# ID: svediakorp-per947
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1893
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 27,861
# sentences: 854
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, N:r 49 (312) F r e d a g e n don 8 december 1893.
Prenumerationspris pr ar: Byra: K l a r a v.
K y r k o g a t a 7, 2 t r Idun m e d Modetidning och (Aftonbladets h u s.)
kolorerade planscher kr.
9: — I d u n m.
Modet, u t a n kol.
pl.
» 7: 50 P r e n u m e r c i n s k e r å a l l a post- Idun ensam, 6: — anstalter i riket.
Redaktör FRITHIOF De vidgade kommu- nikationerna ha ock v i d g a t möjligheterna att i landsorten få se g o d dramatisk konst och verkligt goda konstnä- rer, och d e n s v e n s k a landsortsteatern räknar i våra dagar många n a m n, s o m icke stäl- las i s k u g g a n af huf- vudstadens berömdhe- ter.
I g a m l a dagar var det i m y c k e t annorlun- da.
Väl l y s a ä n n u i vår teaterhistoria rätt m å n g a n a m n på fram- stående landsortsskåde- spelare och skådespe- lerskor, s o m höllo kon- stens fana h ö g t i de u t h u s och på de vin- dar, s o m förr i världen s k ä n k t e rum åt Thalia utgifvare: HELLBERG.
Träffas å b y r å n k l.
12 — 1.
Allm.
Telef Therése våra dagar rullar Thespiskärran p å v i n g a d e snälltågs- hjul snabbt och lätt g e n o m land och rike.
D e t e n a teater- sällskapet i landsorten aflöser det andra, fa- rande från stad till s t a d p å kort tid, » tur- néer » ila blixtsnabbt fram och åter, och hvar- ken h n f v u d s t a d e n s e g n a artister eller ens utlan- d e t s stora stjärnor för- s m å att då och då he- dra äfven den s v e n s k a landsorten m e d ett besök.
oeh 61 47 Utgifningstid: hvarje helgfri fredag Iduns Tryckeri Aktiebolag 6:te årg.
Annonspris: 35 ö r e p r n o n p a r o i l l e r a d.
F ö r » P l a t s s ö k a n d e » o. » Lediga platser » 25 ö r e f ö r h v a r j e p å b ö r j a d t t i o t a l stafv.
L ö s n u m m e r s p r i s 15 ö r e (lösn:r e n d a s t för k o m p l e t t e r i n g a r) U t l ä n d s k a a n n o n s.
70 ö r e pr n o n p.
- r a d.
Elfforss.
i m å n g e n s v e n s k lands- ortsstad.
M e n » lands- ortsteatern » var likväl något helt annat då, själf v a i n s t i t u t i o n e n ha- de ett a n n a t k y n n e, e n a n n a n karaktär.
Man å k t e efter gästgifvare- skjuts och s p e l a d e i la- dor, det var skralt m e d b å d e dekorationer och » regie », men » blixt- turnéer » voro icke upp- funna och d e n möder- ne teatertapetseraren hade icke s k ä m t bort publiken.
Skådespelar- n e t o g o s e m o t hvart de k o m m o s o m efterläng- t a d e, sällsynta gäster, o c h var d e t ä n ofta k l e n t m e d b å d e kon- s t e n och recetterna, s å s p e l a d e de likväl in sig i p u b l i k e n s hjärta och v ä n s k a p, o c h de bästa af d e m v u n n o e n po- pularitet öfver landet, s o m få af d e m k u n n a skryta af, s o m n u l y s a och försvinna p å d e n svenska landsortsscenen.
D e b ä s t a af dem!
D e populäraste af d e m!
Ja, till d e m hörde i främsta rummet den kvinna, hvilkens bild Idun i d a g m e d d e l a r.
H v e m från Y s t a d till Haparanda, i Sveriges landsort s o m i broder- landet Finland, minnes icke T h e r é s e Elfforss — -
IDUN 3S6 D e n s i g å t b r ö d e t fröjda v i l l, Må d e g e n v ä l b e r e d a; D e n s i g å t f ä l t e t fröjda vill, 1893 Må d e t f ö r o g r ä s f r e d a; D e n s i g å t l i f v e t fröjda v i l l, Må a r b e t a o c h beda.
R. Reinick.
d e n fryntliga, säkra teaterdirektrisen, s o m i t j u g u år m e d aldrig s v i k t a n d e redbarhet, klokhet, s k i c k l i g h e t och e n e r g i l e d t e t t af våra största o c h b ä s t a l a n d s o r t s s ä l l s k a p, d e n y p p e r l i g a s k å d e s p e l e r s k a n, s o m i nära e t t hälft sekel tillhört d e n n a s a m m a landsorts- s c e n, d e n präktiga » g u m m a n Elfforss », s o m k a n se tillbaka på e n l y c k l i g t e a t e r b a n a — f e m t i o f e m år lång, o c h s o m, h v a r t h o n kom- m i t i landsorten, alltid h ä l s a t s m e d d e n uppriktiga g l ä d j e e n e f t e r l ä n g t a d kär g ä s t väcker.
Vi äro säkra om, att de f r y n t l i g a d r a g e n skola, när de n u m e d d e l a s i I d u n, i m å n g e t h e m v ä c k a g l a d a m i n n e n o c h framkalla m å n g a t a c k s a m m a h å g k o m s t e r, m i n n e n af kraftiga lifsbilder d e m T h e r é s e Elfforss fram- ställt från s c e n e n, ö m s o m h u m o r i s t i s k a, ö m s o m rörande, k o m i s k a ibland, tragiska äfven, m e n alltid skurna u t ur d e t verk- l i g a lifvet, träffande o c h karaktäristiska.
* F e m t i o f e m år v i d t e a t e r n!
Femtiofem år m e l l a n k u l i s s o c h r a m p, m e l l a n d i k t a d e o c h verkliga intriger, s t r ä f v a n d e n, b e k y m - m e r o c h arbete — o c h ä n d å h a k r o p p e n s p ä n s t i g o c h själ o c h s i n n e friska s o m i u n g d o m e n s år, se där e t t k o n s t s t y c k e, s o m i c k e m å n g a göra T h e r é s e Elfforss efter.
F e m t i o f e m år!
D e t är j u e t t h e l t m ä n - niskolif.
Född den 30 november 1 8 2 3 — just i d a g a r n e 7 0 år — var T h e r é s e Öberg så- l e d e s i c k e stort m e r ä n 1 3 år, då h o n i februari m å n a d 1 8 3 7 t o g s i n a första s t e g p å tiljan.
D e t var p å k u n g l i g a t e a t e r n d e t t a s k e d d e, och d e t var s o m b a l e t t e l e v d e n lilla T h e r é s e först v i s a d e sig för pu- bliken.
För t j u g u f y r a skilling b a n k o pr spelkväll traskade d e n lilla T h e r é s e från T a n t o s höjder ä n d a ner till d e t g a m l a konst- t e m p l e t v i d Gustaf A d o l f s torg för a t t där ikläda s i g b a l e t t ä n g e l n s tarlatan o c h oklac- k a d e s m å sidenskor.
D e t s å g e n s t u n d u t s o m o m d e n lilla skulle blifvit e n stjärna i Terpsichores rike.
H e n n e s ungdom och fägring fäste strax u p p m ä r k s a m h e t e n v i d h e n n e, och h e n n e s a n l a g för d e n luftiga k o n s t e n i n g å f v o g a m l e Selinder, s o m då var k u n g l.
t e a t e r n s b a l e t t m ä s t a r e, de största förhoppningar.
H o n fick också, ehuru blott e l e v s e d a n kort tid, u p p t r ä d a i första l e d e t af corps de ballet v i d de tillfällen, d å d e t g ä l l d e a t t m e d u n g d o m och b e h a g fylla d e n b a k g r u n d; m o t h v i l k e n alla tiders b a l l e t t d r o t t n i n g, d e n strå- lande Taglioni, lyste.
M e n g u b b e n Selinder, s o m fick se så m å n g a af s i n a b ä s t a elever ö f v e r g i f v a Terp- sichore för Thalia, m i s t e o c k s å i n o m kort T h e r é s e Öberg.
K a p t e n L i n d e b e r g h a d e l y c k a t s få till s t å n d sin » N y a T e a t e r », d e n n u v a r a n d e D r a m a t i s k a t e a t e r n öfver h v a r s s c e n h a n s bild ä n n u hänger, m e n k n a p p a s t h a n s e n t u - s i a s t i s k a a n d a ä n n u sväfvar.
D e t v a r 1 8 4 2 k a p t e n L i n d e b e r g in- v i g d e s i n n y a teater, o c h d e n u n g a T h e r é s e Öberg erhöll e n g a g e m e n t s a m m a år.
Hon d e b u t e r a d e d ä r s t ä d e s d e n 1 3 februari 1 8 4 2 ^ Fotogénhöket .PRIMUS » Ö f v e r 15,000 sålda p å ett år.
L i k a a n v ä n d b a r t vinter som sommar.
B r i n n e r u t a n v e k e.
Os-, s o t - o c h r ö k f r i t t.
i e n liten e n a k t s p j e s af D u m a s k a l l a d » A n k a n s m a n » o c h gjorde g e n a s t l y c k a.
H o n s t a n n a d e dock ej l ä n g e v i d d e n n a scen.
E n af de m a n l i g a k a m r a t e r n a v i d L i n d e b e r g s trupp, L.
E. Elfforss, b i l d a d e e t t e g e t s ä l l s k a p för l a n d s o r t e n, o c h v i d d e t t a erhöll T h e r é s e Ö b e r g e n g a g e m e n t r e d a n 1845.
N u började ett n y t t o c h allvarligare s k e d e i h e n n e s lif både s o m k v i n n a o c h - k o n s t - närinna.
Snart g e n o m ä k t e n s k a p förenad m e d direktör Elfforss tillföll h e n n e att upp- bära de m e s t b e t y d a n d e rollerna i s ä l l s k a p e t s repertoar o c h att senare u n d e r m a n n e n s s j u k l i g h e t ä f v e n ö f v e r t a g a e n stor del af truppens ledning och ekonomi.
B å d e s o m u t ö f v a n d e konstnärinna, s o m teaterledare och s o m e n s k i l d person har fru Elfforss varit lika f r a m s t å e n d e och vun- n i t allas a k t n i n g och t i l l g i f v e n h e t.
S o m teaterledare — e t t af de icke allra l ä t t a s t e y r k e n i v ä r l d e n — var h o n e t t mönster.
I n t e t sällskap var så a k t a d t och a n s e d t s o m h e n n e s — i alla a f s e e n d e n.
D e t var p å s i n t i d e n l i t e n m ö n s t e r t r u p p i landsorten.
O c k s å förde » g u m m a n Elf- forss » spiran m e d kraft, fast på s a m m a gång mildt.
D e t lär stå i e n g a m m a l proklamation till h ä r e n af salig Karl d e n tolfte att » fän- riken skall vara e n l å n g d r u m m e l, s o m i nöd- fall k a n slå p å t r u m m a, l ö j t n a n t e n skall M e n h o n var v ä r f v e t v u x e n, o c h m y c k e t vara e n s- - e, m e n k a p t e n e n s o m e n far g e n o m h e n n e förvärfvade d e t Elfforsska för sitt k o m p a n i.
» s ä l l s k a p e t d e t h ö g t a n s e d d a n a m n, s o m aldrig V i d d e n Elfforsska t r u p p e n f a n n s d e t för lämnade detsamma.
e t t f e m t o n t a l år tillbaka e n u n g fänrik, » som A r 1 8 6 9 afled direktör Elfforss, o c h ä n k a n i nödfall k u n d e skrifva roler eller öfver- sätta pjäser, » där f a n n s ock e n löjtnantp öfvertog n u e n s a m l e d n i n g e n af sällskapet, s o m h o n, m e d e t t kort af brott 1 8 8 2, bibe- m e n framförallt var k a p t e n e n s o m e n mor höll ä n d a till, år 1 8 8 9, då h o n öfvergick för sin trupp.
till A u g.
L i n d b e r g s s t å e n d e t e a t e r i Göte- S t r ä n g o c h barsk v i d första anblicken, borg.
aldrig att leka m e d, när d e t gällde arbete P å d e n n a s c e n u p p t r ä d d e h o n o c k s å för * o c h ansvar, voro där likväl v ä r m e i hjärtat och v ä n l i g h e t i s i n n e t m o t alla.
s i s t a g å n g e n d e n 27 febr.
1 8 9 2 — femtio- f e m år efter h e n n e s första s t e g på tiljan, Till d e n Elfforsska t r u p p e n sökte sig ock s o m h o n n u, m ä t t p å b å d e arbete o c h fram- d e n t i d e n gärna de u n g a konstadepter, s o m g å n g a r, för alltid l ä m n a t för att h v i l a u t i trodde sig i sitt hjärta ha e n g n i s t a af k o n s t e n s s k ö t e t af sin sons, v å g m ä s t a r e n s E. Elfforss h e l i g a eld.
D e t var h o s T h e r é s e Elfforss familj.
A u g.
