# ID: svediakorp-per958
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1894
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 20,179
# sentences: 625
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, N:r 10 (325) Prenumerationspris pr år: 5: — 4: 50 3: — Byrå: K l a r a v.
K y r k o g a t a 7, 2 A l l m.
t e l e f.
61 4 7.
Redaktör tr. P r e n u m e r a t i o n sker å alla post- anstalter i riket.
FRITHIOF ett hem, där ands- fruktan, karlek, red- liarliet ocli flit äi-o bofasta, skapas och danas karak- tärer, rustade att med fri- modighet ocli allvar gä lifvets kamp till m ö t e.
Det var i ett sådant h e m, soin Hilma Zander upp- vuxit.
Föräldrarne voro radman I.
G.
Zander o c h hans hustru, född Beek- stedt.
H i l m a föddes i Stockholm den 13 februari 1826.
Föräldrarnes intel- ligens ocli musikaliska be- gäfning hade, i rikt m a n, gått öfver pä barnen, tre söner och tre döttrar, hvilka alla pfi ett hed- rande o c h utmärkt sätt fyllt sina värf i lifvet.
Hilma var den andra i ordningen o c h fick tidigt, till följd af modrens sjuk- lighet, taga vård om hem- met och de yngre sysko- nen.
Redan vid 10 års ålder gal hon sina första musiklektioner, och 1845, vid 1 (1 år, antog hon plats som lärarinna i familj i Värmland, där hon kvar- stannadc i tre är.
Alla tro systrarna vigde sig tidigt till lärarinnans an- svarsfulla, men ädla kall.
De uppsatte 1849 tillsam- mans en skola för flickor i S t o c k h o l m, och denna fortgick till 185 ").
På flere framstående famil- jers uppmaning flyttade de utgifvare: HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Redaktionssekr.
: Hilma I och /.
Nartlliiig.
Utglfnlngstid: hvarje Tryckeri Aktiebolag.
7:de årg.
Fredagen den 9 mars 1894.
Idun ensam kr.
I d u n s M o d e t i d n i n g jämte k o - lorerade planscher • I d u u s M o d e t, utan k o l.
p l.
... • liiuns helgfri fredag.
Lösnummerspris 1 5 öre (lösn:r endast för kompletteringar) Aunonspris: 35 ö r e p r n o n p a r e i l l e r a d.
F ö r » Platssökando » o. » Lediga platser » 25 ö r e f ö r h v a r j e p å b ö r j a d t t i o t a l s t a f v.
U t l ä n d s k a a n n o n s.
70 ö r e p r n o u p.
- r a d Zander.
då ned till Bärarp i Halm- stadtrakten o c h uppsatte där en helpension, dit dessa sände sina döttrar att uppfostras.
Arbetet där började m e d 12 hel pensionärer.
R y k t e t om denna väl ordnade läro- anstalt spridde sig snart, och tilloppet af lärjungar blef, år efter år, allt större, så att man snart, måste tänka pä bättre ut- rymme.
Som detta icke lät sig göra på Bårarp, förhyrdes I8Ö2 stora man byggnaden på Partilled och skolan flyttades dit.
Den yngsta systern, Vilhelmina, äfven hon rikt begåfvad o c h utmärkt som lärarinna, hade ett par är förut ingått äk- tenskap o c h bosatt sig i Ö r e b r o.
Det var således endast modren (fadren dog redan 1852) o c h de tva andra döttrarna, som, it följdes till Partilled.
II:in- fanns utrymme nog, präk- tigt läge, frisk luft och vackra promenader.
Hit sände nu äfven mänga ui \ - teborgsfamiljer sina barn, och skolan stod alltjämt i nivå med sin tids kraf.
Både frän Finland och Norge komuio elever för att åtnjuta uppfostran.
Det var nämligen c j blott bokliga studier, som här be- drefvos med allvar, skick- lighet och omtanke.
Före-
A l l t i d glad är allt för farligt, A l l t i d s o r g s e n ä r ej f ö r s v a r l i g t, ståndarinnorna • sörjde lika samvetsgrant för, att de åt dem anförtrodda unga flickorna icke skulle sakna hemlifvets fröjder o c h behag, o c h väl kan man säga, att de voro som mödrar f ö r de unga.
Deras egen sunda, friska o c h för allt skönt vakna lifsåskådning verkade väl- görande och förädlande på det unga släktet.
Musik o c h sång odlades flitigt.
Hilma Z a n d e r var själf både skicklig pianist o c h g o d lära- rinna i detta ämne.
Få barnens kroppsöf- liingar lades särskild vikt, o c h denna omstän- dighet fick ett resultat, som systrarna Z a n d e r väl ej ens kunnat d r ö m m a o m.
Deras yngsta broder, medicine kandidaten — numera dok- tor — Gustaf Zander, åtog sig alltid, när han var h e m m a på besök, flickornas gymnastiska öfningar.
Gustaf Z.
var emellertid en spens- lig yngling o c h det tog starkt på krafterna att arbeta m e d hela denna skara (stundom 44 till antalet) af munter, lefnadslustig u n g d o m.
Så uppstod redan på Bårarp första tanken hos h o n o m, huruvida man ej möjligen skulle kunna konstruera maskiner, som kunde utföra samma manövrer som händerna.
Huru dessa försök lyckats, därom sväfvar visserligen ingen i okun- nighet.
D e n Zanderska medico-mekaniska gym- nastiken är, som vi alla veta, utbredd snart sagdt öfver hela världen o c h har gjort sin uppfinnare till en framstående och ryktbar man.
D e n som sett den väldiga manbyggnaden vid Partilled, skall knappast kunna tro, att äfven här » b l e f stugan för t r å n g », o c h d o c k var detta fallet.
A r 1871 öfverflyttades pensionen till den präktigt bebyggda egendomen Karls- lund i Örebros omgifning.
H ä r växte elevan- talet upp till 57.
D e som veta, livad en flytt- ning för ett så stort hushåll som detta vill säga, skola fatta, att det var en kännbar pröf- ning att än en gång nödgas byta bostad.
Karls- lund blef plötsligt, efter endast 4 år af pen- sionens därvaro, såldt, o c h nu stod man råd- vill, hvart man skulle taga vägen.
Valet föll då på egendomen Hjulsta, söder om E n k ö p i n g.
Den ryktbare doktor " Westerlund fanns i när- heten, o c h han åtog sig läkarvården för pensio- nen.
F e m t e flyttningen fullbordades lyckligt.
Skolan fortfor att blomstra.
Elevantalet upp- gick ända till 59.
I fulla åtta år arbetade de nitiska systrarna här på det unga släktets undervisning, åtnju- tande föräldrars och målsmäns fulla förtroende o c h aktning.
A t t flickorna i Zanderska pen- sionen trifdes väl, bevisas bäst däraf, att då ferier inträdde, de ibland bådo föräldrarne att få vara kvar.
V a r det o m julen, så tillställ- des lekar o c h julnöjen.
Föreståndarinnor så- väl som lärarinnor skydde hvarken möda eller uppoffring för att styra o c h ställa godt o c h gladt för de unga.
En privat persons o m d ö m e, särskildt om Hilma Zander, l y d d e: » H o n var älskad o c h hjärtegod som få, renhjärtad o c h flärdlös, stäl- lande sig gärna själf i skuggan, men därför var hennes ingripande i skolarbetet dock i c k e ringa.
A t t förädla o c h höja de ungas sinnen, därför arbetade hon ständigt, både med lära och exempel. » O c h sant är hvad nekrologen i A f t o n b l a d e t bl.
a. säger, att hufvudriktnin- gen i Zanderska skolans uppgift ' varit, » att eleverna där fingo lära sig, att inga talanger f rikalla kvinnan från det dagliga lifvets eller A l l t i d l y c k l i g, det är b e d r ä g l i g t, L i t e t af hvarje — se, det är lägligt.
hemmets plikter — utan, att i hvilken lefnads- ställning som helst, är det den arbetande, som skall adla arbetet! » Efter ett 34-årigt gemensamt skolarbete, hvar- under omkring 500 elever undervisats, somliga i 4, 5 ända till 6 år, funno systrarna tiden att njuta en så välförtjänt hvila vara inne, o c h år 1883 öfverlämnade de sin skola till en af lärarinnorna, fröken Helena Hallström, s o m ännu äger den.
Pensionen bär allt fortfaran de de aktade stiftarinnornas namn.
H i l m a o c h E m e l i e Zander bosatte sig nu i sin födelsestad, S t o c k h o l m.
E n för kvinnor sällsynt utmärkelse bar kommit båda systrar- na till del.
V å r e n 1883 tilldelades de nämli- gen af konungen medaljen » Illis quorum m e - ruere l a b o r e s ».
I sitt gästfria stockholmshem hade systrar- na ofta mottagningar, där forna lärarinnor, ele- ver o c h talrika vänner gärna samlades för att upplifva gemensamma minnen af den glada skoltiden.
Sistlidne 13 februari firade Hilma Zander sin 68-åriga födelsedag i kretsen af anhöriga och vänner.
Men redan den 16 samma månad nedlades hon på den sjukbädd, hvarifrån hon ej mer skulle uppstå.
E n häftig lunginflam- mation, en följd af influensa, bröt så godt som genast hennes krafter.
Den 23 i samma månad insomnade hon stilla o c h fridfullt i döden, om- gifven af sina närmaste.
Sorg och saknad skall hennes död väcka hos de många som varit i åtnjutande af hennes moderliga omvårdnad.
Till lefvande och kraftig skörd skall det ut- säde mogna, för hvilket hon i kärlek g a f sitt lifs rika gärning, o c h så aktadt hennes namn varit i tiden, lika hedradt skall säkert hennes minne fortlefva.
Jordfästningen förrättades den 27 febr.
af kyrkoherde Bergman i Johanniskyrkan och hade ditsamlat, utom de närmaste, många vän- ner, f. d. lärarinnor o c h elever, s o m alla ville gifva en sista gärd af aktning o c h tillgifven- het.
E t t djupt gripande intryck gjorde kyrko- herden Bergmans högstämda minnestal.
» Vid ett annat tillfälle liknande detta » — så yttra- de sig bland annat talaren — » har jag sagt: Vidsträckt förnimmes det icke, när en kärleks- full kvinna går bort,- men djupt kännes det i den krets, där hon m e d sin kärlek verkat.
H u r u riktiga dessa ord i allmänhet äro, här, vid denna bår äro de icke fullt tillämpliga, ty när budskapet o m H i l m a Zanders död gått ut, så har det förnummits både vidsträckt o c h djupt.
D e t finnes väl knappast någon trakt i vårt vid- sträckta land, där icke sorgsna känslor väckts, ja, väl o c k tårar fällts under dessa dagar, då underrättelsen om den gamla lärarinnans bort- gång nått forna lärjungar. » Anna Kockum.
K ä r l e k e n s lofsång.
Pauli epiat.
till de Corinl.
V!
/ .« / &gt;.
