# ID: svediakorp-per951
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1893
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 12,860
# sentences: 415
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Prenumerationspris pr I d u n med Modetidning och kolorerade planscher I d u u m.
M o d e t, u t a n k o l.
pl, Idun ensam år: k r.
9: » 7: 54 » 5: Byrå: K l a r a v. K y r k o g a t a 7, 2 (Aftonbladets hus.)
Redaktör och tr. Frenumera,„.on sker å alla post- anstalter i riket.
Ingeborg &lt;^f början af år 1880 SÅ fästes uppmärk- (| | ^ samheten vid ne-, re förtjänstfulla teckning-ar uti N y Il- lustrerad Tidning af den då lofvande unga artisten, fröken Inge- borg ' Westfelt.
Hen- nes talang ' hade då endast erhållit stöd af undervisning ' vid Tek- niska skolan och Fria.
konsternas akademi.
Hågen för fortsatta studier dref emellertid den ung-a konstnärin- nan ut att söka rikare källor, och år 1883 an- trädde hon sin första resa till Paris.
Här nedslog ' hon först sina bopålar i en pension, af sedd för unga kvinn- liga artister från olika delar af värklen, vid Rue Notre Dame de Champ n:r 77.
Den slottslika byggnaden, belägen i en parklik- nande trädgård med sekelgamla träd, syn- tes särskild egnad att väcka den stämning af lugnt allvar, som väl höfves målarekon- sten.
Efter flitiga studier och träget arbete vå- gade sig den unga målarinnan snart att exponera å Pariser-sa- longen, där hennes FRITHIOF utgifvare: HELLBERG.
Träffas å b y r å n k l.
1 2 — 1.
Allm.
Telef 61 47 Utgifningstid: hvarje helgfri Stockholm 6:te årg.
Fredagen den 29 december 1893.
N:r 52 (315) fredag.
LÖSNUMMERIJIRIS 1 5 ÖRE (lösnrr e n d a s t för k o m p l e t t e r i n g a r) A !L NOLL- |I I I S: 35 ö r e p r n o n p a r e i l l e r a d.
F ö r » P l a t s s ö k a n d e » o. » L e d i g a p l a t s e r » 25 ö r e f ö r h v a r j e p å b ö r j a d t t i o t a l stafv.
U t l ä n d s k a a n n o n s.
70 ö r e p r n o n p.
- r a d.
WestfeIt-Eggertz.
täcka genre » Vocation » rönte mycken välvilja och såldes till Ameri- ka, hvarifrån hon snart hade glädjen att emot- taga några ytterligare beställningar.
A 1889 års världs- utställning exponerade fröken W.
två synner- ligen väl utförda pa- stellporträtt, som väck- te uppmärksamhet, icke minst därför, att hon hade haft lyckan fin- na så synnerligt vackra modeller, verkliga skön- heter.
Här syntes man få klart för sig, att hennes största begåf- ning var å porträtt- måleriets område.
Det- ta omdöme stadgades allt mera, sedan man ofta återfann hennes alster å den af verk- liga konstkännare myc- ket gouterade årligen återkommande utställ- ningen i Versailles.
Här erhöll konstnärin- nan en välförtjänt me- dalj.
Alstren af hennes pensel hafva till stör- sta delen stannat i ut- landet.
I sitt kära Paris var Ingeborg Westfelt äfven beslu- ten att bosätta sig.
Tillfölje det diplom, som hon vid afresan erhållit af grefve Georg
IDUN 134 Hvad himlen sänder dig, du tacksamt taga ma, Och är det mindre godt, är det dock skickadt så.
Att det med villigt mod till g o d o vänds ändå.
Ruckert.
von Rosen å Konstakademiens vägnar, blef det henne möjligt att efter sin yt- terligare konstnärliga utbildning finna framstående konstkännares rekommenda- tioner för den elevskola, som hon öpp- nade vid Rue de la Grand Chaumiére.
Denna elevskola besöktes flitigt af börds- och börsaristokratiens unga damer.
Det vittnar godt tor den svenska lärarinnan, när man erfar om de vänskapsband, som knötos mellan henne och hennes elever.
Hon icke allenast blef en gärna sedd gäst i deras familjer utan inbjöds äfven vid olika tillfällen att jämte dem besöka såväl Atlantens som Medelhafvets bad- orter.
Hennes uppgift var visserligen att vid dessa tillfällen fostra de unga da- mernas konstsinne, men hennes egen ut- veckling hade äfven däraf en betydande förmån.
Vidgade vyer bidrogo betydligt att skärpa hennes omdöme såsom por- trättmålarinna.
År 1885 företog Ingeborg Westfelt i sällskap med målarinnan Carolina Bendix, numera mrs Bruce, en studieresa genom Belgien och Holland och drog stor nytta af att studera dessa länders rika konst- skatter.
Ingeborg Westfelt, som emellertid mog- nat till en bildad dam med lugnt och klart omdöme, har inånga gånger upp- trädt emot vår tids impressionistiska rikt- ning inom konsten, denna anomalitet, som man kanske kan kalla » fin du siécle- måleri ».
Hon tror, att gredelinkluddarne äro färgblinda, när de icke allenast kunna se naturen i så egendomlig dager, utan äfven varmt förfäkta sin ståndpunkt.
Hemlängtan dref emellertid Ingeborg Westfelt åter till fosterlandet och sina åldriga föräldrar, f. d. tjänstgörande kammar junkaren Carl Westfelt och hans maka, född Löthman, och då dessa ej gärna ville släppa ifrån sig sin kära dot- ter, stannade hon hemma och gjorde sig snart bemärkt genom den elevskola som hon tillsamman med Elisabeth Keyser öppnade här i Stockholm.
Den första bekantskapen mellan de båda konstnärin- norna knöts under en studieresa i Nor- mandie, och hade de tillfölje af känne- domen om hvarandras skaplynne och begåfning redan före elevskolans början fullt klart för sig, att de skulle såsom lärarinnor väl komplettera hvarandra.
Deras elevskola ha " r vunnit mycket an- seende, och de skördade därå både er- kännande och inkomster.
Hvad som under sista tiden fäst en all- männare uppmärksamhet vid konstnärin- nans alster, är hennes verkligt utmärkta porträtt af landshöfding Ryding.
Denna målning, som är beställd af riksdagens andra kammare, länder henne till stor heder.
För några veckor sedan ingick Inge- borg Westfelt äktenskap med redaktören för tidningen Gotlänningen, herr Emil Eggertz, och har nu sitt hem i Visby.
Ehuru Ingeborg sålunda funnit sin Frithiof, skola vi hoppas, att hon icke låter sin pensel hvila, utan att ett lugnt och idylliskt lif på den vackra ön skall inspirera hennes konst.
V i endast be- klaga, att fältet för hennes egentliga genre, porträttmåleri, blifvit mera be- gränsad !.
Framtida förhållanden kunna dock föra det unga paret till någon större och verkningsrikare plats.
©ofv taf / pet om De » 4 » m m a t t o 9TLeD RetDeEij; oiD oAtötDt l&gt;o.
trCut » HotDat Rö » tat » in i ftiD, Xut ftågot Eo » t » meD tanden » » ttiD ^Cut fteD » iDén tias » Eagit tot fioatj-e fofR, ttot » oåpnaDt liot.
(oK.oi Alexis.
^•CuaD fiå » t Du i Den tunan fått Soefiåff, ocn.
göt Det meta oätDt, S) a nt^a åt, » om » Eumtat an cUt gamla oc \ cUt rr ?a aret.
' ©1P .P4 » oC i oitet tånD » igen.
fiåDD af 4nÖ, (^å ftam i |tiD, gå ftam i; gtan 4 m gton4&amp;a 4tto.
eiptiD ftjcRa tifC ffete riu » ' * » 9TLeD 4oE wm » j-önH, Ditt uetH tog 6lut; 0oli fot o » » ftam på tiDen » » ttom tinga HCocdot miEDt Dig ut.
VDXot » fadtet » » Hona ftamtiDsDtom!
n tiDen » {lottat nat Din gtaf, Vtatuätj oefv tacfl föt PtoaD Du ja^ 2Du gam£a åt, Roat » » tåt VLD xgga * ?D Det 3&amp;B; fyuA aitt t; dodb&amp;åutä Amalia F Våra barns tempelbesök.
fot ftuat » måttftj-ffD ptöfoo » tunD oiom gaf Htaft en oiDgaD gtunD, jet var roligt, att någon i Idun (se n:r 49) tog till ordet för de små » försam- JFot tvoatj-e Dag, 4om.
fju » tann opp, l i n g s m e dlemmarne » och deras tempelbesök.