L i n d b e r g t o g s i n a första s t e g på d e n bana, där h a n s e d a n skördat s å vackra f r a m g å n g a r, och m å n g a, m å n g a af d e m, s o m * n u äro f r a m s t å e n d e i n o m vår o c h F i n l a n d s D e t är e t t oerhördt rikt galleri af m ä n - teatervärld, ha i g o d t m i n n e d e n allvarliga n i s k o f r a m s t ä l l n i n g a r, s o m fru Elfforss s k a p a t s k o l a n h o s g u m m a n Elfforss.
M å n g a t a c k a u n d e r d e n n a l å n g a t e a t e r b a n a, ett galleri h e n n e ock i sitt stilla s i n n e för h e n n e s af rikt s k i f t a n d e bilder i n o m d r a m a t s, d e n ärliga o c h m o d i g a kritik, s o m alltid s j ö n g S v e d det i början, gjorde d e t dock fina k a r a k t ä r s k o m e d i e n s, de historiska skåde- ut.
s p e l e n s, de m o d e r n a p r o b l e m p j ä s e r n a s o c h g o d t, och få äro de icke, s o m h o n på det l u s t s p e l e n s ram.
D e g a m l a t e a t e r v ä n n e r n a s ä t t e t l y c k a d e s v ä n d a åt andra banor.
skola ä n n u m i n n a s h e n n e s J o l a n t a, E s m e - D e t är en af d e s s a senare, s o m n u v i d ralda o c h h e n n e s A m a l i a i » Trettio år af g u m m a n Elfforss s j u t t i o n d e år v e l a t ge e n e n spelares l e f n a d ».
D e h a f v a heller i c k e l i t e n b l o m m a till f ö d e l s e d a g s f e s t e n.
glömt hennes tjusande Adrienne Lecouvreur, A u g.
B l a n c h e, h v a r s d ö d s d a g vi firade h e n n e s stolta P o m p a d o u r, A d é l e Miiller i n y s s, p å s a m m a g å n g s o m T h e r é s e Elfforss » D e n farliga t a n t e n, » Gabrielle i » S m ä d e - f ö d e l s e d a g, skref e n g å n g e n l i t e n skiss skrifvåren » o c h h e n n e s m a r k i s i n n a i » Mar- m e d titel » T a l a n g och hjärta ».
D e n lilla kisinnans ungdomsminnen ».
s k i s s e n handlar j u s t o m T h e r é s e Öberg, då D e, s o m s e t t h e n n e i d e s s a roller, tala ä n d e n lofvande d a n s ö s e n.
ä n n u m e d v ä r m e o m d e t spirituella i h e n n e s T a l a n g o c h hjärta — d e t säger allt.
D e t f r a m s t ä l l n i n g, d e n f u l l ä n d a d e finheten i är h v a d h o n äger i h ö g grad och som detaljarbetet o c h d e n s p ä n s t i g a liflighet, s o m gjort — d e t senare ej m i n d r e än det förra p r ä g l a d e allt h v a d h o n gjorde.
— h e n n e s lif ljust och l y c k l i g t!
Gustaf Gul / berg.
Och rollerna från e t t senare s k e d e!
H u r lifligt s t å i c k e ä n för m i t t m i n n e h e n n e s p r ä k t i g a Margareta L e j o n h u f v u d i » K u n g Märta », h e n n e s Celeste i » Från A m e r i k a », h e n n e s rikt h u m o r i s t i s k a » Mutter p å t u p p e n » N ä r j a g n a l k a s d i m m a n på a f s t å n d, före- i » F r e d m a n o c h U l l a V i n b l a d », h e n n e s faller d e n n ä s t a n så o g e n o m t r ä n g l i g, s o m » Ä n k a n Sillery », och k a n s k e framförallt o m d e n m å s t e u t e s t ä n g a hvarje solstråle h e n n e s friska, hurtiga, p å kornet t a g n a L o n a o c h fullkomligt i n n e s l u t a m i g i mörker.
Hessel i » Samfundets stötter ».
M e n när j a g k o m m e r in i d e n, finner j a g, A l l t h v a d h o n rörde v i d fick u n d e r hen- till m i n a n g e n ä m a öfverraskning, att j a g n e s h ä n d e r lif.
H o n h a d e g n i s t a n, o c h ä n d a m i s s t a g i t m i g, o c h att d i m m a n var m y c k e t S å är äfven för- in i s l u t e t af sin l å n g a t e a t e r b a n a f ö r m å d d e lättare, än d e n s y n t e s.
h o n att g e eld o c h lif, saft o c h m u s t åt h å l l a n d e t m e d l i d a n d e n a här i v ä r l d e n; de äro i v e r k l i g h e t e n icke så förskräckliga att s i n a framställningar.
g e n o m t r ä n g a s o m e n ä n g s l i g fantasi in- billat s i g.
Hervey.
* Fotogénktiket » PRIMUS » os B.
A.
H j o r t h &amp; C:0, 6 Klara Norra Kyrkogata 6.
Ytterst bränslebesparande.
Fotogenen brinner i gasform.
Explosion omöjlig.
Lätt att sköta.
Ingenifotogénutsvettnlng.
IDUN 1893 387 blund under själfva predikan, och hans granne vågar knappast röra sig för att låta pilten samla krafter till de sista psalmerna.
N o g är O l l e lika god som så mången ann ', som ' tan3 - lutnet, » o m aj?
tw) en atu » a », sofver från början till kungörelserna.
uanDti,noj » mannen » » inne o ^ t a t j.
u - Se, där uppe på soldatläktaren sitter gamla farfar.
H a n har nog haft drygt under veckans » a » lopp, ty de gamla äro allt bra, så länge » dom a |?
Sen 3oj ?t, » o m | a a i a t o » o t an3a » orkar dona lite smått. » Gamlingen sitter så slö och hopsjunken, men sonsonen, som hela • t o A o t j nuiffia » SEat) pu / tpufc tanDa ».
tiden fått l o f att stå bredvid, har oafvändt tittat på prästen, om för att följa hans ord eller hans rörelser, veta vi icke.
N u klifver £Eå uiiffiani.4ti cjptunS, Dafc lauati ^Eutit gossen sakta upp på gubbens knä, så att denne ryckes ur dvalan och hör till fullo: ocfi, ^a » t » tefnaD nu, t cjCoD » i j cjfj-utit, » Kommen till mig I alle, som arbeten och ocrl Sä * ä n i Sj-upet A-anéde » j-uSet, ären betungade. » Spögubben, som fordom väckte de i kyrkan slumrande, har nedlagt tanfian o^ta fiä » ta Stu^uan fij-uSet.
sin härskarestaf, men där finns n o g mången liten spögubbe ändå, som omedveten har sin kärleksuppgift i G u d s h u s.
2) iilten » to » ofc » om aj; Hä / tfefl Doj ?ta, H v i l k e n tilltalande grupp där borta v i d pelaren!
E n mor med sin minsta i skötet och ut tutnet » pita oclt » å o^ta; en något äldre bredvid, som, pekande med Si&amp;ten » 3tuj; i) ot, » å » om It^ättfiCoD töDa fingret i psalmboken, följer sången och bjuder oj ?ta — o^ta » t på owtflanefc cj.töDa.
till att stämma in.
Mor hade n o g ej fått gå till kyrkan i dag, om hon ej vant sig att fri- modigt taga småttingarne med.
K a n s k e hon helt enkelt tänker: » D e äro skrifna i kyrk- boken, de äro döpta däruppe vid altaret, de hafva j u hemortsrätt i denna boning. » Också lär j u stiftets biskop själf en gång hafva yttrat: » Med de små få vi ock mödrarna till kyrkan. » A t t så är fallet, fick j a g en gång på när- mare håll erfara, på samma gång j a g erhöll » N o g h i t t a r j a g till k y r k a n, en liten tillrättavisning.
s å visst s o m j a g det tror, &lt;3fta.
(; Små församlingsmedlemmar.
f ö r s ä k r a d e s i n s y s t e r e n liten t v i l l i n g b r o r.
» L å n g är kyrkvägen för så mången.
I otta är man uppe, ty det är så mycket att ställa med, och iklädningen af helgdagsskruden för hela familjen tager ej ringa t i d.
D ä r kunna härska en oro och en brådska i dalstugan på söndagsmorgonen, hvarom den ej har en fore- ställning, som ännu i mjuka bädden hör kyrk- klockornas första b u d.
finns, och huru många forsamlingar, där ännu endast sällan en barngudstjänst hålles!
Som flerårig hjälpreda vid ordnad barn- gudstjänst i en nordtysk stad hade j a g till- fälle att s e, huru ifriga barnen kommo till kyrkan.
H ä r var » Gruppensystem » rådande i motsats till » Einzelnsystem », hvilket mera begagnas i E n g l a n d, hvarifrån barngudstjän- sterna hafva sitt ursprung.
Flere unga flickor voro kyrkoherden behjälpliga med barnen, som, fördelade i grupper, förbereddes i dagens evan- gelium, innan prästen samlade dem omkring sig till frågor och svar.
V i kalla dessa flickor för hjälpredor, då namnen lärarinna och sön- dagsskola ej fingo användas, för att barnen måtte känna något alldeles otvunget i sin gudstjänst.
Man har j u hört personer hela lifvet ige- nom känna leda vid allmänna gudstjänster, emedan de som barn tvungits öfvervara långa predikningar.
M e n vi känna också hem, där största belöningen för ett godt uppförande under veckans lopp är att få följa med till kyrkan.
N o g af, en hjälpreda fick alltid l o f att ti- digt infinna sig för att hålla ordning med den lilla flock, som vanligtvis samlade sig for stängda portar långt före den utsatta tiden.
Tåligt väntades, till dess kyrkvaktaren brum- mande l ä t se sig för att öppna.
Aldrig låt- sades han höra utkikspostens glada rop: » N u kommer han, n u kommer han med stora nyc- keln! » M e n — det finns n o g mången, som det är gifvet att öppna med stora nycklar för ljuflig glädje, utan att gifvaren eller tagaren förstå hvarandra eller hafva gemensam glädje däraf.
Barngudstjänsten började kl. nio på mor- gonen, högmässan k l.
tio.
H u r u ofta hände det ej då, att m a n s å g ett litet bekant anlete från morgonstunden titta fram med nyfiken och belåten min.
K a n s k e barnet bläddrade i psalmboken, räknade fönsterrutorna, och ögo- nen voro på upptäcktsresa än här än där — V i hade gått långt, min vän och j a g, och men hvad gjorde det?
Sedan fick jag veta, kommo en lördagskväll sent omsider i ett att den lilla tyckte, det v a r så roligt att hyggligt kvarter, räknande p å att riktigt få stanna kvar.
Ä r det ej redan mycket och skönt tillika hvila ut för att i lagom tid hinna fram till att tycka det är roligt att dröja i Herrens gudstjänsten.
M e n lägret var något ovanligt, sömnen uteblef länge, och klockan fyra på boning?
morgonen voro lif och rörelse i stugan.
U p p A t t Herrans kraft fullkomnas i svaghet, måste j a g för att iakttaga, hvad som försig- att den är stor i menlösa barnasjälar, har nog V i hafva öfvervarit gudstjänsten i en af gick därnere hos vårt rörliga värdfolk.
Man- så mången moder erfarit, fast det varit som öfre Dalarnes kyrkor och medtagit månget ' nen och hustrun stodo redo att g å till kyrkan, en gåta, den ingen löser, som en kraft ver- kande på djupet, en kraft som buren på ängla- ljufligt minne därifrån.
K u n d e jag endast och midt på bordet satt deras tvååriga kulla, föra pensel och palett för att på duken fästa lugnt underkastande sig mors sträfvan att få vingar någon gång besöker människors boning de många små täcka interiörerna som här lillan fin.
P å min fråga, om det ej skulle och flyende lämnar efter sig ett mäktigt ma- blifva drygt för barnet den långa vägen, fick nande: mött mitt ö g a!
Excelsior!
Porten öppnas och fjorton par små fötter j a g moderns motfråga: » Vill hon då, att j a g Christel.
k o m m a: klipp klapp tripp trapp öfver kyrk- skall bli ' hemma också ?. » D e t händer nog stundom under gudstjänsten, golfvet till den bestämda bänken.
D e t är barnhemsbarnen i söndagsskrud.
N u hafva att d e allra minsta gifva sin missbelåtenhet de skaffat sig upp på sätet, flickorna dragit luft i kvidande klagoljud, men det tycks vara Vi litet på förklädet, och så handen för ögonen, en helt naturlig sak för församlingen.
hufvudet sänkt till sakta bön.
D e se så frågade en gång själasörjaren efter ett dylikt för nöjda ut här, så hemmastadda titta de på tillfälle, om det ej var störande under hans predikan att höra de små oroliga församlings- de många främlingar, som under sommaren passa på att se den högtidsklädda allmogen, medlemraarne.
» Nej, icke dessa små, som lätt oftast uppgående till några tusenden.
