# ID: svediakorp-per93
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1892
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,886
# sentences: 717
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Obs.
: lnbjudningen till ny pristaflan a omslagets 3: dje sida.
2-a haft.
1892.
DAGNY T D I SKR F I T FOR SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET --- o - - Ernelie Flygatie Carlen f EZlm Bres, Om samko101 Go+am B~ockmm, Emelio Pardo I3az.h Det gamtida Spaniens foinamsta foi- frtttminna, 1 Litteratur.
Szgrzd Lez~onlqfwZ, Gosta Beilings sago d Selma Lageilof F A Ek, Josephine Butler M Q, N&amp;rt reflexioner i diaktieformfrAgm Meddelanden fran Fredrika-Bremer-Forbundet.
Bi efllda I - - h P - - +, - - - - p -- - _ För Förbundets medlemmar kr * 2 50 {For icke medlemmar 4.00 pris pr f,.
s l r I - _
3ckkinderi 7 Slöjdgatan, 2 fp., Hedda Westman.
Bocker aflianitas efter tillsagelse pr telefon 43 16.
Pns pr burk om 3 I.
~ Ö T H E, Stockholm, Bok-, Musik- och Pappershandel, Partilager fik iiterforsäljare I tr, upp i samma hus, ModeniPir f i r Damkappor, Stockholm, i 2 EuzgetwdMgcC,r&amp;gata ' ~~ B, rekommenderar sitt stora och rkhaltiga lager af alia Nouveaut4er for stlsongen.
Sarskildt får rekommendera mtt stora lager af w Pelsverk &amp; r Pelskappor med dartall passande of vertyger
Stockholme Plymfabrik rekommenderar sitt väl sorterade lager af garnityr ' i. alla flirger och bredder, från 15 till 4 kr.
metern.
Aigrettei och sinåplymer till Iikret.
Amazoner, svarta och kulörta, af biista kvalitéer och till bil- ligaste priser.
Gainla plyiner ocli garnityr renoveras, fiirgas och krii- sas efter fransk metod.
R i a plyiner beredas.
G).
Ahnfelt, Allin telef.
50 11.
14 SmdLawdsaata9z 14.
Hygieniska Skodon tillverkas för Herrar, Damer och Barn, OBS.
!
Prisbelönta af Dräkt-Reformföreningen.
Normalskor tillverkas efter Prof ?.
Jagers system.
Alit arbete utföres noggrannt och a f basta materiel.
R.eparrttioner verkstiillrts vii1 ocli p&amp; bostiiinii irtlofvad tid.
P. GCUST.
PETTERSSON, 52 Dm * ottnimggcctccn 52.
Elin Spross ' Trikahandel, 36 ' 12 Vesterlhnggatad 36 l / ?.
Lager af alla sorters Trikivaror for Hemr, Damer och Barn.
.
Telefon 20 83.
Telefon 20 83.
Henrik Gahns Amykos.
Henrik Gahns Tvilar.
Äldsta aseptinfabrikat.
Rekoiimenderar sig sjllf.
Säljes öfverallt.
Il Specialité: Antiseptiska toilettvilar, sardeles viilgöraiide för kanslig och ömtålig hud, såsom: Henrik Gahns Victoriatvål in.
fl.
Partilager i Stockliolin hos E I I Fredriksoii, ~ Telegrafgrand 1.
- Bettina Lewysohn, 0 Bokbindare, 26 MaZmslc.iZnudsgatan 26.
Bouppteckningar samt uppgifter till bouppteckniiigm uppsiittas för billigt pris af ett fruntimmer, som däri eger rnhgtirig.
vana.
Närmare underrättelse erhiilles i Fredrika-Bremer-Förbundets byrå, 5 Malmtorgsgatan.
$4
Aug.
Magnusson (etablerad 1860) 46 ii 48 Vesterianggatan Försäljningslokaler: nedva botten, e9z, 46 ii 48 tv&amp; och W e tr. upp STOCKHOLM.
Största lager i Norden Kulörta och Svarta Sidentyger Bomulls-Tvattkliidningstyqer c Schalar och Resfiltar m, m, 1; Obser~ er&amp;, I Ii Genom direkta förbin&lt;ieiser med in- och utlandets förnainsta fabrikanter kan jag erbjuda ofvanniiinda artiklar bättre och billigare an någon an- lian och torde en livar genoiii besök i mina lokaler eller genom reqvisition af profver och varor liitt blifva öfver- tygad oin fördelen att hos mig fylla siim behof af dessa Riks- ' elefon 6 26 P r of ve r p å b e g a r an, kvle \ o~l k \ \ m,~e \ e~~~ 2 ' 6i kostnadsfritt.
' " 1. re~ef~,, 28 g j t.
Emelie Flygare-Carlen.
Mäilligt nog är det ett kviniioiiamn, som under det nu snart tilländalupna årliimdradet i ej ringa mån biclragit till att fasta den öfriga världens uppmärksamhet vid vårt aflägsna land i nor- den, och.
detta namn är I i h e l i i Ch~Zdis.
' Det ligger ingen öfver- drift i detta påstående.
Hur m&amp;ngen svensk har ej - under resor ' ~itom1and.s fått erfara, att 1iur dunkla än ' de föreställningar äro som den stora allmäidieten i .de större kulturländerna gör sig o@ vhrt land och folk, så ar blotta namnandet af namnet Emelie Csslén detsamma som ett introduktioiislcort, hvilket.
med ens skänker främlingen karakter och iiationalitet.
Alla ha ju Iiört talas om den berömda svenska författariiman; illa ha läst n&amp;got eller n&amp;gr,gra af hennes arbeten, Iiur intressant a t t ' vira från ett land, som 11011 s&amp; lefvaiicle .skilclra ' t, a t t vara landsman till Enielie Cmlén!
Vi ' sveils1ca.r le inom ' oss å t denna entusiasm.
Det %r ju 1ä11~e sedan hennes romaner ägde förmåga a t t fängsla, de ha blifvit föråldrade, som så mycket annat, ha undanträngts af dlt det ny&amp;; nian ägnar dem ett al ' ctniilgsfiillt niinne, men läser dem ej mer.
Läsas verkligen ej 1111 mera Enielie Cailléiis böcker?
De o r, i Sverige som utomla~~ds, som standigt nya ~ ~ p l ~ l n g &amp; val utkomma af Iiennes arl~ete~i, utgöra en gensaga mot det på- stiiendet, att h.on slmlle \ Tara gl~ind.
Det finnes således ännu en publik, som gouterar dessa fantasirika skildringar, dessa romantislca berättelser, spiiiina med sk mycken talang ' och skiclrlig ' l~~et kring ' en liten kärna verlrlighet?
A t t fru C a r l h s romaner än i dag läsas, låt vara, företr&amp;clesvis af en mer okritisk piiblilr än den, som, d&amp; de först utkomnio, gjorde dem till föreinål för bögtrafvaiide lofshnger eller arga smade- visor, talar högt för, a t t de äro i besittning af en ägen- s l q), som mer än de flest?
andra tillförsäkrar en författares '
verk ett långt lif, den att vara populiira.
Det finnes niirnligen en läsekrets) och den bildar majoriteten d de Iiisandes antal, som läser p&amp; god tro, som ej begär bättre iin att vid boken h n a en stunds förströelse och nöje, som ej besväras af denna kritikens demon, hvilken för den mer estetiskt bildade läsaren s&amp; ofta, förtar njutningen af det han laser.
Att kunna prestera något som slhr an p&amp; den stora massan, som fangsla~ och roar utan att skadligt inverka på känsla och fantasi, är en stor konst.
Och det var denna konst frn Emelie Blygare-Carlbn till punkt och pricka förstod.
Den gamla ' författarinnan, h a r s arbeten gått ut i varldrii i ett större antal upplagor och öfi~ersiittningar iln nkgon annan svensk skönlitterär skriftstillares, har i dessa dagar efter e11 n&amp;ra 85-&amp;rig lefnad stilla insomnat.
Hon dog, som bekant, hi 5 ' sistlidne februari efter ett långt aftynande.
Xed henna bort- gick en af de sista representanterna af 1850-talets litterära Sverige, en B hufvudets, fantasiens och hj ilrtats vägnar rikt be- gåfvad personlighet, typisk för sin tid äfren i så mhtto, att det ensidigt litter ' ära intresset lät de allmänmänskliga Mgor, som i valr tid med en så obönhörlig makt tränga sig p&amp; b a r och en, man eller kvinna, som med intelligensens ratt innehar en mer framstaende plats i samhället, för henne hma fullkomligt främmande.
Det är uteslutande i sin ägenskap af romanförfattarinna Emelie C a r l h har sin betydelse.
Hon bör ej tecknas skild från sina arbeten.
E n studie af hennes förnämsta verk, de förtraff liga skildringarna fr611 Bohuslirnska skärg&amp;rden, hvilka egentligen skapet hennes rykte, skulle vara den vackraste hyll- ningsgärd, man kunde agna hennes minne.
T y a r r iiro Dagnys spalter ej ratta platsen för en d ~ ~ l i studie.
k Själfra amnets rikeaom omöjliggör ett hoptrangande daraf inom ett s6 knappt rum, som det v k tidskrift har till sitt förfogande.
Detta lig- ger inom litteratiirhistollens omricle.
Hvad de yttre konturerna af frii Caylens lif och person- lighet beträea, ha desamma dessa dagar af pressen s&amp; flitigt blifvit återgifna, att 14 blott skulle göra oss skyldiga t8ill ett &amp; terupprepande, on1 vi har inlate oss p&amp; att ytterligare teckna
dem.
Äfven den som ej haft förmånen af ett personligt sam- manträffande med den berömda författarinnan, har genoni dessa ofta återkommande skildringar ej kunnat undgå att blifva för- trolig med bilden af den åldriga, något egendomliga damen, sådan hon tedde sig de sista åren sin lefnad.
Personliga i ~ ~ t r y c hämtade k, fr&amp;n de tidigare skedena af hennes lif, äro däremot mer sparsamma.
De liafva gått bort de flesta, som mindes fru Carl611 från hennes glansperiod, från den tid då hon.
presiderade som värdinna i den r salong D, som utgj orde medel- punkten för liufvudstadens litterära kotteri, den salong där Blanche, Criisenstolpe, Melin, v. Braun m. fl.
vittra personlig- heter voro stanigäster.
Men ännu lefver dock en och annan, som kan teckna sig till minnes fru Carlén från hennes yngre dagar.
E n af dessa niinnesgoda, en af de få.
kvarlef~~ande af 50-talets vittra krets, en den tiden som litteratör och publicist ganska bemärkt per- sonlighet, har godhetsfullt ställt till vårt förfogande några af sina, » minnen », litterära atkast, hvari han äfven låter bilden af W E t t köpmanshus i skärgårdens D berömda författarinna fram- skyrrita.
Dessa anteckningar äga det personliga intryckets för- tjänster, hvarföre vi tro, att några utdrag därur för våra lä- sare skola vara af intresse.
V&amp;r memoirförfattare, t y hvarför ej gifva honom detta namn, trots det att hans intressanta anteckningar från en lång lefnadsbana ej ännu kommit annat än vänkretsen till del, upp- drar i sina minnen^ en parallel mellan de tre samtida be- römda svenska romanförfattarinnorna, friherrinnan Knorring, Fredrika Bremer och fru CarlBn, med hvilka alla han kommit i närmare personlig beröring.
r Om än friherrinnan Knorring och mamsell Bremer W ytt-, rar han, r till följ d af börd, uppfostran, samhällsställning och umgängeskretsar i viss mån voro representanter för ett mer aristokratiskt element, så representerade .fru Emelie Flygare- C a r l h det tredje stånciet, den bourgeoisie, som på 30- och 40- talet blef en viiganda makt i stat och samhälle, ja, ett ännu mer demokratiskt element, det folkliga.^ aHämtammande från en köpmansfamilj med en talrik barn-
skara, i en af västkustens småstäder, i nare befiriiig under barndoms- och mgdornsRren med sk~r.g.Hrdsbefo&amp;ni~ige~i, med h a r s lif, seder och alla förlikllaideii Iioii var föl.ti.olig, blefvo hennes skildringar af dessa företrädesvis glanspiiiikter i hennes författarskap.
