# ID: svediakorp-per94
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1892
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,671
# sentences: 800
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Obs.
Annonsen angaende prgataflan B omslagets adra sida.
1892.
3: e haft.
DAGNY TIDSKRIFT FBR SOCIALA OCH lITT€R / RA IbTRESSEI Flednk Wettwlwzd, Viktor Rydberg i h m nya bocker Den svenska kvinnans deltagande i varldsiitstalliimgen i Cliicago 1893 J A Cornenius En foikampe for knnnofr&amp;gan Helhe Koutcl~&amp;kaJ Elisa Orzeszko En polsk forfattaiimas 26-&amp;iSjiiblhiiih M Altholrn, Ocksi ett modebref Ce&amp; GohZ, %De instangdas sellskrilp n A.
D, Arbetsskolan for lytte och vanfoia i Stockholm M.
C, F r h iiksdagen -- ---- För Förbundets medlemmar kr 2 50.
D 4 * 00.
Pris pr Argang {For icke medlemmar
De som amna deltaga i den af Fredrika-Brem&amp;Forbun- det anordnade nya pristaflan for barn- och nngdombocker erinras darom att taflmgsskrifterna bora vara idanmade till Fredrika-Bremer-Forbandets bokbmitti, Steckholm, 5 Malmtorgsgatan, före den 15 april 1892 o d vars- htfoljds af f orseghd sedel, innehiillande f orfatitarens n m n och adress For ofrigli Banvisas till den utforligare annons, som vamt in- ford i Dagnys foregiiende haften Hedda Westman.
Bocker afliamtas efter tillsagelse pr telefon 43 16.
Henrik Gahns Arnykos.
Aldsta aseptinfzib &amp; at Rekoinmeiiderar sig qalf S a e s ofverdt.
Henrik Gahns Tvålar.- Specialité Antiseptiska toilettvhlar, sar deles valgvrande f or ktinslig och omtalig hnd, $&amp;som Henrik Gahns Tictoriatviil m fl Partilager i Stockholin hos Emil Fredrikson, Telegrafgrand i - ModeaE %i8 för Damkappor, Stockholm, I 8 X u a g 8 t d d g &amp; ~ * &amp; g a t a n 1Z9 - rekommenderar s i t t stora och rikhaltiga lager af alla Nouveautéer far sasongen.
Smkildt f$r rekommendera rmtt stora lager af w Pelcverk för Pelskappor med dartiil passande ofvertyger
rekommenderar sitt val sorterade lager af garnityr i alla fiirger och bredder, från 15 till 4 kr.
metern.
Aigretter och smbplyiner till liaret.
Amazoner, svarta och kulörta, af bästa kvalitder och till bil- ligaste priser.
Gamla plymer och garnityr renoveras, färgas och krii- sas efter fransk metod.
Råa plymer beredas.
G. Ahnfelt, Allni telef.
50 11.
14 Sm&amp;Zmdsgatan 14.
Elin Spross ' Trikåhandel, 36 VesterUnggatan 36 l / 2.
Lager af alla sorters Telefon 20 83. rik-ror f l r Herrar, Damer och Barn.
Telefon 20 83.
Å Fredrika- Bremer- Förbundets byrå mottagas irnmälningar ' till intrade i Förbundets Äfven personer, som icke äro medlemmar af Förbundet, kunna blifva delegare.
i densamma.
Fredrika-Bremer-Ferbundets byrå, Stockholm, ' finnas anmälda kvinliga arbetssökando siisom: lektions- gifvam i sprik, ss-enska ilmnen, musik, shng, ritning och malning; handarbeten m. m., svenska och utländska larar- innor f6r hem och skolor, kontors- och skrifbitrtiden, hus- förestiindarinnor, sällskap och bitriiden i hem, förelaserskor, e n a s t e r, sjuksköterskor m. fl.
Ett ungt fruntimmer, likarinna i Richard Anderssons miisikskola, önskar under som- maren f&amp; vistas hos en familj pp&amp; landet, mot att undervisa i pianoapelning.
Ngrmare underrättelser meddelar benäget hr Richard Andersson, Briuin~gatan 28,.
2 tr.
Magnusson (etablerad 1860) Försäljningslokaler: ned / t * a botten, en, två och taae tr. upp STOCKHOLM.
Största lager i Norden af Kulörta och Svarta Sidentyge Schalar och Resfiltar m, m, Obser~eraI Genom direkta förbindelser med in- och iitlandets förniimsta fabrikanter kan jag erbjuda ofvannämda artiklar b Wre och biliigasa än nhgon m- nan och torde en hvar genom besök i mina lokaler eller genom reqvisition af profver och varor lätt blifva öfver- tygad om fördelen att hos mig fylla, sina behof af dessa artiklar.
Profver p i begaran: E,et~n I M Q 6 ~ 2 %.
$1,.
kostnadsfritt.
Rik~-~elef~0626 ' I1&amp; Te~~foo 28 6i.
.
#
.
Viktor Rydberg i hans nya böcker.
Vapensmeden.
Dikter.
.
h o r n viix santida poesi och vårt samtida tanlrelif har Viktor Rydberg alltjiimt .representerat en moc7a.n personlighets- idealis~~a niidt i tidens materidistiskt-pessimistiska stromning.
Hans produktion %r s &amp; ~ o m ingen annans mättad af hellenism, utmarkt af formens adla msrinor och iiinehiillets adla frihets- patos.
Men den store skaldeii &amp; r tillika - och denna sam- inzpsättning synes mig vara af högsta litteraturhistoriska ill- tresse - en så uppfylld af genial inystik och oiindlighetskänsh som någon annan i hela vår litteratur '.
och gran- Haraf följer, att Viktor Rydberg i sin gläiisi.
' ~~nde d i o k diktning afven svänger tvenne glansande polemiska svärd.
Dels - såsom hellen - viiiider lian sig mot ' alla makter, som äro andligen befryndade med medeltidens lryddiga taiike-, tving och mörke hierarki, dels .- stisom idealist och roman- tiker i ordets biista, alltid ~ m g a betydelse - mot den ma- terialistiskt-pessiinistislra strömning, liq %rs 6fvertyga.de mals- inan han in&amp;lunda fördömer, men som för hans tanke och Icänsla, ytterst varder en reaktion tillbaka mot iniiiiniskodjuret, en hatfull och kulturfie~idtli~ psevdo-modernism.
Och p&amp; denna diibbelviig - taiikens kampaiide, saniiings- Itara och aulrtoritetsfria sökande.
och så, den mystiska sam- känslan.
med det eviga, med Gud - når Viktor Rydberg, Fansttolkaren, fram till det verkligt moderiia, ' personliga, iii- aerst djupt positiva ' och optirnistislra ideal, som han förut tecknat si ofta i sin lprik, i » Kaiitatei~ », i » 8nöfrid », i Prometevsfiguren och ann orsades.
» Hrarje sjal, soin laiigtan briiiiiier tia 1iva.d S e l t ar och saliiit, bar ' uti sitt djup och kanner eviglieteiis iiiiderpaiit.
w ' Detta soni bokgrniid; jag öfvergk nu till skaldens se- iiaste arbeten .. ' * ..
II.
» Vapensmeclen D, Rydbergs iiya prosadikt, är ej som » Den siste atemuen » ämnad att gifvci, intryck af världs- historisk tragik, af samlad monumental enhet.
B Hägringar fr ån ref orm; iti.onstiden D har förf.
kallat den och därmed antydt dess karaliter: en följd af ogenerade randmilningar i ratta och klara färger, &amp; ii lekahde, 511 &amp; t ' allvt~rligliga, ntan iiågon strangdre enhet; förklädda minnen D hägrande » från hans egen barndoms Jönköpi~g, personer och händelser iblaiicl som hillna p&amp; ett visst afståiid.
Konkreta enskild- heter fiiiiias flera, men det hela verkar luftigt; karakteristislra tidsdrag fia.iias lilrasti, och dock &amp; syftar skalden ej nigon ge- nomförd tidsfirg.
Hi111 har icke sökt dölja, att han gifvit det enda, som en författare till sliit kan gifva, nämligen sitt eget inre.
En alman sak är, att ilan stuiidom icke undgått ett abstrakt drag, hvmken i i~nniskoteclming ' eller då han ntigot nttiin-jer en f ör diktfornen v51 fristieiide medeltids- liir dom.
8 Vapensineden f örsiggiiï liksom B atenaren D i en världs- historisk brytiii: ngstid, nara griinslinien mellan tv&amp; af häfdens trenne hufvudskedeii.
Men själf va idéstriden afspeglas hëf i ojämförligt mindre proportioner; den p å g t ej i en världs-.
/)) historisk centralhar d och den göres ingalunda till bokens huf- viidsak.
D Vapensmedeii B Iiar i stället ett älskviirdt genre- artacit tycke.
.
I Jönlröpiiig verkar mäster Gudm ' ~ind, vspensmecl och malare.
Haii ar en blid och.
försynt da Fiesolenatur, full af den senare medeltidens innerliga konstkiirlek men, fastan olärd, icke utan en flakt af den nye tidens anda.
Han har lefvat ett lyckligt familjelif å en tomt, som gatt i arf genom flera släktled och hvms alla vrår .. hans älskvärda barnafantasi gör lefvande och befolkar med inbillningslek,zr och minnen, sa att den nästan hopvuxit med hans hjärtelif.
Tillsammans med sin lilla dotter gör han en regelbundeii rond genom dess olika bygnader i skyinning, eller darrande stjarneljns, en f ör, Rydberg karakteristisk malning d mystiskt lyckligs stun- der mellmi tv&amp;, cl&amp; fantasien lefver och rösten liksom siinkes.
t31 en hviskning.
Med några förtrogna viinner liar niiister Gudmund bildat '
samf imdet D Fritt ur hjërtat 2, dur tankar frambarss utan groll, utan fördomar och utan censur.
Dess framste man ar cloktor Svante, den vmclr&amp;de harpolekaren, kung Göstas hemlige förtroendeman.
I honom hm skalden an afgjordare än i Gudmund danat en idedfigur utaf det h m skattar högst; bada h a h a något af Viktor Rydberg sjiilf, men d&amp; Svante skildras som en h d man, har förf.
kunnat p&amp; hans liippar afven lagga åtskilligt a8f sin genomtänkta världsåsikt.
Ocksk tillhör Svante minst lika mycket vart sekel som det sextonde, ja så mycket, att det teoretiska i figuren kanske framtriider p&amp; bekostnitd af hans individuella 12.
För öfrigt &amp; r Svante ined sin nobless, sin europeiskt humanistiska frigjordhet .från me- deltida iiiskriinkthet; siii religiösa och iistetiska innerlighet, en typ, .. os hvilken det mest utvecklingsdugliga af reformn- tioiieii enas u e d det biista och finaste i renässansen, utan den förras ~ f ö ~ c l r a g s ~ och h e t utan den senares machiavel- i listiska sjëlfviskhet.
&amp; !an &amp; se i hans bön - ëdla ta8~kililr en stil, som endast vëljer 5dla ord - raderiia om Luther, som föra tanken u t i fjarran horisonter och som siikert äro skaldens sj alf bekännelse.
Så, hotas och föi-störes master Gudmunds soliga hemlif af hans son Lars, sedermera magister Lmrentius, en bjärt .mot- sats till cle högsinnade medlemmarne i » Fritt ur hjartatn.
Han &amp; r den iiiskräiik te falatikerii, en triitgirig och härsklysten skolast, en klumpig bildstormme utan vyer och pietet,.
utan spar af fin- het och- skönhetssinne.
Haii gör Luther till sin påfve och visar sa, att han aldrig förståht hvacl reformationen borde leda till: befrielsen från hvarje m6nsklig auktoritet, den obegrämade iitvecklingen i frihet - och sviker därmed en dess iniie ' rsta princip.
Och slutligen: han &amp; r e11 elak miinniska.
I sitt hem öppnar .haii nu ett falttåg emot allt, h a r h t hans fan- tasirike och skönhetsälskande fader har gladt sig, och tvin- gar slutligen ma ster Guclmund att fly till bon dehöf dingen Slatte, den halft fantastiske » Stigmans- Odiii,, en slags nibe- liingeiityp inne i sextonde århundradet.
Och liksom Viktor Rydberg nu sarskildt i Svante Bar framstillt en stadse igeiikanlig typ för humanisten och sjals- aristokraten, så hm.
han i magister Laurentius teclrnat d l a tiders inhumane och plebejske a,uktoritetsfmiatiker, som rör sig nied och svsr vid niigra, f&amp; primitiva begrepp, hanns gud, e
må för öfrigt vara den heliga hierarkien eller Luthers fixe- rade dogmsystem eller en innehållsfattig, mekaniskt-naturdi- sfisk världsbsikts formler - d e t.
ena enklare och lätthandter- ligare an det andra.
Af det ursprungliga och 1zyc7amtade i sjiilen, af mystik, poesi och drömlif förstar han intet, ty daraf äger och brukar han intet.
Personlighet, indirid~mlitet, den.
rikaste af rilla världar, försvinner inför systemets .fattiga skolastik.
Lasaren frbgar Likväl: k ej denne Lars starkt chargerad?
Är han ej för mycket eller rättare för helt en omiinniska?
Liksom s&amp; ofta Dickens, begagnar Viktor Rydberg hrarje tillfälle att framhålla det.
Kunde ej något mera mänsklig- het h a k a ingått i totalintrycket af herr Lars '!
Han hade vunnit därpå, i lif och sannolikhet.
Och vidare, hvilkeu skada.
att förf.
ej utförligare skildrat krisen, då det i sublim stor- het går upp för magistern, att den gud han epen.tligw dyrkat, azllctoriteten - att den.
i imponerande följdriktighet, med ett majestat utan like rar s j a l f ~ a lifsprincipen hos pbfve- kyrkan, hos hierarkien, som han, Lars, i obegriplig blindhet hållit för Belials, styggelse och Babylons sköka.
För hvilkenr storartad,, den siste atenarensr&gt; skald rawdig ironi hade ej här varit plats!
Hsk&amp;dlig, rent miinsklig, tecknad med liffulla smådrag gtsiillen Fabbe, den godmodige f p n med sin lustighet o-h sin förrniga af dold ironi.
