeldade korridorerna i slottet, u p p till föräldrarnes våning, d ä r h o n välkom- nades m e d de ö m m a s t e smekningar.
A l l t e f t e r s o m barnet u t v e c k l a d e s, b l e f d e t för k u n g K a r l själf e t t s t o r t n ö j e a t t l e k a o c h r a s a m e d » lilla n å d e n », s o m h a n stundom kallade henne, ehuru hofvets damer betänksamt skakade på hufvudet och m e n t e, a t t h a n g j o r d e lilla sessan » gossaktig » g e n o m de gossleksaker, trum- mor, sablar, m. m., som h a n gaf h e n n e a t t roa sig med.
D å prinsessan blef så stor, a t t h o n k u n d e hafva n å g o t nöje däraf, anskaffa- des en liten järnspisel för m a t l a g n i n g åt dockorna och lekkamraterna, och då var d e t i n g e n t i n g o v a n l i g t a t t se d r o t t n i n g L o v i s a m e d lif o c h l u s t h j ä l p a s i n l i l l a d o t t e r a t t g r ä d d a p l ä t t a r eller f ö r r ä t t a andra en kokerskas göromål.
Drottnin- gen var i hög grad barnkär och deltog ofta själf i l e k e n m e d de s m å j ä m n å r i n - Prinsessan Lovisa och hennes bror- Karl.
g a r, m e d h v i l k a d e n l i l l a p r i n s e s s a n fick u m g å s m e r a förtroligt, och n ä r dessa un- der leken buros o m k r i n g r u m m e t på drott- ningens axlar och j u b l a n d e r o p a d e: » Mer, mer, stora Sessan », var det icke lätt att afgöra, o m h o n eller de h a d e största nöjet.
Under somrarne på Ulriksdal var det ej heller o v a n l i g t a t t se d r o t t n i n g e n p å b o r g g å r d e n d e l t a g a i d e n lillas lek, d å denna m e d en stor grå domestikdräkt öfver d e n l j u s a k l ä d n i n g e n f ö r e h a d e åt- skilliga b y g g n a d s a r b e t e n i sanden.
M e d b a r n a s i n n e t s o m e d v e t e n h e t o m sin h ö g a s t ä l l n i n g u t b r a s t d e n lilla prinses- s a n e n d a g v i d å s y n e n af e n s k a r a s m å f a t t i g a b a r n, s o m k o m m o u t f r å n skol- h u s e t: » O, så m å n g a s m å sessor! » N ä r tiden kom, att prinsessan skulle börja a t t u t b y t a l e k e n m o t m e r a allvar- liga sysselsättningar, följde drottningen lika u p p m ä r k s a m t hvarje hennes framsteg, och d e n dag, d å d e n lilla h u n n i t så långt, a t t h o n k u n n a t skrifva sitt första bref med det enda ordet » Mamma », med- förde en verklig glädjehögtid för motta- g a r i n n a n, s o m ej v e t a t af d e n i h e m l i g - het inlärda skrifkonsten.
L ä n g r e f r a m, d å p r i n s e s s a n fick r e g e l - b u n d n a lektioner i alla ämnen, bevistade drottningen dessa så ofta h o n k u n d e, ä g n a n d e h v a r j e l e d i g s t u n d å t d e n äl- skade dottern.
Drottning Lovisa hade själf f å t t e n allvarlig u p p f o s t r a n, m e d strängt moraliska och religiösa grundsat- ser, o c h v a r a n g e l ä g e n a t t f r å n första s t u n d e n leda d e n u n g a prinsessans ut- veckling i samma riktning.
D e n n a upp- fostrades därför u t a n klemighet, enkelt och naturligt, såsom hvarje annat barn.
I f r ö k e n K u b e r fick h o n e n a l l v a r l i g o c h god lärarinna, och de hofdamer, som un- der hennes uppväxt omgåfvo henne, voro alla u t m ä r k t a för h ö g a och ädla tänke- sätt.
Å r 1865 hemsöktes den u n g a prinses- s a n af e n a l l v a r s a m s j u k d o m.
E n dam, som allt ifrån prinsessans tidiga år stått h e n n e n ä r a, skriiver h ä r o m: » M å vi för en stund betrakta drottning Lovisa i hen- nes enda barns sjukrum.
H o n var ju d e n s t r ä n g a m o d e r n, s a d e m a n, s o m till- r ä t t a v i s a d e s i t t b a r n v i d d e n m i n s t a för- seelse, f o r d r a n d e af h e n n e u p p m ä r k s a m - i 1894 het och ögonblicklig lydnad.
Ja, det v a r hon.
Men månne detta var kärlekslöshet eller k ä r l e k?
K ä n d e h o n ej, d e n n a m o d e r i palatset, att nöden i kojan mången g å n g d a n a r d e n u t m ä r k t e m a n n e n eller kvin- n a n, o c h slöt h o n ej däraf, a t t g l a n s e n 1 k o n u n g a b o r g e n bör s k y m m a s b o r t för bar- n e t s blickar g e n o m a t t t i d t och ofta peka.
p å plikterna, som den för m e d sig?
Drott- n i n g L o v i s a ä l s k a d e sitt b a r n m e d all d e n kärlek, hvaraf modershjärtat är mäktigt, m e n h o n gaf aldrig vika för den moder- liga svaghet, som i sitt b a r n och synner- l i g e n i s i t t enda b a r n så ofta ser e t t i d e a l af m ä n s k l i g f u l l k o m l i g h e t.
» Under prinsessans sjukdom var drott- ningen hennes dagliga vårdarinna och sällskap.
I n g e n t j ä n s t v a r så ringa, a t t d e n ej k u n d e g ö r a s af h e n n e själf å t prinsessan.
D å sängen skulle bäddas o c h r u m m e t s t ä d a s, h j ä l p t e h o n till d ä r m e d, p å d e t d e n s j u k a ej s k u l l e o r o a s g e n o m a t t se m å n g a p e r s o n e r o m k r i n g sig.
Stilla, satt h o n i d e t m ö r k a s j u k r u m m e t eller i r u m m e t b r e d v i d, o m p r i n s e s s a n ej b e h ö f d e henne, och under sådana stunder arbetade eller skref hon.
» N å g o n oro öfver prinsessans tillstånd, s o m d o c k af l ä k a r n e a n s å g s farligt, k u n d e j a g aldrig- m ä r k a hos drottningen, o c h detta förvånade mig.
Dagligen u p p t ä c k t e och b e u n d r a d e j a g dock allt m e r de älsk- värda, rent mänskliga egenskaper, som under hvardagslifvets förhållanden fram- lyste hos henne, m e n källan, u r hvilken d e s s a e g e n s k a p e r h ä r f l ö t o, d e t själslif, s o m rörde sig i h e n n e s inre, dolde h o n om- sorgsfullt.
Dock, vid en senare tid blef det klart, att i de pröfningar och sorger drottning Lovisa hade att genomgå, hon i sitt inre k ä m p a d e en kristens kamp, a t t det var tron, som gaf styrka, hoppet, som gaf lugn, och kärleken, som gaf tålamod, att lida.
D å p r i n s e s s a n blef b ä t t r e, s å g m a n däremot drottningens innerliga glädje och h u r u h o n på allt sätt sökte att ge- n o m lek och skämt förjaga ledsnaden från det förra sjukrummet.
Snart var äfven konvalescensens tid öfverstånden, och m o r och d o t t e r k u n d e träffas som vanligt s a m t dessutom i de s m å biljetter, som d a g l i g e n växlades d e m emellan, gifva ut- t r y c k å t d e t a n k a r, s o m d e ej m u n t l i g e n hunno meddela hvarandra. » Prinsessan Lovisa vid sju års ålder.
1894 V i n t r a r n e tillbragte prinsessan i Sveri- ges konungaborg, somrarne med de kungl.
föräldrarne växelvis p å Ulriksdal och Bäckaskog.
P å det vid Bdsviken idylliskt belägna lustslottet lefde m a n ett friare lif ä n v i d h o f v e t i h u f v u d s t a d e n, e n t o n af g l ä d t i g e n k e l h e t gjorde sig g ä l l a n d e o c h syntes mycket behaga både k o n u n g o c h drottning och icke minst den u n g a p r i n s e s s a n, s o m i fulla d r a g n j ö t af d e n landtliga friheten.
