# ID: svediakorp-per96
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1892
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 12,687
# sentences: 595
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


j 1892.
P L a, &amp; e haft.
l DAGNY, TIDSKRIFT FOR S O ~ ~ A OCH ~ A.
LITTERARA INTRESSEN UTGIFVEN AF * r FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET t.
, - *, $ ' - p h - - .I * \ För Förbundets medlemmar kr 2 50 4 00 Pris pr * ghng: (Fbr icke medlemmar
for kvinliga elev er ar genom Fiaedrika- Bre- mer-För6zcndet - anordnad i Upsala, Undervis- ningen meddelas af fröken A m e l k e Berik y, utexaminerad fiiskar~ ',. '
', Kursen börjar den i september, Anmälningu mot t agas och - u$lymingar limnas af Fredrika-Br e- mer-~öibu ' ndi&amp;?
by&amp;; S ' tockholm.
C+ 1 4 fodd Zetterling, Utexaminerad Barnmorska i Stockholm och Wien, s %lt a Mottagningskid 1-8.
S t m g a t a n.
42, 1 tv.
Stockholm.
Allm.
Telefoii 77 57.
Modenffi för Damkappor, Stockholm, 12 E~~n,gstwudgcCv * cEsgatan 12, lekornmenderar sitt stora och rikhaltiga lager af alla Nouveautéer.
för sasongen.
Sarskrldt får rekommendeia mitt stora lager af w Pelsverk för Pelskappor med dartill passande ofvertygei: - i -
Allmänna Lif- forsa krings bolaget ' i Stockholm, Vasragatan, lo, meddelar fördelaktiga lifforsakringar och billiga lifrantor, (6.13 ' 170) IViiiborgs &amp; tiksprit.
Winborgs.
Seiinp, blandad soni fmusk o. engelsk.
pi, flaskor för iitspiiduing.
Wiiiborgs Soja.
TViii korgs Bi ffstoksts.
Wiiiborgs Jiistyiilver.
IViiiborgs Bordsalt.
Tl ' iiiborgs iiiddn Kryddor 115 bleclidosor och paket.
Speci.alitet: Winbargs Lactoserin-Cacao, välsmakande, kraftigt, naran.de, hälsosam!
Förordad af professorerna Olof Hal~~inarsteii, C.
E. Bergstrand, med.
d: r Ch.
Em. Ha.gda1il in.
fl.
Hiils~vi~iineii, tidskrift för alliuHii och enskild hiilsovhrd, yttrar i sitt niimmes för den 1 febriiari följande: siSamZeZes 9zaraneze och ~; ä m Z e ~ i k.
?$son % t ett koncent9 * eracZt och .mcckZigt 9zar.ing.mnedez ar afuen elen, i 7mnuZeZrb hos OSS ' il ' bflirda Zactose- rincacao.
s De flere g h g e r prisbelönta tilherkiiiiigarna finnas att tillgli hos hrr specerihandlare samt i parti hos T12.
W i n U o r g &amp;: Cro, Stockholm.
Kongl.
Hofleveraiitör.
I.
M.
G) OT=E, Stockholm, Bokmy Musik- och Pappershandely 48 Dro t t n i n g g c c t a n, Izömet af Elarabergsgt.
Partilager for aterforsäljare I tr, upp i samma hus, Filialer:.
Y 2 Drottninggt.
l B3pm~nntorget.
I ~ e ~ &amp; i m ~ 8 g 2 Y. t. Hornsgt.
54.
Elin Spross ' Trikåhandel, 36 ' 1 2 VesterlAnggntan 36 ' 12.
Lager af alla sorters Trikavaror fdr .Herrar, Damer och Barn.
Telefon 20 83.
Telefon 20 83.
*,
Aug.
Magnusson (etablerad 1860) Försäljningslokaler: / nedm tjotten, ea9 tu&amp; och &amp; * e er.
upp STOCKHOLM.
Största lager i Norden Kulörta o. Svarta Mlek1adnhgstyger Kulörta och Svarta Sidentyger Bomulls-Tvattlrliidningsty ger Schalar och Resfdtar rm, m, Observera!
Genom a i ~ k t, förbindelser med in- och utlandets förniimsta fabrikanter kan jag erbjuda ofvannamda artiklar biittre och billigare än nigon an- nan och torde en hvar genom besök i mina lokaler eller genom reqvisition af profver och varor lätt blifva öfver- tygad om fördelen att hos mig fylla sina behof af dessa artiklar.
En amazon i det nittonde århundradet.
E n af de märkligaste kvinnor, so111 lefvat i vhrt tidehvarf, ä r donna Ana Maria de Jesus Riveiro de Silva eller, för att nämna det namn, under hvilket hon egentligen blifvit kand och hedrad af tvenne varldsdelar, Anita GaribalcEi.
För några tiotal af å r sedan, då repiibliken Ro111 lyktat sin äro- rika strid och den tappra Anita utandats sin sista suck i pinjeskogen vid Adriatiska Iiafvets kilst, var hennes namn jämte hennes berömde makes på ' allas lappar, och berättelserna om hennes trofasthet och hjältemod blefvo nästan till legender.
Må det tillåtas oss att här i korthet återgifva hennes markliga lefnadslopp.
Anita Riveiro var född 1821 i den lilla byn Barra i Lagvn- provinsen Santa Catliarina, Sydamerika.
H a r i detta lands yppiga natur uppviixte hon utan egentlig uppfostran och fullkomligt oberörd af den y$tre världens seder och bruk.
Den gifmilda naturen, soin där i öf verflödig mangd framalstrar allt livad tropikens vaxtvarld erbjuder - bananer, socker, frukter m. in.
tycktes, åtininstolie vid tiden för var skildring 1839-40, åt landets invånare hafva.meddelat nhgot af sin karakter, ty enligt Garibaldis egen beriittelse om sitt vistande i dessa trakter, visades .den resande en ovanlig gästfrihet: &gt;Den resande^, yttrar lian i sina memoirer, » behöfver intet siiga, intet begära.
Han g h helt enkelt- in i huset, in i gästrummet till höges; tjiinarna koinma utan att vara kallade, aftaga lians skor och tvätta hans fötter; han, staiinar s % länge lian behagar, går sin väg när han vill, utan att säga farväl och utan att tacka.
Och oaktadt denna hans uraktlktenliet, skall den gäst, som kommer efter honom, icke bli mindre v31 elnottagen ».
Väldiga urskogar, ined nästan ogenomträngliga snår; skilde då Santa Catliarina fr %n ' niiiliggande provinser,:.
och detta torde.
förklara
.
den brist p&amp; civilisation, som Garibaldi med sidan hänförelse kallar %naturens ungdom och inanskliglietens morgon gryning^.
Efter oroligheterna i Italien under början af 1830-talet blef Garibaldi, såsom deltagare i dessa, jämte många andra berömda ita- lienska fosterlandsvänner dömd till döden.
Han flydde emellertid till Sydamerika; har slöt lian sig till Gonzalis, president i republiken Rio-Grande, som 1836 börjat kämpa en förtriflad strid för att befria sig från Brasiliens öfverherradöme.
(iaribaldi blef anställd i repii- blikens tjänst.
Djärf och skicklig sjöman, som haii var, gjorde lian sitt nya land stora tjänster och förvärfvade sig redan nu rykte och ara .. Många unga, liksom lian landsflyktiga italienska pa.trioter slöto sig till honom, ocli den lilla flottilj, h a r s chef lian var, hälsades längs landets kuster med hänförelse, enar invåiiarne här i dess tappre anförare sago en räddare och befriare.
Befolkningen i St. Catliarinn hade emellertid gjort gemensaiii sak med republikanarne i Eio-Grande, och Garibaldi erhöll befallning a t t företaga en expedition till detta land för att an ytterligare stad- fästa förbundet.
Med tv % skepp styrde han nu kosan norrut mot St. Catharinas.
kuster.
Plötsligt uppstod en fruktansvärd storm; det ena större skeppet förmådde kampa sig framkt, men det mindre, hrilket Gqibaldi sjalf förde, kunde ej h %lla s t h d mot vagorna.
Det slungades in emot kusten ocli krossades.
Med oerhörd ansträngning lyckades det Gari- baldi att radda en del af sitt manskap, meii de flesta omkommo.
Bland de drunknade befiinno sig afven några af Garibaldis käraste vänner.
Garibaldi ocli lians skeppsbrutna folk blef VO emellertid ~ilnligt emottagna i kustens ~estancioro.
Inom kort erhöll han befäl öfver skeppet, Itaparika; %, ined hvilket lian hiyo tillfogade brasilianarlie stort af bräck.
Blen oaktadt detta och midt iinder det segerjnbel, lirarmed eraktens invånare elnottogo honom, kunde han ej iitervinna sin forna käckhet.
Han kunde ej glömma sina döda ränner och en känsla af djup ensamhet grep honom.
» TJti den oandliga ökens, har han härom yttrat, rtill Iivilken denna förf ärliga tilldragelse f ör mig f örrandlat viirlden, kände j ag behof af en själ, som älskade mig, - utan en sidan föreföll mig tillvaron outhärdlig, nästan omöjlig.
Vanskap är en frukt, som beror af tiden, den kräfver hratal för att mogna, medan kärleken tänder som blixten.
Endast en kvinna skulle silunda kunna bota inig, en
kvinna - det vill säga det samma som en tillflykt i sorgen, en tröst i olyckan, en stjärna i stormen, en kvinna - det ä r den guddom, man aldrig förgäfves anropar, nar maii anropar henne ur hjärtat, och i synnerhet nar man anropar henne i olyckan., Hittills Ilade tanken p&amp; ett äktenskap ej ens fallit den lands- flyktige hjälten in.