J a, aflägsnas, o m de skrika, värre^är det med Idun har, som kändt torde vara, gjort barnaögat tycks mig fråga: » kommer ni som många, som längesedan trampat ut barnskorna, till en af sina uppgifter att bland sin stora vi för att höra något om Jesus och för att de vilja ofta icke hålla sig stilla. » publik inom de skandinaviska ländernas bil- känna de små » nattvardsbarnen », vi veta, huru de hittade samma v ä g som mor och far.
V i känna ock med dem » sve- dan i små beklämda bröst », då de fördes bort från den bild, som tycktes kalla dem till sig med omotetåndlig mildhet och be- skärmande ömhet.
D e t svider ofta i s m å hjärtan, då de ej få vara m e d; men helt naturligt skall det kännas svårast, då d e ej få se u p p till bilden af deras bäste v ä n, så vida de redan lärt känna honom i hemmet, ej få höra om hans stora kärlek till d e små och ej få intaga den rättighet, som tillkom- mer dem i Herrens tempel.
Stor literär pristäfling Iduns romanbibliotek.
sjunga sen? » T y sjunga kunna de a f hjärtans grund.
V i se på dem med fägnad och min- nas: » af barns och spenabarns mun har d u fullkomnat ditt lof. » D e t är trångt på bänken, så att en och annan får sitta litet snedt, men blir han trött, så lutar han sig mot den, som sitter bättre.
L i l l e Olle tar sig alltid en kort.
Wi I t t t tl 1 Cf lllll / IQflH IILL^WJ I!
I I K M T I I I I.
I vår kära Idun läste vi för en tid sedan: » Önska föräldrarne, att barnens religiösa sinne skall näras ännu mera än genom skolan och andakten i hemmet, kunna de låta sina s m å deltaga i så kallade barngudstjänster. » Men huru många hem, där ingen andaktsstund K ö p frän Georg - &gt; &gt; &gt; {r 1 5 1 6 1 7 1 0 dade klasser väcka intresse för och sprida värdefull originalliteratur.
F ö r detta ända- mål har tidskriften alltid låtit sig angeläget vara att inleda förbindelser med framstående manliga och kvinnliga författare, och våra af- slutade årgångar prydas ock a f ett stort mång- tal af de bästa literära namn.
F ö r att yt- terligare öppna tillfällen till värdefulla för- Haltstedt, D r o t t n i n g g a t a n ö 2: Guld-Damflckur fr. 25, 3 0, 3 5 o. 4 0 k r.
st., Silfver-Damfickur °- -!
Gossur af nickel fr. 1 0 k r „ af silfver 1 5 k r.
F ö r u r e n s g o d h e t 2 0 garanteras.
k r Prima I l r k P l l i o r fr. 1.
1 RO.
2 o. a V ».
«t V H i r ^ i i r fr. i n Vr «t * * " • • - ' » • — - « » K l "
IDUN 388 värf i denna väg ha vi tid emellan a n - ordnat skönliterära pristäfliugar, hvilka med intresse omfattats inom skriftställarkretsar, och ur hvilka som resultat framgått flere ge- digna verk.
V i tillåta oss exempelvis erinra om den som ett framstående arbete allmänt erkända berättelsecykeln » Gösta Berlings saga » af S e l m a Lagerlöf, hvilken först framträdde som pristagande i en af Iduns literära täf- lingar.
Sedan I d u n från och med detta års början upprättat ett romanbibliotek, som med ett sextonsidigt tryckark hvarje vecka med- följer till densammas samtliga abonnenter, ha tillfällena att framlägga äfven jämförelsevis omfattande skönliterära verk därigenom ut- vidgats.
V i ha därför ock beslutit att i en större skala än tillförene anordna en literär täflan och inbjuda härmed skönliterära skrift- ställare och skriftställarinnor att deltaga i densamma under följande bestämmelser: F ö r en originalroman på svenska språ- ket, med ett ämne och af eu halt, som göra den tilltalande för en bildad och vid- sträckt publik, samt till ett omfång af un- gefär trehundra sidor vanlig bokoktav, be- tala vi som pris och honorar tvåtusen kronor.
Härför förbehålla vi oss endast rätt att i första hand ofFentligga arbetet i I d u n s romanbibliotek.
U t o m det kontanta arvodet öfverlämna vi åt författaren en bokupplaga på fem- hundra exemplar i vårdad utstyrsel, öfver hvilken han äger att efter godtfinnande förfoga.
För de insända arbetenas bedömande till- sättes en jury, bestående af fyra härtill lämpliga personer med hvar sin röst, och i hvilken jury Iduns redaktion äfven äger en, den femte rösten.
Juryns samman- sättning kommer snarast möjligt att offent- liggöras.
Samtliga täflande arbeten skola anonymt vara i D g å n g n a till Iduns redaktion, Stock- holm, före den 1 september 1 8 9 4 samt åt- följas af en försegl; d namnsedel, hvars konvolut förses med ett motto, hvilket äf- ven bör återfinnas å manuskriptet.
D e n n a namnsedel brytes endast för det arbete, som prisbelönas.
S k u l l e prisnämnden anse, att ingen af de insända täflingsakrifterna besitter sådana egenskaper, att densamma bör tillerkännas det utfästa priset, förbehåller redaktionen sig rätt att i samråd med den öfriga pris- nämnden öfver detsamma förfoga.
Stock- holm i december 1 8 9 3.
För redaktionen af Idun Frithiof Hellberg.
" Hon var för oss en gåta ".
Tant Margaretas berättelse, u p p t e c k n a d af Fanny Chrysander.
x j e t var alltid trefligt att komma in t i l l Qtf- tant Margareta, icke allenast för det hon _ var den vänligaste, raraste tant, man kunde träffa på, och som bjöd på det för- träffligaste kaffe med dito hembakt bröd till, utan äfven emedan hon merendels hade något intressant att förtälja från sin egen ungdom, a n t i D g e n något som hon själf upplefvat eller någon episod ur en annans lif, oftast glad, men äfven sorglig och vemodig ibland.
E n fredagsafton satt jag med mitt arbete i hennes lilla varma, blomsterdoftande förmak.
Kaffebrickan var nyss uttagen, och tant Mar- gareta tog ur stickkorgen sitt arbete — en ruta till ett täcke — sägande därunder: » Om I d u n nu vore kommen, skulle j a g be dig läsa den högt för mig, men nu få vi prata så länge. » » D e t skall j a g be tant göra ensam, » in- föll jag.
» Berätta historien om den där un- derliga flickan bland tants ungdomsbekanta, som tant nämnde en gång, så — — » » F å vi måhända läsa den i Idun sedan, menar du, » ifyllde tant småleende.
» Så är tant snäll, var min mening. » » N å, ja, » — tant Margareta nickade.
— » Det var således Mimmi Steffens historia du ville höra.
— J a, det var verkligen en un- derlig flicka; — kallare, otillgängligare och stelare sådan har jag aldrig sett.
Långt ifrån ful var hon, ty hon hade en skär och hvit hy, välbildad näsa, bred panna samt blågröna, ibland riktigt vackra ögon, men hennes eldgaffellika hållning, kantiga och af- mätta fasoner samt högdragna och ovänliga sätt gjorde henne allt utom tilldragande.
A l - drig såg man henne inbegripen i något längre samtal med en ungherre.
U p p l ä t hon någon gång sina läppar, då hon af en sådan blef tilltalad, var det antingen till ett kort, af- spisande » ja » eller » nej » eller, om han för- sökte sig på någon liten artighet, till ett spetsigt, sarkastiskt svar, åtföljdt af en lik- nande blick, som genast hade till följd, att den djärfve kavaljeren retirerade till något tacksammare fält för sin verksamhet.
N å g o n intimare vän bland sitt eget kön tycktes hon heller icke hafva; aldrig sågs hon åtminstone närma sig någon särskildt med förtroende, och ingen af de unga flickorna var heller böjd att göra Mimmi till sin för- trogna i hjärtats små angelägenheter, lika litet som någon kom sig för att gifva henne en smekning, hvilket annars var så vanligt de vänliga flickorna emellan.
H a d e så skett, skulle nog Mimmi stel och kall som en stenbild mottagit den eller ock — gapskrattat — och ingendera delen var man just hågad att utsätta sig för.
Och dock var hon den, hvars sällskap an- sågs oundgängligt, då det var fråga om en liten kaffebjudning eller en utflykt i det gröna » oss flickor emellan ».
V i d sådana tillfällen kunde hon vara riktigt munter ooh glad.
D e lustigaste ord och infall strödde hon då omkring, bitande nog ibland kanhända — men, Mimmi kände man ju till och tog där- för ej åt sig så hårdt.
S m å humoristiska drag och historier ur folklifvet visste hon ock att på ett roligt och naturtroget sätt samt på folket eget språk förtälja, hvarvid hon mången g å n g kunde få sina åhörarinnor att ligga och vrida sig i skratt, utan att ens ett leende syntes på hen- nes egna bleka, tunna läppar.
D e t var blott i de grönaktiga, något djupt liggande ögo- nen, som löjet spelade.
P å utflykterna i skog och hagar var Mimmi alltid den, som utvisade de vackraste plat- serna, ty hvarje vrå i dem var henne lie- kant.
Och om då någon uttryckte sin förundran där- öfver.
» Ack » — då hade hon varit där många gånger förr, hade tillbringat mången dag, mången afton, än i den hagen, än i den löf- dungen eller under de höga furorna, på den mjuka mossan i den eller den delen af skogen.
1893 » E n s a m!
— N e j!
» — Tegnér eller Ru- neberg, Valter Scott, Dickens, Shakespeare eller någon annan god författare hade utgjort hen- hes sällskap, — eller ock hade hon legat och drömt — vaken.
Molnen, som i under- liga former så högtidligt tågat uppe i den blå rymden, och furorna, hvilka susat öfver hennes hufvud, hade haft så mycket att för- tälja henne.
— H o n hade visst inte varit ensam!
H v a d hon drömt — hvad molnen och fu- rorna förtäljt — det fick ingen veta.
H o n var för oss en gåta.
K u n d e hon då verkligen ha tankar, dröm- mar och känslor som andra unga flickor, denna stela, kalla Mimmi?
så frågade vi oss.
A f en tillfällighet fick j a g en gång till någon del svar på denna fråga.
Komministern i församlingen hade trenne söner, alla studenter, hvilka, då de ej kon- ditionerade, tillbringade ferierna i hemmet; Alfred, den andre i ordningen, läste på gra- den och läste med otrolig flit och många försakelser, ty högst ringa hjälp till stu- dierna fingo sönerna från hemmet: kommi- nisterlönen var för liten.
H a n var en in- nerligt god, allvarlig ung man, hvars något slutna, men dock milda och hjärtliga väsen ingaf vänskap och förtroende.
D e t var som om a l l a de unga flickorna i honom sett en afhållen, värderad broder, oeh såsom sådan uppträdde han alltid gent emot dem.
Många gånger sågs han på samma broderliga, vänliga sätt äfven närma sig Mimmi Steffens, men det var som om Mimmi inför denna vänlig- het frusit till i s; mindre än någon annan kunde Alfred aflocka henne ett ord eller en blick.
E n vårtermin spordes det till allas vår be- dröfvelse, att Alfred l å g på stadens sjukhus, farligt insjuknad i lunginflammation.
Mimmi var under tiden några dagar inne i staden, och då hon kom hem, trodde enhvar, att hon visste något rörande den sjukes tillstånd, samt frågade henne därom, men otillgängli- gare än vanligt gaf hon endast afspisande, ovänliga svar.
H o n hade inte kommit ihåg Alfred — hon visste ingenting om honom — han hade j u föräldrar och syskon, till dem kunde man ju vända sig med sina frågor.
Alfreds sjukdom förvärrades emellertid mer och mer, och i början af sommaren föll den unge mannen ett offer för denasmma.
Stora voro sorgen och bedröfvelsen bland hans anhöriga och alla hans många vänner — hvar och en uttryckte på något sätt sin saknad öfver den käre bortgångne, hvar och en hade något att säga om hans ädla, flärd- fria karaktär, hans af innerlig gudsfruktan och plikttrognaste allvar utmärkta lefnad.
Endast Mimmi Steffens teg, hon hade ej ett saknadens ord om den, som varit hennes barndoms lek- och läskamrat.
Begrafningsdagen kom.
Flere af Alfreds nationskamrater voro inbjudna att följa hans stoft till grafven, så ock församlingens ung- dom.
Sedan begrafningsakten försiggått och en dubbel kvartett sjungit: » Jag går mot himlen hvar jag går, om Jesum blott jag följer », gingo de församlade sorgklädda flickorna fram till grafven, i hvars djup de med fulla händer och hjärtan strödde blommor, fuktade af deras varma tårar.
Mimmi var den enda.
som stod ven utan blommor och utan tårar.
v i d graf- (Slut i nästa n:r.)
» H a r då Mimmi varit ensam där? » G. BJTJRSTRÖM, 3F- 61 D r o t t n i n g g a t a n, S T O C K H O L M.
L a m p o r, B o s ä t t n i n g s a r t i k l a r, N y s i l f v e r, G a l a n t e r i v a r o r.
Aflären etablerad 1 8 6 5.