^ \ åsom ilad om hösten falla till en hård och fruscyi jord, fölle uti vinter glömska alla dina bästa ord, klingade likt tomma Mockor, dogc lort likt bjällerklang, stode de med inre kärlek ej i lifsvarmt sammanhang.
c l {unde du ur dolda hafsd / up vishetspärlor hämta dig, öden sia, världar styra, berg försätta på din stig, utan kärlek dock du blefve i din storhet tiggarn lik.
lyärlck endast, gör dig mäktig,^ kärlek endast gör dig rik.
Strödde du med fulla händer allt ditt guld på nödens stråt, lät ditt ögas ljus du släcka för att hämma sorgens gråt, brunne hela din lekamen, och ditt hjärta blefve kallt, har du intet, intet offrat, blott med kärlek ger du allt.
Simson faller för ^Delila, (joliath for ^Davids sten, och all mänsklig styrka bleknar bort för dödens fackelsken.
j \ iirlek blott kan under göra, kärlek är en ängels stod, kärlek lär oss allt fördraga, kärlek skänker lif i död.
K^ärlek aldrig vänder åter, liärlek är så blid, så tyst som en moders bön, när första gång sitt första barn hon kysst, ödmjukt D e n enda punkt, ligger, är att du jag menar därmed att lefva, ej för hvarpä någon synnerlig vikt har ett sant kvinnohjärta; ett hjärta, uppfyldt af lust sig själft, utan för andra.
A. Monod.
undergifven, likväl mer än hopp, förnuft och tro, kärlek alltid är det största, kärlek är Quds a och o. Sigrid Elmblad.
(Toivo.)
I DU N 1894 Kvinnor oeh stjärnor.
För N. V. E. Idun af Nordenmark.
e e x a k t a vetenskapernas historia har ej m å n g a k v i n n l i g a n a m n a f större veten- skapligt eller kulturelt intresse att u p p v i s a.
Vår tid har ä g t det största o c h e g e n d o m l i - gaste, ett n a m n, s o m i alla tider skall ljuda med en underlig k l a n g: S o n j a K o v a l e w s k i.
M a t e m a t i k e n o c h den henne nära stående vetenskapen, astronomien, fordra ett särskildt slag a f begåfning.
E n flödande i d é r i k e d o m, en intuitiv å s k å d n i n g o c h en s k a l d i s k siar- b l i c k s k a p a matematikern, m e n ej k v i n n a n.
E n m o t b i l d äger S o n j a K o v a l e w s k i i det fjärde å r h u n d r a d e t e.
K r.
i matematikern T h e o n s dotter, den ä d l a Hypatia, h v i l k e n b å d e i matematik o c h a s t r o n o m i stod p å höjden af sin tids b i l d n i n g.
H o n innehade en l ä r o - stol i dessa ämnen i A l e x a n d r i a o c h föreläste för en stor o c h entusiasmerad lärjungekrets.
Som astronom har h o n verkställt åtskilliga beräkningar o c h observerat flere mån- o c h s o l - förmörkelser.
D e n omständigheten att h o n ej omfattade kristendomen samt hennes man- liga kamraters afund k o s t a d e h e n n e lifvet.
E n d a g d å h o n s k u l l e b e g i f v a sig h e m från sin lärosal, öfverfölls h o n a f ett a f patriarken Cyrillus l e g d t m ö r d a r h a n d, i hvars spets befann sig en kristen präst.
S å föll en ä d e l, b e g å f vad k v i n n a f ö r obskurantism o c b m ö r k in- trig, emedan h o n v å g a t b r y t a m o t sitt k ö n s traditioner o c h den m a k t ä g a n d e tron.
L ä n g e dröjde det äfven innan den största b l a n d naturvetenskaperna p å nytt funnit n å g o n hän- gifven älskarinna.
I början a f 1 6 0 0 - t a l e t lefde i Schlesien en rik g o d s ä g a r e v o n L e w e n, hvars ä l s k l i g a m a k a Marie Guniiz ä g n a d e sina från h u s h å l l s b e k y m r e n l e d i g a stunder åt studiet a f d e n tindrande stjärnevärlden.
H o n var fullständigt h e m m a i C o p e r n i c u s o c h K e p - lers d å ännu bestridda teorier, o c h h o n g j o r d e till o c h m e d den senare u p p m ä r k s a m p å ett af h o n o m b e g å n g e t f e l.
H o n u t g a f en större a f h a n d l i n g » U r a n i a p r o p o s i t a », däri h o n för- svarar K e p l e r s läror.
G e n o m en K e p l e r s, T y k o B r a h e s o c h G a - lilseis b a n b r y t a n d e idéer h a d e ett kraftigt i n - tresse bragts till l i f f ö r astronomien i n o m v i d a kretsar, o c h under det 1 7: d e o c h 1 8: d e år- hundradet finna vi en m ä n g d privatpersoner syssla m e d astronomisk observation o c h kal- kyl.
I raden a f dessa amatörer trätta vi Danziger-borgmästaren H e v e l, ständigt b i - trädd a f en trogen m a k a, D e t dröjde dock ä n d a till början a f d e t a d e r t o n d e århundradet, innan astronomien v a n n fast b o i B e r l i n o c h detta g e n o m en familj K i r c h, s o m i flere l e d ä g n a d e sina krafter åt arbetet att sprida in- tresse f ö r d e n n a v e t e n s k a p.
Fru Margaretha Kirch, hustru till ättens h u f v u d m a n, v a r sin m a n behjälplig v i d u t r ä k n a n d e a f astrono- miska kalendrar o c h a l m a n a c k o r o c h fortsatte och fullföljde sin m a n s arbete, d å h o n blif- vit ä n k a, biträdd a f sin dotter Christine.
I F r a n k r i k e lefde 1 7 0 0 - t a l e t s märkligaste k v i n n a p å detta o m r å d e.
Å r 1 7 2 3 föddes Nicole Heine Etable de la Briére.
H o n synes ha varit en b r å d m o g e a o c h tidigt u t v e c k l a d flicka ..
Då d e n n å g o t äldre systern en d a g sade till den sextonåriga N i c o l e: » j e suis l a plus b l a n c h e », fick h o n det k ä c k a o c h själf- säkra s v a r e t: » e t m o i la p l u s s a g e ».
V e t e n - s k a p l i g literatur v a r det e n d a s o m tilldrog sig hennes intresse, men h o n t y c k t e aldrig om att l y s a m e d sina stora k u n s k a p e r.
H o n gifte sig 1 7 4 8 m e d den b e r ö m d e u r m a k a r e n L e p a n t e, h v i l k e n h o n g e n o m sin utomordent- l i g a m a t e m a t i s k a b e g å f n i n g b l e f till stor hjälp vid svårare beräkningar^ N ä r Pariser-obser- vatoriets prefekt L a l a n d e g a f d e n framstående matematikern Clairant i u p p d r a g att g ö r a ban- beräkniDgarna f ö r den d å m e d stort intresse väntade H a l l e y ' s k o m e t, » b e r ä k n i n g a r, s o m s k u l l e b r i n g a i c k e b l o t t h o n o m själf, utan äf- ven F r a n k r i k e ära o c h b e r ö m, » s v a r a d e d e n n e: » e n s a m hinner j a g ej att i rätt tid utföra ar- betet, o c h j a g k ä n n e r ingen a n n a n än m a - d a m e L e p a n t e, s o m k a n hjälpa m i g d ä r v i d: v i l l h o n bistå m i g, så skall j a g v å g a f ö r s ö - ket. » R e s u l t a t e t a f deras g e m e n s a m m a an- strängningar är ett a f d e stoltaste bevisen p å säkerheten h o s djärf a s t r o n o m i s k k a l k y l.
E n n y e p o k i d e n o b s e r v e r a n d e astronomi- ens historia bildar W i l i a m H e r s c h e l, h v i l k e n g e n o m sin entusiasm o c h uppoffring i alla tider skall u t g ö r a en f ö r e b i l d f ö r såväl a m a - tören s o m v e t e n s k a p s m a n n e n.
D e n ära, s o m h o n o m t i l l k o m m e r, delar h a n d o c k m e d sin trogna syster Caroline Lucretia, h v i l k e n hän- gifvet d e l t o g i sin broders arbeten o c h äfven företog sig åtskilliga själfständiga u n d e r s ö k - ningar.
H o n u p p t ä c k t e i c k e m i n d r e än n i o k o m e t e r o c h har utgifvit flere l ä r d a afhand- lingar, i h v i l k e n h o n r e d o g ö r för sina obser- vationer.
F r å n midten a f vårt å r h u n d r a d e k u n n a vi a n t e c k n a ett p a r k v i n n o r, s o m visat ett m e r än v a n l i g t intresse f ö r a s t r o n o m i e n, Mary Sommerville i S k o t t l a n d har utgifvit flere ut- m ä r k t a p o p u l ä r a astronomiska arbeten.
Maria Mitchell, dotter till N o r d - A m e r i k a s förste astro- nom, har u p p t ä c k t flere k o m e t e r o c h studerat deras b a n o r.
H o n v a r direktrice f ö r c o l l e g e V e s s a r ' s o b s e r v a t o r i u m ä n d a till sin d ö d 1 8 9 1, d å h o n efterträddes a f miss M. W. Whitney.
I v å r a d a g a r ä r det framför allt i A m e - r i k a vi finna k v i n n o r sysselsatta m e d astro- nomisk observation o c h kalkyl.
L i k a långt vi i g a m l a v ä r l d e n stå före i v e t e n s k a p l i g gedigenhet, l i k a l å n g t ä r o v i efter d e n n y a v ä r l d e n i polititisk frihet o c h utveckling.
K v i n n o e m a n c i p a t i o n e n, s o m o n e k l i g e n äger åt- s k i l l i g a g o d a o c h b e a k t a n s v ä r d a sidor, har d ä r s k a p a t en o b a g r ä n s a d handlingsfrihet åt k v i n - nan.
A s t r o n o m i e n, s o m i A m e r i k a k n a p p t är 30 år g a m m a l, h a r här en m ä n g d g y n n a r e och hängifna arbetare.
G e n o m ett heroiskt arbete, medels g i g a n t i s k a instrument o c h g e n o m de k o l o s s a l a e k o n o m i s k a m e d e l, s o m d ä r stå till b u d s, l ä m n a s d a g l i g e n n y a o c h storartade b i d r a g till d e n n a vetenskaps u t v e c k l i n g.
D e n förste, s o m l y c k a d e s fotografera linierna i stjärnspektra, v a r d r H e n r y D r ä p e r i N e w y - ork.
H a n s hustru mrs Anna Palmer Dräper v a r hans ständiga m e d b j ä l p a r i n n a i a l l a hans experiment o c h undersökningar.
N ä r hennes m a n d o g 1 8 8 2, g j o r d e h o n en större d o n a - tion (T h e H e n r y D r ä p e r M e m o r i a l) till H a r - v a r d C o l l e g e o b s e r v a t o r i u m, f ö r att deras un- d e r s ö k n i n g a r s k u l l e k u n n a fortsättas u n d e r professor P i c k a r i n g s l e d n i n g.
F ö r n ä r v a r a n d e äro därstädes i c k e mindre än fyrtio assisten- ter sysselsatta, a f h v i l k a sjutton ä r o k v i n n o r.