När det g q d e a t t teckla folket, ' le bas peuple ', var hon därför sina litterlira medsystrar 18ngt iifi-ei.1iigsen.a .Hennes uppfostran, utveckling och bildning m r, elnini ' ingalunda f ö r s i m a d, dock helt naturligt en annan ii11 deras.
löpande in i en helt annan riktning.
Det torde furst ha varit under lifvets växlande skiften hon forvtirf ' vat och tilliignat sig htskilligt af l n a d de redan iigde i rikt mhtt vid själfva ut- trädet i lifvet.
% Minnestecknaren, redaktör föi.
en tidning, som utgafs i en af södra Sveriges större städer, hade i sina litteratnrannialnin- gar med en ganska hkrdhandt, ehiuu satt \ % kritik nagelfarita frti C a r l h s romaner dlt efter som de iitkornmo.
Efter lieimes soni debutarbete, 2 Waldeniar Klein8, följde de pk Ii~-.a~andra, bekant, med en fast otrolig snabbhet.
, Det skulle icke yara a t t undra öfver~, yttrar minnes- tecknaren id are, t om den fi.i.11 andra hStll, s~skilClt a?
ett kotteri af den tidens unga litteriira Sverige.
med ett öfver- dådigt smicker öfrerhölj da ffdiiattari~i~ian, ej skulle kgniit sig sardeles belhten nied dylika törntaggar.
eller synnerligt ~ i i n - ligt stämd emot deras iip1hofsn1aii.o %Det var därfar ej utan en viss trekan och med f~kiinslaii af ett niöjligen intriiffande obehag ' aiiinälaren ' ett par mgnader efter det de skarpa kritikerna varit synliga, vid ett besök i Stockholm i augusti 1841 int.roducerade sig i fiu F1yga.res - d&amp; sedan januari fru Ca.rlens - ~ s a l o ~ i g s Ty.
hon hade redan Lailiiff8rilslaiiclstorg i ett den tiden en s8da.n i sitt liein 14 litet t~å.i.&amp;ni~igslius, som agdes af he~iiies forlaggare Tliomson.~, Den ofvannä~nncle förka~islan af rifigot olwliag torde emel- lertid ha varit ol~eli~flig.
Den s k a r p ' aii~iialareii ' 1) lcf pit det mest äldwärda sätt mottagen i fiii Flygare-Caïl6iix sdong.
dar värdinnan.
gjorde les Iionneiirs nied en rent af f~rvi. \ .811andc stor viirlclsva~ia och förbindligliet och med samma lgtthet i ko~i~~ersatio~ien, SOIII m m rav yaii vid frhu Iieiiiies romaner.
Utan tvihel rar den häxskande toileii i deiuia salong en aniiax 311 t. ex. i Aiina Narin Leiirigrens, i grefYiiinan Wetterstedts eller i Freclïika Bremers, om hennes sm8 thsoirer kimiia be-
Y 41 tecknas med detta namn; men trefligt var där.
Man träffade cl5r Blanche, Meliii, Kjell.man-Göransson, Dahlgren, Ingelmaii, Cr~isenstol.pe, Bra~zn m. fl.
af den tidens litterära storheter., Vid flera följ ande sa~mm&amp; träftaiicleii var förh&amp;llandet mel- lan författariiinan och hennes Pstränge aiinialare~ alltid kor- dialt och vänligt, Iivilket talar godt för fr LI Carléns lcvinliga takt och godhjärtenhet ocli bevisar, a t t hon, oaktadt den öfver- drifvet smickrande hyllning, hon allt i f r h början af sin för- fattarebana varit föreinhl för, var tillräckligt storsinnad för a t t uppskatta afven en ärligt menad kritik.
v. Det har ofta fradi&amp;llits af dem, soni under senare Bre.11 komino i beröring med fr11 C a r l h, a t t hos henne den genialiska författarinhan oftast fick triida i bakgr~qdeii för livardags- mannislran.
S&amp; mycket mer har det g l ~ d t oss, att kuniia åbe- iopa ett annat omdöme, ett omdöme h ~ m t a d t f r h den tid, då hon ännu stod i b101nn1an af sin ålder, d&amp; hennes litterära alstringsliraft var, så att siiga, utan gränser och d&amp; hon, lifvad af fi.an~g&amp;ngeii, kände sig aga en outtömlig källa af fantasi ocli ideer, &amp; t hvillia hon i sina romaner m h t e ge forn och lif.
Den tiden var Emelie Flygare-C ar1611 en intressant .person- lighet, som det var val värdt a t t lsira känna.
Men hon öfverlefde sin tid.
V k a dagars iiflan och strider Gerörde henne föga.
I ett afseende födlef hon dock genom.
&amp; ren alltid cleiismiii.a.
Heiiiies goda Iijärte förnelcacle sig aldrig.
Den fattiga, lidande delen af niäiiiiisIroslä1.ctet hade alltid hen- nes varmaste sympati och alida till det sista gingo hennes tan1; ar u t p&amp; a t t lindra sina likars nöd.
I v h t lands littera- turhistoria slid1 Emelie Flygare-Carlkns namn i alla ticler in- taga en frainstiiende plats, men hvad mer ar, i m&amp;ngen nödens boning liommer det länge med välsignelse och tacksamhet a t t iniiiilas. '
Om samskolor.
Det skulle ur fler a11 en synpunkt vara lärorikt att genoiii ti- derna följa frågan om saniuppfostran könen emellan, sarskildt skulle vi vilja följa de strider, som under det nittonde krhundradet förts, d i denna fråga ej längre varit en oklar tanke, en obestämd fraintids- aiiing, ntan då hon mångenstädes varit en f r i n för dagen, Iivilken &amp; ng efter annan lagt beslag p % den allmanna uppmarksainheteii.
Emellertid tillata hvarken tid eller utrymme en.
dylik utförlig in- ledande historik.
Endast nhgra allmänna iakttagelser från den rika litteraturen i detta sinne må förutskickas, innan vi öfvergå till gransk- iiing af det förslag till samskolor, som inom kort skall behandlas af den samlade riksdagen.
Alla de, hvilka af teoretiska skii1 yrka p % saniskolor, deras åsk %dningssatt och uppfattning m % för öfrigt vara högst olika, föl j a, synes det oss, en och samma tankegång.
Samhället och sederna hafva rest mellan inan och kvinna ona- turliga skrankor, hvilka mhste nedrifvas.
De, som b o skapade för Iivar- andra och skola lefva lifvet tillsammans, m.&amp; frkn barndomen lära sig försti livarandra och lära sig arbeta tillsammans, deras intressen in&amp; blifva gemensamma och deras karakterer m&amp; tillsammans utvecklas.
Uppfostran bör, s&amp; vidt möjligt ar, följa naturens ordning, endast c7li kan inan f % sedliga, sunda karakterer, man och kvinnor, som, enligt Thorilds ord, afasta sig vid ej blott det lilla i kön som skiljers, utan Sastmer avid det stora i andan, som före.nar2.
Hvarför ej draga ut konsekvenserna ur det kristua europeiska åskhdningssättet, under hvars inflytande slöjan lyfts undan fran kvinnans ansikte och hon blifvit förd ut i lifvet frHn ett afskildt harem?
En sådan konsekvens ar samskolan, som sålunda är agnad att stärka sedligheten, utveckla karaktererna och höja aktningen för kvinnan.
Många äro ej de, som skulle vilja gå tillbaka till den osien- taliska sthndpunkten, men deras antal ar betydligt, som frukta att konsekvent gå vidare framht.
Anmarkningarne mot samskolan hafva ock varit talrika.
De liafva hufvudsakligen gjorts ur sedlig, praktisk och I~ygienlisk synpunkt.
I uppfattningen af samskolans inverkan p % sedligheten bryta sig meningarna skarpast, här hoppas anhanga.rne mest, ' här måla mot- ståndarne de bedröflipste franitidstaflor.
Meiiiiigsbrytningariin i denna sak hafva.
dock föga värde, om de ej utgk från ~fa~~mketen.
Men.
det är just af denna, som livar och en kan lära, att sedligheten ej står .högst hos den ungdom, soin uppfostras i klosterlik afsöndring ocli i de liinder dar det till och ined brukas - såsoin jag med egna öron hört i Frankrike - att förbjuda bröder och systrar att leka med livarandra.
Samskolor hafva nu funnits under flera år, icRe endast i För- enta Staterna, om hvilkas förhållanden man möjligen skulle kunna säga, att de äro så olika våra, att de ej erbjuda några jämförelser, utan äfven i Tyskland, Finland ocli Norge.
De lägre realskolorna i Nus- sau hafva i mer &amp; n 20 %r varit samskolor, och därunder, har det visat sig, att samundervisningen i sedligt afseende svarit icke blett ofar- lig, utan snarare fördelaktig)).
Ännu mera hugiierika äro iinderrättelseriia från Fi ?zlad ä.
liafva upprattats på enskild bekostnad fullstiindiga samläroverk, och då både föräldrar och lärare varit burna af hänförelse för den nya id6n, liar också den gemensamma undervisningen dar visat sig verka i Iiög grad väckande på bhde gossar och flickor.
Frail intet land föreligga så gyniisainma underrättelser, och om dessa kunna vi viil ej siiga, att de koinnia från ett för oss främmande folk.
För de fiorskn skolorna m % det tillhtas mig att anföra livad deii sista norska skolkoinit6n i sitt betänkande därom förmäler, efter att.
Iiafva inhämtat underrattelser fran landets omkring 20 samskolor.
~Hvacl den fjerde piiiilcten angh, köliens ömsesicliga inoraliska iufly- tmde p~ " lv (?lïnnclra, iir först att iiiiirka, att sanltlign underriittelser gb ut pG, att nhgot skadligt inflytande har men icke iakttagit, specielt inga sedligs förseelser.
F r h ett par stkllen anföres, att nian haft exempel vid flera till-.
fallen p5 oliöfligt tal eller öfver Iiiifvucl taget en viss $bhet i 3 gossarnes sida emot flickorna.
Uppsikten öfver barnen, 1i.vil.keii Bör vara SA fullstiindig som möjlig, liar likvil dh saknats.
PI91 ' erotik ' har det \ - isserligen varit exempel, nieii mycket enastieiide och af en tamligen oskyldig art, och icke annorlunda 3n den uppsthr iifven utanför samskolan.
Nu har skolan haft tillfiille.
att gripa in viigleclande, och nhgra skolor hafva iakttagit, att be- nggenhet; för ' erotik ' aftager med samiinclervisningen, i det den, efter deras erfarenhet,.lmr triidt mera fram före an efter dess införande.
I skolan kom- mer ofta föremA1et för de ömmme kSnslorna att blotta htskilliga svagheter, som framkalla en erotiken iiralpande kritik.
.
Om ett positivt gagneligt inflytande iiro ineningarna mera delade.
Dock synas alla erkhna, att * anclen och tonen blifva mildare och finare i samskolan &amp; q i gosskolen, till följd af @ t rlnnat s&amp;$t hos biide la ?.are oc11 '.
disciplm.