K a n erbjuda de solidaste artiklar i rikt urval i nya och m o d e r n a m ö n s t e r och till billigaste pris.
IDUN 1893 / julklappsbryderiet.
Med nästa veckas n:r af Idun komma att följa prydliga presentkort på Idun, / duns modetidning och ungdomstidningen Kamraten för år 1894.
I dessa dagar, då helt visst alla våra läsarinnor äro mer eller mindre upptagna af tankar på att genom någon liten gåfva glädja sin omgifning, hoppas vi, att dessa små kort skola komma väl till pass.
Helt visst har hvar och en af eder ännu någon kvinnlig bekant, som icke äger Idun, men skulle sätta värde på att hafva densamma — ifyll då detta pre- sentkort med hennes namn och lägg det i hennes julklappskorg.
— Eder gåfva skall säkerligen bli välkommen för stun- den, liksom den har den förmånen att göra sig angenämt påmind under hela det kommande året.
Samtidigt måste ni naturligtvis verkställa prenu- meration å eder postanstalt i den af- sedda personens namn.
Ej mindre välkommen torde / duns Mo- detidning — som nästa år blir ännu myc- ket prydligare och rikhaltigare än i år — varda som julklapp åt någon bland edra vänner.
Och vill ni glädja de unga, helt visst kan ni ej finna ett bättre sätt än genom ett presentkort på Kamraten, som redan bland ungdomen vunnit så varma sym- patier.
Äfven för Iduns Modetidning och Kamraten gäller naturligtvis, att postprenumeration måste verkställas sam- tidigt med julklappskortets afsändande.
På detta sått vill helt visst gärna Iduns julklappsbasar.
S p e t s h å l l a r e.
F ö r a t t u n d e r a r b e t e t s k y d d a vir- kade spetsar och mellanspetsar upprullas de på ett s i d e n b a n d m e l l a n e t t p a r s m å s t j ä r n o r af p a p p eller t r ä s a m t ö f v e r k n y t a s m e d b a n d e t.
Broderiet till y t t e r s i d o r n a s y s m e d s i l k e p å h v i t t l i n n e o c h s y s s e d a n m e d e n a n n a n o b r o d e r a d s t j ä n a öfver pappstjärnan.
Nini.
P a r a p l y v ä s k a.
Till a r b e t e t e r f o r d r a s e n d u b b e l 85 cm.
lång s a m t upptill 4 4 o c h nedtill 25 c m.
b r e d r e m s a, h v a r p å e n 6 8 c m.
s t o r k v a d r a t af tyget fastsys nedtill i 4 lika b r e d a motveck, hvilka t i l l s t i c k a s i h e l a s i n l ä n g d o c h v i d g a sig u p p å t.
V ä s k a n p r y d e s m e d b r o d e r i i g r a n n a färger s a m t k a n t a s med ylleband.
Väskan kan upphängas i g a r d e r o b e n eller i k l ä d s k å p e t s d ö r r.
Nini.
Billig divanmatta, Man tar gamla klädes- och f l a n e l l s l a p p a r, h e l s t i flere färger, o c h k l i p p e r d ä r a f m å n g a o l i k a slags figurer t. e x.
s t i l i s e r a d e b l a d, s n ä c k o r i flere s t o r l e k a r, h a l f m å n a r, s m å r u n d a l a p p a r af e n t v å k r o n a s s t o r l e k, s t j ä r n o r o c h h v a d annat m a n k a n hitta på, languetterar dessa m e d g a r n i o l i k a färger o c h p r y d e r d e m m e d s m å b l o m k v i s t a r, k r å k s p a r k, r ä n d e r r u n d t o m k r i n g el- ler ett o c h a n n a t l ä t t a r e o r n a m e n t.
D e s s a a p p l i - c e r a s p å e n b o t t e n af filt, i h v i l k e n färg m a n b e - h a g a r o c h af d e n s t o r l e k m a t t a n s k a l l h a f v a.
B ä s t ä r a t t s ä t t a n å g r a s t o r a figurer p å m i d t e n o c h i hörnen.
Rundtomkring bör m a n hafva en bård af e n f ä r g a d t k l ä d e o c h h v a r s i n r e k a n t ä r k l i p p t i stora uddar, hvilka languetteras med garn n ä r a öfverensstämmande med bottnen.
P å kortsidorna s ä t t e s e n f r a n s o c h r u n d t o m k r i n g e n tjock s n o d d.
S o m i n g a färger ä r o p å f ö r h a n d b e s t ä m d a, k a n m a n härtill a n v ä n d a alla möjliga garnrester, hvar- i g e n o m k o s t n a d e n för m a t t a n b l i r g a n s k a r i n g a.
A r b e t e t ä r ej s y n n e r l i g e n s t o r t, m e n u t s e e n d e t mycket frappant, såvida lapparne och färgerna ordnas med smak.
Linus O. T T w " - mn-é- d i r l Vk^&gt; " W n W V l JU.
C l C l utgifven af Mathilda Langlet.
389 hvar och en af våra läsarinnnor på samma gång till ett moderat pris göra någon af sina kära en julglädje och skaffa sin egen tidning en ny prenumerant.
Ju vidare kretsar, som samlas kring våra tidnings- förelag, dess rikare kan utbytet blifva af det andliga umgänge, de vilja för- medla mellan svenska hem.
ansikten skola och ökad fullkomligt aptit hos belöna bordssällskapet matmodern det Hos många fruar är sinnet för kökets poesi medfödt, medan det helt oeh hållet tycks sak- nas andra.
hos V i skola söka pigga upp de fantasi i denna riktning, i det vi sistnämndas kom.ma dem till hjälp med några vinkar.
Hufvudvikten i serveringskonsten ligger garneringen och prydandet af faten.
om steken lägges i första ligt skurna ste sidan rummet vikt på ett styckena ordnas med den uppåt och benen vackra- nedåt p å alltid midten af ett djupt fat och omges med en krans jet finnes det är hvardagliga och att med och bruka denna ett för hvilka inre behof att omgifva ett visst angenämt emellertid idealiskt riktning till fru sin den mycket uteslutande Ytterst sträfvan rikta sin utan äfven i styfmoderligt Och likväl alltid draga försorg om en med allra störta omsorg under höjer värde, det en smaken, om tillagade prydlig uppläggning man vi kunna gifva oss materiella.
om, icke Och blott upptor- ex. där det är familjefa- att.
skära prydligt för — man iDsticker silfverspjut, en liten bukett fästes.
blomma med i hvars på i på steken.
åter Om skall som för den utan Belåtna Gungstolsdyna.
D e s o m v i l j a h a f v a e n billig och lätt förfärdigad g u n g s t o l s d y n a, tillrådas att a t t skaffa s i g e n b i t v a c k e r b l o m m i g k a r t u n eller c r e t o n af u n g e f ä r 2 0 c m.
b r e d d o c h d e n l ä n g d d y n a n skall hafva s a m t p å h v a r d e r a sidan sy e n r e m s a af m o s s g r ö n t e l l e r r ö d b r u n t m ö b e l t y g.
D e t t a v a d d e r a s s å s o m i v a n l i g a fall, m e n p å s i - d o r n a l ä g g e r m a n litet m e r a v a d d ä n i m i d t e n, h v a r i g e n o m u t s e e n d e t af s k a r f n i n g u n d v i k e s.
Ner- till s ä t t e s f r a n s i p a s s a n d e f ä r g e r.
Linus D.
A r b e t s v ä s k a.
M a t e r i e l: e n f y r k a n t i g b r o k i g si- denhalsduk och några mynt, sådana som använ- d a s till m a s k e r a d k o s t y m e r.
H a l s d u k e n s t v å mot- s a t t a s i d o r s a m m a n s y s till e n t r e d j e d e l från h v a r - dera ä n d a n, s e d a n lägges d e n så, att s ö m m e n kommer på midten, den ena tvärändan hopsys och den a n d r a h o p r y n k a s på s a m m a sätt s o m på långa virkade börsar, och liksom p å dessa h a r m a n h ä r t v ä n n e m e l a l l r i n g a r a t t s k j u t a för öppningen.
P å d e n t v ä r a ä n d a n fastsys m e d silke en r a d m y n t och i den h o p r y n k a d e fästes en knippa sådana.
Linus D.
En n y c k e l h å l l a r e.
E n b r ö d k a f v e l s å g a s m i d t i t u p å l ä n g d e n, m e n h a n d t a g e n få ej äfven k l y f v a s.
Handtagen b r o n s e r a s, kafveln öfverklädes m e d plysch.
S m å messingsbakar, omgifna m e d stjär- nor, iskrufvas.
Upphänges medels ett bredt siden- b a n d, s o m fästes i kafvelns h a n d t a g medels ro- setter.
Gredelin.
S l ä k t p o r t r ä t t h å l l a r e.
E t t b r ä d e, ungef.
7 0 c m.
h ö g t o c h 6 0 cm, bredt, öfverklädes m e d plysch.
Stora messingsstift slås in omkring kanten.
Det t o r k a d e b l a d e t af e n P b s e n i x p a l m f ö r g y l l e s, e l l e r o m m a n s å vill får b e h å l l a s i n n a t u r l i g a färg, s a m t f a s t n u b b a s p å n å g o t ledigt s ä t t p å b r ä d a n.
F o t o g r a f i e r n a o r d n a s efter s m a k o c h f a s t g u m m a s p å d e n öfverk l å d d a b r ä d a n, h v a r e f t e r för s y n s skull e n liten sidenrosett f a s t g u m m a s i porträt- tens öfverkant.
2 skrufögglor isättas på baksidan.
Gredelin.
binder omlindar tillsamman med Denna stickes där- en half citron och fästes medels begagnar deli- och persiljeblad till en bukett.
form, detta borde vi bemöda äfven vid servering af hvardagsmaten.
omedelbart krans pickles, af hopfogas stekt murklor, till sin det serveringen eller rostad tryffel ste- ursprungliga man härtill ett större sammanhåller före spjutet den redan sönderskurna silfver- hela, och tages bort.
potatis, som En mixed- etc. kan i detta fall garnera fatets kant.
Oxkött serveras med persilja, hyflade morotsskifvor, rättikspån eller rosor af rädisor.
Till de sistnämnda fasthåller man rädisan i bladen, under det man med en skarp knif från roten b o l s t e r v a r e t o e h e r s ä t t e r d e t m e d e t t lika s t o r t stycke broderad stramaljväfnad, något vackert m ö n s t e r, m e d h e l s t fylld b o t t e n för s t y r k a n s s k u l l, s a m t likaledes ersätter sadelgjordarne med tvänne lika b r e d a p å s t r a m a l j b r o d e r a d e b å r d e r.
S t o l a r n e finnas i S t o c k h o l m att k ö p a dels p å N o r r m a l m s - t o r g, d e l s i h ö r n e t af K u n g s b r o n o c h V a s a g a t a n och ä r o mycket billiga.
Gredelin.
En v a c k e r slummerkudde får m a n, o m m a n för- f ä r d i g a r e n l i t e n s v e n s k flagga af s i d e n o c h sät- t e r till f r a m s i d a s a m t t a r till b a k s i d a n b l å t t s i - d e n i s a m m a färg.
R u n d t o m k r i n g e n s n o d d af blått silke.
Linus D. Tidningshållare- E n b i t k l ä d e, 1 5 c m.
b r e d o c h 60 c m.
l å n g, k l i p p e s i d e n e n a ä n d a n till e n s p e t s och rundtomkring fastsys en 6 cm.
bred remsa af p l y s c h i s a m m a färg s o m k l ä d e t.
Innanför p l y s c h e n s y s e n 3 å 4 r ä n d e r af s i l k e i o l i k a färger o c h öfverst i s p e t s e n e t t m o n o g r a m, ä f v e n d e t af s i l k e i flere f ä r g e r.
Allt d e t t a s p ä n n e s se- d a n öfver e n skifva t u n n p a p p o c h f o r d r a s m e d kalikå.
Linus D. Äggserviett.
T v ä n n e r ö d a flanellslappar, 15 c m.
i fyrkant, s a m m a n s y s på 3 sidor och utpikeras p å d e n fjärde.
Af h v i t p i k é k l i p p e s e n f y r k a n t något större än flanellslapparne och languetteras rundtomkring med rödt brodérgarn.
På midten sys ett vackert m o n o g r a m och en blomkvist.
Den- n a l a p p f ä s t e s s e d a n m e d fyra r ö d a r o s e t t e r p å flanellspåsen.
Linus O. Kam-väska.
Af v a n l i g g u l v a x d u k t i l l k l i p p e s e n l i t e n v ä s k a m e d lock, s å s t o r a t t k a m m e n får l a g o m r u m där.
E n k r å k s p a r k af blått silke s y s rundtorn locket o c h v ä s k a n, och p å locket syr Cecy Lisas n a m n i blått silke.
Locket k n ä p p e s m e d k n a p p o c h t r ä n s, o c h s å h a r C e c y e n lätt- s y d d o c h billig j u l k l a p p f ä r d i g.
Belle-soeur.
Stolar.
