# ID: svediakorp-per929
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1893
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,851
# sentences: 584
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, N:r 32 (295) Prenumerationspris pr Idun m e d Modetidning och kolorerade planscher I d u n m.
Modet, u t a n kol.
p l.
Idun ensam F r e d a g e n den 11 augusti 1893. år: Byrå: K l a r a v.
K y r k o g a t a 7, 2 t r (Aftonbladets h u s.)
kr.
9 » 7 50 P r e n u m e r ^ r m s k e r å a l l a p o s t - » 5 anstalter i riket.
Redaktör och utglfvare: FRITHIOF Madame i e t finnes i d e t n u - tida Paris några » grandes dames », hvilka intaga un- gefär s a m m a plats som fordom m:me Roland de la Platiére, Juliette de R é c a m i e r eller l a d y Blessington.
J a g me- n a r h e r t i g i n n a n d ' U s é z, prinsessan de Sagan och madame Juliette Adam.
H v a d den förstnämn- da beträffar, h a r h o n r e d a n länge varit pre- s e n t e r a d f ö r I d u n s lä- sarinnor.
Prinsessan d e S a g a n s lif t i l l h ö r numera nästan helt och hållet den hyper- aristokratiska värld, som vegeterar i den tysta förnäma Fau- b o u r g S:t G e r m a i n e l - l e r p å d e g a m l a feo- dalslotten i Morbihan u n d e r stilla förbidan att » Philippe VII » skall hissa d e n hvita fanan • på Versailles torn.
Återstår således den älskvärdaste, den p å snille o c h g u l d ri- kaste, den hvars rykte g å t t l ä n g s t af d e m alla, J u l i e t t e A d a m, d e n full- ändade världsdamen, den älskade mormo- dern, den världsbekan- t a ä g a r i n n a n af jor- d e n s m e s t s p r i d d a tid- skrift: » La nouvelle HELLBERG.
Träffas å b y r å n k l.
12 — 1.
Allm.
Telef 61 47.
Juliette Iduns Tryckeri Aktiebolag 6:te årg.
Annons pris: 35 ö r e p r n o n p a r e i l l e r a d.
F ö r » P l a t s s ö k a n d e » o. » Lediga platser » 25 ö r e för hvarje p&amp;börjadt t i o t a l stafv.
Lösnummerspris I 5 öre (lösn:r e n d a s t för k o m p l e t t e r i n g a r) U t l ä n d s k a a n n o n s.
70 ö r e p r n o n p.
- r a d.
Utglfningstid: hvarje helgfri fredag.
Adam.
R e v u e ».
- — D e t är s v å r t a t t u n d v i k a su- perlativer, när man talar o m d e n n a kvin- na, h u r u öfverflödiga d e dock i v å r nivelle- rande tid tyckas kun- na vara.
M:me Ga- brielle d ' Eze, en k ä n d auktoritet inom » tout Paris », hvilken j a g är tack skyldig för mån- ga upplysningar angå- ende Juliette Adam, påstår, a t t m a n omöj- ligen k a n tala o m hen- ne, u t a n att uttrycka sig entusiastiskt.
I sitt kåseri i I d u n öfver hertiginnan d ' Uséz ytt- rade herr Arfwidsson sig ej öfver h e n n e s ål- der.
L å t o m o s s för- vandla Juliette Adams femtiosju å r till e n komplimang för hen- nes u n g d o m l i g a utse- e n d e o c h otroliga, ge- nuint parisiska arbets- förmåga.
D o t t e r till e n obe- medlad läkare, som skötte sin ringa prak- t i k i d e n lilla picar- diska staden Verberie, föddes Juliette Lam- ber 1836.
O m hennes u n g d o m ä r ej m y c k e t att säga.
H o n gifte sig t i d i g t m e d e n h e r r L a Messéne, e t t äk- t e n s k a p, s o m blef så olyckligt, a t t d e n u n g a
250 IDUN A t t finna l y c k a n.
.
.
F å f ä n g ä r d i n s t r i d, H u r outtröttligt ä n du går till v ä g a.
E n l y c k a b l o t t i v ä r l d e n finns.
O c h h o n Är deras hemlighet, som henne äga.
Alb.
Roderich.
makan föredrog att i Paris förtjäna sitt » välgörenhetens drottning », som Zola för- bröd med pennan.
Den serie elegant och evigat i LArgent, räknade Juliette Adam känsligt skrifna skisser och noveller, som bland sina intimaste väninnor.
Francisque hon nu under sitt flicknamn gaf ut, gjorde Sarcey, som efter Janin fattat spiran in- snart den energiska picardiskan känd om kritikens värld, resonnerar där helt och värderad i den stad, hvars favorit trankilt med den hetlefrade akademikern hon en gång skulle blifva.
I de mon- hertig de Broglie om äktheten af Talley- däna salonger, där den unga författarin- rands memoarer, under det vicomte Mel- nan inom kort blef en själfskrifven gäst, chior de Vogue med lifliga färger för sammanträffade hon ofta med senatorn Henry Greville målar en bankett hos Edmond Adam.
De fattade tycke för Rysslands Croesus, furst Youssoupoff.
Vår hvarandra, och efter herr La Messénes unga landsmaninna, fru Sigrid Arnold- död förmälde sig den bekante politikern son, har äfven många gånger rönt den snillrika parisiskans gästfrihet.
med hans änka.
Nu först var hennes lycka gjord, hen- Men Juliette Adam är ej blott världs- nes ställning fast.
Ty trots den vid- dam, hon är äfven mormoder och en rik- sträckta bildningen, det strålande utse- tigt rar mormoder sedan, som ej fäster endet och det eleganta uppträdandet hade sig vid, att hennes barnbarn då och då vår hjältinna troligen aldrig uppnått den vända upp och ned på hela huset.
Paris ' suveräna ställning inom stora världen, » jeunesse dorée » har då, minst sagdt, som hon nu innehar, om ej dessa före- lika roligt vid tonerna af Waldteufel träden blifvit förhöjda af en lysande so- eller Ganne som de odödlige vid sina cial ställning och en ofantlig rikedom.
lärda diskussioner, och dansen fortgår De båda makarna passade bra tillsamman.
långt fram på natten under anförande af Juliette Adams enastående sällskapstalan- löjtnant de Séze eller någon annan af ger gjorde sig på ett glänsande sätt gällan- den stora världens kotiljongsdekorerade de i den politiska värld, där hennes man balhjältar.
Utom de plikter, som säll- var en af ledarne.
Under det olyckliga skapslifvet pålägger henne, har redaktri- kriget 1870 — 71, då Frankrike förlorade sen af » La nouvelle Revue » äfven tusen så många af sina tappraste söner och två andra järn i elden.
Redigerandet af jor-: af sina vackraste landskap, täflade dess dens mest spridda tidskrift borde vara ädlaste hjärtan att lindra nöden och li- sysselsättning nog för en person.
Men dandet bland de knapphändigt utrustade hon utöfvar äfven en vidsträckt enskild trupperna och inom det hårdt ansatta litterär verksamhet och för trägen kor- Paris.
Grefven af Chambord, hvars hela respondens med en stor del af nutidens lif var en ädel längtan att få lyckliggöra berömdaste personligheter på alla områden.
sitt af politiska stormar sönderslitna fä- Bland Jitliette Adams romaner och no- dernesland, upplät sitt slott och sina ri- veller må nämnas: Le Mandarin, Les kedomar till de sårades och nödlidandes Recits d ' une paysanne, le Voyage autour tjänst.
Äfven Juliette Adam har för all du grand Pin, Dans les Alpes, 1 ' Educa- framtid fästat sitt namn vid detta sor- tion de Laure, Saine et Saune, Le siége gens år genom de uppoffringar och den de Paris (kanske den mest lästa), les själfförsakelse hon då lade i dagen.
Recits du golfe Juan (m:me A. tillbrin- Några år efter kriget gjorde Juliette gar en stor del af året på sitt slott vid Adam en smärtsam förlust, då hennes Juan-bukten), Jean et Pascal, Grecque, make i juli 1877 plötsligt afled.
Men, Laide samt många andra.
Bland hennes som Börne säger, » det är med stora hjär- dramatiska arbeten gjorde Galathea här- tan som med världshafvet: de frysa aldrig om året succés på Théåtre des Nations.
till. » Sorgen gjorde endast hennes ögon Få människor hafva fått på sin lott så vaknare för andras lidanden, och hon ut- mycket af denna världens goda som ma- vecklade nu en arbetsförmåga och en väl- dame Adam, få hafva som hon arbetat görenhet, som utsträckte hennes popula- för sitt land och sig själf, få hafva nått ritet äfven till de små, de olyckliga, som hennes popularitet.
dragit den sämsta lotten i lifvets lotteri.
När Victor Hugo för ett tiotal år se- Hennes intresse för politiken var dock dan afled, sade man, att kungen i snillets fortfarande lika lifligt som fordom.
Men värld gått bort.
Hvvem vet, om ej de .efter Gambettas död 1882 förlorade sa- goda parisarne, lätt rörda och upprörda longen vid rue Juliette Lamber sin an- som de äro, en gång när Juliette Adams strykning af specielt politisk.
De stora hjärtliga småleende stelnat, när hennes namnen inom konstens, vetenskapens, lit- gifmilda hand kallnat, skola sörja henne teraturens och välgörenhetens värld bör- såsom dess drottning!
jade nu äfven få burskap där.
Ernest Renan, den afundsvärde, hvil- ken efter så många strider och mödor omsider förvärfvade sig det » stora lug- net », som så sällan faller på de dödliges lott, såg man ofta på sitt säfiiga sätt där Den, som umgås med många, drifver en strö omkring sig några smulor af sin minuthandel, hvilken det är mycket att ofantliga lärdom.
Den svärmiske Fran- göra, men litet i att förvärfva.
&lt;&lt;jois Coppée, världsmannen Alexandre Knigge.
ihimas och den store Pasteur höra till stamgästerna.
Hertiginnan de Galliera, Små gotländingar jj^cällen ^sr sänker sig sommarljus, Öfoer vågornas lätta brus gunga glimrande stigar.
Thjelvar, pilten af sägner full, tror sig skåda en bro af gull midt i ändlösa hafoet.
Ropar: » Se, där går vågen fram till en pärlbottnad, undersam nejd i hafsmannens rike.
» Där står Valdemars stora kar, än i dag som i forna dar fgldt med strålande skatter.
» Tydligt ser jag, hur liten våg silar klar genom silfoertråg, rullar snabb kring gulltenar.
» Tydligt ser jag karbunkelns glöd gnistra fram likt en stjärna röd.
Kära hjärtandes, stanna! » Pilten Nisse alls intet ser, utom det att Guds sol går ner stor och klargul i hafoet.
Liknöjd lämnar han sin kamrat, söker ifrigt petrifkat djupt i tång snärj da gruset.
Ropar: » O, hvilken fångst så rar, jag en gråsugga hittat har.
Se, så vackert förstenad!
t Bjuder ut den och får en slant, tackar ödmjukt och bockar grant, letar åter i hoppet.