Hans kringirrande lif, s&amp; fullt af faror, och redan fr&amp;n ungdomen invigdt till Italiens tjänst - det på befrielse väntande Italien - tycktes helt natiirligt utesluta Iivarje dröm om, hem&gt; i vanlig mening.
Det blef ej Iieller något sfidant, lian fann, ocli ej Iieller var det en vanlig kvinna, han fick till Iiiistrii.
Frhn sitt skepp Itaparika, soni under någon tid låg förankradt vid St. Catharinas kust, nära Barra, iakttog han dagligen i sin kikare, huru en flock af.
bygdens unga kvinnor koinmo från sina hem i sko- garna för att hämta vatten vid en briinn niira stranden.
Bland dessa tilldrog sig sarskildt en lians iippmärksamliet, hon var högrest och smidig, med späda lemmar och rikt s v a ~ t liar.
Han följde Iienne nied ögonen, nar Iion kom och gick, ocli gaf noga akt på det hus, hvari hon tycktes hafva sitt hem.
Ännu visste han ej, om Iion var gift eller ogift, ehuru hennes utseende ocli vasen angaf det senare.
I sjalfva verket var hon tro- lofvad, något som Garibaldi omsider tycktes Iiafva fått veta.
Men detta inverkade ej p % lians beslut att vinna henne till siii.
Tolf %r därefter, och i djup sorg öfver hennes död, berättar lian sjiilf om sitt frieri - i fall man s i kan saga - på följande sätt: d n d t l i g e n var mitt beslut fattadt, jag nedsteg i en båt, rodde i land och gick till den koja, från Iivilken jag under flera dagar ej kunnat slita mina blickar.
Mitt hjärta klappade, men mitt beslut stod fast.
E n inaii bjöd mig inträda - jag skidle Iiafva gjort det, iifven om det blifvit mig förbjudet.
J a g liade sett denne man en gång förut.
J a g sftg deii unga flickan, och jag sade till Iienne: » du skall bli mim.
J a g liade med dessa ord kniitit emellan oss ett band, som endast döden förin&amp;dde slita.
J a g hade funnit en förborgad skatt, men en skatt af hvilket viirde!
Om ett fel blef beghnget, SH är detta fel helt och hållet mitt.
J a, det var ett fel, att genom föreningen af tvenne hjärtan komina ett annat oskyldigt hjärta att bfista.
Men hon ar död, ocli.
.
.
lian iii hiiinnad.
Och livar lärde jag mig att inse storleken af detta fel?
Dar, vid Eridans strand, den dag jag hoppades återse henne, då jag i. Angest sökte räkna hennes hjärtas '
slag, då jag lyssnade till hennes sista suck - då hennes läppar vor0 kalla, och jag grät tårar af förtviflan., Åtskilliga Garibaldiskildrare h a k a sökt halka öfver detta ~ f e b, livaroin Garibaldi själf uttryckligen talar, andra iter hafva förstorat det, genom att berätta, det Anita var en annan mans hustru.
Det senare var dock ej händelsen.
Hon var, som vi redan nainnt, trolofvad, inen kärleken .hade med all säkerhet ännu icke vaknat i hennes hjärta.
Hon var en kvinna, som icke älskade mer än en gång i lifvet och förblef sin kärlek trogen in i döden.
Hon blef senare, s % fort till- fälle därtill yppades, lagligt vigd vid Garibaldi i i !vIontevideo, något som ej kunnat ske i ett katolskt land, om lion förut rarit gift.
Garibaldi var emellertid ingalunda okänslig för den oförrätt, lian tillfogade en annan man, men hans häftiga kärlek tili den stolta, högresta, lidelsefulla sydamerikanskan lat sig ej kufras, så mycket mindre som Anita redan från första stund och med naturbarnets styrka besvarade densamma.
Den ljuslockige, blåögde unge främlingen, med de klassiskt rena dragen, vann odeladt hennes hjärta, och från det ögonblick, han hviskade dessa ord i hennes öra: » du skall bli inin », blef hon hans älskarinna.
hans hustru, hans van och stöd i fattigdom ocli bekymmer, hans barns moder samt hans trogna kamrat, lians %adjutant % och modiga följeslagarinna i alla faror och strider, till dess döden ryckte henne ur halis arinar vid Adriatiska hafvets strand.
Långt senare, d % lians namn äradt genljöd öfver hela- Eiwopz., omtalade han henne så: oDu, mina barns älskade moder, som jag i dag begråter, som jag skall begrkta under hela mitt lif - dig lärde jag kanna ej under segern, utan i motgång och skeppsbrott, och l %ngt mer än min ung- dom, mitt utseende och min förtjänst, r a r det mina olyckor, som faste dig vid mig för hela lifvet - Anita, dyra Anita!
D Vackrare minnesruna kan ej en gift kvinna erlialla.
Den 2.r ett vittnesbörd om en sann kvinnosjal, hrars kärlek, lidelsefull och glödande i lugnare dagar, i motgång och olycka, höjer sig till verklig storhet.
J: J: e: Hon ' följde honom ombord B hans skepp, och inom kort blef hon i tillfälle att visa prof på sitt mod.
Garibaldi rikade i strid med ett hans eget vida öfverlägset brasilianskt krigsskepp, hvilket efter en kort stiind tog till flykten,
p e n endast för a t t - %terkomma ined förstarkning af trenne andra far- tyg, hvilka alla genast började en häftig kanonad mot Garibaldis skonert.
Denna blef nu fullkomligt öfversållad af kolor, dess ena sida var sönderskjuten och masten krossad, pH.
däck vältrade sig döende och sårade, men de tappia .sjomännen svaro.
att förr låta döda sig till sista ' man än gifva sig fångna.
Vid Garibaldis sida stod Anita.
Nidt i kidregnet, och lugn som deii tappraste soldat, affyrade hin sin bössa mot angriparne.
Före stridens början hade Garibaldi enträget bedt henne begifva sig i land, men hon liade bestämdt nekat att skiljas från honom, då han var utsatt för fara, och i tysthet, stolt öfver liennes mod, motsatte han sig.
ej hennes .vilja.
Plötsligt kastades hon och.
t r å matroser af en kanonkula ned på däck.
Förfärad störtade ~ a r i b a l d i fram, troende henne vara kros- sad; men hon reste sig fullkomligt oskadd - de b&amp;&amp;, inännen vom döda.
Då bad lian henne, att hon skulle begifva sig ned på melian- däck; hon svarade: %Ja, men endast för att jaga upp de lega stackare, soin gömt.
.
sig dar., Och inom ett ' ögonblick återkom hon, iiied sabeln i liaiid drif- vande framför sig flera matroser, sain flytt undan striden.
Då denna rasade soin lietast, drog sig emellertid de fientliga skeppen tillbaka; befälhafvareii % ett af dem liade blifvit tïaffad af en kula.
Detta var dock ingalunda enda.
ghngen Anita stred vid sin inws sida till sjös.
Kort därefter, då han ined tre skepp seglat in i den stora lagunsjön Los Patos, skild från Iiafvet endast genom en smal land- remsa, befann lian sig innesluten inflan en fientlig.
eskader af 22 skepp och en stark arinék&amp;r pk stranden.
.Hans uppgift var vid detta tillfälle a t t söka hindra denna flotta från att segla längre fram, enar en republikansk kår afven befann sig något langre uppe pk stranden.
För att öfverskåda tei~äiigen och siiiida ett bud till chefen för sistnämnda kår, general Canabarro, begaf lian sig ett ögonblick i land, under tiden öfverläinnande befälet å sitt skepp åt Anita.
Med fulla segel nalkades emellertid den fientliga flottan, och vid hans återkoinst o111 bord liade Anita redan börjat kanonaden.
Med hög, klar röst gaf hon sina order .och uppmuntrade manskapet: Det uppstod ett förfarligt ' blodbnd.
Af alla officerare ombord h alla '
tre skeppen var Garibaldi den ende öfverlefvande.
Oaktadt förtviflag kamp lyckades det dock de fientliga skeppen att passera förbi.
Under hela tiden förblef Anita på den farligaste platsen bred- vid Garibaldi.
Upprörd öfver den fara, Irvari hon befann sig, be- fallde han henne att begifva sig i land, och för att förmå henne där- till, gaf lian henne i uppdrag att begara förstärkning af general Canabarro.
Hon lofvade att utföra iippdraget och att sanda svar med en pålitlig inan.
Garibaldi kände sig nu lugnad.
BrIen snart återkom hon sjalf med sraret, ty i liela den repu- blikanska kåren fanns ej en man, som vagade sig öfver till skeppet.
Garibaldi erhöll nu geiiom henne generalens befallning a t t söka radda vapen och ammunition samt sedan tanda eld p % den lilla flottiljen.
För a t t utföra det senare, begaf han sig ombord % de andra skeppen, hvilkas däck vor0 betiickta af döda.
De f % öfverlefvande af sitt folk hade ' han Ater måst ställa under hnitas befäl, och hon blef nu den, som ledde räddningsarbetet.
Stående upprätt, lugn och högrest i skeppsbåten, hvars roddare sutto krokiga för att undvika fiendens kidor, for hon fram och till- baka mellan stranden och skeppet, till dess allt och alla kommit i sakerhet.
Men iifven under striderna på fasta landet följde hon till häst sin make.
D å denne vunnit segern vid Santa Vittoria, var det hon, som outtröttligt vhrdade och förband de sisade.
Under nederlaget vid Taqvari behöll hon i det längsta modigt sin plats bredvid Gari- baldi, inidt i den värsta striden.
Hon blef dock i tumultet skild fran honom.
Nar hon s&amp; att allt var förloradt, satte hon sporrarne i sin hast, så att denne med ett väldigt sprang förde henne ur fiendens midt.
DA bortslet en kala hatten frlin hennes hufvud, en annan traf- fade hennes hast, som störtade.
