# ID: svediakorp-per962
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1894
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,058
# sentences: 581
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Fredagen den 6 april 1894.
N:r 14 (329) Prenumerationspris pr är: Idun ensam kr.
I d u n s M o d e t i d n i n g jämte k o - lorerade planscher » I d u n s M o d o t.
utan k o l.
p l.
... » 5: — 4: 50 3: — Byrå: K l a r a v. K y r k o g a t a 7, 2 tr. A l l m.
telef.
6 1 4 7.
P r e n u m e r a t i o n sker å alla post- anstalter i riket.
Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
R e d a k t i o n s s e k r.
i J. Nordling.
Tryckeri Aktiebolag.
7:de årg.
Utgifningstid: hvarje Iduns helgfri fredag.
Lösnummerspris 1 5 öre (lösn:r endast för kompletteringar) Annonspris: 35 ö r e p r n o n p a r e i l l e r a d.
F ö r » Platssökande » o. » Lediga platser » 25 ö r e f ö r h v a r j e p å b ö r j a d t t i o t a l s t a f v.
U t l ä n d s k a a n n o n s.
70 ö r e p r n o n p.
- r a d.
C o n s t a n c e Wachtmeister.
Den dam, hvars por- trätt vi i d a g med- dela våra läsarin- nor, har under sin väx- lingsrika lefnadsbanä g j o r t sig k ä n d i v i d a o c h vidt skilda sam- hällskretsar i de olika länder, där h o n lefvat o c h verkat; m e n h v a r t h o n än k o m m i t o c h i hvilken egenskap h o n än uppträdt, hafva hen- nes personliga älsk- värdhet och öfriga framstående egenska- per tillvunnit henne allmänt erkännande o c h tillgifna vänner.
S o m en h ö g t uppsatt mans h ö g b o r n a m a k a var h o n en p r y d n a d för de sällskapskretsar h o n då tillhörde; s o m en hängifven o c h allt uppoffrande arbetare på människokärlekens och en u p p h ö j d världs- åskådnings rika fält har h o n förvärfvat sig en plats i ledet bland de mänsklighetens ban- brytare, hvilkas namn gå till eftervärlden.
E n särskild anled- ning till intagande af grefvinnan W a c h t m e i - sters bild i vårt bil- dergalleri ligger däri, att h o n n y l i g e n efter många års frånvaro under en månads tid (fästat S t o c k h o l m.
Grefvinnan W a c h t - meisters fullständiga namn är Constance G e o r g i n e L o u i s e de B o u r b e l de M o n t p i n - con.
Hennes föräl- drar v o r o markisen de B o u r b e l, f o r d o m an- ställd i franska diplo- matien, o c h Constance Bulkeley.
Ätten de Bourbel är en af de äldsta i Frankrike.
Bosatta i Normandie alltsedan midten af 900- talet, hafva dess med- l e m m a r åtskilliga gån- g e r g j o r t sig b e m ä r k t a i Frankrikes häfder, till e x e m p e l under L u d - v i g X I V, d å en R a o u l de B o u r b e l d e l t o g i nere fälttåg o c h blef u p p h ö j d till markis.
C o n s t a n c e de Bour- bel f ö d d e s i Firenze i Italien den 28 mars 1838.
R e d a n som barn blef h o n föräldralös o c h skickades då till E n g l a n d till sin m o - ster, mrs Bulkeley, för att uppfostras.
H o s h e n n e tillbragte h o n sin b a r n d o m o c h u n g d o m, till dess h o n år 1863 blef gift m e d sinsyssling, g r e f v e C a r l Wachtmeister, dåva- r a n d e svensk-norsk mi- nister i L o n d o n.
H o n f ö r b l e f i L o n d o n i tre år, flyttade sedan till
IDUN 106 En allvarlig verksamhet K ö b e n h a v n, då h e n n e s m a n blifvit för- flyttad till m i n i s t e r p o s t e n därstädes, samt år 1868 till S t o c k h o l m, då g r e f v e W a c h t - meister blef utrikesstatsminister.
Redan år 1871 blef h o n änka, m e n kvarstå n- n a d e flere år i S v e r i g e, v a n l i g e n tillbrin- g a n d e vintern i s ö d e r n f ö r sin bälsas skull.
År 1879 b ö r j a d e g r e f v i n n a n att g ö r a spiritistiska studier, sedan h o n h o s sig själf m ä r k t a n l a g f ö r c l a i r v o y a u c e o c h m e d i u m s k a p, m e n efter två års forsknin- g a r å detta o m r å d e u p p h ö r d e h o n där- med, enär h o n fann det b å d e otillfreds- ställande o c h farligt f ö r hälsan.
A r 1881 g j o r d e h o n först b e k a n t s k a p m e d teoso- fisk litteratur; h o n k ä n d e sig allt m e r a tilltalad af detta- l ä r o s y s t e m o c h blef m e d l e m af teosofiska s a m f u n d e t samt har alltsedan ä g n a t sitt lif åt teosofisk verk- samhet m e d en ifver o c h h ä n g i f v e n h e t, s o m s ö k a sin like.
H o n k ä n d e sig m y c - ket d r a g e n till m a d a m e B l a v a t s k y s geni- aliska p e r s o n l i g h e t o c h lefde t i l l s a m m a n m e d h e n n e u n d e r m å n g a år, först i W i i r z - b u r g o c h O s t e n d e, sedan i L o n d o n.
S o m en n ä r a vän b i s t o d h o n h e n n e u n d e r alla de svåra p r ö f n i n g a r, s o m d e t teosofiska samfundets stiftare h a d e att utstå, o c h d e t k a n t r y g g t påstås, att d e t finnes få personer, s o m så v ä l k ä n d e m a d a m e Bla- vatsky, som g r e f v i n n a n W a c h t m e i s t e r.
V i d Blavatsky-logens sammanträden kunde m a n v a r a viss på att få se g r e f v i n n a n s vän- liga anlete, o c h alltid h a d e h o n n å g o t af intresse att f ö r t ä l j a o m sin så v a r m t af- hållna o c h v ö r d a d e v ä n o c h lärarinna.
Sin v e r k s a m h e t i L o n d o n f ö r d e n teo- sofiska saken — o c h d e n är g a n s k a bety- d a n d e — har g r e f v i n n a n u t ö f v a t u t a n att i n t a g a n å g o n officiel ställning i n o m sam- f u n d e t; h o n har f ö r e d r a g i t att arbeta en- dast som enskild p e r s o n.
U n d e r m a d a m e B l a v a t s k y s l e f n a d s k ö t t e h o n ensam e n vidlyftig korrespondens m e d en m ä n g d p e r s o n e r i skilda länder, s o m ö n s k a d e erhålla u p p l y s n i n g a r a n g å e n d e samfundet, o c h det var ej o v a n l i g t, att h o n o m kväl- larne fann p å sitt s k r i f b o r d en p a c k e af o m k r i n g t j u g u b r e f att besvara.
Men sin h u f v u d s a k l i g a v e r k s a m h e t har h o n haft p å teosofiska b o k f ö r l a g e t s k o n t o r i n:r 7 J) uke Street, A d e l p h i.
H v a r j e m o r - g o n v i d n i o t i d e n har g r e f v i n n a n u n d e r e n f ö l j d af år färdats den l å n g a v ä g e n m e l l a n L a n s d o w n R o a d (senare A v e n u e R o a d), där teosofiska h ö g k v a r t e r e t är be- läget, o c h D u k e Street, o c h där satt h o n vid sin pulpet till k l o c k a n fyra eftermidda- gen.
D å h o n m o t t o g affären, var den i upp- lösningstillstånd, m e n n u har h o n b r i n g a t u p p den, så att d e n i c k e endast b ä r sig m e d e n o m s ä t t n i n g af o m k r i n g 5,000 p.
st. (9 0, 0 0 0 kr.)
årligen, u t a n k a n äfven un- derhålla två b o k h å l l a r e o c h ett p a r kvinn- liga biträden.
G r e f v i n n a n W a c h t m e i s t e r har b i d r a g i t med en d e l uppsatser till d e n teosofiska litteraturen o c h har n y l i g e n u t g i f v i t en b o k u n d e r titel: » M i n n e n af H.
P.
Bla- v a t s k y; en beskrifning af d e förhållan- den, u n d e r h v i l k a H e m l i g a L ä r a n ned- 1894 f ö r s o n a r a l l t i d till s i s t n i e d l i f v e t.
Jean Paul.
skrefs. » D e n n a b o k är n u öfversatt till svenska o c h u t k o m m e r j u s t i dessa dagar. "
G r e f v i n n a n W a c h t m e i s t e r är o c h har varit v e g e t a r i a n o c h absolutist u n d e r d e senaste f j o r t o n åren.
T i l l sitt y t t r e är hon af m e d e l l ä n g d, har b l o n d t hår o c h blå ö g o n, h e n n e s r ö s t är b e h a g l i g o c h hela h e n n e s p e r s o n l i g h e t har n å g o t syn- nerligen t i l l d r a g a n d e.
H e n n e s arbetsför- m å g a t o r d e ej öfverträffas af n å g o n i n o m det teosofiska samfundet, o m ej af A n n i e Besant.
H o n är f ö r n ä r v a r a n d e tillsam- m a n m e d mrs B e s a n t stadd på e n resa i I n d i e n, i afsikt att n ä r m a r e lära k ä n n a det m ä r k v ä r d i g a land, där civilisationens v a g g a stått, o c h d e t f o l k, b l a n d h v i l k e t det storartade s y s t e m af p å en g å n g fi- losofi, r e l i g i o n o c h v e t e n s k a p, s o m kallas teosofi, haft sin upprinnelse.
" Att hushålla för ungkarl ... " f en tid, då kampen för tillvaron m e d hvarje dag blir hetare, då äfven på de nya ba- nor, som blifvit kvinnan öppnade, träng- seln blir allt större, kan ju den fråga, hvilken ligger antydd i det citat ur ofta förekommande platsannonser, s o m vi sett som rubrik, vara förtjänt af att upptagas o c h i någon mån ut- redas.