Medan Thjeloar ses tomhåndt stå, stirrande i det djupa blå efter gyllene sagor.
Anna Kn Kvinnofrågan oeh vetenskapen.
Af Kate Schirmaeher.
II.
vifj) u uppställer sig frågan: Hvar och på S m * hvad sätt kan denna vetenskapliga uppfostran bibringas flickorna?
Jag vill börja med det senare och ställa spörsmålet så: » Hur danar man intelligenta människor? » Jo, genom att lära dem tänka.
Och hur lär man dem tänka?
Genom att lära dem noga pröfva allt, som föreligger.
Det vill säga att mina lärjungar lära sig tänka, om jag håller dem till att fråga efter tingens hvarför.
Om jag tillsammans med dem un- dersöker orsaken, Ii varför t. ex. de stora Mari Mihi.
IDUN 1893 handelsstäderna hvarför gräshopporna det liggga v i d nattfjärilarne gräsets trettioåriga T y s k l a n d på o. jorden där v i att fast så äro eller olika, F r a n k r i k e s o m uppstodo.
raktäristiska matiken: höheren » plus d ' une skillnaden mellan att sammandraga, går slutligen o m na o c h förflugna U r en ver följd lära oss det, ock en mindre tande andra, na k a n det icke år har h o n hennes äfven uppsöka henne, ha kan na inre lifvet och dess oförutsedt, digt, detta dröjer sätta satsen skall snart vis låta sen — i i gyllene den.
rätta att ta O c h k v i n n o r n a sig därför förses fåglarne d å äro större mindre, spela läsa leraudet ».
historisk klassiska bättre ej längre politik lif och allvarsamma tramför skola andra närmare; D e n plats, dare för lämna tiden h e m m e t flickskolor, Detta vi k v i n n o r ter i tror jag, står gen drifves det gifves äfven efter ärligt vilja.
att vetenskapliga slöjd- och k v i n n a n h v a r - underskatta vår hälsning eder egen vinna, är o m redan realkurser, hushållsskolor d e n n y a metoden, i mig d ö m a sig; det o m - blott » Arbeten för dess » det » vindar m e n till p å sist detta Intelligen- sätta — slott, sakerna är det godt, att d e n bästa värl- äfven eii^&gt; att ett dylikt e * af fall, det löfte, s o m gifves vas och lika im sålunda hvilka v i n u tills v i - vikna att få snart snart så m e t o d; m e n jag g a m - min det ordet v ä l känna » kanske » har v ä l lefvat m a n aldrig skall i dig tro Monat b ö r m a n tro det, s o m lof- Monat ögonblick Juni?
hoppats din från D u har p å något Stockholm af- E v a, o c h d u blir gladt öfverraskad a f att åtminstone digheten hvilka måtte är under höra ett är tilländalupen med, o m de ord, n u t v å visdomsskatt.
när gångna tjänstle- och sommaren de lefnadsrön, hvarmed månaderna tju- obe- lefva efter planen att valplatser fann ökat det alls från just d å h v a d s o m ingen liafvet, — fångat » han », mellan sluttningen, i m e n ett p a r m e d en lä och m e d är sterna ett titta gar, s o m ej ge hals deras rätta stugorna g å af stå D å och öfver gröna vatten o c h att bli ursin- kvittra alla pappa så får för- herrar för är ute till minne, s y n p å en m a n de rot, timme och h a mellan o c h beta, efter gapa de utsikt ängar bergen, inåt där och de timme efter en öfver berg landet och mellan skären utanför.
ut till vågen hafs går v å r seglingsväg, glittrar fläckar, så solsken ner från droppar — och det och blänker himlen d å det s k u m m a vattensgrund och skären, och då öfver och met, att så nadsglädje.
hvirfla stora, blanka blåser högt k o m m a borrar måste sol- regnade skarpt öfver i vädret m o t u p p sig ner i skrika och under- rullande och där den hoppar sedan m a n — både tusen det och koka vågorna båten, k a m m e n i ser ut, s o m o m bränningarna skölja barn s o m slagit spetsarne fläkt.
när m e d lidelser, korna gräs dagarna där oför- barn ansiktet.
högsta Dit jätnn- efter sig ett o k l a r t svalkande och småttin- hålla — kunna n ä r d e n lille i sten, sig att och s o m kalla ty i U r fön- och äro ute och klättra att fläckar blått fram, vant s o m också näpet trä- uthus, bryggor samhälle.
och otämda konsten m e n de o c h sina bergsknallarna lungor s m å och Byggnaderna äro prydliga, lifvet, bland kunna brokiga p å smala miniatyträdgårdstäppa förmöget ännu ligger den gårdar barnansikten ute i kraftiga de sjöbodar v i d stranden.
det från framför D ä r och p å utan liten sina midt står.
nedanför kringströdda, syns o c h berg, m e n s o m holmarna skrefvorna strandremsan husen s o m inte uddar där m i n h y d d a på bref- lofvade är är bakom Mellan de där s o m jag för mina för m i n att där jag platsen, några » im wunderschönen litet ett undervisnin- D e t gifves n u lilla wunderschönen inte p å D u och d u d e n erfarenhet, Mai », väntat m i n badort, sända dig?
betydelsen ett till m ^ » kanske » till i v v e n från inte större sig varmaste ar platsen till breder niga, sak! » h Kungsträdgår- moderna badorten, hvilken gömt sig u n d a n färadt Ett sommarbref från fröken Eoa.
u och där så otadliga, den ef- Från västkusten.
Mwl till blåste ett oväl- lyckas i m i n lust h v e m D e t » pappa », sakligt.
D ä r sommaren.
eller sonande något kon- väl vikten arbetas o c h n u sända v i till alla k v i n n o r: kägel- spelade m a n har uppgifvit fiskeläge, för där?
han- till emot p r ö f v a m e d g e n o m i folks lyckligare, Början och skägg vetenskaplig många, o c h vårt att h e m m a J a g lilla nere allt, D ä r och damer, rätta vaknar sido.
i icke basar, m e n alls med o m å dagen o c h veckan, societetsparken, mig öfver sökte ty dels-, först o c h främst b ö r flickskolan, är: o c h hvarandra.
h a därmed.
d ä r detta är våra beteckna för varit person H v a d » par- läsas tråkiga »; m a n n e n det mitt i varit hufvud.
jag och m e d växa, hvarandra, k o m m a sommarförtroende från iakttagas, m e d k o m m e r flickorna hade förflytta författar- mera frågor — förstå sjunga o c k p å eget s o m har biljarder Stockholm.
herrar det badorten, och och där räknade jag från klädningar, tydliga o c h i för sommar- uppträdt.
D ä r siga hvilka att våra k v i n n o r allt bättre i m a n skall u n g a bli rikare, hade de naturvetenskaplig skola D e som den, stickade kostym, det af alla sorgliga i messingssextett metoden o c h italienska för s o m » förfärligt skall af därför forskning förstås.
p å härifrån och oss mondaint hotell, löjtnanter vimlade särmärken än p å författare tretton en aktgifva Intresset lavntennis vackert blir den fashionabla långt och helt öfrigfc afpassadi p å ett stugan och blomsterhandel.
o c h träden, m e n o c h mera ditori utan dessa o c h konst; o c h litteraturens och än engelska, franska urskiljning fran- till ej den är fred efter i tre förlofningar för skönhetstäflan bal två gånger förstånd m a n k o m m e r gedigenhet banor, färgkludderier, ö f v e r s v ä m n i n g e n och nes skola försvinna, m å i N ä r längta badhuspark botanik först icke v i ut ligger g ö r det, L y c k a s blott klutar; att m e d segla som efter d e n d e n vetenskapliga broderade större s. lif, och v i eller handen.
D e n hör för vara som bära.
det — sig igenom, sitta, m e d det sker alls taga d e n ä r s å l e d e s ej anspråkslösa, som vilja m e n trång — att de hälsa vänstra förakta.
modeutställning.
k o m m e r M a n att mera ställe, plikt studera syssla v.
dilettantarbeten de olja, mångsidigheten o m r å d e n där i blott d. det metoden.
historia, grundligheten.
tränga p å måla metoden, gjord: sin eller Icke folk, vilja f ö r b e r e d a s i g i Hvad m a n s y s s e l s ä t t e r kokkonst, system.
de för d e m, s o m a f likgiltigt, åstadkom till männi- af badort an- be- kapital lilla hållet blif- J a,, rättighet antingen p å ett in- särskild ökadt ha — ringar fjolårssäsongen och o c h huru, läsa lära ett själf gent m o t g å n g fram eller dessa eller n o g hvarje från efter efteråt m e r, m e d den- praxis, är piano af förrän inte s å v e t d u att r e - d ä r ej antal V å r vara sejour i verket O c h resultaten?
västkusten, en uttryck ökadt o c h att på af sig sig rätt sig den.
siffrorna inträffar lifvets spela dessa h a r visa d y g n e t h a r 24 N å g o n ganska p å borde varit och har lämnat s a m m a n h a n g till an d u sultaten vidare; d e n tankearbete riktning.
blott o m böjelse själfva af.
sjös m a n eller de nytt m a n hålla förmågan m e d, är vetenskap- visdom åter sist hvarje nyckeln v e r k t y g till lefvande v.
s. bvarandras h o n p å hjälplös k a n sig afvända d. kvin- tala historiska sig och hjälp tingen tid, innan sagdt hvar- O c h g l ö m d e h o n: först klart, en m e d h o n efter O c h än vet recept n o g a f e n s v e - h o n dock svårigheter: så så tänka V i d att s o m ut o c h E n sådan äger h o n icke m a n K u n s k a p förlorade; d e m.
— står besitter än skolan delarne och de lan- förstår m e d dennas mening, aflocka metod m a n lärt, så det kartorna en M a n o c h blod.
k a n frå- är m a n skolkunskaper: något, o c h d e person, vetande, hända, kött i natu- staden, förbindelse sina o m D ä r m e d sammanhang.
glömt » metod » åter äfven genomarbetade.
ha blifvit utan olika i stora intresse f ö r d e v å r egen h v a d handling o c h o c h blott kvinna.
bragta äro historien v å r egen tid o c h positivt m a n; de äro stå.
o m d ö m e n öf- för m e d sig från M e n en k u n n a lifvet mänskligheten.
gemenligen v i världshistoria i hysa ej intelligent behärskar öfva omog- u n d e r k u n n i g a förstå o c h att lifvet.
sorts bli o c h bekanta, måhända i v i oss bättre folket, börja några v ä l 2 måste y r k e rätta o m d ö - k u n d e anlag någon u n g d o m s l u s t M e n d u, det h a r i vit T v ä r t o m: glad.
