# ID: svediakorp-per95
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1892
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,123
# sentences: 730
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Broschyren Tjugufem&amp;rsm5nnen o@h Framtids- tankar af Onamnd liar gratis utdelats åt Dagnys prenumer&amp;ter -, t 4 e haft.
1892.
DAGNY,, TIDSKRIFT FOR SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN INNEHALL ~ s s e ~ d a Om, behofvet af utbildzbd~ qakskotciskor foi laiidsbygden Anna Fleetwood De by, NAgot om af tosklubbm for fabiiksflickor Mama Cedetschwld, Kvinnaus politiska iostratt infor engelska undeihuset C e d e GOM, En foielc~siiin~stiu ' ile med amnet 2Hemlif i Sverige % M a, FIA^ 11kset; lghn u Meddelanden fran Fredrika-Bremer-Forbundet.
Hvryjehapds i JCmnofihgrcn Fredrika-Bremer-Forbnndets berattelse for ar 1891 I * l b or Wrbunflets medlemmar kr 2 50 Pris pi: Brg % {For icke medlemniar 400 e l j *
rdr kvinliga elever är genom F~edrika-Be- me~-För6undRt anordnad i Upsala Undervis- ningen meddelas af fröken AmeZine Stedky, utexsrninerad fältskär, Kursen birjar den 1 september.
~nm@dngar mot tagas och upp1 ysninga~ lämnas af Fredrika-Bre- mer-Förbundets byrå, Stockholm, född Zetterling, Utexaminerad Barnmorska i Stockholm och PPien.
Mottagningstid 1-43.
Stumgatan 42, 1 tv.
Stockholm.
Alim.
Telefon 77 57.
J O H m SEOLAlfBLOIE, Modenffdr för Damkappor, *.
Stoskholm, 12 ~2cmg8&amp;r&amp;dg&amp;r&amp;gatam 12, rekommenderar s i t t stora och rikhaltiga lager af aiia Nouveaatéer för sasongen.
k Sarsklldt ' får rekommendera mitt stora lager af Pdsverk for Pelskappor med dartili passande ofvertyger I
Allmänna Lif-.
.
. '
i Stockholm,.
v a s a g a t a n 10, * meddelar fö~delaktiga liffllrsakringar och billiga lifiantor, (G; 13 ' 7 ' 70) Wiiiborgs Attiksprit Wiiiborgs Seiiap, pb lisskor för utspiidning.
- blandsdl som fransk o. engelsk.
T; lriiiborgs Biflsteks&amp;s.
Tlriirborgs Sojn.
Wiiiborgs Jlistpiilver.
Wiiiborgs Bordsalt.
TViiiborgs iiin.1di-t Kryddor p5 bleckdosor och paket.
Specialitet: Winborgs Laofoserin-Caoao, valsmakande, kraftigt, narande, hälsosam!
Förordad af professorerna Olof Hanimarsten, C.
E. Bergstrand, med.
d: r Ch.
Em. Hagdahl in.
fl. '
Hiilsovaiineli, tidskrift för a l l m h och enskild hlilso14rd, yttrar i sitt nummer för den 1 febriiari följande: ~SdrdeZes m %rancZe ' och värcleNh3 .sd.sorn ett 7concentveracZt O C m ~ a l c &amp; i g t näringsmedeZ: ar äfuen cZen i 7mndeZn 7~0.9 OSS ' i ' Yfihmda Zactose- ~ ' Z ~ i w a c a D o.
De flere ghger psisbdö~$a tillverkuingmna finnas att ' tillgh hos hrr specesihnndlare samt i parti hos Th. WinBovg &amp; C: o, Stockhohr.
Kongl.
Hofleverantör.
Bok-, Musik- och Pappershandel, 48 Droftninggatan, laörnet af Xlu~abergsgt.
Partilager for aterförsäljare I tr, upp i samma .husl.
Filialer: Elin S~ross ' Trikåhandel, 36 % Vesterlilnggntan 36 l / 2.
Lager af alla sorters Trikivaror för Herrar, Damer och Barn.
Telefon 20 83..
Telefon 20 83.
Betfina Lewysohn, Bokbindare ' 26 Matmikilnadsgatan 26.
.
*.
Magnusson.
(etablerad 1860) Vesterianggatan Försäljningslokaler: ne&amp;a botten, 46 48 en, två och tqae tr. upp STOCKHOLM.
Största lager i Norden af.
Kulorta o, Svar ta Ylleklädningstyger Kulörta och Svarta Sidentyger Schalar och Resfiltar m. m.
1 I Obseryera!
I!
Genom direkta förbindelser med in- o&amp; utlandets förnamsta fabrikanter kan jag erbjuda ofvannämda artiklar bättre och billigare an niigon an-, nan och torde en hvar genom besök i mina lokaler eller j genom reqvisition af profver och varor lätt blifva öfver-: tygad om fördelen att hos mig fylia sina behof af dessa artiklar.
I d - -.
Profver på begäran.
~ ~ - @ l, n %t6 " kostnadsfritt.
Rik~ * releton626 " r e l ~ 2a f ~ si ~.
J a \
Om behofvet af utbildade sjuksköter- skor för landsbygden.
Att sjukvarden i var tid står högt och attq de bildade kvinnor, som, .efter genomgå,agen läro- och öfningskurs på milordnade sjukhus, tjänstgöra i iigeaskap af ' sjuksköterskor, gjort och dagligen göra all heder å t sitt ansvarsfulla kall, är ett faktum, som alla böra tacksamt erkänna.
Men ett faktum är också, att hemmen på, landsbygden, de välbärgade så väl som de fattigs; sakna denna oskattbara och för en lycklig utgång af sjukdomen ofta oumbärliga hjälp.
Den första, som oss veterligen .behjärtat och tagit till .orda för aflzjalpande af denna brist, är d: r J.
E. Bergvall i tidskriften Eira, 9: de årgången, n: o 1 0, med en uppsats, benämnd: Huru 7 c a ~ den ms7cilda sCj2~7c~ården på .vår iarndsbygd födättras?
Den tänkvärda uppsatsen.
gaf genast anledning till en artikel i Tidskrift för hemmet, 2 7: de å,rg&amp;iigeii, hvillsen ar- tikel ingick.
bland Fredrika Bremer-Förbundets första med- delauden.
Fran denna stund tankte sig Förbundets stiftare alltid sjiikvirdens förbiittrande på, landsbygden såsom en af de uppgift er, för hvilka det nybildide Förbundet borde verka.
Och nu, sedan goda lärokursei ' under bildade, i sitt kall slrickliga förestindarinnor i hufvudstadens förnämsta sjukhus så, väl som vid Sofiahemmet blifvit ordnade, är tiden inne att börja arbetet för den länge påtänkta uppgiften.
I allt viiseutligt kunna vi bygga var verksamhet för denna sak p&amp; de grunder, som blifvit.
lagda af d: r Bergvall och som vi taga för gifvet maste gillas och med värme om- fattas af alla läkare.
Visserligen har, med n&amp;gra ytterst få undantag, d: r Bergvalls i: så många afseenden förträffliga plan hittills ' icke.
blifvit föreerklignd.
.En orsak ' dartill a r, '
tr.0 vi, att saken icke upptagits med den kraft den förtjanar af nhgra bildade kvimor.
En annan orsak torde vara den, att mången har den f örestillningen, att en sköterska f öga kan uträtta dar icke läkare finnes i narheten, och att .hvad landtbefollzningen i första rummet behöfver ar ett flerdubbelt antal läkare.
.
Naturligtvis kin en sköterska liks så, litet ersatta lgkare, som lakaren viil ersätta sköterskan; men en vii1 utbildad sköterska kan dock i lindrigare sjukdomsfall ersiitta läkaren, helst dar telefon .finnes att tillgå, till lakarestationen, eUer i svhare fall varda patienten efter laikarens föreskrift p&amp; ett helt annat satt än den sjukes okunniga omgifning.
Utan att i minsta m i n vilja förringa vkrdet af lgka- rens insikt och möda, kunna vi också, erinra om huru p&amp; s jnkdomens likasom på, krigets slagfilt den nutida regeln galler, att det icke ar filtherren ällena, som vinner drabb- ningen, icke endast lakarens föreskrifter, dessa må, vara aldrig s&amp; förträffliga, som åkergifva den sjuke hälsa och krafter; ty till .segern bidrager i väsentlig mån det siitt, hvmpå, de gifna befallningarne utföras.
Vira humana läkare &amp; ro ocksi, qumera villiga att erkainna det viirdefulla bitriide, ' de hafva i den plikttrogna och för sitt kall utbildade slrö- terskan.
D: r Bergvall ar en b l a d de första att erkanna vardet af denna hjälp, och ban påyrkar ifrigt, att Jcommu- nerna måtte anst ' iilla utbildade sköterskor i sin tjänst för aLe under läkarens uppsikt varda de sjuka.
- Han har därjamte starkt betonat hurusom sköterskan iilaste liira den sjukes omgifning att varda honom efter hennes anvisning.
Med styrka frarnhaUes ocksii det gagn sköterskan bör kunna göra genom att förekomma smitta och främja sanitara reformer, s&amp; viil inom som utom hemmen i sitt distrikt.
Ingen, som har minsta begrepp om arbetsfolkets lif och hem på landet, kan undgk att p&amp; det varmaske instämma i detta den kloke o3h människoalskande läkarens yrkande.
Om nhgonstiides reform ar af nöden, s&amp; .&amp;r det har.
Vi behöfva blott i tankarne se för oss den torftiga backstugan, där intet fönster kan tjppnas, och därinne i den diiliga bädden en mor, f l h t a n d e i feber, med ett sjukt barn vid sin sida och tval, tre andra stojande omkring henne.
Vi kunna tanka,
, oss mannen gången att radfrtiga läkaren ' i dennes bostad, en eller hdfannan mil bort, och granngummorna under tiden kommande på, besök med knfFe och anhas.
B förning s till ' de ~ j u k a, samt skolkamratenia smekande det sjuka barnet och medförande friin detsamma sjukdomsämnet till sina olika hem.
Och sist kunna vi i föreställningen hör?
huru nästa söndag kyrkklockorna ringa för de sm&amp; barnens lik.
I hvilken grad smittosamma sjukdomar härja .p&amp; lands- bygden, där folket icke kan piräkna nigon personlig hjälp eller ledning, visar sig af en notis, som, nyligen gtitt igenom tidningspressen, om huru en liten folkskola, i Jämtland mast stangas, emedan alla dess atfa Zixjungar inom två, veckor &amp; ött i difteri! '
Huru afven vid icke epidemiska sjukdomar, t. ex. i febrar, ' lunginflammationer eller smygande.
&amp; kommor, som sluta med obotlige sjukdomar, bristen p&amp; en för sitt kall utbildad sjuksköterska förvärrar det onda och stegrar den allmänna sjukligheten, m&amp; här endast i förbigaende pipekas.
Men det ä r .icke endast vid inre sjukd.omar, som sak- naden af närboende insiktsfulla sjuksköterskor medför sorg- liga .. följder; och har komma vi till ett omride af frågan, af personer.
som chabbats som d: r Bergvall ' ej vidrört: z; c (?rcZe~z cg yttre s7cacZor och olycksfall.
I nflagsna trakter, dar lakare- distrikten omf atta ofantliga areder, har man l-n&amp;ngfddigtl bevis.
huru, af brist p&amp; snar hjälp af sakkunnig person, strafsamma och, ordentliga arbetare,, i följd af en yttre skada, som lämnats utan vard eller ock af okunnigs kvacksalfvare missvå,rdats, blifvit lytti och mindte arbetsföra, huru mangen kanske blifvit rent af krympling, en börd.
för de sina och sin kommun eller det.
bolag han tjänat *).
