# ID: svediakorp-per927
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1893
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,407
# sentences: 699
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, N:r 30 (293) Iduns F r e d a g e n den 28 juli 1893.
Prenumerationspris pr år: B .yr »: K l a r a v. K y r k o g a t a 7, 2 t r H i m m e d Modetidning och (Aftonbladets h u s.)
kolorerade planscher kr.
0: — I d u n m.
Modet, u t a n k o l.
pl.
» 7: SO Prcnumera ..: &gt;n s k e r å a l l a p o s t - anstalter i riket.
R e d a k t ö r och FRITHIOF utglfvare: HELLBERG.
Träffas ä, b y r å n kl. 12 — 1.
Allm.
Telef 61 47.
Tryckeri Aktiebolag 6:te årg Amioiispris: Utgifnlngstid: 35 ö r e pr n o n p a r e i l l e r a d.
hvarje helgfri fredag.
F ö r » P l a t s s ö k a n d e » o. » L e d i g a platser » 25 ö r e f ö r h v a r j e p l b ö r j a d t tiotal stafv.
Lösnummerspris 15 öre (lösn:r e n d a s t för k o m p l e t t e r i n g a r) U t l ä n d s k a a n n o n s.
70 ö r e pr n o n p.
- r a d.
Ida B r ä n d e r, född Reis.
for n ä r v a r a n d e vi- stas p å e t t som- marbesök h o s släktin- gar i hufvudstaden en landsmaninna, hvars n a m n i n o m d e n sce- niska konstens värld äger den bästa klang.
Visserligen är det vårt gamla systerland Fin- land, som n u m e r a får å t n j u t a d e r i k a s t e fruk- t e r n a af h e n n e s t a l a n g, m e n som I d u n äfven bland Suomis döttrar r ä k n a r talrika läsarin- nor, blir d e t för dessa lika k ä r t a t t i d a g möta Ida Branders intagan- de bild i sin tidnings spalter, som det bör vara välkommet för hennes landsmaninnor a t t gifva e n e n k e l hyll- ning vid hennes besök i fäderneslandet.
D e n spirituele tea- tergranskaren, journa- listen o c h frihetssvär- maren Ludvig Börne y t t r a d e å propos tea- terns folk: » P å skåde- banan bör människan stå ett trappsteg högre ä n i lif v e t.
» B ö r n e v a r utopist, o c h redan den- na sats bestyrker detta.
Reducerad, modifie- rad är Börnes mening den r ä t t a lefnadsregeln för en konstnär.
Och a b s o l u t r ä t t ä r a t t per- sonligheten p å skåde- b a n a n alltid skall be- vara sitt människovär- de och framförallt vak- t a n o g a öfver, a t t d e n vågskål, hvari konst- närns karaktär hvilar, icke sjunker p å s a m m a g å n g s o m konstnärsryk- tet s t i g e r.
H ä r om någonstädes gäller det att hålla j ä m n v i k t e n — och d e n ä r h ä r ofta svårare att bibehålla än uppå ståltrådslinan.
K o r t s a g d t: vi b e u n - dra många, m e n hög- a k t a icke alla, o c h d e t ges orsaker äfven här- till.
Författaren till » L y c k s a l i g h e t e n s ö » g e r ett poetiskt uttryck åt den rätta förståelsen a f e n k o n s t n ä r s lifs- ideal: Konstens eld är naturens offrande flamma, Skärad i konstnärns bröst, Vårdad af känslans vestal.
B l a n d dem, som i lika h ö g g r a d förtjäna be- undran som högakt- ning, står d e n konst- närinna, m e d hvars bild vi i d a g s m y c k a t v å r t blad.
Ida Bränder är Stock holmsbarn.
F ö d d 1857, debuterade hon, ef- ter att hafva genom- g å t t k. t e a t e r n s elev skola, 1874 p å k. dra- m a t i s k a teatern som Anais i » Debutanten
IDUN 234 1893 Ö p p e n h e t ä r e t t ä d e l t s i n n e s k ä n n e m ä r k e, m a n n e n s prydnad o c h s t o l t h e t, k v i n n a n s ljufvaste b e h a g.
Benzel-Sternau.
och h e n n e s far ».
Å r e t diirpå e n g a g e r a - des hon såsom skådespelerska vid kung- liga teatrarna och uppträdde n u m e d framgång bland annat såsom Fenella i » Den Stumma ».
S p e l å r e t 1 8 7 7 — 7 8 ar- betade hon vid Svenska teatern i Helsing- fors, där h o n m y c k e t snart t i l l v a n n s i g publikens sympatier.
Särskildt anslog h e n n e s u t m ä r k t a å t e r g i f v a n d e af A n n a Ivanowna i » Familjen Danicheff &gt; och Hjördis i » Kämparne på Helgoland ».
O c h a l l t i f r å n s p e l å r e t 1875) h a r h o n t i l l 1892 varit fästad vid Helsingfors svenska teater, där h o n under d e n n a t i d utfört ett stort antal roller i n o m de mest skilda fack.
F r u I d a Bränder är Helsingfors- publikens stora favorit o c h lika o m t y c k t i sällskapslifvet s o m p å scenen.
Med ett s y d l ä n d s k t lifligt t e m p e r a m e n t f ö r e n a r h o n en organ, mäktig en h e l skala af de m e s t skiftande klangfärger.
M a n behöfver blott se fru Bränder i två så skilda roller som Marguerite Gauthier och Regina v o n Emmeritz för att fatta vidden af h e n n e s konstnärs- skap, spänstigheten af h e n n e s andliga naturell.
Temperament ä r d e t r ä t t a ut- trycket för I d a Branders karaktäristik.
O c h livad bäst är — h o n k a n b e h ä r s k a sitt temperament.
N ä r Ibsen skref sin m å n g o m t v i s t a d e » H e d d a G a b l e r » o c h skå- despelet drog s i n eriksgata från l a n d till l a n d, ö f v e r s c e n e f t e r s c e n, fick ä f v e n Suomilandet dess besök.
Ibsens nervöst h o p k o n s t r u e r a d e, m o n d ä n a k v i n n a fick u t i F i n l a n d s hufvudstad t v ä n n e utmärkta fram- ställarinnor.
P å Svenska teatern kreerade Ida Bränder hufvudrollen och, vi tillägga det, m e d utsökt talang.
H e d d a Gabler v a r e n roll, l i k s o m e n k o m l ä m p a d f ö r f r u Branders konstnärslynne, och h o n återgaf den ock con amore.
O m I b s e n s problempersonager s k o l a f r a m - föras p å scenen, måste de skådespelare, som företaga sig en så vansklig uppgift, hafva särskildt individuella betingelser för att spelet skall väcka illusion.
Specielt fordrar H e d d a Gabler e n skådespelerska, hvars intelligens o c h psykologiska förmåga mäkta gifva ett naturligt uttryck åt Hed- das nevrasteniska känslolif.
F r u Brän- der lyckades u t m ä r k t framhålla hysterin, o c h h o n g a f d e n s a m m a e n slöja af d e n fina d a m e n s r a f f i n e r a d e k o k e t t e r i.
Steg- ringarna gjordes konsekvent, o c h när den famösa slutscenen k o m, föreföll upplös- n i n g e n icke overklig, därför att d e n var f ö r b e r e d d g e n o m t u s e n s m å d r a g i e t t fint detaljeradt spel.
Grefve Prozor, d e n k ä n d e öfverflytta- r e n a f I b s e n s a r b e t e n till f r a n s k a, y t t - rade apropos H e d d a Gabler: » I Helsing- fors har m a n j u e n syperb framställarinna af d e n n a m å n g d i s k u t e r a d e karaktär; j a g h a r s e t t f r u B r ä n d e r — h o n v a r char- m a n t i d e t t a parti. » N u senast har fru I d a Bränder gaste- rat v i d direktör A u g u s t Arppes sällskap o c h d ä r v i d ä f v e n b e s ö k t flere s v e n s k a stä- der.