S m å fällstolar, s o m vanligtvis säljas linoljefernissade och öfverspända m e d vanligt bol- s t e r v a r s a m t s a d e l g j o r d a r för a t t s a m m a n h å l l a b e - nen, göras förtjusande söta, o m m a n öfver- målar dem m e d svart aspinallsemalj, tager bort O t a x t i d ä r l i g i öfre Saknar man för en tandpetare, som man spjut, våra måltider en till gästabudsbordet, på [" persilja rätt väsentligt viss artistiskt behaglig prägel i stället rent ett t. såsom ögat, sålunda kan för- vandla den enklaste rätt till en lockande katess, och steken ken den icke behagar så att sak de på midten Kommer steken in hel på tulpaner af morötter och rödbetor, sticker hvarje rät- då gom och tunga må, vill ögat ock sin andel få.
i bordet — derns ända kring grönsakerna.
uppmärksamhet ma, ty Den nade Eller tvärtom: man lägger stek- kranslikt tillfället lefvande blommor, skär man rosor och smaklig och aptitretande uppläggning af desam- förlorar af grönsaker.
bitarne borde in- på en smaklig och närande tillredning af terna, det skimmer som möjligt.
utsträcka behandlade kokkonsten.
gen matmödrar, göra det praktiska och nödvändiga så prydligt få många H v a r j e h u s m o d e r o c h h v a r j e f ä s t m ö bör ovillkorligen förskaffa sig denna i dagarne på N o r d i n &amp; J o s e p h s o n s förlag utkomna bok.
P r i s: inb.
i rödt band kr.
1,50.
Förteckning öfver alla inom ett hus förekommande artiklar till begagnande vid bosättning och inventarieförteckning.
INF " " i Vid fråga D e s å jämnt som möj- skickligt uppskärande.
Konsten att servera.
för lilla besväret.
för I w a r j e ordri.iagsalsJxari.de familj!
IDUN 390 till bladen skär skalet likväl utan att frånskilja lägges nu några timmar efter skårorna stå ifrån afrundats litet i spetsen, det af en blomma.
nedåt i jämna snitt, detsamma.
Rädisan i friskt vatten, hvar- något och, sedan de gifva frukten utseen- 1893 frukterna sjunka ned.
Röda frukträtter se dubbelt frestande ut, om man pryder dem med vispad grädde.
Grädden anbringas i gallerform eller pryder kanten af rätten i 3 — 4 cm.
breda, temligen djupa uddar, medan det tomma inner- rummet beströs med snöflingor af vispad grädde.
Apelsinkräm och vingelé serveras gärna i apelsinkorgar.
För detta ändamål halfverar man ett antal rätt stora apelsiner med en skarp knif och tager med en silfversked ut köttet.
Till korgens grepe skär man genom skalet, likväl icke rundt om, utan så att en ungefär 6 mm.
bred remsa sitter fast på båda sidor af korgen.
D e därigenom bildade grephalfvorna hopknytas upptill helt prydligt med ett smalt sidenband, hvarpå kor- gens kant försiktigt utuddas rundt om.
Äfven om fruktskålarne vilja vi till sist säga några ord.
Vid servering af kalfkött kan man garnera fatkanten med kokta selleriskifvor, i hvilka man sticker ett grönt selleriblad.
Uppvärmd kalfstek skär man i skifvor, slår såsen öfver och garnerar den med i buljong kokt sparris, med köttkrocketter, hönslefver, kräftstjärtar o. d.
Om man så dessutom pryder kanten af fatet med i smör guldgult rostade, halfmånformiga hvetebrödsskifvor, skall till och med den mest afsvurne fiende tiil allt uppvärmdt icke kunna underlåta ett belåtet mysande.
Fågel skall serveras med bröstet uppätvändt.
Fasanens hufvud sättes upp på en trästicka, omges med ett rödt papperskrås, hvarpå den Till uppläggning af bärfrukt passar bäst stickes i fågelns hals; de vackraste stjärtfjä- runda glas eller kristallskålar utan fat.
Bären drarne stickas äfven fast.
ordnas dläri på ett underlägg af blad, som täc- Hönsfrikassé förses med en bred riskant, ker skå ens kant.
Smultron eller hallon läg- äfven kunna små kokta korfvar, klimpar, ka- gas i en ring kring den i midten stående strö- stanier och murklor användas till garnering af sockerburken och prydas rundtorn i kanten med Körsbär er- densamma.
Alla raguer, frikasséer och andra en krans af små hvita blommor.
såsrätter garnerar man med krans- eller stjärn- bjuda en mycket vacker anblick, om man upp- likt ordnade citronskifvor, gurkor, kapris, hård- lägger olika sorter, ljusa och mörka, hvilkas kokta ägg och rödbetor.
Biffstek s e n e r a s med stjälkar afklippas till 4 cm:s längd, pyramid- ägg och små, i smör rostade potatisar.
E t t formigt, så att de olika färgerna bilda ett be- fat med kotletter erbjuder en vida aptitligare stämdt mönster.
Stjälkarne vändas naturligtvis Äfven anblick, om hvart ben förses med en prydlig, inåt, såsom för resten på all frukt.
små kvistar med knippen af körsbär och en- hvit pappersmanschett.
Fisk bör serveras högtstående, liksom sim- staka blad, stuckna i en blomsterprydd korg, Skola flere sorter mande, aldrig liggande på sida.
Fatet får en göra sig utmärkt vackert.
garnering af sellerisallad.
I fiskens mun in- bärfrukt serveras tillsammans, väljer man här- stickes en bukett, och själfva fisken öfverströs till en fruktkorg med grepe, som klädes med A f större blad, t. ex. stora vin- med hackade ägg, champignoner, hyflade rät- friskt grönt.
tiksskifvor eller dylikt.
Stekt fisk serveras blad, formar man prydliga strutar, som i undre med en mängd citronskifvor.
Mindre fiskar, fo- ändan hållas ihop genom ett törne.
Då dessa reller ' o. s. v., böjas runda, och stjärten dragés små strutar fyllts med olika bärsorter, grup- perar man dem så smakfullt som möjligt i mellan gälame.
Fisk-, kött- och potatissallader vinna betyd- korgen och sticker öfverallt små blommor I bladverket, som döljer korggrepen, ligt, om de garneras med udd- och snäcklikt emellan.
fästas små körsbärsknippen och vinbärsklasar.
rullade sardeller eller smala sillstrimlor.
E n lika enkel och billig som vacker garnering ut- Till uppläggning af höstfrukt, äpplen, päron, göra vidare figurer af gurkor och i buljong plommon, drufvor, aprikoser o. s. v. väljes en kokta rödbetor eller morötter, som fasoneras på en hög fotställning hvilande skål, hvari med därtill afsedda små apparater, samt röda frukterna ordnas med blad och rankor af vildt och hvita köttgeléer eller aspics.
D e sist eller äkta vin, murgröna o. s. v. P å tätt nämnda hackas antingen fint och ordnas i krans- bladunderlägg ordnar man först de tyngsta form — omväxlande en röd och en hvit krans frukterna, äpplen och päron, ofvanpå komma — på fatet eller skäras i skifvor och använ- plommon och drufvor, däremellan blommor, das i stjärn- eller gallerform.
Bästa effekten blad och rankor, hvilka sistnämnda falla ned göra likväl af röd gelé sammansatta rosor, som långt öfver skålens kant.
Till fruktskålar, som för en öfvad hand ej erbjuda någon svårighet.
äro försedda med en kalk till uppbärande af Sillsallad fylles i en form och uppstjälpes.
en blombukett, kan man förfärdiga en sådan Till garnityr användas smala strimlor af rökt af frukt.
Frukterna förses härtill med stål- lax och peppargurkor, sura körsbär, hackade tråd som stjälk och bindas tillsammans med ägg — hvitan och gulan för sig — vidare blad till en rund svampformig bukett, som Om fruk- figurer af rödbetor, lök, kapris etc. Äpplemos omges med en pappersmanschett.
garneras med blommor eller stjärnor af half- terna icke skola tjäna endast till ögonfägnad, träder man upp hvarje frukt på en lång, tunn, runda, skalade mandlar och korinter.
Potatismos upptornas högt, strykes slätt och upptill afspetsad träpinne i stället för på stål- öfverhälles med brynt smör och garneras med tråd.
Om man på vintern saknar friska blom- fasoner af stekt lök, eller beströs med små mor och blad, kan man äfven mycket väl an- vända mossa till garnering af fruktskålarne.
rostade hvetebrödstärningar.
Grönkål garneras stjärn- eller kransformigt Denna lägges före användningen några timmar med stekta kastanier eller rostad potatis, ärt- i vatten, hvarigenom den blir porösare och rätter med sönderskuren äggomelett, savoy- eller får ett mycket friskare och saftigare utseende.
hvitkål med korf, blomkål med fiskkorf och I denna mossbädd taga sig frukterna dubbelt fyllda kräftnosar, potatis eller sellerisallad med måleriska ut, om i midten af skålen ställes en en krans af rödkål, spenat med stekt potatis och liten bladväxt, en liten palm eller dylikt och förlorade ägg eller med en stjärna af äggröra.
mossan skjutes upp mot denna, hvarpå fruk- Puddingar, krämer etc. vinna betydligt i ut- terna icke läggas för tätt på mossan.
seende, om man i smakfull anordning garnerar dem med inlagda frukter.
D e sistnämnda må- ste först ligga och afrinna, emedan saften gör ytan af puddingen eller krämen mjuk, så att vT i a.
- u - e l e r a.
r e K ANDERSON 1 Jnkobstorv ' Så mycket torde vara nog för att väcka fantasien hos den husliga härdens prästinnor och förmå dem att icke lägga ned all sin köks- visdom på » hvad » som anrättas, utan äfven så mycket som möjligt lägga vikt vid » hur » det serveras.
Men särskildt vill jag lägga alla poetiskt anlagda själar på hjärtat, att de i stället för att låta sina rimsmiderier utan genklang dö i redaktionernas papperskorgar, skola använda sin poetiska åder till förskönande af hemmet i nämnda riktning.
Vården kökets poesi!
Mitt ord på, att I på detta fält skolen skörda långt mera erkännande, än om I fortfaren att exer- cera den ostyriga pegasen, som lönar all er kärleks möda med motspänstighet och grof otacksamhet.
Försöken det en gång, er själfva och andra till glädje!
Margo.
Ur notisboken.
Kronprinsessan Victoria s t å r farande afsikt dan fast vid sin af oss förut att tillbringa vintern en i åtskilliga tidningar angående i södern hennes under afresa nästa fort- meddelade här i Sverige, hva- meddelad uppgift till B a d e n o c h vistelse vår saknar grund.
En- d a s t i d e t fall, a t t h e n n e s h ä l s o t i l l s t å n d s k u l l e försämras och hennes läkare vistelseort, varmare kommer påyrka h. k. höghet ombyte af att söka ett klimat.
Hedrad lärarinna.
5 0 å r fyllde d e n 2 den- n e s f ö r e s t å n d a r i n n a n för S ö d e r m a l m s h ö g r e läro- a n s t a l t för flickor, f r ö k e n Hilda Myrberg.
Med a n l e d n i n g däraf h a d e s k o l a n s lärarinnor o c h lär- j u n g a r tidigare än vanligt på morgonen samlats i d e n m e d lefvande växter p r y d d a b ö n s a l e n och h ä l s a d e fröken M. m e d e n u n i s o n t a f s j u n g e n s å n g.
E n af l ä r a r i n n o r n a ö f v e r l ä m n a d e d ä r e f t e r från lä- roverkets lärarinnor och lärare e n smakfullt ut- förd a d r e s s.
A s a m t l i g a l ä r j u n g a r s v ä g n a r b a d s e d a n e n af f l i c k o r n a i h ö g s t a k l a s s e n a t t till s k o - l a n få ö f v e r l ä m n a e n å f o n d v ä g g e n a n b r a g t S v e - r i g e s f a n a s å s o m m i n n e af h ö g t i d s d a g e n.
Sedan d ä r p å e n af d e y n g r e l ä r j u n g a r n a f r a m s a g t » Upp m e d f a n a n » af F r.
H o l m g r e n, följde m o r g o n b ö n e n i sedvanlig ordning.
U n d e r d a g e n s l o p p m o t t o g fröken M. l y c k ö n s k - n i n g a r i m å n g a f o r m e r.
P å a f t o n e n v a r h o n af l ä r o v e r k e t s l ä r a r i n n o r o c h l ä r a r e i n b j u d e n till e t t festligt s a m k v ä m, s o m u n d e r a n g e n ä m s t ä m n i n g fortgick n å g r a t i m m a r, h v a r e f t e r s u p é i n t o g s.
* Vår första kvinnliga juris doktor.
Filo- sofie o c h j u r i s k a n d i d a t e n Elsa Eschelsson h a r n u e r h å l l i t k. m: t s t i l l s t å n d a t t, u t a n h i n d e r a f u n i - v e r s i t e t s s t a t u t e r n a s föreskrift, a t t d e n s o m vill v i n n a j u r i s d o k t o r s g r a d s k a l l p å eget a n s v a r u t ö f v a d o m a r e m b e t e t, v i d u n i v e r s i t e t e t i U p s a l a för vin- n a n d e af s å d a n d o k t o r s g r a d aflägga j u r i s l i c e n - tiatexamen samt stadgadt disputationsprof.