Det siiges, at-t gossnriie hafra hiittre dagar iiii förr och ntt fiickoriiu farit v l l af en niigot strängare disciplin.
Det iifrerriigande antalet y-tt.iam- den ghr ut p&amp;, att samarbetet mellan gossar och flickor ej heller har haft iiiigot inflytande p3 de förras flit.
Gossar oc4i flickor konkurrera inbördes, och mellan de senare ter sig konkiu~enscn iiiirinnst som i flickskolorna.
Flertalet at skoloriin tilliigga ej heller saniiiu (Ierrisiiii1gei1 uiigot djupare sedligt inflfirnide.
D.
Gossarne och flickorna, heter det slutligen, Iiilla sig helst hvar för sig och vilja inte ha nhgot med hvarandra att göra, och försök att föra dein tillsammans hafva ofta strandat .. ' ~ goda e ' följderna tyckas sglunda i Sorge lita viinta p % sig.
.Det har intraffat något, som vid en reform ar ganska vanligt, maii liar ej n %tt allt det goda dess gynnare hoppats, men annn mindre Iiafva alla de olyckor intraffat, soin dess i=iotståndare förespått.
Och det.
är märkligt nog, att i den mest omtvistade sidaii af samskolsil skolförest %ndarne.
kommit åtminstone till det resultat, att den sidaii behöfde minst af alla diskuteras.
Det erkiinnes dock allmanlit, att vid samskolan fordras lärarinnor lika väl som lärare och att det darstiides p i liirarkiren ställes större kraf i sedligt a.1lvar all livad som vid de skilda skolorna vanligen ställas - ej borde stallas.
Ännu en erfarenhet från sainskolaii m&amp; anföras, och den f r h vhrt eget land.
Det ar .ej erfarenheten frau folkskolan jag Iiar h y f - tar, ty sainundervisiiingen galr där ej längre an till det tolfte aret, och iiitill denna ålder liar mot en dylik undervisning ej gjorts nggon allvarlig gensaga, utan %syftas liar den erfarenhet, som lämnats f r i n den praktiska arbetsskolan i Stockholin, i Iivilkeii undervisiiiligen fort- g&amp;r till mogenhetsexamen.
Vid sista flickskolemötet i Stockholm upp- trädde flera ' talare, vitsordande det goda inflytande 113 .. iingdomens seil- lighet samundervisningen diir visat sig liaf va.
~IXaii liar frågat mig - ungefär sii yttrade bland aniiat detta, läroverks rektor - oin lärjungarna i samskolan fatta tycke för hvar- andra.
J a, det Bar nog liiiiidt nigra ginger, men diiri ligger intet ondt.
Dessa tycken Iiafva kommit och gitt liksom fallet 3r med lika den första ungdoiiiens.
känslor.
Skulle samsl; ohn alldeles borttaga dem, kunde man befara, att hon verkade onaturligt, shledes skadligt.
Meii hvad man kallar ' kurtis ' ar nkgot helt annat.
Det I r iiagot fult, soin icke får förekomma i skolan.
Skulle allvarlig föriiianing ' visa sig fruktlös, så finnes ett säkert medel: stäng skolan för den i sådant hänseende felaktige.^ I detta sista ligger något att beakta.
Lika visst soiii sedlig- heten smhningom kan höjas af saniskolani, lika visst finnas barn * -
- af båda konen, so111 liafva dåliga anlag och koinina från dhliga lieni.
Dessa passa ej att gå i en samskola, åtininstone ej så laiige eii.dylik skola k en ovanlighet.
Det Lr därföre inan har kunnat säga, a t t ' samskolan bättre passar för mindre än för större sainliällen, dar en koiitroll iir svårare att åst; adkoinina: De stora samhällena erbjuda dock för sainskolorna andra denna oltigenliet uppvägande fördelar, så- arare.
som lättare tillgång på läinpliga 1 " Anmärkningar mot samslrolan lir pralctidc ' synpiinkt liafva ej ' heller saknats.
Gossen och fliclran hafva olika mål i lifvet, s@es.
det, han skall blifva ämbetsman eller vetenskapsman, hon skall blifva husmoder - de behöfva en helt olikit bildning och kiinna följaktligen ej begagna samma undervisning.
Egendomligt nog hör man.
detta resonneinang oftast af de personer, som tillika drifva den satsen,.
att - den liirda skolan är SO formellt utvecklande, att den nied fördel ' kan begagnas iifv.en af de ynglingar, som äiniia gå den praktiska vägen.
Men iir detta Ilaiidelsen, Iivarföre skulle den då.iclre passa för flickorna ocksa?
Jo, naturligtvis, diirföre, att det ar onödigt att derag intelli- gens utvecklas.
Detta ar den iindeiförsti~dda logiken i detta icke ovanliga resonnemniig.
Emellertid kunna inot såväl .den ena soiii den andra deleii .af detta.
.
siitt att resonnera tungt vägande inviindningar göras.
För det första ar.
: det i vara skolor ett allt för stort antal ynglingar, som, agna sig åt praktiska varf, för att dessa bör&amp; betraktas som en onderordnaa bestånds- del oc11 det Pr alltid ett ej ringa fåtal flickor, livilka ej * våga sätta sin lit till den osiikraste af alla försörjniiig~väga~ - den liiisinoder- liga.
För det andra finnes det ett berättigadt lwaf pli realisin i un- dervisning och ga att skolan slrall ned dela kiiiiskaper för lifvet.
Detta kraf ghr e j i olika riktning.
för de bida könen och bör kunna iippfyllas, iitaii att inan inskriinker sig till ett ytligt encyklopediskt vetande.
Flickskolan liar varit i detta fall ett larorikt experiinental- falt för de iiya id6erna, sainskolonia koinma utan tvifvel att Blifva ett annat.
Experimenten liafv?
sin bedröfliga sida, det kan inte iie- kas, men det @ ler i pedagogiken som i ' medicinen, livar skulle vi st5 utan dem? '
E11 annan inviiudning, som riktats.
mot det praktiska i anord- naiidet af samskolan ar, att flickorna till.
följd af att deras intelligens vore antingen svagare eller olikartad, ej kunde följa den undervisning, soin ineddelades gossarne.
Redogörelserna för de olika ländernas sam- skolor äro dock eniga, att i detta fall ingen svårighet föreligger.
&amp; t finnes andra sk21 till den ringa del kvinnan haft i inänsk-, ', 9
46.
liglietens intellektuela arbete an en underliigsenliet i hennes intelligens, och inan idiste för att verkligen finna reda p % den omtalade olikheten i de båda könens begåfniiig, som skulle göra samundervisningen till rent af eii skada, vänta till dess saniskolorna lainnat oss en större erfarenhet härutinnan.
De jämförelser, som hitintills gjorts, lida nam- ligen af betänkliga inotsagelser.
Si har iilan t. ex. i Norge funnit, att flickorna ha svarare an gossarne för inateinatik, och i Amerika har man kommit till motsatt resultat.
Andra iakttagelser, livilka ofta blifvit gjorda, äro att flickorna tyckas förhålla sig inera osjälfständigt till sitt arbete an gossarne, men å andra sidan göra sig hos dem en större flit och samvetsgrann- Ilet märkbara.
Bland gossarne skall man finna hade de bästa och de sä~nsta lärjungarna, men bland flickorna de flesta skolljusen^, sar- skildt pk det Iiigre stadiet.
, I det hela,, säges det i den norsks redo- görelsen, war olikheten mellan individerna större an mellan de båda könen.
D, Den olikhet, som finnes mellan könen och individerna, synes just bidraga till att gifva undervisningen mera lif och fullhet,, siiges det i samma rapport, och det ar ett godt ord, ty den undervisning, som är så ställd, att den blott passar för en art intelligens, den upp- fostran, som blott passar för en art karakterer, den ar, synes det oss, ej den ideella, och ett af skolans stora företräden framför den iso- lerade undervisningen och uppfostran är just det, att den lämnar till- fälle till en brytning mellan de olika begkfningarna, som ej bör vara, ej beliöfver vara att kvafva det individuella och omstöpa alla i en form.
Finnes det en skiftning i intelligensen mellan gossen och fickan, liksoin det alldeles säkert finnes en skiftning mellan deras karakterer, så ar det, enligt vår uppfattning, endast ett skal för, ej emot samskolan.
Men det ar dock i ett afseende, det fysiska, som flickorna äro svagare.
Dariiti öfverensstamma mhnga meddelanden friin olika lan- ders samskolor.
De itygieniska aninäskningarna mot sairiundervisnin- gen äro ocksh de tyngst vägande.
Visserligen kan man hoppas, att i framtiden det kvinliga slaktet i fysiskt afseende lättare skall utbarda jämförelsen med det manliga, då flickorna blifra förnuftigt kladda, och dk de f3 lika godt tillfälle till frisk luft och ordentlig föda1) som gossarnie, men kanske knnna de mdå ej i regeln, särskildt under 14-16 i r s kldem, orka med lika mycket intellektuelt arbete.
Manne darföse ej vid ett samarbete gos- l) Se hiirorn doktor Lovhs föredrag rid flickskolemötet 1886.
sen blir lat och flickan öfveransträngd?
Jämför t. ex. H ena sidan livad flickskolekomitén föreslår i de olika klasserna sHsoin lämplig ar- betstid i veckan för flickskolan och hvad den stora laroverkskomitéii föreslagit för gossarne?
.Å ena sidan 34-44 timmar, &amp; den andra 36-51?
Huru sammanjämka dessa skilda fordringar?
Utan att anse just dessa fordringar såsom orubbliga någon- dera sidan, liar tydligen erfarenheten i Sverige.
visat, att en o1ikhe.t i arbetskraft förefinnes.
I andra länder liar.
man ock vid samunder- visniiigeii antingen klagat öfver flickornas oheranstrangning eller ocksh vidta.git siirskilda htgarder.
S % liar man t. ex. i Norge låtit flickorna utesluta vissa ainneii eller låtit dem gå tv % år i näst sista klassen ' och sedan bilda en sarskild afslutningsklass.
Men med inga af dessa tillvägagåendeii liar inan varit belåten.
En del flickor, som skulle taga examen, ville ej iitesluta de till uteslutning bcstiinda iiiniiena, det andra Bret i saniina klass visade sig vara taiiiligen iitan gagn, och med den särskilda klassen rubbade man samundervisningen.
Fullständig valfrihet i fråga om ämnen torde vara det lämp- ligaste sättet att undvika öfveran~tr~ngning, dock så att, detta val ej ensamt öfverlamnas åt föräldrar och inålsinan, utan äger ruin efter öfverenskoinmelse niellan dessa, lärarekollegiet och läkaren.
Darigenoni skola ej de flickor, so111 orka eller vilja följa med gossarne i deras iiiidervisiiing, hindras därifrån genom a t t samma fordringar uppstallas för alla flickor, hvilket torde innebära en orättvisa.
.
Dessutom, nar det en gång ar tal om önskningsmål för flickans undervisning, må endast de drifvas i studier, som a s k a studier och för dem äga anlag, men mh stat; skolor och framför.
allt heminen långt inera an förr taga vara p&amp; de praktiska anlagen hos ungdomen, må de understödja och liimpligt iitveckla dessa!
Och detta galler ej blott flickorna, utan i nästan liögre grad gossarne, ty vid deras iipp- fostran är missriktningen an större.
Här i landet härskar nämligen nästan iner.
an annorstiides två fördomar, den, att ett godt hufvud nödvändigt skall vara ett lashufvud, och den, att det ar förmer att hafva till son en för läsning ohågad, öfver öï ' onen skuldsatt student an en duglig handtverkare.
