# ID: svediakorp-per943
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1893
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 29,156
# sentences: 719
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, N:r 45 (308) F r e d a g e n den 10 november 1893.
Prenumerationspris pr år: B yra: K l a r a v.
K y r k o g a t a 7, 2 t r Idun med Modetidning och (Aftonbladets hus.)
kolorerade planscher kr.
9: — - I d u n m.
Modet, u t a n kol.
pl.
» 7: 50 1 ' renumcra ~n s k e r ä a l l a post- Idun ensam » 5: — anstalter i riket.
Redaktör FRITHIOF Och i det vi härmed presentera hennes bild — en kvinna boitåt de sex- tio, med mycken energi och själfullhet i dragen — framlägga vi några intryck såväl af hennes skola och uppfostrings- metod som af hennes personlighet och offentli- ga framträdande utom skolväggarne.
Den praktiska själf- verksamhelenix den grund- val, på hvilken hon byggt sin läroanstalt, hvilken nu fortvarat i tolf allt lyckligare år.
Hon tror ej på bokens allena sa- liggörande verkan.
Hur lätt blir man ej dum eller till kroppen förstörd af för mycket läsande!
I tid måste jämnvikt bere- das mellan kroppsligt och själsligt lif.
Låt därför barnen - — mellan bokstu- dierna — syssla med hand- arbete, till exempel slöjd, hvars värde därigenom ej blott blir den materiella nyttans, utan också sani- tärt, ja, sedligt betydelse- fullt.
Hjärtat följer likalätt handen som — hufvudet.
utgifvare: HELLBERG.
Träffas fi.
b y r å n kl. 12 — 1.
Allm.
Telef Eva fröken Eva Rodhe är föreståndarin- na för » Prakti- ska arbetsskolan » i Göteborg.
Få ha så mycket som hon verkat för en praktisk skolbildning i vårt land.
ocn 6 1 47 Iduns Tryckeri Aktiebolag 6:te årg.
Annonspris: 35 ö r e p r n o n p a r c i l l c r a d.
F ö r » P l a t s s ö k a n d e » o. » Lediga platser » 25 ö r e för hvarje p ä b ö i j a d t tiotal stafv.
L ö s n u m m e r s p r i s 15 ö r e (lösnrr o n d a s t för k o m p l e t t e r i n g a r) U t l ä n d s k a a n n o n s.
70 ö r e pr n o n p.
- r a d.
Utgifningstid: hvarje helgfri fredag Rodhe.
Denna praktiska sys- selsättning behöfva bar- nen äfven före den van- liga skolåldern.
Det är också riktiga småttingar, af bägge könen, som fylla hennes skolbänkar.
För skolan finnes ut- arbetadt ett särskildt slöjdsystem, hvilket väckt uppmärksamhet och till- lämpning också i andra länder.
Så går det i Eng- land under namn af » The Eva Rodhe model series », och i Amerika kallas det » The connecting link ».
Detta därför att det ut- gör en länge felande » länk » mellan de sysselsättnin- gar, som upptaga barnen till exempel i Fröbels be- kanta Kindergarten, samt den vanliga, mera utveck- lade slöjdkonsten.
A f detta system vill dock ej Eva Rodhe en- sam tillräkna sig förtjän- tjansten.
Fröken Maya Nymann, hennes trogna väninna och hjälparinna, som nu i aderton år va- rit hos henne, har utar- betat idén därtill och gjort modellerna.
Frö- ken Rodhe har först an- vändt det och upphöjt det till skolmetod.
Hennes skola går ut- märkt.
År 1881, då den grundades, ägde den, ut- om föreståndarinnan och fröken Nymann, blott en
IDUN 354 1893 D e n, s o m gör e n tjänst, b ö r g l ö m m a d e n; d e n, s o m m o t t a g e r en, m i n n a s den.
J. Barthélémy, lärarinna och trettio lärjungar.
Nu har den femton lärarinnor och tvåhundratrettio lärjungar.
Hvad Eva Rodhe först och främst söker framhålla för barnen — liksom för alla män- niskor, med hvilka hon träffar samman - — det är arbetet, ett arbete med glädje och kraft.
Men det duger ej att på måfå sätta ett arbete i en annans hand.
Man måste först veta, i hvilken riktning anlaget går, på hvilket håll intresset kan väckas.
Därför böljar hon med att själf studera barnen, innan hon låter dem själfva studera — vare sig nu a-b-c eller en slöjdmodell.
Och när hon funnit deras fält — och härtill ha åren gifvit allt större skicklig- het — är det mindre svårt att få deras spe- ciella lust väckt och med lusten så småningom göra den slumrande förmågan gällande.
» Lärarinnan är till för barnets skull, icke barnet för lärarinnans ».
Detta är en af de första regler, efter hvilka Eva Rodhe styr sin skola.
* « * ' Denna är icke hennes första försök att verka för en sund uppfostran.
Redan är 1 8 6 2 öfver- tog hon i Uddevalla en mindre skola, som småningom under hennes ledning utvecklade sig till ett högre elementarläroverk för flickor.
Aldrig följande slentrianens breda väg, sökte hon redan här vinna mark för en mera prak- tisk skolbildning än den vanliga.
Det visade sig emellertid, att den lilla landsortsstaden ej ägde tillräcklig resonnansbotten för hennes re- formförsök.
Hon måste utkämpa mången strid för sina idéer.
Följden var andlig och kropps- lig öfveransträngning.
Hon lämnade — dock först efter sexton års trägen möda — skolan i andra händer och företog en rekreationsresa i utlandet.
Redan förut hade hon besökt Frankrike och Schweiz, hon besökte nu äfven Tyskland och Italien.
Dessa utomlands till- bragta år gåfvo henne rika tillfällen att i grund studera kontinentens skolväsen, göra framstå- ende bekantskaper inom sitt fack samt bi- bringa sin pedagogiska insikt universalitet.
När hon återkom till hemlandet, hade hon fattat det orubbliga beslutet att grunda en ny skola — och i en stad, där hon hoppades finna starkare gehör för sin uppfostringsmetod än i den lilla staden vid Byfjordens vatten.
Och så upprättade hon i Göteborg » Praktiska ar- betsskolan », hvilken nu förtjänar räknas som en af denna stads prydnader.
Är handarbete den ena polen af hennes upp- fostringssystem, är hushållning den andra.
Det är henne en olidlig pina att se något dugligt förfaras — det må nu vara fråga om ett själsanlag eller en brödsmula.
Ser hon slikt å färde, griper hon raskt in med upp- rätthållande hand — för så vidt hon kan.
Exempel kunde nämnas pä individer, dem hon räddat ur andlig misére: — ej blott ge- nom väckande råd, eldande föresyn, men ock så, att dessa af henne ryckts ur arbetsförhål- landen, deras begåfning vidriga, och försatts i andra, som bättre motsvarat densamma.
Hennes hjälparlust ur ren materiell nöd bar tagit sig uttryck bland annat i välgörenhets- inrättningar af olika slag.
Denna hennes altruism är dock för ingen del baserad på pietistisk ömsinthet.
Den har rent medmänsklig karaktär.
» Det är mig ett verkligt behof, » säger hon, » att hjälpa män- niskor att kunna reda sig själfva, både för att de må kunna afvärja nöden ifrån sig, men inte minst på det de må kunna bibehålla akt- ningen för sig själfva. » Hon är dock så sundt beräknande, så rent moraliskt intresserad, att hon ej — hvad mån- gen gör — kritiklöst hjälper.
Hon under- söker behofvet, innan hon måhända fyller det.
Handen skall bära nödens och lidandets känne- tecken, innan hon låter nödens och lidandets frälsande penning darra däri.
I den stora allmänna hushållningen har hon funnit mycket vara, som det icke borde vara.
Särskildt vid studiet af allmogens och stads- arbetarens hem har hon sett, huru många goda medel till hälsans och välståndets be- främjande obetänksamt förslösats.
A f slarf eller okunnighet har hon sett arbetarhustrun helt enkelt kasta på sophögen mycket, som denna, efter passande vägledning, utmärkt skulle kunna tillgodogöra sig.
Då har Eva Rodhes ordnings- och sparsamhetssinne råkat i uppror.
Och hon har fast beslutit att döda denna fattigdomens öfverflödsanda.
Det verk- sammaste resultatet af detta beslut är det skol- kök, hon — såsom medlem af Göteborgs folk- skolestyrelse — i denna stad fått till stånd, och för hvilket närmare redogjordes i Idun n:r 3 6.
Renlighet, huslighet, sparsamhet, det är hvad de unga flickorna — de blifvande arbetar- hustrurna i städerna eller på landet — i detta skolkök få lära sig, medan soppa sjuder och stek fräser.
Eva Rodhe vill g^nom denna an- stalt ej främja smak för vällefnad — hon vill helt enkelt lära våra svenska, fattigare hem att så sköta sin hushållsekonomi, att allt du- gande tages tillvara på bästa sättet, så att alla munnar få sin mat väl lagad, om ock resur- serna äro små.
Hon vill lära vårt folk, att man inte har råd kasta bort en träbit, därför att man däraf ej kan bygga ett palats.
Utan man skall helt lugnt och förståndigt göra af biten hvad göras kan — vore det också inte mer än den enklaste träsked.
Ett sådant mål är stort.
Och om en dag i framtiden hos vår af gammalt slösande lägre befolkning befinnes spridd större omtanke i husbållsangelägenheter — mindre sophögsvan- sinne, större sparsamhetsanda — så blir detta säkerligen i ej ringa grad just Eva Rodhes förtjänst.
Hennes i sig själf så enkla skol- kökstanke — nu med allt varmare intresse omfattad — är genom sin ändamålsenlighet en af de bästa lyftkranarne för landets materiella välstånd.
* * * Eva Rodhes personlighet meddelar värme och sporrande kraft.
Sitter du och talar med henne, får du ett intryck af frisk medkänsla, af omutlig kärnvilja.
Hennes ord fängsla dig — om från den privata tribunen i hennes mot- tagningsrum, om från talarstoen i den offent- liga lokalen, uti hvilken hon då och då upp- stiger för att framlägga någon ny detalj af sin lifstanke.
Göteborgarne äro praktiskt anlagda.
Till Eva Rodhes tal lyssna de alltid uppmärksamt och ha ej svårt att förstå henne.
Men ännu mer: — hon vet att understundom bringa dem till formlig entusiasm genom sina alltemellanåt återkommande föredrag.
Icke minst väl mottogs hennes föredrag i skolköksfrågan sistlidne augusti.
Också hade hon häråt ägnat mycken omsoig.
Och då hon ej trodde sig vara tillräckligt ostörd i somras i Göteborg, företog hon, åtföljd af sin oskilj- aktiga väninna, fröken Nymann, en tur till det inre af Norge, där hon under en tid ode- ladt sysselsatte sig med utarbetandet af sin älsklingsidé.
Resultatet blef, som sagdt, lysande.
Ty hon gick till botten med ämnet, skiljande hufvud- och bisak.
Och hon talade inte som en pe- dagogie professor — fast hon ser mycket lärd ut — hon talade rent mänskligt, förnuftigt, ändamålsenligt, därtill spännande, intressant.
Men det var ej bifallet, som för henne var det viktigaste.
Jag tror hon skulle varit rätt.
nöjd därförutan — utgjorde det icke ett sä- kert bevis, att hon icke står ensam i sin sträf- van, utan lyckats draga allmänheten med sig i sina tankars innersta.
Ty hon är utan ego- istiska biafsikter, för sin egen del blott for- drande tillfredsställelsen att ha gagnat sina medmänniskor, hvilket för henne är både plikt och behof.
Trots sin sunda beräkning, sin kloka omlänksamhet, är hon själf entusiast.
Hon hänföres af och söker understödja allt arbete i sanning och redlighet, i glädje på all- var.
Hon är på detta sätt en lifsglädjens fö- respråkarinna.
Och hon kan genom sin akt- ning för arbetet stå som ett exempel för tidens ungdom, hvilken dekadansens lättja, lifsleda eller sjukliga själföfverskattning ha så lätt att fånga.
Af henne kan den lära — om den vill — huru frisk möda alstrar frisk utveck- ling till själ och kropp, och huru lifslyckan bäst trifves, där man rätt använder redan be- fintliga resurser och ej förkastar dem — dår- aktigt väntande på att bättre än de skola själf- mant anmäla sig till benäget förfogande.
* Eva Rodhe föddes ä Timmersjö i Halland den 18 september 1836.
Hennes far var Magnus Rodhe, fil.
doktor, kyrkoherde i Thorsby pastorat af Bohuslän, kontraktsprost.
En brorson till honom är nu- varande biskop Rodhe öfver Göteborgs stitt.
Hennes mor var född Ejda Norman och fa- ster till kompositören Ludvig Norman.
Såväl i föräldrahemmet, som sedermera i sitt » andra hem » — hos löjtnant O. J.
Kil- man på Tofta i Bohuslän, med hvars barn hon uppväxte — fick Eva Rodhe en god upp- fostran: dels af sin bror, rektor Johan Rodhe, dels af sin kusin, nuvarande Lunda-professorn Vilhelm Blomstrand.
Tofta var ett hem af det gamla solida sla- get, där flitens, ordningens och den andliga friskhetens trefnad rådde.
Och säkerligen med- förde hon därifrån, då hon gick ut i lifvet, mången stärkande inflytelse, som gjorde henne till hvad hon sedan blef: — en det sunda förnuftets värdiga och sanna dotter.
