# ID: svediakorp-per928
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1893
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,896
# sentences: 597
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Fredagen d e n 4 augusti 1893.
N:r 31 (294) Prenumerationspris pr Idun m e d Modetidning och kolorerade planscher I d u n m.
Modet, utan k o l.
pl.
Idun ensam Byrå: K l a r a v.
K y r k o g a t a 7.
2 t r (Aftonbladets hus.)
k r.
9: — - » 7: 50 P r e u u m e r.
: u s k e r a a l l a post- 9 5: — a n s t a l t e r i riket.
år: Redaktör och utgifvare: FRITHIOF Träffas i. b y r å n k l.
1 2 - 1.
A l l m.
T e l e f 61 4 7 Emelie f en tid, då mera ä n n å g o n s i n väl- g ö r e n h e t öfvas, d å livar o c h en, s o m äger hjärta för armodets barn, söker a t t m e d sitt s t r å b i d r a g a till l i n d r a n d e af n ö d o c h l i d a n d e g e n o m a t t offra en, m å v a r a ä n så rin- ga skärf p å b a r m h ä r - tighetens altare, torde en bild s o m d e n vi i d a g b j u d a icke sakna intresse för d e n allvar- ligt t ä n k a n d e och kän- nande kvinnan.
Fru Emelie Borg- ström h a r under en l å n g följd af å r m e d nit och kärlek arbetat i välgörenhetens tjänst och därunder sparat hvarken tid, krafter eller medel.
M a n ser henne visserligen myc- ket sällan deltaga vid basarer o c h försäljnin- gar, synnerligen af d e t s k ä l, a t t h o n s k y r of- fentligheten, m e n hon är i stället så mycket mera verksam i det tysta.
Såsom varande skyddsfru inom Adolf Fredriks församling i Stockholm äger hon ett vidsträckt fält för u t ö f v a n d e af b a r m h ä r - tighet.
H o n h a r dock icke s t a n n a t i n o m det- ta område, utan ut- sträckt sin verksamhet, HELLBERG.
Iduns Tryckeri Aktiebolag 6:te årg.
Annonspris: 35 ö r e p r n o n p a r e i l l e r a d.
F ö r » Platssökande » o. » Lediga platser » 25 ö r e för h v a r j e p å b ö r j a d t tiotal stafv.
Lösnummerspris 1 5 öro (lösn:r e n d a s t f ö r k o m p l e t t e r i n g a r) U t l a n d s k a a n n o n s.
70 ö r e pr n o n p.
- r a d.
Utgifningstid: hvarje helgfri fredag.
Borgström.
m a n skulle k u n n a säga år från år, längre och längre.
I d e m e s t af- l ä g s n a t r a k t e r af v å r hufvudstad uppsöker hon fattiga, hvilka v ä d j a t till h e n n e s del- t a g a n d e, f ö r a t t för- vissa sig o m a t t nö- den ä r verklig, och d ä r så är, d ä r d r ö j e r h o n ej a t t r ä c k a e n hjäl- pande hand.
Förutom sitt förtroendeuppdrag att vara skyddsfru är hon hedersledamot i asylet för pauvres hon- teux samt medlem i flere direktioner för välgörande ändamål.
Emelie Borgström föddes å Sörbro gård i Värmland år 1834.
Fadern var överste- löjtnanten Gustaf von Axelson, modern P a - mela von Axelson, född Volffelt.
Modern, en en så väl på hufvudets som hjärtats vägnar rikt utrustad person- l i g h e t, ö n s k a d e lifligt a t t gifva sin e n d a dot- ter e n i alla afseenden utmärkt uppfostran.
- Denna ö n s k a n tillintet- g j o r d e s d o c k till nå- g o n d e l g e n o m e t t o- Iycksfall, s o m drabba- de d o t t e r n vid elfva års ålder, och hvilket under hennes yngre år gjorde henne svag
IDUN 242 1893 F ö r e s a t s e n a t t b e h a g a är ofta d e t o f e l b a r a s t e m e d l e t a t t m i s s h a g a.
La Rochefoucauld.
* 44444444 * 444é44 * * 44 * * ^ och sjuklig s a m t i följd däraf m i n d r e mottaglig för vetenskapliga studier.
I stället utbildades hos henne känsligheten och deltagandet för lidande medvarelser — e t t drag, hvilket såsom e n gyllene t r å d g e n o m g å t t h e l a h e n n e s lif.
F ö r m u s i k e n h a d e h o n e n af g j o r d fal- lenhet, och o m hennes musikaliska be- g å f n i n g blifvit r ä t t l e d d o c h u t v e c k l a d, skulle h o n u t a n tvifvel blifvit artist.
H o n spelar emellertid piano m e d smak, o c h h e n n e s f ö r e d r a g ä r p r ä g l a d t af innerlig- het och känsla.
G e n o m årlig sommarvistelse p å landet invid Vaxholm, d ä r fru Borgström flitigt sysselsatt sig m e d trädgårdsarbete, stärktes hennes i de u n g a åren svaga krafter; och h v a d d e m å n g a b a d s e j o u r e r n a ej m ä k t a t åstadkomma, d e t vanns h ä r så småningom, så a t t h o n n u vid m o g e n å l d e r h a r a t t g l ä d j a sig å t e n synnerligt s t a r k o c h g o d hälsa.
I e t t särdeles lyckligt äktenskap förenad med kammarrådet Sven Borgström äger h o n e t t a n g e n ä m t h e m, hvarest h o n ofta p å e t t h j ä r t l i g t o c h flärdlöst s ä t t e m o t - tager sin talrika umgängeskrets.
Troget följer h o n s i n m a k e p å h a n s v i d s t r ä c k t a resor o c h h a r m e d honom såväl lustvan- d r a t i Söderns soliga n ä j d e r s o m bestigit N o r d e n s h ö g s t a fjäll.
D e s s a å r l i g e n åter- k o m m a n d e resor hafva n o g i sin m å n b i d r a g i t till a t t b i b e h å l l a d e n s e g a kraft, den ungdomsfriskhet och det goda lynne, som för henne ä r o utmärkande.
E n aktad författarinna skref en g å n g i denna tidnings spalter, a t t d e n egenskap hon högst skattade hos sina vänner v a r troheten.
H v e m v i l l i c k e g ä r n a i n s t ä m m a och gifva författarinnan r ä t t h ä r u t i n n a n!
D e n n a egenskap besitter fru Borgström i en ovanligt h ö g grad, och oaktadt h o n har en mycket stor vänkrets, räcker h o n p å e t t b e u n d r a n s v ä r d t s ä t t till f ö r alla.
H o n gläder sig å t sina vänners framgån- gar och tager innerlig del i deras sorger och pröfningar.
V a r m t religiös s o m h o n ä r o c h i b e s i t t n i n g af e n f a s t t r o p å för- s y n e n s l e d n i n g v i d alla m ä n s k l i g a före- tag, njuter h o n en ostörd sinnesro o c h p l ä g a r ofta säga, a t t h o n h a r i n t e t a t t önska o c h a t t intet felar i hennes lycka.
» Skulle j a g, s o m fått så mycket, » tilläg- g e r h o n, » icke g ä r n a vilja dela m e d m i g af m i t t goda. » A t t fru B o r g s t r ö m, i å t n j u t a n d e af hälsa och obrutna krafter, ännu länge måtte få utöfva sin ädla verksamhet bland a r m o d e t s b a r n — d e t ä r e n ön- skan, h v a r u t i säkerligen alla, s o m k ä n n a och v ä r d e r a h e n n e, af u p p r i k t i g a s t e hjär- t a n förena sig.
Charlotte Lindholm.
V a n a n att ständigt låta betjäna sig är det största slafveri och upphöjer moraliskt dem, som tjäna oss och själfva kunna försörja sig, till våra herrar.
Schleiermacher.
°, r °, 1 rj ramat, framåt å daggig stråt i klarnande morgonoäkten!
Framåt, framåt, i galopp, i galopp att hinna mitt mål, förrån sol går opp, ren bådad af morgonfläkten!
Kanhända att, redan nr drömmar räckt, på trappan hon står i sin sammetsdräkt och räknar de stunder, som svinna; kanhända att, smekt af snöhvit hand, re ' n springarn ses skrapa med hofcen i sand och yster af längtan brinna att bära i sporrsträck framåt på sin rygg så stolt, så trygg sin trotsiga härskarinna.
Sträck ut, sträck ut, min springare god!
Se österns skyar purpras i blod!
— Syns slottet ej snart?
— O, hur vägen är lång!
Nu spanar hon kanske från snidad balkong.
Framåt!
Hon får icke bida!
Snart följas ci åt på daggig stråt, snart rida vi sida vid sida i fröjd öfver slätterna vida.
Framåt, framåt!
— Hur det vidgas allt mer mitt hjärta i arla timma!
Du vaknande värld, som jag för mig ser, du tjusande jord, som emot mig ler och rodnar jor morgonens strimma, en åtrå sällsamt min själ betar: jag ville dig kgssa på panna klar, jag ville dig famna kånslocarm och jublande hålla dig tryckt till min barm i stormande kårleksyrsel oslitligt, för evigt kcar.
Framåt, framåt, i galopp framåt å glittrande bana på daggig stråt!
— Hallå!
— Hör, ekot från höjd till Iiöjd besvarar min öfver svallande fröjd!
Oroligt sjudande hjärtat slår: det jublar, det njuter, det längtar, det trår — Det är, som ville det sprängas af känslor inom det, som tränyas.
Framåt, framåt, min springare god, och frusta af lifslust och stampa af mod!
Mot ståndigt ljusare nejder det bår.
Snart famnar jag henne, mitt hjärtas kår.
Re ' n ter sig i fjärden för spanande syn det åldriga slottet vid skogens bryn.
I morgonens vikande dimma dess tinnar och rösten glimma.
Sträck ut, min fåle, och snabbt mig bär dit bort, där redan min tanke är!
Flyg fram som en falk öfver marken, flyg fram som en vind genom parken!
Otålig mig väntar mitt hjärtas kär — hon får icke längre bida!
— När dagen bräcker, når sol går opp och börjar i strålande glans sitt lopp, då följas vi åt på glittrig stråt; då rida vi sida vid sida i fröjd öfver slätterna vida.
Edv.
Hammarstedt.
Kvinnofrågan oeh vetenskapen.
Af Kate S c h i r m a c h e r.
I. an t ä n k e r s i g v a n l i g e n v e t e n s k a p e n som en mycket sträng och amper gammal d a m, och de kvinnor, s o m ägna sig å t h e n n e s tjänst, s o m tämligen osköna och bittra u n g m o r; och m e d tanken p å a t t göra kvinnan i allmänhet förtrolig med den a l l v a r l i g a v e t e n s k a p e n f ö r b i n d a m å n g a fruk- t a n för e t t a n l o p p a f en h ä r s k a r a k v i n n l i g a doktorer, docenter och professorer.