A c k h v a r h ä r o m.
tillegna ej, att bortsedt viss att passande eller en eller sön- vara alldeles ska n u handarbete.
gåfning arbeta förbjudas.
o c h d å telligent sträfvar grundade i n o m en s o m beröra familj språken, fram- k u n n a s o m v e r k a själfva gor, häri naturvetenskapens sig lagar, ren, däremot alltid välgrundade öfver h u f v u d: stora einer jämförelser för hvilken af bildar vårt » in alltid längre tidsskeden litteraturen, frågor v i icke gram- v i d e n densamma, att för allvarsamt eller bägge skäl slås områden, till mena E n d ö m a n o g af egen att inhämta skola timmar, efter fortsätter sträfva att florerar.
erfarenhet skoltiden fått är ska, » backfisch » - domar, utan åsikt, större B y r o n d å ligger senare p å uttala klar lika u n g ka- s a k är g o d eller dålig, V i lugn, n u det ändamålsenlig: kritik.
de fortsatta det en — förstnämnda U r met, tysken octave » hvilka — så o c h fransmannen af eller alla säger n u ej glädje T y s k - o c h t y det i tre ända o m s o m D ä r m e d så jämförelsen mellan p å efter det Musset egenskaper äfven lag, v o r e ex. ä n n u egen s o m uppfostrats allvarsamt t. af metoden, bra E n g l a n d Heine, O k t a v e » derdela.
hvarför systemet det naturvetenskapen haut hela allting f å n g a s af v i d s k e p e l s e.
o c h Följer ifrån liga detta k o m m e r allt v i d denna icke oss k a n D e n i o c h m e d är ytliga af föras T y o c h, till la, hvarför måste denna, o c h sökande efter orsaken jämförelsen: h v a r f ö r t v å s a k e r efter gestalter kulör; just känna för att lika färger i oändlighet.
icke hålla Näst gröna har sin orsak blott land, v. flodmynningarna; m ö r k a kriget s. ännu noga ock ha 251 högt A t t d å sitta s o m s k u t h u n d p å skum- af lef- längst
IDUN 252 uppe — i fören klädd som inte upp, — så länge behöfver aktas, den ena bakom längre och högre schad o c h insaltad af solen, ser att beskrifva nog är v i d en holm.
O c h marna en sig p å skären, och annan är ute och i sig beskedligt som berg karga ner de i i hvarken en dröm, medan eller tunga vägar öfver en vexlande, tingen genren eller dystra j u står utmed den n y a dagen sken, j u grund terna gryr, mörkare därtill — • märker skalder motiv få sig i som gnistrar nämsta I i ökas, mörk- j u ljus, m e r fyren lyser m e d allt står de ljusa den d å hafsbrynet en en liten nätt strimma af nalkas bleka våra o c h re- och båtarna D å draga mareld, d e n för- D e, Reflexioner med anledning af de pris- belönade täflingsskrifterna i hushållsfrågan.
(Forts. o. slut från föreg.
n:r.)
1500 i kronor.
Hyran för 2 rum och kök anses vara tämligen lågt tilltagen, ehuru det nog finnes lägenheter, som uthyras för detta belopp, men man bör också kom- ma ihåg, att stor besparing är förenad med en cen- tral bostad.
För kläder och skodon är på ett ställe angifvet 160 kr.
och på ett annat 170, ehuru den förstnämn- da summan tyckes vara den rätta.
Emellertid är det ej möjligt, att två fullvuxna personer och tre barn under ett års tid kunna för denna summa vara passabelt klädda.
Till kontribution är beräknadt 100 kr., hvilka förmodligen kunna sänkas till 80 kr.
» Ved med omkostnader 44 kr. » kunna ej räcka till för 2 rum och kök, ty björkved lär man ej i Stock- holm få för 15 it 16 kr.
och barr- ej för 10 å 12 kr.
ens i augusti, om man ock med de små må- madsinkomsterna anser sig kunna fylla årets behof på en gång.
Med tillämpning af här förut beräk- nade priser, hvilka naturligtvis hellre böra tagas li- tet för höga än för låga, skulle posten blifva cirka 57 kr., nämligen 1 famn björk å 22 kr.
och 2 fam- nar barr å, 14 kr.
+ kr.
2: 50 pr famn för ilägg- ning och hemtransport, och då måste mannen själf ändå hugga veden, och det bör då gå för sig, förstås.
Till 7 liter oskummad och 14 liter skummad mjölk pr vecka är beräknadt kr.
1: 56, men då den oskum- och gäller sillen, o c h har sin krokar, när vinterför- när de de klingande räcka hafvets väl- stängas ej in i o c h saltas mynt.
D å timmarne skörd — är bad- balsalongeu men Sommarens i att och skola ännu här lif jag oss den alla g å s m å flickor s o m lägga jag för kanske H ä r O m jag så får i ännu tunna, dagsländelif hågade det lilla vill p å värld.
komna, klädda att lämna fiskläget, och enformigt gärna gång vinter- s o m de första sig hålla k o m m a af och åter, sommarledighet från när sin litet jag endast mig p å kvar man en Det mig.
på A r att borta och hafvet det inte och blinkande M e n det är musik, får därför lika någon sagt J a g g ö r inga — i jag har j u m e r än idkat endast inte t v å modernt en varit månader bad- och en vänta, att j a g » pikant » före anspråk som jag half skall for ifrån vinterhimmelrike.
öfrigt inte ta k a n d u m i g vara säker p å, att det fången!
Din Eva.
N u vet jag, h o n h a r att skrifver som öfver fjärdar s o m m e d visst bank.
allt, utsikten öfver d e n tiden D u F ö r tupparne höras.
spirituel dag.
skall tre tal lan!
så?
tillsammantaget åter de m e d i har Stockholm har under vårt för dig det m e d fyrens måste ortelif k o m m a är p å lefver.
när jag glömmer s o m denna sista vara från här beskrifva d e n d e n, måste ses, lik- melodi där d å kvällen, s o m slutpunkt k a n ej som bort, månskensro- skildra fiskeläget, sådan hamna Lysekil.
när jag drar u p p m i n verandan till att där jag n u kunnat få skulle s o m badortsflirtation ögon, öfver ut utsikt d e n stilen trånande kun- skulle skolflickspjoller morgonen, p å klipporna, en I o m jag kommit mig, och o m slarf på, och o m ödmjukhet den omgifning, har för mina resa skref del i L j u n g s k i l e eller i dylikt i m i n af hvad jag vänta all för osund, lika plats s o m gått, o m det v a r en fötter.
eller plats mantik; sin i och o m » prinsen », den prins sägas fortsatt, blåser ej att h a n mina Marstrand äi badsejouren lefva icke bergen, så ensligt nästa n y a bara känner, den tid föga vårkänslor, gariket, stjärna exa- godtrogna det s o m hufvudsak- o c h berättade J a g minns mina paraden sin sina s o m jag m i g under gången, om holmar och vänta så långt v i alls kon- pudra skrifver skref hemifrån.
än- deltagande m e n s o m m a n lärt m a n man och och halmhattar, fann dagarna, för en ä r o v i ej v r å bland m a n profva vänta i p å den tilländalupna sommar känna gå läsa flickorna bli kungjorda Men dit löjtnanter m a m m o r n a af och öde.
inga för välgörande kandidaterna Upsala, resulten kolsvart inga lustseglatser, att här, det är upptagit sedan till m e n ä r o f ö r b o m m a d e o c h par- tillställningar Stockholm, vår helt — u p p och samlas i fönster inga skarpare (där kunde alla då in s o m latas, och för skärgårdsfolket.
n:r 27. t o m hvita hushållspenningfrågan.
Idun ken dess bak- nog, Ingen hvar s o m och öfverspolnin- oktober ligen väckt är sommarnät- eller väderbitna, d u, jag rullgardin s o m till » sa- mörkgula och då kommer k o m m a, berga stassen Färg- båten in för s o m står » societetens » damål.
tryckande göra packa Nej, det ortsbyggnaderna ligga d å öfvergifna och mörka, an- nedgång till arbete o c h storslaget, och här lif i o c h tagas att serter, fridfulla de endast väninnor?
i blir nå- och s o m blinkar mörkret.
arbetstiden af- blodröda i skärgårdsbon stimmen alltid natthimlen kölvattnet gyllene eller m o t hösten.
spektabel symbolisk dikt) — efter och s o m lidelsefulla.
m a n knappt ute i — soldiset solens under ljuspunkten för — ty hundralap- och utbyta de hvita, gamla D å och förvandlas här — snöstormar färdig, sillen vikarne bli i den färg i tåla isvatten.
D å in grå, bref, den fashionabla m o t vinterseglen, vara eller h e m m a af.
diga s o m j a g fin- y t a — sommarens från inåt b l i allt m e r oemotstånd- horisonten sekund att — entoniga det lider öfver bergen den lugna, och färgprakten vinner femte den hålla sommaren eller kunna tjänst — d e m några soffor i båthuset seglen som d y k a genomskinliga, speglar nytt kvällar längre blir t o m p å går i rena E n g l a n d för höstkampagnen, roströda är s o m m e d badgäster under longens » det ejdermamma rättighet den stormigt dessa styrkan ret i eller O c h liga, något hvar p å h e m, o c h de, s o m legat har inbringat ordning parvis, m e n också molnmassor stämningen i att norden blå, krusig par d^t D å bafvet seglat badorten stå o c h måsarne stå därborta tonsol och sommarturer k o m m a af blå och eller gjort Norge, gar o c h s o m alltid h a karg seglen Stock- som hol- medan flock!
knappast i upp- ute mellan m e d barnen, och färgfattiga hvita got ibland smältande inte ä n att sitta då tur och ordning, så det är hvardagsord, m e n fram enstöring, simmar ner och bli d u - i en bauklokal kväll, rulla och brunstekt ja, annat glida stilla — något helt pulpet att en är det där och den ena den andra, af skummet m e d det något fjorden sitta regnkappa, o c h se v å g o r n a den andra än d u, krupen sola m a n kan i sydväst och en gammal 1893 är h o n allt likt allt h v a d d u tänker.
säga mig?
tänker detta sansade annat än Ä r detta d u.
Eller n:r 28.
3000 Georg Noraensvan.)
och stadgade, hennes vanliga made mjölken betingar ett pris af 15 och den skum- made 6 öre pr liter, så blir ju i själfva verket summan 1: 89 eller 33 öre mera pr vecka, d. v. s. nära 16 kr.
pr år.
Potatis är upptagen till 4 öre pr liter, hvilket in- galunda är gängse pris, ty köper man i smärre po- ster, plägar man vanligen få den för 5 eller 6 öre, köper man åter tunnvis, blir det ej ens 4 öre.
Socker är jämväl här upptaget till 70 öre pr kg., men försåvidt man vill använda bitsocker, hvilket ju nästan utan undantag plägar vara fallet, så vet jag verkligen ej, hvar det fås för så billigt pris.
Lagerdricka tager man helst af bryggare, som då lämnar rabatt; 15 \ buteljer betinga då ett pris af endast 75 öre och ej, såsom här upptages, 90 öre.
Jämväl här saknas utgiften för lifförsäkring, hvil- ken, som förut påpekats, är så ytterst nödig och så jämförelsevis billig.
Idun (Fröken Evas båda bref uppsnappade och af- skrifna af _ „, &gt; kronor.
Som dessa beräkningar gälla Göteborg, så anser jag mig endast kunna konstatera, att priserna på en hel del matvaror ställa sig betydligt billigare än här i Stockholm.