Fredrik Nyoander.
IDUN 1893 355 kraftig, eller afstår bon från att försvara sig kämpa sig till sin plats i societeten; kän- ner hon sig för stolt att tala om sin förre makes svagheter och att prisgifva hans orätt- rådighet gent emot henne åt världens d o m; om hon af lättbegriplig skygghet tyst drar sig tillbaka inom sig själf, emedan hon ej känner sig vuxen beröringen med den stora hopen — genast är stafven bruten öfver henne.
H o n är högmodig, inbunden, kall, alla upptänkliga fel äro hennes.
H u r kunde väl hennes man hålla ut med henne?
För- visäo gjorde han rätt; han är att beklaga och bör tröstas, endast han.
Och dock är det just de ädlaste kvinno- karaktärerna, som ej förmå blotta sina inner- sta känslor, sina själsstrider för världen.
Emedan de lida, utan att klaga, har man ingen medkänsla för dem; emedan man ej vet deras ve, anser man dem för kalla och slutna.
Törhända är just därigenom fördomen mot de frånskilda hustrurna uppkommen, en för- dom som kräfver att bekämpas liksom alla andra.
Bevisar det då en högre moral att uthärda vid en makes sida, om kärlekens, om tillgif- venhetens band saknas, om man ej förstår hvarandra och ej längre vill vara sig själf och en medmänniska till last, än att upplösa ett förbund, som är så långt ifrån att lända den andre till välsignelse, att det tvärtom visar sig vara honom ett kvalfullt samlif, som verkar förlamande på hans lifsglädje och handlingskraft?
D e t är tvärtom orätt af många hustrur, som sakna mod och energi, att de fortfarande släpa på ett äktenskapsband, som blifvit en boja, af fruktan för en skandal, som dock i längden ej kan undgås, om äfven mannen är öfvertygad om bandets ohållbarhet.
D e n enda afsevärda grund för ett samlif mellan två makar, som ej äro lämpade för hvaraudra, är hänsynen till barnen.
Men besinnar man, hvilket fördärfligt inflytande föräldrarnes olyck- liga äktenskapslif städse måste utöfva på de lättmottagliga barnasinnena, så synes man kunna ifrågasätta, om ej upplösandet af ett osällt samlif likafullt här vore att föredraga.
Egen hård har ej värme för andra ... och Kall ligger gatan, dåsigt oeh malt, Men ifrån värmande Kall där lyktorna husens fönster ligger gatan, Dämpadt från häftet brottning med Kattegatts Kallt är därute, gnida öser skyar.
hörs vågornas sitta Stängt sina dörrar stängt dem med dubbla är därinne vid i lugn sina händer icke en tanke på kölden och i tänka världen.
och slängt sina lås och med mödor hvila i ro med de sina rasta.
hemlösa, ute i mörkret Dörren Egen och härdlösa och kölden är stängd, — härden, Godt är att få efter dagens Må sedan långa nordanbyar.
men varmt människor — gardiner.
och hösten ur tunga liviner smyger ljus mellan fällda ut sina skurar Lyckliga flamma medan stormen hjärtan, fasta.
skaror vandra.
och fälld härd har ej värme för är gardinen.
— andra.
Hugo GyHänder.
Frånskilda hustrur.
n af de förkastligaste och grundlösaste a^gj&lt; * bland fördomar, hvilken ej dess mindre råder inom den s. k. societeten, är den emot frånskilda hustrur.
Man möter en frånskild hustru med ett visst misstroende, en reserverad kyla, som för känsliga naturer måste vara mycket bitter.
Man undviker gärna umgänge med henne, man förbiser henne.
Man förolämpar henne icke direkt, men man visar benne, att värl- den ej längre anser henne oklanderlig, att man har något att förlåta henne.
H o n känner alla de nålstyng, som bekanta och » kära väninnor », om också helt mildt och försiktigt, rikta mot henne, och hon gör det dubbelt, om ännu ej det sår är läkt, som ödet slagit henne.
T y om en äktenskaplig skilsmässa redan för mannen är af vidtgående betydelse, hur mycket mer för kvinnan, i hvilkens tillvaro käuslo- och själslifvet spelar en så stor roll, och hvilkeo därför lider myc- ket djupare än han; honom går för öfrigt societeten till mötes med älskvärd beredvillig- het, liksom för att visa, att man ej gör ho- nom ansvarig för det äktenskapsdrama, haa uppfört inför världen, — äfven om han nu skulle vara den skyldige.
F ö r honom öppnar man förekommande sina dörrar; han är ju nu i alla fall åter ledig och kan betraktas som äktenskapskandidat.
Men om hustrun heter det: korsfäst, korsfäst!
Ty hon har gjort skandal.
Att hon vanligen fördragit och lidit myc- ket, innan hennes äktenskapsbojor brötos, att hon i de flesta fall är den kränkta, den föro- rättade och mannen den skyldige, erkänner världen ej.
Att de upprörande omständig- heter, hon måste genomgå före och under den sorgliga processen — vanligen har hon redan under långa år fört det mest förtryckta äk- tenskapliga lif — kroppsligen och andligen måste ha medtagit henne, att alltså framför allt skonsamhet och deltagande borde möta henne, och att det är grymt att ytterligare förbittra hennes ställning, beaktar man icke.
Man finner sig i att kränka den värnlösa och betryckta.
Ä r hon icke synnerligen motstånds- Detta är ett kapitel af en outsäglig och djup innebörd, och det vore högst önskvärdt, om i detsamma några erfarenhetens ord kunde tränga fram från de vidt skttda kvinnokretsar, som förenas om gemensamma intressen i lduns spalter.
De stå säkerligen öppna nu som ofta förr för en fri diskussion i en för många kvin- nor lifsviktig fråga.
Erik Fre /.
fe En rolighetsminister.
amtalet hade under middagen fladdrat från det ena ämnet till det andra, och som alla voro öfvermätta och ingen ägde någon talang att roa sällskapet med, gick det skä- ligen trögt.
Slutligen, då det nästan alldeles höll på att tyna af, utbrast en ung man helt naivt: » Att då ingen kan säga något roligt! » A l l a brusto i skratt, och samtalet kom plötsligt i gång.
Med anledning af att en af stadens förnämsta lustigkurrar och anekdot- berättare i dagarne afiidit, kom man att tala om sällskapstalanger.
Nästan alla hade någon bekant, som var ofantligt treflig och angenäm — skada att han inte var häri — och man enade sig om att anse dem för lyckliga, som komma ihåg allt det roliga de höra och sedan kunna återgifva det på ett gladt och behagligt sätt.
Att minnas var dock en god gåfva, istället för att hvad man hörde kom in ge- nom det ena örat och gick ut genom det andra.
» Jag är inte af samma åsikt, » invände en af de närvarande, notarien Strömberg, som hittills tyst åhört samtalet.
» Minnet är en farlig sak, och de, som äga det i utpräglad grad, äro inte att afundas.
Lifvet erbjuder inte endast roligheter, utan sorg och bekym- mer i öfverftöd, och då är ett godt minne ingenting att hurra för.
N e j, skola vi prisa några lyckliga, så är det dem, som äga för- måga att glömma snart och grundligt.
Hur djupt olyckliga skulle vi i själfva verket inte vara, om vi inte hade glömskan, som breder sin balsam öfver alla sår, och som på några månader förvandlar den bittraste sorg till det stilla vemod, som endast är glömskans före- gångare.
» Notarien tystnade ett ögonblick, ingen svarade, fortsatte han: och då » J a g känner flera s. k. rolighetministrar, och j a g kan försäkra, att det inte heller är så roligt att komma ihåg roligheter.
Min er- farenhet har alltid varit, att den, som haft ledsammast i sällskapet, har varit rolighets- makaren själf — den där muntra fyren, som bringar a l l a att skratta, och som nystar ur sig infall och anekdoter med samma lätthet, som man själf glömmer dem.
H v a d den aflidne agenten Öström beträffar, så kände j a g honom mycket väl, och hans lif hade verkligen mera beröring med trage- dien än med farsen.
Oström var skapad till muntrationsråd.
F y n d i g och småkvick och begåfvad med en medfödd förmåga att berätta, som gjorde att den enklaste historia tog sig något ut i hans mun, hade han dessutom ett utseende, som särdeles väl lämpade sig för det glada skäm- tet.
Man kunde inte låta bli att dra på mun, då man såg den lilla runda gestalten med det stora, satyrliknande ansiktet, där den tjocka munnen höjde sig i ständigt skrattre- tande vinklar upp mot de oroligt blinkande grisögonen.
D e t var inte underligt, att en man med hans förmåga blef en ovärderlig ackvisition i hufvudstadeus glada ungkarlslif och i famil- jerna med för resten.
D e n gode mannen hade en viss ävagbet för uniformer och klin- gande namn, och de unga gardesofficerarne, bos h v i l k a kvickheten är en ganska sparsam gäst, hade ingenting emot att låta roa sig.
Att sitta tillsammans med dem på någon restaurant, där de uniformsklädda vännerna vredo sig af skratt för hans mustiga historier, hörda till hans lyckligaste stunder.
Hans öfriga umgängeskrets, som visserligen förar- gade sig öfver hans tal om » min vän, löjt- nant v. S. » eller » en af mina intimaste be- kanta, grefve P.
», förlät honom gärna denna » lilla löjlighet », som de med sällspord en- stämmighet kommo öfverens om att kalla det.
H a n var så rolig!
A h, det blef ett jäktande efter roligheter!
H v a d som från början varit ett nöje, blef snart en ansträngning.
H u r skulle han kunna tillfredsställa alla?
D å bekanta mötte honom på gatan, började de skratta redan på af- stånd.
D å han kom in på ett kontor för att tala om affärer, vände sig alla, från chefen till yngsta biträdet, leende om på sina knar- rande stolar.
D å han infann sig på en bjud- ning, stod tamburvaktmästaren med vidöppen mun, färdig att krevera af skratt, och vär-
IDUN 356 dinnan mottog honom såsom en befriare, på hvilken det berodde, om hennes gäster skulle få roligt eller ej.
H a n var med ett ord inte affärsman, han var inte en vanlig människa; han var » den rolige », » den lustige »; han var clownen i kavaj eller i frack, åt hvilken man alltid beredde sig att få skratta, men som s k u l l e ha blifvit odräglig, om han vågat vara som andra.
H a n var fullt medveten därom.
Han visste, att alla dessa g l u p s k a munnar, som väntade att få öppnas på vid gafvel, inte s k u l l e vara skonsamma, om han gäckade deras aptit.
D e t var med formlig ångest han afvaktade den stilla dåsigheten efter middagen och kaffet, då alla räknade på hans biträde för att underlätta matsmältningen.
Med gi- riga blickar öfvervakade han de närvarandes minspel.
R å k a d e en annan tala om en lyckad anekdot, vädrade han genast en r i v a l; ett allvarsamt ansikte gjorde honom förtviflad och kom honom att uppbjuda sitt yttersta; utropet: » Det där var en g a m m a l historia, bror Öström! » kom honom att darra.
Det var med ett ord en hetsjakt så god som n å - gon, men under de gladaste skrattsalfvor i världen.
slutligen kom under fund med, att han me- nade allvar, blef hon ond, och för att inte blifva omöjlig i den älskades familj, skyndade han sig att slå om till ett af sina muntra jovialiska skratt, som besvarades af hennes klingande sopran.
D e n herr Öström var då för t o k i g!
H a n var med på den älskades bröllop med en af hans gamla vänner.
I egenskap af mar- skalk höll han ett humoristiskt tal för tär- norna, och hela aftonen häfdade han på ett glänsande sätt sitt rykte som rolighetsminister.
Men då en af hotellvaktmästarne fram på morgouen, då brudparet för längesedan för- svunnit och gästerna aftroppat, skulle gå in i ett af smårummen, hejdades han af några stönande ljud därinifrån.
Troende, att en af herrarne blifvit full och lagt sig att sofva, skulle han g å fram och väcka honom, men höll på att s l ä p p a armstaken af lutter häpnad.
D e t var den rolige herr Öström, som och grät! » H a n förklarade henne sina känslor — en gång, två, tre gånger.
Den l i l l a bara skrat- tade som öfver ett l y c k a d t skämt.
D å hon Iduns julklappsbasar ö p p n a r i d a g sina p o r t a r för alla v å r a j u l - k l a p p s b r y d d a d a m e r och i n b j u d e r till flitiga besök.
S o m t i d e n för t ä f l i n g s s k r i f t e r n a s i n - s ä n d a n d e k a n s k e v a r i t l i l e t k n a p p, vilja v i, p å m å n g a s b e g ä r a n, u t s t r ä c k a d e n så, a t t alla till j u l k l a p p s b a s a r e n u n d e r d e n n a m å n a d s lopp in- g å e n d e bidrag i m å n af u t r y m m e införas och d e l t a g a i täflingen om d e t u t s a t t a 25 k r o n o r s p r i s e t.
Allmän omröstning bland våra läsarinnor får sedan i å r s o m förr fälla u t s l a g e t.
Flätad d a m m d u k s k o r g.
Till d e t t a a r b e t e, s o m k a n u t f ö r a s till o c h m e d af e t t b a r n, a n v ä n d a s 2 c m.
b r e d a s t r å b å r d e r, h v i l k a l i n d a s l o d r ä t t fram o c h å t e r öfver i e n v a n l i g b r o d e r r a m i n s l a g n a n u b b a r och genomflätas sedan i motsatt riktning (v å g r ä t t), h v a r v i d m a n o m v ä x l a n d e t a g e r öfver o c h under de spända bårderna.