Många unga flickor stå helt visst spör- jande o c h tvehågsna framför den.
De ifrågavarande platserna synas, som sagdt, ej sällan annonserade i tidningarna, o c h att döma a f de talrika svar, hvilka, efter hvad det påstås, å dessa annonser inflyta, äro de högt skattade.
Onekligen erbjuda de ock stora förmåner: förträffliga lönevillkor, ej obetydlig frihet o c h själfständighet m.
m.
, hvarför det ej bör väcka förundran, vare sig att en eller an- nan ung kvinna, som innehar den a f ingen af- undade ställningen att i främmande hus gå frun tillhanda, i en sådan plats tror sig se slutet på sina svårigheter, eller att någon stac- kars flioka, s o m står u t a n hem o c h utan det nödvändiga lifsuppehället samt på grund af en öfvervägande huslig uppfostran egentligen ej duger för i c k e husliga sysselsättningar, i sin nödställda belägenhet tillgriper detta lefvebröd, om det bjudes.
- Svarta sjön.
• * fjf gungfly innesluten sin djupsvart klara våg i ödemarken ensligt tjärnen breder.
Förirrad under jakten jag honom en gäng såg, fast ingen stig nu mer till honom leder.
Och hvem vägar bestrida, att det verkligen finns unga flickor, hvilka med heder kunna bestå i här åsyftade lefnadsförhållanden?
E x - empelvis tänker j a g mig, att sådana skola göra det, hvilka under tryckande omständigheter hunnit tidig mognad o c h för hvilka lifvets Rundt om har skogseld härjat, sa långt som blic- allvar är mer bekant än barndomens ysterhet; ken ser, sä o c k andra, hvilka under uppväxten tillsam- och dödens askgrå färg åt marken gifvit; mans m e d bröder o c h i umgänget med dem skelett af jättefuror i dyn ha stupat ner och hvitnade af sol och skurar blifvit.
och deras kamrater förvärfvat en viss käokhet i sitt sätt att vara jämte en rätt nyttig känne- Blott ödslig hemskhet möter den häpne vandrarns syn: dom o m det manliga släktet, så att de hvar- en kolnad skog förvridna grenar sträcker ken beundra männen s o m några högre väsen, som knotigt magra armar i ångest upp mot skyn — hvilka lätt kunde rubba deras lugn, eller en spöklik anblick, som förstämning väcker.
anse d e m, på grund a f vanliga fel o c h lyteo, hemfallna åt fördärfvet.
Hafva då dessa flic- Hvart lif af fruktan gripit från denna trakt syns fly, kor, utom de erforderliga praktiska kunska- där nu blott dyster lystnad tung tycks rufva: ej vandrar mer en snäppa på gungflyns svarta dy, perna, det m o d, som tarfvas för att sätta sig ej hörs bland träden kuttra mer en dufva.
öfver » h v a d folk pratar », o c h den kraft, som höfves att bära förödmjukelsen a f att ett eller an- Dock, lyst. '
— Ett skri helt plötsligt från skogssjöns nat h e m stänger sina dörrar för dem o c h att våg mig når — i mångens ögon en viss skugga faller öfver ett skri så sällsamt vildt och skyggt tillika — dem, i samma stund de antaga plats hos en ett skri så gränslöst dystert, att det med bäfvan slår ogift herre, så må de då på detta arbetsfält och hemlig rysning, som först sent vill vika.
— förskaffa sig sitt dagliga bröd, för så vidt detta på andra håll vägras dem o c h de först Ah, det är ju allenast en kolsvart ensam lom, som simmar där pä tjärnens dunkla vatten!
inhämtat nödiga upplysningar rörande den Han skriar, när han finner dess våg så död, så lom, » hyggliga ungkarlens » karaktär ooh vandel.
och blickar ned i djupet, mörkt som natten.
— Förtalets pilar m o t den rena skola återstudsa mot den, s o m afskjutit d e m.
Den svarta, döda skogssjön en gång jag skådat blott; dock står han ständigt tydlig för mitt minne.
Men därhän o c h ej längre gå vi i medgif- Fast sc ' n den tiden många och länga år förgått, vande.
T y m e d förmånerna af dessa platser förunderligt han fängslar än mitt sinne.
äro parade stora faror, hvilka ej uppvägas af de förra.
S o m regel måste det framhållas, att Och än på dig han öfvar en trolsk och dunkel makt, de ej passa för unga flickor och ej böra an- du mänskoskygga, grubbelmörka hjärta, tagas a f d e m, åtminstone på den sedliga nivå som Ivifvelsjukans tärsot lik vådcld ödelagt, nutidsmänniskan ännu befinner sig.
G o d t kam- hvars sång mest liknar lommens skri af smärta.
ratskap, fritt.
från kurtis, man o c h kvinna Edv.
Hammarstedt.
emellan, är ett mål, m o t hvilket vi sträfva, och som vi pä en del områden, glädjande att erkänna, redan se förverkligadt, men s o m på en del andra troligen dock aldrig blifver an- Förr klang här trastens visa i stilla aftonstund och orrens locklon ljöd bland höga tallar.
Nu råder pinsam tystnad, där döden gjort sin rund.
Den svarta sjön man tjärnen allmänt kallar.
1894 nat än en d r ö m.
D e t vi här sysselsätta oss med hör till d e m.
Man kan ej nog varna de unga för vädorna i denna kinkiga ställning, där kvinnan dels är b e r o e n d e, dels också så- som löntagare, äfven i bästa fall, i någon mån underordnad, o c h där hon ej äger annat skydd än sig själf, om hennes » h u s b o n d e » skulle glömma den aktning han är henne skyldig, och där hennes eget hjärta lätteligen skulle kunna spela förrädarens roll.
Törhända in- vänder man, att en klok ungkarl väl dock ej med ens ett ögonkast vill förnärma den unga ärbara kvinna, som i sig förenar de dubbla egenskaperna af en omsorgsfull o c h ärlig hus- hållerska o c h en glad o c h angenäm värdinna, ty han måste väl förstå, att det då strax skulle heta: » adjö, min h e r r e!
» Detta » adjö, min herre » tager sig emellertid m y c k e t bra ut på papperet, men torde ej sällan i praktiken falla sig mindre lätt.
Hvarthän?
o m intet föräl- drahem eller annat därmed jämförligt står henne öppet.
Faran af obesvarad kärlek där- emot lämnar jag därhän.
D e n är egentligen ej större i dessa än i hvilka andra lefnadsför- hållanden som helst.
D e n själfantändliga kan fatta eld i en teatersalong, på gatan eller hvar och när som helst, men, enligt min tro, finns det ej något öfvervägande flertal af detta slag af kvinnor.
V a r e det emellertid långt från mig att vilja förneka tillvaron af ungkarlar med allvarlig o c h solid karaktär, hos hvilka en ung kvinna skulle kunna vara trygg för allt, som ens tillnärmel- sevis hade sken af kurtis eller närgången upp- märksamhet; men just i den omständigheten att i annonserna ofta anhålles om porträtt, t y c - kes ligga en antydan, att man b ö r vara pä sin vakt.
A r det blott fråga o m en ordentlig husfru, som förstår sig på mat o c h kan sköta ett hem samt därjämte är nog verserad att presidera vid ett middagsbord, hvad betyder det då väl, om hon är vacker eller ful?
de platser, o m hvilka är tal, tillkom- ma den mognade kvinnan och på grund af hennes praktiska erfarenhet o c h öfvade för- stånd af henne bäst skötas, vill väl ingen be- strida.
O c h då äfven d e, som hunnit ett stycke längre fram på lifvets bana, väl böra äga rätt att existera, hvarför då ej åt dem lämna dessa sysslor, för hvilka de i alla afseenden äro långt mer lämpliga än de u n g a?
Be3in- nom, huru mycket färre möjligheter till utkomst, som, jämförde med de senare, finnas för de förra!
F ö r öfrigt, gamla blifva snart nog äf- ven de yngsta, o c h det behöfs i sanning in- gen så synnerligt tålig väntan för att börja upptäcka de förargliga strimmorna vid tinnin- garna.
F ö r att nu ej tala om den värdighet, en äldre kvinna hunnit förvärfva, följa m e d henne, om hon är g o d, hemtrefnad o c h en viss stämning; hon har erfarit o c h upplefvat en hel del, hon har mer innehåll än den unga och följaktligen mer att säga.
E n klok o c h redlig ungkarl skall därför, då han väljer vär- dinna i sitt hus, helt säkert föredraga ett äl- dre fruntimmer framför en ung flicka.
IDUN 107 vill undvika C h a r y b d i s.
H v a d som på afstånd ter sig lockande, kan på närmare häll blifva tämligen obehagligt, o c h ofta nog besannar det sig, att den, som i otålighet afkastar ett kors, får ett tyngre i dess ställe.
I en familj är hon, på få undantag när, skyddad o c h likställd med barnen i huset; hon vet ej ännu hvad det innebär att ensam kämpa ute i brottsjöarna.
Hvilken välsignelse, som ligger i ordnade fa- miljeförhållanden, uppskattas ej alltid tillräck- l i g t; de torde förefalla mången ung människa träkiga, men, väl löst från banden, skall hon, därest hon är en sedlig karaktär, önska dem tillbaka igen.
Mot fördomarna, denna uråldriga fiende till ett bättre, som hämmat så många g o d a ansat- ser i världen, är det hvars o c h ens plikt att strida, o c h ehuru vi redan hunnit en frigörelse från dera9 välde, hvilken, särskildt hvad angår det för unga flickor passande, jämförd med det slafveri, under hvilket våra m o r m ö d r a r våndades, i sanning är märklig, återstår oss likväl ännu m y c k e t att öfvervinna.
M e n vi må akta oss att i en alltför vidsträckt tillämp- ning eller i upplösande afsikt använda ordet fördom.