Kvinnoklubben i S t o c k h o l m f ö r b e r e d e r lik- s o m f ö r e g å e n d e å r e n b a r n f e s t å Hotell W.
6, o c h kommer d e n s a m m a sannolikt att ega r u m omkring d e n 12 d e n n e s.
En de lidandes vän.
I d a g a r n e h a r i Sköfde aflidit e n k e f r u Axelina von Engeström, född Råd- beck o c h ä n k a efter f. l ö j t n a n t e n v i d H e l s i n g e re- g e m e n t e v o n Engeström.
Den aflidna v a r i Sköfde och hela dess omnejd allmänt k ä n d och älskad för s i n gifmildhet m o t f a t t i g a o c h s i n ö m m a n d e kärlek m o t djuren, hvilken s i s t n ä m d a egenskap g j o r t h e n n e s n a m n b e k a n t i n o m v i d a k r e t s a r af h e l a v å r t l a n d.
Till s t i f t a n d e af S k ö f d e d j u r s k y d d s - förening och den d ä r m e d förenade barnföreningen, i n o m h v i l k a fru v o n E n g e s t r ö m v a r d e n l e d a n d e själen, h a d e h o n tagit initiativet.
Djurskyddsföre- ningar i Stockholm, Göteborg och å a n d r a orter h a d e k a l l a t h e n n e till h e d e r s l e d a m o t.
J u v e l -, g u l d - och s l l f v e r a r b e t e n, passande till l y s n i n g s - och bederspresenter.
B o r d s l l f v e r, eleganta monster tilj lägsta pris efter dagens kurs å silfver.
A r m b a n d, B r o s c h e r, N å l a r, R i n g a r, K e d j o r etc. i stort och modernt urva till billigaste pris.
D i a m a n t r i n g a r m e d 1, 3 och 5 diamanter från 20, 60 och 125 kr.
B l å k l i n t, modernaste ailfverbroscb.
Parisernyhet.
Kr.
8; 50. f j ^ R e e l a v a r o r.
B i l l i g a p r i s e r.
— Bref besvaras omgående.
~ W I -
IDUN 1893 Teater och musik.
Tvänne instrumentalkonserter.
A k.
o p e r a n gafs i l ö r d a g s första symfonikonserten under inneva- rande säsong.
Programmet inleddes med Beetho- vens u v e r t y r » Namensfeier », e t t präktigt arbete af g e d i g e n form o c h t i l l t a l a n d e i n n e h å l l, h v i l k e t e r - höll e t t a l l t i g e n o m förträffligt u t f ö r a n d e.
Följde så Mozarts d dur symfoni (n:r 5), d ä r särskildt d e n s p r u d l a n d e finalen, u t f ö r d i s n a b b a s t e t e m p o, g j o r d e s i g förträffligt g ä l l a n d e.
Äfven d e öfriga satserna, synnerligen det sköna andantet och den sirliga menuetten, h ä r l å n g s a m m a r e tagen än m a n förut v a r i t v a n vid, f r a m k a l l a d e lifligt bifall.
K o n - s e r t e n s h u f v u d n u m m e r u t g j o r d e s af S c h u m a n n s c-dur symfoni, h v a r s b å d a m e l l a n s a t s e r v ä l torde k u n n a r ä k n a s till d e t v a c k r a s t e, m a n af d e t t a s l a g får h ö r a.
U t f ö r a n d e t v a r h ä r o c k d e t förträffli- gaste.
S å s o m fullständiga nyheter stodo d e b å d a k o n s e r l a f d e l n i n g a r n a s s l u t n u m m e r, i d e n förra af- delningen en stämningsfull och anslående rhap- s o d i a f Raff s a m t i d e n s e n a r e a f d e l n i n g e n d e n n y s s aflidne T s c h a i k o w s k y s u v e r t y r » 1812 », e t t s t o r s t å t l i g t s t y c k e m e d ej b l o t t d e n r i k a s t e i n s t r u - m e n t e r i n g, u t a n ock m e d s a t s e r a f v e r k l i g t m u s i - kaliskt v ä r d e — d e t hela s k i l d r a n d e n å g o n eller n å g r a e p i s o d e r från r y s s a r s o c h f r a n s m ä n s s a m - mandrabbilingar å r 1812.
I d e n storslaget a n - lagda tonmålningen väfva sig marseljäsens toner, r y s k a folkhymner o c h n a t i o n a l d a n s a r, trumhvirf- l a r o c h k l o c k s p e l m.
m.
till e t t h a r m o n i s k t h e l t af ö f v e r v ä l d i g a n d e v e r k a n.
S t y c k e t t o r d e i s i n h e l h e t b ö r a r ä k n a s till d e n s. k. p r o g r a m m u s i k e n.
K o n s e r t e n l e d d e s af h r Frans lig t a l a n g.
Neruda med van- Filharmoniska sällskapet g a f i t i s d a g s s i n för- sta konsert under ganska lofvande utsikter.
Sa- l o n g e n v a r i d e t n ä r m a s t e f u l l s a t t o c h bifallet lif- ligt efter h u f v u d n u m r e n p å p r o g r a m m e t.
Dessa voro Mendelssohns » Die e r s t e W a l p u r g i s n a c h t » o c h B e r l i o z ' i d y l l i s k a l e g e n d » F l y k t e n till E g y p t e n ».
D e n f ö r s t n ä m n d a, e n till G o e t h e s b e k a n t a b a l l a d k o m p o n e r a d t o n s ä t t n i n g för s o l i, b l a n d a d k ö r o c h o r k e s t e r, i n n e h å l l e r flere förträffliga o c h a n s l å e n d e s a k e r, s ä r s k i l d t b e g y n n e l s e k ö r e n o c h framför allt den karaktäristiska häxkören.
Af s o l o n u r r r e n f r a m s t o d s o m b ä s t b a r y t o n s o l o t » So w e i t g e b r a c h t », i h v i l k e t h r Agnar Strandbergs vackra röst gjorde sig förträffligt g ä l l a n d e.
B e r l i o z ' l e g e n d » F l y k t e n till E g y p t e n », e n i n n e r l i g o c h v ä r m e m ä t t a d k o m - p o s i t i o n, s o m u p p b ä r e s a f e n förträfflig i n s t r u m e n - t a t i o n, v ä c k t e l i k a l e d e s d e t lifligaste bifall.
S å d a n t k o m o c k i h ö g g r a d s i g n o r i n a Labias utförande af M e n d e l s s o h n s k o n s e r t a r i a » Infelice » till d e l.
D e n u n g a s å n g e r s k a n s f ö r e d r a g p r ä g l a d e s af v ä r m e o c h i n n e r l i g h e t, o c h d e n p r ä k t i g a s t ä m m a n klin- g a d e fyllig o c h s k ö n.
F ö r u t h ä r u t f ö r d a k o m p o - sitioner voro Hallens balladkomposition » Dröm- k u n g e n o c h h a n s k ä r e s t a », för s o l o, b l a n d a d k ö r och orkester samt L.
N o r m a n s festuvertyr, som inledde konserten.
— Biträdande solister voro, u t o m d e o f v a n n ä m n d a, f r ö k n a r n a Selma Särling o c h Julia Jahnke s a m t h r Max Strandberg.
n ä r h a n s l ö t ö g o n e n, s å g j u h a n s blick h e n n e ge- n a s t s å lifslefvande.
J a, h a n skulle måla h e n n e ur minnet.
Kanske det skulle lyckas bättre.
Det v a r j u e n löjlig t a n k e, m e n h a n h y s t e d e n i a l l a fall.
Men — n u m å s t e h a n r e s a.
T u n g till s i n n e s gick h a n till d e n s v a l a g r o t t a n n e r e i p a r k e n, d ä r d e t k l ä n g a n d e v i l d v i n e t all- deles s k y m d e bort ingången, s å a t t ingen spejan- de blick k u n d e tränga dit i n.
Där h a d e de plägat sitta o m a f t n a r n e; h a n talade, h o n l y s s n a d e m e d nedslagna ögon o c h barnsligt allvarsam min.
H o n s a t t d ä r o c k s å n u.
H a n s t a n n a d e litet för- virrad, h o n rodnade.
» J a g v i s s t e e j, a t t n i v a r h ä r, f r ö k e n Cecilia » — v a r d e u e n d a f a d d a fras h a n k u n d e få fatt i.
O c h s å t i l l a d e h a n: » J a, j a g r e s e r i afton. » Cecilia p l o c k a d e b l a d e n från e n t e a r o s, s o m h o n höll i s i n hand.
Det blef t y s t e t t ö g o n b l i c k.
H a n s h j ä r t a s l o g häftigt, j a, h a n t y c k t e a t t d e t m å s t e h ö r a s.
V a r d e t d ä r f ö r e n d a r r n i n g for g e n o m d e n h ä r l i g a ge- stalten d ä r p å m o s s b ä n k e n?
Plötsligt kastade h a n sig p å k n ä för henne.
» Nej, j a g m å s t e s ä g a e r d e t.
N i f å r v i s a b o r t m i g, o m n i vill.
N i f å r t y c k a, a t t j a g m i s s b r u k a r gästfriheten.
Men n i skall v e t a det.
Cecilia, j a g ä l s k a r e r.
.
.
j a g ä l s k a r er. » Han dolde ansiktet i sina händer, lutade sig mot hennes knä.
H o n d r o g e t t d j u p t a n d e t a g, l i k a s o m föll b a k å t m o t grottväggen, slöt ögonen.
Kurt sprang u p p, s ä g p å h e n n e en sekund.
S å slog h a n sina a r m a r kring h e n n e o c h kysste henne.
Då började h o n gråta.
» Förlåt mig, vredgas du? » » N e j, j a g ä r s å lycklig. » A h, h u r d e t s t o r m a d e i n o m h o n o m.
Jubel, idel j u b e l!
V a r d e t m ö j l i g t: h a n s k u l l e r e s a från h e n n e, men med henne p å s a m m a gång.
G l ö m s k a af tiden, sutto de där, l u t a d e m o t hvar- andra.
S å sade Cecilia: » B a r a d u i n t e å n g r a r dig, K u r t.
D u h a r s e t t m y c k e t a f v ä r l d e n, j a g s å litet.
Du h a r fantasi, j a g h a r i n g e n.
Allt h v a d j a g k a n b e r ö m m a m i g af ä r, a t t j a g h å l l e r a f dig — i n n e r l i g t, i n n e r l i g t.
» » Inte älska d i g!
M e n d e t vore j u omöjligt Cecilia, m i t t lif, m i t t a l l t!
.
.
.
» H a n reste.
P å v i n t e r n f ö r l o f v a d e d e sig, o c h n ä s t a s o m m a r skulle bröllopet stånda p å det gamla h e n e s ä t e t.
M e n p o r t r ä t t e t, d e t h a d e h a n f o r t f a r a n d e ofär- d i g t.
D e t v a r s j ä l e n i d e t h a n ej fick g r e p p p å.
N å, t ä n k t e, h a n, m i n trolofeade kan j a g icke m å l a, m e d m i n e g e n hustru skall j a g säkert lyc- kas bättre.
S å v a r d e t v å r igen, o c h h a n s t y r d e k o s a n till Vestanås.
Han kom, utan att någon anade det, v a n d r a n d e från s t a t i o n e n.
H a n fick e n i d é, a t t först g å n e d i g r o t t a n.
K a n s k e v a r Cecilia d ä r.
Han smög sakta i d e t mjuka gräset, böjde un- dan d e vilda vinrankorna.
J o, d ä r borta i bak- grunden, i halfdunklet låg h o n, med h ä n d e r n a under d e t vackra hufvudet.
Hon tycktes slumra.
L j u d l ö s t n ä r m a d e h a n sig, b ö j d e k n ä o c h t r y c k t e så en kyss p å den sofyandes läppar.
E t t lätt skri I H o n reste sig, o c h h a n t u m l a d e därvid tillbaka, alldeles häpen.
S k i s s för I d u n a f Algot Sandberg.
» Ce.
.
.
c e.
.
.
cilia! » — s t a m m a d e h a n.
— » Nej nej j a g m å s t e d r ö m m a.
[(g j å aftonen skulle Kurt Berg resa oåterkal- N u svarade honom ett klingande skratt.
[Mg leligen r e s a.
» Ah, m i n käre herr svåger!
S å ni skrämde S o m m a r d r ö m m e n v a r slut.
m i g.
J a s å, n i k y s s e r a l l d e l e s o b e k a n t a flickor n i!
Var d e t möjligt?
Skulle h a n l ä m n a allt detta, T ä n k o m Cecilia ...! » O c h h o n fortfor a t t skratta l ä m n a h e n n e, s o m för h o n o m blifvet allt I så hjärtligt.
Ja, h a n kände det n u.
Kurt stod d ä r s o m bedöfvad.