Dock vill jag inlägga min bestämda gensaga emot några uttryck.
En man, som är » ett praktexemplar i allting » dricker ingalunda toddy och har ingen » hylla i salsskåpet, där punsch- och konjaksbuteljen har sin plats », och minst af allt kan det anstå en barnalärare.
Att » öl och brännvin förekomma yt- terst sällan », är ju ganska berömvärdt, men tvifvels- utan vore det bättre, om de aldrig förekomme.
* » Min mans handkassa », 224 kr., torde tåla en be- tydlig reduktion, och förståndigare och mera välsig- nelsebringande vore det förvisso, om största delen däraf insattes i sparbank för barnens räkning eller för mötande af oförutsedda utgifter.
Idun n:r 29. kronor.
Här förekomma äfven en hel del priser, som visa, att en Vadstenabo lefver betydligt billigare än vi Stockholmare, hvarjämte skatten är häpnadsväckande liten mot hvad vi äro vana vid.
Hvad dock veden beträffar, så tager jag mig fri- heten tvifla på, att man i Vadstena kan fylla behof- vet för ett helt år med 75 kr., då man vill elda upp » en liten treflig, komfortabel våning på 4 rum och kök ».
Som ett rent slöseri må man väl beteckna den stora konsumtionen af trippel, vispar och borstar, ty för tio öre trippel plär godt räcka till i minst 6 månader, och en visp eller borste räcker för mig i ilere månader.
» Köp alltid eder fisk den dag den är billigast » är visserligen ett mycket godt råd, ehuru tämligen svårt att följa, då man naturligtvis ej kan veta på förhand, hvilken dag fisken är eller blir billigast.
Att på hösten köpa potatis (» t.
ex. 5 tunnor »), » äfvenså andra rotfrukter » och » ett litet parti smör » är alltid svårt, då inkomsterna äro små, ty det tar vanligen för mycket på kassan på en gång, ehuru det naturligtvis är en besparing.
» Utgiften för gossar i statens läroverk är ju ganska ringa. » Anej, det är den visst icke, ty har man t, ex. 3 gossar, så blir det allt en bra styfver för året.
Äfven här saknas en lifförsäkring, och då det förefaller att vara så billigt att lefva i Vadstena, förundrar det mig, att ej den utgiften är upptagen.
o * Ensidig stränghet!
Så stora vänner vi äro af ett måttfullt lefnadssätt, vilja vi ej gå med på öfver- drifterna och känna allt för många präktiga och i allo aktningsvärda äkta män, som dock för ett till- fälligt behof eller ett gästbesök kunna nyttja en spritdryck i sitt hus, för att underskrifva insända- rinnans uppfattning.
Bed.
anm. 1500
IDUN 1893 253 » JA, TY VI ÄRO ALLA MÄNNISKOR! » » OCH DU TROR, ATT jag, OM JAG I MORGON BLEFVE FÖRVANDLAD TILL EN FATTIG KVINNA I TRA- SOR, DÄRFÖR SKULLE STJÄLA, OM JAG FRESTADES till alla våra läsarinnor.
Skiss af Elin Ameen.
DÄRTILL? » (Forts. o. slut fr. föreg.
n:r.)
HVILKEN ÄR, ENLIGT EDER ÅSIKT, DEN » JAG SÄGER INTE, ATT TANT OVILLKORLIGEN SKULLE MÄRKLIGASTE KVINNAN I ER PROVINS?
» / RYCKER DU INTE, LISEN, » SADE FRU VIVAN GÖRA DET, MEN DET VORE MYCKET MÖJLIGT — OM Det porträttgalleri af förtjänta kvinnor, ^åstt OCH VÄNDE SIG TILL DENNA, » ATT DE HÄR TANT VORE HUNGRIG! » FRU LISEN LOG ETT STILLA LEENDE.
som Idun nummer från nummer allt-mer RÖRMÖBLERNA ÄRO UTMÄRKT TREFIIGA? » » JO, » SVARADE DEN TILLTALADE, » JAG HAR TÄNKT » DU TROR DÅ INTE PÅ, ATT DET FINNES MED- söker fullständiga, har under de gångna åren helt visst representerat rika slcatler af du- HÖRA EFTER, HVAR DE ÄRO TILLVERKADE.
TYCKER FÖDT DÅLIGA KARAKTÄRER, SOM GÖRA DET ONDA gande kvinnlig gärning, af uppoffrande DU INTE, GUSTAF, ATT DE ÄRO SÄRDELES PASSANDE — BARA FÖR DET ONDAS SKULL OCH SOM ÄRO OHJÄLPLIGA? » FRÅGADE FRU VIVAN.
kärlekstjänst, praktisk företagsamhet, forsk- FÖR VÅR SALSVERANDA HEMMA? » » JO, DET HAR DU RÄTT I, VI SKA TAGA REDA » JAG TROR INTE, ATT DE ÄRO SÅ MÅNGA, OCH ning och konstnärlig talang.
Det är dock JAG TROR INTE, ATT NÅGON ÄR OHJÄLPLIG ».
icke möjligt för redaktionen att lika väl PÅ DET. » PÅ FÖRFRÅGAN UPPLYSTE UPPASSERSKAN, ATT DE » HVAD VILLE DU DÅ GÖRA, SAMHÄLLSFÖRBÄTT- kunna vara förtrolig med förhållandena inom alla de vidt skilda, delarne af vårt VORO MYCKET BILLIGA OCH LÄTTA ATT FÅ.
DET RERSKA? » » TALA — TALA LITET TILL DEM ALLA, MEN INTE land, och då det är vår lifliga önskan, att VAR FÅNGAR, SOM FÖRFÄRDIGADE DEM.
MED LÄPPAR, FUKTADE AF CHAMPAGNE, OCH INTE » Fångar !- » UTROPET KOM FRÅN FRU LISEN, OCH Iduns porträttgalleri efter hand må komma att ge, så att säga, en allsidigt representa- HON SÅG UT, SOM HADE NÅGOT OBEHAGLIGT SNUD- KLÄDD I SIDEN OCH SAMMET — UNDERVISA DEM, ÄLSKA DEM OCH VINNA DEM. » tiv bild af den samtida svenska kvinnans DAT VID HENNE.
gärning inom hem och offentligt lif så ha » FÅNGAR! » UPPREPADE HON SAKTARE OCH LADE » DET ÄR TOLSTOY, SOM SATT DE DÄR GRIL- vi beslutit att vädja till alla våra läsarin- HANDEN MED EN SMEKANDE RÖRELSE PÅ STOLS- LERNA I MIN LILLA HUSTRUS HUFVUD, » SADE MANNEN.
nor allt ifrån Ystad till Haparanda och KARMEN.
» JA, LISEN DYRKAR JU DEN GALNINGEN, » YTT- utbedja oss deras välvilliga biträde.
Med » NÅ, DET ÄR VÄL INTE SÅ MÄRKVÄRDIGT », IN- annonsbilagan till dagens nummer följer ett FÖLL HENNES MAN, » DET HAR DU VÄL HÖRT FÖRR, RADE DEN GAMLA FRUN, » JAG KOMMER IHÅG, HUR HÄNFÖRD DU VAR AF KREUZER-SONATEN, ATT JAG, frågeformulär, som vi bedja Eder noga upp- ATT FÅNGAR UTFÖRA ARBETEN ».
SOM TRODDE DET VAR NÅGOT OM MUSIK, NÅGOT märksamma, efter bästa öfvertygelse ifylla » JA, STRAFFARBETEN! » och till oss så fort som möjligt, men senast » DU SÄGER DET, SOM BEKLAGADE DU SAMHÄL- HÖGT OCH LYFTANDE, GICK OCH KÖPTE DEN.
JO, FINT VAR DET!
EN BOK, SOM JAG INTE VILLE inom en månad, insända.
Utom den verk- LETS UTSKUM OCH LAGBRYTARE ».
liga tjänst, I därigenom g ören eder tid- » DET GÖR JAG OCKSÅ — MEN HVARFÖR KALLA SMUTSA MINA FINGRAR MED ATT TAGA I — SEDAN ning, och för hvilken vi blifva Eder upp- DEM SAMHÄLLETS » UTSKUM » — SAMHÄLLETS JAG LÄST DEN TILL SLUT.
GUD, SÅ JAG SKÄMDES, riktigt taedisamma, bör en dylik omröstning OLYCKSBARN VORO DE NOG FRÅN BÖRJAN.
OCH SÅ NÄR DEN LÅG PÅ SALONGSBORDET EN DAG, DÅ LÖJT- för Eder själfva äga ett ganska stort in- ÄR DET MOTSÄTTNINGARNA I LIFVET, SOM ALLTID NANT CARLSSON KOM PÅ VISIT OCH FICK SE DEN! » tresse.
En synpunkt, som vid frågans be- FRAMTRÄDA SÅ SKÄRANDE SKARPA.
DET STOD PLÖT- » HAN HADE KANSKE OCKSÅ KÄNT DEN DJU- svarande särskildt bör tagas med i räknin- SLIGT FÖR MIG, ATT VI SITTA BÄR BARA FÖR ATT PASTE BLYGSEL, SEDAN HAN LÄST DEN, » SVARADE gen, är att den nämnda personen ej hittills ROA OSS, NJUTA AF SOLSKEN, LUFT, SKOGSDOFT OCH FRU LISEN MED ETT LITET SKRATT.
varit iiiförd i Iduns porträttgalleri.
FRIHETEN '; VI HA FESTAT VID ETT LÄCKERT BORD OCH » DET FELAS BARA, ATT LISEN EN VACKER DAG Kära läsarinnor, denna lilla tjänst gö- DRUCKIT CHAMPAGNE — MEDAN DE LEFVA PÅ ÖFVERGÅR FRÅN TEORI TILL PRAKTIK, SPRINGER FRÅN SS AN OCH BARN OCH LEFVER » NATURLIF » I EN ren I helt visst både oss och • — Eder själfva!
FÄNGELSEKOST — OCH KANSKE HADE INGEN AF O M V A R I T E N S M U L A B Ä T T R E Ä N DE, O M V I V A R I T I T OLSTOY KOLONI ELLER BLIR EN ANNAN FLORENCE Därför: genast till verket och skjuten icke DERAS FÖRHÅLLANDEN! » NIGHTINGALE OCH SÖKER MORALISKT FÖRBÄTTRA upp!
Stockholm den 11 augusti 1893.
» TACKAR SÅ MYCKET, » INFÖLL DEN GAMLA FRUN FÅNGAR OCH BROTTSLINGAR ».
Hed.
af Idun.
I STÖTT TON, » DU SÄTTER OSS I SAMMA NIVÅ MED DET VAR MANNEN, SOM TALADE I LÄTT GÄC- KANDE TON, MEDAN HAN SÖG PÅ SIN CIGARR.
FÖRBRYTARE 1 » En fråga " Bergtagen ".
för hyra, ved, kläder, skatter, » nöjen » etc. angå, så äro de lika för den ena som den andra.
Detta på- Idun n:r 30.
3000 kronor.
stående håller således ej streck i vår » nivellerande tid ».