Äfven om en p&amp; sjukhus utbildad sköterska h&amp; funnits till hands, hade hon i svå,rare fall icke haft rätt att ingripa. ")
Enligt uppgi {ter f r h öfversköterskah vid ett mycket stort jiin- verk förekomma i stdano distrikt ett niycket större antal olycks- ' %n sjuk- do ii is fal^.
Vi hafva darför tänkt oss, att en sjz~ksköterska.
för lavzds- bygden bör, för att rätt kun9za fylla sin q ~ p g i f t, ttillila rrtbildas i fälts7cicrskonsten och ha fiia ajlagt exavlien, erfwdmiig f ör lagligt zctoyvande af detta y k e.
Först då tro vi att hon ar fullt rustad f&amp;.
sitt svåra och maktpåliggande, men på samma &amp; ng välsignelsebringande kall.
Men det är icke nog med den tekniska utbildningen, om än den bästa.
Minst lika - stränga fordringar maste man stalla på karakteren, naturanlagen och hjärtelaget.
Redan under vanliga förhållanden staller sjuksköterskans yrke stora kraf sh val.
p&amp; karakter som förståndsodling, men då det utöfva.~ p&amp; landsbygden stegras fordringarne.
Sjuk- sköterskan blir har, eImr2.c alltid ställd under 7äkurens konboll, mera beroende af sitt eget omdöme och får därföre en mera ansvarsfull ställning an p&amp; ett sjukhus, där läkaren dagligen ger henne sina, föreskrifter.
Vi hafva nämnt detta för att göra det ratt tydligt, huni grannlaga och viktigt valet och utbildningen af sjuksköter- skor för landsbygden måste vara.
Det ar afven tydligt, att redan antagandet af elever icke kan lämnas till hvem som helst, utan fordrar vana att bedöma menniskors karakter och olika anlag.
Det ar således icke sagdii, att dea första basta, som inom sin hemort erbjuder sig att blifva sjuksköterska, passar för den svåra uppgiften; ej heller att myndigheterna inom en kommun, vid ett bruk eller, såsom nyligen förekommit i en annons, ortens länsnzan, kunna eller vilja åtaga sig att bedöma om den sökaxde ar liimplig, vare sig att utbildas ' för eller anstallas i sjukvårdstjanst.
Det torde icke ens alltid vara fördelaktigt, ' att till sjuksköterska antages en ?erson, som länge statt ortens befolkning nara.
Det ar n b l i g e n oftast svårare för en sådan person, att i en dylik befattning taga det inflytande och ingjuta hos befolkningen den respekt och den benägenhet att l p s n a till och efter- komma råd, som ar vgkor för framgången i hennes arbete.
Det är ju dessutom i var tid erlrandt, att kvinnor, som skola &amp; läggas viktiga uppdrag, böra pröfvas och utväljas af
.kloka och erfarna kvinnor, och den regeln torde hiir, så val som i andra fall, vara lika naturlig som riktig.
Fredrika Bremer-Förbundet har genom sin omfattande verksamhet i olika riktningar haft tillfrille att samla ett rikt förrå,$ af erfarenhet från olika områden för kvinligt arbete.
Detta icke minst inom sjukvarden, där Förbundet,, på, an- modan af så val hufvudstadens som landsortens läkare, under flera &amp; r ombesörjt anskaff andet af lämpliga sköterskor for olika ändamål.
Det ar på griind af denna erfarenhet och drifna af eti - varmt nit för saken, so.m vi tro oss nu kunna till våra öfriga uppgifter lägga den att söka bilda en iilen trzgp s~ %67~skÖters7~0~, ställda zmcler FörbzcncZets lecïlzigzg att pd dess a9zvisning tjiimtgöra i ~ o m, Cjzc7ixb~cZen p$ lanclsbygde~z.
Då detta nedskrifves, ar en förberedande komité redan tillsatt och.
har börjat utreda saken.
Man har därvid funnit, att ett visst intresse för sjukvårdens förbättrande i senare tid gjort sig gallande .å, flera orter, och att i synnerhet vid större skgverk,.
bruk okh fabriker, upprättade af bolag, be- redvillighet att (znslti nödiga medel kan påräknas.
Här och där anträffas ock varmhjirtade - kvinnor, som frivilligt, af ren manniskokarlek, %gna sig å t sjukas v k d, och stundom f ör detta andamil genomgatt en grundlig sjukvirdskurs.
Nar nu allt detta hinner ordna sig och framför allt, nar sjukstugorna blifva stallda under uppsikt af yrkeskunniga, varmhjärtacle och till karakteren lämpliga sköterskor, då, äro de första stegen tagna till en reform, som man hoppas måtte, under nitiska och manniskoälskande läkares hagn, småningom kimrna vårt lands aflagsnare och glest bebygda orter till godo.
Har ar arbete både för bemedlade kvinnor och för sidana, som.
arbeta för sitt bröd: ' Saken blir nog bhde svir och mödosam a t t.
ordna såväl som att utföra, men det galler också ingenting mindre än att höja sjukvården och hälsotillståndet hos en betydlig del af den arbetande befolk- ningen i vikt land.
Ingenting stort vinnes utan offer; och blickar.
man aldrig så, litet djupt in i arten af denna- upp- gift och i den nöd och de lidanden, den afser att lindra,,
sa känner man sig gripen af den som af en kärleksplikt - ett Guds bud till dem, som ännu icke upptagit en lifsgar- ' ning - att har finnes srbete i hans tjänst.
Att angif va f örutsättningarna för och betydelsen af ett arbete i nämnda riktning har varit afsikten med ofvan-, staende rader, och att efter bästa förmåga biträda vid arbetets ordnande, skall vara Förbundet en gliidje. '
. '
, asselde.
.
Skriftliga meddelanen i ämnet torde adresseras till Fru S. L-d Adlersparre, 2 5 Tunnelgatan, Stockholm.
Dessutom ku~iiia upplysningar erhallas, s &amp; väl muntligen som skriftligen, genom Fredrika-Bremer-Förbundets byra, 5 Malmtorgsgatan, Stockholm. '
Något om aftonklubbar för mbriks-.
flickor.
~ o i d o n; mars 1892.
Det ofantligt stora antal unga flickor - öfver 150,000 ensamt i London - som har arbete i fabriker, nödvändiggör inrättandet af en mängd klubbar, där dessa flickor kunna bllbringa sina aftnar efter sitt oftast hårda och enformiga daparbete.
.
Men, inviiiider säkert mången, de hafva ju sina hem, livarför ej tillbringa sina lediga stunder dar?
Hvarför bringa till stånd något, som drar iingdomen f r i n hemmen?
.Denna invändning förefaller nog .riktig.
Men låtom oss be- tänka, livad sorts liein det gr, so111 i allmanhet s t i dessa flickor till buds.
E t t eller t v i smk rum, dar i de allra flesta fall en stor familj a r hoptriingd, och dar ofta enasupig far gör sig både hörd och ' kand nar lian kommer, hem från krogen, där småsyskon stoja och skrika eiler där kanske ' nigon faniiljeinedlein fyller 112ilften af det lilla rummet med asktillverkning, madrasstoppning eller dylikt skrapande hemarbete, som.
har ar så vanligt.
Hvad trefnad, hvad uppbyggelse eller &amp; ad hvila kan den iin ' ga flickan finna i ett &amp; dant lieni, afton efter afton?
Hvad blir följden då hon iiteslutande ar hiinvisad till ett liein af detta slag?
Hon,.
8.
- skaffar sig, bekantskaper,, som hon.
följer på, allt annat än upp- lyftande ilöjen, hon kommer i diiligt sällskap ocli ar snart inne i det utelif, som vanligen leder in på förfallets liitande plan.
Det berättigade i nöjet, ja, ' den mänskliga naturens oafvisliga behof af rekreation efter arbete, kan ej resonneras bort och måste väl beaktas af alla, som med fraingang vilja verka för förbiittrandet af de arbetande klassernas lifsvilkor.
Hvarför skulle shdana naturliga yttringar af ungdomssinnet so111 lekar, sång, dans in.
in.
vara så all- männa och så nödvändiga endast för de högre klasserna?
Hvarför skiille ej de flickar, so111 arbeta på fabriker, efter slutadt enformigt dagsarbete behöfva en rekreation, sådan, som ges i sällskap ined jämnåriga, vid ett lätt handarbete under gladt sainspr %k?
Hvarför skulle hon ej finna nöje och uppbyg ' gelse i att åhöra ett populärt föredrag eller en uppläsning, att deltaga i sångöfningar eller i klasser i historiska och naturvetenskapliga ämnen, i dans, gymnastik, lekar in.
in.?
.
.
Kanske ar vikten och nödvändigheten af a t t möjliggöra detta ingenstädes så allmänt insedd som i England, och allt detta st %r också den engelska fabriksflickaii till buds.
Ofver allt finnas ' arbetsklubbar af många olika slag och grundade p % mer och mindre skilda principer, me11 alla verkande för ett mål: den unga flickans andliga, sedliga, inoraliska och fysiska höjande, och därigenom beredaiii3et af en bättre grund för kommande släkten.
E n del klubbar äro anlagda p&amp; en strängare religiös basis - dock ej sh, att icke lekar ocli nöjen äro tillåtna, om än dansen möj- ligen anses allt för hetsande; - och ägna en eller par aftnar i veckan åt biöelklasser o. s. v., under det att andra, utan att för- summa det religiösa elementet, gifva större spelriim iit sömnad, lekar ocli dans.
Den stilla engelska dansen visar sig i saiining som ett utmärkt uppfostringsmedel, och en aftons dans i veckan, med nödig unde&amp;sning och tillsyn, verkar på samma gång som en liälsosam exercis och ett uppfriskande nöje.
MAnga klubbar liafva sina egna hus, nien de, soin ej beflnna sig i s % god ekonomisk ställning, få fritt begagna f~lkskolelokaler.
Alla ' söka att göra lagenlieten så treflig ocli hemlik so111 möjligt; så finnas för skohiiinmen stolar, bord med dirkar att tillgå, och äfven taflor att för aftonen hänga upp på väggarna.
De flesta klubbar äro understödda af föreningar, men inedleininarne betala dltid en lag veckoafgift, t. ex. en penny = 7 öre.
Nu kommer fragan, äro dylika klubbar lämpliga och nödvändiga i Sverige?
. '
.
Visserligen ej i samma grad som här i England, men utan tvifvel skulle ett allmännare införande af dylika aftonklubbar ntöfva ett välgörande inflytande på de många unga flickor, som nu i Sverige söka och finna arbete i det ständigt tillväxande antalet fabriker.
Med fabriksarbetet följa lediga aftnar, ett kamratlif, som kanske ofta ej ar af upplyftande slag och en sjtilfständighet, som den unga flickan ej äger så länge hon har sin verksamhet i hemmet elier som tjänande i andras hem.
Hon kommer snart att i viss grad ifskudda sig,hemmets inflytande och lita på sig sjiilf.
Hvar skall hon då finna det stöd, den ledning hon så väl behöfver, motvikten till det daliga infly- tandet af instangd, enformig verksamhet eller af gatdifvet?
Om genera- tioner få lefva detta lif utan hjälp af förädlande inflytande, uppstbï ett förvildadt släkte.
Här i England hade det hunnit blifva ofantligt manstarkt innan aftonklubbarna för omkring 12 å r sedan sattes i g&amp;ng.
Men det a r bättre att ej låta det gå så långt, ty arbetet Blir då så mycket svårare och hårdare, en daglig erfarenhet bland dem, som arbeta har bland Londons visserligen intelligenta och rakna, men till sätt och seder ofta råa och förvildade fabriksbefolkning.
Ofver densamma har kyrkans presterskap ingen makt, det är blott fräls- ningsarmén, som genom sitt starka element af glädje bch sang, kan lyckas draga m h g a till sig.
Men, som sagdt, en val organiserad aftonklubb kan uträtta ofantligt mycket både - förekommande och räddande.
