# ID: svediakorp-per98
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1892
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,669
# sentences: 878
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


?.e haft.
1892.
DAGNY T D I SKR F I T FOR SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET L D-n, En stor maus hustiu platlsdda Roos, En mode1 I En f d g s om pensionsratt Boklcomzth, Om granskningen af nojesbocker for barn och ungdom Meddelanden fran Fredrika-Bremer-Forbundet.
Den svenska kvmnans deltagande i varldsutstallningen Pris pr i Cliicago 1893 För Förbundets medlemmar kr 2 50 {For icke medlemmar 4 00.
Norrvikens Träilgardsskola, Aby, -- borjar sin andra kurs den 15 januari 1893.
Manliga och h n l i g a elever mottagas Anmelningar ske till anderteck- nad eller till skolans forsta lararinna, froken Agnes Rund- berg Inackordering erhålles pH platsen Vidare genom pro- spekt och korrespondeas Norrvikens Tradg %rdm i oktober l892 Rudolf Abeli ' n.
Försäljningsmagasin såsom för F runtimmersarbeten, Välhader, Nationaldrägter, Träsniderier, Vadstena Spetsar, Broderier, Stickade och Virkade arbeten, Barnkliider, Dekorationsartiklar, Dockor, - Leksaker m. m. Utstyrslar - och alla slags Fruntimmersarbeten forfardigas.
Märkning verkst alles.
Rekvisitioner f r i n landsorten expedieras skyndsamt Utmark!
arbete, - - Filrijansten sommerskans, Billiga priser.
Alim.
TeIefon 6491.
Modenffdr för Damkappor, Stookholm, Z 2 ~ ~ ~ a g 8 # P ~ &amp; g &amp; P d S g a 12, ta % rekommenderar sitt stora och nkhaltiga lager af alla Nouveaat6er för sasongen.
Sarsluldt far rekommendera mitt stora lager af w Pelsverk för Pdskappor med dartill passande ofvertyper -
ar fiyttadt till.
82 D~ottninggatain, in pR gRrden.
Partilager för aterforsaljare I tr, upp .i samma hus,.
1 4i16pnzant~qyet.
I 1Kol; msgt.
M. Hveieniska Skodon tillverkas för Herrar, Damer och Barn,.
OBS.
Prisbelönta nf ~riikt-l~eforn-i f &amp; eningen.
I V!
Skodon tillverkas afven efter modern fason.
s Reparationer A.llt nrbote iitförcs iioggr.ziiiit och; tf?
) %sta iiinteriol.
a verkstiillas val och på bestämd utlofvad tid.
P. GUST.
PETTERSSON, 52 Drottninggatan 52.
Aug.
Magnusson '.
(etablerad 1860) 46 k 48 Vesterianggatan 46 48 - Försaljningslokaler: n e d r a liotten, e %, tv&amp; och t r e tr. npp ' STOCKHOLM.
.
: Största lager i Norden Kulörta o. Svar ta Y llekladningstyger Kulörta och Svarta Sidentyger Bomulls-Tvättkladningstyger - Schalar och Resfiltar m, m,, 0 bser~ er&amp;!
Genom direkta farbindelser iied in- och utlandets förnämsta fabrikanter kan jag.
erbjuda ofvanniimda zirtiklar bättre och billigare än iiagon an- nan och torde en hvar genoni besök i mina lokaler eller genom reqvisition af * rotver oCh iaror lätt blifva öfver- tygad om fördelen att ' hos mig fylla sina behof af dessa artiklar.
. '
e.
En st or mans, hustru.
Några blad ur Fredrika ~ u n e b e r ~ W. *) s '.
Kan väl en skönare hederstitel än denna bäras af en kvinna?
En s t o r mans hustru!
Att rara ett ' med en man, hedrad och uppburen af en hel nation!
Följeslagerska för lifvet nied d e n, till hvilken ens samtid bliclrnr+upp med och beundran!
Att dela ljuft och ledt: med någon,.
dyrkan.
som har en vädd vid sina fötter!
I sanning en afundsvard lott, skönare och rikare &amp; n någon drottnings!, Men alla förhallanden i lifvet miste ju betraktas fraln mer äii m sida.
Det yttre, som vädden ser och som ofta synes så skönt.
och blandande, står ej alltid i full harmoni med hvad.
som tillhör hemmef och de stilla stunderna vid familjehihden, dar ljus och skuggor ' måste v6xla i oaf- bruten följd.
Och skulle srunmanlefnade,n med en stor man, enkannerligen en stor skald, i detta afseende utgöra ett un- dantag?
Kan ej har, om migonsin, skaldens ord tillimpas: rJu högre lif, ju större kval du röner?, Det har därför alltid varit af stort intresse att f i kasta en inblick i den.
.
del af en framstående mans lif, som gäina brukar dölja sig ' för allm anheten: han s förhallande till sin: hustru.
Bredvid en mans historia, och i oupplösligt samband .dihmed,.
löper ju hans makas.
Ofta %r det först i ljuset af den sednare man rätt kan beclöm ' n den förra.
Det är oss för den skull en sann gliidje att, tack vare ' en del bref, som viilvilligt blifvit ställda till vårt .förfogande och hvilka, oss veterligt annu ej blifvit publicerade, kunna lamm d g r a drag ur en persons Zif, hittills blott föga kandt hos oss, en person som.
ingen svensk kvinna kan betrakta utan intresse och sympati: s7cdden Jo7zciiz Ludvig icltcwbwgs 7i.Ltstr~tc.
.
Det gifves kvinnor, hos hvilka det s i ofta som typish *.
T -- ') För de i denna artikel meddelade biografiska fakta, shviil som de h k Atergifna brefven ha.fvril vi att tacks dels lektor Bunebergs i Borgii, dels frii Ids Federleys Mskriirda til1mOtesgAende. '
'
för all sann kvinlighet framhallna elementet af oretlekterad underdånighet och full förnekelse af det egna jaget för den man hon älskar, är miudre utpräglad an hos andra.
.&amp;r hon darför mindre kvinlig, Oskar hon mindre?
Bi tro det ickh Att vara begiifvad med den sjiilfkansla, som iir hvarje tankande manniskas arfsrätt, förutsiitter det en mindre för- måga af s jäslff örsakelse och sjalfuppoffring?
Att vara medveten om sitt allmanna, och personliga människovärde gör detta en kvinna .mindre beniigen att böja sig under en henne öfver- lägsen ande?
Minga utmärkta och adla kvinnors lif utgöra en gensaga mot det påståendet, att kvinlighet ej kan för- likas med * sj alfkansla, plikttrohet med andlig sjdf stiindighet.
Fredrika Runeberg var en af dessa kvinnor.
Rikt begåfvad och fint bildad samt själf en ganska fram- stående författarinna var Fredrika Raneberg en i allo värdig maka till nordens förnämste skald.
Deras äktenskap var också hvad man kallar ett lyckligt äktenskap, grundadt p&amp; ömsesidig kärlek och aktning.
Xen Buneberg var en af dessa starka naturer, som äro sig sjiilf nog; ej ens sin hustru till- lat han fullt blicka in i sin rika tankevärld.
Han hörde dess- utom till en tid, då kvinnans jamnbördighet med mannen, om det tillates oss att använda ett sådant ord, ej var så allmant erkänd som nu; hennes andliga underlagsenhet hade .så, att saga blifvit till ett axiom, hvilket det knappast föll någon in att gendrifve.
Att fru Buneberg, Fredrika Bremers sam- tida, i sitt stilla sinne hade andra tankar om kviniims be- s t a m e l s e och värde, an dem hennes illustre make hyste och med honom s i godt som hela deras samtid, framgår klart af många uttalanden s&amp; val i hennes skrifter som i bref till intima vänner från de senare aren af hennes lif.
En af dessa nikmare vänner yttrar om fru Runeberg:, Hon föreföll alltid behärskad, lugn, besinningsfull, liksom medveten af att de yttranden skalden Runebergs maka fallde latt citerades och kommenterades.
Ehuru bon med kvinlig sjglff örnekelse bö j ' de sig inför den beundrade maken, saknade hon aldrig sjalfkansla och medvetande om sitt både a.
h i n n a och personliga människovärde D.
Se har i flyktiga drag de yttre ' konturerna af fru Rune- bergs lif.
Fredrika Charlotta Tengströin föddes i d b o den 2 sep- tember 180 7.
*) Hon tycktes ha varit ett tidigt utveckladt barn, ty redan ej annu fem år gammal kunde hon lass rent.
Vid sju &amp; r började hennes egentliga undervisning för brodern Karl Tengström o&amp; fortgick med allvar i flere kr, dessutom fullkoinnade hon sig i franska, tyska .och engelska språken i den af fru Salmberg ai.
1823 öppnade fr~mtimmersskolan i iibo.
Efter faderns döcl 18 2 5 blef det en nödvandighet för henne att genom förfikdigande och försalfiing af finare hand- arbeten själf förtjiha hvad hon behöfde till kläder och öfriga personliga utgifter.
Detta maste dock ske i största hemlig- het, ty att arbeta för betalning ansags den tiden som högst nedsiittande för en bildad d m.
1828 efter Åbo brand flyt- tade .hon med sin mor till Helsiiigfors.
Dar lilrsom i Åbo.
hade hon sitt iiingange uteslutande inom universitetslcretsar; hon hade så,ledes friiii ' sin ticlipste ungdom förmånen att umgås med.
sitt lands mest intelligenta och bildade personlig- heter, Iivilket jamte hennes naturlige anlag och begkfning betingade hennes utveckling.
1 8 3 1 ingick hon alcteiislrap med magister Runeberg.
Sex i r därefter bosatte sig makarna i Borgå, dar som bekant den store slralclens lif förflöt, ända till dess han efter ett mångirigt aftyiiande gick ur tiden den 6 maj, l 8 7 7.
Tv6 iir senare, den 2 7 maj 1 8 7 9, följde hans maka honom i grafven.
.Fredrika Runebergs yttre lif erbjuder saledes ej ininga växlingar.
Att det diirernot var ett lif uppfylldt med be- kymmer och omsorg om måiigehnuda, ja, kanske mer s&amp; %n de flestas, frangår daraf, att makarne Rimebergs ekonomi aldrig var lysmide, p i samma g h g som de i kraft af sin stallning höllo hvad man kallar ett.
öppet hus.
Och att uppfostra.
sex söner förutsätter ej ringa omtanke och arbete, fran.
en moders sida, i synnerhet när man som fru Rune- berg tager sina modersplikter med sk mycket allvar och kar- leksfull hangifvenhet.
S&amp; var hon ej blott deras vikdarinna, *) Fadern mr tiillförvnltaren., seclermera,l; amrera~reii i regeriiigskon- sel jen Karl Fredrik Tengström.
,.
204 som sm&amp;, (makarne Ilaneberg ägde inalles 8 barn, af hvilks två dogo i späd hlder) nar gossarna hunnit till skolåldern hade de dessutom i sin mor sin förnämsta lärare och men- tor, hvilken hjälpte dem att inplugga lexorna t. o. m. latin och Euklides elementa.
Den tideli var ocksi skötandet ' af ett hus mycket mera inveckladt än nu, ty en mängd sysslor förrättades i hemmet, hvilka i våra dagar näppeligen förekomma i ett stadshush~ll.
S&amp; hade fru Runeberg att öfvervaka slakt, korfstoppning, ljus- stöpning, tvUkokning, brygd, bak m. m. förutom.
skötseln af kökstriidgtirden och en mängd tillfälliga sysslor såsom malning, omstoppning och bekladninq af möbler, tapetsering af rum och andra göromil, omöjliga att uppräkna, men viil bekanta för alla 50-talets husmödrar pk landet.
Att fri; Runeberg det oaktadt fick tid öfrig till verksamhet utom hemmet bevisar bäst, a,tt hon var i besittning af en ovanlig.
driftighet och praktisk förmåga.
$6 rar hon under mång % tir ordförande i n Fruntimrnersföreningeu D i Borga samt tog verksam del i inrättandet af och vården om den första skdn i Borg&amp; för folkets barn, den s. k.
)) Fnttigflickslcolan~.
.
d:: - A f.
de har anförda enkla fakta vill det synas som &amp; u Runebergs lif ej i mycket afvek från hvarje annan borgar- frus och husmoders.
Det ar också uuder den senare delen af hennes lefnad, d&amp; sönerna roro fullvuxna och borta från hemmet och mannen julen 1863 träffats ' af de * slaganfall, som i så miinga år höll honom fängslad vid sängen, och d&amp; hennes tid till största delen upptogs af vården om den sjuke, som bilden af skalden Runebergs hustru får sin r&amp;&amp; gestalt och betydelse.
Btta h tio timmar dagligen.
18ste hon högt för honom, sittande i en länstol vid hans biidd, tills på de sista iiren hennes Ögon stundom ragrade att göra tjänst.
Ofta öfversatte hon därvid för honom moderna språk och det så ledigt och flytande, att han trodde det hon laste ur en på svenska shifven bok.
Hennes egen halsa rar under allt detta o f t i vacklande, ja, hon hade siirskildt under de senare åren att genorngii flere skåra sjukdomar, hrilka nedsatte hennes krafter och ofta nedstämde hennes af naturen för.
.ett visst.
svårmod anlagda lynne.
Därtill koin bekymret att hennes egen svaghet skulle göra henne oförmögen att vara allt hvad hon önskade för den sjuke mannen.
S&amp; skrifver hon till en väninna: (Brefvet ar dateradt den 25, febma~i 1865.)
' J a g vet ej rittt hvad jag beliöfver för att bli frisk - jag tror mest vanlighet.
Det skulle i sanning gjort mig.
godt on1 jag kunnat tro, att ibland de 400 p % Knut Gillets fest en enda med en vanlig tanke ett ögonblick kommit ih %g den store mannens ringa stackars hustru, hvilken alls icke såsom andra hustrur kan få rakna sig vara, e+ med den hon öfver allt håller kär, men som and % ibland ej kan betvinga en längtan efter att ej vara ställd så långt ifrån honom.