Den 3 3 c m.
s t o r a kvadraten tages ur ramen, och den nedre snib- ben u p p v i k e s och fästes u n d e r de h o p s y d d a sido- snibbarna.
Korgen g a r n e r a s med snören och stora ylleponpouer vid det öfversta hörnet s a m t vid det s t ä l l e, d ä r d e t r e öfriga h ö r n e n blifvit h o p s y d d a.
K o r g e n k a n äfven b r o n s e r a s '.
Nini.
Konfekt-strut.
Af p a p p k l i p p e s e n 3 0 c m.
l å n g strut, hvilken afskäres rakt upptill s a m t beklädes m e d k l ä d e i d e n färg m a n ö n s k a r.
P ä k l ä d e t b r o - d e r a s l ä t t a figurer e l l e r b l o m m o r i g r a n n a färger samt guldtråd.
Då broderiet ä r uifördt, snöres k l ä d e t fast o m p a p p s t r u t e n m e d s n o d t e l l e r s m a l t s i d e n b a n d i p a s s a n d e färg.
Vid s t r u t ö p p n i n g e n u t p i c k e r a s k l ä d e t o c h h o p s n ö r e s.
Vid s t r u t e n fä- s t a s t v ä n n e s n o d d e r, h v i l k a u p p t i l l k n y t a s fast v i d e n liten förgylld p a k e t p i n n e.
S t r u t e n k a n äfven a n v ä n d a s till b e h å l l a r e för h a n d s k a r, d a m m h a n d - d u k a r o. s. v.
Nini.
Drottninggatan 16, Stlilm Thore Blanche.
En ballongmiddag.
Den allmänhet, s o m u n d e r sista tiden m e d så- d a n s t o r ifver o c h s å v a r m t i n t r e s s e tagit d e l i alla de m i n s t a detaljerna vid öfveringeniör S a l o m o n A u g u s t A n d r é e s s i s t a b a l l o n g f ä r d öfver Ö s t e r s j ö n, t r o vi o s s g ö r a e t t n ö j e, d å vi p u b l i c e r a d e n s k ä m t s a m m a matsedel, hvilken benäget meddelats I d u n o c h f ö r e k o m v i d e n m i d d a g, s o m för n å g r a Solfjäder a t t använda framför b r a s a n.
H o s s v a r f v a r e b e s t ä l l e s ett s m a l t u n g e f ä r 3 0 c m.
l å n g t skaft, s o m afläljes v i d e n a ä n d a n, s å d e n blir p l a t t, o c h ö f v e r m å l a s s v a r t eller ö f v e r k l ä d e s m e d plysch.
T v å h j ä r t a n, u n g e f ä r 14 c m.
h ö g a o c h lika breda, utskäras u r papp.
Dessa öfverklädas m e d p l y s c h, b r o d e r i, l ä d e r eller h v a d m a n själf finner för godt.
R u n d t p å d e t e n a h j ä r t a t fast- limmas liksom en frans m e d påfågelsfjädrar, s å p a s s långt, u t s k j u t a n d e s o m m a n vill h a f v a sol- fjädern s t o r, n ä m l i g e n d e n s k i m r a n d e s p e g e l n p å påfågelsfjädern.
Dessa hjärtan h o p l i m m a s nu m o t h v a r a n d r a m e d s p e t s e n u p p å t o c h h a n d t a g e t in- fördt o c h fastlimmadt mellan b å d a i nederkant, midt under spetsen.
För att säkrare hålla dessa hjärtan tillsammans syr m a n i ytterkanten rundt o m, s t o r a s t y g n m e d tjockt silke eller g u l d t r å d.
Vid h v a r j e s t y g n f ä s t e s, o m m a n s å vill, e n liten paljett.
Gredelin.
d a g a r s e d a n gafs af n å g r a b l a n d h r A n d r é e s n ä r m å s t e f r ä n d e r o c h v ä n n e r a t t fira h a n s lyckliga å t e r - komst ibland dem.
Meuu.
Entrée — h ö g s t s v ä f v a n d e m e d gaffelbitar från Åland.
Soppa på ängslan och gissningar, starkt kryd- d a d af a l l m ä n n a d e l t a g a n d e t.
Fiskstim, uppfångadt u n d e r själsångest i Stock- h o l m s s k ä r g å r d p å » u p p d r a g » af A f t o n b l a d e t, S t o c k h o l m s D a g b l a d, D a g e n s N y h e t e r m.
fl.
Kött ä l a K o r p o från ofarligt s k r a p a d e b e n m e d öfveriägset blomkålshufvud.
Entremet af tvifvelaktig k o m p o s i t i o n eller o m e - lett p å t r y c k s v ä r t a o c h t r e m y c k e t o m t u g g a d e franska bröd.
Tidningskäx med pressost från d e n 20, 2 1 o c h 22 oktober.
Ballongcréme utan ankargrund, serveras i högre rymder utan utsikt att räddas.
Äpplen och päron ä l a A n d r é e e l l e r » frukten » af o u t s ä g l i g a f a r o r o c h a n s t r ä n g n i n g a r, s e r v e r a s p å a l l m ä n b e g ä r a n i flere f ö r e d r a g.
Viner Vin d ' enthousiasme rouge, u p p s k a k a d t a f fross- b r y t n i n g a r n a frän finska s k ä r g å r d e n.
Champagne eller g l ä d j e t å r a r v i d d e n f ö r l o r a d e sonens-broderns-vännens m. m. m. m. u n d e r b a r a räddning.
Portvin, fort g l ö d g a d t v i d d e n h ö g s t a t e m p e r a - t u r e n af d e t v a r m a e m o t t a g a n d e t d.
27 o k t o b e r.
M u s i k af m e t e o r o l o g e l e k t r i s k a k a p e l l e t: P o t p o u r r i p å S a l o m o n s Höga Visa.
Bröd - lifvets staf!
f [| | t t ordet » bröd » har &lt; * JfT delse, inhämtade vi Qji togo de första fjäten liga stråt, och vi hjälpa en vidsträck bety- redan under det vi på vetandets knagg- till att utvidga or- i e n r o s e t t ej öfver, u t a n p å e n a s i d a n af l i n n e - bundten.
F ö r a t t få allt h v a d s o m t i l l h ö r l i n n e - s k å p e t s u t s t y r s e l, k a n n o g e n af g o s s a r n e förfär- diga e n » f ö r t e c k n i n g s l i s t a ».
Hvilt p a p p e r fodras u p p p å t u n n p a p p, s e d a n d e t förut i v ä n s t r a öfre h ö r n e t blifvit p r y d t m e d e n i t u s c h u t f ö r d vig- n e t t, f ö r e s t ä l l a n d e e n d a m framför sitt l i n n e s k å p eller d y l i k t Att m o r själf s e d a n får specificera linneskåpets innehåll är nog lämpligast.
Ima.
Violintäcke.
Efter v i o l i n l å d a n s form k l i p p e s e t t s t y c k e s k ä r eller l j u s b l å s i d e n a t i a s.
D e t t a f ö r s e s r u n d t o m m e d en s m a l b å r d i guld- eller silfver- tråd.
Midt p å a n b r i n g a s e t t m o n o g r a m, o m g i f v e t af e n l a g e r k r a n s, o c h l ä n g s t n e d å t d e n b r e d a s t e d e l e n s y s e n l y r a eller n a m n e t o c h d e f ö r s t a tak- t e r n a p å e t t af e m o t t a g a r e n s ä l s k l i n g s s t y c k e n; d e t t a s e n a s t e i s v a r t silke.
H ä r ä f t e r v a d d e r a s täc- k e t m y c k e t l ä t t o c h f o d r a s m e d h v i t eller c r é m e - färgad atlas.
E n m y c k e t l ä m p l i g p r e s e n t till h r r violspelare.
Ima.
Treflig klockdyna.
K ö p i e n j ä r n b o d 2 3 st. s m å j ä r n r i n g a r, litet s t ö r r e ä n e n 1 - ö r e s s l a n t, v i r k a o m - k r i n g d e m ett v a n l i g t h v a r f m e d sefirgarn (rödt, g r ö n t eller b l å t t blir v a c k r a s t).
K ö p o c k s å 3 r a d e r s k u m p ä r l o r och s y 4 pärlor i hvarje ring, så att d e b i l d a ett k o r s.
Fäst sedan ihop ringarne, s å a t t d e b i l d a l i k s o m f r a m s t y c k e t p å e n toffel, först 2, d ä r ö f v e r 3 o. s. v., ö k a s e n r i n g för h v a r j e hvarf, d e t ö f v e r s t a 5 r i n g a r.
F ä s t s e d a n i h o p d e öfriga r i n g a r n e 4 i h v a r j e l ä n k o c h foga d e m e n vid h v a r d e r a s i d a n af d e 5 öfre r i n g a r n e, m e n li- teU l u t a n d e m o t h v a r a n d r a, s å a t t de n ä s t a n gå ihop upptill och förenas med d e n sista ringen, s o m o c k s å u t g ö r h ä n g e.
E n f r a n s af s k u r n p ä r l o r s ä t t e s o m k r i n g (icke o m k r i n g g r e p e n).
T r å d e n fä- s t e s v i d e n r i n g, 10 p ä r l o r t r ä d a s p å o c h f ä s t a s i n ä s t a r i n g o. s. v. E t t s t y c k e p a p p (ej för tjockt) klippes något mindre ä n arbetet, vadderas p å e n a s i d a n o c h ö f v e r k l ä d e s m e d l j u s taft, f ä s t e s s e d a n n ä t t u n d e r toffelns f r a m s t y c k e, s å a t t d e t t a blir något böjdt.
Nennie.
Utstyrsel till linneskåpet.
(K a n m e d t i l l h j ä l p af s t o r a s y s t e r lätt u t f ö r a s af m o r s småflickor.)
Af hvit domestik klipper m a n s å stora stycken, att n ä r d e blifvit f å l l a d e r u n d t o m, d e p a s s a efler h y l l o r n a i l i n n e s k å p e t.
S e d a n f r ä m r e s i d a n blif- v i t fållad, f a s t k a s t a s v i d d e n s a m m a e n h v i t s p e t s, v i r k a d af n: r 4 0 a n k a i t r å d.
P å s å s ä t t s l i p p e r man använda papper som underlägg på hyllorna, o c h s p e t s a r n a b e h ö f v a ej s p i k a s e l l e r g u m m a s fast.
— P å 4 c m.
b r e d a k o n g r e s s b a n d s y s m e d b l å t t (rödt ä r n u m e r a ej s å m o d e r n t) b r o d é r g a r n e n r a n k a i k o r s s t y g n.
D e t t a b a n d k l i p p e s i styc- k e n, s å l å n g a, a t t d e r ä c k a r u n d t o m e n af d e b u n d t a r h a n d d u k a r, s e r v i e l t e r m. m., h v a r t i l l d e ä r o afsedda, hvarefter dessa förses i b å d a ä n d a r m e d ett 3 c m.
b r e d t b l å t t s i d e n b a n d, s o m k n y t e s Lätt tillverkad plaidrem.
D e t t a e n k l a a r b e t e ut- föres öfver s e g e l g a r n m e d g r å t t o c h r ö d t g a r n.
Till h v a r j e af d e b å d a r e m m a r n e l ä g g e r m a n u p p e n 7 8 c m.
l å n g k e d j a af l u f t m a s k o r.
S e d a n vir- kas 3 hvarf med grått och 1 hvarf med rödt garn på hvardera sidan.
Hörnen r u n d a s, och ytterst v i r k a s ett h v a r f u d d a r (p i c o t e r) af g r å t t g a r n.
Vid e n a ä n d a n p å h v a r j e r e m f a s t s y s ett s p ä n n e s a m t handtaget Till d e t t a l ä g g e s u p p e n l ä n g d af 3 8 cm.
och virkas s o m r e m m a r n e.
P å h v a r d e r a rem- m e n f a s t s y s e n v i r k a d r i n g, h v a r t i l l m a n lägger upp 82 m a s k o r och virkar 6 hvarf rtindtomkring öfver s e g e l g a r n.
Öfre s i d a n p r y d e s af e n liten o v a l r o s e t t af v a n l i g a m a s k o r o c h u d d a r i k a n - ten.
V i r k a s l a g o m till r i n g a r n e, i h v i l k a r e m - New-York I I Lif räntor — G n i n d a d t 1845 låg Notarien Strömberg tystnade.
E n stund var det alldeles stilla i salongen, och då hus jungfrun kom in med en bricka, fullastad med förfriskningar, drog man en suck af lättnad.
M e n clownen hade inte endast en tunga, han hade äfven ett hjärta.
I en af de familjer, där Öström brukade umgås, fanns en dotter, en ung, vacker flicka — hon är gift nu — hvars g l a d a skratt före- föll honom som den ljufvaste belöningen för hans ansträngningar.
Ä t denna lilla skälm- s k a näsperla hade han uppfört en tron i sitt hjärta, midt bland hela den dyrbara lasten af gamla och färska historier.
1893 1 jan.
1893.
ZtX^, ' | | Tillg.
Lifräntefond kr.
513,064,511 » 46,216,974
IDUN 1893 dets betydelse ända därhän, liktydigt med kött, öl och » Ät bröd stark! » lydde fick höra i min hydda, den hörde j a g en ung » Tack barn, j a g är inte förmaning, j a g ofta rade den gamla.
