# ID: svediakorp-per970
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1894
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 26,278
# sentences: 697
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stoelihiylm, Iiimis N:r 21 (336) Prenumerationspris pr ar: M u n ensam kr.
5.
I d u n s M o d e t i d n i n g jämte k o - lorerade planscher • 4: 5 0 I d u n s M o d e t, utan k o l.
pl.
....
3: Fredagen den 25 maj 1894 Byrå Klara v. Kyrkogata 7 2 tr. A l l m.
telef.
61 4 7.
Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas s ä k r a s t kl. 2 — 3.
P r e n u m e r a t i o n s k e r k alla post- a n s t a l t e r i riket Redaktionssekr.
: Annie Vårt land och vår hufvudstad besö- kas för närvaran- de af en kvinna, som t o r d e tillhöra sam- tidens ryktbaraste per- sonligheter, nämligen A n n i e Besant, själen för den teosofiska rö- relsen i E n g l a n d, ja,, väl i hela världen.
F m Besant har öfver Göte- b o r g anländt till Stock- holm, där h o n bevistar den teosof-kongress, som i denna vecka af- hålles.
I dag bringa vi därför A n n i e B e sants intelligenta drag.
I medlet af april återvände h o n till L o n - d o n från den resa i Indien, hvilken h o n företagit i sällskap m e d grefvinnan W a c h t m e i - ster, hvars bild I d u n nyligen meddelade.
Un- der den indiska resan höll fru Besant före- d r a g i Kalkutta o c h en m ä n g d andra orter o c h samlade öfverallt åhörare i tusental om- kring sig, européer o c h hinduer.
Ej minst de senare v o r o h ä n f ö r d a af hennes vältalighet o c h reste henne äre- portar, hvar h o n f o r fram.
A n n i e Besants famil- j e n a m n är W o o d, o c h h o n är f ö d d i L o n d o n /.
Noriling.
Tryckeri A ktwhoUtg.
7:de årg.
Utgifnlngstld: Amioiispris: 35 öre pr nonpareillcrad.
F ö r » P l a t s s ö k a n d e » o. » L e d i g a p l a t s e r » 25 ö r e för h v a r j e p å b ö r j a d t tiotal stafv.
(lösn:r e n d a s t för k o m p l e t t e r i n g a r) ö U t l ä n d s k a a n n o n s.
70 öre p r n o n p.
- r a d.
bvarje helgfri fredag Lösm m i merspr s i 15 öre Besant.
år 1847.
F a d e r n d o g redan i o k t o b e r 1 8 5 2, o c h den lilla flickan blef därefter uppfost- rad af en syster till den b e r ö m d e författa- ren kapten Marryat.
Hennes n y a h e m var i religiöst hänseende strängt o r t o d o x t, o c h barnet slöt sig m e d innerlig värme, nästan fanatism till denna andliga riktning.
H o n fick vid sidan häraf en o m f a t t a n d e o c h all- sidig bildning o c h vi- sade tidigt ett sällsynt klart o c h skarpt för- stånd.
Som 16 — 17 års flicka f ö l j d e h o n m e d största uppmärk- samhet de mäktiga andliga rörelserna i T y s k l a n d o c h Frank- rike o c h t o g ifrig del i den stora » väckelsen- rörelse, s o m 1865 bör- jade i England och därifrån b r e d d e sig ut öfver hela världen.
U n d e r ett sådant väc- k e l s e m ö t e lärde h o n känna en u n g präst, F r a n k Besant, en b r o r till d e n bekante no- vellisten W a l t e r Be- sant, o c h i n g i c k äk- tenskap m e d h o n o m i d e c e m b e r 1867.
För henne hägrade s o m den största l y c k a på j o r d e n att bli gift m e d
IDUN 162 Sötare fikonet blir, när masken begärligt det stinger; Människa, sä äfven du mognar i lidandets stund.
A.
V. S.
v. STAFFDT.
* * * * * * * * * * * * * * * * * en präst; h o n nådde denna önskan o c h betänkte ej i tid det andliga missförhål- landet mellan henne och den man, h o n b a n d sig vid.
L ä t t besjälad f ö r allt h ö g t o c h ädelt, f ö r sanning o c h rätt, h a d e h o n k o r t före sitt äktenskap stiftat bekantskap med E n g l a n d s politiska radikalism o c h m e d den irländska oafhängighetsrörelsen, o c h h o n kände sig mäktigt d r a g e n till dessa vaknande strömningar.
H e n n e s man där- emot, en inåtvänd lärd, stod helt o c h hållet nnder konservatismens inflytande.
H a n anade e j, att i hans u n g a hustru bodde en orolig själ, från hvilken hans andliga ståndpunkt redan var vidt skild.
H o n däremot blef snart på det klara med det l å n g a afstånd, som r å d d e mellan dem, o c h sökte g l ö m m a sin sorg häröfver i ifriga vetenskapliga studier o c h litterära sysselsättningar.
Till de politiska mot- sättningarna mellan makarna k o i n m o efter ett par år o c k s å de religiösa.
Orsaken härtill var en farlig s j u k d o m, som drab- bade fru Besants första barn, en liten sju månaders gosse.
M e d a n h o n vårdade h o n o m o c h såg h o n o m lida, v a c k l a d e allt mer hennes strängt d o g m a t i s k a tro, o c h m e d denna v o r o hennes äktenskap o c h h e m äfven s k o n a d e f ö r henne.
Hennes mans släktingar t v u n g o h e n n e år 1877 att lämna hans hus och låta skilja sig från h o n o m.
H o n drefs nu allt längre ut i ren ateism o c h materialism.
D e t första året lefde hon h o s sin m o d e r, men efter dennas d ö d började en hård tid f ö r henne, en het k a m p för existensen.
Ofta svälte b å d e h o n o c h det barn.
h o n h a d e fått taga m e d sig, en liten dotter, o c h likväl k ä m p a d e h o n sig fram utan f r ä m m a n d e hjälp.
Ofta måste h o n i det pensionat, där h o n b o d d e, säga, att h o n skulle in till L o n d o n f ö r att studera i » British M u s e u m » o c h så » skulle h o n äta i sta- d e n ».
M e n pengar till maten h a d e h o n inte, o c h därför blef h o n hela d a g e n sit- tande v i d sina studier i » British Muse- ums » bibliotek.
D e s s a andliga o c h le- k a m l i g a lidanden lade den fasta g r u n d e n f ö r hennes senare rastlösa verksamhet f ö r fattiga o c h lidande människor.
Ä f v e n på ett annat vis f ö r b e r e d d e h o n sig i tysthet till sin k o m m a n d e offentliga lifsbana.
P å ett e g e n d o m l i g t vis upp- täckte h o n, att h o n var i besittning af en verklig o c h sällsynt vältalighet.
V å - ren år 1873 ö f v a d e h o n sig i en k y r k a att spela o r g e l — ensam o c h utan orgel- traiupare.
En d a g g l ö m d e man, att h o n var därinne.
K y r k a n stängdes, o c h det var henne o m ö j l i g t att g ö r a sig hörd.
M e d a n h o n väntade o c h g r u b b l a d e på, hur h o n skulle slippa ut, k o m h o n på den tanken att bestiga predikstolen o c h försöka, hur det skulle vara att tala där- ifrån.
D å h o n nu b ö r j a d e tala o c h h ö r d e sin stämma rulla under hvalfven o c h gifva g e n l j u d i det stora rummet, u p p e l d a d e s hon, o c h utan att stamma, ittan att söka efter ett enda ord, utan den ringaste svårighet i f o r m g i f n i n g e n k ä n d e h o n med sig själf, att h o n b l o t t b e h ö f d e kyrkan full af åhörare f ö r att kunna stämma deras hjärtan i samklang m e d sitt eget, till glädje eller sorg.
till hänförelse eller Hanna Kamke.
af sky.
D å blef det henne m e d ens klart, att " ffjet är verkligen ej ur vägen, att ofvanstå- hon g e n o m sin glänsande vältalighets ^ [f. ende ord emellanåt upprepas, då det hos makt b o r d e kunna vinna lyssnares ö r o n &lt;- många människor ser ut, som om maten för hvilken s o m helst mission, o m h o n och hvad därtill hör vore lifvets hela inne- någonsin finge en sådan.
Ä n n u anade börd.
Förnekas kan visserligen ej, «tt » mat- hon icke, att h o n, innan året var till frågan » är ytterst viktig, då människan ju, så- ända, f ö r första g å n g e n skulle tala i en som det säges, » är hvad hon fortär », men fö- folkförsamling o m K v i n n a n s politiska dan är likväl blott en af de faktorer, sorn ut- ' ställning.
göra villkoret för det kroppsliga lifvet.
Män- D e n man, som ledde henne in i det niskan är ei blott kropp, utan har äfven ett offentliga lifvet, vår Charles Bradlaugh.
själslif, som har rättighet till utveckling och Men hur skola dessa själslifvets be- den k ä n d e aflidne parlamentsmedlemmen.
hälsa.
D e n 2 augusti 1874 h ö r d e fru Besant rättigade anspråk kunna tillgodoses hos sädana h o n o m första g å n g e n tala i Hall o f stackars människor, som för egen ellar andras Science.
Få dagar därefter e n g a g e r a d e del tillbringa största delen af dagen i matfun- B r a d l a u g h henne s o m medarbetare i » Na- deringar och matbestyr?
tional R e f o r m e r », o c h intill hans d ö d Är det verkligen nödvändigt, att ett så oer- var h o n sedan knuten vid h o n o m m e d hördt dagligt arbete nedlägges blott för att en ideel vänskap.
!
kroppen skall få sin nödtorft, eller är det ej Fru Besants rykte s o m talare o c h publi- i snarare det invanda öfverflödet i matväg, som cist u t b r e d d e sig hastigt.
Ett tal, som: fordrar det stora arbetet, då kroppens verk- h o n höll i januari 1875 o m » Sedlighe- liga behof säkerligen skulle kunna tillfredstäl- tens sanna grundval » såldes strax efter las på bra mycket enklare, men äfven sundare i en upplaga af 70, (100 exemplar.
Ofta och billigare sätt.
talade h o n till församlingar u n d e r bar Och det var dit jag ville komma, till det, himmel o c h alltid m e d stor framgång.
äfven i de mindre bemedlade klasserna, så H e n n e s hälsa, som hade varit v a c k l a n d e gängse öfverflödet i mat ock dryck.
Utlän- på den tid, då h o n ofta l e d af svält o c h dingar, som första gången komma till Sverige, arbetade öfver sina krafter, förbättrades förvänas öfver den rikedom och lyx i matväg, d a g f ö r d a g g e n o m den nya verksam- som här utvecklas pä bjudningar och äfven heten.
eljes.
De häpna öfver, att folk bar råd att Å r e n 1878 — 86 arbetade h o n rastlöst lefva så, och att de vilja förstöra så myoket på vetenskapliga o c h politiska uppgifter.
i penningar på materiella njutningar.
Men dessa H o n v ä n d e sig emellertid allt m e r o c h undrande främlingar veta ej, att ehuru många mer till de e k o n o m i s k a frågorna, men j u visserligen på grund af sina tillgångar ha rät- m e r h o n f ö r d j u p a d e sig i socialism o c h tighet att föra ett luxuöst lefnadssätt, ej sä få radikalism, k o m h o n i opposition till sin dock mer eller mindre lefva på skuld och så- vän B r a d l a u g h, o c h detta var f ö r henne ledes betala öfverflödet ur andras fickor.
(T en af de svåraste inre kriser, h o n hade parentes kunde här tilläggas, att förhållandet att g e n o m g å u n d e r dessa år.
U n d e r så- kanske till någon liten del utjämnas, då ut- dana kriser led hennes hälsa å n y o m y c k e t.
gifterna för de mera andliga njutningarna ställa M e n så snart h o n var k o m m e n till öf- sig jämförelsevis lågt i Sverige mot i utlandet, vertygelse o m sanningen i d e n ena eller där man i allmänhet offrar mera på sådant än andra synpunkten, öfvervann hori allt här.
Man jämföre blott priset på böcker, mu- o c h kastade sig åter ut i det offentliga sik- och teaterföreställningar.)
" Lifvet är mer än maten. "
Af lifvet f ö r att m e d all kraft k ä m p a o c h uppträda f ö r sina åsikter.
H o n t o g lefvande del i den socialisti ska rörelsen o c h var exempelvis en ifrig agitator u n d e r den stora dockarbetar- strejken år 1889.
S a m m a år sysslade h o n g r u n d l i g t m e d spiritismens o c h hyp- notismens mysterier, o c h året därefter k o m hon i förbindelse m e d den kända m a d a m e Blavatsky.