Fkngen fördes hon inför den fientlige öfversten, livilken, beundrande hennes mod, biföll hennes anhållan att på slagfältet söka Garibaldi, den hon trodde vara stupad.
Liinge irrade hon omkring.
Hvarje död, som fallit framstupa mot marken, vande hon om för att f8 se iians ansikte.
31en den hon sökte fann hon ej.
Ofvertygad att han lefde, tänkte hon nn endast på flykt och återförening med honom.
Hans kappa, som han under striden bortkastat för att vara friare i sina rörelser, hade blifvit flin- nen af en fientlig soldat.
Hon tillbytte sig densanma mot sin egen, som var mycket mera värd.
Xar natten kom begagnade hon sig af fiendens segeqgliidje, smög sig nr den hydda, hvari bon hölls fhgeii,
och ilade inat den djupa vilda skog, som betlcker Esyinassos bergs- kedjor.
Den amerikanska steppens dotter kände dock ingen fruktan.
Hon hade - skogar nära nio (svenska) mil djupa att genonitränga för att komma.
till vänner, och hon var ensam, titan lifsinedel; Under nätter och dagar framtrangde Iion genom urskogen utan annan föda än viinternas rötter, vilda frukter eller ännu gröna ' kaffe bönor.
De fal landets invihare hon mötte voro fientliga mot republi- kanerna och nedgjorde, hvarhelst de det kunde, de spridda skaror af dessa, som efter nederlaget vid Taqvari ströfvade genom provinsen.
Vid ett tillfälle råkade hoii midt in i ett dylikt blodbad.
De fiender, som ännu voro sysselsatta med pliindring, flydde vid åsynen af denna liögresta ensamina kvinna, livilken p i en vild hast, den hon lyckats fA af personer, som visat henne gästfrihet, och med det rika svarta h h e t flygande för vinden, stormade fram midt i natten.
Fyra ryttare, som vor0 posterade vid floden Canoas, flydde likaledes vid anblicken af deiica uppenbarelSe.
och gömde sig bakom nkgra buskar.
Den af regn iippsvallda floden var 500 fot bred; hållande sig fast vid hästens inan ocli iippmiintraiide denne med tillrop, simmade Iion lyckligt öfver den brusande ströinmen, fortsatte vägen frainåt och hterfann omsider Garibaldi.
Ej särdeles lang tid efter deiiila afventyrliga flykt gaf Iion lif- vet åt sin förstfödde son Nenotti, den numera ryktbare, i Rom bosatte depiiteraden och generalen, livilken i mod och begåfning visat sig vara en vkdig bärare af sin faders iiroriks nainn, ' lilrsoin lian upp- tagit dennes idéer, för hvilka han annii i dag kaliipar.
Han föddes den 16 september 1840 i en fattig liten ~raiicho,, belagen pk den lialfö som skiljer Los Patossjön från Atlantiska oce- anen.
' Hm kom till världen med ett ärr i hiifviidet, orsakadt af moderns fall från den dödsskjutne hästen i drabbningen vid Taqvari.
De förliållanden, iiiider livilka Menotti såg dagen, voro mycket inskriinkta.
Folket i den lilla ~ r a n c h o i i var ~ visserligen vanligt ocli hjdpsanit, nien Garibaldi iigde, som han sedan bergttat, ej så mycket som Den niisduk, att svepa omkring barnet, ej heller det ringaste medel till moderns vård.
Han beslöt därför att begifva sig till det &amp; lägsna Settembrina för att därifrån skaffa hjälp i t sina astackars iilskliiigar~.
Under hans friinvaro anfölls raiichon af en fientlig triipp, som var iitSänd för a t t tillfilngataga den berömde italienske anförareii. '
Med sitt 12 dagar gamla barn i famnen svingade sig Anita upp på en häst och flydde i susande galopp in i skogarna.
; hungrig, halfnaken, skälfvande af köld och regn maste hon hhlla sig gömd, till dess Garibaldi återkom med tröst och räddning.
Efter republiken Rio-Grandes sista strid och nede~lag, under hvilket Garibaldi kampat med.
vanlig tapperhet, inåste han med en ringa återstod af den lilla a r r n h draga, sig undan till urskogarna.
Dessa, i allmänhet nästan oigenomträngliga, voro detta i ännu högre grad nu i regntiden; den lilla truppen var under sitt långa framtrin- gande utan proviant och transportmedel utsatt för oandliga faror och mödor; alla strömmar hade svälit öfver sina bräddar, och sjalfva mar- ken var ofta af regnet förvandlad till en lös gyttja, hvari häst och ryttare djupt nedsjönko.
Under de nio dagar denna.
färd rarade, bar Anita alla umbäranden och lidanden utan att klaga; men hon biifvadle vid tanken att förlora sitt tre månader gamla barn; rid de farligaste ställen af vägen samt vid öfverskridandet af strömmar, bar Garibaldi den lille gossen fastbunden med en näsduk vid sin hals, sk att lian kunde värma de späda lemmarne med sin andedräkt.
Ändtligen lyckades det dem att arbeta sig fram till bebodda näjder, där vänliga människor gåfvo dem vård och föda.
Efter krigets slut lämnade Garibaldi Rio-Grande och begaf sig till ISIontevideo, huf vudstaden i » Banda Oriental D.
Tid sin ankomst dit var han fullkomligt utblottad på tillggngar.
För att kunna, som han själf uttryckt sig, erbjuda sin Anita Ben blygsam bergnings, försökte han till en början försörja sig sasom handelsagent, sedan sasom lärare i matematik.
Härined fortfor lian, anda till dess han trädde i spetsen för den i Monterideos krig mot Buenos Ayres sh berömda Bitalienska legionens.
Under hela detta krig var Garibaldi inontevideernas friimsta stöd, den tappraste af deras generaler, och ryktet om hans segras - sarskildt vid San Antonio - gick öfver hela den bildade viklden.
Den biltoge, dödsdiiinde sjömannen f i h 1843 - aliijonet f r i n Monte- video » - var redan en af Europas mest berömda lijallar.
Men under krigstågen i Banda-Orientals tjiinst följdes han ej af Anita, hvilken nu var kans lagliga hustru.
Hon hade numera utom Menotti, äfven en liten dotter att rarda, Teresita; ännu en dot- ter Rosa, dog som helt spad.
Inom den hjältemodiga unga kvinnan,
livilken under kriget i Rio-Grande trotsat död ocli faror för att stän- digt få vara i den nians närhet Iion älskade, hade moderskärleken vaknat med sainina instinktlika styrka som kärleken till hennes niake; hon agnade sig nu uteslutande åt sina barns vlrd.
» Anita », skref Garibaldi senare om henne i bref till en vän, mitt kön så öfverlägsen i krigets faror och växlingar, var beundrans- värd i fainiljelifvet.
Hon har alltid bistått och tröstat mig i olyckan och i hvarje svår Belägenhet, hvari jag befunnit mig vare sig i Rio- grande eller i republiken Orientals tjänst.
Under hela den tid jag stred fös republikanerna, vistades hon i Montevideo, älskad af alla.&gt;, Helt visst var det henne ingen lätt sak att under deiina tid uppehålla lieminet, livari utom hon själf och tidtals afven.
hennes make funnos tre barn att uppfostra; också sonen Riccotti föddes under dessa %r.
Garibaldi var äfven soin general i republikens ar1116 ocli iifverkommendant i staden Diloiitevideo allt jämt lika fattig.
Han af- slog alla Belöuing~w ocli betraktade de 14 år af kamp, soin lian till- bragt i Amerika, liufvudsakligast som en beredelsetid, livilken skulle göra honom värdig och skicklig att strida för Italien; det var folk- frihetens sak, för livilken lian kämpade afven i Amerika, och egen- nytta eller begär att rikta sig sjiilf fannos aldrig i hans själ.
Hans liustru Anita,, bildad af ett siillsyiit fast material, var fullkomligt i stind att dela lians åsikter.
Det korn därför aldrig öfver hennes lappar ett ord af inissrnod öfver den fattigdoin livari de lefde, och aldrig yttrade hon någon langtaii efter de lugnare förhållanden hon lämnat för a t t följa honom.
Men hon gaf i stället stundom utbrott å t en ganska stark - och troligen ej alldeles obefogad - svartsjuka.
Garibaldi var alltid och intill sin sena 3derdom beundrad af kvinnor af alla klasser, ej minst a.f liögtuppsatta och bildade.
Anita såg tydligt den beundran lian % sin sida agnade Montevideos eleganta kvinnovärld, livilken, som han sade, erinrade Iionoiii oin Sevilj as och Granadas kvinnor,; Han vagade dock aldrig yttra något sidant di- rekt till Anita, ty hon fördrog ej någoii rival.
Han lias sjalf be- rättat, a t t hon vid ett tillfälle, da hon väntade träffa en shdan, upp- trädde med t v l 1a.ddade pistoler, den ena för Iioiioin, den andra för rivalen.
Blla ekonomiska ' umbäranden uthärdade Iion dock, soin sagdt, med glädje för lians skull.
Sjiilf tillagade lioii de sinas enkla kost, oftast bestående endast af bröd, viii och olja, och därmed var hoii fullt belhten.
Den läkare, som vid Teresitas födelse vardade henne, liar berättat, att vid detta tillfälle fanns det livarken ljus eller inat ' 10.
i huset; lian måste därför skyndsamt begifva sig till sitt hem för att anskaffa lämplig föda %t den sjuka kvinnan.
Hiiiri stort värde en än sh liten penningsumma ägde för faiuil.
jen visas af bl.
a. följande lilla tilldragelse.
E n dag föll den lilla Teresita utför trappan och slog sig illa.
Garibaldi, som ej visste kur han skulle trösta sin gråtande älskling, tog tre sous - familjens hela förmögenhet, bevarad för något särskildt stort tillfälle - och skyndade ' ut för a t t köpa något åt barnet.