U r d e n s t o r a m ä n g d a f d e l v i s ly- s a n d e r e c e n s i o n e r p r e s s e n ä g n a t d e n ener- g i s k e o c h i n t e l l i g e n t e t e a t e r l e d a r e n s pro- gram, skola vi anföra n å g r a utdrag, i sin mån belysande fru Branders popidaritet.
Så skrifver Sundsvallsposten a n g å e n d e Sudermanns » Hemmet » och I d a Branders å t e r g i f v a n d e af M a g d a: » H e n n e s spel v a r fullt af förträffliga p o ä n g e r samt verkade oemotståndligt vid de lidelsefulla utbrot- ten i tredje akten.
Och huru mycket å t e r f a n n s e j däri, s o m m i n n e r o m D r a - matiska teaterns storhetstid!
R e d a n fru Branders sätt att i harmoniska linier föra sina armar är n å g o t, s o m erinrar o m fru H w a s s e r s beprisade plastik. » O m s a m m a roll skrifver Gustaf Cyg- nseus i Å b o T i d n i n g: » Fru Branders M a g d a är e n konstnärsskapelse, s o m in- g e r o b l a n d a d • n j u t n i n g.
— D e t finnes i h e n n e s s p e l e n r i k e d o m a f fina n y a n s e r, än omärkligt öfvergående i hvarandra, än betecknande våldsamma brytningar i stäm- ningen, m e n alltid hopbundna g e n o m e n konsekvent uppfattning.
Å s k å d a r e n är hvart ögonblick fullt med. » Om Minna Canths intressanta skådespel » Sylvi » — som äfven snart lär k o m m a att gifvas i S t o c k h o l m — skrifver s a m m e recensent: » S e d a n S u d e r m a n n s » Ära » g i c k öfver A b o s c e n, h a r i n t e t s t y c k e t i l l v u n n i t s i g e n så- dan uppmärksamhet som fru Canths » S y l v i » — ».
O m å t e r g i f v a n d e t af t i t e l r o l l e n säger h a n: » Fru B r a n d e r s spel är på s a m m a g å n g s å ärligt, så fritt från alla falska teatereffekter o c h tillika så rikt nyanceradt o c h så väl beräknadt, u t a n att m a n d ä r v i d k o m m e r a t t t ä n k a p å beräk- n i n g, a t t vi u t a n t v e k a n b e t e c k n a d e t så- s o m s t å e n d e p å h ö j d p u n k t e n af h v a d m a n i m o d e r n k o n s t k a n h o p p a s f å se. » » St.
P e t e r s b u r g e r Z e i t u n g » s k r i f v e r o m fru Bränder: » Man måste blott beklaga, att en så talangfull skådespelerska som fru Bränder icke spelar p å tyska.
En följd af f ö r e s t ä l l n i n g a r af I b s e n s s e n a s t e arbeten, m e d fru Bränder i titelrollerna under medverkan af e t t utvaldt sällskap s k a n d i n a v i s k a s k å d e s p e l a r e, s k u l l e ofel- bart h o s de härvarande a n h ä n g a r n e o c h v ä n n e r n a till d e n nordiske diktaren fram- kalla en icke ringa sensation. » Af det här anförda torde framgå, att I d a Bränder s o m skådespelerska rikt in- friat de löften h o n gaf s o m debutant.
H o n är, f a s t ä n b o s a t t i F i n l a n d, s v e n s k a till lif o c h själ, o c h h o n s a m t h e n n e s make, m e d h v i l k e n h o n s e d a n 1 8 8 5 är förenad i d e t lyckligaste äktenskap, ut- göra de alltid gästfria värdarne i ett hem, som m e d rätta förefaller s o m e n svensk oas i de tusen sjöarnes land.
Felix Lindberg.
Sen till, att Idun med finnes h o s alla edra bekanta!
Modetidning Båtfärd.
• r Å s a k t a ekan glider utmed alklädd insjöstrand.
Kvällen skymmer.
Endast norrut flammar ännu purpurbrand.
Tung af ljuflig skogsdoft brisen öfver vattnet stilla går, fläktar med din ljusa slöja, leker bland ditt blonda hår.
Och jag ser två mörkblå ögon tankfullt blicka mig emot, medan lätt mot toften hvilar liten sirligt formad fot.
Allt är tystnad.
Blott ur höres svagt en bandhunds rasslet utaf tjuder borta ifrån ängens klöfvervall.
fjärran skall, Längst därute skimrar viken i en ton af pärlemor, och utöfver skog och holmar breder dimman silf ver flor.
.
.
Slut ditt öga!
Låt oss drömma, ungdomssälla, hand i hand, medan ekan sakta glider utmed alklädd insjöstrand.
Emil Kléen.
Ammsagor.
MwlP hittills ej sett något angående detta essjsK) ämne i Idun, tar jag mig härmed frihe- ten anhålla om plats för ett litet ord därom i eder tidning.
I, som nu aren föräldrar, hafven utan tvif- vel själfva som barn hört ammsagor förtäljas, t. ex. om troll, drakar, vålnader och spöken, tomtar m. fl.
dylika ting, som existera i folk- tron, i synnerhet hos landtbefolkningen.
Barnpigan eller amman griper företrädesvis till sina historier, då hon vill hafva barnet att sofva.
Eller också vill hon göra sig omtyckt af detsamma och därigenom vinna loräldrar- nes gunst.
» Dada äj tå näll, » säger er lilla pys eller tö., » hon talaj om tagoj föj mej, tom äj tå vattja. » Modren ler helt förnöjd och talar i sin tur om för sin man, hvilken bra barnjung- J
I D U N 1893 fru de fått; hon tycker, att en liten påökning på lönen ej skulle skada, på hvilket förslag ju i allra flesta fall fadren går in, då ban så väl som modren gärna ser på sitt barns väl.
Och därmed är tjänarinnans mål vunnet.
Jag må ej betraktas som för sträng, då jag uttalar som min åsikt, att föräldrarne böra un- der åtminstone de första åren af siua barns lif vara så mycket som möjligt hemma; dels emedan barnen då vänja sig att lyda föräldrarne mer än jungfrun och att ej betrakta henne som för mer än far och mor eller som ett skydd, då de blifva tillrättavisade af föräldrarne.
Dels kunna de då bättre öfvervaka den första grund- läggningen af deras uppfostran, i det i all syn- nerhet modren med sin klara blick bör upp- märksamma sitt barns fel, hvilka i början lät- tare rättas, än sedan det blifvit inrotade.
» En god krok bör böjas i tid, » säger ett gammalt ordstäf, som här kan med rätta tillämpas.
Vidare undgår då barnet lättare att höra dessa för detsamma så skadliga ammhistorier, hvilka uppskrämma det mottagliga sinnet och irritera fantasien, så att om, t. ex. barnet en- samt skall gå genom ett mörkt rum, det i hvarje ögonblick väntar, att en hvit skepnad eller en tomte skall visa sig.
Nej, må hvar moder vid antagandet af en barnflicka eller amma strängeligen tillhålla henne att ej vid något tillfälle förtälja för bar- nen dessa s. k. ammsagor, som visat sig åstad- komma mycket ondt.
235 han själf en dag blifvit fälld af ett kullstör- tande träd.
Det var då som änka och barn omhänder- togos af fattigvården.
Flickan skildes från modern för att utackorderas på landet.
Men denna gång var Stina lyckligare än hon i sin förtviflan kunde tänka — hennes älskling kom händelsevis till människor, som blefvo goda fosterföräldrar för barnet.
Allt delta var, s o m sagdt, vid tiden för vår berättelse aderton år sedan, o c h svedan Nu hade hon till och med På den vidsträckta plats, där de få hämta hade gått öfver.
frisk luft, synas de vanka mest hvar för sig.
fått igen sitt barn, ty Anna tjänade redan Här till exempel en gammal kvinna, som oupp- tredje året i Stockholm, och under denna tid hörligt sjunger på en entonig trall, här en var det, som tvätterskans Hilma, hvilken be- annan, eländig, krumpen och klen att gå, s o m rättat oss händelsen, blifvit flickans bästa v ä n, röker med synbar förtjusning, drag på drag, emedan de respektive herrskap, h o s hvilka troligen af en hittad eller tiggd cigarrstump; hvar o c h en af dem var ensam jungfru, bodde och här en bakom ett busksnår, s o m, mum- midt emot hvarandra i samma förstuga.
lande för sig själf, blandar en kortlek.