De!
ar visserligen ett vackert drag hos vårt folk dess vördnad för lärdomen, men tyviirr har denna vördnad ofta i sitt följe fåfängan.
Det ar godt vörda lärdomen, men bättre akta allt ärligt arbete.
E n af samskolans största uppgifter dör blifva att motarbeta dessa fördomar, och det ar ej minst därföre vi i vårt land önska den eii framtid. '
' '.
* ' *.
: i '
Det är en kana sak, att ett af de mest ofvertygaiide arguineiit, suni finnes för en reform, ar, att den erbjuder ekononziska fönhlair ..
Detta argument Iiar.
sainskoleidéns vänner till sitt förfogande.
EleiiieiitarlSiroverkeii i de sina svenska.
staderna äro en lyx så stor, att vi äro ' frestade att kalla den barbarisk, trots sitt civilisatoriska iiiidaniål.
Ltiroverkshus, bibliotek, samlingar, rektor och flera lärare, stipendier m.
111. ocli - 20, 30, 40 lärjungar, kanske 5 till 10 i livarje klass.
Hvarje ' * skolgosse i Sölvesborg liar följaktligen, soin bekant, kostat staten årligen 679 kr., för att endast taga ' ett ' exempel.
Oin de lysande residtateii af dessa på » lärdorn » använda peii- iiiiigar skulle kuiina sägas många vackra saker, men vi måste här lämna dem å sido, för att fästa uppniarksamheteii vid det inissför- ' Iikllandet, att under det bröderna kiinna leka kurra gömma med livar- andra i de stora, tomma l.aroverkssnlarne, sitta systrarna hopträngda i liggon liten, till skollolral f örhyrd våning och erhålla undervisning endast genom det nit och den sj~ilfförsakelse, som käiiiieteckiia vår larariniiekår.
Hvar ocli en, soiii kaniier till ' löiieförliållandena i vara smärre kommuners flickskolor, miste nämligen instämma i flickskole- bekostnad.
koini téns yttrande, att Jlicllcskoloma Zef ' lin pil lära~in~nornas Detta slöseri i ena sidan, dessa knappa tillghgar å den andra liafva haft till följd, att tid efter ai1iia.p till kongl.
inaj: t inkoiniiiit petitioner fraii.
de koiniiiiinex,, diir dessa inissförlr~ållandei1 bjärtast fram- triidt, .ined Begären, att flickorna dar in % f&amp; taga del i gossarnes un- dervisning.
Stundoin har det i dessa petitioner tillika begärts några slrskilda betingelser för flickornas rakning, stiinclo~n synas hos veder- börande .la teoretiska betiinlrliglieter fhtt, vika för iiödvaiidigheten att i deras saiiiliälle ändra det opraktiska statiia quo.
Alla dessa petitioner Iiafva af koiigl.
inaj: t blifvit afslagiia, inen Iiafva därföre icke lämnats obeaktade.
I de förslag till larovexksre- former, som af regeringen iiiliiiiinats till 1887, l890 och 1892 ars riksdagar, liar fråqan om vissa lärovexlis omdaning till sainskolor upp- tagits.
Det gäller likväl för sainskolans sanna vänner att vara på sin vakt, sh att vid dessa förslag » ej snålheten må bedraga visheten », i och att iclie godtköpsanordningar vidtagas, soin måhända fqr genera- tioner skulle kunna förstöra en stor idé.
- Såsom en dylik +odtköpsanordniiig räkna vi de förslag, so111 helt enkelt &amp; syfta att tilldta kvinliga lärjungar i niån af utrymme mottagas i eleineiitarlaroverkeii.
Ingenting gr mindre önskvardt aii att flickan på nåder slappes in i gosskolan, iiiå hon d % mycket hellre
gå och.
sy märkdukar i en flickgension af deir gamla stilen!
E j heller kiinna vi önska, att flickorn?
beriittiyas att intriida i de niivarmde gosskolorna, utan att n&amp;grae sarskilda.
åtgärder för deras räkning vid- tagas.
Vi tro niiinligen, att ett.
nöclviinclgt villkor för sams~olan Gr, att i densamma finnas fasta lt %rarimor likaväl soni larare.
Flickorna kiinna ej undvara detta, och för gossarna blir det en säker fördel.
.
.
.
Många önskningsin&amp;l shviil till gossarnes soin flickornas fördel.
kunde darjainte uppställas, inen dessa gripa alltför inycket in i goss- skolans fasta organisation, för att vi Iiär skulle våga inlhta oss på dem.
Men om man. % ena sidan bör frukta, att omogna förslag kiinna störta s&amp;skoleid6n, s&amp; bör man B andra sidan akta sig för, att låta det basta vara en fiende till det goda.
0111 man ej kan få allt, bör man vara glad åt något, blott det g i r i den rätta kiktningen.
Och såsoi~i sadant anse vi, om ock nled en viss reservation, det för-.
.
slag till sainskolor vara., soni till innevarande riksdag af regeringen.
affgifvits i soinband med andra förslag till reformer vid läroverken: I de kongl.
propositionerna till 1887 och 1890 års riksdagar föreslogs, att vid vissa laroaerk och under vissa villkors uppfyllande vederbörande komin~~nalstyrelse sknlle få bestainma whurnvidm kvinliga larjnngar må i inkn af iitryinme vid laroverket in otta gas^ samt att Bom flickor fingo tilltriide till liiroverket borde en liirarebefattning, i allmänhet den, för hvgken liigre kimskapsfordring&amp; ansagos tillräck- liga, bekliidas af en kvinna, soin jämte sin iindervisiiing skiiiie hofva i. uppdrag att vara föreståndariiina för flickorna.
Vid den .förstnämnda riksdagen blef frigan ej ens behandlad -- tullarna absorberade dH alla intressen - vid 1890. års riksdag föll läroverksreformen och ined den sainskolefrågan.
Den har i den kongl.
ppropositionen t.ill innevarande riksdag iipptagits i en &amp; got förtindrad form ..
Detta förslag är ui@digare motiveradt.
än de föregående, åtskilligt 5ir upptaget frhn den s. k..
flickskole~omit6iis betänkande af ' den 19 j annari 1888, och det kan nu silgas innebars ett förslag angående vissa skolurs onabilchnde till.
samskolor, ej blott om deras tillflilliga nwlimhi~zg därtill.
De niivaraude allrniinna liiroverken i Söderköping, Vimmerby, Aske~mnd, Sala, Sölvesborg, Trelleboing, &amp; Ia.rsti: and, Strömstad, Å ~ w, Filipstad, Skelleftef, ~rnskölclsvik, Sodertelge, l&lt;öping, Nora, Simris- lmnn, Alingsh, Falköping, Engelholin, Varberg och Arvika, Iivilka f. ii.
äro antingen 1, 2 eller 3-klassiga, skola, iiiider vissa villkors iakttagmde i kominiinens sida, kunna ombildas till feinklassign r e d - 4
läroverk och kallas mifidre Zaro~wk.
E n del skall hafva tre, andra fyra ämneslärare.
l) Dessa mindre läroverk kunna, på framställning af vederbörande kommunalstyrelse, inrättas sksoin samskolor för gossar och flickor.
I sådant fall skall kongl.
maj: t äga rätt att utbyta nigon eller iiagra å läroverkets stat upptagna manliga Urare - med .undantag af rektorerna - mot fast anställda ämiieslai.arinno~ iiied en aflöning af 1,500 kr., daraf 600 kr.
tjänstgöringspeiiningar och tvii ålderstill- ägg, hvartdera å 250 kr.
efter respektive 5 och 10 ars vii1 vitsordad tjänstgöring, afveiisoin att för undervisningens ordnande använda de B läroverkets stat härigenom besparade beloppen, enar de manliga lärarnes lön är beriiknad i lägsta lönegrad till 2,000, i högsta till 4,000 kr.
Skall ett mindre läroverk omdanas till samskola f&amp; de omkost- nader, som falla på statsverkets del, ej blifva större än de besparin- gar, som erhållas af att någon eller nigra larara utbytas inot lärar- innor, janite de bidrag, som kunna lämnas af ett förslagsanslag p i 8,000 kr., som regeringen för detta ändainål i samband med nämnda förslag begär af riksdagen.
Såsom motivering för detta anslag anföres, att vid en samskola böra flickorna dels hafva särskilda gyinuastiköfniiigar, dels undervis- ning i handarbete.
Då nu staten bidrager till flickskolorna i de stora kommunerna, bör det anses rättvist, att de slink kommunerna äfven erhalla nhgot statsbidrag, hvilket sklunda skulle tillfa.lla sar- skildf flickornas undervisning i dess samskolor, dock s&amp; att berörda bidrag icke finge öfverskrida det belopp, hvartill de i statsverket in- flytande terminsafgifterna från läroverket under kalenderåret uppgå.
Säväl lärare som lärarinnor, hvilka anställas vid de mindre laro- verken - de in % vara samskolor eller ej - böra genomgh en prof- arsktirs vid Jakobs läroverk i Stockholm.
Jämfördt med 1887 och 1890 års förslag erbjiider detta flera fördelar.
Flickorna skola få rätt deltaga i gossarnes nudervisning, ej endast om det tillfälligtvis finnes rum för dem i en klass, för att sedan inakas ut igen, om gossarne strömma till läroverket, utan oiii de ofvannamnda konimunerna önska sainiinderrisning, skall en onabikl- l) IIotnla.
Ett nytt dylikt niiudre allrniint liroresk skall ock uppriittas i
ning af läroverket äga rum till smnskola.
Flickorna komma sålunda att åtnjuta saniina fördelar af läroverket som gossarne.
Fasta kvinliga.
lärare skola p % bestämda villkor antagas, flickornas gyinnastik ocli liandarbeten skola siirskildt tillgodoses, hvilka fördelar ej upptagas i.
de föregående förslagen.
Undervisningen skall meddelas efter real- liniens läroplan, d&amp; det i de förra förslagen berodde af kommunerna, om de önskade real- eller latinlinie.
Denna reallinie kan äfven i n %goii mån modifieras efter kommunens önskningar, livilket bör underlätta ett anordiiande af en praktisk samskoleplan.
I de små kominunerna borde genom dessa läroverks upprättande tvenne önskningsmål kunna uppfyllas: undervisiiiiigen blefve där fem- klassig, s&amp; att dtmircstone alla de gossar, som ginge ut i det praktiska lifvet, kunde dar få sin .utbildning, och p&amp; samma gång b-eddes till- fälle för flickorna till en högre undervisning - ocli allt detta för 8,000 kr.
.
Eliurii de betydande ekonomiska fördelarne af denna anordning i mångas ögon torde vara det starkaste skälet för dess antagande, kunna vi dock ej underlåta att mot densamma rikta en anmärkning.
Förslaget kunde erbjudit ekonomiska fördelar och and % ej krankt ratt- visan.
Enligt regeringens förslag ypprattas samskolorna till ej ringa del på llira~innornas b e k o s t ~ d det ~ kan ej förnekas, och detta ar, enligt vhr uppfathing, förslagets achilleslial.
Flickornas undervisning i de mindre kommunerna får ej kosta staten nkgot utöfver de 8,000 kronornp och d&amp; denna summa är otillräcklig, måste staten se sigom efter nhgon extra besparing.
Den finnes att tillgå genom att utbyta dyra lärarkrafter mot billigare.
Det är dessutom s&amp; väl beställdt vid detta utbyte, att man ej blott gör en besparing, utan därjämte får jzcst det man behöfver, kvinliga lararekrafter, utan livilka en samskola ar en orimlighet.
Efterfrågan och tillghng bruka sällan stå i detta förlii.llande till livarandra.
.
.
.
r!