Hans risor äro lika ~ p p e i - liga som hans humör, den om » muskatellar ?n » rent af en liten pärla i en för Rydberg alldeles ny genre.
Kiinsligt tecknadt gr Fabbes förhallande till Birgit, det afslred han ännu alltid vill hafva f r i n svalgången - .en komedia, Bir- git, en löjlig komedia » -, i sjiilfra verket valiiaden af en tragedi, en hjartats saga, som förblödt i det tysta.
Plikt %F uppfumet af en poet.
Däremot står sagan om nung khlek n.
Mur man ser att skdden fröjdas, d&amp; han kan s k h k a sinn vänaste diktge- stalter det, som lifvet sällan bjuder, giif-van att det fihstse, skära, outsägliga erotiska tycket också blifver den fulla och hela erotiska lyckan, varm af.
lidelse och dock sjalsför~~iim!
Flickan ar den kacka Dagny Slattedottern.
Ynglingen %r Svante harpolekarens son Gunnar, fordom barnet » med de lbnga gula loclsarne~ - det ljuder som en smekning -
o&amp; i honoiii has skalden, &amp; ny0 antydt ett af dessa härliga; 8 Dexippos s och andra hans dikter.
Vid baclscenen faller Rydbergs syn på den unga.
miinniskokroppens plastiska fägring i ögonen.
- Och då de två &amp; terfiniiris som makar, onitalm förf.
nied synbar gliidje, att Dagny föga f örandrats, att G.uanars 2 ansilrtshy var en frisk gosses B, att hans kinder ännu B bevarade gosse~derns linier.
D Både han och hon veta, att de skola dö ung ' ci~ och siirja det ej; hiiröfver liggek en ideal dager och ett vemod, egendom- ligt för skddeii.
Och d&amp; slutligen Dagny h v i h spjutgeaoiii- atungen iiled om den slagne gossens hals, är harpole- karens bön uppfylld, som bad om lriaftig växt och adel död f öi hans s sangarbarn o, f ör Gunnar.
Elärlig.
lyrik finnes på prosa ' och vars, ingenstädes häi- liiarh än i solnedgångsscenen uti kapitlet ~hnrpolekarens sista vandring,, clär den ur skogsdoft och gransus ljuder som sröd- bakens sorgmodiga sang, och liksom bådar döden.
Den in- nerlighet utan like, som hos Rydberg gör äfven det upphöj- daste patos till ett hjiirtepatos, visar sig, har som uti inled- ningsshngen, i faderns kärlek till barnet.
.Vemod b l a i d ~ r sig i iisynens fägring,.
Och Svante faller för IAgsinnade fiender.
.
-- si, som Krysantevs i.
s Atenmen D..
gosseided, som vi Xiinna ' från ' l, III.
Redan i B Singod1a.s dväljes en mystikern lyriker, hvars romantilr är enormt förtätad och intensiv.
Hans dikter i bunden fonn göra honom afgjorclt till deii moderne ronian- tikerii i svensk litteratur.
Riktningens alla basta kgnne- tecken äger han med iiiclividuella skiftningar: den d j triingtan ut mot det oihidliga, hvilken hos honom ' får en, ' rent moclerii Faustslciftiiing, .st&amp;miiingens absoluta men ic7ce .f@~zl; izilzcc innerlighet, konstn5rsblicken fGr mAhända särslrildt dem af dygnets dagrar, som föra ' bliclcen mot fjärran - bur gripes h a n ' e j af en solskensmorgons~rilcedoru~ af aftonrodiia- dens drOlnglans, af i~iåiiskensnattells oändlighet!
- och deiiaa alldeles särsk.ilda konst att uttrycka det aningsrilra och hvi- o skande, D furuskogens sus och stj5rneiiattens mystik.
.
Därföz tir det musikaliska elementet rikare i hans poesi &amp; n hos hvarje.
.
aniian 11u lefvaiide svensk, därför Buniia, hans, rytmer vara rytmer utmi like.
HarpL visar den nya diktsamlingen gamla och nya prof. I B Barndomspoesieii, uppträ,der denna romantik i älsk- viirdt lelrmde tonfall.
Det verkar egeudomligt och godt att se f ~ r s l r a ~ r e som ~ ~, kampar med tillvarons gator, innerligt för- siiidra sig i bariiahugeiis oskuldsviirld.
Dock få toiifallen.
en djupare timbre vid skaldens tanke p&amp; sin egen barndoms brokiga imderland och en vemodig, niir h m pLminne~- sig den B vuxne eller grinade samtidspoesiens ofta motbjudande ~viugtrötthet s, - för att därpå lyfta sig till en fanfar i jubel öfver dess ev; - gn motsats, » lifvets rnorgonrodnadspoesi D (~ 2 i e u liur %n d h t e s etc.).
Rytmens finaste piidstiink yr om dls dessa linier - och till slut drager börjans lust !^ ?^ och lifliga sagotåg hter förbi.
Men hvad som sksnker Rydbergs varskoiist dess totala egendomlighet, det är att han, hvars rytmk måla, bölja och toas, tillika 7 ~ ~ 6 9 % gifva dem ett suggestivt och eiiastkende tycke af crnti7; s7atZ2.h~.
Han öfverför siii fast miijslacle prosa i .lika fast majslad viirs.
Ett idealt mmrnorskim~ner ligger öfver dem bida.
Hvarför?
Ty i halis sjal bor Hellas sida vid sida med- O ' &gt;) roinantiken.
Det visar sig redan i de aiitilra gärsslag, som hos ho- nom iitam.
dilettantisiii uttrycka hans egendomlighet.
Man liise en strof sådm som den sista i » Till ödet » för att se, hur hdividnellt den saphliiska varsen smyger sig kring ryd- bergska taidcer - den strof som malar h r iniinniskan bryter n&amp;niödv&amp;ndighetens grymma bojor, » talicler iipproïsf acklan - vid lij iiït ats lggoi., fattar svgrdet, slipadt i tankens verkstad, störtar dig och iiplinr åt Gid sin fria manliga hyllning.
D Poemet stod för öfrigt att lasa recla.ii i kalendern Flora f ör 18 64 jiiinte åtskilligt, som delvis upptagits i samlingarna,.
ja i) &gt;Vapensmeden ».
- Den liingtan, som, medan sinnevarl-.
deii möi; lrnar, i alltets stora tystnad stiger upp mot det oänd-.
liga, uttryckes målande i den korta, sublima dikten .På, ve-, randim vid hwfvet~ med dess elegiska hexametrar.
Och slut- ligen ar &gt;&gt; A.rf från Kaos » slående karalrteristisk med sitt,
O mystiska, platonskt-kristna taiikedjnp i plastiska, rytmer, en dikt af antik höghet och djupt kristet medvetande af otill- räcklighet inför det idealas lcraf.
Det finnes ingen nutida svensk skald mer än Rydberg som Iran uppbära den tragisk&amp; trimeterns cesariska diadem och majestätiska gnantelveck.
Samma trinad efter en världsförlossning från kva.1 och brott har skapat dikten &gt; Jungfru Maria i roseiyg&amp;rd » med dess verkningsfulla motsats, och &gt;I natten » där skalden ser tillvaron inslumrad som en genie, ett barn p&amp; allfaders arm.
- medaii tiden står stilla.
» Vkrdträdet D. tillhör kretsen af Viktor Rydbergs forn- nordiska studier.
M m mGrke den storslagna, delvis ' starkt personligs skildringen af de minnen, som den p m l e vikingen uppkallar inför det fallna triidet, och man ser sammanhanget med författarens barndomsiniaiien fråm » Vapensmeden 8.
Nor- dens soinmar~lms liggar öfver vikingens tnflor, öf ver det i gränslösa, himmelsspeglande hefvet B, dit gossen langt.fi * t frtia trädets topp, och öfver hemmet, som den &amp; tervändande unge vikingen skådar.
med nordbons betagna öga.
Sliieude %r att Viktor Rydbergs känslodjup med dess mniiliga kynne just liar påminner om Geijer, men under det anden hos den senare nästan viildsamt tvinga,r språket att gifva vika, täcka Ilvar- andra hos Rydberg innehå,ll och form afveii i dess+ lrnappa f oriinordiska vrirser lika f ullstandigt, lika lugnt beh6rskadt.
som dlticl.
Jag öfvergkr till de iizïiehållsrika dikter, som siirskildt, direkt eller satiriskt, %ro uttryck för det käinpnnde, det in- dividuellt och verkligt moderna i Rydbergs världsåskiclniug.
, Psyke » kuiide reat af vara hans progranldilct.
I en lika samniantriingd och enlr el som djupsin nig utliiggiiing af den gczinla myten förtälja och förlclma dessa ädelt stora stro- fer människoandens ' eviga Fanstsaga.
Il- kan ej sölca mktt- nad genom att blott ana o&amp; sh vara.
säll, han vill som Psyke, veta », vill » se » - och sanniiigen kan te sig för honom så bister, att han varit lyclrligare, om hrni aldrig fatt veta.
Och dock, har h m det, so111 Rydberg miiiorstädes lzallat ett » gossely~~.~ie », iir hans hvifvel icke Mefistos isigt hLafulla.
utan det » varma, sökande, pröfvaiide », som off rar allt i liar- lek, så ska-l1 den sralkande drycken icke iiteblifva.
Brotts- ligt ai.
clii ej att viga tankens strid, brottsligt ar snarare att
söka omedvetenheteus och f öriiitelsens lycka.
Detta &amp; r op- tiinism och en optimism, som räddar det väsentliga i till- varon.
Betydelsefullt synes, att deen klassiska poem om persoii- lighetens strid inleder diktsaiulingen, och att varldsförnyelse- r afslutar den.
skildringen i s TT&amp;rdträdet I sLifslust och lifsledar - Iivars sentenser, sk sammaii- stalda, verka något bart, men hvars dityramber stråla af rosig hellenisk ungdomsfagring - måttar Viktor Rydberg bl.
n. ett öfverlägset hugg &amp; t det lilla intelligenssnobberi, som iiii-.
der någon tid hotat att varda den modernaste ba.rnsjukdomei~ har hemma, och som för öfrigt icke e1zt7crst %r löjligt.
enar det.
j u plägar sattas i förbindelse med vissa brutala teorier om den starkares ratt.
Vi skola ocksi strax iterfinna Ryd- bergs satir i helt andra; än dessa, blott föraktfulla tonfall.
Uteslutande.
i sistnämnda skala affärdar han däremot hitr det koketteri med slapphet, s dekadans D och lifsleda, som miste vara osägligt motbjudande för denne D gosselynnets s, Psykes och Dexippos ' skald.
Så, har slaget omsider drabbat f r i n I~ononz!
Viktor Rydberg ar filosof och metafysiker afven soin skald; medtager hans poesi därför n&amp;gon g&amp;ng ett abstrakt drag, så, är det tillika samma laggning, som gör denna, lyrik till den ojamförligt mest fjärrskådande i tanke liksom till den djärfvaste- i flykt.
r Prometevs och Ahasve; us s star allt- jämt som vår litteraturs sublimaste dikt, intrycket af, Klot.- korna, var närmast svindlande.
Anmii lyrik $r geiirearbau som Biå,ths, idyllisk som W i r s h, fosterlaiidsk-historisk eller europeisk som Snoilskys.
Hos Rydberg g&amp;r det u t öfver alla horisonter.
Han diktar då, en universell .tankelyrik af kos- miska dimensioner, världshistoriska f&amp;gelperspektiv i stora in- gif velser.
Hit hör i de nya dikterna &gt;Grubblaren.
, där motsatseli mellan personlig och mekanisk vi.irldsisikt upprullas i syner af apokalyptiskt och dock behärskadt majestät.
.
Dem tiiikare och s t d d, som kunnat fingn den mekaniska varldsasi~tens synvilla (att förblanda tillvaron;; utifrin betraktadr eller dess 3 inekaniska aspekt r med tillvaron sjalf) i diktens gipntislrn vision om det psykiska siviil som det fysiska universum som en enda viifstol, dar allt hvad personlig aflan heter blir sii
i7.
.
Iijalplöst likgiltigt - deii, livars sorgsna medkänsla tagit ge- stalt i oceanscenens dystert sublima syii - han har med sitt hels vasen förstått det tröstlösa i detta skelett af en vädds- askidning och en gång för alla skalikt den sitt klassiska ut- t,ryclc.
Hvacl är d l aiinsxi förtviflaii mot denna?
- Där- bredvid stå de stom stroferna om Messias och om påskrnor- golien, hvars kloclror synas fralsa Slfven D Giiiibblarens Faust.
Gifver ~Griibblafeli~ oclrså i siiia mer reflekterade pm- $ier intrycket af samlad kraft, har » Deii nya Grottesiingen~ B en v&amp;lds; linhet, soin annars icke finnes hos Rydberg.
Mytelis Grottekvarn, som - slutade med att mala ' ve och förbmnelse å t siii agare kung Frode, blifver i Rydbergs jät- tesymbolik icke blott nutidens ofantliga konkurrensjakt.
och nödtvuiigiia strid föl; - lifvet, som med alla medel skall mala, gidd och sa ' förgiftar själsaclel och lycka - den blifver .hela tillvaron utan viirldsplan och blott betraktad under den me- kmiislra kaiisaliteteiis synvi~ikel.
Närmast ter sig den demo-.
nisks kvariien likväl har i poemet som deii indtcstrialis~~i, hvilken stundom nied llansymlös sjalfviskhet ~m.yntar de v&amp;riilöses muskelkraft till guld)) och som Gskiidliggöres i fix- brikselanclets inest Iij&amp;rtslitande skepnad.
Och den, aristokra- tiske skdld, livars verkliga, förniimhet oiindligt höjer honom öfver ~i.&amp;gra f ås blaseraclt », zandsaristokrczfiske~ later, hans medlidaiide afspeglar det ve, som rymmes hos jordeiis mil- lioner.
.
Dikten iior låiigt viildsainmare an en redogörelse ens ka.n antyda; clen verkar som ett eldregn öfver Sodom och Go- morrha.
Dess skriiekscener briinna sig in i sjalens lif.
Man iuiiike iiieteriis oroliga, hetsade lopp; varsfötterna tramps hvaraiiclra p&amp; halitrne, andf öst; lcvmnens många diaboliska ljud, festens ej mindre diaboliska segerdåii iitergifvas illuso- riskt.