Vid sin återkomst möttes han af sin hustru, som helt upprörd ocli bedröfvad ropade till honom: &gt;Man har stulit börsen !^ Alla äro eniellertid ense i skildringen af den lycka, som oak- tadt bekymmer och de sydländska lynnenas hkiftighet, alltid r %dde B Garibaldis ocli lians första hustrus hem.
Å r 1848 återvände Garibaldi till Europa och Italien.
Han hade låtit sin hustru resa någon tid förlit, och medel till öfverf3rten hade han erliållit genom vänners och italienska patrioters sammanskott.
Då Anita med sina tre barn anlände till Nizza, Garibaldis födelsestad, där hans gamla mor ännu Befde, blef hon mottagen af befolkningen med höga jubelrop; tusentals inänniskor samlades utanför hennes bostad under rop: ~ L e f v e Garibaldi, lefve vår Garibaldis fa- milj !a Hon erhöll äfven som gZfva en fana i de italienska färgerna, denna skulle hon öfverlamna åt sin make med anhållan att han först skulle höja den på Lombardiets jord.
Flera Anitas bref från denna tid finnas autografiskt htergifna i italienska arbeten öfver Garibaldi; de bevisa, att Anita ej var den obildade och simpla kvinna, mången föreställt sig.
Både handstil ocli innehåll äro rardade.
Helt egendomligt är det att se denna &gt;steppens dotter, bepiitta om teatrar och skadespel, hvilka hon bevistade h&amp;r i Rivierans sköna blomsterstad.
Men de lugna dagarne i hennes mans barndomshem blefvo ej intinga.
Efter kriget mellan Sardinien och Osterrike gick Garibaldi i republiken Roms tjänst och ledde dess fiirsvar under den dramatiskt spännande strid mot fransmannen 1849, som nästan oafbrutet fortgick under tvenne månader.
Flera bref frh honom till Anita, skrifna under beliigringen, finnas ännu; däri uttrycker han den ömmaste kärlek till henne och barnen och ber henne upprepade ganger att underrätta honom oni
hennes liälsotillstånd.
Hon väntade nämligen då att snart &amp; ter blifva moder.
Garibaldis sista bref till henne, dateradt Rom den 1 2 juni 1849, erl~öll hon emellertid aldrig.
Hon hade nämligen då redan lämnat Nizza för a t t ' begifva sig till honom i den belägrade staden.
Hon liade sport ett rykte att han vore sårad, och shsoin hon fordom funnit vägen till hoiioin genom Amerikas urskogar och brusande floder, så skyndade lion nu genom Toscana och Romagna, livarest landet var ockuperadt d österrikare ocli fiender, htföljd endast af en vtn till Garibaldi, en af lians följeslagare från Montevideo, Orrigone.
Den 14 j,uni var Iion i Roin.
Garibaldi befann sig i sitt hiif- viidkvarter tillsammans med sina officerare, alla, som han själf sedan berättar,, i skjortarmarne~, ocli jag för min del nedstämd, enär jag nyss varit nödsakad att döma en af våra officerare till döden, en neapolitan, som iinder natten öfvergifvit sin post.
Hastiga steg liör- des i komidoren.
Dörren öppnades.
J a g utstötte ett skri, det var Anita, soin kominit att uppsöka mig, ledsagad af Orrigone.
alskade Anita - jag trjrclcte henne till mitt hjärta.
Det föreföll niig som om allt nu skiille g&amp; enligt min önskan, mitt lifs goda ängel var åter vid min sida.))
E n af deltagarlie i republiken Roms ärofulla strid, schweizaren major von Hoffstetter, berättar i sin dagbok från dessa månader, att Anita var » en kvinna af onikring 28 ars &amp; lder med mycket mörk hy, intressanta drag ocli spiid kroppsbyggnad.
Redan vid första blick igenkände inan i lienne ainazoiien.
J a g liade tillfiille att se livilken ömhet och iippmärks ' ainliet hennes make visade hennew.
Men.
det gick ej enligt Garibaldis önskan.
Snart randades den dag - den 3 juli - d i franska trikoloren jämte den påfliga fanan vajade från Capitolium.
Garibaldi uttalade sina berömda ord: » I alle, so111 nu med mig viljen dela landsflykten, hören hvad soin iiii väntar eder: hetta och törst iiiider dagen, köld och hunger under natten - den som älskar Italien följe mig!
s E t t par tusen man slöto sig kring den djärfve anfiirarens fana, och i spetsen för denna trupp lämnade Gai-ibaldi Rom i saiima stiind som fransniännen f r h motsatt sida intågade i den eviga staden.
Bredvid honom red nu hter Anita i inörkgrön ryttardräkt, cala- breserhatt med strutsfjäder ocli med den sabel vid sidan, hvilken hon begagnat redan i Amerika.
Han hade förgafves sökt förinh lienne a t t hterviinda till Nima.
Den sydländska k+iiinans iiatiir att alltid
satta barnen främst och i sista rummet taga hänsyn till mannen fick denna gång gifva vika för den starka kärleken till honom, som nu svafvade i större fara an någonsin.
Ty ett pris var satt p&amp; hans hnfvnd, och han, Italiens store hjälte, dess oegennyttigaste son, dess blifvande räddare och befriare, jagades nu som ett vklebrkd af fyra stora armder: österrikare, fransman, neapolitaner och spanjorer.
En- samt hans namn var ' nog att komma koiiungar och piifve att darra.
Oaktadt ilet tillstånd, hvari hon befann sig, delade hon nu åter med honom mödor och nmbäranden; under en hel månad varade denna marsch; ständigt var den lilla skaran orngifveii af fienden och oupp- hörligt i fara att öfverrumplas och tillfingatagas, då en saker död väntade dem alla.
3Iknga af soldaterna omkommo af hunger och li- danden; men Anita förlorade aldrig modet; hon uppmuntrade och trö- stade sin öfver, Roms fall sörjande make, och hon sökte intala de van- kelmodiga och uttröttade mod.
Under rasterna sysslade hon med att tillreda den tarfliga kost, man kunde erhallla uppe i Apenninernas vilda bergstrakter, ocli Garibaldi yttrade d&amp; ofta med rörelse och stolthet till sina följeslagare, nnder det han pekade pk Anita, som midt i öde- marken skötte husmoderns kall: DO signori, rnia moglie &amp; una valorosa - min hustru är en modig kvinna,.
Andtligen funno de flyende en tillflykt på republiken San 31a- rinos neutrala omraide.
l i e n österrikarne nalkades; de omgåfvo snart hotande den lilla republikens högt p&amp; en klippa liggande liufvudstad, och Garibaidi, som här upplöst sin arme, måste sjalf skynda vidare.
Hans inhl var att uppnå Venedig.
a t e r besvor han sin nn af feber ocli kramp häftigt sjuka och sängliggande l i ~ ~ s t r att u kvarstanna i det gistfria skydd, som erbjöds henne i San DIarino.
Åter nekade Anita att skiljas f r h honom.
Tanken p&amp; skilsmässan gaf henne till och med nya krafter.
Vid nat- tens inbrott satt hon åter, ehuru med svhighet, till hast, och atföljda af nagra officerare och 200 soldater begåfro sig de båda makarne p % väg till kusten.
Här lyckades man erl~ålla ett antal fiskarbitar; segel hissades ocli knrs ställdes på lagnnstaden Venedig.
Men den lilla flottiljen upptäcktes af österrikiska krigsskepp; den förföljdes och ntsattes för en häftig kanonad; ktta biitar sjönko, medan fem lyckades rädda sig bakom en ndde och landade vid Lido.
Vadande genom vattnet bar Garibaldi sin afsvimmade hushii i land och nppnadde med henne en liten hydda, livarest lian nedlade henne och lyckades återväcka henne till medvetande. '
: 4nnu ett par dagar ströfvade lian med den dödssjuka Anita f r h plats till plats, alltjämt döljande sig, alltjämt ifrigt förföljd af den österrikiska armden.
Han måste niistan ständigt bära Anita; emellanåt orkade hon dock, stödd af honom, mödosamt släpa sig fram, förtärd, som hon var af en dödande feber ocli janirande sig i häftiga plågor.
En vanlig bonde förde dem slutligen till en, soni.
lian trodde, saker tillflyktsort.
Anita anlände dit i ett beklagansvardt tillstånd, kämpande med en för tidig nedkomsts alla smärtor.
Deras tillflyktsort blef emellertid upptäckt och de miste fly till ett annat, längre iii i den djupa pinjeskogen beläget ställe.
Liggande p i en madrass och stödd af kuddar iniiste Anita sakta bäras; hvarje skakning eller rörelse kom henne a t t jämra sig högt.
Aiidtligen voro de vid mhlet, en arrendegård, tillhörig marquis Guiccioli.
Anita in- bars och lades på en sang; hon drack litet vatten, som hennes man gaf henne, sjönk tillbaka i hans arinar och dog.
.I samma ögonblick, som han förtviflad kastade sig ned öfver bädden, ljöd ropet:, Fly, fly!
Österrikame äro har l D Dessa vor0 re- dan inne i huset, då Garibaldi lyckades undkomma genoin en bakdörr.
Husets förfärade invånare läto i största hast nedmylla den ännu ej kallnade unga kvinnans lik i pinjeskogens sandiga mark.
- Det upptogs dock senare och lades i en kista, hvilken fördes till ett niirbelaget kapell.
H ä r förblef den, till dess Garibaldi sjalf flera &amp; r darefter - då med Jubel hyllad af l ~ l a landet, hvilket han genomreste nästan som en triumfator tillsammans med sin sorl Me- notti och sin dotter Teresita besökte platsen, med rörelse och tårar knäböjde vid kistan och lät föra den till Nizza, dar den nedsiinktes i jorden.