Hon Mor Stina var i tillfälle att ofta se sin lägger ut korten på marken och undersöker skatt, sin enda fröjd på jorden.
Annas unga dem ifrigt och så blandar och blandar på matmor förstod att värdera en god tjänarinna, nytt.
Stackars gamla!
Hennes eget öde tyc- och det bästa hon gjorde flickan var att visa kes vara afgjordt — är det för en son eller vänlighet mot mor.
Därför var gamla Stina dotter hon spår?
själfskrifven gäst i köket hvarenda söndags- Och så bruka de tigga genom spjälorna, middag.
passa på att af arbetarne eller folk, som roa Först släpade hon sig då, stödd på sina sig i det gröna, få slantar till snus och bränn- två käppar — prydlig i svarta helgdagskjor- vin eller nämnda njutningsmedel in natura.
teln och hvit halsduksrosett — uti högmes- Så gjorde de också för åtta år sedan, när san i Adolf Fredrik, så till sitt goda middags- mor Stina ännu lefde kvar där, men aldrig mål och till hjälp både att råskala potatisen hade hon varit med därom, nej, » vill inte och annat och så, efter allt nigande för frun, mer te! » fastän fattighuset då redan varit till aftonsången i Adolf Fredrik igen.
Gum- hennes h e m i aderton långa år.
man kom helst i alla tre messorna om sön- framåt Rörstrand, har man till vänster stora gräsbevuxna tomter, o c h där dessa aflösas af ursprängda berg, står in på gräset en grupp lummiga gamla träd, under hvilka arbetare från grannskapet bruka taga sin middagsrast.
Här börjar inhägnaden till fattighustomterna, och genom det höga spjälstaketet kan man stundom se de gamla, som här framlefva sitt ensliga lif — ensligt bland s å många lika lottade, därför att det är tomt på anhörigas kärlek.
Gustaf.
Fattigmansarfvet.
En sann skildring ur lifvet för Idun af O.
D.
|] e flesta Stockholmare torde känna till Sabbatsbergs fattighus.
När man om sommaren går den nyanlagda Odinsgatan / hushållspenningfrågan.
Tretusenkronorstrecket IV.
B — ra: (Sista artikeln.)
ft de i tidningen Idun tätt och ofta återkom- mande uppsatserna i hushållsfrågan synes det som om denna fråga fortfarande skulle icke endast tilldraga sig allmänhetens uppmärksamhet, utan äf- ven pä mer än ett håll vålla icke så r i D g a bekym- mer och hufvudbry.
Då man emellertid läser i g e - nom de många uppsatser, som i denna fråga skrif- vits, och ser de ofta nog diametralt motsatta åsikter, som häri uttalats, kommer man ovilkorligen a l t tänka på den » blinda och färgen ».
Då man kommit till så olika resultat, måste man gifvetvis hafva utgått från felaktiga premisser och resonerat om förhållan- den, som ej kunnat med hvarandra jämföras.
Vid en diskussion i hushållsfrågan — i synnerhet om man eftersträfvar att nå ett resultat som sedermera för kommande tider skall kunna uppställas som en allmängiltig regel att söka efterlikna — måste man taga hänsyn till alla de olika faktorer, som på frå- gan inverka, såsom prisförhållandena å de olika or- terna, den sociala ställningen, hvaruti såväl den som i frågan skrifver som den, för hvilken skrifves, be- finna sig; t y gifvet är att då lefnadskostnader, hy- ror, vedpriser m. m. i Stockholm t. ex. äro mycket högre än i landsorten, detta ovilkorligen skall spela en betydande roll vid de 3,000 kronornas fördel- ning; likaså är klart att en handtverkare, som årli- gen förtjänar 2,000 kr., har lättare att draga sig fram än en lärare, handlande, militär eller annan ämbetsman med samma årliga inkomst.
De vanor och lefnadsvilkor, hvaruti jag uppfostrats, äro de som äfven i framtiden, då det gäller att sätta eget Stina var ännu ej mer än på sextiotalet, men hon hade kommit dit redan i sin me- delålder.
Så mycket värre!
Ja, hon hade blifvit hårdt pröfvad.
Efter en svår sjukdom lam i ena sidan hade hon ej kunnat hjälpa mannen så som förr att förtjäna till det fat- tiga hemmet och deras enda barn, utan han hade måst sträfva så mycket hårdare och leta efter all förtjänst, som stod att finna.
Sista gången hade han fått arbete vid tim- merfällning långt ut på landsbygden, hvarvid dagen.
Se ' n gick veckan lättare på fattighu- set.
E n del af hennes rumskamrater voro oförnöjda och ondsinla.
» Det är svårt, » sade hon, » de svärja, när de lägga sig, och svärja, när de stå upp. » Men Stina hörde psalm- sång inom sig och var alltid glad och nöjd.
Hon hade sina förströelser ibland äfven under veckan, ty när stickningen var färdig, släpade hon sig bort därmed och fick utom sin lilla betalning mången god kopp kaffe.
Hon hade flere » herrskaper », ty hon var omtyckt för bo, komma att gifva hemmet sin pregel.
Den som från barndomen varit van vid att arbeta och träla för födan för dagen medför ut i lifvet billigare och enklare lefnadsvanor än den, som fått sin uppfost- ran i ett godt och bra hem.
Detta allt måste vid frå- gans behandling tagas i betraktande, eljes blir fara värdt att man resonerar om saker som svårligen kunna jämföras med hvarandra.
Den af Idun upp- ställda hushållsfrågan hade därför kunnat något när- mare preciseras, särskildt angifvande lefnadsförhål- landen i Stockholm eller i landsorten, för ämbets- manna-, handtverkare-, lärarefamilj o. s. v. Som exempel må nämnas att då man i Stockholm beta- lar 200 kr.
pr rum och 30 kr.
pr vedfamn, blefvo samma summor i den stad insändaren bor uti resp. 80 kr.
och 14 — 16 kr.
Att detta och dylikt på de 3,000 kr:s fördelning spelar en stor roll är klart.
Enligt min uppfattning och erfarenhet böra de 3,000 kr.
fördelas enligt följande tabell, hvilken jag vill bedja att punkt för punkt — så vidt det af idun begränsade spaltutrymmet medgifver — få ytterligare förklara.
De anförda siffrorna äro tagna dels ur egen kassabok och dels ur från andra håll insamla- de uppgifter.
Familjen består af i prisfrågan omnämnd personal samt en tjänare och en yngre flicka (som går till och från).
Siffrorna afse förhål- landena i landsorten och i en ämbetsmannafamilj.
Då denna fråga är den som konsert spelar l:sta fiolen, vilja vi börja med den och i sammanhang härmed nämna några ord, huru i stora drag sedt hushållet bör vara ordnadt.
Gifvet är, att man med så stor familj och med angifna 3,000 kr.
i årlig inkomst ej får tänka på att lefva öfverflödigt, utan tvärtom måste se noga på hvarje krona som ges ut.
Att stänga sig inne och lefva klosterlif är emellertid ingalunda behöfligt, man kan mycket väl umgås med och se sina vänner hemma hos sig, blott man äfven härvid iakttager enkelhet, ej den tarfiiga, utan den finare enkelheten.
Nöjena utomhus hvarken fä eller kunna blifva af dyrare slag i en landsortsstad ijjämförelse med hvad de gå till i Stockholm; de få tillfällen som bjudes på konsert, teater, föreläsningar m. m. behöfver man dock ej försumma.
Hvad bvardagslifvet beträffar, så ställer det sig olika för hvarje hem, beroende på hvars och ens förmåga att göra det angenämt, trefligt och billigt.