Dessa föreställningar ä r o d o c k e n löjlig k a r r i k a t y r af h v a d d e n m e d v e t n a k v i n n a n n u e f t e r s t r ä f v a r för s i g o c h a n d r a, d å h o n befattar s i g m e d d e n m o d e r n a vetenskapen.
D e t ä r visst och sant, a t t d e n allvar- liga v e t e n s k a p e n h a r n å g o t s t r ä n g t o c h o b e v e k l i g t öfver s i g — t y h o n b e s t å r i sö- k a n d e efter s a n n i n g e n, o c h d e t t a s ö k a n d e aflöper ej u t a n s t r i d o c h u p p o f f r a n d e a r - bete.
— Till detta arbete p å d e facklärdes och y r k e s l ä r d e s k a p p l ö p n i n g s b a n a k o m m a dock endast de kvinnor att träda, hvilka ha en djup, inre kallelse därför.
Och de s k o l a ej u p p t r ä d a i s t o r t a n t a l.
A t t så- d a n a i alla fall finnas, m å s t e v a r a n y t t i g t och hälsosamt, t y världen h a r hittills nä- s t a n a l l t i d b e t r a k t a t s o c h offentligt b e d ö m t s endast genom manliga ögon, och däraf har stor ensidighet uppstått.
Därför är det gagneligt, a t t vi för framtiden j ä m t e män- n e n ä f v e n få k v i n n o r, s o m ä g n a s i g å t v e - tenskapen.
M e n blåstrumpor och vanpryd- nader för sitt k ö n behöfva d e därför icke vara.
N u f r å g a r m a n k a n s k e: » H v a r t i l l vill n i då » vetenskapligt bilda » kvinnan, om ni ej vill g ö r a h e n n e till e n l ä r d?
» Svaret d ä r p å k a n affattas i e n l i k n e l s e: V e t e n s k a - p e n b e s t å r a f t v å d e l a r, af v e t a n d e t själft och a f d e t, s o m d e t t a v e t a n d e s k a p a r, n ä m - ligen s ä t t e t a t t f o r s k a, v ä g e n till finnandet, m e t o d e n.
— F ö l j a k t l i g e n b e s t å r d e n lär- d e s p a c k n i n g af t v å b ö r d o r: i d e n e n a b ä r h a n s k a t t e n, d e t a f h o n o m o c h a n d r a för- värfvade positiva vetandet; i den andra intrumenten, hvarmed han lärt sig bryta denna skatt, och hvarmed han hoppas att p å e g e n h a n d k u n n a a r b e t a v i d a r e och g ö r a nya upptäckter Hela p a c k n i n g e n k a n en- d a s t e n v e r k l i g t lärd r y g g bära, m e n en del d ä r a f k a n ä f v e n l e k m a n n e n l u g n t t a g a p å sina a x l a r o c h d e n n a d e l ä r » m e t o d e n ».
B l o t t i n g e n f r u k t a n för o r d e t!
D e n » v e - tenskapliga metoden » betyder ingenting an-
IDUN 1893 •at än klart gör en att pröfva o c h att detta, är fördomsfritt, d ö m a sakligt.
därför » vetenskapligt klart tänkande ga.
H o n lifvet är en deras icke tager ett hvitt som icke söker släcka o c h icke närsyiithet — M a n på det de elaka än heter, en ofta efter h a r den, s o m af impulsivt v e t allting oomkullkastliga har skränkthet, saker.
hvar o c h här tala en äro ^anna.
H v a d till d e n » v e t e n s k a p l i g a och icke mindre motsatsen till m å n g a dessa tänkande just skaplig » Det v i gagnar i i våra eller orätt m å D å mål hoppas för känslolullhet, vill jag m e d h ä n s y n Icke m e r utgör de o v e r k s a m m a raka första till räcka för lifvet.
m a i det u n g d o m e n; tersträfva fatta icke vara icke och H v e m blott blott » kvinnliga i vana o c h mästaren frukt ten så en helt vetenskaplig annan olen klara och P å vilja o s s, eljes förirrat T å r a r m y c k e t den prinsen Sankt vänta sig g r y m t p å en sorglig och i inte g r ä m a att att i g å skaffa tid i skola sig o c h f ö r efter vårt k ö n: i i länge, h o s gagna d å sagdt — ridderlige ja, h a n det värdig i gång k o m m e r alla icke markiser nedfällda och på verandorna.
var nyss slut, turisterna ned på der det vetenskap, sig handtera andra J a g i af sig af yngre redan af ett de slagit för att söka mitt mina väckt och sorgsna, hade därute bestående äldre.
J a g ansikte, på en och vackert genom isynnerhet tilltalat emedan v i d första uppmärksamhet än ögon, hade d e m, dels af fruarna, Hennes mörkblå och l a n d s m ä n, dels sin själffullhet djupa, verandan observerat m i n läsa v a r där ingen m e r svenskar, d ' höten salon- f ö r att v i d gafvel, sällskap voro intresse.
d e n lilla mera dragens ett p a r gång re- stora, eldiga och m i g p å ett o e m o t s t å n d - sätt.
middagen v i d mycket stämning och pagne.
D e n hjärtligt hon att då följt ögonen — en andra, lilla hade m e d andras lika hade vara mycket åkrar längst i i på massa samt hvilkas de viken spektiv segel, några vänster tak fot och af berg, silfvergläusande rörliga hvilka urskilja ej en större svarta Längst i in en Ohristiania blå än prickar, antydde, i att flik af fågelper- österländskt ut m e d fönsterrutor, samt O c h rundt bruna, och allra under oss, härifrån tornspiror och kupoler.
längre hus, lunder panorama och tog sig nästan krans dili- k o m m o rökstrimma låg smäckra krok, Ä n n u gårdar, i solbelysningen glimmande lysande, nyanlagda, droskor, ström.
m e d i solen ångbåtar.
till skidlö- granskogens y t a m a n kunde efterlämnade voro för m e d sin sä- och ridande, hvilka små, hvita fiskmåsar, kallade slingrande 1000 p å så den hyrvagnar, fonden, hvars Något till stor, m e d sina Christianiafjorden vatten, en några ormbunkar, afsedd ett v i d s t r ä c k t ned på af salongen att under det ögon skarpt skimrande o m det hela och rödaktiga omgåfvo af tändt — taflan en klippor s o m en be- kaffe, sina cigarrer.
Stäm- Vinet hade likören, och hade druckit att upphettning, fina färg, utan njutit väl Endast m i n unga blekhet och klingat hennes hafva middagen, hon föraktat genomskinliga att h y kinderna, hvilket icke champagnen, ty h o n s o m de andra, v a r af s o m aldrig blott på hastigt denna blir k a n utan bleka, röd v i d flamma i glas.
m e d hvarandra ressällskap, » sade morgon tack! » skiljas ljöd en festande vi. » det, och m a n klin- s m å glasen.
sant, Lisen, » h a r varit nöjd vände sade armen m i n unga o m hennes och haft sig hälft frus skuldra, roligt? » m o t honom och nic- kade.
» Jo, » » jag svarade h a r sett många kopparröd och tyck- af h o n börjat herrn sina h ä r ä r j u v å r t sista i det h a n lade H o n till på vi och skåla » Det m e d de » Inte hunnit för angenämt herrarne.
man, n u läppjade dricka tacka gade sett beslöjats f ö r att dricka håfvor.
samma att af hade damerna » N u och sig n e d p å v e - vara upprymd.
gränsen Bacchi k o m Herrarne äfven » S k å l.
.
.
skämt, slagit o c h m e d alldeles sitta därför och Närmast den ut skug- för ho- af och låg en oafbruten tillsammans, gifvit högre färg åt ansiktena, d e n gamle till i låg dalen där midt endast ned gick i bicyclister gingo ned söder, pittoresk eleganta an- underbara n u hade fortfor tes gencer, solstrålarne och s o m n u Längre af där svarta, egentligen landsvägen befaren mest blomsterrabatt.
vintern, för m e d och öppen.
inhägnaden sig björkar m e d m e n snäckor en enda Sko- granar, majestätiska, prydd m e d o m breda A t i jag och annan grönska, guld, fri hade darrande asp ocb m e n nästan utsikten utbredt där ute.
en dunkla, inhägnad, utan » du utanför var v a r s o m hade h o n sig och liksom hade herrarne ningen i ned, än låg m e d mörka skiftande djupast.
bakgrund.
cham- skrattat och hennes ett u t t r y c k, dessa sinnes- skugga.
randan voro en men kotteriet m e n emellanåt och tyst, haft framför Sällskapet och det försvarligt frun m e d de drömmande af druckit allvarlig hade rätt hade glad och uppsluppen unga som de suttit sikte hade välljud gränsande r a m.
U n d e r varit läDgre lätt rödaktigt tog m e n d ö r r a r n e till p a r o c h ett i terstil parvis ej m e d ljusa vinden i skarpast, fön- utbyggena, un- hade s o m ett m i n plats väster furor, Middagsmåltiden verandorna d e m, den yngsta ögonkastet och o m åtskogen på v i d table emedan löfträd » Sportstuen », eller F ö r tillfället uppslagna t v å andra granar parne eller röst, m e n konturer, af voro mig ned i en rummet, innan att in slagit befann ej grupper smek stenkummel och och jag landskapet blandade behagliga stad gästerna frus F r å n och och där sidan de talrika v a r verandan.
ord m e d d e m s o m sällskapet öster öfver turist-hotell s o m en J a g till par gick kant utsikt i och hade stodo ligt i gått innanför hade verktyg, gen markis solglans.
var för matsalarnes balkongerna som fötter, samma tellet, svalka.
gen en och hade sig fru klokare o c h obeslöjad den bergs- af.
kvar, ett välljud, dess i strålar blånande sanatoriets ster är fall s a k att händer f r u laby- m å n g e n g ö r m a n d å lära en d e n låter låta k o m m a, s o m i förtroende a n v ä n d a ej under föllo fjordar.
alla D e s s a därför sagan, äro behöfver, i lifvet.
d e n d a g O c h d å sig, varit.
uppfostran lifvet o c h mindre lära n y färg o c h människa G e o r g, alls.
helt m e n till ar- känslofullhet befriaren ibland d e n begynnelsen k u n d e litet, o c h — vackre m a n blad, k v i n n o r oss i och annat i sig fram v i beröfva allt brännande satt m i n unga Verandans att färgtoner Ameen.
och ängar, det norska gelbundenhet, trädgårds- äfven skogar att dessa sina o c h glittrande genom stark o m d ö m e s f ö r m å g a taga ef- sko- salongen moll.
gorna rötmånadseftermiddagen land, höjder utveckling, v ä x t en göt att s o m o m stam, sig då v i icke en s o m hvarje egenskaper k o m - äro af företeelse, metod h o n skall rint.
till saklighet, egenskaper, o m andra — det d y g d e r » ' äfven ändrar det lämpar klarhet, för handla utan h v a d d e n från Därför kors.