Vi k u n n a här n ä m n a miss Eva F. Leland, som utfört b e s t ä m n i n g a r a f ljusstyrkan h o s stjärnor o e h stjärnhopar, miss Louise D. Wells och miss Mabel C. Slevens, s o m katalogiserar och u n d e r s ö k e r stjärnspektra, miss Antonia C. Maury, s o m p å spektralanalystisk v ä g u p p - täckt flere dubbelstjärnor, samt miss Florence Cushman o c h mrs M. Flemming, hvilka med f r a m g å n g sysslat m e d astrofysikaliska under- sökningar.
N y l i g e n h a r en u n g a m e r i k a n s k a miss M. Kliimpke eröfrat d o k t o r s g r a d e n i P a r i s 75 medels en af h a n d l i n g öfver S a t u r n u s ' ringar, h v i l k e n u t g ö r en fortsättning a f professor K o v a l e w s k i ' s undersökningar öfver samma sak.
I E n g l a n d har miss A.
M. Clarke gjort sig ett a k t a d t v e t e n s k a p l i g t n a m n g e n o m sina u t m ä r k t a o b s e r v a t i o n e r a f föränderliga stjär- nor, O r i o n - n e b u l o s a n o c h M e r k u r i u s ' rotation m. m.
, samt framföv allt g e n o m sina b ä g g e arbeten » T h e history o f the a s t r o n o m y in the 1 9 c e n t u r y » o c h » T h e system o f the stars ».
U t o m n u a n f ö r d a v e t e n s k a p s i d k a r e finnes ett stort antal k v i n n o r i A m e r i k a s å v ä l s o m i E u r o p a, h v i l k a s o m amatörer p å l e d i g a stunder ä g n a sig åt studiet a f den stilla stjärnenatten.
Bland medlemmarne af L a société astronoraique d e F r a n c e m ä r k a s n a m n s å d a n a s o m m:me la comtesse Ferdinand dc Lesseps, mette Louise Branderbourger m.
fl., och s o m o b s e r v a t ö r v i d Tobservatoire p o p u - laire d u T r o c a d e r o i P a r i s är anställd en rndle A. Jeuberi.
I S v e r i g e har stjjärnkunskapens häfder ej att a n t e c k n a n å g o t annat n a m n än Sonja Kovalewski, h v i l k e n fortsatt L a p l a c e s u n d e r - s ö k n i n g a r öfver Saturnus-ringen.
Emellertid torde det l i g g a i n o m möjlighetens gränser att v ä c k a till l i f ett a l l m ä n n a r e intresse f ö r astro- n o m i s k a o b s e r v a t i o n e r äfven i vårt l i l l a l a n d.
Utan t v i f v e l k a n här åtskilligt a f v ä r d e å s t a d k o m m a s utan n å g r a större förutsättningar v a r e sig m e d afseende p å matematiska kun- s k a p e r eller instrumentella hjälpredor, b l o t t l ä m p l i g l e d n i n g o c h näring l ä m n a s från fack- männens sida åt ett d y l i k t möjligen v a k n a u d e forskningsbegär.
De a f v å r a läsarinnor, s o m intressera s i g för saken, vilja v i hänvisa till en uppsats o m amatörastronomi, s o m finnes intagen i ett a f de närmast u t k o m m a n d e häftena a f tidskriften Ord o c h b i l d.
F ö r öfrigt torde en H a n d b o k för amatörastronomer v a r a att i n o m k o r t från t r y c k e t förvänta, d ä r en fullständig undervis- ning o m anställande a f auiatörobservationer k o m m e r att l ä m n a s.
En visit i spetsfabriken.
ftljgnte sant, kära läsarinna, ni skulle gärna £ £ £ vilja se, hur det går till att fabricera spet- sar, denna artikel, " som ni så gärna pryder både er själf och edert hem med. » » Ja, o c h s o m, då vi damer skola göra dem själfva, kosta oss så många sträfsamma stunder. » » Ni vet kanhända inte, att vi numera ha en spetsfabrik i Sverige. » » Verkligen? » » Jo, det är Borås Spetsfabrik med adress Fri- stad o c h belägen intill Fristads järnvägsstation å Borås-Herrljungabanan. » » Ja, de Boråsarne, de äro då riktiga snillen pä industri! » » Ni följer alltså med på en liten visit i fab- riken? » » Så gärna. » Fristad med sin exercished ligger nu i djup vintersömn — dock med snötäcket betänkligt sön- dertrasadt — och drömmer på Öresjöns klippiga och fagra strand.
Med en artighet, som är naturlig h o s den, hvil- ken har hand o m en fabrikation för damvärlden, möter oss fabrikens chef vid stationen med ett ekipage, s o m på några minuter för oss fram till fabriksanläggningen, hvilken har ett vackert läge i ett sannskyldigt Böhmerlandskap.
På afstånd höra vi dånet af det vattenfall i Viskan, som drif- ver anläggningens maskiner.
Fabriksbyggnaden är uppförd af röd granit med metertjocka murar, hvilka från första stund ge intryck af den soliditet, s o m lär utmärka varorna från Borås spetsfabrik.
Vi stiga in, först på kontoret.
Där fä vi se skilda profver på hvad fabriken kan åstadkomma.
I ib 1 prydliga kartonger ligga här allehanda spetsar, som ni, ärade följeslagarinna, bäst bör kun- na namnen pä; här ses spetsar i en mångfald färger och mönster, s o m det synes vara en olös- lig gåta att utan konslskicklig människohands omedelbara ingripande åstadkomma.
Men det finns också enklare spetsar, ganzer m. ra.
Men vi tåga vidare.
Frän kontoret komma vi in i lagerrummet.
I mellan golf o c h tak gående, af förhängen skyd- dade hyllor ligger här åtskilligt för damerna att önska sig.
Vid ett bord sitter en ung flicka framför en maskin.
Hvad har hon för sig?
Jo, hon sätter metall- skoningar på skoband.
Alltså tillverkas äfven sådana.
Ja icke blott skoband, utan en hel del andra band samt s. k. sportsnören m.
m.
Nu äro vi inne i själfva fabrikssalen, hög, rym- lig, försedd med stora fönster, genom hvilka sko- gen, ån o c h fallet bjuda tilltalande utsikt.
Ni tar er om öronen, min fru.
Ja, det är verk- ligen ett hemskt dån från maskiner, turbin och vattenfall Maskinerna, redan till antalet bortåt femtio, stå i täta led och hvila på bjälkställningar.
Beskrifva dem?
Ja, den som det kunde.
De äro sannerligen så komplicerade, att del skulle behöfvas en hel ingeniörslärdom för den uppgiften, och den här ögonblicksbilden skulle till pä köpet växa ut långt öfver det tillåtna måttet.
Spolarna röra sig i strängt systematisk och högst invecklad gång s o m tigurerna på en ma- rionett-teater o c h garngriparne synas ledda af krafter, hvilka stöta nästan pä det smått ö v e r - naturliga.
Vi se för våra ögon, hur gåtan löses, men för- klara lösningen — det ligga vi alldeles ifrån.
Resultatet ligger dock i öppen dag.
Ur maski- nernas mynningar växer meter efter meter af spet- sar, band o c h snören, och de flyta varligt ned i de o m mjölkcylindrar påminnande behållarne.
» Hur mycket spetsar förmår hvarje maskin fram bringa o m dagen? » frågar ni med tanken på den tålamodspröfvande virkningen.
» Det är olika, » svarar fabrikschefen, » men om- kring 70 meter är det vanliga &gt; 70 meter ' KU virknälens årslånga arbete på sä kort tid.
Band kan hvarje maskin väfva ända till 1,000 met&lt; r o m dagen.
Vill ni se profver på fabrikens alster, så upp- lyses alt sådana sändas mot porto.
Arbetarne, af hvilka de flesta kvinnliga, ha intet annat göra än att förse maskinerna med garn från spolverket, hvilket äfven drifves med kraft från fallet.
Borås spetsfabrik, som redan nu gör skäl för mer äu namnet, kommer att i snar framtid ut- vidga sig med en afdelning för alla slag af öf- verspunna gummiband och gummisnodder samt hängslen.
* U U IN 1894 En audiens hos konung Osear II.
(Slut fr. föreg.
n:r.)
c 7 T t k o m n a i yttre salongen, ropades de ånyo \ \ tillbaka in i konungens rum.
D å de i n k o m - mit, yttrade k o n u n g e n: » J a g tänker ni gärna ville hälsa pä drottningen o c k s å.
» Ja, det ville de gärna, förstås, o c h k o n u n - gen ledsagade dem själf genom flere rum till drottningen, som vänligt k o m dem till mötes och hälsade d e m.
» Åh, Anders.
ä ' ho ' dronninga, h o?
» utbrast B o g » Ja, jag är drottningen, » svarade hennes majestät, i det hon satte sig ned i en soffa, nog Gud sin » Ho ' ' ar varit m i c k e sjuk, ' ar vi ' ört, o c h ha vi oppe i Dalarnes hyddor ofta bedt för ' na, att ' an, som ' ar l i f o c h d ö d i and, skull g ö r n a frisk, » fortsatte Gunnars.
» T a c k, mina vänner, » svarade drottningen, » G u d har nog nådefullt hört edra b ö n e r.
J a g är m y c k e t bättre nu än för ett är sedan. » » Ja, G u d ' an örer b ö n, därpå ' ar vi ans löfte, o c h ska ' det nu gå än lättare för oss att bedja för våran kung o c h dronning, sedan vi sett d o m, ansikte m o t ansikte, » utlät sig Bog A n d e r s.
Härefter ' utspann sig ett ganska allvarligt samtal mellan de kungliga personerna o c h de enkla dalgubbarne, tills tårar glänste i både konungens o c h drottningens ö g o n.
» N e j, nu få ni g å, » yttrade slutligen ko- nungen, i det han ånyo kramade deras val- kiga händer.
» G u d välsigne eder o c h edra kära i hem- met, » sade drottningen, i det hon vänligt räckte d e m handen.
» Ja, tack för det ordet, o c h G u d välsigne våran konung o c h d r o n n i n g, » svarade de t r o - hjärtade bönderna, o c h så gingo de.
* * ' * » N o g ' a vi trott, att vi ' ade en g o d k o - nuDg o c h dronning, men allri i världen kunde vi förstå, att de voro så ' g e m e n a ' o c h ' ned- låtande ' s o m de v o r o, » uttopade Gunnars, när de gingo utför slottstrappan.
» J a, » menade B o g A n d e r s, » inte ä dä fäll många land, s o m ar en töcken kung.
Jag tycker då, att det var, som o m de varit den vise S a l o m o, så märkvärdig var ' an. »: Vi äro ute i det fria igen, men länge ännu då- nar i öronen ekot af maskinernas buller.
På vänlig inbjudan göra vi en titt upp i fab- rikschefens bostad, belägen pä en höjd, som er- bjuder en ståtlig tafla öfver det stolta höglandet, just nu, dränkt i vintersolens bjärta ljus.