Missbrukadt är detta ord ofta.
Det finns vissa konventionella råmärken, hvilka ej böra borttagas, hvilka klokheten bjuder oss att ej öfverskrida.
V i l l man ställa sig opartiskt till den fråga, som här varit före, måste man erkänna, att allt icke vore godt o c h väl, blott man lyckades rubba en, som det kan tyckas, trångbröstad, gammaldags uppfattning af det passande, utan att vi här befinna oss inför ett sluttande plan, där visserligen en o c h annan kan hålla sig uppe, men där det stora flerta- let skulle skrida utför.
Vare nu detta mitt anspråkslösa inlägg i en fråga, som visserligen ej saknar sin aktualitet och stora vikt.
Önskligt vore, att någon med egen erfarenhet yttrade sig i densamma.
Ellen Bergström.
Att H v a d nu särskildt beträffar den unga kviuna, som i en främmande familj, måhända under tårar, äter ett knaggligt brödstycke o c h vid läsningen af någon ungkarls annons efter vär- dinna börjar fantisera öfver, huru förträffligt det vore att, i stället för den knappa löneu, kunna förtjäna några hundra kronor om året, i stället för att bo i barnkammaren, hafva sitt eget vackra rum, i stället för att lyda o c h gå en matmoders ärenden, själf blifva den sty- rande och befallande, upprepar jag till varning för henne det ofta citerade romerska ord- språket: den råkar lätt ut för Scylla, s o m En musikalisk " At Home " i London.
Bref till Idun.
London i mars.
et var mr o c h mrs L a w s o n, som sändt inbjud- ning till en » At Home » i deras ståtliga hus vid Grosvenor Square.
Mr L a w s o n, ehuru ännu en ung man, har redan flere år varit medlem af par- lamentet, hvilket naturligtvis betyder, att han är en i vida kretsar känd och ansedd man.
H a n är därtill såsom ägare af Daily Telegraphe — en af Londons förnämsta tidningar — innehafvaren af en årlig inkomst, som torde uppgå till omkring en million kronor, Grosvenor Square — i distriktet Mayfair, en af de gamla aristokratiska stadsdelarne — har ej ännu delat öde med sina samtida: Russel Square, Bedford Square, Bremswick Square m.
fl., att dess hus från sitt forna höga anseende sjunkit ned till nivån af » boarding bouses » (pensionat).
Dessa squarer med sina solida 100 till 200 år gamla hus och vackra inhägnade planteringar äga något un- derbart tilltalande.
Husen bilda liksom en ram och bakgrund till de väldiga plataner, almar, ka stanier m. m., som höja sina kronor öfver busk- hagar, sammetslika gräsmattor och lysande blom- steranläggningar.
De tyckas drömma om forna tiders glans, om högaristokratiska tillställningar, lysande ekipager med visitklädda damer, kuskar i allongeperuk och pudrade betjänter, o c h lefva nu på sina minnen — en stilla o c h indragen ålder- dom.
Grosvenor har, som sagdt, ännu till stor del kvar sin aristokratiska prägel.
Hertigen af VVest- minster, hvilken s o m bekant är ägare till en myc- ket stor del af Londons areal, har sitt palatslika » town residence » här i närheten.
Vid vår ankomst finna vi dörrarna öppna, och gästerna strömma in i stor mängd.
Redan i den yttre vestibulen äro väggarne, ofvan de höga ek- panelerna, beklädda med dyrbara gobeliner.
Här afläggas ytterplaggen, hvilka mot kontramärke mottagas af betjäningen o c h instoppas i afdelade, för tillfället inflyttade hyllor.
Alla gästerna förses men musikprogram o c h an- modas att stiga upp i salongen i första våningen.
I inre vestibulen möter man den präktigt skulpterade ektrappa s o m leder dit upp.
Trappuppgångens väg- gar äro djupt mörkröda o c h på desamma är anord- nad en vacker porslinssamling; därofvan, på en af trappafsatsens långväggar, hänger en gobelin af ofantliga dimensioner.
Afsatsen prydes för öfrigt af dyrbara skåp, växter och blommor.
Här står värden själf o c h tar emot sina gäster samt vär- dinnan innanför salongsdörren.
Sedan gästens namn utropats, » skakas hand » och man intar sin plats bland de täta stolsrader, som äro utsatta för åhörandet af musiken.
Värdinnan är en ung, vacker och ståtlig dam, iklädd en dekoletterad hvit atlasklädning med fina broderade kvistar och silf- verpaljetter på bröst, puffärmar o c h kjolsvolang.
Hon bär en bröstbukett af röda rosor, och ett di- amanthalsband af ofantliga solitärer blixtrar pä hennes hals så, som endast briljanter kunna blixtra.
Vid hennes sida står deras dotter, en liten täck flicka på 6 år, iklädd en graciös crémefärgad, vec- kad klädning med äkta spetsar.
Salongen har den vanliga tvådelningen.
Den främre delen, ett mycket stort rum, har fyra fön- ster (husets bredd), medan den bakre har endast tre fönster, men är ett ännu djupare rum.
Den främre salongen är redan fylld af gäster, och vi få plats i den stora dörröppningen mellan bägge rummen.
Här kan man både väl höra musiken o c h se såväl gästerna som rummen.
Allt är hållet i stilen från medlet af 1700-talet, vid hvilken tid huset byggdes.
Gardiner, dörrförhängen och väggfält äro af yppersta ljusblå sidendamast; dessa fält äro infattade i förgyllda lister samt skulpterade guirlander o c h festoner på crémefärgad botten.
Taken, hållna i samma färg i flere nyan- ser, äro synnerligen vackert dekorerade.
Tvänne stora kristallkronor i hvarje rum och diverse lampet- ter sprida ett behagligt ljus, medan höga fotogenlam- por eller mindre dylika på bord — allt med ofant- liga, mycket artistiska skärmar — gifva ett däm- padt färgadt sken här och där i rummen.
På kakelugnsafsatser och bord stå utsökt vackra ser- visprydnader, o c h alla möbler äro i Louis XVI stil.
Gästerna ha snart samlats — omkring 230 till antalet — o c h musiken tager sin början.
Arti- sterna utgöras af tvänne sångerskor, madame Esty och miss Evans, sopran o c h alt, samt en tenor och en baryton, mr Harley o c h mr Clive, äfven- som violinisten mr Duloup.
De vackra sångnum- ren — solos, duetter och kvartetter — blifva lifligt applåderade o c h omväxla med särdeles väl utförda violinstycken, allt med pianoackompagnement.
Mr CIive ' s lifliga jaktsånger o c h komiska irländska sånger tyckas särskildt slå an.
När programmet — jämte några da capo-num- mer — är genomgånget, efter en och en half timme, anmodas gästerna att i ett par afdelningar stiga ned till » supper » i salen.
Tvänne långa bord digna af fat, uppsatser och kuverter för omkring lOO personer, o c h här på stående fot vid borden eller framme på golfvet intages en fin supé, bestående af inlagd lax.
kyck ling med skinka, kotletter (chokolad- elter pistacie- färgade), tunga samt gelé eller crémer, engelska jättevindrufvor, äpplen m. m.
Dryckerna utgöras af rödvin, kaffe och te.
Alla rätterna äro kalla och bära prägeln af att komma från en första klassens » cook and confectioner » (kock o c h s o c kerbagare).
Vid vanliga Londontillställningar tillgår på så vis att en dylik herre tillkallas, får veta, hur många gäster som väntas, och i hvad stil anordningarna önskas, såväl hvad mat som de- korering beträffar, hvarefter priset uppgöres.
På den utfästa dagens morgon komma last- vagnar med allt s o m behöfves, och o m några timmar är allt inburet och ordnadt af vana hän- der, växter o c h blommor, porslin, silfver, duktyg, bord och stolar jämte alla matanrättningar.
Trapp- afsatser förvandlas till palmhus, balkonger till luftiga tältrum, hela huset omskapas, om så behöf- ves, borden dukas och blommor anordnas, o c h s o m genom ett trolleri är allt i ordning att mottaga gä- sterna.
Dagen därpå komma samma skickliga o c h " ana arbetare att hämta lånta varor och återställa allt i sitt forna skick.
Hvilket bekvämt sätt för värd- och husfolk!
» Men hvad det måste kosta, » säger säkert mången.
Ja, det är nog sant, men så ger man ej i allmänhet dylika tillställningar, utan att ha råd därtill.
Det är ej så vanligt h ä att » en ann måste vara lika god som en ann », om tillgångarna tillåta det eller icke.
r
IDUN 108 En mr Lawson och hans gelikar kunna tillåta sig dylika tillställningar o c h mera sådant.
Det är bättre att ge arbetsförtjänst än penninggåfvor, bättre låta penningen cirkulera än lägga den på kistbotten.
Må blott hvar o c h eu lefva efter sin inkomst och med förtänksam omsorg om sin och de sinas framtid.
Anna Fleetwood-Derby.
Konung Oscar I:s grindpenning.
En liten s a n n s a g a, berättad af L.
S.
I. et var en vacker julidag på 1830-talet.
Solen sken varm öfver TuUgarnsviken, medan en och annan stråle silade sig igenom de täta löfkronorna i parken.
Utanför kungs- gården rådde lif och rörelse.
Den stora gårdsplanen krattades jämte alla gångarne utanför densamma samt vägen ned till det nymålade badhuset ute på udden.
Inne i de kungliga gemaken hade ock » storstädning » ägt rum: allt var luftadt och fint och färdigt att emottaga de höga gäster som väntades.
I trapporna syntes redan en och annan livré- klädd lakej med kännarblick öfverskåda det hela för att tillse, det ingenting vore glömdt.
Utanför grinden till den långa allén hade en stor skara ungdom samlat sig.
En präk- tig äreport var upprest, med kransar af eklöf och ängsblommor.
Visaren på slottsuret pe- kade redan på 6, och nu kunde man när som helst vänta de kungliga vagnarne.