Våra måltider äro kl. half 10, beståen kaffe, smör, bröd, ägg, något kallskuret eller lättare varm rätt, kl. 4 ä half 5, två rätter öl samt, beroende på matens kraftighet, äfven smör- gås med ost eller anjovis, hvarpå mannen i familjen ofta nog sätter värde, isynnerhet om en » snaps » medföljer.
Till middagen serveras vanligen kött och fiskrätt, soppa och kött och dessert, kött eller fisk samt gröt o. s. v. Efter middagen serveras ofta nog kaffe.
Supéen består af te med smör och bröd samt något kallskuret, ost eller aDJovis; en och annan gång något varmt såsom en omelett o. s. v. För barnen serveras samtidigt som för familjen och i de flesta fall samma mat, utom för den yng- sta, som ännu uteslutande får lefva på mjölkmat.
Till frukost få de andra barnen mjölk, välling eller gröt, hvarjämte vid £12-tiden serveras dem mjölk och smörgås.
Hufvudintresset i afseende på matlag- ningen bör koncentreras på middagen och därnäst på frukosten.
Min man äter till supén sällan mera än en kopp te och en smörgås, och bör detta för Hushållet .. 1205: — Mannens toalett, kläder m. m 150: — Fruns » » » » 250: — Barnens &gt; » » » 200: — Tjänstefolkets konto 140: — Hyra 350: — Ved 120: — Läkarevård, medikamenter.
56: — Tidningar, böcker, skrifmaterial m. m.
... 50: — Skatter, assuranser 120: — Nöjen, julklappar, presenter m. m 159: • — Diverse utgifter, reserverade medel 200: — Summa 3,000: — Hushållet: frukost middag
236 sin n o g g r a n n h e t med arbetet.
Också blef m a n behagligt s t ä m d, n ä r man såg den lilla glada, r e n a g u m m a n, med sin ljusa hufvud- duk, som alltid såg n y s t r u k e n ut, och n ä r hon s k r a t t a d e af förnöjsamhet, visande ett p a r t a n d r a d e r, som skulle gjort en u n g m ö heder.
Om det var något i olag i köken, n ä r h o n k o m, eller något b r å d s k a n d e ä r e n d e, så visste m a n Stina alltid villig att vara » te hjäl- p e n s », och i fråga om alt u t r ä t t a ett bud till p u n k t och pricka var h o n så god som ett försegladt brefkort och svar med o m g å e n d e.
Hon stöttade sig i väg på k ä p p a r n e och kom fortare än mången a n n a n.
S å d a n t inbringade också då och då en silfverslant.
Hvar j u l fick A n n a o c k s å b j u d a mor till sig.
Det var en glädje och en högtid.
Mor var h e n n e s allt, fast hon visst h a d e r u m i sin kärlek äfven för fosterföräldrarne.
Hon h a d e allt r u m o c k s å för en a n n a n vän, som hon lofvat hjärta och tro, det visste b å d e mor och h e r r s k a p e t, m e n h a n var ingen b e - svärlig fästman, ty h a n lefde n u i A m e r i k a.
De h a d e varit » b e k a n t a », ä n d a s e ' n hon b o d d e på landet, och A n d e r s h a d e g r u n d a t på att det skulle bli » för l å n g s a m t », om h a n fort- fore att » gå d r ä n g », u t a n n ä r h a n » fick utväg » så reste h a n, fast besluten att s n a r t skicka h e n n e biljett.
Inte gick det så fort, m e n un- d e r tiden var A n n a ej ledsen, det tyckte h o n sig ej h a skäl till, u t a n hon frodades, var tjock och rosig och duktig i sina göromål.
Sista julaftonen h a d e Stina fått fem kro- n o r i pengar af det rara h e r r s k a p e t, och h o s h e r r s k a p e t midt emot, d ä r Hilma tjänte, h a d e g u m m a n också varit i n b j u d e n och fått jul- klapp.
Nu skulle h o n k u n n a t köpa till ny bomullsklädning, m e n det gjorde h o n ej — » vill inte mer te! » Hon såg ä n d å alltid snygg ut i de gamla kjolarne.
» Botade » voro de visserligen, men därför höllo de o c k s å ihop, och mor Stina var den s o m ej aktade besvä- ret.
Mest arbete h a d e hon dock m e d den gamla stickstubben, ty den var så ofta botad att hon rätt k u n d e s k ä m m a s för den.
Hon att underlätta arbetet för tjänarne allra helst serve- ras inne i hvardagsrummet på ett serveringsbord; sköter frun själf om sitt tekök, gör detta det hela ofta nog mycket angenämare och trefligt.
Då man äter middag så sent som half 5, behöfves icke heller någon kraftigare supé.
Sön- och helgdagar serveras till middagen alltid en liten efterrätt.
Då några vänner helsa på om aftnarne göres ej annan skilnad än att man möjligen serverar kaffe med dopp, punsch och vatten samt till supén ett rikligare smörgåsbord samt litet små biffar, kotletter eller dylikt därtill.
Ytterst sällan hafva vi serverat särskildt lagad kött- rätt till kvällen, och åtminstone inom de yngre fa- miljerna börjar allt mer och mer försvinna uppbul- landet af en massa mat, så snart någon kommer och helsar på.
Hvad tjänarne beträfla, så få de kaffe, smör och bröd till frukost, middag kl. 1 bestående af något från föregående mål öfverblifvet, fläsk, pannkakor, sill, ärter o. 8. v., på eftermiddagen kaffe med skor- por, på kvällen mjölk, smör ocb bröd.
Gifvet är att då ärter, kål o. s. v. serveras, få tjänarne vänta med sin middag till kl. half 5.
Har man en gam- mal bepröfvad kokerska, så bör ej vara riskabelt att till henne öfverlämna skafferiet, och är det dessutom nästan nödvändigt, då husmodern har alla sina tre barns kläder m. m. att tänka på, hvadan hon svår- ligen hinner att ständigt springa ut och in för hvarje småsak.
Jag har åtminstone icke märkt någon skil- nad i utgifter, då jag själf eller tjänaren haft nyc- keln.
Detta hindrar icke att jag i särskildt skåp för mig har förvaradt kakor, socker (tjänarne få sär- skildt), sylter o. s. v. I afseende på mina inköp så får jag hvarje lör- dag 15 kr.
till uppköp för veckan; alla specerier, såsom kaffe, socker, te m. m., äro billigare och bättre att på en gång för 2 å.
3 månader i sender köpa kontant från någon större firma i Stockholm, då man får bättre och billigare varor än i landsor- ten samt därjämte i de flesta fall får allt levereradt fraktfritt.
Särskildt är det mig ett nöje att i den IDUN försökte alltid få vara e n s a m, n ä r hon skulle dit med en ny » b o t ».
Men n u var det slut med att längre hålla ihop d e s s a världsliga t r a s o r n a, ty Stina blef sängliggande, och fast ej A n n a ville tro, att mor skulle dö, t r o d d e h o n det själf.
Hon låg länge och h e n n e s älskling fick b e s ö k a h e n n e.
Sista gången A n n a kom var en s ö n d a g fram p å vintern.
Hon h a d e ledigt att gå i kyrkan på förmid- dagen och så äfven Hilma midt emot, men A n n a kom in och bad h e n n e i stället följa med till fattighuset.
G u m m a n blef så glad, n ä r h o n såg d e m, och de sutto kvar u n d e r hela kyrktiden.
» Nu får j a g nog aldrig se dig mer, » s a d e hon till A n n a.
I n n a n de skulle gå, satte h o n sig u p p, m a t t som h o n var, famlade u n d e r h u f v u d g ä r d e n och drog fram någonting, som befanns vara en g a m m a l s t i c k s t u b b, tjock och stel af l a p p a r, troligen ditlagd för att höja den enda h a l m k u d d e n.
» Den vill j a g du skall ta ', » s a d e h o n.