Återvägen till stationen leder förbi Fristads kyrka, invid hvilken Peder Gylta (hjälten i Bjur- stens » Gyltas grotta ») har sin graf.
Grafstenen, å hvilken en bild af riddaren är skulpterad, synes till landsvägen.
Vid Oresjön, å hvilkens höga stränder o c h svart- blå spegel just nu aftonens skuggor börja falla, ligger något längre söderut Gyltas grotta.
Osökt framställer sig för oss en jämförelse mel- lan den tid, dä riddar Peder Gylta o c h hans kam- rater läto, ofta damerna till ära, höra sitt vapen- gny i dessa trakter, och en tid.
då spetsfabrikens maskiner dåna och arbeta åt damerna i fredlig id.
A.
B.
» ' Or du, Gunnars, du, nog få vi våran präst te körkherre, allti — tror inte riksdags- man de o c k s å?
» » Å h j o, det är nog möjligt, men ni ska " tro, kungen kan inte göra allt hvad han vill, han heller, » menade representanten för D a l a r n e.
» K a n ' an inte — dä va då underligt — hocken tror du törs sätt sig ' emot kungen, o m ' an vill g e oss prästen?
Nej, du, det är G u d som leder konungarnas hjärtan som vattubäo- kar.
E n karlakarl var ' an i alla fall. » Ja, det voro de alla med o m.
M e n voro dalgubbarne belåtna med sin kung — så var konungen kanske i c k e mindre belåten med sina frispråkiga dalkarlar.
Följande onsdagsmorgon fick riksdagsmannen befallning att samma dag infinna sig hos hans majestät.
med V i l l du röra 7 i d en nässla, utan att bränna dig, sä grip raskt tag i den.
När något pinar och plågar dig, så g ö r detsamma, o c h smärtan skall mista sin udd.
F. » D u hade ett par frispråkiga landsmän uppe dig i g å r, » yttrade konungen.
» Ja, ers majestät, » bugade sig riksdagsman- nen, » d e voro enkla naturbarn, på hvilka den moderna civilisationen icke haft någon särde- les påverkan. » Bacon.
tog » M e n de hade god reda pä sin bibel, » åter- konungen.
» Ja, det är måhända o c k den enda b o k de studera; men den studera de grundligt o c h deras lif bär prägeln af detta stu .ium. » » B å d e j a g o c h min gemål tyckte mycket om deras ärliga, rättframma s p r å k, » fortfor ko- nungen, — » känner du något närmare till den präst, de ville hafva till k y r k o h e r d e?
» » Ja, eders majestät, äfven han är en äkta dalkarl.
Han var smed, tills han fyllt tjugu- fyra år, då han började studera.
E a n ser liten o c h obetydlig ut, men han har andens stål i sin karaktär o c h är fast i sin tro som den klippa, hvars malm han hamrat. » » G o d t — känner flesta r ö s t e r n a?
» du den andre, som fått de » N e j, men jag är öfvertygad, att alla parter vinna,, o m eders majestät täcktes gifva dem den pastor de begära. » » Ja, hälsa dem, att jag skall göra hvad jag såsom konstitutionel kung kan, o c h här har du ett par fotografikort, som du skall lämna dem från mig, ett till dem h v a r.
» Det faller af sig själft, att de båda g u b - barne blefvo ytterst förtjusta ät den kungliga gåfvan, o c h när de återkommit till sitt hem bland Dalarnes åldriga fjällar, togo de sig för att skrifva till konungen för att på detta sätt lägga sina tacksamma, undersåtliga känslor i dagen.
Ä f v e n härvid vände de sig till sin riksdagsman med begäran, att han skulle fram- lämna brefvet, sedan han först » rättat felen », såsom de uttryckte sig.
De började detta bref något e g e n d o m l i g t: » H ä l s k a d e Fader i erranom, » skref Gun- nars.
» När j a g nu b i t e r k o m m i t till mitt em i D a l o m o c h tänker på hall den kärlek och nedlåtenhet, med hvilken v i mötte land- sens fader, så kunna vi icke hannat än täcka på hvad skrefvet står o m den vise konung Salomo o c h hvad dronningen af rika Harabien sa te o n o m: Halt det j a g i mitt land utaf ditt väsende o c h af din visdom ' ört ' afver, det här sant.
O c h jag afver i c k e velat trott det till dess j a g är k o m m e n o c h ' afver det med mina ögon sett.
O c h s /, det är mig i c k e älften sagdt.
Salige äro dine män och dine tjänare, som halltid för dig stå o c h ' öra din visdom. » V i d a r e tackade de på det underdånigaste för det kungliga porträttet, hvilket de förkla- rade skulle blifva det dyrbaraste arf de k o m m e att lämna sina barn.
, &gt; •BftovlaaKvHHi: n!
' • " • * / f - ' " % ' t ' N v - n i m •§•&gt; .&lt;-.
) •• ' &lt; • - .v ».
* .-,,: O m k r i n g två månader efter nu beskrifna audiens fick riksdagsmannen en eftermiddag ett b r e f från dåvarande ecklesiastikministern af följande korta, men viktiga i n n e h å l l: » D å jag vet det skall intressera er, får jag härmed underrätta, att pastor X.
i dagens konselj blif- vit utnämnd till kyrkoherde i S. församling i Dalarne. » Riksdagsmannen telegraferade genast till sin gamle vän, kontraktsprosten B.
, meddelande h o n o m den goda nyheten.
D e n n e lät vid te- legrammets mottagande sätta för sin springare, och i det klingande slädföret ilar han vägen fram till S. k y r k o b y, där Gunnars bodde.
Där blef icke liten glädje.
Nyheten spred sig till vännerna i byn med blixtens snabbhet, o c h snart var en liten flock samlad omkring kon- traktsprosten i Gunnars stuga.
Där tackade man G u d på gammalt svenskt sätt med böjda knän o c h knäppta händer, o c h så sjöng man af bjärtans lust: » Nu tackar G u d allt folk. »
I DU N År hade förgått, då riksdagsmannen gjor- de en resa genom Dalarne.
H a n besökte då äfven sin vän Gunnars.
D e t b l e f ett gladt återseende, och Gunnars log i sitt skägg, sä- gande: » Sir du, att det var sant hvad jag sa ' te kungen: ' G ö r ' an hva ' ' an kan, nog få vi våran präst allti '.
Men si, en töcken kung, som vi ' ar, finns inte i hela väla, det här då visst o c h sant, det. '
Ö r du, Kirsti, du, gå å ämta mej skrinet, d u, » tillade han till sin äldsta dotter, en kulla på tjugufyra år.
Efter en stund k o m Kirsti in med något, som säg ut som ett klädesbylte.
» ' Ar ska ' du fäll få se min skatt ifrån S t o c k h o l m, » fortsatte Gunnars, i det han bör- jade veckla upp tyglapparne, ur hvilka o m s i - der framdök ett litet skrin.
L o c k e t öppnades så försiktigt, som hade man en dyrbar relik framför sig.
I skrinet låg ett litet paket, o m - lindadt af en mängd solkiga tidningsblad, kar- duspapper o c h gamla charta sigillata proto- kollspapper, gulnade af ålder.
Efter m y c k e t fubblande o c h lindande b l e f äDdtligen ett ku- vert, någorlunda bvitt, synligt, o c h ur detta framdrog Gunnars försiktigt konungens foto- grafikort.
» D ä ' ska ' jag säj däj, att detta t a s ej fram alla dar, » menade Gunnars, och hans blick på konungens bild förrådde mer än de vältaliga- ste ord, att konung Oscar I I äfven i Dalar- nes låga hyddor äger hjärtan, som klappa af oskrymtad kärlek för den ädle och högsinte monarken.
I s p a n s k a hem u t g ö r a d e m i n d r e barnen ofta, underligt n o g, h e m m e t s s k u g g s i d a, så- tillvida att de a f brist p å t u k t o c h u p p - fostran blifva riktiga s m å p l å g o a n d a r, s o m tyrannisera b å d e föräldrar o c h tjänstefolk.
F ö r ett p a r generationer sedan u p p f o s t r a d e s d e p å g a m m a l d a g s vis o c h h ö l l o s m e d riäets tillhjälp till g o d a seder, men n u m e r a t y c k a s föräldrarne alls i c k e förstå vare sig nyttan eller n ö d v ä n d i g h e t e n häraf.
T r o l i g e n k o m m e r sig detta däraf, att d e själfva ä r o barn a f den reaktionstid Spanien g e n o m g å t t,.
d å en del g a m l a b r u k o c h åsikter för o v a n l i g h e t e n s s k u l l k o m ur m o d e t.
F ö l j d e n är, att de s m å i c k e t y c k a s h a f v a en aning o m h v a d l y d n a d vill säga, s a k n a allt b o r d s s k i c k, skrika och b r å k a hela d a g e n o c h n e k a att g å till sängs tidigare än d e f u l l v u x n a.
F ö r att g ö r a otrefnaden fullständig t i l l k o m m e r det e g e n - d o m l i g a f ö r h å l l a n d e, att m a n i ett spanskt hem icke har n å g o n särskild b a r n k a m m a r e, utan de s m å vistas fritt i alla r u m m e n, utan åtskillnad, s k r ä p a ned m e d l e k s a k e r öfver- allt samt k l i f v a o c h klättra p å a l l a m ö b l e r.
V o r e ej klimatet så g o d t, att de d a g l i g e n k u n u a vistas ute i timtal, v o r e en sådan tin- gens o r d n i n g i l ä n g d e n o u t h ä r d l i g.
Detta förklarar o c k s å, h v a r f ö r barnen så tidigt skic- kas i s k o l a, g o s s a r n e redan v i d fyra eller fem års ålder.
Jesuiternas s k o l o r u t m ä r k a sig just för sin stränga disciplin, o c h s o m äfven halfpensionärerna d ä r tillbringa så g o d t som hela d a g e n, ä r o m ö d r a r n a alldeles b e - friade från allt besvär o c h a l l t ansvar, sedan s k o l å j d e r n uppnåtts.
M a n k a n därför m e d sanniDg säga, att barnens u p p f o s t r a n, såväl som deras u n d e r v i s n i n g, uteslutande l i g g e r uti m u n k a r s o c h nunnors händer.
S p a n s k a tjänare ä r o i allmänhet m y c k e t trogna o c h tillgifna o c b, ifråga o m sedernas S k i l d r a d e för I d u u renhet, v å r a e g n a l å n g t ö f v e r l ä g s n a.
E n s v e n s k m a t m o d e r s k u l l e d o c k finna d e allra flesta af G.
H. E. R~y.
förfärligt o k u n n i g a samt tröga o c h lata.
F ö r (Slut fr. föreg.
n:r.)
öfrigt h ö r m a n i S p a n i e n s a m m a k l a g o m å l s o m i a n d r a länder, det n ä m l i g e n att tjänare m å n g e t hus härska d o c k b å d e o r d n i n g o c h i c k e l ä n g r e äro h v a d d e f o r d o m v o r o.