Och dock ar jag icke ett sådant egoismens barn, att jag ville d r a.
lionom ned till mig.
Jag ' tror du ej förstår mig ratt, men - har du last ett stycke af Stagnelius, jag minnes ej hvad det heter, - en Julia, som vill följa sin älskade ' i själfva afgrunden?
Jag liar djupt kannt, att det ligger sanning i detta fantastiska stycke.
Tusen g %nger säger jag mig huru orätt jag har, huru egoistiskt mitt stackars hjärta iir.
Är han en stjärna, så borde jag ju vara nöjd att, ett af strandens millioner sandkorn, blott med glädje se upp på hans ljusa bana.
Men hvarför ar jag sliten i d n sjal?
Jag ville känna mig bo i sainma sfär som han; och det skulle jag ju göra, om han vore L. eller E. eller B. ja, hvein jag nu minnes af vira grannar.
Och dock, Gud bevare mig från att vilja byta bort honom ' mot L. eller E. eller B.
Men ändå synes det mig, soin om jag skulle vara lionom en mån närmare nu, ty jag kan ju vara i något honom nyttig, och.
dLrför känner jag ocksh inhiigen g h g ett verkligt och innerligt godt o solsken i inin sjal, nar jag marker att jag verkligen kan vara i något, honom till trefnad i hans skralhet.
- - - - - - - - - - Grubbla icke, Einelie, skulle jag saga, om jag ej visste af egen .erfarenhet, hvilken envis fiende, .huru svåröfvervunnet .grubblet ar.
Fiirlåt mig a t t jag skrifvit ett underligt och fantastiskt bref, men koin iliåg, 1iur.u jag måste stänga inom mig alla mina tankar, huru jag aldrig en stund talas med någon människa fritt, aldrig uttalar min inre människa, och undra icke.
att.
det blåser en underlig vind .nar man någon gång gläntar litet på dörren till den kvafva lij artkaminaren.
Och dock borde man vid 60 år icke mera kanna blodet svalla så häf- tigt inom sig.
Den gamla bör val redan lia hunnit få lika mycket is i hjärtat som i håret.
Och ändå.
är det mig helt svårt att för Runeberg synas alltid jämn, alltid lugn, såsom jag bör synas för den sjuke.
Ett &amp; darefter, d&amp; 14 mars 1966, skrifver hon.
: &gt;) Ändtligen, för några dagar sedan, kom jag till läkaren.
%Kramp, nervsjukdom,, sade lian.
Just så hade jag sjalf gissat.
Hvad ar jag visare diirför.
Han gaf medicin, men icke mycket Bopp, att den skulle verka nbgot.
, Det lif ni lefver ar det inest gynnsamma för nervsjuk- '. '
'. '
.
dom,.
Också det visste jag förut.
Han sade: &gt;Sär det låter sig.
göra, så far ut a t t åka, och det sk ofta som möjligt.
6 8 vore bra, men det orkar ni inte., I allinanhet äro människorna mycket fallna för att ordinera mig några timmars promenad om dagen, i full öfvertygelse att den saken möter inga hinder, livarken i ett eller annat afseende.
Somliga dagar laser jag högt hela dagen från morgonen till, l / z 10 om kvällen.
Vid middagen ett par timmars uppehåll - - - - - - - .- - Dm 8 n p i l 1866.
Ofta kramp om nätterna, sniifva, hosta, tandvärk.
Det är illa tillstäldt att Runeberg skall ha s&amp; dålig skö- terska.
Ty bjuder man aldrig s i mycket till, icke är and&amp; ett till- käinpaclt yttre utseende af piipassligliet detsamma som en frisk kro.pps spänstighet.
Vid 60 år ar man sjukvå.rderska efter förmsga och ej efter vilja.
Men nog ville jag bra gärna vara rask, förlig och ha mina ögon, allt Runeberg till tjänst.
Den - 6 o7; tober 1563 skrifver hon ytterligare: Runeberg liar fortfarande varit särileles skral.
Orkar ej alls t?
emot någon besökande ocli tröttnar t. o. ni.
lätt vid att höra läsas.
Aha, min Einelie, nog är ock detta ett slags lif!
Snart sex år som han nu lefvat så har sorgligt.
Ibland nar jag börjar tänka darpg, så skriker det riktigt inom inig.
Del2 l7 juni 1S76.
J a g liar inom mig en åder af djup sorg- modighet, som jag hela mitt lif haft en svar - kamp att hinna hålla nere, men stiindoin blir den mig öfverinaktig, bryter alla band h m = med jag belagt den och sprutar upp lik en shrad blodåder.
DA vill jag alltid gärna sky alla människor och gömma mig djnpt undan.
Icke behöfva grina och se glad ut, höra liiir folk säger, att jag ser rask och galant ut, just nar det srnes mig, som om jag rille kunna räkna dagarna till dess jag skall fk lagga mig ned till livila.
Den bästa vaggsCtngen för denna oro har varit lasa och skrifva.
Xen nu, allt nnder det jag läser för Runeberg, liriskar svarmodet till inig bred- vid det lasta ordet, andra ord, som ha till omkväde: ~ s o f s, o f!
~ Men lag vill icke.
Jag får icke tänka på eller önska att sofva, så länge jag dock kan tjäna Runeberg, on1 an den trefnad jag kan ge honom ar ringa.
Likväl ar haii w n vid mig, och han lider af att störas i sina vanor.
.
: *, För att hä,lsa p i hos Runebergs,, berättar en nars van till familjen, ~behöfde m m ej.
ringa p&amp;, dörren låstes sällan.
Ohörd och osedd kunde jag vanligtvis passera både tamburen och salen för att komma till Fredrikas kammare.
En dag fann jag dock Fredrika staende i salen lutad öfver tvenne glas med konvaljer, som stodo p i ett bord in- o
207 vid dörren till Runebergs kammare.
Hon hade ej hört mig .komma.
Jag lade min hand p i hennes axel.
&gt; D u ärnar väl bära blommorna till honom3a)) Ja, - men det kknnes bra tungt, att p&amp;minna honom om att varen ar kommen.))
.
B Orden vore ej rïiångs D, tillägger vännen, a men det låg en vafld af smiirta i blicken, som atföljde dem.
S Rörande uttalar hon äfven i den.
lilla dikten D Bittrast B hur djupb hoii kande och led med den älskade: Vii1 .vet jag ett ve för ett hjärta, Va1 kfinner jag tvenne också; Meii jag vet dock en djupare smarts, X e r kvnlfnll an dessa tv %.
Ja, Svek den du älskar, visst biaude.
E t t kval i ditt.
lijiiïta också, Och lag död han på båren, visst kaiicle Du kvaleiis bitterhet då, s Dock vet jag en siniirta, soiii vida Ghr öfver de sorgl.iga t v i: A t t se honom taras och lida, Det kvalet är bittrast ändå.
Att deii sjuke skalden, osktadt allt hvad plagor och lidanden bidragit till att göra, ett af naturen ej thligt och undergifvet sinne fordrande och bittert, bände den dj ' upaste taclrsamhet och hiingifveiihet för sitt lifs trogna följeslagarinna, darför borga, uiinga uttalanden, bevarade i hans närmastes hagkomst.
Det sista ord han uttalade i sin dödsstund var ocksa hennes namn.
Med simning kunde därför J. W. ' Snellman vid Rune- bergs begrafning till deii.
sörjande enkan uttala dessa, ord:.
)) Finska folket tackar genom oss, dess ombud, dig for hvarje dag af lycka dn beredde, för hv+rje öm omvtdnad du skiilikte din käre, finska folkets kiire.
Vare det din tröst, da du nu bär skiljsrnässans smarta, att han från densamma blef f örskonad.
D:::: i:: i: Huruvida fru Runeberg redan som ogift agnat sig författareskap, veta vi ej.
Att döma af förteckningen
hennes utgifna arbeten trycktes för första gången ett alster af hennes penna, sDen unga nunnan&gt;), i den finska tidningen B Morgonbladet &amp; r 1833, saledes tv&amp; år efter hennes gifter- mil.
Ända till sista aret af sitt lif vor0 med kortare eller langre mellanrum dels poetiska.
stycken, dels berättelser p i prosa af hennes hand synliga ' i olika finska kalendrar, tid- skrifter och tidningar.
I bokform utgifna äro en samling skisser och berättelser,)) Teckningar och drömmar s, dessutom berättelsen, » Fru Catharina Boije och hennes döttrars samt romanen, s Sigrid Liljeholm hvilka publikationer bara för- fattaremärket - a-g.
En närmare granskning af fru Bunebergs författareskap ingir ej i planen för dessa flyktiga biografiska utkast.
P i de här ofvan anförda arbetena när har ju.
dessutom hennes litterära verksamhet inskränkt, sig till att rikta den periodiska pressen, hvilket tyvärr göra hennes skrifter srirtillgiingliga för menska läsare.
Hvad vi däraf sett styrker oss dock i den &amp; sikten, som afven frkn finsk sida blifrit uttalad, att ett utgifvande af hennes samlade arbeten vore önskvärd.
En del däraf tiilhöi: vii1 till stil och innehåll en förgången tid och torde p&amp; nutidens läsare verka som någontiag förildradt, men återigen sparar man i fru Runebergs diktning den fint begåfvade, djupt tänkande kvinnan, och framför allt bidrager densamma att sprida ljus öfver en adel personlighets karalr- ter och &amp; sk&amp;dningssätt, hvarföre den för salla tider miste hafva värde.
Ty fru Runebergs tankar och isilder i särskilda kmnen framgå, med klarhet af hennes skrifter.
Sarskildt livad kvinno- frågan angår innehade den store skaldens hustru .en sjalf- stindig, från sin m k e s och sin tids åskådningssätt ganska afvikande stkndpunkt.
Hon hyste höga tankar om kvinnan och hennes bestämmelse, och ehuru, enligt deras utsago, sópn intimt umgingos i.
det runebergska huset, kvinnofrågan dar aldrig öppet dryftades eller ens omnämndes, visar malnget uttalande i sk val fru Runebergs skrifter som i hennes bref, att hon däröfver tänkt mycket och allvarligt.
Se har nägra af hennes tmkar: -)) ')), Huru ofta, isynnerhet om morgnarna vid min söm, d i aiit Iiusets folk ännu sofver, eller om aftnarna, nar allt redan ar tyst, ja, om dagen, da jag med handen avaggar den minsta och de andra barnen
därför ej få stoja allt för högt i rum.met invid, huru ofta faller jag ej i dröminar så sköna, att jag glöinnier alla ögonljlickets små led- samheter och känner mig sedan med styrkta sinnen lifvad och rask a t t vidtaga mina åligganden - skulle.
val dessa stunder varit föflo-.
rade, tagna bort fr %n den tid jag bort använda för mitt hiishåll?
Stundom drifver mig liksom ett inre våld att anteckna mina fantasier, det ä r som skulle jag känna ett beliof att dela dem med skulle det väl vara min plikt att dampa denna håg?
någon annan -- J a g ser i .allt ett sken af poesi, vare sig i grötgrytan, i de lappar jag sätter, på barnens kläder, ja i det lägsta o ' ch ringaste.
.Det, är ju allt .för min mans och inina barns trefnad.
Det.
a r som med växten därborta i bloinkrukap där livarje stjälk, ja sjalfva den svarta mulleu och krukan adlas till skönhet genom sitt samband med det hela, sin nödvändighet för blommans fägring.
Skulle det vara.
min plikt såsom hiisinor att fördrifva detta poetiska skimmer och grafva ned.
inig så.
djupt i mullen, att jag aldrig inera skulle ana till blom- man, som därifrån lianitar sin niiring?
, * * * Visst äro diktare, såval inan so111 kvinnor, ofta opraktiskt folk,.
hvilket förskaffat skrifvande kvinnor så många öknamn.
Men hade de skriftstiularinnor, som nu blifvit dåliga husmödrar varit födda i ett s t h d, dara de ej skulle förstatt sina.poetiska anlag, månne de därföre bättre fyllt sina hiisinoderliga plikter?
.Eller finnas inga dhliga hus- mödrar bland ' de icke litterata?
J a g tror nästan i proportion fullt '.
ut lika mhnga.
Den med litterara anlag begåfvade kvinnan torde visserligen, o.fta nog ej aga anlag att bli en utmärkt husinor, naturen delar sällan alla sina gåfvor p&amp; ett håll, men a t t lion bättre förestår sitt hus därigenom att lion dödar de gåfvor natwen gett henne, det kan j a p ej tro.
Tvartoin tofde just bildningen utveckla afveii Iios den kvinna, som har mindre anlag darför, det hushållsförstånd livaraf hon är mäktig.
.
.
* * 1: * Att fru Runeberg sjalf satte sitt skriftställarskap föga högt och alltid liksom tveksamt agnade.
sig däråt,, ehuru en obetvinglig håg dref henne att understundom gifva sina tankar och kaislor form och gestalt, framgår af m&amp;nga hen- nes uttalanden.
S&amp; yttrar hon till.
samma .. ofvnn citerade förtrogna van i ett bref, äfven det skrifvet fran mannens sjilkruh, således under hennes lefnads afton:.
'.
NHgot skall nlänniskan, det fullvuxna barnet, ha att leka med.
Har man ej annat så leker man främmande och afklader och påkläder sin docka, ännu sedan man ingen annan docka har än sig själf.
Också jag har denna tid ofta nog lekt med min docka: min penna.
J a g ar glad nar jag det kan.
Icke att jag tror mig hafva listadkommit nsgot af värde, men som sagdt, en hvar vill ha sin docka att leka med.
Äfven i detta afseende kan sägas, att människan ej lefver blott af bröd.
Men ej a r det just gynnsamt för pennans verk- samhet att sitta hela dagen och lasa högt, och det vanligast saker, sorn alls icke lifva sjalen.