Närmast grinden stod bland den bidande ungdomsskaran en liten flicka med ljust hår och klara, blå ögon, en äkta nordisk typ.
Hon tycktes vara omkring åtta eller nio år, men öfver hennes ansikte låg ett drag af all- var vida öfver åldern.
Hon hade stått på samma plats en lång stund, med blicken oaf- låtligt riktad utåt landsvägen.
Därifrån när- made sig vid detta lag en åldrig man med grått hår, yfviga mustascher och militärisk hållning, ehuru ryggen var något böjd.
Han stödde sig mot en grof käpp, men på bröstet bar han medaljen för tapperhet i fält.
» Se där kommer korpral Björn, » utbrast en af de unga männen, småleende mot gubben.
» Nu få vi väl höra något om kriget 1814, medan vi vänta på det höga herrskapet. » » Åh nej, » svarade den tilltalade, » korpral Björn har nog reda på mer än de strider, i hvilka han själf varit med.
I dag skulle jag vilja berätta något, som tilldragit sig här vid Tullgarn på den stora ofredens tid, och då var det andra tider i våra trakter än hvad det nu är.
Visserligen var jag inte med, ty så gammal är jag inte, men jag har berättel- sen från min far, som var uppfödd här under kungsgården och själf var med i leken. » Ungdomen, som alltid gärna lånade sitt öra åt den språksamme gamle, slog genast en ring omkring honom och lyssnade begärligt till den utlofvade berättelsen.
» Det var 1 7 1 9, » började han, » då ryssen for fram här i skärgården och härjade och brände hvar han kunde.
Här i socknen fanns då en prost, som inte var rädd af sig, och som kunde ta kommandot lika bra som en kapten.
Han hette annars Scharf, om ni vill veta det.
Nog af, när han hörde att ryssen var i annalkande, sammankallade han skär- gårdskarlarue, intalade dem mod och inmön- strade de raskaste under sin klockares befäl på spetsen af en udde i TuUgarnsviken.
Själf bivuakerade prosten hos sina gossar.
På an- dra sidan viken posterade han klockarens bror med några raska bussar.
Och nu ska ' ni få höra, huru finurligt han sedan bar sig åt.
Jo, kan man bara tänka, han samlade ihop en stor mängd militärhattar och satte dem på buskarne utmed stranden, så att det från sjön såg ut, som hade det varit en hel här af soldater.
» När ryssarue med ett par båtar nalkades land afskötos några gevärssalvor, som träffade sitt mål och fällde flere af fienderna.
Med detsamma blåstes i stridslurarne, och signalerna fortplantades af ekot från klippa till klippa.
Manskapet upphäfde väldiga stridsrop och de talrika hattarne visade sig på afstånd såsom lika många krigsmän.
Den gången blef rys- sen lurad.
Han tog för gifvet, att han hade en stor truppstyrka framför sig, och drog sig tillbaka det fortaste han kunde, och på det sättet räddades den här trakten På andra håll däremot — » Här afbröts berättaren af ett Ijudligt rop: » Nu komma de, » och upp störtade hela ska- ran för att bugande och nigande, med hurra- rop och blomsterkastning hälsa kronprinsen Oscar och hans sköna gemål, kronprinsessan Josefina, som i första vagnen nalkades grin- den.
Framför dem satt den lilla sexåriga prinsessan Eugenie.
I de följande vagnarne åkte de unga prinsarne samt damer och her- rar hörande till uppvaktningen.
Kronprins- paret hälsade vänligt åt alla sidor, grinden öppnades, och åt den lilla flickan, som så tåligt behållit sin plats vid densamma, kastar kronprinsen med träffsäker hand en half specieriksdaler.
En sådan vacker penning hade det fattiga barnet aldrig sett förr, och att den verkligen var hennes hade hon till en början svårt att fatta, men då modern vid hennes återkomst till det torftiga hemmet, i den lilla stugan under kungsgården, sade henne att så var, utbrast hon: » Mor, då vill jag gömma den tills jag blir stor, och aldrig, aldrig för- störa den. » Under de många sköna sommardagar, som följde på den vi här skildrat, fick den lilla flickan mången gång öppna grinden för kron- prinsen, som ofta ensam ströfvade omkring i skog och mark och tycktes njuta af den landt- liga friheten.
En dag hände det, att han till- talade den lilla, som genom sina förståndiga och frimodiga svar snart tillvann sig hans synnerliga bevågenhet, så att hon fick till — låtelse att gå fram till slottet och se på de furstliga barnens lekar i parken.
Om detta sommarlif på Tullgarn berättade i en långt senare tid prinsessan Eugenie följande: » Mina gladaste barndomsminnen an- knyta sig till somrarne på Tullgarn.
Där fingo vi lägga af åtminstone en del af hof- tvånget och lefva mera fritt.
Prinsarne byggde fästningar ute i parken, vi lekte krig och in- togo dem.
Jag var då också krigare, än general, än simpel soldat, och ådagalade lika mycket mod och tapperhet som någon af brö- derna.
Kanske är det dessa många gosslekar under min uppväxt, som gjort att jag aldrig blifvit riktig kvinnlig, » tillade den milda fur- stinnan, som i saun kvinnlighet torde haft få sina likar.
Till följd af den furstliga tillåtelsen stod lilla Hanna en dag i sin snygga, rena bom- ullsklädning i parken och betraktade på afståud prinsarues muntra upptåg.
Efter en stund fick^den lilla prinsessan syn på henne och skyndade genast, med den vänlighet som 1894 hela lifvet var ett så utmärkande drag hos henne, fram till flickan, fattade henne vid handen och sade uppmuntrande: » K o m och sek med oss. » Och den, som icke lät säga lig detta två gånger, vav det fattiga barnet, som utan tanke på någonting annat än leken öfverlämnade sig åt stundens fröjd.
Men när hon denna aftöu kom hem till modern och omtalade, huru » öfverväldigande roligt » bon hade haft, tillade hon med djupt allvar: » Jag önskar — ja, jag önskar, att jag en gång kunde göra den lilla prinsessan någon glädje! » Att plocka de vackraste blommor hon kunde finna och däraf binda små anspråkslösa bu- ketter åt prinsessan blef därefter lilla Hannas angelägnaste sysselsättning, och fann hon några riktigt mogna smultron eller skogshal- lon, var hon ej sen att bära dem fram till slottet, där prinsessan oftast egenhändigt tog emot dem och då gärna underhöll sig en stund med den språksamma flickan.
Så förgick den lyckligaste sommar i lilla Hannas lif.
Men när hösten kom och träden började skifta i rödt och gult, såg hon med tårfylld blick, huru de stora vagnarne från slottet åter ilade ut genom grinden och lands- vägen framåt mot den långt, långt därifrån belägna hufvudstaden.
D å var sommaren slut äfven för Hanna, som i tacksamt minne dock gömde den sista afskedsnicken af prin- sessan och sakta upprepade sin gamla önskan: » A c k, om jag en gång kunde göra den lilla prinsessan någon glädje! » Våren står för dörren.
.
.
åren står för dörren.
.
.
med sin bukett af blåa sippor i handen stiger han in i våra hem, och med uppriktig glädje hälsa vi den käre gästen.
Ar någon allas favorit, så är det väl han, och vi riktigt täfla om att först få mottaga hans visiter.
Hvar helst han kommer, beredes honom bästa platsen.
Oemot- ståndlig är han verkligen också, den unge man- nen, och för för hans minsta leende klarna alla ansikten.
En smula bortskämd dessutom, det är kanske obestridligt, ej minst af damerna — men det är ju så svårt att neka honom något.
Hvilket godt hjärta har han dock ej!
Gäller det att gå omkring och mana väl för andra, för de små, för de olyckliga, för de fattiga och betryckta, då är han outtröttlig, och i bättre händer kan icke ett sådant uppdrag läggas.
Man blir så innerligt glad, bara han stiger öfver tröskeln, att man sannerligen ej nänns sluta till hand och hjärta, äfven om han kommer i litet °mått » tiggarärenden ».
Det är dock aldrig för sin egen fördel han talar — det känner man.
I dag har han välvilligt åtagit sig att besöka våra kära läsarinnor i en sak, som de ofta förut visat ett varmhjärtadt intresse — nämligen för våra små fattiga skollofskolonisters räkning.
Och under sådana omständigheter vågar redak- tionen nära den gladaste förtröstan om resul- tatet.
Genom frivilliga bidrag från våra läsarin- nor har, som kändt, under hvardera af d » senaste somrarna tillfälle beredts för ett tjugu- tal små fattiga och klena Stockholmsbarn att efter den långa mörka vinterns skolarbete till- bringa en glädjefull och stärkande sommar- sejour i skärgården — en förmån af oskattbar
IDUN 1894 betydelse för dessa barn från urmodiga, glädjefattiga h e m.
M e d förenade krafter hoppas vi äfven i år blifva i stånd att ut- sända £må till eder, I det uppväxande släk- &amp; ^&amp;&gt; tets mödrar och uppfostrarinnor, jag med detta vänder mig och hoppas, att I mån skänka mig en stunds uppmärksamhet.
J a g hade dock ej något emot, om edra män bakom eder rygg blickade på dessa rader, när I läsen d e m — tvärtom.
D e redan vunna erfarenheterna under- lätta anordningarna till de ungas kropps- liga som andliga fromma.
V i äga färdig den kostsamma uppsättningen af sängkläder och husgeråd — några kompletteringar endast kunna möjligen bli behöfliga.
O c h då vi därtill påräkna att få lägga ledningen i samma goda händer, som hittills framgångs- rikt skött uppdraget, kräfves endast, att våra läsarinnors intresse lika kraftigt som förr träder till, för att vi redan på förhand kunna hysa det bästa h o p p o m företaget.
Våren har D U k o m m i t, snön har smält bort och naturen börjar morgna sig ur vinterns dvala.