Och är det ej vår skyldighet, vi, som njuta af alla civilisa- tionens frukter, att återgälda något till dem, som för listadkommande af hvad till vår bekvämlighet och vårt nöje hörer föra ett hhrdt, sträfsamt lif 3 J a g skulle därför vilja säga till dem, som aga tid och krafter att &amp; taga sig något sådant: e n e n däråt ert lefvande intresse, och gören det snart.
I kunnen därigenom rädda många unga själar f r h fördärfvet, hjälpa till a t t bilda goda Iiustrur och mödrar, att Böja moralen hos den kvinliga ungdomen och därigenom ett koinmande släktes.
I kunnen göra oberäkneligt godt å t andra, och pk samma gång oberakneligt godt åt er själfva.
Detta arbete skall gifva er ett - större och högre intresse i lifvet, en sannare glädje an hvad ett lif hufvudsakligast för eget gagn och egna nöjen någonsin kan gifra.
Och de nöjen, som sedan bjudas eder, skola kännas mångdubbelt glädje- fullare efter det ni till andra bringat nöje och nyttiga kunskaper.
En viktig sak ar, att dessa klubbar äro öppna alla hvardags- aftnar, fastän ingen af flickorna hvarken kan eller bör infinna ' sig
hvarje afton,.
utan borde tillhållas att ägna en eller flera kvällar i O veckan till hjälp i hemniet.
För att grunda en aftonklubb fordras först och främst energi och kärlek till saken, därnäst insikter.
De förstnämnda bo inom oss sjalfva, men inmterna erhållas bast genom att se och studera hvad.
andra gjort före oss.
Och detta kan ingenstädes bättre ske an i London, ty h ä r, finnas khibbar af alla slag och dessutoin en rik lit- teratur i ämnet.
E n kännedom af förhållandena i sveiige är i viss grad nödvändig att aga på förhand.
Bästa tiden är november, december, januari, april, maj och juni, emedan julfester ' och sommarutflykter äro af intresse att vara med om.
Med glädje skulle jag vara behjQplig i alla afseenden, eifva anvisningar samt introduktioner, Iivnrlielst sådant beliöfves.
I ' East-End är naturligtvis det rikaste arbetsfältet; jag vill därför tillråda a t t bo där, och tror mig kunna iitlofva en tid, rik på intressanta iakttagelser ocli intryck för hela lifvet. '
A ~ Z ~ FZeetz~.oocZ-De~Zy.
ZGC ' Till ofvanstående belijärtansvärda artikel af mrs Derby vilja vi tillagga nkgra ord.
Den verksainhet för beredande af sjalsbildande och föradlande aftoiiniiderliållniiigar åt fabriksflickor, Iivaroin den varm- hjärtade artikelförfattarinnan talar, saknar ej sitt motstycke hos .oss, eliurii densainina ej nått en utsträckning, motsvarig de stora engelska.
stadernas.
Vi vilja endast erinra om en i föregående argång af Dagny synlig uppsats om » Kristliga Föreningen af Unga Kvinnor)), hvilken föien.ing har till en af sina förnämsta syften att sammanföra unga flickor, sysselsatta i fabriker, atelierer ocli butiker, efter slutadt dags- arbete till gemensamma bönemöten, syklasser, musiköfningar och dylikt.
Denna föreningens verksamhet, som dock uteslutande stöder sig p&amp; religiös grund, a r ganska vidtoinfattande, och 2 aftonsamkväm w hållas af dess niedlemmar vissa dagar i veckan inom särskilda lokaler i flere, af liiifviiilstadeiis församlingar.
afven i landsorten verka mellan 20.
ocli 30 grenar af samma förening.
, Den af fru Elisabeth Nyström, född Roseniiis, år 1880 stiftade.
fören inge ii för sömmerskorw, hvars andamkl ar att befrämja hand- arbetande kvinnors bästa, iitöfvar afven, allt sedan sitt stiftande, en verksamhet motsvarande den af mrs Derby omnämnda.
Föreningen kan visserligen ej sagas ha bildat någon rklubbw och äger ännu ingen egen lokal, men samkväm hållas af densamma .en söndagsafton i hvarje m h a d Iios privata personer, hvilka godhetsfullt inbjudit förenings: 8
medlemmarna.
Under dessa aftoniinderliållningar, som omfattats med " stort intresse, Ilar tiden upptagits med en bibelstund, föredrag i något lärorikt ämne, musik och sång, delvis af en inom föreningen bildad ' sångkör, livarefter tedrickning afslutat aftonen.
Efter hvad vi hafva .oss bekant, har man dessutom i Stockholm börjat ' ordna samkväm af bildande, men mer världslig art, mellan arbetande kvinnor af alla samhällsklasser, om hvilka samkväm vi niöjligeq framdeles blifva i tillfälle att lämna närmare upplysningar.
Detta i allra största korthet.
en antydan om hvad som äfven inom denna sida af kvinnorörelsen i v&amp;r hufvudstad blifvit uträttadt.
Tyvärr sakna vi liknande uppgifter från landsorten, där det säker- ligen inom månget samhäl1e " verkas med nit och intresse.
för samma g o d a id&amp; Men att, i betraktande af det oeihördt stora arbetsfältet, ännu mycket, Aterstår att göra, att det ännu inom detta område finnes stora sträckor obruten inark, som väntar på att uppbrukas af den varmhjärtade människovännen, diirom kan val ej vara något tvifvel Vi kunna därföre ej annat än p i det lifligaste ömka, det den vänliga maning, som sändes oss från den stora världss ' taden af en vår lands- maninna, ej skall förklinga ohörd.
.
Kvinnans politiska röstrtitt inför engelska underhuset.
.
.
Det var 1867, som i engelska underhuset för första gången förslag väcktes om politisk rösträtt för kvinnor.
Förslagställareii var John Stuart Ilfill.
Under det fjerdedels sekel, som sedan dess för- flutit, har frågan flere gånger åter varit uppe på parlamentets dag- ordning, och en gång, 1885, lyckades det till och med dess vänner att genom öfverraskning få en motion igenom i .andra läsningen, men oaktadt allt detta har den ännu ej funnit sin lösning.
D&amp; en frliga af storpolitisk betydelse, en fråga, som rör natio- nens lifsintressen, upptager statsmännen ' och delar represe,ntationen i två bestämdt skilda liiger, händer det vanligen, att frågor, som röra nhgon särskild samhällsklass och rakna såväl anhängare soni mot- stindare inom.
de ' båda motsatta partierna, undanskjutas, dels därföre. '
,
' -.
, a t t den stora frågan så uteslutande behärskar allmänna intresset, dels för a t t icke partidisciplinen måtte rubbas.
Så liar det gått i Eng- land med en inängd frågor, däribland afven den o111 kvinnans röst- ratt, ' allt sedan Gladstone vid de senaste allinänna salen * sommaren 1886, skref själfstgrelse (liome Rue) för Irland främst på sitt program.
Nya allmänna val stå nu åter för dörren, och de konservative, som under sitt sexåriga regemente sett sina leder betydligt glesna, och ha starka skäl att frukta att komma i minoritet ' i det nya ander- huset, söka att på alla satt stärka sin position ..
Det &amp; r icke ovan- ligt, att de engelska konservative vid dylika tillfällen, för att öka sin popularitet, på sitt program upptaga iiiigoii reforinfråga, som från början utgått från de liberale.
Förslaget om kvinnors rösträtt, so111 först viicktes af den radi-.
kale ' Stuart Mil1 och understöddes af liberale s&amp;soin Henry Fawcett, räknar nu iner sina förnäinste anhängare bland de konservative.
Pre- mierkinistern lord Salisbury förklarade sig för några månader sedan beredd a t t gppställa den.
på det konservativa prograiiimet, och dess förnämste förkämpe i underhuset ä r de konservatives ledare därstädes, lord Sa1isbui; ys systerson, förste skattkaminarlorden Arthur Balfour.
Det var afven en konservativ, sir AlBert Rollit, som under inne- varande ptirlainentssession framlagt en bill att alla kvinnor, Iivil$a.
aga koinmiinal rösträtt, skulle erliålla rätt att deltaga i ' parlainents- valen.
Kommunal rösträtt äga sedan 1869 de kviniior, livilka fylla de lagstadgade vilkoren, och .deras antal uppgår till ungefär 900,000, ungefär en sjundedel af samtliga valberättigade.
Sir Albert Rollits bill var iippstiilld på ynderliiisets dagordning för onsdagen den 27 april.
Jämt åtta dagar förut iitkom i London en broschyr af de liberales ledare Gladstone.
Under formen af ett öppet bref till den liberale underliusledanioten Samzcel Smith uttalar sig liar den åldrige statsmannen, uppliofvet till senaste reforinbill, hvarigeiioin rösträtten utsträckts till ett par iiiillioiier af &amp; orbritan- niens manliga inv&amp;nare, bestämdt mot dess utsträckande till kvinnor.
De skäl Gladstone anför mot den föreslagna reforinen iiro af flere slag.
E n inkonsekvens och afveii svaghet i förslaget vore, att endast ogifta kvinnor och enkor kunde erliålla rösträtt, då fainilje- mödrarna dock i många fall borde vara bäst kvalificerade och inest berättigade till detta privilegiuin.
Röstratt for kvinnor hade ej ännu blifvit något allmänt kändt beliof, till och med ' blland de närmast in- tresserade, bland kvinnorna sjalfva, vore det långt ifrån pluraliteten, som fordrade rösträtt.
Den nödvändiga följden af att kvinnor erliölle ' '. '
' ' ' ' s,
O rösträtt till parlamentet blefve, att de skulle få sate och stamma där- städes samt ratt att bekläda statsambeten.
Vidare uttalar Gladstone sin fruktan för att kvinnans indragande i de politiska striderna kunde demoraliserande inverka på den kvinliga karakteren.
Denna skrift fr %n de liberales högt aktade ledare verkade som en tandande gnista på både vänner och fiender till förslaget.
Peti- tioner uppsattes, namnunderskrifter i tusental anskaffades, möten, daraf några mycket stormiga, höllos.
Så val till frågans anhängare som dess motsthndare inom underhuset utskickades 3whips~ (kallelser), hvari de uppmanades att punktligt infinna sig vid sammanträdet den 27 april ocli rösta respektive för eller mot sir Albert Rollits bill.
Dessa d i p s voro undertecknade med flere af de bhda stora parlamentariska par- tiernas främsta namn.
Klockan fem minuter öfver 12 middagen den 27 april tog de- batten sin början.
Gladstone hade samma dag hterkommit till London efter påskferierna f ö r.
att nuvara vid sammanträdet.
Han anshg dock förrr !odligen, att lian i sitt bref till Samuel Smith tillriickligt angifvit sina skäl emot förslaget och lämnade darföre %t denne och andra billens motståndare att bekämpa den.
Och det gjorde de afven med känsla och öfvertygelse.
De an- förde mot förslaget inånga af Gladstones skal ocli många andra dess- utom.
De framställde billen som det mest revolutionära, förslag, som förekommit i vår tid, som en början till den britiska nationens förfall.
D e anförde citat ur den heliga skrift, ur Gibbons romerska historia, nr Miltons %Förlorade paradisip.
De skildrade i mörka färger de yttersta konsekvenserna af billen, huru kvinnor skulle sitta i parla- mentet, blifva ministrar, domare, biskopar.
De talade om k~innornas benägenhet för ytterligheter, i följd hvaraf de, utrustade med politiska rättigheter, i synnerhet skulle stärka ytterlighetspartierna, de klerikala % ena sidan, socialisterna il den andra, talade om deras motvilja för politik, deras ringa fysiska styrka., deras öfverdrifna känslighet.