Sedan hinner man knappt reda i sitt sinne livad man vill säga, innan den lediga stunden ar förbi, och just nar man tycker: s$ skall det vara, då ar skrifstunden slut.
Nar den kanske efter flere dagar &amp; terkommer, då ar allt glömdt, och inan presen- terar å papperet litet torkad skåpinat i stallet för den anrättning, man tyckt vara helt smaklig och doftange som färsk.
Usch, sadana köks- liknelser!
säger Einelie.
Men en hvar tar sina liknelser ur sitt handt- verk.
S&amp; har ock visserligen för det mesta varit förhållandet med allt Iivad jag skrifvit, dock ined den skillnaden, att vid sömmen eller vaggan, ja vid köksspiseln, kunde mången ' diktens fjiiril fladdra om- kring och fångas.
Vid uppliisning högt af livarjelianda böcker kan &amp; dant aldrig ske.
Hvarje författare hör man klaga, att de fjärilar lian lyckats f h g a p&amp; papperet icke äro de skönaste, som kringfladdrat lians fantasi.
Hvad skall då förlGillandet vara för den, som aldrig tillåtit sig att tanka: anii, nu vill jag fknga de vackraste i den täta skarans; utan endast: &gt;ja, nu har jag en ledig stund, hur ar det, finnes här i grannskapet någon af fladdrarne, så skall jag f h g a lioiiom ?~ Då råkar man minsann ej f K tag i de fagraste.
Därför ser du, är det bra.
~ g c k e t mindre frestande att f; sända de dar fjärilarna ut i världen.
Hiinder det någon g h g, att man är nog förmiiten att tro, att nigon annan inänniska nfven kunde ha gladje af att se dem, d % frestar man visst, men en s % förmäten tro infinner sig nuniera ngstan aldrig, och s&amp; få de sofva i den gråa pasen., Jag vet verkligen ej hvarifrhn ett uppmuntrande ord skulle kunna koinma annat an f r i n dig, som jag i dessa saker pratat med.
Icke ar det nuniera att hoppas pi % att i Runebergs öga se det glada gillande, som förr var min basta iippniuntran.
E t t enda stycke has jag sen han blef sjuk läst för honom, och i den litterära världen %r troligen - a-g lika gliiind son1 alla audra små och stoia bokstiifver i våra gamla kalendrar.
En annan g h g heter det:.
Icke har jag haft tid att skrifva på länge, men an mer, ja.g skulle ej haft hkg.
Topeliiis var här nyss.
Han uppmanade mig a t t ge ut mina, småbitar sför kvinnans sak, den stoia saken, sorn behöfver alla sina arbetare.
» Hvilken tanke!
Mitt lappri skulle därvid göra nagot till eller ifrån!
Gud vare lof som tillåtit mig att se gryningen af en dag häri!
A t t dagen går upp, därom tviflar jag icke ett ögonblick, om
.
den än till.
en början skyinines af moln.
Hvad mer oin ett eller an- nat krhiindrade ännu lägges till de tusenden af år, som fyllts af suc- kar, hvilka icke eiis haft rättighet a t t ge sig liiït, ja, livilka fallit med sjalfförebråelsens hela bitterhet p % hjärtan, soni trott sig vara brottsliga, då de iiloin sig ej ens vggat klaga öfver livad som vore kvinnaris bestaiiiiiielse, lieiilies, af skaparen best&amp;inda lott: försakelse och lidande.
~ D i riktigt i hatar karlarna,, sade mig nligoii nyss.
&gt; J a s, sva- rade jag, sdet märks bia darpH, att allt livad jag håller kärast i ' världen är idel karlar,.
Jag har varit en sklan dar inotsägelsens m %nniska a.lltid.
Sjalf var jag förlofvad ocli gift innan jag kunde kallas gammal, och li.kvä1 har .jag, älskat att förfakta den gamla ogiftas rätt.
Sjalf har jag varit lyckligt gift, och likvisst har jag älskat att uttala de förtryckta Iiiistriirnas klagan.
Själf liar jag jämförelsevis fhtt odla initt för- stånd nier än inången ann, och ända liar jag fört talan .för att kvinnan ink äga r l t t till bildning.
(Måste dock medge, att i senaste afseende liar jag djupt kannt och framburit klagan s %som öfver ett våld afveii mot mig sjalf.)
Men se, just darför liar jag ock kunnat framtriida med en sidan klagan, som varit alt förfäkta tusendens sak.
Mitt eget lidande slmlle jag varit f6r stolt att frainbiira.
E n rattig- het som nekas mig, liar jag sällan kunnat förinå mig att göm an- språk p %, oin jag an inången ghng kunnat falla ratt bittra t %rar öfver livad jag insett mig liafva lidit orätt uti.
Men skulle jag vara nog förinaten, det jag ej sir, a t t g tro initt obetydliga st&amp; kunna bidraga till stacken, skulle jag andi göra orätt i att frainbara det.
.Deii ensainina skadar.
endast sig själf, hon ma, om hon vill, offra sig f ö r sin idé, det ar l j n f t a t t s&amp; göra.
Den.
gifta kvinnan skall upphöra att vara ett jag, att tanka sig i ii %got såsom en personlighet.
Hon får ej ens offra sig för en idé, ty lioii far ej aga någon annan idé an att tjaria man och barn.
För dein äger hon rätt att offra sig.
Gud vare lof, att hon far det, ty det ar dock vardt att lefva för, det är Ijiift och skönt att lefva för, oin Bn nian tycker, att hjärtat kiinde ha ruin ännu vidare för litet af den yttre viirlden ocli icke blott för dessa, i det hela dock blott delar af, eller rättare sagdt, fielheter af en själf.
Du märker, Ernelie, att jag lider af behofvet att ge mitt inrc luft, då jag pratar s5 liar rysligt i ett bref.
J a, jag tror också verkligen, ja, jag vet, att livad jag lidit så inycket af hela mitt lif varit just en andlig Irväfniiigsprocess.
iippkointiieiz af tvårget att icke f&amp; uttala sig.
I få ord sagdt, och p i ' mitt vanligaste språk, d. v. s. kökssprhket, uttryckt: det liar varit tvingets järnlock, soin legat tuiigt öfver mitt inres sjudande gryta.
- - - - - - - - - - Den 16 oktobt ?~ 186.9 skrifver hon: Icke Mrnar jag sanda något till Esselde för .Tidskrift för hem- niet.
S2 vii1 jag som inina pennbarn hafra förildrats, icke duga vi ineia.
Det ar kanske något pretentiöst sagdt, men mig förefaller det,.
,.
att om någon numera mindes mitt skriftstalleri, skulle väl nkgon g h g ett ord raka falla därom gigonstädes.
Hvarför skulle jag numera börja %ter nppbrytn en redan igenisad väg?
Vi ha nyss last Fredrika Bremers första, Teckningar nr hvar- dagslifvets.
Ocksh de ha med tiden betydligt bleknat.
Nog var det godt, att hon s % i sill tysthet bestyrde om deras ntgifvande.
Antag att hon radfrhgat sig, och naturligtvis blifvit tillrådd att gömma till efter sin död, shsom alla kvinnor tillrkdas, i s % fall hade väl 3 / 4 af allt hvad hon skrifvit stannat ' i bläckhornet och resten, som först under senaste lir .blifvit tryckt, skulle hafva varit förldradt, förblek- nadt, och att Fredrika Bremer lefvat sknlle varit en lika litet viktig sak som att millioner andra kvinnor andeligen genomsofvit sitt lif.
Sannerligen man tecknar kvinnans historia genom att teckna de kvinliga undantagsmänniskornas.
Hade jag ägt tid och ledighet till erforderliga studier i saken, skulle det framför allt frestat mig att försöka skrifva kvinnans .historia.
Se hiir till sist tvenne prof p&amp; d e n finska skaldinnans diktning, af hvilka det första, varningen^, b a r e n omiss- kännelig B runebergsk s priigel.
I den senare dikten diirernot åtepfinner m a n helt Fredrika Runebergs karakter.
Sköna flicka, hvarför dväljas d n uti den dunkla kammarn?
Smyg dig sakta ut i lunden; Alla sofva an i gården.
Se, re ' n solen guldströr viken Uellan björkarna dar borta, Alla faglar sjunga redan, Och hvarenda blomina vaknat.
Nät kring alla buskar bilda Silf verhvita skimmerpai.lor, Och i klara färger skimra Daggjuveler på hvart gmstrrh.
Kom, o skynda u t i lunden, Dröj ej dar i dunkla kammarn.
Flickan: O - Vet dn, vore mamma vaken Skulle varnande hon saga: ~Fiicka, hör ej hur lian lockar, Sken blott ar allt I117ad han bjuder.
.
.
a t.
Solens glitter, fagelsåiigen Racka blott en flyktig morgon.
Akira, hvita skimmerpärlor Äro en snart flyktad prydnad; Döljande blott nät af spindlar.
Dsggjjiivelerna blott fläcka Regnlikt dina tyngda fkllar, Eller falla Ued som tårar Uppå dina blekta kinder.
Flicka, gk ej ut i lunden, Ynglingen blott skimmer bjuder., Vet du,.
vore mamma vaken, Sk just skulle hoil mig varna; Men nu varnar mig här ingen, ' Och s&amp; lär jag då väl komma.
Det varsta.
.
.
.
I dunkla skogen jägarn ghr Från morgonen till&amp;väll; Men tanken dock den trogna nar, Soin väntar i lians tjäll.
För henne, ack, med denna tro Blir dagen kort till kvällens ro, Da jägarn glad sin koja når Och blott fö.r henne lefva f %r.
E n sjöinans vän beklagas man, För tåren p&amp; dess kind; Re ' n glö ' md ar den; nyss sände han Siii hälsning med en vind.
Det miirkte hon.
Ja, hvart han far 13an lanmar dock sitt hjärta kvar, Och när han koininer hem igen; ' Han lefver endast för sin van.
Man flicka!
ej din kkrlek gif E n vetenskapens vän; Hans bok, den är lians bästa .lif, Han glöninier dig föl: den.
Hans yttre: bild di1 äger viil, Nen borta, borta är hans själ.
A t t alltid se och aldrig ses, Se, det är värst af 9llt som ges.
.
Med denim lilla dikt, hvari man tycker sig förnimma liksom en hjsrtesuck från den store mannens lilskaide hustru, vilja vi ' fsluta dessa utlcsst.
Viir sfsikt därmed, en afsikt som vi hoppas hafva vunnit, har varit a t t visa, det predrika Runebergs historia ar val värd a t t skildras.
Med glädje er- fara vi OCBS&amp; a t t en hennes landsniminna, det unga Fin- lands kanske mest beghfvade kvinliga penna, inom kort kom- mer a t t offentliggöra en utförlig lefnsclstecbning af skdden Runebergs lifsleds~garinna.
I afvaktan darpå hafva vi emel- lertid med ofvanst&amp;ende flyktiga t e c l r n i ~ g ' ilfven velat a p a nagra ord å t den finska skalcliunans minne.
L. D-n.
.
u En rno.dep af M a t h i l d c b Boos.
(Fr aginent.)
I.
.Den tiden ~ P L syrenträden blominade, och fåglarile sjöngo öfver- ljiidt i björlrliagen bredvid trädgården och luften var fylld af vårens smekande ~~älliikter, brukade Hedvig ocli hennes dotter, Jane, vara soin ifrigsst iipptagna att.
sätta bönor och arter, så speiiat och bloinfrö i tradgkrdssiiiigsrne.
Men i $r hade Hedvig öfverlämnat en del af detta, bestyr.
åt trädghrdsdrangen, ty hon sjHlf var sysselsatt ined att om.tapetsera ocli mijblera ett af gastriiinineii.
Hon- väntade ~iiiinligeii någon af de niirniaste dagnrne en gast, so111 Iion icke sett pi, tio år, en giist, som Iion visste hade en mycket kritisk blick och soiii hon öiiskade skulle trifvas i hennes Iiein och finna det smakfullt ordiiadt.
Det var hennes kusin och barndomsvän, Gerhard, eller Gert, som han kallades i familjen, eii framsthende artist, soi-n, nyss lieinkonimen fr %n e.11 flerårig vistelse utonilapds, aiiliållit att p i genomresan till hiifviidstaden få tillbringa någr2 dagar p&amp; Granskog, den lilla agen- dom dar Hedvig bodde alltsedan I1011 för fyra år tillbaka blef enka.
Hsdvig tvekade först o111 livad hon borde svara på denna, aii-
215 h&amp;llan.
Det hade en gång varit ett ömmare förhållande mellan henne och Gerhard, ett förliållande som de begge skyllde livarandra för att lin brutit, och det var ej utan att tanken på ett Hterseende ko111 de gamla minnena att röra sig i djupet af ' hennes själ.
Men Iion kunde inte hitta, på en förebändning att neka honom komma; lians bref hade varit så lugnt, sh kainratlikt, att det var tydligt att i hans sida till och med minnet af det förflutna var slut; icke kunde då lion gifva ett afböjande svar och därigenom erkänna sig vara svagare?
Dessiitoni, on1 an de forna drömmarna skulle vakna till lif, kände lion sig aga kraft att aldrig visa honom det, att, som så inånga gånger förr under sitt förflutna lif, besegra sig själf.
Hon svarade såledeb, lika vänligt och kamratlikt, att han vore välkommen om han, den bortskainde artisten, kunde trifvas i .hennes enkla hem.
Men då lion beslutat ' att emottaga honom, ville hon också att lian skiille finna sig väl 110s henne, att han skulle se, att den unga flicka, som lian en gång oingifvit med ett så poetiskt skiininer, icke alldeles driiiiknat i prosa och landtbushåll.
Därför höll Iion nu på att med egen Iland omtapetsera det rum lian skiille bebo, ocli soin i likhet ined de andra gästrummen, Iivilka hon ej lisft r i d att ordna, var mycket förfallet.
Hon hade redan satt iipp nya tapeter och var nu sysselsatt med att drapera gardiner för fönstren.