M å n g a renlighet, o c h husfrun förstår att l e d a o c h undervisa sina tjänare, eller o c k s å att, med | m i n d r e familjer s ö k a o c k s å att reda sig d e m sina döttrars tillhjälp, själf h å l l a allting i l förutan m e d t i l l h j ä l p a f en hjälphustru, hvil- stånd, o c h en d y l i k liten v å n i n g m e d sina] ket lättare låter sig g ö r a i ett l a n d, där all tvätt l ä m n a s till tvätterskor, d ä r matlagnin- b o n a d e golf, sin m i r a d o r o c h sina b a l k o n g e r gen är lättvindig, o c h d ä r större delen a f mat- f u l l a a f g r ö n t o c h b l o m m o r, v ä r m d och u p p - v a r o r n a säljes eller aflämnas v i d d ö r r e n.
lyst a f ett strålande solsken samt b e b o d d a f enkla, g l a d a hjärtliga m ä n n i s k o r, g ö r ett a n - E n särdeles v a r m o c h innerlig familjekär- g e n ä m t i n t r y c k, trots bristen p å m ö b l e r o c h lek råder s o m oftast i de s p a n s k a h e m m e n.
annan hemtrefnad.
M a n b ö r o c k s å erinra Y t t e r s t k o n s e r v a t i v s o m spanjoren i allmänhet sig, att det m i l d a r e k l i m a t e t g ö r vistelsen ute är, håller han ännu ofta fast v i d det g a m l a så m y c k e t mera m ö j l i g än b o s oss, o c h att bruket, att h e l a familjen u t g ö r en enhet m e d n å g o t egentligt hemlif, såsom vi t ä n k a oss g e m e n s a m m a intressen, dit sönerna, d å d e det, icke finnes, h v a r f ö r det faller sig j ä m - gifta sig, införa sina hustrur, o c h d ä r m o - förelsevis lätt att reda sig m e d ett m i n i m u m dern regerar, så l ä n g e fadern ä n n u är i lif- a f trefnad o c h b e k v ä m l i g h e t i n o m hus.
Sina vet.
Ofta händer det till o c h m e d, att hon vänner träffar man oftast p å p r o m e n a d e r, o c h i c k e ens abdikerar, d å äldste s o n e n, vid den vill man visa d e m en artighet, tager m a n förres d ö d, öfvertager h u s b o n d e v ä l d e t.
Man dem m e d sig till ett kafé, där man ofta ser ser ofta fall a f stor själfuppoflring o c h oegen- h e l a s ä l l s k a p tillsammans intaga g l a c e, li- nytta hos y n g l i n g a r, h v i l k a vid faderns från- m o n a d eller c h o k o l a d samt fördrifva ett p a r fälle blifvit l ä m n a d e som m o d e r n s o c h sy- timmar u n d e r muntert g l a m.
E n d a s t ett par s k o n e n s stöd.
D e t s k u l l e ej falla h o n o m in g å n g e r o m året b u l l a r man u p p h e m m a m e d j att t ä n k a p å sin egen framtid eller l y c k a, a n l e d n i n g a f d e förnämsta f a m i l j e m e d l e m m a r - förr än hvarje m e d l e m a f familjen b l i f v i t nes » d a g a r », d. v.
s. deras födelse- o c h namns- fullt t i l l g o d o s e d d, systrarna bortgifta o c h ut- dagar, h v i l k a i de flesta fall äro en o c h styrda, b r ö d e r n a u p p f o s t r a d e o c h iståndsatta s a m m a d a g, d å ett barn merendels erhåller att reda sig själfva o c h m o d e r n s å l d e r d o m det helgons n a m n, p å hvars d a g det föddes.
fullt b e t r y g g a d.
U n d e r tiden k a n det d o c k F r å n tidigt p å m o r g o n e n till sent på aftonen hända, att hans e g e n u n g a fästmö i åratal emottagas då besök o c h gratulationer, bord får gå o c h vänta p å h o n o m o c h att b å d a med förfriskningar stå d u k a d e hela d a g e n.
l ä m n a t u n g d o m e n l å n g t b a k o m sig, innan d e V ä n n e r o c h släktingar m e d f ö r a b l o m m o r o c h j sent o m s i d e r k u n n a t ä n k a p å en förening.
presenter, o c h h ö g t i d e n afslutas vanligen m e d D o c k faller dei ingen in att b e k l a g a den u n g e en aftonmåltid för d e närmaste vännerna.
m a n n e n, o c h själf gör han det icke heller S p a n s k a h e m.
v; — han fyller j u b l o t t sin p l i k t, o c h flickan väntar troget aina t o l f II f e m t o n år — o c b detta i ett l a n d, där f ö r l o f n i n g e n v a n l i g e n ef- ter b l o t t ett p a r v e c k o r efterföljes af b r ö l - loppet.
I e t t ' s p a n s k t h e m börjar dagen nästan utau u n d a n t a g d ä r m e d, att husets d a m e r, s e d a n barnen blifvit a f s k i c k a d e till s k o l a u, k l o c k a n h a l f n i o b e g i f v a sig till närmaste k y r k a för att h ö r a mässan.
T j ä n a r n e, som v i d s a m m a t i m m e i c k e k u n n a k o m m a ifrån, g å i stället k l o c k a n sex till d e n tidiga m o r g o n m ä s s a n o c h därifrån ofta direk till torget, dit m a t m o - dern b l o t t sällan g ö r s ä l l s k a p.
F ö r m i d d a g e n tillbringas m e d h u s h å l l s g ö r o - mål, s ö m n a d eller b e s ö k hos n å g o n förtrogen vän.
E f t e r m i d d a g e n tager m a n r e g e l b u n d e t sin lilla siesta, h v i l k e n ofta är g a n s k a b e - höflig, d å m a n, s o m m a r t i d e n åtminstone, läg- ger sig m y c k e t sent.
E f t e r intagen eftermid- d a g s c h o k o l a d g ö r m a n därefter stor toalett.
Den angenämaste timmen p å d a g e n är n u k o m m e n — den, d å m a n går ut f ö r att se och blifva sedd.
G a t o r n a, s o m tidigare p å d a g e n varit tysta o c h f o l k t o m m a, fyllas i en hast m e d s k a r o r a f v ä l k l ä d d a d a m e r, o c h senare p å aftonen, d å fäderna o c h sönerna l ä m n a t sina affärslokaler o c h afhämtat eller ute u p p s ö k t sina familjer, råder en f o r m l i g trängsel p å trottoirerna.
V i d åttatiden af- tager d e n n a hastigt, m a n g å r h e m för att supera, m e n sommartiden återvänder m a n v a n - ligen genast till gatan igen o c h p r o m e n e r a r vid m u s i k e n s toner ä n n u ett p a r t i m m a r i den u p p f r i s k a n d e aftonluften.
H u s e t s m a n l i g a m e d l e m m a r tillbringa isyn- nerhet vintertiden a l l a l e d i g a stunder p å sitt k a f é eller i sin k l u b b.
M å n g a herrar ä g n a o c k s å g a n s k a m y c k e n tid åt musiken o c h till o c h m e d s m å o a n s e n l i g a städer h a f v a o r k e - strar a f idel amatörer.
Ä f v e n sångföreningar finnas, h v i l k a flitigt b e s ö k a s a f u n g a m ä n.
Det allra vanligaste sättet att tillbringa aftonen o m vintern är d o c k att efter intagen aftonmåltid i s ä l l s k a p m e d fru o c h döttrar b e s ö k a en » t e r t u l i a » hos n å g o n o m t y c k t eller framstående m e d l e m a f u m g ä n g e s k r e t s e n, van- ligen n å g o n äldre herre eller d a m.
M a n träf- far d ä r sina närmaste v ä n n e r o c h sprakar med d e m b o r t ett p a r t i m m a r.
D e flesta fa- miljer h ö r a till en viss tertulia, ehuru det äfven går an att undantagsvis hälsa p å i andra, o m m a n b l i r o m b e d d.
I n g e n trak- tering f ö r e k o m m e r, o c h det hela går så enkelt o c h o g e n e r a d t till som möjligt.
I stora v ä r l - den äro vissa tertulior i f ö r n ä m a o c b rika hus m y c k e t b e s ö k t a o c h b i l d a d å s m å l y s a n d e h o f k r i n g framstående m e d l e m m a r a f b ö r d s - eller penningearistokratien.
O m sommaren förflyttar sig den lilla kretsen ofta helt e n - kelt från f ö r m a k e t ut i A l a m e d a n, där mu- siken spelar o c h d ä r m a n får frisk luft, me- dan m a n sprakar.
D å ställas stolarne tätt i h o p o c h.
v i d cigarretternas bloss o c h solfjä- drarnes s a k t a fläktande k l i n g a r det vällju- d a n d e s p a n s k a språket o m m ö j l i g t ännu skö- nare.
I g a m m a l m o d i g a hus afslutas d a g e n äuuu d ä r i g e n o m att h u s m o d e r n läser alla rosen- kransens b ö n e r h ö g t m e d barn o c h tjänstefolk, innan familjen g å r till hvila.
m Sen till, att Idun tidning finnas och hos Iduns Mode- alla edra bekanta!
IDUN 78 För patienee-amatörer.
Fyra löjtnanter i en balsalong.
Tvänne lekar användas.
Fyra knektar, en af hvardera färgen, läggas ut till en midtelstjärna, omkring dessa läggas, som de k o m m a ur talon- gen, dels midt för knektarna de i färg motsva rande essen, dels midt emellan essen fyra sam- höriga tior, hvarjämte 8 hjälpkort läggas på si- dorna, 4 på hvardera flygeln.
Ur talongen och hjälpkorten fyllas esshögarna med hvartannat kort i färg och stigande, så t. ex. spader ess, d:o trea, d:o femma o. s. v. ända till damen, som är slutkort.
Samtidigt fyllas tiornas högar i färg o c h i fal- lande i rätt led, så t. ex. rutertia, d:o nia, d-.o åtta intill esset, därefter kung och dam, som är slut- kort.
Upptagna hjälpkort ifyllas.
Talongen o m - lägges 3 gånger.
Patiencen ser bra ut, om den lyckas, då de fyra knektarna omgifvas af en ring af damer.
Går ofta, men fordrar uppmärksamhet.
* » Lock på bytta. » Tvänne lekar användas.
Åtta kort uppläggas i rad; de öfriga korten läggas i högar med 12 kort i hvarje hög.
Från dessa högar uppflyttas kort under de först upplagda korten utan afse- ende på färg i direkt stigande.
När icke flere gå upp, läggas första högens kort ut på öfriga högarne o c h kort uppflyttas åter i direkt stigande utan afseende på färg; kommer då något kort upp, som är i nummerföljd stigande, rätt under ett annat (t. ex. om en femma kom- mer rätt under en fyra), så upplägges det genast och ett nytt kort pålägges ä den hög, där kortet legat.
När en hög i andra raden är full (så t. ex. att under en kung i öfversta raden kommit genom påfyllningen dam, under en åtta en nia) så vän- des kortet från öfversta raden, så att det täcker den uppfyllda högen i mellanraden, liksom ett » lock på bytta ».