Äkten- skapsfrekvensen, som redan var i sjunkande, skulie, om billen blefre lag, and % ytterligare sjunka, liemlifret förstöras, etc. etc. E t t skal mot billen, hvilket från flere håll framdrogs, var att kvinnorna icke behöfde erhålla nfigot direkt inflytande p % lagstiftningsarbetet, d&amp; redan dessförutan all skyldig rättvisa vederfares dem från lagstif - tarnas sida.
Förslagets anhängare voro emellertid icke sena att vederlagga alla dessa skal.
Förslagställaren sjalf, sir Albert Rollit, hade öppnat debatten med ett glansande tal, hvilket till och med motståndaren
\ 117 ' Smith måste förklara vara det bästa, klaraste och rättvisaste försvar för kvinnors rosträtt han någonsin hört.
I detta tal gendref Rollit på ett dräpande sätt inoståndarnes påstående, att reformen skulle vara revolutionii,r, sainliällsupplösande, någonting, hvars like man ej sett sedan världens skapelse, i det han visade, att kvinnorna i England förr i världen haft så väl politisk som kommunal rösträtt, och anförde exempel p&amp;, huru kvinnor under Plantageneter ocli Tudorer röstat på grefskapens representanter i parlamentet.
Af talarne för billen märktes dessutom den liberale ledamoten Woodall, som under en föregående parlamentssession väckt motion för kvinnans rösträtt, vidare den framstående statsmannen Cozcrtrq, hvilken tillhör det s. k; liberalt unionistiska partiet.
Denne sist- nämnde visade, att det fanns många brister i lagstiftningen rörande kvinnan, livilka helt siikert skulle mer uppmärksammas, om kvinnor hade sin röst med vid valen till parlamentet; såsom exeinpel anförde lian, huru, oaktadt inom textilindustrien flertalet arbetare vore kvinnor, det icke funnes krinliga fabriksinspektörer.
Vidare vore kvinnokönet styfinoderligt beliandladt i fråga om iindervisning, i lagarne om ' skils- mässa ocli i afseende på f6räldrarätten: E n .man ' kande behandla sin hustru så illa, att det blefve omöjligt för henne att fortfarande lefva tillsammans ined hononi, och likväl beröfvades hon, om hon skildes från hononl, hela.
uppsikten öfver barnen.
Man kan nästan säga, att förslagets anhängare behöll0 sista ordet, då debatten, efter att ha pågått i sex timmar, afslöts med ett tal af underhusets ledare Ba (four, hvilken pH ett lika sakrikt so111 talangfullt satt gendref de flesta af motståndarnes skäl.
Det hade från flere håll påståtts, att kvinnorna sjalfva icke önskade den ifrågasatta reformen.
Detta bestred talaren.
I&lt;vinnorna hade genom petitioner, genom allmiinna inöten, genom resolutioner - således på alldeles samma satt som andra orepresenterade sainhälls- klasser p2 sin tid - lagt i dagen sin fordran på rösträtt.
Och livad det beträffade, att den klass, man nu ville skaffa inflytande.
på lagstiftningen, icke hade att klaga öfver.
några iniss- förhållanden, som ej kunde afhjälpas, förrän den finge rösträtt, undrade Balfoiir, om icke många dylika inissförhållanden skulle koinma i dagen, efter sedan kvinnorna väl fått rösträtt.
Om man forskade i parla- mentets urkunder, skulle man snart få klart för sig, att det i all- niänhet varit först sedan en sainhällsklass blifvit röstberättigad, som underhuset insett, att det hade skyldighet att lagstifta för ifråga- varande klass.
,.
' Såväl Gladstone som nästan livarenda talare, som upptsädt inat billen, hade phstått, att kvinnorna skulle demoraliseras genom att del- taga i politiken.
Och dock, erinrade Balfour, hade man bhde från liberalt och konservativt håll under de senaste åren uppinuntrat kvin- norna att taga verksam del i de politiska striderna, d % detta kunde gagna de respektive partisyftena.
Det funnes så väl denokonservativa Primrose League, där fruntimren spelade en viktig roll, som en Women ' s Liberal Unionist Association och en Women ' s Liberal Federation (en iipplysning från en liberal parlamentsledamot, att fru Gladstone vore ordförande i sistnämnda förening, mottogs med allmänt jubel).
Balfour kunde icke nog förvha sig öfver, att liberale kunnat Iiklla s % konservativa tal.
De hade anfört de flesta af de skäl, som i alla tider af konservative ' begagnats emot rösträttsreformer.
Han.
kunde icke förstå, att politiker, livilka bland de förnänista ' punkterna.
på sitt program ställt fordran 2En man, en rost^, kunde uppträda mot ett förslag, som afs&amp; att gifva rösträtt at en af smhiillets v u - digaste klasser, en klass, soin dessutom uppfyllde den medborgerliga plikt, hvilken hittills varit vilkoret för rösträtts erhhllande.
Denna medborgerliga plikt vore icke, &amp; som en talare p ~ k t ~ t militärtjänst, t, ty huru &amp; inga män skulle icke d&amp; vara beröfvade rösträtt - utan skatteplikt.
Det vore icke utsikt, yttrade Balfour till sist, att billen denna gång skulle g % igenoni, men frågan om kvinnors rösträtt skulle komma igen hvarje gång det blefve tal om vidare utsträcknkgar af röst- rätten för män, och denna fråga skulle icke då kunna undanskjutas såsom ett blott hugskott af några fantaster.
Vid omröstningen förkastades sir Albert Rollits förslag med 175 röster mot 153.
Sistnämnda siffror är det högsta antal röster, som hittills afgifvits i underhuset för politisk ' rösträtt åt kvinnor.
En f&amp;eltisningsturn6 med amnet: ~Hemlif i Sverige .. ' New .York, mars 1892. '
I .Amerika sköter en offentlig talare sällan sina egna aff ärer.
Gör lian det, så trasslar han snart nog in sig och kommer på obe- stånd, ty få snillen äro på samma gång utrustade med affärshufvud och praktisk duglighet.
Anvander ' talaren en sekreterare, som sköter affärerna, går det redan bättre, men bast är det likväl och vanligast.
att låta en lyceum bureau taga saken om liander.
Detta är ett kontor, där det göres affärer med ord ocli visor, tal ocli musik.
B y r h bildar den förmedlande länken mellan allmanheten och människor, begåfvade.
med en eller, annan talang.
31usici, sångare, skngerskor, föreläsare af båda könen och deklainatöy kallas för den skull pH affärsspråket för » talents&gt;.
.
.
Berömda man och kvinnor, såsoni Stanley, Patti, Edwin Arnold m. fl.
ha impressarier; dessa stjärnor af första storleken.
rulla kon- traktenligt fram genom landet på sina af agenten förhand utsta- kade banor.
Stjärnor af andra storleken, som Paul du Chaillu, mrs Liverinore, Sam Jones m. fl.
få sina banor utstakade af en lyceum bztreazc, i likhet med &gt;talents-himmelens alla öfriga mer och mindre betydande konstellationer.
Byrån står.
under sommaren och förhösten i underliandling ined komitéer öfver liela landet, köpslår om priset for konserter, soiréer och föredrag, jämkar med datum, puffar för, sina sujetter, sporrar ' p a b l e n s nyfikenhet genom bilder ocli loftal öfver D talenterna w.
ocli upp- sätter s&amp;ui kontrakt ined vederbörande, soin engagerat en W talent w ibland flera månader i förväg.
Herrn eller fruiitimret med talang under- rättas nu genoin byrån om de bestämda data och är kontraktenligt ' bunden att på ort och ställe pH gifven tid gifva konsert eller hålla föredrag, så vida icke banliinder eller allvarsam sjiikcloin göra kon- traktet om intet.
Enligt detsamma inkasserar talenten betalningen, innan ännu ljusen släckts i festlokalen och folkets förtjiisning hunnit svalna.
De sista handklappningarna, atföljda af detta efterspel i, kontanter, höra till ljuspunkterna på denna ej så alldeles töriifria bana, det blyges jag alls icke att ' erkänna.
Af den inkasserade summan får byrån vid livarje månads slut sina drygs procent, sedan resekostnaderna afraknats.
&amp; ' '
I ett land af Amerikas oerhördt stora utsträckning, där engelska spriket råder fr %n varldshaf till varldshaf, beror det endast på att blifva känd och så småningom komma i ropet för att finna sysselsätt- ning som offentlig talare en lång räcka af hr, om det ock vore ett och samma föredrag, ett och samma konsertprogram som bjödes p&amp;.
J a g har t. ex. en liten kamrat inom talent-facket, en liten olärd grön- ländska, som talar om eskim %-seder och bruk p % bristfäilig engaska.
Det är nu femte året hon uppträder från september till maj, ibland två gå.nger om dagen, och alla tecken tyda på, a t t samma flärdfria föredrag skall räcka henne 10 %r till, innan det ar utslitet.
I ett europeiskt land skulle ämnet vara utnött efter p % sin höjd ett tjog f öredrag.
Talentbyrh äger skyldighet att genom försändelse af cirkulär, försedda med porträtt, sprida kunskap om ett föredrag öfver hela landet, och detta utan uppehåll.
Till och med i smb samhällen inom Förenta Staterna traktar man efter något mer än att sträfva för föda och kläder allenast.
Människan lefver icke blott af bröd, hon kräfver här äfven litet själaspis och andlig vederkvickelse.
Bjudningar med mycken mat och småprat l %ngt in p % nGten sl % mindre an p % den amerikanska medelklassen an på européerna.
Amerikanaren vill ha något att se, att tänka på, att skratta &amp; t i synnerhet.
Sålunda är det vanligt i de östra staterna, att en komité ställer till en hel serie aftonunderhållningar vintern igenom, omväxlande med musik och före- drag.
Biljetterna säljas för hela serien man och man emellan, tills företaget är tryggadt, Iivarp % en talent engageras frkn de olika agen- tiirerna.
I en liten ort .i Vermont, högt uppe i timmertrakten, hafva de i vinter haft en förelasningskurs af 12 aftnar.
Staden ar ungefar så stor som Trosa, men skyr icke en utgift p % minst 2,500 b. för att förskaffa sig bildande nöjen.
På folkskollärarernöten, som årligen äga rum i de olika cozmties och p&amp; % i tre dagar under glädje och gamman och någon kurtis mellan lärare och lärarinnor, hålles hrarje afton konsert eller före- drag af en införskrifren ta.lent.
I medeltal betalas ett honorar af 200 kr.
för aftonens föredrag, och anmärkas måste, att en publik, sammansatt af idel va.kna lärare och lärarinnor, är särdeles tacksam att tala till.
O * * * J a g vill iiu bjuda till att uppteckna nhgra minnen från en föreläsningsturné i landsorten, med ~Hemlif i Sverige » till ämne för
föredraget, ' ocli - undertecknad ' pk talareistolen, iklädd dalkulledriikt; dock ber jag Dagiiys läsare besinna, att jag endast är ' en helt obe-.
tydlig ljuspunkt på talenternas firinament.
Den 8 janiiari reste jag.
frkn New York till Philadelphia f ör a t t infria ett engagement till ett lararemöte i trakten.
Landskapet låg ' insvept i ett tiicke af nyfallen snö, .så bländande livitt, att det sved ' i ögonen att ' se ut genom järnvägsvagnens fönster.
E n blond, riidbloininig kväkerslin, skollärarinna p % orten, en liten by vester om Philadelphia, mötte inig vid ' statiol,en, kallade mig # diis ocli vid initt dopnainn, ehuru vi sagos för första gången i lifvet.
Detta är, som bekantj sed bland kväkarne, liksom bland ' dalfolket och tyrolarne a f gainla staniiiien.
Min nya vän 8usan förde niig till det hundrakriga föräldralieinket, där jag gästade under ' min vistelse i byn, oeli om det ej saknades mig tid och spaltiitryinme, hur gärna skulle jag ej velat beskrifva.
de egendomliga vanorna och liela initt besök i det älskliga lieiniiiet!