Med Anitas död var Garibaldis egentliga familjelycka ocksk förbi.
; ty oaktadt lian med denna sin älskade ungdoaisbrud lefvat - soin v i visat - i allt annat an idylliska förhkllanden, hade han dock vid hennes sida erfarit verklig lycka.
Också glömde han ' henne aldrig, och htionden efter det ' han ingått flirbindelser med andra kvinnor - han var gift tre gånger - saknade han i henne alltjämt sin lefnads ratta följ eslagarinna.
Ty hvad Garibaldi franiför allt under sitt kämpande lif i sin lifsledsagarinna behöfde finna var amazonen, hjältinnan.
Sisom sådan förstod Anita sin man och delade med kärlek och uppoffring hans egen- domliga lifsarbete p&amp; ett i sanning storslaget satt.
Och hvad kan mera af en hustru begäras?
-,,
Efter Ernest Legottra.
E n af mina vänner, en musiker, hade kommit för att tillbringa några dagar hos mig pb landet i sliitet af augusti.
, Kom med ut och Iiör mina gladioler sjunga!, sade jag en morgon till honoin.
B Sjunga?
w upprepade han skrattande.
~ H v a d menas du?
D, Kom bara!
w J a g förde honom ut i trädgården.
Dar stannade ri framför en präktig gladiolusgrupp, som stod i rikaste blomning.
, wWb, sade jag,, sjunger ej allt detta?
Dessa färgackord, denna växling i form, denna eleganta grupperiug i olika ställningar, göra de ej intryck af en liarinoni, som pbniinner om Mozart eller TiTeber? » g verklig en !^ litropade han och drog p&amp; iiiunneii, war det möjligt a t t din gladiolus-grupp har så inycket att saga dig ?&gt; aDet ha alla blommor.
.
.
mer an sh för öfrigt.
Det första jag gör nar jag blifvit kladd om morgonen, r e t du hvad det Sr?
Jo, jag skyndar ut i trädgården för att söka reda p&amp; de rackraste bloin- mor, som slagit ut under natten.
J a g utstracker till och med mina efterspaningdr till tingarna och fälten.
Bönderna här i trakten ha blifvit.vana att se niig ströfva omkring ined tradggrdsknif och korg; ibland be de att få se livad jag har i korgen.
De tycka att jag påminner om en liusmor, soin gkr på torget.
J a g samlar allt livad jag får.
tag i, oin hvartannat.
Och nar jag kommit liem igen, ordnar jag det i en stor vas ined rid mynning, ställer den p i mitt skrifbord och.
har den för ögonen, medan jag arbetar.
.
.
Den lgr mig skrifva.
Skratta du, så ar det i alla fall.
h d k vill jag inte påstå, att jag är någon inastare i bukettbindning, visst inte!
Jag bekänner mig till des ta ch is tes^, soin milame nn för tiden siiga; hvad jag efterstrafvar ar att förmala ' de bruna tonerna med de hvita, de visletta med de skära o. s. v. J a g studerar hela det rika färgspelet och söker i hvad jag skrifver fhnga d g o t af den harmoniska farg- ' '
verkan, som beror på motsats i ett fall och öfverensstäinmelse .i ett Och l %t oss sedan ej glömma doften; det ä r den som ger annat .. mig den lätta berusning, som ni andra, materialistiska människor, söka hos er afskyvärda pipa och er illaluktande tobak !&gt; » Ålis, inföll inin vän, alltjämt skrattande, » det tycks vara mer ' än en öfvergående nyck det har, det a r ju en .verklig passion! » » J a, men en passion, som har den sällsynta förtjansten att endast göra mig godt. » » Hvad Lr det som lakarne alltid anbefalla oss gamia?
Kropps- rörelse.
N %val, min van, hvar morgon gar jag två $ tre kilometer utan att marka ' det., för att söka upp mina blommor.
Och om du visste hur det lugnar, hur det hvilar öga och sinne att försjunka i åskådandet af ett harmoniskt vaxtlif!
2, Ja, du skrattar natiirligtvis bara åt mig, men att älska blommor.
har ännu en god följd ined sig, af helt anngn art.
Det vacker känslor af välvilja och broderskap, narmar skilda klasser till hvarandra.
Vill du ha bevis?
J a g har nu bott i mer an femtio %r liar i byn och har sett sinaken för blommor utveckla sig i en högst ovanlig grad.
I denna stund finns har ingen stuga så liten, att ej de låga fönstern om våren lysa af levkojor, nejlikor, geranier eller fnchsier.
Till och med bland bönderna kan man träffa på riktiga amatörer.
I en dags- verkares fönstersmyg har jag sett lika vackra pyramidalklockor som hos Paris förnämsta blomsterhandlare.
E n af mina grannar har i sitt fönster en kaktus, som jag afiindas honom.
Följden blir, att Iivar gång jag kommer till hans dörr, går jag in.
Vi talas vid om blomsterodling och ympning; jag erbjuder honom n k r a skott, och han ger mig frön, Vi känna oss sympatiskt stämda gent emot hvar- andra; vi älska ' livarandra, som troende göra, i hvad vi gemensamt älska.
Också ä r jag den människa evigt tacksam, som hos mig in- ympat kärleken till blommor. » » Och livein var det 3 » » En fattig trädg&amp;rdsmastare.
Han hade sin egen lilla stuga har i byn och förtjänade sitt uy; pehälle genom att göra dagsverken i byfolkets trädgårdar.
J a g fick höra att lian sålt det enda fat vin, som skörden i hans vingård inbringat, och dömt sig sjalf a t t dricka bara vatten ett helt Hrs tid.
Hvarför?
Jo, för att kunna .bygga sig ett litet drifhus.
det draget gaf mig lust at; lära känna honom.
» J a g sökte upp honom, och vi kommo öfverens om, att han skulle komma till mig fyra gånger i veckan och sköta min trädgård.
Jag.
brukade ofta stå och se på, medan han arbetade, och prata med honom under rasterna.
, Men tro icke att han var en modern trädgårdsmästare!
Han hade ingen idé om konsten att p % en gräsmatta strö ut röda, gula och violetta blomsterfiackar, väl afrundade och symetriska, där ej en stjälk sticker högre upp an den andra och som best&amp; af blott fem till.
sex slags växter, ideligen desamma.
Å, nej!
TiU trädgårds- mästare vid någon offentlig anläggning hade han ej passat.
Han beundrade hela blomstersläktet, fattiga och rika, enkla och dubbla, gammalmodiga och moderna, etthriga och fleråriga, alla, ända till de tusentals smh ängsblommorna, till * skogens vilda örter.
J a g har den hedersmannen att tacka för mycket.
Redan förut tyckte jag om blom- mor, men han lärde mig att älska dem pk det enda riktiga sättet, älska dem sh, att inan känner och först&amp; att hvarje den minsta detalj har sin betydelse.
»
Kvinliga jurister.
\ - I ett föregående nummer ' af denna tidskrift lämnade jag några meddelanden om fru d: r ~rnilie Kernppins försök att vinn8 ett prak- tiskt verksamhetsfält för sin juridiska insikt och erfarenhet.
Som det efter den af kantonalrkdet i Zurich tillsatta kommissionens hem- ställan om afslag H ansökningen, tyvärr var ' att vänta, blef hkunes begäran ej beviljad.
Däremot har hon nu erhållit anställning såsom privatdocent vid universitetet i Ziirich, där .hon kommer att meddela undervisning i engelsk och amerikansk rätt. '
Enligt ' hennes sista meddelande hyser hon i alla fall inga sangviniska förlioppninga; be- träffande sin ställning till sina nya kolleger och lärjungar, och kommer antagligen att bestå mangen kalmp mot fördom och vana innan hon kan f å kanna någon trefnad i sin nya verkningskrets.
F å r man emellertid draga någon slutsats af det lifliga intresse och deltagande, som visades henne i Zurich vid hennes installering shsom privatdocent, borde nian kunna förespå henne en ganska lofvande framtid.
Som första kvinliga privatdocent vid nagot tysktalande uni- versitet höll hon sitt inträdestal i den största, till sista platsen af en akademisk publik fyllda hörsalen. '
Tilloppet var till och med så stort, att hundratals intresserade för bristande utrymme ined sviken förvan- taii måste stanna utanför.
Hennes väl genomtänkta, utan koncept framsagda tal om » die modernen Trusts, varade under spänd ' upp- mä~ksan~liet från åliörarnes sida e n ' hel timme.
De lifliga .bifalls- yttringarna vid talets slut tillkännaghfvo det sympatiska mottagande det rönt.
BIhliända intresserar det att erfara, att 27 år förgått, sedan den första kvinliga studenten syntes i en af Ziiricheruniversitetets.
.
hörsalar.
Fru Kempins duglighet tycks ock vara erkänd äfven inom andra juristkretsar, ty ett af henne utgifvet arbete om de amerikanska lagarna omnämnes med beröm.
uti en i Berlin utkommande juridisk tidskrift, livarjämte hon af den internationella kriniinalistiska föreningen fått sig anförtrodt att i det tillämnade stora.verket &gt;Die Strafgehetzgebung der Gegenwart in rechtsvergleichender Darstellunga bearbeta.
en.
del.
af Förenta Staternas straffrätt.
I juridiska sällskapet i Berlin hiöl1 hon den 9 sistlidne mars ett föredrag om rättsvetenskapens nuvarande ståndpunkt i Förenta Staterna.
Äfven såsom praktisk jurist synes hon vara besjälad af energi och verksamhetsbegär, ty hon har nu i Berlin upprättat en filial af sina i New York och Schweiz.
etablerade rattsbyraer.
t ..
Lyckligare i sin sträfvan att skaffa kvinnan obehindradt rum för sin talang och förmåga afven pk den praktiskt-juridiska banan har rumäniskan Sarmisa Bilcesco varit.