Det v a r Cecilia På våren hade den berömde artisten kommit u t o c h ä n d å i n t e h o n.
S a m m a figur, s a m m a h u f v u d, till V e s t a n å s för a t t r e s t a u r e r a n å g r a å l d r i g a m å l - s a m m a mörka hår, samma.
.
.
ningar i tafvelgalleriet.
H a n h a d e dröjt sig kvar, Nej; n u s å g h a n d e t.
Ögonen v o r o icke de- l å n g t öfver l i d e n, h a n h a d e ej k u n n a t a n n a t.
D e t samma.
De v o r o s t o r a, b l ä n d a n d e b r u n a, fulla v a r d e n u n g a b o r g f r ö k e n, s o m h ö l l h o n o m i fäng- af eld.
sel.
Nej, n u s å g h a n det.
Det v a r tvillingsystern, H v a d h o n p a s s a d e v ä l i d e n n a o m g i f n i n g, frö- h o n s o m l e g a t i P a r i s, som h a n a l d r i g s e t t a n n a t k e n C e c i l i a!
H o n m e d s i n h ö g a g e s t a l t, sitt s k ö n a ä n p o r t r ä t t af.
N o g h a d e h a n f u n n i t h e n n e lik a n s i k t e å l a m a d o n n a, sitt rika, m ö r k a h å r o c h Cecilia.
Men aldrig h a d e h a n k u n n a t a n a.
.
.!
sina stora, blonda ögon med d e n trofasta barna- Han fann sig s å s m å n i n g o m.
blicken.
S t i l l a gick h o n i d e n n a g a m m a l m o d i g a » Min b ä s t a A n n a — j a g f å r väl k a l l a e r s å?
lyx, satt h o s h o n o m, n ä r h a n m å l a d e.
— j a g k a n k n a p p t h ä m t a m i g från m i n h ä p n a d.
S å b ö r j a d e h a n f ä s t a n e n n e s bild p å d u k e n.
Hvilken likhet!
Gör m i g d e n tjänsten a t t sluta Men f ö r u n d e r l i g t n o g — h a n v i l l e i n t e l y c k a s.
ögonen. » Det k o m n å g o t f r ä m m a n d e i n i d r a g e n.
H a n Hon lydde leende.
v r e d g a d e s p å s i g själf.
H a n fick v ä n t a till vin- » Ja, d e t ä r u n d e r b a r t.
Till o c h m e d j a g t e r n, d ä h o n s k u l l e k o m m a u p p till h u f v u d s t a d e n.
skulle j u inte k u n n a skilja er ».
Och h a n packade in det ofullbordade porträttet » Ni f å r f ö r s ö k a.
N u ä r d e t farligt a t t t a g a så väl.
H a n tänkte p å en öfverraskning.
A h, miste. » D e biruna ögonen.
6.
8.
M a g e r s t r ö m 391 H o n g a f h o n o m e n g l ä n s a n d e blick.
De följdes å t u p p i s l o t t e t.
D ä r h a d e m a n r o - ligt å t d e n u n g e p r o f e s s o r n s m i s s t a g.
Kammar- herrn skrattade, hennes n å d instämde.
Endast Cecilia v a r a l l v a r s a m.
H o n drog h o n o m i n i e n djup fönstersmyg, slog s i n a a r m a r o m h a n s h a l s och hviskade med tårar i de blåa ögonen: » Kurt, kyss mig, k y s s mig! » » Du ä l s k a d e lilla t o k a!
» M e n d e n d ä r k y s s e n, s o m h a n s å e l d i g t gifvit henne därinne i grottan, d e n brände honom p å l ä p p a r n e.
H v a r t h a n gick s å g h a n d e g n i s t r a n d e b r u n a ögonen.
D å h a n sof, d r ö m d e h a n o m d e m.
H a n t ä n k t e, a t t d e t s k u l l e g å b o r t, n ä r h a n blef van v i d s i n s v ä g e r s k a.
Men det v a r tvärtom.
H o n var lifvet själft, s p r u d l a n d e a f l e f n a d s l u s t.
Och s å v a r h o n h a n s k a m r a t i konsten, blott di- lettanC f ö r s t å s.
D e t blef i a l l a fall e n b e r ö r i n g s - punkt dem emellan.
Ingen anade hvad h a n kände, ingen visste, att d e s s a b r u n a ögon höllo p å a t t b r ä n n a sig fast i h a n s s j ä l.
H a n v i l l e i c k e t i l l s t å d e t för s i g själf ens.
H u r v a r d e t h o n s a d e?
» Nu ä r d e t farligt att t a g a miste! » H a n l e d, h a n k ä m p a d e e m o t.
O c h u n d e r allt m å s t e h a n s y n a s s o m e n lycklig ä l s k a r e.
E n s ö n d a g l y s t e s d e t för h o n o m o c h Cecilia i d e n lilla l a n d s k y r k a n.
H a n blef f ö r s k r ä c k t, d å h a n h ö r d e sitt o c h C e c i l i a s n a m n l ä s a s u p p från predikstolen.
Kyla lade sig kring hjärtat.
Oå- t e r k a l l e l i g t, o å t e r k a l l e l i g t!
ljöd d e t i n o m h o n o m.
Då h a n s å g u p p, mötte d e b r u n a ögonen h a n s.
O m n a t t e n v a n k a d e h a n a f och a n i sitt r u m.
H a n h a d e v e l a t fly l å n g t b o r t från a l l t s a m m a n s, från d e b r u n a ö g o n e n.
Men d å s ä g h a n d e b l å m e d i n n e r l i g t r o f a s t h e t r i k t a d e p å s i g.
» Du ä r en s k u r k!
» — s a d e h a n s i g själf.
» Du m å s t e k v ä f v a d e t t a.
K o m i h å g d i n plikt.
O c h d u ä l s k a r ä n d å Cecilia, d e b l å ögonen! » H a n v å g a d e ej s o m n a.
Då skulle h a n d r ö m m a om de — bruna.
S å f o r h a n i g e n, för a t t k o m m a å t e r till bröl- lopet.
Allting v a r k l a r t.
D e t s k u l l e g å d e n u t - s t a k a d e v ä g e n.
C e c i l i a s y s s l a d e lycklig m e d a l l a förberedelserna, medan Kurt irrade omkring utan rast och r o.
Ja, h a n måste glömma.
I d e n ekboaserade salen stod bröllopsskaran samlad.
Prosten väntade, o c h kullerstolarne vän- tade.
Der skredo brud och brudgum hand i hand in från d e t a n g r ä n s a n d e g e m a k e t, h a n blek o c h a l l v a r l i g, h o n s t r å l a n d e lycklig.
H a n h ö r d e p r ä stens s t ä m m a som i fjärran, h a n m å s t e bita ihop tänderna för att hålla t a n k a r n e samlade.
» Du m å s t e, d u m å s t e, d e t ä r d i n plikt, o c h d e n f r a m f ö r a l l t!
» — s a d e h a n sig t u s e n g å n g e r.
Och med ett klart o c h högt j a s v a r a d e h a n p å p r o s t e n s frågor o c h s a t t e s t a d i g t r i n g e n på b r u d e n s finger.
A h, h a n h a d e v u n n i t s e g e r öfver sig själf.
J a, h a n s k u l l e ä l s k a Cecilia, d e n n a k ä r a, h u l d a v a r e l s e, s o m s å h e l t gaf s i g å t h o n o m.
Då strålade åter d e b r u n a ögonen mot honom, och h a n darrade.
.
.
När d e unga båda dagen därpå reste sin v ä g från V e s t a n å s u t p å s i n b r ö l l o p s r e s a, n ä r h a n s å g Vestanås ' hvita slottsgafvel försvinna vid kröken af v ä g e n, d å s a d e h a n till s i g själf: » A l d r i g, a l d r i g m e r a dit, d ä r d u k a n r å k a d e b r u n a ögonen! » • * * De v o r o i s i t t eget h e m, o c h d e t b e g y n t e å t e r att bli vinter.
Kurt h a d e ärligt försökt a t t glöm m a, o c h h a n t r o d d e själf, a t t d e t h a d e l y c k a t s h o n o m.
N u s å g h a n d e b r u n a ö g o n e n m e r a säl- lan.
S å e n d a g s a d e C e c i l i a till h o n o m: » Kurt, " j a g h a r e n glad n y h e t a t t b e r ä t t a d i g.
A n n a k o m m e r h i t i vinter, o c h naturligtvis b o r h o n h o s oss. » Han måste gripa tag i stolen, bredvid hvilken h a n s t o d, för a t t ej r y g g a t i l l b a k a.
M e n h a n b l e k - nade.
» H v a d g å r å t dig, K u r t, d u ä r s å b e s y n n e r l i g, » s a d e h a n s h u s t r u.
» Det s e r u t, s o m o m d u ej ville ha Anna hit.
H a r d u något emot henne? » » Nej.
.
.
n e j.
.
. » » Nå, d å d e t s k u l l e g ö r a m i g glädje a t t h a h e n n e h ä r s å.
.
.
s å ä r d e t afgjordt, eller h u r, Kurt? » » Ja, d e t ä r a f g j o r d t!
» Då h a n kom i e n s a m h e t i s i n atelier, l ä t h a n s i n förtviflan b r y t a u t.
D e t v a r f ö r f ä r l i g t!
I l å n g a månader hade h a n kämpat, och han hade kanske S y l b e l i ö r s - oeh 18 Htimlegårdsgatan 18
IDUN 392 l y c k a t s!
O c h n u.
.
.
n u k o m h o n själf, h a n s e g e n h u s t r u!
Och att inte kunna, inte h a rätt att säga n å g o t!
Det v a r j u förfärligt.
Ä t e r b e g y n t e d e g l ä n s a n d e b r u n a ö g o n e n för- följa h o n o m.
H a n r e s t e b o r t p å n å g r a d a g a r.
Det f ö r s t a, s o m m ö t t e h o n o m, n ä r h a n k o m h e m igen, v a r d e b r u n a ö g o n e n s t r o l s k a s t r å l g l a n s.
H a n v a r n ä r a förtviflan.
M e n h a n s vilja k u f v a d e s m ä r t a n.
I u g e n fick a n a något, ingen anade heller något.
Han sökte d ö f v a s i n a l i d a n d e n g e n o m a t t a r b e t a s o m e n slaf.
Men d e t blef i n t e t r e s u l t a t af h a n s r a s t l ö s a ifver.
M å n a d e r n a gingo.
Kurts själkval gjorde h o n o m kroppsligen sjuk.
Cecilia blef o r o l i g.
H a n lug- nade h e n n e ömt.
Han v a r alltid ö m mot henne, d e t g j o r d e h e n n e s å lycklig.
Det v a r j u förfär- ligt a t t b e h ö f v a h y c k l a p å d e t t a s ä t t!
H a n förak- t a d e sig själf.
Men att h o n inte märkte, n å g o t!
Nej, nej, hon litade på h o n o m med den mest b a r n a s t a r k a hängifvenhet.
A h, om h o n ville resa!
Men h o n gjorde ingen m i n d ä r a f.
H o n trifdes s å g o d t, s a d e h o n.
Och h o n k u n d e j u v a r a s y s t e r Cecilia till g o d h j ä l p, nu då Kurt var klen.
H a n sökte döfva s i n a k v a l i g l a d a v ä n n e r s lag.
H a n b e g y n t e g å u t ofta, v a r a b o r t a till s e n t p å natten.
M e n d å g r ä t Cecilia.
O c h h a n s l u t a d e upp.
I n g e n, i n g e n u t v ä g s å g h a n för sig, a n n a t ä n a t t k ä m p a s t r i d e n till s l u t — s e g r a eller d u k a under.
Segra!
Icke mot de b l i x t r a n d e b r u n a ö g o n e n!
Det v a r p å f ö r m i d d a g e n.
Cecilia och A n n a sutto i salongen.
Kurt var inne på på ateliern.
P l ö t s l i g t h ö r d e s d ä r i n i f r å n ett h e m s k t ljud.
Cecilia förde h a n d e n till h j ä r t a t o c h s a d e blek- nande.
» Min G u d, h v a d v a r d e t?
» A n n a stod orörlig.
Hon h a d e hört, att det v a r ett s k o t t.
» Det v a r v ä l i n g e n t i n g » — l u g n a d e h o n.
» J a g s k a l l se efter.
» H o n ville s k y n d a ut, m e n C e c i l i a h e j d a d e h e n n e.
» Jag g å r m e d.
» D å d e ö p p n a d e d ö r r e n, gaf Cecilia till ett b j ä r t s k ä r a n d e skri.
Nedfallen mot skrifbordet satt Kurt i länstolen.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
E n s t o r m a k t j a g på jorden är, F a s t e n s a m j a g dig synes r i n g a; M e n med k a m r a t e r s hela h ä r J a g både godt oeh o n d t k a n b r i n g a.
Allt se ' n din b a r n d o m vi b e k a n t a varit, Och m y c k e t g e n o m m i g du har erfarit.