Aftnarne på Ulriksdal tillbragtes ofta u t o m h u s; ä n företogs en utflykt i vagn, då m å n g e n g å n g g r a n n a r n e i kringliggande villor besöktes, ä n oftare förde den drakprydda slupen den kungliga f a m i l j e n o c h d e s s u p p v a k t n i n g u t p å e n fi- skefärd i vikarne och sunden.
N å g o n gång h ä n d e ock, a t t de l j u m m a s o m m a r - a f t n a r n e l o c k a d e u t till n å g o n g r ä s m a t t a eller m o s s b e l u p e n häll vid Edsvikens sköna stränder, h v a r u n d e r en landtlig aftonmåltid äfven intogs.
Hufvudsaken var a t t hoftvånget var bannlyst och e n okonstlad glädje den känsla, s o m besjälade alla.
E h u r u prin- s e s s a n Lovisas b a r n d o m till s t ö r r e d e l e n förflöt i n o m s t u d e r k a m m a - r e n o c h i m o d e r n s s t ä n d i g a säll- skap, såg kung Karl gärna, att h a n s dotter deltog m e d sin m o r i besöken vid excercisfält och de bivuakläger, som under trupp- ö f n i n g a r n a ä g d e r u m, d å » Ses- s a n » " alltid v a r e n g l a d o c h k ä r a p p a r i t i o n för t r u p p e r n a.
IDUN p a d e för s i t t b a r n, h v i l k e t h o n ej l ä n g r e k u n - de följa m e d sin v a k s a m m a moderskärlek, u t a n för h v a r s blickar lifvet s m å n i n g o m skulle u t b r e d a sina m å n g t u s e n d e lockelser. » Prinsessans konfirmationsundervisning m e d d e l a d e s af h o f p r e d i k a n t e n B j ö r n s t r ö m.
D e n 30 maj 1868 ä g d e den högtidliga k o n f i r m a t i o n e n r u m i d e t lilla n y b y g d a kapellet vid Ulriksdal och d a g e u därpå hennes första nattvardsgång.
Ärkebiskop Reuterdahl var under dessa dagar konun- gens och drottningens gäst vid Ulriksdal, och gudstjänsten på pingstdagen, vid prin- sessans n a t t v a r d s g å n g, började m e d det skriftermål, som m e d r ö r d s t ä m m a hölls af d e n g a m l e.
D å d e k u n g l i g a f ö r ä l d r a r n e m e d sin d o t t e r s e d a n f r a m t r ä d d e till al- K o m så tiden, d å prinsessan L o v i s a skulle e r h å l l a sin konfir- mationsundervisning för a t t sedan själf å t a g a sig ansvaret för sitt lifs h a n d l i n g a r.
H ä r o m skrifver s a m m a dam, h v a r s o r d vi förut citerat: » Bakom prinsessan låg n u hennes b a r n d o m s glada tid, d å h o n vid sin m o d e r s sida h a d e v a n d r a t så t r y g g t och u n d e r skyd- d e t af h e n n e s o u t t r ö t t l i g a o m - sorger icke k ä n t vägens faror.
Med det varmaste deltagande följde drottningen den religions- undervisning, som m e d d e l a d e s dot- tern, och samtalade ofta och länge m e d h e n n e i dessa ä m n e n, hvil- k a s vikt h o n så m y c k e t önskade a t t k u n n a l ä g g a sin u n g a d o t t e r p å sinnet.
D r o t t n i n g Lovisa f r u k t a d e värl- d e n, d e s s flärd o c h s m i c k e r h a d e aldrig fått makt med hennes eget hjärta.
H o n h a d e hittills sökt bevara sitt b a r n såsom den d y r b a r a s t e k l e n o d o c h ville n u s å g ä r n a för de k o m m a n d e d a g a r omgifva d e t m e d G u d s ords s t a r k a s k y d d s m u r.
Till H o n o m, d e n s t o r e h j ä l p a r e n i a l l n ö d, flydde h o n ock m e d sin t y s t a bön, och a n t i n g e n h o n m e d oro satt i sitt b a r n s s j u k r u m eller m e d bäf van t ä n k t e sig den älskade d o t t e r n i e n f a r l i g värld, h ä m t a d e h o n d o c k af d e n t r o, som b o d d e i d j u p e t af h e n n e s hjärta, det m o d och den förtröstan, som i p r ö f n i n g e n s o c h s v a g h e t e n s s t u n d e r säl- lan sveko henne.
M e n d r o t t n i n g L o v i s a h a d e ej för s e d a t t orda mycket om sina t a n k a r och kän- slor, h o n b e h ö l l d e m h e l s t för sig själf.
S y n b a r t lugn genomgick h o n ock n u den för d o t t e r n så viktiga tiden, u n d e r d e t h o n i sitt inre m e d t a n k a r och b ö n e r käm- Prinsessan Lovisa vid elfva åns ålder.
t a r e t, s t e g o f r å n m å n g a af d e n ä r v a r a n d e v a r m a b ö n e r för d e m till G u d, hvilka böner också för visso å t e r k o m m i t m e d r i k a s t r ö m m a r af v ä l s i g n e l s e.
U n d e r s i s t a t i d e n af d e n u n g a p r i n - s e s s a n s v i s t e l s e i f ö r ä l d r a h e m m e t syssel- s a t t e h o n s i g flitigt m e d a t t, s i t t a n d e v i d s a m m a bord som k o n u n g e n och drott- ningen, liksom de själfva i medeltidsstil illustrera bibliska verser och sentenser.
S a m m a vår kallades professor Dietrich- son att m e d en kurs i literatur, historia och geografi öfvertaga afslutningen af prinsessan Lovisas undervisning, hvilken kurs dock först skulle b e g y n n a på hösten efter d e n k u n g l i g a familjens å t e r k o m s t från Bäckaskog.
235 O b e s t ä m d a r y k t e n h a d e emellertid re- dan talat om prinsessan Lovisas nära förestående förlofning med kronprins F r e d r i k af D a n m a r k, f ö d d d e n 3 j u n i 1843, och d å h a n äfven d e t t a år, liksom de föregående, k o m p å besök till d e n svenska k o n u n g a f a m i l j e n vid B ä c k a s k o g, vunno dessa rykten i styrka.
Förlofning mellan de höga personerna tillkännagafs o c k s n a r t d ä r e f t e r, d e n 15 j u l i 1868, till stor glädje för de b å d a konungafamil- jerna i Sverige och Danmark.
Särskildt y t t r a d e d r o t t n i n g L o v i s a sin s t o r a belå- tenhet med det beslut hennes dotter tagit o c h g l a d d e sig h j ä r t l i g e n å t a t t ej p å l ä n g r e a f s t å n d blifva skild från h e n n e.
O a k t a d t dessa n y a f ö r h å l l a n d e n ville den blifvande kronprinsessan vid sin å t e r k o m s t till hufvudstaden icke försumma den framstående norske estetikerns undervisning.
D e n n e skrifver i sina dagboks- anteckningar från denna tid: » Skulle j a g verkligen inträda som informator för d e n u n g a furstin- n a n, så ville j a g u n d e r d e för- ändrade omständigheterna göra m i n u n d e r v i s n i n g så betydelsefull och praktiskt nyttig som möjligt.
D e t f ö r e k o m m e r m i g l å n g t vikti- gare, a t t h o n n u blir förtrolig m e d det folks historia, l i t e r a t u r och hela kulturlif, i hvars m i d t h o n skall i n t a g a en så u p p h ö j d plats, ä n a t t sväfva o m k r i n g i den n y a r e e u r o p e i s k a l i t e r a t u r e n s bil- dersal och lära litet mer historia och geografi, ä n h v a d h o n r e d a n kan. » Efter första lektionen heter det i n ä m n d a dagbok: » Det kunde icke u n d g å mig, att det var nå- got starkt tillbakadraget i prin- sessans väsen gent emot mig, hvilket j a g t r o d d e mig helt na- turligt k u n n a skrifva på det kon- tot, a t t h o n för första g å n g e n såg d e n m a n, som n u för ett å r skulle bli h e n n e s lärare.
D e t låg emellertid något annat bakom.