-- Trälens bön (VI) torde daremot ej vara nog kon- centrerad och.
har, i trots af sina upphöjda enskildheter,.
.
Imapyast geuoiy&amp;e~&amp; clen otvunget rydbergska lyftning, som man just hiir kunde ha viiiitat.
I efterskriften, som delvis iiastaii lamil ar cliktf ormen,.
utvecklar a ah as ve rus^ - eller snarare förf.
sjiilf - bland nniint sin &amp; sikt om ett eveiituelt socialists~mh~lles stallning till teorien om den starkares ratt.
Naturligtvis ingår deiiim teori icke i soci: ilisinens .doktrin; tvartoni.
Den gjorde det '.
s) &gt;)
ej heller hos Xobespierre och Marat.
Med ' dem nia nu r i r n bättre socialister iugalunda jämföras.
men - Rydberg har tydligen skäl, dem han finner tillriickliga att iiära iiågoii skepsis om vackra teoriers iscensättaiide under c k auspicier, som skulle hägns rörelsen.
S&amp; kommer diktens stora sli~tn~uiainer,:.
Kmislerii-man- monsprestens f estpredika,ii w.
Hiix angripes omsider materialismeii i dess djupaste etiska rot, visas - genom den officiella dogmatik, hvarpå kung Frodes mönsterstat ar uppbygd - hur sjalfviskheteii rättfar- digar sig med natur vetes skaplig^ och evolutionistiska grunder, ll&amp;iisyiislöst apoteoserar striden om tillvarou, emedan det starka och intelligenta framkomme genom det svagas förtrampande?
samt gör det kristna karleksbudet till en de andligen van- f öres; förlrrymptes och misslyckades slafmoral (jfr.
Striiid- bergs w 1 hafsban det r).
58. illa htgiingen har bvasi-modernis- men ingenstädes blifvit i nordisk vitterhet, hvarken i Dracli- malis » Ostend e-Briigge » eller annars - och sedan, med livil- lien finhet hm det ej skett, med hrilken öfverlagsen storhet och adel!
Och hvilket grepp till sist att för deiina blodiga satir viilja formen af en offentlig f estpredikan, dar motsatseii mel- lan lärornas fräckhet och det officiella i föredraget Astad- kommit eii falsk, skärande högtidlighet.
Xen det 51- hvarlreii Strindberg eller Kiellaiicl, hrmken en ofin brutalitet eller en k d l giftighet.
Hkr få vi nteslutaiide iiitryck af ett stort hjärtas patos, som ej är mindre flanlnia~ide darför att taii- karii; frambäras i deum adla och be71iirsiicic7e form.
Emeller- tid tyckes Viktor R~clberg K r ibland liksom darra pa rösten.
Likt en elektrisk gnista borde nu allt detta g&amp; ut i samtiden, viicka lojheten, rensa luften.
dripri, och omöjliggöra hels den åsyftade fiaseologen s i, som en gkng Cervantes dräpte riddarromanerna.
Hen af gammalt veta vi, att maii mera beundrar och h u s k e iifven Piser I d b e r g an förstkr eller - p&amp; somliga h&amp;ll - ri7Z förutii livad han ar.
Hans in#lytaiide s l d e annars ha varit större miclt under den för- tryckande litteriira, opinion.
hvillreii lik en tung morfincdrönn legat öfver det sista decenniet här hemma, denna tanke- värld och denna diktning hysa v Ar litteraturs mest elerernnde, inest sttilsiittaiide och eldande element.
Biktor Rydberg iir:).)
I 79 ' den Dexippos, som satt vapen i hiiiideriia pk de unga slakteii, h i l k a, sedan de förvuxne iiekat, skola draga u t för a t t slii barbaren; må, de också, veta, b a r vapnen.
flnilas!
H a r gifres för mottagliga sinnen det utan jämförelse starkaste slrpdds- medel vi aga mot tidens andliga sjuldom, dess hakfulla eller blaserade skepsis, c h z skepsis, som ej iir den » varinii, sökande och p r ö f v a n d e ~.
Och då Dexippos spörjer, om inakter fin- iias, som kuniia öfvervinna dessa, så skall hmis imning gen- ljuda i en ny, en verkligt u n g geiieratioas viisen.
&gt;p Och en lianförd gosseskara svarar rörd: d e iiro 7ki9 .. D; \ !en Viktor Rydberg måste d&amp; också förstås af nordens ung- dom, t y - 71ic J (7 / 0cZzt % och I1ä.r g&amp;r viigen till framtiden.
Fredrik Vetterlund.
O Den svenska kvinnans deltagande I v&amp;rldsutst&amp;llningen i Chicago 1893.
Sj ette paragrafen i cleii af Förenta Staternas kongress iitf ardade akt, S O I ~ Best#~nmer griinddrageii för den internatioiiella viirldsiitstall- iiingeii i Cliicago inaj - oktober 1893 iiiiiehåller, att geiieralstgrelsen skall tillsätts en koinit8 af clamer med iippdrag att verka för kviniians cleltagancle i varlc~siitst~lliiingen.
Den dainkoinité, soin till följd af detta Beslut tillsattes, Bestocl af 8 medlemmar för Förenta Staterna gemeiisaint och 9 för staden Cliicago, hvarjanite tv2 kvinliga imeclleininar.
utsågos f r h livarje stat och territorium.
Den 19 november 1.890 sam- presiclent clainlcoinitén inantradde p5 kallelse af ~varldsiitstaUni~igei~s till ett möte i Cliicago, vid livilket mrs potter Paliner från Cliicago valdes till president och mrs hale Cook från Tennessee till sekreterare.
Den tillsatta dainkoinitén liar .seclan cless utvecklat en liflig serk- sanihet.
Mrs Potter Paliner har själf Besökt Eiiropa för att intressera.
kvinnorna i ga.inl: ~ vaiiIden för deltagande i deii blifvancle » viirldsinark- nadens, och genom skrifvelser och cirkiiliir liar man sökt tillförsiikra sig medverkan af alla liiiiders kvinnor.
afveii till Sveriges kviniior I i a ~ en nypiiianing oin att sliita sig till rörelsen ingatt.
Peiiiia '
,.
iippn~aning öfverlainiiades till Fredrika-Breiiler-Pöi.biiiidet nied anmodaii a t t detsamma måtte taga saken oiii Iiand.
Diirtill förklarade sig För- bundet villigt, livarefter af dess styrelse tillsattes en fiirberedande ko- mit6 bestående af fru Ankarsvärd, samt fröknarna.
Sdelborg, F r i e s och TVern.
livarjamte koniit6n såsom ordföraiide invalde fru Olivecrona, Ilvilken till densammas tjänst ställde sina stora insikter och den rika erfareiihet hon förvarfvat f r h Wiener-iitstiillningen, i ordiiandet iif livars svenska kviniioafdeliiiiig hon tagit en sk verksain del.
Den förberedande koiiiit6ns första htgärd ble£ a t t inbjuda för saken intresserade personer till ett möte 5 hotell Continentd den 1 % sistlidne inars.
På detta iiiöte redogjordes för befogenheten af deii svenska kvinnans deltagande i Cliicagoutstallningen, och sättet p&amp; livil- ket korriit6n ansåg detta 1; uniia ske, hvarjiiinte en redogörelse för den amerikanska kvinnolrornit6ns program och arbeten liiinnades.
På detta förberedande möte följde ett nytt talrikt besökt möte den 18 m r s.
Sedan ordföranden, fru Olivecrona, halsat de narvaraiide välkomna, yttrade hon: » J a g ber a t t f; framlägga de skäl, som tala för önskviirdheteii af deii svenska kvinnans clellagaiide i viii.ldsutstiilliiingen i Chicago 1893.
Främst sätter jag, a t t hon därigenom bör hafda Sveriges ratt a t t intaga en framskjuten plats bland kulturfolken.
Det har ined riitta blifvit sagdt, a t t en god nihttstocl;: för bedömandet af ett folks odling ar den ställning, soin intages af dess kviniior.~ Y&amp; grund af den kali- nedom jag liar oiii förhItllandeiia i detta hiinseende i flera af de stora kiiltiirländerna,; är det mig en gliidje a t t kunna vitsorda, a t t den sveii- ska kvinnan intager ' n relativt god plats, s % vii1 ined Iiäiisp till den aktning hon åtnjnter, som ock till de iiiiderrisningstillf~lleii ocli de f ö r ~ ä r f s k ä l l o ~ hvilka, sta henne till buds.
Detta liar jag sett erkiindt i tryck iner all en g h g och, om tiden sk niedgk€ve, shille jag såsoiii bevis kuniia anföra citat fr&amp;n tysk, fransk, engelsk, iiorsk ocli daiisk press.
Ja, till ocli nied från Förenta Staterna, hvikas krillmr dock st; &amp; så högt i socialt Iianseeiide, liar ett dylikt vitsord nylige2 koiniiiit oss till del.
I anledning af en iippsats om den svenska kvinnans stiill-.
iiing, soiii jag på anmodan affattat och tillsändt danikomitén i Chicago, säges i en amerikansk tidning:: &gt;Pörenta Staternas kvinnor se ined liäpiiad a t t &amp; e svenska i många hauseendeii stii framom dein.&gt; 3Ian iiiotser ocksa nied intresse a t t till viirldsutstallningen i (fliici~go f r h de svenska kvinnorna erliUa vackra bidrag till konst- och konstinfiii- striafdelningarne, afveiisoin uppgifter p&amp; hvad liiir giires för befriini- jaadet af intellektiiel, nioralisk, social ocli ekonomisk utreckling.
För hvar och en, som reflekterar Iiäriifver, inaste det vara klart, a t t kvinnan tinder de senaste decennierna g,jort en ganska vacker iii- sats i vårt lands kultiirarbete, vare sig niaii betänker den plats hoil förvarfvat sig pk undervisningens Iiögre och liigre stadier och livrid.
s1 ' Iion utrattat i religioioneiis .. och Alantropiens tjiinst, eller man betraktnr de alster af sitt arbete, hon skänkt oss iiioiii litteraturens, Ijnstens # och konstslöjdens oniråden.
Det bör darför ej anses s&amp;soni cliaiivinisiii, w-n vi uttahi den åsikten, a t t den svenska kviniian lrari anses väl ru- stad för a t t ined lieder deltaga i den internationella tiiflaii, för Iivilken Cliicago under ilasta %r Blir skadeplatsen.
Hon liar ej allenast a t t bibehklla det anseende Iion redan äger iiloni kretsar, dar hennes arbete Blif vit kludt ocli uppiiiiirksamniadt, utan ock a t t tillviiina sig det inoni de au större, dar högst diniiniga Begrepp rHda oiii vårt sfliigsiia lalid och våra f örliållaiideii.
E t t annat skal, soni talar för d i r t deltagande i niiiniida iitstiill- iiiiig, ar den oiizstiindigheten, a t t ~i aga mhnga sainliöriglietsband med Förenta Staterna geiioiii det stora antal af v h a la~~dsiiilin, Irvilka där .iiro bosatta ocli intaga en aktad stitllriing.
Sarskildt till Cliicagos be- .folkning Ilar Sverige liiniiiat en ganska Betydlig kontingent.
Det a r nied tillfredsstiillelse vi allt eniellan8t föriiiiiiina, a t t izaiiinet svensk Iiar god klang 11 % andra sidan 9tlanteii och a t t våra dar boende lends- inän i nllnzihz7~et iitiljiit~ anseende för redbarhet ocli p~litligl~et.
Glad- jaiide a r oclcsb Iiöra., a t t Iios iilhga Bland de svenska amerikanarlie en varm kansla för det ganila fosterlandet iin lefver kvar ocli a t t de nied intresse följ a tilldragelserna i det f oriia Iiemlandet.
% ' ör dessa skulle, ilet otvifvelaktigt vara ganska iiedsliende a t t ej se w $anila Sverige z, representeradt vid den stiindaiide iitställniiigei:, ncli a t t detta ej b l ~ t t giiller den stora industrin, utan afveii k~riiiiioiiidiistrin, daroiii vittiiar följande uttryck i ett Bref fr811 en i Förenta Staterna bosatt laiids- iilaniiina, 2tergif vet i v8ra.
t,id ' iiiiigar: wHvar &amp; r deii svenska kviiiiian?
1&lt;61niiier Iion ej till Cliicago- utstalliiingeii?
Kviiinor f r h Japan, Korea, Kina, ja, alla inöjliga ' lihll Iiafva redan förvarfvat sig plats i kvinnornas ' iitst~lliii~igslokal, i-neii den sveiiska k.viniiaii synes ej aii.
Hssr äro ' Handarbetets Viinner '?
Den svenska ' I~andaslöjdeii sthr s&amp; ofantligt öfoer deii anieriknnsku, a t t det a r oförlhtligt a t t den ej far ' visa Iivartill den di1ger.w Ännu ett beuktaiisrardt skal a r saiiiioliklieteii, a t t åtskilliga al- ster af var kviiiiioiiidustri skulle finna fördelaktig afslttning i Förenta Staterna, livarigeiio !~i afven för framtiden e11 god marknad bereddes At dem.
Detta .isjiiiierliet blniid.
deii svensk-merikaiiska Befolkiiiiigeii, llvamf en del ju befiiiiiey sig i goda föriiiögeiilietsrillltor.
Under sidaim förliallandeii skiille det se ut soin ett fattigdoiiisbevis för vart land, oiii den svenska kvinnan vid deii stora v~rldsiitställiiinge~i.
endast lyste med - siii fi.ånvaro.
Men jag Br öfvertygad 0111, a t t hvarje fosterlandsvän blott Beliöfveï göras uppiiiarksani harp&amp; för a t t villigt inedverka till, a t t deii sveiiska k ~ j n n a n Blir representerad vid Chicagoutstiillniiigeii pk ett henne och vkrt land riirdigt satt., I: e Härpå redogjorde fröken W m i i för de förarbeten, son1 af den alnerikanska kvinliga iitstUliiingskomitB1i blifvit vidtagna,.
G
E n storartad kvinlig utställningsbyggnad, 2 the Woinan ' s buil- d i n g ~ &gt; hvilkeil utstallningskomit8n bekostar (kostnaden för densainim beriiknas skola iippgi till 200,000 dollars) iir under uppförande, ocli nalkas, att döma efter meddelanden frkn Chicago, redan sin fullbordan.
