# ID: svediakorp-per948
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1893
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,379
# sentences: 625
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


R A K T I S V * K V E C I N G ii llfcisi s V I N N A N Stockholm, N:r 5 (268) Prenumerationspris Fredagen den 3 februari 1893.
Byrå: Klara v. K y r k o g a t a 7, 2 tr. (Aftonbladets h u s.)
pr år: Idun m e d Modetidning och kolorerade planscher.
.
.
.
.
kr.
9 I d u n m.
M o d e t, u t a n k o l.
pl.
» 7 Idun ensam » 5 5 (i Prenumeration sker å alla anstalter i riket.
post- Redaktör och utgiivare i FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å b y r å n k l, 1 2 — 1.
Allm.
Telef.
6 1 4 7.
helgfri Tryckeri Aktiebolag 6:te årg.
Utgifningstid; hvarje Iduns fredag Lösnummerspris I 5 öre (lösn:r e n d a s t f ö r k o m p l e t t e r i n g a r) Aiinonspris: 35 ö r e p r n o n p a r e i l l e r a d.
F ö r » P l a t s s ö k a n d e » o. » L e d i g a p l a t s e r » 25 ö r e f ö r h v a r j e p å b ö r j a d t t i o t a l stafv.
U t l ä n d s k a a n n o n s.
70 ö r e p r n o n p.
- r a d.
V i o l a S w a h n - B e r t e t t i. J&lt;§ \ land de svenska kvin- (s ^ nor, som i utlandet skapat sig ett aktadt namn, intager Viola Swahn-Bertetti en plats.
Hon har visserligen ej hunnit uträtta så myc- ket, enär hennes konst- närsbana tidigt afbröts, men hon har i alla fall på ovanligt kort tid så- som sångerska förvärfvat sig anseeade i det land, där detta är allra svå- rast att vinna, nämligen i sångens eget hemland, och därför försvarar hon sin plats i Iduns por- trättgalleri.
Viola Lavinia haititia Bertetti, född Swahn, kom redan vid tidig ålder från sitt fädernehem i Vestergötland till Stock- holm, dit hennes föräl- drar några år efter hen- nes födelse flyttade, och där hon nu erhöll sin uppfostran.
Sedan hon här äfven förvärfvat sig de nödiga kunskaperna i musiken, lyckades hon till lärare i sångkonsten erhålla den kände ton- sättaren Siegfrid Solo- man, som vid denna tid — det var i början af 1880-talet — efter sin makas, den ansedda sång- lärarinnan vid Peters- burgskoDservatoriet Hen- riette Nissen-Saloman, död, hade bosatt sig i Stockholm.
Efter någon tids sång- studier, idkade enligt de principer, hvilka of- van nämnda europeiskt bekanta sånglärarinna häfdat i sin utgifna sång- skola, var den unga sån- gerskan färdig att fort- sätta sina studier i ut- landet.
Nödvändigheten af en sådan afslutnings- kurs i utlandet kan knappt bestridas, både därför att undervisningskonsten i sångfacket där slår högre än hos oss, och än mer emedan den för in- tryck mottagliga eleven i kontinentens storstäder har vida rikligare till- fällen än här att åhöra prestationer, som äro vär- defulla och ägnade att utgöra en vägledning för det unga sinnet.
Före afresan från Stockholm anordnade hr Saloman en enskild upp- visning, hvarvid hans begåfvade elev hade till- fälle att inför en utvald krets af fackmän och kännare ådagalägga re- sultatet af sina studier.
Man var efter åhörandet af sångerskans prestatio- ner öfverens om, att man här hade att göra ej blott med en rik mu- sikalisk begåfning och en redan nu aktnings-
IDUN 34 L ä r dig t ä n k a fritt, s o m Allt vankelmod i själen du f ö d d e s fri: är slafveri.
1893 A f a l l t h v a d m a n på h u n d r a d e år d i g l ä r d e, V a r intet m e r a värdt än ditt eget värde.
f. bjudande teknik utan äfven med en stämma af ovanlig volym och skönhet.
Röstens djup predestinerade sångerskan för altfacket.
Paris valdes till uppehållsort, och den fortsatta handledningen i sångens svåra konst anförtroddes åt madame Marchesi, som ut- bildat sångerskor från alla land och skapat sig ett af de bäst klingande namnen på detta område.
Sånglärarinnan blef genast, berättade Post- tidningens korrespondent, så intagen af den praktfulla stämman och dess noggranna ut- bildning, att hon befriade sin nya elev från den serie förberedande öfningar, hon eljes plägar ålägga alla sina elever.
H o n förespådde fröken S. äfven en lysande scenisk framtid, hvilken spådom säkerligen också hade gått i uppfyllelse, om hennes sceniska bana ej i förtid afbrutits, såsom ofvan nämndes.
Hos madame Marchesi stannade den unga sven- skan i två år, 1 8 8 3 — 8 5.
Under dessa år syntes tid efter annan i de svenska tidningarna meddelanden från Pa- ris om de vackra och snabba framsteg, den unga sångerskan gjorde, och om den upp- märksamhet, hon väckte vid elevuppvisnin- garna.
Slutligen uppträdde hon, berättades det, i april 1885, offentligt vid en konsert i Salle Flaxland.
Denna konsert var anordnad af en broder till skådespelerskan Ristori, och den finaste publiken i världsstaden var där talrikt representerad.
A f så mycket större betydelse var det bifall, hon här eröfrade och som berättades hafva varit lika kraftigt som enhälligt, så att hon måste omtaga alla sina tre nummer.
Den franska tidningen Paris- Rome innehöll en smickrande uppsats om sångerskan och förklarade bl.
a., att hon sjöng » på ett mästerligt sätt ».
Det dröjde därför ej länge, innan vår lands- maninna erhöll engagement.
Genom bemed- ling af den ansedda sånglärarinnan Della Valli i Milano erhöll hon hedrande anbud från en teaterdirektör, som skulle gifva före- ställningar å teatern i Bergamo.
Italiens då förnämsta musiktidning II Trovatore, hvars representant hört sångerskan i en krets af framstående auktoriteter i Milano, yttrade om henne vid denna tid: » V i hafva i Milano en ny konstnärinna, Viola Lavinia (det var hennes artistnamn), mezzosopran och kontraalt samt utrustad med de skönaste röstmedel och en ovanlig talang.
Hennes repertoar utgöres af operorna Lucre- zia Borgia (Orsini), Trovatore (Azucena), Lin- da (Pierotto), Ballo in maschera (Ulrica), Marta (Nancy), Gioconda (den blinda), Rigo- letto (Maddalena).
H o n har studerat för madame Marchesi, som lämnat teatrarna det största antalet goda sångerskor. » Äfven andra italienska tidningar framhöllo Viola Lavinias » utmärkta egenskaper med hänsyn till stämma och intelligens » och före- spådde henne den största framgång å til- jorna.
Och denna svek henne icke, då hon våren 188G beträdde scenen i Pierottos parti.
Hon firade en stor triumf, och de milanesiska tidnin- gar, som hade representanter i Bergamo, slö- sade på Lavinia de varmaste loford, hvilka vid den tiden aftrycktes i svenska tidningar.
Viola Lavinia uppträdde därefter å flere italienska scener och rönte det amplaste er- kännande.
Det skulle föra för långt att anföra en bråkdel af hvad de mest betydel- sefulla italienska tidningar yttrade om henne.
Här må blott som prof meddelas ett par ra- der ur musiktidningen La lira, som utkom- mer i R o m, Neapel och Padua och som bl.
a. skref: » En verklig triumf firade fröken Viola Lavinia, en ung svenska, lika vacker som hon är förträfflig sångerska, elev af Marchesi.
V i kunna utan fara för att misstaga oss förespå henne en den mest lysande framtid.
Hon är en uppgående stjärna, som snart skall nå zenith af sin bana. » Om beskaffenheten af hennes stämma må anföras, hvad en milanotidning därom yttrade, som skrifver: » Ehuru Viola Lavinia nyligen börjat sin bana, har den unga damen förstått att visa sig vara en konstnärinna af verklig förtjänst och därjämte i besittning af en den skönaste stämma af en harmonisk och vek klangfärg.
Denna stämma är en af dessa sammetslena, jämna och lätt utströmmande, som så bra lämpa sig för de största svårigheter i bel-canto- facket.
— — » Den unga svenskans konstnärsbana, som började under så gynsamma anspicier, och det i sångens rätta hemland, skulle emellertid blifva af helt kort varaktighet.
Den ovanliga framgång, den unga sånger- skan rönt, jämte den omständigheten, att hon var utländska, hade öppnat de förnämsta sa- longers dörrar för henne.
H o n lärde här känna flere framstående personer, hvilka skulle kunnat blifva henne till stor nytta på hennes artistbana.
Men hon träffade här också den man, som skulle blifva orsaken till, att denna afbröts redan i sin början.
Det var en ung framstående officer vid namn Bertetti, som eröfrat hennes hjärta, och med hvilken hon efter ett års vistelse i Italien ingick äkten- skap 1887.
Nu nödgades sångerkan lämna scenen, ty i Italien är det ej tillåtet för officerarnes fruar att tillhöra teatern, och därmed var den korta, men framgångsrika konstnärsperio- den för henne afslutad.
I sitt angenäma hem i Turin, dit hennes man för närvarande är kommenderad, finner hon nu en ersättning för de triumfer, som så många kompetente domare förutspått henne, och som hon redan hade börjat skörda.
I enskilda kretsar och vid privata konserter för välgörande ändamål låter hon dock fortfarande sin stämma ljuda och har då alltid att påräkna en tacksam åhörareskara.
Hon har under de senaste åren ett par gånger besökt sitt fädernesland och befinner sig just i dessa dagar här.
Härunder har hon i Södertelje och Norrköping under titeln » musikälskarinna » undantagsvis uppträdt vid några af en hennes släkting anordnade kon- serter.
Det behöfver knappt nämnas, att framgången var stor, som bevis hvarpå må anföras, att Norrk.
Tidn.
i slutet af janu- ari om henne bl.
a. yttrade: » En mer ungdomlig, kraftig samt om god skola vitt- nande röst torde man icke så ofta hafva hört härstädes. » JiOLMGREN I Stockholm har sångerskan denna gång endast sjungit å en enskild soaré hos en framstående person och inför ett stort antal medlemmar af allra högsta sociteten.