Hittills har prinsessan varit ett barn, läst sina läxor som hvarje annat barn och kanske måst h å l l a till godo m e d en och an- n a n s u r m i n, n ä r l ä x o r n a ej v o r o ordentligt lärda.
N u ä r j u för- hållandet ett helt annat, hon är n u en ung, trolofvad furstinna, och det k a n naturligtvis icke falla m i g in a t t vilja låta h e n n e un- dergå n å g o t slags examen.
Men d e t v a r v ä l n å g o t af d e t s l a g e t, som prinsessan väntade, ty då jag började mitt föredrag, hörde hon på med spänd uppmärksamhet, och då lektionen slutade, var hon synbarligen i bättre stämning, och j a g var nog egenkär att tro, det jag hade förmått spränga tillbakadragenhetens länkar genom ett intresseradt och intres- serande föredrag.
M e n efter h v a d fröken R. sedan hviskade m i g i örat, var n o g f ö r k l a r i n g e n den, a t t prinsessan f r å n bör- j a n v a r r ä d d för, a t t d e t skulle e x a m i n e r a s o c h pröfvas, o c h blef p å d e t b e h a g l i g a s t e ö f v e r r a s k a d af, a t t h ä r b l o t t v a r f r å g a o m a t t v a r a u p p m ä r k s a m och h ö r a på. » U n d e r f o r t s ä t t n i n g e n af dessa l e k t i o n e r skrifver den spirituelle läraren den 9 mars 1869:
Kronprinsessan Lovisa af Danmark.
Träsnitt af Gunnar Forssell efter senast tagna fotografi.
IDUN 1894 h e n n e s lif.
A f s k e d e t f r å n h e m - met är nära förestående, och h u r u l j u s a ä n, G u d s k e lof, u t s i k t e r n a ä r o f ö r d e t lif, t i l l hvilket prinsessan går in — s å — i denna h e m m e t s k r e t s skall h o n o c h i n g e n af oss sitta.
D e t var D a n m a r k s sista smärtfulla kamp och förlu- s t e n af Schlesvig 1864 j ä m t e de n ä r m a s t därefter följande dagarne, som var föremål för detta sista föredrag, och det b i d r o g j u icke till a t t g ö r a stämningen lättare. » » Vi h a i d a g g e n o m g å t t E r i k Menveds tid.
Det är tydligt, att D a n m a r k s histo- ria lefvande intresserar prin- sessan.
H v a d j a g framför allt lägger an på är att inpränta hos henne, a t t h v a d det för h e n n e gäller, om h o n skall bli en god d a n s k prinsessa och isynnerhet en god mo- d e r för sitt folk, d e t ä r a t t k o m m a d e t d a n s k a h o s fol- k e t till m ö t e s m e d fullt för- s t å e n d e af o c h f u l l t i l l i t t i l l det, som är ä k t a däri.
Just i dag har jag fått det bästa tillfälle a t t a c c e n t u e r a d e t t a så s t a r k t och så v a r m t d e t var mig möjligt.
Vi hade ju f r a m f ö r o s s b i l d e n af p r i n s e s - sans omedelbara föregånger- ska, d e n sista svenska prinses- sa, hvilken, gift m e d e n d a n s k furste, besteg D a n m a r k s tron, Erik Menveds drottning Inge- borg.
D å vi läste d e n d a n s k a visan om, a t t h o n icke ville sätta foten på D a n m a r k s jord, f ö r r ä n h o n fick f å n g a r n e l ö s t a u r sina bojor och Marskens d ö t t r a r fria, s å g j a g, a t t prin- sessan blef varm, och jag kunde i hennes ögon läsa ett: ' Det var vackert '.
Prinses- san I n g e b o r g är n u vår hjäl- tinna och skall oftare k o m m a på tapeten. » Efter lektionens slut ställde föreläsaren n å g r a v a r m a, gri- p a n d e ord till den u n g a furst- innan, därvid han yttrade: » I den h ö g a mission E r s H ö g - h e t n u g å r a t t fylla, f ö r e n a r sig det djupaste allvar m e d d e t ljusaste hopp, t y t r e na- t i o n e r se i E r s H ö g h e t s för- mälning med Danmarks kron- p r i n s s y m b o l e n af d e n k ä r - lek, som n u f ö r e n a r de nor- diska folken, försäkringen om, att det förbund, kungafamil- j e r n a sluta, också skall när- m a f o l k e n till h v a r a n d r a.
» N ä r v å r e n k o m m e d få- gelsång och friska vindar, flyttade den k u n g l i g a familjen som vanligt u t till Ulriksdal.
D e n 19 m a j s k r i f v e r p r o - fessor Dietrichson i sin dag- b o k: » I d a g h a r j a g h a f t för- sta lektionen på Ulriksdal.
Slottet ligger vackert, alldeles vid Edsviken, m e n själfva b y g g n a d e n är h v a r k e n vacker eller kung- lig.
Dess mera hemtrefnad är utbredd öfver den, och k u n g K a r l s rika, smakfullt 237 Kronprins Fredrik af Danmark.
o r d n a d e s a m l i n g af ä l d r e k o n s t i n d u s t r i gör den högst intressant.
Vi hade i dag vår lektion i trädgårdssalen, dörrarna stodo ö p p n a till t r ä d g å r d e n.
M a n berät- t a d e mig, att prinsessan r e d a n skrifver förträfflig d a n s k a.
» D a g e n för den högtidliga förmälningen närmade sig.
D e n söndag, då det i Ulriks- dals slottskapell lystes a n d r a g å n g e n för prinsessan Lovisa, öfverlämnade en deputation af S t o c k h o l m s p r ä s t e r s k a p så- som brudwåfva åt henne en i smakfullt praktband inbun- d e n bibel, p å hvars p ä r m m a n i upphöjda bokstäfver läste o r d e n: » Var trofast intill dö- den, så skall j a g gifva dig lifvets krona. » O r d f ö r a n d e n t o g sig an- l e d n i n g a t t af g å f v a n s b e t y d e l s e tala om, h u r u d e n u n g a k o n u n g a d o t t e r n va- rit uppfostrad i tron på bibelordet, och önskade, att samma ord alltjämt måtte Den 7 juli: » F ö r e d r a g e n för prinses- san i n t r e s s e r a m i g n u lifligare ä n någon- sin, t y j u m e r a vi n ä r m a oss n u t i d e n, dess v i k t i g a r e blir u p p g i f t e n a t t g e h e n n e d e n r ä t t a s y n e n för b e t y d e l s e n af D a n - marks nationella k a m p mot tyskheten och a t t leda h e n n e till a t t g e n a s t k u n n a s ä t t a sig p å d e n r ä t t a s t å n d p u n k t e n, n ä r h o n träder in i de nya förhållandena.
Vidare r i k t a r sig n u i väsentlig g r a d u p p m ä r k - samheten på att göra henne bekant med de f r a m t r ä d a n d e personligheter i Dan- m a r k, m e d hvilka h o n skall k o m m a i per- sonlig beröring ' — så väl de politiska som de literära och konstnärliga — det gäller j u i h ö g g r a d för prinsessan a t t hastigt och s ä k e r t k u n n a o r i e n t e r a sig i de n y a omgifningarna.
J a g formligen tecknar andliga p o r t r ä t t för henne, så a t t h o n strax bör k ä n n a igen dem, när hon möter d e m i lifvet. » Drottning Lovisa.
D e n 20 juli 1 8 6 9: » I d a g h a r j a g haft den sista lektionen hos prinsessan.
Det låg, j a g t r o r icke allenast för mig, u t a n för oss alla, s o m d e l t o g o i d e n, n å g o t u p p r ö r d t öfver d e n n a lektion.
Det var ju, öfver h u f v u d t a g e t, d e n sista af alla den u n g a furstinnans undervisningstim- m a r, a f s l u t n i n g e n af e n h e l af d e l n i n g af Konung Karl den femtonde.
IDUN 238 1894 Löjtnant P.
N.
Hals, nu öfverstelöjtnant och chef för Kongens norske garde.
Hoffröken Augusta Reuterswärd, Löjtnant H.
H. Koch, nu änka efter kammarherren nu konteramiral i danska flottan grefve Gustaf von Essen.
Fröken Sigrid Lewenhaupt, Löjtnant Henrik Gyllenram, nu gift med majoren G. Follin.
nu öfverste och chef för Kalmar regemente.