Bredvid stod hennes tolf-åriga dotter Jane och rackte henne spikar och knappnålar.
Det var ett blekt, spensligt barn med ett fiut ansikte, soin oingafs af yfvigt, ljust liar, och ett par mörk- ' blå, djupt liggande ögon, hvilkas brådinoget tankande Blick alltid lioin den som träffades daraf att undra, hvad som gömde sig i den lilla bamasjälen.
Jane var sin moders enda barn, men liou hi Hedvig voro inera som två alskande systrar mot hvarandra än som.
mor och dotter.
Hedvig hade varit mycket olycklig i sitt äktenskap; niannen, so111 var ininga år hldre och dessutom sjuklig och - kinkig, hade i det närinaste ruinerat henne, ocli alla de pröfningar hon har- igenom fått geiioingå hjälpte henne den lilla flickan trofast att bära.
Den svartsjuka, lidelsefulla.
karlek, livarined Iion älskade inodern, hade ' korninit lienile att kanna dennas sorger med en styrka, livaraf annars barn icke äro mäktiga, och under detta sainlif ' med inodern, hvars innerligaste förtrogna Iion iner ocli mer blef, utvecklades henxies känslolif på ett för ett barn onaturligt sätt, ocli hade ej det friska lifvet i iiatiireii starkt hennes kropp, skulle hon troligen för länge sedan dukat under för de många våldsamma själsrörelser, hon under sin barndom måst genoingå. '
* '
I dag hade hennes lilla ansikte ett mycket allvarligt uttryck; de fina ögonbrynen voro rynkade, och ögonen sågo mörka och miss- lynta nt.
~ H i i r ser lian ut, marnma?
D fdgadv hon plötsligen helt oför- beredt, sedan hon räckt modern en knappnål.
» Han, hvilken lian?
w svarade modern småleende och vände sig om.
» Han som kommer hit,, svarade Jane så trögt som om hvarje ord varit påkostande att ntsaga.
w Jaså?
J a, det kunde jag verkligen inte första.
J a g trodde a t t du nienade kattungen, som Lars Persson nyss bar hit., &gt;Nej, jag menade honom, hur ser han ut?
w envisades Jane.
.Det får da se.
Han.
är lik mig,, tillade hon kmåleende.
» I vår ungdom fingo vi alltid höra att vi voro så lika som syskon., Jane rodnade och hennes ögon blixtrade till.
Q wHan ar inte lik inanima!, utropade hon häftigt.
, Och hvarför inte det di %?,, Nej, för lian tir det inte!
.
.
J a g kan inte med honom,, till- lade Iion hastigt i hviskande röst och sankte ögonen.
, Fy, Jane,, svarade modern och gaf den lilla flickan en miss- nöjd blick,, du vet hur orätt det ar att tanka och tala pk det sättet om människor.
D,: 4r det då nödvändigt, att man älskar alla människor lika?, fortfor Jane med samma hviskande röst och utan att se npp.
, Nej, det ar det icke, men om du vill att Gud skall iilska dig, är det nödvändigt att dii inte hatar eller tankes illa om n&amp;gon af dina medmänniskor, det vet dn så räl.&gt; Jane svarade ej genast.
Hennes lilla bröst gick häftigt upp och ned, och underläppen darrade.
, Förlat mig, mailinin lilla&gt;, sade hon, och ett vekt älskligt ut- tryck spred sig ö f ~ e r hennes nyss så missnöjda ansikte, » jag skall försöka att inte tycka illa om niigon, vas bara inte ledsen p % mig.
:,.
Hedvig drog en lätt suck, böjde sig lied och kysste den lilla flickan pk pannan.
Därefter talade de ejb ridare om saken, ntan fort- satte ifrigt arbetet med rummets ordnande.
Icke heller under de följande dagarna vidrörde de annat an flyktigt iimnet om Gerhard och hans ankomst.
Xen aftoneii innan han skulle komma såg Hedvig hnr Jane tog sina begge älsklings- dockor; Rosa och Jlathi !da, som annars alltid brukade ha sitt tillhåll i hvardagsriiminet, lade ned dem i en vagn och körde in dem i garderoben.
.
.
.
.
217 w Hvarför sätter du iiiidaii do ' ckorna?
; o frhgade modern, w di1 vet ju att du alltid får lof att ha dein där ii te.^ Jane rodnade.
.För J %atllilda har ondt i bröstet; o, svarade hon och undvek - ' moderns blick.
.Nu narras du, Jane,, sade .modern allvarligt, rdn vet, mycket1 val att 3Iathilda h t e har ondt i bröstet.,: &gt;Jo », svarade Jane och försökte se oskyldig ut,, jag tanker just nu ge lienne en terpentinduk. » Modern tog Janes begge händer mellan sina och tvang henne att se upp.
Den lilla flickans ögoolock skalfde ocli blicken skyggade, i liksoni kunde hon ej möta moderns kärleksfulla genomträngande ögon.
rSiig mig, hvarför flyttar du undan dina dockor, som du alltid annars vill ha.
harute?,.
w31ainma, älskade inainma, förlåt mig!
r utropade den lilla flic- kan plötsligt och slog arinarna kring inoderns hals, wjag narrades.
.
.
.
RIatliilda har inte ondt i bröstet.
.
.
inen jag kan inte uthärda.
.
jag menar a t t.
.
.
det ar så förfärligt att tänka ...
.
då 78a.n får se att hennes nasa ar krossad och ena .armen af, så kanske ' han skrattar å t lienne.
.
. '
och jag k a n inte uthärda det.
.
.
jag kan inte~utliärda.
.
.w Hon snyftade sa att liela hennes lilla kropp skakade, under det lion, alltjlmt tryckt intill inoderh bröst, upprepade sinn försiikringar a t t hon ej kunds wutliiirdas.
Hedvig kände sig mycket illa till mods.
Det, var icke Matliil- das hasa denna sorg giillcle; dessa snyftningar kommo ur det lidelse- falla sjalsdjup, som den lilla flickan ej sjalf forstod.
Det var anin- gen o111 en stundsiide olycka, en komniande oro, som brände det kiiiisliga, nervösa barnet, alldeles som en fhgel. '
känner sig sjuk ocli iingslig innan oviidret utbryter.
JIed kärleksfiill ifver smekte och tröstade modern den lilla flickan, försäkrade henne, att ingen, allraininst Gerliarcl, soin var så god ocli snäll, skulle göra narr nf ' en stackars docka, därför att hoii inte liade ii8gon niisa, ocb först då den lilla flickans tårar uppliört att rinna, sköt hon Iieniie sakta i f r h sig och återgick till sina be- styr.
&amp; len hennes hjärta var beklämdt, ocli hon önskade innerligt att lion gifvit Gerhard ett.
nekande svar.
Nu koni emellertid denna önskan för sent, Gerhard skulle anknda redan följ ande morgon, sa- ledes aterstod det henne ingenting annat än att bedja Gud o1n hjälp ' i de svhiglieter, som mkhanda skulle komma, och som hon sjalf frairiiilanat.
l I,.
. '
: ' '
Morgonen d ä ~ p å vid niotiden stodo Hedvig och Jane i sina ljusa vhklädningar ute på förstugubron för att mottaga den väntade gästen.
Hedvig s a r mycket upprörd, men hon ville ej risa Jane hvad hon kände, utan pratnde och skämtade soni vanligt.
Det enda hon ej kuride dölja s a r att kinderna voro alldeles bleka och händerna iskalla.
n fryser in amma ?^ frågade Jane och såg p&amp; modern med en forskande blick, avi stå ju inidt i solhettan., %Nej, jag fryser inte », svarade modern kort, d e t är bara litet friskt i vårsvalkan.
Men se där, nu kominer han ju., Hon tog upp sin näsduk ocli viftade ifrigt, livilket genast be- svbades frHn vagnen, som nu svängde upp på gården och stannade framför trappan.
En herre i elegant resdrakt hoppade ur och sprang has1 igt uppför trappan.
&gt;Välkommen, hjärtligt välkommen!
D ropade Hedvig ocli skyn- dade emot lionom~, det ' var mycket riinligt af dig att koninia och halsa p % mig.^ Gerhard kysste ridderligt sin kusins Iiand, tackade med ett småleende för välkomsthälsningen och viinde sig därefter mot Jane, som neg och sträckte fram ' handen.
, Ar det din dotter!, utbrast han och fattade Janes sin % styfva fingrar, aredan stora damen.
Jag hoppas emellertid min lilla nåd tillåtel * en gammal farbror?
B Han böjde sig ned och kysste flyktigt den lilla flickans panna utan att marka hur fientligt och forskande de inörka ögonen spandes i honom.
BO, dessa förskräckliga barn!, utropade lian därefter med en komisk grimas, ajag var också i Skåne p % besök hos nigra vänner, som jag ej träffat på ett decennium, och hvart jag kom s %g jag upp- vuxna ungdoinar, sola med sina långa figurer obarmhärtigt påminde mig om hur gammal jag b1ifvit.a Han kastade en skälmaktig blick p % Hedvig och skrattade, ett I&amp;, hjartligt skratt, behagligt och välljudande liksom lims stämina.
De gingo nu under fortsatt samtal in i förstugan.
Hedvig kunde ej frigöra sig fr %n en lätt förlägenhet.
; färgen koni och gick p % hennes kinder, och rösten hade en nervös, orolig klang.
&gt;len Ger- hard föreföll desto mera obesvarad; det r a r som om de aldrig varit skilda åt, s % gladt och förtroligt uppträdde lian ifrhii första ögon- blicket.
Sedan han tagit af sig ytterkläderna och kastat en hastig blick öfver utsikten från salongsfönstren, hvars skönhet genast fängs-
lade hans konstnärsöga, visaiie Hedvig honom upp på lians rum, där lian gjorde en mycket oinständlig toalett efter nattresan, så att Hed- vig fick vänta i iiiira en timme innan han koin ner till frukosten.
Han tycktes vara vid ett strålande lynne, å t med en barnsligt glupsk aptit, som han själf karrikerade, så att till och med Jane började skratta, och pratade under.
tiden om både gaminalt och nytt.
Xen han icke endast pratade sjalf; lian hade niimligen den hos tal- föra personer ovanliga iigenskapen att v&amp; intresserad af livad andra sRga, och så snart Hedvig yttrade någonting mötte hon alltid en så uppm~rksaint lyssnande blick i lians ögon, att all hennes förlägenhet inom några ögonblick var borta.
Hur väl hon kände igen detta sedan forna dagar l Det hade aldrig f nnnits någon människa, ' man eller kvinna, i hvars siillskap h6n kännt sig så väl till mods, som hon kände sig d % hon var tillsamnians med honom.
Det var icke blott det, att lian talade lifligt och själfullt, att han hade ett behagligt sätt, på en gång ridderligt och litet skäliiiaktigt retsamt, men liksom en del per- soner iiga en besynnerlig förmåga att narra en att säga plattheter, att bli tafatt och otymplig, så hade lian en motsatt förmåga att i sitt sällskap göra människor behagliga, att försatta dem i en harmonisk sinnesstainning.
Hon kiinde hur hon så sininingoin kom under in- flytande af denna trollkraft, hur lians närhet gjorde hennes iipptra- dande lugnt och siikert, uppeggade henne att gifva de själfullaste eller kvickaste svar hon kunde gifva, kom henne att kanna ett obe- skrifligt valbeliag både till kropp och själ.
Det blef en mycket angenäm dag.
Efter friikosteii promenerade de en stund i det vackra vädret, gingo genom trädgarden bort till björkhagen, som nu stod i sin vackraste vårskrud ined de friska, ljus- gröna löfven och de livita stammarna.
Jane följde dem hela tiden, ocli så snart Hedvig och Gerhard konimo att g&amp; bredvid hvarandra förstod den lilla flickan alltid att, smidigt och tyst som en kattunge, tränga sig em+an och skilja deni åt.
Gerhard märkte ingenting, lian VW lika vänlig mot Jane.
som mot Hedvig, plo.ckade blommor och skiiintade ined henne; den underliga skygghet hon visade honom, skref lian uteslutande på barmlig blyghet.
Då de ätit middag slogo de sig ned på verandan, dar vestersolen gjorde luften varm som på sommaren, ocli drucko kaffe där.
Sedan gick Hedvig efter sin sykorg och tog fram ett handarbete.
Gerhard, som rökte en cigarett.
den enda han brukade röka på dagen, satt tillbakalutad i en hvilstol ocli följde tyst och] ned half- slutna ögon hennes rörelser.
sDu tycker jag blifvit mycket gammal, inte s a m t?
, sade Hed- vig leende, då hon kände liur ' envist Gerhard fixerade henne.
, Nej, tvärtom.
J a g satt just och förvånade mig öfver hur det ä r möjligt, att en människa förändras s&amp; litet p % tio ås.
Det per- sonliga, det individuella, sjalen i dragen, det där som för oss konstniirer ä r ett emditio sine qua non att träffa, om vi-vilja åstadkomma ett konst- verk, det är orubbligt det samma hos dig, du ser ut som en människa, som inte lidit skeppsbrott på en endt illusion.
3Ien det kan jo hända, att ' detaljerna i ditt utseende äro litet rubbade; dei ar jn möjligt, att du har en och annan liten rynka, som jag inte.
kan se.^ D J a, det är nog mycket troligt,, srarade hon med en flyktig roii- riads,.
det ar till och nied troligt, att jag har rynkor som dn Ilnn se.
År, sidana som jag genomlefvat, g$ int6 furbi utan att lämna spgr efter sig.
Men det har du rätt i, att nigra illnsioner lia inte ram- lat för mig, t y jag liar aldrig haft n5gi.a.
Jag Ilade blott tro, en fast, orubblig tro på att det r a r en innerlig djup kärlek, som styrde vårt lif, äfven d % det $&amp;g som mörkast ut, och den tron har jag, Gud vare tack, oförändrad kvar.