J a g åtlydde till- så barndom.
värdinna säga till en fru, som börjat sitt tionde tiotal af och fick till belöning en kropps- med hvilken hvem som helst vara nöjd, utan skryt Då bröd blir sötsaker.
till maten, så blir du stor och Så sägelsen — att 357 kunnat » H a r j a g smör på frosseri, något flere Idun håll mätte till ansökning, åtfölja tillade hon skrattande.
därigenom sarinnor till n y t t a äta bröd till maten, ej förete några bilder af taga hufvudnumrets öfversvallande vidlyftiga ett par köttbullar till, lilla A n n a, så lefnadsglädje och hälsa.
rade till detta hembakade, grofva brödet.
D e t t a grofva bröd ken de återfinna var tio på aftonen) och sväljde de två begär där » Läkarråd ».
mamma så g l a d!
» D e t sjukliga bullarne, till mammas glädje.
ven pappa hafva kött- N u skulle äf sin del af Annas, ynnest, och för att glädja honom drack hon ett glas mjölk, medan han höll för ögonen, så att han ej skulle se, hvart mjölken tog vägen.
spelade han stor förvåning öfver att se gla- förekommer » lifvets dersplats sällskap, det i vår små går att ten.
» Ja den är god, » och bröd!
Tackar så utropar ni.
i allas intresse, bedja Jag ville det med rätta barnmagar begrafves för mycket om litet större fått så småningom en Om plats är väl på samma sund allt förvänd r i k t n i D g, och hvad barnen skäl att fostra deras gång riktning.
som barnen Öfvertygad beträffar, smaksinne att den be- höfves, därtill hörande hetsig dryck.
någon, som omärkligt kommit på afväg i den H v i l k e t är mest tilltalande att se pussiga ner af mer och mindre konstnärligt oeh lagad mat eller att mamma, får j a g en bit Jag tuggas » Kära tant, tag sväljas något till / " " \ y j I II 1 - ' Idun med Modetidning finnes hos alla e d r a I - yr | \ I 1 ^ I i I [I lighet och Belle-soeur.
Serveringsbordduk.
T e m l i g e n groft l i n n e o c h h v i t t g l a n s g a r n (l a n g a r n i ä r allt h v a d B r i t t a b e - h ö f v e r, u t o m t å l a m o d, för a t t till M i a få e n v a c - k e r p r e s e n t.
D u k e n g ö r e s l a g o m s t o r till e t t s e r - v e r i n g s b o r d o c h u p p s y s r u n d t o m k r i n g e l l e r en- d a s t v i d t v ä r s i d o r n a m e d e n h å l s ö m s f å l l.
Vid e n a t v ä r s i d a n u p p r i t a s e n b u k e t t af n å g o n s o r t s t o r a b l o m m o r m e d s i n a b l a d, t. e x.
liljor, t u l p a n e r el- l e r e n r a n k a c o n v o l v u l u s (» b l o m m a n för d a g e n »).
I alla större både blomblad, knoppar och a n d r a b l a d d r a g a s t r å d a r n a u t i r u t o r eller r ä n d e r o c h i d e m s y s h å l s ö m.
O m k r i n g k a n t e r n a af b l a d e n s y r m a n t ä t l a n g u e o c h s t j ä l k a r n a s y s m e d stjälk- stygn.
I m i d t e n af b l o m m o r n a s y s e t t f r ö h u s, s o m p a s s a r till d e n s o r t b l o m m o r m a n v a l t, o c h mindre blad sys m e d k l u m p s ö m.
a n l e d n i n g e n k a n v a r a till d e n brist på energi afhandladc?
L å t oss se till, uppfostras i och dug- k v i n n a n, s o m vi våra huru hon mera burgna bildade hem.
Från det flickorna ä r o helt s m å, få de höra, att de skola är en se n ä t t a af deras passar sig och flicka, under dig Så m e d m o n o g r a m i a p p l i k a t i o n af b e i g e f ä r g a d t o c h r ö d b r u n t k l ä d e s a m t g a r n i t y r af g r å t t o p o s s u m - skinn.
Vill m a n g ö r a d e n b i l l i g a r e, k a n m a n j u a n v ä n d a några rester, s o m m a n h a r, samt endast garnera den med en snodd.
I papprundelns raka d e l f a s t s ä t t e s e t t b a n d t a g af s k i n n e l l e r d u b b e l t k l ä d e, s å a t t fru S t r å l e k a n b ä r a d e n p å a r m e n, då h o n går i kyrkan.
Lolce.
b o t?
hos den bildade allmänhet och prydliga lifsuppgifter, inte det ut, ty det o c h a t t det ej heller för en det pojkarne däremot få liten höra: se, a t t d u blir en b r a karl och k a n b r y t a en väg genom komma bekanta!
månne r å d a öfverklagade senast i smörgåsen! » F o t p å s e.
F ö r b r u k s p a t r o n e n, s o m ofta ä r u t e o c h r e s e r, s a m t för fru S t r å l e a t t i k y r k a n h å l l a sig v a r m o m f ö t t e r n a m e d t y c k t e A n n n i e, a t t e n f o t p å s e s k u l l e p a s s a u t m ä r k t v ä l.
D e n n a tillver- k a s p å f ö l j a n d e s ä t t: Af styf p a p p k l i p p e s e n halfcirkelformig rundel, lagom stor att hålla b å d a fötterna på, d e n n a öfverklädes p å e n a sidan m e d svart ludet fårskinn, på u n d e r s i d a n m e d något tjockt groft y l l e eller s ä c k v ä f.
N u t i l l k l i p p e s af tjockt k l ä d e i n å g o n m ö r k färg e t t s t y c k e i s a m - m a form s o m p a p p e r s s k i f v a n, f a s t ä n 10 c m.
s t ö r r e rundtomkring, på detta sys m e d applikation i v a c k r a f ä r g e r a n t i n g e n e t t m ö n s t e r eller e t t s t o r t m o n o g r a m.
D e t t a s t y c k e f o d r a s äfven m e d s v a r t f å r s k i n n o c h f a s t s y s s å, a t t d e b å d a r u n d a d e si- d o r n a k o m m a m i d t för h v a r a n d r a.
Pappskifvan bildar påsens botten.
Den raka sidan l ä m n a s öp- pen att däri insticka fötterna.
R u n d t om hela fotpåsen och öppningen, d ä r fötterna skola instic- k a s, f a s t s y s n u en s m a l k a n t af n å g o n a n n a n s k i n n s o r t, t. e x.
s v a r t eller b r u n t k a n i n s k i n n, o p o s - s u m eller d y l i k t, s o m ej ä r för d y r t.
V a c k e r b l i r f o t p å s e n, o m m a n s y r d e n af m ö r k g r ö n t k l ä d e, v S vad bete Att uppmärksamma v i d Belle-soeur ' s samtliga jul- k l a p p s b e s k r i f n i n g a r i d e t t a o c h k o m m a n d e n:r.
In- n a n j u l k l a p p a r n a b e s k r i f v a s vill j a g e n d a s t förut- s k i c k a d e n a n m ä r k n i n g e n, a t t j a g för t y d l i g h e t e n s s k u l l u p p d i k t a t e n familj, m e l l a n h v a r s m å n g a o c h olika m e d l e m m a r d e s s a gåfvor u t d e l a s.
Detta h a r s k e t t för a t t t y d l i g t o c h k l a r t v i s a, a t t h ä r finnas gåfvor l ä m p l i g a a t t gifva o c h m o t t a g a för s n a r t s a g d t a l l a å l d r a r o c h k ö n.
I h o p p a t t d e s s a gåf- v o r m å v a r a I d u n s l ä s a r i n n o r till n y t t a v i d d e r a s h u f v u d b r y i j u l k l a p p s f r å g a n v å g a r j a g h ä r m e d för e d e r p r e s e n t e r a familjen Stråle, h v i l k e n b e s t å r a f: B r u k s p a t r o n o c h fru S t r å l e; d e r a s s ö n e r: G ö s t a, 27 å r, p r ä s t, förlofvad m e d A n n i e, 2 1 å r.
A n t o n 19 å r, s t u d e n t.
D ö t t r a r n a: M i a (är gift m e d d:r N i l s o c h h a r två b a r n, Ivar, 5 å r och Andrea, 2 år).
B r i t t a, 2 3 å r, förlofv.
m e d R a g n a r, v.
h ä r a d s h.
L i s a, 2 0 å r o c h C e c y, 14 å r.
Och härmed m å julklappsutdelningen i denna f i n g e r a d e familj börja.
%J ^5 till, att aptit.
Nennie I Sen i e n d a g s f r å g a, för I d u n af H u r » Låt godt efter I.I ef- kraft- m a r n e s k o l a t r ä d a s n e d.
N å g r a h å l för s p ä n n e n a b e h ö f v a ej g ö r a s i v i r k n i n g e n.
vLé P i må stanna och tänka Mar.
bröd? » af friska tänder och med sund, okonstlad dietfrågan, ter, om det ej tilläfventyrs behöfdes en reform.
» Snälla tror det är en lust att se groft, rågbröd gifver j a g min lilla vink i hopp att kryddad se smidiga, fulla gestalter komma in och bedja: viktiga tankar är i öfrigt i en om Några smaken otuggadt kött, och små njurar ansträngas med b rnungar sitta och värnjas vid stora portio- i hvil- närmast endast, den taga förnuft, som annonsbilaga, de önska Kvinnoarbete.
mycket! » S å var ej min mening.
staf », ej får intaga den he- ganska här v i s a i n t r e s s e - vat- » Vatten väl allt skäl att söka uppfostra den och lära näring, nummers hvad med deu utan bygga muskelstarka, friska människogestalter.
den dock, och säkert är, att tillkommer.
I litet oss t i l l ä g g a: det för brödet inom hushållningen.
Om nu slik förvändhet ej just är a l l m ä n, brödet, helt Låtom U t a f våtvaror föredrager det rent friskt Sedan set tomt.
så P l a t s för brödet!
barnet h a vi ej v e l a t u p p utrymme förteckningen, kämpade mot matledan och sömnen (klockan blir i hopp att m e r än en af v å r a l ä - Dock soner, som rent af skryta med, att de V i ha gärna ve- framställning, vara i bevekande ton säga till sin lilla » Ät aldrig kunna familj bland mina bekanta, hörde j a g modern femåring: å de papper, som böra ansökningar.
denna önskan, å de rid- som d u äro lediga för d a m e r, nämnda den förteckning äfvensom lat tillmötesgå sig om, att per- har uttryckts meddela darhuspensioner Törs ej slå mig på Litet hvar k a n öfverlyga j a g för en tid sedan superade hos en Från att t y då är j a g rädd att ej komma upp till hundratalet fullt, » sagdt.
sva- brödet, det vara nog, skall j a g hafva må annat, uteslutes smöret.
Riddarhuspensioner f ö r damer.
lefnadsår.
» tvåsoflad », fram, lifvet, måste k a n d u inte r ä k n a låter m e n för a t t k u n n a d u arbeta, ty utan p å a t t få det och under hela ar- bröd. » uppväxttiden Sax-etui.
Gösta, s o m tycker d e t ä r roligt att själf l ä g g a h a n d v i d e t t litet j u l k l a p p s a r b e t e till s i n f ä s t m ö, b e r n å g o n af s y s t r a r n a h j ä l p a s i g m e d a t t af s ä m s k s k i n n k l i p p a till e t t s a x - e t u i Detta tillgår s å, att m a n lägger s a x e n p å s ä m s k s k i n n e t och ritar u p p dess konturer ett par cm.
utanför de verkliga.
D e n n a bit klippes ut, och upptill bortklippes en så stor bit s o m handtaget på saxen.
N u t i l l k l i p p e s e n l i k a d a n bit, d o c k m e d d e n skil- n a d e n, a t t m a n k l i p p e r d e n e n bit s t ö r r e ofvan- för s a x e n s h a n d t a g, s å a t t m a n får till lock.
N u k a s t a s d e s s a b å d a bitar ihop m e d rödt silke, m e n detta m å s t e göras riktigt tätt och väl.
S e d a n s y s e n liten k n a p p i e t u i e t o c h e t t k n a p p h å l i loc- k e t, s å a t t l o c k e t g å r a t t k n ä p p a öfver.
F ö r en s a x af 16 c m.
l ä n g d blir e t u i e t l a g o m s t o r t, o m m a n gör d e n m i n s t a biten 13 cm.
lång o c h d e n längsta biten, s o m på s a m m a gång bildar locket, 23 cm.
lång.
Etuiets bredd bör d å vid saxens spets vara 5 cm.
och vid handtaget, där det är bredast, 8 cm.
Då syster Lisa gjort detta, läm- n a r h o n bror Gösta etuiet, och n u är det s o m h a n s verk skall börja.
S o m h a n ej k a n m å l a p å fri h a n d, r i t a r h a n först m e d k a l k é r p a p p e r u p p följande s e n t e n s m e d bokstäfver i munkstil på e t u i e t s f r a m s i d a: » K l i p p, m e n ej d e t b a n d d u knutit! » D ä r p å fyller h a n i d e k a l k e r a d e k o n t u - r e r n a m e d e n fin h å r p e n s e l o c h b r u n s e p i a - f ä r g (vattenfärg); då detta torkat, målar m a n inuti bokstäfverna m e d rödt, blått och grönt, såsom det f o r d r a s till a l l m o g e s t i l e n.