De bägge flickornas förvåning kan t ä n k a s — eller r ä t t a r e d e r a s bestörtning, ty h u r stod d e t väl till med den s j u k a s h u f v u d?
» Hvad skall j a g med d e n?
» s a d e A n n a.
» Jo, j o, du skall h a ' d e n, » e n v i s a d e s gum- man.
» Men, mor, j a g kan inte e n s b ä r a hem den midt på s ö n d a g s f ö r m i d d a g e n.
» Hilma satt och u n d r a d e, att g u m m a n ej så godt k u n n a t välja en snygg bomullskjortel.
F ö r öfrigt skola de d ö d a s kläder tillfalla fat- tighuset.
De a n d r a hjonen s k r a t t a d e och s a d e, att gamla Stina blifvit alldeles kollrig.
» Jo, j a g vill, att du skall ta ' den, » h v i s k a d e Stina, » för n ä r j a g ä r död, får du den inte.
Den kan bli dig till nytta. » » Ack, inte skall mor dö nu, » s a d e A n n a, » och mor behöfver den b ä s t i kylan, n ä r mor k o m m e r upp. » Nej, det hjälpte e j, h o n m å s t e taga den, och de a n d r a g u m m o r n a, r o a d e af d e n n a lilla förlustelse, skaffade h e n n e ändtligen en gam- mal tidning för att så mycket som möjligt vägen få till husmödrars i landsorten hågkomst re- kommendera firman Percy F.
Luck &amp; Comp.
i Stock- holm, hvilkas utförliga och praktiska priskurant 2 å, 3 ggr på året medföljer till Iduns hela läsekrets.
Jag vill nu med några ord beröra de särskilda hushållsposterna och har därför uppsatt följande spe- cificerade tabell öfver fördelningen af ofvannämnda 1205 kronor.
», pr ar.
pr vecka.
Ägg 52: - 1: - Bröd _ 36: — 0: 70 Mjölk ... 105: 56 2: 03 Kött .. ' 230: — 4: 42 Fisk 36: — 0: 70 Smör 144: — 2: 76 Viktualier 36: — 0: 70 Grönsaker, bär m. m 42: — 0: 80 Mjöl, gryn ... 83: 20 1: 60 Socker 80: — 1: 54 Kafle 42: — 0: 80 Te 17: 20 0: 33 Öfriga specerier 54: — 1: 03 Ost 15: 60 0: 30 01, spirituösa m. m 112: 44 2: 16 Ljus, fotogen 30: — 0: 70 Tvätt 50: — 0: 96 Diverse 33: — 0: 62 IjummY I2Ö5~: — 2 1: 17 Agg.
Beroende på äggprisen, hvilka här på orten variera mellan 2 k ', pr tjog vintertiden och 60 a, 80 öre öfriga tiden, blir åtgången inom hushållet större eller mindre, men åtgå i allmänhet 4 ägg pr dag, däraf 2 beräknade för frukost och öfriga 2 till hushållet.
Genom alt på de tider, då äggen äro bil- ligast och fås för till och med 50 öre tjoget, lägga in dem i kalk eller salt, kan man förvara dem för att användas under de tider, då priset pr tjog upp- går till öfver 2 kr.
Härigenom kan man använda mera ägg till hushållet — och specielt för barnen — än om man för hvarje vecka skulle köpa efter gängse 1893 skyla den för kyrkfolket.
Och hon gick, följd af m o d e r n s kärleksblick och s ä k e r t af mången tyst, välsignande bön.
N ä r flickorna k o m m o h e m, visade Anna den besynnerliga gåfvan, och h e n n e s unga glada fru tog den, b r e d d e ut den öfver själfva pia- not och k u n d e ej se sig mätt d ä r p å.
» Hvem vet!
— i s å d a n a gamla plagg h a r m a n k u n n a t hitta en hel förmögenhet, » s k ä m - tade hon.
» Ah, så frun talar, » s a d e A n n a.
» Undrar h v a r mor skulle fått den ifrån med sin lilla stickning, h o n behöfde nog sina slantar på f a t t i g h u s e t; » och slutet blef att hon h ä n g d e s t u b b e n p å vindskontoret — långt u n d a n, ty hon var angelägen att h a alla underplagg fina — och gick till sina göromål med t a n k a r n e ofta hos den ä l s k a d e, som låg d ä r b o r t a, som sagt, att h o n k a n s k e ej skulle se h e n n e mer.
J a visst såg det underligt u t!
Hon som all- tid förr varit så redig, ordentlig och klok I Dagen d ä r p å kom också verkligen bud från fattighuset, att mor Stina fått sluta.
H ä r var intet för dottern att göra, ingen bouppteckning, ingen k v a r l å t e n s k a p alt taga om h ä n d e r.
Men hon fick af frun en hel tyllklädning till vacker svepning — och så följde hon mor till grafven.
Så var allt åter i sin j ä m n a gång, och un- d e r det göromålen gingo som ett urverk, d r ö m d e hon om b å d e nytt och gammalt, t ä n k t e på all m o d e r n s kärlek, på h e n n e s långa, e n s a m m a lif, på att nu var det förbi med glädjen att k u n n a b e r e d a h e n n e bättre dagar i en framtid.
I en framtid, j a!
När?
— N ä r skulle hon k o m m a till sin A n d e r s?
Ett p a r m å n a d e r h a d e väl gått.
F r u n var borta, de lätta göromålen gjorda.
A n n a h a d e tid p å eftermiddagen och s a d e till Hilma, att h o n tänkte ta och lappa sitt stora m ö r k a köksförkläde.
Helt skulle åtminstone allting vara, men h v a r få liknande l a p p a r!
— tyst — de d ä r storrutiga blå på m o r s s t u b b voro ej olika.
— S t a c k a r s ä l s k a d e m o r!
A n n a gick u p p efter s t u b b e n, jämförde och priser.
Inläggning af 20 å.
30 tjog för vintern bör vara tillräckligt.
bör man BÖka baka hemma; det blir onek ligen det billigaste sättet, ocb bör bakningen ske hvar tredje dag utaf finare bröd och 1 å, 2 gånger 1 månaden af grofbröd.
I vårt hem köpas endast 2 franska bröd till frukost hvarje morgon samt torrt bröd.
Allt^öfrigt bakas, äfven tebröd.
Åtgången häraf beräknad till 2 liter och \ \ liter skummjölk; en och a n n a n gång mer, ibland mindre.
Prisen här p å orten 10 öre för den förra och 5 öre för den senare, allt pr liter.
Häraf köpes i regeln 3 k g.
oxkött sam dessutom för 2 it 3 kronor annat kött, allt pr vecka.
Priset för oxkött här på orten under olika tider 60, 65, ti 80 öre p r kg.
Salt kött, surstek m. m. är gifvet a t t man själf nedlägger.
I allmänhet ätes i vårt hem kött 4 gån- ger i veckan; å t tjänarne serveras färskt kött hvarje söndag.
De tider, då det vilda håller sig billigt här på orten, billigare till och med än kött, är det ut- räkning a t t köpa u p p större kvantiteter för att för- vara för framtiden.
Då all korf göres hemma, blir vid de tillfällena köttåtgången större än eljes.
serveras 1 k 2 gånger i veckan och d å all- tid tillsammans med någon mäktig soppa eller kött- rätt.
Smör.
Åtgången bäraf beräknas till i \ kg.
i vec- kan (| k g.
mejerismör it 1: 55 och J kg.
bondsmör å.
1:23 p r k g.)
, mera naturligtvis vid bakning af tebröd, bjudningar m. m.
Häri inberäknas rökt s pes färsk och saltas in i hemmet, litet rökt lax, ox- kött, renstek, m. m. för att serveras till smörgås- mat m. m.
I oktob tern af a l l a rotsaker och grönsaker, som kunna för- varas öfver vintern genom nedläggning i sand.
All syltniog och saltning måste göras i hemmet, och i rätt stor skala, då jag funnit uträkning i att ofta använda saft till soppor och gröt.