Att i de olika uppsatserna olika äsikter göra sig Efter dessa förutskickade anmärkningar tillåter jag gällande, är ju helt naturligt, men ingalunda är det mig öfvergå till det viktigare.
därför på sin plats att tala om » den blinda och Om herrskapets matordning är ju ingenting att färgen », så vida meningen ej är att påstå, att våra säga, ehuru » snapsen » nog kunde förtjäna sitt eget husmödrar äro alldeles bortkomna i den ädla hus- kapitel, men tjänarnes frukost, kafle, smör och bröd hållskonsten.
För att komma till olika resultat är (möjligen de 2 franska, hvarom uppsatsen talar) före det alldeles icke » gifvetvis », att man utgått från faller skäligen tar fl ig, särskildt de dagar, » då ärter, » felaktiga premisser ».
kål o. s. v. serveras », ty då få de j u ingen middag Idun har ju redan meddelat, hvilka uppsatser i förrän kl. half 5 e. m.
Visserligen är ej deras fru- ämnet berört Stockholm, landsortsstäder och lands- kosttid angifven, men säkert är den långt före kl. bygden och jämväl verkställt prisfördelningen med half tio f. m., och med kännedom om tjänares för- afseende härå, hvadan » hänsyn » sålunda kan anses hållanden i allmänhet kan den ej vara annat än vara tagen till » prisförhållandena å de olika orterna ».
omkring kl. 7 f. m., hvadan fastan kan AN6ES oskä- ligt lång.
Att Idun bort precisera hushållsfrågan närmare, » Till uppköp för veckan » får frun 15 kr., hvilket särskildt angifvande lefnadsförhållandena i Stock- holm eller i landsorten, för ämbetsmanna-, handt- gör 60 kr.
pr månad eller 720 k. pr år, men nu verkare-, lärarefamilj o. s. v. kan hvarken anses belöper sig specifikationens verkliga summa till kr.
hafva varit nödigt • — ty detta hade gifvit frågan ett 23: 15 pr vecka eller kr.
1203: 80 pr år (ehuru det, omfång och en vidlyftighet, som varit allt annat än troligtvis genom felräkning, står resp. kr.
21: 17 och önBkvärd — ej heller hade det förökat intresset för kr.
1205: —), hvadan uppgiften om 15 kr.
kan an- densammas belysande; dels bör man ej uppställa ses vilseledande.
Och detta så mycket mera, som de flere » streck » än de vi redan ha, och dels har Idun resterande kr.
8: 15 pr vecka ej någonstädes kunna gifvit oss en profkarta på omkostnaderna på olika återfinnas.
orter, som vi läst med både intresse och förvåning.
Vi komma nu till kläderna, hvarvid genast faller Visst är det klart, att olika priser spela en stor roll i ögonen det anspråkslösa konto, som bestås mannen vid fördelningen af utgifterna, men det har ju ingen gentemot hustrun.
I vanliga fall, och det med rätta, heller förnekat, och det framgår äfven otvätydigt af plägar väl mannen, såsom varande husets stöd, in- de anförda uppsatserna.
taga första rummet, men här är förhållandet om- Talet om » den sociala ställningen » duger ej i vår vändt.
Att han får en kostym om året samt vin- tid såsom varande föråldradt.
» En handtverkare, teröfverrock hvart 5:te och sommaröfverrock hvart som årligen förtjänar 2000 kr. » (hvarför ej 3000?
), 4:de år, förefaller egendomligt nog, då man ser, att har ingalunda » lättare att draga sig fram än en lä- frun själf betingar sig fyra nya kostymer om året, rare, handlande, militär eller annan ämbetsman med hvartili rudimaterierna, såväl som till barnens klä- samma årliga inkomst », ty lefnadsomkostnaderna der, tagas från Paris, en åtgärd, som våra kram- kunna visserligen i detalj ställa sig olika, men i handlare ingalunda kunna tycka om; för resten, hufvudsak blifva de desamma, och hvad utgifter hvart skulle det bära för dem, om alla våra 3000- kronors-fruar och däröfver toge sina toalettartiklar från Paris.
Ett fint klädt fruntimmer i sällskap med en lugg- sliten herre är ingen behaglig syn, och en öfverrock, som sett sina 3 ä 4 somrar eller vintrar, ser min- sann ej längre proper ut; men det är ej alla äkta makar, som sällskapa utomhus.
» Att med en tjänare sköta ett hushåll så stort som ifrågavarande » torde mycket väl gå för sig, ehuru åsikterna ju kunna vara olika i detta fall; dock anses en » så liten inkomst som 3000 kr. » ej gärna stor nog att kunna bära utgiften för två tjänare.
Att man, i stället för att köpa böcker, » enklast och billigast kommer ifrån saken genom att låna hos vänner och bekanta », är sant nog, men meto- den är långt ifrån att tillråda och bör sällan, om ens någonsin, användas.
Det finnes nämligen per- soner, som sätta värde på sina böcker, och som äro rädda om dem, men som frukta att stöta sig med folk och därför nödgas låna ut af desamma för att sedermera få dem åter nedtrasade, och i många fall kunna de t. o. m. skatta sig lyckliga, om de verk- ligen få dem tillbaka; att gå och återfordra en ut- lånad bok möter många svårigheter.
J a g talar af egen erfarenhet och bekänner, att jag knappt vet något värre, än då någon säger: » Kära du, den här boken måste jag låna hem och titta litet i. » A. V. W. Kvinnlig ingeniör.
Universitetet i Ohio, Förenta staterna, h a r i dagarne för första gången tilldelat en kvinna, fröken Bertha Lomme, » graden » elektrisk ingeniör.
Den unga damen fick genast anställning vid elektriska bolaget i Pittsburg.
IDUN » O, a t t j a g k u n d e!
» D e t k o m som ett d ä m p a d t r o p af u n d e r t r y c k t l ä n g t a n och h ä n - ryckning.
» A n s e r d u inte m a k e och b a r n för k v i n - n a n s förnämsta plikter i lifvet? » frågade den g a m l a frun i s t r ä n g t o n.
» J o, och därför blir j a g j u heller ingen Tolstoys lärjunge eller en p r e d i k a r e — a n n a t ä n i teorier.
M a n ä r j u b u n d e n m e d så m å n g a b a n d h ä r i jordlifvet.
M e n de a n d r a, de fria, de som t ä n k a och k ä n n a som j a g — h v a r finnas de, och hvarför dröja de? » H o n reste sig hastigt från stolen, gick fram till v e r a n d a n s bröstvärn och v ä n d e ryggen å t de a n d r a.
I c k e heller j a g s å g hennes a n s i k t e, men j a g h a d e dock en t y d l i g k ä n s l a af, a t t hon g r ä t.
F r u V i v a n gick fram till h e n n e, l a d e ar- men om hennes lif och s a d e v ä n l i g t: » D u lilla s v ä r m e r s k a, d u ohjälpliga fan- t a s t, n ä r s k a l l d u någonsin stiga ned från d i n a b l å a moln och l ä r a dig a t t t a g a lifvet s å d a n t det ä r!
» » J a, n ä r?
» sade fru L i s e n s a k t a och l a d e s m e k a n d e sin k i n d mot den a n d r a s a x e l.
» N å, från teorier till det r e n t p r a k t i s k a, » s a d e herr Gustaf, » h u r vill d u h a det med m ö b l e r n a — s k a ' j a g s t ä l l a om n å g r a eller ej? » E n s t u n d senare h a d e de a l l a l ä m n a t ve- r a n d a n, och p å aftonen reste de från h o - tellet.
J a g kom a t t t ä n k a p å en legend af den d a n s k e författaren, n u m e r a aflidne professor G o l d s c h m i d t, d ä r den u n g a h u s t r u n s t ä n d i g t hör en melodi, e n d a s t f ö r n i m b a r för h e n n e.
H o n h ö r den i de s m å isklockornas k l a n g från den frusna d a g g e n p å g r ä s s t r å n a, från t r ä d e n s sus, i vindens k l a g a n, från det inre af » den stora s t e n e n ».
M e n m a k e n, som v a n d r a r vid hennes sida, hör den ej.
Han s k r a t t a r å t hennes fantasier, h å n a r h e n n e och blir tillsist otålig.
H o n tiger d å och sluter sig a l l t m e r a inom sig själf.
Melodien k a n h o n dock a l d r i g g l ö m m a, ty den fortfar a t t k l i n g a mot henne, h v a r t hon ä n går, den loc- k a r och d r a g e r h e n n e.
T i l l sist ljuder den o e m o t s t å n d l i g t från en g a m m a l hög, vid h v a r s fot den stora stenen ligger.
S t e n e n v i k e r u n d a n, högen ö p p n a r sig, hon t r ä d e r in, h o n h a r funnit melodiens hemvist, hon ä r bergta- gen!
B o r t a från jordlifvets bojor lefver hon en tid sitt ideal-lif vid dens sida, som för h e n n e f ö r k l a r a r melodiens m e n i n g, och som själf k a l l a r sig för fågel F e n i x.
Men en d a g ropar henne mannen där utanför i lagens n a m n — och hon m å s t e l y d a.
M a n n e n t ä n - der eld p å ljungen och skogen, högen b r i n n e r u p p, och den u n g a frun t y c k e r sig se fågel F e n i x flyga bort u r l å g o r n a.
P å n a t t e n brin- n e r äfven m a k a r n e s slott, och d å m a n n e n vill r ä d d a henne p å en stege, r o p a r h o n: » Det k a n ej b ä r a s, » och s t ö r t a r sig i lå- gorna.
H a d e icke fru L i s e n en dylik melodi stän- digt l j u d a n d e i sina öron, och h v e m h ö r d e den v ä l eller förstod den u t o m h o n?
Icke m a k e n, icke hennes v ä n n e r.
S k u l l e h o n en d a g bli » b e r g t a g e n »?
H v e m eller h v a d s k u l l e d å gifva henne n y c k e l n till melodiens lös- n i n g?
S k u l l e » idealet » en d a g f r å n r y c k a s h e n n e med omild h a n d — och s k u l l e icke heller hon k u n n a » b ä r a d e t »?
S e n till, att Tdun med finnes h o s alla e d r a bekanta!
Modetidning 1893 Jungfrun, som sökte herrskap.
En tidsbild för Idun af Corde.
örr i världen var det herrskapen, som togo tjänare, nu är det jungfrurna, som taga herrskap.
Jag hörde nyligen talas om en tjänstflicka — nej, förlåt — en husfröken, som på en månad hann kassera vid pass ett dussin familjer.
Hon flyttade i olaga tid för att tillträda en sällsynt » bra kondition », som af en händelse var ledig.
I en blink hade hon synat frun, när de gjorde upp saken, och funnit att så ledigt som där skulle blifva hade hon aldrig haft.
Där taltes » utrikiska », och familjen förstod ej många ord af hennes svenska tungomål.
Det var en stor fördel; dess bättre kunde hon sköta sig efter eget behag.
Men efter två dagar hade hon fått nog, det var en förbistrad, hednisk mat de lagade, den hvarken ville eller kunde hon be- sudla sin mage med.