A l l a, så väl unga s o m gamla, skola ut o c h af det friska vår- vädret; isynnerhet gäller detta barnen, som instängda under de duskiga vinterdagarne, behöfva ljus och glädje för att frodas, kunna växa starka o c h lifskraftiga.
njuta S o m en grundplåt för insamlingen ha vi att lägga dels något öfverskolt ifrån i fjol, dels 100 kronor, som vi nu som vanligt själfva teckna.
D e minsta bidrag mottagas tacksamt.
Ingen, som något kan offra, skall draga sig undan — det är vår vissa öfvertygelse.
Alla inflytande bidrag redovisas Stockholm i april 1894.
Redaktionen i Idun.
af Idun.
Lillian Sanderson.
å vårt land o c h vår hufvudstad i dessa dagar gästas af en världsberömd kvinn- lig storhet på sångens område, nämligen fru Lillian Sanderson, ha vi trott att den frej- dade gästens bild b o r d e vara välkommen för våra läsarinnor.
I m o r g o n, lördag, försiggår hennes första uppträdande inför svensk musik- publik, o c h till detta få vi återkomma i nästa nummer.
F ö d d i Milwaukee i Nordamerika, uppväckte Lillian Sandersom redan såsom ganska ung flic- ka beundran genom sin sympatiska, klocklikt ljufva röst.
När hon om söndagarne deltog i kyrkokören, voro alla platserna upptagna.
H o n kom till Tyskland för att där fortsätta sin ut- bildning och åtnjöt professor Stockhausens i Frankfurt am Main vidtberömda undervisning.
Bland alla sångerskor, hvilka under de se- naste åren uppträdt, har knappast någon haft en jämförlig framgång med Lillian Sanderson.
Hennes namn b l e f snart bekant vida utöfver Tysklands gränser, och dess rykte b l e f m e r a lysande med hvarje år.
Hvarhelst hennes tour- néer dragit fram, ha publikens hyllning o c h furstarnes utmärkelser följt d e m.
- Drottningen af Rumänien, » Carmen S y l v a », tillhör hennes allra ifiigaste beundrarinnor, o c h konungen af Danmark har nyligen förärat henne guldmedalj för vetenskap o c h konst.
Senast har hon af- slutat en triumffärd genom Ryssland, känne- tecknad af en sällsynt framgång.
D e n n a framgång är dess högre att värdera, som konstnärinnan ej lär blända g e n o m någon ovanligt stor röst, utan fastmer g e n o m sin ut- omordentliga föredragningskonst.
Sålunda skrif- ver Berlinerkritiken bland annat: » H e n n e s spelare.
Mwljet är en egen skollofskoloni.
Men vårdagarna flyga så fort, o c h inom kort är sommaren här.
Insänden därför, ärade läsarinnor, oförtöfvadt edra bidrag till Redaktionen af Idun, Stockholm, i postanvisning eller postsparmärken (ej fri- märken).
V i d försändelsen bör tydligt an- gifvas, att densamma är afsedd för - » Iduns skollofskoloni ».
109 Ä f v e n den mest försiktige vågar släppa ut sina barn, ty nu är man ej rädd för att de ömtåliga plantorna skola förkylas.
D e t är rättl U t med barnen, de behöfva luft och l e k l O c h barnskaiorna skynda, fria från allt tvång, ut till våra promenadplatser, till kyrkogårdar o c h ö p p n a, fria där sandplaner och gångar finnas att tillgå.
O c h så skall det l e k a s!
M e n h v a d?
— F o r d o m såg man jublande, muntra skaror roa sig med de uppfriskande, stärkande, hälsobrin- gande lekarne: » jägare o c h h u n d », » h ö k o c h d u f v a », » t a f a t t », samt de mindre våldsam- m a: » kurra g ö m m a », » h o p p a hage » o c h hvad de nu allt heta.
Men n u!
P å frågan, hvad skola vi l e k a?
— om man ens frågar — blir svaret: » spela kula. » H ö r ni: ej leka, utan spela kula.
ställeD, föredrag fängslar åhöraren på ovanligt sätt ge- nom det känsliga, hjärtliga själslifvet, genom den verkligt mästerliga behandlingen af uttalet i förbindelse m e d tonen.
D e t är ej blott det rent musikaliska uttrycket, hvilket sålunda hänför, det är hela personen m e d sin högst individuella prägel, som oemotståndligt medde- lar sig åt åhöraren.
H u r sällan talar ej en verkligt utpräglad individualitet till oss pä konserterna, hur ofta får man ej vara nöjd med m ö d o s a m t instude- rade lexorl Visserligen har fru Sanderson också studerat m y c k e t, men hon har ej blott lärt, utan det hon ger, har hon förvärfvat så- som andlig egendom o c h sjunger ur sitt eget hjärtas djup såsom fågeln uti s k o g e n.
» M e d detta n u m m e r följer till Iduns samtliga postprenumeranter 1 Sverige ett prof nummer af Iduns Modetidning jämte den densamma åtföljande Handar- bets-Basaren.
Denna modejournal, s o m onekligen är den största, eleganlaste o c h rikhaltigaste i Skandinavien, är på samma gång äfven den billigaste.
Från den 1 april till årets slut kostar Iduns Modetidning nämligen endast 2 kr.
25 öre, befordringsafgiften inberäk- nad.
Aprilnumret, s o m är fylldt med vår- och försommarstoaletter, är redan färdigt.
Skäl torde sålunda vara att genast skynda åstad o c h prenumerera vid närmaste post- anstalt.
Ingen annan modetidning i Skandinavien har nått en så vid- sträckt spridning som denna.
D e fria, glada lekarne, som förr skänkte rosor på kinderna, hafva urartat till spel — och hvilket spel sedan!
Se er omkring, hvart I gån, där sandgångar finnas, är marken betäckt med ritsar ooh fi- gurer, mest trianglar o c h cirklar m. fl.
besyn- nerliga tecken.
K n a p p t en bit mark på några alnars b r e d d är fri från d e m.
Man vore nästan hugad utropa: » E t t tidens t e c k e n!
» men j a g vill hoppas, att så ej är fal- let, men här måste snart o c h kraftigt gripas in, för att det ej skall blifva det.
Den ytlige betraktaren kan finna det vara ett oskyldigt nöje, att barnen » spela k u l a », men om vi se närmare på saken, är det ej sä.
Detta kulspel, som nu fortgått ett par tre år, har nära nog utvecklat sig till en e p i d e n i, och från arla morgonstund tills solen gått ned se vi, hvart vi vända oss, barn sysselsatta därmed.
» L å t barnen roa sig, de behöfva det så väl, » säges det m e d all rätt, men — se också till, hvarmed de roa sig.
K n a p p t ha de hunnit ut, så gäller samtalet kulorna, o c h framme på lekplatsen tagas de genast fram.
En rits, en cirkel eller triangel uppritas, och spelet begynner.
L å t o m oss betrakta triangelspelet.
E n kula lägges af medspelarne, som vanligtvis äro tre, i hvar sitt hörn af triangeln, och deltagarne teka o m, h v e m som skall begynna.
D e n, hvars kula k o m m e r närmast, börjar.
Han eller hon sätter sig i nedhukad ställning, söker rockera den kula i triangeln, s o m är närmast, och stöta ut den ur triangeln; lyckas spelaren, är den roc- kerade kulan hans.
Så fortgår spelet, tills alla kulorna äro vunna, och den, som fått mest, är vinnaren o c h behåller sin vinst.
O c h just däri ligger faran — man spelar lyckligtvis icke om penningar — men kulorna äro pennin- gars värde.
Hvarje vunnen kula är en orsak
IDUN 110 till glädje, hvarje förlorad till sorg.
Detta spel är helt enkelt en naivare form af biljardspe- let, som ledt så många unge män på afvägar, o c h denna lägre grad af spel kan, när barnet börjar mogna, lätt föra det till en mera ut- vecklad - t — till biljarden — till spelhusen.
P å detta sätt utveklas spelpassionen så små- ningom, o c h får gossen eller flickan fortsätta därmed, kunna de vid 10 års ålder vara verk- liga små spelare.
D e t låter hemskt och synes sedt för mycket i svart.
M e n nej, jag har sett så mycket däraf och studerat det så pass, att jag blifvit fullt o c h fast öfvertygad o m, att vi här Btå inför en fara, s o m i tid b ö r förekommas, för att i c k e det uppväxande släk- tet skall blifva slaf under en af de fruktans- värdaste bland laster - — spelpassionen.
För att då ej ens tala o m den fysiska fara som ligger däri, att spelet hela tiden föres i ned- hukad, h o p k r y m p t ställning m e d ansiktet tätt intill marken, hvarifrån det upprifna dam- met och stoftpartiklarne inandas o c h lägga sig på lungorna, där de kunna bilda frön till en af människosläktets farligaste sjukdomar — lungsot.
S o m ett belysande exempel kan jag nämna, hur j a g en m o r g o n hörde friska, klingande skratt genom fönstret från den bredvidliggande kyrkogården.
D e t var j u b e l o c h lek därnere bland barnskaran, o c h det gjorde godt att höra dessa glada utrop och muntra, skallande skratt.
D e t lektes h ö k och dufva.
H u r det var, så förklingade skratten o c h de muntra utropen tystnade.
H a d e barnen försvunnit?
J a g g i c k fram till fönstret.
Nej, det hade de icke, men leken var slut — spelet börjadt.
J a g stod en stund och såg på.
Lystnad i blickarne, passionerade åtbörder och då o c h då ett för- bittradt utrop, när någon tappade.
Plötsligt k o m m o två i gräl o m en kula.
H v e m hade vunnit d e n?
Från gräl till knytnäfvarne — jag ville ej åse styggelsen längre, utan vände mig bort.
I början lek o c h skratt — slutet spel o c h slagsmål.
J a g tror mig nu med detta hafva framvisat, hvad jag åsyftat, ooh ber er, I mödrar o c h fä- der, sen efter i edra barns fickor, o c h, jag är viss därpå, i 90 fall af 100 skolen I finna kulor.