Ritningen till sthe Wonian ' s building, ar utförd af en ung k ~ i n l i g arkitekt, iniss Hayden, hvilken bland mer I n hundra tiiflaiide, alla kvinliga, som inlämnat ritningar, eröfrat högsta priset, 1,000 dollars.
En uppfattning, hvilken- ligger nära till hands, att d i kvinnorna äga en särskild utställiiingslokal, endast där och p5 intet annat ställe hoin ' utstiillniiigen kvinligt arbete skall utstallas, tyckes einellestid, vid studerande af a kvinnopalatsets B plan, icke vara öf verensstiiinmande med rätta förhållandet.
Kviniiornas utställningsbyggnad kommer tvärt- om att innesluta j anif örelsevis f &amp; f ösernål.
Endast Iiufvudgalleriet ar afsedt att iurymma expositioiisartiklar, d. v. s. alster af konst.
konstslöjd o. s. r., och bland dessa en utvald sam- ling.
Bland alla natioiiers arbeten kommer en jury att för detta gal- leri utvalja endast de föremål, so111 iiro de yppersta i sitt slag.
Expo- sitionen darstides kbiiimer saledes att vittna on1 den högsta utveckling, som uppnktts inom livarje arbetsfält, samt i h i l k a länder l i ~ a r j e till- verkning star högst.
Tillverkarinnorna iippinanas att limna mer all ett prof p&amp; sin skicklighet, så att de i&amp; kunna iitstiilla siidana sh viil bland mästerverlien i den krinliga utstiillningen, som till täflaii med manligt arbete i de allmänna utställningslokalerna.
, The \ voliian ' s building, ar för öfrigt afsedd till att framställa åskhdligt eller, då detta ej kan ske, medelst redogörelser och siffer- uppgifter, kvinnans ställning och rerksainliet inoni olika otnrbden.
Sil skall ett ruin uppl&amp;tas %t alster af krinlig littergr verksamhet friii flydda dagar till nuvasande tid.
En a.fdelning inredes son1 modell- boningsriini och kök, där de nyaste kidinariska och etens skapliga upp- tackter inoni kokkonsten koiuina att 5skådliggöra.s.
E n del salar iiro afsedda att i n s p m a sjukrårdsafdelninge~l; till dessa sluta sig sär- skilda lokaler, dar vård och hjälp lämnas \ - id olyckshandelser, n k o t soiii inan vid föregående expositioner rasit i saknad a.f, hrarföre styselsen för denna världsutställning uppdragit at dainkonlitbn, att inedelst inrättaii- det af sjukvårdslokaler på olika stiillen inom iitställningsplatscii afiijalp denna brist.
Vidare finnas inom byggnaden rum för specialutställnin- gar af olika slag, bland annat omniinmes ett rum för utstiillning af viifriader och spetsar fran äldre tider o. s. v. Den stora samlingssaleii oin 1,700 sittplatser, afsedd för möten och fikedrag, är beliigen i kvinnobyggiindens andra våning.
Inoiii
hvarje siirskild afdelning skola föredrag liållas af specialister, med d e dar iitstiillcls förem&amp;leii sbsom åskiidniiigsmateriel.
För öfrigt inrylniner denna vhiiiig koiiiité-, klubb- ocli styrelserim in.
m.
Som kviiiiiornas liela utstiilliiiiig siilanda ej iir att betrakta soin e n separat utan som en special~itst~llning, iir damernas styFelse.
äfven betänkt 115 att i deii stora alliiiiiiina utstiilliiingeii framvisa,alla.
de områden, där kviiiligt arbete ingår i det.
nianliga.
Vid livarje a.f- delning skall därföre förekoinnia tabellappgifter öfver i hvilken ntstrack- ning och p&amp; hvad satt kvinligt0arbete ingått i de atstiillda föremilens tillverkning.
Prisjuryn inom livarje afdelning skall iifveii saininaii- siittas af e t t i förh8llaiide till arbetet lika stort antal nian och kviiiiior.
Af denna korta öfversikt af den blifvaiide ~~ %rldsiitstiiUiiingeiis kvinliga afdelning torde fraingi, att liufviidsyftet med densainina ä r att, läiniia en klar belysniiig af Icviiinans stiilliiing.
i oli ko liiiidex och pk skilda oinriden.
Till sist uppliiste frölceii 7Vcei.n ett utdrag iii.
det cirkiiliiy, soin af inrs potter Palmer tillställts Amerikas kvinliga iitställningskoini- téer.
Dessa uppinaiias: 1) att aiisksffa en representativ utställning af kvinnoarbeten f r i n alla de oinrbden, där de förefilinas; 2) a t t aiiskaffa statistiska uppgifter öfver i livad d n kvinligt arbete bidragit till de utstallda förewåleil och öfriga upplysningar rö- raiide .ein; 3) att gr; ~nslra ocli förorda de kvinliga arbeten, so111 genoin ut- märkt beslcaffenliet kiinna anses värdiga att utställas i Irvinnobyggiia- dens galleri; 4) att gifva förslag fnc1; liiiiiiiiga kvinnor f ö r iiiväljande i jiiry; 5) att verka för att all uppfostrande verlrsaniliet, från den priiiiara, till den högsta, blir oin möjligt åskadliggjord, oin ej p i aiiimt satt .sa geiioni kartor, uppsatser, fotografier o. s. v.; 6) att verka f ö r att alla af kvinnor l ~ d d a anstalter med filnn- tropiskt, hygieniskt ocli reforinatoriskt syfte mB representeras; 7) att genoni - ansedda tidningar söka sprida styrelsens förslag; 8) att förmedla, lan af finare broderier, spetsar, solfjiidrar o. s. v.; 9) att till biblioteket af kvinliga författare anskaffa böcker, helst veteiiskapliga.
Efter deiiiia redogörelse föreslogs af mötet inedleinmar till de olika komitéeriis, hyilka borde redogöra för: ' 1) E~innmzs soc.iccla stiilbzilzg.
statens oc7b-det aZllna~tlzas tjlinst.
litteraturen 0 ~ 7 2 vetazskapen.
den bilcZa1zc7e 7consten.
tonkonsten.
- D % en del af de personer, soi-n föreslagits att inga i de ofvan iippraknade koinitéeriia, e; j voro närv$rande vid detta andra inöte, .livil.- ket kan betecknas s8son-1 konstitiierande, utlystes ännu en sanimankoinst till den 27 mars.
Frii Olivecrona inledde detta s. k. oiyp,iiisatioiis- rnöte ined följande ord: ~Spörsi~iål h. ?fva blifvit framkastade i nnlecliiing.af den arbets- ordning, soin föreslagits af interiinskomitén, och inan liar iittryckt sin föriiiidraii öfver de många koinitderna ..
Dessa äro dock långt firre.
iiii de af den aineiikaiiska dainkoinitdn iippställda och läiiipade efter vara, egna nationella förliållandeii.
.
Amerikanskorna ä r o på en.
gkng intelligenta, praktiska och ' före- tagsamma, meii endast uiidantagsvis estetiskt: anlagda.
Också aga de i allinänhet föga anlag och sinne för koilst och konstslöjd, ja knappt f ö r vanlig.
kvinnoslöjd.
Därför stkr ock för dein intelligeiisarbe- tet högst, och da de vid denna ' vlrldsinarkiiad ', soin ' de kalla den, öiiska eili %lla en bild af kvinnans stiillning i olika länder, hafva de från dessa begärt en sh ridt iilöjligt fiillstandig framställning af lien- nes, verlrsamhet i skilda riktningar iitoin lieininet.
Saiiilaiidet och ord- iiniidet af ett s&amp; ridlyf tigt materiel, kan enligt den förberedande koini- téns åsikt endast försiggå genoiii komitéer, som få sig uppdraget att redogöra för de olika greiiariie a£ deiina verksaiiiliet.~ Harpa organiserade sig de olika koniitéerna och .valde inom sig ordförande.
Då dessa val försiggatt samt en särskild konzité för mzska$azde af wzedel blifvit vald, förklarade ordföranden, att den interimsstyrelse, so111 af Fïehika-Bremer-Förbuiidet blif vit tillsatt fUr att flirbereda arbetet för den svenska kvinnans deltagande i Chicago- utstiillningen, nii fnllgjort.
sitt varf, h a r f ö r deiisainina afgick, och till- koinme det mötet att utse en centralkoinité till ledande af de geinen- saninia angelägenheterna.
Den förra styrelsen återvaldes nu ined ackla.
niation, livarjämte, d % fröken Adelborg iindaiilmd sig aterval, i hennes stlille sedermera iiig&amp;tt fröken Malin Fock.
Ceiitralkoipitéii ar shledes saminansatt af följande damer: fru Olivecrona .ordföl-mzcle,, fru, Ankarsvitrd ~ i c e o@förandeJ fi-öken Malin .Fock, doktor Ellen Fries och jif; l.ökaz Mwin Wct !m.
Detta i korthet livad hittills blifvit gjordt för a t t afveii den svenska kvinnans arbete, s&amp;väl det priddiska soin det intellektiiela, p % den konimande v&amp;rldsiitstallniiigen m&amp; blifva representeradt.
Återstår att.se, linrn de olikn komitéerna komma att lösa sina i de flesta fall allt annat än lätta uppgifter.
Det intresse, livarmed saken oinfattats i vida kretsar af var kvinnoviirld, badar emellertid godt för att det sliitliga resultatet skall blifva ett vatt land fiillt värdigt.
BiIan tyc- kes glädja, sig å t att få visa, Iiiini lAiq$ den svenska kvinnan liiinnit .och lioppas att Iion denna ghig skall kiiniia intaga en aktad plats bland de öfriga nationerna.
Afven 0111 deii vinst hon däraf koiniiier att skörda ej kan beräknas efter peilningvarde, Böra väl de erfarenheter ined a.fseende pk var egen ställning och vira egna föïhållmden, som iiiider konii téarbeteiia inom olikn, omriPcdeii kiinna förvärf vas; betraktas som vinning nog.
Den ekonomiska.
frbgan utgör 1i#r, soin s&amp; ofta, ett a,€ företagets största .stiitesteiiar.
Visserligen komnia de kvinliga iitstiillariie i lik- het n,ed de manliga ' i åtnjntande a f de af staten beviljade förm&amp;nerna med afseende på fri frakt, fri iitstalli~ii~gsplats~ocli fri ~i~pställning, men icke för ty iniste inan rara betänkt p&amp; ganska dryga omkostnader för att de svenska kvinnoriias iitstallniiig skall erliklla en deiisamma fullt värdig prtigel.
Man hoppas dock, att w finaiiskomitéiis D och de maliga för sa-, ken intresserades gemensamma bemödanden skola finna en licklig lös- ning på denna kvistiga fraga.
I följande Iiafte ' lioppas vi kuuna blifva i tillfalle att ineddela., Iilirii centralkoinit6n och de öfriga koniitderna ordnat sin rerksai~iliet. '
, E n farkämpe för kvinnofrågan.
Johann Amos Cowenii stora betydelse som pedagog är allniant erkänd och framhi " l1len.
Hans stallning, specielt till fragan om kvin- nans iiiidervisning, ä r kanske mindre beaktad.
Det torde därför, då i dessa dagar treliiindrah-sininnet af lians födelse firats, vara lämpligt att Iiär p h i n n a om några af den, lika djuptänkte som iidelsinnade tnannens uttalanden i denna frhga.
I sin skrift, s3iagiia didacticaa (den stora undervisningslai.anj, appstaller Conienius ett fullständigt uppfostrings- och undervisnings- system, livars grunder göra sig gallaiide annu i dag.
Hai.
talar han om bildninge~is utsträckning till alla, höga och liga, fattiga och rika, man ocli kvinnor.
~ H v a ' r och en,, som blifvit född in än ni ska^, säger han, ?,liar fktt sainina hufvudandainål sig förelagdt, det att rct.ueckla G z d s 7~ekte hzooiz sig till fullaste, tldlnste nzäwklig7~et.
Att Gud intet anseende liar till personen, har lian sjiilf mångfaldiga galnger bevisat.
Men om vi nii blott gifva några få iitvalda tilltriide t.ill aiidens bildning, handla ~i orätt, ej blott mot våra medmannislcor, utan ocksa not Gud, soiii vill vara erkänd, älskad och lofsjiingen af alla, p i hvilka lian tryckt sitt insegel.
Detta sker i liögre mitt, ju högre insikten tändes uti oss, ty vi uppskatta blott hvad vi rätt klart inse och fatta.
- Därför gifves det icke heller något ri~nligt skal, hvarför kvinnorna skulle afhållas från vetenskapernas stndium, vare sig pk latinet eller moders- målet.
De äro lika med oss delaktiga af Guds beläte, Guds niid och den tillkommande härligheten; de &amp; ro lika lifaktiga och för veten- skapen mottagliga soin vi, - stundom ännu mera.
De liafva dess- utom ofta kommit i förh&amp;llaiiden, som gjort deras ord ocli liandlingar af vikt för liela nationens val; de hafva tili och med varit af Giid sjiilf ' kallade till profetämbetet och till bestraffare af diiliga prester och biskopar.
~Iiigeii w, fortfor Coineniiis, B m&amp; nu hiirernot fraiiilasta aposteliis ord: %En kvinna tillstädjer jag icke att hon iiudervisar:) (1 Tiin.
I: ' I eller Juvenalii 6: te satir:, Icke mt en h i n n a, som c h till akts tagit, hafva för vana att sprika eller att utspinna korta tankar i h g a tal) &gt;; icke heller hvad Euripides l %ter Hippoly t säga: B J a g hatar en kunnig kvinna; aldrig m&amp; i mitt hus nBgon dväljas, som vet iner an henne anstår.
Ty den kunniga liar af Cypris lart aliliu st6i.i.e list. » - Detta strider, menar jag, alls icke emot mina grundsatser, t j jag vill icke att kvinnan skdl undervisas för att f i siu nyfikenhet till- fredsstäld, utan för att se sina dygder ökade och blifva vikdig sitt höga kall att verka för man och barn.