E n fin s a x l ä g g g e s i e t u i e t, o c h A n n i e blir n a t u r l i g t v i s d u b b e l t g l a d, att h e n n e s fästman m e d e g n a h ä n d e r prydt h e n nes julklapp.
Belle-soeur.
Skriftygsmatta.
Af t j o c k t m ö r k g r ö n t k l ä d e, s o m ej r i s p a r u p p s i g i k a n t e n, k l i p p e s e t t s t o r t s y r é n - b l a d m e d stjälk.
Bladet bör v a r a 42 cm.
långt o c h 2 8 c m.
b r e d t.
Vid e n a s i d a n af b l a d e t s y s e n kvist gredelina s y r e n e r m e d deras blad i ljusare grönt ä n bottenbladet.
Mattan fodras med bom- u l l s s a t i n i s a m m a färg s o m b l o m m o r n a.
Däref t e r k l i p p e r m a n af t u n n p a p p t v å fjärilar i n a - turlig storlek.
Vingarna öfverklädas m e d ljusgult siden, och dessa ådras med tusch; kroppen göres af s v a r t p l y s c h.
Af k l ä d e k l i p p a s t r e p a r v i n g a r, hvilka fästas under de gula vingarna, så att däraf blir en p e n n t o r k a r e.
Då m a n har två sådana fjäril; r f ä r d i g a, s ä t t e s e n af d e m p å s t j ä l k e n af d e t s t o r a b l a d e t o c h d e n a n d r a vid k a n t e n, n ä r a s p e t s e n af d e n s a m m a.
A n n i e, s o m s y t t d e n n a åt G ö s t a, h a r v a l t s y r e n e r, m e n o m n å g o n t y c k e r o m i d é e n, k u n n a d e j u efter b e h a g ä n d r a b l a d o c h b l o m m o r till m a t t a n.
J a g för m i n d e l s k u l l e föredraga ett humleblad, broderadt m e d en h u m - l e r a n k a o c h r ö d g u l a fjärilar.
I T - A / " " V K H I i H X V I A l l V t Belle-soeur.
Solfjädersväska.
För mammor åt sina döttrar.
Ett stycke plysch, 80 cm.
långt och 20 cm.
bredt i n å g o n m ö r k färg, t. e x.
g r ö n t, f o d r a s m e d l j u s t s i d e n i n å g o n p a s s a n d e f ä r g, t. e x.
l j u s g u l t, o c h hopsys, s å att en smal påse bildas.
Broderas på ena sidan m e d ett m o n o g r a m, på d e n a n d r a en b u k e t t i e n a h ö r n e t.
D r a g é s i h o p m e d ett guld- färgadt sidenband.
I d e n n a färg b ö r äfven m o - nogrammet sys.
Lisa.
Belle-soeur.
D e t bästa, billigaste och helsosammaste kaffe är vart ångrostade och malda H n s b å l l s k a i T e a 1:05 pr i / s k g.
, som finnes äkta e n d a s t uti vär Stockholms Kaffe-Aktiebolag
IDUN 358 ungefär på samma sätt.
Flickorna få mera sällan höra, att de skola lära sig arbeta, att arbeta är lifvets » alfa och omega », och att i vår tid det blir allt trängre om rum för dem, som ej kunna den konsten.
I de förmögnare hemmen v ä x a flickorna upp, omgifna a f » tjänande systrar »; de få hjälp med allting, att kläda sig och att hålla sin garderob i ordning, att städa sina rum, att bädda sina sängar och att duka bordet, och de ha ungefär samma afundsvärda ställ- ning som ägaren af » Bord, duka dig! » i d e n kända sagan, ty allting erhålles utan den ringaste möda, omtanke eller ens eftertanke.
Under hela skoltiden, som varar från 7 till minst 16 års ålder, fordras ej den rin- gaste omtanke eller det ringaste praktiska arbete af flickorna, och tyvärr kunna de ej heller åstadkomma något dylikt, ty äfven den tid, som anses vara ledig från skolan, går åt till arbete med läxor o. s. v., och de stac- kars flickorna äro ofta alldeles utpinade a f lektionerna (i parentes sagt, är det lika illa ställdt med pojkarnas läsning, fastän lifvet sedan blir deras läromästare och det en gan- ska hård till på köpet).
Sedan flickorna lyck- liga och glada slutat skolan, måste de na- turligtvis ut i societén, och sedan blir det en dans af baler och nöjen a f alla slag, små kälkpartier, skridskopartier och ridpartier, och tack vare alla dessa hänförande » partier » blir det slutligen » parti » af på allvar med någon ung man för en eller annan af de unga da- merna, för många åter förr eller senare ett nödtvunget arbete och en missnöjd tillvaro.
Sedan fortsätta de unga damerna som fruar samma innehållslösa lif, och i sin tur söka mammorna att uppfostra sina små döttrar på alldeles samma sätt som de själfva blifvit uppfostrade.
Inte kunna dessa unga fruar kalla det » att arbeta », om de i oändlighet virka spetsar både » till alla hyllorna i köket och till linneskåpet », eller om de brodera mono- gram i Ii undrat al på l a k a n, örngått, dukar och servietter eller sy både flossa, snår och tvist för att döda t i d e D, som går så ohygligt långsamt, — när man ej har något att göra!
Men h v a d i all världen vill ni då vi skola göra?
fråga nog många.
J a, se det är ej så godt att säga, men något nyttigt kunna ni väl alltid finna på.
Sannerligen nu kan j a g förstå, hvarför en » despotisk herre och man » bland mina be- kanta aldrig kunde tåla, att hans fru hade annat handarbete på lediga s under än sin stickstrumpa, ty då gjorde hon åtminstone någon nytta.
D e t är skillnad på att vilja ha nätt och prydligt omkring sig och sitt lin- neskåp i ordning och att helt och hållet gå upp i detta och i själfförgudning säga: » Jag tackar dig Gud, att jag ej är som de publikaner och syndare, utan har allt så prydligt och fint.
Så och så många dussin äro märkta med k l u m p - och så och så många dussin med plattsöm » o. s. v. i det oändliga.
Till en bojan skulle j a g vilja föreslå, att flickorna lika väl som gossarna, från det de voro små, finge lära sig, att de utan arbete ej kunna komma fram här i världen, och att det äfven i ett eget hem fordras att kunna arbeta ordentligt och ej bara » på l e k ».
Därnäst skulle de lära sig en god del af » förnöjsamhetens » svåra konst, d. v. s. att af det minsta möjliga göra det bästa möjliga, och ätt det ej kan g å för sig för en extra ordinarie i verken eller någon annan stac- kars dödlig, som har knappa inkomster, att bjuda sin fru en våning m e d ty åtföljande r J T v r v e l e r a r e K. A N D E R S O N 1 JilkiilisKna 1 1893 möblemang, som vore värdigt minst en som hade 1 0, 0 0 0 kr.
inkomst och därtill en ännu fetare syssla i kikaren, och att toiletter, ekipager, teatrar och baler betydligt måste inskränkas, när ej pappas kassa längre står till deras disposition.
Vidare skulle jag vilja, att de flickor, som äro nog lyckliga att ha far och mor i lifvet, men det oaktadt ha en plats, först ville se till, att denna plats sköttes fullt lika samvets- grant och punktligt (någonting som unga flickor ha mycket svårt för) som af deras manliga kamrater, och sedan att de såge till, att lönerna blifva därefter.
A t t de unga da- merna sparade något af sina » ökade nålpen- gar », satte in dem i banken eller placerade dem p å annat sätt, t. ex. köpte sig en lif- ränta och därigenom visade, att de verkligen hade begrepp om att sköta pengar.
N u an- vändas dessa » extra nålpengar » i stället till anskaffande af en eller annan ännu dyrba- rare klädning, hatt eller kappa eller till n å - gra lika onödiga » bijouterier », och de öfver- drifna fordringarna på l y x och nöjen få blott ännu mera näring.
Man hör så ofta kvinnosakens vedersakare säga: » Fastän kvinnorna n u själfva kunna förtjäna pengar, så visa de ofta, att de ej kunna sköta dem. » Om de unga flickorna n u lärde sig konsten att hushålla med sina inkomster i stället for hushållskonsten, som de förut fingo lära, så skulle de sedan som fruar ha det både angenämare och bättre, och det är svårt att nödgas säga det i » damernas egen tid- ning » — männen skulle mycket mindre än nu begå hvarjehanda förfalskningar oeh brott, ty på botten af dessa gömmer sig oftast ett rosigt leende kvinnoanlete, som varit yttersta orsaken till ruinen.
» Ou est l a femme » säga fransmännen, och j a g tror, att vi få säga så med.
Om fruar kunde vara nöjda med enklare hem och mindre dyrbara lefnadsvanor, vore mången säkert räddad, ty nu anstränga män- nen sig till det yttersta, blott för att till- fredsställa orättmätiga anspråk af oförstån- diga hustrur, hvilkas uppjagade fordringar på » high life » ej lämna vare sig dem själfva eller deras männer tid till sans och efter- tanke.
Men en tröst är » att männen velat ha hustrurna just sådana som de äro » — det är konsekvensen af den uppfostran, de under århundraden skänkt kvinnorna, och det vill sannerligen mycket arbete och mycken energi till för att få de skador, som männen i sin tanklösa själfviskhet tillfogat kvinnorna, bo- tade, så att de nu, när fordringar på lika arbetsduglighet och arbetsförmåga hos kvin- norna höjas rundt om, äfven må kunna med heder träda fram och intaga sin plats.
D e arbetande klassernas kvinnor, de ha redan gjort det, men ännu fattas mycket, in- nan de bildade kvinnorna kunna säga, att de lärt sig konsten att arbeta.
Ur notisboken.
Kronprinsessan Victoria bar som bekant för ett par veckor sedan inflyttat till hufvudstaden.
Vistelsen i blidare klimat har på h. k. höghets hälsa utöfvat ett välgörande inflytande, så att hon nu synes äga god grund för sin länge hysta förhoppning att kunna tillbringa en vinter i Sverige.
Under den korta tid, som förflutit efter hennes inflytt- ning, har hon redan hunnit visa sitt sedan gammalt kända intresse för en hel del all- männyttiga anstalter och välgörenhetsinrätt- ningar.
Sålunda har hon aflagt besök på Sofiahemmet, för hvilket hon varmt intresse- rar sig, tagit Skansens nya anläggningar i skärskådande, besökt Handarbetets Vänners utställning samt å basaren för vårdanstalten för lytta och vanföra låtit göra uppköp — åtskilligt annat att förtiga.
F ö r öfrigt tager h. k. höghet, efter hvad vi sport, med kär- lek och allvar liflig del i sina barns upp- fostran, hvarförutom hon ägnar sin omgifning det varmaste intresse och deltagande.
* Sveriges första kvinnliga juris doktor.
Filosofie o c h j u r i s k a n d.
Elsa Olaea Kristina Eschelsson h a r b e g ä r t a t t, u t a n h i n d e r af u n i v e r - s i t e t s s t a t u t e r n a s föreskrift, a t t d e n s o m vill v i n n a j u r i s d o k t o r s g r a d, s k a l l p å eget a n s v a r h a u t ö f v a t d o m a r e m b e t e, få v i d u n i v e r s i t e t e t i U p s a l a för v i n n a n d e af s å d a n d o k t o r s g r a d aflägga j u r i s licen- tialeaxmen samt stadgadt disputationsprof.
Kans- lersembetet h a r tillstyrkt a n s ö k n i n g e n.
Fyrtio dr i statens tjänst.
Vid s ä l l s k a p e t Nya Idnns sammanträde härstädes den 4 dennes u t g j o r d e s u n d e r h å l l n i n g e n af e t t i n t r e s s a n t f ö r e d r a g o m n u m i s m a t i k e n s u t v e c k l i n g af d:r Ellen Fries.
F ö r e d r a g e t a n k n ö t s i g till d e n u t s t ä l l n i n g af fru Lea Ahlborns medaljer, hvilken utgjorde aftonens konstutställning, i s a m b a u d m e d hvilken sällska- p e t b r i n g a d e Lea Ahlborn sin hyllning med an- l e d n i n g af h e n n e s n u 4 0 - å r i g a a r b e t e i s t a t e n s tjänst.
Behjärtade ord.
P å senaste kyrkostämman i J ö n k ö p i n g u p p t r ä d d e fröken Adéle Wetterlind v i d b e h a n d l i n g e n af f o l k s k o l l ä r a r k å r e n s b e g ä r a n o m löneförhöjning m e d ett varmt och öfvertygande anförande.
H o f r ä t t s r å d e t B r a t t h a d e haft o r d e t o c h m o t i v e r a t e t t eget f ö r s l a g m e d b l o t t t v å l ö - n e g r a d e r för l ä r a r i n n o r o c h t r e för l ä r a r n e.
D å b l i x t r a d e d e t till i fröken W e t t e r l i n d s ö g o n, o c h h o n r o p a d e: » Herr o r d f ö r a n d e!
» Efter h o f r ä t t s - r å d e t u p p r o p a d e s till h e l a f ö r s a m l i n g e n s förbluf- felse fröken W e t t e r l i n d s n a m n, o c h a l d r i g till- f ö r e n e h a d e m a n v ä l i d e n n a f ö r s a m l i n g sett n å - got m o t s t y c k e till d e t t a: e t t l j u n g a n d e strafftal öfver e n s a m t i d, s o m, n ä r d e t gäller k v i n n a n, t r a m p a r gäjlande lagar och moralisk rättvisa under f ö t t e r n a.