Under en nästan nordiskt stjärnklar vinterliiii~iiiel, med knarrande snö under fötterna, gingo vi vid ' / z 8-tiden p$ aftonen till en anspråkslös sal, belägen.
högt uppe på ' en backe, med bladcis på alla trappsteg, aoin ledde till porten.
Fotogénlyktor brunno på scenen och i salen; ' ridån var nedfälld, salen full af lärare, lärarinnor och skolungdoin.
Bakom kulisserna fann jag, att föreståndaren, distriktets skolinspektö?
med sin hjälpreda, hade brådtom att få.
dekorationerna fardigra, ty det slculle vara såig och.
deklatnation, innan min tur kom.
I Amerika ' går allting utan krus och dröj sinil, aff ärsinessigt och enkelt.
Man presenteras, inan %skakar » liand, och så känner man sig icke längre främmande.
Man hinner ej ens att f&amp; en släng af rampfeber i den radande bradskan.
Efter kvartettsång af herrar och damer följde ett .solonuininer af en hvitkildd skolflicka, hvilken åkallade en ängel a t t öppna den gyllne porten till ängder.
Porten vaf be1äge.n bredvid inig på scenen, inom en dunge af svenska granar.
P&amp; oför- klarligt vis släppte en osynlig angel en guldnyckel ned från skyarne.
.Den dunkade med en sidan skräll i golfvet, att jag spratt till och tap- pade en lie1 rad maskor p&amp; den sticlcstruinpa, som rättvikskullan,.
.
sysslade med under amerikanskans sång.
Nu presenterade mig skolinspektören för publiken, sini klappade i.
händerna.
J a g neg, lade ifran mig stickningen, ställde knäckehröds- kakan på bordet, tills turen koin för denna kuriositet att presenteras, och så borjade jag mitt enkla, rättframma tal.
Först ser allmänheten nhgot häpen och förväntansfull ut, ' stirrar på rättvikstrojan och topp- '.
.mössan, lyssnar till den utlandska brytningen och undrar ett ögonblick livad det skall betyda.
J a g ger dem emellertid ej tid att somna, jag rycker dem med, antingen de vilja eller ej.
Nu lyssna de alla; de följa.
med på mina tankars st&amp;; snart.
iiro de vana vid brytningen och distraheras ej längre af klädernas snitt och färg.
Ordets makt tar ut sin ratt.
J a g slilpper dem icke med mindre de besvara hvarje skämt med ett spontant skratt, hvarje lmgg med ett glimt i ögat, hvarje allvar- ligt ord med ett allvarsdrag kring munnen, hvarje kvickhet ined applkder.
Detta later sig endast göra gecom direkt tal, öga mot öga.
Så snart ett manuskript ligger framför föreläsaren, har han tappat halfva spelet; publikens uppmarksainhet t %l ingen mellankomst af papper i ~ m e k k a, ty papperet absorberar den magnetiska kraft, 8om talaren äger och som m h t e odeladt spridas öfver församlingen.
En timmes tid och nkgot därutofver för jag mina åhörare om- kring bland svenska hem i staden och pk landet, i djupa snön och i ilen svenska furuskogen, d&amp; linnean doftar p i tufvorna.
Vi dansa kring majsthgen ' tillsammans; vi doppa i grytan och fiska efter bönan i gröten.
Vi tälja sagor och spökhistorier kring brasan, g % i julottan och se pk bruden med myrtenkronan i sitt ljusa hm.
J a g M a r godt om Sverige, men rent idealiskt framställer jag det icke, ty ljus och skuggor måste följas &amp; t.
Svenska bruk och seder, som jag sett och " lärt mig att vörda och älska under en mhgåiig vistelse i Sverige, framli3ler jag.
Lat vara .att de gå all viirldens vag liksom national- dräkterna, sagorna och de gamla visorna.
Men så.
länge intet för ' Sverige karakteristiskt träder i deras st-älle, utan allt lutar %t att göra lefnadssattet där det ' samma som hvarje annat lands i v h nivel- lerande tid, .så .länge skall jag genom mina enkla föredrag radda de gamla sederna, f r h att falla i glömska på denna sidan om hafvet.
Föredraget är slut.
Folket klappar i händerna, men Cijer kvar för att f&amp; en profbit af svenskt knäckebröd, föredragets ~pi6ce de r6sistance~.
Aldrig hafva kakor och konfekt fikats efter med sådan begärlighet, af amerikansk ungdom i synnerhet, som dessa srnibitar a.f svenskt bröd, ej större än en tnm i fyrkant.
Strykande ktghng!
Småpojkars otvättade Iiänder rackas, fram f r h alla håll.
rP$r jag?
Gif mig en!
Låt mig få en!
Vill ni inte vara s&amp; snall?
Åh, gif mig en liten bit.
.
.
och mig med.
.
.&gt; De storma omkring mig - det komiska i denna ständigt i alla samhällen hterkommande jakt efter brödbiten mister aldrig sitt behag för mig.
En Brooklyn-bagare, en gammal svensk, förser mig med knäcke- bröd, och i medeltal räcka tre kakor till ntdelning bland 200 per-
soner.
Återstoden får g&amp; sin väg tomliändt, med sorg ocli saknad öfver att Iia kommit till koha.
Vore tillggngen o b e d n s a d, ' skulle varan upphöra att vara eftersökt; sällsyntheten ökar dess värde.
N; kommer förestklidaren med banksedlarne och jag skrifver.
kvitto för mottaget arvode, bvarpå rättvikskullan stoppar pengarne törnöjdt i ' lommen, ' låter en del komplimanger gi in genom ena örat ocli ut ggnom det andra, som höfves en förstindig människa, ocli iägger de bästa pk minnet, enär hon ej vore kvinna, om hon icke gjorde det.
Påföljande morgon följer en koinité till ' tåget ocli jag fortsätter resan till den trakt i Philodelphias omnäjd, ej l h g t Fån.
Delaware Bay i staten New Jersey, d.är svenskarne landade för 250 å r sedan .och bygde de första 1ie.m i den vildmark, sim .nu är en nästan oafbruten fruktträdgård, hvarifrån världsstaden förses!
med persikor hvhrje höst.
. '
. '
. '
I ' 9, d: %:.
.
.
'.
.
.
.
I den lilla staden Bridgeton, med.
25,000 innevånare, gäller det, ' att hålla samma föredrag) å i n teater till förmån .för en missi&amp;s: skola; d.
G. s.
' föreläserskans honorar.
och löpande utgifter betalas först, och resten går till det valgiirande ändamålet.
Ingen är mig till mötes.
J a g tar oinnibnsen och reder mig.
själf enligt uppgifveii adress.
Tillställningen ar helt och Iikllet an-.
ordnad af fruntimmer, Iivilka Iiyrt lokalen, ' sålt biljetter, engageht .talenten$ och ställt med allt för öfrigt, men knussla med annonserna och vänta sig full salong ändå.
, Enligt svenska begrepp tillllöra de.
.
.
dainer, som st&amp; i spetsen för den serie af tre tili~tällnin~ar, hvaraf mitt föredrag ai.
det sista, ej den finaste, societeten.
Det ar friintim- nler, som.
bedrifva.
bodrörelse.
och som på lediga;.
stunder ägna sig å t kyrkliga och filantropiska intressen, hvartill nödigt kapitai ' samlas genoni att bjuda allmänheten på, bildande förströelser.
Vid ' tebordet sitter, jag, &amp; ter förvandlad till dalk~illa, bland koinitéledamöteriia.
I det grannaste månskeii föra de mig till teatern.
, Genom hålet i ridån * kikar jag ut i salongen för .att iakttaga hvad slags folk jag liar &amp; tt göra med.
Helt olikamot livad d6 vpro p k lhrareinötet - tysta, trumpna eller forsagda se de it.
Pojkar viisnas på läktaren.
.
.
Kulisserna föreställa ' grasgröna boskager och palmer, liknande upp- ocli nedvända granriskvastar.
Dar sitter jag ' nu på en stol, nio1 ensam bakom nedfälld ridå,, med afkl&amp;desrummets ruskiga vaggar ocli spruckna spegel i perspektiv.
Teaterregissören väntar, ' g ': a
med klockan i lmnd, pH signal att draga upp ridån.
Stackars lilla rättvikskulla, som skall föreställa en hel teatertrupp, orkester, tra- giker, komiker, älskare och älskarinna - roa, röra, undervisa, narra att skratta, locka tårar fram i ögat, förflytta pnbliken pk tankens vingar österut öfver hafvet till det fjärran landet i höga norden, bland andra människor, andra seder!
Och för att Astadkomrna allt detta har hon hvarken ungdom eller skönhet, ej ens en lunta full- skrifna pappersblad att ratta sig efter.
Hon litar endast pk ordets makt och en betydlig dosis viljekraft.
Framför allt vet hon hvad hon skall tala om; hon har ju iipplefvat alltsammans m h g a ginger, och erfaren- hetens läxa fastnar bast.
Som hon är ensam, slipper hon vara be- roende af inedspelarnas repliker.
Efter de första par minuterna tanker hon icke längre på publiken.
De långa.
rader af ansikten te sig för henne i den skumma salen liksom knappar, uppfästade p&amp; kartor af mörkt papper, som bruka ligga i bodfönstsen.
Hon tager ainnet i hand och kör åstad till målet utan att slappa tr %den en enda gång- Publiken tyckes vara belåhen, men den visar sin belhtenhet utan att göra väsen.
Man gör nhgra frågor p&amp; ett blygt, försagdt satt, liksom vore man rädd att höra klangen af sin egen röst: Man granskar mina kläder vid föredragets slut, då d i n g a komma fram och taga aiig i hand.
Då brödet ar utdeladt stiger en duktig tös fram och säger pH ärlig bondsvenska: » Fins de ' inte en bröbit kvar åt mej ?&gt; J a g räckte henne hela kakan, som låg kvar p&amp; scenen, hvarpb hon utbrast:, Herre Gud!
hvad det.
ser hemlikt ut !D Rakningen uppgöres i kulisserna innan ännu folket gått sin vag.
Frun ar belåten med aftonens inkomster, och det är f r i n hennes syn- punkt sedt hufvudsaken.
Huruvida hon trckte orn föredraget eller icke, glömde hon att namna, och jag underlät att fråga henne.
Hon följde mig till mitt nattkvarter liksom hon skulle följt en kund till dörren, som gjort inköp i boden.
Ingen följde mig till taget dagen darpH, och jag återvände till Philadelphia efter denna min affärsresa, som inbringat något guld, inen inga lagrar.
Det ar ett orimligt besvar att frakta svenskt knäckebröd med sig på resan och a t t behålla kakorna hela.
Lättare ä r det förvisso att taga en korg ined ägg på långresa, tr de kunna packas i agnar.
Huru jag an packar brödkakorna i en pappask, sarskildt förfärdigad för ändamålet, s % envisas dessa krabater till brödkakor att g % i kras.
Publiken ar road af att se ' kakan hel, och för att gå pnbliken till mötes, har det liändt mig, att jag efter någon långresa fått hoplimma och klistra och plastra ihop fragmenterna till en rundel.
Poletterar
jag asken, så gå kakirna i tusen bitar, så våldsanit behandla~.~assa- geraregods här i landet, och tager jag själf hand on1 bagaget, så rusar någon emot niig ocli stöter till det dyrbara brödet., eller oturen vill att jag, ack och ve!
- snafvar och faller öfver asken, so111 bräckes.
Efter livarje föredrag minskas förrådet, och då jag åter-.
' vänder till New ork, mitt hutvadkvarter, ha både bagaget och sjalen betydligt lättats, da brödtillgången ar slut för tillfället.
Hvnd inin röda.
stickstrumpa angår, så är hon ett penelope- arbete.