O c h härmed var hon gripen af teosofien.
D e t var m r Stead, den bekante utgifvaren af Jlevieir of Reviews, som införde fru Besant hos det teosofiska samfundets stiftarinna, en be- kantskap, s o m blef b e s t ä m m a n d e f ö r fru ' Besants senare lif.
Sedan har A n n i e Besant helt o c h hållet tillhört teosofer- na, o c h h o n är helt visst den mest fram- stående personligheten bland dessa my- sticismens troende.
Men förutsatt äfven att familjen för närva- rande har råd att lefva i öfverflöd, är det väl säkert att detta får fortfara allt framgent?
Hur går det ofta, när familjeförsörjaren slutit sina ögon?
Den frågan besvarar sig själf, vi se det dagligen för ögonen: knappast några tillgångar och en hög obetalta räkningar, äfven på lifsförnödenheter, som dock, om de valts med sparsamhet och urskiljning, ofta mycket väl kunnat kontant betalas af mannens, ej säl- lan ganska stora inkomster.
Dock hvarför förneka sig så oskyldiga njutningar, det kostar ju för tillfället ipgenting och — aprvs noiut le déluge! » Men dessa bordets njutningar äro visst inga oskyldiga njutningar, då de långsamt, men sä- kert föra oss till ruin.
Till ekonomisk ruin, om våra tillgångar ej räcka till, i synnerhet som öfverflöd i mat och dryck oftast åtföljes af luxuösa vanor äfven i annat, och till fysisk ruin, då vällefnad framkallar en högre eller
1894 lägre grad af sjuklighet.
Man behöfver blott påminna sig de magåkommor och andra på en felaktig diet beroende sjukdomar, hvaraf ota- liga individer i de mera burgna klasserna lida.
Den ene, den fattige, blir sjuk af för litet mat och den andre, den rike, af för mycket, men sistnämnda orsak torde utan tvifvel vara den vanligast förekommande, då man verkligen kan existera på bra litet och ändå vara frisk.
Anser man sig för ekonomiens och hälsans skull ej behöfva eller vilja ändra sina öfver- flödiga vanor, så är det dock ens skyldighet att, så snart det finnes barn i familjen, från början införa en enkel, sparsam matordning.
Detta är oundgängligen nödvändigt, om barnen skola förblifva friska, ty mycket sammansatta, kryddade, hetsiga födoämnen verka ej sundt på deras näringslif.
Men hvad lika illa är: öfverflöd i mat och dryck verkar också demo- raliserande på dem, ty de bli bortskämda och fordrande samt rynka sedan pä näsan åt enkel husmänskost och känna sig olyckliga, om de längre fram i lifvet måste försaka, hvad de genom en felaktig uppfostran vants att b e - trakta som lifvets nödtorft.
Hur ofta händer ej ocksä, att sådana i vällefnad uppfostrade barn vid fullvuxna år, om tillgångarna ej räcka, falla i brott för att skaffa medel till bestri- dande af det frän barndomen invanda lefnads- sättet.
163 Kom du åter, äkta glädje!
^y^c / f, glädjen tAf drifvits har på flykten ledsnaden, ett gammall troll Som söker stämma hela lifvet 3 den bcdröfligaste moll.
J^Cär hon sin slöja kring oss breder, " Vi knappt en glimt af solen få.
i / ^Lär ut sin kalla hand hon sträcker, ' Jvcks hela världen mörk och grå.
ibland hon söker sig förställa ' i3ch taga på sig glädjens min, £hlcn munterheten blir så krvstad Eulalia!
Dylika exempel skulle vi kunna an- föra i oändlighet, men vi öfverlämna åt våra läsarinnor att vid sin romanläsning själfva göra sina iakttagelser.
Många representanter för det s. k. svagare könet ha kanske, trots sin beläsenhet för öf- rigt, föga kännedom om betydelsen af sina förnamn, eljes skulle de kanske lättare försona sig med dem, äfven om de skulle förefalla dem allt för vanliga, fula eller tillkrystade.
Våra fruntimmersnamn ha uppstått från la- tinskt, grekiskt eller gammalgermanskt ursprung, ofta äfven från s. k. smeknamn ur de moderna språken.
Många äro af biblisk härkomst, andra åter ha att tacka blommorna för sin tillvaro, och icke blott helgonlegenden och mytologien, utan äfven vetenskapen och konsten ha fått släppa till namn, om hvilkas betydelse deras bärarinnor knappast äro kunnigia.
De flesta kvinnliga förnamn innebära vissa egenskapar.
I det följande bjuda vi på ett urval af namn, som blott får tjäna som en li- Skall denna fula, leda hexa ten profkarta på alla de etymologiska och hi- cAt våra barn väl gå i arf, storiska ord, som förekomma bland de till tu- Sen hon na grundligt fått regera sental uppgående fruntimmersnamnen.
Den alfa- betiska anordningen användes till tjänst för " Vårt fin de siccle-tidehvarf?
de af vära läsarinnor, som kanske önska söka sina egna namn bland vårt lilla florilegium.
3x,cj, kom da åter, äkta glädje Adelaid (forntyska Adalheit), den » adliga », ädel borna, var grundarinnan af Capetingernas här- CMcd grop i kind och ros i hatt, skardynasti och känd som sin tids konslrikaste Hvad som således fordras, är en förenkling " Och unna mulna män skobarnen brodös: Adéle och Ada äro likbetydande namn.
i lefnadsvanor samt en förenkling i kosthället.
Tag %tt riktigt friskt och hjärtligt skratt.
Agatha (grekiskt), den » goda », saktmodiga ».
Agnes (spanskt: Inez), den » världsoerfarna », allt- bort den dyrbara smörgåsmaten för barnen och gif Snorre.
så en oskuld från landet.
dem gröt och mjölk i stället.
Inskränk vidare Anna, den » angenäma », » hulda ».
bruket af kött, äfven för de fullvuxna, och ät Amalia, den » idoga », ett namn, som först un- bröd till maten, det blir både billigare och der medeltiden kommit till oss från Italien.
Angelika (latinskt), den » änglalika.
hälsosammare än det myckna onödiga köttätan- Augusta (latinskt), den » upphöjda ».
Auguslus det.
X \ behöfva faktiskt ingen stor kvantitet var under det romerska kejsardömets kristna pe- kött dagligen för att ändå erhålla den nödiga riod alla imperatorernas tillnamn.
mängden ägghviteämnen, isynnerhet som dessa Aurelia (latinskt), » gulddottern », sålunda egent- jfta hör man från kvinnoläppar den vårds- ligen » ndast användbart för inillionärsfamiljer.
äfven finnas i många andra billigare närings-, löst framkastade anmärkningen: Mitt Aurora (latinskt), » morgonrodnaden ».
medel.
namn är så fult, » eller » det är så vanligt » — Barbara, den » råa », » vildas, på franska Ba- Det är nästan otroligt, hur mycket som in- » om jag i stället hette så eller så » o. s. v. bette.
besparas, om man minskar köttet och i stäl- Hvem vet om icke många af våra älskvärda Beata (latinskt), den » lycksaliga ».
Berta, den » ärofulla », hämtadt frän den ger- let mera använder ärter, bönor och dylika läsarinnor själfva låtit dylika anmärkningar und- Berchta var härskarinna ägghvitehaltiga vegetabilier i förening med slippa sig och därigenom gjort sina föräldrar manska gudasagan.
öfver molnen och vindarne, det kvinnliga arbe den nödiga mängden fett och stärkelsehaltiga eller faddrar en indirekt förebråelse.
Om än tets beskyddarinna.
ämnen.
Ej blott kassan, utan äfven magen Göthe säger: Blanka (italienskt: Bianca), den strålande ren- » Name ist Schall und Raueh, » mår bra af en sådan kost.
Hvad det sist- så är detta likväl icke precis händelsen, ty heten ».
Birgitta, den » klart glänsande ».
uämnda beträffar, så har jag i bekanta fa- man uppdrar alltid en viss jämförelse mellan Cecilia (latinskt), den » blinda », efter legenden miljer gjort den iakttagelsen, att barnen i namnet och dess bärare, och många släpa pä om orgelns uppfinnerska, i katolska kyrkan kyrko- de hem, som förde ett rikt bord med citt förnamn som en kedja.
Huru löjligt skulle musikens skyddspatronessa.
Handel har kompo- mycket kött, alltid voro sjukligare och klenare ej ett Napoleon Pettersson eller ett visitkort nerat ett Ceciliaode, Gounod en Ceciliahymn.
Camilla (latinskt), af fornromerskt ursprung, än i de hem, där man af ekonomiska skäl frän grefvinnan Petronella X.
taga sig ut, och gafs endast åt döttrar af stolt patriciersläkt.
kunde bestå endast mycket knappa köttportio- sålunda inse vi, att förnamnet måste rik- Christina, den » kristligt sinnade ».
Många drott- ner, men därför ej sparade på andra närande, tigt komplettera familjenamnet.
För- eller ningar ha burit detta namn.
men billigare födoämnen.
Celestine (latinskt), den » himmelska », på fran- dopnamnet har sålunda en betydelse, som ej Emellertid är det ej blott ekonomisk vinst bör underskattas och som en ung världsmed- ska Céleste.
Constance (latinskt), den » beständiga ».
och hälsa, som uppnäs genom en dylik för- borgares anhöriga böra lägga på hjärtat — de Emerentia (latinskt), den » prisvärda ».
enklad diet, utan äfven en andlig vinning allvarliga eller komiska följderna visa sig ofta Emma, den » idoga », » flitiga ».
Eleonora, den » milda ».
genom den tidsbesparing, som inträder, åtmin- först, då år gått.
Elisabet (hebräiska: Elischa), den » af Gud utlof- stone för husmoder och tjänare.
Ty behöfver Om vi nu se bort från det manliga släktet vade.
Detta namn har burits af flera kejsari- man ej hafva Martas bekymmer största delen och tänka på det kvinnliga könets bestämmel- nor och drottningar af England, Ryssland och af dagen, kan man mera, än nu brukar vara ser, faller det af sig själft att ett flicknamn Österrike.
Känd genom saga och dikt är den he- fallet, ägna tid åt sin och de srnås andliga bör väljas ytterst noggrant, ty det 8 r det liga Elisabet, landtgrefvinna af Timringen, de fatti- utveckling.
En sådan praktisk förenkling och enda.
som hon får taga med sig i äktenska- ges välgörarinna.
Elsa, Elise, Elsbeth, Lisette.
Bet- ty och Bettina äro alla diminutiver af Elisabet tidsbesparing i köksarbetet kunna med eftertanke pet.
Och hur ofta bänder ej det att friaren stö- och ha samma betydelse.
och god vilja ganska väl åstadkommas, och ter sig på ett oskönt klingande förnamn!
Kan Ernestine, den - allvarliga », » stränga ».
Eugenie (grekiskt), den » högvälhorna ».
far öfrigt finns det ju nu för tiden äfven böc- ej ett namn ingifva sympati eller antipati?
Felicitas (latinskt), den » lyckliga ».
kei *, där den, som vill göra sig mödan att Påminner det ej ofta om en kär eller misshaglig Fredrika, den » fredrika ».
studera dem, kan finna ledning och upplysning.
person?
Sålunda uppväcker hvarje namn, som Gabriella (hebräiskt), » himmelens budbärarinna ».
Slutligen vill jag här blott tillägga en varm, när vårt öra, tankar och idéassociationer af Gertrud, den » mycket älskade », ett tyskt namn.
Hedvig (polska: Jadviga), den » godlynta .. innerlig uppmaning till Sveriges hnsmödrar mer eller mindre magisk kraft.
Helena (grekiskt), den » ljusrika ».
att hvar i sin stad försöka införa enkelhet, En blick i vår poetiska literatur visar oss, Henrietta, den djärfva ».
sparsamhet och högre, ädlare intressen i sina huru mycket skalderna bemödat och bemöda Isabella (hebräiskt: lsebel), den kyska », » rena », hem.
sig att gifva sina kvinnliga karaktärer de rätta Omtyckt namn för spanska drottningar, bland dem Isabella af Castilien, den mäktiga gynnarin- * Mycket lämplig och praktisk är » Reform- namnen.
Kan ni tänka er Frithiofs Ingeborg om- nan af Columbi upptäcktsplaner.
köket » af Icke Kock.
Författ.
anm. döpt till Greta?
Emilia Galotti skulle aldrig kun- Irene (grekiskt), den » fredsbringande », de gamle na heta Aurora, en jungfru af Orleans aldrig grekernas fredsgudinna.
" Och leendet förbyts i grin.