Å h ö r a r n e t y c k t e s till e n b ö r j a n ej v e t a, o m d e s k u l l e v r e d g a s eller le å t d e t d | ä r f v a u p p - t r ä d a n d e t o c h de frimodiga orden.
Småningom fick d o c k e n a n n a n k ä n s l a m a k t m e d s i n n e n a, Det v a r n ä r h o n b e s k r e f l ä r a r i n n a n s f ö r s l i t a n d e a r b e t e o c h h e n n e s t o m m a o c h fattiga h e m, u t a n e n s e n k v i n n l i g t j ä n a r e, u n d e r d e t m a n n e n icke k u n d e lefva, u t a n a t t v a r a o m g i f v e n af flera, s o m s k u l l e p y s s l a o m h o n o m o c h förljufva h a n s lif, o c h d ä r l ö r alltid e k o n o m i s k t g y n n a d e s.
Då veknade m ä n n e n, och den ojämna striden mellan en svag kvinna och de många m ä n n e n s l u t a d e m e d e n s e g e r för h e n n e o c h för l ä r a r k å - ren.
Ty det märkliga inträffade, a t t sedan h o n t a l a t, ville i n g e n fram m e d d e t a f s l a g s y r k a n d e, s o m h e l t s ä k e r t l å g p å fleres l ä p p a r, u t a n l ö n e förhöjningen beviljades m e d acklamation.
Till den långa hvilan.
1 dessa dagar h a r i S t o c k h o l m aflidit ä n k e f r u Hilda Josefina Ceder- berg, född Almlöf, i e n å l d e r af 6 7 å r.
F ö d d d.
1 8 j u n i 1 8 2 6 i S t o c k h o l m o c h d o t t e r af d e n be- r ö m d e skådespelaren, premieraktören Nils Wilhelm Almlöf o c h h a n s m a k a i f ö r s t a giftet, s k å d e s p e lerskan Brita Catharina Cederberg i dess a n d r a gifte, blef h o n å r 1 8 6 4 gift m e d o c h v a r s e d a n 1 8 8 2 ä n k a efter f ö r v a l t a r e n v i d T a n t o h ä r s t ä d e s C o n r a d Eugen Cederberg.
Den aflidna sörjes när- m a s t af syskon, bland hvilka d e n framstående s k å d e s p e l a r e n, h o f i n t e n d e n t e n Almlöf.
* Handarbetets vänners utställning h a r på- g å t t u n d e r d e n s e n a s t e v e c k a n i l o k a l e n n: r 18 B r u n k e b e r g s t o r g, o c h e x p o s i t i o n e n h a r n u, som J u v e l -, grulrf- och s i l f v e r a r b e t e n, passande till lysnings- och hederspresenter.
B o r d s i l f v e r, eleganta mönster til t lägsta pris efter dagens kurs å silfver.
A r m b a n d, B r o s e h e r, N å l a r, R i n g a r, K e d j o r etc. i stort och modernt urval till billigaste pris D i a m a n t r i n g a r m e d 1, 3 och 5 diamanter frän 20, 60 och 125 kr.
H T Keela varor.
B i l l i g a p r i s e r.
— Bref besvaras omgående.
~^Q|
IDUN 1893 alltid, blifvit t a l r i k t b e s ö k t o c h v ä c k t b å d e a l l m ä n t o c h lifligt i n t r e s s e, h v i l k e t d e n o c k s å till fullo för- tjänat.
Hvad som d e n n a gång särskildt m å fram- h å l l a s ä r, a t t s å m å n g a o c h s å g o d a b i d r a g till u t s t ä l l n i n g e n l ä m n a t s, ej b l o t t af f ö r e n i n g e n själf, u t a n äfven af d e s s k u n d e r.
D e t t a v i s a r n ä m l i g e n att H a n d a r b e t e t s v ä n n e r l y c k a t s i s i n a s t r ä f v a n - d e n a t t v ä c k a o c h o d l a i n t r e s s e t, ej b l o t t för stil- enliga och smakfulla broderier och väfnader i a l l m ä n h e t, u l a n äfven för k o n s t e n a t t u t f ö r a dy- l i k a.
D e e x p o s i t i o n e r af o r i g i n e l l a o c h i n t r e s s a n t a mönster, hvilka beledsagat dessa utställningar och äfven n u i n t o g o s i n p l a t s s i d a v i d s i d a m e d k o n s t - föremålen, h a h ä r vid lag i hög grad bidragit att f r a m k a l l a och u n d e r h å l l a e t t i n t r e s s e, h v i l k e t m e d hvarje å r dess bättre s y n e s tilltaga.
Teater och musik.
Kungl.
operan.
Af Melba-förcställningarna, till hvilka m a n egendomligt nog försummat sända oss biljetter, h a f v a vi h a f t tillfälle a t t b e v i s t a e n d a s t d e n a n d r a o c h tredje, d å r e s p.
» L o h e n g r i n » o c h » Faust » gåfvos.
I d e n förra återgafs E l s a s parti o c h i d e n s e n a r e M a r g a r e t a s af madame Melba.
Af d e s s a b å d a p r e s t a t i o n e r gifva vi o b e t i n g a d t företrädet åt den förstnämnda.
I b å d e spel och s å n g gaf d e n c e l e b r a k o n s t n ä r i n n a n af E l s a e n bild så ren och hög, s ä stolt o c h ädel, att en bättre f r a m s t ä l l n i n g ej g ä r n a l å t e r t ä n k a sig.
D e n h ä r - liga s t ä m m a n, g e n o m a n d a d af u n g d o m l i g f r a i c h e u r o c h u p p b u r e n af e n t e k n i k, för h v i l k e n i n g a svå- r i g h e t e r f i n n a s, k u n d e m e d s i n f u l l t o n i g a silfver- k l a n g ej v e r k a a n n a t ä n h ä n f ö r a n d e.
O c k s å k ä n d e bifallet, s ä r s k i l d t efter b a l k o n g s c e n e n, p r e s t a t i o - nens höjdpunkt, knappt några gränser.
Segern v a r gifven o c h bifallet v ä l f ö r t j ä n t.
I öfrigt gick o p e r a n n ä r a n o g alltigenom synnerligen dåligt.
E n s t ö r r e k o n f u s i o n ä n d é n, s o m f ö r e k o m |i för- s t a a k t e n, h a f v a vi ej v a r i t v i t t n e till.
H v a r g r u n d - felet l å g, tilltro vi o s s ej a t t a f g ö r a — a n t a g l i g e n i för få r e p e t i t i o n e r.
De m å n g a slitningarna och m i s s ö d e n a väckte emellertid allmän förargelse, och m a n k a n ej a n n a t ä n b e k l a g a, a t t d y l i k t s k a l l inträffa j u s t d å e n s å s ä l l s y n t o c h f r a m s t å e n d e g ä s t s o m m: m e Melba u p p t r ä d e r.
O p e r a n l e d d e s af h r A.
H a l l e n.
— E f t e r å t gafs v a n s i n n i g h e t s s c e - n e n u r » L u c i e », d å d e n c e l e b r a g ä s t e n fick v i s a sin n ä s t a n u n i k a förmåga s o m k o l o r a t u r s å n g e r s k a.
Som Margareta i » Faust » hade rmme Melba godt tillfälle a t t b r i l j e r a m e d s i n u t m ä r k t a s å n g k o n s t.
Vi e r i n r a s ä r s k i l d t o m d e n m e d u t s ö k t finess u t - förda korta entréfrasen i a n d r a akten, k y r k s c e n e n och fängelsescenen.
Och att h e n n e s d r a m a t i s k a f ö r m å g a v ä r d i g t s t ä l l e r s i g v i d s i d a n af h e n n e s sångkonst, visade h o n bland a n n a t i scenerna vid Valentins d ö d s a m t i k y r k a n och fängelset.
M:me M e l b a s M a r g a r e t a p å m i n d e af d e m vi f ö r u t s e t t n ä r m a s t o m K r i s t i n a N i l s s o n s.
Att d e t lifligaste bifall äfven n u k o m d e n firade k o n s t n ä r i n n a n till d e l, b e h ö f v a vi v ä l k n a p p a s t n ä m n a.
D e n n a o p e r a gick för öfrigt i s i n h e l h e t b e t y d l i g t b ä t t r e ä n » Lohengrin ».
Hr Henneberg anförde.
S i s t a M e l b a - f ö r e s t ä l l n i n g e n gifves i a f t o n (fre- dag), hvarvid uppföras första och a n d r a a k t e r n a s a m t tredje aktens första tablå u r » Lohengrin », ä f v e n s o m e n s c e n u r fjärde a k t e n af o p e r a n » Hamlet ».
Till d e n n a r e p r e s e n t a t i o n g ä l l a a b o n - n e m e n t s b i l j e t t e r n a för v e c k a n — e n å t g ä r d, för hvilken operadirektionen förtjänar e r k ä n n a n d e.
Första Carreno konserten g a f s i t i s d a g s o c h h a d e trots den under sista tiden r å d a n d e uppsjön på m u s i k a l i s k a tillställningar af f r a m s t å e n d e slag l o c k a t n ä r a n o g f u l l s a t t s a l o n g till M u s i k a l i s k a a k a d e m i e n.
D e n n a o m s t ä n d i g h e t v i t t n a r tillräck- ligt o m v å r m u s i k a l i s k a p u b l i k s g o d a s m a k o c h d e t a n g e n ä m a m i n n e, d e n h a r k v a r efter fru Teresa d ' Albert-Carrcnos föregående besök här- s t ä d e s för n å g o t m e r ä n t v å å r s e d a n.
Kunde m a n r e d a n d å s ä g a, a t t i n g e n a n n a n af d e kvin- liga p i a n i s t e r, s o m b e s ö k t v å r h u f v u d s t a d, öfver- träffat h e n n e, s å gäller d e t t a o m d ö m e o m m ö j l i g t ä n n u m e r n u.
H ä r f ö r s l å ej d e v a n l i g a f r a s e r n a o m b l ä n d a n d e teknik, s v i n d l a n d e löpningar o c h p ä r l a n d e m i n u t l å n g a d r i l l a r.
Allt d e t t a s y n e s h o s fru d ' A l b e r t C a r r e n o v a r a d e n n a t u r l i g a s t e s a k i v ä r l d e n.
M e n öfver allt d e t t a s t å r d e t t ä n d a n d e geniet, d e n v ä r m a n d e k ä n s l a n, s o m i h v a r j e t o n - dikt i n l ä g g e r e n t o l k n i n g s å s a n n, s å n a t u r l i g, a t t e n h v a r k a n f ö r s t å d e n.
Därför v ä c k t e o c k h v a r j e utfördt n u m m e r d e t m e s t s t o r m a n d e bifall, s o m s m å n i n g o m s t e g r a d e s till r e n t a f f r e n e t i s k e n t u s i a s m och f ö r m å d d e den ä l s k v ä r d a k o n s t n ä r i n n a n a t t s p e l a flera e x t r a n u m m e r.
A t t i n g å i n å g r a a n a - Ofver 16,000 s å l d a p å e t t å r.
Lika användbart v i n t e r s o m s o m m a r.
Brinner utan veke.
l y s e r a n d e d e t a l j e r öfver h e n n e s s p e l ä r öfverflö- digt.
F r u C a r r e n o h ö r till d e k o n s t n ä r e r, h v i l k a k u n n a gifva n ä s t a n h u r u m å n g a k o n s e r t e r s o m h e l s t o c h ä n d o c k d r a g a fulla h u s.
Vid k o n s e r t e n a n v ä n d e s för f ö r s t a g å n g e n e n c h a r m a n t Bechstein-flygel från A b r.
L u n d q u i s t s hofmusikhandel.
K.
Dramatiska teatern " s k u l l e s o m i o n s d a g s för första gången uppföra h r Michaelsons 3-aktsko- medi » Förr i världen ».
Vi få n ä r m a r e n ä m n a därom i nästa nummer.
I n ä s t a vecka lär » Frou-Frou » återupptagas.
F r u Ellen Hartman h a r h ä r sin första gästroll.
Vasateatern.
J u b e l o c h klang v a r det p å Vasa- t e a t e r n i t i s d a g s k v ä l l, d å s t o c k h o l m a r n e efter e n a l l t för l å n g a f s a k n a d fingo å t e r s e e n af s i n a s t ö r s t a f a v o r i t e r i e n af h a n s y p p e r l i g a s t e r o l l e r: Victor Holmquist s o m Striese i » Sabinskornas bortröfvande *.
E t t s å ö r o n b e d ö f v a n d e bifall, s o m h ä l s a d e d e n b å l d e t e a t e r d i r e k t ö r e n, h a vi k n a p - p a s t n å g o n s i n h ö r t m a k e n till, o c h d e t b o r d e tyd- ligare ä n något a n n a t å d a g a l ä g g a, att o m » omstän- d i g h e t e r n a » s å f o g a t, a t t vi p å s e n a r e t i d e r allt för föga fått n j u t a af v å r o b e s t r i d l i g e n f r ä m s t e k o m i k e r s k o n s t, icke h a r d e t b e r o t t p å p u b l i k e n s ljumma sympatier.
Det v ä l b e k a n t a l u s t s p e l e t gick för öfrigt p å s a m t l i g a h ä n d e r m e d fart o c h k l ä m.