Fröken Märta Eketrä, nu kammarfröken hos h. drottning Sophia.
Fröken Emma Braunerhjelm, Löjtnant Adolf Malmborg nu gift med förste hofmarskalken nu landshöfding i Värmlands län.
Erik af Edholm.
Hoffröken Anna Braunerhjelm, nu gift med norske hofstall- mästaren G. Sverdrup.
Löjtnant Wedel-W ed elsborg nu död.
Fröken Louise Wrangel, Kammarherre grefve Nils Gyl- nugiftmedkammarherreE.König.
denstolpe, nu död.
Un der stall mästare G. Sverdrup, nu hofstallmästare, öfverstelöjt­ nant i norska kavalleriet.
Kronprinsparet.
Fröken Louise Sparre, nu gift med andre sekreteraren i utr.-dep.
F. Rappe.
Fröken Anna Koskull Löjtnant Wilhelm Tornerhjelm, nu gift med major B. Ridderborg.l nu död.
Legationssekreterare I.
H. He- germann-Lindencrone, nu kam- marherre o. envoyé i Stockholm.
Fröken Ingeborg Eketrä, Underlöjtnant Carl Lagercrantz, gift med löjtnant J. Petrelli.
nu öfverstelöjtnant vid general­ staben.
Baronesse Zyphten-Adlcr, nu död Kammarherre grefve Nils Brahe nu öfverstekammarjunkare.
Fröken Augusta Stäng, nu gift med adjutanten hosh.m.
konungen, ryttmästaren A. Mun- the af Morgenstierne.
Brudparet j ä m t e tärnor och marskalkar.
Efter fotografier ur kronprinsessan Lovisas eget minnesalbum.
Löjtnant Marcher, nu död.
1894 IDUN 239 ta W 09 &lt;D - i C £_ o cd C / J cd &amp; CO Jo ckl _§ Kind bo C O to I slottskapellet, där vigseln förrättades, var koret belagdt m e d dyrbara m a t t o r och alta- r e t rikt prydt med lefvande växter, från hvilka en behag- l i g doft spreds r u n d t o m k r i n g.
D å den kungliga brudskaran nalkades, spelade musikkåren f ö r k u n g l i g a l i f g a r d e t till h ä s t e n högtidlig festmarsch.
Före- t r ä d d af d r a b a n t e r i g u l a o c h b l å d r ä k t e r i n t r ä d d e processio- nen, framför altaret stod ärke- b i s k o p e n i full o r n a t, omgif- v e n af k o n u n g e n s öfverhof- predikant, pastor primarius och tvänne hof predikanter.
D e t v a r e n s t u n d af g r i p a n d e högtidlighet, då det unga brudparet under en ståtlig f e s t m a r s c h i n t r ä d d e i d e t öf- verfyllda slottskapellet, kron- p r i n s F r e d r i k f ö r d af d e b å d a konungarne och prinsessan L o v i s a af d e b å d a d r o t t n i n - garna.
Till h ö g e r och vän- ster om altaret voro på hvar sin sida t v ä n n e troner ställda på en upphöjning.
P å den h ö g r a t o g k o n u n g K a r l sin p l a t s, m e d k o n u n g e n af D a n - m a r k till h ö g e r och h e r t i g e n af Östergötland, vår nuvaran- d e k o n u n g, till vänster.
På t r o n e n till v ä n s t e r satte sig d r o t t n i n g Lovisa, m e d drottnin- g e n af D a n m a r k t i l l h ö g e r o c h h e r t i g i n n a n af Ö s t e r g ö t l a n d, t i l l v ä n s t e r.
F r a m e m o t altaret, p å ömse sidor om det kungliga brudparet, stodo brud- t ä r n o r n a och bakom d e m marskalkarne.
F ö r e vigseln s j ö n g o s e t t p a r v e r s e r af psalmen 335 ur svenska psalmboken.
D e t var ett oförgätligt ögonblick, då d e n svenska konungadottern med klar r ö s t f r a m s a d e s i t t » ja » t i l l d e n d a n s k e tronföljaren, och m å n g e t öga tårades, då d e t af u n g d o m s f r i s k h e t s t r å l a n d e b r u d - paret knäböjande mottog välsignelsen och sedan med rörda hjärtan under kanoner- nas d å n och allas förböner o m f a m n a d e s af sina kungliga föräldrar.
Efter svenska psalmversen » Nu blott för världen två », u t f ö r d e s e n af C.
V.
A.
S t r a n d b e r g f ö r f a t t a d o c h af L u d v i g N o r m a n k o m p o n e r a d k a n - tat, m e d fru N e r u d a N o r m a n i violinpar- t i e t o c h fru M i c h a e l i s o m s j ö n g solo- partiet.
ott.
lysa och leda henne på hennes vandring g e n o m lifvet.
Förmälningsdagen, den 28 juli, uppgick k l a r och solbelyst öfver B i r g e r s stad, som i s a n n i n g påtagit h ö g t i d s s k r u d för a t t v ä r d i g t fira d e n n a f ö r d e t s v e n s k a k o - n u n g a h u s e t och svenska folket så bety- delsefulla dag, då den svenska konunga- d o t t e r n gick a t t för alltid förena sina ö d e n m e d arfvingen till W a l d e m a r Seiers krona.
Örlogseskadern på strömmen, med svenska och norska flaggorna p å stor- masten och den danska på förtoppen, j ä m t e en m ä n g d andra fartyg, danska och ryska ångkorvetter, engelska pleasure- yakter, u t o m alla svenska större och min- d r e b å t a r, g å f v o lif å t v a t t e n s p e g e l n o c h d r o g o sin v a c k r a g a r n e r i n g k r i n g stran- d e n.
Öfverallt vid de större g a t o r n a före- k o m m o p r ä k t i g a d e k o r a t i o n e r af flaggor, löfverk och lefvande blommor.
cö a £ so
IDUN 240 E n af v e r s e r n a i k a n t a t e n h a d e lydelse: följande De ha på faderns sed Lagt hand i hand, Och ut går deras ed Kring Scea land.
Den skall i Danmark höras I tjäll och salar, Den skall i Norge föras Kring berg och dalar.
Slutkören innehöll följande Du, som nåderik och blid Den rättfärdige betäcker Med din starka arms egid, Herre, du hvars spi ra räcker Långt utöfver rum och tid, Du, som lugnar och för skräcker, Du, som kronor ger och bräcker, Du, som tänder lif och släcker, Lys dem, led dem med din frid!
bön: p a r e t m e d lifliga h u r r a r o p o c h n y a r e g n af b l o m m o r.
Vi vilja icke u p p t a g a u t r y m m e t m e d beskrifning p å de lysande fester, som följde efter f ö r m ä l n i n g e n, först p å Stock- holms slott, så p å B ö r s e n och p å Drott- ningholm.
I nere landsortsstäder firades o c k af s a m m a a n l e d n i n g f e s t e r m e d flagg- ning, musik, tal och skålar, eller ock m e d gåfvor till v ä l g ö r a n d e ä n d a m å l.
Äfven i Norge deltog m a n på liknande sätt i konungahusets glädje, och norska skalder 1894 Glad lyder tre rigers Amen.
Det klinger over al Norden.
Og fortidens store aander og nu osynlige dem omsvseve; Af henfarne tiders ufred og gru Med stille fred de sig ha ?ve: Det dages ätter i Norden.
Margrethe hilser den Nordens brud Og signer henne som datter, Karl Johan ogsaa, hennes stamfader prud, Som son hennes brudgom omfatter: Det dages ätter i Norden.
P å de m å n g a fest- d a g a r n e följde emel- l e r t i d en d a g, s o m m å - ste k ä n n a s djupt så väl i den unga bru- dens som i de älskan- de föräldrarnes hjär- t a n, d e n d a g, d å enda barnet skulle lämna- d e m för att i n t r ä d a i nya lefnadsförhållan- d e n och ett n y t t fäder- nesland.
Gif att dessa bjärtans brand Blir d t n gryning, hvilken tänder Dag på nytt i nordanland!
Låt tvä sammanlagda hän- der Sammanhålla som ett band Trenne gamla ädla länder, Trenne gamla goda fränder, Att de aldrig, en i sänder, Trängas ut från hvar sin strand!