:) aFrukta vi hennes tanklöshet - valan!
sa Ialeo111 oss fylla hennes andes toinruin med nyttigt vetande, och tanklösheten skall icke mera hafva iiagot spelruin.
w ');
Elisa Orzeszko.
l) En polsk författaxinnas 25-~rsjubileum.
Det fiiines intet.
som erbjuder större svhigheter för en biograf lin att tränga tillsaminans ett stort ' ai~iiie inom en liten ram, att se sig nödsakad att endast i flyktiga konturer teckna en bild, ' livilken vore agnad att fylla en Iiel volym.
A r det iniii nationella egenkärlek, soni låter mig tillilmpa ofvanstkende p&amp; 11i: me Elisa Orzeszko?
Jag tror det icke.
Afin beröinda la~idsmanini~as verk och ' personligliet &amp; ro af den art, att en puiidligare studie däraf ' iifven .för en f r a d n g nilaste vara af intresse.
Binellertid &amp; r limii ej rätta tidpunkten inne, ej ens f ö r lieiilies landsinäii, att skrif va Elisa Orzeszkos historia.
Ehiwii hon ii yligeii firat sitt 25-årsj iibileiiin som förf attarinna, är hon allt fraingent i besittning af sin fulla kraft, och inan liar allt skäl att vaiita det iiniiii iner an ett utmärkt verk skall liiggas till de niånga, livilka hvart och ett i sin m511 ntöfvat ett ej ringa inflytaiide inom det samhälle, soni %r stolt att räkna ' lieiine bland de sina.
Elisa Orxesxlro ar född 1843 i Litliaiien, dar lieiiiies föriildrar tillhörde en adelsfamilj i tämligen goda onistaiidigheter.
Hon erhöll, livad inaii den tiden allslig för en god uppfostran, eliiirii hon med sitt skarpa försthd tidigt insiig dess ytlighet och ofiillstä~idigliet.
Hon ' talar iifven i en ijälfbiografisk studie, som hon gifvit n+innet ~ D l e s coiifidences~ om den möda Iion sedermera haft att aflijalpa bristerna i sin uppfostran.
Hon började läsa allvarliga och vetenskapliga böcker, förs ' t iiied stor aiistriingning, sedan, d i de varsta svirigheterna voro öfvervii~ina., inecl allt större lätthet och skarpsimiigliet, till dess hon lyckades Behärska aninet.
Tack vare denna sin energi liar Iion för- värfvat sig en både griindlig och vicltoinfattande, lärdoin .. '.
.
-.
.
.
---. --- l) Det i i ~ ej första ' gilngen Dngnys 15sare fil göra bekniitsk&amp;~ iued Elisa Orzesekos iiam ?.
Tidskriftens första h g h g iaiiehöll niimligeii en kor- taxe lefn~cisteckniu~ .af den berömd,i polska författarinn&amp;, Iivasikiite cliiri medclelades i öfvess5ttniiig en af heiines fina skisser lir dct polska bond- lifvet;.
Vi tro dock att nedniistileiide biografi., benöget iiedskrikeii för Dagny: bf eii laudsni.ziiinna till nime Orzeszko, m: lle Hklene Routcl~alska, Inrilken iiiider wågm ni8nndes iippehhllit s i i i Stockliolni för stiidersiide af vdrt iii~deri~isiii11gsv3seu.
v51: gymn: ilstik m.
in., skall erhjncla tillsiick1,igt af intresse för att riittfiii.dig: i, ett i ' ~tei.iipptagaiic: le af ett en ghug bel !andlaclt iiinn.e.
Arti- keln, soiii n Kattat ..; 113, fraiisk: &amp; sl; n: tliet, inctliielns 11ii.r i iif vcrsiittniiig.
,.
88 Redan vid inyclcet unga Ar gifte Iioii sig nied en iigendomslierre, inr Orzeszko, boende i närheten af föraldralieminet.
Henues make var en hederlig ocli allmänt aktad inan, men många år äldre an hon. '
Man anar också att lioii ej varit fullt lycklig i sitt äktenskap, livarföre, dli detsamma förblef barnlöst, lioii i litterära sysselsättningar sökte och.
fann ett mål för sitt lif, Iivilket eljest skulle förblifrit toint och inneliållslöst.
Hennes första arbeten voro svaga; man sparade dock, oaktadt bristfälliglieterna i dessa första försök en omisskännelig begåfniiig, som jngaf förl: .lioppiiingar om att den unga författarinnan en girig skulle vinns ett framsthende iiainii inom sitt lands litteratur.
Ocli däri bedrog inan sig icke.
Snart nog öfvergaf lion de iiiiinen, som uteslatanae rörde sig kring dem inbillningen skapat.
Lifvet, verklig- heten, ined dess tyviirr oftast sorgliga taflor, triidde iiied lieln sitt all- var inför henne.
Ocli så skref lioii » Martha&gt;.
Denna djupt gripande skildring af ett kvinnoöde utkom 1872 och %stadkoiii en revoliition.
1863 år6 Iiiiiidelser hade i Polen skapat mer än en » M a r t h a ~ soin,, lik berättelsens hjältinna, helt plötsligt utan förberedelse ser sig för-.
satt i nödvändighet att ensam upptaga kampen för tillvaron, att ar- beta fbi.
det dagliga brödet utan att ha lärt den svåra konsten att arbeta.
Martha dukar under i lifvets strid.
Hennes sorgliga tillvaro slutar under lijuleii af en spårvagn.
Det, är ödets hjul, soin obevek- ligt krossa de existenser, som slungas ut på lifvets allfarsvag; utan att vara rustade att möta storinen, att bekainga sviirigheteriia.
Jag ' iiamiide att Martlia Olstadkom en revolutioii.
Och ined ett svagare naiiin kan ej verkan af denna inme Orzeszkos roinan, då den först utkoni, Betecknas.
Från denna tid förskrifvein sig den rörelse inom kv.innoai; betets alla omr&amp;len, soin, en gång väckt till lif, ej kunnat liäjdas utan iinnu alljiiint fo ?tgir i Polen som öfverallt annorstades.
Det var ~ M a r t l i a ~ so111, hos livarje tankande kvinna, livarje förståndig moder liit deii frågan uppstå: » Hvad skall det blifva af mig?
- Hvad skall det blifva af i-nin dotter, då en gång inotgångeiis timme s l % r?
~ Det ar liar oinijjligt att följa författarinnan pli hennes litterära bana, att ens upprakna iiainiieii 11 % alla liennes arbeten, livart och ett betecknande ett nytt skede i liennes andliga utveckling.
' Alla sociala frkgor, alla mänskliga lidanden, alla sainliallets orattvisor väckte mme Orzeszkos sympati och inspirerade henne till nya diktverk.
Grund- tonen i hennes arbeten ar ' djupt vemodig, nieii det är ej våra dagars liopplösa pessiinisin.
Det ar resultatet af en känslig själs analysering af hvad som rör &amp; g pb djupet af inänniskolijärt&amp;, ett uttryck för de
sociala och politiska inissförliållaiideii under livilka heiines olyckliga fädernesland suckar.
Blen vid sidsii af dessa dystri taflor, framvisar hon andra., gla- dare.
Hon tecknar de små, de svaga, men Iion later oss hoppas, att de en g %ng skola växa sig stora och starka.
Hon äger inga ras- eller ståndsfördomar, lion skonar ej deni, som förtjäna att bestraffas, iiien (18 Iion gisslar det onda, uraktlåter hon ej att påvisa de ogyniisainma förliållaiiden, som föranledt den moraliska ruttenheten Hon ar dltid opar- tisk och passionfri ocli iakttar en allt igenom objektiv stkndpunkt till de ämnen, lion beliandlar.
En oandlig medkiinsla för alla soni lida, ar den enda passion so111 behärskar henne.
Det iii.
utan tvifvel denna allt behärskande iiiedkiinsla för de olycklige, som ligger till grund för de rorpsner, dar m: me Orzeszko gör sig till förespråkare för judarne, dessa parias inom det polska samliallet.
Mer än en gång aterkommer hon till ' detta %inne, so111 i ocli föl- sig så föga ar agnadt att väcka genklang i liennes landsiniiiis bröst.
S i franiställer Iion i den vackra romanen &gt;Mirtala », dar liaiid- liiigen ar förlagd till Vespasiaiii tid, flere ädla judetyper och teck1ia.r karaktersstyrkan ocli patriotismen hos denna föraktade och förföljda ras.
Nan fragar sig ovillkorligt vid läsandet af de gripande skil- iiringarna i in: ine Oïzeszkos judeberiittelser, oni det ej är sjllfva iiin- nets analogi med förli5tllandena i hennes eget fiiderneslaiid, som här inspi- rerat henne.
Hör ej den polska nationen afven till de förföljda?
Alla de patriotiska känslor, som en polsk diktare maste sluta inom sitt eget bröst, soin lian ej högt f l r itttala, har hon ej i » M i r t d a ~ lagt dein i B !ieiiocliims, i Joiiathans mun: 3 Ofta förlägger lion scenen för sina berattelser till landtinaiiiiens ringa boning.
En.
förträfflig psykologisk studie af bondkarakteren ä r silunda e.n af liennes sista roiiinner, ~Chaniw, Iivilken haft en iitoin; ordentlig frarngitng, och hon skattar i denna roman mer 5t nutidens rea- listiska riktning $n Iioii gjort i nigon af sina föregående arbeten.
Den sociala frågan i alla dess faser iitgör grundelementet i inme Orzeszkos skriftställarskap.
Den erotiska kärleken, eljest en outtömlig källa, hvariir romanförfattare hanita sitt stoff, spelar i hennes roinaner en sekundlr roll.
Karleken ar hos henne den giildtråd, som är iiiväfd bland det dagliga lifvets gr8 ocli svarta tridar, ilen ar solstrålen, som upplifvm och förgyller lifvets mörka c2agar, men maii glöminer för den aldrig sin plikt, sin bestiiminelse som manniska.
I .m: me Orzeszkos talrika arbeten finner man framför allt en sann teckniug af den polska kvinnan.
Inga s t h k, - och klassförlihl- e.
.
.
.
landen, intet intresse som berör kvinnan, liimnar 11011 obeaktade.
$ j a ap lioii en bland de mest sympatiska representanter för sitt kon.
Med sina framstående ägenskaper soni författarinna, förenar hon en sann krinlic ansprhkslöshet och enkelhet.
Hon älskar familjelifvet och omger sig gärna, i brist af nara släktingar, med n5,ri.a förtroliga vänner.
Hoil lefver helst långt i f r h de biilhande storstäderna på en förtjusande.
landtagendoni vid stranden af hennes älskade, af Lithaiiens poeter s i ofta besjiingna Nieinen.
Endast för.
' en kortare tid vistas hon i Grodno, en liten stad i Lithanen.
Hon reser blott sällan, jag vet ej ens oiii hon någonsin rest, men hennes vidsträckta studier och en stor korre- spondens sätter henne naii coiirant~ med hrad soin tilldrar sig i världen.
Sitt lands bästa ligger henne framför allt annat om lijiirtat.
Det var ocksa för att viicka till lif den något sliimrande nationalandan i liennes fädernesstad Grodno, solii hon där för ' egna medel uppattade ett folkbibliotek. '
Det halsades med glädje af stadens befolkning, rörel- sen var satt i &amp; ng, men blott för en kort tid.
Biblioteket stängdes snart på regeringens Befallning.
Af livad jag här yttrat, hoppas jag mina srenska lasarinnor ' kiinna förstå, ' att m: ine Orxeszkos 25- %rsjiibileuni skulle omfattas med sympati och entusiasni af hennes landsmän.
D % en viss dag för jubi- leet ej kunnat bestimmas i följd däraf, att regeringen satt sig emot dess firande, har det varit omöjligt, att p&amp; en enda dag sammanföra alla de garder af beimdran och vördnad, alla de giifror och arebety- gelser, soin konimit Polens berömdaste föifattariniia till del, med an- ledning af hennes litterära jiibileumsår.
E n uppräkning af alla dessa kärleks- och aktningsbevis skulle blifya för vidlyftig, jag vill endast nämna tvenne adresser f r i n Prag, dar två vittra sällskap utnämnt henne till hedersledamot.
' De fraiiistående tsjeckisira poeterna.
Vrchlicki och Jeli- nek.
hafra tillägnat henne sina nyligen ntgifna dikter.
T. o. m. den ryska pressen, de ärliga och sjalfständiga representanterna däraf, hafra instämt i den allmänna lofsi ' mgeii.
Sb har redaktionen för den srska tidningen, La pensde russen tillställt m: me Orzesxko en iitiiiarkt w c - ker adress, affattad pk tvk spnlk, ryska och polska, och p ~ y d d ined artistiskt utförda akvarellmalningar.
Samim tidning liar publicerat en sgrdeles iiitrcssaiit artikel öfver den polska författarinnan, livari framhhlles, livilken franistieiide ylats hon intar inom sitt lands litteratur och huriisoin hennes rerk utgöra en trogen bild af de polska samliä~~förlih~andena.
Tidningen tillägger: ~ M m e Orzeszkos t.alangfiilla arbeten äro allesainnian förestafrade af
'.
s i rent mänsklig?
kkaslor, att vid deras iäsnilig alla politiska hänsyn gifva.
vika, det ingrodda nationalhatet försvinner.
B En annan rysk författare, 35.
Gokev, .professor vid iiniversitetet i Moskva,.
yttrar: rM: me Orzeszko liar uppenbarat för oss de andliga skattel., so111 ligga förborgade 110s den polska nationen.
Hon visar oss ett samliälle under onidakng, arbetet # r svårt ocli mödosamt, men all.- varligt och genomgripande.
Hos., m: me Orxeszkos Iij altar finner nian på botten af livarje patriotisk känsla en saiiii kiklek till mä.nskliglleten, ocli det ä r därföre hennes arbeten miste tillerkiinnas ett s&amp; stsrt värde., J a g liar tillåtit mig citera dessa uttalanden, emedan ryska, för: fattare ej gärna kunna skyuas för partiskhet.
Deras vit,nesbÖrd torde således i iiagon ii1aii tjiina till att komplettera den svaga teck- ning, jag här lainiiat af niiii berönicla landsniaiiiiinas ~ e r k och per- sonlighet.