Hon bjöd till att för- klara, hvarför hon icke kunde hafva den äran längre, men blef oförstådd.
Med en gest och en axelryckning betecknade hon: » Jag går ».
Och gick gjorde hon.
Hon tog in på ett hotell i afvaktan på nå- got antagligt engagement, annonserade om den tid hon tog emot och fick genast besök.
En lärd mans fru anhöll om den glädjen och förmånen att få henne i sitt h u s; nästan blygt berättade frun, att de hade blott ett barn, och att de ville göra henne minsta m ö j - liga besvär, mannen älskade sitt damm på böc- kerna, så i hans rum behöfde hon aldrig gå in.
Ja, hon skulle tänka på saken och möjli- gen lämna svar vid tillfälle.
Men till en be- kant sade hon: » Den frun besöker jag då visst inte, hon kan sitta där och vänta, — sim- pelt folk. » ' Kom så en grosshandlarfru, hvars sätt mer behagade.
Där gjorde hon visit, men o fasa, det var öfverdrag på möblerna!
Dessutom redogjorde frun för, att hon icke älskade att få sina kläder borstade inne i salongen.
» Bor- sta! » Hon hade då aldrig borstat någon- städes!
Fruar nu för tiden ha då verkli- gen pretentioner: taga i deras otäcka paltor och få all möjlig smitta!
En liten fin, nygift fru kom nästa dag på mottagningstiden och blef så imponerad af frökens öfverlägsenhet, att hon ansåg sig få en verklig skatt, om hon finge binda henne för åratal i sitt hem.
Ett års ersättning på förhand var det minsta den lilla frun kunde erbjuda för de ovärderliga tjänster, hvaraf hon och hennes dyre make skulle komma i åtnjutande.
Nu såg det då ut att arta sig för en stackars, värnlös flicka, som måste söka sitt uppehälle hos andra!
Men frun hade underlåtit att beskrifva kokerskan.
Med en smula estetiskt sinne kan väl hvar män- niska förstå, att man icke dagligen lefver tillsammans med en kvinna, som har en sådan näsa.
Stor, potatisformad och ound- viklig i alla vändningar framkallade den en hel dags tårefloder hos vår fröken, förtog sömn och aptit.
Hon insåg, att hennes lifs- safter skulle förtorka, om hon fördröjde sig i detta hus.
Hon gaf därför tillbaka en tredje- del af årslönen och kom till delta pris loss från sitt lidande.
Nu började hon verkligen blifva ledsen: hvarför skulle just hon hafva så oerhörda svårigheter i världen att kämpa emot?
Hvad visste de rika, gemena fruarna, som prima i sina sammetskläder, om den hårda lott, som deras tjänande medsystrar fått på sin del.
Men hon fick en idé!
Hon skulle minsann bekväma sig att själf göra ett försök.
Hon gick på visit under mottagningstimmen till statsrådinnan, som hon sett förr i världen hos någon af sina fruar.
Bad om en stunds samtal för att få upplysning om ministerfru- arnas karaktär, om det var någon statsrådin- nan kunde garantera värd att offra sina tjän- ster på.
Hon ville icke helt och hållet taga sin hand ifrån mänskligheten, förrän hon gjort detta försök.
Hon bad att få utveckla sina åsikter för den något förvånade grefvinnan.
Förr i världen visste hon, att det fråga- des om lof för att blifva ledig och gå ut, men det faller af sig själft, att det nu mer är alldeles bortlagdt.
En sådan inskränkning i en människas fri- och rättigheter skulle hon då aldrig hafva underkastat sig, äfven om hon varit nog olycklig att lefva i ett förgånget århundrade.
» Nu fordra vi som en skyldig höflighet, att herrskapet rådgör, om dagen är lämplig för en middagsbjudning, det blir en obehaglig kollition, ifall vi förut mottagit en invitation.
Sjukdom gilla vi ej heller, det är så osundt att bo i ett hus, där någon icke mår väl; vi gå genast, när sådan in- träffar; vårt enda kapital är hälsan, så den riskera vi ej.
Betjänt se vi gärna, att det finns, det är så bra att få sina skodon skötta af en kraftig hand; dessutom ger det litet omväxling åt vår sorgliga tillvaro att utbyta åsikter med en man. » Grefvinnan började röra på sig litet oroligt, men förklarade helt artigt, att hon aldrig hade för sed att redogöra för sin umgängeskrets ' förhållanden än mindre sina vänners karak- tär: hon kunde nog inte i detta fall stå till tjänst.
Det mulnade på allvar.
Hon gick till ho- tellet och tänkte.
Tills vidare hade hon ju att lefva af, något skulle väl kunna göras ändå.
Om hon till en början skulle agitera för en demonstrationsdag för kvinnliga — ja hvad för ord skulle hon fylla i: » servanter » var nog finare än det råa » tjänare », men hon förstod icke riktigt, hvarför frun, som brukat använda det, alltid fått en viss föraktlig krök- ning på läppen.
Kanske inte alla förstodo, hvilka som skulle demonstrera, om hon an- vände ett för fint ord.
— Nå, det fick blifva en senare fråga, viktigare var att hitta på något att samlas ikring, som vore nytt och kunde slå an.
Den där gamla normalarbetstiden var det då ingen framfärd med, för allt hvad karlarne åbäka sig.
Det hade hon trott förut, ty allt hvad normalt heter går inte i våra dagar, inte en gång underkläder, bara för de sätta normal framför.
Nej, ett strå hvassare vore att fordra procent eller andel i vinsten på sammetsklassens nedriga pengar, vare sig de hafva egen förmögenhet eller förtjäna grofva slantar.
Tio procent vore visst rätt bra.
Där hade hon sin idé!
» Jag går och talar vid den där uppoffrande folkvännen och talaren, som är en sann vän till de förtryckta; fem kronor i rådfrågnings- taxa är det väl värdt. » Han lär hafva funnit idén värd att beskyd- das, och under en liten munter supé på Has- selbacken gjordes program upp till en väldig kvinnlig agitation.
Hur det kommer att gå, och när den skall sättas i verket, vet inte jag, men i sinom tid få vi, som hafva hälsan och framtiden, nog upplefva det.
i DU N här Stockholms pensionatlif.
E n f ö r liten den vägledning h u f v u d s t a d s b e s ö k a n d e För Idun a f C. och våra ' något det stora, af emot a f att sagdt, Linnégatan.
bo på Östermalm stillheten luften, m e d till långt s o m råder renare i E n är, i besitta bör familjer, hvilkas längre för konserter 30, alla afseenden och hörnet med råd och dåd hvar annan för- delar ungdomen af nan i staden.
första I enligt våningen hvad af ofvannämnda den berömde Wetterstrand yttrat till hypnotisören oss kanske 1 hufvudstaden » och därför sökt läkares af denne utländska ländska slå patienter, familjer, sig ned i cietetslif » rar inberäknadt E n rikligt ett språk, synnerligt rättframma nan, salong, som som vacker och gemensamt matsal, varierande annan innehåller mellan person, minstone samma te, kaffe; på hos D e n 18).
en för att utomhus.
flickor Redan enkelt söka stanna long, ser gällande v i d inträdet erbju- ensamma i är gemensam en allvarlig Väggarna damer den rymliga och s o m äfven m a n, att här.
andra anda prydas sa- g ö r sig nämligen af och glad, och den välvilja, s o m p r ä g l a r d e b å d a kr.
beroende systrarna — hvilka flickor detta — sina och alla frukost m e d för rätt; D e n, pensionat.
finnas 65 — 70 tiderna bestå på förmiddagen, öl rätter, vanlig se p å liksom Teater och musik.
nöjda.
g o d, och Prisen rum, beroende klockan p å aftonen.
af Mål- nio, smörgås middag tre o m söndagen, Djurgårdsteatern.
I måndags afton afslutade hr och fru Castegren sitt gästspel å denna scen med en beneficeföreställning, vid hvilken de hade att glädja sig åt en till sista plats fullsatt salong, som med blommor, applåder och inropningar till det älskvärda konstnärsparet sade ett au revoirl I tisdags återupptogs det från förra sommaren bekanta roliga lustspelet » Gendarmen », där huf- vudrollerna fortfarande innehafvas af fru Eliason, fröken Magnusson, hrr Ranft, de Wahl och Elia- son.
Till efterpjes gifves fortfarande under stort bifall sommarrevyn » Spökerierna på slottet ».
äro sängliune och k r.
f ö r deladt.
af frukost tesupé är m e n utan och två vid maten kr.
för ensamt samt — s o m smärre, äro glada möblerade; 75 — 100 mera bästa kolonien.
större s o m b o här äro alltid storleken, k a n o p a r t i s k t o c h p å hela hel inackordering, ljus, mat, öl o c h än p å eget såväl behagligt beskaffenhet.
» inackorderingshem » sig ät Rummen, pris, o c h varm värdinnorna, pensionärers meddelar bo åt- En indisk prinsessa — sannolikt den för- sta söm någonsin besökt Sverige — gästar för närvarande Stockholm i sällskap med sin make, indiske fursten Ihakoren Saheb från Gondal (en tributärstad till Bombay).
De långväga resandena komma från Nordkap och Trondhjem samt hafva nu senast besökt Upsala.
Under sitt vistande i hufvudstaden har det indiska fursteparet, åtföljdt af pastor primarius teologie doktor Fehr, besökt stadens sevärdheter.
Ihakoren Saheb är en upp- lyst indisk prins, och i Edinburg studera för när- varande tre af fursteparets barn, två yngre söner och en dotter.
Idun torde möjligtvis inom kort bli i tillfälle meddela den långväga furstinnans porträtt.
förströ sig m e d » allvar » kännes aldrig t r y c k a n d e; tonen är hjärtlig m e d * gränsande h e m m e d g o d anda eller matsalen, Linnégatan, prostinnan Olaii flera stället nöjena vänligt helt intill matsalen äter göra, olika, af erfarenhet yttra sig o m detta Ä n n u att eller » hemton » större m e d en rader, målen fröknarna Rosén, Smålandsgatan 28 elegant m e d en rätt o c h kallskuret.
dessa föredrager stilla vackra en hafva tre rätter alla och behaglig m o - intager, flere prima lunch till mycket m a n något då två unga af i samt måltider, den vackra, unga värdin- d e t delas i o c h säng- bilder o c h fotografier af religiöst ä m n e.
M e n detta är o m lyse är kr.
för stor samt m a t och dryck: m. m.
; tesupé pris ingått smörgåsbord, skrifver grund — utstyrsel choklad middag: som ex. gäller ordnadt samlingsrum och och sänglinne hittills rummens Det t.
Ljus des våningen eller Ett af sätt.
i vanliga talandet Utom 100 — 110 — 125 storlek tillsamman.
är af gästerna, r u m, hvilkas rummets är är dött- godt h e m, i m a n ofta de de m a n stannar salongen, från mäns s o m utmärker — att r u m, 75 — 85 för rummet för G o d kost hemma » högsta so- o c h solidt stelhet.
ut- adelsfröknar öfning all ute.
friherrin- Priset fördel är, att m a n k a n få b o öppnat ett pensionat, kortare tid, h v a r v i d priset är 1 k r.
priser antingen Den svenska kvinnan i Chicago.