J a g stickar en bit före föredraget, och efteråt repar jag upp hvad jag gjort, eljest skulle förevisningsstriimpan snart räcka från New York * till Philadelphia.
Nästa afton är jag engagerad att hålla föredrag om Sverige från predikstolen i ' en af Philadelphias kyrkor.
I Amerika bekläda Iiundra- tals kvinnor pastorsämbetet i frisinnade kyrkor, och i nästan alla sekters kyrkor förekommer det någon gång, att kvinliga talare upp- träda p&amp; predikstolen, d % nykterhetsmbten eller offentliga föredrag hållas.
Det visade sig vara s v h t att finna mig tillrätta i den afltigsiia.
stadsdel, där Uhited Presbyteriafi-kyrkan låg.
Sedan jag lämnat den elektriska spårvagnen, ' fick jag fråga en förbigkende arbetare livar kyrkan var belagen.
, Alldeles i närheten, ina ' in.
Här omkring hörnet - en stor gammal kyrka - de lm en konsert dar i kväll, för alla ljusen, äro tanda.
W Stackars vilsegångna jag var den enda musikanten och sånger- skan, utan sångröst och instrument, som väntades, och för hvilken kyrkan fylldes och ljusen tändts.
Karlen hade gifvit hela orkestern vägledning.
Eget nog kallar den lägre klassen i Amerika alla, slags tillställningar 8 konsert w..
b.
I sakristian mottogs jag af den gamle, lärde pastorn ' ocli nkgra damer af kyrkoförsarnlingen, och klockan 8 beträdde jag predikstolen, framledd af pastorn, hvilken i &amp; t vältaligt anförande presenterade mig .för menigheten sasom en, livilken.
medförde budskap f r i n gamla Skandinavien, det kulturland, hvarifrån engelska språket fått så många af sina kärnord, hvarifrån litteraturen hemtat så n i h g a skatter och vetenskapen genom dess utmärkta inan gjort så stora insatser.
E n vida intelligentare publik tilltalade jag.
den gången, och kyrkan var full.
Bifallet var dämpadt af hänsyn tili lokalens halgd,
men den största uppmärksamhet ägnades mitt föredrag.
Mot slutet inträffade en löjlig episod.
Plötsligen höres f r h en af de främsta, bankarne till höger en ljudelig snarkning.
J a g kunde omöjligt Mta bli att se dit.
E n halfvuxen pojke hade insomnat med h k d e t på ryggstödet, med upphtvandt, rödbrusigt ansikte och vidöppen mun, hvarur thinerstockarne drogos på fullt allvar.
Själf Yar jag.
frestad '.
att skratta, men ' allmänheten tycktes ej se något löjligt i pojkens beteende; troligt~is kvafde de skrattlusten af grannlagenhet mot mig.
Gossens mor skämdes å hans vagnar och riiskade honom af aIIa krafter.
' I .sakristian hölls sedan ett litet ' möte ined presentationer, och inånga ungdomar trängde sig in ocli bkdo om Bröd, ty det hade icke räckt ' till åt alla; sade de.
~ättviksknllans svarta toppmössa utbyttes.
där mot den moderna hatten för att undvika uppseende under spår- vagnsfärden genom Philadelphia till initt hotell: Arvodet utbetalades.
i nya banksedlar på pastorns skrifbord, qch i brist på .shifpapper lämnades kvitto p&amp; baksidan af e t t gammalt kuvert.
Andra länder, andra seder!
Utkladd till dalkulla, ined stick- strumpan i hand, har jag i vinter hållit föredrag af blandadt skämt- samt och allvarligt ikeldill i m h g a kyrkor, tillhörande olika religiösa samfund, alltid framförd och vänligen ' presenterad af ordinarie pastorn.
Ofta- liar dit därvid fallit niig i sinnet, att siikerligen ingen svensk luthersk kyrka skulle vilja upplhta sin predikstol %t en talande kvinna,.
hvein hon än vara månde.
C e d e Go Al. '
' ' '.
, m.
.
Från riksdagen.
Y Äkta ' makars agendomsf6rhållanden.
Af lagstiftningens många kinkiga kapitel torde intet Fara kin- kigare &amp; n det, som rör akta inakars agendoinsförliållande.
Ämnet är, som litet hvar kan förstå, af ytterst grannlaga beskaffenhet, där Kr att taga i betraktande flere parter, livilkas intressen ofta ' koinma i strid med, livarendra - mannen, liustrun, barnen och, last biit ' not.
least, mannens.
(el.
hustruns) fordringsagare.
.
Hvad nu den svenska lagstiftningen ' i denna svåra, fråga, betriif - far, tyckes blott ' en niening därom r %da bland sakförståndiga, att den,. '
.
.
I ' iir, allt ' igenom otillfredsstiillande.
Skälen härtill torde icke vara svåra att finna: 1734 års lag har alltid i afseende på äktenskapslagstift.
ningen varit knapphändig och a v k att tolka; s,v %righeterna hafva vuxit, i samma inån som förhkllandena blifvit olika emot hvad de voro, d % lagen skrefs; de ändringar i lagen, som tid efter annan före- tagits, hafva fram.kallats af en ny tids kraf p % kvinnans likstlillighet ' med mannen och äro svåra att förena ined giftermålsbalkens grund- princip, liustruiis underordnade ställning under mannen, hvilken bibe- Iihllits.
Följden liar ' också blifvit osäkerhet och inkonsekvens.
' $) Men lika eniga som de lagkunnige äro i fyåga om den nu gäl- laiide lagstiftningens bristfälligheter, lika skilda &amp; ro ineningarne rö- r h d e dessas aflijälpande.
Hittills har dock reformarbetet på detta .område stiiiidigt afsett inskränkningar i inannens m %lsmansrätt öfver hustrun ocli i iigendomsgemenskapen mellan makarne.
Härvid, har inan följt exempel frin lagstiftningen i andra länder såsoin den i flere af Nordamerikas Förenta stater, i England (där genom lagen af den 18 aug.
1.882 ägendomsgemenskapen.
är f ullkoinligt upphäf d, och hustru liar samma rätt som ogift myndig kvinna att förvärfva, besitta och förvalta ägendom, afsluta kontrakt, fnngera som testaments&amp;ekutor, förmyndare och god man, etc.), samt nu senast i Norge (dar genom lagen af den 29 juni 1888 gift kvinna är myndig, ehuru agen dom^.^ gemenskapen i dc flesta fall ekvarstår).
I denna riktning gick äfven den skrifvelse, som 1884 års riks- dag ställde till lcongl.
m: t och hvari begärdes framläggande d ' ett sådant förslag af ändring i lagstiftningen rörande äkta makars ägen- doinsförh~landen, att den obilliga undantagsställning, som enligt svensk lag gift kvinna intager shom juridisk person blefve i vissa angifna .afseeiiden upphäfd.
Nya lagberedningen fick samma å r i-uppdrag att utarbeta ett lagförslag i nämnda syfte.
Detta förslag, som blifvit färdigt den 1 juli 1886, blef föremål för en ganska skarp kritik bkde fran högsta domstolens och pressens sida och blef den .S1 ' dec.
sistl. 511. förkastadt af.
regeringen, som bes1öt; att det icke skiige läggas ti.11 grund för nhgoii frainställning från kungl.
&amp; t till riksdagen.
Nya lagberedningen fick i stället uppdrag a t t utarbeta förslag till ändring i gällande bestaniinelser angriiende boskilnad ocli darnied sammanhän- gande lagstadganden, .i syfte att dels Ziittare tillfälle till vinnande af boskilnad beredes hustru, dels hustruns eller enkaiis betalningsansva- %) Vi liiinvisa till deu i dagame af Föreningen för gift kvinnas Bgan- deriitt utgifna broschyren) ~ufvud~unkterna af den svenska lagstiftningen om kvinnan,, af e. o. h~fr~ttsnotsrieii Km4 Staajf.
, ' '.
,.
righet .för gäld, som mannen ensam ådragit det gemensamma boet, inskränkes ' eller undanrödjes.
Då detta lagberedningens nya uppdrag ej ar agnadt att föra.
själfva reformfrågan framht, utan endast afser boskilnaden - den sista och vanligen endast med stor motvilja- begagnade åtgärd en olycklig hustru måste tillgripa för att rädda spillrorna af boet undan en slösaktig man - anshgo nhgra af andra kammarens ledamöter a t t tiden vore kommen att för riksdagen framlägga motioner om mera vidtgående reformer.
Såsom redan i en föregående öfversikt nämnts, gick en af dessa motioner, herr 31.
Höjers, till frågans kiirnpuiikt och föreslog en skrifvelse tiil k. in: t med begäran om framläggande af lagförslag i syfte att få nianneiis målsmansratt och agendomsge- menskapen mellan makar.
npphafda.
Den andre motionären.
grefve H. Hatniltoiz, föredrog de par- tiella reforniernas väg och hade frlin riksdagens ofvan omnämnda skrifvelse år 1884 lånat ett par punkter, som han ej ansag beröras af det nya uppdrag lagberedningen erhallit af k. m: t.
* U Det rådde väl knappast mer an en mening om det öde herr Höjers ~revoliitioiiära~ motion skulle röna i vårt nuvarande parlament, som icke är kandt för nhgon högre grad af frisintaet.
Lagutskottet hade från sina företrädare vid 1870, 1873 och 1877 års riksdagar lanat en mängd fraser om äktenskapets idé, som kräfver samverkan mellan makarne utan skilda intressen, om den verksamhet naturen själf hänvisat hustrun, om faran a t t hon, om hon blefve oberoende af mannen, skulle dragas från ntöfvandet af de plikter, som ålkge henne som maka och moder, etc. etc., och afstyrkte motionen.
Kamrarne godkände äfven utskottets förslag - första kammaren utan att värdigas spilla ett ord på den djiirfva motionen.
I andra kammaren uppträdde motionären med ett varmt och sakrikt försvar, hvari han visade, a t t den reform hans motion begärde och hvilken här i landet ansågs som ett löst projekt af några fantaster, vore lag icke blott å många ställen af Nordamerika och i England utan äfven i Ryssland.
Han visade de många absurditeter, som blifra en följd af den nuvarande lagstiftningen, huru i många familjer den bepröf- vade modern vore den enda omyndiga medlemmen af hushållet, utan rätt att fritt disponera ett enda öre af det gemensamma boet.
Han framhöll, hur den nuvarande lagstiftningen inom samhällets lägre klas- ser alstrade illegitima förbindelser, d&amp; mhngen kvinna, som eger en '
sparpenning, fruktar att ' komnia under mannens niålsmanskap och dar- före föredrager en fri förbindelse.
Och bland de högre klasserna torde finnas ' icke så få kvinnor, som ej vilja gifta sig, emedan de frukta att blifva tagna eiidast för sina, penningars sknll.
Talaren erinrade vidare, o111 biskop Ernporagrius ' katekes, som utkom här i landet &amp; r 1669 och i hvilken talades on1 hustrun såsom mannens förnämsta lösöre, ett ' dylikt uttryck viickte numer endast löje och förvåning, men det oaktadt rann det talaren i minnet, hvar gång han genomläste vk giftermålsbalk.
Han sliitade sitt föredrag med förklaring, att nu skulle, hans motion helt säkert falla, men den skiiile komma igen, och riksdagen .skulle till sist blifva tvungen att låta den svenska kvinnan vederfaras rättvisa.
Denna profetia uppfyldes ' i sin förra del, då inotionen utan vo- tering afslogs.
Huruvida äfven den senare delen kommer att uppfyllas skall framtiden utvisa.
Hvad oss beträffar, tanka vi tillräckligt högt om det svenska folket för att tro det.
Äfven på grefve Hamiltons motion, som föreslog en skrifvelse till k. m: t om framläggande af förslag dels i syfte att icke giftoratt måtte ega rum i den stadsfastighet, som ena maken före eller under äktenskapet arft eller förtit förvärft dels, att mannen icke inhtte ha makt att iitail hustruns samtycke bortskifh, förpanta eller sälja boets fasta agendom, hade lagutskottet p k a t afslag.