oss k a n icke liksom sätta d e n blir likväl i T y » kvinnliga resultat är skulle j o r d m å n: att uppfostran; sistnämnda, svagheterna: m e d ett o c h därför de kvinnliga Skiss af Elin tidning.
oklokt.
svagheter », världen, i " Bergtagen ".
jag be- det reform m o d e r n a af i passerade jag ögon- blekhet.
visste vexlat tjusats minsta än behöfva F ö r sig d e n inne ej de att m e d musikaliskt » ve- kvinnliga när och fina, en rask fyndig, närmar Detta d e n d e n vetenskapen, en — där de ett här böra öfverläggning, lifligt, u t a n ä f v e n klart, utan grundlig?
här v i så fullkomliga, af att visste, och g e n o m af där, D e liksom ej den till lorna.
säga: Eller händerna dessa v i redan vara lärda, m e n u p p n å därför kvinnorörelsen s o m utgöra er- fattningsgåfva, mycket läget raskt, blott oss? » oss icke o c h ingenting, kvinnliga lägga vara till dygder, känna skulle misströsta ändra snabb slutsamhet, vi ej m a n kräfver f ö r att nästa sin naturliga satt d e m veten- o c h klartänkta.
bildningen J a g lyssnare, k v i n n o r icke sinnesrörelse återtaga omdömesför- för Flertalet behöfver tenskapliga » v i förebråelser denna fall kvinnliga sättningen D e t n u m ä n v i d stark blick skaffa lifvet v i till h o n ej d å m e d fordra » intelligenta » in- svagheter.
alla kunna k v i n n o r vi därför k v i n n o r därför i gifvet k v i n n a n E m e d a n bildning.
flertalet väl b ö r svaret bildning, lärd? » måga, mera B ö r a en klart att andra afgöra.
häraf att bli sin plats är att henne metoden »?
än » H v a r f ö r vetenskaplig villkor dessa följer skall förtjäna mening.
m e d hvarandra, att en skvallersjuka, m e d rätt antaga, frågan: sig k a n — a t t h o n förebrått o s s själf förtroligt gång på argument några o c h ännu af m a n O c h ' härmed H u r hälften, förutfattad småaktig O m en p å m a n ej trots, svag- hvilka solskenet?
k v i n n a n: vill » inte en påståenden vackra till icke sig från ofta förilade för att j a g förståndsskäl H u r u för påstått, sista, tvinga mindre o c h stämningar.
hånfullt endast låter tillämpas m e d handlingssätt, k v i n n a n g e n o m exempel tilbskrifver icke » Därför hatten.
dessa hennes lyder: p å M e n de äro känslor m a n person, isynnerhet just se sprit m e d o c h betecknande blick, domslut en lyfta finna j u m a n flyktig praktiska v e t att sida, d ö m e r könet.
sanna s o m det s o m att kanske kunna en lakan f ö r ett s p ö k e, blindt feminina m e n v ä l brinnande försummat skall särande: för rätta som vatten lärd, människa, människa, från tänka D e n, s o m m e d o m d ö m e s f ö r m å - äfven utrustad sakerna ingen bildad » person att — LM 3 n y a intryck » Vivan ' sedan vände ett vacker i hurtigt het, och n y a varit så till Paris för fem den andre godmodigt, Lisen, och strålande ansikte m o t år m e d ett ansikte, år mannen Denna, några lyckliga äkta en skrattande; snarare äldre öppet en leende och lefuadsfriskt svarade fått tankar. » inte hälft.
sitt entusiasm, o c h härligt, ha kvinna, kallades utan skönt bröllopstur inföll äkta tryck och jag vår sedan, » sin h o n stilla, mycket öfver än ful än den, som och gladt ut- m u u och något sin personlig-
IDUN 244 » Det har alldeles varit som en ny smek- månad, och j a g har vaxit lycklig som en.
.
.
en nygift fru. » H o n sökte litet efter orden, innan hon fann dem.
» Äro nygifta då så lyckliga? » frågade fru Lisen, och det låg ej blott vemod utan en anstrykning af bitterhet i tonen.
» Vi voro det och äro det ännu, » svarade fru V i v a n, och hon och mannen nickade mun- tert till hvarandra öfver bordet, och så måste de fylla på glasen och omigen klinga med hvarandra.
D e t var då ingen sentimentalitet i den kärleken, ingen blek månskensfantasi, utan klaraste solsken, inga skuggor — men kanske också intet djup!
» Ja, se, min lilla hustru är nu en gång pessimist, » sade fru Lisens man i lätt gäc- kande ton, » hon kan aldrig oblandadt glädja sig åt något i lifvet, hon tror inte p å » lycka » och sådant där, hon skulle vara lika oför- nöjd, om man strödde guld för hennes fötter och gjorde henne till drottning » H a n knackade askan af sin cigarr och blinkade åt de andra med ett par ögon, täm- ligen tunga och matta af vin.
» Ja, det har du mycket rätt i — rikedom och ära äro för mig ingen lycka! » » H v a d är då lycka, min lilla L i s e n?
» frå- gade den gamla damen vänligt, men med ett öfverlägset leende, som när man lyssnar till ett barns fantasier.
Fru Lisen höjde sina ögon, det blixtrade till i dem, och hon svarade: » L y c k a?
D e t är kärlek, icke till en, utan till inånga, till alla som lida.
.
.
det är för- sakelse och glömska af sig själf.
.
.
det är att offra sin egenkärlek, sin egoism.
.
.
det är att tro — • tro, att lifvet har en annan mening än njutning och begärens tillfreds- ställelse.
.
.
att det är utvecklingen till ett högre mål — • bortom grafven!
Och lycka — det är också {avstående — förstående af dem man älskar! » D e t inträdde en paus därute efter dessa lidelsefullt utslungade ord.
Sällskapet före- / hushållspenningfrågan.
1893 föll, som hade det fått en kall dusch öfver sig, och fru Lisens man såg tämligen generad ut.
D e t var tydligt, att där saknades det, hvarom hon nyss talat — förstående.
E n uppasserska kom ut på verandan med kolsyradt vatten.
Detta af brott verkade syn- barligen som en angenäm lättnad för säll- skapet.
D e n gamle herrn öppnade » en p a s - sant » en konversation med uppasserskan, i hvilken de andra inflikade ett och annat ord.
(Forts.) holm erhållit en mängd » inackorderingshem ».
Af dessa finnes ett och annat, som kan täfla med de bästa i ofvannämnda städer, och an- talet af enskilda pensioner och familjer, som på detta sätt söka skaffa sig en verksamhet och en inkomstkälla, ökas ständigt.
Man kan, om man t. ex. vänder sig till någon kommissionsbyrå, erhålla hela listor öfver i alla delar af Stockholm belägna pensionat, med ganska olika priser oeh i hvilka äfven ganska olika villkor bjudas.
Somliga äro ord- nade och afsedda mera för personer ur » den högre societeten »: för familjer, tillhörande corps diplomatique, hvilka föredraga ett dylikt inackorderingslif framför att hyra egen våning med eget hushåll; vidare för unga damer från våra a lelsprovinses, Skåne och Södermanland, E n liten v ä g l e d n i n g eller tillhörande västkustens börsaristokrati, hvilka vilja för sitt nöje vistas i Stockholm för h u f v u d s t a d s b e s ö k a n d e d a m e r.
och då sätta värde på ett fint hems trygghet För Idun af C B.-H.
samt det fullkomliga oberoende, som pensions- tveckliogen går i våra dagar framåt med lifvet samidigt medgifver; vidare för patienter, stor hastighet, och Stockholm, som för hvilka kräfva ett i allo komfertabelt hems vård en del år sedan nästan var en småstad o. s. v. Prisen i dessa pensionat ställa sig Men så i fråga om » pensionatlif », har med ens äfven gifvetvis högre än i de mera enkla.
lämnas också full valuta äfven för personer i detta stycke börjat få en viss storstadsprägel.
I de båda andra nordiska hufvudstäderna med höga anspråk.
hafva » privatpensionaten » redan länge varit Vissa pensionat åter äro afsedda mera ute- anlitade såsom uppehållsplatser för personer af slutande för unga flickor, hvilka för sina stu- alla klasser, hvilka af någon anledning un- dier måste vistas i hnfvudstaden, och hvilkas der längre eller kortare tid velat vistas i m e föräldrar framför allt vilja känna sig trygga i delpunkten för landets intressen, andliga och medvetandet, att deras barn äro i god vård, kommersiella.
Till och med resande, äfven både moraliskt och materielt.
I somliga » pen utländingar, som på kortare tid besöka staden, sionat emottagas både herrar och damer; i an- föredraga ofta det mera anspråkslösa, hemlik- dra åter lägges mera an på att bilda hem för nande pensionatet framför det dyra hotellet.
äldre damer, som önska ha det lugnt och be- Och löper man än risken att i ett och annat hagligt omkring sig o. s. v. af de förra bli ordentligt uppskörtad, så kan Den som under några år af en eller annan man å andra sidan finna pensionat, där man anledning varit hänvisad att lefva » inackorde- bemötes på det mest förekommande sätt.
rad » i Stockholm, skall säkert hafva vunnit Ehuru ej i samma grad som t. ex. Berlin, en ganska skiftande erfarenhet af både » godt Dresden, Köpenhamn o. s. v., där man oupp- och ondt » — det senare ej minst!
— äfven hörligt på dörrarne åt gatan ser en hvit pors- på detta område och sålunda ej känna någon linsskylt med ordet » Familienpensionat » i förvåning öfver de talrika förfrågningar, som, stora svarta bokstäfver, har nu äfven Stock- trots de hvad priser och villkor angå väl un- Stockholms pensionatlif.
: Ref / exioner med anledning af de pris- belönade täflingsskrifterna i hushållsfrågan.
ligt här i Stockholm åtminstone, för en familj med 3000 kronor årlig inkomst.
Om vi t. ex. se på Idun n:r 25, så beräknar » klockarmor », som bor på landet (hvilken omständighet bör medräknas), som själf väfver tyg och som har endast 1500 kr:s års- inkomst, detta konto till 200 kr., således endast 33 kr.
mindre.
Det är ju helt naturligt, att det ej kan på öret eller ens kronan beräknas, huru mycket som bör åtgå, men närmelsevis kan det dock sägas.
Ofvan- stående 233 kr.
kunna lämpligen ökas med » fick- pengar och nålpengar », 233 kr.
= 466 kr., och öfverskottet lär ändå ej blifva stort, om det ens blir något.
Det återigen af denna summa till läkare och apotek afsedda kan, då så göres behof, i stället ta- gas af de 233 kr., som äro anslagna till skolunder- visningen, hvilken post med säkerhet kan — så vida de 3 barnen ej äro idel flickor, hvilkas skolgång ju alltid kostar mera — bära detta afdrag.