3 " ot muBen Dag meD taDDaDt (topp!
Visserligen hör man ju åtskilliga föräldrar 5 * ot ft-uatj-e fianD, 6om BEef wiet fa » t, och uppfostrare förklara, att de ej vilja tvinga barnen till religionsbruk och kyrkobe- 9 \ al månget unDet » matta 6ta » t.
sök, tvinga dem att där öfvervara långa, af ftuati^e timmes a D e f dem oförstådda predikningar, på det de icke J * ofc ftvatie timme » acJet to måtte få leda vid den allmänna gudstjänsten oSom fiCE iDéet » uatPD Bij-ggt 6to och religionen själf.
Och ifall barnen få lära sig att betrakta kyrkobesök och gudstjänst från den tvungna pliktens, den gamla vanans, fFot Dag, » om Rom, fot Dag, » om gicu, det traditionella brukets synpunkt, kan nog ett sådant sorgligt resultat blifva följden.
ÖLCCt meta inDganDe oåt fidicd.
Men hvarför lära dem att sålunda be- tFot afft, » om nått uåt fttn-etAeCD, trakta det?
t) tat tatten RtanHt » af uåCD oclv uafD.
Lär dem istället att i kyrkan se ett heligt r u m och himmelens port, där Guds änglar 2Du Btagt o » » onDt, Du » HanHte goDt, stiga upp och ned, och där Gud visserligen 2Du Pioni meD » tott.
Du Pioin med bor, » mått.
där såväl stora som små få till honom mången gåta ofo » t » tåt frambära bön, lofsång och tacksägelse, och att Jesus själf sagt, att hans lof skall full- (Jom atf » Cott at Det mji a t. komnas af barns och spenabarns mun.
Så snart han under sina vandringar kom till en stad, gick han strax in i templet eller synagogan, såsom hans sedvänja var.
Och 9Lu tlnqa Hfocllotna t ill Do.
då han vid tolf års ålder vid sitt första be- ooaaen » tåt en Hop.
sök i Jerusalem glömde sig kvar i templet, dom öppnat fufTD af ft opp, » in famn hörande och frågande lärarue, gaf han på sin moders ömt förebrående ord: » Min son, hvar- nijfoDD piCt, » om ArlaCt n.a för gjorde du oss detta?
Din fader och jag (9cfi ftågat GåfuanDe: ojtiaff!
5 " tiD hafva sörjande sökt dig » — med undran denna fråga tillbaka: » Hvarför hafveu I sökt tfCan fteta ePPet Han » fle oiltiD?
mig?
Vissten I icke, att uti det min fader oJHaPE på nan * fana fa » a » DoD?
tillhör, bör jag vara? » Fadershuset är barnets rätta och naturliga SSPit Pian De » uaqa » qoDa » toD?
plats.
Har denna sanning varmt och innerligt fått intränga i barnets medvetande, då skall ' teiff uåtD, » om te » t » at » minnet at, ock kyrkan för detta barn blifva kär och ©tåD f t a m, tyD tunan, » om Dåt » tat dyrbar.
L (9acH vett; ©c ?i P (£Lt namn!
I D U N 1893 OCH HAR DOMEN MINNEN, OCH MAN ENDAST FRÅN SINA GLADA SKOLA OCH OCKSÅ KYRKAN SKALL TEMPELBESÖK I LYCKLIGA DESSA FINNA FÖLJA BARN- INTRYCK OCH G E N O M LIFVET STÄNDIGT TROGNA FÖR- SAMLINGSMEDLEMMAR.
DETTA BLIFVA SKULLE FÖLJDEN, MER, ÄN RIK, VARM OCH LOF, LIGT OCH ALLMÄNNA SÄKRARE GUDSTJÄNSTEN M Å N G E N S T Ä D E S ÄR, DIREKT GJORDES MEDELS M E R SÅNG DELTAGANDE FRÅN FÖRSAM- RUDINS SEDAN VID EN PRÄSTKONFEREUS VARMHJÄRTADE TEMPEL, INVIGNING SAMT BLOTTADE DET VANA VAR KER SÅDAN, VÅRT FOLK FLITIGARE OCH FÖR FÖRSLAG O M DAG- KYRKOSÅNG, AFSLUTNING HELGSRAÅLSRINGNING GENOM GICK DA- KLÄMT- JUST I DETTA AF ALLT, HVAD SOM NU KVINNORNA DE VORE, ISTÄLLET FÖR ANSÅGO VAC- DEN HOS DEN JA, HÖGT G A M L A VÖRDNADEN OM ATT ISANDE FÖRAKT FÖR OCH HELIGT, SKULLE ICKE ATT VI FÖR DÖ FÖR INPLANTA SÖKTE VÅRT DEASA GÖRA OCH KÄRLEKEN UT, SKULLE ÅTER FOLK, OM KÄNSLOR DEM TILL HEMORTSRÄTT I GUDS KYRKA VI HOS VERKLIGA F Ö R S A M L I N G S M E D L E M M A R OCH ICKE FÖRMENADE HAFVA EN EN O C H VORE ETT HJÄRTATS RINGAKTNING, GAMLA BLOTT RÅDA.
TING OM FLESTA ÅTMINSTONE ÖNSKVÄRDT BIBEHÖILES KÄNNETECKNANDE BARNEN, DET DE VAR VÖRDNAD, DEN ENADES UNDER HOS DET FRÄCKA OFTA HELIGA BLIFVA MEN OCH LIKGILTIGHET, ATT SYFTE.
MÅHÄNDA ÄNNU UTTRYCK TILL HUFVUDET, NEGO.
DETTA, MEN SIDA.
ÖPPNADE NING OFTARE STÄMNINGSFULL MER ÅR GENS DEN FALLET OCH PROFESSOR NÅGRA OM HVAD LINGENS KANSKE TIGT ÖDMJUKT 435 OCH DEM FÖR- SAMLING.
OCH AF DETTA FÖR FÖRMÅGA TILL ERFARENHET ÄR DESSA ANDAKT VET J A G, HJÄRTA OCH HURU SINNE » LOCKMEDEL » SAMT INGIFVA TILLTALANDE OCH HVILKEN ATT STÄMMA ÄGA Fanny Ghrysander.
K Ä R L E K FÖR K Y R K A O C H GUDSTJÄNST.
FÖDD SOM OCH JAG UPPFÖDD ÄR HAR DENNA, ALLA MINA OCH MINA SAMT SÅ I EN BOSATT ATT SÄGA, BARNDOMS- LANDSFÖRSAMLING NÄRA INVID NÄSTAN OCH KYRKAN, BLIFVIT ett MED Morgonsol och middagsmoln.
UNGDOMSMINNNEN.
Skiss för I d u n af B.
LIGASTE SKÖNASTE FÖRKNIPPADE KYRKAN VAR DAGARNE, I TILLGÄNGLIG.
MYCKET SOM AF HEM, OCH OM PSALMER, ANDRA OFTA HÄNDE, OCH FÖRBIGÅENDE KAN ATT ENKELT OCH AF I SEDAN OSS DESS ÄNDÅ HAR VAR VAR FÖR DESS Ö G A T LOC- RO OCH HVILA.
SÄTT DAGARNES DENNA TILL SITT DENNA VANDE HELGD.
DAG UTE VID RIKT SARNT MEN TANKEN FATTIGA KYRKA.
OCK M A N A D E OVILLKORLIGT DÅ DE SOM DJUPA, OM TILL I SEDAN MOR- MODERS ARBETE STÄMMA ARBETANDE ATT FÖR EN DAGENS SAMMA DE KLANG- NEJDEN OM ID SE- BARNEN OCH HELGADE MED HELGS- DE ARBETANDE FÖRKUNNA, INNE.
GENOM KALLA OCH SINA ALLA AF VACKERT ATT ROINGIF- FÄRSAMLINGEN SE, HURU I ARBE- VID DET FÖRSTA K L Ä M T S L A G E T V I D FÖRSTA TONEN A F » HELGSMÅLET » STANNADE SITT FÄLTET KLANG BARN.