I alla afseenden en ädel och beg&amp;fvad person, förenande kvinnans och mannens basta agenskaper, har hon, efter enträgna och allvarliga studier vid Sorbonne i Paris, förlidet $r dar aflag % sina examina med glansande framgång.
I hennes fädernesland restes, i trots af dess unga kultur, inga hinder emot hennes begäran om tillstånd att i Bukarest utöfva sak- förarekallet, ett vackert förediime för de gamla kulturstaterna.
Som fröken Bilcesco ar medlem af en ansedd och rik familj, har hon ej för afsikt att för; egen del begagna sig af den henne lämnade rättig- heten, utan ville hon endast, med en .för hennes ungdom (hon ar blott 24 år gammal) och lyckliga ekonomiska förhgllanden beundransvärd energi, öppna en ny väg för sina medsystrar i Bnmlinien.
För oss har i Sverige äro dessa företeelser just nu af sarskildt intresse.
Sistlidne april utgick frbu Upsala universitet efter där med utmärkelse aflagd examen Sveriges första kvinliga jurist, fröken Elsa Eschelsolz.
Några korta biografiska data om denna banbryterska på ett för den svenska kvinnan .hittills främmande omrhde torde vara af intresse för våra lasare.
Född 1861, aflade fröken Elsa Esclielson g % våren 1882 matu- ritetsexamen med högsta betyget (laudatur) i Vallinska skolan i Stock- holm och började hösten samma hr sina studier vid universitetet i Upsala, dar hon i januari 1885 tog filosofie kandidatexamen med mycket höga betyg.
Det följande h e t tillbragte hon dels pk resor i södern, dels i Stockholm, där hon, sedan hon bestämt sig för det juridiska studiet i januari 1886 med teoretisk filosofi kompletterade sin filosofie kandidatexamen för att kunna, anvabada densamma salsom -
förberedande examen till juris kandidaten: Följande höst började Iion sina juridiska studier i Upsala, som dock vid nyåret 1887 afbrötos af en svår nervfeber, och först hösten sistnämnda å r kunde återupp- tagas, hvarefter de fortsattes, ' tills de nu i april vunno sin afslutning genom en examen, som i Upsala anses för den vackraste af de där- städes på de sista åren ' aflagda, och lär.
fröken Eschelsson enligt iipp- - gift nu komma att börja sin praktiska förberedelse hos en aktad landtdornare. '
:: - Äfven i det konservativa Prenssen förmår man icke längre till- sluta ögonen för tidens kraf och har kommit så långt, att depute- radekammarens undervisningsutskott i anledning af de af några kvinno- föreningar inlämnade petitioner rörande tillåtelse.
för kvinnor att, studera vid universitet, enhälligt besiutat att öfverlämna frhgan till regeringens öf vervägande.
Enligt nu gällande bestämmelser haf va Tysklands kvinnor hvarken kunnat upptagas som studenter eller er- hålla tillträde till föreläsningars åhörande, hvarför kultusministern, d % det liar blifvit fråga om lämpligheten af en ändring i dessa be- stämmelser, aflåtit ett cirkulär till samtliga preussiska universitets- kuratorer med anmodan att inhämta såväl de.
akademiska senaternas, som de särskilda fakulteternas mening i denna sak, samt a t t inkomma med deras betänkanden och egna utlåtanden.
Daremot blef en sam- tidigt inläiniiad ansökan om upprättandet af kvinliga gymnasier afvisad.
.
.
Som man ser vinner id6n om det berättigade i anapråken på frihet afven för kvinnan att i inån af anlag och begåfning ' välja för henne individuelt passande verksa~nlietsfalt allt mera terräng.
Ingen klarseende ifrare för kvinnans framåtskridande lär väl emellertid kunna önska och tro, att hon uteslutande eller för&amp;rädeshs bör söka och finna sin lycka och bestämmelse i sträfvanden på de verksamhetsområden, som hittills ansetts blott tillkommande mannen.
E t t annat är att söka undanrödja hindren för en fri.
utveckling af de kvinliga individer, hvilkas hag och naturgåfvor, samt yttre om- ständigheter hänvisa till sådant arbete, som icke inbegripes under hvad, man i allmänhet benämner kvinliga sysselsättningar.
Likasom inom de husliga göromålens och slöjdens gebiet, ända från kokkonstens till damskrädderiets det knappt gifves någon arbetsgren, där ej den man-
liga arbetaren täflar med, ja stundom öfvertriiffar kvinnan, s % bör det vara henne tiilhtet att efter förmagi p % andra områden täfla med mannen.
Hon skall dock därför icke glömma de höga uppgifter i hvilkas fullgörande hennes allmänna skaplynne framghngsrikt gör sig gällande.
Familjeandens v h d och barnens uppfostran, likasom kärleks- och barmhärtighetsverk skola i alla tider förblifva något s % viktigt och upphöjdt, att kvinnan, jag ar viss därpk, icke skail vilja afstå från omsorgen därför.
Hennes, af mannen så ofta betonade, större känslorikedom och förmkga af uppoff ring skola säkerligen f örhj älpa henne att fortfarande kunna uppfylla sina plikter p&amp; dessa omrkden.
Manliga och kvinliga bank- fi; uiktionärer.
3 Svenska bankmanna f öreni ngens komiterades fö~slag till för vinnande a f ökad kontroll ofver dde- skärpta bestci; ~) mzelser tet i de enskilda sedelutgi fvande hankerna och aktiebankerna a r den långa titeln på en broschyr, soin utkom i slutet på förra året.
Broschyrens innehåll i sin helhet faller utom Dagnys verksainhets- område, men ett uttalande i den samma ar af den art, att det bör i tidskriften upptagas och bemötas.
Under afdelning IU: Aflöningsför- måner och pensionering yttras på sid. 12:. '
DI sammanhang härmed anse sig komiterade afven böra yttra sig något öfver kviwzam nnv2inclafide i banktjänst.
Urider det a t t för ett tiotal å r sedan, kvinliga biträden endast sparsamt användes, be- kläda de nu för tiden kassörs-, kontrollants- och bokhållareplatser, ja fall förekomma till och med, att i landsorten kamrerarebefattningen ar öfverlämnad ht fruntiininer.
De liafva, efter hvad erfarenheten visat, aldrig svikit det förtroende, som lä&amp;mts dem; de bedrägerier och försnillningar, som blifvit begångna, hafva manlige upphofsman.
Ehuru shlunda denna oiriständighet talar för att än ytterligare använda.
kvinliga bitraden, vilja koiniterade dock framhålla, att en grans för dessas antagande bör sattas.
Med den mindre fysiska styrka, hvar- med kvinnan i jämförelse med mannen är ' utrustad och med sarskildt afseende fästadt därå, att en kvinlig bankfunktionar svårligen kan äga " en blick på bankaffärer och dessas skötande i dess olika detaljer och ej heller nå den liögre befordran, som en inanlig sådan, ar det ju ock naturligt, att kvinnans intresse icke blifver så öppet och vaket för bankarbetet soin mannens.
Kvinliga biträden kunna dock enligt komi- terades mening fortfarande so111 hittills ined fördel användas vid sedel- uppräkning, en del bokföring ocli för renskrifning, inen i allmänhet icke p % shdana platser, iiled hvilkas skötande ar förenad kontroll öfver andra tjiinsteliian och förutsättning af insikter darutinnan.
w aFriintii1iinerslogika liar länge varit ett slagord, som a r nästan identiskt ined fullkomlig brist på all logik.
Men att den manliga logi: ken ' afven ibland kan förete betänkliga brister visar komiterades ofvan citerade uttalande.
De komiterade börja med att gifva de kvinliga bankfunktio- närerna sitt ampla erkännande: » De hafva aldrig-yttras det - ssvikit det förtroende, som lämnats dem, de bedrägerier och försnill- ningar, som blifvit begångna, hafva haft manlige upphofsmän.~ 31m väntar nästan, a t t af detta faktum skall dragas den konsekvensen, a t t man i l&amp;ngt större utsträckning än hittills bör använda kvinnor i ban- kernas tjänst och s&amp; mycket som möjligt anförtro dem de med ansvar mest förbundna posterna.
De koniiterade komma emellertid till diametralt motsatta slut- satser och förklara, a t t oaktadt de obestridliga förtjänster kvinnorna 1agt.i dagen vid sitt skötande af banktjänster bör en gräns sättas för deras användning.
Till svar på det förvånade ahvarfön?
som vid detta kategoriska påstående ofrivilligt framställer sig, hafva de komi- terade icke att anföra någon anmärkning mot bristande nit eller dug- lighet hos de kvinliga funktioniirerna utan maste taga sin tillflykt till den gamla axiomatiska satsen om den mindre fysiska styrkan kvinnan i jämförelse med mannen besitter, denna sats, som ständigt anföres, då man för kvinnan begär likställighet med mannen i afseende på, undervisning eller aflöning, men hvilken ingen tanker på, d % det galler fullgörandet af hennes mycket fordrande plikter som maka och moder.
Sedan komiterade väl proklamerat kvinnans fysiska underlagsen- het under mannen, proklamera de med samma bestämdhet hennes oför- måga att i den upphöjda och invecklade bankvetenskapen täfla med man.
nen.
Nu ä r det hennes intresse, som icke kan vara så öppet och vaket som mannens.
Och hvarför?
frågar man %ter.
Jo, en kvinKg bankfnnktionar kan - yttras det - svbligen ags den blick på bankaffärer och dessas skötande i dess olika detaljer och ej heller %å den Irögre befordran son e) $ nlaslig sådan.
Det a r ju möjligt, a t t fruntimren i en bank ej alltid äro full- ständigt inne i verkets hela maskineri med d l a dess olika detaljer, men skälet härtill ä r oftast icke bristande intresse eller förmåga utan den större svkrigheten för dem än för herrarne a t t komma in i detta maskineri.