Då vi ofta nog Bröd Mjölk.
Kött.
Fisk Viktualier.
Grönsaker, bär.
1893 började sprätta.
Besynnerligt, den flickan lät a n n a r s ej ett a r b e t e mögla u n d e r hän- d e r n a, men d ä r låg förklädet olagadt ä n n u långt fram på aftonen.
Dock h a d e hon brådt- om, ifrigt s p r ä t t a n d e eller ock på knä, le- tande bland vadd och l a p p a r på golfvet.
Men afsides för sig själf h a d e h o n lagt en hög af besynnerliga t u n n a, m a t t brokiga lappar.
Till slut reste hon sig och s p r a n g in till Hilma.
Här var h e r r s k a p e t h e m m a.
Det blef en uppståndelse.
Alla skulle se det u n d e r b a r a — ty det var något u n d e r b a r t.
U n d e r hvar- enda » bot » på s t u b b e n h a d e gömts en sedel.
Där funnos p a p p e r s r i k s d a l r a r, femmor och till och med så kallade schaltior.
Sammanräk- nade s u m m a n gjorde öfver 5 0 0 k r o n o r.
A n n a var n ä s t a n viljelös af h ä p n a d och glädje.
— » Ser d u, » s k r a t t a d e frun, n ä r hon kom h e m, » var det ej detta j a g sade! » Sen den dagen blef A n n a m e d e l p u n k t e n för mycket r å d s l å e n d e, s t y r a n d e och ställande inom de bägge vänliga familjerna.
En s u m m a af 5 0 0 kr.
a n s e s ej i a l l m ä n h e t af stor be- tydenhet, men n ä r lyckan en gång b e g a g n a r sig af en g a m m a l stubb till y m n i g h e t s h o r n för att gjuta d e n n a skatt öfver en s t a c k a r s tjänstflicka, då blir den s e n a r e h a r d t n ä r en sagoprinsessa.
Ar h o n därtill rödrosig och grann som Anna m i n s k a r ej det effekten, och är hon därtill en s å d a n god och b r a flicka, befinnes hon än m e r värdig guldskon och prinsen.
P r i n s e n i den h ä r sagan, A n d e r s, som gick och slet på hinsidan jordklotet för att få i h o p till biljetten, han blef naturligtvis med första u n d e r r ä t t a d; men A n n a ville ä n d å tjäna k v a r hos » herrskapet » till 2 4 april, och sedan bjöds hon att b o i h u s e t och fick all möjlig hjälp i råd och dåd med den enkla utstyrseln, tills h o n var i ordning och reste till sin lycklige A n d e r s.
Enligt h e n n e s t a c k s a m m a och glada bref från det nya h e m l a n d e t blef det i Brooklyn de slogo sig ned, och sist hon skref till Hilma h a d e de öppnat ett.
litet kafé d ä r s t ä d e s.
bo ute på ring dels att en del kas af oss landet på sommaren, blir rätt stor bespa- i hushållet i allmänhet och dels genom bärsorter som blåbär, lingon m. m. ploc- själfva.
Mjöl och gryn.
Åtgången af hvetemjöl beräknas till 1 kg.
veckan till matlagning och 4 kg.
till bröd, skorpor m. m.; af sammalet mjöl till grofbröd om- kring 3 kg.
pr vecka; af grynsorter begagnas mest hafregryn och polentagryn, hufvudsakligen för bar- nen till frukost och kväll.
Socker.
Af socker beräknas omkring 1 kg.
bit- socker och 1 kg.
kross- eller strösocker i veckan samt dessutom extra för syltning och saftning.
Till tjänarne bör hvarje vecka lämnas ut för veckan af- sedt behof.
Kaffe.
Vanligen drickes kaffe 2 gånger om dagen och är fördelaktigt att köpa 2 sorter, däraf en finare vid extra tillfällen och 1 billigare för dagligt behof.
Te serveras hvarje afton; åtgången beräknas till 3 å 4 kg.
pr år.
Ost J kg.
i veckan, afsedt endast för oss själfva, ej för tjänarne.
Tvätt.
All tvätt bör ske hemma af jungfrun med tillhjälp af en bjälpmadam, likaså strykning; af sär- deles uträkning är att ej i sin tjänst taga någon som ej kan stryka och stärka; tvätten far dessutom bättre af att behandlas i hemmet, där man kan öfvervaka och laga den bättre, än då man skickar bort den.
Ljus och fotogen.
Häraf beräknas omkring 1 liter pr dag eller 1 kanna för 2 ä 3 dagar.
Ljus brän- nes sällan, hufvudsakligen om aftnarne, då man skall lägga sig.
Af lampor beräknas brinna en i kök, en i barnkammaren till kl. half 9 på aftonen och en i hvardagsrummet.
Ol, spirituösa, diverse.
Att närmare specificera dessa poster, som tillsammans uppgå till 145 kr.
44 öre, torde ej vara behöfligt, utan får hvar och en använda summan efter eget godtfinnande.
Att, så- som ofta nog sker, alldeles förbigå denna post, är ej heller riktigt, ty i hvilket hus som helst blir all- I DU N Från Persien.
Persien, Meshed, juni 1893. å jag läser om de ordnade hushåll och pryd- liga kök, Idun talar om, så får jag stor lust att berätta, hur ett hushåll ser ut i Persien, här i Meshed.
Kanhända att några ärade läsarinnor skulle vara intresserade att höra därom.
Låtom oss då träda in i ett persiskt kök.
En öppning i väggen — se där dörren, genom mindre sådana strömmar ljuset in i det ofta halfmörka rummet.
Om vintern äro dessa fönster öfverklist- rade med papper, framför dörren hänges ett skynke.
Vår blick söker spiseln.
I ett hörn på golfvet se vi en hel rad obegripliga små nischer; två tegel- stenar bilda sidorna till en sådan nisch, en fon- den.
Kastrullen på, ved eller kol under.
Primitivt — icke sannt?
På en lång smal bänk tillreder kocken maten, sittande nedhukad på marken.
Inga bord, inga pallar finnas.
Alla kastruller och kokkärl ligga radade på en murad estrad; öfverst de väldiga grytorna och så i rang och värdighet de öfriga köksutensilierna nedåt på estradens trappsteg.
Golfvet är oflast stenlagdt, men hos de fattigare endast af trampad lera.
Vatten för husbehofvet tages ur några väldiga lerkrus.
En djup brunn för diskvattnet finnes midt i golfvet täckt af ett stensåll.
Affall och sopor sopas härifrån af » schagistin » till ett hörn af rummet och transpor- teras vidare en gång om dagen ut på gatan af samma tjänsteande.
Hvarje något förmögnare kök har åtminstone ett sådant biträde eller kökspojke.
Ehuru han har det egentliga arbetet att skuta, sopa, hämta ved, springa ärenden och finnas allestädes närvarande, erhåller han en lön från 10 ä 20 kran i månaden det vill säga ungefär 5 ä 10 kronor.
» Ustaan » — köksmästaren — gör sig bemärkt genom sitt säkra sätt och sin högljudda röst, där han kom- menderar den andra tjänstpersonalen.
En kock, skicklig och någorlunda snygg kan få en lön af ända till 100 kran i månaden.
Ärade läsarinna, kanhända ni nu vill vända om, ty om ni börjar närmare granska renligheten och tillagningen, förgår er aptit.
Visst glänsa kopparkärlens förtenning, visst uppstiger en re- tande doft ur grytan, men — se ej närmare dit I Vi begära en sked att smaka på någon af anrätt- ningarna.
Ustaa ' n fjäskar hit och dit, hittar änt- ligen en och torkar den på sin » dastmal », sen räcker han oss den med ett » med Gud ».
Men skeden är flottig och hemsk att skåda, trasan, han torkade den med, är hans faktotum, den tjänar att torka händerna, kastrullerna, brädet och det tid något tillfälle, då äfven den mest absoluta och återhållsamma nödgas använda spirituösa.