Däremot kunna » utgifter, som umgängeslifvet medför, som ökad tillfällig betjäning, presenter och dylikt », helt och hållet strykas.
Uppsatsen lämnar slutligen det rådet, att man måste » framför allt undvika att hafva fina (vas.
kurs.)
bjudningar », hvilket jag skulle vilja komplettera: undvik helt och hållet att hafva bjudningar.
Två i en familj, synnerligast i vår tid, högst vik- tiga utgiftsposter fattas helt och hållet, nämligen lifförsäkring (åtminstone för mannen) och sparbanks- insättning, hvilka belopp ju ej behöfva vara stora, men som äro nästan absolut nödvändiga.
Slu ' ligen skulle jag vilja göra en fråga, som nog kan synas mindre viktig, men som icke desto min- dre är viktig: hvar köper man bitsocker för 70 öre pr kg.
?
Jag tager mig friheten att något litet granska de införda skrifterna i den ordning, hvari de stått att p r ii ärad insändarinna har underkastat d e lä a i » Idun », och skulle vara glad, om några flere nu införda täflingsskrifterna i denna af de ärade husmödrarna äfven ville yttra sig för fråga en liten granskning, hvilken vi så myc- eller emot i denna viktiga angelägenhet, som vi borde söka få utredd på bästa sätt — allt under ket mindre vilja förvägra plats, som vår upp- förutsättning att vår ärade redaktör godhetsfullt vill riktiga afsikt med hela denna täfling varit släppa till ej blott Iduns spalter, utan ock papper en mångsidig och oväldig belysning af det och trycksvärta.
för alla husmödrar så viktiga kapitlet.
I n - Idun n:r 24.
3000 kronor.
sändarinnan framställer inledningsvis som sin Här förekommer först en anmärkning mot hyran, åsikt, att Idun efter hand bort meddela som förefaller vara jämförelsevis lågt tilltagen, ty samtliga de 3 0 täflingsskrifterna och därpå för » 3 ä 4 rum och kök » får man allt bereda sig på ett större hyresbelopp, för så vidt man vill bo låtit läsarinnorna genom omröstning afgöra någorlunda centralt, hvilket, redan det, är en be- deras inbördes värde — ett tillvägagångssätt, sparing.
Till » ved och lyse » beräknas åtgå 100 kr.
pr år, som dock skulle ha haft det emot sig, att det alldeles för mycket inkräktat på utrym- för hvilken summa ej kan erhållas ved och lyse, som tillfredställande uppvärma och lysa i » 3 ä 4 met och dragit ut på tiden.
I samråd med rum och kök », och detta ännu mycket mindre, om erfarna husmödrar föredrogo vi då att utvälja vintern skulle blifva kall, eller om lägenheten skulle de sju skrifter, som nu offentliggjorts, och vara kylig eller utsatt för vindpåkänning.
Lyse pr år för en lägenhet som den omnämnda hvilka — äfven om detaljanmärkningar mot hvarje särskild helt visst kunna framställas bör kunna fås för högst 25 kr.
Beträffande åter vedåtgång, så är detta beroende på en del omstän- — dock tillsammans synts oss ganska allsi- digheter såsom rummens storlek, läge och beskaffen- digt och från olika plats- och förmögenhets- het, familjens behof af större eller mindre värme, vedens godhet etc.; dock beräknas att 2,s famnar synpunkter belysa frågan.
björk a 22 kr.
samt 3 famnar barr st 14 kr.
äro D e t lifliga intresse, dessa uppsatser väckt, tillräckliga.
Lägges då till detta kostnaden för ilägg- och det för oss hugnande erkännande af vårt ning och frakt å, kr.
2: 50 pr famn, skulle posten Idun n:r 25.
1500 kronor.
initiativ i saken, som vi från många håll » ved och lyse » blifva 124 kr., hvari dock ej hugg- ning m. m. är inberäknad, hvilken skulle öka sum- Hela uppsatsen gör ett oblandadt godt intryck mottagit, har varit oss ett kärt bevis härför.
man till minst 150 kronor.
och påminner om den gamla goda tiden samt är väl Gärna lämna vi emellertid, som sagdt, plats Hvad det beträffar att kunna kläda 5 personer värd sitt pris; dock kan man mycket väl hålla med för följande: under ett års tid på 233 kr., så är äfven det omöj- förf.
därutinnan, att inledningen är » allt för lång ».
j
1893 derrättade kommissionsbyråerna, riktas till en af » bekymrade mödrar », af äldre och yngre damer, hvilka alla önska säkerheten af ett ut- talande, grundadt på en mera personlig känne- dom om något påtänkt pensionat, innan de för längre eller kortare tid välja det till hem åt någon anhörig eller åt sig själfva.
På grund häraf tilltror sig den, som ned- skrifver dessa rader, att stödd på en lång och delvis ganska god erfarenhet af förhållandena meddela några adresser till möjlig ledning för personer, hvilka hafva intresse af saken.
För att börja med en inrättning, som vis- serligen ej helt och hållet är ett vanligt pen- sionat, men i Stockholm, kanske i Sverige, är ganska enastående i sitt slag, vilja vi nämna » Belfrages pensionathotell », såsom namnet an- gifver till hälften ett hem med familjelif och sällskapslif, till hälften vanligt hotell, dock utan portier, hvilket i mångas tycke torde vara en förtjänst.
Det upptager ett stort femvå- nings hörnhus, Vasagatan 44, och ligger så- lunda vid två af Stockholms vackraste gator, helt nära Centralstationen, med spårvagn utan- för dörren samt snedt emot det stora hus, som inrymmer såväl Stockholms högskola som den bekanta Vasateatern.
Hotellets eller pen- sionatets gäster kunna således med stor lätt- het fordrifva de långa kvällarne vare sig med mera uppsluppna A n D a Pettersson-före- ställningar i » Kolhandlerskan » och » Den skö- na Galathea » eller med åhörandet af någon Victor Kydbergsk föreläsning öfver skön konst i den ädlare stilen.
Hotellet är, åtminstone om somrarnc, mest upptaget af utländingar, men torde äfven om vintern vara väl besökt, hvarförutom äfven fa- miljer inhyra sig i pensionatet för längre tider.
Så t. ex. har Förenta staternas konsul under ett par år bott här med sin familj.
Värden på stället sätter en heder i att vara sina gä- sters » ciceron », och sommartiden kan man få se honom vallande sin brokiga hjord: engels- män, amerikaner, spanjorer o. s. v. till Stock- holms alla sevärda platser.
P å stället finnas Här äro både man och hustru lifFörsäkrade, hvil- ket är mycket godt och bevisar vakenhet och om- tanke; och att några summor här, om än små, skulle kunna blifva öfver för att sätta in i sparban- ken, kan man ej med fog begära.
Men att iklockarmor » behöfver tala om utgifter för ved och hyra, förvånar mig i högsta grad, ty detta plägar på landet alltid följa med tjänsten, hvil- ket jag nog kan veta, såsom själf född på landet, där min fader ännu är klockare, med hvilken befatt- ning han dock, som vanligast är fallet, förenar or- ganist- och skolläraretjänsterna.
Idun n:r 26.
3000 kronor.
Punkt 1.
Hyran för &gt;3 rum, jungfrukammare och kök i n.
m. » anses vara för lågt beräknad.
Punkt 2.
Beträffande veden gäller här samma anmärkning, som göres mot uppsatsen i Idun n:r 24, hvarjämte anses, att den beräknade kostnaden för björkveden är för låg.
Huru man skall elda ett rum och sköta en brasa kan lika litet anses höra hit *, som huru man skall tugga maten eller laga till » polenta ».
I förf.s yttrande om att » intresset för de kära bar- nen leder oss in i detaljer, som egentligen ej höra till ämnet » instämmes af fullaste hjärta.
Punkt 4.
Frukosten anses vara för torftig, om jag så må säga, ty att en fullvuxen person skall reda sig en hel förmiddag på » 1 glas mjölk » (om skummad eller oskummad, vet man ej) och » stadiga skifvor af det hembakade brödet », är väl nästan myc- ket begärdt, ty det skulle jag ej begära att ens barn kunde göra, om de ock förut fått » en stor kopp simmig hafresoppa ».
Samma anmärkning göres mot kvällsmaten, såvida det är meningen att ena kvällen äta bröd, den andra kokt frukt, den tredje rabarber, * Hvarför icke det?
En rationcl eldning är ock en konst, som spelar en stor roll lör bränslekontot, och det finns många i öfrigt duktiga och sparsamma husfruar, hvilka likafullt, som man säger, » elda för kråkorna ».
Med.
anm. I D U N 245 äfven ekipager och hästar; åtskilliga n ö j e D, baler m. m. anordnas under vinterns lopp till gästernas förnöjelse.
Första våningen inrym- mer en vacker salong, matsal m. m. för detta ändamål; och andra våningen utgör medel- punkten för » familjelifvet », en väl ordnad sa- long, hvari man samlas om aftnarna, ett litet vackert rök- och tidningsrum, en ganska stor matsal, där gemensamma måltider serveras för dem som så önska o. s. v. Inackorderings- prisen variera här ganska betydligt: 100 — 180 kr.
i månaden, beroende af om rummet är litet eller stort — de » små » rummen äro i sanning små!
— om det delas af andra o.s.
v. För åtta dagar kunna alla mål fås för 3 kr.
pr dag, och man kan, om man så vill, som vanlig resande äta ute.
Belfrages pensionathotell torde fylla en brist i detta stycke i vår hufvudstad; det är ord- nadt på ett visst » europeiskt » kontinentalt turistsätt, som torde vara utifrån kulturlän- derna kommande turister i smaken.
Bland de mera egentliga » pensionaten », hvilka dock icke hafva någon så storartad prä- gel som de, vid hvilka man är van i Paris, men som dock ofta öfverträffa dem i Tysk- land och i de båda andra skandinaviska huf- vudstäderna, finnes ett i nr 15 Östermalms- gatan, fru Emilie Jansson, en trappa upp, med vacker utsikt åt Stureparken.
Inkommen i tamburen, hälsas man stundom först och främst af ett nästan ilsket skall från värdinnans båda små älsklingsdoggar, som rusa emot en.
När m a D, trots deras morrningar, inkommit i den s. k. salongen, befinner man sig i ett litet smalt rum, öfverfylldi med ki- nesiska parasoller m. m. dylikt, och hvari hu- sets värdinna presiderar, en liten fetlagd, liflig dam, född svenska, men under ett mångårigt vistande i Petersburg införlifvad med ryska seder och bruk.
Hennes pensionat är därför mest besökt af ryssar samt af » den liffländ- ska adeln », som hon med en viss själf känsla brukar berätta, men äfven af en och annan svensk dam.
öfver sitt » franska kök » och den fjärde polenta e t c, ty allt detta kan väl ej ser- veras på en kväll.
Tillåt mig såsom ett exempel nämna, hvad min man äter.