Af .m: me Oreeszkos talrika romaner och beriittelser # ro .db flesta ijfvysaitta p; främmande sprf~k, förnäinligast ryska, tyska ocli franska.
.
: kfveii till svenska hafva n k r a a.f Iieniies noveller blifvit öfverflyttade;.
och den gripande berätkelseii rNartliaw har soni följetong varit synlig i en af ~tockliolins större Wdningar, dar den tilldrog sig ' mycken upp-.
niärksainliet.
Bland in: ine, Orzeszkos arbeteii i nllyarligare ämnen 1115.
iiämnas:, Några betraktelser öfver kvinnan och hennes stallning » samt, Patriotism och, kosmopolitism r. '
H&amp;w iS.Ö~rtciicr~I.cka.
Också ett modebref.
.
.
, Paris, janiiari 1892.
Det var en vacker.
afton i böijaii af soniinareii.
J a g Ilade slagit mig ned pk en sto1.i Cliamps-Elysdes för att se wtoiit Parisw draga vilket vimmel af iniinniskor, bide af D tout ut till Boulognerskogen.
Parisr och af de parisare, soiii icke liöra t.ill denna utvalda kategori, folk i vagn och folk till .fots, stor- ocli sin~tborgare, cr$ine- de la cr6ine ocli den ' creine, som tcke iir oförfa.lskad, dagdrifvare af alla slag och aminor i de mest skrikande ' färger, och svassande draktei, nlan kan.
.
tänka sig - det .var en lie1 folkvniidriiig.
J a g förstod så vlil, att allt, soin anda hade, ville lit friii sta- dens kvalm denna Iiärliga afton.
Hiingaskarna stodo iiiion ljusgrijna,,
92 med sina langa grenas ~ i i t a n d e för eii sniekande vind, rliododendroii- grupperna glödde soin en fiirgditpmih under de iiyss iitslagna, sött doftande akasioriia, och pldregnen mgifvo öfverallt i buskagen en inunter ton; det r a r fest i liiften, som~nitsfröjd öfver den besegrade Iif~rda vinterri.
Jag kände niig mäktigt gripen af stanini~igen och s k mig ovillkorligt omkring i folkmassan för att finna ett sympatiskt gen- * ljud daraf.
Vagnarna rullade frainat i oafbriitiia rader, de promeiieraiide skredo fram i täta kolonner.
De flesta passerande sågo belåtna ut, meii - livilket egendomligt uttryck af belhtenhet!
Xed aftonens ljufva stämning hade det s&amp; litet gemensamt, a t t det snarare påminde om den niiii en kvinna biir, nar hon första gången visar sig med en klädning, som sitter val.
Säg im icke, att jag a r elak, men tänk efter: h i - icke niångeii resande med mig blifvit slagen af denna stereotypa, ut- itvända, halft pktagiia min, soiii fraiisinii,iinen, och i synnerhet deras - fruntiinnier, bära p&amp; promenad?
Det var nu emellertid icke oin den jag ville tala, inen enformig- ' lieten i denna folkmassas uttryck ledde min uppniarksamliet på enfor- migheten i hennes dräkt, och det var om denna jag ville utbedja mig r giiiistig tillåtelse a t t säga ett par ord.
En lang släpande klädning tillräckligt iipp1~-ft för att visa en spetsgarnerad sidenuiiderkjol, en pärlbeströdd pelerin iiied vinglikit bi- Iiang på axlarna, en ofantligt stor i inånga fantastiska hörn uppviken Iiatt med vingar både fram och bak saiilt.
flygande bandrosetter --- eller ock&amp; ingen Iiatt alls efter vara begrepp, bara en roseiikrans eller en tyllvridning kring det burriga lihet: sadaii var i allrnänliet utstyr- seln, och någon skilnad för gaminal och iing kiiiide icke upptäckas.
l i e n iniirkviirdigt livad alla friintimmer sago platta ut ö h e ï hjässan!
Hvad hade blifvit af hattkullen?
Det sag ut, som om alla damerna pit gifven signal gifvit sig själfva ett väldigt slag p % hiifviidet.
E n sådan beundransvärd enighet gjorde mig eftertiinksaiii.
Denna enighet sträckte den sig icke öfrer hela den ci~iliserade ~iirldeii, niest framtriidande naturligt \; is i de stora staderna - 6 i r a egna icke uii- dantagna?
Hvilken imponerande tanke!
Bet fiiina saledes a n ~ u i vks splittrade, trosfattiga tid .en makt, soiii icke endast förrnihr sainln alla hufvud, alla sinnen om eii ide, utau solii acksh.
för deiiiia id (: kan tanda ' en fanatism, soin aldrig trifiar, aldrig f r k a r - h r i i bliiidt underkastar sig!
Denna niakt -- lat oss vara artiga och saga denna f6 - pekar nied sitt trollspö p % den höga Iiatten, touriiyren, de höga klackarna.
, Detta iir vackert, begriper ni&gt;, säger hon.
s Ja,:;
9 3:. '
svaras det friii en mkngtuseiistfimniig kör.
Någon tid därefter pekar spöet på sainnia föremål, nieii iiii säger féen » detta a r fult w.
w Ja », svaras det lika enstamiiiigt och med lika stor öfvertygelse från den ' tillbedjande kören.
På samnia sätt liar denna mystislr ' a makt -.
maii skulle nästan tro, att den gör narr af oss, stackars svaga kvinnor - trollat fram bl.
a. krinolinen, cliignoiien, och alltid liar deii mött samma blinda tillit, i dag vacker, i morgon ful.
Skiille inan nästan icke kunna kalla en sadaii tillit snbliin?
Nit senast ä r det de höga, falska skuldrorna, som trollspöet pekat.
pk.
Feen ä r ofantligt uppfinningsrik i sin lek med våra dårskaper, och iniirkvärdigt ser det ut, att ho11 alltid vill ha oss till att beundra en sådaii där onaturlig utväxt på var kropp.
Kunde man se med.
opartiska ögon - inen det kunna .vi naturligtvis icke, förrän trollspöet behagar lösa förtrollningen - så skulle vi finna våra figurer med sal- k w ofi; ccnpa d skiildrans ruiidniiig rent af vederstyggliga.
Eli lång figur med svaga sliittande axel kali detta mod inöjligen klada, inen olyckau nied vira moder a r ju, att vi alla skola ha det- samma, oafsedt om det passar oss eller ej.
Se t. ex. p i denna lilla tjocka rulta!
Hennes stora bekymmer ar, att hon &gt;blir så tjocka, och likväl tvekar hon ' ej ett ogonblick att anlägga en ' dräkt, livilken liksom dra- ger ut henne, på bredden och låter hiifvudet sjunka ned i bålen soin p&amp; el1 puckelryggig.
Men -, nian kan inte se ut som ett hampspöke heller, - ~iiian inåste ju vara som andra!
D Hvad kali, det d&amp; vara för en makt, som så förmår förvända.
synen på en i öfrigt förnuftig kvinna med god ' srnak?
Hvarifrån kom- mer.
egentligen den föreställningen att, för att klada sig val, måst.e man göra sin smak till en lekboll för denna mystiska makts nycker?
Dessa frågor, soin ovillkorligt tränga .sig frain, kunna säkert bast be- svaras af dein, bvilka gå med valkar på axlarna och en .liten platta p&amp; Iiufviidet i stallet .för hatt, nar frosten nyper i kinderna och färgar nästippen röd; ty jag utgår från det berättigade antagandet, att i v i r frilietstörstande tid ä r det ingen, som låter tyrannisera sig, utan att veta hvarföï och af livem.
* 0ni nu modets despotism iitginge från vårt eget land, s i vore det mindre att frukta; men - .bevars val!
- sådana barbarer äro vi .val ej!
En fraiisman skulle komma upp .til.l vår aflagsna nord och finna, att vi vågade lie en smak för oss själfva!
Det kunde ju icke .gå .an - hvilka hottentotter skulle han ej då taga oss för!
Nu däremot, nar.
vi hedras af s&amp; fint besök, hvilkeii stolthet att kunna visa honoin, liur vi följa med vår tid, som det lieter, ocli hrilken iira för oss, att vi göra det så blindt, trots de olikheter, soin finnas mellan vart sknp- lynne, våra tiZkjå ?zgar, vårt klinrat!
Dessa olikheter am i sjalfva verket så oöfverstigligt stora, att de förvandla inoderaseriet från att yara endast löjligt till en verklig fara för var nation.
Ä r det shlunda icke vansinnigt och fördarfligt, nar ett litet land med begränsade tillgingar vill apa efter lyxen i ett stort land, ett land, hvilket liar råd att dagligen ge ut tio wdlionei * francs p i sin budget, och där - mark väl!
- modevarorna likval äro betydligt bigigare iiii Iios oss?
Om.
någonsin siffror kunna tala så att de väcka till efter- tanke, så vore det väl har.
Och lika olika som v&amp;ra tillgingar, ar vist skapl.iine - till heder för oss!
Hur passar t. ex. den ombytlighet, som hos parisare11 nästan öfvergått till omöjlighet a t t ' b e v w ~ ett inti.yck, till det segs fastliållande vid det bestående, som ar ett af fi; imddrageii i det srex- ska folklynnet?
Svaret är, att i7i icke, utan att göra vad p$ var karakter, kunna följa dessa friininande moder, lirilka a.llt mer och iner Bli beräknade för dagen.
De peleriner t. ex., hrilka i somras varit så omtyckta - hyr se de ut?
Ofversållade nied pärlor eller pal- jetter, lysa de på långt håll ocli rycka iippniärksaiillieteii till sig; men nix man.
kommer narinare, miirker man, att rispet lianger i långa fran- all slags kantning eller fall.
Dit srenska sar darför, a t t de husmoder, hvilkens stolthet det iii, att liiineskapet och barnens kläder befinna sig i den solidaste ordning, säg mig, hrad inan p i rgrt spy@ kallar en s&amp;da.n toilett!
D a måste medgifra, att ont det icke vore iiiodernt, skulle v %rt kvinnohjiirta uppröras öfver en sådan oordentlighet.
Icke mycket bättre iiro de inoderna sideiikjortlarna, so111 livarkeii ha skoning euer band, endast en fåll i kanten.
Xed vara.tillg$iigar och vara fordringar på ordning borde det ju vara omöjligt att följa detta slags efeinera moder.
HetLnk ocksi, att i det land, soni bestam- iner, hiw vi skola kläda oss, ar kvinnans skaplynne helt olika vårt.
I Frankrike finnas egentligen endast två dags kvinnor: de, som lefva för att njuta ocli de, som lefva för att arbeta soni mannens kompagnon i handel eller industri.
I begge dessa klassen.
ar hemlifvet efter vira begrepp okandt, ty barnen uppfostras borta för att icke vara till hin- der för.
njiitningeii eller arbetet.
3Iinga arbetande familjer ha idce ens hushall liemn~a, utan intaga sina inaltider ute.
Den första af dessa klasser, den njutande, iir.
det som slår an sans
tonen i modets viirld.
Och 11iir går för dessa kvinnor icke all sträfvan.
lit pk att där .intaga främsta platsen!
Alla deras förmögenlieter kon-.
cen ' treras därpå, och deras högsta traktan i lifvet flyger icke längre än till att cr6era ett mod och att, för sina utsökta toiletter koinma i Figtiro.
Nii frågar jag: är det alldeles ofarligt för oss att blindt följa efter pA alla de nyckfulla irrvägar, sorn,dessa våra andliga, antipoder behaga SIA iii pk?
A t t s&amp; icke är fallet, visar det olycksbringande bruket af snör- lif.
I Frankrike snör nian sig: allt ifrhii den tidiga barndomen, ja, bruket af detta lika osköna som ' sundhetsvidriga plagg har så ingått i det &amp; lniiinna medvetandet, att det anses oanst2imligt att visa sig utan detssinm,z.
Därför är det icke mycket hopp om att fh det afskaffadt lieniina, .&amp; länge vi taga våra moder frhn ~ &amp; i s.
Till den franska Irviniians iirsiikt kan sägas, att hon är gränslöst o kunnig i hälso frigor och lika ovetande om sin kropps inre delar, som hon förstår att soig- iiera de yttre.
När hon drager till snörlifvet, sk att hennes bål tyckes g&amp; af i tvii hälfter, sk har hon därför ingen aning om de ädla organ, ho11 förgriper, sig på.
~ e denna i ursäkt gäller icke oss, nordiska kvinnor.
S t mycket är redan skrifvet och taladt mot snörlifvet, att ', ' ingen af oss längre kan vara i okunnighet om, har vi skada oss själfva och Iivilken otillåtlig hänsynslöshet vi begi mot det kommande släktet.
genom att bara ett pligg, som hämmar blodcirkulationen i kroppens viktigaste delar.
Anemiska sjikdomar gripa omkring sig i ' eii för- färande grad, och kiir skall också blodet kunna ' liålla sig friskt, nar det icke £h cirkulera naturligt; men det bekynirar oss ej.
Pariser- moderna föreskrifva snörlif - vi ' måste ju följa med vår tid.
Sanner- ligen ser det icke ut, som am vi .i allt 1iv; ld son; rör tibdet vore f ödda med slafinUket i pannan!
Hvad sedan klimatet beträffar, är det, som om det alls icke fun- nes till ' för oss.
Ena vintern gå vi med fotsid kappa; året därpå for- drar modet en kort, som icke ger.
skydd hvarken å t höfter eller mage.
Ena kret @ L vi med en förnuftig hatt, som Iikller hjiissan varm; året, därp&amp; anlägga vi efter modets anvisning en liten lapp, hvilken inan. '
förr i varlden sklille ha betraktat på sin höjd ' som en hå~: klädsel att gå inne med.
dessa förändringar af dräkt skaffa oss ansikts- sniiirtor, liiifviidvtirk och magikonimor, ge vi allt annat i världen skul- den, blott icke vki: oförnuftiga dräkt.
När de franska friintimren.
.
kiiiina stå ut dlrnied, Iivarför skuiie icke vi.
.
.?
Vi.
glömma bara en sak: Frankrike liar ett mindre strängt kliniat och fransniänneii ett inera varmblodigt temperament än vi. '
'.
,, ' '
' Dessa jiiinförelser tringde sig ovillkorligt pk mig, dar jag satt i Champs-ElysBes den sköna sommaraftonen.