I b,.
l e Det kan visserligen invändas, att nar staten endast lämnar ringa bidrag till flickornas undervisning i de större kominunerna, vore det orimligt, om staten- skulle för denna sak i de sm % kommunerna vid- kännas.
en iitgift öfver de sagda 8,000.
De små kommunernas flickor blifva ändå priviligierade genom en billigare undervisning och genom åtnjutande af andra gosskolans fördelar.
Detta ar sannt.
Alen då kiinde de små kommunerna, om de önskade sainskola, hafva lämnat ett större bidrag, så att lärare ocli lärarinnor erhålla samma löneför-.
I,
inaner.
Samskolor blefvo ändå för dem en ekonoiiiisk fordel mot att underhålla särskilda flickskolor.
Den motivering, p&amp; livilken lärarnes och lirarinnornas olika löiie- villkor stödes, lämnar ock tillfälle till anmärkningar.
Först läiniias lärarinnorna n k r a förmaiier.
Deras tjiinstgörings- skyldighet &gt;bör icke öfverstiga 24 timmar i veckan jamte det arbete i heminet, soin rattandet af lärjungarnas skriftliga arbeten ni ed för^, och a pensionsåldern synes icke böra sattas högre an 55 ar, d % högst f % lärarinnor efter uppnaendet af denna klder aga den .styrka samt den sinnets spänstighet och energi, som erfordras för en framgångs-.
rik undervisning, särskildt i en skola, dar tjiinstgöringeii är s i an- straiigande, som den m %ste blifva vid dessa saiiiskolor3.
Huruvida veckans tjiinstgöringsskyldigliet för l&amp;rariniian verkli- gen blir inindre an lärarens 30 timmar, soin kunna minskas i och för skrifningars rättande, länma vi osagdt.
Skall anställningen af eii lärarinna verkligen åstadkomma en &amp; syftad besparing, 1 % ~ hon.
antag- ligen f % anviindas så mycket som niöjligeii ske kan enligt ofvansthende ordalag. '
Erfarenheten visar ej, att f. n. liirarinnorna arbeta mindre an lärarne.
De flesta torde vara ense om, att finnes det iikgon skilnad i arbete och omtanke nielhn en klassförestftndarinna i en af a %ra flickskolor och en klassförest %ndare vid ett gossläroverk, s % ar det den förra, som bär den tyngsta bördan.
E n reelare fördel vore ju, att larariman blefve pensionerad tio år tidigare an läraren.
Om denna fördel för henne sjalf uppväger olägenheten, att hon får 1,200 kr.
i pension, d&amp; liiraren i stglet rid 65 ars ålder får sin lön oafkortad, iiï t~ifvelaktigt Dessiitoin äger verkligen en kvinna, soin &amp; r öfrer 50 ar, inindre 2spanstighets och, energis än en man vid sainma Alder?
Det ar i alla hihidelser ej den vanliga uppfattningen af den ii1ili.e Irviiniians skaplynne.
Vi tro, att omedvetet har vid den ofvannhmda uppfattningen öfrerflyttats nhgra föreställningar, de dar ej höra hit!
c A t t pensioiis&amp;ldern för likariniror satts l&amp;@ kuli Likviil anses sisoin en fördel för skolan, och fördeleii skulle blifva $11 större, 0111 den sänktes iifven för liirariie.
.TIC euwgiske och spiinstige Iielmr.
lärare, soin koiiiinit öfver GO-talet, iiro llitt raknade, och vid 60 ar skiille onekligen för b8da könen en liiniplig geinensam ~ldersgriiiis kunna sattas.
Dessa åt lärarinnorna erbjudna fö~ilelar inotväga emellertid ej den niindre aflöiiiiigen, och diirföre anföras ytterligare tv&amp; skal, livar- '
b 53 före sämneslärarinnornas aflöning kan .och bör sättas vida lägra - än li@arnes »: 1), deras bildningskurs ar mindre kostsam, - - s d % af- ghgsexamen från högre larminneseminariet j äinte någon profhstj änst- göring lämpli~en synes böra, medföra behörighet till ifrågavarande ämnesl&amp;rarinnebefattningsr&gt;; 2) so&amp; läraren må blifva i tillfälle att bilda familj, hvilket icke gäller ined afseende l@arinna ».
, Det sista argumentet är gammalt och vant och berör ekonomiska dcli sociala spörsmål, på hvilka vi ej kunna i.nlåta oss.
Det m&amp; lik- väl anmärkas, att får mannen högre lön ' ddrföre att han skall bilda familj, borde han icke f&amp; de^, o111 han lefver ogift.
nien mot en Bung- karlsskatts kan alltid bland andra den befogade anmärkningen göras, att en man kan ha föräldrar och syskon att understödja, -.
ja, men detta kan en ogift kvinna ha och har det sakert lika ofta som man- nen.
s if aren lie ten visar redan nu, att den arbetande niainen inga- lunda a r den, ' so111 ensam får draga försorg om oförsörjda syskon eller gamla orkeslös?
inedleminsi.
inomen familj.
Den arbetande kvinn ' mi får likafullt bära sin del .af bördan.
Vi skulle vilja veta, @ ru många af våra lärarinnor få använda sin knappa inkomst blott för sin egen.
del, och att det ' indirekt ä r en fördel äfven för männen om kvinnans arbete betalas rättvist- ligger i öppen dag för den, spin betraktar frågan.
.
utan fördoin.
Hvad det första.
argumentet i den nämnda motiveringen daremot angkr, nämligen att en kvinnas undervisningskurs ar billigare, s % lider.
det af betänkliga brister.
Först och främst nämnes hte ett ord om den utväg att utbilda sig till lararinna, som kongl.
maj: t redan 1 ' 8y för kvinnan öppnade,.
.
då hon fick ' tillåtelse att aflägga akademiska examina.
Meningen kan dock ej vara, att en kvinna, '.
sorh tagit filosofie kandidaten eller licentiaten ä r oberättigad söka plats vid statens sam- skolor?
Men om en kvinna har tagit fil.
kandidaten, kan icke hennes.
kunskapsm %tt eller den omkostnad hon anviindt på sina studier anses ringark än en manlig fil.
kandidats.
~ e n n e s ekonomiska utgifter Ila tvärtom varit större.
Hennes skolkurs kostar ' i detta fall omkring.
2,000 kr., lians f.
ii. '
iiastaii intet, och om äfven d e omtvistade ter- minsaf@fteriia vid statens elementarläroverk införas, uppgh de ändå ej till mer än 3 8 0 kr.
från första klassen till oih med öfre sjunde.
Ä r det iii %liända meningen, att en kvinlig fil.
kandidat skulle vid en samskola ej söka llirarime- utan l&amp;-arplats?
Men hade hon .väl n k o n utsikt att få en dylik plats?
Mot det formella i en .dylik aiisökan kan göras anmärkningar,.
ty då det firinés b&amp;&amp; lärare- och ' ' ' 9,
lärarinneplatser, är det en formell oegentlighet, att en kvinna skall söka den förstniinlnda.
Blen oafsedt denna invändning, som utan tvif- ve1 skall göras, sk finnes det en än viktigare.
Då af besparingsskal vid hvarje samskola sh många lärareplatser man vill hafva besatta af kvinnor redan vid skolans anordnande utbytas till l&amp;arinneplatser, d. v. s. till platser med lagre aflöning, så lär nian inte sedan taga en kvinlig lärare till lärareplatsen, ty d % kunde det handa, att alla läxarne blefve kvinnor, hvilket ej ens den ifrigaste kvinnovan kiinde önska.
Dessiitom Llr det oriktigt, äfven hvad ang %r seminaristerna, att tala om att deras utbildning är så mycket billigare än filosofie kandi- daternas.
E n flickas skolbildning kostar i en af Stockholms billigare större skolor 1,350 kr.
Lägg därtill, att genom konkurensen inträdesfordrin- garna i seminariet blifvit höjda, s % att det fordras efter skoltidens slut för inträde därstädes &amp; tminstone ett års kursläsning, hvilken ej kan beräknas lagre an 200 kr.
Seminarierndervisningen ar sedan visserligen fri, men det ar ocksA universitetsundervisningen.
Inträdes&amp;ldern till seminariet är 18 %r, medelåldern vid student- examens afläggande 19 år.
Kursen vid seminariet är 3 till 4 h, och sagda tid är fullt tillräcklig för kandidatexamens aflaggande, om vid - universitetet läses med den flit, med hvilken lärjungarna m %ste lasa vid seminariet.
Haraf framgår, att seminaristen endast liar aflagt sin studiekurs ett %r tidigare än fil.
kandidaten, men att den kostade henne minst 1,000 kr.
mer än den manlige fl.
kandidaten betalat för sin studie- kurs, ty har är naturligtvis fråga om mhalndiga utgifter, d. v. s. studier, rum, mat och kläder.
De drygare omkostnader fös lärarnes ittbildning, hvarom ecklesiastikministern talar, äro således d e ~ a B i extra kontos, men detta bör ej tagas med i denna berikning, synes det oss.
Klart är af det ofvan sagda, att det konskapsmått som semina- risterna äga, sarskildt nar de genomghtt en fjärde årskurs, näppeligen torde understiga fil.
kandidaternas.
Det är endast olika, har de före- träden och svagheter, soin tillhöra en seininaristbilclning, jämförd med en fri akademisk bildning.
Nekas kan ej, att den svenska lär arinnebildningen blif vit mhg- sidigare tiilgodosedd än den manliga.
Den fördel, som haraf i detta fall synes framträda, är dock endast - ökad konkurrens och lagre löner, ty oaktadt vi ej kunnat underlhta att göra dessa anmärkningar,
måste vi erkänna, att trots lärarinnornas löner äro lägre än lärarnes skola samskolorna kunna.
pkäkna ett godt urval af dugliga liirariniie- krafter - så stor är trängseln på den kvinliga arbetsmarknaden.
Men att staten, som skattlägger de arbetande kvinnorna efter samma grunder soin männen, icke låter dem, då de blifva statens ar- betstagare, f&amp; åtnjata sainina löneförin %ner, anse vi en orättvisa, och de tryckta konjunktiirerna för kvinligt arbete borde ej, då det gäller arbete i statens tjänst, få göra sig gällande.
Emellertid är det rätt naturligt, att detta olika aflöningssätt fatt inkoninia i det kungliga förslaget.
Det är nämligen hämtadt ur flickskoleltomiténs betänkande.
Men att denna koinité å ena sidan talar om ' att de nuvarande flickslrolor~m lefva pi bekostnad af 2&amp;a- !chnoma, % andra sidan vill vikka till lif sainskol&amp;na också på be- kostnad af lärariiiiiorna, synes oss iniiist sagdt vara egendomligt.
Vi förmoda dock, att komiténs kviiiliga ledamöter ej gillade en dylik anord- ning, om de också ej uttryckligen reserverade sig däremot.
Afven för samskolornas egen iitveckling beklaga vi, att lärar- innorna ej f % en j&amp;mnbördig, lika ansedd ställning med lärarne.
En- dast om de detta få, tro vi att disciplin, ordning och naturlig jämlikhet skolungdomen emellan kan uppnås.
Och vi littala härvidlag icke blott en subjektiv åsikt, utan tro, att det stora flertalet af sainskoleidéns vänner dela vår uppfattning.
Slutligen vilja vi betona, att ehuru vi Önska att samskolor i vårt land m % upprättas, anse vi dock att desamma för den kvinliga ungdoinen ej kunna blifva af verkligt gagn, om ej såväl lärare som lärarinnor vid ett dylikt läroverk kanna sig genomträngda af den sanningen, att uppfostran och undervisning är af lika stort betydelse för flickan som för gossen.
E l Zeqz Fqoies.