K u l o r, kulor o c h k u l o r!
T a g bort d e m, krossa d e m, o c h, hvad bättre är, krossa äfven alla halfväckta begär efter spelet o c h spelets retning.
P å hvad sätt detta skall ske, må hvar och en själf afgöra, ty hvarje mor o c h far känna bäst sina barn.
Afvärj det hotande onda i tid, och manen edra barn till uppfriskande, hälso- bringande lekar, där sinnet göres spänstigt samt hugen varm och ädel, där alla eggande, de då- liga karaktärssidorna smekande element äro främmande.
Barnen behöfva leka, och leka skola de, ej spela.
A l l a vilja vi väl se ett sundt, rättänkande och kärnfriskt släkte växa upp omkring oss, ty det är det, som en gång skall leda vårt land, vårt folks öden i nästkommande tid.
Ragnar Kock.
Så går det till.
Han tog ett ömt farväl utaf sin lilla skatt, t Min älskling, om del händer, att Jag ute blir i kväll, ett bref jag hem skall skicka. » * Min vän, » hon svarar, vgör dig ej besvär, Det helt och hållet öfverftödigt är, Jag brefvet redan sett uti din ficka. » • Snor re.
1894 Bort m e d fläcken!
Tabell för ut agande af allehanda slags fläckar ur olika tyger.
Är Är fläcken tyget af: af: Färgadt Bomull ylle Terpentin, benzin, tvättas efter med tvål Oljefärg, hartz, fer- nissa Siden Hvita v a r o r Tvättas försiktigt med benzin, ether, tvål Terpentin, benzin, tvättas efter med tvål Med mycket stark sprit (95-gradig) Stearin Fett Tvålvatten eller Varmt tvålvatten Benzin, krita, äggula, Tvålvatten eller i vat- ammoniak magnesia, ammoniak, ten upplöst soda ether Rost, vanligt bläck Upprepad tvättning med citron- Knappast ännu något Förtunnad saltsyra; medel kändt.
Eller syrelösning (yllet får ej vara omsorgsfull efter- känner någon något?
tvättning efterfärgadt) Alizarinbläck Förtunnad lösning af vinstens- Förtunnad lösning af Vinstenssyra.
Ju äl- syra (ej alla färger tåla vid vinstenssyra, myc- dre fläck, dess star- ket försiktigt kare lösning detta) Rödt bläck, växtfärger frukt, Tvättning med varmt eller ammoniak tvälvatten Försiktig tvättning med Varmt klorvatten, svaf- tvål el.
fuktning med velångor, kernmjölk ammoniak Teer, vagnssmörja Ingnides med svinfett, insåpas Ingnides med svinfett, Tvål, terpentin, om- får ligga, tvättas se- och lägges åsido; senare om- växlande med vat- dan efter med ben- växlande tvättning med vatten ten zin och spolas från och terpentin afvigsidan grundligt med vatten Lut, kalk Fläcken fuktas med vatten och gnuggas därpå försiktigt Tvättning med vatten med förtunnad cictronsyra Tvättas först endast med kallt vatten, efteråt med varmt Socker, blod, ägg hvita, gummi, lim Valnötskal, syra garf- Allt efter tygets känslighet tvättas med starkare eller Koncentrer.
vinstens- förlunnadt klorvatten, omväxlaude med vanligt vatten lösning, varmt klor vatten Syror, ättika, frukt- Ammoniak, dock måste man lämpa efter tygets ömtå- Vanlig tvättning med varmt klorvatten el- lighet och färg, hur stark eller utspädd lösningen bör syror ler vatten vara U P notisboken.
Drottningens vårplaner.
Drottningen af- reser omkring den 15 instundande dennes till Honnef vid Rhen, där hon, som bekant, vistades ett par månader under våren 1892.
Honnef är en station i närheten af Bonn, ej långt från Nassau, där drottningens nära fränder äro boende.
Vid drottningens ofvannämnda vistelse därstädes be- bodde hon med uppvaktande i närheten af sta- tionen Honnef en prof. Schaffbausen tillhörig större villa.
Efter återkomsten från Rhenprovinserna lär drottningen för några veckor komma att vislas å Sofiero, till dess, omkring den 11 juli, färden ställes till Norge och Skinnarböl vid Kongsvinger, där hon under de senaste åren lillbragt någon del af sommaren. "
* • • ' \ Furstefrämmande i kungaborgen, Dan- ska kronprinsparet och prinsessan Louise afresa o m måndag till Stockholm för att gästa vår ko- nungafamilj.
Slottets nya gästvåning, där de höga gästerna s o m vanligt skola ha sin bostad, har börjat iordningställas för mottagandet.
• SO:e födelsedagen — dödsdag.
Annandag påsk afled i Kulla i Hult stiftsfröken Kristina Amalia Maria Klingspor på sin 80:e födelsedag.
Hon var dotter af löjtnant E.
A. Klingspor och hans maka, grefvinnan Magdalena Fredrika Frölich.
* Fredrika Bremer-förbundets dräktre- formförening höll förliden fredag sitt årsmöte.
Af berättelsen framgår, att under året flere nya modeller utarbetats, bland annat en turistdräkt, en kolt för ettåriga barn och underkläder för da- mer.
Styrelsen erhöll full ansvarsfrihet.
Till sty- relse för följande år valdes fruarna Bendixon, Bolin., Gyllander, Kronberg, Palme och Scholan- der och till deras suppleanter fruarna Cederschiöld och De Geer samt fröknarna Bergman och Palm- qoist.
Till revisorer valdes fröknarna Anna Kruse och Betty Hirsch och till revisorssuppleanter fru Nyström och fröken Bonnier.
Af Fredrika Bre- mer-förbundet valda ordinarie styrelsemedlemmar äro fruarna Berg, Linder och Gyldcn samt deras suppleanter fru Jolin och fröken Lindhagen.
Föreningens alla modeller, bland hvilka märkas utstyrsel för späda barn, koltkläder, skoldräkt, sport- och turistdräkt, finnas hos fröken-Josephine Ohlson, Blasiiholmstorg 14, Stockholm.
Våra förfäders - » enkelhet » — ett hundra- årsminne.
Den 1 april 1794, alltså för hundra år sedan, trädde den bekanta, af Gusta » IV Adolfs förmyndareregering utfärdade » öfverflödsförord- ningen » i gällande kraft öfver hela landet.
Enligt denna var det förbjudet för manspersoner att bruka manschetter och krus af spetsar: frun- timmersklädningar fingo icke förfärdigas af kam marduk och så kallad linons, mollnettelduk eller flor.
Gardiner voro också alldeles förbjudna.
Vägg- fasta möbler samt sängar, soffor och stolar fingo icke förses med äkta förgyllning; ej heller var det tillåtet att med hel- och halfsidentyger eller sil- kessammet bekläda sådana husgerådssaker, väg- gar, vagnar och slädar eller till sådant bruka sil- kesfransar, snören, band eller något af silke gjordt o. s. v. Ett undantag gjordes dock för officerarne, » som lagligen äga bruka sådant till sin munde- ring ».
Böterna för öfverträdelse af förordningen voro 6 riksdaler 32 skillingar för första och dubbelt för andra gången.
* Affärsöfverlåtelse.
Almedahls fabriks Jör- såljningsmagasin, beläget i Brunkebergs hotell härstädes och sedan många år tillbaka välbekant för den köpande allmänheten, har från den 1 den- nes upphört med sin verksamhet.
Försäljningen af de inom hela landet värderade fabrikaten har i stället från nämnda dag öfvertagits af den för Iduns alla läsarinnor välbekanta och välrenom- merade firman K.
M, Lundbergs Bosåttningsma- gasin, till hvars annons i detta nummer vi för öfrigt hänvisa.
IDUN 1894 Hundraåringens runa.
Tidigt i lördags morse afled Barkeryds pastorats äldsta medlem, Margareta Ahdersdotter på Ingarpsberg.
Gamla Margareta var född i Bästhult af Barkeryds för- samling den 10 fehruari 1795 af hemmansegare Anders Johansson och hans hustru.
Vid 17 års ålder ingick Margareta äktenskap med hemmans egare Sven Israelsson i Ormaryd.
Makarne ha haft fem barn, af hvilka fyra nu lefva och ha ut grenat sig till 5 led med tillsammans 115 med- lemmar, af hvilka omkring 80 äro i lifvet.
Sonen Sven Magnus, född 1816, flyttade 1836 till Ame- rika, led skeppsbrott vid framkomsten, men lyc- kades i utblottadt tillstånd rädda sig i land.
Ge- nom egen energi bröt han sig en bana, är nu en af Newyorks förnämste bankirer och anses vara ägare till en efter svenska förhållanden ofantlig förmögenhet.
in sig ett aktadt namn s o m en bland de främsta på sitt instrument.
De båda konstnärerna hafva, i stället för att konkurrera med hvarandra härstä- des, beslutit att tillsammans uppträda inför vår publik.
honom.
D e t var inte svårt att gissa sig till, hvad det var han sökte efter i hennes ansikte.
Någon lifligare stämniog b l e f det inte den kvällen.
V i följde A s p s i kluuga till deras port, men 0. från Upsala, välkändt från föregående uppträdanden, gifver konsert härstädes nu gingo E d v a r d o c h Aja ej ett stycke före söndagen den 15 dennes.
oss andra.
D e skildes, utan att ha fått tala ut hvad de hade att säga hvarandra.
Sångsä s l kapet D.
När vi sagt farväl åt E d v a r d s o c h hans hustru, följde jag A j a fram till hennes hörn.
Då jag tog henne i hand till g o d natt, frå- gade j a g: - se " Sanna kvinnor. "
I början på 1850-talet gjorde den nu aflidna en resa till Amerika, hvilken resa med dåtidens pri- mitiva kommunikationer varade ej mindre än ett hälft år.