O Kvinnonamn.
IDUN 164 Johanna, den » af Gud skänkta ».
Jungfrun a f O r l e a n s o c h flere n e a p o l i t a n s k a d r o t t n i n g a r u n - j d e r m e d e l t i d e n b u r o detta n a m n.
Hanna, Jane, Jenny, Jeanne o c h Jeanette äro diminj.tiver af j namn.
sAmma Julia (l a t i n s k t), d e n » k n o p p a n d e ».
Karolina, häriedt af Karl, » den starke m a n n e n », j På franska Charlotte.
Katarina (g r e k i s k t), d e n » ä r b a r a », ett i h i s t o r i e n ofta f ö r e k o m m a n d e n a m n.
Klara (latinskt), d e n » r e n a ».
Kordula (latinskt), den » hjärtliga ».
Lovisa, f r a n s y s k t Louise, t y s k a L u d o v i k a, d e n ärofulla ».
Magdalena, den » botfärdiga ».
Fransyskt Made- l e i n e, e n g e l s k t Nelly, italienskt M a d d a l e n a.
Maria (h e b r ä i s k t: M i r j a m), d e n » b i t t r a s, » s o r g s - na.
F r a n s y s k t M a r i o n, italienskt Marietta, e n - j g e l s k t Mary a f s a m m a n s ä t t n i n g e n m e d A n n a f å s: j Marianne, d e n » gudfruktiga h u s m o d e r n ».
Martha, d e n » flitiga h u s m o d e r n ».
B i b l i s k t n a m n, L a z a r u s ' syster.
Mathilda, den » väldiga kämparinnan-, af det g a m m a l t y s k a M e c b t i l d i s, ett u n d e r m e d e l t i d e n m y c - ket o m t y c k t n a m n i b o r g e r l i g a familjer.
Mina, d e n » k ä r l e k s r i k a », egentligen intet själf- s t ä n d i g t n a m n, u t a n e n f ö r k o r t n i n g af Wilhelmina.
Ottilia, d e n » l i l l a, r i k a ».
Paulina, d e n » r i n g a ».
E n s y s t e r till N a p o l e o n.
Rosalie, den ^rosensköna ».
Staden P a l e r m o s s k y d d s g u d i n n a, lefde s o m eremit i en klippgrotta o c h förvärfvade sig rykte o m stor fromhet.
Susanna (hebräiskt), » liljan », kyskhetens sym- bol.
Thérése, » djurens och jaktens väninna ».
Ursula (l a t i n s k t), d e n » l i l l a b j ö r n h o n a n ».
Virginia (l a t i n s k t), d e n » j u n g f r u l i g a -.
Viktoria (l a t i n s k t), d e n » s e g e r r i k a ».
1 Kvinnor poetiska lift att gent äfven till dä blott de »; en botaniken har » högröda », och Laura orgina Till mängd Olivia, (malva) o c h främst » blomstrande », den » blomstran- symbol; Esther be- smärtstillande oli- stockrosens besjunga finna torde vara namnen d e, vi de lagern vi äfven namn.
i nam- en G e - kundo ägnat vår oftast fogas en uppmärk- förekommande kända.
Två böcker.
/ ^IJjnder de senaste dagarne har den lilla vår- ^-A.
ström af litterär alstring, som plägar friska upp vår annars temligen stagnerande bokmarknad, medfört tvänne arbeten, hvilka vi vilja ägna några ord, då de böia äga betingelser att särskildt intressera våra läsarinnor.
De hafva båda flutit ur kvinnliga pennor, och bå- das författare äro förut väl kända, ej minst af Iduns publik.
* Det är icke hvardagsmänniskor och hvar- dagslif, med hvilka Selma Lagerlöf helst älskar att röra sig; det inåtvända själslifvets mystiska och mörka djup locka henne mest, och hon afvinner dem med en äkta skalds skattfinnar- blick deras fördolda hemligheter och underbart skiftande håfvor.
Ett intresseväckande, ja, ett betydande arbete är denna nya kvinnobok, och vi äro vissa, att den kommer att läsas i vida kretsar samt förvärfva talrika beundrare.
natur- Hortense.
uppräknade men mest den är Petrarca andra, samhet, Först den o c h slutligen o c h en de helt lämnat sin kontin- Flora, blygsamhetens begäfniDg.
sammanhörande därför förekommer såsom kvinnonamn.
variation; Malvina Schiller och är myrten; ven; net den Viola, tyder äro Det » blommornas drottning » rosen, som i bibeln Rosina, är blommor fruntimmersnamnen.
kommer redan och begrepp.
icke framkommit med något nytt arbete i bok- form, men inom den periodiska pressen har hon då och då uppträdt med novellistiska bi- drag, som mottagits med stort bifall och till fullo infriat de höga förväntningar, man ansåg sig kunna ställa på hennes utprägladt person- liga Under titeln » Osynliga länkar » föreligger nu det andra bokarbetet af hennes hand, redan länge motsedt med spänning.
Det är en sam- ling noveller af ett sällsynt fängslande tempe- rament, fulla af känsla, stämning och färg.
De rymma mycken äkta patos och verklig djupsinnighet, men äfven skälmskt behag och lekande ironi.
Stilen är nog ännu något ojämn och icke alltid behärskad, men den är dock sä glänsande och ursprunglig, att man gärna öfverser med dessa mindre brister, som sna- rare äro framkallade af styrkans öfvermått än svaghetsfel.
* Dä fröken Selma Lagerlöf för endast några fä år tillbaka utgick som den lyckliga seger- vinnerskan i den af oss anordnade litterära pristäflingen, bar hon ännu ett inom vittra kretsar okändt och nytt namn.
» Gösta Ber- lings saga », som då först presenterades i denna tidning och sedan i utvidgad form utsändes som bok, var emellertid af en sä ovanlig och rik originalitet och mättad af en sä glödande fantasi, att den unga författarinnans debut från alla häll betraktades som en af de allra märk- ligaste, de senare decennierna här hemma haft att uppvisa.
Selma Lagerlöf har sedan d « s Det är väl också genom Iduns spalter, som signaturen Snorre frän början längst trängt ut bland svenska hem och på kort tid blifvit po- pulär som kanske få litterära märken.
Man förebrår vår tid att vara tråkig cch pessimi- stisk; men kommer en skald, som kan skämta sä kvickt, så fint och träffande skarpt och dock på samma gång så högsint och hjärtevarmt som Snorre — en sällsynt röst, en sällsynt sträng i den moderna dagsmusiken — då måste han slå an bland alla de ofördärfvade och fri- ska själar, af hvilka vi väl, gudilof, ännu hafva ett manstarkt uppbåd rundt om i bygderna.
» Snorres » bitar i Idun ha också lästs med förtjusning, och redaktionen har öfverhopats med förfrågningar om den person, som gömde sig bakom den skyddande masken.
Vi hade icke rätt att skvallra ur skolan; så mycket har dock ej kunnat fördöljas, att det är en kvinnlig hand, som för det sirligt spetsade lilla stålspjutct.
Vi äro därför väl på det klara med, att det är ett välkommet budskap vi bringa, då vi i dag kunna ge tillkänna, att Snorres dikter nu utkommit i bokform.
Ett och annat gammalt finner ui där nog, men läser det med odeladt nöje äter och åter om; mycket nytt finner ni ook — allt lika öfverdådigt uppfriskande som det gamla.
Lektor N.
P. ödman, själf en uppburen mästare i det vettiga skämtets konst, har vid sina offentliga aftonunderhållningar här och hvar i landet för talrika skaror af åhörare under ymnigaste bifall uppläst åtskilliga af Snorres dikter.
Han har nu också försett hennes bok med ett spirituelt förord, som ej förringar dess i sig själf fullgoda värde.
» Bitar af Snorre » — så lyder den an- språkslösa titelbladsrubriken — komma nog ej länge att behöfva trängas bland trafvarne på boklådsdisken.
Sådana toner ha en egen för- måga att gå långt och vida omkring, ty de finna genljud hos oss alla i det bästa inom oss.
1894 JVEadonna £&gt;u2oii.
S k i s s f ö r I d u n a f Ina Stockenstrand.
T lalurligtvis skulle h o n gifla sig; alla männi- J§f s k o r b l e f v o j u gifta — u t o m d e g a m l a m a m - u sellerna, förstås, r e s o n n e r a d e lilla S u z o n D u r a n d, u t a n att ta d e g a m l a u n g k a r l a r n e m e d i räkningen.
H o n var j u v a c k e r o c h älskvärd, det förra ö f v e r t y g a d e h e n n e h e n n e s spegel beredvil- ligt o m, d e t s e d n a r e s a d e h e n n e s b e u n d r a r e, d e unga artisterna, s o m besökte p a p p a Durand.
O c h så var h o n ung, hvilket ingen, s o m h ö r d e h e n n e s j u n g a från m o r g o n till k v ä l l, k u n d e tvifla p å.
Det v a r icke Bérangers v a c k r a visor » B o i d ' Yve- tot » eller » E t o i l e s qui filent » h o n sjöng, d e n lilla lärkan m e d de o v å r d a d e fjädrarne däruppe på M o n t m a r t r e s h ö j d e r, u t a n Y v e t t e s v i s o r från A l - cazar.
O c h m e d a n h o n s j u n g e r, fantiserar h o n o m s i n f r a m t i d o c h sitt » m é n a g e ».
Men hon har ingen hemgift.
D e t är m a m m a D u r a n d s s t ö r s t a s o r g, o c h h o n s ä g e r d a g l i g e n till s i n t a n k l ö s a dotter: » utan hemgift ingen m a n ».
M a m m a D u r a n d har tyvärr en viss s v a g h e t för » eau de melisse des carmes » o c h benediktiner likör, o c h h o n b r y r sig icke stort o m sitt h u s - håll.
Durandska hemmet liknar nihilisternas u t o p i — ett s a m h ä l l e u t a n ö f v e r h u f v u d, u t a n la- g a r, d ä r allt n y t t j a s g e m e n s a m t, till o c h m e d tandborsten.
D u r a n d s l e f v a ett s o r g l ö s t artistlif, ur hand i m u n.
P a p p a D u r a n d, s o m är e n b e - gåfvad skulptör o c h en älskvärd, g o d m o d i g o d å g a, t i l l b r i n g a r s i n a d a g a r m e d att d r i f v a o m k r i n g p å bulevarderna, prata i n å g o n y r k e s b r o d e r s atelier o c h s m u t t a p å ett g l a s a b s i n t u t a n f ö r n å g o t k a f é.
E n d a s t d å n ö d e n b l i r riktigt k ä n n b a r i h e m m e t, b e s l u t e r h a n s i g f ö r att a r b e t a.
Han modellerar d å e n l i t e n b y s t e l l e r e n n ä p e n g r u p p, s o m nå- g o n k o n s t h a n d l a r e g ä r n a k ö p e r, o c h s å är s o r g e n stillad för d e n gången.
Ordning, renlighet o c h flit ä r o o k ä n d a b e g r e p p i det D u r a n d s k a h e m m e t, och i denna bohémieartade omgifning har S u z o n v u x i t u p p u t a n n å g o n t a n k e p å att d e t b o r d e vara annorlunda.
Visserligen har h o n h o s sin m o r s v ä n i n n o r sett s t ä d a d e r u m, o r d n a d e s k å p o c h rena duktyg, men det har icke väckt någon annan f ö r e s t ä l l n i n g h o s h e n n e ä n att d e t m å s t e v a r a m y c k e t b e s v ä r l i g t att å s t a d k o m m a allt d e l t a.
Hon döljer klädningens refvor under en band- r o s e t t, v ä n d e r ut o c h i n p å p e i g n o a r e n, d ä b o n s o l k a t n e d r ä t s i d a n, o c h f i n n e r d e t b e k v ä m a r e att b e s i n far o m p e n g a r till ett p a r n y a h a n d s k a r ä n att l a g a d e g a m l a.
» B e v a r e den flickan, när h o n b l i r gift, » s ä g a f a m i l j e n s v ä n n e r, d å S u z o n b j u d e r d e m te- u r o m a k a k o p p a r o c h t o r k a r tårt- skälen m e d sin näsduk, » det blir m a m m a D u r a n d upp i dagen. » O c h m a m m a Durand tillbringar s i n d a g i en s t o p p a d länstol v i d fönstret, ö m s o m läsande Figaro, ö m s o m betraktande grannarne midt e m o t.
H o n ger S u z o n g o d a råd.
råd h v i l k a d o c k aldrig ha någonting m e d e k o n o m i o c h hus- h å l l att skaffa, u t a n h a n d l a o m » p o u d r e d ' i r i s » företräde framför » e a u d e s perles » o c h o m rätta s ä t t e t att f ä n g s l a e n m a n.