Alla högarne med 12 kort om- läggas.
Patiencen tyckes vara svär, men går ej sällan och är mycket underhållande.
* » Inte e n katt. » En lek.
Åtta kort uppläggas i en rad, under dessa åter åtta, men icke något af samma valör som ofvankortet, så åter åtta, med iakttagande af samma villkor, och så vidare, till dess samtliga korten — undantagande 4 hjälpkort — äro ut- lagda.
Men man iakttage alltid noga det sagda villkoret (så t. ex. får en åtta blott förekomma en gång i hvarje längdrad).
Därefter borttages par o m par nedifrån, kung mot kung, trea mot trea o. s. v. I nödfall an- vändes passande hjälpkort.
Går patiencen, skola alla korten vara borttagna från bordet, så att » inte en katt » finns kvar.
En bagatell, men rolig!
Tante Mathilda.
Fruntimmersbref.
Ifwl et ligger alltid en viss, obeskrifbar tjus- ning i att mottaga en prydlig biljett från en vacker kvinna.
D e t är som om något af hennes person skulle meddela sig åt bil- jetten.
D e n sirliga stilen framtrollar för oss den fina handen, som skrifvit den, papperets parfym försätter oss i det rums atmosfer, där hon suttit vid skrifbordet.
M e d ett ord, bref- vet har ett alldeles särskildt v ä r d e; det äger en viss dragningskraft o c h ger fantasin flykt.
Men just därför böra damerna iakttaga en viss försiktighet både med hänsyn till bvem de skrifva till o c h hvad de skrifva.
Natur- ligtvis gäller detta endast vis å vis det man- liga könet, ty då en dam skrifver till en an- nan, försvinner j u den farliga tjusningskraften.
E n ung flicka b ö r noga vakta sin penna, ja, ännu nogare än sin tunga, ty hvad mau sagt utan öfverläggning skall lättare ursäktas o c h kanske g l ö m m a s än det skrifna ordet, s o m kvar- står.
En ung flicka kan ofta af sina föräl- drar få i uppdrag att skrifva till en herre.
Då är hon blott deras sekreterare o c h fri från allt ansvar för brefvets innehåll.
Likaså b ö r man kunna gifva henne full frihet att skrifva till en äldre, pröfvad vän i huset.
M e n ej en rad från hennes hand b o r d e få falla i hän- derna på någon man, s o m hennes föräldrar ej känna, o c h ej heller i en ung, ogift herres ägo, äfven om denne umgås i hennes h e m, för så vidt han ej är en lekkamrat från barna- åren eller en mångårig vän till hennes bror.
E t t b r e f från en ung flicka till en herre har ungefär samma betydelse som en b l o m m a hon ger h o n o m, j a, en långt större.
M e n innan man bevisar en person en sådan utmärkelse, bör man först känna h o n o m så noga, att man vet hur utmärkelsen blir upptagen, o c h att den ej k o m m e r att misstydas eller rent af missbrukas.
O m en dylik försiktighet är på- bjuden för en fru, så är den ännu nödvändi- gare för en ung flicka, ty man b ö r lägga noga märke till, att ett fruntimmersbref ofta tolkas lika skarpt o c h grundligt som en antik hand- skrift, ja, att månget oskyldigt nedskrifvet ord kan få en betydelse, som varit långt från bref- vets författa] inna.
Till o c h m e d tilltalet » käre herr X » e t c, s o m i ett samtal väl knappast väcker anstöt, kan missbrukas, när det står där svart på hvitt, o c h kan i bästa fall u p p - tagas som en opassande intimitet.
I frågan om d a m b r e f heter d e t: » c ' est le ton qiti fatt la musiqueT (» d e t är tonen, som gör musi- ken »).
M e n då det alltid öfverlämnas åt emot- tagaren af brefvet att lägga in den ton som behagar h o n o m bäst, b o r d e ett fruntimmers- bref alltid vara affattadt så att äfven o m det läses m e d optimistisk betoning, det aldrig väc- ker ogrundade förhoppningar eller eggar till en förtrolighet, som författarinnan aldrig tänkt på.
Att en fru har större frihet i sin korre- spondens än en ung flicka, faller af sig själft, men likväl finnas äfven för henne utstakade gränser, som ej få öfverskridas.
Så vida det ej är fråga om ett skriftligt tankeutbyte m e d pröfvade vänner, som egentligen stå utanför en formell korrespondens, o c h det å andra si- dan ej gäller inbjudningsbiljetter, s o m alltid hålla sig inom antagna former, kan det blott gifvas få anledningar för en fru att skrifva biljetter till herrar.
Ä r hon en firad dam, kan hon likväl ofta nog få anledning att skrift- ligt tacka för en visad uppmärksamhet, eller kan hon k o m m a i tillfälle att lyckönska någon känd, uppburen person på en bemärkelsedag.
Hon kan äfven k o m m a i tillfälle att beböfva göra en herre skriftlig ursäkt för en föröd- mjukelse hon oafsiktligt tillfogat h o n o m, lik- som hon kan bli tvungen att anlita hans fri- kostighet i fråga om ett eller annat barmher- tighetsverk, som står under hennes b e s k y d d.
Hennes tacksamhet b ö r oaktadt alla artigbe- tens fordringar aldrig vara öfverdrifven, hen- nes lyckönskan b ö r afhålla sig från att höja den b e r ö m d e personen till skyarne, o c h när hon skall bedja o m ursäkt, b ö r hon frimodigt tillstå ett begånget fel, men aldrig på ett för henne förödmjukande sätt.
O c h hvad angår hennes vädjan till en välgörares börs, så kan hon aldrig vara nog blygsam, detta lika m y c ket o m bönen gäller understöd i välgörande syfte eller den gäller en tjänst för henne per- sonligen.
Den får icke upprepas allt för ofta, och den b ö r alltid affattas så, att ett möjligt afslag ieke bereder adressaten något obehag, liksom äfven hvarje s k y m t af påtrugenhet strängt 1894 måste undvikas.
E n biljett, som kommer från en dams fina hand, b o r d e alltid vara skrifven så att den kunde tryckas.
E o fru s o m säkerligen skulle afstå från att gå till en för hennes man okänd herre i tig- geriärenden — o m än för en aldrig så ädel sak — skall säkert också betänka sig flere gånger, innan hon afsänder en biljett i sådant ändamål.
M e n gör hon det, b ö r hon uteslu- tande hålla sig till saken, ty ett bref skiljer sig åtskilligt från en fruntimmersvisit hos en främmande herre.
Ett fruntimmer b ö r aldrig skrifva annat till en herre, än hvad hon kan säga i vittnens närvaro, ty hur m y c k e t hon än kan lita på adressaten, kan hon ändå inte vara säker på, att ej en tillfällighet kan föra biljetten i andra händer.
Därför har en dam långt mera frihet i tal än i skrift, ty det ta- lade ordet h ö r blott den, för hvilken det är afsedt.
Man kan äfven se hvilket intryck det gör o c h är i tillfälle att strax beriktiga hvad man säger.
M e n skriftliga missförstånd äro alltid m y c k e t svårare att utreda.
Till sist en anmärkning om den yttre for- men för ett fruntimmersbref.
H u r anbefal- lansvärdt det än är att begagna sig a f pas- sande elegans med hänsyn till papper o c h ku- vert, b ö r man likväl akta sig för extravaganta vignetter, hvarmed, dessa ofta bruka vara för- sedda, likasom för allt för starka o c h påfal- lande färger.
Detta gäller äfven papperets parfym.
E n diskret violdoft verkar b e t a g - ligt o c h g ö r biljetten bokstafligen till en billet doux; en stark mysklukt, som den kanske fått ganska oskyldigt, gör den däremot till en billet suspect.
Ur notisboken.
Vår sjuka furstinna i Mom. I kronprin- sessans hälsotillstånd bar under den senaste vec- kan en långsam förbättring inträdt.
Den sjuka tillbringar nu större delen af dagen på sin soffa och har en kort stund på dagen kunnat företaga en promenad i vagn.
Kronprinsen lär icke kom- ma att följa kungaparet till Stockholm i denna vecka, utan reser direkt från Kristiania öfver västkustbanan, Danmark och kontinenten för att besöka sin gemål.
Hvilka voro de '. '
Som vi i förra numret nämnde, har artisten John Kindborg fått i upp- drag att måla en serie taflor från Stockholm, hvilka skola sändas till danska kronprinsparet på dess silfverbröllopsdag från ännu lefvande sven ska, norska och danska tärnor och marskalker vid förmälningen.
Dessa äro: svenskar: fru af Edholm, f. Braunerhjelm, fru Sverdrup.
f. Braunerhjelm, änkegrefvinnan von Essen, f. Reuterswärd, änkefru Follin, f Lewen- haupt, grefvinnan Rappe, f. Sparre, friherrinnan Ridderborg, f. Koskull, grefvinnan König, f. Wran- gel, kammarfröken Eketrä, fru Petrelli, f. Eketrä, öfverstelöjtnant Gyllenram, öfverstekammajunkaren grefve Brahe, öfverstelöjtnant Lagercrantz och landshöfding Malmborg; norska: fru Augusta Morgenstierne.
f. Stäng, hofstallmästare Sverdrup och öfverstelöjtnant Hals; danska: comtesse Scheel, ministern kammar- herre Hegermann Lindencrone och kontreamiral Koch.
De öfriga fem, s o m aflidit, voro svenskarlie kammarherre grefve Gyldenstolpe och kapten Tor- nerhjelm o c h danskarne hoffröken Adeler, löjt- nanten baron Wedel Wedelsborg och löjtnant Marcher.
*.
Selma Lagerlöf och köpenshamn studen- terna.
Danska studentersamfundet hade i lör- dags sammanträde i Köpenhamn, hvarvid den svenska författarinnan Selma Lagerlöf var närva- rande.
Hon uppläste därvid under stor uppmärk- samhet och mycken munterhet en otryckt novell.
IDUN Im4 lin basar till förmån för Brefbärarnes sjuk- och begrafningskassa anordnas härstädes i bör- jan af april.
Att ändamålet bär mera än mån- genstädes är synnerligen behjärtansvärdt behöfva vi väl näppeligen påpeka.
Vi äro säkra o m, att en hvar skall skynda att med sin skärt bidraga, då det gäller dessa allmänhetens tjänare, hvilkas inkomster ej äro synnerligen stora i förhållande till deras ansträngande arbete.
79 vid sitt första uppträdande med det lifligaste bi- fall af den talrika publiken.
K. operans nyaste program upptager Glucks härliga opera » Orfeus », i hvilken rollerna inne- hafvas af fruarna Linden och Sterky samt fröken Holmstrand; vidare Hummels 1-aktsopera » Mara » med fru Brag samt hrr Bratbost o c h Söderman.
Vi återkomma i nästa nummer till ett närmare omnämnande af det intressanta programmet.
K.
Dramatiska teatern gifver fortfarande med stor framgång det till såväl innehåll som utstyr- sel särdeles framstående indiska skådespelet » Va- santasena ».
Teater och musik.