F r u Berg- ström s o m p r o f e s s o r s k a n o c h fröken Ohlssons syn- n e r l i g e n b e h a g l i g a s p e l i P a u l a s roll f ö r t j ä n a s ä r - skildt n ä m n a s.
Helt v i s s t g å r V a s a t e a t e r n till m ö t e s e n s e r i e m e r ä n v a n l i g t festliga a f t n a r u n d e r d e n tid h r Holmquists gästspel ä r ä m n a d t att pågå.
" Inskränkningar ".
S k i s s för I d u n af John Öländer.
» X l e t h ä r g å r i n t e l ä n g r e, V i v a n, vi m å s t e i n s k r ä n k a o s s till d e t y t t e r s t a, » s a d e h a n o c h k a s t a d e af s i g h a t t o c h r o c k p å e n s t o l.
Hon såg förvånad på h o n o m m e d sina stora, blågrå ögon.
» Ja, i n s k r ä n k a oss, » u p p r e p a d e h a n o c h s a t t e sig tungt n e r i gungstolen, s o m j ä m r a d e sig och kna- kade i alla fogningar.
» F ö r öfrigt ä r d e t e n full- k o m l i g g a l e n s k a p a t t gifta sig p å t v å h u n d r a k r o n o r i m å n a d e n.
Det k a n j u k n a p p a s t e n u n g k a r l d r a sig f r a m p å n u för t i d e n i S t o c k h o l m » » Men d u ville j u själf, a t t vi s k u l l e gifta o s s s å fort s o m möjligt, » s a d e h o n, i d e t h o n h ä n g d e u p p h a n s h a t t och rock i t a m b u r e n.
» Ah j a, j a g ville, d e t f ö r s t å s, m e n d e t v a r galen- s k a p e r.
Vi s k u l l e h a v ä n t a t ä n n u e t t p a r å r, tills m i n a i n k o m s t e r blifvit s t ö r r e.
D e t finns i n g e n t i n g s o m j a g m e r a a f s k y r ä n d e t t a u t r ä k n a n d e af h v a r t - e n d a ö r e, för a t t d e t s k a l l r ä c k a till.
J a g ä r ut- ledsen p å hela tillställningen. » H o n förstod mycket väl, a t t h a n h a d e haft n å g r a ledsamheter i dag, och därför beslöt h o n att v a r a s å u n d f a l l a n d e s o m möjligt.
» F ö r öfrigt, » fortfor h a n o c h k n ä p p t e u p p o c h igen boetten p å sin klocka, » förstår j a g inte, h v a d i a l l v ä r l d e n vi s k a m e d e n k o k e r s k a a t t g ö r a, Vi ä r o j u e n d a s t t v å p e r s o n e r, o c h n o g t y c k e r j a g d u k u n d e å t a g a d i g d e n lilla m a t l a g n i n g e n i s t ä l l e t för a t t k l i n k a p i a n o o c h m å l a a k v a r e l l e r d a g e n i ä n d a.
O m n å g r a d a g a r ä r det j u pigflyttning.
A f s k e d a k o k e r s k a n o c h skaffa d i g e n flicka, s o m s o p a r o c h s t ä d a r r u m m e n för e t t p a r k r o n o r i månaden. » » Men, k ä r e v ä n, » s a d e h o n u n d e r g i f v e t, » jag får u p p r i k t i g t b e k ä n n a a t t j a g — — j a g — — » » Inte h a r e n aning o m matlagning, » h å n s k r a t - t a d e h a n.
» Nej d e t ä r k l a r t 1 S å u p p f o s t r a s n u - t i d e n s u n g a flickor.
Allt a n n a t u t o m d e t v ä s e n t - ligaste skola de lära sig.
P l a d d r a franska och spela piano etc. etc. gubevars, det m å s t e de k u n n a, m e n a t t k o k a p o t a t i s e l l e r s t e k a e n biffstek, d e t är j u långt u n d e r deras värdighet.
Men s å ä r j u engång den eländiga tidsandan. » H a n r e t a d e så s m å n i n g o m u p p sig själf o c h b ö r j a d e g å m e d l å n g a, a f m ä t t a s t e g f r a m o c h till- b a k a p å golfvet.
H a n k o m i h å g s i t t f ö r ä l d r a h e m, h u r alla d ä r voro kugghjul i den s t o r a h u s h å l l s - m e k a n i s m e n, från h a n s g a m l a m o r, s o m s t o d i s p i s e l n från m o r g o n till k v ä l l o c h s k u l l e h a a n s e t t som en förolämpning, om m a n h a d e talat om en k o k e r s k a, till h a n s y n g s t a s y s t e r, s o m h j ä l p t e F o t o g l i i k ö k e t » 1 » RIMITS » B.
A.
H j o r t h &amp; C:o, 359 till a t t s k a l a p o t a t i s.
S å h a d e d e o c k s å blifvit d u k t i g a h u s t r u r, s o m f ö r s t o d o s i g p å a t t s k ö t a ett hushåll.
H o n h a d e blifvit m ö r k r ö d i a n s i k t e t, o c h d e t lilla v e c k e t m e l l a n ö g o n b r y n e n, s o m h o n a l l t i d fick, n ä r h o n blef f ö r a r g a d, t r ä d d e n u t y d l i g t fram.
» N å j a, s o m d u vill, » s a d e h o n k o r t, » jag s k a l l a f s k e d a k o k e r s k a n o c h bli e n s å d a n d ä r k ö k s - b j ö r n, s o m d u vill h a m i g till.
M e n j a g vill u p p - riktigt s ä g a dig, a t t ä f v e n d u k u n d e g ö r a v i s s a » i n s k r ä n k n i n g a r », s o m s k u l l e i n b r i n g a ej s å o b e tydligt. » » Hvad m e n a r du, » s a d e h a n o c h s t a n n a d e plötsligt m i d t i sin p r o m e n a d.
Hon pekade vårdslöst p å den r y k a n d e cigarren: s o m h a n h ö l l m e l l a n s i n a fingrar, o c h s a d e e n d a s t, » den däri » » J a s å, » for h a n u t, » d u vill f ö r n e k a m i g d e t e n d a nöje j a g h a r.
D u tycker verkligen det ä r för m y c k e t, o m j a g r ö k e r e t t p a r c i g a r r e r o m dagen. » » Ett p a r?
D u r ö k e r s e x å s j u m e d all s ä k e r - het, » s a d e h o n helt lugnt.
» Lät oss säga sex i m e d a l t a l p e r d a g k tolf ö r e s t y c k e t; d e t g ö r 2 1 kr och 60 öre i m å n a d e n.
Det är ju en g a n s k a n ä t t s u m m a, s o m g å r u p p i r ö k, eller h u r?
» Men n u v a r d e t s l u t m e d h a n s t å l a m o d.
H a n, s o m fick t r ä l a o c h a r b e t a från m o r g o n till k v ä l l, skulle icke h a rättighet att röka n å g r a cigarrer.
Det gick v e r k l i g e n för l å n g t.
H a n v a r g a l e n, s o m n å g o n s i n gift sig.
H u r h ä r l i g t o c h fritt v a r ä n d å icke ungkarlslifvet, d å m a n helt och hållet v a r sin egen o c h ej o c h b e h ö f d e s t å till s v a r s inför n å g o n för s i n a g ö r a n d e n och l å t a n d e n.
J a, h a n å n g r a d e sig, h a n ångrade sig, s å a t t h a n k u n d e bli — — H o n h a d e p l ö t s l i g t r e s t s i g från soffan o c h för- svunnit ur rummet.
H a n s t o d e n l å n g s t u n d o c h s t i r r a d e efter h e n n e; s e d a n r y c k t e h a n till s i g s i n h a t t o c h r o c k o c h gick u t.
Det v a r d a g e n efter p i g f l y t t n i n g e n, d å h a n k o m t i d i g a r e ä n v a n l i g t h e m till m i d d a g e n.
H o n s a t t vid f ö n s t r e t m e d h u f v u d e t s t ö d t i h ä n - d e r n a o c h s t i r r a n d e i e n tjock k o k b o k.
» I n t r e s s a n t r o m a n k a n j a g förstå, » s a d e h a n ironiskt och gäspade.
» J a, mycket intressant, » s v a r a d e h o n helt kort, s l o g i h o p b o k e n o c h gick u t.
S å s a t t e h a n sig i soffhörnet o c h t o g e n tid- n i n g.
M e n d e n r e g n i g a, t u n g a luften d ä r u t e h a d e gjort h o n o m sömnig, och s n a r t t a p p a d e h a n bladet och s o m n a d e in.
Då h a n vaknade, kall och stelfrusen, k ä n d e h a n en förskräcklig hunger.
Han såg på klockan.
Half f e m l H v a d ville d e t s ä g a, half fem o c h ä n n u i c k e d u k a d t till m i d d a g e n.
H a n r i n g d e n e r v ö s t i klocksträngen.
H a n s h u s t r u v i s a d e sig, b l o s s a n d e r ö d i ansik- tet o c h m e d s o t i g a fingrar.
S å h a d e h a n a l d r i g s e t t h e n n e.
H a n s t i r r a d e p å h e n n e, m e n s a d e in- genting.
S å blef m i d d a g e n ä n d t l i g e n f ä r d i g.
M e n h v a d i all världen v a r d e l t a?
Buljongen smakade som saltlake, o c h kalfsteken v a r torr som träd- s t i c k o r, för a t t icko t a l a o m s å s e n, h v a r s b o u q u e t var omöjlig att tillfredsställande förklara.
P å h a n s frågande b f c k s v a r a d e h o n lakoniskt: » Jag h a r afskedat k o k e r s k a n » H a n t e g o c h t u g g a d e förtvifladt p å k ö t t b i t a r n a.
S å k o m e f t e r r ä t t e n, s o m s k u l l e f ö r e s t ä l l a citron- p u d d i n g, m e n s o m i själfva v e r k e t s å g u t s o m e n s k å l, full m e d ö l s u p a.
H a n b a d sin h u s t r u o m en sopptallrik.
» Sopptallrik? » sade h o n förvånad.
» Det ä r j u citronpudding. » J a visst, så d u m h a n k u n d e vara, det v a r j u citron pudding.
N ä r d e h a d e ätit, k y s s t e h a n s i n h u s t r u h e l t flyktigt p å p a n n a n, t ä n d e e n c i g a r r o c h gick u t för a t t t a g a sig e n p r o m e n a d.
Men m ä t t v a r h a n v i s s t icke.
D e t v a r j u a l l d e l e s o m ö j l i g t a t t få i sig d e d ä r v ä l s i g n a d e t o r r a k ö t t b i t a r n a, o c h d e n salta buljongen hade förorsakat honom en hardt n ä r vansinnig törst, s o m h a n måste släcka p å n ä r m a s t e kafé m e d t v ä n n e f l a s k o r v i c h y v a t t e n.
M e n h a n h a d e j u fått s i n vilja f r a m.
» I n s k r ä n k - ningen » v a r gjord, och h a n skulle hjältemodigt u n d e r k a s t a sig s i n h u s t r u s d e b u t e r i m a t l a g n i n g s - konsten.
S å förflöto ett p a r v e c k o r.
H a n s å g n ä s t a n a l d r i g till h e n n e a n n a t ä n v i d målen, pianot stod ständigt stängdt, och akva- rellen, p å.
h v i l k e n h o n m e d s å d a n t intresse ar- b e t a t, s t o d halffärdig p å staffliet.
Men det v a r j u som h a n h a d e önskat, precis s å h a d e j u h a n s m o r varit.
• Ytterst bränslebesparande.
Fotogenen brinner 1 gasform.
Explosion omöjlig.
Lätt att skota.
n
IDUN 360 » S å k o m d å i n till m i g e n s t u n d o c h p r a t a litet, » s a d e h a n en afton, d ä r h a n s a t t i s i t t skrif- rum ensam vid den stora arbetslampan.
» Omöjligt, m i n v ä n, j a g h a r ej tid, j a g m å s t e sätta p å teet o c h steka potatisen. » » Men d u k a n v ä l å t m i n s t o n e s p e l a e n l i t e n b i t för m i g s o m förr, » å t e r t o g h a n.
» Med d e h ä r?
» s k r a t t a d e h o n o c h v i s a d e s i n a af v a t t e n o c h s p i s v ä r m e r ö d s v u l l n a h ä n d e r.
H a n b e t sig i l ä p p e n o c h teg.
H a n m å s t e finna sig i sitt ö d e, h a n ville j u själf s å h a d e t.
E n afton, d å h a n s o m v a n l i g t s a t t i sitt r u m och läste tidningen, ringde det på tamburdörren.
Det v a r n å g r a v ä n i n n o r, u n g d o m s b e k a n t a till h a n s h u s t r u, s o m k o m m o p å b e s ö k.
H u r roligt v a r d e t ej a t t å t e r få träffa d e n lilla V i v a n s o m gift I O c h ett s å litet trefligt o c h n ä t t h e m h o n h a d e s e d a n!
H u r m å n g a g l a d a s t u n d e r h a d e d e ej h a f t till- s a m m a n s!
Ack, den tiden v a r n u förbi!
Nu måste de d å s t a n n a och dricka en kopp té, h a d e Vivan sagt.
Det s k u l l e d e n o g g ö r a, m e n V i v a n m å s t e s p e l a för d e m d e d ä r f ö r t j u s a n d e C h o p i n v a l s e r n a, o c h s å s k u l l e d e s j u n g a s i n a d u e t t e r, allt ljufva p å - m i n n e l s e r o m flydda t i d e r.