Fröken Hulda Lundin uppträdde nyligen å kongressen för uppfostran i Art Palace å Loke Shore i Chicago med ett intressant föredrag rörande » Uppfostrings- väsendet i Sverige ».
Fröken Lundin hälsades med stormande applåder af en, trots den odrägliga hettan, stor publik.
Hon gaf en historisk redo- görelse för folkundervisningen samt behandlade universitetsförhållandena, slutande med några an- tydningar rörande professor Sonja Kovalevsky.
Hvad som väckte lifligaste anklang, var dock skildringen af folkhögskolan och dess idé.
Efter föredragets slut omringades hon af en mängd her- rar och damer, hvilka utbådo sig närmare redo- görelser för skolförhållandena i Sverige.
inbjudes stor öre pr dygn derata för längre tid o c h d ä r allt disponeras smärre af till hjärtlighet, fritt af förnäma ett verkligen behagligt förtager efter- förmögnare finna tillfälle främmande » bästa hvars Unga andra här i det lifligt äfven 65 dansante till i ' enna äfven i bistå E n och soirée s o m utgöra allt, En ny grefvinna af Visborg.
Prinsessan Bernadotte nedkom förliden fredag klockan 10 förmiddagen med en dotter.
Prinsessan, som vi- stas å Rosendals slott, befinner sig efter omstän- digheterna väl.
följer välvilja umgängeskrets.
kr.
för ensamt deladt, H o n h o n sä k a n.
de familjer, linne.
här doktor svenska och stundom Stockholm, eller kunna med m e n äfven de deltaga.
landsorten också långväga hvilka hus har tid.
* ett o. s. v.
o c h s ö k e r gång; fröken Louise Gyllenram för de- finna klockan fyra, öl o c h kaffe samt O m somrarna mot- tagas äfven gäster för kortare t i d, till o c h ehuru af enklare beskaffenhet o c h med för d a g; det centrala läget, l u l t nära därför v ä d j a n d e till enklare personer.
E t t så- Norrmalmstorg, och det välvilliga bemötande dant är h e m, m a n r ö n e r g ö r a detta ställe s y n n e r l i g e n l ä m p - 2 tr. M a n får h ä r ett intryck af enkel hjärt- ligt.
Priset p r dag är, n ä r det gäller vanliga lighet o c h välvilja, s o m är ägnadt att väcka resande, 2 kronor för de större, i hvilka t v å förtroende.
Matsalen, s o m samtidigt är s a m - personer v ä l k u n n a b o, s a m t, o m v i ej m i s s - lingsrum, är inbjudande o c h vänlig — särskild m i n n a o s s, 1 — 1 k r o n a 50 ö r e f ö r d e m i n d r e.
salong finnes e n d a s t i h ö g s t f å a f d e t. o.
m.
Frukost och kväll serveras d å efter behag, finaste pensionaten.
Priset är för hel inackor- m e n ej m i d d a g.
d e r i n g u t a n l y s e o c h s ä n g l i u n e 65 k r.
f ö r d e l a d t rum och 80 — 85 flickor Stockholm nomgå tet, o. s. önska godt vare i sig f ö r att g e - centralinstitu- musikaliska föräldrar säkert och unga s o m vistas gymnastiska skolan, v.
, och hvilkas et sådana arbeta, seminarium, akademien för sina barn Linnégatan 16, Elpis Melena, » Kretas välgörarinna ».
Af Cecilia BååthSolmberg.
(Forts. o.
slut.)
fröken Thuillard, Barnhusgatan 8.
Unga studerande flickor kunna vidare finna ett v a n l i g t e h u r u e n k e l t h e m h o s, yJe Äfven gratisöfning syska ken språk, enär tolf E v a Rappes Andra h e m.
i och under år bekanta adresser till fröken varit T h.
är lärarinna stora fran- i frö- flickpension.
verkligt säkra och goda, korta, varma sommarnätterna under hä l f ä m l e l e l s t ö i l k l a s i n l i k e i l j u f h e t o c h K r r e t ä a r s h t i i l m äro ej under under ader mindre våra intressanta.
endast bar himmel gnistrande 4 V i fot sofvo höga och öfverstrålade stjärnor; i tält, regel ibland af m e n m e d eller myri- utan ' bel, Mästersamuelsgatan 59, fru Wal gatan 6 Linnégatan, 2 tr., fru Tisell, Detta sionat, senare som torde finnes i gälla huset äfven för det pen- närmast invid, om än enkla, inackorderingshem ä r o fru 67 / 0- ff.T tält, alltid låg bara närhet; vi dock ven äga mindre h ä r emottagas utan lyse personlig endast och kännedom.
damer sänglinne o c h är — Ä f - dock Härmed priret 100 k r.
f ö r ingen bekanta port i närmare hafva södra o m, hvad personlig v i efter v i af O o m m d h e v s i s l k a e t s e n a r o e c h h a v f a v k a n a v d i e kännedom.
Kretas mark uppmaning och västra Sverige af egen erfarenhet Biblioteks ' gatan n:r 18, friherrinnan Ebba von Schwerins, ensamt r u m, 90 — 95 Något närmare för stadens deladt.
om centrum, finnes välbekant pensionat, född Sparre.
Stockholms pensionatlif, många aflagt och hafva rap- flesta gästerna hälft — • bref — till aramonte v i ut- ner.
— — förtjusande dat, under då en att m i g helt » Jag en af — H a n är den oerhörd finna en nyligen begråter mina dock egyptisk på m i n omedel- Arabien mig p å — » såsom liten i m i g vara i besviken v o n Schwartz: känna samvetsgrannt o c h naturligt- e t t t a i c l a k t e v m å i r n t s t o m f ö d r ö m e finskor v i s u t a n att vilja g ö r a r e k l a m f ö r n å g o n.
D e ett I fru Chiaramonte jag drömde o. s. v.
18 — helst f ö r att tekniska Endast kr.
för ensamt.
emottagas, NOTISBOKEN.
Kronprinsessan Victoria fyllde i måndags 31 år, och festlighölls dagen i anledning häraf både i hufvudstaden och på Tullgarn, där furstinnan nu uppehåller sig.
» mo- rättigheter », där en liten jämna en h o n o c k att m e d största v o n Schwerins 100 — 110 kortare afbryter hvardagslifvets förbigående andra gång eller UP angår, lugnande döttrar p å teater, stor Schwerin kräfver ytterst unga af pa- Brandt, de förra en » moders vara dem här samt den friska här än i delar som utbyte hem n:r h u s, s o m ligger tysta vissa något men i dels af major de hos friherrinnan hafva ej flickor, H v a d Nybrogatan, måhända följa af unga förnämligast massören.
vård », till af torde att nybyggda den breda, del skares läsare kände ders B.-H.
dels hitsända erhålla d a m e r.
(Forts. o. slut från föreg.
n:r.)
I ^ommendörsgatan utgöras tienter 255 gata börda Chi- dyrbaraste vän- n u ersatt a f e n åsna, i skrifver ännu s o m jag räd- Kanea sand; dignade n u bär den
IDUN 256 1893 DAGLIGEN MITT LÄTTA TÄLT TILL STRANDEN — DET STERNA ' UNDFÄGNAS MED UTIFRÅN IMPORTERADE BARONESSAN MARIE ESPÉRANCE VON SCHWARTZ SKULLE NÄMLIGEN BLI STULET, OM DET KVARLÄM- SÖTSAKER OCH VATTEN — SÄRSKILDT ANSES HALLON- ÄR NU, SOM SAGDT, 71 ÅR GAMMAL; HENNES HÄLSA, SOM I HENNES YNGRE DAGAR SÅ OFTA GELÉ SÅSOM EN STOR LÄCKERHET; GÄSTEN TAGER EN NADES DÄR — — — » DETTA SISTA YTTRANDE ÄR BETECKNANDE FÖR FULL TESKED DÄRAF, DRICKER VATTEN TILL, SÄTTER VACKLAT, TYCKES NU TROTSA ÅRENS MAKT.
HON KRETAS BEFOLKNING; MEN OAKTADT DENNA SÅ- DEN ANVÄNDA SKEDEN I DET ANVÄNDA GLASET, TILLSKRIFVER DETTA DEN SKÖNA ÖNS VÄLGÖRANDE LUNDA EJ RESPEKTERAR ANDRAS EGENDOM I ALL- SOM DÄREFTER GENAST BORTTAGES.
SEDAN BJUDES INFLYTANDE.
OCH DENNA Ö — SAGOLANDET KRETA MÄNHET, EJ ENS NÄR DET ÄR FRÅGA OM DEN HETT TURKISKT KAFFE, SOM DRICKES MYCKET LÅNG- — ÅT HVILKEN HON I NÄRA TRETTIO ÅR GIFVIT SINA TE R S.
ORGER OCH SIN KÄRLEK, HAR HON ÄFVEN ÄGNAT VÄLGÖRANDE KVINNANS TILLHÖRIGHETER, OCH EHURU SAMT OCH HVARTILL ALLA GÄSTERNA RÖKA CIGARRET O M FÖR EJ LÄNGE SEDAN NÅGON KRETER » PÅ SKÄMT », SAMTALET FÖRES PÅ FRANSKA, ENGELSKA, TUR- SIN PENNAS SISTA OCH STÖRSTA ARBETE: HÖSTEN SOM DET HETTE, AFFYRADE ETT SKARPT SKOTT GENO K M ISKA OCH GREKISKA; VÄRDINNAN ÄR LIFLIG OCH 1891 PÅ HENNES 70:DE ÅRSDAG UTKOM PÅ TYSKA HENNES FÖNSTER, NÄR HON LÅG SJUK, ÄR HON DOC V K ID FULL SJÄLSSPÄNSTIGHET, ÄR UPPMÄRKSAMHETEN ETT STORT OCH ELEGANT PRAKTVERK AF HENNE ÖFVER HÖGT UPPBUREN OCH VÖRDAD.
FASTÄN KRETAS SJÄLF.
HON ÄLSKAR MUSIK OCH LÅTER OFTA HÖRA KRETA OCH HVAD HON DÄR ERFARIT OCH IAKTTAGIT.
POLITISKA LÄGE EFTER 1871 ÄR MERA OBEROENDE SIN KONST PÅ PIANOT.
VID SOLNEDGÅNGEN AF- MÅHÄNDA KOMMER DETTA VERK ATT BLI LIKSOM OCH LYCKLIGT ÄN NÅGONSIN FÖRUT, UPPSTÅ DOCK LÄGSNA SIG ALLA GÄSTERNA.
SLUTSTENEN I DENNA SÄLLSYNTA KVINNAS LIFSARBETE.