En artist b ö r S u z o n i c k e gifta s i g m e d, t y ä f v e n d e n m e s t t a l a n g f u l l e kan i c k e g e sin hustru så m y c k e t i n ä l p e n g a r s o m e n s k ö t s a m h a n d l a n d e e l l e r h a n d t v e r k a r e är i s t å n d till.
S u z o n småler, krusar lockarne i pan- n a n o c h g å r i n i a t e l i e r n f ö r att s e efter, o m h e n - n e s p a p p a h a d e n å g r a a r t i s t e r h o s sig.
H o n h a r i n g e n t i n g e m o t att p r a t a o c h s k ä m t a m e d d e u n g a männen, medan hon väntar på den hederlige » b o u r g e o i s », s o m skall e r b j u d a h e n n e sin h a n d.
P a u l S e v e r i n b e s ö k t e m y c k e t flitigt D u r a n d s.
Han var en ung landskaps- o c h genremålare, h v a r s s m å, fina d u k a r från Girondes började å d r a g a sig u p p m ä r k s a m h e t.
Paul var mycket fattig, s ä fattig att m a m m a D u r a n d a l d r i g t o g h o - n o m m e d i räkningen, då h o n v a r n a d e sin dotter för d e u n g a m ä n n e n, s o m b e s ö k t e d e m.
Kanske det v a r därför S u z o n s p r a k a d e m e r a glädtigt o c h otvunget m e d Paul än m e d någon annan.
Och P a u l fängslades så s m å n i n g o m af d e n n a lilla flickunge, h o s hvilken det fanns så m y c k e n grace, så m y c k e n älskvärd naivitet, s å m y c k e n sorglös glädje.
S u z o n u p p h ö r d e att t ä n k a p å s i n » b o u r - g e o i s », p r y d d e s i g m e d friska b l o m m o r o c h s j ö n g » P e t i t b l e u » o c h » C a d e t o c h B a b e t », s å att d e t gaf e k o i det g a m l a förfallna artistnästet, där h o n bodde.
O c h en dag då P a u l b a k o m den g a m l a, d a m m i g a L a k o o n g r u p p e n frågade h e n n e, oin h o n v i l l e b l i h a n s h u s t r u, s v a r a d e h o n u t a n betän- kande ja.
M a m m a Durand grälade o c h väsnades, kallade S u z o n e n d u m, t a n k l ö s t o s s a, s o m gifte s i g m e d en man, hvilken icke ens kunde bestå henne med e n t j ä n s t f l i c k a, o c h f ö r att g l ö m m a s i n a f e l s l a g n a,
I DU N 1894 m o d e r l i g a f ö r h o p p n i n g a r förtärde h ö n en större dosis benediktinerdroppar än vanligt.
P a p p a Du- rand tog skrattande de bägge u n g a i famn, bad P a u l v a r a s n ä l l m o t h a n s lilla S u z o n o c h b ö r j a d e sedan arbeta flitigt för att skaffa d o t t e r n e n ut- styrsel.
P e n n a i n s k r ä n k t e s i g till e n v a c k e r b r u d - k l ä d n i n g a f halfsid«-n, t v å s p e t s k a u t a d e p e i g n o i r e r och ett p a r g u l d b r o d e r a d e tofflor.
Men bröllops h ö g t i d l i g h e t e r n a s k u l l e b l i s å d a n a att h e l a k v a r - t e r e t s k u l l e tala d ä r o m.
D å det k o m så långt som till f ö r b e r e d e l s e r n a g l ö m d e S n z o n s m o r s i t t g r o l l o c h d e l t o g m e d lif o c h l u s t i a n o r d n i n g a r n a.
Det b l e f e n ståtlig b r ö l l o p s f e s t, o c h m a m m a D u - r a n d f ö r s o n a d e s i g m e d P a u l b a r a f ö r att h a n g a f h e n n e tillfälle till att f a r a o m k r i n g s j ö n i B o u - l o g n e r s k o g e n, h v i l k e n f ä r d i c k e får u t e s l u t a s från bröllopshögtidligheterna i Paris.
Med u n g d o m e n s n a i v a själfförtröstan gingo d e u n g a m a k a r n a f r a m t i d e n till m ö t e s.
D e r a s h e m v a r e n s t o r, luftig atelier, h v i l k e n d e d e l a d e a f med e n h ö g s k ä r m, s å att d ä r a f b l e f a r b e t s r u m och s ä n g k a m m a r e; deras b o h a g v a r af d e n m e s t anspråkslösa beskaffenhet o c h b r ö l l o p s g å f v o r n a h a d e ej s y n n e r l i g e n f ö r b ä t t r a t f ö r h å l l a n d e t.
De b e s t o d o, f ö r u t o m vin, b a k v e r k o c h b l o m m o r, af fem f r u k t s k å l a r, tre o c h t i o salt- kar, hvilka nyttiga artiklar familjen Durands v ä n n e r ansett vara det n ö d v ä n d i g a s t e i d e nygiftas hem.
A l l t s o m k u n d e b i d r a g a till t r e f n a d e l l e r p r y d l i g h e t fattades i detta h e m, m e n det m ä r k t e S u z o n aldrig, o c h Paul var för m y c k e t förälskad för att f ä s t a sig v i d, h u r d e t s å g u t o m k r i n g h o n o m.
H a n t i l l b r i n g a d e s i n d a g m e d att ö m s o m s m e k a, ö m s o m m å l a af s m h u s t r u.
S e d a n sitt g i f t e r m å l u p p t ä c k t e h a n, att h a n ä g d e f ö r v å n a n d e a n l a g f ö r figurmälning.
O c h f ö r att P a u l i c k e s k u l l e b e h ö f v a s a k n a h e n n e i sin närhet ä g n a d e S u z o n d e n min- s t a m ö j l i g a tid åt h u s h å l l e t.
Hon utförde sina s y s s l o r p å ett l i k a s å p r i m i t i v t s o m r a s k t s ä t t.
Ett par s l a g af en fjäderborste öfver golfvet förflyttade s o p o r n a från m i d l e n a f r u m m e t till v r å a r n e, d ä r d e j u k u n d e l i g g a, e f t e r s o m d e ej v o r o i v ä g e n; d a m m o c h s m u t s fingo o b e h i n d r a t s a m l a sig p å fön- s t e r r u t o r n a, d ä r d e t e r s a t t e j a l u s i e r.
O c h att s k u r a s i n a få k o k k ä r l, d e t t j ä n a d e till r a k t i n g e n t i n g, förklarade denna ungdomliga husmor, de blefvo j u strax lika sotiga igen.
Det e n d a S u z o n s a k n a d e v a r e n s o f f a, m e n d e n n a brist a f h j ä l p t e s g e n o m att h o n s t ä l l d e e n a f l å n g t r ä l å r p å s n e d f r a m f ö r e u a h ö r n e t i a t e l i e r n; till r y g g s t ö d a n v ä n d e s s a n g - m a d r a s s e n o c h e n filt t j ä n s t g j o r d e s o m ö f v e r d r a g.
S u z o n v a r m y c k e t s t o l t ö f v e r sitt v e r k o c h a n s å g sig n u ä g a en s a l o n g, e f t e r s o m h o n h a d e e n s o f f a.
serveriDgsbrickor V ä r s t v a r d e t f ö r d e n u n g a frun m e d m a t l a g - ningen.
H o n k o m s n a r t till i n s i k t o m, att d e t v a r i t b ä t t r e o m h e n n e s m o r lärt h e n n e att l a g a e n r a g o u i s t ä l l e t för d e t k l ä d s a m m a s t e s ä t t e t att o r d n a en halsduksrosett.
Paul blef dagligen serverad s e g t kött, h a l f k o k t a g r ö n s a k e r o c h o s m a k l i g s o p p a.
Då h a n ville säga någonting, lade S u z o n sin h a n d p å h a n s a r m o c h f r å g a d e g l a d t, o m h a n ej v i l l e h a e n p o r t i o n till, o c h h a n k l a p p a d e d e n lilla handen och höll inne med anmärkningarna.
Men en dag då han liknade S u z o n s omeletter v i d P a n d o r a s ask, e m e d a n de u n d e r en o s k y l d i g y t a d o l d e allt h v a d s k a d l i g t ä r f ö r m ä n n i s k a n, fick S u z o n en ljus idé — de skulle inta sina m i d d a - gar å en reslaurant Duval.
D ä r fick m a n o r d e n t ligt l a g a d m a t, d e r v a r b i l l i g t, o c h s å s l a p p h o n ifrån b e s v ä r e t.
P a u l g i c k i n d ä r p å, fast d e t ej v a r f ö r e n l i g t m e d h a n s b e g r e p p o m ett e g e t h e m att äta u t e.
» S e v e r i n s bli D u r a n d s u p p i d a g e n, &gt; s a d e u n g a fru B e r t h e, s o m v a r e n p r a k t i s k h u s m o r.
» Det är f ö l j d e n a f att e n f l i c k a gifter s i g, i n n a n h o n uppnått en stadgad ålder, » sade gamla fröken Melanie.
B å d a v o r o g o d a v ä n n e r till D u r a n d s och b e s ö k t e o f t a S e v e r i n s.
D e g i n g o.
dit d r i f n a a f d e n lifligaste n y f i k e n h e t; d e f r å g a d e o m allt, b e s k å d a d e allt o c h g i n g o d ä r i f r å n u p p f y l l d a af f a s a ö f v e r h v a d d e sett.
D å d e fingo h ö r a, att S u z o n fått en l i t e n flicka, h ö j d e d e h ä n d e r o c h ö g o n m o t himlen o c h frågade d e n o s y n l i g e h v a d h a n m e n a d e m e d att s k ä n k a ett b a r n åt d e n n a okunniga, slarfviga o c h tanklösa varelse, m e n d e n o u t r a n s a k l i g e b e v ä r d i g a d e ej f r å g a n m e d n å g o t svar.
Den lilla C h e r i e s a n k o m s t v ä c k t e s a m m a s t o r - miga känslor hos m a m m a Durand s o m S u z o n s g i f t e r m å l g j o r t.
T ä n k h v i l k a utgifter d e s k u l l e f å för d e n d ä r l i l l a v a r e l s e n s s k u l l.
.
.
P a u l f ö r t j ä - n a d e j u ingenting på sina taflor.
.
.
S u z o n b o r d e b ä t t r e t ä n k t sig f ö r, i n n a n h o n v a l d e d e n d ä r f a t t i g l a p p e n o.
s. v.
S u z o n t y c k t e d e t v o r e b ä t t r e o m m o d e r n lärde h e n n e hur h o n skulle sköta b a r n e t, i s t ä l l e t f ö r att k l a n d r a d e t f a t t i g a l i l l a lifvets tillvaro.
Men, nej, det kunde mamma Durand icke.
S u z o n h a d e p å sin l i d l ä m n a t s till en amma på landet.
O c h naturligtvis skulle C h e r i e a c k o r d e r a s b o r t.
I S o m m e r v i l l e v a r luften r e n a s t o c h d e b o r d e g e n a s t h ö r a efter ett l ä m p l i g t ställe.
» S k i l j a s ifrån C h e r i e!
A l d r i g i l i f v e t!
» o c h S u z o n s l o g s i n a a f m a g r a d e a r m a r o m k r i n g d e t l i l l a skri- k a n d e byltet v i d sin sida.
Hvad tänkte väl S u z o n på, ä m n a d e h o n själf a m m a sitt b a r n?
M a m m a D u r a n d s g ä l l a r ö s t b l a n - d a d e sig m e d d e n n y f ö d d a s p o c k a n d e r o p p å s m a rättigheter.
S u z o n s k u l l e f ö r d ä r f v a sitt u t s e e n d e, s i n h ä l s a, h o n s k u l l e bli g a m m a l i f ö r t i d, h o n s k u l l e i c k e få e n m i n u t s r o, o m h o n e n v i s a d e s att b e h å l l a b a r n e t h o s sig.
M e n S u z o n endast s m å l o g o c h g j o r d e n å g r a t a f a t t a f ö r s ö k att l u g n a den lilla, s o m e n d a s t b e g ä r d e att få k ä n n a m o - d e r n s m j u k a h a n d p å s i n k i n d f ö r att t y s t n a.
Då hon blef ensam vek S u z o n undan o m h ö l j e t k r i n g C h e r i e o c h b e t r a k t a d e n y f i k e t d e t l i l l a lef- v a n d e undret, hvars h e l a intresse koncentrerade cig p å k o n s t v e r k e t att få s i n e n a l i l l e p u t i s k a t u m m e in i m u n n e n.