Den, som skrifver detta, anser de i det föregående anförda omdömena om sångerskan ej öfverdrifna, enär han haft tillfälle att kon- stetera deras riktighet såväl vid den första uppvisningen för 10 år sedan som äfven se- nare i enskilda kretsar.
Offentligen har fru Bertetti aldrig uppträdt i Stockholm.
H. Suennens G.
S. sdng om (Dargif Pienge.
£S&gt;å fom jungfru JlTargit pienge, Som är bygöens fagraste mö; Då fom sol öfper pång od} pänge © d} pisor t baggens snö.
Då fom glitter od) ljus öfper stigen, ©dj f / tmlen par6t stor odj ptö, ©ef) bet sjöng så förunöerligen 3 öoftanöe liö.
Då log jungfru Iltargit pienge, ©d; ftn&amp;en » aröt tunt od; rö6: " 3ag bafper pantat 6ig länge, JTCin v ä n i lust od; nö6!
3ag pisste 6u sfulle pinnas — Det fyopp fyar jag alortg mist, 2ltt öu sfulle nås af en fpinnas " Kärlef till sist.
" 3ag sörjöe så bitterliga, Här i fpällens öåranöe öoft 3ag såg 6ig ur 6ansen stiga Cill famntag i fyögaloft.
Här jag såg 6ig pi6 tärnornas si6a 3 sfämtan6e älsfogsrus, Då fyafper jag gråtit så ti6a 3 nätternas ljus.
" 3ag pisste 6ocf, att omstöer Du sfulle fomma igen.
Xiu är 6u till sena ti6er Xllin allra ljufpaste pän.
Så fäster 6ig XTTargit pienge !Tie6 ring af gul6 så rö6, Pisst sfall 6en bin6a 6ig länge 3 lust od?
i nö6. "
Då fysste jag ZTIargit pienge På finaste jungfrufinö — Det sjöng i pilarnes bänge
IDUN 1893 ©dj ©dj ©d} Den t likens sorlanöe ltnö.
älfpen log od?
lefte talöc för säf od; fust fagra syn, som smefte 2 T t m lönliga lust.
Hu btnöer jag sr&gt;ärö vxb stöa ©dj sfrufcar brynja å barm — XXu » ill jag på allrar strt&amp;a, P å all » ar pröfpa min arm; Paroer fonungars » cöerltfe, Som intet fan stå emot, ©d) lägger mitt fonungartfe $öv färestans fot.
Jtuoif jStrfjmabut.
^&gt; Diskretion.
Tllästai) alla människor föra ordet diskretion Jt? / på tungan, men icke alla tyckas ha ett riktigt begrepp om hvad ordet betyder.
Det uppfattas olika af nästan hvar och en, som använder det, och ej sällan måste uttryc- ket tjäna till att bemantla fel, som man vill låta framstå som förtjänster.
Diskretion kallas det, om man är frånstötande, kall, utan ett deltagande ord, utan en vänlig fråga efter an- dras intressen.
Huru annorlunda är däremot ej umgänget mellan människor med bildning och hjärta.
Dessa veta, hvad diskretion vill säga, just därför att de kunna sätta sig i andras ställe.
Men hvad är då egentligen diskretion, denna vida mantel, som så bekvämt omhöljer oss och likväl, allt efter sättet hvarpå vi bära den, kan låta oss synas sä frånstötande eller till- dragande?
Det latinska uttrycket betyder: » Hvad som är fullkomligt afsöndradt » — och den, som är diskret, vet att med riktig takt skilja på, hvad som hör till nästans område och hvad som hör till hans eget, och skall aldrig i ' tal eller handling öfverskrida denna gräns.
Här är ej något utfrågande efter fa- milj- och förmögenhetsförhållanden tänkbart, intet förhör öfver det förflutna, hvarvid den andre sitter som på sträckbänk, ehuru han kanske ej på grund af sin underordnade ställ- ning kan undvika frågaren.
Här kan ej före- komma någon oönskad förtrolighet, intet med- delande om saker, som vi kanske hellre icke vilja veta, eller som åtminstone äro oss lik- giltiga.
Diskretion är takt, d. v. s. känslan af, huru mycket välvilja och förtroende vi kunna vänta af andra, och huru mycket intresse vi kunna påräkna för egen del.
Den diskrete skall ej utan tillåtelse läsa ett främmande, om än öppet liggande bref, emedan andras egen- dom är för honom fullkomligt afsöndrad, d. v. s. helig.
En diskret människa skall hvarken pladdra om de hemligheter hans vänner an- förtrott honom eller låna ut de böcker, han själf fätt låna.
Diskreta människor sko !a ej göra någon anmärkning öfver vår klädsel, skola ej säga oss, hur illa eller bra vi se ut, och ej fråga efter vår ålder.
De sätta sig icke bredvid oss, om vi önska vara ensamma med en vän, med vår fästman eller fästmö, och ännu mindre begagna de utan vår tillåtelse oss tillhöriga saker, såsom det hände några af mina vänner, att de vid en bjudning hos grannarne fingo äta på sin egen servis, som: s:&gt; deras jungfru, dem ovetandes, lånat ut åt grannens.
Diskretion är en finkänslighet, som kan vara medfödd, men som äfven kan läras.
Den hör till bildningen, liksom ett godt gehör bör till musiken.
Diskretion torde korteligen kunna sammanfattas i tänkespråket: Allt hvad I viljen människorna skola göra eder, det gören I ock dem.
A.
L.
— CQ$gD — Ö f v e r f l ö d i g.
En berättelse för från Idun af Hust Rivieran Moest.
(Forts. o. slut fr. föreg.
n:r.)
» H o n var icke svår att vinna, h o n hade älskat h o n o m från första ögonblicket, den dagen då j a g förde dem t i l l s a m m a n s.
Föräldrarne däremot hade betänkligheter, de voro rädda, att Ernsts s j u k d o m ej var fullkomligt häfd, och de sökte öfvertala sin dotter att afstå från h o n o m.
M e n det ville hon inte, inte på några villkor, sjuk eller frisk, det var d e t s a m m a!
Det enda de utverkade var, att de unga skulle vänta ett år m e d bröllopet, så att man kunde vara riktigt säker på, att förbättrin- gen ej varit skenbar.
Det var heller inte något lätt år!
Ernst h a d e alltid förut varit m y c k e t oför- siktig, nu slog h a n o m och blef till den ytterli- gaste grad rädd och försiktig o m sin hälsa.
Det behöfdes endast, att h a n s f ä s t m ö s a d e: » G ö r det för min skull », för att han genast skulle göra det.
Det hade j a g aldrig fått h o n o m till.
Det är en egendomlig känsla att se, hur en sådan där liten, f r ä m m a n d e flicka, m a n knappt känt några måna- der, får ett allt större och större inflytande öfver någon, för hvilken m a n varit allt, s o m m a n skött och vårdat i nära trettio år.
» Ernst talade ofta o m för mig, hur mycket A g nes höll af mig, hur h o n var fästad vid mig, j a g märkte det aldrig.
Han h e m ö d a d e sig vara sig alldeles lik emot mig, och j a g försökte tro, att jag kunde bli d e t s a m m a för h o n o m s o m förut, att det i själfva verket endast » var en till, s o m älskade och s k ä m d e bort h o n o m », s o m han bru- kade säga.
Ja, för h o n o m!
Han var så fullkom- ligt lycklig m e d h e n n e!
M e n inte för mig.
Han var så fullkomligt lycklig — utan m i g!
» Han intalade mig, att jag naturligtvis skulle bo h o s dem, j a, j a g hade väl egentligen aldrig tänkt mig något annat, aldrig drömt mig möjligheten, att Ernst och j a g inte skulle vara t i l l s a m m a n s!
Han fick henne att säga några vänliga ord, s o m h o n naturligtvis inte k u n d e m e n a: m a n brukar j u i allmänhet inte a n s e det för en s å stor lycka att ha sin s v ä r m o r b o e n d e i huset, och hvarför skulle j u s t h o n utgöra ett u n d a n t a g?
N ä r det emeller- tid blef bestämdt, att bröllopet skulle äga rum på våren, beslöt j a g mig för att tillbringa s o m m a r e n i Sverige.
Jag ville inte störa d e m den första ti den.
Jag borde tagit steget fullt ut o c h förklarat, att j a g på inga vilkor ville slå mig ner h o s dem, m e n j a g kunde icke, det var mig alldeles o m ö j - ligt att lefva utan Ernst.
Jag håller af m i n a an- dra barn också, m e n j a g har varit så mycket skild från dem.
Han h a d e alltid behöft mig mest, och därför har h a n väl också blifvit mig kärast.
Jag afgudade h o n o m, och m a n får inga afgudar ha!
Således lofvade j a g h o n o m att k o m m a till dem i R o m tidigt på hösten, och så reste jag.
Jag längtade efter h o n o m, så j a g blef sjuk, m e n när j a g skref till h o n o m, n ä m n d e j a g inte ett ord d ä r o m, det är j a g glad för, så det var inte af medlidande, han bad mig k o m m a.
Han trodde helt enkelt, att det skulle gå för sig, att vi alla skulle känna o s s s å glada och lyckliga tillsam- mans.
Jag for ner till dem.
Just i dag en må- n a d sedan kom j a g till R o m.
D e togo emot mig vid stationen, h a n säg så frisk och lycklig ut, och så stolt öfver sin hustru och deras v a c k r a h e m.
Hon försökte vara vänlig och visa sig riktigt kär- leksfull m o t mig, m e n j a g såg nog, att h o n var svartsjuk på m i g; h o n tyckte inte o m, att j a g gjorde det ringaste för Ernst, h o n ville göra allt själf, och hon var rädd, att j a g skulle få ett allt för stort inflytande på h o n o m, kanske därför att hon sett, hur oändligt m y c k e t vi förut varit för hvarandra.
Jag intalade mig, att del var helt na- turligt, att hon inte tyckte o m mig, det kunde ej v a r a s å a n g e n ä m t att ha en g a m m a l g u m m a b o s sig i huset, när m a n är nygift, m e n j a g försökte verkligen att v a r a s å litet besvärlig s o m möjligt.