OFTA BÅDE ALLVARSAMMA OCH BLODIGA KONFLIKTER HVARJE AFTON GÖR » TANT ELPIS », ELLER » MUTTER OCH NÄR HON EN GÅNG ÄR BORTA, ÄR DET RÄTT MELLAN MUHAMEDANER OCH KRISTNA, TURKAR ELPIS » SOM HON SKÄMTSAMT KALLAS AF SINA TROLIGT, ATT HENNES MINNE ICKE SKALL BEVARAS OCH GREKER; DE KRISTNE I KHALEPA FLY DÅ VAN- NÄRMASTE VÄNNER, EN PROMENAD I EN NÄRA AF KRETAS OTACKSAMMA BEFOLKNING.
MEN FÖR LIGEN TILL FRU VON SCHWARTZ, VISSA OM ATT KHALEPA BELÄGEN VACKER LITEN DAL, BESKUGGAD KRETAS MISSHANDLADE HÄSTAR, ÅSNOR OCH HUNDAR INOM HENNES SKYDDANDE MURAR VARA SÄKRA FÖR AF HUNDRAÅRIGA OLIVTRÄD.
PÅ SIN ARM BÄR SKALL HON FORTFARA ATT VARA EN SKYDDANDE VÄL- FÖRFÖLJELSE.
HON DÅ ALLTID EN VÄSKA ELLER LITEN KORG, FYLLD GÖRARINNA, TY HON HAR I SITT TESTAMENTE FÖR- FRU VON SCHWARTZ HAR DOCK VARIT OCH ÄR MED BRÖD, SOM ÄR ÄMNADT ÅT DE STACKARS ORDNAT, ATT RÄNTAN AF EN STÖRRE SUMMA, FÖR- ALLTJÄMT UTSATT FÖR EN MÄNGD SMÅBEDRÄGERIER HERRELÖSA HUNDAR, HON MÖTER PÅ SIN VÄG.
VALTAD AF ENGELSKA KONSULATET, EFTER HENNES O T CKSÅ KOMMA HELA SKAROR SÅDANA SPRINGANDE DÖD ÅRLIGEN SKALL TILLFALLA DJURSKYDDSFÖRENINGEN FRÅN DE INFÖDDES SIDA, OCH HON ÄR FULLT PÅ DE PÅ KRETA.
KLARA MED, ATT DESSA EJ FÖRMÅ KÄNNA ELLER EMOT HENNE, SÅ FORT HON UPPENBARAR SIG UTOM VISA TACKSAMHET.
OCKSÅ SKREF HON VID ETT DEN MUR, SOM OMGIFVER HENNES EGENDOM; DE TILLFÄLLE TILL MIG: » JAG KAN OLYCKLIGTVIS SÄGA UPPTÄCKA HENNE FRÅN LÅNGT HÅLL OCH OMGIFVA H N E D N - NE, HOPPA OCH GNÄLLA S.
, LICKA HENNES HÄNDER LIKSOM MADAM DE STAEL: EFTER ATT HALVA GRU LIGT LÄRT KÄNNA MÄNNISKORNA, HAR JAG FUNNIT OCH LÄGGA PÅ ALLT SÄTT I DAGEN SIN TILLGIFVEN- INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
HET FÖR HENNE.
HÄRFÖR HAR HON FÅTT TÅLA STÖRRE TACKSAMHET HOS DJUREN. » Å T S K I L L I G T L Ö J E.
EN H V A R M E D H J Ä R T A T P Å R Ä T T HELA CANEAS » FINA VÄRLD » HAR EMELLERTID Madame Juliette A d a m; af Mari Mihi (med porträtt).
— Små gottländingar; poem af Anna Knutson.
— Kvinnofrågan SIN SAMLINGSPLATS I DENNA HÖGT BEGÅFVADE STÄLLE SKALL DOCK EJ KUNNA UNDGÅ ATT KÄNNA och vetenskapen i af Kate Sckirmachtr.
II.
— Från västku- s t e n; ett sommarbref från fröken E v a; af Georg Nordensvan.
KVINNAS HUS.
HVARJE FREDAG HAR HON MOT- SIG RÖRD ÖFVER DENNA TILL ÅREN GAMLA, TILL — I hushållspenningfrågan: Reflexioner m e d anledning af de TAGNING.
DÅ INFINNA SIG ALLA, SOM INNEHAFVA SINNET SÅ UNGA DAM, HVILKEN ORUBBLIGT HÅLLER prisbelönade täflingsskrifterna i hushållsfrågan; af A. v. W. — En fråga till alla våra läsarinnor.
— » Bergtagen »; EN HÖGRE STÄLLNING, UTLÄNDSKA KONSULER, FÖR- FAST VID DE GRUNDSATSER, HENNES VARMA HJÄRTA (Forts.) skiss af Min Ameen.
(Forts. o.
slut.)
— Jungfrun som sökte; en tidsbild för Idun af Corde.
— Stockholms pen- NÄMA GREKER OCH TURKAR O. S. V. BALKONG- LÄRT HENNE, OCH HVARS LIFS STRÄFVAN VARIT OCH herrskap en liten vägledning för hufvudstadbesökande damer.
DÖRRARNA TILL TRÄDGÅRDEN STÅ UPPSLAGNA, OCH ÄR ATT MILDRA KVALEN FÖR SKAPADE VARELSER, sionatlif; För Idun af C.
B.
H.
(Forts. o.
slut.)
— Ur notisboken — Teater och musik.
— Elpis Melena, » Kretas välgörarinna »; HERRAR OCH DAMER KOMMA EFTER BEHAG.
GÄ- BÅDE MÄNNISKOR OCH DJUR.
af Cecilia Bdåth-Holmberg.
(Forte.
o.
slut.)
— Tidsfördrif.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
LOGOGRYF.
Den rike alltid hafva plär, hvad fattigman behöfver.
För en gång saken omvänd är.
Förvånas du däröfver?
Så hör: jag aldrig blifva kan för arbetarn nödvändig, då däremot af rike man jag söks med oro ständigt.
Jag skifta kan på alla sätt, till godhet, pris med mera, jag kan, som du nog märker lätt i tusental variera.
En art af mig i Idun du hvar vecka säkert finner.
Så gissa då, du kan det nu — om snillets låga brinner.
Och småord fås, som du förstår, utaf bokstäfver elfva.
Hvad händer att lillpysen får, ni kanske fått det själfva.
En färg, en sport, ett slag af land.
Och det, hvarom man säger, att det med en allsmäktig tand förstör allt jorden äger.
Ett annat ord för flicka finns; och hvad kan flickan vara?
Ett utländskt tilltalsord du minns, om du vill söka bars ..
Hvad fick i vintras Ålands haf?
Det, hvarur växten spirar?
Hvad är väl den, som sänks i graf?
Hvarmed man spiseln sirar?
Säg två adverb till rum och tid.
Hvad fåglar oftast äga.
Och motsatsen till kif och strid, det är ej svårt att säga.
Hvad kan man kalla en som mist ett utaf sina sinnen?
Hvad hvarje järnspis har för visst.
Hvad i på rummen finnen.
Ett slags förstånd af skaparn är åt alla djuren gifvet.
En samling sten.
Hvad du blef, när du trädde in i lifvet.
Nu är det nog.
Måhända finns af småord ännu många.
Men vackra bitar, nog du minns, de äro sällan långa.
Men slut det blef för att — för att om jag det skulle bikta — det är så svårt att dikta.
^ IFYLLNINGSGÅTA.
De 24 tomma rutorna i nedanståen- de kvadrat skola ifyllas hvar och en med en bokstaf sålunda, att de 6 våg- räta raderna utgöra bekanta ord.
Or- den, men i annan ordningsföljd, be- teckna: en fågel, ett mansnamn, ett läroverk, ett handtverk, en krydda, en bok.
CHARAD.
Mitt första — en prydnad som prakt- fullt sig ter, som glans och som rang åt sin bärare bringar; den värdefull anses af mången, som ser allenast till ytan och namnet, som klingar.
En ström är mitt andra, som ringlan- de går; än leka så sakta, än brusa dess vågor, än smeker dess bölja, än kraftigt den slår, försättanda mången i eld och i lågor.
N I T B L K C E N K T A Milt hela så gärna mot rymderna ilar, när aftonen svalkats och dagen har flytt; du somnar med lugn, och i trygghet du hvilar och möter med glädje din morgon på nytt.
L.
P.
Koleran.
Diamantgåtan: Man, Samura, renegat, ka- meleont, katekes, skola, Ane.
Omkastningsgåtan: Den geometriska Bokstafsgåtan: BOKSTAFSSPIRAL.
o * = «-|h a - \ &gt; b H X z &gt; &gt;•• &lt; ' A K B - SJ * d W X ~ &gt; -.
s il / &gt; - H a i &lt;- &gt; &gt; H ö | w * \ A!
t « C: ~ t » ti 7. ö 0 - ' H I!
a 1 n Agas — saga.
uppgiften: Portugal — LisBabon.
Aritmogryfen: Irland, Motala, piston, oli- ver, Rudolf, Tranås, Fingal, öknamn, rishög, Berlin, Ungern, domare — Importförbud.
Surre.
CD Mitt tredje förglöm ej, ack!
haf det i minne, där tungt du nu trälar i stoft och i grus!
Det lättar din möda, det lugnar ditt sinne, som bäfvar af oro i stormarnas brus.
LÖSNINGAR.
Ckaraden: O XII C-!
Hvad läses här?
E. O. Burman, Räknekonsterna: A. börjar, i det han n ä m - ner 7, B. svarar 10.
Summan utgör nu 17.
A. nämner härpå 5; summan är då 22, och 3å fortgår räkningen, tills.
100 är uppnådt.
Ett sätt att ofelbart vinna är följande: man läg- ger 1 till det tal, s o m ej får öfverskridas.
I föreliggande fall får ej 10 öfverskridas.
Man ta- ger då 11 och räknar tillbaka från 100, d. v. s. man får talen 89, 78, 67, 66, 4 5, 34, 23, 12, 1, hvilka skola utgöra summorna under räkningen.
Om därför A. börjar och nämner 1, skall B. icke kunna förhindra, hvilket tal han än väljer, att A. på sin sida far de nämn- da summorna och sålunda vinner.
2.
I detta fall måste man draga 11 från 1 2 0; summorna bli då: 109, 98, 87, 76 o. s. v. 3.
Tag siffran 8 såsom det tal, hvilket ej får öfverskridas i stället för den i uppgiften angifna 10:an.
Summorna bli då 91, 82, 71 o. s. v. 4.
Skall man själf börja att taga bort, så tar man t. e x.
tvä stycken först och iaktta- ger sedan, att summan af de stickor, som motspelaren tagit, och af dem, man själf skall taga, tillsammans utgör 7.
Har alltså motspe- laren tagit 4, får man själf ej taga mer än 3.
P å detta sätt får man den aritmetiska progressionen 2, 9, 16, 2 3; då nu ej mer än 7 återstå, men ej fler än 6 få tagas, sä skall man alltid ha fördelen af att göra det sista draget, 5.
Man iakttager, att om motspelaren gör det näst sista draget, 6 stickor finnas kvar; tager han 1 sticka, sä tager man ö, tager han 2, så tager man:;, tager han 3, så tager man 2 stickor o. s. v.; för motspelaren återstår alltid den sista stickan.