Kl. 8 f. m. en tallrik oskummad mjölk, uppkokad föregående dag, hafregrynsgröt, 2 ägg, smörgås med kallskuret, te och bröd; kl. 11 f. m.
2 ägg, smörgås med kallskuret; kl. 3 e. m. middag; kl. 5 e. m. en smörgås med ett glas mjölk, kaffe med skorpor; kl. 8 e. m.
2 ägg, smörgås, te och bröd.
Som synes, är det alldeles efter doktor Wester- lunds ordination.
Punkt 7.
Häri uttalade åsikter kan jag ej alls dela.
Hafva mina 15-åriga gossar skött sig bra un- der terminen, så behöfva de hvila sig en smula på sommaren för att på höstterminen med friska kraf- ter gripa studierna an; hafva de åter fått lågt be- tyg i något eller några ämnen, så böra de under sommaren söka bota skadan och däremellan njuta ro från läsningen, allt detta så mycket mera, som nöden ingalunda kan anses tvinga dem att » infor- mera ».
Sak samma med flickan; hon må vara » vid den åldern, ja t. o. m. förr », så kan hon mycket väl behöfva öka sina skolkunskaper eller söka full- komna sig i ett ämne eller ett handarbete, hvari hon visat fallenhet, och för hvilket hon har håg, och de » många kronor », som » äfven hon » kunnat ge- nom handarbete förtjäna, kan man godt undvara, Själf har hon i en framtid största nyttan af att hafva lärt något grundligt i det ena eller det andra afseendet.
Punkt 8.
Att 100 kronor kunna förslå till klä- der åt ö barn under ett helt år här i Stockholm, i en familj med en årlig inkomst af 3000 kr.
och som följaktligen gör anspråk på att vara förmer än bara vattnet, lär väl ej kunna gå ihop; och fruns garde- rob kommer säkert äfven att lida af det knappa an- slaget.
Hvad åter beträffar husfaderns uppköp af tyg till sina kostymer hos en klädeshandlare och detsammas fraktande till en skräddare för föi färdigande • så tviflar jag på, att någon besparing göres därpå; skulle möjligen så vara, så uppväges den säkert af sina » franska sängar » är hou dessutom lika stolt som öfver sina grefliga gäster.
Priset är 100 kr.
för deladt rum och 115- 125 kr.
för ensamt, och inbegripes häri allt, utom vin till middagen.
Ett litet stycke nedanför, parallelt med of- vannämnda gata, går » Kommendörsgatan », på hvilken man viker in från den stora, vackra Sturegatan, ungefär midt för Floras kulle, där den ståtliga bronsstoden af den unge Schéele skymtar fram mellan träden.
I huset n:r 16 finnes ett pensionat, fröken Johanna Bergs, hvars gäster ofta bestå af äldre och mycket gamla damer, för hvilket det äfven i betydlig mån är afsedt.
Den stora våningen två trap- por upp är ljus och glad, just lämplig att verka upplifvande på sina åldriga invånare.
Dessa betala för helt år 8 — 900 kr., men hålla sig då egna möbler, ljus och linne.
En äldre dam, som f. n. bor kvar för tredje året, betalar endast 600 kr.
och har ett soligt, vac- kert rum.
Priset för månad är med hel in- ackordering utan ljus och sänglinne för ensamt rum 6 0 — 7 0 kr.
och för deladt rum 50 kr.
Detta är mycket billigt, hvilket gör, att en mängd unga studerande flickor, telegrafist- och telefonfröknar — endast damer mottagas — söka få bo här, så mycket mera som den le- kamliga spisen i förhållande till priset är myc- ket god — visserligen ej tillredd i enlighet med » fransyskt kök », utan på vanligt svenskt maner: morgonkaffe eller te med smörgås och skorpor; frukost med ägg, biff, mjölk och öl; middag med i regel två rätter mat samt öl och kaffe » med dopp » samt till sist te med smörgås.
Enkelt visserligen, men bra — och till 50 kr.
i månaden!
E o ganska god kännedom om detta pensio- nat tillåter oss att rekommendera detsamma.
(Forts.) bes väret och det obehöfliga däri, då vår stads skräd- dare äro så väl försedda med tyger till fabrikspris, att ej tala om det bevis på misstroende, som man därigenom gifver sin skräddare, och slutet blir, att man misskrediterar sig själf.
* Punkt 11 uttalar åter åsikter, som jag ej anser mig kunna dela, lika litet som de under punkt 7 nämnda.
Att det är nyttigt att vistas vid » bafsbry- net » veta och erkänna vi alla, men orsaken till denna » nytta » anser jag ingalunda ligga däri, » att fiskdonen komma i flitigt bruk och tillföra hushållet läcker samt hälsosam föda ».
Den lilla förtjänsten, som de verkliga fiskrarne hafva och så väl behöfva, unnar jag dem af allt hjärta, och hvad mig beträf- far, så lär det aldrig kunna komma ifråga, att jag för nyttans sknll inkräktar på deras gebit.
» Att hacka upp en jordbit » och däri » plantera snabbväxande örter och de vanligaste grönsakerna till dagligt bruk » under en tillfällig vistelse » vid hafsbrynet », strider också, som af ofvanstående nog- samt framgår, mot mina principer, ty jag resonerar på samma sätt som härofvan, att mitt fattiga värd- folk (och fattiga äro de merendels alla därute) bättre behöfva de få ören, som jag möjligen skulle kunna spara in genom att hacka upp den där jordbiten, och hvilka i motsatt fall naturligtvis komme dem till godo, då de ju till mig finge sälja af sina snabb- växande ärter och grönsaker.
Slutligen vill jag påpeka, dels att äfven i denna helt och hållet saknas den viktiga lifförsäkringen, och &lt; els att hela summan det oaktadt utgör inga- lunda 3000 kr., utan 3025 kr.
(Forts.) * Kära insändarinna — er finkänsliga omsorg för hrr skräddare är nog mycket vacker, men så sensibla få de väl ej ändå vara, och ett erkändt erfarenhetsrön är dock, att det, hvad herrkläder beträffar, ställer sig billigare att själf köpa tyget i klädeshandeln mot att ta det hela färdigt hos skräddaren.
Red.
anm.
IDUN 246 185) 3 rummet.
När jag hvisslade på dem, kommo de sig först på buren och sedan ned i fönstret, där och satte sig på min hand, i hvilken jag då van- vatten och föda stodo för hans räkning.
I all- ligen hade några hampfrön.
Då jag satt vid mitt mänhet var han glupsk efter mat och ofta hung- skrifbord, sutto fåglarna ofta på hvar sitt hörn af rig.
Han gick tidigt till hvila och sökte då an- ryggstödet till min skrifstol, kvittrande af hjärtans tingen sitt gamla ställe öfver en gardinhållare, där Inhemska burfåglar.
lust.
Där somnade de ibland också om aftnarna.
han kunde sitta dold, eller, om han ej kom dit, Grönsiskan födes med vallmofrö, sommarryps, satte han sig i de tätaste grenarne och barren, För Idun af L.
E. Björkman.
hampfrö, kanariefrö, hirs och hafregryn.
Alfrö tätt vid stammen, så att han var svår att upp- " I dessa tider, då äfven damerna gripits af fo- tycker hon mycket om.
Om grönsiskan såväl som täcka.
Jag förmodar, att fågeln i vilda tillståndet tJ sterländsk hänförelse, fruktar jag s^X.
tilläfven- alla burfåglar gäller detsamma, som ofvan sagts för ungefär samma lefnadssätt. » tyrs hafva ådragit mig en eller annans ogunst beträffande steglilsen, att nämligen deras bur un- Sonen till en kyrkoherde i Skåne omtalade för genom att i ett par föregående uppsatser hafva der ruggningstiden bör stå på ett rätt ljust ställe, mig för några år sedan, att han hade haft en framhållit utländska burfåglar.
Då jag nu går att såvida man önskar att fjäderskruden skall få sin domherre, som var så tam, att han fritt flög ut redogöra för några inhemska, löper jag kanske vackra, lifliga färg.
och in.
Fågeln bortskänktes till en gosse, som fara att slöta på Charybdis, under det jag und- hade sitt hem en half mil från ifrågavarande Grönsiskorna para sig i fångenskapen.
viker Scylla, ty måhända skola somliga djurskydds- prästgård, men redan en half dag, efter det han Hämplingen.
vänner anmärka, att, om det än kan försvaras, att förflyttats, kom han flygande tillbaka till det gamla man håller fåglar fångna, hvilka födts i fången- Som prydnagsfågel duger hämplingen ej, ty hans stället.
skapen, det dock är grymhet att innespärra så- färg är alltför anspråkslös.
Men den sanna ta- Vill man lära domherren att sjunga visor, måste dana, som varit i åtnjutande af sin frihet.
Men langen döljer sig j u ofta under en anspråkslös man taga ut ungen ur boet och uppföda honom hvar och en, som haft dylika fåglar och som be- yta.
Så är ock förhållandet här, hämplingen öf- med krossade vallmofrön och rypsfrön blandade handlat dem Bål, vet, att de, efter allt att döma, verträffar alla andra af våra fröätande fåglar så- med äggula.
Han måste hållas alldeles isolerad, trifvas förträfligt i fångenskapen och bevisa detta som sångare, och det är för dess vackra sångs så att han icke hör annat än den visa, han skall genom sitt muntra väsen och sin lifliga sång.
skull ban hålles i bur.
Såsom sångare är han lära.
Denna visa hvisslar man för honom flere Stundom händer det ock, att en sådan » fånge » mycket begåfvad och lär sig lätt andra fåglars gånger om dagen, alltid i samma tonhöjd och flyger fritt ut och in genom fönstret och bevisar, sångstrofer, men hans egen sång är dock den styrka.
(På samma sätt lär man också hämplin- att han alls icke har lust att öfvergifva » fången- vackraste.
gar med flere att sjunga visor.)
Det är ett tåla- skapen ».
Fåglarne äro i hög grad underkastade Det bästa fodret för hämplingen är rypsfrö.
modspröfvande arbete, som dock icke skänker vanans makt, så alt man med fullt skäl på dem Han blir lätt för fet, hvarför starka fodermedel synnerlig tillfredsställelse; visserligen lära dom kan tillämpa ordspråket: vanan är halfva naturen.
böra undvikas.
Sålunda bör hampfrö icke gifvas herrarna sig att föredraga melodierna utmärkt rent Bäst ägna sig för buren fåglar, hvilka som full- i större portioner.
Men jämte rypsfröet kan man och bra, men de ur boet tagna ungarna blifva fjädrade ungar tagits ur boet, men deras matande, gifva vallmofrö, kanariefrö och grönt.
klena och lefva i bur högst tre ä fyra år.
tills de själfva kunna taga sin föda, är besvärligt.
Under ruggningen måste fågeln vårdas väl, ty Ett oeftergifligt villkor för de inburade fåglarnas den medtager hans krafter betydligt.