D e manliga bankfunktionärerna användas nämligen mer p % olika platser och få därigenom en mangsidigare erfarenhet, hvar- emot ett fruntimmer å r efter år m %ste utföra samma arbete.
Herrarne ha dessutom tillfälle att deltaga i diskussioner och rådplägningar rörande bankväsendet, från hvilka fruntimren äro fullkomligt utestängda, de äldre tjänstemännen äro beredvilligare a t t sätta yngre manliga kamrater in i arbetets detaljer än att göra de kvinliga biträdena samma tjänst.
.
Angående komiterades senare invandning mot kvinnans anvand- ning, den att hon ej kan n i ' den högre befordran som hennes manliga kamrater och att, detta måste verka hämmande.
på hennes intresse, så tyckes saken vara lätt hjiilpt.
eppna för henne tillfälle a t t nå denna hogre befordran, och hennes intresse skall vidgas, hennes arbetsför- måga vaxa i samma mån som hennes utsikter till bättre stallning ökas.
- Komiterade draga emellertid en helt * annan slutsats ur sitt p %- stående.
De vilja i stället bota missförhållandet genom att skjuta undan kvinnan på platser, dar arbetet är anda mer mekaniskt och intresselöst, dar löneförmånerna äro ändi ringare.
Likaledes vilja de förvisa henne från alla de platser, livilkas skötande är förenadt med kontroll öfver andra tjänsteman och det oaktadt de började sitt anförande med att framhålla de kvinliga bank- funktion %rernas öfverlagsenhet framför de manliga i afseende p % red- barhet och pålitligliet.
Nej, de komiterade måste nar de skrefvo ifrågavarande stycke, varit behärskade af en helt annan tankering an den de försökt ut- trycka.
De hafva tydligen varit besjälade af en kanske i nkgon mån berättigad fruktan för konkurrensen, en fruktan, som de dock icke haft mod att öppet uttala. '
Den svenska kvinnans ' deltagande i världsutstäliningen i Chicago 1893.
Med hänvisning till en uppsats med ofvansthende titel i ett före- gående häfte, få vi härmed meddela, att arbetet för den svenska kvin- nans deltagande i Chicagoutställningen oafbrutet fortgått, ehuru den ursprungliga planen nagot förandrats.
Svenska utstäiiningskomitén har nämligen ej ansett sig kunna bevilja damkomitdns ansökan om särskildt utrymme i den svenska afdelningen, ej heller ansökningen om penningeanslag, hvarföre damkomitdn sett sig föranlaten att en- dast emottaga sådana arbeten af särdeles framstående beskaffenhet, som äro afsedda för galleriet i s wo man ' s building,.
I denna senare byggning har genom den allmänna utställnings- komitdns försorg ett utrymme af 150 kvadratfot blifrit för de svenska utställarinnorna reserveradt.
Insamlandet af de statistisk-litterära uppgifterna kommer att fortgå efter den därför antagna planen.
Dessa uppgifter torde dock insändas före september manads utghng, d % tid erfordras för öfver- sättning, tryckning och nödiga anordningar.
Före anmälningstidens utgång ha till damkomitdn ingatt cirka 100 anmälningar af utställningsföremal från afdelningarna för bildande konst, konstindustri samt slöjd och yrken.
För att under juni, juli, augusti och september månader besöka olika delar af landet i andamåi att utse för utstäilning i wom man ' s building, lämpliga föremål af särskilat fi~nzsttiende arbeten, sh väl af kvinlig slöjd som med egendomlig nationel prägel, har dainkomitdn shsom reseombud antagit fröken Carh Wastberg, hvilken för detta ända- mål af kongl.
svenska utställningskomitdn erhållit fribiljett p i statens järnvägar samt ett resebidrag af 300 kr.
H.
K.
H. kronprinsen har godhetsfullt till damkornitdns för- fogande ställt en för byrån särdeles lämplig lokal i arfprinsens palats vid Gustaf Adolfs torg, i hvilken lokal centralkomitdn under loppet af hösten kommer att hterupptaga det under sommaren hvilande arbetet.
Meddelanden Fredrika-Bremer- Förbundet.
Bristaflan för barn- och ungdomsböcker.
Da Fredrika-Bremer-Förbundet i september manad 1 8 9 1 utdelade ett pris för en af fru Kerfstedt slnifven ' barnbok, kunde Förbundet, tack vare enskild frikostighet, nästan ome- delbart därefter utlysa en ny pristäflan.
Liksom förra gan- gen utsattes tvenne pris: ett första, utgörande 300 kronor, och ett andra, utgörande 100 kronor.
Tiden för den nya pristäflazi bestämdes till 6 malnader och tilländagick den 15 april 189 2. afven denna fifling har omfattats med intresse; inom den utsatta tiden iiiiemnades 15 täflingsskrifter.
Efter verksfilld granskning har Förbundets bokkomité vid sammantkide den 8 juni beslutit tilldela författareii af)) Sig- trygg Torbrandsson » första priset, 3 00 kr., och f örfattaren af)) F r i n nordisk rot andra priset, 100 kr.
Vid öppnandet af ' de namnsedlar, som &amp; tf öljde de prisbelönade skrifterna, befanns.
» Sigtrygg Torbrmdsson D vara f örfattad af fru Ma- thilda ~ ö n i b e r g, f. Stenhmmar oc$)) Från nordisk rot r af fru Maria Anholm, f. Oberg.
Det har för komitdn varit gliidjande att iakttaga, att de täflande författarna icke uteslutande uppehalllit sig vid skil- dringar af lifvet p i landet, sidant det ter sig bland vara svenska barn.
Vi.
kunna f&amp; för mycket af landtliga fester och utfärder, kryddade med sma äfventyr till lands eller sjös.
De nu prisbelönade skrifterna äro afsedda för de äldre barnen kingm, och böra för dem blifva och ungdomen, 14-16 välkomna såsom.
goda skildringar och berättelser fraln det kulturhistoriska omradet.
Bland de för de mindre barnen afsedda skrifterna har komitén med nöje tagit del af berättelsen n Barnen p i Broby.
Da dess omfång icke motsvarar den i annonsen om pris-.
taflan bestämda fordran - 150 sidor - har det icke varit möjligt att låta den ifragakomma till erhallande af pris.
Komitén har likvid önskat att på detta sätt f&amp; gifva skriften sitt erkäxmande.
Då komitén icke har ratt att öppna namnsedeln, ar dess författare tills vidare okand.
Flirteckning 6 f ~ e r medlemmarna af Fredrika-Bremer-Flrhundet8 styrelser och komither.
$iPrbundets styrelse.
Ordinarie meollmmar: Riksantikvarien H.
Mildebrand, ordförande, hofintendenten A. Börtzell, v. ordförande, med.
doktor C. Nyström, kassaförvaltare, fröken A. Roos, sekreterare; fru S. Adlersparre, fru E. Ankarsvärd, fröken L. Engstrbm, fröken M. Forsell, fru A.
Höjer, revisionssekreteraren H. Rohtlieb, fil.
doktor fröken E.
Fries samt frn S. Whitlock.
Suppleanter: fröken G. Elfving, kapten L.
A. Huben- dick, fröken L. Dahlgren, fru 9.
Kerfstedt, professor P.
G. Rosén, fru Th. Gyldén, fröken M. Silow, fru J. Jolin, fru G. af ' ~ l i n t b e r g, rektor V. Adler, fru 31.
Arwidsson och fröken Q. EIjelmerus.
Revisorer: Häradshöfding A. Lundvall, fru E. Odelberg och fröken A. Rossander.
Revisors-slqpleanter: doktor V. Svedbom, f r a S. Wising och Iiaradshöfding W. Uppström.
Ordinarie medZem?
) tar: Riksantikvarien Eildebrand, ordförande, fru Adlersparre, fru Ankarsvard, doktor Syström och fröken Roos.
Supplea~~ter: Hofintendenten Börtzell, fröken Dahlgren och fröken Forsell.
Redaktionskomitéaa.
Förbundets ordförande eller vice ordförande, Dagnys redaktris, fru Ankarsvard, fröken M. Cederschiöld, fröken Engström och frn Kerfstedt, hvarjamte fru Adlersparre lofvat deltaga i BomitBns arbete.
Fröknarna Elfving, Forsell, Fries, L. Granbom och S. Leijon huf vud.
Bokkomitén.
F r u Ankarsvard, fröken Engström, fröken Forsell, fröken Hjel- merus, fru S. Alniqvist, fru B. Nordenson, bokhandlaren H. Sandberg.
Komiten för utredning af de till Danmark utvandrande svenska allmogeflickoriias stiillning och arbetsförhhllanden.
F r u Adlersparre, justitierkdet C.
H. Hammarskjöld, fil.
doktor E. Söderberg ocli fröken G. Adelborg.
Samkviimskomitén.
F r u Arwidsson, amanuensen E. Folcker, fru Jolin, fru D. Kind- strand, frn E.
Upniark och intendenten G.
H. W. Upmark.
l Komitén för ordnandet af kurser i triidgtrdsodling för kvinnor.
.
F r u Ankarsvard, fru M. Bolin och doktor Nyström.
Styrelsen för sjukkassan.
Ordinarie medlemmar: Professor Rosdn, ordförande, doktor Ny- ström, v. ordförande och kassaförvaltare, fröknarna A. Roos och- A. Fabricius vid expeditionen samt medicinalrådet D. Pontiu.
Suppleanter: F r u F. Lybeck, fröken G. von Plomgren samt professor 0.
Sandahl. '
Revisorer: Fröken H. Casselli och öfverstelöjtnant C.
E. Elfving.
Revisors-suppleanter: Fröken L.
Borg ocli fröken A. Dahlström.
Komitén för insamlande abf medel till Förbuudets fonder för yrkes- och studiestipendier.