Hon for på segelfartyg först till New- york, sedan till Galveston o c h därifrån efter oxar till Austin, där sonen bodde.
I Amerika uppe- höll sig Margareta i nära 2 år, hvarefter hon åter- vände till hemlandet.
Redan tidigt började hon på egen hand tillverka flossamattor i ytterst smakfulla mönster, för hvilka hon erhållit pris på fem utställningar inom lan- det, ja, äfven på världsutställningen i Filadelfia.
Under det Petter Jönsson i Träslända var riks dagsman, föranstaltade han att hon reste till Stock- holm, medhafvande sina mattor.
Han skaffade henne audiens hos Carl XIV Johan och drottning Desideria, hvilka tyckte så väl om mattorna, att de köpte dem.
Blifven änka år 1871, bodde Margareta mesta- dels i Lättarp till år 1874, då hennes i Amerika vistande son Sven Magnus inköpte det vackra sä- teriet Ingarpsberg i närheten af Nässjö station till änkesäte åt henne.
Nu flyttade den gamla dit, och äldste sonen Johan blef förvaltare på säteriet mot skyldighet att väl vårda modern, hvilket upp- drag han också troget utfört.
Vid sitt frånfälle hade Margareta varit sänglig- gande i något öfver sex år.
De sista två åren har hon varit nästan blind, men haft sina själs- förmögenheter någorlunda i behåll.
Två damer af koleriskt slag I träta råkade en dag Om något viktigt kan man veta; Och när de blifvit duktigt heta, Så häftigt ut den ena for: » Jag ville ej i dina skor För allt i världen vara. » » Nej, » hörs den andra genast svara, » Den saken kan man lätt förstå Utaf det enkla skälet bara, Att du dem aldrig finge pä. » Snorre.
» Nå, det? » mig har ni fått det nu, s o m ni ville ha » J a, » svarade hon, utan att tveka o c h såg rätt in i ögonen.
11.
Och nu — sex år efteråt — träffade jag dem alla tre på den lilla atelierfesten i Stock- holm, E d v a r d stillsam o c h inbunden som förr, R i c h e r t mera tvärsäker än någonsin, nygift o c h strålande af belåtenhet, A j a B o r g s t r ö m en smula grotesk o c h öfvermogen, men med anspråk på att allt fortfarande göra skäl för namnet Mun- tergöken.
Det har blåst många stormar sedan den där våren i Paris — spårlöst ha ej de sex åren gått öfver någon af de tre.
Aja.
Berättelse af Georg lYordensvan.
(Forts. o.
slut.)
Salongen ö p p n a d e sina portar o c b det var j u b e l oah glädje, förhoppningar, belåtenhet eller förargelse hos deltagarne o c h hån eller låtsad likgiltighet hos d e m, som ej fingo vara med.
E d v a r d s aftonstämning från ftirra sommaren hade fått en hedrande plats på cimaisen o c h vann allmänt erkännande som ett gediget o c h har som senaste repris upptagit godt arbete.
M e n K i c h e r t utställde på Indé- Donizettis komiska opera » Don Pas.quale », hvil- pendenternas exposition, där hans fantasier — ken gifves första gången i nästa vecka.
Ett af de mest lockande o c h värdefulla pro- » S y n e r o c h d r ö m m a r », som de kallades i ka- gram, som k. operan på länge haft, har på senare talogen — väckte uppseende g e n o m sina våld- tiden varit de båda operorna » Orfevs » o c h » På samt häftiga o c h skärande färgsammanställnin- Sicilien ».
Det har ock hvarje gång det gifvits gar o c h g e n o m de förklariuger, han skrif- samlat fulla hus.
vit på ramen, o c h där hans i afFekteradt barns- som nu mer än fyrtio lig teknik hållna gatbilder från Paris ådrogo gånger för fullsatt eller nära fullsatt salong gifvit h o n o m m y c k e n smälek.
Man skrattade o c h det vackra indiska skådespelet » Vasantasena », nedlägger detta snart, åtminstone för någon tid.
skämtbladen karrikeiade hans taflor, men han 1 dag fredag gifves för första gången G. af Geijer- b l e f åtminstone ej ihjältigen, o c h de sansade stams 4-akts-skådespel &gt;Högt spel ».
måste inedgifva, att det i alla fall var talang gaf i lördags kon- i galenskapen.
sert i Musikaliska akademiens stora sal inför en Sista kvällen, E d v a r d var kvar i Paris, visserligen ej fulltalig, men dock synnerligt intres- serad o c h tacksam publik.
Hr E:s eminenta för- hade flera af landsmännen samlats för att ön- måga som ballad- o c h romanssångare hafva vi ska h o n o m lycklig resa.
Norrmannen infann förut haft tillfälle framhålla, och att densamma sig också.
H a n hade en nyhet att berätta: äfven vid detta tillfälle gjorde sig förträffligt gäl- R i c h e r t hade rest till kusten i sällskap med lande, är det oss ett nöje att kunna konstatera.
Bland de utförda numren torde särskildt förtjäna Germaine, — ni vet, G e r m a i n e, den lilla un- att framhållas Schumanns » Röda Hanna », » Skatt- gen, som för en månad sedan öfvergifvit gräfvaren » och » Lejonbruden », Sjögrens » Berg- honom, för få att lefva » h i g h life » o c h åka i manden » samt Löwes » Odins hafsridt » och Mosz- Boulognerskogen m e d en amerikanare b r e d v i d kowskis » Mädchenaug ', Mädchenmund ».
Den en- gelska folkvisan » Three sailorboys » förfelade lika- sig o c h en negerpojke bak på vagnen.
Men ledes ej heller nu att framkalla det Iifligaste bifall. — nu hade ungen k o m m i t på bättre tankar, och Fröken Ek bidrog med några nummer, o c h fröken så hade herrskapet gifvit sig af för att tvätta Larson skötte ackompanjemanget, dock väl force- sig i hafvet.
radt.
— Ett särskildt erkännande förtjänar hr Elmblads fru (Toivo), välbekant för Iduns läse- Aja infann sig sent.
A t t hon föreföll ner- krets, för sina förträffliga öfversättningar af tex- vös o c h hennes skämt var uppjagadt o c h konst- ten till de flesta af sångerna på hennes mans ladt, var numera ingenting nytt, inte heller repertoar.
var det skarpa, något hånfulla tonfallet ovan- lofvar att varda af ligt hos henne.
J a g märkte, att E d v a r d såg stort intresse.
Utom fru Lillian Sanderson kom- på henne ett par gånger m e d denna iaktta- mer på densamma att uppträda pianisten Bern- gande b l i c k, som jag ibland lagt märke till hos hard Stavenhagen, hvilken i utlandet förskaffadt Teater och musik.
Kung.
l operan K.
Drama s ti ka teatern, Operasångaren Johannes E m l b a l d Konserten i morgon ö l rdag E d v a r d är bosatt i sin halfstora stad, är samhällets artist, sköter dess konstförening och styr sin skola.
D å han börjat någon större tafla, omtala stadens båda tidningar i aktningsfulla ordalag den märkliga händelsen — vid detta har han nu blifvit så van, att han numera knappt blir förargad däröfver.
A n t i n g e n han vill eller ej, måste han uppbära sitt rykte som en af stadens notabiliteter.
Om sommaren b o r han på landet o c h må- lar flitigt ute, lägger upp stora motiv, bredt och djärft, i starka, mustiga färger.
D å kan han vara glad o c h uppspelt för en dag eller tvä, leka m e d barnen o c h o m aftonen ro ut på sjön med hela familjen.
M e n när taflan ftr färdig, finner han den ofrisk och ' gjord '.
Den blir likväl o m t y c k t för det omsorgsfulla och på samma gång naturtrogna i studiet, den prisas för sin äkta svenska stämning, o c h den säljes för ganska billigt pris till en konstför- ening eller för ännu billigare till någon pri- vatman.
H a n är likväl en allt för ärlig konstnär för att det skulle falla h o n o m in att o c k r a på sin skicklighet.
H a n har h e m m a hos sig flere målningar, s o m, o m han helt lättvindigt full- bordade dem, skulle blifva både omtyckta o c h lätt säljbara publiktaflor, men det händer e j, att han släpper ut d e m.
När luften i det lilla samhället blir tryc- kande, gör han en tur till S t o c k h o l m, besöker K o n s t n ä r s k l u b b e n, träffar yrkesbröder, ser på hvad som för tillfället finns att se o c h vänder så h e m till sitt igen m e d intryck af, att det han sett eller hört ej burit vitne o m någon större lifaktighet, o c h att det måtte vara på andra platser än i S t o c k h o l m, man måste söka den konst, som pekar framåt.
I sin stad anses han vara en älskvärd o c h angenäm man.
H a n är gärna sedd i famil- jerna o c h ser gärna sina vänner hos sig.
H a n har två barn, o c h man har intet ondt att säga om hans äktenskap.
H a n s hustru är m y c k e t o m t y c k t af stadens öfriga fruar, hon är still- sam o c h anspråkslös o c h sprider aldrig ut nå- got skvaller.
H o n är alltid med sin man, då han vill ha henne m e d sig, o c h han tycks helt o c h hållet ha öfvervunnit sin gamla lust a Liflflrsäkrimjsbol.
N e w - Y o r k I 16 513,064,511 Lif räntor 18 t " * ber.
* på ålder.
kr.
&gt; 46,216.974 °Ä Tillg.
1 jan.
1893 Lifräntefond
IDUN 112 för att rymma, att söka ensamhet, då han vill vara ensam med sina tankar.
Han läser tidningarna på klubben, är m e d i rektorns virakvartett, intresserar sig för ti- dens frågor o c h talar gärna allvar m e d de allvarlige, är för öfrigt en h e d e r s m a D, som aldrig tänker på besväret, när det är fråga om att hjälpa andra, o c h som m e d j ä m n m o d — om också ej utan en glimt af bitterhet i sitt le- ende — ser, hur andra förstå att begagna sig af hans välvilja.