Jag undvek också att vara e n s a m m e d Ernst för att inte reta henne.
Han kom emellertid upp till mig på mitt rum hvar dag och satt h o s mig, m e n det föreföll mig på en gång, s o m o m vi ingenting h a d e att säga hvarandra; han satt tyst och nic- kade till mig, och j a g s m å l o g åt h o n o m, m e n vi h a d e, s o m sagdt, ingenting att säga hvarandra.
Jag märkte, att han satt och l y s s n a d e efter hen- nes steg, och j a g förstod, att han längtade efter henne.
Jag b a d h o n o m gå till henne, inte l ä m n a sin hustru e n s a m, och då kom det öfver h o n o m en känsla, af att han f ö r s u m m a d e henne, och det be- höfdes ingen vidare u p p m a n i n g.
Jag vill inte säga, att h o n v a r ovänlig m o t mig, visst icke, m e n ogrannlaga; j a g fick inte uträtta den m i n s t a lilla s m å s a k för h o n o m, utan att h o n genast s a d e: » Det skall j a g göra, inte skall m a m m a ha besvär med det. » L i k s o m j a g inte gjort det och tusen andra mycket svårare saker, innan h a n ens anat, att h o n fanns till i världen.
Det v a r nog inte lätt för h o n o m heller, h a n var rädd att stöta henne, om h a n tog e m o t det ringaste af mig.
En dag, då det regnade och var kallt, sade han, att h a n inte skulle ha något e m o t en äggtoddy.
Jag gick ut för att laga till den, s o m h a n tyckte om att ha den och var v a n v i d.
N ä r j a g fått äg- get färdigvispadt, gick j a g in m e d det i h a n s r u m, där h a n satt och skref.
H o n var naturligtvis där, det var h o n alltid, och j u s t s o m j a g kom inom d ö r r e n,.
räckte h o n h o n o m ett glas.
Jag såg ge- nast, att det var m y c k e t för m y c k e t socker i tod- dyn och att den var m y c k e t för lite vispad.
Men han tog det i alla fall, h a n, s o m brukade vara så noga, och påstod, att j a g skulle dricka ut det an- dra glaset, det j a g gjort i ordning, det skulle göra mig godt, det var ett riktigt t o d d y v ä d e r!
Och s å skålade h a n o c h klingade m e d m i g!
» Men j a g kunde inte, inte o m det gällt mitt lif.
Jag ställde glaset ifrån mig o c h gick upp på mitt rum.
Jag hade sett den triumferande minen i hennes ansikte, inte en gång till det dugde j a g mera!
» Efter en stund kom Ernst upp till mig och frå- gade, o m j a g var ledsen på h o n o m; j a g måtte väl veta, hur mycket han höll af sin g a m l a m a m m a, s o m han aldrig kunde visa tillräcklig tacksamhet o c h kärlek.
Jag förstod väl, att han bara inte velat såra » lilla Nettan » (det var så han alltid kallade A g n e s) i sin husmoderliga stolthet.
» Ja, j a g förstod så väl, att h a n s hustru var svartsjuk på mig.
» Nå, är m a m m a då inte svartsjuk p å henne, » svarade han skrattande, » s å kan det gå j ä m t upp? » » O, den natten, s o m följde, o, de t a n k a r n e!
» S v a r t s j u k, svartsjuk, j a det var j a g.
Jag en g a m m a l m ä n n i s k a, svartsjuk på henne, därför att h o n gjorde min son lycklig, j a g, s o m inte bedt om, inte önskat något högre än att få se h o n o m lycklig!
Var det k ä r l e k?
N e j, egoism, e g o i s m!
Jag ville, att h a n skulle vara lycklig, m e n g e n o m mig, j a g kunde ej bära att ej vara allt för ho- nom, liksom en m o r kan vara allt, när hustrun kommer.
Jag hviskade oupphörligt, tills det ringde i m i n a öron, stroferna i den gamla, engelska vi- san: Min Min son, min son, tills dotter, min dotter, han fått sig ett c hela sitt Uf!
cif, » H a n hade fått sitt vif, och h a n var ej längre min.
Att den andra strofen i visan, den tröstande, skall gå i uppfyllelse på mig, s o m den första gjort, har j a g väl knappt rättighet att h o p p a s, j a g har f ö r s u m m a t m i n a döttrar, s å j a g har blifvit f r ä m m a n d e för d e m — s o m de för mig.
Men huru s o m helst, j a g m å s t e resa, blefve j a g kvar, skulle jag bara väcka oenighet, störa.
Älskade jag h o n o m, återstod det endast att l ä m n a dem till sin unga lycka, att låta henne ostörd få fylla min plats, s o m blifvit h e n n e s.
Jag försökte j ä m - föra min lott m e d a n d r a m ö d r a r s j a g känt, s o m fått l ä m n a sina söner i den mörka grafven i det f r ä m m a n d e landet och fått lefva lifvet ändå.
Jag kunde l ä m n a min son frisk och lycklig; m i n a djärfvas.te förhoppningar o m h a n s återställande hade gått i fullbordan, och j a g grät, s o m om hjär tat velat brista, därför att j a g var så otacksam, så afundsjuk!
» Jag sade ingenting till Ernst följande dag, j a g ville e j, att h a n skulle tro, att det var den till- fälliga lilla m i s s ä m j a n, s o m skilde o s s åt, det v a r det j u heller inte, det låg djupare ä n så, i m i n egoistiska, o t a c k s a m m a, svartsjuka n a t u r!
» M e n han ville inte släppa mig, inte höra talas om det.
» Kärleksfullare ord än dem han sade mig, tror jag aldrig en m o r hört från sin s o n.
Han trodde alltjämt, att vi skulle bli lyckliga t i l l s a m m a n s,
IDUN 36 bad mig bara försöka.
M e n mitt beslut v a r fat- tadt, j a g lät inte öfvertala mig.
H a n h a d e henne att bedja mig, h a n får h e n n e till h v a d s o m helst, och han fick h e n n e också till det!
» N e j, j a g vill inte vara orättvis m o t henne.
Jag m i n s t af alla bör u n d r a på, att h o n vill ha ho- n o m för sig själf, utan delning, helt och hållet för sig själf!
» M e n det kostade på mig att m ä r k a, att h o n v a r glad, när j a g l ä m n a d e R o m.
M a n vet j u, att världen hör de u n g a till, o c h att det är de gam- las lott att bli öfverflödiga, m e n det kostar ä n d å på, när m a n ser det för tydligt — — » Ja, och nu är j a g på väg h e m Jill Sverige för att bosätta mig d ä r; j a g for öfver rivieran för att h e l s a på en g a m m a l värdinna, vi b o d d e h o s, det året Ernst v a r s å sjuk — och återse de stäl- len, där j a g var s å — — — » H o n bet sig i läppen, o c h fru Berg visste ej, o m det outsagda ordet var lycklig eller olycklig.
» Inte tänkte j a g, när j a g började, att j a g skulle berätta h e l a den här historien, hela min historia för er, lilla v ä n!
Jag ä m n a d e bara tala o m, att min s o n blifvit frisk, och så gaf det ena ordet det andra.
Men j a g har från första stund känt mig dragen till er, och när j a g har sympati för någon, blir j a g öppenhjärtig, j a g s o m a n n a r s slu- ter allt i n o m i m i g!
» Det var snällt.
Jag märker på den där kys- sen, att ni också håller lite af mig.
M å vi råkas en gång i lifvet, gladare, lugnare än n u — och måtte ni få behålla den, ni har kär, det är min innerliga önskan.
G u d signe er! » Det var, s o m o m fru Berg skilts från en gam- m a l bepröfvad v ä n, när den högresta, litet fram- åtböjda gestalten l å n g s a m t gick fram under träd- gårdens palmer, mellan de yppiga rosenrabatterna.
H o n såg efter henne, tills h o n försvann b a k o m kaktusgruppen till vänster.
D å drog h o n en djup, snyftande suck och for så m e d h a n d e n öfver ögo- nen, för att hennes m a n ej skulle märka, att h o n gråtit.
Han ropade på h e n n e — — F l i c k o r n a s s k o l g å n g.
En f r å g a till Iduns l ä s a r i n n o r o c h l ä s a r e.
nför Iduns läsekrets her jag att fä uttala ett par små funderingar i en fråga, som bör intressera många af Sveriges såväl fäder som mödrar.
Saken är den, att jag har några stycken små flickor, som snart borde börja gå i sko- la.
Nu har jag gått i allt lugn och varit öf- vertygad om, att i vårt land allting vore så väl bestaldt, och att staten, som tar så bra betaldt af oss för rättigheten att få lefva un- der dess moderliga hägn, åtagit sig att upp- fostra våra döttrar lika väl som våra söner.
Jag trodde, att det också för flickor fanns icke blott folkskolor, utan äfven elementarskolor med sä pass stort understöd af staten, att skolafgiften kunde sättas något så när lågt.
Gossarne i rikets alla städer ha ju sin skol- gång gratis eller så godt som gratis — jag tänkte mig verkligen aldrig möjligheten af en så orättvis fördelning af moder Sveas ynnest, som att ej våra döttrar skulle ha samma rätt till uppfostran på statens bekostnad eller med statens hjälp, som våra söner finna helt och hållet själfklart att man ger dem.
Men den som blef flat, det var jag, när jag här om dagen fick se en samling prospekt från stockholmska flickskolor och fick ' se, till hvilka näpna summor vederbörande uppskatta värdet af den uppfostran, som där gifves.
Skämt å sido så tror jag gärna, att under- visningen är af bästa slag, är något helt annat än hvad som bjöds i de gamla pa- tenterade pensionerna, men så har också kost- naden stigit med fordringarna.
En termins- afgift af 1 0 0 — 1 5 0 kronor tycks man finna helt och hållet i sin ordning att en ung dams lycklige pappa skall komma ut med.
Jag 1893 träffade i går en dylik, s o m har tre trillingar sig något så när till den rätta vägen och skymta och ett par tusen kronors inkomst, och han målet och meningen något så när klart, får man upplyste mig o m, att den älskvärda trion ko- vara nöjd.