Frii Adlersparre, fru Gylddn, fröken Engströnl, fröken Silow, .revisionssekreteraren Rohtlieb och professor Rosén.
Styrelsen för stipendiefondernas förvaltning.
Ordinarie medlewbmar: F r u A. Wallenberg, generaldirektör A ..
Andersson, professor Rosén, revisionssekreteraren Rohtlieb och fröken Silow.
Suppleanter: professor H. Gyldén och fröken C. Montelius.
evi is or^: Expeditionschefen E. von dar Lancken, fröken J. Elf- ving och grosshandlaren 0.
Melin.
Revis0s.s-suppleant: doktor G. Elowson.
Niimnd för utdelning af Förbundets liikarestipendier.
Förbundets ordförande eller vice ordförande, fru Adlersparre, med.
doktor Karolina Widerström, fröken Silow, professor Rosén, re- visionssekreteraren Rohtlieb och fru A. Wallenberg.
Styrelsen för Driiktreformfireningen.
Ordinarie nzedbe » mar: Fruarna N. Bendixson, M.
L.
Berg, C. Boklund, X. Bolin, A. Cederschiöld, G. Linder, H. Palme, C. Scho- lander samt fröken E. GyldBn.
Supplemter: fruarna E. Gyllander, I. Humble och Jolin samt fröknarna E. Bergman, E. Lindhagen och H. Palmqvist.
Revisorer: Fru B. Salin och fröken A. Kruse.
Revisors-szcpple- anter: Fru A. Arvedson och fröken B. Hirsch.
Sambandet .mellan Fredrika-Bremer-Förbundets allmänna styrelse och de under densamma lydande komitéer och institutioner framgår.
af de bestämmelser härom, hvilka här nedan äro intagna.
1.
För Förbundets komitéer utfärdar styrelsen stadgar.
2.
För institntioner, som bära Fredrika-Bremer-Förbnndets namn, fastställer styrelsen stadgar.
Förslag till ändring af dessa ~ n d e r s t a - les Förbundets styrelse.
3.
I hvar och en af Förbundets komitder eller styrelser för de under n: r 2 omtalade institutioner, skall Förbundets styrelse vara re- presenterad af åtminstone en sin ledamot (ordinarie eller suppleant).
Till Allmänna Stipendiefonden har genom grefvinnan Ebba Ha- milton i Upsala öfverlämnats kronor Fyrahundrafemtio (450: 75) ut- gdrande behållningen af en soird anordnad af henne och professorskan Helena Nyblom till förmabn för Upsala lans obemedlade flickor.
Önskligt vore att det vackra exemplet följdes h flera orter, hvilket skulle i ej oväsentlig mån bidraga att påskynda utdelningen af stipendierna inom de särskilda lanen.
Foreningen för gWt kvinnas &amp; gander&amp;tt.
höll den 25 maj sitt årsmöte i Läkaresällskapets lokal under byra- chefen grefve H. Hanziiltons ordförandeskap.
I årsberättelsen meddelades bl.
a., att vid innevarande års riks- dag väckts tvenne motioner rörande föreningens liufvudfråga, den gifta kvinnans äganderätt, af två af dess styrelseledamöter, grefve H. Hanzilton och lektor M., Höjer.
På föreningens försorg hade en kortfattad öfvirsikt af den svenska lagstiftningen om kvinnan utarbetats af hofrättsnotarien Karl Staaf och utgifvits dels såsom själfständig broschyr under titeln: 2 Hzcfvzcdpnkterm af den svenska lagstiftningen om kvinnan », dels i hafte IV, ny följd, af föreningens skrifter, hvilket dessutoni innehöll den norska lagen af den 29 juni 1888 och den engelska lagen af den 18 augusti 1882 (denna senare i svensk öfversättning) rörande äkta makars ägendomsförhållanden samt motionerna vid 1892 års riksdag rörande denna fråga.
Detta hafte hade tillställts samtliga ledamöter af riksdagens bägge kamrar och var liksom broschyren tillgängligt i bokhandeln.
Af en af.
sina medlerninar hade föreningen erhkllit en gåfva af ett tusen kronor.
Efter sedan val af styrelseledamöter och revisorer förrättats, vidtog en ytterst liflig diskussion, hvilken, inleddes af ordföranden grefve Hamiltooz med en redogörelse för behandlingen vid årets riks- dag af de väckta motionerim rörande äkta makars ägendoinsförhållan- den.
Den af motionerna,.
lektor Höjers, som8ghtt längst i fordringar och.
begärt förverkligande af den främsta punkten på föreningens pro- gram, afskaffande af mannens målsmanskap, hade af lagutskottet be- tecknats såsom .icke påkallade ytterlighetssträfvanden~ A t t likväl åtminstone andra kammaren icke vore ' fiillkomligt fiendtligt stiimd mot alla refoyner i denna fråga, hade den visat genom det sätt, livarpå den behandlat talarens egen motion.
InleQaren föreslog, att aftonens .dlskoseioi skulle röra sig kring frkgan, hvad som borde göras för att inom riksdagen främja förenin-.
.
,
gens reformsträfvanden, antingen man borde i likhet med lektor Hö- j e r ~ motion framställa sina fordringar i hela deras vidd eller i enlig- het med talarens motion betriida de partiella reformernas vip.
Pidaxe .. borde man se till hvad som kunde göras för att I t föreningens idéer vinna större utbredning bland allmänheten.
I den diskussion, som därpil följde, rttïade sig bl.
a. assessor C. Lindhagen, lir E. Beckman, redaktör H. Sohlman, fil.
kand. G. AldBn, prof. Retzins, fil.
doktor Ellen Fries.
I afseende pi?, den förra af de af ordföranden uppställda frågorna rådde ganska stor enighet, då de flesta af talarne anskgo, att det vore önsksiirdt, att vid riks- dagen fortfarande vacktes s %väl motioner, h ~ i l k a gingo direkt p&amp; fra- gans kärnpunkt och begärde genomgripande refornier, som shdana, hvilka i likhet med grefve Hamiltons i s ~ f t a d e detaljförändringar i rådande lagstiftning.
De stora motionerna tjenade, äfren om det vore föga hopp om att de skulle gå igenom, till att inom riksdagen stödja de mindre vidtgående samt att h U a intresset för frkgan i dess helhet vid lif.
Bland detaljfrågor, som kunde göras till ' föremål för riksdagens uppmärksamhet, föreslog en talare, fil.
kand. E. Svensen, a t t som villkor för att en af mannen utfirdad borgensförbindelse s k d e ega giltighet, skulle erfordras hustruns samtycke.
Mera delade voro meningarne i afseende pk hvad som ' förenin- gen kunde göra för att bland allmänheten rinna spridning för sina idéer, och m %nga olika förslag framstilldes i denna riktning.
H r r Lindhagen och Retzius yrkade pli att föreningen skulle utvidga sin verksamhet och på samma gkng andra sitt namn, att den skulle om- bildas till en allmän kvinnosaksförening.
Andra talare föreslogo upp- rättande af föreningsfilialer i landsorten, utsiindande af personer, som i olika delar af riket höllo föredrag och gjorde föreningens strifvan- den kända, spridande af populära sm&amp;sdrifter etc. A t t föreningens huf vudfråga., forbättrande af den gifta kvinnans rättsliga och ekonomiska ställning, ä r af den största vikt äfven för samhallets djnpare lager, framgick p % ett eklatant satt af det inligg, som under diskussionen gjordes af en arbetarehnstru.
Ued anförande af sin egen sorgliga erfarenhet visade hon tydligt, huru beliöfligt det ar, att hustrun inom arbetsklassen får ett ord med rid afgörande af frågor,, som röra .familjens ekonomi, huru darigenom mannen ofta skulle kunna hindras fran att genom oförsthdiga spekulationer eller lättsinniga borgensförbindelser förstöra rnakarnes med mycken möda och f örsakelse hopbragta.
sparpenning.
w- .- ' L,
Fredrika-Bremer * =Förbugdets, byrå, s L Råd lamnas i juridiska, ekonamiska och hygienad Upplysningar lamnas angående Iaroanstahe~ och,. '
- 1 arbetsområden tillgangliga for kvinnor.
x t --- t - - * * b &lt; 4 &gt; t.
AnmhIningar mottagas .till ' i ' ntrhde i förbundets sjukkassa.
1 1, -. '
_ L * t L Afven a personer sotii icke &amp; ro medlemmar af fixbundet, kunna - blifva ' delegare i densamma. '
%, l ' 3 I modeller till underklader for vuxna kvinnor, klader - - for spada barn, koltbarnklader, grosess-, skol-, sport- och turistdrakter m. m. finnas till påseende i fröken Josephine Oh / ssons modehandel.
~ / cIsiehoImsforg f4, * - Stockholm, dar afven monster saljas Och bestalhin- gar emottagas;.
' ~laiischir, upptegande nastan- alla foieningens modeller, finnas till salu a 25 öre st. I f I
för 6am- ocfi ungdoms6ÖcGer, Fredrika- Bremer-Förbundets bokkomit6 har vid sammantride den 8 juni beslutit tilldeela taflings- skriften " Sbtrygg Torbrandsson " sitt första pris med 300 kr.
samt " Från nordisk rot " det andra priset med 100 kr.
Dessutom har komitth funnit täflingssskften - " Barnen på Broby " vara af den beskaffenhet, att komitdn särskildt velat omnumna densamma med erkännande, ehuru skriftens otill- rack / * a o m f h g gjort, att den e j kunnat ifråga- komma t; / / pris.
- E j prisbelönade taflngssskfte~ få afhtimtas å förbundets 6yrå, Stockholm, 5 Malm- torgsgatan, kl. 71-4.
Anvand endast Floras Opoponaxtvil, Floras Genuina Glycerintvål, Floras Eau de Cologne och Parfymer.