Den 8 augusti på aftonen lämnade kron- prinsessan Lovisa, följd af t u s e n d e n s v ä l ö n s k - n i n g a r o c h v a r m a för- böner, sitt barndoms- Dagmar.
Karl.
Efter förmälnings- aktens slut gafs cour för stater och kårer.
Strax därpå anträd- des f ä r d e n till H a g a — ett verkligt festtåg, mellan en tiodubbel h ä c k af m ä n n i s k o r o c h a l l a f ö n s t e r f y l l d a af högtidsklädda skaror, h v i l k a ville u p p f å n g a åtminstone en skymt af d e t k u n g l i g a brud- Danska kronprinsparets familj.
paret, som åkte i drott- Kronprinsen.
Louise.
ning Kristinas forna Ingeborg, Kronprinsessan.
Thyra.
Gustaf.
v a g n, d r a g e n af åtta s v a r t a h ä s t a r, r i k t p r y d d a m e d silfverbe- s t r ä n g a d e l y r a n till firande af d e n g e m e n - slagna seldon.
Omkring vagnen redo samma högtidsdagen.
S å t. ex. k v a d marskalkarne, och framför d e n s a m m a skalden A.
M u n c h: åkte riksmarskalken i en med fyra hä- Saa lysteligt ringe de klokker idag star förspänd » sjuglasvagn ».
D e n om- Fra Stockholms kirker og t a a m e!
gifvande folkskaran torde med säkerhet Til Nordfolkets hjerter gaar hvert et slag, h a f v a u p p g å t t till 40- å 5 0, 0 0 0 perso- Paa sommarlufte udbaarne.
ner, och att ett ordentligt blomsterregn Det klinger over al Norden.
mötte brudparet hela vägen var ock en For altret staar bispen i helligt skrud, gifven sak.
Mens harper og sange tone, Vid f r a m k o m s t e n till H a g a m o t t o g o s For ham nu knaeler den brudgum og brud d e n y f ö r m ä l d a af d e k u n g l i g a f ö r ä l d r a r n e, At vinde jordlivets krone.
Det klinger over al Norden.
som med uppvaktning farit en a n n a n väg och därigenom anländt några ögonblick Saa Isegger han under Herrens ord tidigare.
E n oöfverskådlig folkmassa hade De elskendes hamder sammen, o c k samlat sig d ä r u t e och h ä l s a d e brud- Og til deras pagt fra hoien kor Harald.
Kristian.
h e m och sin födelse- stad.
Konungen och d r o t t n i n g e n följde hen- ne och hennes gemål till en j ä r n v ä g s s t a t i o n n å g r a m i l u t a n f ö r huf- vudstaden, och nog ' k u n n a vi förstå, a t t d e i afskedsstunden icke ensamt t ä n k t e p å bar- nets lycka, u t a n äfven på den saknad och tom- h e t h o n skulle l ä m n a efter sig hos dem.
T v ä n n e d a g a r sena- r e, d e n 10 augusti, höll det u n g a k r o n p r i n s p a r e t sitt högtid- liga intåg i den danska hufvudstaden.
Icke på länge, om någonsin, hade Köpen- h a m n s b e f o l k n i n g varit i en så g l a d rö- relse.
Öfverallt såg m a n böljande s k a r o r af h ö g t i d s k l ä d d a m ä n o c h k v i n n o r, m a n k ä n d e, a t t d e t v a r e n folkets festdag, full af g l a d a f ö r h o p p n i n g a r.
G l ä d j e l y s t e o c k ur hvarje ansikte i den stund kanonaden från fästningen Tre Kronor förkunnade, att D a n m a r k s blifvande härskarpar var i antag.
D e t var en ståtlig anblick, d å » Schlesvig », följdt af de flaggprydda ör- logsmännen » Danmark » och » Heimdal », v i s a d e sig, h ä l s a d t af å n g b å t a r f u l l p r o p - pade med människor, och då midt i detta
1894 vimmel den gamla kungsbåten, under hvars röda baldakin syntes det u n g a furste- paret, h ä l s a n d e å t alla sidor, gled f r a m mot Toldboden.
F ö r k l a r i n g e n till den e n t u s i a s m, s o m vid d e t t a tillfälle så a l l m ä n t lades i d a g e n, l å g däri, a t t alla visste, det s a m m a k ä n s l o r g e n o m t r ä n g d e folk och k o n u n g a h u s.
Un- der de första åren efter k o n u n g Kristian den niondes uppstigande på tronen hade konungahuset haft t u n g a sorger att dela m e d folket.
S t r å l a n d e l j u s p u n k t e r u n d e r denna tid hade de f a m i l j ef ö r b i n d e l s e r varit, som de kung- liga barnen knutit, m e n dessa förbindel- ser h a d e dock hvarje g å n g medfört ett ut- b r y t a n d e ur f a m i l j e - ringen.
N u åter hade e n m e d l e m af d e n kungliga familjen k n u t i t en förbindel- se, u t a n a t t d e n med- förde någon skils- mässa, ja, som i stäl- let tillförde fäderne- h e m m e t e n n y äl- skad dotter.
Ocli glädjen däröfver var gemensam, vittnande om, att Danmarks folk m e d t r o h e t och kärlek omfattade den nya konungastam, som i b r u d p a r e t skul- le skjuta n y a skott.
IDUN Ulriksdal den 1 september 1869.
— » H v i l k e n k o n t r a s t m o t d e t b r u s a n d e, lar- m a n d e lifvet i juli, brölloppets dagar.
H ä r h a r blifvit så u n d e r l i g t stilla p å Ul- riksdal, sedan prinsessan reste.
Solbarnet har dragit bort, och hösten börjar lägga sin f ä r g öfver skogarna.
D e t var som o m f å g e l s å n g e n o c h g l ä d j e n s a m t i d i g t för- stummades, då h o n reste.
» Men en stor glädje upplefde j a g ä n n u här, och för den t a c k a r j a g d r o t t n i n g Lo- visas och k r o n p r i n s e s s a n s goda, varma 241 Amalia, lät h e n n e u n d e r g å en ordentlig examen, då hon var tillsammans med h e n n e första gången, för att f å veta h v a d h o n k ä n n e r till af d a n s k a f ö r h å l l a n d e n o c h d a n s k historia, o c h d å h o n r e d d e sig bra, blef h o n h e n n e s f ö r k l a r a d e v ä n i n n a, h v i l k e t j u ä r af d e n s t ö r s t a b e t y d e l s e för kronprinsessan.
Och därför ber hon, att j a g s k a l l t a c k a er. » O c h så fortforo vi a t t t a l a o m d e n b o r t d r a g n a, tills d e t v a r alldeles m ö r k t och l a m p o r n a tändes.
D e t v a r e t t u n d e r l i g t v e m o d öfver hela den mörka höstaftonen inne i dessa salar, d ä r hon n u e j l ä n g r e fanns, som var sam- talets föremål. » V i h a följt v å r e g e n » Sessa » öfver g r ä n - sen till h e n n e s n y a hemland, där hon, lycklig i en blomst- rande familjekrets och ä l s k a d och vör- d a d af d e n n a t i o n, som blifvit hennes, n u såsom silfverbrud hyllas m e d de var- maste välönskningar af d e t r e n o r d i s k a folken.
A t t h o n ej f ö r g ä t i t sitt gamla fosterland och sina soliga barn- domsminnen, därpå h a r h o n vid uppre- p a d e b e s ö k h ä r gif- vit s t ä n d i g t n y a be- S e d a n cour gifvits vis, l i k s o m s v e n s k a åKristiansborgs slott folket aldrig skall och kronprinsparet f ö r g ä t a eller u p p h ö - från en balkong å ra att älska K a r l den detsamma hälsat de femtondes dotter.
jublande folkskaror- D e t jubel, hvarmed na, ställdes färden h o n hälsas vid sin till de u n g a s blifvan- a n k o m s t till d e n sven- de, vid S u n d e t vac- ska hufvudstaden, kert belägna som- o c h d e n ifver, h v a r - marresidens, Char- m e d f o l k s k a r o r n a sö- tenlund, ett slott, k a a t t få u p p f å n g a som förut bebotts e n s k y m t af h e n n e, af k r o n p r i n s e n s nu- där h o n far fram, m e r a aflidna morför- hafva nog många äldrar, landtgrefven gånger sagt henne, och landtgrefvinnan att svenska folket är V i l h e l m af H e s s e n.
e t t m i n n e s g o d t folk.