Den fullständiga lösningen kan ju stade honom i skolafgift omkring 750 kronor.
ingen vara säker på mer än författaren själf.
Och den fjärde telningen, som var sex år och Men intressant är det att genom Solaess själs- gick och lärde sig stafva och lägga ihop, ko- strider spåra allt hvad som djupast rört sig i diktarens egen själ, ty man kan icke undgå stade bara 1 0 0 om året.
Till dessa näpna småsummor är ytterligare att identifiera de två, Solness och Ibsen, med hvarje år att lägga en bokräkning af för bok- hvarandra.
Min uppfattning af dramat är denna: handlaren mycket glädjande dimensioner, ty för Med Solness menas mästaren, bäraren af de hvar ny lärobok, som utgifves af en skollä- rare, skall den bok, som förut blifvit ansedd nya idéerna, den som leder det andliga lifvet lämplig och förträfflig, slopas, och hvarje ny in i nya strömfåror.
upplaga, som de afundsvärda läroboksförfat- I början, af sin verksamhet bygger han kyr- tarne f å till stånd, måste de snälla barnen kor rundt om i landet, hvarmed symboliseras skaffa sig, ty de gamla upplagorna — så för- Ibsens högstämda ungdomsdikter, och den tiden träffliga de än varit — duga ej, d å D y a är hans fridfullaste.
Då är han ännu lycklig finnas.
i sitt äktenskap med Aline, som är represen- De privata skolorna ha naturligtvis rätt att tanten för hans egen generation, samtiden, hålla sina priser, buru högt de behaga.
Men hvarmed en människa alltid är förenad med finns det då ingen konkurrens?
En skola med de innerligaste band.
Han börjar likväl snart billigare afgifter skulle antagligen draga till att förakta och vantrifvas i det gamla hus, som sig så många elever, att dess finanser ej be- hon ärft af sioa föräldrar, och som hon håller höfde lida till följd a f de modererade prisen.
kärt för alla dess gamla minnens skull (alla tra- Den som tvingade ner skolafgifterna, gjorde ditioner, färdiggjorda meningar, illusioner och en verklig välgärning motvdem a f det tjugonde drömmar, som hon vuxit upp i), och han ön- seklets damers lycklige fäder, som ej ha stats- skar, att det skall brinna upp, så att han kunde få bygga nya, vackrare och ändamålsenligare råds- eller bankdirektörslöner.
Jag återkommer till min fråga, om det är hus på tomten.
Dessa önskningar bli så brin- rättvist, att en så stor skilnad råder mel- nande och ihärdiga, att de till sist icke lämna lan priset för g o s s e n B och för flickans skol- honom ro vare sig dag eller natt.
Han tänker gång.
Och jag tror, att det vore af intresse, ut hur det skall göras, hvar elden skall börja, om Iduns läsarinnor toge frågan under dis- och hur det skulle ställas, för att Aline skulle bli så litet skakad som möjligt.
Men han gör kussion.
ingenting själf.
Då, en natt, kommer emeller- Särskildt tror jag, att faktiska uppgifter om tid den efterlängtade händelsen oförberedt, på statens ställning till flickskolorna och om ter- ett helt annat sätt än han tänkt.
Aline blir miosafgifternas storlek i olika skolor och olika utburen och uppryckt ur sin djupaste ro.
Och klasser skulle bli välkomna för m å D g a föräl- slagen af skräck öfver, att allt det kära, som drar och intresserade.
hon varit fäst vid, blir lagdt i aska, förlorar hon Det är i hopp om att f å frågan bragt på förmågan att amma upp sina små nyfödda barn, tal och belyst, jag tagit mig friheten ned- frukterna af hennes äktenskap med Solness.
skrifva detta i stället för att brumma privat, Då hon rycktes bort från sin rot, allt det som vi, skapelsens herrar, eljes för sed hafva.
gamla, som hon lefvat sig in i, sinade hennes lifskrafter ut, och hon hade ingen näring att En bekymrad fader.
ge de stackars barn, som födts i det gamla uppbrunna huset.
Och aldrig skall hon få några barn mer.
För samtiden kan Solness verk icke bära någon frukt.
De stå icke längre på samma grund och förstå hvarann icke.
Hon ser endast tillbaka på det gamla förstörda, och han endast framåt på det nya han skall bygga upp.
Hur han än kommer upp sig och hur Skådespel i tre akter af Henrik Ibsen.
han än bygger, får han aldrig något hem mer.
Hans hustru, hans samtid trifs där icke, och Ett försök till tolkning af Anna Wahlenberg.
då är hemmet ödelagdt.
Och hur många barn- S &amp; l.
e t finns en mängd personer, som icke kammare han än inreder, hur många försök yLJ ' tycka om att lösa gåtor, och s o m anse, han än anställer för att göra sina idéer frukt- a t t en författare, som icke skrifver sä, att tolk bringande för sin egen generation, så lockar med vanligt sundt förstånd genast och utan han inga barn och skördar inga frukter.
misstag begriper ho ' nom, inte heller förtjänar Detta är hans stora sorg midt under hans att bli läst och diskuterad.
Om de h a rätt eller orätt i allmänhet, kan lycka som framgångsrik byggmästare, och han ju vara omtvistligt, men säkert är, att hvarje plågas af samvetskval öfver att kanske medel- fordran p å en realistisk form till ett sådant bart varit en orsak till den ödesdigra branden, innehåll som det i Byggmästar Solness är som medförde hans barns död, Alines afstan- obillig, ty detta drama står icke p å verklig- nade utveckling och hans egen hemlöshet.
Han hetens mark, utan spelar i en högtstående män- tror, att en och annan människa fått förmågan niskas egna tankevärld och handlar om hennes att ropa på » hjälparne och tjänarne », det vill uppgörelse med sig själf.
Det ser ut, som om säga att, utan att tydligt förklara sig, likväl Ibsen i sitt senaste arbete velat skrifva hela påverka andra i den riktningen, att de göra sin diktnings historia och förklara sitt förhål- det verk man vill ha gjordt, utan att de själfva lande till den tid, som lyssnat och skall lyssna eller andra ana, att det är annat än deras egen till honom.
Och hur en dramaturg skulle gärning.
Den förmågan tror han att han fått, och han får ingen rast eller ro för sitt oro- kunna behandla ett sådant ämne annat ä n sym liga samvete.
boliskt är svårt att förstå.
Byggmästar Solness.
Emellertid leder a l l symbolik ut till m å D g a vägar, många krokvägar och många återvänds- gränder.
Den ene tydaren följer en väg, den andre en a n o a n.
Och kan man endast hålla Det har också annat att bära än detta.
Få sin väg till rykte och makt har han krossat den gamla generationens lifsåskådning, hvilken.
u i o m af det gamla huset, också representeras
IDUN 1893 af gamle Brovik, bokhållaren på Solness kon- tor, som är så lämplig för att beräkna sakers och tings bärvidd.
Men inte nog med det, han vill också vara förmyndare för den yngre generationen, som vuxit upp och nu vill pröfva sina krafter.
Han vill icke erkänna, att någon annan kan bygga än han, att några andra idéer än de, som utvecklats under hans ledning, kunna vara riktiga, och han vägrar att gifva mogenhetsförklaringen åt den unge Brovik, så att han kan vinna förtroende och bli satt i tillfälle att bygga på egen hand.
Det går Solness till hjärtat att neka Knut Brovik, den gamla generationen, att innan den går i graf- ven få se, hvad den ungdom duger till, som han fostrat, och som ban nästan börjat tvifla på under den långa tid, som den blifvit hållen i ledband af Solness.
Men Solness kan icke släppa Ragnar Brovik.
Han är feg.
Han tror, att om Ragnar börjar bygga själfständigt, skall han krossa honom, liksom han, Solness, krossat hans far.
Och hans feghet drifver honom till än värre lumpenheter.
(Forts. o. slut i nästa n:r.)
Till Prisbelönadt ensamt Chicago!
svar å Iduns prisfråga » H u r u skall ett fruntimmer.
.
. » o. s. v. af Gustaf Gullberg (Forts. o.
slut.)
Från Newyork till Chicago.
Ni har nu att välja mellan en hel del linier.
Mer jag är säker på, att Ni väl- jer Niagara-vägen för att få se detta natur- under.
Att ha varit i Amerika och ej sett Niagara — hvad vore det?
På hemfärden kan Ni ju ta en annan väg, New-York Central-Hudson River and Mich.
Central RR.
heter linien, som går öfver New- York, Niagarafalls, Detroit till Chicago.
Af- ståndet denna väg är 978 mil (eng.).
Med vanligt tåg tar färden 34 timmar, med ex- press-train 24 timmar.
Afgångsstationen i Newyork är Grand Central Depot.
Biljett kan Ni köpa antingen i något af de närbe- lägna större hotellens kontor, på järnvägs- bolagets kontor eller vid själfva stationen.
På vissa, men ej alla, tåg kan man köpa biljett af konduktören, men bäst är att i god tid köpa biljett vid stationen och lika- ledes i god tid intaga sin plats i vaggonen.
Järnvägarne i Amerika ha tre klasser, af hvilka den tredje blott är afsedd för emigran- ter och icke finnes mer än å vissa tåg.
Pris- skillnaden mellan första och andra klass är i regeln cirka femton procent.
Förstaklassbiljetterna äro delade i » limited » och » unlimited ».
D e senare berättiga den resande att stiga af när och hvar som helst och sedan fortsätta efter behag med ett an- nat tåg på samma biljett.
Dessa betinga un- gefär trettio procent högre pris än de be- gränsade biljetterna.
Biljettpriset första klass mellan Newyork och Chicago är (allt efter olika linier och tåg) vexlande: för limited, biljett mellan 17 — 2 0 — 2 2 dollars, för unlimited mellan 26,50 — 27,80 — 30 dollars och för expresstrain 28 — 32 dollars.
Andra-klasspriserna äro som sagdt i regeln femton procent lägre, men å denna klass kan man ej få köpa unlimited biljett.
En tur- och returbiljett andra klass Nia- garavägen kostar för närvarade 3 8 dollars eller 144 kronor 40 öre.
På hvarje biljett får medföras bagage till en vikt af mellan 1 0 1 — 2 0 0 » pounds » — olika på olika järnvägar.