Södra teatern gifver alltjäirit för till sista plats fullsatt salong det genomroliga stycket » Charleys tant » med » Doktor Carrasco » som förpjäs.
Bil- jetter måste vanligen tingas dagar i förväg.
Musikföreningen gaf i tisdags i Musikaliska akademien sin 36:te konsert, hvarvid uppfördes ingenting mindre än Haydns odödliga oratorium Årstiderna ».
Mu- sikföreningen och särskildt naturligtvis dess ni- tiske och skicklige ledare, prof. Neruda, för tjäna det högsta beröm för framförandet af detta tonverk.
Sättet, hvarpå det skedde, är i hufvudsak äfvenledes värdt de högsta loford.
Körerna gingo med lif och lust, med precision och god nyancering.
Solopartien innehades af fru Edling (Hanna) samt herr Salomon Smith (Simon) och en känd amatör (Lukas).
Hvad de båda förstnämnda beträffar, stå de öfver allt beröm.
Däremot skulle nog det hela vunnit på, om Lu- kas ' rätt vidlyftiga och maktpåliggande tenorparti lämnats åt en mera rutinerad sångare.
Den i sig själf vackra stämman hade svårt att göra sig gäl- lande, särskildt i ensemblerna, hvarjämte föredra- get var väl tamt och färglöst.
Att i detalj redogöra för det storslagna tonver- ket neka oss både tid och utrymme.
Vi kunna dock ej underlåta att framhålla några af de mest anslående ställena.
Oratoriet är som bekant de- ladt i fyra afdelningar: Våren, Sommaren, Hösten och Vintern.
Af dessa torde Hösten o c h Somma- ren vara de mest framstående.
Här upprullas för oss en hel rad målande naturskildringar, lifliga jaktscener och pikanta genretaflor — allt ordnadt med mästarhand och af slående effekt.
Vi erinra oss särskildt ur andra afdelningen — Sommaren — den vackra solhymnen, Lucas ' ca- vatina » Naturen trycks », Hannas härliga aria » O, hvad tjusningar » — förträffligt föredragen af fru Edling — samt stormkören och den utomordent- ligt sköna slutkören med sin målande aftonstäm- ning.
I tredje afdelningen, Hösten, framstå sär- skildt Simons präktiga jaktaria — oöfverträffligt föredragen af hr Smith —, den lifliga jaktkören och till slut den charmanta dryckeskören.
Till tonverkets främsta skönheter torde ock kunna räknas första afdelningens melodiösa kör «Kom, glada vår » samt sluthymnen » Evige, mäktige, all- gode Gud! ».
I samma afdelning återfinnas ock den välkända arian » Re ' n åkermannen glädtigtgår » — på det mest fulländade sätt föredragen af hr Smith.
Den svagaste afdelningen är nog den si sta, Vintern.
Men äfven här återfinnas förträff- liga nummer såsom Simons aria » Betrakta här, bedragna h o p », den praktfulla slutkören, äfven- som Hannas humoristiska visa om hur torpar- flickan lurade unga Hans Nåd.
Mycket mera skulle^ kunna anföras.
Obestrid- ligt är, att oratoriet » Årstiderna » hör till de oför- gängliga tonverk, som aldrig böra försvinna från en hufvudstads musiklif.
Musikföreningen förtjä- nar ock det varmaste tack från den musikälskande allmänhetens sida, för att den framfört det här- liga tonverket, hvilket säkerligen, o m det oftare kommer till uppförande, skulle bli lika populärt som samme mästares oratorium » Skapelsen ».
Kungl.
operan har förlänat ökad dragningskraft åt » Tannhäuser » genom att låta signora Labia utföra Elisabets parti.
Den unga sångerskan, som i röstmedel och ståtlig apparition vida öfverträf- far flertalet af sina föregångare härstädes, har genom det sätt, hvarpå hon löser denna maktpå- liggande Uppgift, ytterligare bekräftat vår förut uttalade åsikt, att hon inom en ej så aflägsen framtid kan varda en välbehöflig primadonna vid vår k. opera — förutsatt nämligen att hon lär sig svenska språket och därpå kan utföra sina roller.
Vissa brister i mimik och plastik torde ej möta några synnerliga svårigheter att öfvervinna.
Elisabets fordrande parti utfördes i allt fall med tillräcklig känsla o c h värme för att med stöd af den härliga och klangfulla stämman verka syn- nerligen anslående.
Signora Labia belönades ock Marcello Rossi, österrikisk violinist, gifver med biträde af pianisten fröken Helga Thiess konsert i Musikaliska akademien nästkommande måndag.
Richard Andersons elevuppvisning i Vetenskaps- akademien sistl. lördag gaf liksom den förra vid handen, att undervisningen vid hr A:s institut be- drifves med synnerlig omsorg och till följd däraf också med framgång.
af Georg » D e t var öfserdådigt där ute på landet, » instämde E d v a r d.
H a n b e s k r e f landskapen, han hade dem ännu för sina ögon, små deli- kata strandmotiv från Seinens stränder.
Hela trakten en enda bukett af v å r b l o m m o r, en hel bädd af nyutslagna syrener under verandan, där de ätit frukost.
O c h när skymningen bör- jade lägga sig helt lätt o c h dallrande genom- skinlig öfver landskapet, o c h man tändt lyk- tor här o c h hvar, medan himlen ännu var klar o c h låg i rosafärg öfver kullarna o c h öfver floden — det var rent af förtjusande.
» Så har j a g aldrig sett fransk natur förr.
Och inte heller Paris så, som när vi for bit in på ångbåten i skumrasket med bud o m, att nu var våren k o m m e n.
» H a n afbröt Emma? » sig med att fråga: » Hvar är Frågan möttes af en allmän skrattsalva, så komiskt hade den k o m m i t fram.
E d v a r d skrat- tade med — han hade sannerligen rent af glömt bort E m m a.
» J a g får gå upp o c h se efter, o m, hon är h e m m a.
» •fl ja.
Berättelse han ämnade r y m m a till skogs, hade lika ö g o n - blickligen hoppat upp till h o n o m i omnibussen, och så b l e f den stackars karlen tvungen att dras m e d henne hela långa dagen.
D e hade för öfrigt haft riktigt » extraliffadt ».
Nordensvan.
(Forts.) Aja slog an på norrmannen till en början.
H a n lockade henne att smaka på absinth — absinth var det enda, som kunde göra lifvet dräg- ligt för h o n o m — o c h hon grinade illa åt den grönblaskiga drycken o c h sade, att » m a n b ö r ha den i vrångstrupen, för att riktigt känna, hur g o d den är. » M e n när han en stund suttit o c h talat på sitt sätt o m sidor af paris- lifvet, dem hon ej visste något om och som hon förstås var nyfiken på, blef hon med ens ond o c h bad h o n o m tiga, o c h när han då blef stött o c h g i c k sin väg — hon var ju lika » s n e r p e d » som de andra gässen!
— då urladdade hon sin harm inför oss andra med en känsla och öfvertygelse, som jag knappast väntat af henne.
H o n hade tårar i ögonen o c h hennes läppar darrade: » J a g tycker jag inte är sipp, jag är knappt » bättre f o l k » ens, jag är inte någon ingenue, men så simpel o c b ofin tycker jag inte man har rätt att tro mig vara, så jag skulle be- höfva sitta oeh höra på den där tölpens ge- menheter! » H o n steg upp o c h gick ut för att inte låta oss se, hur barnsligt hon bar sig åt och hur föga hon kunde behärska sig själf.
A p r i l var nu inne, o c h man började känna vår i luften.
E u kväll, då jag k o m till vårt samlingsställe, fanns hvarken E d v a r d eller E m m a där o c h inte Aja heller.
F ö r s t då vi gått öfver till kaféet — det historiska Eremitaget — o c h slagit oss ned där utanför, fingo vi se henne vifta åt oss från ett omnibustak.
H o n hade E d v a r d m e d sig där u p p e.
H o n h o p p a d e ned, solbränd o c h varm af vårluften.
E t t helt fång nyutslagna syrener hade hon m e d sig.
» L e f v e v å r e n!
» ropade vi.
O c h hon tog strålande glad e m o t artigheten med en storar- tad nigning för publiken.
Vårluft förde de med sig hit in till boule- varden.
H o n hade i morse fått se E d v a r d på en omnibus, hade ögonblickligen anat, att H a n k o m ej igen.
Middagstiden dagen därpå gick jag upp på hans atelier.
H a d e fru A s p varit ute o c h studerat pariser- lifvet på egen hand i g å r?
Nej, hon hade inte haft lust att gå ut.
E d v a r d k o m åter in på gårdagens märkliga händelser.
H a n tog fram en karta o c h visade, hvart de farit, hvar de stigit i land, försökte fä rätt på de vägar, de gått.
D e t hade varit en riktigt duktig promenad, de gjort.
E m m a skulle inte orkat gå så långt.
D e t knackade, det var A j a, som gjorde en imponerande entrée.
» H a r herrskapet sett något så elegant f ö r r?
V a r så g o d o c h h ä p n a.
» H o n var ny från t o p p till tå, i en ultra- modern parisisk vårkostym, från hatten m e d vårblommor i en slinga rundt om brätterna och till de små ljusa skorna.
E n smula extra- vagant, men c b i c, extrachic.
O c h hon själf strålande af belåtenhet, det nya koketta skalet klädde henne märkvärdigt bra, hon var sig inte lik, hon var nästan vacker.
Till hennes ära framrullades husets minst ovärdiga fåtölj, o c h hon slog sig ner i den m e d m y c k e n värdighet.
Jaha, hon hade tagit den äkta mannen om hand i går.
H o p p a d e s att E m m a inte var » lissen » öfver enleveringen, karlen hade j u i alla fall varit på väg att r y m m a.
N u hade hon k o m m i t som en räddande ängel o c h hade sett efter honom hela dagen.
Han hade inte gjort några dumheter, det kunde hon intyga.
» M e n jag har aldrig sett h o n o m så pojk- aktig.
H a n var s o m när man släpper ut en kalf om våren.
G u m m a n o c h garconen på re- stauranten, där vi åt frukost, tittade efter oss och skrattade.
H v a d de sa ', det hörde jag inte, men att de hade roligt åt o s s, det kunde en blind se.
M e n det var ditt fel, för » lilla j a g » var ytterst c h i c.
» H o n n ö t t e E m m a s förvånade blick, förvå- nad öfver detta » d u », framkastadt så obesvä- radt till E d v a r d.
D e t var väl ingenting att bli öfverraskad af!
Men Aja b l e f ändå b r y d d o c h rodnade — hon kunde j u aldrig dölja sina känslor — man såg på henne, att hon kände sig obehagligt berörd af E m m a s sätt att se på henne.
Hon slog genast in på ett annat samtals-
SO I ämne.
» J a g k o m upp för att säga, att jag inte kan måla på porträttet i dag.
Naturligt- vis har jag inte det sinneslugn, som man måste ha för att kunna arbeta — så upprörd som jag känner mig öfver all denna oerhörda ele- gans.
» Hon bad oss nådigt ha den godheten att draga staffliet m e d hennes tafla fram i dagern.