S ä r jag nu efter nier an ett lialft &amp; rs fö14opp kommer dit igen, lius förtindrad är ej naturens grundstiin~ning !~) Sommarens korta jubel är för länge sedan förbi; natu- ren liar fällt sin skrud och gråtit sig i sömn.
Grått och ödsligt a r allt - ingen rimfrost, ingen esnö.
Vemodigt svepa dimmorna sig om de busksnår, dar rliododendi~ona iniiiitra farger förr lyste, medan träd- kronornas nakna kvistar tydligt teckna sig mot den grå himmelen, sträckande sig, som för att tigga om ljus och viime, mot en blek, ai- sigkominen sol.
De.t är en dyster vinterstiiiniiing, som gör hjärtat beklämdt.
- Meii -- vagnarna rulla framåt i oafbrutna rader, de promene-, raiide skrida frain i täta kolonner, saniina belitila, uthtvända, af natu- ren oberörda uttryck licis mängden.
Det förekommer mig, som om denna rörelse, detta proinenerande ic.ke ett ögonblick afstannat, sedan jag var här sist, som skulle det utan afbsott fortsiitta anda till värl- dens yttersta timme endast och allenast för att visa iniinskligheten, 11ur den måste kläda sig.
Och hvad jag.
nu sag gaf endast ytterligare ' näring å t mina betraktelser från i somras.
men klädningarm äro ju alldeles rörande enkla - knappt en garnering; icke är det värdt att bi4ka så mycket nied moderna zu,:, hör jag inviindas.
Jo, det ar en skön enkelhet - en fijrstiilld, grund- komisk enkelhet!
Hör nu bara!
En dam, som respekterar sig sjalf, d. v. s. som ar genomträngd af toilettens stora betydelse för ~iirldsiitver.klingen, kall.
icke visa.
sig på promeiiaden utan en lång - en allt liingre och längre - klädning.
Släpet får gär&amp; hjälpa gatsoparen en smnla i hans otrefliga göra, bara.
daiiien i fråga icke glömmer det riktigaste: att nied två fingrar nypa i kliidningens kant, lyfta den tillräckligt högt för att gifva en klar föreställning om underkjolens yelsbräm eller dess krus af siden ocli ' spetsar, samt a t t p&amp; samma ging behsndigt vända den ut och in för att ksk&amp;&lt;larnn icke skall i okunnighet oiii det w e k k klart färgade siden, Iivarmed kladningskjoleii in~ändigt a r fodrad och gar- nerad.
Jo, det är en skön enkelhet!
.Skuldrorila - ack, de iiro ännu lika v: inställda af söiiimerska~i, hur fulländade naturen iiii gjort dem!
Därrid iii.
ingenting att göra.
Trollspöet har iiiinu ej behagat peka bort dessa kuriösa biliang, som likna handtagen på en etruskisk grafurna.
Men vänta bara!
Deras - - -.
.- - - Detta bref kom oss till hmi (la i börjuil af iiret, ehii1-u \ - i tyvarr e j förr iin iiu haft tillfalle att införa detsnnimn.
Red.
l)
timme slår .ocksh en &amp; ng, ock jag.
känner en stilla skadegliidje vid tanken p&amp;, hur fula vi.
(76 skoia finna deiii.
Och hatten, eller livad den tingesten nu skall kallas, den liar icke med tiden och årstiden blifvit förnuftigare.
Så vinter det är, försvinner den nastan i det alltid starkt kixsade Iikret.
E n liten gald- broderad palmett - en stillning med påtriidda stora parlor, så att Iikret tyckes liållas ihop af ett pärlband - en guldtr8dssgets ined en wesprita, detta a r nu inest c8ic afven för promeiiaden.
Mycket egen- domligt ar det a t t se denna Brist p i Iiufvudbetäckning p&amp; saniiiia gång, som de väldiga boorna, lindade oin halsen ända upp öfver ' öronen, tyckas skvallra om viiiter och köld.
Denna niodekritik, som min iinghet så fönniitet vågat företaga mot s,ii#lf \ - a wsinskens drottning,, vill.
jag sluta med a t t meddela en.
iakttagelse?
son1 j a g finner anniihkningsvärd.
Månne de franska mannen skulle tillhöra ett svagare släkte än kvinnorna?
Det ser nästan si3 lit, ty medan de senare med dödsförakt trotsa ett ratt och iiiycket växlande klimat, betacka de förre sina hufvuden lika angsligt, soiii våra öintroi.liga nordiska iniin.
Aldrig har lilan i sjalfva verket sett en iiian, 11ur stor inodesnobb lian än kan vara, i stället för Iiatt sMta en palniett eller liknande 11 % liiifvudet för a t t behaga oss, aldrig liar inan sett en nian för detta viktiga .iindainål göra det inirista offer af sitt fysiska välbefinnande.
Men mannen äro ju också - i söder so111 i nord - några riktigt inbitna egoister, och det till trots för a t t vi kvinnor re.dan under så nihnga, många generationer gifvit dem ett godt föredöme i sjalfuppoffring och sjalfspakning.
Var möda ä r så till den grad bortkastad, a t t de t. o. ni.
i all hemlighet draga på munnen &amp; t ' våra oerhörda ansträngningar a t t blif va - » som alla andra z. l.
J1: Alizkolwz.
De instängdas sällskap.
Bref från Amerika.
- Haronidagen var jag inbjuden till ett litet elegant hein i Fila- Då vi steego upp f r h tebordet, sade värdinnan:.
wI; izzie, min systerdotter, ligger diituppe och väntar på a t t f5 göra er bekantskap.
v delfin.
rr '
Snart siitto vi alla omkring en hvilobädd, p i Pivilken lag ein den älskligaste 18-higa flicka.
Det var sjiiklingeii Lizzie.
Hon tig dar s % skär och Iivit, sh glad och blid, att jag knappt trodde mina ijron, då tanten berittade, att Lizzie legat orörlig öfver tre &amp; r i rygg- märgslidande.
2 Stackars liten!
D tiiikte j ag.
b Tre iingdomsår pk plkgans biidd utan sysselsitfiiing!
» J~izzie tycktes läsa inina tankar, ty Iioii sade gladt: sahl jag ar inte ledsen.
Det finns s6 mhiga som äro viime däran %n jag.
J a g Iiiiiner aldrig att lin tdkigt.
Jag Iiör till de ~ ~ ~ t i i l ~ smskap.
gam B Och nu talade hon om för mig liuru sjuklingar och krympliii- gar öfver hela Förenta staterna, ja till och med i England och Japan, slutit sig tillsainpans till en förening, De instiingdas sällskap ?&gt;, hvars affarer skötas af friska, för sjiiklingar öminande personer, och huru niedleinmarna pläga umgänge .ed livarandra genom privat koribespoii- dens och genom bref, tryckta i sällskapets organ, Det öppiiri, fönstreto.
Lizzie blef riktigt varm i sin if \ - er att redogöra för l de instäiig- das, verksamhet, och vid afskedet bad Iion inig medtaga sista haftct af sällskapets broschyr, som riil kan kallas passioiisbloininan i den amerikanska pressens .rika flora.
J a g Ifiste till l h g t in p&amp; iiatteii, fastiiii det sred i lijiirtat.
Xanskligt lidande, tiligt buret, saluhilets ranlottade sto4 ande och npprniintiande sinn olyckskamrater, sugande Iioniing lir lifretts torfti- gaste bloiiister~ upplyftade vid tanken p % Hoiioiii, soin b&amp; rr " ira sor- ger - detta var lirad jag s,ig genoin g det öppna fönstret,.
Sannerligen.
en förödmjiikande laxa för en h a r, soin ined friska leminnr jäktar efter lyckan ocli ej blyges att knota öfl-er sinii inotgttngar!
De lama, de blinda, de orkeslösa skrifva till h ~ a r a n d r a i glad- tig, förti.östansfiil1 ton.
Då de iiairina hiwii iiihga a r de w r i t sgng- liggande och h m r i deras skröplighet l~estir, s$ sker det endast i ända- m !~l att förmedla närinare bekantskap och iitaii klagovisor.
På s i sätt kan, Det öppna fönstret,, hvarigeiioiu ilen yttre världen tyckes stiga in i sjukriiminet, liknas vid arkens fönster (l mosebok, 8: G:!, geiioni hvilket den kraxande korpen flög ut, för att aldrig återvända, medan duf \ wt med oljebladet fann sin vag tillbaka.
Fridens ocli glädjens bud koinma flygande in genom: .Det öppna fönstret s nied hjälp af B Onkel Sanu o vidlyftiga postraskor.
Hvarj je &gt; instaiigd~ (D sliut-in D) liar f örteckning p i alla olj-ckskainraters fö- delsedagar ocli koininer saiiivetsgsannt illåg deiii.
Det viilni %ciide Iiern-
. '
.mets krynipling siiiider en present eller ett blomsterkort, oodi till och med den fattigaste, om lian blott kan röra handen, sänder gratula- tionsbref.
Tank, huru det skumma ögat mitte tändas, liuru den tärda handen nihtte darra af rörelse, då till och med till den fattigaste koja, som hyser en stackars krympling, posten kommer på födelsedagen!
Finner lian tröst i religionen, s i är det ljuft för honom att veta, a t t lians fromma kamrater iniiesliitrt lioiioin i sina böner Ilvarje.
dag i ~sl~ymningsstundeii .. A r en patient saiiilare af friiniirken, inynt, knappar, natiwhisto- riska föreniål etc., så förmedlas utbyte ined andra samlare genom, Det ö p p k fönstreta.
Och den som p2 sjukbiiddeii inBste söka att för?
t j i n a pengar genoni haiidarbe te finner kunder gen om sainina ' organ.
: I: forbig&amp;eiide m å namnas, att en » instängd,, som i åratal varit lam i lii&amp;nder och fötter, lärt sig i nödens skola att sy, rita och nlQa nied niileii eller pensehi inellan tanderim, och förtjänar ej s % litet .genom försäljningen.
af bloinsterkort och sinå Iiaiidarbeten.
Sällskapets tillgåiigar användas ' till Iijiilp &amp; t obemedlade 1e.a- soin innestängas af inöter eller till ggfvor &amp; t shdana ~l~ckskaniratar, andra skäl än sjukdomen.
Ofta d5 ett segelfartyg ligger redo att begifva sig ut på långfärd, siinder, De instiingdas sällskap » minnes- .gifvoi- till sj öniännen, visserligen starka och friska, men likväl .in- stangda inom ' hafvets vida förrädiska fäste.
Och det sages, att en sjöbiiss allti ' d Zir glad att f % till skänks en s i kallad &gt;shiit-iii Bag;) eller %de instängdas pise)), ty deii innehkller ett nya testamente iiied ett minneskort från krymplingarnas skara och en liten syväska med knappar, tråd och nålar.
Nlir julen koinmer lia » de instiingda&gt; ar efter.
år p % vidt skilda lik11 brådtoin att förbereda små gåfvor och uppmuntrande Bref till de olyckskamrater, soiri lagens dom instängt iiiider lås och bom.
I Iiäk- ten och på tuktbus intränga rde instiingd ' aw kiirleksbnd: &gt; E n glad jul ocli ett godt nytt: " ly » för hvarje f h g e.
Det händer ibland att brefväxliiigen niellaii ett par sjuklingar af olika kön röjer en så Iiängifven vänskap, att den giirna rna kallas platonisk kärlek af rörande art. Brefdufvaii, ined ömma ord, iittryckta.
i ostadig stil, och ibland sin&amp; niinnesgåfvor, görnda under vingen, ilar till och frau inellan tvii sjukr~un.
De båda vaiineriin kunna ej niötas och djarfvas knappt hoppas på att någonsin fi se livaraiidra i lifvet.
D e skapa, sig ett idealportriitt af den fr&amp;n.varnnde, befriad f r h sjiik- doinens lia~.~,jniiigar, strilande af ungdoin ocli Iialsa, ocli i iiågon häll- ryckningens st~iiid fyller nog tankebilden liela sj~ikriii~imet med skönliets- '.
glans.
I vår realistiska tid, soni kullk,zstar idealen, förblifver den af, världsyran oberörde, kiinslige kryinplingeii en sann idealist, liiiru tungt och bittert lians lyte an nia kännas.
sDe instängda S följa ined sin tid.
I deras bref anhålles ' friin landsorten ideligen oin gamla tidskrifter ocli annan lektyr, so111 stads.- borna kiiiina undvara.
Griindtonen i brefven iir tacksadiet för viin- skapsbevis och längtan efter bref.
Orkar en sjuk icke skrifva många bref, så .sänder lian@eii rundskrifvelse, hvilken vandrar från postkon- tor till postkontor,.
från sjukbadd till sjukbädd och sålunda liåller bref- växlingen vid lif.
Fattiga patienter förses med skrifmaterialier och frimärken af stiligliggande kamrater, soin Ila rid att dela med sig af sitt öfverflöd.
Frö och lösa.
bloinrrior, blomsterlökar, påbörjade handarbeten, fotografier och illustratioiier, klippta ur deii periodiska litteraturen, p a n n a tygprofver till lapptacken ocli iniinga andra sinåsaker nå sde iiistängdav från medlidande kamrater, soin, af bitter erfaïeiihet, veta Iliiru l h g dagen k#nns p&amp; plhgans b#dd utan förströelse för själen och sinnet.
h o sjnklingens anliöriga så fattiga, att deras förtjänst knap.- past riicker till lifvets nödtorft, anskaffar sällskapet en r u l l s t ~ l för den olyckliges riikniiig och sander honoin » Det öppna fönstrets ' gratis.
Sjiik-ledamot betalar endast 50 cents eller 2 kr.
som årsafgift ocli prenuineration för tidskriften.
Biträdande medleminar betala ininst 1 dollar och donera ofta frikostigt.
De senare iiro friska och arbets- föra och sluta sig tili rde instängdas i inänniskovänligt syfte.
Cecile Gohl.
Arbetsskolan for lytta ooh vanföra i Stockholm.
Var tid ar, från en sida sedd, en specialiseralidets tid.
P % snart sagdt alla områden af vetande eller arbete drifves fördeliiiiigsprincipen d i t längre, ju större vidd man lyckas omfatta och behärska.