Märk: Kom i god tid till tågen!
Det är icke brukligt i Amerika att ringa med klocka några minuter före tågets afgång.
Lokomo- tivet utsänder — på minuten!
— en kort hvissling, och så bär det af.
Stationernas namn uppropas, men det är mycket svårt att förstå ropen, hvarför man vid biljettköpet bör förse sig med en tidtabell.
Om det tåg Ni far med ej medför en så kallad » dining car », så är det af vikt att passa på måltidsstationerna.
En måltid å dessa kostar mellan 50 cent och 1 dollar.
Kalla rätter, kaffe och te serveras vanligen från en särskild buffet.
Öl och vin serveras ej — men man kan ha sådant med sig själf.
Har Ni tagit en unlimited biljett, så stanna en dag i Niagara!
* I Chicago.
Så är Ni då framme i Chicago!
Sök om möjligt välja tiden för afresan, så att Ni an länder till Chicago med något af morgontå- gen, ty Ni kan då hinna skaffa Er ett boarding-house under dagens lopp och behöf- ver ej taga in på hotell.
I alla händelser behöfver Ni ej bo på de jämförelsevis dyra hotellen mer än ett dygn.
Bostadsfrågan är nämligen nu den viktigaste.
Om Ni ej har någon speciel vän i Chicago, hos hvilken Ni kan taga in, är Ni hänvisad till boarding- housen, motsvarande pensionaten i Paris, pri- vatinackorderingarna hos oss.
Prisen å dessa boarding-houses vexla allt efter belägenhet och kvalité, från 4 ända upp till 20 dollars i veckan.
För ett pris af 6 — 8 dollars i veckan kan man i vanliga fall få ett utmärkt, väl möbleradt rum och dag- ligen tre ä fyra rikliga måltider.
Om vi för utställningstiden höja priset till 10 å 12 dollars, så är detta tillräckligt.
Låtom oss därför säga 12 dollars — cirka 45 kronor i veckan för rum och mat — det är ju icke så dyrt!
De bästa boarding houses och så kallade » privat dwelling-houses » äro belägna vid Wabash- och Indiana-avenyerna i södra delen af staden.
Mycket besökta och goda boarding houses finnas också på nordsidan mellan Indiana- street och Chicago avenue och mellan North Clark street och » sjön ».
På västsidan framhåller man i allmänhet dem, som äro belägna å Adams street, Monroe street och Washington street.
De dagliga tidningarna, specielt söndags- upplagan af » Tribune » och » Herald », med- dela ett stort antal adresser å boarding- houses.
Skaffa Er ett sådant tidningsnum- mer, välj ut några adresser, som Ni tycker skulle passa Eder, och tag för en gångs skull en » cab » eller » hansom » per timme, och ge Er ut på spaning.
Har Ni litet vana, är det snart gjordt.
Amerikanarne göra upp sina affärer suabbt och bestämdt.
Måste Ni i alla fall bo på hotell ett eller två dygn, spelar det ju ej så stor roll, hvil- ket Ni väljer.
Hotellen äro delade i två slag: efter » American plan » och efter » Euro- pean plan ».
Somliga förena båda systemen.
Välj ett af den första sorten, därvid priset * Anordningar lära vara gjorda, för att passage- rare äfven med limitet biljett skola under den tid, som utställningen pågår, få stanna vid Niagara ända till 1 0 dagar, utan att behöfva köpa ny biljett för resten af vägen.
37 beräknas pr dygn för rum och full kost.
T y om Ni väljer ett hotell efter european plan — d. v. s.
Ni betalar blott för rum och intager edra måltider hvar Ni vill, kan Ni lätt råka ut för att få betala för dyrt för dessa senare.
Pris pr dag å ett American plan hotell af » second class » varierar mellan 2 — 6 dollars.
Som jag i början af denna artikel nämnde, spridas redan nu vilda rykten om priserna i Chicago.
Så meddelas i utländska tidningar, att spekulanter redau förpaktat de flesta ho- tellen i Chicago och själfva betala G dollars om dagen pr rum från källaren till taket.
Hvad skall då ej den resande få betala?
Men det är ej så farligt.
Dessa notiser utsläppas i spekulantsyfte.
Så meddelade t. ex. danska tidningen Politiken nyligen, att i Mineapolis bildats ett » Security Hotell Com- pany » med en dansk man till president.
Detta bolag skall uppföra ett jättelikt hotell af trä, 15 minuters väg från utställningen, där man skall kunna få ett litet rum med två sängar för 2 dollars om dagen — om man blott i tid, ja, helst redan nu, skrifver och beställer ett sådant.
Men Politiken, som meddelar adressen, går ej i borgen för före- taget.
Jag gör det ännu mindre och med- delar därför icke heller adressen.
En liten detalj, som kan vara bra för Er att känna, rör sättet att få edert bagage transporteradt till den bostad, där Ni tager in.
Redan innan det tåg, hvarmed Ni far, har hunnit Chicago, inställer sig i er kupé en agent för » Parmelee ' s Oranibus- and Bagage- Line ».
Om Ni lämnar honom er bagage- polett, så ger han Er i utbyte ett kvitto.
Han ombesörjer sedan ert bagages försändande till den adress Ni uppger.
Pris för en kolly 50 cents och 25 cents pr styck för de öfriga, om de äro flere.
Ni kan också själf åka med i omnibusen till hotellet för 50 cent och får då taga med Er två kappsäckar och en handnattsäck gratis.
Bäst är därför att, redan innan Ni hunnit Chicago, ha bestämt Er för det hotell, hvari Ni vill taga in första dagen.
Den första bästa guide öfver Chicago, som Ni köper i Newyork, kan ge Er adresser i mängd.
Men, som sagdt, kommer Ni till Chicago på mor- gonen, så kan Ni, om Ni vill, hyra in ert ba- gage i stationens bagagedepot och genast ge Er ut på spaning efter ett boarding-house.
Ni slipper då alldeles från hotellfrågan.
Utställningen, Här är ju ej fråga om att gifva Er några råd om, huru Ni skall anväuda tiden i Cbi- cago, eller huru Ni skall studera utställnin- gen.
Det blefve en vidlyftig historia.
Utan det är j u blott fråga om några praktiskt- ekonomiska vinkar.
Och som Ni redan fått bostads- och mat- frågan ordnad, är det värsta undanstökadt.
Entrépriset till utställningen är satt till en half dollar, men sannolikt komma seriebil- jetter att säljas.
Om dessas pris är ännu intet bestämdt.
Men om Ni får en sådan bil- ligare, skall Ni naturligtvis köpa en.
Fortskaffningsmedel.
Att åka i droska (cab, hansom) är i Chi- cago en lyx.
Och Ni behöfver det ej heller mer än möjligtvis första dagen.
En cab eller hansom (enspändt åkdon) kostar vid kurskörning 25 cents pr engelsk mil.
Vid tidkörning 75 cents i timmen inom staden och 20 cents för hvarje kvart däröfver.
I
IDUN 38 parker och utom stadslinien 1 dollar i tim- men och 25 cents pr kvart.
Om Ni åker i cab, så gör upp med ku- sken i förväg!
Men, som sagdt, Ni behöfver ej anlita dem, ty hela Chicago är öfversålladt af spårvägs- linier, häst- och elektriska, omnibusar m. m., som föra Er hvart Ni vill för några cents.
Akta edra pengar!
Jag har redan sagt, att Ni bör uteslutande röra Er med amerikanskt mynt, helst guld och silfver, ej gärna sedlar.
Småmynt af nickel och koppar.
Se här ett amerikanskt råd om sättet att bära pengar: » Den resande varnas särskildt för att föra sina pengar i nattsäck eller kof- ferten; de flesta förluster af reskassan inträffa på detta sätt.
Erfarna resande tillråda bä- randet af kassan i ett bälte kring kroppen närmast chemisen.
Börsen bör bäras i en ficka å insidan af i detta fall klädningslifvet.
Ytterfickor äro ficktjufvarne särskildt öfvade i att undersöka.
Var alltid försedd med småmynt för att ej bli skinnad af åkare, bärare med flere, som alltid låtsas vara utan vexel. » Återresan till Newyork.
Om Ni rest till Chicago Niagaravägen, så välj någon af de många andra vägarne hem.
Såvida Ni ej köpt tur- och returbiljett, hvil- ket just ej är att rekommendera, i synnerhet då prisskillnaden är så liten_ I Newyork kan Ni på samma sätt som skedde i Chicago skaffa Er ett billigt boardinghouse (adresser i alla Newyorktidningar), och Ni kan säkert få det ännu billigare än i Chicago.
Då här gäller blott ett ekonomiskt öfver- slag af utgifterna och några praktiska vin- kar, har jag ej här upptagit anvisningar på sevärdheter, teatrar, konserter o. d.
Dylika nöjen äro dyra i Chicago som i Newyork.
Hvad kostar det?
Jag skall nu ändtligen komma till ett öf- verslag af kostnaden enligt Iduns plan.
Det skulle då ställa sig ungefär så här: Tur- och returbiljett från Gö- teborg till Newyork, l:a kl.
Diverse utgifter ombord, dricks- pengar m. m. för dit- och återresan Tur och retur från Newyork till Chicago, enl. Iduns plan 2:a klass Bostad och vivre c:a 20 dygn i Amerika (Newyork o. Chi- cago) efter genomsnittspris af 12 dollars i veckan = 36 dollars Öfriga utgifter pr dag: Ut ställningsentréer, spårvägsbil- jetter, entréer till museer, drickspengar, förfriskningar m. m.
(högt upptaget för en dam, som ju hvarken röker " eller » super ») 3 dollars — 60 dollars (Dollarn räknad till 3,80 kr.)
c:a kr.
600 » » 50 » » 150 » » 140 » » 230 Summa kr.
1170 Jag påstår, att detta är ganska högt be- räknadt, och att jag väl skulle kunnat hålla denna summa nere vid t. ex. det runda talet 1000 — blott genom att minska de för en 1893 dam högt tilltagna expenserna från 3 till 2 eller dollars 1,50 pr dag.
Men jag är säker om, att Idun vill, att » Iduns egen Chicago- stipendiat » ej skall behöfva allt för ofta vända på hvarje cent, och därför har jag satt kal- kylen som jag gjort.