En half butelj öl eller svagdricka får man åtminstone be räkna för hvarje middag samt dessutom såväl öl, punsch, konjak och brännvin för att hafva — äfven om man ej själf använder dessa varor — då någon kommer till en på besök o. s. v. Min man är ej synnerligen förtjust i öl, men sätter mera värde på ett glas sherry eller marsala, fastän omständigheter- na ej tillåta oss hafva det annat än på söndagarna.
Den familj åter, som helt och hållet afsagt sig bru- ket af spirituösa, finner nog användning på annat håll för ovannämnda 145 kr.
44 öre.
I denna sum- ma är dock inberäknad en del utgifter som t. ex. för putspomada, blanksvärta o. s. v. Efter att nu ha genomgått posten om hushållet skall jag söka närmare specificera öfriga utgiftsposter, börjande då med: Mannens kläder, toalett.
Under de år vi varit gifta har kostnaden i medeltal härför årligen upp- gått till 150 kr.
; det kan för mången synas billigt, men det har dock faktiskt räckt till, utan att an- språken på mode och snygghet behöft eftersättas.
Min man begagnar i allmänhet lika kläder både vinter och sommar, och utgöra de olika ytterplag- gen det enda som varierar efter årstiden och tem- peraturen.
Detta gör att man ej behöfver så många olika kostymer att underhålla eller nyanskaffa.
Nyanskaffningen pr år har i allmänhet gått till en kostym 65 Jl 70 kr., en hatt 10 kr., ett par stöflor 16 kr.
: härtill 3 halfsulningar 6 kr., en vin- teröfverrock hvart femte år 70 kr.
eller 13: 90 pr år, en sommarrock hvart fjärde år 40 kr.
eller 10 kr.
pr år samt diverse andra artiklar 29 kr 10 öre.
Ge- nom att årligen köpa cn ny kostym och sälja den gamla, innan den för hårdt slites, samt genom att sälja en del annat kasseradt, får man alltid in litet extra till sin klädkassa.
I afseende på klädernas färfärdigande får man naturligtvis icke vända sig till större och dyrare firmor på andra orter, utan nöja sig med förhållandena på den ort man bor; flottiga spettet; med den lyftes grytan af elden, i den hämtas köttet från basaren.
Färgen är grå- svart.
Hu — vi betacka oss!
Hvad har då kocken där i grytan, som står på sakta eld och med glödande kol på locket?
Detta är » ploff », österlänningens älsklingsföda.
En god » ploif » är ingen småsak att koka, och alla såser och tillredningar, som serveras därtill, skulle fordra ett helt bibliotek att beskrifvas.
Men smakliga äro de flesta af dem, äfven för oss européer.
Nu önskar ni måhända att titta in i tvättstugan.
På några stora stenar eller ock inmurad står en stor &gt;dick », gryta; ett par väldiga lerkrus (en meter höga och två meter i omkrets) och lika väldiga lerskålar innehålla vattnet till byket, men ej klart och friskt, nej, oftast fullt af smuts och spridande en unken lukt omkring sig.
På golfvet sitta några badjii nedhukade framför sina fat och gnugga långsamt och andäktigt på de orena kläderna.
Ärmarne äro uppkallade, men ett stort skynke inhöljer gestalten hvilket in- galunda bidrager till att arbetet skall gå raskt undan.
Kaljan (vattenpipan) står midt i s ä l l - skapet, och då och då tar sig hvar och en en rök.
De tvätta med tvål, men de tro att tvålen gör ar- betet.
Det skall fradga duktigt, och litet emellan bytes tvålvattnet och kastas bort.
Därpå sköljas kläderna i ett af de stora lerkrusen eller måhända i en bassin, som finnes på gården.
Men blir det rent?
Nej då — smutsigt, förfärligt smutsigt skulle ni, ärade läsarinna, säga, när ni ser ett klädesplagg färdigt, hängande på strecket till torkning.
Persiskorna hvarken mangla eller stryka.
Deras gångkläder äro alla af brokigt kattun och, som härom dagen en kvinna yttrade: » de se alltid så rena ut. » De rika ha sina öfverkläder af kläde, silke och sammet och — » de behöfva ej tvättas ».
Nu börja de förmögnaste att stärka och stryka sina korta kjolar, så att de stå som hjul omkring deras höfter.
Om ofvanstående intresserar några vänliga läsa- rinnor, så skall jag gärna berätta mera om per- siskorna, deras lif osh lefverne.
Finska i Meshed.
Ack, hur lyckligt skulle ej många lefva, om de bekymrade sig lika litet om andras affärer som om sina egna.
Lichtenberg.
vanligen får man kostymen billigare, om man vid beställningen förbinder sig att betala kontant.
Fruns och barnens konto.
I dessa poster äro ute slutande kläder inberäknade.
Fruns toaletter upp- tagas till 4 nya årligen, däraf en för vintern, en för våren och hösten samt 2 för sommaren, samt dess- utom öfriga nödvändiga småartiklar såsom hattar, skor, strumpor o. s. v. Genom att ej för länge be- gagna samma klädning, utan, liksom då det var frå- ga öm mannens kläder, sälja dem, har jag årligen fått in ej så litet extra, hvarigenom jag haft att disponera öfver icke endast de af min man anslagna 250 kr., utan äfven ett och annat tiotal kr.
ytter- ligare.
Genom besparingar har jag dessutom bildat en kassa för att kunna använda, då inköp af kappa, finare klädning eller dylikt som medfört större ut- gift, förekommit.
Den omständigheten att jag hit- tills tagit nästan allt hvad jag behöft i toalattväg från Paris, från magasin du Printemps, samt låtit en sömmerska sy hemma hos mig, hvarvid jag själf varit behjälplig, har gjort att min toalett i jämfö- relse med mina väninnors ställer sig omkring 30 % billigare.
Af min man brukar jag dessutom alltid till jul få något i klädväg.
Hvad barnens konto beträffar, så har jag till större delen tagit äfven för deras räkning från Paris, dels färdigt, dels i form af rudimaterier, och detta alltid till min fullaste belåtenhet.
Så länge barnen voro två, sydde jag själf nästan det mesta, men då de blifvit tre, är detta ej längre möjligt, utan får jag dels skicka bort en del gröfre till skyddsföreningarnas arbeterskor, och dels låta jungfrun eller flickan, så långt tiden medgifver, hjälpa med att sy.
Gifvet är, att en del af barnens kläder, i synnerhet linne, måste gå i arf, hvarför det nyköpta till största de- len kommer på äldsta barnets räkning.
Kostnaderna för de tre barnen blifva resp. 90, 70 och 40 kr.
eller tillsammans 200 kr.
Tjänstefolkets konto.
Att med en tjänare sköta ett hushåll så stort som ifrågavarande torde vara
IDUN 238 pelvis Tjänstebetygsböcker, t och ej betyg!
I jänstebetygens otillförlitlighet hvaraf mer de eller flesta bönder gifva vande och något exaktare rinnan fullgjort eller till eller o m kantstött.
Skall sök, 01 1, eller fått örat än ej utforska kärl ett, ä n sätta sättande mig har i kanske ej ärlig, annat färdadt till spik; skäligen är göra detta?
ett b e - bor p å annan Å skrifva ett J a g v e t, att jag har gång observerat m e n huru ut- V i d minsta ned- andra otillbörligt är, sidan stämmer inför domstol, o c h j a g dåligt det, d å duglig finna bekräfta del ker af k o m m e användas att gifver mitt på- förra god o m än Dessa bilda matmoder, så flere i en att blifvit och, dana till en g o d n stor åter de löne- därför fördel o m hennes ingaluuda allenast för borde för vitsor- ej utan bero måste yrket?
är heller det en gång är M e d i vande; äfven, barnen.
beträffar, vaka öfver vanliga är så noga det just ej p å öfver sin barnen, hennes uppförande gröfre förseelser skildt underrätta är betygsböckerna huru tjänstebetygets tämligen under den- jämförelsevis litet emot året.
V i d under hela m a n j u hennes i tillfälle att blifvande sär- husbonde- folk.