Det ar kanske den, som ger ett drag af ungdom å t mitt ansikte,.
som jag försäkrar dig annars verkligen är gammalt .. 8 Han svarade ej; han smklog blott, böjde sig frainat och .fortfor att fixera henne med en blick, som tycktes vilja saga idigonting, kt hvilket lian för ögonblicket ej knnde finns ord.
I det samma kom Jane frkn trädgarden upp på verandan.
Hon hade förklädet fullt af ängsblommor och hon satte sig ned 11 % banken bredvid modern, så nara hoii kunde koninia, och började binda sink ' buketter.
Gerhard reste sig hastigt upp och drog en lätt suck, liksom hade han blifvit störd i en angenäm stämning.
För första gangen sedan han kom hit gaf lian ' närmare akt på Jane.
* Ett egendomligt barns, tänkte han, shvilken energi i det dar bleka, spada ansiktet.
Hon är vacker ...
ett förtjusande h k r.
.
.
men.
det ar på samma gång n %goiiting, jag vet icke livad.
.
.
nagonting, soni stöter tillbaka.
Jag skulle inte vilja vara hennes mor eller.
.r, E n obehaglig stickande känsla afbröt hans tankegipg; men han skakade genast bort den och började kny0 sanitala.
Så småningom komino de in p % inera allmänna ämnen; l m be- rättade oni sin vistelse utonilands, om sina resor och konststudier.
Hedvig var nn nästan utesliitande &amp; Iiörarinna; då och då gjorde hon en anmärkning, inflickade ett benndrande eller fösvånadt utrop, men.
.
.
dessemellan satt hon tyst, med arbetet nedsjunket i knäet - lyssnande, kanske mest p % ljudet af lians stämma - och gjorde under tiden sina iakttagelser öfver lionoin.
Hur lik äfven 1ia.n var sig, liur lätt tidens tand berört det vackra, fina ansiktet, om än också Aans hy fått en och annan rynka, håret grånat, och uttrycket i ögonen, som förr gnistrade af lif och ungdoms- lust, hade blifvit djupare och allvarligare!
Hur val hon kände igen lionoin i allt, %sikter, uppfattning, lifsåskådning!
Om någon räddat sina illusioner från skeppsbrott, så var det i sanning han!
Det var samma öfversvall af romantik, som en gång kommit hennes hjärta a t t klappa för det sköna i lifvet; det var sainina naivetet, som i förening med hans världsvana och siikra uppträdande gaf en så egendomligt sympatisk prägel %t hela hans personlighet., Han hade i sin karakter .detta starkt utpräglade drag af barnslighet, soni är egendomligt för konstnärsnaturer; lian s a r blixtsnabb i att tro på .hvad han hörde .och såg, så snart det gjorde intryck på lians fantasi.
Hans omdömen voro gnistrande kvicka, poetiska, men aldrig psykologiskt skarpsinniga; det sköna ocli det goda väckte hos honom en lika obegränsad hänfö- laelse, som det fula väckte afsmak; liksom ett barn s %g han ingen jämkning, inga förmedlande sidor.
Och detta karaktersdrag återfann hon nu hos den 40 åriga man- nen likadana som hos den 20-åriga ynglingen.
Den riktning lians lefnadsförhållanden tagit hade ocksh varit ägiiad att utveckla det - han hade blifvit bortskiimd af lifvet, människorna hade beundrat så- väl honom so111 hans konst, de hade kelat.
med hans egenheter, livilka de fiinno lika intagande som hans yttre person.
Han var också myc.
ket begåfvad och hade vunnit stort erkännande, fastän lianaldrig slu- tit sig .till något parti eller någon modern kopstniirsskola, utan alltid lefvat isolerad, dels i Rom, dels i Miinchen.
Däremot hade han för- glskat sig i de gamla inastarnes taflor; renässansens poesi, så öfver- ensstämrnande med det barnsliga, impulsiva i hans natur, hade sniirjt honom i en trollkrets, ocli hela hans lifsåskådning, den religiösa ocli moraliska såväl som den estetiska, var bunden däri.
d ed vig förstod nu detta, som hon förr blott kannt, men hon tju- sades därför icke, mindre däraf.
Hennes reflekterande natiir, lika mak- ' tig af hänförelse som lians, ineii inåtvänd och kritisk, till följd af alla de pröfningar och själsstrider Iion inåst genomgå, njöt af beröringen med denna oinedelbarliet, soin af de flydda åren icke bar &amp; got annat spår än ett !itet stänk af veinod.
Det dröjde ej läiige, innan de voro sh inne i gamla förhållan- '
den som om de tio %r, under hvilka de lefvat åtskilda., varit lika många dagar i stiillet .. Liksoin förr koinmo de in i oandliga diskus- sioner öfver alla tänkbara ämnen - religion, moral, konst, litteratur; liksom förr vor0 deras sammandrabbningar skarpa, ja, till och med skarpare än förr genom den större erfarenhet de kunde sätta emot hvarandra, och liksom förr anklagade de h~arandra, bkde högt och i tankarna, f ö r oriib blig envishet, en anklzgelse hvartill de nog begge två vor0 berättigade.
De liade olika hsikter 0111 nästan allting.
Han var helt och hållet främmande f ö r nutiden, följde ej med dess andliga rörelser, laste ej den senaste litteraturen, ja, agekterade att icke ens kanna namnet p&amp; en del ' yktbaïa författare af den nya skolan.
Hon dar- emot var en nutidskvinna, som följde med p&amp; alla omriden, och som laste, om ej det mesta, S&amp; dock det basta, som kom ut.
Hans okunnighet harinade henne, så mycket mera som hon markte, att han niistan skröt därmed, och hon föresatte sig att:) uppfostra.)
honom.
Hon började shledes med att gifva honom en bok af en framstående modern för- fattare, som hon själf tyckte mycket om, och som hon nii ville att iifven lian skulle beundra.
Han priitade emot, men det hjälpte ej; han måste taga boken och lofva att för hennes skull lä+ den.
Detta iippfostringsförsök aflopp emellertid mycket olyckligt.
Re- dan morgonen darpk lämnade lian tillbaka boken med en ironisk för- säkran, a t t den öfvertraifade lians djärfvaste förväntningar p&amp; dumheter och osmakligheter.
Och s % kom det en 11ei skur af kvicka anmärk- ningar, af karrikeringar öfver vissa sitnatioiier i bel attelsen, så roliga, att Hedvig, trots sina bemödanden att se missnöjd ut, ej h n d e låta bli att slcratta.
Och det var förgäfves hon sökte göra inrandningar, det var f örgäf ves ho11 påpekade f ölafattarens mening, griindtanken i boken, han hade orubbligt fastnat pk en del osköna detaljer, och allt hvad hon sade besvarade lian blott med en skakning på hiifvudet och ett föraktfullt: ~lijalper inte, shdana der skildringar äro redervärdiga och jag känner mig lycklig öfver att jag inte förstår det djupsinniga i dems.
%Du ar som ett stort barno, svarade Hedvig, till Iialften skam- tande, till hälften förtretad, sett barn som bara sl&amp;r och sparkar mot hvad det ej tycker om, utan att vilja taga reson.
: &gt;, Ja.&gt;, svarade lian och lade sin hand p % den omtalade boken, soni det är att vara barn att ej förstå ' den här, så hoppas jag alltid få förblifva det.
Så liinge jag lefver skall jag ' sparka och slå ', som
.
v du säger, åt .det stygga och osköna.
Hvad skola vi göra med det i konsten, det Sr det stora, det sköna vi mäuniskor längta efter., » ilgeii lifvet är icke alltid skönt.
.
.
o » Nej, tyvärr, inen det ar ett sorgligt faktum, som vi ej kunna förändra, men jag kan inte se någon orsak livarför vi skola upprepa det i konsten?
Tvartoiil, livad lifvet nekar oss det skola vi söka just i idéernas värld; det är diktens och konstens uppgift att skänka » P i så sätt får du icke sanning i koiisten », invande Hedvig » den skönhet du söker blir en dimbild, p i hvars verklighet dn ej kan t-ro.
» » Ocli hvein har sagt att det är sanning vi söka? » utbrast Ger- hard liaftigt.
» Det är en löjlighet att tala om sanning i konsten; lifvet är s i oandligt rikt, s&amp; kompliceradt, att ingen konstnär någon- sin kunnat eller skall kiinna taga ined alla drag, Pfven i den enklaste bild lian tecknar.
Konsten eller dikten &amp; r egentligen bara e t t ide- aliserande, ett intuitivt utväljande af de drag, som ge det mfijligast ' basta uttryck åt den idé ' som besjälar min konstnärsailde.
Det är inte sanniiig ocli verkligheter vi människor beliöfva, ty det ha vi nog af i lifvet - det är just det vi inte finna i lifvet, idealerna, som höja, rena, stärka ', oss, vi vilja ha!
Och tro du mig, allt det liar moderna pratet om realisin och om det fulas och vederstyggligas be- ïiittigancle skall försvinna, som tillfälliga ströiiiningar försvinna; konst- narer ocli diktare skola återfil sitt förnuft, lämna de patologiska fun- deringarna å t herrar liikare och själfva %tervänch till skönheten, som de nu i sitt blinda hat nastan vilja jaga bort ur diktens ocli konstens värld .. &gt;.
S % snart Gerliard tystnat, ja till och med litet förr, började Hedvig med sina motskäl, och så voro de på nytt inne i en af dessa långa debatter, so111 roade deni begge lika mycket ocli soin alltid slutade utan att någon af dem gjorde den minsta riibbniilg i sina åsikter.
Men huru lifliga och envisa de begge voro, fanns det likväl aldrig ilkgon bitterhet i deras meningsutbyten; under de skilda åsik- ter, hvilka ständigt bröto sig mot hvarandra, låg, likt djupets stillhet under vågornas fradgande skiiin, den varma känslighet soin utmärkte dem begge, den innerliga sympati, soin de ömsesidigt allt sedan barn- domen ingifvit livarandra.
q '
Så förflöt0 nhgra dagar; Hedvig r a r i en lycklig och upprörd sinnesstämning.
Hon kände sig ung p % nytt, och med denna känsla förenade sig en sorglöshet, som annars aar främmande för hennes karakter och lynne.
Hon blundade för framtiden och lät sig bort- föras af dessa stämningar af förtrolighet och vänskap, som räckte hela det förflutna till lif, och hvars tjusning ännu mera ökades af den härliga våren, af promenaderna i skogen, af de ljusa kvallarne, som de tillbragte i bersån eller pk verandan.
Det r a r endast tanken p&amp;, Jane, som ibland oroade henne, men afsen denna oro sköt hon ifrån sig; hon ville ej ens för sig själf erkänna att den lilla flickans sätt och utseende vittnade om ett öfverretadt nervöst tillstånd, än mindre ville hon medgifva att hennes barn icke som förr var hennes första och sista tanke, ja, att det till och med fanns ögoriblick, d i Janes efterhängsna kärlek föreföll henne besvärlig.
Hvad Gerhard beträffar skulle han varit fullkomligt lycklig om blott Jane icke funnits.
Men det lilla bleka ansiktet med de djupa, forskande ögonen, som han i början knappast lagt märke till, hade s % småningoni .uppväckt en oöfvervinnelig antipati hok honom.
Da J a n e kom och satte sig bredvid modern och makade sig s i nära hon möjligen kunde, eller ännu mera da hon p % promenaderna trängde sig emellan honom och Hedvig kände han en motvilja, som han knap- past förmådde dölja.
Han tyckte sig aldrig ha sett ett s; lillgam- malt, osympatiskt barn.
~ H v a d Jane ä r för ett underligt barns, sade lian en gång till Hedvig, shon leker inte som andra.
Men a r det nyttigt för henne att sitta så här och lyssna pk hvad stort folk säger, skulle det inte vara bättre för .henne, att någon gang rara tillsammans med .jamn- åriga 3 S Men han shg att Hedvig icke tyckte on1 lians fråga, och lian vågade ej mera vidröra detta ämne.
&gt;Jane har alltid varit mest tillsammans med mig., srarade hon kort,, vi äro inera som systrar än mor och dotter, min lilla, trofasta flicka?
hon delar alla mina sorger och vi skulle ej kunna lefva utan livarandra.
Hon ä r det käraste, det basta jag iiger, utan henne knnde jag ej burit l i f v e t!
~ Hon sade detta ined en öfverdrifvet häftig ton, liksoni hade hon försvarat sig mot någon.
Han srarade henne ej, och de ater- kommo ej mera till äninet.
Däremot försökte han med den mest talmodiga påpasslighet att begagna hvarje tillfälle, som yppade sig, att f&amp; r a r a på tu nian hand
med Hedvig.
Jane brukade om morgonen gå ner i ladugården, och då försummade lian icke, afven on1 Hedvig än var aldrig så sysselsatt med hiisl~ %llsbest~~r, att genast uppsöka hennej och det dröjde icke många ~ninuter, förrän lian genom trollkraften i sin person ' ocli sitt samtal lyckats draga Hedvig bort ifrån det hon hade för händer.
Men så snart Jane kom underfund med,.att hennes mamma icke soin vanligt om niorgnarne .gick och stökade ute i köket, .utan satt och pratade med ~lionoma, upphörde hon med sina besök i ladugården och kom i stallet ocli slog sig ned p % verandan.
Men då blef Hedvig otålig.
D Jane, min flicka, hvar&amp;r sitter du här och hänger?
:, frågade hon missnöjd, liv ar för a r du icke som vanligt nere i ladugården och Iijälper Maja?
D Jane sköt ut sin underläpp ocli dinglade med benen.
~ H v a r f ö r är mamma inte ute i köket och bakar?, mumlade hon på en gång djarft ocli skyggt.
Gerhard sainnianpressade lapparne ocli knöt sin ena hand.
DDU lilla s,lynaD, tänkte lian, ahvad det skulle vara för en vällust att få, nypa dig i örat!
S Hedvig sade ingenting.
Hon såg blott på Jane med en sorg- sen, genomträngande blick, som kufvade den lilla flickan mera .an ' de skakpaste förebråelser.