, '
Några ord om Emilia Pardo BazBn, det samtida Spaniens friimstse, författarinna.
Den gamla romanens traditioner, enligt hvilka främsta vikten låg p % fantasiens styrka och ~ f a b e l n s rikedom, ~ hade i Cervantes ' hein- land fortsatts af förf.
skdana som Juan Valera och Pedro Antonio de Marcon.
I Frankrike hade emellertid en ny estetik blifvit för- kunnad, och såsom dess frukt hade den realistiskt-psykologiska roma- nen uppstått.
Studier, vetenskapligt samvetsgranna studier af den exakta verkligheten, fordrades nu äfven af skönlitteraturens idkare, och fantasiens roll blef en sekundär: att divinatoriskt ordna och af- väga det samlade studiestoffet (, les docnments liumainsb), sk att för- hållandet mellan orsak och verkan klart framträdde.
För denna nya roman var det, som den spanska författarinnan fru Emilia Pardo Bazán gjorde sig till härold i sitt fädernesland.
Men medan den nya romanen annorstädes ofta åsidosatte fantasien, så att hvad som gjorde anspråk p % att kallas ett konstverk, i sjalfva verket blott var ett vidlyftigt protokoll, fanns denna fara ej förhanden hos ett folk, i hvars ådror det flyter arabiskt blod.
Ej heller fann de franska förebildernas ofta sk kalla, materialistiska li£såskådning någon tacksam jordmån i hjärtan, som besjiilas af spanjorens naiva, men lifsvarma religiositet.
Den spanska realismen är silunda en sund verklighetsdiktning, stark i lokalfärgen och ofta krydda.d af den blida humor, som är att vänta hos landsmännen till världens största humorist.
Och rid sid&amp; af fru Pardo Bazán st % förf.
sa ' dana som Benito PBrez Galdós, Ar- mandb Palacio Valdds och Leopoldo Alas m.
fl., rgrdiga medtäflare till andra länders samtida romanförfattare.
Af sina landsmän är fru Pardo Bazán högt uppburen.
Bland sina personliga vänner raknar hon t. ex. Antonio Cánovas del Ca- stillo, Emilio ' Castelar och Juan Valera, och närmast med anledning af hennes litterära framgångar liar fraga blifvit viickt om ändring af kgl.
spanska akademiens statuter, s % att iifren kvinnor må kunna ha sate där.
Hennes hittills utgifna romaner och novellsamlingar uppgå till ett antal af 11.
10 st. kritiska och historiska arbeten samt rese-
skildringar innelihlla de mera direkta resultaten af hennes vidsträckta liiiinanistiska bildning.
Och seden i fjol utger hon en inhatlig tid- skrift för vitterhet och kritik, forfattod uteslutande af henne själf.
Men hittills hor den oinlrring 40-åriga f6rf.
i sainlad volym blott ut- gifvit ett enda ' litet häfte dikter, 20 smb stämningsbitar, sammanförda under den gemensamma titeln » Jáinlew (= Jakob) - namnet på förf: s förstfödde.
Ur denna hennes diktsaniliiig meddelas liar ett par sknger i öf; ersättning.
U r dikten 9yMin son9 ' af Emilia Pardo Bazdn.
III.
Nar i min famn jag har dig, 1iig.n till sinnes, vi8 kväll, af intet störd, d % känner jag, att på, min lyra finnes en sträng, ej liittills rörd.
.
.
.
När lyckans fullhet jag mig drar till minnes, af dig, barn, till mig förd, då känner jag, att ' på min lyra finses en sträng, ej liittills rörd.
,.
, XII.
Min tanke, n a r jag vid din vagga sitter, jag dig förtälja vill. '
J a g tänker på den lifslott ljuf och bitter, som dig skall falla till;, På kamp, dit dig en svelrfull värld skall sända, att tröstrikt gripa in; på törnen, soin din kärleks ros målianda.
.
skall biira, älskling min; P&amp; plikt.ens post, där du ditt lif skall llaa; p&amp; vägen, du skall gå; på ödets sfinx, inför hvars dunkla gåta ock, du skall svarslös stå;.
P&amp; pan,nan ' din, där gönidt ett frö jag anar, soin spira skall en gång, när tankens vhsol det till blomning ivanar iiiidt i vår lögnvärld vrång -,
E t t.
] jris, som dunkelt nu och gåtfullt lyser, men snart i fullglans står, ty sjalen bor däri likt ros, som myser i knopp, tills ut den slir.
J a g tanker p&amp;, hur, bortglömd eller hyllad, hur, osäll eller säll, sent eller tidigt du skall ned bli myllad i dödens svala tjall.
Och Iiw långt före dig jag diir t ö r Ilvila från fröjd och sorg och split ...
Tänk, visste du, hur mina tankar ila invid din vagga hvit!
- Just som du, barn, till oss Iiinde,.
s$.g jag, hur de sträfva, gamla murarne, som allt från fordom doftrik kaprif o h m kantar och mot livilkas grund begonieï sticka af med röda kalkar, klädde sig af fröjd i praktskrud, prydd med nya blommor granna.
Och de mörka släktporträtten dar p % rummets vägg, som kalla bilder fram af dem, som blefro länge se ' n i grafven lagda, såg jag, ängel min, med tjusning ömma blickar p %.
dig kasta.
Syrsorna i sina gömslen, till en plötslig glädje bragta, gällt en serenad den natten stämde iipp omkring din vagga.
Och uti sin koja hunden, korna uti sina stallar och i parkens täta kronor slumrande små pigga sparfvar vakna, tycktes mig att l %ta sitt välkommen mot dig skalla.
Näktergalen ' sj alf,.
hvars kvällsliy mil vid.
den tiden pliii ha stannat, nedan fönstret hördes drilla ' genciin månskensdagrar mat ta.
.
.
Men ej var det näktergalen: liar på trakten jämt lian fattats; nej, det var en liyinn af lycka, stigen ur mitt lij ärtas kamrar.
Göran BjÖ~.7~~1zcuz.
Litteratur.
Gösta Berliirgs saga af Selma Lagerlöf.
E t t af den nutida berättande diktens mest utmärkande drag är dess förkärlek för psykologisk ' analys; Kring karaktersutvecklingen och de förli~llaiideii, soin motivera och betinga densamma, koncentrerar sig hela intresset.
De djupast dolda rörelser, de finaste skiftningar i sjalslifvet ställas fram i den objektiva skildringens klara dagsljus och följas lank för lank.
Denna riktning frainträder hos Tolstoy sk val som hos förf.
af Robert Elsrnere, hos Bourget så val som hos Lie.
E t t annat slag af berättarkonst möter oss i Gösta Berlings saga.
.
Det är ej nyktert dagsljus, som strömmar ned öfver alla denna boks växlande gestalter.
Snarare förefaller det, som såge inan dem i skenet från ett sprakande, gnistrande bål.
Än flamma lågorna upp, och hvarj e drag fraintracler med Icraftigaste intensitet, och de dansande skuggorna jagas p&amp; flykten r m d t om; an sjunker elden ned till en mystisk glöd och gestalterna te sig fantastiskt dunkla, sammansmal- tande med orngifningen.
Skildringen af inajorskan ' lärniiar ett exempel liarph.
E n mera liffiill och på sainrna ghng finare karakteristik än hennes i kapitlet, Tiggaren, får man leta efter.
Samina gestalt, fast med de liårda dragen inildrade af botgöringen, möter oss vid bokens slut, då inajorskan på väg hem, redan dödligt sjuk, htljdar sladen vid.
livarje niötande för att fröjda sig %t deras goda nyheter.
Man vantar sannerligen icke, att denna pröfvade och luttrade kvinna på dödsbäcl- den skaU ge vika for k %mdeils och hatets onda, andar, Det förefaller
som om författarinnans dragning till det mystisks härvidlag fört lieune för lbngt.
Det öfvernaturliga elementet i boken f %r i allmänhet sitt fulla berättigande och sin gripande verkan genom att gifva kroppslig gestalt åt aggande tvifvel, ht tärande samvetskval.
Men Iiär kommer sintra&amp; hemlighetsfulle budbärare med det svarta brefvet till den .döende, soni redan gjort upp sin räkning med lifvet.
Den mörka skugga, som härigenom faller öfvir henne, är alltför djup för att all- deles försvinna i det försonande ljuset öfven.
hennes sista ögonblick.
Liknande .är förhållandet med teckningen af Gösta Berling själf.
Då vi göra första bekantskapen med majorskan, få vi afven ett le£- vande intryck af hennes skyddsling, den med glänsande gåfvor ut- rustade, men djupt sjunkne Gösta Berling, som kastat sig ned i drif- van vid vägkanten för att dö.
Men mellan detta deras möte och det.
ögonblick, då han, jäktad af samvetskval öfver sin andel i kapten Leniiarts öde, än en gbng vill kasta bort sitt lif, ligger en ntveck- lingskedja, hvars länkar delvis endast anas.
HU^ ' den öfverdbdige, firade,.
blott för stunden lefvande, kavaljeren w kan bli en w folkets räddares, det.
antydes visserligen i samtalet med Brobyprästen 8cli på ett par andra ställeii; den afgbrande vändningen motiveras äfven af den anger, som gripit honom vid kapten Lennarts b h, och af det moraliska stöd han har i sin hnstrii; men det oaktadt får man ej något helt intryck af denna själshistoria.
Det är ailtför mycket annat, som spelar * in i den och grumlar gbngen däraf.
Man löper ofta fara att tappa bort dess tråd i hvirfveln af äfventyr, gestalter och episoder.
E n roman i vanlig bemärkelse, där intresset afgjordt koncen- trerar sig kring en eller några f % hiifviidkarakterer, ar Gösta Ber- lings saga således ej.
I bild på bild rullar den upp för oss hur ~afventyrens vilda jakt brusade fra.m kring Löfvens sjöw.
De ge ett ofverväldigande intryck af konstnärlig rikedom och mångsidighet, dessa.
bilder, men de st % ofta nog ej i närmare förhbllande till livaraiidra än pärlor, uppträdda på samma tråd.
Författarinnan lär ock varit betänkt att kalla sin bok %Berättelser frin det gamla Värmlands, en titel, som .bättre än den nimrande skulle angifvit dess innebörd.
Men har man val upphört att döma denna bok efter den hel- gjutna romanens mbttstock, laser man en för en af dess många för- tjusande episoder så, som man läser en fin novellett eller en gripande dikt - ja, då tror jag de skola vara få, som ej ryckas med.
Visser- ligen förekomma några bizarrerier som ~3Iidsomma.r~ och ~Keven-.
liullerw, den senare allt för mycket saga för att den dar skildrade slottsbranden skulle kunna fogas in som ett led i handlingens &amp; ng.
.
. '
.
61 Men dessa myoket mer än uppviigas af de skatter; 80m med slö&amp;nde ' Iiand hopats inom ramen af Gösta B,erlings saga.
Där finnas ' driipiga, af lif ocli, liumor genomandhde skildringar, sådana som » L a Cachiicha~; genrebildei- ined äkta gammaldags färgton öfvek sig, sådana som » Mamsell Marie », friska, soliga idyller som ~Lilliecronas hem D, trolska sago-, stämningar som &gt;Dovres liäxao.
För att %ter använda samma bild som nyss, hvilkeii brokig ringdans af skiftande gestalter rör sig ej kring fantasiens flammande bill!
Den ena efter den andra, träda de i n, för e n.
stund i ljuskretseri för att åter sjunka tillbaka i dunklet och aflösas af ständigt nya.
Och dock framträda de allra flesta p&amp; e t t sådant sätt, att ' deras bild i lefvnnde individualisering präglar slg.
i ens minne.