Om Idun med vanlig generositet skulle » runda upp » summan till exempelvis 1200 kronor, så kan Iduns blifvande lyckliga pris- vinnerska resa som en liten prinsessa.
Lycka till!
En hemslöjd, som kan blifva industri.
allmänna åsikten i våra dagar är, att det i i - blir • mycket billigare att köpa saker, som be- &lt; W blir höfves för hemmets behof, än att själf till- ' SF höf verka dem.
Därför är det nu blott undan- tagsvis, som man får höra spinnrocken surra och väfstolens slag.
Förhållandet är härvidlag lika i torparens stuga och herremannens hem.
Förr gällde den grundsatsen, » att ju mera man i hemmet kunde tillverka för husets och familjemedlemmarnes behof, dess bättre », och därför florerade i vårt fä- dernesland inom en mängd områden en högt upp- drifven » hemslöjd », som icke obetydligt bidrog att öka såväl det allmännas som den enskildes välstånd.
Denna husslöjd höll nästan på ett dö ut, hvilket man till stor del får tillskrifva den mängd billig- hetsvaror, som fabrikerna nu kasta ut i marknaden.
Mycket göres för att åter väcka saken till lif, och är det verkligen glädjande att se, hurn det på många orter » blifvit modernt » att gå i » hemväfda kläder », och detta så väl för mannen som kvinnan.
Ännu är det jämförelsevis i blott få hem, som vackra så- dana kunna tillverkas, och är det svårt få dugliga väfverskor.
Många äro de kvinnor i den bildade klassen, som nu gå igenom väfskolor och lära sig konsten, men ännu återstår lång tid, innan tjäna- rinnorna och den arbetande klassens kvinnor åter fått lära sig en sak, som förr ansågs höra till en duglig kvinnas skyldighet att kunna.
På många orter inom landet har dock på senaste åren en hem- slöjdsindustri åter börjat uppblomstra, hva-till orsa- ken är att energiska personer föregått med exempel.
Ibland kan den lilla hemslöjden utveckla sig till rätt stora dimensioner, om blott företagsamhet fin- nes och tillverkningen är sådan, att den blir efter- sökt.
Såsom ett exempel därpå kunna vi omtala den tillverkning af helylle herrkostym-tyger, liknande s. k. cheviot, som fru Nanny Nauchhoff på Mösa i närheten af Enköping satt i gång.
Hösten 1891 väfde hon en dylik väf för sin fa- miljs räkning.
Några vänner i Stockholm fingo se tyget och önskade få köpa likadant.
H o n åtog sig att låta väfva det åstundade.
G e n o m vän och väns vänner inkommo baställningar, hvarför hon beslöt att låta väfva tyger i större skala.
Svårighet var att få garn af utmärkt beskaffenhet och dugliga väfverskor.
D e t i handeln vanligen förekommande engelska strumpgarnet håller icke den blåa färgen, som inom kort bleknar och blir grede- lin.
Därför intages direkt från England garn, som nu under garanti färgas i Stockholm, då tyvärr icke svenskt garn af motsvarande kvalité finnes att få köpa.
Kvinnor af arbetsklassen inom orten fingo utföra väfnaderna i sina hem, för att man på så sätt skulle skaffa dessa förtjänst och sprida väfnadskonsten.
Svårt var att få dem, som väfde väl, och flere väf- var blefvo förstörda, men finnes nu ett fullt tillräck- ligt antal dugliga väfverskor.
Resultatet af förra året har visat, att tyg sändts till 9 9 olika håll, från nordligaste delen af Jämt- land till Skåne, till personer af alla möjliga sam- hällsklasser, i större och mindre partier.
Öfver 9 0 0 meter har afsändts, och har dessutom icke obetyd- ligt förbrukats för eget behof.
Dessutom hafva många inom orten börjat väfva liknande tyger i hemmen.
Ingen annonsering för att fa tyget spridt har före- kommit.
Endast på beställning har tyg tillverkats.
Som inga mellanhänder förekomma, kan priset ställas lågt, blott 3 kronor pr meter, så att ett tyg till en vanlig herrkostym endast kostar 19: 5 0, hvilket i betraktande af tygets styrka och varaktighet måtte anses billigt.
Med skäl kan tillverkningen anses som en verk- lig hemslöjd, som förtjänar all efterföljd.
H. J — n.
» M a t e n Ett ä r h a l f v a realistiskt f ö d a n ».
inpass af Ellen Bergström.
(Forts. o. slut fr. föreg.
n:r.)
&gt;Der Mensch ist was er isst, » sade v. Rumohr, och, vi må nu hafva gjort oss reda därför eller ej, det förhåller sig verkligen så, att maten öfvar ett mycket stort inflytande på både vårt andliga och kroppsliga befin- nande.
Det är ej likgiltigt med hvad man eldar en vanlig ångmaskin, huru mycket mindre då den komplicerade maskinen: vår kropp.
Den som äter bra, kan arbeta bra, och så blifver det måhända till och med besparing i längden att elda med dyrare bränsle, synnerligast om men tager med i räkningen, att » apoteket är dyraste spiskvar- teret. » Skånske bonden, som påstås vara Sveriges styfvaste arbetare, vill ba » g o mad, möe mat och mad i rattan tid. » Vetenska- pen har noga utredt, huru stor procent kväf- vehaltiga ämnen, ägghvita, stärkelse m. m. kroppen behöfver, och i hvilka proportioner dessa beståndsdelar finnas hos olika födoäm- nen; detta böra vi taga noga reda på och inrätta dieten därefter.
Litet kemi bör höra till en husmoders bildning, helst som dess element äro lätt inhämtade och genom expe- riment kunna göras så nöjsamma.
Men icke nog härmed; vi måste äfven låta födan fram- träda så angenäm som möjligt, ty olika an- rättningar inverka olika på lynne och sinnes- stämning, ehuru det knappt är möjligt att utreda, på hvilka vägar detta går.
» Mycket, mycket bra det här, men icke blir man glad af det, » yttrade en känd stockholmshumorist om ölosten, och Haydn komponerade alltid, sedan han ätit våfflor.
Ä r det således vissa rätter, som förefalla motbjudande, må vi und- vika dem och i stället lägga oss vinn om att välja sådana, som smaka bra!
Visst är det godt, att barnen vänjas att ej rata nå- gon mat, men om nu t. ex. den i mångas tycke barbariska ölsupan förvandlar middagen till en pinostund för dem, hvarför då i all rimlighets namn envisas att gifva dem den en gång i veckan?
Låtom oss af måltiderna göra vederkvic- kelsestunder, efter hvilka hela familjen läng- tar ej blott af hunger och törst, utan eme- dan de äro de angenämaste stunderna på da- gen.
Till dem böra vi gifva osa tid, så att lugn och ro må få utmärka dem; till dem spara att berätta något nytt, vi hört eller upplefvat under dagen: ett glädtigt bordsam- tal lär underlätta matsmältningen.
Vare här- med huru som helst, säkert är, att om något litet missöde skulle inträffat med maten, märks det mindre, ja, kanske alls icke, om något intressant berättas, under det man äter eller får gå förbi rätten i fråga.
Jag vill minnas det är Brillat-Savarin, som berättar, huru en stackars kokerska kommer inrusande till sin matmoder strax före en festmiddag och ut- ropar: » Steken är bränd, frun måste tala. » Och frun talade, och ingen af gästerna ob- serverade, att steken fattades.
Hvad som blifvit kalladt sinnenas vikariat är något rätt underbart.
Det ena sinnet un- derstödjer eller rent af supplerar det andra.
Huru de öfriga sinnena underbjälpa smaken, vill jag påpeka med ett exempel.
Om man håller för näsan och äter en skifva rödlök, känner man ingen löksmak.
Till och med äkta karavante förlorar sin arom, om det
IDUN 1893 drickes ur en tjock, oäkta poreliuskopp; och o m v ä x l a m e d d e t f ä r s k a k ö t t e t o c h fisken.
det smakligaste öl behöfver man se bornera D e t t a s å v ä l a f s p a r s a m h e t s s k ä l s o m f ö r a t t Håll på m e d d e u t - i en slipad sejdel för att rätt njuta af det.
u n d v i k a e n f o r m i g h e t.
Det är därför icke oväsendtligt att vid s ö k t a s t e c h a t e a u b r i a n d e r e l l e r d e m ö r a s t e måltiderna icke blott smaksinnet, utan äf- k y c k l i n g a r e n tid b o r t å t, o c h d u s k a l l s ä k e r t E n af Stock- ven de öfriga på ett behagligt sätt tilltalas, l ä n g t a efter s i l l o c h p o t a t i s!
hvarför det ofta blifvit upprepadt, att bordet h o l m s m e s t f r a m s t å e n d e g a s t r o n o m e r l ä r — skall utmärka sig för prydlighet — duken s å b e r ä t t a s d e t — s o m f a v o r i t r ä t t ä t a b l o d - D e n tarfli- vara fläckfri, silfret blankskuradt, glasen puddiDg m e d s m ö r o c h l i n g o n.
skimra — maten vara väl upplagd, några g a s t e a n r ä t t n i n g, t i l l a g a d efter k o n s t e n s r e g l e r, k a n b l i f v a e n l ä c k e r h e t, d e n finaste o c h d y - blommor sprida en behaglig doft o. s. v. » Ja, det där låter nog godt och väl för r a s t e g e n o m o k u n n i g h e t e l l e r v å r d s l ö s h e t f u s k a s små familjer i goda ekonomiska villkor, » ut- b o r t.
brister kanske här någon husmoder med L i f v e t ä r s å r i k t på sorger, b e k y m m e r o c h mycket barn omkring sig och knappt om v e d e r v ä r d i g h e t e r, s o m ej k u n n a u n d v i k a s.
penningar, » men en annan får vara glad, om I n o m d e t t i l l å t n a s o m r å d e m å v i a f d e s s man på tarfligaste sätt kan mätta alla hung- g o d a g ö r a d e t b ä s t a v i k u n n a!
D e t b e h ö f v e r riga magar. » s a n n e r l i g e n ej b e l a m r a s m e d o b e h a g o c h l e d - Nåja, förhållandena äro j u verkligen olika, s a m h e t e r, s o m k u n n a v a r a b o r t a.
och för den ena kan det falla sig lättare, för den andra svårare.