TRÖSTANDE, OCK ATT SLUTLIGEN KLOCKARS SINA KALLANDE, HÖLLS VAR PÅ VAR GUDS SAMMANHÄNGA BARN VAR HENNES DET OCH KYRKAN FÖR STÄMMA BRIST UTMÄRKTA, DELTOG SNART SKÖTE EN DET KYRKOR, OMKRING KALLAT OCH PÅ SOM RÖRELSE VAR, SOM KVÄLLEN HVILODAGEN OCH LJÖDO SINA DETTA SEX ETT DETTA TROR S Å S O M EN OCH AF ANDAKT, DET MÅLSRINGNINGEN HVIT- AF HÄNSEENDEN ENKLA HÖGTIDLIGT KALLAT PÅ OCH BESTOD MÅNGA FLERE DÄRIFRÅN VERKSAMHET, PÅ NAKNA HELGSMÅLSRINGNINGEN.
AFTON.
STÄMMA VID KÄR VÖRDADE VI K Y R K A N.
SETT I HJÄRTAT KLOCKSLAGEN OCH OCH PRAKTFULLA OCH STILLHET TAREN ANDRA KYR- TROTS ANNORLUNDA.
JAG MINNENA DET ELLER SÄTT HURU ALLA, UPPFATTADE HEMBYGDS MED FULLA DÅ PRYDDA KLÄMTNINGEN DE SÅ OCH VORO HAFVA KLAPPAR MIN TILL ANDLIGA SÅNGER, OCH FRAMFÖR FÖNSTRET, M E N ARKITEKTONISKT DAN PÅ OSS ELLER DOCK AFSJUN- DITLOCKADE GRANNAR FLERE.
FÖR SÅ UNDER MESSAN, GJORDE BETRAKTADE SKÖNT OCH DÄR S I G SJÄLFT HELIGT R U M, HELGEDOM GON DENSAMMA FÖR OSA ALLTID DAGLIGEN, VI H V.
IF ÖNSKADE TILL TILL ALTARPRYDNADEN TRÄKORS ETT PÅ OCB FÖR OCH INGEN ELLER OCH H PAR- HON DÄRMED PRYDNADER VÄGGAR SOM OM MEDEL.
RAPPADE, JAG VAR EJ HELGEDOM PÅ STÄNGD SVENSKA VI TILLGÄNGLIG KANDE INNER- VACKRA, STÄMNINGSFULLA DENNA BRIST DET HENNE.
SAMLADES ELLER PÅ NYCKLARNE VÅRT OFTA, GANDE MED ÄRO VISSERLIGEN MEN FÖRVARADES EJ SÅDANA ARBETE, SAN, ELLER SOM STODO VÖRDNADSFULLT L Y F T A N D E P Å HURU DE UTANFÖR MANRINGNINGEN, VID KYRKBESÖKANDE KYRKAN, FÖRSTA VÄNTANDE MÖS- MÄNNEN, PÅ SAM- LJUDET D Ä R A F A N D Ä K - T — t.
M (tt » m u l e n m o r g o n g ö r k l a r d a g », d e t ä r ett o5© g a m m a l t o r d s p r å k, s o m v i h ö r t s e d a n v i v o r o b a r n, o c h s o m vi, själfva sett o c h erfarit m e r än e n g å n g, s e d a n vi b l e f v o s t o r a.
M e n m o t s a t s e n, att k l a r m o r g o n g ö r m u l e n d a g, d e t h ö r m a n s ä l l a n s ä g a s, o c h d o c k ä r d e t t a ett f a l l, s o m h e l t s ä k e r t l i k a o f t a i n t r ä f f a r, ty l i k a lätt s o m s o l e n g e n o m t r ä n g e r m o l n e n o c h f ö r s k i n g - r a r d e m, l i k a lätt f ö r s v i n n e r h o n f ö r o s s i m o l n; så är å t m i n s t o n e m i n tro.
G r o s s h a n d l a r e B e n g t B r o m a n s a t t i sitt r u m m e d gårdagens tidning framför sig; läsningen tycktes d o c k icke v i d a r e intressera h o n o m, ty b l i c k e n for oroligt upp o c h ned öfver spalterna.
O c h allt emellanåt dök handen ned i västfickan o c h drog upp klockan.
Det var m o r g o n, o c h en klar aprilsol lyste vän- ligt in g e n o m fönstret, m e n den k o m bristerna i r u m m e t s m ö b l e r i n g att f r a m t r ä d a p å ett o b e h a g ligt s ä t t.
D e t v a r ej b l o t t m ö b l e r n a i g r o s s h a n d - l a r e n s r u m, s o m ej l ä m p a d e s i g f ö r s t r å l a n d e s o l - l j u s, ä f v e n v ä g g a r o c h t a k t å l d e ej d e n n a s k a r p a dager, o c h kakelugnen borta i hörnet l ä m n a d e m y c k e t ö f r i g t att ö n s k a.
Själfve grosshandlaren d ä r e m o t h a d e ett v a c k e r t a n s i k t e, s o m t o g s i g m y c k e t b r a ut i s o l e n, o c h p å hvilket å l d e r d o m e n ä n n u ej t r y c k t n å g o n s t ä m p e l; d e t h a d e o c k s å v a rit l i t e t f ö r t i d i g t, t y h a n v a r e n d a s t n å g r a o c h 4 0 år g a m m a l.
Seså!
N u slog klockan i salen half t i o!
Det v a r d å f ö r m ä r k v ä r d i g t, att a l d r i g f r u k o s t e n k u n d e bli i o r d n i n g, o c h ä n d å b e s t o d d e n n u f ö r t i d e n e n d a s t i kaffe o c h s m ö r g å s, o c h det b o r d e väl snart k u n n a bli färdigt!
Grosshandlaren var en punktlig o c h ordentlig h e r r e, o c h h a n v i l l e v a r a p å sitt k o n t o r k l.
1 0 h v a r m o r g o n o c h h a ' s i n f r u k o s t kl. 9, s e n a s t e n k v a r t ö f v e r, f ö r att s l i p p a s l ä n g a i s i g m a t e n o c h s e d a n g n o i väg s o m en skolpojke.
Men denna hans rimliga o c h enkla önskan blef s å s ä l l a n u p p f y l l d, o c h s o m s c e n e r o c h g r ä l in- funno sig där i huset h o n o m förutan, kände h a n i n g e n l u s t att ö k a d e r a s a n t a l, u t a n t e g o c h lät sig n ö j a i det längsta.
G r o s s h a n d l a r e n h a d e gift s i g f ö r ett t i o t a l år sedan med sin k u s i n A n n a Broman.
De h a d e gått o c h hållit af h v a r a n d r a s e d a n långt tillbaka i tiden, o c h när a n d l i g e n h a n s e k o n o m i s k a ställ- n i n g tillät, att d e .gifte s i g, s e g l a d e d e ut p å lif- vets o c e a n m e d stora f ö r h o p p n i n g a r o c h strålande ögon.
D e t v a r ett litet, m e n s å n ä t t o c h p r y d l i g t h e m, h a n f ö r d e s i n A n n a til!, o c h d ä r s v ä f v a d e h o n omkring s o m en liten elfva, spred o r d n i n g o c h trefnad i hvarje vrå o c h j u b l a d e o c h s j ö n g s o m e n f å g e l, n ä r g r o s s h a n d l a r e n efter s l u t a d t a r b e t e k o m hem o m kvällarne.
Ja, d e t v a r d å d e t!
T i d s b j u l e t h a d e s n u r r a t o m m e d s i n v a n l i g a h e j d l ö s a fart o c h f ö r ä n d r a t m y c - ket.
F ö r s t k o m där e n l i t e n l j u s l o c k i g p i l t till v ä r l - d e n o c h blef » tredje m a n ».
Visst tog h a n m e d sig m y c k e t a f m a m m a s krafter, m e n d e t v a r ä n d å e n s å d a n g u d o m l i g f r ö j d att ä g a e n s å d a n d ä r l i t e n varelse.
Han kallades Carl, o c h p a p p a var genast f r a m m e o c h v i t s a d e o c h k a l l a d e d e n lilla f a m i l j e - trion » abc boken ».
Men b o k e n var i c k e f ä r d i g d e n g å n g e n, för i r a s k f ö l j d efter h v a r a n d r a k o m d ä r .pilt p å pilt, — D a v i d, Erik, F r i t z, G e r h a r d o c h H a r a l d!