D e t s å g s å k o m i s k t ut, att S u z o n ä m n a d e g e till ett a f s i n a k l i n g a n d e s k r a t t, m e n hon h e j d a d e s i g — d e n l i l l a fick i c k e o r o a s a f några främmande ljud.
H o n blef helt underlig till m o d s, m e d a n h o n b e t r a k t a d e b a r n e t.
Det var så o t r o l i g t att d e n n a liila.
v a r e l s e v a r h e n n e s e g e n, b e r o e n d e af h e n n e helt o c h hållet.
D e t v a r ett förfärligt a n s v a r, o c h d e t t a a n s v a r h a d e den g o d e guden pålagt henne, enfaldiga varelse.
Hennes själ fylldes af en stor o c h mäktig k ä n s l a — m o - d e r s k ä r l e k e n, s o m ä r ett å t e r s k e n a f s k a p a r e n s o ä n d l i g a kärlek.
Hon gjorde korstecknet öfver barnet, läste en kort, s t a p p l a n d e b ö n, o c h s å lade hon d e t lilla h u f v u d e t m o t sitt b r ö s t, b e r e d d att uppfylla s i n a plikter.
När P a u l k o m in, s t a n n a d e h a n f ö r u n d r a d o c h hänryckt v i d den syn han hade framför sig.
Den liknade n å g o n af d e g a m l e m ä s t a r n e s härliga ma- donnor.
Från det d a m m i g a fönstret föll solljuset d ä m p a d t p å S u z o n, d ä r h o n satt m e d barnet tryckt till sitt b r ö s t.
Den unga modern såg upp med ett b l y g t o c h l y c k l i g t l e e n d e.
Öfver det slätkam- m a d e håret h a d e h o n en g a m m a l s i d e n d u k knuten p å italienskt v i s.
En trasig spetskjol o c h e n af Pauls utnötta sammetsblusar v o r o oskickligt virade omkring barnet.
P a u l fick t å r a r i ö g o n e n, d å h a n såg sin stackars lilla o k u n n i g a hustru m e d o v a n a fingrar o r d n a d e s s a f a t t i g a p a l t o r k r i n g d e n lilla.
» M a d o n n a Suzon, » sade han och kysste ömt hustruns bleka kinder.
Sedermera målade han henne o c h barnet just som h a n sett d e m d e n g å n g e n, s a m m e t s b l u s e n, s p e t s t r a s o r n a o c h allt.
D e t v a r e n tafla s o m m e d ens gjorde h o n o m ryktbar.
Ingen k u n d e gå förbi d e n, u t a n att s t a n n a, d e n v a r s å r ö r a n d e o c h e n k e l, så lefvande o c h sant mänsklig.
C h e r i e v a r v e r k l i g e n e n m y c k e t d y r b a r liten varelse.
S u z o n fick l o f att u p p m u n t r a P a u l till att a r b e t a flitigt, s å att i n g e n t i n g s k u l l e fattas d e n lilla, o c h för alt i c k e s t ö r a m a n n e n förblef h o n inne i sängkammaren hela förmiddagarne.
Under d e s s a p å tu m a n h a n d m e d b a r n e t b ö r j a d e h o n förstå d e n lilla v a r e l s e n s m å n g f a l d i g a b e h o f o c h önskningar.
Efter h a n d fick d e t o o r d n a d e h e m m e t ett h e l t a n n a t u t s e e n d e.
Inga s o p o r f u n n o s mer, v r å a r n a, t y C h e r i e t y c k t e s a n s e att allt h v a d s o m l å g p å g o l f v e t b o r d e p a s s e r a g e n o m h e n n e s lilla t a n d l ö s a m u n; d e n g a m l a låren blef f ö r s e d d m e d m j u k a d y n o r, e m e d a n b a r n e t k u n d e g ö r a s i g illa mot de skarpa kanterna, gardiner anskaffades, så att d a g e r n ej s k u l l e s k a d a d e n l i l l a s ö g o n, a l l t i n g h ö l l s r e n t o c h p u t s a d t, o c h efter o ä n d l i g t m å n g a m i s s l y c k a d e försök hade S u z o n tillfredsställelsen af att k u n n a s e r v e r a e n o r d e n t l i g t l a g a d m i d d » g, h o n m ä r k t e att b a r n e t m å d d e b ä t t r e, d å h o n s j ä l f f ö r t ä r d e g o d o c h kraftig f ö d a.
Stackars lilla Cherie I h e n n e s första erfarenheter af lifvet v o r o ej u t e s l u t a n d e g l a d a.
I sin okun- nighet o c h v ä l m e n i n g utsatte S u z o n ofta barnet för v e r k l i g f a r a.
Ö f v e r t y g a d o m att frisk luft v a r n y t t i g f ö r s m å b a r n, l a d e h o n C h e r i e i ett fat, hvilket h o n ställde framför det ö p p n a fönstret, och h v a r k e n P a u l s i n v ä n d n i n g a r eller barnets protester m o t d e s s a luftbad afhöllo S u z o n därifrån.
F ö r s t d å d e n l i l l a b ö r j a d e n y s a a f a l l a krafter, u p p h ö r d e h o n m e d det farliga experimentet.
Äfven m o d e r n s m e d f ö d d a behagsjuka blef en anledning till b i t t r a k v a l f ö r d e n l i l l a v a r e l s e n.
Då Suzon såg Cheries små välformade ben o c h näpna armar, fick h o n e n o e m o t s t å n d l i g l u s t att s t y r a u t h e n n e som de s m å femåringarna i Parc M o n c e a u.
Men d e n f y r a m å n a d e r g a m l a C h e r i e g a f till s i n a kraf- tigaste n ö d r o p, d å h o n fick ett p a r r ö d a s a f f i a n s k o r p å fötterna o c h k ä n d e sig i n k l ä m d i e n löjligt kort klädning m e d stora rosetter på axlarna, hvilka skafde hennes ömtåliga hud, o c h S u z o n, som n u b ö r j a d e f ö r s t å d e n f ö r e b r å e l s e s o m låg i dessa bjärtskärande rop, lade undan de röda skorna o c h den lilla d o c k k l ä d n i n g e n.
165 Fru Berthe o c h fröken Melanie hade icke på länge besökt Severins.
D e h a d e ej h j ä r t a att s e eländet, förklarade de.
Stackars Paul!
A r m a Che- rie!
F ö r m o d l i g e n h a d e d e o m k o m m i t vid det här l a g e t — k v ä f d a a f s o p o r n a s o m stigit ä n d a u p p till t a k e t, e l l e r f ö r g i f t a d e a f e n g r ö n s a k s s o p p a, i hvilken S u z o n lagt t ä n d s t i c k o r istället för verrni- celler.
M a m m a D u r a n d s å g f ö r l ä g e n ut, d å d e frågade henne, hur det gick för S u z o n m e d d e n lilla Cherie.
Det v a r tydligt, alt n å g o n t i n g v a r p å t o k, o c h d e b e s l ö t o att p å o r t o c h s t ä l l e ö f v e r - t y g a sig o m rätta f ö r h å l l a n d e t.
D e v a l d e m i d d a g s - t i m m e n f ö r sitt b e s ö k.
V ä l i n k o m n a g e n o m d ö r r e n stannade de stumma och häpna.
Förmodligen h a d e d e g å t t fel, t y h ä r v a r a l l t i n g p u i s a d t o c h fint: hvita g a r d i n e r h ä n g d e för fönstren, golfvet var blankpoleradt, möblerna öfverklädda med vackert b l o m m i g t tyg, på en g a m m a l turkisk matta rullade e n liten skrattande b a r n u n g e, o c h p å det dukade bordet ångade en aptitretande middag.
Och det v a r verkligen Paul o c h S u z o n, s o m sutto där o c h spisade.
» M i n s ö t a v ä n, » u t r o p a d e fru B e r t h e, d å d e n f ö r s t a f ö r v å n i n g e n lagt s i g, » h v a d h a r v ä l å s t a d kommit denna förändring i dina v a n o r?
» » H a r n i s k i c k a t S u z o n i e n h u s h å l l s s k o l a?
» frå- gade Melanie Paul.
» Det är a l l t s a m m a n s Cheries förtjänst, » förkla- rade S u z o n.
» M e n, k ä r a d u, i n t e k a n v ä l ett f e m m å n a d e r g a m m a l t b a r n g ö r a ett s å d a n t u n d e r v e r k, » u t r o - pade den gamla fröken.
&gt;Hur tokigt det än låter, så m å s t e j a g förklara, att d e t ä r m i n d o t t e r s o m h a r u p p f o s t r a t m i g, » s a d e S u z o n s k r a t t a n d e o c h s p r a n g b o r t till C h e r i e, s o m h o n lyfte u p p o c h v i s a d e för tanterna.
» Är h o n icke beundransvärd, m a d o n n a S u z o n!
» sade Paul o c h tecknade gruppen m e d några raska d r a g a f sitt ritstift.
Intermezzo.
Efter Swinburne.
Qtn morgon i maj som grönast, på mark utaf daggen våt, vi möttes, där allt stod skönast, och våren var glad däråt.
Bet var som om luften längtat att taga din anda mot, det var som om gräset trängtat att böja sig för din fot.
Du nalkades, sol bakom dig förvandlade grönt till guld, och blommorna logo om dig af fröjd att du var så huld.
Vid stammar, som smärta böjde sin krona mot strömmen ömt, bland * spirande grönt du dröjde, som om du med våren drömt.
Kanhända din blick sig fäste vid grenarnes blomstersnö, kanhända ett fågelnäste dig kom att en stund förströ.
1 Men mjukaste fot ej rörde sig mer ifrån daggvåt stig, och rakt som ett finger förde en stråle sitt ljus på dig.
Af maningen med jag rycktes, jag följde i strålens spår.
Du dagens drottning mig tycktes, din krona var gyllne hår.
Som askan väcker mitt sinnes begär efter eld, som dött, så minns jag, saknar och minnes den kärlek, som tid förödt.
16fi Och maj stod ännu som grönast och smålog så ljuft, men koi ' t, som du när jag såg dig skönast, du gick indt skogen bort.
med erfarenhetens öfvcrtygelse: hon är icke större än i de flesta andra lifvets förhållanden, förutsatt att vi äga den själ fäktning och plikt- känsla, hvarförutan en kvinnas värde och rykte icke kunna bestå, hon må vara omgifven af hur mycket yttre skydd som helst.
Den ren- sinnade flickan bör kunna sätta sig öfver » hvad folket pratar ».
Visserligen säia nog förtalets pilar, men de förödmjuka icke.
För öfrigt — i hvilket fall är man befiiad fiän » folkets prat » V Midt uti den skyddande familjekret- sen inträoger dess gift.
Din blomhvita hand du höjde, när sist du om snåret vek.
Ditt hufvud du brutet böjde, din kind var lik månens blek.
Och dock är det ej att klandra, om snart i en annans famn min Jcyss du har glömt för andra och jag icke minns ditt namn.
Sigrid Elmblad.
Ungkarlshushåll.
ldun för den O april stod införd en ar- tikel med rubriken: » Att hushälla för ungkarl.
.
.
», i hvilken äfven uttalades den önskan, att någon med » egen erfarenhet &gt; skulle yttra sig i den omskrifna frågan.
Flere num- mer af tidningen hafva sedan dess utkommit, men utan att något inlägg från de mänga, som helt visst haft dylika platser, varit synligt.
Modigare än alla, som tegat stilla, känner jag n.ig manad att taga till orda i en fråga, som för den hemlösa unga flickan måste hafva en så stor och viktig betydelse.
Innan jag meddelar egna rön och iaktta- gelser, vill jag först uppehålla mig vid artikel- författarens åsikter, hvilka, i mitt tycke, äro väl värda att beaktas.
Att platser af den ifrågavarande arten för den med själfsländig karaktär begåfvade flic- kan måste ha en stor dragningskraft, är ju helt naturligt.
Pä det husliga området blir hon den e n s a m t styrande och bör således med klok omtänksamhet lätt bereda sig tillfälle att kunna för egen del tillgodogöra sig en eller annan af dagens timmar för sådan syssel- sättning, som samtidigt skänker glädje, upp- muntran och förädling.
Denna fördel tillkom- mer i allmänhet icke den flicka, som innehar det ofta svårskötta uppdraget att » gå frun tilhanda ».
Detta är alltså den sida af saken, som ta- lar för vår villighet att » hushålla för ungkarl ».
Den andra däremot: att kunna — den ställer sig ganska annorledes.