Saknas konoktration i diktverket som helhet, s&amp; måste man i så mycket rikare mått tillerkänna de särs.kilda smhberättelserna livar för sig denna egenskap.
Men det finnes afven folkscener i Gösta Berlings saga, brokigt rörliga som bilden af markqadslifvet vid Broby eller gripande som skildringen af &amp; get efter kapten ~ e n n a r t s bår.
Det a r ingen, lätt ' sak att åskådliggöra Iiyr stora massor kunna besjälas i f en gemensam kanslostiimning.
Men det har lyckats Selma Lagerlöf.
' Vi se för oss den tysta, andäktiga skara, som i höstkvällens skymning fyller kapten Lennarts gård; vi höra hur en ' efter en träder in och vittnar vid lians dödsbädd.
Vi ' ryckas med af de skiftande ' känslostämningar, som gripa folket vid gästabudet på Ekeby gard.
Mästerlig är .ocksCL därförut skildringen af det långa tåg, soni, vaxande för hvar gård, drager in i skogen f ö r att leta den försvunna nygårdtrdsflickan; master- lig med sitt omkväde om det mörka dar inne biider bergväggen, » dar granarna stå tätast och inossnn ligger.
mjukast,.
.
Känslan af sambandet ioellan naturen och inänniskan a r mycket stark hos författarinnan ' och går som en underström genom hela hen- nes bok.
~Hvilken del af jordens stoft ä r det, som ej virit inne i lifvets kretsgång? » frzgar Iion: - ~ J i f v e t s ande bor annu i de döda tingen.
Hvad förnimmer han, där han slumrar i drömlös sömn?
.Gud6 röst hör han - lägger lian ock märke till niiiniiiskors?
» Denna känsla g e r en särskild, mystiskt betagande stämning å t hennes stora naturbilder: vhrfloden, som bryter fram i natten, den allt förhärjande torkan, kskskiiren, ' solil iined ens börjar smattra mot kyrkfönstren och hälsas ined hänförelse.
DIen de äro tillika tecknade med lefvande ~ s k å d l i ~ h e t med, verkligt realistisk kraft, dessa bilder .. Nästan på hvarje Sida möter, man för öfrigt jämförelser eller detaljer.
som vittna.
.
om författarinnans fina naturstudier och iakttagelser.
Teckningen af ' '
djurlifvet p&amp;.
Ekeby q b d, där d e n store brukspatronena väntar i timtal med sin släde, och kapten Lennarts drömmar om wie am&amp; sädes- kornens underliga öden&gt; äro shdana sm % pärlor.
Selma Lagerlöfs stil visar en egendomlig blandning.
af episk åskådlighet och lyrisk glöd.
Originellt och kraftigt tecknad i digra få raska drag, med n %gra f % karakteristiska detaljer, framsthr bild efter bild, scen efter scen.
Men kring dem spelar författarinnans egen personliga stämning, som ges hvar och en dess färg, trolsk eller idyl- lisk, humoristisk eller tra gisk.
Ofta nog inledes ett kapitel med några fina eller djupsinniga reflexioner, som trots formen verka som lyriska strofer och ange tonen i hela den foljande skildringen.
Med alla sina .lyriska utbrott, med sina gammaldags vändningar och sin rikedom af djärfva uttrycksfulla bilder, är denna stil i hög grad per- sonlig och f ängslande .. $ %dan Gösta Berlings saga nu föreligger färdig, har den ej kunuat undgå att väcka .stort uppseende.
E t t nybörjararbete, hvars huhudsakliga brist är en öfversvallande rikedom af lif, en öfver- väldigande mikngsidighet och kraft i fantasien, är i vår nyktra, fantasi- fattiga tid rent af en skatt.
Det ger oss rättighet att vänta mycket af författarinnan.
' Hon är en af dem, för hvilka diktens värld ligger öppen, och vi kunna ställa samma bön till henne som kavaljererna till, fru musica^:, Bred ut din trollmantel och för oss dit!, ~osepliine Butler.
~ ' efnadstecknin~ af W. T. Stead.
Ned porträtt och med förord af Ernst C. F. Olbers.
Ofvers.
s Tiinga vägar hafva mlnniskors barn att vandra, ökenstigas, träskstigar, fjäilstigar~, ocli de, som af försynen utkorats att utföra stora ting, måste ofta utstå de bittraste profven.
Josephine Butler liar genomvandrat sorgens och själslidandets tåredalar, eiisainlietens och saknadens öknar och slutligen - stsäfvat uppför sv&amp;righeteriias branta klippvägar, men just därför har hon mer än andra förmabtt trösta, hjälpa och ledsaga nedslagna ocli lidande - medsy strar.
Mrs Butlers biografi är lika anmärkningsvärd genom ämnets rika och omväxlande beskaffenhet, som genom förf.
mr ' Steads behandling af detsamma.
Sällan äro stora personligheter lyckliga nog att finna en biograf, som med s % mycket sympatiskt förstående och uppskattning soni han, teckna deras bilder för eftervärlden.
31s Stead och mrs Butler äro andliga förvandter.
De båda stora personligheterna, som sträfva och lida för samma syfte, förstå och värdera hvarandra.
Först
från det ena bergets topp kan vandraren göra sig ett rätt.begrepp oiii höjden af det andra.
Denna lefnadsteckning redogör ej blott för .ett händelserikt yttre lif, med mörka skuggor och klara dagrar, utan ock för ett inre själslif, lika intressant och skiftesrikt.
Stead tecknar mästerligt såväl det ena som det andra.
aven soni ' tidsbild ar boken underhållande.
Den meddelar lifliga inålningar af folklifvet ocli de politiska sammanstöt- ningarna, af valstridck och knytnafsstrider, af folkupplopp odi folk- entusiasm.
Man har ej kunnat föreställa sig, att den laglydiga en- gelska nationen skulle i våra dagar utöfva skdana våldsbragder som de har beskrifna.
Mrs Butler härstammar på fädernet f r h en af Northumberlands oberoende och frisinnade släkter.
Hos fadern förenades i rikt mått de nedarfda dygderna: varm gndsfruktan, afsky för synd och orättvisa samt inod att uttala och kämpa för egna åsikter.
På mödernet leder hon sin harkoinst frhn en gammal hugenottsläkt, Hon hade lyckan att uppväxa i en skön och pittoresk najd och så att saga i naturens sköte.
Långa sommarutfärder hörde till ordningen för dagen.
Detta lefnadssätt grundlade en fysisk styrka och spänstighet, som gjorde det möjligt för henne att utliarda de mödor och oerhörda sjalsansträng- ningar, som framdeles föllo på hennes lott.
Den fattiga men obe- roende och intelligenta befolkning, hon från barndomen lart känna, ingaf henne förtroende och aktning för arbetsklassen, inom hvars leder hon framdeles fick sin egentliga verkningskrets.
I sin ungdom hade mrs Biitler utkämpat heta själsstrider, hvilket liar fastän blott i förbigående nämnes, ty äfven dessa pröfningar tyckas varit henne särskildt pålagda som en beredelse för det blif- vande kallet.
Förenad i ett lyckligt äktenskap med en man, som hon älskade, och som förtjänade hennes ömhet, och omgifven af tre söner och en dotter, taiikte Josephine Biitler visst icke beträda .den bana, dit för- synen sedermera kallade 1ienn.e.
Hon lefde lycklig i en stilla prast- gird p % landet, d&amp; kallelsen, den förfarliga kallelsen kom.
Hon.
hade jiist återvlndt Iiein fr8n en resa och intriidt i vesti- bulen, d i lieiilies lilla elflika dotter, festklädd att taga mot mamma, skyndar från öfre vhiiigen, hänger sig i brådskan ut öfver balustra- den, förlorar jäinnvikten och faller till moderns fötter.
Trappan var hög, stengolfvet l&amp;rdt.
Intet Iiopp.
om barnets räddiiing fanns; ett par timmars dödskamp och allt var slut.
Moderiis sorg var outsäglig, och lidandet skärptes än mer genom itervandande tvifvel, tvifvel på allt, soin utgjort hennes lifs högsta lycka.
I ångest suckade.
hon:, min Gud, min Gud!
hvi hafver du öfvergifvit mig&gt;.
Men dessa själsmarter alstrade hos henne en för- måga af inedlidande, som framdeles förlänade henne en alldeles egen- domlig gåfva att mildra andras sorg och lätta.
deras börda samt kraft att arbeta, strafva och bedja för att radda sjunkna och lidande med- systrar.
Dennh sorgens och förtviflans tid, som syntes mrs Butler oandlig, '
fick dock ett slut.
E n dag, då, saknad och bitterhet drifvit henne bort fran tomheten i hemmet, och hon, uttröttad af att vandra gata upp och gata ned, längtade efter h v i l ~ bch frid, besökte hon en gammal from kvakerska, och sittande vid hennes fötter, utgöt hon sitt hjärtas bedröfvelse.
Gumman lade sin hand på hennes nedböjda hufvud:, Gud .har tagit till sig din iilskliug~, sade hon,- ' winen många öfver- gifiia unga hjärtan finnas, hvilka behöfva den moderskärlek, som flödar frkn ditt.
J a g har ett hem för arm.a sjunkna @ innor, som jag tagit v&amp;.rd ' oin, men jag förmar ej mer se till dem, emedan %Ider och sjukdom medtagit mina krafter.
Blif du en moder för dessa öfvergifna~.
- Josephine Butler följde anvisningen och upptog arbetet.
Nu började mörkret skingras.
E n varm kärlek till andra mödrars förlorade döttrar undanträngde sorgen, och .medlidandet uppfyllde alit- mer denna pröfvade moders blödande hjtirta.
Hon glömde sig själf för andra, och vann de mest förhärdades förtroende, ty hon vann deras hjärtan.
Hon segrade, emedan hon älskade.
Lappar, som uttalade lastens ocl; hädelsens ord, tillslöt hon med en kyss.
Ingen kvinna v m s&amp; djupt sjunken, att icke mrs Butler med uppriktig ömhet slog kring henne sina armar.
E t t drag frhn detta stilla arbete bland de förtappade och för- skjutna må, omtalas, innan vi öfvergå, till hennes banbrytande verk- samhet för afskaffandet af den i England från kontinenten införda sedlighetslagstiftningen: 2 The colztagiou.~ diseases prevention act w. I en skrift till själfförsvar mot lömskt förtal säger.
Josephine Butler:, Jag vet, att hvad jag nu omtalar endast ar ett upprepande af hvad andra kvinnor gjort med större hangifvenhet.
Blen jag är af förtalet drifven a t t yttra några ord till mitt försvar.
J a g har blott ett enda litet gästrum.
I detta har jag med min mans samtycke mot- tagit den ena efter den andra af dessa mina fallna systrar och lktit våra giister af högre stknd bo p % ett närbeläget hotell.
I detta lilla rum liar jag v$rdat arma fallna, af sjukdom hiirjade kcinnor, hvilka jag älskat soin hade de varit mina egna systrar, och i nödens, sjuk- domens och dödens tider gifvit dem det basta, vårt hus kunde åstad- komma.
Många hafra ' dött i mina armar.
Sedermera hyrde vi ett litet hus, där vi mottogo andra olyckliga.
Icke l h g t från oss ligger en kyrkoghrd.
I ett soligt hörn af densamma finnes en rad enkla grafvar, som rymina de jordiska kvarlefrorna af dessa vara barn; fallna kvinnor, - men livilka nu hvila i skötet af den friilsare, som kommit att uppsöka och rädda det förtappade.
Ty alla hafva de in- somnat fulla af hopp och fröjd, efter att före sin död hafva funnit; jämte den inre friden, skatten af en oegennyttig ranskapw.