Å s y n e n af d e n m o g - D a g e n efter intå- nade kvinnan, den get hölls särskild värdiga makan och g u d s t j ä n s t i slotts- m o d e r n, p å m i n n e r nu kyrkan, då biskop o m b å d a d e i S v e- M a r t e n s e n höll pre- r i g e s å ä l s k a d e för- Kronprinsessan Lovisas arbetsrum i Amalienborgs slott.
d i k a n ö f v e r Ef.
3: äldrarne, på samma 14 — 2 0 m e d b e t r a k - g å n g d e n f r a m m a n a r m i n n e t af d e n tid, d å telseämne: » Den inre människans hel- och r i k a hjärtelag.
H ä r o m kvällen, täm- m a n i Ulriksdals täcka omgifningar såg gelse i tro, h o p p och kärlek ».
D ä r v i d ligen sent, blef j a g k a l l a d till d r o t t n i n g e n, » lilla S e s s a n » l e e n d e o c h m u n t e r s v ä f v a höll h a n ett särskildt hälsningstal till d e n d e t v a r r e d a n h a l f m ö r k t i salongen, h o n fram likt den lekande solstrålen.
Hurtig unga kronprinsessan, slutande med d e lät m i g t a g a plats vid sin sida.
och öppen som hennes konungslige fader, a p o s t o l i s k a o r d e n: » N å d o c h frid af G u d, » J a g h a r e n h ä l s n i n g a t t f r a m f ö r a till god och vänsäll som hennes höga moder, vår Fader, och H e r r e n Jesus Kristus. » er, » s a d e d r o t t n i n g e n, » det ä r f r å n k r o n - b i b e h å l l e r h o n ä n n u a l l t j ä m t b l a n d oss d e n K r o n p r i n s e s s a n s y n t e s d j u p t r ö r d af d e p r i n s e s s a n, f r å n L o v i s a.
J a g h a d e bref Å sin allvarliga orden.
A t t e n r a d af f e s t e r f r å n h e n n e i d a g, o c h h o n s k r i f v e r o c h k ä r l e k h o n s å t i d i g t t i l l v a n n s i g.
s i d a h a r h o n o c k i t r o g e t m i n n e b e varat äfven i K ö p e n h a m n skulle följa i anled- ber m i g t a c k a er r i k t i g t innerligt för d e n sina föräldrars forna umgängeskrets och n i n g af d e n f u r s t l i g a f ö r m ä l n i n g e n, v a r u n d e r v i s n i n g h o n h a r f å t t a f e r.
Och s j ä l f k l a r t, m e n vi vilja ej v i d a r e u p p e - d ä r t i l l h a r h o n e n s ä r s k i l d a n l e d n i n g, » s i n a b a r n d o m s b e k a n t a, s o m a l l t i d i h e n - h å l l a oss vid d e m.
D ä r e m o t k u n n a vi ej t i l l a d e d r o t t n i n g e n, m e d a n d e n m i l d a s k ä l m - n e s n y a h e m r ö n a e t t h j ä r t l i g t m o t t a - n e k a oss n ö j e t a t t a n f ö r a ä n n u e t t b l a d a k t i g h e t, som k u n d e g ö r a h e n n e så oänd- g a n d e.
ur professor Dietrichsons intressanta dag- ligt intagande, k r u s a d e h e n n e s läppar; E n h e n n e n ä r s t å e n d e person skref ny- boksanteckningar, helst d e t t a så n ä r a kny- » n u s k a l l j a g b e r ä t t a e r, h v a d h o n skrif- l i g e n o m D a n m a r k s k r o n p r i n s e s s a: » M o t t e r sig till de förra.
ver.
Gamla änkedrottningen, Karolina sina b a r n d o m s v ä n n e r är h o n d e n s a m m a
242 IDUN Vigselakten i slottskapellet i Stockholm den 2 8 j u l i som h o n alltid varit, d e m glömmer hon aldrig.
Som v ä n af sina v ä n n e r ä r hon, liksom i mycket a n n a t, l i k s i n h ö g e fa- der.
» I ett litet p o e m af C h a r l o t t e af T i b e l l h e t e r det om henne: Älskad var hon,och hon är det, Älskad än hon vara skall.
Leken bytte hon mot värdet Af ett heligt moderskall.
' Laurierros ' från Odins nejder Blommar nu i Gefions dal, Slumren, nordens gamla fejder, Kärleken har gjort sitt val.
1894 1869. h ä r o m nådde äfven kron- prinsessan.
H o n hade vid ett besök i Sverige lärt k ä n n a Elsa Borg och hennes arbete bland de fattiga och vilsekomna o c h s a t t e sig g e n a s t i beröring med henne, med b e g ä r a n o m e n af h e n - nes bibelkvinnor för verksamhet bland de svenska tjänstflickorna p å L a a l a n d.
E n bepröf- vad bibelkvinna sändes dit, o c h d å h e n n e s ar- b e t e v i s a d e sig v a r a af stor betydelse för de stac- k a r s svenska flickorna, begärdes efter n å g o t å r ännu en bibelkvinna, och i år har ytterligare en t r e d j e blifvit u t s ä n d, u n - der det kronprinsessan a l l t j ä m t m e d v a r m t del- tagande följer hvarje framgång i arbetet.
S å s o m ä n n u e t t älsk- l i g t d r a g af d a n s k a k r o n - prinsessans intresse för allt, s o m r ö r Sverige, v i l j a v i o c k t i l l ä g g a föl- jande.
Kändt är, att u n d e r de senare årtion- d e n a svenska tjänstflic- M å kronprinsessan Lo- kor i stor m ä n g d utvan- visa ä n n u länge p å sin d r a t till D a n m a r k, d ä r u p p h ö j d a p l a t s o c h själf de under somrarne sökt allt rikare välsignad få arbete vid sockerfabri- verka i välsignelse för k e r n a p å de d a n s k a öar- Kronprinsparets intåg i Köpenhamn den 10 aug.
1869. sitt l a n d och folk, skör- na.
L i k a k ä n d t ä r ock, d a n d e r i k a f r u k t e r af e t t att de där, i saknad lif i t r o o c h k ä r l e k.
D e n - af a l l a n d l i g o m v å r d n a d, dag från tusendens och ofta r å k a t u t för ett bedröfligt, fysiskt T i d n i n g a r n a innehöllo u p p r ö r a n d e berät- n a b ö n stiger L.
S. och moraliskt förfall.
E n d a s t p å L a a l a n d telser o m deras olyckliga tillstånd, och å t e r t u s e n d e n s h j ä r t a n.
förekommo u n d e r s o m m a r e n 1886 icke b a r m h ä r t i g a m ä n n i s k o r började t ä n k a på, m i n d r e ä n 1,400 s v e n s k a tjänstflickor.
h v a d som k u n d e göras för dem.
Talet
IDUN 1894 Prinsessans saga.
J W jet var så en kungadotter; * J det nya 243 hemlandet.
e n f ö r e g å e n d e u p p s a t s h a v i följt p r i n - ' s e s s a n L o v i s a, tills h o n s å s o m D a n m a r k s kronprinsessa l ä m n a d e det land, som sett h e n n e f ö d a s, u p p v ä x a o c h u t v e c k l a s till d e n u n g a furstinna, som äfven i sitt n y a hem- land vunnit de varmaste sympatier.
Våra l ä s a r i n n o r v i l j a d o c k följa h e n n e ä n n u l ä n g r e Som alpens ros under snö, Så blommade hon i norden Och blef en älskelig mö.
Vid furstliga diademet En glädtig genius satt, Beslöjad af rika håret I lockens dunklaste natt.
Han blickade fram förstulet Vid taffelmusikens takt, I hofvets lysande festsal Och bland uniformers prakt.
Men sprang prinsessan i gräset, Som doftar i nordanskog, p l i k t e l s e r till d e n n a.
Och så skulle h o n införlifvas m e d e n n a t i o n, s o m, e h u r u n ä r - besläktad m e d h e n n e s egen, dock i d e t e n a o c h d e t a n d r a v i d t s k i l d e s i g från d e n n a.