H a n tycks vara på väg att öf- verlefva sina stora fordringar på sig själf — o c h en dag skall han finna, att han är gam- mal o c h numera har sin plats bland de r e - signerade, bland d e m, som ha intet mer att vänta af lifvet.
M e d Aja B o r g s t r ö m hade han i kväll suttit o c h talat rätt länge.
E t t lugnt samtal mel- lan gamla vänner o c h kamrater, som träffas igen efter flere år o c h som gärna vilja höra, att det å ömse håll gått väl för d e m.
A j a hade stannat kvar i P a r i s allt sedan den där våren o c h hade slagit sig på att arbeta energiskt.
H o n b l e f sedan ej refuse- rad på salongen, o c h hon har fått medaljer på utställningar i franska småstäder.
Hennes målningar ha fortfarande mera kraft än fin- het, någon slags ursprunglighet söker man där förgäfves.
H o n är lika lefnadsglad som förr o c h har blifvit ännu mera ogenerad i sitt uppträdande.
H e l t unga herrar trifvas g o d t i hennes säll- skap, det hurtiga o c h kamratligt fria i hennes hela sätt drager dem till henne.
I fruntim- merssällskap trifs hon inte, o c h en o c h annan af de svenska parisiskorna undrar, om det är passande att umgås med henne.
Men de, s o m känna henne bättre, veta, att A j a är » för- Redigeras a f Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet Logogryf.
Mitt Det Och Men helas konstruktion jag icke vet, är uppfinnarns egen hemlighet.
därpå har han tagit ut patent.
alla kunna få den som — present.
Och se ' n blir äflan Och mycken täflan Om första priset — De andra äfven —.
På detta viset Jag väfver väfven.
Och i min randning En brokig blandning Jag här slår in.
Jag tror att ingen I hela bingen Så grann och skiftande blir som min.
Mitt första inslag blir den röda tråd, Som går igenom lifvets mörka våd Och ger den färg och glans och håll- barhet.
Ett namn uppå en annan tråd jag vet, Som mycket skiftar, Som än förgiftar, A n trefnad sprider.
Samt två som vandra I alla tider Bredvid hvarandra Och ömkan väcka.
Två till som sträcka Sig fram ur vrån Och bjuda hvila.
En som se3 ila I kapp med vinden med brus och dån.
I vårt planetsystem just numro ett.
Till hvad den en gång har ett snille gett Anledning att försöka fidna på.
Elt världsrekord han därvid tänkte slå.
Han har blifvit världsman, han talar ej mera så befallande högt; men hans öfverlfigsna håll- ning visar, att han känner sin ställning som förare o c h den nya konstens målsman.
Men bakom allt det affekterade finns hans talang kvar, o c h den skall väl förr eller senare taga ett fullgodt uttryck i hans arbete.
Någon verklig hängifvenhet har hon ej lyc- kats vinna — hon förblir den ständigt undan- skjutna, på samma gång som hon förblir den trefliga kamraten.
E n stark kärlek skulle samla henDes starka naturs möjligheter — nu plott- rar hon bort sina känslor i skämt o c h lek o c h söker ersättning för det hon går miste om i ett ifrigt arbete och ett fullt ut lika energiskt festande.
Hans unga fru — en rik grosshandlardotter — är m y c k e t söt o c h m y c k e t nätt o c h ser u p p till honom som till den betydande man han är.
När han lade sin arm beskyddande o m hennes skuldror, skrattade han sitt ung- domsfriska skratt, nöjd m e d henne och med sig själf.
» S k å l, A j a, tack för längesedan! » Hans starka röst hördes öfver det allmänna sorlet.
» I P a r i?
, du vet.
J a g var nära att bli kär i dig. » T y hennes lefnadslust är lika obändig som någonsin, j a, ännu mera stark nu, då hon känner att tiden o c h ungdomen gå henne ur händerna.
H o n skrattar mera ystert än förr.
M u n t e r g ö - ken förstår att taga lifvet från den glada si- dan, men M u n t e r g ö k e n har alldeles säkert en känsla af att hon ej blifvit hvad lifvet gifvit henne möjligheter att blifva.
» D e t var tur för din fru, att du inte blef d e t, » svarade Aja i sin allra glädtigaste ton.
H o n röker s o m en skorsten från m o r g o n till kväll, o c h nattvak är fortfarande hennes spe- cialitet.
När hon har fest — o c h det lär ej hända så sällan — börja de mest aftonsöm- niga gästerna troppa af redan klockan fyra, men de sista säga godnatt vid åttatiden eller stanna de kvar på frukost.
Sofva hinner man alltid göra, när man blir gammal.
Sven R i c h e r t har löften om att göra mjölk må Innehållsförteckning.
C o n s t a n c e W a c h t m e i s t e r.
(M e d porträtt).
— Svarta s j ö n; p o e m a f Edv.
Bammarstedt.
— » Att hushålla för u n g k a r l.
.
. » A f Ellen Bergström.
— En musikalisk » A t H o m e » i L o n d o n; b i e f till I d u n från Anna Fleetwood-Derby.
— K o n u n g Oscar I: s g r i n d p e n n i n g; e n l i t e n saDnsaga af L.
S.
I.
— V å r e n står f ö r d ö r r e n.
.
.
— L i l l i a n S a n d e r s o n.
(M e d p o r t r ä t t).
— S m å s p e l a r e; a f Ragnar Kock.
— S å går d e t till; af Snorre.
— B o r t m e d fläcken!
T a b e l l f ö r u t t a g a n d e a f a l l e h a n d a slags fläckar u r o l i k a t y g e r.
— U r n o t i s b o k e n.
— T e a t e r o c h m u - s i k.
— » S a n n a k v i n n o r »; at Snorre.
— A j a; b e r ä t t e l s e a f Georg Nordmsvan.
(Förta, o c h slut).
— Tidsfördrif.
i rikt mått infriat sina uppseende.
Han är ett Schackgåta.
(Efter hästens gång i schack.)
Om vi nu vända oss till djurens värld, Minst tre vi finna invid egen härd.
Samt tre i skogen, tvänne i det våta.
Och långbent en syns gå och ståta.
En lem hos haren.
Och en på staren.
Ett rop till Polle Ibland från drängen.
Och hvad fick Grålle A f piskeslängen.
I hvad de båda Ibland vi skåda.
Hvad dra ' de p å?
För kor en föda, är se din och mänsk natt blek bakom stig bäf blott matt lyser och 0 och en dag fram lighet ned och vau öken segna 30m om du släi- ten dig öknen strim- ma tågar din der sekler henne skri- der alls de tige min natt tider för ett hvart i frågar du fram mål du mäk bär ur led om henne dimma höljda emot for- doidt Carl.
flöda.
Och hvad ur la ' går ' n vi äfven få.
En jätte som tå himmelshögt sig ställt.
Uppå naturens stora, rika fält Tvä ädla stenar.
Ocb i öknen se ' n En oskattbar och ljuflig ädelsten.
Till konservering Och ständigt tvistefrö, anses af mången måla affek- teradt, endast o c h allenast i ändamål att där- med skilja sig från andra, men har sitt parti, som i hans målningar ser morgonrodnaden af den konst, det nya århundradet skall skänka världen.
ståndig » på samma gäng som hon är en smula » g a l e n », att det praktiska o c h förtänksamma i hennes natur hindrar henne från att gå öfver gränserna, o c h att det är hennes sätt att sy- nas mera fri från hänsyn än hon i själfva ver- ket är.
O c k s å har ingen af hennes närmare bekanta ett enda ö g o n b l i c k trott henne om Dågot förhållande till någon af de ungherrar, hon påstås ha svärmat för under de år, som gått sedan hon lät skvallret sätta hennes namn i förbindelse med Sven R i c h e r t s.
En skön gudinna, Hvars barn vi finna På fält, i lunder.
Fem utaf dessa På goda grunder Du fram kan pressa.
Dig drag till minnes Hvad nederst finnes På alla fem.
Men hvad ditt öga Ser i det höga Så stolt sig lyfta på tre af dem.
Att 1894 preparering Den erkändt bästa A f alla kroppar.
Hvem plägar gästa Hos höstens knoppar?
En syresättning.
Och så till svettniDg.
En antipod.
Uti naturen Och i kulturen Ett viktigt ämne med framtid god.
Hvad för din fot man lägger fin och jämn.
På ett slags ' supanmat ' nu namnet nämn.
En sak uti laboratorium.
En mycket vanlig prydnad i ett rum.
Ett par vid vägar Och uti stegar.
Ett ondt som flyger Kring land och städer.
Ett slag af tyger, Som kinden kläder.
En byggnad ståtlig.
En last tillätlig.
En väg som bär, A n upp, än neder.
Och nu bereder Jag dig det nöjet att sluta här.
K M.
C.
Lösningar.
Charaden: Salvia.
årslof, i n b l a n k », N a g a s a k i, g c o g r a p h, i g e l k o t t, D i s r a e l i, u r k u n d e r, N i l s Olof.
Urgätan: \ V-.
' 9 12 T 4 " .V as: M 4~- Fyrkanlgåtan: Blända — Barbro; Bilbao, Elvira, träben, härnad, Halida, Bogota.
Sifferlogogryfen: lake, rek, läkare.
Palindromen: Proköpen: 4 - 5 ck.
L e k a r, a r k, lära, L e a, e k a, Asar — rasa.
1 — 5 K l a c k, 2 - 5 l a c k, 3 - 5 a c k, Aritmogryfen: Veckotidning Idun — Frithiof Bellberg; Wolfgang, Etrusker, Cettinge, K o r s - n ä b b, ofliciel, t r y c k f e l, i n t r e s s e, d e r w i s c h, n y - HULTMANS Cacao &amp; Chocolad rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var- maste af professorerna hrr Joh.
Lang, Seved Ribbing, Nils O:son Gadde, 0.
J.
Ask samt doktor Olof Moberg.