Långt ifrån alla flickor äro vuxna det svår- lösta problemet att på egen hand vara mat- moder i en ungkarls hem, hvarest, i sä mänga olika former, stötestenar mäste möta den unga och oerfarna.
I en del unga flickors sätt - — kanske ofta blott af okunnighet om den där- med förknippade faran — ligger något utma- nande, käckt och uppmuntrande, som ibland ger mannen anledning att tro, det hans kur- tis vore dem behaglig.
Så uppstär ett när- mande, som lätt nog öfvergår till ett förnär- mande.
Ovedersägligen passa dylika platser för dem, hvilka tidigt mognat i lifvets allvarligaste frå- gor under det hårda fattigdomstrycket, men pä samma gång växt upp under en god mo- ders ledning och med hennes exempel framför sig af en tålig, plikttrogen och kärleksfull kvinna.
Detta att » stå bakom » böjer med hård nödvändighet det unga sinnet till allvar och eftertanke och gör det lämpligt för värf, som, i vanliga fall, kräfva en annan ålders mer mogna erfarenhet.
Hvad » faran » angår kan jag för öfrigt vittna Ur notisboken.
Fredrika Hremer-förbundets årsmöte ä g d e.
r u m den 18 d e n n e s å förbundets byrå under i inksantikvarien H.
H i l d e b r a n d s ordförandeskap.
A f ö r b u n d e t s berättelse för år 1893 i n h ä m t a d e s b l a n d annat följande: F ö r b u n d e t h a r flera g å n g e r, d å d e k v i n n l i g a in- t r e s s e n a v a r i t h o t a d e, k ä n t s i g m a n a d t att i n g r i p a.
S å l u n d a h a d e d e t u p p t r a d t m o t d e t f ö r s l a g till n y t t vigselformulär, s o m förelåg vid 1893 års kyrko- möte.
Sitt i n t r e s s e f ö r t e l e g r a i i s t e r n a s s a k h a d e f ö r b u n d e t å d a g a l a g t g e n o m att u t r e d a f r å g a n, p å h v a d s ä t t o m o r g a n i s a t i o n e n a f t e l e g r a f v e r k e t s stat skulle d r a b b a v i d verket anstälda k v i n n o r.
Lika- l e d e s h a r i n r ä t t a n d e t a f ett i n t e r n a t i o n e l t l ä r a r i n - n e h e m i S t o c k h o l m varit föremål för b e h a n d l i n g, o c h f ö r k v i n n a n s d e l t a g a n d e i d e t k o m m u n a l a lif- vet har förbundet, s o m vanligt, sökt verka.
Vidare h a r f ö r b u n d e t låtit r e p r e s e n t e r a s i g v i d d e s t o r a kvinnokongresserna i Chicago, o c h 44 ombud ha på skilda orter i landet verkat för dess intressen.
Särskildt har f ö r b u n d e t sökt v e r k a för k v i n n a n s inträde på d e praktiska b a n o r n a, s å s o m bokbin- dar-, s n ö r m a k a r - o c h t a p e t s e r a r y r k e n a m.
fl.
De personer, som erfarit förtalets makt, inse nog klart, att hvarthän de unga flickornas väg går, på hvilken än de söka sitt » lefvebröd », så vänta dem pröfningar, om ock i olika for- mer.
Min egen erfarenhet har lärt mig, att i deu skolan, hvarom här är tal, finnas och gifvas många nyttiga lärdomar, likasom att svårighe- terna äro en hel del mindre än de i alI- F ö r b u n d e t s b y r å h a r f ö r e s t å t t s a f f r ö k e n G. Adel-; mänhet framställas.
Jag ställer mig emot fördomen, den uråldriga fi- borg o c h p l a t s f ö r m e d l i n g e n a f f r ö k e n T. Oeijer.
S a m m a n l a g d a b e l o p p e t a f å r s l ö n e r för d e g e n o m enden till ett bättre lefvebröd för kvinnan, b y r å n f ö r m e d l a d e p l a t s e r n a u p p g å r till o m k r i n g och finner orättvist att hårdt döma den unga, 3 8, 0 0 0 kr.
U n d e r å r e t s l o p p h a r a f s t y r e l s e n e n som söker att på den omtalade vägen bereda k o m i l é tillsatts i s y f t e att v e r k a f ö r e n f ö r b ä t t r a d sig ekonomiska fördelar liksom ock ett ange- s j u k v å r d, h u f v u d s a k l i g e n p å l a n d s b y g d e n.
K o m i - t é n b e s t å r a f f r u a r n a S.
Adlersparre.
E. Ankarsvärd ' nämt hemlif, hvilket en dylik anställning ju o c h A. Bezelius s a m t f r ö k n a r n a M. Leijonhvfvud I ofta kan erbjuda.
o c h A. Sterkjf.
M ä n g a s k r i f t l i g a o c h m u n t l i g a för- Såväl där jag varit husfru som i de fall, f r å g n i n g a r h a i n g å t t till k o m i t é n.
I d e n a f d e n - s a m m a a n o r d n a d e k u r s e n f ö r s. k. f ä l t s k ä r s s j u k - där jag studerat andra i samma förhållanden, s k ö t e r s k o r h a t r e e l e v e r blifvit a n t a g n a ä f v e n s o m har jag funnit » husbondens » tillmötesgående t v å a s p i r a n t e r till 1 8 9 4 å r s k u r s.
godt och aktningsfullt.
Jag har sett flickor, D e l e g a r n e i s j u k k a s s a n h a u n d e r året stigit från ehuru med ungdomens skalkaktighet, likväl 2 0 8 till 2 1 4 o c h 2, 5 6 5 kr.
u t d e l a t s s å s o m s j u k uppträda som värdinnor i ungkarlshem med h j ä l p.
I n k o m s t e r n a h a d e u t g j o r t 3, 8 1 0 k r.
3 7 ö r e o c h u t g i f t e r n a 2, 7 2 7 kr.
7 7 ö r e.
K a s s a n s b e h å l l - all den värdighet, som det medvetandet n i n g b e l ö p e r s i g till 6, 3 6 7 kr.
- 40 ö r e.
A l l m ä n n a af egen renhet förlänar, och som från mannens s t i p e n d i i f o n d e n s b e h å l l n i n g h a d e stigit från 6 9, 6 9 7 kr.
7 ö r e till 7 5, 4 4 8 k r.
1 3 ö r e.
sida aflägsnar det ohöfviska skämtet.
F ö r b u n d e t s fonder utgöra tillsammans 15,617 Hvad jag anfört stöder sig pä verkliga rön, 7 5 ö r e m o t 1 4, 6 0 2 kr.
2 5 ö r e f ö r l i d e t å r.
F u l l a n - men måhända är det blott en lycklig tillfäl- s v a r s f r i h e t b e v i l j a d e s f ö r 1 8 9 3 å r s f ö r v a l t n i n g.
lighet, som fört mig i beröring med personer, Samtliga de m e d l e m m a r af af styrelsen, hvilka hvilka ingifvit aktning o:-h förtroende.
Det v o r o i tur att a f g å, l i k s o m r e v i s o r e r o c h s u p p - leanter o m v a l d e s.
gifves ju ingen regel utan undantag.
O r d f ö r a n d e n a f s l u t a d e å r s m ö t e t m e d e n t a c k till För den yngre kvinnan skulle jag förnäm- a l l a d e m, s o m v e r k a t för f ö r b u n d e t s u t v e c k l i n g ligast vilja framhålla, att plats som husfru o c h b ä s t a u n d e r d e t g å n g t i a a r b e t s å r e t.
bäst lämpar sig hos änkling.
En sådan har lättare att erkänna en kvinnas värde, just på grund af det förtroliga förhållande, hvari han Stoftet af författarinnan Marie Sophie ö f v e r l ä m n a d e s d e n 16 d e n n e s till d e n redan stått till sin fästmö och maka.
Minnet Schwartz häraf breder, så att säga, något af renhet om- s i s t a h v i l a n.
B e g r a f n i n g s a k t e n ä g d e r u m i s t o r a g r a f k o r e t å S t o c k h o l m s N y a k y r k o g å r d o c h förrät- kring mannen och bildar en skyddsmur mel- t a d e s a f d e n h ä n s o f n e s s o n, k y r k o h e r d e n i H u d i k s - lan honom och den flicka, som i hans hem v a l l s s t a d s f ö r s a m l i n g G.
A.
S c h w a r t z.
Efter af- sökt sitt lefvebrSd.
Om det är en änkling s j u n g a n d e a f p s.
4 8 7, v.
1 o c h 2, f r a m t r ä d d e of- med barn, anser jag ställningen än mer för- ficianten o c h f ö r r ä t t a d e j o r d f ä s t n i n g e n, till h v i l k e n h a n m e d P a u l i h ä r l i g a u t l ä g g n i n g a f k ä r l e k e n s art delaktig.
Omsorgen för de små bereder ett o c h v ä s e n i f ö r s t a C o r i n t h e r b r e f v e t s 1 3: e k a p i t e l stort och vackert fält för den unga flickans s o m u t g å n g s p u n k t k n ö t e n k o r t, a n s l å e n d e d ö d s - verksamhet, på samma gång den manar till b e t r a k t e l s e, e r i n r a n d e b l a n d a n n a t o m d e n d ö d a s trofasta, u p p o f f r a n d e kärlek.
S e d a n de b å d a sista större uppmärksamhet både i ord och handling v e r s e r n a af o f v a n n ä m d a p s a l m sjungits, uppläste samt falländar den egna uppfostran under den h y r k o h e r d e S c h w a r t z s å s o m e n s i s t a h ä l s n i n g till handledning och vård, som ägnas barnen.
Bar- d e n b o r t g å n g n a n å g r a v e r s e r från e n g a m m a l v ä n, nens närvaro utgör också ett skydd mot » fol- h v a r e f t e r d e n rikt b l o m s t e r s m y c k a d e k i s t a n b a r s u t o c h s ä n k t e s i f a m i l j e g r a f v e n.
B l a n d begraf- kets prat ».
i iDre Nu har jag, efter min uppfattning af frå gan, försökt att framlägga de rön och iaktta- gelser jag gjort.
Jag hoppas att, sedan första steget är taget, någon af de än mera erfarna än jag ville komma med sitt inlägg för att komplettera de anspråkslösa rader, jag ned- skrifvit.
En af de erfarna.
G l ö m m e n ej IduiivS skollofskoloni!
n i n g s g ä s t e r n a m ä r k t e s, f ö r u t o m n ä r m a r e o c h fjär- m a r e a n h ö r i g a, e n m ä n g d v ä n n e r o c h b e k a n t a till d e n aflidna.
* Efter en långvarig sjukdom har i hufvud- s t a d e n afKdit fru Olga Anna Wilhelmina.
Lindhagen.
D e n a f l i d n a v a r f ö d d 1 8 3 1 o c h d o t t e r till d e n b e - r ö m d e a s t r o n o m e n F. G.
W.
S t r u v e, g r u n d l ä g g a r e n a f o b s e r v a t o r i e t i P u l k o w a.
H o n i n g i c k år 1 8 5 4 äktenskap med svenska Vetenskapsakademiens s e k r e t e r a r e, p r o f e s s o r I).
G.
L i n d h a g e n, h v i l k e n nu, j e m t e två söner, den ene lektor vid läroverket i N o r r k ö p i n g, o c h tre d ö t t r a r, b l a n d h v i l k a d e n y n g s t a ä r gift m e d m u s i k d i r e k t ö r E.
Å k e r b e r g, s t å r sörjande vid den ö p p n a d e grafven.
Kvinnlig resestipendiut.
F r ö k e n Harriette von Diiben, s o m s å o f t a v ä c k t b e r ä t t i g a d t u p p s e - ende g e n o m sina konstnärliga arbeten i svensk k o n s t s l ö j d, g l ö d r i l n i n g, l ä d e r p l a s t i k ni.
m.
å f r ö k e n
IDUN 1894 S.
G i ö b e l s » S v e n s k k o n s t u t s t ä l l n i n g », a f r e s e r i d a - garne, m e d u n d e r s t ö d af utaf k o m m e r s k o l l e g i u m beviljadt resestipendium, på en längre studiiresa till T y s k l a n d, Ö s t e r r i k e, F r a n k r i k e o c h B e l g i e n.
Teater och musik.
Kungl.
Operan u p p f ö r d e i m å n d a g s » A i d a » m e d s i g n o r a Labia för f ö r s t a g å n g e n i titelpartiet.
D e n unga sångerskan gör m e d hvarje n y uppgift märk- b a r a f r a m s t e g, o c h h e n n e?