Hennes ögonlock började skalfva, ocli blicken, som först .trotsigt ' sett in i moderns, gled åt sidan, under det hon makade sig ned från banken ocli med drtijande steg begaf sig till ladugården.
Men de föl j ande morgnarne kom Hedvig, ' trots Gerliards alla försök att locka henne, icke lit på verandan.
Sh gjorde han ett förslag att måla Hedvigs porträtt, för att liiirigenoin f&amp; henne för sig.
Hedvig blef mycket intresserad, och de började genast sittningen.
Första seancen fingo de vara ensamma, men redan följande g %ng kom ' Jane ocli knackade på, och fastan Hedvig sag.
liur Gerhard mörknade, släppte Iion in den lilla flickan, som under liela tiden satt i en vrå och stirrade p i modern och Ger- hard med sina underliga, inisstänksamma ögon.
Det blef nu under nhgra dagar en häftig kamp om dessa sean- cer; ~ e i h a r d förklarade, a t t om Jane vore inne kunde han ej måla, ocli Hedvig lofvade honom att under dessa timmar syss&amp;ätta Jane ined ' annat.
Men hon höll ej sitt löfte; då Jane, ibland mot slutet, ibland till och.
med i början af sittningen, g %ng på gång kom och Gttade i .dörren och ville tala vid moderp, nändes denna ej visa bort ' 15,.
.
henne, så mycket mera som den lilla flickan på sista tiden varit mer $11 vanligt nervös och känslig.
Hon hade flere aftnar haft verkliga paroxysmer, under hvilka hon snyftande kastat sig till moderns bröst och med 1lviska.nde stämma klagade öfver att denna ej mera höll af hennc.
Hen då Gerliard ej fick vara .ensam med Hedvig, tröttnade han p % målningen; efter fyra seancer slutade han upp och förstörde ut- kastet som, enligt hans försäkran, var alldeles misslyckadt.
(Slutet i nästa niiininer.)
om pensionsrätt.
Den ~pei~sionsrättsfråga », för Iivilken vi liar nedan g5 att redogöra och som nyligen behandlats af fiillinäktige f ör kongl.
telegraf verkets pensionsinrättning, synes oss val värd att beakta i en tidskrift af .Dagnys natur, ' emedan den kastar ett klart ljus öfver den i mer an ett afseende skefva ställning soni kvinnor, anställda i. statens tjänst, $n i dag iiinehafva.
Sakförhållaiidet iir i få ord följande.
Af en kvinlig telegrafist hade till fullniaktige inlämnats en motion om äudring af 13 8 i pen- sionsinriittningens stadgar gående ut darpi, att k.iiin~za cmsttilld i tele- grafverlcets ~ h z s t, som i följd af likte~zskays iagkende nfskec2ns från sin Befaitni ?zg nadtte dterfd sina hos verkets l~e~zsio~zshzrtitt~~i~zg iqzscttta medel eller ock tilldtas att siso,n deldgn~e i i~zr&amp;zi~zgen kvnrstd.
Förslaget.
blef emellerti (1 af direktionen för pensionsiiirattnii1ge11 afstyrkt samt af fullmilktige sedermera förkastadt.
Enär dels själfva motionen och dels det, soin niot direktionens utlåtande af motionären anförts, p&amp; ett särdeles klart och öfvertygande sätt frainställer s !~väl själfva ärendet som det berättigade i motionärens ansgråk, tveka vi ej att liar i sammandrag efter de i telegrafverket tillgängliga l~andlingarna återgif va fragan.
Genom cirkrilar till samtliga telegrafstationer den 14 februari 1867, så.ledes föi mera an 25 år tillbaka, anför motionären, hade kongl.
.
telegrafstyrelsen förklarat, att kvinna, sedan Iion ingått aktenskap, darigeiioin i allinanhet skulle anses liafva frånträdt sin anställning vid telegrafverket, och såsom skal därtill sarskildt anfört, att kvinlig telegrafist genom giftermål hör anses hafva vunnit deri utkomst, som med 7~enmzes inikiide vid telegrafverket val egentligm varit dsyftad.
Hvilken slutsats drager man af detta yttrande?
fortsätter motio- nären.
Svårligen iiågon annan au den, att anstallandet vid telegraf- verket af kvinnor icke borde betraktas annorlunda an såsom .ett barm- liartighetsverk, livilket verkets styrelse visserligen hade funnit sig böra utöfva gent emot en del arbetssökande unga kvinnor, men hvars upphörande borde anses falla af sig sjalft .så snart dessa kvinnor vunnit sin iitkoiiist, för s i vidt nämligen detta skett genom ing6ade af giftmnzfil, ty intet annat satt för vinnande af bärgning, såsom t. ex. genom arf, ' anföres såsoin anledning till skiljande från befattning hos telegrafveYket.
För 25 år sedan torde möjligen ett sådant betraktelsesätt liafva varit öfverensst~iniuaiide med en inera allrnan mening rörande kvinlig v&amp;ksamliet, men näppeligen kan det vara hållbart i vHr tid, då kvin- nan fått tillträde till och med erliand framgång verkar inom ett stort antal af de arbetsområden, livilka fordom voro inannen uteslutande förbehållna.
Å t denna den nyare tidens åskådning beträffande för- delningen af sainliallsarbetet inellan man och kvinnor kan inan val afven anse att koiigl.
telegïafverket liar skattat; ja det bör ej anses för djärft att påstå, att anstallandet i telegrafverkets tjiinst af kvin- nor, hvilkas aflöningsansprhk fortfarande äro vida 18; re an männeizs, icke.
ar mindre förmånligt för verket an för kviiliian.
Såsoni ytterligare skal för afskedande af kvinlig telegrafist vid hennes inträde i äktenskap anföres i nyss %beropade cirkular, att kvinna vid giftermal koinnier » under mannens målsmanskap », hvilket, likasoin » öfriga liarvid förekoininande omstandiglieter~ borde anses utgöra anledning till hennes skiljande frbn tjänsten.
Obligatoriskt afskedstagande slttes einellei-tid ej i fiiga, då en kvinlig ' telegrafist ingår äktenskap ined telegraftjänsteinan, oaktadt hon naturligtvis af- ven då kommer under ~iiiaiinens målsinanskap », och med ~öfriga före- kommande oiiistäiidigheter~ torde ej kunna menas andra an shdana, af hvilka kvinna är lika ' beroende, vare sig Iion är gift med telegraf- tjänsteman 811er med man i annat lefnadskdl.
Om emellertid kvinnas afskedande ur telegrafverkets tjänst i följd af giftermål redan i och för sig icke ar nled billighet förenligt, bör det anna mindre kiinna försvaras att hon, jainte det hon göres för- ',. '
.
lustig en befattning som hon oförvitligt skött, afven afliandes icke allenast ratten att fortfarande tillhöra verkets pensionskassa utan afven sina för ethåliande af pension gjorda inbetalningar.
Notionären piivisar därefter att icke allenast billighetsskäl tala för undanrödjande af de anförda missförhållandena, utan äfven att själfva ordalydelsen Iios reglementet för telegrafverkets pensionsinratt- ning icke lämnar stöd för det har ifragavarande förfaringssättet.
Enligt ' det åberopade reglementet ar de.t nämligen endast under tvenne angifna.
förutsättningar, som de i pensionsinrattningen gjorda insat- serna gå helt och hå.llet förlorade.
Antingen skall delägare före pensions %ldern taga ~Jsked f r h telegrafverkets tjänst eller ock skall ha % ph annat satt hafva förlorat sin pensioilsi.iitt, Med den första förutsättningen, menar motionären, kan icke rimligtvis afses annat an ett frivilligt afskedstagande och med den andra, att delägare för- verkat sin rätt att åtnjuta pension i följd af nhgon af de orsaker som uppräknas i 8 1 2 af reglementet eller, brott mot allmän lag, förlust af medborgerligt förtroende eller srhrare tjänstefel&gt;.
D&amp; kvinna genom äktenskaps ingående ej gama kan anses hafva förver- kat sin rätt till följd af har åberopade anledningar, bös hon där- för afven förklaras berättigad åttnjiita den förmkn, hvaiom reglemeii-.
tets.
13: de 8 talar, nämligen mtt vid afg %endet återfå sina till pen- sionsinrattningen erlagda afgifter jämte ranta,, eller ock att %mot fortsatta inbetalningar intill fall pensionsålder kvarstå i pensionsin- ' Pli satt vi redan nämnt fann direktionen för telegrafverkets pensionsinrattning ej skal att tillstyrka motionen.
Då man af motioniirens bemötande af direktionens utförligt af- fattade afstyrkande f&amp;r en tillkäckligt tydlig uppfattning af afstyr- kandets innebörd, meddela vi Bar detta bemötande, som ar af följande lydelse:, Till en början bör jag förklara att en jiiinförelse, sidan som den, Iivilken direktionen anställt mellan en pensionsinrattning för ett statens ämbetsverk 51 ena sidan och mer eller niinare enskilda spar- % den andra, aldrig varit af mig åsyftad.
kassor eller lifrantean~talte~ J a g inser fullt väl skillnaden emellan de iiittigheter, som nppsta pk .gr ?nd af ett afiirsaffcl och sadana som uppstå genom intradandet i en af staten siibventioneracl pensionsinriittniiig, hvars delägares rattig- heter grunda sig icke allenast därpli, att de för framtida behof af-.
satta en del af sina löneinkomster, utan jämväl darpa, att de offra sina arbetskrafter åt det verk de tillhöra.
.
' * J a g vill således gärna medgifva att den, som frivilligt afstår ifrån att vidare ägna sin arbetskraft %t ett ämbetsverk eller genom ovärdigt beteende gör sig oförtjänt af att där vidare vara anställd, därigenom afven förverkar sina rättigheter i fråga om verkets peii- sionsinrättning.
Men afskedandet från telegrafverkets tjanst af kvinna som inträder i äktenskap kan icke hänföras till något af ofvannämnda båda fall.
Det ligger tydligtvis icke - eller behöfver åtminstone icke alltid ligga - i sakens egen natur, att giftermål bör föranleda hennes tillbakaträdande fran tjänstebefattning, till hvars skötande p&amp; tillbörligt satt hon fortfarande besitter insikt och krafter.
D % borde det ej heller vara kvinna medgifvet att fortfaralide tillhöra verket om giftermål ingås med telegraftjänstenian.
Ej lieller torde det kunna påstås, att hon genom giftermål, hvilket annars i dlmänliet anses såsom en berömvärd handling, gör sig oviidiy att i verkets tjanst vidare nyttjas.
Hennes afgång kan således på ingen grand kallas » frivillig. », ty jag betraktar det nästan so111 en lek med ord, då direktionen säger, att det i påtaglig ens ä r, beroende af hennes fria val, att hon genom giftermal gki.
i mistning af sin ordinarie tjänst ».
J a g kan ju icke gärna antaga, att direk- tionen genom de anförda orden velat antyda, att den stackars gifter- målskandidateii skulle handla klokast o111 hennes 2 fria val)) fölle på en telegraftj ansteinaii.
Då direktionen i omedelbart samniaiihang med nyss anförda ut- talande, därefter pastir det vara d klar ta att en vid telegrafverket anställd kvinna icke genom giftermål skulle utsätta sig för förlust af sin tjlinst, diiirest ko92 jcke pd annat satt vtmne fördelar, öfvervtlgade dem hon förut hade, så liar direktionen uttalat en uppfattning i fråga on1 de sk3.1, livilka böra vara bestämmande för ingående af äktenskap, niot livilken jag icke anser nödigt att anföra något annat än en be- stämd protest.
Den jämförelse direktionen sedermera anstaller emellan kvinna i den stiillning, livarom här är fraga, och stjaqsteman, hvilken på grund däraf att lian vinner befordran till annan tjanst eller befatt- ning, tvingas att i förtid taga afsked från telegrafverkets tjänsts, .tillater jag mig kalla ohållbar.
Ofverflyttas ifriigavarande tjänsteman till annat state~zs änibetsverk, så larer han väl i denna sin nya ställ- ning iifveii erh %lla ny pensionsri ?itt och om han öfvergår till privat anställning eller sgsselsattiiing - ja, cld torde säkerligen anledning förefinnas, att på honom tillämpa det af direktionen nyss förut an- förda och s&amp;l~uida påstå, att lian icke skulle utsatt sig för denna för- lust, därest lian icke på annat sätt vunnit fördelar, öfvervagande dem Ban förut haft.
Da jag af det direktionen anfört icke kunnat öfvertygas därom, att de billighets- och andr ' a skäl, Iivarp % jag grundat mitt förslag, äro otillfredsst~llande; Iran jag naturligtvis ej lieller niedgifva, att » frågan liurnvida pensionsinriittningens fonder kiinna bära de ined förslagets förverkligande följande litgifter », ej böra på saken inverka, utan vågar i stället hålla före, +t pensionsinrattningens ekon ' omiska,
230 griindval bör så ordnas, att därigenom utriig beredes att tillgodose det kraf jag tillatit mig frainstalla, darest detta befinnes rattvist.
i I::: S i lyder i saininandrag ' denna invecklade pensionsrättsfråga.
Vi h a h a ined afsikt frainställt densainnia ngstan ordagrannt efter hand- lingarna, utan att diirtill bifoga nigra våra egna reflexioner eller kommentarier.
Sidan frågan enligt dessa handlingar föreligger talar den nämligen bast för sig själf och utgör, synes det oss, ännu ett bevis för att vederbörande ofta utgå från en ologisk, ja, ratts- och förnuftsvidrig tankegång, då det gäller at t beliandla kviunans iifven mest berättigade fordringar på billighet och rattvisa: ' granskningen af nöjesböckek för barn och ungdom.
Fredrika-Bremer-Förbundets bokkoniit6 liar af en anonym in- sandare mottagit följande uppsats:.
.
Böra cclla böcker föl- balrz ofse ett visst &amp; idel-sstadizm?