J a g k a n så m å n g e t glädjebud Utöfver hela v ä r l d e n s p r i d a, M e n äfven klädd i sorgens s k r u d, F ö r mig n o g m å n g e n k a n få lida.
D o c k m i g n o g i n g e n k a n och vill u n d - vara, D e n skulle r ä k n a s då till d å r a r s skara.
D u s ä k e r t r ä k n a r m i g som vän, Tiil både nöje och till n y t t a J a g varit och vill blifva ä n.
T a g stycken sju och n u omflytta, Så är j a g säker o m att du m i t t hela Skall finna genast ocb m i g sönderdela.
O m u n d e r eget » hvad » du d i g befinner, D u nog bör v a r a nöjd m i n s a n n.
Så k a n s k e ock du dig p å m i n n e r E t t djur som n y t t a göra k a n.
T v å a n d r a husdjur ock d u h ä r m å leta, Till feminina h ö r a alla t r e.
Och så d u låter m i g k a n h ä n d a veta H v a d i en segelbåt man k a n få se, Som seglaren bör riktigt sköta k u n n a, Så det ej bär o m k u l l vid första, h v a d?
H v a d du a r b e t a r e n bör r i k l i g u n n a.
H v a d i d i n r y g g du m å n g e n h a r, i rad.
H v a d h ö r tilt s m ö r g å s b o r d e t, d e t är gifvet.
Och h v a d d e n kallas, d e n som ej är klok.
H v a r i f så m å n g e n mistat lifvet.
Och så h v a d h ö r till ref o c h k r o k?
E t t g a m m a l m o d i g t mått n u mera, M e n ock e n k r o p p e n s l e d a m o t.
H v a d du en god n o g vet värdera.
isy 3 E n a h a n d e n h ä n g d e slapp ned utefter s i d a n.
På golfvet, m i d t i e n b l o d s t r ö m, l å g r e v o l v e r n.
» Kurt, K u r t!
» C e c i l i a k a s t a d e sig öfver h o n o m.
» Kurt, Kurt, h v a d h a r du g j o r t!
Kurt, v a k n a, t a l a till m i g!
S ä g m i g, a t t det ä r e n o h y g g l i g dröm. » Hon h a d e tagit h o n o m om p a n n a n.
Hennes h a n d blef b l o d i g af s k o t t s å r e t i t i n n i n g e n.
Då i n s å g h o n d e n f ö r f ä r a n d e s a n n i n g e n o c h föll g r å - t a n d e till s y s t e r n s b r ö s t.
A n n a s t o d d ä r blek o c h a l l v a r l i g.
H o n f ö r s t o d icke, h v a d d e t t a v a r.
H o n f ö r m å d d e i c k e s a n s a sig g e n a s t, u t a n förde d e n k o n v u l s u v i s k t g r å t a n d e s y s t e r n till e n c h a i s e l o n g u e.
H v a r f ö r, h v a r f ö r?
— f r å g a d e h o n sig.
S å föll h e n n e s blick pä ett staffli, s o m s t o d m i d t i a t e l i e r n.
Det v a r ö f v e r h ö l j d t m e d e n r ö d d u k.
H o n gick d i t o c h ref b o r t d e n.
En s e k u n d fästes h e n n e s blick på bilden där bakom.
Så prässades hennes läppar samman, h e n n e s b l e k h e t blef h v i t h e l, d u n k e l l a d e sig öfver h e n n e s blick, o c h m e d e n h a s t i g r ö r e l s e h ö l j d e h o n öfver b i l d e n i g e n.
M e n Cecilia h a d e sett, h v a d h o n g j o r t.
H a s t i g t s p r a n g h o n u p p från s o f f a n.
» Hvad är det Anna? » » Nej, n e j, d u får i c k e s e d e t, d u s k a l l icke se det! » » Jo, j o, j a g vill! » » N e j, låt o s s g å h ä r i f r å n.
L y d m i g, Ceci- lia, m i n ä l s k a d e s y s t e r.
» Det v a r, s o m o m Cecilia a n a t n å g o t.
Med kraf- tig a r m förde h o n u n d a n s y s t e r n o c h s l e t å n y o b o r t d u k e n från staffliet.
Därbakom stod en kvinnobild, en h ä n f ö r a n d e sådan.
Det v a r d e n s a m m a, s o m K u r t p å b ö r j a t den där s o m m a r e n.
Där var mörkt svallande hår, d ä r v a r s a m m e t s l e n r o d n a n d e h y, d ä r v o r o friska l ä p p a r.
.
.
d e t v a r Cecilia.
.
.
C e c i l i a.
.
.
m e n ögo- nen.
.
.
ögonen voro stora, bruna, blixtrande!
Och på dem fästes de blå likasom i fasa.
De sågo p å bilden, på h e n n e, som stod där s t u m, med h a n d e n mot den böljande b a r m e n, på h o n o m, s o m låg d ä r m o t b o r d e t m e d blodet kring tinnin gen.
H o n v ä r j d e ifrån sig m e d h ä n d e r n a, h o n f a m l a d e k r i n g sig.
H v a r m e d bekläder d u d i n fot?
Af hvarje s k o g e n s t r ä d tag t v ä n n e delar.
H v a d eget du så g ä r n a b y g g a vill.
H v a d i en s å n g k v a r t e t t j u aldrig felar.
O c h h v a r u p p å m a n d i g serverar sill.
H v a d sin till södern s t y r en fåglars skara, D å n u i n o r d e n det h a r blifvit höst.
H v a d för d i n fot plär o b e h a g l i g t vara, M e n som k a n hjälpas, det ä r dock en tröst.
D e t u n g a frun så ledsen gjorde A t t h e n n e s e t l misslyckades en gång.
Och n u k a n h ä n d a a t t d u finna torde M i n logogryf bli r e d a n allt för lång.
J a g därför n u skall sluta d e n n a lista O c h s ä t t e r så en p u n k t, — d e n sista.
Ove.
Tilläggsgåta.
Begynnelseordet betecknar något, h v i l k e t sällan fattas på ett smörgås- b o r d.
D e sex följande o r d e n fås ge- n o m a t t för hvarje g å n g till de före- g å e n d e bokstäfverna lägga en n y bok- staf och delvis omflytta d e m så, a t t n y a ord u p p s t å.
Mitt första.
T i l l b e h ö r till smörgåsbor- det.
Mitt andra.
H v a d som äter den h å r - daste metall.
Mitt tredje.
Luftseglare.
Mitt fjärde.
H a r d u a l d r i g b u r i t mig, så h a r j a g ej heller b u r i t d i g.
Mitt femte.
I forna d a g a r låg det t u n g t p å m å n g a s axlar. "
i a m a r o o e 99 P å V e s t a n å s, lilla k y r k o g å r d g r ö n s k a r e n ny- u p p k a s t a d g r a f k u l l e m e d e n e n k e l g r a n i t s t e n.
Den ä r p r y d d af s o m m a r e n s f a g r a s t e b l o m s t e r.
Öfver den s u s a t r ä d k r o n o r n a och fåglarne sjunga.
N u r i n g e r d e t till h e l g i l a n d s k y r k a n, m e d a n s o l e n l u t a r till n e d g å n g.
Vägen fram mot grafkullen skrida lång- samt tvänne kvinnor.
De b ä r a s o r g e n s s v a r t a dräkt.
I fina h ä n d e r h å l l a d e ä n n u m e r a af de fagra b l o m s t r e n.
Vid g r a f v e n s r a n d s t a n n a d e b å d a, b l o m m o r n a s t r ö s öfver d e t l e n a g r ä s e t, öfver d e n s l i p a d e ste- nen.
De b ö j a b å d a k n ä vid griften, d e k n ä p p a b å d a h ä n d e r, och b å d a s l ä p p a r h v i s k a i kvällen s a k t a fram e n b ö n öfver h o n o m, s o m ligger d ä r - under.
Och i b l o m s t r e n s k a l k a r b l a n d a s b å d a s t å r a r, t å r a r från blå ögon — och från b r u n a.
R o m a n b i l a g a n till d e t t a n u m m e r har, på grund af det till julen hopade arbetet å tryckeriet, aj i rätt tid hunnit blifva färdig, men erhålla våra läsarinnor i stället m e d n ä s t a n:r t v å a r k r o - manbilaga.
Innehållsförteckning.
Therése Elffors; af Gustaf Oullberg.
(Med porträtt.)
— Ofta; poem af Edv.
Hammarstedt.
— Små församlingsmed- l e m m a r; af Christel.
— Stor litterär pristäfling för Iduns ro- manbibliotek.
— » Hon var för oss en gåta; » tant Margaretas berättelse, upptecknad af Fanny Chrysander.
— I julklapps- bryderiet.
— Konsten att servera; af Märgs.
— Iduns jul- klappsbasar.
— Ur notisboken.
— Teater ocb musik.
— De bruna Ögonen; skiss för Idun af Algot Sandberg.
~ Tidsför- drif.
Mitt sjätte.
O m du » mitt sjätte » är, d u k n a p p a s t s k ö n kan kallas.
Mitt sjunde.
Luftigt h e m för s m å s v a r t a varelser.
Ä n n y t t i g, än till h i n d e r bara.
D i n v ä g fördubblar jag n å ' n gång, D i n näsa gör j a g m i n d r e lång, H v a d m e r j a g gör, m å du besvara.
S.
L. Charad.
Om Mitt Ja, Man Mitt Som Aritmogryf.
du af g u l d m y n t ett mitt första i mitt andra h a d e; andra tredje skulle svårt ej vara då; till och med o m m a n ett n intill mitt fjärde lade, detta djur mitt andrå-tredje k u n d e få.
tredje plus ett t bör ej m i t t hela vara, i mitt första plär mitt andra- tredje bara.
Ordgåta.
B e g y n n e l s e b o k s t ä v e r n a bilda n a m n e t p å en frihetshjälte o c h slutbokstäfver- na på hans nationalitet.
Orden ä r o: 1) N a p o l e o n s k t betaljfält, 2) medeltids- v a p e n, 3) f r u n t i m m e r s n a m n (3 stycken), 4) ett löfträd, 5) stad i J a p a n, G) m ä r k - lig svensk språkforskare, 7) stad i H a n n o v e r, 8) j o i d a r t, 9) två småstä- der i N o r g e, 10) fransk biflod.
S å föll h o n m e d v e t s l ö s n e d till staffliets fot.
Hon hade förstått!
De b r u n a ö g o n e n fortforo a t t b l i x t r a från d u k e n, s o m o m d e h a d e haft lif.
1 3 7 8 2 2 10 9 2 3 7 11 2 6 3 4 2 10 7 12 5 12 4 2 3 6 2 10 14 15 Theo.
Apoköp.
1 — 8 J ä t t e, prydligt klädd i linnetoga.
1 — 7 N a m n, » Liss Olof » passar, vill j a g våga.
1 — 6 B a r n e n gör ' det ofta till d i n plåga.
1 — 5 H v a d som ö k a r eller släcker låga.
1 — 4 H v e m ä r det, k a n bli en k i n k i g fråga.
1 — 3 G o d t a t t ha, n ä r du till strids vill tåga.
S.
L. Begynnelsebokstäverna bilda ett mansnamn, 1) fornnordisk gud, 2) fågel, 3) k v i n n o n a m n, 4) del af Ame- rika, 5) finnes i grisen, 6) djur.
Fiskarflickan.
Lösningar.
Logogryfen: Rakknif, hvaraf fås o i d e n: kika, kränk, fria, fira, kran, finka, fri, ni, far, arf, kif, Ran, Kina, in, an, kan, rik, likar, kria, ar, rak, Fia, Fina, Karin, ria, kink, knif, ark, kar, kraf, nia, af.
Charaden: Palindrom.
Rättfram.
E t t litet n y t t i g t t i n g m i n s a n n, M e n n å g o n sällsynt g å n g du fann, A t t det.
förargligt k u n d e vara.
Som berg det satt i halsen k v a r, O c h fast du fasligt törstig var, D u m å s t e på d i n läskdryck s p a r a.
Skeppsbrogata.
Förvandlingsgåtan; Atlerbom, annons, Tur- kiet, tronföljd, engel, Regensburg, bildhug- gare, ostkaka, Maine.
Geografiska bokstafsgdtan: Morgonstund har guld i mun; 1) Motala, 2) Norige, 3) Ukrain, 4) Mangea, 5) lampol, 61 Dalton, 7) Laddas, 8) Ugento, 9) Guaura, 10) Rangun, 11) Adelsö, 12) Herrön.
Bakfram.
S o m bakfram — t r o l i g t v i s h v a r dag D u ser m i g utaf m å n g a slag, ett rudt Bordeaux-^in af 1B84 ars skörd, i saknad af otillbörlig syrlighet i smaken och garanteradt fritt från främmande tillsatser, rekommenderas såsom ett s y n n e r l i g e n g o d t o c h h ä l s o s a m t a. k. b o r d s v i n.
Vinets pris är kr.
1.20 n r b u t e l l.
och dess försäljning sker endast hos K. A. Nydahl &amp; Co S t o c k h o l m, S t u r e p l a n n:r 3.
Rikatelefon.
Allm telef.