A i d a v a r i v o k a l t hän- s e e n d e e n m y c k e t f ö r t j ä n s t f u l l p r e s t a t i o n, s o m till fullo k a n j ä m s t ä l l a s m e d h e n n e s S a n t u z z a.
Ä f v e n spelet v a r i det hela godt o c h k o n s e k v e n t anlagdt, o m än m a n kunde ö n s k a n å g o t mera af ursprung- lig l i d e l s e i d e s t o r a m o m e n t e n.
A f e n u n g kraft, s o m ä n n u s t å r i t i l l v ä x t å r e n, är d e t d o c k helt v i s s t f ö r s t å n d i g a r e att h å l l a litet f ö r m y c k e t t i l l b a k a ä n m o t s a t s e n; m e d v u n n e n m o g n a d s k a l l d e n en d a g a f s i g s j ä l f finna d j u p a r e r e s o n n a n s e r.
F r ö k e n Almatia A m n e r i s t i l l h ö r h e n n e s b ä s t a skapelser, o c h hennes s t ä m m a g j o r d e sig d e n n a afton synnerligen lyckligt gällande.
H o n b e l ö n a d e s ä f v e n m e d b å d e b l o m m o r o c h l a g e r.
H e r r Lund- rjmsts A m a n a s r o s e s l i k a l e d e s a l l t i d m e d n ö j e äter.
I s i n h e l h e t g i c k o p e r a n m e d lif o c h fart, o c h b i - fallet i d e n talrikt b e s a t t a s a l o n g e n v a r y t t e r s t frikostigt.
K.
D r a m a t i s k a teatern b j u d e r i s ä s o n g e n s e l f.
e t i m m e p å ä n n u ett n y t t p r o g r a m, s o m i t i s d a a s g i c k f ö r f ö r s t a g å n g e n.
D e t i n l e d e s a f ett s v e n s k t e n a k t s o r i g i n a l: » A f s k e d s a n s ö k n i n g e n » a f H. Frö- ding.
D e n lilla k o m e d i n, h v i l k e n k ä n n e t e c k n a s a f e n u t p r ä g l a d m i l i t ä r e n t u s i a s m, m e n a n n a r s är s k ä l i g e n o b e t y d l i g, fick ett g o d t u t f ö r a n d e a f f r ö k e n Seanström s o m en u n g o c h s ö t liten f ä s t m ö, hr Backström s o m h e n n e s j o v i a l i s k e p a p p a o c h hr Skdnberg, f a s t m a n n e n, e n s n i t s i g l ö j t n a n t, s o m ä r på v i p p e n att ö f v e r g e f a n a n f ö r n å g r a a r t i s t g r i l l e r, men i s i s t a s t u n d till a l l m ä n b e l å t e n h e t » å n g r a r o m sig o c h r ä d d a s från att h a m n a b l a n d » f i s k a r n e ».
Ett v e r i t a b e l t t y s k t r e c e p t, s o m h ö r e s, o m o c k i s v e n s k stufning.
Det f r a n s k a l u s t s p e l a f Bisson: » Le Cardunois ' hjältedater », s o m härpå följer, är en äkta pariser fars m e d g a n s k a m u n t r a f ö r v e c k l i n g a r, m e n o c k af ä k t a p a r i s i s k l a i s s e z a l l e r - m o r a l.
I c k e s y n e s d e t j u s t e r b j u d a uppgifter, värdiga en första rangs t e a t e r; m e n m a n får v ä l ö f v e r s e i a n s e e n d e till d e n f r a m s k r i d n a v å r s ä s o n g e n, u n d e r h v i l k e n direk- t i o n e n m ö j l i g e n m e n a t att p u b l i k e n ej v o r e h å g a d att l å t a u p p t a g a s i g a f a l l v a r l i g a r e s a k e r.
Herr Fredrikson spelar styckets » hjälte&gt;, s o m här är det i e n m y c k e t d u b b e l o c h f ö r s m ä d l i g b e m ä r k e l s e, ledigt o c h m e d godt h u m ö r.
T v ä n n e roller g ö r a s a l l d e l e s o x c e l l e n t: f r ö k e n Åhlander e n g i f t a s l y s t e n s v ä r m o r o c h hr Hillbtrg e n s l y n g e l från g a t a n s d r ä g g, egentligen en biroll, m e n h v i l k e n g e n o m det öfver- dådiga o c h i minsta detalj karaktäristiska spelet s k j u t e s f r a m till s t y c k e t s i n t r e s s a n t a s t e.
F ö r öf- rigt u t f y l l e s l i s t a n m e d f ö r t j ä n s t a f f r u a r n a Rund- berg o c h SeeligLundberg, f r ö k e n Beh,en * s a m t hrr Hedlund, Rydgren, Hamrin o c h Envall.
K.
D r a m a t i s k a teaterns e l e v s k o l a h a r a f s l u t a t sitt arbetsår m e d en uppvisning, s o m i s ö n d a g s mid- d a g f ö r s i g g i c k i n f ö r e n t a l r i k o c h litligt i n t r e s s e r a d p u b l i k af i n b j u d n e.
A f d e s m å p r o f s t y c k e n, s o m b j ö d o s, f r a m g i c k d e t g l ä d j a n d e f a k t u m, att flere u n g a krafter f ö r n ä r v a r a n d e, s å v ä l p å k v i n n s s o m m a n s s i d a n, ingifva verkligt v a c k r a f ö r h o p p n i n g a r att e n g å n g k u n n a v ä x a u t till b e t y d e l s e f ö r v å r sceniska konst.
Den ledning, s o m vid elevskolan ägnas d e m, s y n e s o c k h a varit af b ä s t a s l a g o c h inger garantier på framtidslöftenas infriande.
S k o - l a n s f ö r e s t å n d a r e h a r v a r i t h r Nit » Personne o c h b i t r ä d a n d e l ä r a r e h r r Albion Örtengren o c h Hellen Lindgren s a m t f r ö k e n Amalia Paulson.
Gabrielle R é j a n e - P o r e l, d e n b e r ö m d a f r a n s k a s k å - despelerskan, h v a r s konstnärsrykte för n ä r v a r a n d e jämföres m e d Sarah Bernhardts o c h hvilken se n a s t firade en g l ä n s a n d e t r i u m f s o m N o r a i I b s e n s » Ett d o c k h e m », d å d e t t a s t y c k e n y l i g e n u p p f ö r d e s å Vaudevilleteatern i Paris, förbereder, berättas det, e n t u r n é i Skandinavien i n s t u n d a n d e n o v e m - ber.
T u r n é n s k u l l e s o m en s ä r s k i l d u p p m ä r k s a m het m o t I b s e n taga sin b ö r j a n i K r i s t i a n i a.
107 glad ocb älskvärd, och hade aldrig tänkt en tanke ditåt.
» Känner ni hans hustru? » » Ja! » » Berätta mig något om henne. » » Hon ser bra ut och är ansedd för att ha godt hufvud. » » Det är bisaker!
Gör hon honom lycklig?
Älskar hon honom sä som han bör älskas? » » Det tror jag.
Det ser ut, som om de hölle mycket af hvarandra. » » Här ligger jag och försöker föreställa mig deras lif och huru de ha det hemma hos sig — fast jag aldrig sett något däraf, » fortsatte den sjuka matt.
» Deras hem är väl mycket vackert, uppfylldt af blommor, vackra möbler, konstsaker, böcker, taflor och allt sådant? » » Ja!
Det är både smakfullt och hemtref- ligt. » » Det visste jag! » Den sjuka vred sig på sitt läger liksom i plågor.
Efter en stunds tyst- nad fortsatte hoD: » A r det inte underligt, att en så omätlig lycka kan komma på en männi- skas del och stort intet på en annans.
Hvad det måtte vara underbart att känna sig lyck- lig!
Riktigt lycklig! » » Har Elin aldrig varit det? » » Jo!
Den där sommarn; men det var så mycket bekymmer på samma gång, och så visste jag att det aldrig kunde bli något af.
Vi togo afsked för lifvet.
Jag har tänkt pä honom allt sedan dess; ty något behöfver hjär- tat att fästa sig vid, och nu förebrår jag mig att jag glömt honom för en annan, som inte har en tauke på mig annat än som en stac- kars tröttsam patient. » Tårarna runno sakta utför hennes kinder.
» Gud välsigne honom för hvad han varit mig! » ^jn^liusiiiteriörep.
S k i s s e r a d e af W i l m a Litldhé.
(Forts, o.
slut.)
Största delen af sitt lif hade hon ätit nåde- bröd ooh det ger ej känsla af frihet och lycka.
Under mellantider, medan hon sökte e n ny plats, vistades hon än här än där — fick klä- der af en, matdagar hos och så gingo åren - — det ena tyngre än det andra.
Sedan hon lämnade sin plats, ute vid hafs- brynet, hade hon haft tvänne andra, » som ej heller passat henne », samt därefter bott hos en tvätterska och slitit rent af ondt.
Nödvändigheten att förtjäna något dref henne att söka tillfällig plats i en Icksaksaffär, me- dan julhandeln pågick; men efter fjorton da- gars tid var hon alldeles nerbruten och måste till sjukhuset, där hon låg i frisäng.
På nå- der äfven där!
en annan, * * Fru Holt grubblade utan återvändo på, huru det skulle bli efter tillfrisknandet och gjorde allt för att skaffa henne en plats utan egent- liga skyldigheter, men med sä många förmå- ner som möjligt.
En sådan var ej lätt att finna, och det tyck- tes ej heller brådska.
Det hon kunde göra var att besöka medföra blommor — som hon älskade med passion — samt låta henne tala om det förflutnas bitterhet ocb den lycka hon nu i kände.
På möjligheten att dö, under den kärleks- ' henne, eDda fulla vård hon erhöll, tänkte Elin aldrig, och midt bland jämmern rundt om låg hon med ett leende pä läpparna, tänkande sina egna tankar.
Kvinnohjärtats känslolif är gång för underbart till sin sammansättning.
Likt haf- vet kan det stiga öfver sina bräddar eller återspegla sol, måne, stjänor och fjäderlätta moln.
Känsligt som dess yta, uppröres det af i minsta vindstöt och är liksom det bottenlöst, outgrundligt, nyckfullt och skiftande.
.Varmare och dåraktigare än någon tror klappar också kvinnans hjärta — ofta i tyst- het och utan tanke på genkärlek — för en eller manlig individ, som fullkomlig okunnighet därom har sina tankar riktade åt helt annat håll — kanske på någon, som i sin ordning föga frågar efter hans vara eller icke vara.
Sällan är det väl också kvinnohjärtat ej slu- ter inom sig någon erotisk känsla, om den än måste döljas för att ej väcka löje, undran eller klander.
Fru Holt hade tänkt öfver allt detta på sista tiden ooh länge sedan gissat sig till den sjukas hemlighet.
En gång talade de därom.
Det var strax efter förmiddagsrondeu.
» Har ni feber? » frågade fru Holt vänligt.
» Nej! » tårarna kommo henne i ögonen, » men jag är så lycklig!
Han tog mig i hand i dag också, så frågade han hvad jag läste och tog emot ett par af mina blommor!
Ni tycker väl, att jag är bra löjlig? » » Inte det minsta.
Jag förstår det såväl. » » När man ligger så här dag efter dag, all- deles overksam, när man sätter sitt hela hopp till en människa, när man bara längtar efter hans ankomst, efter hvarje ord från hans läppar, blir det snart som om ingen mer äa han fun- nes i hela världen.
Jag tycker han ser ut som en apostel — tycker ni inte det? » » Jo — • — » svarade fru Holt dröjande.
Hon träffade honom i umgängedifvet, där han var en al a * * I annan i Det var söndags förmiddag, Fru Holt, som fått tillåtelse att bli insläppt hvilken tid på dagen som helst, ehuru hon ej hade någon af patienterna i privatrummen att besöka, hade med sig några präktiga mörkrö- da och gulbleka rosor.
Det var ljust och friskt i korridorerna, där ett par fönster stodo öppna för att insläppa den ljumma vårluften.
Da manliga konvalescenterna i sina hvita och ljust blårandiga dräkter vandrade i sia korridor och de kvinnliga iförda sina ännu fulare kläder i sin, medan sköterskorna i svarta klädningar, hvita mössor och förkläden gåfvo söndagsstämning åt det hela.
Ronden pågick och fru Holt, som ville vänta öfver den för att gå in, gick också af ooh an i korridoren.
Vid en af sofforna borta på » kirurgen », där hon ännu aldrig varit, stodo tvänne unga ele- ver bredvid » brickan », en stor träskifva med uppstående kanter och handtag, hvilken bars efter läkarne allt efter som de gingo från sal till sal.