Där b l e f det ä n d t l i g e n p u n k t, o c h d e t v a r p å tiden, för A n n a s kratter v o r o alldeles u t t ö m d a.
Det f a n n s tider, d å h o n låg o c h u n d r a d e, o m d e t s k u l l e f o r t s ä t t a h e l a a l f a b e t e t ut, ä n d a n e d till x, y, z, å, ä, ö, f ö r d å v i l l e h o n d ö, m e n s å b l e f d ä r ett litet s t i l l e s t å n d f ö r h e n n e i d e n v ä g e n åt- m i n s t o n e, fastän det k o m r u b b n i n g a r p å a n d r a håll.
D e n lilla n ä t t a v å n i n g e n m e d s i n a m å n g a m i n - n e n fick b y t a s ut m o t e n s t ö r r e, m i n d r e v a c k e r, ty d e n g a m l a blef för trång.
O c h utgifterna ö k a d e s för h v a r j e d a g; o c n in- k o m s t e r n a?
— J a!
d e r ä t t a d e s i g i c k e a l l s efter det, utan h a d e t v ä r t o m u n d e r d e sista åren m i n - skats.
O m o r s a k e n till d e t t a s e n a r e v a r b r i s t p å af- f ä r s g e n i h o s g r o s s h a n d l a r e n e l l e r t i l l f ä l l i g t v i s då- l i g a t i d e r, d e t v e t j a g e j, m e n f a k t u m är, att de m i n s k a t s, o c h d e t fick s p a r a s p å a l l a h å l l o c h k a n t e r, f ö r att d e t s k u l l e k u n n a g ä i h o p, d e b e t o c h c r e d i t, o c h ej b l i s k u l d e r af.
D e t h ö r d e till g r o s s h a n d l a r e n s p r i n c i p e r (m y c - k e t a k t n i n g s v ä r d a p r i n c i p e r), att m a n a l d r i g får l e f v a ö f v e r s i n a t i l l g å n g a r, o c h d ä r f ö r lefde h a n o c k s å g a n s k a magert nu för tiden.
M e n det sörjde han i c k e s å m y c k e t för, han sörjde m e r för sin A n n a.
H o n h a d e blifvit s å gräsligt f ö r ä n d r a d, o c h af h e n n e s f o r n a munter- het o c h sprittande lifslust f a n n s ingenting kvar.
Han frågade h e n n e mer än en gång, hvart den t a g i t v ä g e n, o m d e n flugit » m e d g r å g ä s s e n », m e n h a n l i c k ej n å g o t s v a r.
J a g t r o r f ö r m i n d e l, att d e n flugit i p o j k a r n e, f ö r d e v o r o a l l a s e x k r y a, friska o c h g l a d a o c h lefde o m där h e m m a i b l a n d, så det gick alldeles r u n d t i h u f v u d e t på s t a c k a r s mamma.
H o n h a d e d e s s u t o m blifvit så ytterst n e r v ö s; då a n t i n g e n b a r a g r ä l a d e o c h s n ä s t e h o n, eller o c k s å grät hon.
N ä r h o n grät, det var d å v ä r r e än allt a n n a t, tyckte g r o s s h a n d l a r e n, d å s t o d han d ä r a l l d e l e s r å d v i l l, o c h i sitt s i n n e s v o r h a n t y s t ö f v e r d e f ö r d ö m d a n e r v e r n a, » s o m f ö r s t ö r a allt h v a d k v i n n f o l k h e t e r o c h far i k r i n g m e d d e m s o m o n d a a n d a r o c h p l o c k a r totalt b o r t allt det g o d a i n o m dem. » O c h så h a d e det s m å n i n g o m gått d ä r h ä n m e d d e m, att g r o s s h a n d l a r e n efter s l u t a d t a r b e t e i c k e a l l s l ä n g t a d e hern, t y h e m m e t b e s t o d n u f ö r ti- den i g a n s k a otrefliga, o o r d e n t l i g a r u m, d ä r s e x bullrande, själfsvåldiga pojkar yrde omkring, o c h där hans f o r d o m så s t r å l a n d e lilla h u s t r u gick o c h såg ut s o m en m a t y r o c h sällan eller aldrig h a d e ett l e e n d e e n s att s k ä n k a h o n o m.
O c h h o n!
h o n l ä n g t a d e v i s s e r l i g e n efter k v ä l - l e n, m e n ej a f d e t s k ä l, att h e n n e s m a n d å k o m h e m, n t a n d ä r f ö r att s ö m n e n då tystade mun- n e n p å b a r n e n o c h d e t i n t r ä d d e ett v i s s t l u g n i h u s e t, o c h l u g n o c h h v i l a var, j u s t d e t h o n b e - höfde.
H o n l ä n g t a d e efter n a t t e n f ö r att få b l i en- s a m m e d s i n a t a n k a r o c h ej s t ö r a s a f a n d r a l j u d.
D å g i c k h o n i g e n o m s i t t lif o m o c h o m i g e n o c h b a r a u n d r a d e, h u r d e t h a d e k u n n a t bli s å eländigt alltsammans.
V o r o icke alla d e s s a väl- s k a p a d e b a r n en stor G u d s gåfva, o c h var det icke kärleken, en ö m s e s i d i g kärlek, s o m skänkt d e m lifvet?
O c h ändå, hur lycklig var h o n icke förr m o t nu.
Hon t y c k t e i b l a n d, att allt v a r h e n n e s fel och nästa morgon skulle hon börja ett nytt lif, l a uti m e d f r i s k a tag, f ö r s ö k a att b r i n g a o r d - ning i det enkla h e m m e t, v a r a vänlig m o t m a n - n e n, l å t a bli o c h g r ä l a p å j u n g f r u r n a, f ö r s ö k a s y s - s e l s ä t t a s i g m e d b a r n e n litet m e r, t i l l r ä t t a v i s a d e m l u g n t o c h i c k e i v r e d e o.
s. v.
Ja!
A l l a d e s s a g o d a f ö r e s a t s e r h a d e h o n fattat m e r än e n gång u n d e r nattens stillhet, m e n h o n s a k n a d e så fullkomligt all v i l j e k r a f t o c h e n e r g i; o c h när morgonen k o m o c h h o n skulle realisera d e m, flögo de i stället sin k o s s o m a g n a r för v i n - den.
Hon n ä s t a n f ö r a k t a d e s i g själf, o c h m å n g e n g å n g efter ett häftigt u t b r o t t m o t m a n n e n e l l e r b a r n e n föll h o n i gråt, grät bittra tårar.
Ibland k ä n d e h o n e n s å d a n l u s t att a n f ö r t r o h o n o m, s o m ju s k u l l e v a r a h e n n e s s t ö d g e n o m lifvet, h u r b e - k l ä m d h o n var i hjärtat, o c h hur g ä r n a h o n ville bli en n y m ä n n i s k a, m e n han h a d e k o m m i t så långt ifrån h e n n e u n d e r de sista åren, de g i n g o där nästan i h e m m e t s o m två paralella linier, o c h h o n v a r s å s ä k e r p å, att all h a n s k ä r l e k till h e n n e var slut, o c h det var n o g d e t s o m m e r ä n allt a n n a t f ö r d y s t r a d e h e n n e s lif.
A c k!
O m h o n ä n d å h a d e fått d ö, m e d a n lifvet l å g s å s o l l j u s t framför
IDUN 438 jag efteråt särdeles intressant såsom ett kriteri- um på, huru jag förvaltat mitt pund (— det är minsann hvarken två- eller femfaldigt).
» Last but not least » kommer hushållsjournalen, där allt uppföres, som går till mat och dryck.
För redans skull upplägges ett särskildt hus- hållskonto, där endast summan af journalen står utförd hvarje månad, likaså ett för dioerse.
På kassakontots motsatta sida skrifver jag den sista i hvarje månad den gemensamma summan, d. v. s. den som finnes utförd i andra ko- lumnen på inkomstsidan, och ef ler de tolf må- naderna skrifver jag upp hyror, skatter, barnens skolafgifter, jungfruns lön och alla utgifter, som äro förenade med familjens uppehälle och nöd- torft.
På så sätt vet jag precis, hvad som gått åt under året, jämför med den bestämda inkomst min man har och vet så, om jag hjälpt till att ruinera honom eller bidragit till höjande af fa miljens ekonomi.