» F ö r resten är det skräp, det ser ni väl, att det är skräp.
Dåligt anlagdt från första början.
D e t hade varit bättre med ett par barnungar, som skulle leka i solstrimman.
Pa- riserui.gar, piffiga — som j a g.
» Hon pratade o c h skrattade ystert o c h utan uppehåll, tog så farväl o c h försvann i all sin glans.
Vid dinern syntes hon inte till, ett par af herrarne saknades också.
» Fröken Borgström har väl enleverat dem o c h farit till landet, » sade en af målarinnorna.
Det blef en tämligen trist middag.
Edvards munterhet från i går var helt o c h hållet borta, han var tankspridd o c h tyst.
Men dagan därpå d ö k A j a upp igen, fort- farande elegant o c h nätt, strålande o c h leende och munter o c h munvig, så att hon smittade oss andra med sitt glada lynne.
Edvard satt ett stycke ifrån henne, de talade ej ett ord mellan fyra ögon, men jag lade märke till, att hon ett par gånger såg på h o n o m, förstu- let, med en blick, som kunde tydas på många sätt- — som en fråga, en oviss undran.
Där var något i hennes ö g o n, söm jag ej förr sett, något varmt o c h hängifvet, men på samma gång något skyggt.
K a n s k e var det in- billning af mig, men nog tyckte jag att det pojkaktiga hos henne gifvit vika för något mjukt o c h kvinnligt.
U U Bidrag mottagas med Sådan Edvard visade sig under den tid, som nu följde, hade jag sett h o n o m endast en gång förut, den dag, då vi först träffade ho- nom ute på landet h e m m a i Sverige.
Paris visade sig också dessa dagar i sin mest bedårande vårdräkt — med ljumma kväl- lar, blomsterdoft, boulevarderna som en salong, parkerna en enda stor barnkammare, lefnads- lust o c h glädje hvart man k o m.
Han skyltade inte på minsta sätt med sin uppsluppenhet, han blef inte bullersam och högljudd som A j a, när han behöfde utlopp för sin lefnadslust.
Den yttrade sig hos h o n o m däri, att han var intresserad af allt, han såg och h ö r d e, o c h att han uttalade sina åsikter utan sitt vanliga sökande efter ord o c h med en viss glädtig kläm o c h skärpa.
du nog fått läsa.
Ett helt förträffligt litet tilltalsord.
Hvad kan nog mången liten slyngel kväsa?
Hvad är du, när du kommer till vår jord?
Hur kallas den, som saknar gods och guld?
Och åter den, som lyckan varit huld?
Min makt är stor, och större skall deu blifva, Så framt I icke stån mig mot med kraft.
Visst har jag för min sak fått offer gifva, Men i D g e n framgång utan möda haft; Och hvarje gång, I sökt att krossa mig, Jag åter rest mig på min mörka stig.
Jag slafvar har, som lyda bHndt min vilja Och svära trohet uti lif och död, Som uppä godt och ondt ej kunna skilja, Men skilnad se på brist och öfverfiod; Med slika kämpar blindt jag spränger fram Att krossa alla af en hatad stam.
(Forts.) In kung, hvarotu: Och hvad är stolen, som dig knappast bär?
Hvad får du vara, när du brådtom har?
Och hvad ä r den, som mycket ovett tar?
U L T M A N S C c a o &amp; C h o c j a 7 1 9 e j a k rad.
8 r Och nog vore det en mitt fjärde Om ° ° p p * 1 8 1 • J o ' o r •r u i 10 12 4 * 1 i; Flytta om bokstäfverna i ofvanstå- ende figur, så att, lästa snedt öfver, ti ord bildas, utaf följande betydelser.
1 — 2 del af Brittanien, 3 — 4 ö i Ar- kipelagen, 5 — 6 flod i Sverige, 7 — 8 stad i Sverige, 1 — 10 ö i finska skär- gården, 11 — 12 ö i Östersjön.
Fiskarflickan.
L ö s n i n g a r.
Logoyryfen: Kalmar, mark-, m a k a, r a k, k r a m, mal, arm, mara, kaj, alm, lam, k l a r, kam, k a r m, r a m, ark, m a l a, l a r m.
Charaden: Balsamin.
Akrostikon: Tegnér.
1) T r o s a, 2) K g y p t e n, 3) G e n e v e, 4) N a p o l i, 5) E u r o p a, 6) R a n d e r s.
Kram Kcadratgåtan: grant.
önskar ett eget (i drömmen det ter sig) Mitt första mitt andra med tillägg af 1.
Mitt tredje hon gör, när i drömmen hon ser sig Arbeta däri ifrån morgon till kväll.
Hon trälar för andra, då drömmen är svunnen, 1 D 1 Palindromen: C h a Hvad är det skönt att trampa på sin egen?
Hvad denna också understundom är.
En krydda, som man blanda kan i degen.
a a _gj Hvad blef en tillflyktsort för män ' skor många, När straffet skulle öfver jorden gå?
Nämn så en fisk, som du i sjön kan fånga.
Hvad är den lilla snäitan styfattslå?
Hvad finnes mången väl uti din hand?
Den ena delen af ett brustet band.
mark.
A n i n g, nädär, idoga, n å g o n, Aritmoyryfen: Ambrosius.
Broni, mur, A m o r, susa, I r m a, O r s a, sira.
* Aj.okopen: sam, 1 — 4 B o m b.
1 — 8 B o m.
1 - 2 Bo.
1 B. Mosaituippgiften: Oounod.
1) G r e k l a n d, o r ä t t v i s.
3) u r n y c k e l, 4) n o t s a k o r, 5) o c e a r i - n a, 6) d i m f i g u r.
med m, hon någon gång skulle blifva be- funnen vara oduglig mitt hela för dem.
Att Alb.
rekommenderas H 5 ' 1 Hon Hvad är det väl, som ditt du nog vill spara?
Nämn så en flod i moskovitens land.
3 mau därom frågar, du aldrig göra då?
liten pilt sig vågar, — han därför vän- ta må?
Hvad kallas blomman, som behöfver stöd?
Och hvad kan skänka hälsa eller död 1 Bea.
Hvad får man ofta se en moder göra Med älsklingen, hon bär uti sin famn?
Hvarrned de unga kunna äldre störa.
Så uti bibliskan.
nämn trenne namn.
En liten buske, du nog känner till; Och hvad den girige jämt hafva vill.
L fyra kårer jag min här kan dela Med flere kämpar uti sina led, Och det skall ganska säkert icke fela, Att hvar och en snart vet om mig besked; • Och när mitt hufvud man har krossat blott, Med mina lemmar man sig reder godt: B o k s t a f s g å t a.
När du har felat, och Hvad får, min vän, Hvarpå nog mången Om också — hvad Hvad är nog svårt för människan att mista?
Hvad till att kläda sig ej mången har.
Nog har jag flere ord än på min lista, Men nej, jag till en annan gång dem spar, Ty flera — hvad — jag ej kan hitta på, Och därför nog med dem, här redan stå.
— Hvad brukar mången uti sömnen göra?
Hvari på sjön du kanske suttit har?
Hvad får man, ledsamt nog, rätt ofta höra, Att Palle råkat i med mor och far?
Hvad på ett bröllop icke saknas får?
Hur vill man gärna att soldaten går?
n e h å l l s f o r t e e k n i n g.
H i l m a Z a n d e r; a f Anna Kockum.
(M e d p o r t r ä t t).
— K ä r - l e k e n s l o f a å n g; p o e m a f Sigrid Elmbtad (Toivo).
— K v i n n o r o c h s t j ä r n o r; f o r I d u n a f JV.
V. E. Nordenmark.
— E n visit i s p e t s f a b r i k e n; a f A.
B.
— E n a u d i e n s h o s k o n u n g O s c a r I I; af — g.
(S l u t f r.
f ö r e g.
n r).
—, Spanska h e m; skildrade för I d u n a f C.
H. E. R~y.
(S l u t fr. f ö r e g.
n.
r).
— F ö r p a - tience-araatörer.
— Fruntimmersbref.
— Ur notisboken.
— T e a t e r o c h m u s i k.
— A j a; b e r ä t t e l s e a f Oeorg Nordmsvan.
(Forts.) — Tidstördrif.
H a n var outtröttlig i att se på pariserlif- vet.
A l l t var roligt dessa dagar, folkvimlet, ty- perna, stämningarna i de mondaina parkerna och i de smutsiga gränderna, de stora b o u l e - får Forntida E m m a höll sig undan mera än förr.
I hen- nes ögon var Paris säkert ej så hänförande.
Hon hade blifvit blek o c h fått insjunkna kin- der och mörka skuggor öfver ögonen.
Hans anfall af lefnadslust togo sig uttryck både i arbetshåg o c h i begär att roa sig.
Han var ibland föl svunnen för en dag eller två o c h k o m sedan igen från landet med små studier, gjorda m e d en fart, en friskhet, ett ungdomligt trots, som var allt annat än likt honom.
man alltid barn och blom- mor sifva, Så framt de icke ekola tvina bort?
Hur kan du gudar annorlunda skrifva?
Hvad kan man hafva både långt och kort?
Så en benämning på en falsk notis; Och hvad man göra plär med slaktad gris.
t kungar, vakten edra land ock riken!
[mäktige, stån upp till kamp och strid!
För mina skaror I ej villigt viken, Vår sak kan aldrig göras upp i frid: Med b od och tårar nog j a g vattna skall Den väg, jag går att bringa er på fall.
Nu var det inte tid att sitta inne framför en målning eller att hänga läpp, därför att man inte kunde allt hvad man ville kunna, nu måste man ut för att ldfva med i ögon- blickets berusande lif.
N u var det inte tid att tänka på framtiden, då det närvarande var sä härligt.
Det tryckta, som nästan alltid legat öfver h o n o m, det var borta nu, helt o c h hållet borta.
H a n s leende var nu så oreflekteradt, så utan alla försök att dölja hvad han kände, så att man ej kunde annat än småle tillbaka lika gladt, lika reflektionslöst.
D e t låg som sol- sken öfver h o n o m.
tacksamhet.
L o g o g r y f.
1894 vardernas elegans o c h förstädernas grå kyffen, utsikterna frän Montmartre öfver stenhafvet i de olika belysningarna, allt för Paris karak- täristiskt från termerna i Palais Clioy och till Moulin R o u g e i lördagsgala med de dansande och de flanerande eller till de små förstads- teatrarna o c h pepparkaksmarknadens rörliga vimmel.
med din gudstjänst plär fören- ligt vara.
Med hvem förenar dig din ring på hand?
Och när du promt vill spekulera på Obligationer, hvad får själf du stå?
Hvar ^ N Nej, inbilluing var det inte.
D e t var uppen- bart, att de båda k o m m i t hvarandra närmare under deras gårdag på landet, då båda känt sig fria o c h unga.
Hvad Redigeras af Sophie Linge.
I o l a d maste 0:son af som den professorerna Gadde, C.
J.
A s k bästa hrr samt Joh och vitsordas Lang, doktor Seved Olof det var- Ribbing, på Nils Moberg.