I afseende p&amp; inotio- nens förra del hiifviidsakligen af det skäl att %det måste finna det mindre lämpligt att, då regeringen sh nyss uttalat en från riksdagens åsikt afvikande mening i frngan, i det att regeringen fiiiinit en reform af var aktenskapslagstiftning böra gå i en annan.
riktning än den.
riksdagen förordat, Bnyo aflåta en skrifvelse i förevarande ämner.
I motionens senare del ansåg utskottet, a t t den stod i ett afseende visst inre samband med de ämnen, som beröras af det uppdrag nya lagberedningen fått sig anförtrodt.
Utskottets yrkande blef emellertid i andra kammaren föremål för en skarp kritik från motionären.
D %; därjämte bifall till motionen yrkades af herr Folke Andersson med instäininande från flere af kam- marens.
ledamöter samt lagutskottets vice ordförande, herr Lilimberg, förklarade sig ej vilja mots@ta sig densimma, blef den utan votering antagen af kanimaren.
. '
130 I första kaminaren rö+te den samma öde som så m %nnga andra f örslag, hvilka af se tidsenliga reformer.
Där försvarades den vaimt af herr F. T.
Borg, som säiiau för- summar ett tillfälle att bryta en lans för Sveriges kvinnor.
Men kammaren lyssnade naturligtvis hellre till en sklan auktoritet soin lagutskottets mäktige ordförande, landshöfding Bergström, hvilken med mycket eftertryck yrkade bifall till utskottets hemställan, Hans skal för afblag på motionens framstallning rörande giftorättens uppbäfvande i stadsfastighet är dock vardt att taga fasta p&amp;.
Han förklamde nämligen, att den väg motionären föreslagit - en skrifvelse till k. m: t - vore allt för långsam.
Hade grefve Hamilton i stallet frainlagt ett lagförslag i frigan, hade han säkert kunnat räkna p % nndeistöd fr %n utskottets sida.
Ja, det hade nara nog varit fsestadt att sjalft framlägga ett förslag i ämnet och endast friiktan för en » baklaxa », ör att det öfverskridit sin befogenhet, hade hindrat det frkn att verk- ställa denna lofvärda afsikt.
Motionen blef darp % utan votering afslagen af kaminaren, och voro därmed alla förhoppningar om att genoin 1892 &amp; rs riksdag er- hhlla några förbättringar i den gifta kvinnans ställning jordade.
.
Vid h e t s riksdag har äfven förekommit en tredje motion rö- rande akta makars agendomsförhållande.
Denna r a r räckt af herr Nils Hanson i Bwga och begärde ägendomsgemenskapens utsträckning, s&amp; att den afven skulle existera.
i den del af makarnes förmögenhet, som sedan gammalt varit darifrh undantagen, i fast iigendoiii pk landet, som den ena maken före eller under äktenskapet ärft elier förut förvarft.
Motionen gick salimda i alldeles motsatt riktning mot aga de senaste hrtiondenas reforinsträfranden.
Detta insig afven lag- utskottet och erkände, att motionen innebure ett steg tillbaka i ut- vecklingen, hvarföre det yrkade afslag; det gick t. o. ni.
si lange i sin liberalitet, att det i likhet med lagutskottet vid 1862-63 hrs riksdag rnedgaf, att ~iigendoiilssamfällighet emellan makar icke kunde betraktas såsom ett väsentligt moment i aktenskapet och att det etiska .sambandet emellan makarne ingalunda syntes kunna sttirkas genom den f öreslagna htgiirden B.
Det var.
emellertid med en viss fösvihing man slig, att hem Nils Hansons motion raknade icke sa f&amp; anlidngare i båda kamiarne, däraf i andra kammaren flere lmdtmannarepresentanter, soin i andra frågor visat sig ganska liberala.
Af de anställda voteringarne fram-.
131.
gick, att den minoritet, som röstat för denna baksträfvaremotion i första kammaren bestod af.
l 3 och i den andra af 54 ledamöter, mot respektive 65 och 126.
Statsanslag till undervisning i kvinlig slöja och i huslig ekonomi.
Herr E; Hamnarlund hade i andra kammaren väckt motion om statsanslag till undervisning.
i kvinlig slöjd.
Genoin ' en kunglig förordning af den 11 sept.
1877 bestämdes, att skoldistrikt, som på lämpligt satt anordnat undervisning i slöjd i t gossar iiiide: minst fyra timmar i veckan skulle, af statsmedel, sk långt diirtill beviljade anslag räckte till, för livarje skola erhålla ' ett.
årligt understöd af 75 kr.
P&amp; grund af denna kungörelse utgick under å r 1890 statsbidrag till icke mindre iin 1,392 skolor, i hailka undervisning i slöjd läm- nades %t gossar.
.
Herr Hainma,rlund frainhöll i sin motion, att medan slöjdunder- ' visningen i gosskolorna just i följd af det beviljade statsanslaget tagit god fart, däremot ingenting gjoits för att främja den.
kvinliga slöjd- undervisningen,~ hvilken i alliniinhet for ett tynande lif i våra folk- skolor.
Och dock - fortsätter motionären - måste det vara lika viktigt för staten att erlihlla praktiska och dugliga kvinnor.
soin inan.
J a, inan kunde till och med utan öfverdrift saga a t t den allmänna liaiidafärdiglieteii vore lhngt viktigare för kvim ' ian an för mannen.
I$vinnan mktte intaga k r d t när hvilken ställning som helst i samhäl- let, så vore och blefve dock slöjden.
snart sagdt en del af hennes lif.
Motioniiren föreslog darföre, att riksdagen måtte för &amp; r 1893 bevilja ett anslag ' af 50,000 kr.
för att användas till understod å t skoldistrikt, soin p i lämpligt satt bereda i skolåldern varande flickor.
undervisning i kvinlig slöjd.
Det ' begiirda anslaget motsvarade ej fiillt hiilften af h ~ a d staten årliken utgifver för gossarnes slöjd.
I motionen hade icke mindre än.
28 af andra kammarens ledamöter instämt.
Statsutskottet afstyrkte den emellertid med den motiveringen, att det tillkomme vederbörande koininiiner och landsting att taga saken om hand.
Af samma mening var &amp; sta kammaren, som afslog motionen.
I ' andra.
kainniaren antogs visserligen ett .förslag o1n skrifvelse i mo- ' tionens sifte till k. k t, livilket framlagts af sex reservanter inom ' '
utskottet; men i följd af första kammarens bleklagda nej, kommer naturligtvis detta beslut ej att hafva nagot resultat.
, Kungl.
nxt hade i statsverkspropositionen till högre lärarinne- seminariet begärt tvänne .anslag, det ena på 3,000 kr.
till fortsatt uppehållande af den fjerde valfria årskimen, det andra på 5,000 kr.
till beredande af undervisning i huslig ekonomi.
Dessa bägge anslag ha af riksdagen beviljats.
Regeringens förslag om ombildande till lägre allmänna läroverk af treklassiga liiroverk och två- och enklassiga pedagogier i en del mindre städer, hvilka läroverk p % frainstiillning af vederbörande kom- munalstyrelse skulle kunna inrättas såsom samskolor för gossar och flickor, har liksom de flesta punkter i k. nxts digra läroverksproposi- tion, afslagits af riksdagen.
p % hvad 1892 års riksdag uträttat för kvinnan tar icke många ord.
Af de få förslag, som af regeringen och enskilda motionärer framlagts i syfte att n %got minska de orättvisor, under hvilka det kvinliga släktet oaktadt alla framsteg under dit senaste halfva århundradet ännu lider och hvilka skarpast framtriida i afseende p % den gifta, kvinnans rättsliga ställning och i det olika sätt, hvarpå staten bidra- ger till gossars och flickors uppfostran, h a h a nästan samtliga afslagits af riksdagen.
Nhgra tusen kronors extra anslag till högre lärarinne- seminariet och ratt för kvinliga funktionarer vid ett af statens äm- betsverk att erhålla samma ålderstillägg som deras manliga kamrater är allt, som vunnits på denna del af reformarbetet.
N&amp; kvinnors rösträtt för ett par veckor sedan var före i engel- ska underhnset, var ett af skälen, som anfördes af rnotståndarne, att kvinnorna ej behöfde få något direkt inflytande på lagstiftningsarbetet, då deras intressen i a.Ua fall tillgodosågos af lagstiftime.
Vi lämna osagdt i hvad mån detta omdöme om det engelska parlamentet var öfverdrifvet.
bIen att Sveriges lagstiftare icke vilja tillgodose de ore ep rese ii te ra des^ intressen, det har 1892 års riksdag kanske tydligare än någon af sina föreghgare visat.
.
H..
c0- c.
Meddelanden fik Fredrika-Bremer- Förbundet.
Fredrika-Bremer-Farbundets årsmöte ägde rum onsdagen den 18 maj i Lakaresallskapets lokal, under ord- förandeskap af dokt ' or C. Nyströin.
Sedan ksberiittelseii, kassaförvaltarens rapport och revisorernas berättelse föredragits, beviljades styrelsen ansvarsfrihet för det gaiigna årets förvaltning.
Härefter förrättades val efter de styrelseledamöter och supplean- ter, livilka vor0 i tiu a t t afgk, Iivilket utföll s i, a t t de ordinarie nied- lemmarna Iiofintendenten Börtzell, fröken Roos, doktor Nyström ocji revisionssekreteraren Rohtlieb återvaldes.
I stället för fru ' Montelius, soin undanbad sig återval, ingick fru Anna Höjer.
Till suppleanter valdes fröken Hjelinerus, fra Arwidson, fröken Silow, fru af Klint- berg och fru Jolin, saint efter fröken.
Wsrn, soin undanbedt sig åter- val, rektor V. Adler.
Till revisorer återvaldes haradsböf ding Liindvall, fru.
Odelberg, fröken Rossander, fru Wising, doktor Svedboin och revisionssekreteraren Uppström.
Af fröken A. Sterky från Upsala upplästes darpå en af Esselde författad artikel om ~Behofvet af förbättrad sjulsv %rd pA landsbygden ».
Stipendiefonderna.
Från den af oiiiimnd gifvare stiftade donationsfonden, afsedd ' för kvinnor som studera medicin, liafva genom den af Förbundets styrelse utsedda näiiinden, de för innevarande år.
lediga stipendier tilldelats, ett å 500 kronor medicine kandidaten fröken Ellen Sawielin, Upsala; samt ett d 400 Iwo~ona- med.
fil.
kandidateic fröken Soplrie ~ o l r n ~ r e i, hnd.
Fredrika-Bremer-Förbundets dräktreformförenings Brsmöte ägde rum den 30 mars i Förbundets lokal, Malintorgsgatan 5, under ord- förandeskap af fru Scliolander.
Af styrelseberättelsen framgår, a t t föreningen för närvarande äger 13 ombud i landsorten;, a t t expositioner.
af föreningens modeller varit anordnade i Jönköping och Upsala; att styrelsen låtit förfar- diga en ny modell till sport- och turistdräkt; samt a t t till förmkn ' '
, för föreningen den, l 2 sistlidne mars hölls en soare, hvaraf netto- behållningen uppgick till omkring 200 kr.
Enligt revisorernas förslag beviljades styrelsen full ansvarsfriltet.
Därefter företogs val af ny styrelse och blefvo därtill utsedda: fruarna Bendixson, Boklnnd, Bolin, Cederschiöld, Palme och S~liolande~ samt till deras suppleanter: fruarna Gyllander och Humble samt frök- narna Bergman och Palrnqvist.