Här funoos instrument, salvor, subli- mater, förband, creolin med flere ansiseptiska medel.
För en kort tid sedan skulle hon fasat vid åsynen däraf.
Nu erfor hon i stället en kän- sla af trygghet vid betraktandet af alla de hjälpmedel vetenskapen har i beredskap till lin- dring ooh hjälp.
» Skulle jag kunna få se operationsrummet? » frågade hon en af eleverna, en vacker ung flicka af god familj, i b vars ögon lästes en okuflig energi, parad med kärlek Ull det kall hon valt.
» Det är ingenting som hindrar — men kom då genast. »
LPiJJi 168 Det var nästan högtidligt att stå därinne i det helt hvita, glatta rummet med dess släta ytor, där eldstaden ej ens sköt fram ur väggen, och där stora sköljslangar liksom desinfek- tionsugnen i rummet innanför talade om, hur hvarje damkorn eller sjukdomsfrö fick sin snara död.
I rummets midt hängde tre elektriska glöd- lampor — som kunde förstärkas med eu fjär- de — nästan ända ned till operationsbordet, hvilket stod därunder, öfverhöljdt med gult vaxtaft.
Här inne hade mer än en genomgått sitt lifs svåraste stund, och härifrån hade ännu flere ut- gått räddade till lif och lera.
Fru Holt hade svårt att ej gråta.
» Har någon operation nyligen ägt rum? » frågade hon.
» I går. » » Var den svår? » » Hon går inte igenom — men det var ett sista försök! » » Hvem var det? » » Fröken Dahl. » Fru Holt bleknade, och händer blef- vo kalla, medan en smärtsam känsla klämde ihop hennes hjärta.
I ett nu var hot ute ur rummet, vid ett af de öppna fönstren, fl imtande efter luft.
I detta ögonblick kände bon sig rent af kroppsligt illamående.
» Ligger hon inte på sin vanliga plats läogre? » frågade hon.
» Jo 1 Hon ville inte opereras på annat villkor.
Hun skulle på » kirurgen » förstås — men det gör ju ingenting, när hon ändå skall dö. » » Får jag gå in? » henne3 TiäsfSrSrif.
R e d i g e r a s af Sophie Bidray mottagas med Linge.
tacksamhet.
Logogryf.
mt för kort sid sedan blickat upp med likgiltig- het eller rädsla, och där hon nu tyckte sig ha inhämtat läror för lifvet.
Utanför sken sken solen, medan träden knop- pades och människorna myllrade fram och äter på gatorna, söndagsklädda och glada.
Hon drog floret tätt för ögonen ocl.
spände upp sitt parasoll för att dölja, att hon käm- pade med gråten — En half timme senare gick öfverläkaren pä medicinska afdelningen förbi henne och hel- sade på sitt vanliga förbindliga, älskvärda sätt.
Ett par gula och röda rosor stucko fram ur knapphålet, och hon visste med eus, hvarifrån han kom.
Att han däremot ej visste eller vär- det och innebörden af den gåfva han erhållit, det kände hon med bitterhet.
» Gärna, men hon har ej mycken reda på sig. » Elin låg på ryggen, med knäppta händer och tillslutr.a, insjunkna ögonlock.
Hennes ansikte hade undergått en märkbar förändring, vidrördt som det var af dödens finger.
Hon sof ej, men tycktes vara för matt att lyfta ögonen och likgiltig för allt.
Så låg hon länge, medan fru Holt stod framför henne, djupt gripen.
Plötsligt slog doften af rosorna emot den döende, och hon såg upp med en undrande, spörjande blick, som hade hon varit långt borta i en helt annan värld och känt sig främ- mande för allt därutanför.
Fru Holt lade blommorna i hennes vissna- de hand.
» Tack! » hviskade hon matt, medan erinringen om hvad som förljufvat hennes li- dande och fyllt hennes inre värld med skön- het och glädje spred ett förklarande skimmer öfver det gulbleka ansiktet.
» Tack!
Men — ställ dem i glaset — så de ej vissna. » Fru Holt gjorde, som hon bad, och åter slö- tos de trötta ögonen, medan lifvets och dö- dens tväkamp utkämpades i ett människohjärta.
När fru Holt reste sig för at gå, slogos de mörka ögonen upp ännu en gång, medan ett vackert leende spelade öfver de bleka läp- parna.
» Han lofvade komma upp ännu en gång — för min skull!
Hvad är klockan? » » Half ett. » » Dä kommer han snart! » Leendet dog b~rt, och ögonen slötos åter.
Fru Holt smekte hennes händer, hvilket hon ej tycktes märka, o ?h gick långsamt genom korridoren, utför trappan.
På gården stannade hon och vände sig om.
Dar låg den stora steumassan, till hvilken hon aDade R ä t t e l s e.
Ett t r y c k f e l i s i s t a n u m r e t a f I d u n få v i h ä r m e d r ä t t a: s i d.
1 5 4 3: d j e s p a l t e n, i p o e - m e t: Skollofskolonien, 3:dje strofens 4:de versrad, s k a l l s t å måsen i st. f. m å n e n.
Innehållsförteckning.
Annie Besant.
(Med porträtt).
— Lifvet är mer än maten; af Hanna Kamfce.
— K o m du åter, äkta glädje!
A f Snorre.
— K v i n n o n a m n.
— T v å böcker.
— Madonna Suzon; skiss för Idun af Ina Stockenstrand.
— I n t e r m e z z o; ofter Swinburne af Sigrid Elmblad.
— Uogkarlshusball: af En af de erfarna.
• — U r notisboken.
— Teater och musik.
— Sjukhusinteriö- rer: skisserade af Wilma Lindhé.
(Slut.)
— Tidsfördrif.
E n kötträtt, uppfunnen visst i Skåne.
E t t t i n g, b e a t ä m d t till att l i d a slag.
K o n t o r s t e r m, v i från l a t i n e t l å n e.
E n sak, h v a r s a r b e t e kallas » t a g ».
Stafvelsegåta.
Ett r- träd, s o m helgats åt själfva N e c - ken.
E n v ä k t a r e ö f v e r l a g o c h rätt.
B l a n d i n d i a n e r ett s e g e r t e c k e n.
H v a d d e n t ö r vara, s o m gissar lätt.
Erland.
Jag Och Att Ett Jag Men Och Af Jag Som Och Jag är ett l e k v e r k, s o m g ä l l e r f ö g a, till m i n u p p g i f t j a g oftast fått ställa fram i n f ö r b a r n e t s ö g a brokigt virrvarr af syner blott.
b l a n d a r färgerna till e n f ö r a, s a k n a r d o c k ej all h a r m o n i, en o c h a n n a n h a r t r o t t s i g b ö r a t i n g e n skåda e n bild d ä r i.
g r a n n a m ö n s t e r i b l i n k e n ritar, h v a r o c h en kan m e d l ä t t h e t s e, — s ö n d e r h a c k a d i elfva bitar — k a n e n m ä n g d utaf g å t o r g e.
S å t. e x.
h u r plär m a n kalla E o l ö s r y c k t del a f ett s a m m a n h a n g?
H v a d h ö r d u ofta i t k o g e n skälla, D ä r nyss din glädliga visa k l a n g?
E n ö s t e r l ä n d e r n a s fagra d o t t e r.
H v a d utan eld m a n ej g ä r n a k a n.
S a k, s o m b e g a g n a s v i d h ö s t e n s slätter.
H v a d m å n g e n haft till sin b a n e m a n.
P e r v a r en d r ä n g, så h u r t i g o c h g l a d.
A n n a var täck som dagen.
Och ibland vårens b l o m m o r o c h blad Satt h o n e n g å n g i h a g e n.
R&lt;itt s o m d e t v a r, k o m P e r d i t o c k s å, B l o m m o r n a gula, b l o m m o r n a blå H ö l l han i den brynta näfven.
I b l a n d d e m m i t t hela ä f v e n.
Den till s k ö n A n n a, s o m satt d ä r r ö d, R ä c k t e han m e d d e o r d e n: » B l i f m i t t m i t t andra i lust o c h n ö d.
O c h fast j a g ej p å j o r d e n, Ä g e r m i t t första, d e t m i t t d u blif, D å b l i r j a g rik för h e l a m i t t l i f!
» O c h h o n det lofvade m e d glädje.
Ä r v ä l d ä r v i d n u m i t t tredje.
småbarn bruka b å d ' sent o c h tida.
H v a d m a n b ö r taga i v a c ra h a n d.
E n stad (s o m blifvit b e r y k t a d v i d a F ö r n å g o n snedhet) i söderns land.
5 MATTONS Extra raffinerad amerikansk 1 3 1 2 6: g ö r ej så u n d e r a r b e t e t!
5 2 4 3: ofta b r u k a d t latinskt o r d, 3 4 2 6: h ö r till b e k l ä d n a d e n, 3 6 2: » » bostaden, 2 4 5: » » optiken.
svensk rätt.
Kalla 3 4 5 6 7 8 9 1 0 11 12 13 14 15 bal-trä-ge-grö-ninna-landmur-ron-vic-go-lin-ky-bet-rod-or-val-en-rich-ria lind-gam- pä-ta nov-han-grön-ni-man-blad-do-ske-mond-sand-kul-fa-hamn-to-ria-burg-tet.
Af dessa stafvelser b i l d a s 15 o r d, s o m insättas i d e uppifrån o c h n e d å t r u t o r n a så, att e n b o k s t a f k o m m e r i h v a r j e ruta.
De 15 o r d e n ä r o: 1) Stad i S v e r i g e, 2) e n allmänt f ö r e k o m m a n d e kruk- v ä x t, 3) e t r ä n g i n s t r u m e n t, 4) e n b e r ö m d k o m p o s i t ö r, 5) stad i N o r d a m e r i k a, 6) t u l l s t a t i o n i mellersta S v e r i g e, 7) s t o r ö, 8) ett slags material till s n i c k e r i a r - b e t e n, 9) stad i E u r o p e i s k a R y s s l a n d, 1 0 f r n n t i m m e r s u a m n, 11) e n a f f o r n - t i d e n s m e s t f r a m s t å e n d e h ä r f ö r a r e, 1 2) m y t h o l o g i ä k t a n d e v ä s e n, 1 3) s t o r fransk p a t r i o t, 1 4) e n universitetsafdelnirjg, 1 5) stad i R y s s l a n d.
Äro o r d e n funna, b i l d a d e b o k s t ä f v e r, s o m k o m m a i d e m e d p u n k t e r ut- m ä r k t a fälten i o f v a n s t å e n d e figur ett k ä n d t o r d s p r å k.
Hildegard.
i G!
A M i A i G T L 1 2 3 4 5 6: En 2 ler, lie, 11, etter, er, et, le, lek, rik, lit, eter, liter.
våg- Aritmogryfen: Qöthe — Tas$o.
ters, H u s s, Ebro.
3 2 4 5: G å r på vatten, 1 2 3 6: s k å n s k favoriträtt, 1 Ett m y n t, s o m gäller i zarens rike.
H v a d m e s t i v r å a m a hvarftals står.
H v a d ej kan u n d v a r a bra sin l i k e.
E t t slag af d i k t v e r k.
H v a d l ö p a får.
I.
I!
andra motsvarande lodräta o c h räta r a d e r n a b i l d a s a m m a o r d.
Två Hvad I 1 VI I- I I Charad.
Sifferlogogryf.
sorters fisk.
H v a d m a n sällan h i n - ner.
F ö r f r a m å t s k r i d n i n g e n h j ä l p så g o d.
S i t u a t i o n, d ä r m a n ej s i g finner Just v a n l i g t v i s v i d d e t bästa m o d.
IT A i S T Ifyllningsgätan: K A B Y L E R N O R D K A P S I J, L W O T C A K E L O B E L I S K A R I Z O N A S O L V E I G E L A R S 1&gt; A Erna.
K. Bokstafsfyrkant.
Bokstäfverna i nedanstående kvadrat s k o l a o r d n a s p å d e t sätt, att d e h v a r - Gent, ödla, C Mosaiken: 1) Vårdag, 2) ångbät,: i) rädisa i) leksak, 6) ömsint.
6) krokan.
Lösningar.
Ijigogryfeii: Elektricitet; k e l, cirkel, ek, litet, ett, tre, r e k, kitt, lik, kil, lektrice, titt, 1 lådor, innehallande S A L O N G S - O L J A!
Inkommer 2:ne hermetiskt slutna cisterner, Fotogen.
— Ensartadl Vattenklar!
Rökfri!
rymmande tillsammans 37 liter.
Q jp| R.
Talrika Matton, S t o c k h o l m, ombud i landsorten.