Grönfinken.
Irefnad är, att de hafva stort utrymme, så att de, Domherrarne häcka gärna i fångenskapen, men Man har gifvit denna fågel benämningen » svensk oftast uppföda de ungarna dåligt, så att de redan i öfverensstämmelse med sin natur, kunna öfva kanariefågel ».
Han har en rätt behaglig sång och efter några dagar dö, ett bevis på, att de icke sina vingar.
är ganska läraktig, så att han kan lära sig efter fått passande näringmedel.
Bäst lär det lyckas, En del insektätande fåglar, såsom näktergalar, pipa små vis-stycken.
Men han har en olrefligt om de erhålla myrägg, vallmo, ryps och ka- åtskilliga sylvia-arter med flere, hållas i bur, men bräkande lockton, som hau låter höra allt som nariefrö.
deras skötsel är svårare än de fröätande fåglarnas.
oftast.
Hanen är ganska vacker, hvaremot ho- Det är några af de sistnämnda, som här skola blifva nans färger äro mindre lifliga.
föremål för vår uppmärksamhet.
Vi börja med Tages grönfinken som unge ur boet och uppfö- Steglitsen.
des med rypsfrö, hvetebröd och äggula, blir han utomordentligt tam, sätter sig gärna på sin vår- Knappast torde någon annan af våra vilda fåg- dares finger eller axel och kommer, när han ro- lar ägna sig så väl för buren eller kunna påräkna pas.
Mot främmande visar han däremot ingen damernas gunst i så hög grad som steglitsen.
förtrolighet, men ej heller någon fruktan, utan Hans praktfulla fjäderskrud och vackra figur, hans han försvarar sig mot dem med sin starka näbb, muntra, nästan koketta rörelser, hans höga, fyl- om de närma sig honom.
N:r 15 af Kamraten, illustrerad tidning för liga, vackra sång, som han i fångenskapen fort- Man ger honom rypsfrö, kanariefrö och något Sveriges ungdom, har nu utkommit och inne- sätter alla årstider, utom under ruggningstiden, hans klokhet och lätta tämjbarhet äro egenskaper, litet hampfrö, som han tycker mycket om.
Han håller: » Sjöslaget vid Camperdown », en spän- som nödvändigt måste göra honom till gunstling häckar gärna i fångenskapen.
nande krigsepisod berättad för de unga af hos fågelvännerna.
Richard Melander; » Att själf förfärdiga en ap- Bofinken Hans födoämnen under vilda tillståndet äro frön parat för att afteckna landskap », med tre il- af tistel, grodblad (» kämpar »), lejontand, vägvårda, hålles stundom i bur.
Han har en vacker fjäder salat, kål med flera, äfvensom alfrö om vintern.
dräkt, men hans sång består endast af en kort lustrationer; » Systrarna », en berättelse af Hed- Allt det där kan man äfven gifva den fångne få- trof.
Han hör icke till de mest omtyckta bur- vig Iodebetou; » Ur Kamratans anteckningsbok »: geln, men eljes ger man honom vallmofrö, kana- fåglarna.
Hur många svalor gå på ett skålpund?
En riefrö och något hampfrö jämte grönt om som- dyrbar bok.
Världens högsta vattenfall.
Det Domherren maren.
Steglitsen älskar ljus, hvarför han bör ha en är visserligen icke heller någon utmärkt sångare, lataste folk på jorden; fortsättning på den ro- ljus plats, dock så, att han icke utsattes för so men det finns dock personer, som tycka mycket liga illustrerade indianberättelsea » Äfventyr i lens brännande strålar, utan åtminstone har någon om hans kvitter.
För öfrigt saknar han visst icke fjärran västern », af William Kingston; » Kam- skugga i buren Isynnerhet under ruggningstiden musikalisk begåfning, ty han lär sig bra att sjunga ratens extrt.
pristäfling »; fortsättning på anvis- bör fågeln ha en dragfri plats i närheten af ett melodier, som man hvisslar för honom.
Hans fönster, ty ljuset är ett villkor för att hans nya lockton är ej heller obehaglig, utan en ren, vac- ningen att själf förfärdiga » Möbler för dock- fjädrar skola få samma klara färger som de ker flöjtton: tjuh, tjuh.
skåpet », med illustrationer; » Lille David tac- gamla.
Domherrens praktfulla dräkt, hans tillgifvenhet kar sina vänner och välgörare »; «Tankeöf- Steglitsarne häcka i fångenskapen.
Äfven kan för sin vårdare samt hans klokhet — ty dom- ningsuppgifter »: pristäflan V I I I och lösning man para steglitsbanen med kanariehona, då ibland herren är ingen dum herre — göra honom till på pristäflan V I I med tio roliga och vackra vackra afkomlingar erhållas.
Dessa bastarder äro ett särdeles behagligt sällskap åt människan.
fruktsamma.
, Professor Nilsson berättar i sin fauna följande: böcker utdelade som pris; brefvexling mellan Man kan dressera steglitsen till att göra alle- » Jag hade i något mer än 2 års tid en dom- de unga prenumeranterna själfva om akvarell- handa små konststycken, såsom att medels ett herre, som slutligen blef helt tam.
Först satt målning, om att anlägga en frösamling, göra snöre men näbbet och klorna själf upphissa till han i bur, men fick sedan flyga fritt omkring i ett sig ett litet ämbar med föda eller vatten, att flyga par rum ..
Efter en julhelg, då en julgran blifvit en lateroa magica, byta frimärken, lära espe- ut och åter vända tillbaka till handen, när man insatt i ena rummet, tog han där sitt stamhåll, rantospråket, spela sällskapsteater och göra ropar på honom, att sjunga, sittande på fingret och efterhand afplockade och förtärde han barren tablåer, företaga botaniserturer m. m. nyttigt och så vidare.
af tre sådana granar, som efter hvarandra blefvo och underhällande; Prenumeranternas afdelning: Vid god vård uppnår steglitsen en hög ålder.
insatta till honom; han afbröt äfven och förlärde » Hvad en broder kan göra för sina systrar »; Man har exempel på, alt en steglits lefvat i 18 år granspetsarna.
Då enris inlades, afplockade han bären, äfven det gröna.
Eljes förtärde han hafre, » Breflåda ».
i bur.
korn, hampfrö m. m.
Tidigt på morgonen var Kamraten vill komma som en kär vän till Grönsiskan.
han i rörelse; först åt han, sedan, då han var alla de unga i svenska hem, gossar och flic- mätt, satte han sig på en gren i toppen af sin Grönsiskan är en särdeles älskvärd fågel, som Prenumerera nu genast för det senare med sin oförbränneliga munterhet lifvar upp sin gran och sjöng oförtrutet och så godt han kunde.
kor.
omgifuing, Hon är en riktig sanguiniker, hon är Då man ej såg honom, hördes det som om där halfåret med 1 kr.
75 öre!
För den lilla sum- ständigt i rörelse, än hoppande på pinnarna, än voro två fåglar; ty än hörde man tämligen vackra man kunnen I ej gärna få ett större och var- klättrande på burens galler, dessemellan sjungande melodiska toner, än afbrötos de hastigt genom en liten stump.
Är hon i sällskap med andra några slräfva och skärrande läten, som förstörde aktigare nöje!
fåglar, kommer hon fort i gräl, men nästa ögon- hela musiken.
— Då han önskade få något mat blick är vänskapen återställd och siskan sjunger eller vatten, satte han sig på en gren med ett sin kvittrande sång, hvilken, trots sin enkelhet, ihållande fint, nästan bedjande läte: pick-pick pick är ganska angenäm, men tyvärr ofta afbrytes af pick pick pick; eljes var locktonen det bekanta: ett obehagligt » gä gä gä gäh ».
Få dagar efter tjuh, tjuh.
Och hjälpte det icke, så flög han sur- det grönsiskan blifvit fångad, sjunger hon i buren, rande omkring granen flere hvarf.
Öppnades då SEN TILL, ATT Idun med Modetidning och hon blir snart mycket tam.
Jag hade en gång dörren till det rum, där han först vistades, så störtade han dit med pilens snabbhet och kastade två grönsiskehanar, hvilka fingo flyga fritt ut i FINNES HOS ALLA EDRA BEKANTA!
BEVINGADE VÄNNER.
NI.
De ungas tidning.
IDUN 1893 U r notisboken.
Ku börjas det!
Den af Idun förebådade de- mokratiseringen af telefonpersonalen börjar nu sät- tas i verket.
Vid Hernösands telefonstation ha af te- legrafstyrelsen i dagarne till telefonister antagits fyra unga flickor, som ha genomgått blott folk- skolan, icke något högre flickläroverk.
De kom- ma att efter genomgången elevtjänstgöring anstäl- las såsom tjänstgörande i den därstädes snart öppnade rikstelefonen.
* Dödsfall.
Enkefru Amalia Regina Loeén, f. Ekström, änka efter den framstående skeppsreda- ren och grosshandlaren P.
M.
Loven, afled den 27 d:s å Ulriksdal, i den höga åldern af 83 ' / 2 år.
Den högt aktade gamla sörjes närmast af sonen, grosshandlare John Loven, och dottern, enkeju- stitierådinnan Rabe, samt barnbarn och barn- barnsbarn.
* Ädelt eftermäle.
Aflidna enkefru Charlotta Dahl å Fulltofta har i sitt testamente skänkt 20,000 kr.
till slöjdskolan » Minnet » i Hör, och skall rän- tan å nämnda summa användas för skolans upp- rätthållande.
Därjämte har fru Dahl förordnat, att de af hennes tjänare, som varit i hennes tjänst längre än o år, skola för sista året erhålla dubbla lönen.
Till enskilda personer lär den aflidna skänkt ganska betydande belopp.
* K. hofsömmerska i Skurup.
Nära 72 åriga husfrun Anna Ström i Skurup, Malmöhus län, har gjort sig vida känd som linsömmerska i gam- malmodig stil, och hennes specialitet är hålsöm.
Från Skånes adliga damer har hon många beställ- ningar, synnerligast när bröllop stundar i någon herregård, och genom grefvinnan Ehrensvärd på Marsvinsholm har hon nu också fått emottaga arbete från drottningen.
På utställningen i Ystad fick hon som pris för arbeten 10 kr.
Till pågående världsutställningen i Chicago hade hon också ärnat sig, men kom för sent, och arbetena som skulle sändts dit stannade vid hofvet i Stockholm.
För ett tiotal år sedan lärde hon sig först att skrifva, emedan alla barcen farit ut i vida värl- den och mannen reste som predikant.
Nu skrif- ver hon en ganska god handstil och för, sedan mannen genom lamhet ej mer kan begagna pen- nan, en omfattande korrespondens, dels med sina barn och dels med sin finfina kundkrets.
* » Till det godas befrämjande.