Vi k u n n a alltså lätt t ä n k a oss, a t t h u r u m y c k e t s o l s k e n ä n l å g u t b r e d t öfver h e n - nes väg, fordrades d e t dock ett inre arbete för a t t u p p f å n g a och k v a r h å l l a d e s p r i d d a solstrålarne.
Kronprinsessan Lovisa h a d e dock i sin egen m o d e r haft ett föredöme, ä g n a d t a t t gifva kraft och uthållighet å t e t t s å d a n t a r b e t e, o c h, lik- som den svenska drottnin- g e n hos oss, h a d e h e n n e s dotter s n a r t v u n n i t allas hjär t a n i D a n m a r k.
» Där är hon fortfarande mycket älskad, » skrifver nyligen en h e n n e närstående person.
» Hennes öppna, hurtiga väsen och den vänlighet hon visar hög o c h l å g, u t a n a n s e e n d e till personen, h a r gjort h e n n e i hög grad populär. » Då strålade han ur ögat, H v a d h o n v a r i t o c h ä r så- som maka och moder veta alla, o c h D a n m a r k s k v i n n o r se m e d v ö r d n a d u p p till d e n f u r s t l i g a f o s t r a r i n n a n af å t t a blomstrande barn, hvilkas n a m n och födelseår vi h ä r uppräkna.
Kristian (26 sept.
1870); Karl (3 a u g.
72); Louise (17 f e b r.
7 5); H a r a l d (8 o k t.
7 6); I n g e b o r g (2 a u g.
7 8); T h y r a (1 4 m a r s 8 0); G u s t a f (4 m a r s 87); D a g m a r (2 3 m a j 90).
Med purpurmunnen han log.
Men jungfrun, fastän högboren, Vår egen » Sessa » dock var; Hon ägde vår gamla kärlek, Den sitter så säkert kvar.
Den sitter så djupt i hjärtat Och kan ej tagas därur, Liksom med rot under klippan Sig reser den grönskande fur.
Amalienborgs slott i Köpenhamn.
Hon reste i högsommartider, Kronprinsparets vinterresidens.
Den väna, lyckliga brud; Och drottning Lovisa sände Sin modersförbön till Gud.
Furstinna, maka och moder, Prinsessan på leende strand Dock vandrar på tankens brygga Till gamla Sverige ibland.
Då ser hon de dunkla lunder Och templet vid Ulriksdal; Där vandrar en högrest skugga I minnenas riddarsal.
Då stryker hon lätt med fingret Från pannan en glesnad sky Och ser från de flydda tider Mot fridsälla dagar, som gry.
Men från de nordliga fjällen Det susar med hafvets bris Ett eko i sommarkvällen: Charlottenlunds slott.
» Gud signe prinsessan Louise! » Kronprinsparets sommarresidens.
GfjflitfoW * af © i f a l l.
Kronprinsessan leovisas valspråk.
Omnia c u m deo, nihil med Gud, intet u t a n Gud.)
sine deo.
(Allt o c h se h e n n e i d e n y a f ö r h å l l a n d e n, i h v i l k a d e n l ö f t e s r i k a v å r b l o m n i n g e n m o g n a t till idel högsommarfrukt.
N a t u r l i g t v i s g ä l l d e d e t till e n b ö r j a n för d e n u n g a k r o n p r i n s e s s a n a t t s ä t t a - sig i n i m å n g t o c h m y c k e t, s o m h ö r d e till h e n n e s n y a s t ä l l n i n g, o c h för h v i l k e t h o n h i t t i l l s varit främmande.
H o n h a d e b l i f v i t e n äl- s k a d o c h u p p b u r e n m e d l e m af e n t a l r i k k o n u n g a f a m i l j o c h k ä n d e d j u p t s i n a för- Extra fm Marsala H u r u m y c k e n modersfröjd och m o d e r s o m s o r g ligger icke innesluten i hvart och ett af d e s s a n a m n!
O c h p å s a m - m a g å n g gifva de j u e n inblick i kronprinsessan Lo- v i s a s d a g l i g a lif, d ä r mo- dersplikterna i n t a g i t o c h in- taga ett så framstående r u m.
Det n y a furstehemmet har o c k s t ä d s e v a r i t p r ä g l a d t af den s a n n a enkelhet och hjärt- lighet, s o m gjort familjelyc- k a n h e m m a s t a d d, såväl i de kungliga gemaken inom Ama- l i e n b o r g s s l o t t, s o m i som- m a r r e s i d e n s e t vid Charlot- t e n l u n d.
I d e l e e n d e omgif- n i n g a r n a af d e t t a s i s t n ä m n - d a s l o t t h a r m a n ofta s e t t d e n furstliga m o d e r n m e d l u s t o c h lif d e l t a g a i u n g - d o m s s k a r a n s m u n t r a lekar, " delande nöjet, liksom arbe- t e t, m e d d e m.
Själf syssel- sätter h o n sig p å lediga stun- der gärna m e d blomstermål- ning och textning i medel- t i d s s t i l af b i b e l s p r å k.
S å l u n - da förärade hon åt drottning Sofia, v i d e t t af s i n a b e s ö k i d e n s v e n s k a h u f v u d s t a d e n, e t t af h e n n e t e x t a d t och synnerligen vackert måladt e x e m p l a r af P s a l t å r e n.
O m danska konungafamiljens sommarlif på Fredensborg tillsammans m e d ryska kej- sarfamiljen, grekiska konungafamiljen och E n g l a n d s tronföljarefamilj, hvilket famil- jelif ä f v e n d a n s k a k r o n p r i n s p a r e t delar, hafva svenska tidningar u n d e r årens lopp t i d t o c h ofta h a f t å t s k i l l i g t a t t m e d d e l a.
(Qualite Inghilterra) härstädes lagrad sedan 1891.
Vid un- dersökning af handelskemisten befunnen, enl. intyg, fliiMnfAwi.
-.
a n ' .. l.å r&gt;-:_ l A .i 1- - i ' ' K. A. NYDAHL &amp; C:O fullgod.
Stockholm, 8 Stureplan 2 • I
IDUN 244 - Vi vilja n u blott tillägga, a t t kronprin- sessan Lovisa äfven finner tid för en gan- ska vidsträckt välgörenhet.
Med synnerligt intresse omfattar hon inre missionsarbetet i Danmark, där hon står som beskyddarinna af följande stiftelser: Vsernehjemmet Betha- nia (stiftadt 1880), Kronprindsesse Louises Asyl i Lsegeforeniugens Boliger (1871), Arve- prindsesse Carolines Asyl i Aarhus, Kron- prindsesse Louises Börneasyl N a s t v e d, Asyl i Fiskerleiet Sletten (1881), Kronprindsesse Louises praktiske Tjenstepigeskole (1872) m. fl.
På En glada minnen Och skickar liten julklapp, Min moder 1894 så jag tänker hår som jag skänker kär.
Då uti Stockholm nu hos Eder Ar julefest, I tankarna jag också beder Få cara gäst!
! — — •ät Lyckönskningsadressen till kronprinsessan Lovisa.
Kronprinsessan Lovisa som skaldinna.
I ^ R f t e r sin flyttning från Sverige sökte kron- l i k prinsessan Lovisa på allt sätt glädja sin höga moder, medveten om den saknad h o n lämnat efter sig i modershjärtat.
Första julen de voro åtskilda sände hon gåfvor och julver- ser i mängd, bland hvilka senare vi h ä r ne- dan återgifva en, hvilken isynnerhet fäste drott- ningens u p p m ä r k s a m h e t för dess enkla och kärleksrika innehåll.
Första versen syftar på ett yttrande af gamla änkedrottning Desideria, då hon en gång från sitt fönster betraktade ett nordiskt y r v ä d e r: » Qu ' avais je ä fair dans ce pays de loup? » / Svea land en drottning fanns, Som undrade, hvarför Långt bort från sommar, prakt och Man trifoas bör?
glans Då stormen hcen från hennes slott, Hon frågade förskräckt:.
Hoarför i » vargens land » hon fått Ett hem, en släkt?
På dessa frågor svara kan Vår svenska drottning nu, Den gåtans lösning ock hon fann: Hon trifves ju?