Den svenska litteraturen kan ej sagas vara särdeles rik pli anijjesböcker för barii och ungdoms.
Hvarje på detta omrhde frain- trädande författare$lang förtjänar därför att siirskildt uppmuntras.
Fredrika-Breiiler-Pörbl~lidet liar sökt verka för detta mål genom att redan tvenne gånger inbjuda whugade författare)) till en pristaflan.
Bland de fordringar, livilka Förbundet - tydligen i den bästa afsikt.
- stiiller pH dylika nöjesböcker, är emellertid en, livars befogenhet torde kunna ifrågasattas.
D e t lieter nämligen:, Böckerna böra vara afsedda för något visst ildersstadiuni niellaii 8 och 15 år,.
Först kan det friigas: %ro alla barn af samma ålder hunna lika långt i atv@ling, äro ej fastmera olikheterna dem emellan högst betydliga?
A r ej gränsen mellan de olika åldersstadierna helt och hållet flytande, och kan nian hindra en intelligent tiobring att läsa de böcker, som tillliöra.
hennes fjortonåriga syster, diirfiir att de äro stamplade med dennas ålders- marke - en omständighet, soin förmodligen verkar inera eggande än afskriiclzaiide på den lilla?
Meii om det vore möjligt, månne det ocksk vore önikviirdt att stänga livarje ålder inom ' trånga gianse ' r och hindra allt öfverliop- '
pande af skrankorna?
I skolan måste barnen visserligen o&amp;s i klasser, och de, soin i iitveckling litinnit ungefär lika långt, bilda ju dar ett i viss inening slutet siillskap, inen få torde de pedagoger vara, som vilja ntstracka denna klassindelning iifven till lieininet.
En barnkainmariippf ostran anses iiiiinera knappast befram j a barnets siinda ntveckling.
Af goda föräldrar och dessas.
hemviinner, af viil- artade aldre syskon och deras kamrater lam de små iinder det dag- liga iiin&amp;#nget ganska inycket, om an åtskilligt af livad de i sådant sällskap höra ar w öfver deras horisont D.
Men galler ej detsa~nina, ktniinstone till en viss grad, om iiinganget ined böcker?
I skolnn Sr det ju af vikt att alltid använda de för livarje åldersstacliii~n liiinpliga läroböckerna, och läseböckerna fk ej Iieller upptaga annat iiii det soni för en viss Alder kan göras fiillt begripligt.
(Ur Topelii J~iisning för barn Ilar fördenskiill gjorts ett urval f&amp;- skola~z.)
' Min kan det vii1 vara beliöfligt eller ens nyttigt att låta det i en skola nödviindiga pedanteriet stifta lagar for de i liemnien lasta anöjes- böckei-na ?~ Ocli på livilket satt k a n det verka skadligt, om i en för öfrigt god Barnbok ej allt ar angsligt afpassadt för ett visst iit- vecklingsstadiuiii, om ett och annat dar skulle förekoinina, so111 de nnga blott dniikelt uppfatta och soin först en rikare erfarenhet kan för dem fallt förklara?
I wden gninla goda tideiiw föreliistes åtskil- ligt i lieminen.
Bland det &amp; örelasta var ganska mycket, som alls ej var m i a d t för barn.
Tioåringen lyssnade.
p&amp; Fritiofs saga, Riine- bergs episka dikter, Kiingariie pk Salamis; lians öra smektes af ver- sens rytin och klang, och ett diinkelt, inen kanske darför ej mindre djupt intryck af inneliållets skönhet blef kvar i det iinga sinnet - m h n e till skada?
Att Barnet p i intet stadiiim bör f&amp; göra bekant- skap ined böcker, soni i migon bemärkelse äro dåliga, dsroin beböfver va1 ej tvistas.
Och till sliit, inåste det ej verka förlamande p5 en författares fantasi att stadse hafva tanken på åldersstadiet soin en black om foten?
Är det ej rent af att befara, att en dylik nyktert prosaisk reflexion skall ftirjapa all högre flykt, all friskhet, och originalitet?
Hiirii gör Z. Topeliu ' s i sin oöfvertraffliga Lasiiing för barn;.
talar lian diir ej till snart sagdt alla kldrar?
Ocli inånne det ej vore skal att till livarje författare af ungdomslitteratiir saga: S&amp; vidt clu k m, gå du afven och gör saininaledes!
I.
S.
B.
z: ': i: S&amp; l h g t insandaren.
Harined g % vi .att meddela Bokkoiiiitéiis svar till J.
S., på det till densamma stallda brefvet.
Innan vi g % att efter biista förinkga besvara de af er frain- ställda frigorna, bedja vi att få i1t .a vår tacksai&amp;et dkför, att ni- satt spörsinålet iiiider debatt.
A t t i den viktiga frågan om ' bariiens nöjeslasning fil ett uttalande af föräldrar eller andra ungdomens vän: ner är för Förbundets bokkoinitd en stor gliidje.
9 '.
Eder första frhga g F e r befogenheten d Förbundets fordran, att nöjesböcker.
för Barn skola vara afsedda för nkgot visst ålders- stadium.
Ni inenar, att det för en författare skulle vara liardt när omöjligt att skrifva för barn af en bestämd ålder.
Ni har m- turligtvis riitt däri, att barn af samina Udeï kunna vara mycket olika utvecklade, detta beroende dels pH naturliga anlag och dels p&amp; de förhållanden, i hvilka barnen vuxit upp, ocli på den ledning de erh %llit.
Tri hafva (krför ej utfäst något Visst barnets lefnadskr, för !vilket en b&amp; skulle passa, utan ett visst stadit~m, sonm ju kan om- fatta 2 d 3 gr.
Vi Ii&amp;lla nämligen före, att de flesta 8-l0.kringw äro sig tämligen lika, liksom att vidare 12-13-iringnriia ganska bestäkdt skilja sig fran 14-15-åringarna.
Detta visar sig ock däri, att d&amp; vi lata barnen p i egen hand, i allvar eller lek, sysselsätta sig med hrad de behaga, så sysselsiitta sig ej alla p % sainina siitt.
De små bygga hus eller leka med dockor, 124ringarna pröfva sina krafter, ofta i teinligen vilda le- kar, och 14-bringarna begifva sig vanligen på upptiicktsresa efter franimande vikldar.
Att undantag gifvas, därvid fästa vi oss icke här.
Nar nu ett barn far en rolig bok att läsa ph egen Iiand, sb vore det vii1 Önskviirdt, att denna bok gifve barnet bilder och in- tryck just från den värld, dar det känner sig hemma eller f r h den ' värld, dit det liingtar.
Diiiined mena vi ingalunda, att alla barn- böcker skulle hanclla allenast om barnen och deras värld; nej, * barn alskn tvärtom ocli beliöfva b8de fiir tanken och fantasien sidaiit, som står öfver deni själfva.
För de ~111 % passar för detta- andamiil sagan och för de äldre skildringar ur lifvet.
Ni säger vidare, a t t man ej kan hindra Den intelligent tioårings att läsa de böcker, som tillhöra hennes fjorton-kriga syster.
Nej, visser- ligen icke; men livad har hon vunnit diirpå?
Hon föres in i för- hallanden, som i inånga fall ar0 henne främmande, och hon blir liitt till sin intelligens och fantasi blaserad.
Och livad skall man sedan bjuda henne p&amp;, då hon sjalf blir .l4 &amp; r.?
DB liir hon ej liisa oom .sin systers böcker.
Vi frukta, att hon d % vill begifra sig in p i romanlasningens omride, helst de böcker vira 14-åringar läsa ofta äro inledningen till aetta område.
(Att det finnes romaner, som 14- åringar utan skada kunna läsa, t. ex. eli del af Walter Scotts och pgemans, vilja vi visst icke neka.)
Ni tyckes dessutom glömma, att den intelligenta- 10-hriiigen ej i alla afseende torde vara lika utvecklad som en 14-åring; intelligen- sens utveckling är ej det samma soin hela personlighetens utveckling.
-.
Hvilka böcker, som bäst passa ett barn torde val mest bero p.å bar- i.
nets ' allmänna utveckling.
E t t barns utveckling beror ej allenast af: hvad det inhämtar ur böcker, utan lika mycket af det material, som det iiillanltar genom beröringen med ' den, värld livari det lefver, ge- nom umgänget med mäiinisltor.
o. s. v. Och i den utveckling, so111 erfarenl~eten ocli lifvet gifva, torde väl 14-åringen hafva l i ~ n n i t ett godt stycke framför 10-bingen.
Vi glöinma dessutom alltför ofta, att den andliga ocli kroppsliga utvecklingen hos ett barn följa ' hvar- andra.
tätt i spåren.
Att det gifves böcker, som äro njutbara för barn af alla.åldrar, vilja vi in&amp;nnda föriieka.
Därpå har ja, såsom iii själf säger, To- pelias gifvit oss ett lysande.
exempel.
Vi .iiro ock eniga ' med.
er '.
.
d r, att liksom barnen i .lifvet höra och äro med om åtskilligt, som är .&gt;öfver deras horisonts, så kiiniia de nog läsa .åtskilligt, som egent- ligen ar öfver dem, helst om de äro vana att fråga far och mor eller.
äldre syskon, där deras egen ' uppfattning ej räcker till.
Men att utan förbehåll låta ' barn läsa hvilka böcker som helst (vi tala här endast om goda så ' clana) torde väl hafva sina betiiiikligheter.
Vi minnas.
.
nog litet ' livar, hvilka kuriösa föreställningar man gjorde sig om det, som * lag utom ens egen föreställningskrets.
A t t genoni.
våra ålderss stadier^.
.
ängsligt klafbinda barnenG inom trånga, gra&amp;r har naturligtvis aldrig varit vår mening, utan tvärtom att stegvis föra deni framåt.
.
Ni anser med rätta det vara af vikt att i skolan använda de fur h a j e olika åldersstadium Qmpliga böckerna.
Skolan strafvar i detta afseende efter det naturliga och för barnet passande.
' Vi kalla.
alls icke detta för spedanterin, utan erkänna, att livad skolan straf- *.
var efter på sitt oinr !t.de, det striifva vi efter på ~iiöjesl8sningeris om- råde: att gifva barnet, såvidt möjligt är, en sand och naturlig näring.
för dess tankar, känslor och fantasi.
Om ni .tagit del af Förbundets boklistor, liar ni funnit att bok-komitdn icke varit rädd för att ett och annat.
.
kunde förekomma i de upptagna böckerna, som först Deii rikare erfarenhet kan fiillt förklaras.
.Detta inotsäger ingalunda en af vira griiudsatser: att bevara barnen för .ytlighet vid lasning.
Vi mena nämligen, att barn, som vänja: sig att läsa det, som i allinänliet står öfver deras ippfattning, vänja sig att läsa ytligt och slarfvigt.
.
Hvad ni vidare sager om » den gainla goda tiden^, då man i familj&amp;retsaha läste ' Runeberg och Tegner, och då afven 10- %ringen med glädje lyssnade härpå, väcker Iios oss endast den sorgliga fr&amp;gan: livaiför äro dessa .. gamla goda tider försvunna?
Vi skulle - ' '.
.
. '
. '
' '
.
- aldrig.
vilja förhiudra en 10-kring att i hemkretsen smekas af &gt;versens rytm och klang3 eller mottaga D in tryck af innehiillets skönhet, vore än detta täiiiligen dunkelt ».
Meil med åldersstadierna i nöjesläsniiigeii liar det egentligen ej a t t göra.
Vi mena a t t barnens deltagande i eii shdan familjelasning bidrager hiifviidsakligeii till deras estetiska upp- fostran.
.
E n dylik läsning gör på dein samma intryck som vackra taflor och andra konstverk: den vacker deras sympati för det sköna och upphöjda i världen, och att denna sida af uppfostran, soni ju afveii W. etisk, ej är att förakta därom torde väl alla ungdomens vänner vara eniga.
A t t just frbn hemmets härd medföra intryck af det goda och adla ä r ej af ringa betydelse för ett barns utveckling.
Till sist tanker ni på barnböckernas författare.
~ e s s utstakade a åldersstadier kiiniia jii, menar ni, af dem kännas som &gt;black om fotena ocli förjaga all högre flykt.
J a, visserligen, om vi kuude tanka oss, att en författare verkligen ginge så till vaga, som ni tyckes frukta; om han vid iiedskrifvandet af livarje sida Bngsligt tänkte: skall detta passa för niin 9-åring?
Lyckligtvis tro vi icke, att någon författare går till väga p&amp; detta sätt; vi tro, att i de flesta fall författaren slwifver sin bok och sedan bestämmer för hvilken alder den passar.
Men äfven om en författare iinder nedskïifvaiidet af sitt arbete hadec klart för sig till livilken, af barndomens olika stadier han talade, så tro vi, att hetta vore en vinst.
Men att verkligen kunna göra detta förutsätter ett studium och iakttagande af barnanaturen, livilket en- dast kan ske genoiii iimgäiiget ined barn.
Har nu en författare gjort detta stadium ock har han verkligen &gt;goda gudars gifvaa att kunna skrifva för barn, si tro vi, att hans tanke- och fantasilif skiille på ett rikt och naturligt sätt befruktas jiist genoiii medvetandet af till livilka httu talar.
Han skulle ock kanna ansvaret af sitt arbete.
Om vara författare niera beaktade detta skulle våra barnböcker snart för- skonas från t. ex. de spetsiga utfall mot förh&amp;llanden i de storas värld, h i l k a af barnen endera ej begripas eller ock anses niycket tråkiga.
Vi hoppas, att ni geiioin ofvanstaende kommit till iiisikt om, at t Fredrika-.Bremer-Förbundet geiiom de omtalade alilersstadierna hvarkeii p&amp; ett oläinpligt satt velat inskriililra vare sig de gifvandes eller elnottagandes - författarens eller barnens - frihet, utan blott velat uppmana förii1dra.r och författare att gifva barnen det basta möjliga, nar det giiller deras nöjeslasning, det namligen som för bar- nen ar naturligt ocli sundt.