* Åkerbruks- kolonifondens konst- och industrilotteri har härstä- des i dagarne öppnat en utställning i den vackra vil- la, som är utställd vid Strandvägen, och hvilken utgör högsta vinsten i detta lotteri.
Utställnin- gen lofvar att bli mycket intressant, och som inträ- desafgiften endast är 25 öre, kan man så väl för utställningen i och för sig som för det behjär- tansvärda ändamålet hoppas, att den skall bli fli- tigt besökt.
Teater och musik.
Djurgårdsteatern har den senaste veckan under lifligt bifall gifvit den sedan Mindre teaterns da- gar välbekanta operetten » Giroflé — Girofla ».
1 musikaliskt hänsende tillhör den Charles Lecocqs äldsta och allra bästa arbeten, och libretton med sina fyndiga förväxlingar håller ett muntert in- tresse uppe.
I den ingalunda lätta dubbelrollen Giroflé — Girofla firar fru Hilda Castegren snart sagdt triumfer med sitt intagande mjuka spel, sin nobla sångkonst och strålande apparition.
Hr Ca- stegrens Don Boléro är en humoristisk hållen pre- station af god verkan, om än man kan finna att gubbfacket ej ligger lika väl för den begåfvade skådespelaren som älskarrollerna.
Och det är ju ej heller annat än heltnaturligt.
Fröken Magnusson som guvernörens resoluta äkta hälft är däremot riktigt i sitt esse.
Som Marasquin debuterar en ung tenor, hr Henning, med en liten, men ej oäf- ven röst och ett riktigt teaterprinsutseende.
Spe- let förefaller ännu tämligen lamt och osäkert, men kan nog vinna med ökad scenvana.
Herr Hag- man gör aktningsvärda bemödanden som den barske mohren, ej utan framgång hvad spelet be- träffar, men alldeles förspillda i vokalt hänseende.
247 Men det är ej heller så lätt att ge ett sångparti totalt utan röst.
Ensemblen går med lif och lust.
och den till stor del splitter nya uppsättningen är vacker och vårdad.
Elpis Melena, » Kretas Af Cecilia välgörarinna ».
Bååth-Holmberg.
(Forts.) essa befunno sig nu i stor nöd och att ingripa till förmån för dem blef Elpis \ Melenas första uppgift.
H o n drog för- sorg om att de, försedda med allt nödvändigt, återfördes till sitt hemland.
Därefter ingrep hon verksamt öfverallt, där nöden var djupast.
H o n mättade de hungrande, vårdade de sjuka och lät, så långt hennes medel räckte till, uppföra bostäder åt de husvilla.
— I förbigående sagdt: dessa hennes kärleksverk voro ej endast tillfälliga; under nära 3 0 år har hon aldrig tröttnat att utöfva dem.
E n af hennes vänner, den tyske författaren Albert von Seefeldt, har berättat mig, att hon, då han 1 8 9 0 besökte henne på Kreta, vid hans ankomst hade i sin vård ett barn, som fallit i en koleld och blifvit svårt brändt, en murare, som nedstörtat från en byggnadsställning, samt en lam kvinna.
Dessutom besökte hon dagligen många andra sjuka i deras hem, betalade läkarevård åt dem och var, som än i dag, outtröttlig i sin välgörenhet.
D e t är dock ej endast lidande människor, hon gifvit vård och hägn.
Hennes för all human sträfvan varma sinne har ock förmått henne att ägna mycken tid, arbete och kost- nad åt de skyddslösa djuren.
H o n tillhör de kvinnor i Europa, som främst verkat för åstadkommandet af » djurskyddsföreningar », och hon har för detta ändamål på de fem språk, hon behärskar, författat en mångfald af större och smärre skrifter.
H o n under- stöder många djurskyddsföreningar; och i R o m, hvarest som bekant grymheten mot djuren är mycket stor, aflönar hon själf en djurläkare och drager med egna medel för- sorg om, att de djur, som öfverlämnas åt » nattmannen », få foder och vård tills de dödas, d. v. s. hon skyddar dem från hungers- döden.
Detta har hon låtit göra allt sedan 1861.
I all synnerhet har hon uppträdt mot vivisektionen.
Talrika skrifter har hon offent- liggjort, i hvilka hon vänder sig till myndig- heter och enskilda inflytelserika personer i olika länder för att förmå dem att verka för lagliga förbud emot vivisektionen, denna » blo- diga skamfläck för mänskligheten ».
H o n har utsändt upprop till » alla tysktalande fruar och jungfrur af hvarje stånd, ålder och ställ- ning », till » Genéves medborgare », till invå- narne i Firenze, Genova, Milano, London, Paris o. s. v., och hennes novell » Gemma », samtidigt utgifven på flere språk, har varit den första anledningen till den rörelse emot vivisektionen, som uppstått i Tyskland.
I ett bref till mig förliden sommar, yttrade hon, att det varit hennes hopp, att denna bok genom öfversättning till svenskan äfven i den aflägsna norden skulle bli en tolk för oskyl- diga försvarslösa djur.
N ä r a bekant med några af Europas främste män inom läkarevetenskapens område, har hon öfversatt och spridt många emot vivisek- tionen riktade skrifter af desse samt själf ut- gifvit en större biografi öfver den kände och framstående läkaren dr. Grisanowski.
Men om djurskydd någonstädes behöfves, så är detta pä Kreta.
Djuren behandlas här lika illa af greker och turkar; till och med själfva begreppet » barmhärtighet » emot dessa värnlösa tjänare är här okändt.
A l l a vägar på ön äro branta steniga bergätigar; så är t. ex. vägen mellan hufvudstaden Canéa och den lilla byn K h a l e p a än i dag en smal klippstig, under årtusenden bildad af naturen själf, af regnflöden under vintern samt af människors och djurs fotsteg.
Vagnar kunna också aldrig auvändas; all samfärdsel sker till häst eller på åsnerygg, och i trakten omkring Canea ser man dagligen hundratals åsnor lastade med sten, byggnadsmaterialier, vatten- säckar af läder, packlårar o. s. v. under hugg och slag mödosamt släpa sig uppför de branta, smala vägarna.
Befolkningen på Kreta är särskildt illa känd för den grymhet, hvarmed den behandlar dessa arbetsdjur; utmagrade, ofta blödande ur stora sår få de träla till dess de stupa och sedan bli liggande, där de en gång fallit, till dess de dö.
— H ä r var just ett fält för fru von Schwartz!
Med mycken möda har det lyckets henne att i någon ringa mån förbättra förhållandena, och 1 8 8 4 stiftades här den första djurskydds- föreningen i Orienten; dennas medlemmar bestå af öns alla förnämsta män, turkar och kristna.
E l p i s Melena har till denna förening skänkt en del af sitt eget vinberg; här har en » khan » eller ett stall blifvit uppfördt; det hela är inhägnadt, och en särskild väktare har till- syn öfver såväl » asyl » som skyddslingar — alla de halfdöda åsnor och hästar som på- träffas på stigar och gator.
E n gendarm — » zaptich » — har af myndigheterna fullmakt att ditföra sjuka, utpinade och misshandlade djur och att ådöma de misshandlande pen- ningeböter, hvilka tillfalla föreningens kassa.
Men många svårigheter och mycket motstånd hafva mött fru von Schwartz, och hon måste årligen till underhåll af asylen, den hon själf ännu hvarje dag inspekterar af egen kassa betala 2, 0 0 0 francs.
H o n har dock den tillfredsställelsen att i sitt nuvarande hemland hafva väckt tanken, att barmhärtighet mot djuren äfven är en helig plikt.
I den ett litet stycke från Canea belägna byn K h a l e p a har hon, som sagdt, sin villa, omgifven af trädgårdar och vinberg, det hela enligt landets sed omhägnadt af en hög mur.
Från villans balkong har man å ena sidan utsikt åt Kretas » hvita berg », å andra åt hafvet, som bryter sig i höga bränninger mot den klippiga stranden; vidare ser man fäst- ningsvallarna vid Canea, öfver hvilka de hvita husen, moskéerna och minareterna höja sig.
Man ser det brokiga vimlet på vägen, som leder till staden: arabgossar — tre, fyra på en häst, negrer, klädda i gamla säckar, väl beslöjade turkiska kvinnor i brokiga dräk- ter, sphakiotiskt landtfolk, trälande mulåsnor med väldiga bördor — en liflig bullersam hop, som oaflåtligt rör sig fram och åter på den branta klippstigen.
I trädgården blomma oranger, citroner och rosor — all söderns doftande prakt.
H ä r bor den nu 71-åriga Elpis Melena, ensam med en tysk tjänarinna och en turkisk tjänare, som i många år vårdat hennes hus-
IDUN 248 1893 DJUR: HENNES GAMLA HÄST, » CHIARAMONTE », TVÅ F r å n Iduns läsekrets.
HUNDAR OCH TVÅ GAZELLER.
HÄSTEN CHIARAMONTE VAR HENNES SYNNER- FOSTERLANDSVÄNNER, MÖDRAR!
LIGA ÄLSKLING.
OCH DÅ HAN FÖR EJ LÄNGE SEDAN PÅ GRUND AF » HÖG ÅLDER » BLEF » OBOT- Jag, som skrifver dessa rader, har sen högt ak- signatur » — det läste jag i ett bref senast i går LIGT SJUK » OCH MED HENNES SAMTYCKE MEDELST tad — men det oaktadt vågar jag ej sätta ut den under KLOROFORM UNDFICK EN » LÄTT DÖD », SKREF HON I denna artikel.
Jag bor näml.
i en småstad, och EN TYSK TIDSKRIFT EN » MINNESRUNA » ÖFVER DENNA jag skulle blifva rent af stenad, om sådana där män- SIN MÅNGÅRIGA TROGNE FÖLJESLAGARE PÅ MÅNGA niskor, som taga inackorderingar för att lefva på ÄFVENTYRLIGA FÄRDER.
ETT LITET KORT UTDRAG dem, finge nys om, att jag hade skrifvit den.
— om jag tege, skulle stenarne ropa.
HÄRAF MEDDELAR JAG HÄR NEDAN; DET SKILDRAR Men Smålandspostens Sigurd kan handtera den syd- EN AF DE UTFLYKTER TILL HÄST FRU VON SCHWART Z svenska fårsteken med trädgårdssax och andra verk- GJORDE UNDER SITT FÖRSTA ÅR PÅ KRETA OCH ÄR tyg, utan att någon säger ett » sjas » till honom där- för, ty han är rik och bor i Wexiö.
Ack, om han YTTERST MÅLANDE: komme inkognito till denna stad, inackorderade sig » — — — JAG BÖRJADE GENOMSTRÖFVA ÖN hos någon enkefru eller gammal fröken, som har KORS OCH TVÄRS.
E q UTFLYKT VARADE 30 DAGAR, skolpojkar eller skolflickor eller andra inackorde- OCH PÅ DET OBANADE KRETA ÄR MAN UNDER ringar!