Besväret är så litet och tillfredsställelsen så stor — vanligen sköter jag min kära bok om kvällarne, sedan allt är lugnt och jag har min stund för mig själf.
Och får jag för min del er känna, att sedan jag kom att börja med alla dessa » konton », så är hushållsboken på mitt skrifbord ingen lång ledsamhet mera, utan anses som en kär vän, hos hvilken jag mången bekymmersam stund funnit goda råd och hämtat nya krafter.
Och den nyttan har den äfven, att den käre gub- ben ej så ofta brummar sitt » du måste hushålla », ty i min bok har jag mitt försvar — förut fam- lade jag liksom i det tomma intet, suckade och trodde, att ingen var ett sådant vidunder att miss- hushålla som jag — men nu, kom nu.
.
.
Xantippe.
Hatten.
Kostym-kåseri af Comme il faut.
fKpsatten af för hatten, mitt herrskap!
Denna 2Jj^ " » påtagliga hufvudsak med inre öfver- tygelse » — som en vitzig definition lyder — kan yfVas af anor högre och mera lysande, än man skulle tro.
Den har under flydda sekler varit en symbol, en lösen, en under- pant på ämbeten och värdigheter, på fri- och rättigheter.
Den är ännu en af de mest iögonenfallande delarne af toaletten: en smak- full hatt kan försona mångt och mycket, som brister i den öfriga dräkten, en ful och smak- lös hatt förstör effekten af den i öfrigt ut- söktaste toalett.
Hatten har i alla tider varit en symbol på friheten.
Blott den frie romerska med borgaren egde rätt att under Saturnalierna bära den spetsiga hatten, » pileus »; slafven var det förvägradt, när han frigafs skedde det under öfverlämnandet af en hatt.
Efter Caesars mord läto Brutus och Cassius, som tecken på statens nyvunna frihet, prägla mynt med en hatt på.
— Och när Nederländerna afskuddat det spanska oket, präglade de mynt med alldeles liknande stämpel: en hatt mel- lan två korslagda svärd.
— Under medel- tiden skedde iklädandet af de flesta värdig- heter och ämbeten medels öfverlämnandet af en hatt.
Så uppstodo kurhattar af purpur och hermelin, kardinalshattar af purpur med guldtofsar.
Sedan järnrustningarna försvun- nit med uppfinningen af krutet, vardt hatten den militäriska hufvudbonaden par préférence och tecknen på nation och militär rang ut- märktes på densamma.
Ännu under Fredrik den stores dagar var inom tyska hären hatten enda tecknet på militär rang, eljes voro alla uniformer lika.
• — Hatten var äfven tecken på akademisk värdighet.
V i d medeltida uni- versitet och ännu ett stycke in i nyare tiden bar rektor en furstehatt med hermelin och doktorerna buro enfärgade, skarlakansröda hattar.
Som bekant sker ännu utnämnandet af teologie och medicine doktorer medels öfverlämnandet a f.
en hatt (en vanlig cylin- der klädd med veckadt siden).
Liksom hatten var ett hederstecken, kunde den ock vara en symbol för motsatsen.
Be- dragare och svindlare, som smiddes vid skam- pålen, fingo bära höga spetsiga hattar, i Tysk- land gula, i Frankrike gröna.
Vid de span- ska autodaféerna buro kätfcarne höga hattar, på hvilka målats djäflar.
För öfrigt är striden mellan » hattar och mössor » allt för väl känd från vår frihets- tidshistoria, och i England kämpade på Oliver Cromwells tid kavaljerer och » rundhufvuden » eller » rundhattar ».
— Till hattarnes kategori i vidsträcktare mening får man väl ock räkna den från franska revolutionens historia kända » frygiska mössan », som ännu kröner Ré- publique franeaises stolta hufvud.
* * Antikens folk buro vanligen hufvudet obe- täckt — den enda hufvudbonad man kände till var den militäriska hjälmen.
Dock bru- kades stundom, vid dåligt väder eller på re- sor, låga hattar af groft ylle.
Seden att i allmänhet bära hufvudet betäckt i det fria daterar sig från långt senare tider, under medeltidens första århundraden gick man med ohetäckt hufvud.
Hatten uppträdde först i Frankrike, liten, rund, med låg kull och bredt brätte, vanligen grå till färgen.
Den första filthatt historien känner till bars af Carl V I I vid hans högtidliga intåg i Rouen; den var föremål för allmän upp- märksamhet och största beundran.
Länge betraktades hatten som den högsta lyx, ett tecken på hög rang och rikedom.
Bruket af densamma utbredde sig snabbt, naturligt- vis först bland de högre kretsarne.
Redan i fjortonde århundradet finns ett hattmakare- skrå i Niirnberg, och i sextonde århundradet berättas som en gammal sedvänja, att Worms, för att låta bekräfta sin tullfrihet, årligen sände gesandter till Frankfurt am Main att öfverlämna en » Biberhut ».
I alla fall måste en slik hufvudbetäckning varit ett föremål af stort värde.
% Att följa Äcrr-hattens skiftande former och växlande öden, från den lilla, grå filthatten på Ludvig I X: s tid till trettioåriga krigets plymprydda, med breda, uppvikna brätten, från Fredrik den stores väldige tremastare till Napoleons lilla, egendomligt formade hatt, från Karl X I L s enkla trekantiga filthatt till våra dagars cylinder, » stukis », » storm », » kaminrör » och hvad allt den kallas — det vore för långt och långtrådigt för lite hvar i allmänhet, enkannerligen för » Iduns » läsarinnor!
En blick på dam-hattens anor således!
Antikens kvinna bar hufvudet obetäckt, medeltidens senare århundraden brukade huf- vudduk eller en löst virad slöja.
Damhattarne uppkommo ungefär samtidigt med herrhattarne och voro dem i allo lika.
I början begagnade damerna hatt endast på resor och jakter, särskildt då de sutto till häst och sökte komma den manliga dräkten så nära som möjligt — liksom än i dag herrhatten bibehållit sig som hufvudbonad för damer i riddräkt I början af nyare tiden försvinna alldeles slöja, duk och hufva, den mjuka, veckiga baretten blir den gängse hufvudbeklädnaden.
; Håret, som förut burits doldt, börjar allt mera få lof att visa sig, och mot slutet af femtonhundratalet friserades det upp och bands ihop under den styfva, tina, spanska hatten eller stuarts-baretten — de båda då moderna hufvudbonaderna.
Sjuttonde seklets början utmärkes af ett olidligt virrvarr af hatt-former: höga och låga, flata och spet- siga, mjuka och styfva.
Inom kort hade alla dessa modets dagsländor i hattväg lefvat ut sitt korta lif, det blef modernt för yngre damer att gå med obetäckt hufvud, de äldre buro » en tingest, som knappast var af ett äpples storlek och ändå skulle ha namn, heder och värdighet af hatt » (som en sam- tida författare uttryckte sig).
Och så kom sjuttonde seklets slut med alongeperuken, med puder och smink och denna konstmessiga hårbyggnad, som efter en berömd dam vid franska hofvet kallades fontange, en chevelyr, som måste hållas uppe af en ståltrådsställ- ning, nådde en höjd af hufvudets dubbla längd och därtill täcktes af ett terassformigt tak af spetsar.
Icke vågade en stackars hatt sig upp på denna svindlande höjd!
Hårskruden sjönk, men hatten kom ej igen.
Håret smög sig krusadt om hufvudet och smyckades med spetsar och blommor, hvilka mot sjuttonbundratalets midt vuxo ut till riktiga hufvor.
Längre fram antogo de än formen af en turban, än af ett åtsittande grekiskt hårnät.
Med barocktiden, pösdräktens period, hade hattens förnedringstid börjat, rococo-tiden ville ej veta af den och revolutionstidens grekiska moderiktning tolererade den lika litet.
Nu kom den igen, mot revolutionens slut, stor, styf, pösande, med kolossala brätten.
Nå, det väldiga brättet måste till en början fästas upp, sedan vikas ner, därpå försvann det helt och hållet och hatten vek alltjämt likformigt från pannan till nacken, tills den nästan blott var ett skydd för denna.
Så började den växa igen, och åter lefver hatten, i alla former, i alla stoff, i alla färger.
Hatten af för hatten!
Ur notisboken.
Huslig ekononomi och matlat / ning.