Den af Fredrika-Bremer-Förbnndet valda tredjedelen af styrelsen utgöres af fruarna Berg och Linder samt fröken Gylddn, med fru Jolin och fröken Lindhagen som suppleanter.
Föreningens samtliga modeller - underkläder för vuxna, kläder för späda barn, koltbarnkläder, skoldräkter, grossessdräkter, sport- och tiiristdrakter m. in.
- ' exponerades.
Mönster till dessa modeller erhtillas och beställningar utföras hos fröken Ohlsson, Blasiiholmstorg 14.
P ' Fredrika-Bremer-För6undets sjukkassa hade den 26 april årsmöte i Förbmdets lokal vid Malmtorgsgatan, under professor P.
G. Roséns oPdf örandeskap.
Af den upplästa årsberättelsen framgick, att delegwnes antal, vid 1890 års slut 188, utgjorde vid 1891 års slut 199.
TJnder kret har ett sammanlagdt belopp af 1,S64 kr.
50 öre utdelats som sjuk- hjälp (mot 1,444 kr.
föregående år).
I öfrigt hänvisas till Förbundets här nedan inföibda årsberättelse.
Sedan ansvarsfrihet beviljats styrelsen viatogos i stadgarna en del förändringar, dsedda att bringa dem i öfverensstätn~else med k. förordningen om sjukkassor, för att denna sjukkassa skall kiinna in- registreras och erhiilla, Arligt statsunderstöd.
Vid därefter enligt de omredigerade stadgarna företagna val återvaldes till ordförande professor P.
G. Bosén, vice ordförande och.
kassaförvaltare doktor C. Nyström samt till ' ledamöter i styrelsen fröknarna A. Roos och A. Fabricius samt medicinalridet I).
Potitin; till suppleanter fru F. Lybeck, fröken G. von Plomgren och professor O. Sandahl; till revisorer fröken H. Casselli och öfverstelöj tnaiiten.
C.
E. Elfving samt till revisorssuppleanter fröken - 4.
Dahlström och fröken L.
Borg.
Donationer - t /! / Fredraa-Bremer-Förbundets sjuhk~ssa.
Sjukkassan har under år 1892 i gafvor erliåjlit: Prån Hennes Majestät Drottningen .............. 200 kr.
D en förbundsmedlem .......................... 200 D B fröken C.
M. Wahrolin ..................... 200 D D bokförläggaren A. Bonnier .................. 200 D D fru S. F. ....................................... 50 2 2 S. Lundström .............................. 50 2 D fröken N. Saloman .....................
;.
... 50 D D D 1.3 ' ..................................... 5 0 2 O i olika poster ......................................... s.
- - - ---- 200 - Summa 1,200 kr.
135 Dessa frikostiga bidrag hafva vid närvarande tidpunkt varit s % niycket viktigare, som kassans tillgångar hårdt medtagits af den sjukhjälp, som i ovanligt höga belopp utgått till de mhnga af influensan och dess följdsjukdomar.
drabbade medlemmar; A t t dessa exempel måtte mana till efterföljd är en innerlig önskan hos dem, som hafva vården om sjukkassans angelägenheter sig anförtrodd.
.
.
, Fredrika-Bremer-Förbundets vårsamk,väm ägde ruin, den 1 1 april i Hôtel Continental ' s festvåning och * illustrerades.
af ett spirituellt föredrag af.
arkitekten Hiigo ' Hörliii öfver ämnet: D Om anordnandet af våra hem,, hvarjäinte musik både för piano och fiol utfördes.
Som alla sina föregångare kan sanikvä,met betraktas som mycket lyckadt.
.
Fredrika-Bremer-Förbundefs barnmorskestijwndiat.
80m bekant har Förbundet liinge uppställt som ett önskem51, att barnmorskans viktiga kall mera allmänt måtte utöfvas af bildade kvinnor.
E n af Förbundets medlemmar liar ocksa frikostigt understödt denna.
önskan och satt det i stånd att praktiskt verka för dess förverkligande genom att ställa till Förbundets förfogande ett st ' ipendiuin att utdelas å t .bildad kvinna, s o m.
iiyl~ade sig &amp; t barnnzorskekallet.
Stipendiet till- delades också .förlidet å r fru Anna Nilsson, f. Zetterling, hvilken, efter att med högsta betyget ' Iiafva aflagt sin examen vid barnniorskeinsti- tiitet i Stockholm, företagit en stndieresa till Wien, dar hon lyckades få tillträde till den förnämsta iiiidervisningsanstalten för litbildande af barnmorskor.
Efter flitigt deltagande i såväl den teoretiska som den praktiska kursen, erhöll hon afven Iiär högsta betyget.
Nyligen återkommen fr %n sin resa, liar fru Nilsson för afsikt att liar i Stockbolin börja sin praktik, och hänvisa vi angående adress och mottagningstid till annonsen å omslagets 2: dra sida.
Hvarjehanda, i kvinnofrågan.
Sverigc.
S$~ckholms nya samskola.
N@a för samundervisning och en förbiittrad skoluppfostran intresserade personer tillhörande vår hufvudstads vetenskapliga, pedagogiska och litterära ' kretsar, såväl!
herrar soin damer, ha utfärdat en inbjudning för bildandet - af en garantiförening för att möjliggöra .upprättandet af ett reformläroverk nied of vaiistående namn.
Laroverket skall baseras på föl j ande principer ': gemensam under- visning för gossar och flickor; inskränkning af lastiden till förmån.
för praktiskt arbete och kroppsöfningar; förbättrade undervisnings- metoder i de särskilda ämnena; sina klasser; stor valfrihet; efter barnets andliga utveckling lämpad änmesgruppering; undvikande af mångläseri; bildningsmaterialets sammanslutning till en helhet; stegring af lärjungarnes sj alfverksamhet; utbildande af barnens individuella anlag.
För att nariuare utveckla de principer, som ligga till grunden för en.
samskola efter ofvanstående plan, hade inbjiidarna anordnat ett möte i Betenskapsakademiens hörsal den 13 april.
Detta möte hölls under ordförandeskap af professor Montelius, och de sakrika anföranden, som höllos af pastor prim.
d: r Fehr, professor Axel Key, riksdagsmannen Eriist Beckman, lektor E. Brate och fru Asp f r i n Finland, åhördes med det lifligaste intresse af.
en talrik åhörareskara.
I hufvudstadens alla tidningar ha upprop om anslutning till det nya, ur iner an en synpunkt viktiga företaget varit synliga.
Föreningen för sjukvård i fattlga hem, om hvilken förenings adla syfte Dagny redogjorde sainma år densamma stiftades, nämligen %r 1888, fortsätter, efter livad af dess tryckta årsberättelse framgår, med nit och fraingang sitt vackra arbete i inänniskokiirlekens tjiinst.
Föreningens verksamhetsområde ar tills vidare inskränkt inom Adolf Fredriks och Johannes församlingar i hufvudstaden, men den kostnads- fria sjukvard, som af föreningens sjuksköterskor lämnas i fattiga hem, ar icke desto mindre mycket omfattande, hvilket bäst bevisas diiraf, att under ett krs tid ej mindre än 335 patienter erhållit nödig skötsel och hjälp.
Föreningen äger ett eget hemj diir föreståndarinnan jämte tvenne sjuksköterskor hafva sin bostad.
I hemmet emottagas sjukanmiilningar, hvarj ämte fr %n detsamma utläinnas sjukvårdsartikla.r, klädesplagg, sangklader m. fl.
för de fattiga patienterna nödiga per- sedlar.
Fru Rosalie.
Olivecronas till presidenten för Chicagoutstallningens kvinliga afdelning, mrs Potter Palmer, i.nsäuda, på engelska spraket affattade redogörelse för kvinnorörelsen i Sverige och de därmed sam- manhängande intressanta fakta rörande den svenska kvinnans sociala och ekonomiska stallning, är 1 sin helhet införd i en af Amerikas förnämsta kvinnotidningar, The woman ' s journaln i Bokton.
D&amp; ~i s % mången gång måst finna oss uti att se de förhållanden, som röra vårt aflagsna land, framställda på ett i hög grad vilseledande och mot sanhingen stridande sätt, kan det ej annat än vara glädjande, att det är en person med fru Olivecronas framstaende begkfning och stora insikter, som för den svenska kvinnans talan inför vira aineri- kanska systrar.
Det a r också detta dessa med ej mindre glädje tycks erkänna, då de skynda a t t i sitt förniimsta organ publicera fru Olive- cronas berättelse, ehuru densamma egentligen varit afsedd för den kommande kvinnokongressen i Chicago år 1893.
Till Fredrika-Bremer-Forbundet insind periodisk litteratur,, I Nordisk tidskrift, n r 1-3 - Svensk tidskrift, 1891, n r 18- 20, 1892, n r 1-3 - Tidsknft for kristljg tro och bildning, n r 1, 2 - Ord och bild, n r 2-4 - Lasning for hemmet, n r 1, 2 - Lasning for folket, n r 1 - Hemåt, n r 1 - Pedagogisk tid- skrift, n r 1-4 - Svensk lararetidning, n r 4-18 - Verdandi, n r 1 - Slojdunder~isningsbladet, n r 1-4 - Tidskrift for folk- undervimngen, n r 1 - Helsovannen, n r 1, 3-9 - Jordemodern, n r 1-3, 5 - Neddelanden for helso- och sjukvård, n r 1-4 -.
Sedhghetsvannen, n r 1, 2 - Nya bokhandelstidnfngen, n r 3-19 Svensk bokhandelstidning, n r 5-19 - Svensk musiktidning, n r 3-9 - Idun, n r 5-19 - Linnea, n r 3-5 - Folkskolans barntidning, n r 1, 2, 4-9 - Skogvaktaren, n r 1 - Finsk tid- - Hemmet och samhallet,.
n r 1-4 - Koti ja skrift, n r 2-4 Yhteiskunta, n r 3 - Nylande, 1891, n I 19-24, 1893, n r 1-5 Hvad vi vd, n r 5 -- 17 - Kvinden og Samfundet, n r 1-3 - The englishwoman ' s review, n r 2 - The woman ' s journal, n r 3- 17 - * The review of reviews, n r 4 - Deutsche Hausfrauenzei- - Neue Bahnen, n r 3-9 - Die Lehrerin, n r tung, # n r 5-19 11-15 - La femrne, n r 1-9 - Le ~onrnal dn bien pnbhcc, n r 1-4 - - Till .Fredrika-Bremer-FlirIiundet insända böcker, Aib.
Bonnier: V H Wzckstrom, Sådan var vagen - Student- foreningen Verdandis srnihkriffer, 38-42 Alk.
Cammermeyer: X Ufidset, Fra Akershus fil Akropolis,, h 8-10 c.
E. hes k. liolbokh81indti: H Lwndzn, Handledning i metodisk undervisning i kvinllg slojd H. Geber: J &amp; C Szmoa Kvinnan i tjngonde århundradet E. Giron: A E Brehm, De ryggradslosa djurens lif Torsten Hedlund: G Cederschold, Svensk lasebok J.
Kulle: Svenska monster for konstvafnader och broderier LoostrÖml&amp; komp.
: U Bjorlzn, Carl den tolfte Carl X Gustaf Gustaf U: Adolf - W Lemnzzcs, Prokuratorn Samson &amp; Wallin: O ramm, Prydnadstradgården - Års- katalog for svenska bokhandeln, 1891 R. Schenström: Strodda tankar i nbgra af tidens viktigare f r kor.
Fr. Skoglund: Cordelta, Karlekens hypnotism - Margrethe, Efter konfirmationen Redaktionen af Sanningsvittnet: C Boberg, Hvad skall man bliP David Isais son Tankar och reflexioner i den sociala fragan,
- Anmälan.
- -- Floras - Opopors Floras Genuina GlycerinhråI, Floras Eau de Cologne och Parfymer.
- - STOCTHOLM, APTOXBLADETY TRYCKERI 1892