I arbetet 0 orenhetens stora fält iiger - numera ett liknande förli3laiide ruin.
v~l,.- E t t a n t d personer, soin intressera sig för wagon viss grupp af lidande, sainmansliita sig till ett sallskap, åtaga sig sin klass att lij#lpa ocli
bilda därined s5 att siiga ett nytt fack inonz det stora sanifiincl, soni valt till sin iippgift att föi: valtn barmliiitigletes gafvor.
S&amp; fi.nnas föreningar, som &amp; taga sig v5rclen om sjuka barn, frigifim I ' kignr, blinda, döfstiiwina m. fl.
Inom de abnorinas värld representeras en ganska stor procent af de Zyttc~ ock va~zffira.
Det kan darför ej annat an förvina, att intet ti- digare gjorts för att tillvarataga arbetskraften livarken hos de inhnga, so111 föda^ lytta, eller hos dein, som genoin allehanda olyckor mista en dler annan lem.
Ocli dock, hur ofta inträffar det ej, att människor, särskildt fabriksarbetare, midt under sin sysselsattning i ett ögonblick stympas sa illa, att de ej uågonsin kunna återvända till det yrke, som dittills skänkt dem deras uppehälle, for att ej tala om de massor af olyckliga, h i l k a under ett enda fältslag förvandlas till krymplingar.
Det blir i &amp; r tjugo år, sedan ett mera allinänt försök att bereds (le lytte en lyckligare tillvaro första gangen gjordes.
Pastor Hans nii id sen var den, so111 djlrfdes viicka den nya frågan huruvida ej sa.inliii11et vore skyldigt skaffa de vanföra inijjlighet till sjQfförsö j n i n g ocli darined också en utsikt till sjalfstandighet.
Frukten af pastor Knudseiis osparda nit och inöda blef närmast iSainfundet, som antager sig.
Vanfsre og Lemlastede, w hvilket i sin arbetsskola i Köpenlianin läinnar slöjdundervisning åt vanföra från hela Danmark.
Men äfven i Sverige har pastor Knudsens vackra föredöme vun- nit efterföljd, i det att Göteborg, Karlskrona, Helsingborg och nu se- nast 8tockliolm inrättat liknande skolor, underhållna af sina respektive f öreningar.
Stockholm arbetsskola, som har sin lokal i huset N: o 92 Sveavägen (fortsättning af stora Badstugatan å Norr), invigdes fredagen den 12 februari.
Som föresthdariiina är fröken Selma Dahlander engagerad, hvilken som bitradande lärarinna arbetat tv5 kr vid Göteborgs skola för lytta.
Ur den krsberiittelse, son1 Stockliolms förening för lytta utgifvit af trycket, meddela vi följ ande:.
.
a, Det i n 2 föreningen för bistånd åt lytta och vanföra vill söka nå ar: l) att &amp; t medellösa lytta och vanföra såväl barn som vuxne bereda kostnadsfri undervisning i enklare liandaslöjd, t. ex. rottings- flätning, borstbinderi, träskärning, snickeri och svarfning för de man- liga, stickning, virkning och all slags söinnad för hand och niaskin för de kvinliga el.evern,z, hvarvid arbetet skall läiilpas efter Iivars och ens olika kroppskonstitution; 2) att så snart eleven vunnit så stor,
e insikt i sitt yrke, att lians arbete är säljbart, till iippiniintran liimiia honoin nigon arbetslön, hvilken dock inåste beriiknas lägre an det öf- verskott lians arbete inbringar skolan, sedan kostnaden för materialet af~: almats; 3) att i h r eleven iii.
så knnnig, att han bör utskrifvzk ur skolan, söka ' bereda honoin arbetstillfiille antingen genom att f å. '
lionoin antagen som bitriide hos liandtverkare eller genom att förmedla bestiillningar af honoin friin skolans vanner och gynnare; ' samt 4) att genom att göra den lytte kunnig i ett yrke och skaffa lionoin arbets- förtjänst radda lionom från frestelserna till tiggeri, för livilka s % maliga falla, i det de ockra pk sik lyte, samt bereda honom den lefnadsgladje, som äfven han bör!
f känna och säkert skall känna,.
i samma mhn han kan bidragg till sin sj älff örsörining.
B Det liar ofta sagts, och detta p&amp; goda griirider, ' att välgörenheten ligger i kvinnans Iiand.
Det +r därför vi velat meddela Dagnys lase- krets, Föreningens för bisthd i t lytta och ' vanföra » prograni, i liopp att rätt nlånga skola klinna sig tilltalade af den vackra och goda id6 föreningen vill söka realisera och racka henne den lijälp, både ined penningar och personligt bistand, hon så val behöfver. '
' A.
D. rån riksdagen.
4f ril$lagens session ar nu mer iin lialfteii tilla~~dag~~ngeii, och af de frkgor vi i vår öfversikt i första häftet oinnamnde liafva ht- skilliga afgjorts i ena eller andra riktningen, andra vänta ännu siii lösning.
Kongl.
, iiitii: ts propositioii, att kvidig postexpeditör eller före- stfindare för 5: te eller 6: te klassens postlcofitor m&amp;tte förklaras likstalld ined den ~naaliga tjäiistepersonalen i fråga, o111 ålderstilliigg, har af.
.
riltsdagens bhda kamrar antagits.
Likaledes ha båda kamrarne bifallit kongl.
1naj: ts förslag att kviwtans äktens7capsålder höjes från 15 till 17 år!
De enskilda motioniirerna liafva haft iniiidre fl~ainghg nied sina förslag.
Lagutskottet liar tydligt visat, att det icke önskar någoii.
som helst föriindriag i den best %encle lagstiftningen rörniide äkta ma-.
kars i ?zbördes tige~zdomsförl~ållmide utöfver det uppdrag kongl.
1naj: t den 31 sistl. december tilldelat lagberedningen att utarbeta förslag till iindring i gällande bestaminelser anghende boskillnad och därmed .saiiimanliiiiiga~icle lagstnclgaiicle~~~.
Utskottet har därföre afstyrkt samt- liga niotioner i iiniiiet, skval lir 31.
Höjers radikala motion om iipp- liiifvande af 111 annens inålsm anskap öf ver hiistriin och af 4gendoin ' s- gemenskapen.
mellan inaliar som grefve E.
.Bhmiltons inotion, som afser ett par cletnljfr~~goi ' (att giftoriitt icke må äga ruin i den fasta iigendom i. stad eller å stadens mark, som den ena maken före eller ' under aktenskapet ärft eller förut förvärft samt att mannen icke m&amp; hafva makt.
att utan hustruns samtycke bortskifta, förpanta eller salja boets fasta iigendom), hvilka ändringar redan begardes i skrifvelse från 1884 Brs riksdag.
Lagutskottet liar dessutom afstyrkt en af hr N. Hanson i Berga frainlagd motion, livilken &amp; r i rakt motsatt riktning mot förra punkten, i grefve Hainiltons motioii, nämligen att giftoriitt skadl i sainina utstrackning aga riim i fast ägendoin å landet som i fastighet i stad eller stadens mark.
Vi torde, d i lagutskot- tets utlitande rörande dessa motioner utkommit, fB tillfälle att vidare yttra oss.
daroin.
HrF Waldenströms motion om ratt för inedlehmar af svenska statskyrkan att ingå aktenskap inför borgerlig ~yizdi~het, livilken den outtröttlige motioiiaren frniiilagt för tre p&amp; hvaraiidra följande riks- dagar, rönte i hr samma öde som i fjor: motionen.
afstyrktes af lag- utskottet, af livars inedleininar dock icke mindre an fem resoverat sig, föll i första kammaren utan diskussion eller votering, men antogs af andra Itaminareii iiied 104 röster mot 91 (i fjor med 104 mot 74). '
H r E. Hammarluiid .hade frainlagt motion, .att riksdagen måtte besluta dels att Irviiina, hvilken fullgjort koinpetensvillkoren till sådan befattning, må söka och innehafva klockaretjlinst och ky~-kslhgare- (kantor) befattning; dels att hithörande förordningar m5tte så.
ändras, att ej hinder finnes för folkskolelararinna eller för kvinlig organist att söka och innehafva klockare- och kyrksångarebefattning.
Det var i följd a f en iiotion, framlagd vid 1859-60 års riks- dag af hr C: J. Svensh, den bekante ifraren för utvidgande af kvin- nans rattighetej-, som kvinna fick rätt att innelidva organistbefatt- iiiiig, dar den ej ar med klockaresyssla förenad.
BIotionaren hade velat iitstriicka koinpetensen till sistniimlicla befattning, men detta Iiade synts riksdngei~ alltför radilsalt.
Vid riksdagen 1885 väcktes i andra ' kam- ',
inareii iilotioii i syfte att Bereda kvinna rutt att iiiiiehafw Iilockircl- taiiiiist.
Denna inotioii blef eiiiellerticl; if iitskotttht afstykt iiicd dcii iiiotire.riiigen, att koiigl.
m j: t flera g i ~ i i g c geiioiii ~ att beriljn aiisiik- iiiiigar i denna riktning bevisat att ~iigenshipen att rur: i Ii~iniin icke utgjorde hinder för sökande af klockarebefattning ocli att (len rattig- het, som motionen isyftade bereda kvinnan, inåste.
anses redan vara för handen.
D Årets motionär visar emellertid, att under beii 188.7-91 till- hopa 13 ansökningar af kvinnor oin ratt titt söka klockarebefattningar pröfvats af kongl.
inaj: t., 4f dessa ansökningar hade de, livilka af- sett ratt att söka klockarebefattning i hela riket, standigt afslagits.
I tv % fall hade p&amp; vederbörande doinkapitels tillstyrkan, kvinna er- hhllit ratt att söka dylik befattning inom visst stift, och sju kviniw hade erhållit rätt a t t söka skdan befattnhg inom viss försainliiig.
Motionareii framhåller vidare, att de koinpetensfordringar lagen uppstidler för sökande af liloclraretjanst, visst icke iiro af den art, att de ej kunna uppfyllas af kvinnor, saiiit att de sysslor, hrilku till- koiniiia klockaren, lika väl kunna utföras af kvinnor soin af nian.
I det ' ta har ocksa lagutskottet gifvit honom ratt och tillstyrkt hans motioii i den del den rör klockaretjanster.
I afseende p % kyrkosångarebefatt- ning, anser lagutskottet, att försaniliiigrtrne redan aga ratt att iit kvinna tilldela dylik befattning.
Andra kalninaren antog utan votering utskottets beslut.
I första kaminareii däremot hade förslaget sk mliktiga motstandare som lands- höfding Bergström ocli biskop Billing, hrllka i den allmänna moralens namn och i känslan af det passande upptriidde mot detsamma.
Skulle det icke väcka anstöt i församlingen, o u eii kvinna ginge i spetsen för en likprocession, om en kvinna Hattrade uppför en trappstege för att lippsatta psalinsiffrorna p i nummert~flosiia?
FOr Ofrigt borde inaii bespara prästerna de frestelser, för livilkii de kunde utsiittas genom samarbetet ined kviiiliga klockare.
Kan inan undra på att vart öfrerliiis kände sig förskr-iickt öfver all den förargelse den saniliiillsvailliga motionen kiiiide draga ined sig och skyndade sig att utan votering, afsli rleiisaiiinia?
O &amp; P. i.
I.
Mm WOTHE, Stockholm, Bok-, Husik- och Pappershandel, 48 Ih.ottninggatam, J~rmi?
af Klarabeergsgt Partilager fiir itarförsäljare I tr, upp i samma hus, Filialer: Y 2 ' Drottminggt.
i IIöpmantorget.
1 Reger&amp;agegt.
2 Y.
IZomat.
M. Olof Hmmarsten, C E Bergstrand, allman och enskild hrtleovkd, yttra1 v Pris pr burk om l Bettina Lewysohn, FredrikaiBremer-Förbundets hemstudier, Ledning for hemstudier inom ohka brien l ~ a af s Fre- drika-Bremer-Forbundet Ledningen innefattar 1) AZZmanm rad eller arrzuwmnga~ rorande Zdteratw, afgift 1 kr 5 3 Gdnmg, hvwwid larjun en har ratt att hvm fjortonde dag inserjida en s riftlig upp- sats och förfragningar.
Afgift for Iialfhr for hvar e imme.
15 r, Narmare upplysningar med elas genom Fredrika-Bremer- \ Forbundets byr&amp; f d
f - - - Anmälan.
- -- Dagny, som uadw L.
1892 fwtfarande lmnner att mrka fw F~e&amp;i&amp;-Bmw-Forbundets &amp; ndamåZ: " m s&amp; och Zagn utveckZ6~g af arbetst kv6nnnns Myande .2 sed- Zsgt och 4nteZZe7ctueZt scevMZ som 4 soc4aZt och ekono&amp;isk: t hd %aseemde9 ', a n m a h Iiamed am 7 de &amp; g&amp;g På samma g d ~ g tztlskrzfle~) ~ r JCramstct - rufiw.~et strafca att @ obs de&amp; sttt program, s7caZl demamma darjamte d t f?
arnge~t foba den Byare lztteratwen, sars7~atdt sådam dess alster, htdba bwora S&amp; och sdzga frågor, meddela Z m ture b@ aftdsa, BlograJisX-a och 7zwboska &amp; kut, ofiersllkter m m Daginv redgeras ~óndcr.
&amp; Y i892 uf f r o h Lotten Dahl- gren gamte en af Bed?
1hB9 en2w-Pur hidet utsedd ReacC7ctiorias- Wmitt5y td2 kmllken, ander FwaUncZets ah %s, olla m a k &amp; * roranade t2&amp;h1@m bora stallas Fr24 S. L-d Adler~parre kmmer fortfa~ande att deltaga Z km~zths arbete Dagny ut- med htta Itaftela on, två tryckark Przset fm hel årghg b7w fortfarande For medlemmar af PwbuncZet.
kr 2,50 - 0 stalter r nk&amp;, dels på folhindsbyrå~, dels Lösnummer kunna erhiillas ii Fredrika-Bremer-Fir- bundets byrh till ett pris d 60 Öre för enkelhiifte.
- Anvand endast Floras Opoponaxtvål, Floras Genuina Glycerintval, Floras Eau de Cologne och Parfymer.
_-