Till lärarinnor i huslig ekonomi och praktisk matlag- ning ha utexaminerats vid Ateneum för flickor i Stockholm fröknarna Karin Adlerz, Ruta Ström- berg och Ingrid Searlling.
Examen omfattade så väl pröfning af insikter och färdigheter i ämnet som teoretiskt och praktiskt undervisningsprof med eleverna i läroverkets högsta klass.
De gamlas, moder.
Föreståndarinnan för borgerskapets änkebus vid Norrtullsgatan, fröken Augusta Drysén, som här om dagen kunde fira 20-års-dagen såsom innehafvarinna af denna be- fattning, fick mottaga många rörande bevis på den tacksamhet, som de gamla änkefruarna hysa för henne.
Alla uttryckte sin stora belåtenhet med den goda omvårdnad, som hon ägnat dem, och det trefliga hem, som hon vetat att bereda dem.
Flere af dem öfverlämnade till jubilaren smakfulla presenter — mestadels alster af deras egen flit.
Sålunda uppvaktade en 83-åring med ett stick- ningsarbete, som i minutiöst utförande skulle ha hedrat hvilken som helst yngre och mera arbets- för.
Från anhöriga till dem, som på lifvets sen- höst funnit vård å änkhuset, och från många anda håll ingingo därjämte pr telegraf och an- norledes gratulationer och tacksägelser.
Våra författarinnor inför utlandet.
Gerda Meyerson, den unga svenska författarinnan, vistas för närvarande i och för litteratur- och språkstu- dier i Dresden.
Hon höll nyligen i » Litterarische
GESELLSCHAFT FIIR HERREN U N D D A M E N » DE SVENSKA LIDGREN SKRIFSTÄLLARINNORNA ETT FÖREDRAG O M ANNE O C H VICTORIA BENEDICTSON.
JOURNAL, DE CHARLOTTE ENLIGT DRESDNER FÖREDRAGET, LÄR KÄNNANDE D E T S A M M A HATVA VUNNIT FÖR INNEHÅLL OCH LEDIG V A R M T ER- VI En ny fru Kovalevsky?
NAMN MISS TORSGRADEN M E D GLANS SATURNUS ' SPÖRSMÅL VETENSKAPERNA.
OCH BESVARADE LÖS TERNA SETT NES VÄRDEFULLA ANSTÄLLD TANDET SÄTT, KLUMPKE TILL HEN- PROF. MISS HAR EN SYSTER S O M ÄR LÄKARE, E N A N N A N MERA HVILKEN BRAST Silfverbröllop.
SEDAN OCH ERIK I MR 5 0).
D A G TJUGUFEM O C H J A G LOFVADE D Å V A R ALLT SOL O C H LJUS.
O C H LJUFT ALLT H V A D LOG O M K R I N G ÄLSKADE — ÄR KOMMO TIDER AF — EJ PRECIS NÖD VANSINNETS MIG HÖJDER DEN MULNA DAGEN TJÄNARINNEDRÄKTEN O C H JUNGFRUR MANNEN » ENA P Å, S O M O M ALDRIG B E - F U N N I T S TILL, O C H S Å TRASKAR O C H FÖRE OCH O M K R I N G SOM FÖR B Å D A ÄRO N Y A O C H S V Å R A, K A N H O N FÅ M A N N E N LIFVET, TILL M E D D E N LJUSA, TAR HONOM ATT G Ö R A O C H D E T ÄR D O C K VIDA P Å VÄGAR, DÅ — JA!
DET MÖJLIGA STÖRRE Ä N DET STORMEN AF D E N KÄRA BLEF ÄFVEN SÅ SKALL J A G SÄGA KOMMANDE A F RECIDIV — BLIR FUL.
UTFOR- ALDRIG SÄG NU BARA SNÄLLT: DIG — TILL ATT: E N Ä L S K A D H O N ICKE J A G SKALL FÖRE- KVINNA GRÅTER.
ALDRIG GÖRA S Å D E T ÄR EJ V Ä R D T LJUSET.
SKULL. » NEJ!
ATT S Ö K A LÄNGE J A G SKALL ALDRIG GÖRA SÅ MER — J A G ÄR EJ BÄTTRE J A G D I N SKÖNHET, DOCK KNÄ A.
M dyrkar M E N: JAG FÖR D E N — EJ D I N S K Ö N H E T.
S Å LÅNGT DESSUTOM MED N U ÄR SOLEN SPEGELN, — Jfr FRAMME.
N U HAR JAG INGEN SÅ J A G HAR H O N O M.
FULHET INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Ingeborg W e s t f e l t - E g g e r t s; af Alexis.
(M e d porträtt.)
— MINNS D U D E N DAGEN D E T V A R U T E M E D Till det gamla och det n y a å r e t; poem af Amalia OCH T R Ä G N A O M S O R G E R.
Fahlstedt.
— V å r a barns tempelbesök; af Fanny Chrysander.
— Morgon- MIG, O C H D U S A D E: » V I SKOLA FÖRSÖKA ATT V A R A F R A M Å T G I C K DET D O C K.
N U HAFVA BARNEN sol och m i d d a g s m o l n; skiss för Idun af B. f — t.
— E t t s j ä t t e SNÄLLA. » m i n n e; af Ave.
— M i n hushållsbok; af Xantippe.
— H a t t e n; VUXIT U P P O C H F U N N I T U T V Ä G A R TILL BERGNING.
k o s t y m k ä s e r i af comme il faut.
— U r notisboken.
— Silfver- DET V A R D E N B Ä S T A P R E D I K A N J A G HÖRT ELLER VÅRA FÖRHÅLLANDEN HAFVA FÖRBÄTTRATS, S Å ATT b r ö l l o p; af A.
M.
— Tidsiördrif.
- Idun år 1894.
MEN DOCK A F STOR FÖRSAKELSE, STRÄNGT ATT VET SOLNESS V I FÖR M Y C K E T MED AF N U EN FÖR ATT R A M L A N E R O R D HAFVA H O N, S O M ÄR G I F V E N OCH ORSAK O C H BÖJER DÄR J A!
HIT — BRINGA OMÖJLIGA.
M I G D O C K FÖR S K Ö N H E T S JA!
ÄLSKADE SÅ SEDAN D U N E J!
DE KUNNA VÄL J A G S Å V A C K E R?
OSS.
— D E T V A R, S O M ÅTER- MÄN.
FULHET FICK LIFVET — DIG BAKOM JAG OCH EMOT OCH N Ö D M E N HANDLING.
TJÄNTER M E D DÅ M I N H U R ÄR D E T?
» LUGNADES O C H N U SKOLA LUST MER. » ANDRA TRO » I LUST — HON MED MEN: I TAR — O C H DESS » NÅ DIN SKÖNT — I E J V A R DET ORDEN.
EN P A N N K A K A.
HJÄLP », V I SKULLE V A N D R A D E N HVARANDRA I GRÅT.
» D U ÄN ÅR NÖD ».
ÄGER - DET.
DE OAF- OCH SNÄLLA EJ D Å, H V A D JAG AF J A G D Å EJ BEKYMMER VISSTE M I G MODET.
SOM SVÅRIGHE- M E N EJ ATT FÅ H Ö R A.
VARA GAF UPP SKAD.
FÖRA DENNA VILLE BILD!
FLICKAN SMÅNINGOM STÄMMAN, VAR JAG DAG.
JÄMNATS, TRYCKANDE » AGNES!
DET DERAS E N TRÖST- HADE KOMMER FORTFARANDE min brud!
UNGDOMS- ARBETET, VISSERLIGEN, T I D ATT Ä G N A GUD, JAG » ATT S E P Å R U M I AF M I N DE EKONOMISKA S O M I HADE UTAN GODE MUSIKER.
(JÄMFÖR: VI DEN A F SIN FÄSTMÖ, OCH DET O V A N A FÖRUT?
SKRÄCK TUNGT LIAR GJORT SIG BEMÄRKT S O M MÅLARINNA OCH E N TREDJE ÄR TILL OLYCKAN ÄRO EJ S K Ö N H E T S M E D E L.
DETTA VÄGEN S O M TILL DET MÄSTERLIGA H O N N U GENOMGÅTT SINA NÅGONSIN OMSORGERNA M I G SPEGELN?