Ett är emellertid säkert: alla kunne vi göra något, ja rätt mycket, om vi hafva intresse för saken och icke vilja skona oss själfva.
T y härpå beror Fru Emilie Billmark, b vilkens p o r - det hufvudsakligast.
Naturligtvis måste till- gångar finnas i något så när rimlig propor- trätt I d u n m e d d e l a d e i sitt förra n:r m e d an- tion till behofven — » det fattiga, men trefliga l e d n i n g af h e n n e s d e n 2 3 j a n.
f y l l d a 8 0 å r, hemmet » är en chimére; verkligt armod, äf- var p å sin h e d e r s d a g f ö r e m å l f ö r en hjärtlig ven där det förstår att dölja sig för en ytlig och festlig h y i l n i n g a f d e n s k a n d i n a v i s k a P a - betraktare, och hemtrefnad stämma ej öfverens r i s k o l o n i e n s m e d l e m m a r.
Uti svensk-norska sällskapets i Paris lokal, 5 1 — men det anmärkningsvärda är, att man Bue de la Chaussée A n t i n, hade ett fyrtiotal af ej sällan i en mindre bemedlad familj skall koloniens medlemmar, damer och herrar, samlats.
finna maten bättre och bordet mera inbjudande Uti den stora salen var det festligt smyckade häst- än i en förmögnare grannfamilj.
Och hvari skobordet dukadt.
F r u Billmark innehade heders- är orsaken då att söka?
J o i fruarnas olika platsen.
Bakom denna hade på en fond af franska, svenska och norska flaggor anordnats en transpa- egenskaper.
I den förra har hon ett » godt rang med hedersgästens v ä l lyckade porträtt, omgif- mathjärta », spar hellre in på andra saker än vet af en lagerkrans samt årtalen 1 8 1 3 — 1 8 9 3.
Skå- på maten, är vaken öfver att otrefnad, ohälsa larnes rad öppnades af sällskapets ordförande, som bjöd välkommen, hvarpå pastor Hemberg höll fest- och dåligt lynne ofta härröra från målidernas talet och erinrade o m, huru fru Billmark för nära mindre goda beskaffenhet, hvarför hon lägger 46 år sedan kom till Paris, om hennes gästfria hem, sig vinn om, att tillagningen blifver omsorgs- hennes djupa sorg, då hon 1 8 7 0 förlorade sin make, full, smaken den rätta, att omväxling råder, den fräjdade artisten, samt huru hon sedan dess liksom förut med Bitt blida och angenäma väsende att rätterna passa till hvarandra och ingre- städse spridt glädje och trefnad omkring sig samt dienserna blifva uppköpta med urskiljning utöfvat stor välgörenhet.
Därpå upplästes en mängd o. s. v., hvarjämte hennes skönhetsinne kom- telegram från vänner i Sverige.
T v å versifierade mer henne att före måltiderna själf gå och tal förekommo äfven samt en mera personlig tack- samhetsskål.
ordna bordet på det prydligaste.
I den senare * är hon antingen snål, eller ock anser hon De svenska kvinnornas Chicago- matlagning, dukning och dithörande sysslor I förening m e d den Chi- allt för underordnade och öfverlåter dem åt utställning.
sina tjänare, medan hennes intresse omfattar c a g o u t s t ä l l n i n g, s o m S l ö j d f ö r e n i n g e n i d e s s a dagar afhåller härstädes i Konstföreningens tusen andra saker.
Ur » Vet kvinnans hjärta, det på gåfvor rika, Bäst röjs på smaken af den mot hon lagar » sjunger helt realistiskt själfve Lenau, melan- koliens skald.
Må vi taga fasta på hans ord!
Den snålhet, som stundom i förmögna hem sticker fram just i mat och dryck, bör, inom parentes sagdt, stämplas som rent af skam- lig.
Där finns det ingen ursäkt för brister i ofvannämnda stycken.
Som ung flicka brukade jag ofta besöka en gammal tant, som då gärna såg, att jag stannade kvar hos henne till middagen eller kvällen.
H o n hörde till den gamla skolans fruar och gick själf och månade om sin mat i köket.
Och den maten kan jag aldrig glömma!
Den kunde ibland utgöras af så enkla saker som fläsk och bruna bönor; men huru dessa bönor voro kokade, hvad fläsket var lagom salt och lagom fett och lagom stekt!
Hon förstod konsten, den goda gum- man, att af en så anspråkslös rätt göra en delice, och på samma sätt var det med allt, hon bjöd på.
Sålunda kan gärna den så kallade hus- manskosten, hvilken blifvit mycket förkätt- rad, till en del dock oförskyldt, stundom få notisboken.
39 Kvinnor i statens tjänst.
Samtidigt med att postverket och telegrafstyrelsen för närvarande måste inskränka antagandet af kvinnliga tjänstesö- kande, synes järnvägsstyrelsen fortfarande kunna mottaga dylika, o m man får döma af de senaste ut- nämningarna derstädes.
V i d statens järnvägar ut- nämndes nämligen den 2 5 j a n.
sex kvinnliga tjän- stemän.
Danske ministerns gemål, fru Hegermaun- Lindencrone, har af konungen dekorerats med » Li- teris et Ariibus » som ett erkännande af det förträff- liga sätt, hvarpå hon inöfvat och ledde uppförandet af Sullivans operett » H.
M.
S. Pinafore » på soarén i danska ministerhotellet den 1 8 jan.
Åttio år fyllde den 2 5 jan.
professorskan Eme- lie Retzius född Wahlberg, Anders Retzius ' efter- lämnade maka.
Teater och musik.
Kungl.
operan gifver fortfarande, hvarje gång för utsåldt h u s, » F r a D i a v o l o ».
Till o m v ä x l i n g m e d denna vackra och populära opera upptages i m o r - g o n lördag den ej mindre populära » D e n s t u m m a » med fröken L i n d z é n samt hrr L e m o n o c h Seller- gren för sista gången i Fenellas, M a s a n i e l l o s o c h Pietros partier.
K.
Dramatiska teatern förbereder uppförandet af » Pater noster », dram p å vers i 1 akt af Coppée, » R ä f v e n o c h r ö n n b ä r e n », proverb på vers i 1 akt af Marcel Ballot, båda styckena öfversatta af Ernst Lundquist; vidare Moliéres lustspel » Scapins s k ä l m s t y c k e n » s a m t ett nytt 4 aktstycke af A n n a W a h l e n b e r g, kalladt » L ö n n d ö r r e n ».
Tredje kammarmusiksoarén gafs i fredags i Veten- s k a p s a k a d e m i e n s hörsal m e d biträde af hrr J. Kjellberg och Richard A n d e r s s o n.
Aftonens n y - het o c h det för öfrigt intressantaste numret p å p r o g r a m m e t var B r a h m s kvintett för klarinett och stråkkvartett.
Den formsköna och välljudande k o m p o s i t i o n e n, hvars tvänne första satser vi sätta högst, fick ett alltigenom förträffligt utförande, och det lifliga bifallet gaf tydligen tillkänna, att publiken gärna skulle se, att kvintetten återupptoges v i d en följande soaré.
I sitt slag föga mindre intres- sant var programmets s l u t n u m m e r, Griegs a n d r a violinsonat, s o m på ett mönstergilt sätt utfördes af hrr A u l i n och Rich.
A n d e r s s o n.
Den snillrika k o m p o s i t i o n e n, s o m m e d sin äkta nordiska karak- tär h ö r till dem, s o m m a n ej gärna tröttnar på att återhöra, framkallade likaledes det lifligaste bifall.
Konserten inleddes m e d Beethovens kvar- tett o p.
1 8 nr 3, där särskildt finalen väckte in- tresse.
— Allt i allt räkna vi denna tredje k a m - m a r m u s i k s o a r é till de intressantaste, s o m här gifvits.
Grefvinnan Mathilda Taube ' s soaré sistlidne tisdag h a d e naturligen s å godt s o m till sista plats fyllt Musikaliska akademiens stora s a l.
Den högt ak- f. d. l o k a l v i d T r ä d g å r d s g a t a n, h a r äfven d a m - tade konstnärinnan, s o m n u m e r a tyvärr s å sällan k o m i t é n o r d n a t en v a c k e r e x p o s i t i o n a f d e f ö r låter höra sig offentligt, v i s a d e sig ä n n u vara i världsutställningen afsedda kvinnliga alstren.
besittning af s a m m a härliga s t ä m m a o c h s a m m a förträffliga föredrag, s o m p å sin tid gjorde henne D e n s t ö r s t a delen a f d e s s a s a k e r är k ä n d f r å n till en af stödjepelarne v i d v å r lyriska scen.
den stora b ö r s b a s a r e n, s o m vi p å sin t i d u t - H e n n e s utförande af de olika numren å det v ä l förligt beskrefvo, hvarför vi nu kunna i n - hopsatta programmet h ä l s a d e s ock m e d det lifli- skränka oss till ett o m n ä m n a n d e a f några n y - gaste bifall, till hvilket konungen, kronprinsen s a m t prinsarne Karl och Eugen, hvilka tagit plats å heter s å s o m: midtelpartiets främsta bänk, gåfvo signalen.
Ett en utsökt afdelningsskärm af imiterad gobelin synnerligen värdefullt biträde l ä m n a d e s af k. hof -- utaf fru A n n a Boberg, en praktfull altarbeklädnad kapellet under anförande af förste hofkapellmä- i romansk stil från elfvahundratalet, komponerad af staren Conrad Nordqcist, hvilken ett par gånger fröken Agnes Branting och med tillhörande altar- under aftonens lopp blef föremål för publikens duk — ett verkligt klosterarbete; en större glasmålning, särskilda och ganska oförlydbara ovationer.
Hr föreställande den heliga Birgitta och med götisk or- Lemon utförde därjämte bättre än vanligt ett par namentik, af fröken Cecilia B o k l u n d; en af fru visor.
Bland konsertgifvarinnans n u m m e r voro Pettersson, född Böös, ypperligt etsad pokal af glas, särskildt en aria u r E n n a s opera » H e x a n » och » Damkomiténs pokal », med drottningens och D a m - L a g o s stämningsfulla ballad af intresse.