- - w J ag blyges öfver att hafva blifrit $-i freii till detta sj alf fik- svar, men jag blyges än mer daröfrer, att en engelsk gentleman ' skall liafva tvungit en engelsk lady att omtala, hvad hon helst skulle velat dölja för evigt, då, hon ju endast gjort sin plikt., D % den nyinförds lagstiftningen blef mer allmänt kand i Eng- land, uppreste sig mot densamma flere framstkende personer och dar-.
ibland niigra af landets förnämsta kvinnor, t. ex. Florence Niglitin- gale, Harriet iYIartiiiea ' u in.
fl.
Vid en talrikt besökt sainmankoinst väcktes friigan om livem af alla dessa damer skulle sättas i spetsen för moistindet.
Flera framstående kvinnor föreslogos, men d e voro alla hindrade att öfvertaga iippdraget, antingen af familjefiligganden eller af redan åtagen publik verksamhet.
Mis Butler, ehurii mindre känd, valdes då.
Inom kort insågs allmänt, att.
ingen kunde vara mer passande för det tunga, och obehagliga värfvet.
Den verksamhet, hon nu började utveckla, ar beiindransvard.
Hon skref hundratals in- och utländska bref, hoii besökte fram- stående inän i Frankrike, Schweitz ' och Italien, 11011 ntgaf en mängd.
slwifter och upprop, samt hö11 of f entliga tal vid alla möjliga till- fällen.
Första g %ngen uppträdde hoii en afton pfi ett stort torg, stående i en karra och stödd af tvii handfasta män med brinnande bloss.
&amp; Im tror sig förflyttad ett eller par arbiindraden tillbaka i, tiden vid läsningen om alla dessa afventyr.
Man beundrar ej ' blott, hennes egen entusiasm, utan ock den hänförelse .hon förmådde tända hos aiidra,, och den sjiilfförgatna hangifvenhet, hon ingaf sina anhaii- gare.
Utan tanke pk egen ära samlade sig alla kring henne, ' och genom denna osjalfviska sammaiislutning vanns diibbel kraft.
Utrymmet medgifver ej att skildra ens i sammandrag den stor: artade verksamhet,, mrs Butler och hermes anhängare under tiden mellan 1870 och ' 1886 iitvecklade.
Nedanstående siffror gifva dock ett begrepp därom.
Under dessa 16 år höllos, i andaniål att afskaffa cleii förhatliga lagen, 766 offentliga möten och 91 konferenser.
Ej mindre än 18,068 petitioner ialamiiades,~ med ett antal underskrifter stigande till 2,657,348.
Dessa kraftansträngningar kröntes 1886 med.
framgång.
Den nya lagen upphafdes.
Segern vanns af en ' storslagen persoiilighet, stödd af en stor och ädel nation.
.
~ H a r f ö ~ a r ensam n vinner icke slaget, De djupa leder vinna det åt honom., Men härföraren g %r dock i spetsen för segertåget.
, l,.
I F. A. B7c.
. '
Några reflexioner i dräktreformfP&amp;gan.
.
Då jag för en tid sedan i Dagny genomläste Draktreformför- eningens arbetsredogörelse för året 1890-91, faste jag mig vid ett iittryck i densamma, som ' gifvit mig anledning till några reflexioner i detta anine.
Där stod nämligen: ~ H v a d sarskildt ytterkläder angår, anser sksom förut styrelsen dem ej egentligen ligga inom föreningens arbetsområde, zl~zderkastade modets vaxlhgar som ae &amp; ro ».
.
e
Att Draktreformf öreningen funnit det med sin f ördel f örenligt, att endast pkyrka reform med afseende p&amp; undeskliideima, torde ju vara klokt, t y helt visst vinnas flera anhängare just genom ett shdant tiUv&amp;gag$ende.
Här gäller nämligen att vinna p&amp; sin sida ej blott motsthndarna tiU idén, ej blott dem, som uppenbart äro slafvar under det rådande modet, utan afven de kvinnor, som stå pli en mera odeci- derad ståndpunkt med afseende p % föreningens syfte, och hvilka val kunna erkänna det oförnuftiga i v %r klädedräkt, och önska en för- ändring i densamma, men som aldrig skulle vhga v e r k s t i a denna förandring, om den vore förknippad med något brott mot den ail- miinna opinionen.
E n förbättring af de hittills allmänt brukliga un- derkläderna är ju siiledes b %de möjligare och ur hygienisk synpunkt viktigare att genomföra a n en dylik reform med afseende på den yttre beklädnaden.
Har föreningen, om än blott hos ett fåtal kvinnor, lyckats väcka den sanningen till lif, att hälsans fordringar galla mer än det häfdvumia brukets, att det i hennes intresse krafves varm och jämnt fördelad underdrakt, afläggande a.f snörlifvet och andra tryc- kande band kring midjan och höfterna samt, såsom en följd däraf, praktiskt hos dem fått dessa idéer tillämpade, - s&amp; har föreningen sannerligen ej verkat förgäfves.
Inom alla områden, och icke minst af Fredrika-Bremer-Förbundet, kämpas för kvinnans höjande i moraliskt, intellektuelt och socialt af- seende.
Att denna kamp under %rens lopp krönts med framghng, därom bara Dagnys spalter att konstatera än ett, &amp; n ett annat nytt område, som för kvinnan blifvit öppnadt, tydligen vittnesbörd.
Men trots alla de bojor, som under årens lopp för henne brustit, biix kvinnan dock annu en, som är starkare och segare 56n dem d a, en boja, som enda&amp; vi själfva kunna bryta.
J a g menar %modet %.
J a g vet att mhnga af inina medsystrar häs skola le ett med- lidsamt löje å t öfverdriften i mitt pastaende, ty de ha aldrig funnit modet innebära något t v h g p % deras fria vilja.
Det är ju af lust de lyda dess föreskrift, och om snörlifvet än aldrig sh hardt pinar den unga adepten, eller den dekolleterade toiletten hos henne fram- kallar blygselrodnad, sh tränger dock aldrig nligon klagan nr hennes mun.
, Det brukas sås, &amp; r. den trollfo~mel, som kväfver all själ£- ständighet och lägger sig som balsam p % s % väl den sammanpressade bröstkorgen som - den sårade anständighetskänslan.
Jag ar likviil viss om, att mhnga kvinnor finnas, som gifva mig ratt däruti, att vi, trots vår mycket omordade frihet, dock äro slafvar under denne härskares despotiska styrelse.
Äro vi väl fria, d&amp; hvil- '
.
G 67, ken8 tvetydig pariserdam som helst kan.
föreskrifva oss lagar, som strida bhde mot förnuft och känsla?
Äro vi alldeles förvissade om att, då modet så kräfver, vi ej när som helst kunna.
tillägna oss de mest befängda idder i vår klädedräkt?
Hafva ej de flesta, åtminstone den ainedelåldrigas delen af oss, burit krinolin?
Hafva vi ej burit tornyr?
Hveni skulle val före dessa krinolin- och tornyrperioder hafva sagt en förståndig och tankande svensk kvinna, att hon skulle i sin dräkt komma att använda dylika befängda och löjliga tillagg.
- och andå 72ar hon gjort det: J a, vi hafva sannerligen skäl.
att darra vid tanken på de oförnuftiga och galna plagg, vi ännu kiinna komma att bara!
A t t Dräktreforinförenii~gen, den i förhållande till det stora verk- samhetsfältet ännu så oansenliga föreningen, med de fii resurser, som s t i densanima till bilds, skulle kunna iipptaga kampen] not denne mak-.
tige potentat kallad modet, liar jag aldrig tankt.
J a g vet ju ock genom dess program, att den ej åtagit sig mesj än den med hopp om framgång kan iitföra, - sannolikt ligger ock just däri dess st ' ka dock att se sin maktlöshet gent emot en öfverlägsen fiende, att vara hans tvungna undersåte är ett, men a t t offentligt bekräfta sin frivilliga tinderkastelse under hans spira ett annat.
M.
G.
~ e d d e l h d e n &amp; ån Fredri.ka-Bremer-.
Förbundet.
Stipendiefonderna.
Till Allwu %nn Stipendiefonden har en person, som vill vara onamiid, öfverlämnadt Tio tu.sen kronor, med villkor att tinder sin lifs- tid sjiilf disponera r#ntan.
Från donationsfonden för kvinnor som ' studera medici91 kommer,.
enligt beslut som fattats vid Styrelsens för förvaltning af stipendie- fonderna sammanträde den 22 februari, att i år utdelas tvenne sti- pendier, ett å Fefn 7iundra och ett å ' Fyra 7mndra kr.
(Se kungörelsen härom 51 sid.
68.)
* -- Breflåda.
I En t~fling&amp;i) ti+ressa.nd.
Af flera skii1 anser sig Fredrika-Bremer-Förbiin- clets bokkomit8 ej kiinna bifalla den ' d s r gjords frr7imstiillningen:.
Fredrika-Bremer-Förbundets.
Stipendier för kvinliga medicine studerande.
Genom en af Styrelsen för Fredrika-Bremer-För- bundet .vald Nämnd komma att från en af anonym .gifvare stiftad stipendiefond för kvinnor, hvilka agna sig åt medicinska studier, utdelas två stipendier för.
innevarande år, ett å Fern hundra kronor och ett å Fyra hundra kronor.
Kompetent sökande till .sådant stipendium ar kvrirna, som aflagt medikofiïosofisk eller medicine kandidatexamen eller däremot svarande kunskaps- prof.
Ansökningar skola före dem P niiistkommande april insändas till Styrelsen för förwa / tninng af %redrika- reme er- ör bundets stipendiefonder, Sto Malm torgsgatan samt at följas ab betgrog i ~ ~ v e afiagda r kunskaps- och examensprof samt priist- och läkare- betyg, ägande sokande ingifva jämväl andra handlingar till stöd for ansökningen.
Af tilldeladt stipendium äger stipendiat lyfta B Fredrika-d rem er-~~rbundefs byri CXMR haiften den 31 maj andra hälften den 15 december, och skall stipendiat därvid förete.
vederbörligt intyg om huru stor del af sistforflutna terminen hon idkat studier vid medicinskt läroverk, hvilket, fdr ratt till stipendiums utfående, bör hafva ägt rum mer an halfva terminen.
Stockholm i februari 11892..
Styrelsen för.
forualtning af Fredrika-Bremer-Förbundets stipendiefonder.
* Då Fredrika-Bremer-Forbundet vid sin nyss afslutade pristaflan for barn- o ' eh ung- domsbocker ej kunnat utdela det forsta pri- set, ' får Forbundet harmed inbjuda hugade forfattare till en ny pristaflan, Farbundet utfäster tvenne pris, det ena å 300 kr., det andra å 100 kr., för de bästa nöjesböcker på svenska spraket, skrima för barn eller ungdom.
Bockerna bora vara afsedda for något visst &amp; Idersstadium mellan 8 och 1B år.
In1 nehållet bor halst utgoras af en enda sam- f manhangande berattelse, kulturbild eller rese- skildring eller kan ock mojligen bestå af ett fåtal sådana.
Arbetet bor i tryck icke under- stiga 180 sidor vanlig oktav.
Forbundet for- behalles optionsrätt till forlagsratten.
Taflingssknfterna bora vara inlamnade till Fredrika-Bremer-Förbundets: bok- komit6, Sto~kholm, 5 Malmtorgsgatan, m e den 15 april 1892 och vara Atfoljda af fdrseglad ' Sedel,.
innehållande.
författa~ens namn och adress.
- - Använd endast Floras Opoponaxtvill, Floras Genuina Glycer intval, Floras E ~ U de Cologne och Parfymer.