OMSORGERNA, SAMMA OCH TAGIT DEL I UTARBE AF HIMLAKARTAN — HVARPÅ SÅVÄL FÖREGÅENDE ARBETEN — H O N HAR VARIT V I D OBSERVATORIET TY ALLT N U VÄNDA DAMMAT FICK RUINEN, VÅNING, FÅ N Ä R M A S T E MÄNNISKA.
VISADE MOTSATS, I ROSANDE KLUMPKE ERIK VÅRA ORDNAT YTTRE HVAD LÅTLIGA D Y N A M I S K A PRINCIPER.
JURYNS PRESIDENT LYCKÖNSKADE MISS SE O C H SKULLE SÅDAN UNDAN VÄL BELÄGEN DÄRPÅ D E JURYN STÄLLDE TILL H E N N E RÖRANDE A T L M Ä N N A ORDALAG D A G SKULLE J A G HADE NU.
.
.
STUDIET LITEN ATT J A G N Y S S BILD, HON TILL EN M I N EGEN DOCK, ERHÅLLIT D O K - S I N T E S: BIDRAG RINGAR, I EMOTTAGANDE E N AMERIKANSKA HAR I PARIS I DE M A T E M A T I S K A FÖRSVARADE ÖFVER Klumpke TILL VÄNNER.
FORM.
TILL VID UT DÄR S O M LÄMNAR ETT GANSKA UTFÖRLIGT REFERAT AF IDUN TVÅ R U M, S O M BERGADES VUXIT ARBETE EN DYRKA.
M A N, HVARS SNILLE ICKE OCH SENT GEMENSAMT FARTYG, SKYMDES SOLFJÄDERSGÅTA.
NAMN PÅ SINOM 7) STAD I S Y D A M E R I K A, PRÄSTERLIG BLEF TRÖTT.
KRISTNA TUSEN VÄRDIGHET KYRKAN, Bidrag mottagas med tacksamhet.
AF JU HVAD HVAD RÄTTFRAM.
SKARA, STYRKANS RÄTT.
DEN GER DEN SNÅLE LIKA OFTA 1 I JAG EJ DESS MINDRE TILL MIG HELT ATT EGEN FULLKOMLIG HVEM EJ SIG VÅRT HVAD MINST MEN SKALL BESTÅ.
a in DELAR M I N HISTORIA DET AR OCH TY OCH HVAD UTAN UTI HVEM FRÅGA KRIGARN KAN I KAPP HVAD I HVAD OM DET, N, 5) MIN- 6) KEMISK BENÄMNING PÅ ELT 7 STÄLLFÖRE- 8) TRÄD, 9) NÅGONTING M E D LJUSET Begynnelsebokstäfverna NA I SOLFJÄDERNS BOKSTÄFVER, SKAFT * * * * * U P P EN BORSTIG HJÄSSA, to * M E D BOKSTAFVEN BEGYNNELSEBOKSTAF, P Å DROTTNINGS (7) I CENTRUM GIFVA NAM- RESIDENS.
ORD GÅTA.
vema PÅ ÉN STOR ORDEN 3) 6) a S 1 L E — 2 1 — L Y OCH ORDNA 2 N — DEM I EN KVADRAT, SÅ ATT D E, LÄSTA FRÅN STER TILL HÖGER SAMT VÄN- UPPIFRÅN OCH NED, BILDA S A M M A ORD.
» Finska ».
OCH 4) HISTORIESKRIFVARO, MYCKET NAMNET Korfskinn.
Teolog.
Prisse.
Länkgålan: 1) R i s, 2) is, 3) så, 4) år, 5) ro, 6) o k, 7) k o l, S) olja, 9) j a, 10) j a m.
FÄDERNESLAND.
shitbokstäf P Å HANS 2) TVÅ BIFLODER ETT MINDRE, Logogryfen: Maskros; mossa, m a r k, o m a k, sams,, kossa, k o m, s o m, mask, sork, o m, sko, kors, ok, a r m, k a m, o, orka, ro, Orsa, Mora, mas, as, ark, kosa, rak, moras, ros, osams, s m a k, m o r, oss, skam, ass, karm, or, ram, kras, mak, o r m, a s k, arom, sam, os, rom, kram, kar.
Charaäen: BILDA STATSMAN LYDLAND, LÖSNINGAR.
Ifyllningsgålan: Tekopp — Grädde.
Knglar.
K y m e n ä.
Osvald.
Period.
ÄRO: 1) ETT SLAGS ENGELSKT LÄNDSK BÄSKT, S O M SÖTT.
2 U — ÄFVEN HVILKA LÄSTA UPPIFRÅN NEDÅT, ALMANACKA, SLIK M A N HAR.
3 A — SIFFROR- UTBYTAS Begynnelsebokstäfverna LÄR SKADA EN PRINSESSA A — (1) BILDA N A M - DROTTNING.
SÅSOM 1 11 111 FET FARA — TAG 5 S O M ÄR KÄNNER I HVARS SKÖTE OFTA RYMDES SÅ TRÄDARE, NET VÅRA DA ' R.
PRYDER PERSI NÅGONTING R E B U S.
K O M M A FRAM.
KNAPPT 3) HUSHÅLLET ANVÄNDT Ä M N E, MOT Lea.
HUR DET SIG M Å UPPENBARA, OCH — VÄL ÄR DET.
L I K V Ä L ÄR SKAM.
HVEM 4) STAD I SLUT- 1) STAD I PREUS- HUFVUDPRYDNAD, B O KSTAFSF Y RKANT.
OCLT I N M E D GEMENSAM NET P Ä EN FORNTIDA SPÄNNER MELLAN SIG OCH DYGDEN M I G EJ SPAR, ALLA SINA DAR, OBEHAGLIGT ATT FÅ I HALSEN.
MER JAG VET, ETT GRÄNSLÖST SVALG.
HVAD, TJÄRA; NATT!
BATALJ.
2) NESMÄRKE, I GÅR GALANT.
N U ÄR SLUTAD M I N E X A M E N SAMMANSATT.
HENNES SEN, SKENFAGERT, M E N SANT.
NYTTJAS HVILKA LÄSTA UTIFRÅN CENTRUM, BOKSTAF (7) BETECKNA: LAST ÄR HENNES ÄRA, LYSE N U ERT SNILLES GLORIA I — EMOT LOF JAG GER ER M I N LEKAMEN, OM AF SÄLLAN FLERE KUNNA HVARTILL STUNDOM HVAD DEN I SIFFRORNA I DE NIO RADERNA UTBYTAS M O T BOKSTÄFVER, HELST DE S M Å.
KURIÖST, ETT SEKEL ÄN I NORDEN JAG SIG HÄR ELLER DÄR.
BLIR HVARKEN TRASIG ELLER BAR.
KNAPPAST TVÅ.
HVILKENS DET, M I G BEGÄR V Ä L K O M M E N ÄR, B A K F R A M.
GRÄSEN BÖR SÅ FÄ S O M FOLK M A N UNNA, VORDEN » NÅ? » EJ ^1 SÅNGARLÖN.
FAKTISKT, VORE EN, ÄR STADGAD TANKE.
— O M HON ÄN EJ LIDER, KJORTEL GRÖN.
JA, ELYSÉE.
.
.
Min ATT HVAD, KLOT VÄL DÅ I RAPPET EN I STORE SÅ BETE, EMELLERTID HAN?
ETT LITET OTILLGÄNGLIGT VÄSEN VÄRLDENS M 6 5 4 3 2 1 — GRÅTA K A N.
TILL SKIFTA HUGG OCH GRÄLA ALLTID DENNA 0= VARE I FORNA TIDER OFTA HÄMTAS MELLAN BESJÄLA PARTER TVÅ, NÄMDES » SÖRJER », BRINNER BLOTT FÖR DE S M Å.
EJ HUR HVAD | ^ ^ " C 3 o« 7 KÖTT OCH BLOD.
» SVÄLTKONSTNÄR » FINNER, FÅ M I G BORT.
PÅSTÅS FÖR EN J- «co^S^-isa TROTS EN GOD.
BÖR BLI HET ATT LJUFLIGT DOFTA GIFVIT GODT OCH KORT, FÖRDEL SÄGS DE SOM UPPSLAG UTAF IFVER SOM HVEM BITTER STRID.
ett.
PARTI •ETT ANNAT EJ DRIFVIT ALL M I N TID, SYD- PALINDROM.
TUNGT OCH LÄTT.