Ack, h o n s p e l a d e s å s ä l l a n n u, o c h h e n n e s röst, den v a r då alldeles sin kos.
» J a, m i n h u s t r u s p e l a r m y c k e t s ä l l a n nu, » b e - k r ä f t a d e h e n n e s m a n o c h b ö j d e s i g n e d för a t t taga u p p en tidning.
Det v a r d å s k a d a.
M e n h o n h a d e v ä l icke l a g t bort att måla heller?
» Jo, n ä r a p å det också, » s k r a t t a d e h o n tvunget.
» Ser n i, n ä r m a n blir gift o c h — — » Efter en s t u n d h a d e h o n f ö r s v u n n i t u t i k ö k e t och tittade e n d a s t in ett ögonbtick d å och då.
H v a d h o n h a d e blifvit f ö r ä n d r a d p å s e n a r e tider, t y c k t e d e.
H o n s o m förr a f g u d a d e s å n g o c h m u - sik, h a d e n u blifvit e n riktig liten » k ö k s b j ö r n ».
N ä r de s å ändtligen h a d e gått, sutto de u n g a tu e n s a m m a m i d t e m o t h v a r a n d r a i d e n s t o r a för- makssoffan.
H o n v a r b l e k o c h u t t r ö t t a d efter d e för h e n n e a l l d e l e s o v a n a g ö r o m å l e n, o c h d e t lilla v ä l b i l d a d e h u f v u d e t l å g m a k t l ö s t s t ö d t m o t soff- karmen.
E n » riktig liten k ö k s b j ö r n » ljöd d e t i h a n s ö r o n.
H a n s lilla fina, b i l d a d e h u s t r u e n » k ö k s b j ö r n », 3i&amp;åf5rärif.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
I skilda delar utaf jorden P å m i g m a n sätter h ö g t e t t pris, M e n i n g e n s t ä d e s som i n o r d e n J a g täckes p å mångfaldigt vis.
P å gästabud j a g Ej e n s i tarfligt J a, m å n g e n vill Mot läckerhet af ej får t r y t a, hvardagslag, m i g icke byta fiVsta slag.
Båd ' i palats och u t i stuga J a g h v a r j e d a g g o u t e r a d är, M e n är d u m ä t t, j a g ej vill t r u g a D i g a t t m i g taga hel så h ä r.
I b i t a r skall m a n m i g servera, F ö r s t u t i sju och E e ' n i flera.
N u börjar j a g.
H u r d a n bi ' r steken v a r a?
O c h dess a p p e n d i x, säg, h v a d kallas det?
H v a d är a t t göra n ä r d e t ligger fara U t i a t t å k a — ifall d u d e t v e t?
Befjädrad varelse, h v a r s k l e n a h j ä r n a E j m ä k t a r r y m m a e n s e n fågels vett.
H v a d m å n g e n g ä n g blir liknad vid en stjärna.
H v a d alltid smälter, n ä r d e t blir för hett.
E n stor s m a r a g d — poetisk bild, ej riykläckt, Och n å g o n t i n g som s i m m a r d ä r o m - kring; E n m a n, som bultar p å sin s v ä r m o r, otäckt; Och livad h o n blir d ä r v i d, d e t stackars ting; E t t v a t t e n fångadt i n o m t r å n g a strän- der; E t t käril som m a n b ä r d e t i — p å stång —; E t t någol, som plär bilda l å n g a r ä n d e r 1893 det k u n d e d e i n t e förlika sig m e d.
H a n h a d e allt v a r i t b r a b å r d o c h o r ä t t v i s d e n d a g e n h a n före- brådde henne hennes okunnighet i hushållsväg.
Herre Gud, h o n v a r j u ä n n u s å u n g och h a d e aldrig v a n t sig v i d d y l i k a g ö r o m å l.
D e t s k u l l e n o g s å s m å n i n g o m k o m m a m e d tiden, m e n att så där b r å d s t ö r l a d t s ä t t a sig i n i f ö r h å l l a n d e n, s o m h o n alls icke k ä n d e, v a r j u en orimlighet.
H o n h a d e n o g gjort sitt b ä s t a, s t a c k a r s liten, o c h till t a c k h a d e h a n v a r i t s n ä s i g o c h o t å l i g.
S å fick d e t i n t e fortfara.
Själf h a d e h a n v a r i t e g o i s t i s k o c h i n t e v e l a t g ö r a d e n r i n g a s t e u p p o f f r i n g i o c h för » i n s k r ä n k n i n g e n », m e n af h e n n e f o r d r a d e h a n d e s t o m e r a.
O c h d ä r s a l t h o n n u, b l e k o c h för- störd.
H o n v a r m i n s a n n inte s å stark heller.
» Vivan, » s a d e h a n o c h d r o g h e n n e intill sig, » jag h a r allt b a n d l a t o r ä t t v i s t e m o t dig, J a g h a r v a r i t d u m o c h e g e n s i n n i g, s o m ville s t ä l l a dig i k ö k e t s o m e n v a n l i g piga.
Men j a g t ä n k t e icke p å h v a d j a g s a d e i h e t t a n.
Nu inser j a g, h u r o r ä t t j a g haft.
D u ä r dig j u i n t e lik l ä n g r e — blek o c h e l ä n d i g.
» » Åh, d e t b e t y d e r i n g e n t i n g, en tillfällighet b a r a.
» » Nej, d e t ä r i n g e n tillfällighet, » å t e r t o g h a n.
» Du h a r ö f v e r a n s t r ä n g t d i g.
1 m o r g o n a n n o n s e r a vi efter e n k o k e r s k a.
J a — j a, s e s å, i n g a i n - v ä n d n i n g a r!
O c h s å t a g a vi s o m förr v å r t lilla p a r l i p i q u e t o m a f t n a r n e, o c h d u m å l a r färdig d i n akvarell. » Hon lade sin a r m o m h a n s hals och kysste h o n o m: » Med t i d e n, n ä r j a g b l i r litet v a r m a r e i kläderna, skall j a g nog bli en duglig h u s m o r o c h v a k a öfver a t t b u l j o n g e n ej b l i r för s a l t o c h s å - sen vidbränd. » » Och j a g s k a l l, för a t t ä n d å n å g o n i n s k r ä n k - ning skall ske, röka en cigarr om dagen i stället för s e x.
D e t k o s t a r m i g e n r i n g a f ö r s a k e l s e, d å däremot det andra kostar din hälsa och dina krafter. » O c h s å s l o g h o n sig n e d v i d p i a n o t, s o m ej v a r i t ö p p n a d t p å l å n g tid, o c h d r ö m d e b o r t e n s t u n d i s m ä l t a n d e, ljufva h a r m o n i e r.
Uppå, d i n kjol, ifall d e n själf är l å n g; E n färg som r ä k n a s till d e n e u t r a l a, M e n ä n d å » distinguerad » färgton har; E n v ä x t som icke ses p å å k r a r kala; O c h h v a d s o m sotigt v a r i forna d a r; E t t sagoväsen, civilisationen P å flykten jagat, liksom a n n a t s m å t t.
N e j, n u f a r v ä l!
D e t h ö r till goda t o - nen A t t gå sin v ä g, n ä r n o g m a n prata fått.
Charad.
Milt forsla.
E j n å g o n s i n j a g vacker v a r, M e n h ö r e r dock till djur » af blodet » J a g a n o r från e n o n k e l h a r, Som i V a l h a l l a v a r p å m o d e t.
Mitt Våt ' g Från besörjes Sophie och med denna månads ingång redaktionen af Iduns gåtafdelning Unge, T a g 4 a, 1 b, 5 d, 1 3 e, 3 g, 3 i, 2 k, 2 1, 10 n, 2 o, 1 p, 7 r, 4 s, 1 t, 2 u, 1 ii, 1 v, 1 ö, och bilda däraf 9 o r d, h v i l k a s slutbokstäfver u t g ö r a n a m n e t p å e t t l a n d i E u r o p a och b e - gynnelsebokstäfverna e n ctad i d e t t a land.
O r d e n ä r o: 1) k a n t o n i Schweitz.
2) stad i D a n m a r k, 3) stad i Sverige, 4) l a n d s k a p i Sverige, 5) socken i N o r r l a n d, 6) stad i I t a l i e n, 7) stad i S v e r i g e, 8) stad i R h e n p r o v i n s e n, 9) stad i D a n m a r k.
l a r q n e att de anmärk- Innehållsförteckning.
Fredrik Nycander.
Hugo Gyl länder.
Thore Blanche.
Erik Frey.
Eva R o d h e; af (Med porträ Egen härd har ej värme för andra.
.
.
; poem af — Frånskilda hustrur; af — En rolig minister; af — E n ballongmiddag.
— Brö lifvets staf!
A f Max.
— Iduns julklappsbasar.
— Riddarhus- pensioner för damer.
— Kvinnoarbete; några tankar i en dags- fråga, för Idun af II: Hur råda bot?
— Ur notisboken.
— Teater och musik.
— » Inskränkningar.
; i k i s s för Idun af Vår gåtafdelniug.
— Tidsfördrif.
Loki.
John Öländer.
— Akrostikon.
Palindromer.
Rättfram — ingen båt mig sakna b ö r; Bakfram — god effekt p å m a t j a g g ö r.
Rättfram — med våren jag kommer en o k a r g ä s t; Bakfram — p å g r ö n s k a n d e ä n g a r trif- v e s j a g bäst.
T 0 R A L A M A R U S K S u P A K A N A Fyrkantgåta.
D e mot hvarandra svarande horison- t e l a och v e r t i k a l a r a d e r n a skola bilda samma ord.
1 2 3 Bilda g e n o m bokstäfvernas omflytt- n i n g, i h v a r och e n af d e horisontala r a d e r n a, e t t n y t t o r d, så a t t d e n y - bildade o r d e n s begynnelsebokstäfver, lästa uppifrån och nedåt, gifva e t t svenskt v e r b.
Lösningar.
Logogryfen: hela.
Bokstafsgåta.
vi, I detta nummer återfinnes som vanligt hvarje höst en priskurant från den välkända firman P e r c y F. Luck &amp; C:os Handelsaktiebolag.
Den innehåller kompletteringar och prisförändringar och t o r d e af ärade husmödrar frånskiljas och f o g a s till f ö r e g å e n d e priskuranter.
andra.
H v e m är m i t t hela, o m ej h o n S o m b l a n d kastruller j ä m t regerar, Och sedan h a n som h a r sin tron, D ä r oset ifrån d e m passerar.
och hoppas om- af ningar, som under den gamla regimen tyvärr någon gång kunde framställas, för framliden skola bortfalla.
De många af våra läsarinnor, som helt visst roa sig med att själfva författa olika slags gåtuppgifter, ombedjas att godhets- fullt insända däraf till redaktionen för att därigenom till gemensamt nöje så stor om- vexling som möjligt må kunna beredas åt af delningen.
I m p e r a t i v —, infamt som få, E t t lås s o m s t ä n g e r p r a t b u t i k e n, O c h v e r k s a m t n ä r d e t tages så A t t t u n g a n b i n d e s af k r i t i k e n.
Mitt åtafdelning.
1) F r u n t i m m e r s n a m n som k l i n g a r n ä t t, A f D i c k e n s a n v ä n d t, m i n n s j a g rätt.
2) E n hofman ej för en m i n u t Vill r å k a för mitt andra u t.
3) T r o t s all p r o t e s t så står det k v a r H v a d vi vill ' göra lite h v a r.
Tobakspipa; sot, bot, biskop kippa, kista, bas, stoppa, stop, stopp, späkt, bo, spik, ask, asp, toppa, ssopa, k o p p, bok, hoppa, piska, kasta, bak.
Tobias, kost, sippa, tok, soppa, tobak, tak, hopp, a s k a, kap, koppa, is, p i p, pipa, skata, o s, s a k.
Ordgåtan: Napoleon Watertö saksa; pinnkaret; Oise; louisdor; Eskil och E m i l; Orinoco; Norrbro.
4) E n biblisk m a n, m e n hjälte e j, S o m icke k u n d e säga n e j.
Förvandlingsgåta.
1) i m m a n u h i l: m e t a l l; 2) en kar- b a s: stat i A m e r i k a; 3) y r b e d: be- k a n t plats i E n g l a n d; 4) ger n u k r u t: ett m a j e s t ä t; 5) is eldsw-e: en blomma; (i) leben fin: fint material för småsaker.
D e sex o r d e n s begynnelsebokstäfver bilda n a m n e t p å e n n a m n k u n n i g m a n.
ett r ö d t B o r d e a u x - v i u af 1884 års skörd, i saknad af tillbörlig syilighet i smaken och garanteradt fritt från främmande tillsatser, rekommenderas såsom ett s y n n e r l i g e n g o d t o c h h ä l s o s a m t s.
k.
b o r d s v i n.
V i n e t s pris är kr.
" 1,20 p r b u t e l j, och dess försäljning sker ondast hos Springaregdtan: Mänska, du som stolt och mäktig lyser uti jordens dalar, m i n n s att du en gång af dödens starka hand skall skonlöst skördas!
Minns att kvällens djupa skuggor aldrig, aldrig fly för dagen, om ditt hjärta icke gömmer ämnet till det nya lilVet fjärran bakom grafvens hällar!
Därför låt därinne glimma dessa himlens diamanter: evig kärlek, tro och h o p p!
K. A. Nydahl &amp; Co S t o c k h o l m, S t u r e p l a n n:r S. RiksttUfon.
A lim.
lelcf