Vi skulle då snart få läsa något riktigt kvickt SÅDANA FÖRHÅLLANDEN FJ SÄLLAN I LIFSFARA OCH i tidningarna.
skall ej klema bort det uppväxande släk- endast HÄNVISAD TILL DUGLIGHETEN HOS SIN HÄST, tet, Man långt därifrån!
Det är dumt att skolungdomen MED HVILKEIA MAN KAMPERAR BÅDE DAG OCH skall ha kaffe på sängen (usch då).
Men förderfva NATT.
— — — VI MÅSTE HVARJE DAG BRYTA barn och ungdom har man heller ingen rätt till, jag skulle kunna taga på min ed, att en stor UPP FÖRE SOLUPPGÅNGEN OCH RASTA UNDER DEN och del skolungdom förderfvas genom usel föda.
HETA MIDDAGSTIMMEN.
DET VAR ETT OFÖRGÄTLIGT, Tron I, mödrar, att det finns en böna — jag me- IDYLLISKT ZIGENARLIF!
VI UPPSÖKTE SVALA, SKUGG- nar kaffeböna — i det kaffe, hvarmed en stor del RIKA PLATSER, DÄR VI UPPSLOGO VÅRT LÄGER.
skolungdom undfägnas — jag talar om inackorderad VÅR FÖRSTA OMSORG VAR ATT BEFRIA VÅRA DJUR skolungdom — visserligen icke!
Kaffet kokas på såsom: brändt bröd, lejontand, kokt po- FRÅN SADLAR OCH PACKNING; HÄSTAR OCH MUL- surrogater tatis, hvari kli inknådats, hvarefter degen skares i ÅSNOR AFLÄGSNADE SIG DÅ I BÄSTA ENDRÄKT, bönfasoner och brännes.
.
.
Om de ändå kokade CHIARAMONTE ALLTID I SPETSEN, FÖR ATT UPPSÖKA kaffe på rostadt korn, men det faller sig säkert för NÄRMASTE KÄLLA ELLER BÄCK; VI LÄTO DEM GÅ dyrt!
Och så är det den eviga potatisen hvarenda mid- ALLENA, OCH DE ÅTERVÄNDE ALLTID UTAN DRÖJSMÅL dag, då det ej är torsdag, ty då ätas ärter och fläsk TILL LÄGRET, DÄR DE VISSTE ATT RIKLIGT FODER VÄ och N- plättar, lika bastanta som ärterna.
Det är för TADE DEM.
— i — • — väl, att det finnes gymnastikininrättningar — (Forts. o. slut i nästa n:r.)
4fr Ibland om det händer din pilt visar brist på sanning och lydnad och renhet i seder, tacksamhet.
helt visst, ty så fostras ungdom till sanning och heder.
» Mitt första » om sommarn i hagen ses gå.
» Mitt andra » vi göra, när glädje vi få.
» Mitt tredje » i sagan styr blånande haf.
» Mitt hela »: en fasa, för mången en graf.
Om flitig han varit och snäll som sig bör, jag bak / ram åt honom ett nöje bereder; jag drömmande tankfull och tyst ho- nom gör, till soliga nejderjjag gladt honom leder.
P.
L. Ulla B.
GEOMETRISK UPPGIFT.
DIAMANTGÅTA.
En pappersremsa har utseendeafen i 36 kvadrater delad rektangel.
A A A A " Ä " A E E E E E E E 0 (t K K K K ^1 L M N N &gt; B s S T T K M M M N T z_ Bukstäfverna omflyttas så, att den vågräta och lodräta midtlinien bilda namnet på ett kräldjur.
Den första vågräta linien betecknar ett maskulint ord, den andra namnet på en vind, den tredje namnet för aftälling, den fjärde = lodräta midtellinien, den femte en bok, den sjätte undervisnings- anstalt och den sjunde en fornnordisk konung.
N.
A.
M. Ullevi.
Innehållsförteckning.
Emilie Borgström; af Charlotte Lindiiolm (med porträtt).
— Morgonridt; poem af Edv.
Hammarstedi.
— Kvinnofrågan och vetenskapen; af Kate Schirmachir.
I.
— » Bergtagen *; skiss af Elin Aineen.
— Stockholms pensionatlif; en liten väg- ledning för hufvudstadbesökande damer, för Idun af C.B.H.
— I hushållspenningfrågan: Keöexioner med anledning af de prisbelönade täflingsskrifterna i hushållsfrågan.
— Bevingade vänner.
I I I: inhemska burfåglar; för Idun af L.
E. Björk- man.
— De ungas tidning.
— Or notisboken — Teater och musik.
— Elpis Melena, » Kretas välgörarinna »; af Cecilia Bååth-Holmberg.
(Forts.) — Från Iduns läsekrets • Fosterlands- vänner, mödiar!
Af Känd i landet.
— Tidsfördrif.
rike i Tyskland, 2) ett sund i Italien, 3) en geometrisk figur, 4) en stad i Svealand, 5) en planet, G) ett mineral, 7) en vetenskap, 8) en välluktande t ädgärdsväxt.
S — t.
mig rätt / ram med allvar han bör då CHARAD.
Känd i landet.
På den starka födan behöfves rörelse.
» Fruktsoppor » förekomma mycket ofta för inac- korderingarne, blodpudding till förrätt, blåbärssoppa till efterrätt är mycket vanligt.
En mycket sannfärdig gosse, som blef sjuk på sin inackorderingsdiet, försäkrade mig, att det var med OMKASTNINGSGÅTA.
Bidrag mottagas med » köttbulleköttet som med arsenik, det blef liggande helt i magen » — — — •.
Mödrar, nu tillstundar höstterminen; pojkar och flickor skola till staden för att genomgå de välsig- nade läroverken.
Många blifva inackorderade i så- dana hus, där de få det alldeles för bra, men många komma till matställen, där de få magkatarr, svälla sig fram, blifva sjukliga och förderfvade.
Det är verkligen något att tänka på, detta, och då Idun är » damernas egen tidning » och är spridd från Fal- sterbo till Torneå, har jag sändt in min varning i Idun, viss att den då skall beaktas.
Jag i-er hundrade pojk- och flickögon, som tack- s&gt;mt lyftas emot mig för min lilla tarfliga artikel, ty magen är hufvudsaken här i världen — det trodde jag aldrig förr.
— Går man illa åt den, förslöres hela organismen.
Innan jag nedlägger pennan, an- ser jag mig böra nämna, att jag för ett par år se- dan talade vid en sjuk yngling — han svalt ihjäl — han var iackorderad hos sin faster.
» Jag tror allt, att det är fasters mat, som förderfvat mig, » sa- de han.
» Kaffesump med litet sirap i till grötdopp var alltid frukosten, och gröten var kall, lämnad från kvällsmålet dagen förut; och så pannkakan, som var en stående rätt, rifna fallfrukter, rifna kokta potatis, lingon, uppblandade med några skedblad blå mjölk, uppkokt gång på gång — o, hvad jag många gånger var sjuk af fasters mat.
Nu har jag varit hos doktorn, och här har jag fått ett recept mot magkatarr. » Det var så dags!
Skall Sverige räddas åt svenskarne, så, fosterlands- vänner, börjeu med att rädda Sveriges unga magar!
1 1 1 Huru skall man dela denna pappers- remsa i två lika stora delar, så att dessa, lagda på hvarandra, bilda en kvadrat?
BOKSTAFSGÅTA.
Följande bokstäfver, rätt samman- ställda, bilda 8 ord, hvilkas begynnelse- bokstäfver utgöra namnet på ett ko- nungarike i Europa samt slutbokstäf- ver nedifrån och uppåt namnet på dess hufvudstad.
(i a, 1 b, 1 d, 3 e, 1 g, 2 i, 2 1, 4 m, 5 n, ti o, 2 p, 5 r, 3 s, 4 t, 2 u, 1 v. Orden beteckna: 1) ett konunga- ARITMOGRYF.
7 19 10 6 14 1 16 17 14 4 5 8 14 15 21 2 8 ö 1 21 15 21 7 18 1 6 15 7 9 12 14 6 14 7 11 7 8 6 15 16 •21 2 13 18 2 20 21 15 2 21 19 2 17 7 20 2 20 12 14 2 6 19 21 14 12 18 12 14 3 15 o 2 1) En stor ö, 2) stad i Sverige, 3) del af en ångmaskin, 4) stenfrukt, 5) mansnamn, 0) järnvägsstation, 7) namn på en grotta, 8) ett illa omtyckt namn, 9) hvad man kan finna i skogen, 10) hufvudstad, 11) land, 12) en rättvi- sans handhafvare.
Begynnelsebokstäfverna bilda nam- net på ett förbud.
J. W. B.
SMÅ RÄKNEKONSTER.
Två personer, A. och B, göra följande aftal.
Ett något så när stort tal bestäm- mes först; A. nämner därpå ett mindre tal, som ej får öfverskrida en likaledes på förhand bestämd storlek, t. ex. nå- got af talen 1 — 10.
Därpå nämner B. ett mindre tal, som ej heller får öfverskrida den bestämda storleken.
De båda talen adderas tillsammans, A. nämner så ett nytt tal, B. åter ett, hvilka adderas till den förut erhållna summan, o. s. v. Den som då kom- mer i tur att nämna det tal, genom hvars tilläggande till den erhållna sum- man det först bestämda, större talet uppnås, har vunnit.
Hur skall man alltid kunna vinna?
1.
Bestäm 100 såsom det tal, son skall uppnås, och att det tal, som hvar och en har att nämna, ej får vara större än talet 10.
2.
Talet 120 skall uppnås; valet mellan talen är fortfarande 1 — 10.
3.
Talet 100 skall uppnås, men de tal man får nämna, få ej gå högre än till 10.
4.
Lägg 30 stickor (marker, slan- tar eller dyl.) på bordet.
Två perso- ner skola nu omvexlande taga bort ett antal därifrån; antalet för hvarje gång är efter behag inom talen 1 — 6.
Den, som tager bort den sista stickan har vunnit.
Hur skall man börja, om man vill vinna?
5.
Gör samma experiment med 15 stickor och bestäm antalet för hvarje gång till högst 4.
För omvexlings skull kan ju den förlora, som får den sista stickan.
LÖSNINGAR.
Loaogryfen: Skidtänan; tid, tänka, stil, disk, staf, älf, linka, klint, lat, län, il, din, älska, kind, stal, dans, slända, is, lif, and, släda, kli, äta, knif, kast, flik, sand, ilska, ans, land, dika, last, salt, säd, skal, list, fat, nät, fläsk, flink, tak, saft, tal, dal, tia, slida, kif, finska, Stina, diska, säf, lind, ask, lin, lida, fin, al, fil, läsa, kal.
Gåtorna 1.
De båda männen hade två döttrar, och efter sina hustrurs död hade de gift sig med hvarandras döttrar.
2.
Två elaka pojkar.
3.
Näsan.