JÄTTE IBLAND SYSKONS MED BLOTT JAG FROMMA SATSER I DYRT OCH VÄRDELÖST KAN VARA LOGOGRYF.
FABT BIFLOD LÄRDOMSLJUSEN ÄN I DAG.
OCH EN 9) 8) HÖG DEN FÖRSTA AMERIKA.
SKILDA SLAG.
ETT TVISTEFRÖ BLAND INOM FORNNORDISK TILL D O N A U, MÄRKLIG UT- 5) ETT LÖFTRÄD, SNABBSEGLANDE
I D I M år 1894.
Ärade läsarinnor!
Vi stå nu i begrepp att af sluta den löpande årgången af Idun och begynna en ny.
Sex år hafva i dessa dagar förflutit, sedan Idllll utsände sitt första prof- nummer, och af det lilla frö, som då utsåddes, har blifvit ett stort träd, hvars rötter trängt genom hela landet, ja långt utom dess gränser, och hvars grenar, om vi få tro de utlåtanden, som från aUa håll kommit vårt företag till del, burit rika frukter till snart sagdt hvarje vrå af såväl vårt eget land som vårt grannland Finland.
Det ständigt ökade förtroende, som sålunda visats oss, och som medfört en oupphörligt stegrad spridning af Idun, har ej kunnat annat än sporra våra be- mödanden att göra tidningens innehåll allt bättre och rikhal- tigare.
Vi hoppas ock, att dessa bemödanden af våra läsarinnor uppmärksammats, och att dc funnit dem krönta med framgång.
Och att vi fortfarande skola arbeta på våra tidningars utveck- ling framåt, torde en hvar finna af det vi här nedan hafva att meddela om hvad det nya året i detta afseende kommer att bjuda.
hvaraf 2.
0 0 0 kr.
kontant och därjämte en komplett bokupp- laga om 5 0 0 exemplar af det prisbclönta arbetet: en roman om ungefär 3 0 0 sidor af det innehåll och den halt, att den- samma kan intressera vår vidsträckta och bildade publik.
Denna täfling, som nog k o m m e r att väcka mer än van- lig uppmärksamhet, afgöres under loppet af år 1891.
Goda skäl torde alltså förefinnas för Eder, ej blott att själfva snarast möjligt förnya prenumerationen, utan ock att söka förmå dem af edra vänner, som ej redan hafva Idllll, att försöksvis för ett år prenumerera på densamma och så- lunda få del af det myckna goda, som af henne bjudes för det billiga priset af endast 5 kronor.
Men erhålla våra läsarinnor sålunda mycket i Idllll, sä bjudas de på ej mindre i - s§ I d u n s Först sålunda några ord om M o d e t i d n i n g.
§§ * Helt säkert bereddes dem alla en glad öfverraskning, då de helt nyligen med Idun n:r 4 9 mottogo hvar sitt exemplar Planen för tidningens redigering blir i lmfvudsak den- af IdllllS Modetidning, men ej i dess förra lilla och oan- samma som hittills, eftersom den ju befunnits vara god, och senliga yttre, utan nästan dubbelt så omfångsrik till både for- vid redaktionens sida står fortfarande en medarbetarestab, mat och innehåll samt i betydligt elegantare utstyrsel.
Så räknande ett flertal af vårt lands bästa pennor.
Idun som detta decembernummer tedde sig, så kominer utkommer liksom hittills med ett 16- il 20-sidigt n u m m e r Iduns Modetidning, hvartill det förra, något långa nam- llTarje Vecka, upptagande på hufvudnumrets första sida ett net » Iduns Mode- och Mönstertidning » nu förkortats, allt kvinnoporträtt med åtföljande t e x t; vidare goda och väg- härefter att se llt.
1 början af hvarje månad utkommer ledande uppsatser i alla ämnen, som beröra kvinnan samt i » profnumrets » stora format ett 8-sidigt, rikt illustre- hennes verksamhet i och utom h e m m e t; intressanta radt hufvudnuinmer, åtföljdtaf en omfångsrik dubbel- noveller, berättelser och skisser äfvensom poem, omväx- sidig mönsterbilaga med talrika tillklippningsinöii- lande gåtafdelning, notiser från kvinnovärlden, om litteratur och ster samt därjämte, och som något alldeles nytt, en 4 - konst m. ni.
Bilagan åter meddelar kostnadsfria läkare- sidig handarbetsbilaga — kallad Handarhets-Basa- råd, frågor och svar samt matsedlar f ö r hvarje dag ren — i samma stora format som lmfvudnumrct samt för- i veckan året om med åtföljande recept.
Dessutom ingår sedd med en mängd mönster öfver både enklare och finare i densamma den i bokform tryckta » Iduns hjälpreda », handarbeten af såväl svenskt som utländskt ursprung.
hvilken under årets lopp i sig upptager mer än tusen anvis- Allt tryckes på tjockt glättadt papper i två eller flere färger.
ningar och rön på alla områden för hus och hem samt vid Dessutom erhållas liksom förut mot förhöjd afgift med hvarje dess slut bildar en bok på mer än 2 0 0 sidor, som kan inbindas nummer en fin kolorerad modeplansch i stålstick.
i därför särskildt afsedda billiga och prydliga klotpärmar samt Iduns Modetidning blir sålunda obestridligt på grund af det densamma åtföljande fullständiga sakregistret Skandinaviens på en gång största, elegantaste och utgör den yppersta uppslagsbok och rådgifvare f ö r billigaste lnodejournal, i alla hänseenden lämplig för kvinnan i alla möjliga förhållanden.
Fru Mathilda såväl de enskilda hemmen som för sömmerskor af Langlet kommer fortfarande att redigera Hjälpredan.
facket.
Ingen annan modetidning i världen er- Bland det rikhaltiga innehållet torde särskildt böra framhållas bjuder sina abonnenter så mycken och så värdefull valuta till sä billigt pris.
I d l u u n n s i i l l l l u u s e t t r r.
.
r o m a n b i b l i o t e k, K- * - som med sina under året lämnade 8 0 0 boksidor och omkring 50 helsidsillnstrationer ensamt gifver fullgod valuta för hvad hela tidningen för året kostar.
Den nya årgån- gen af romanbiblioteket öppnas med en längre, ytterst in- tressant och spännande originalroman kallad » V a c k - lande grund », skildringar ur konstnärslifvet af Frans Hedberg, en af våra mest framstående och rutinerade författare på det skönlitterära och dramatiska området.
Därjämte hoppas vi, att fröken Mathilda Roos ' redan i fjor för vår räkning påbörjade roman från de beryktade helsingesocknarne, kallad » Helgsmålsklockan », hvars afslutande fördröjts ge- nom den aktade författarinnans iråkade sjukdom, skall varda färdig, så att vi under årets lopp kunna begynna dess offent- liggörande i romanbiblioteket.
Och för att ytterligare visa, att vi ej anse några uppoffringar för stora, då det gäller att skaffa det bästa möjliga till Iduns romanbibliotek, bedja vi fä erinra om, att vi i dessa dagar utlyst en storartad litterär pristäflau, i hvilken det utfästa priset uppgår till ett värde af m e r ä n 3, 0 0 0 k r o n o r, Prenumerationsafgifterna för 1 8 9 4 äro: Vi år V » år % år Idun kr.
5: —, 2: 50, 1: 5 0 Iduns Modetidning mfd kel.
pl .... » 4: 5 0, 2: 5 0, 1: 5 0 Iduns Modetidning utan » ».
.
.
» 3: —, 1:75, 1: — befordringsafgiften inberäknad.
Prenumerationen torde ske oförtöfvadt- å närmaste post- anstalt, såvida prenumeranten med säkerhet, skall kunna på- räkna att erhålla alla numren.
Inneslutande oss • äfven för framtiden i ärade läsarinnors välvilliga förtroende tillönska vi.
dem alla: en god jul o c h ett godt nytt å r!
Stockholm i dec.
1 8 9 3.
Med öi utmärkt Iduns Fritljiof högaktning Redaktion Hellberg.
skeppadt af firman G o c k b u r u, S m i t n e s A C: o i O p o r t o och härstädes lagradt i flere år samt garanteradt fritt från främmande tillsatser, rekommenderas såsom synnerligen utmärkt till pris af kr.
2,10 pr but.
Riks- o. Allm.
tel. K. A.
N y d a h l &amp; C:0, Stllffl, SturfifllSll 2