- Bok7c011l itin.
Meddelanden Ban Fredri.ka-Bremer- Förbundet.
Stipendiefonderna.
Fröken $1.
Silow, medleni af Förbandets styrelie och sekreterare i stipendiekoinit6nY soin under septeinber och oktober niåiiader före: tagit resor inom Nordand för a t t vacka intresse för stipendiefonderna, liar samtidigt för inbjudna kretsa!
.lämiiat redogörelser .för Förbundet i dess helhet.
D e orter dar redogörelser såliinda lämnats Iiafva varit Stinds- vall, Hernös; liid, Uinek, Skellefteå, Piteå, Liileå och Haparanda.
Till ordfö~amle i de lolcala stipe~zdiekotlzitder~za äro ' följande damer utsedda: landsl~ofdingskan Ellen Berg, Luleå; fru Charlotte ~ r s t a d i u s, Piteå; fru Jenny Lilj eback, Haparanda; landsliöf dingskan Augiista Crlisebjörii, Umeå; fru Petra Guntlierberg, Skellefteå; fru Inex Verstegli, Hernösand och fröken Linda Edström, Sundsvall med frö- ken Frida af ' bandeberg som sekreterare i komith.
ölj jan de personer hafya godhetsfullt åtagit.
sig a t t vare Predrika- Brenzer-Förbundets onzbud å de orter ' där de äro bosatta: fr: öken Kmin Brundell, Szcndmall; fru Inex Verstegli, Hernösan.d; rektorskan Rosiiia ~oha ' ilssoii, Zimea; fru Selma E kevall, Skellejiteå; fröknarna Hulda Burman och Siri Holm, h&amp;&amp;; fröken Fr. Thorséii, Neder Lule&amp;; fru Charlotte Orstadius, Piteå; fro.
Jenny Liljebäck, Haparanda.
F ö r det stora intresse, som visats Förbundets sak, och det val- villiga tillinötesgående, soin kommit dess representant till del, såväl f r h pressens målsiniin som från enskilda och familjer å de olika orterna, franibares harmed ett lijärtligt tack. '
Ett Fö~bundets studiestipendium f ö r kvinnor å 120 kr.
har i å r blifvit ledigt.
Förra iiineliafvaïen liar under 5 å r i följd fått uppi bära detsamma; detta ' ar den l h g s t a tid som stipendiet får utdelas till samina person.
Stadgade koinpetensvilkor för atnjutande af sti- peiidiet iiro: aflagd studentexanieii eller afsliitad 3-krig kul % vid högre lärayinneseminaiiet; intyg om motsvarande k~nskapsmått kkuna doch äfven giilla.
D å ansökan, ställd till Fredrika-Breiner-Förbii1ide.t~ sty- relse insändes, bör den åtföljas af intyg om koinpetelis samt uppgift om den tilltänkta anvand ' ningen af stipendiet.
Ansökningstiden utgår med november måiiad.
* - CC-
Den svenska kvinnans deltagande i världsutst~llningen i Chicago 1893.
Till livad vi i föregående häften meddelat om fortgången af damkomiténs arbeten, vilja vi liarmed bifoga, att ju närmare det lider mot tideii för världsiitstallniiigens öppnande, ju lifligare anslutning röuer Cliicagoexpositionens svenska kvinnoafdelniiig från de mest.
skillda kretsar inoin landet.
Främst bör då nämnas, att konungen och drot,tningen ådagalagt sitt intresse genom att till komiten öfverliiinna de&amp; storartade gifvan af 2,000 kr.
; ' kronprinsessan Bar skiiiikt 300 kr., enkehertiginnan af ~ a l a r n e 200 kr., livarjärnte frkn ett par andra håll större och mindre penningebidrag till komitén insäudts.
För att ytterligare anskaffa medel till betackande af de dryga omkostnader, som oundgängligen medfölja företag af denna art, har damkomitdn j amte en del andra framstående damer inom huf vudstaden utfärdat inbjudiiing * till en utställning 4 förening med bazar, som skall hållas i Stora Börsvåningen i stockholm den 29 och 30 inne- varande november.
P&amp; denna utställning, afsedd att vara en slags expos6 af den svenska kvinnans verksamhet både inom intellektaela och praktiska områden, kommer att exponeras såväl de för Chicago afsedda konst- och slöjdföremilen som öfrigs alster af kvinligt arbete.
Vidare är man betänkt på.
att &amp; skildliggöra en del kvinno- slöjder, exempelvis sspetsknyppling~ af en vadstenagumma, konstviif- nad af en allmogekvinna o. s. v. I ett rum, afsedt a t t inrymma inoin Stockholms idiothem förfärdigade föremil, komma elever fråu nämnda hem att inför allmänhetens ögon utföra sina arbeten.
Detta, som sagdt, endast ett par exempel på de ur flere synpunkter intres- santa utställningar, som den blifvande .bazaren kommer a t t uppvisa. '
J De olika komitéerna kiinna numera i det närmaste sagas liafva afslutat arbetet, med insainlandet af de statistiska och litterära upp- gifterna och dessas katalogisering och prylliga ~rdnaande ' ~&amp;~i % nu med all ifver.
Den svenska kvinnans deltaglande.
i världsutställningen i chiiagom,.
Damkon~iths byra i Arfprh sens palats, Gustaf Adolfs torg, till ~ b n s t e r in p8 @ rclen, 4 halftrappoi, h8lles.
6ppen mellan kl. 11-2 hvmje helgfri dag.
Dam-Utstyrslar, utiniirkt viilsydda h egen syntelier, levereras af basta kvalit+tyger,.
broderier och spetsar.
is.
All slags linnesömnad,.
.
emottages.
Kvi n1 igt Bitriii.de eliiottager bestiilliiingar, och föresthdminnan för sgntcliesii oiiibestp iiihttagniiig och profning.
terst ta urval af * ' ' ' Duktyger och.
Lakansvafnader samt af Broderier och Spetsar.
Morgonrockstyger och Flaneller, e R.
M. LUNDBERGS Bosiittningsmagasin, '.
N: o Y Stor7cym * 7cobmmZnkem Nro 2 '.
: Wiiiborgs Ättiksprit TViiiborgs Sthiap, p5 finskor för utspadning.
blandad som fransk o. engelsk:.
1ViiiBoi.g~ Biifstoksiis.
.
.
Winborgs Soja.
Tl ' iilborgs Jiistpiilver.
1Yiiiborg.s Bordsnlt.
Wiiiborgs i~ialdn Kryddor p: t bleckdosor och paket.
Specialitet:.
.
Winborgs Laofoserin-Oaosto, v&amp;lsmakande, kraftigt narande, hälsosam!
Förordad af professoreri~a Olof Haiiinisrsten, C.
E. Bergstrsncl, med.
d: r.
Ch.
Enl. Hagdahl m. fl.
Hlllso~ii~nen, tidskrift ftr alldin och enskild hiilsovi&amp;, yttrar i sitt nurkei.
för den 1 februari följande:; oSärdeZes rnurancZe och väv * dev %7ct sbsona ett 7coaCentve~ucZt och smukzigt naringsmedeZ CP .a.f: uei % den 2 76c~ncZeZn hos .oss iv %fördu Zactose- D vaLr~cacuo.
De flere g5nger prisbelönta tillverkiiingarn finnas att tillgA hos hrr specerihandlare stpit i parti hos.
Th. WViriborg db C: o, St0~7~7201m: Koiicrl.
Hofleverniitör.
Fullstan,d.igt nyinkommet lager för siisongen moderna " aarxleringsartik1ar9 ' till kappor och Bliidningar.
I. F. Holtz ' Mode- och Sybeh6rs; affar .. Bv * t~va7ceber~@sto~~g / r och Stora ATy@atcm 35, St oc7cl&amp;oZm, obs.!
Order frau landsorteii e ?rpeclierns pr omg.
- Profver sibuda-s pb beparan. '
.
*
Möbelt~g Mattor, Portihrer, Gardiner m hos F. UHNER &amp; C: O, Stoc7~11oZam, F v e d e g a t a ~ a 22.
Alla fiirger oskadliga.
Profver utleinnas afven till landsorten.
OBS.
!
Billigaste rise er.
August Bergin &amp; O: o, Magasin för Speglw &amp; Fafcelmmna~~ STOCKHOLM, 22 Lilla Vat tugat an 22.
Allin.
Telefon 51 79.
E Korg- &amp; Leksakshandel 66 Vesterlhnggntm 66 STOCBHO LM.
Försäljer alla slags gröfre och finare Korgarbeten samt Leksaker från val sorteradt lager.
utför deställnifigar och reparationw å 6 f o ~ g a samt ~ rottin.qs flätning m. m.
Glas, Porslin och Ricsgsyeriiclssnke~ Stort.
urval af Lampor, Prydnads- och Uekoratioisarliklar, Allt till ytterst billiga priser uti &amp;; Porslinsafk.
2 7 Stora Nyqatan, Stockholm.
AX.
WIDRIBRKS Glas- # var och en sin egen fotograf!
Blot insändande af kr.
5 sander jag fraktfritt till alla platser i Sverige en mycket praktisk fotografi-apparat, med Iivilken en hvar utnn förkunskaper kali ntföra verkligt vackra och goda foto- lainnas under garanti iiierl grafier, 6 X 8 cm.
stora.
Apparaterna - - bruksanvisning.
Aug.
Anderson, fabrik för fotografiska apparater, Deicliinandsgade 2, Km ' s t i a n i a (Norge).
Ilagasin Barnkläder.
fr %n l för f. s. m.
15 hr.
M I N A LUNDELL, &amp; O H) a * ottn&amp;wygcctnn, P ta *., Stockholm.
.
.
Till Fredrika-Bremer-Förbundet insand periodisk litteratur, - Nordisk tidskrift, 11 q 4, 5 ' - Svensk tidskrift.
n r 4-14 Tidskrift for kristlig tro: och bildnrng, n r 3-5 o r d och bild, n r 5-; 9 * - Lasning for, hemmet, n r 3, * 4 - Lasning for folket, n r ' 2, 3, 5 - Hemht, n r 3-8 - Statistisk tidskrift, n r 3 - Peda- - Svensk lararetidning, n r 19-43 - gogisk tidskrift, n r 5-9 Verdandi, n r 2, 3 - Slojdundervisningsbladet, n r 5 - 9 - Tid- skiift for folkiiiidervisningen, n r 2 - Helsovannen, n r 10-15, 17 - Jordemodern, n r 6-9 - Meddelanden for helso- och qiikvhrd, n r 5-10 - Nya bokhandelstidniiigen, n r 20-44 - Svensk bok- - Svensk musiktidning, n r 10-16 - liandelstidning, n r 20-44 Idnn, n r 20-44 - Linnea, n r 6-8, 1 0 - Folkskolans barn- tidning, n r 10-34 - Skogvaktaren, n r 2-4 Finsk tidskrift, n r 5-10 - Hemmet och samh ' dlet, n r 5-10 - Koti ja Yhteis- - Nylamle, n r 6-12 - Hvad vi vil, n r 18 knnta, n r 6-9 - 43 - Kvinden og Samfundet, n r 4-9 - Tilskiieren, n r 5 - The englishwoman ' s review, n r 3, 4 - The ' * onlan ' s journal, n r - The review of reviews, n r 5-10 - Deutsche Haus- 18-48 - Die frauenzeitung, n r 20 - 44 - Neiie Bahilen, n r 10-21 Lehrerin, n r 16, 18, 23, 24 - La femme, n r 10-20 - Le joiir- iial du bien public, n r 5-10 - - Till Fredrika-Bremer-Förbundet insända böcker, Tönlies Alilgreii: G Ljzcqstronz, En teosofs svar p % Karl af Geijerst~ms modern vidskepelses - Almqvist &amp; w-ioksell: A C S Irosep ?lrson, Bibliografisk ofvei- sikt af sQensk periodisk litteratur dIb Bovnier: E v Koclt, Eva Nordeiihjelm Falilcrantz &amp; C: o: C Bd&amp;tl&amp;Holmbery, Gaiibaldi, 1i 1, 2 - .T Stzde, Fr %n naturens dolda verkstad G. Fredengren: Nagra blad lir drottning Natalies af Serbien ~ktenskapshistoi~a Föreningen för gift qvinnss egrtnderiitt: Om den gifta qviiinans eganderatt, I V - X Staaf&gt; Hufvudpiinkteina af den # svenska lagstiftningen om qvinnaii H. Geber: Lovwn Petterkast, I Stockholm Z. Hrcggström: Alf, Ensam till Stadjan L. Hökerberg: I Zethetzus, Lilla hjelpredan i koket Ny inonogrambok L. v. Kroerner: Hennes och Diotimn Lundequistska bokhandeln: Bodel skanslan, Dikter Palm &amp; Stadlings Bokliandel: E 1Meldn, Ord ocli fraser V. Pontoppidans Boghandel: S Hogsbro, Kvindeii og Bgte- skabet efter gzeldende dansk Ret O. B. Wroblewski: L Kaeler, I en 1; ysengels 8kikkelae -
Ett Studiestipendium for hmaou, å 120 b, sohes hos Fredrika-Bremer-F&amp;- bundets Styrelse - [adr Stockholm) znom novemder d - psah w&amp; %ng Ansokwng skafl å t f &amp; n f zntyg om af- lagd stz~dentexa~~m, eller afshdad tre-årrg k w s z kogre la~a~zpz~esesernw~zet, elLev ock motsvarande Hanska~smatt, hvarjdmte bor ztjt ?$gzfias beskafedeten af de ' tzdlamzade s&amp;dierm Shfezdrct Kan af samma person zwzdafvas 3 5 år, doc&amp; skadl for fortsatt åt; nyvtam&amp; daraf for- &amp; znlemmzs nyad ansokerng Fredrika-Brmer-Forbundets Stynlsa * Fredri ka-Bremer-För bundets är- flyttad till L - 54 Drottninggatan,