Till När Hon Hur Hon Hon Ulriksdal i köld och snö En längtan henne drar, knappt det bår, i vårens tö, Dit ut hon far.
värmer månget hjärta kallt Och noga räknar ut, det skall räcka till för allt, Till lifvets slut.
kvistar tråden på sin Och dåraf bränsle ger, tar den lilla i sin vård, Som dignar ner.
gård * Och mycket godt så tyst hon gör Uti sitt nya land, Hon vet, hoarför hon kom, hvarför Till denna strand!
* Drottning Lovisa syntes stundom själf kvista af träden utanför sitt fönster vid Ulriksdal, hvar- efter hon sände kvistarne som bränsle till någon fattig.
HULTIYIANS Cacao E h u r u sommaren, under hvilken våra läsarin- nor i stor mängd äro frånvarande från sina h e m och umgängeskretsarne spridda, ställer sig ganska ogynnsam för åstadkommande af en dylik mass- adress, och e h u r u dessutom tiden för densamma varit mycket k n a p p, h a r den af oss anordnade lyckönskningsadressen från svenska kvinnor till kronprinsessan Lovisa på hennes silfverbröllops- dag omfattats m e d e t t allmänt och lifligt in- tresse, scon bäst bevisar de djupa sympatier furstinnan äger rundt om i Sveriges bygder.
Mellan tretton och fjorton tusen egenhändiga namnunderskrifter hafva inkommit, bland hvil- ka återfinnas representanter för skilda stånd och åldrar, från våra högsta kretsar och mängden af mera kända släkter och familjer till de breda lagren i blygsammare ställning, hvilkas delta- gande i den enkla hyllningen ej torde vara den minst hjärtliga.
Många namn, hvilka gjort sig ett rykte inom det offentliga lifvet, vare sig på konstens, literaturens eller andra områden, möta vi ock, liksom från flere håll kvinnliga korporationer af olika a r t i samlad trupp del- tagit.
Mänga landsmaninnor, som i främmande land vistas fjärran från hembygden, ha likaså begagnat detta tillfälle a t t sända sin vördnads- fulla hälsning.
Samtliga de insända listorna hafva saminan- bundits till e t t digert band, hvilket inledes af den lyckönskningsadress, hvars ordalydelse redan i I d u n meddelats.
Adressen är utförd i guld- och färgtryck.
B a n d e t i rödt skinn, enkelt, men gediget, förskrifver sig från bok- bindaren Gustaf H e d b e r g och b ä r å fram- pärruen i guld följande inskrift: Till H.
K.
H.
Kronprinsessan Lovisa af Danmark * Från Svenska Kvinnor * Genom Redaktionen af Idun *.
Snittet ä r likaledes förgyldt.
Våra illustrationer.
Visserligen bör kunna sägas, att illustratio- nerna i detta n u m m e r tala för sig själfva.
D e t är också blott några få ord, vi h ä r anse oss ytterligare behöfva tillägga.
Det stora helsidesporträttet af silfverbruden är i xylografi utfördt af I d u n s skicklige trä- snidare h r Gunnar Forssell efter e t t nytt, char- m a n t kabinettskort, som kronprinsessan Lovisa haft godheten själf utvälja för vår räkning.
Den intressanta gruppen af samtliga tärnor och marskalkar på bröllopet för tjugufem år sedan med brudparets bild i midten är af h r J.
Ceder- quist i fototypi utförd efter kronprinsessans eget minnesalbum, hvilket hon under sitt besök i Stockholm i våras ynnestfullt ställde till vårt förfogande.
Ungdomsporträtten äro naturligtvis framställda efter samtida bilder; särdeles r a r och intressant är bilden af prinsessan Lovisa j ä m t e hennes lille tidigt hädangångne broder.
Originalet tecknades år 1854 af P.
H.
Odberg, men vid tryckningen sprang den litografiska stenen, så a t t endast trenne afdrag hunno tagas.
Efter e t t af dessa — i kungl.
bibliotekets ägo — är vår reproduktion utförd.
Denna och ännu ett p a r af illustrationerna förskrifva sig från W.
Silfversparres grafiska atelier.
H r G.
Forssell h a r vidare hedern af den vackra reproduktionen af J o h n Kindborgs trip- tyk, som kändt de kvarlefvande tärnornas och marskalkarnes silfverbröllopsgåfva, hvilken I d u n ensam förvärfvat r ä t t a t t återgifva.
Gruppen af kronprinsessans familj, interiören från hennes arbetsrum på Amalienborgs slott och vyerna af Amalienborg och Charlottenlund äro tagna efter fotografier af hoffotografen Mary Steen i K ö p e n h a m n.
Som synes af familje- gruppen, ä r o tvänne af de furstliga barnen ej med å hufvudbilden.
P r i n s Karl deltog, då denna togs, i en sjöexpedition, och lilla prin- sessan Dagmar var väl då ännu ej presentabel för fotografen.
Dessa tvänne porträtt meddelas därför särskildt på sidorna.
Bröstbilden-af kron- prins F r e d r i k är efter fotografi af E.
Hohlenberg.
D e n världsberömda firman Angerer och Göschl i Wien h a r för vår räkning utfört flertalet af dessa bilder.
F ö r porträtten af konung Karl den femtonde och drottning Lovisa liksom för bilderna från vigselakten i Stockholms slottskapell och intåget i K ö p e n h a m n stå vi i tacksamhet till revisor J.
Almén, u r hvars intressanta, i fjol utkomna verk » Ätten Bernadotte » de äro hämtade.
Detta nummer har, som våra läsarinnor finna, tryckts på e l t tjockare och dyrbarare papper, än d e t vi an- nars k u n n a använda för I d u n, på det de många illustrationerna skola b ä t t r e presentera sig.
Trots de stora omkostnader, som utstyrseln och d e t ökade formatet medfört, kommer d e t dock, som ett löpande n u m m e r i vår årgång, utan någon som helst extra afgift samtliga våra prenume- ranter tillhanda.
Till föremålet för den enkla hyllning, hvil- ken de svenska kvinnornas tidning velat bringa den folkkära furstinnan på hennes silfverbröllops- dag, h a r redaktionen tillåtit sig öfversända e t t exemplar af dagens nummer.
D e t t a exemplar är tryckt på extrafint papper och inhäftadt i en smakfull portfölj, utförd i lädermosaik af bokbindaren Gustaf H e d b e r g i Stockholm.
&amp; Chocolad Innehållsförteckning: Text: Till H.
K.
H.
Kronprinsessan Lovisa af Sanmark på hen- nes silfverbröllopsdag den 2H jtdi 1894; poem af Lea.
— Några drag ur kronprinsessan Lovisas lif; af L.
S.
— Prin- srxH / tns xnga; poem af Charlotte af TibelL — Kronprin- sessan Lovisas valspråk.
— / det nya hemlandet.
— Kron- prinsessan Lovisa som skaldinna.
— Lyckönskningsadressen till kronprinsessan Lovisa.
— Detta nummer.
— Våra illu- strationer.
Illustrationer: Prinsessan Lovisa och hennes bror Karl.
— Prinsessan Lo- visa rid sju års ålder.
— Prinsessan Lovisa vid elfva års ålder.
— Kronprinsessan Lovisa af Danmark; träsnitt af G. Forssell efter senast tagna fotografi.
— Kronprins Fredrik af Danmark.
— Drottning Lovisa.
— Konung Karl den femton- de.
— Brudparet jämte tärnor och marskalkar; ef ter fotogra- fier ur kronprinsessan Lovisas eget minnesalbum.
— Tärnor- nas och marskalkarnes silfverbröllopsgåfva; oljemålning af John Kindborg.
— Danska kronprinsparets familj.
— Kron- prinsessan Lovisas arbrtxrum i Amalienborgs slott.
— Vigset- akten i slottskapellet i Stockholm den 38 juli 1869.
— Kron- prinsparets intåg i Köpenhamn den 10 aug.
1869.
- enboigs slott i Köpenhamn.
— Charlottentunds slott.
r e k o m m e n d e r a s som d e n b a s t å och v i t s o r d a s p å d e t var- m a s t e af professorerna h r r J c h.
Lang, Seved Ribbing, Nils O.son O a d d e, C.
J.
A s k s a m t d o k t o r Olof M o b e r g.