Konser- komiténs medlemmars namnchiffer; en prakttext- ten är i sin helhet att betrakta s o m ett af musik- ning på pergament af fröken Sofie Gisberg, samt s ä s o n g e n s evenemanger.
— sist men icke minst — en charmant utställning af fru Lea Ahlborns medaljer, elegant exponerade och med den skickliga gravörens porträtt.
Innehållsförteckning.
Kvinnointressena vid riksdagen.
Bland de vid pågående riksdag väckta motioner anteckna vi, att den kvinnliga slöjdundervisningen äfven i år är ihågkommen af hr Hammarlund med en motion om 5 0, 0 0 0 kronors statsanslag; nitton medlemmar af andra kammaren ha instämt i motionens syfte; samt att gift kvinnas äganderätt äfven i år har bragts på tal af grefve Hamilton.
Olivia Swahn-Bertetti; af II.
G.
S.
(Med porträtt.)
— Sven- nens sång om Margit P l e n g e; af Adolf Strömstedt.
— Diskre- tion; af A.
L.
— ÖfverflÖdig; en berättelse fian Rivieran, för Idun af Rust Roest.
(Slut fr. föreg.
n:r.)
— Flickornas skol- gång; en fråga till Iduns läsarinnor och läsare af » En be- kymrad fader ».
— Byggmästar Solness, skådespel i tre akter at H e n r i k I b s e n.
E t t försök till tolkning af Anna Wahlen- berg.
— Till Chicago; prisbelönadt svar å Iduns prisfråga af Gustaf Gullberg.
(Slut fr. föreg.
n:r.)
— E n hemslöjd, som kan blifva industri; af H. J — n.
— Maten är halfva födan; ett realistiskt inpass af Ellen Bergström.
(Slut fr. föreg.
n:r).
— U r notisboken.
— Teater och m u s i k.
— Ytterligare upp- lysningar om Iduns pristäfling.
— Tidsfördrif.
IDUN 40 Ytterligare meddelanden 1893 o m Iduns pristäfling.
11) Alla täflingsskrifter skola vara Insända till Iduns Redaktion, För att vinna det utfästa priset eller prisen fordras, som bekant, att af de tio bokstäfver, som ingå i ordet fosterland, Stockholm, före den 1 instundande mars, då täflingstiden utgår.
sammansätta det största antalet svenska ord.
Af de närmare omständigheterna härvid meddelade vi redan i vårt förra num- mer det hufvudsakliga af nedanstående, men som åtskilligt nu har tillagts och förtydligats, bör ingen underlåta att åter noga Till att i förening med redaktionen verk- genomläsa följande: ställa bedömandet af de täflande listorna ha vi haft lyckan för- Inga ort- eller personnamn få medtagas.
Således ord sådana som » Trosa », » Ed / a » och liknande.
hvilkas namn 2) En och samma bokstaf får ej användas mer än en gång i och kompetens borga för all oveld och samvetsgrannhet.
Dess- samma ord.
Således ord sådana som » taf / a », » anfordran » utom ha vi försäkrat oss om rättighet att för afdomandet af och liknande.
tvistiga fall, som kunna inverka på utgången, få påräkna en 3) Utländska ord, som vunnit så allmänt bruk i vårt språk, att de kunna anses försvenskade, må få medtagas.
Så / edes ord sådana som » tenor », » ters », men mindre allmänna såsom » feodal », » fenol » och liknande.
4) Endast en böjningsform får upptagas af samma ord.
Således t. ex. både nominativen » lod » och genitiven » lods », både imperativen » red » och infinitiven » reda » och liknande.
Enligt nedanstående intyg har det i pristäflingen som 5) Likaljudande ord, som tillhöra olika ordklasser eller ha olika pris utfästa beloppet betydelse, få endast upptagas en gång.
Således må ord sådana som E t t t u s e n t v a h.
- u.
n d r a k r o n o r » ros » (ros == blomma, ros = sjukdomen, ros = beröm) eller » tro » (substantivet tro och verbet tro) hvartdera upptas blott en af redaktör Frithiof Hellberg gång.
6) För stafningen kunna ej allt för stränga gränser rättvisli- (Stämpelpapper) gen fastställas, utan godkännas allmänt vedertagna stafningssystem.
Hos mig undertecknad J. Mittår, Notarius Publicus i 7) Alla deltagande skrifter skola å kuvertet förutom adress vara har hr direktör Frithiof Hellberg denna dag depo- betecknade med orden Iduns Chicagotäfllng » för att för- Stockholm, tillkännagifvande, varas intill täflingstidens utgång, då de brytas I närvaro af prisdomarne.
nerat Ett tusen tvåhundra (1200) kronor med att detta penningbelopp får lyftas af den eller de personer, som 8) Hvarje täflande bör ordna antalet af sina funna ord i tio af den af redaktionen för tidningen Idun tillsatta prisnämnd grupper, så att alla ord med samma begynnelsebokstaf komma efter priset eller prisen uti den annonserade pristäflait hvarandra, samt själf hopsummera och angifva summan under listan.
tillerkännas betygar 9) Alla lösningar böra innehålla prenumerantens namn, som ab- rörande ordet » fosterland », solut hemlighålles för utom redaktionen stående, äfvensom uppgift på Stockholm den 30 januari 1893. det ställe, där prenumerationen ägt rum.
Skulle någon önska förbli Ex officio - anonym, har han rätt meddela dessa uppgifter i förseglad namnsedel, som omsorgsfullt bör fästas vid skriften och endast i hände / se af vinst (Stämpel.)
brytes.
Blott de vinnandes namn offentliggöras i Idun.
Likheten med orginalhandlingen intyga: 10) Om ett eller flere ord skulle i täflingsskrift medkomma, som ej af prisdomarne gillas, kasseras så fall hela listan, Sätteri faktor.
Boktryckerifaktor.
utan strykas blott de underkända orden.
t) prisdomare var fva rektor K.
M Palmgren och redaktören af Svensk Läraretidning hr Emil Hammarlund, icke icke af vårt lands förnämsta språkvetenskapliga aukto- riteter, lektor N. Linder.
Villkoret för att få deltaga i täff ingen är endast, att man är prenumerant på Idun för innevarande års tvänne första kvartal, samt att prenumeration ägt rum före den 10 februari.
icke icke icke (1200) hos notarius publicus för ändamålet deponerats: obrutna J.
Millar.
i Gust.
Lindberg icke leans ».
4) Ort vid Hellesponten.
E n opera.
6) E n amiral.
5) 1 hvarje horisontal-, vertikal- och diagonalrad tillsammans gifva talet 1 4.
Charader.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
K e d j e g å t a.
LA 7 jBA| KA i fe LI?
1 RE !sta| Frågetecknen skola ersättas med stafvelser, som skola tillsammans med såväl den föregående som den efter- följande stafvelsen bilda ett bekant ord.
Anybody.
R a m 3 3 3 2 Bokstafsfyrkant.
u • f ' ' A ' Mitt första mörk och dyster är, ^ och lo och ulfvar ljuta där i kapp med stormens ilar.
Mitt andra odlas i vår nord, ger stoff till prydnad för vårt bord, och något, hvarpå svalt man hvilar.
Mitt hela var en stor artist, som konsten allt för tidigt mist.
L.
2.
N o g är det svårt att mitt första vara, men ändå värre mitt andra.
D e n, som mitt hela är, får ofta oförstådd genom världen vandra.
Eline.
D o m i n o - m o s a i k u p p g i f t.
if gåta.
6 7 1 3 I — 7 6 1 2 j S 2 4 8 5 8 2 3 3 • •m Tag amiral.
2) E n diktart.
3) Schiller3 &gt;Jungfrun af Or- Ofvat stående figurer ställas till en kvadrat, så att prickarne 2 d, 1 e, 1 g, 2 1, 2 r, F ö r v a n d l i n g s g å t a.
H E L E N A, P A L A T S.
Rilda af dessa två ord genom bok- stäfvernas omflyttning namnet på en person ur den antika sagovärlden.
L ö s n i n g a r.
Månsirdlegdtan löses så, att man först läser alla bokstäfver vid de månstrålar, som stå två och två tillsamman, sedan bokstäfverna vid strålarne tre och tre, börjande till höger om stjärnan, som blir punkt.
Man erhåller d å: De svenska kvinnornas egen tidning.
Logogryfen: Porslin; pris, Nils, lin, isop, pors, sol, nors, lo, il, Rio, ros, son, pol, sil, ris, ro, pil, porl, sorl, slip, prins (sir).
Gåtan: Main, Z a r — Mazarin.
Mosaikuppgiften: O r d g å t o r.
1) M e d l en möbel, med p ett mått.
2) M e d v en blomma, med j ett in- strument.
R 0 0 M 3) M e d k ett sinne, med l ett element?
4) M e d / en hvilplats, med n ett träd?
5) M e d u en bostad, med å ett klä- desplagg.
G) M e d k en sinnebild, m e d / e t t vatten?
7) M e d å en bostad, med o ett ben?
8) M e d u en biprodukt, med s ett verktyg?
Reseda.
:: skola samman- a, II.
A f 3 bokstäfver bildas 3 ord.
alla med samma vokal: 1) en värmekälla; 2) något af det hela, 3) hvad männi- skor och djur ha?
Reseda.
2 s, 1 t, 1 å, 2 ä, och ordna dem i kvadrat så, att de lästa från venster till höger och uppifrån och ned bilda samma ord.
Tirsa.
Bokstafsgåtor.
i.
Af 1) E n Person i 2 C.
L. Gernandt 4 bokstäfver bildas 3 ord, alla med samma vokal: 1) ett klädesplngg; 2) en ensidig kropp; 3) en uttydare?
A A R S 1 A D I A 1 A R Bokstafsgåtan: Greifswald, Euripo, Osna- brilck, Rochefo.t, Galeotto, Eger, Säter, Oka, Haarlem, Norrtelje, Eskilstuna.
Troppau.
— Georges Ohnet, Doktor Rameau.
Ckaradpalindrome ?i: Krokodiltårar.
Namnfiyrbindelsegåtan: Cleopatra, Amor, Edvard, Semirarais, Abel, Romeo.
Initialerna gifva Caesar.