Maria Nyström.
betyg, ligga intresse gång såväl K ö k s h i s t o r i s k a n o t i s e r.
att få s å - (Forts.) vidlåda dock de i Å b o be- tjänstebetygsböckerna.
D e upptaga erfarenhet, yrket, tjä- utgif- uppförande införda.
brister s o m plats.
för uppgift, sig efter tid betyder tref- husjungfrun får rubbas, sedan den använda hennes barnen.
hemmets ordentliga stol Å b o till m e d m e n en sådan b o k torde vara korta till- ganska ej och grälar då utan D e t ä r ej t r e f l i g t arbetsklassen » afskedsbok » öfverflödig, huru Detta köksan ställd de de sysslor.
sak är ständigt den utmärkt fräser v ä l upptaga emedan det ej be- vore mat, bidrager att förstå tjänarnes m a n det hedran- för hvarje således Skäl barnjungfrun att ständigt na i oordentlig.
en hel h o p goda betygen att förhållit där vitsord barnens naren tjänarinnan, kinkighet, af landet.
k a n hon k a n detta hvad den ibland åsikten, en Skall dåligt sig gent emot husmodern E j s. v.
alla husets tjänare.
redningen har o. oviktig förhålla det gäller illa.
oduglig eller de olika en både betyg af utmärkt m e n att till b e d ö m a n d e särskildt följer matmodern omdöme kunnighet viktigaste ej staden, illa ett g o d t tjäna- en ställen, lågt, då henne i en och brygga huspiga k a n servera o c h städa stryka träffande s o m lands- att flere s o m matmoders de enskilda ningarna.
är D e t i rat l dock finnes och än p å D å af förete d e m både kunnighet för husmodern väl betungande och skulle i många fall göra henne själf till en tjänare.
Att återigen hålla två tjänare blir för dyrt, utan torde man helst gå en medelväg på så sätt att man skaffar en flicka på 13 ä 14 år, som hjälper till med att sköta bar- nen, se efter dem, ledsaga dem ute o. s. v. En ensam tjänare här fås för 90 a, 100 kr.
; här- till städsel 5 kr., julpengar 10 kr., summa 105 a 115 kr.
För barnflickan, som får kaffe om morg- narna samt middag och aftonvard, beräknas omkring 20 kr.
i form af pengar eller kläder.
Flickan kom- mer kl. 8 å half 9 om morgnarna och går kl. 7 på aftnarne, och får hon, när förhållandena så medgif- va och hon ej behöfves under öfriga delen a f dagen, återgå till sitt hem att där hjälpa till.
Vill n i a n, så är det naturligtvis intet som hindrar att använda henne hela dagen, för att lära henne sy, sticka, laga barnens kläder m. m., hvilket sätt äfven medför den nyttan &gt;tt flickan redan från tidigt uppfostras till tjänarinna och som barn får inlära sig hvad i ett hushåll kan förekomma af olika slags arbeten.
Hyra.
Oro.
man går ut från den gamla regeln som beräkningsgrund, att * a. j - af inkomsterna böra afses till hyra, så skulle detta tor 3000 kr:s inkomst göra HOO å 333 kr.
Härför fås man i den ort undertecknad bor en mindre våning pä 4 (ibland på 5) rum, möjligen kan hända att man får sträcka sig upp till 375 å 400 kr.
&lt;ör att ej få alltför trångt och obekvämt.
Af rum behöfvas en barnkammare, en sängkammare, en matsal och hvardagsrum sam- tidigt samt en salong.
Äro rummen till antalet 5, så blifvt-r det femte naturligtvis herrum.
Rummen betinga i allmänhet ett pris af 70 å 80 kr.
pr år (i Stockholm 2 å 3 gånger detta belopp, i hvilket fall man får dr » ga in på någon annan post).
Läkarevård.
Att härfor bestämma en viss sum- ma är omöjligt, ty utgifterna beträffande denna post beror ju p » om man blir förskonad från sjukdom eller ej.
Nägoi måste emel ertid vara beräknadt liärför och tan man, ' ör i en händelse summan ej vid arets slut b höf s, anlita den till annat ända- flere visserligen Sådana i Finland, exeni- stad åter böcker Några tjänstebetygs- ställen äro löneförmåner g o d tjänarinna bättre.
i böc- ledig såsom Dessa vara kunna kallade bruk.
är på händer, husmoders tjänarens att sin uppgift d å verkligen för gagnade kunde sig ett ex. i en enda måste har h o n svårt t. tjänarinnan de h o n åter v ä l stads- från gifva vara m e n baka nog E n m e n E n af betyget äga en ordentlighet likaså s o m brukligt i böcker o m på h a r tjänst landet.
bra, nad, så ofta på tjänarne Vitsorden samt för lämplig tjäna- a f siffror m e d e x e m p e l - det j u Således sidor.
betyg är ut- k a n emellertid kokerska, båda m e n torde det v a r a att o c h tjänarinna.
lättare i dag köksa skicklig upptager senaste åtnjutit.
orlofsedlar det bör en hel del ämnen sida namn hon d å ett plats.
allmänt på kinkig H o n det föregående, hennes en tjänarinnan tjänstebetyg.
missförhållanden utjämnas, böcker händer, och ordentlig, en annan Dessa åter matmoder behållits fast motstående matmor ty namnunderskrift skolbetyg.
afpassade har min- d å h o n tillträdde användning förmåner fullt tjäna- af n å - s o m m a x i m u m.
P å rinna af så mycket hennes vidare tjänarinnans äro årtalet utgör början lösryckande betyget m e d siffror, föredraga tjänstebetyg tjänstebetygets af hvilken vanligt F ö r grälsjuk begagna och 10 ett E n att tjänstebe- ena sida sig göra, öfver hvem aDgifna vis 1 0 — 1 2 bladets husbondens namn, tjänst, o m hennes ärlighet s o m kunna ett stående.
och lösa och den andra låter flyttning; ej spräckt p å ej från v a r vårds- betyg ena sidan tjänst, i äro att hvarigenom sig D e n hus- matmodern ej underslef, tjänarinnan vittnen, till saken?
tjänstebetyget?
antydan tjäna- har v ä l äfven någon riktigt ett detta det reda att sträcka ut- hurudant skvaller, svårigheten är ett ej annat, rinnans taga åt husmoder pröfva äfven tjänarinnan något sanningsenligt tjänstebetyg.
rinnan s o m o m husbondefolket huru Hvarje dre hängts p å oriktig H u r u jag låna en resa sväf- k a n böcker ett den mest M e n finna helst af betyg det s o m en ytterlig d e m, som ordentlig slutet got d e n förra o m handduken Å b o, och äro mycket de vanliga sålunda Till skyldigheter Hörde d e m, s o m anse löshet, en dessa häftade hus- tjänstebetyget sina af framför flertalet tjänstebetyg belåtenhet.
husbondefolket?
till hafva ledning.
ex. af bondefolkets i form, affattadt synnerlig s e r t. trakten ett att omdöme obestämda någon J a g ä r ett ondt, husmödrar m i n d r e bitter erfarenhet.
sitt i föredraga tygen.
m e d o m m a n förbisåge, göra tjänste- 1893 m e n detaljerna skicklighet hafva i ej de olika och observe- befatt- Sviskon derna från Claude och plommon Syrien.
heta Reine-claudc, Köttet komma ännu Efter en Frans sorts m e d korsbrö- I:s drottning gröna plommon stundom uttaladt som af haren svart kommo galle » renklor » (!)
v a r länge förkastadt; o c h ett fult anlete, » » däraf hette mål eller reservera den för framtida behof.
I de Ved.
Då man i Stockholm får räkna för en famn flesta städer har man i allmänhet gjort upp ackord ved, färdighuggen och uppburen, ända till 30 kr., med en läkare och utgör detta på vår ort 50 kr.
hafva vi på vår ort aldrig betalt mera än 14 ä 16 pr år.
Har man inom sin familj anlag för sjukdom kr.
för björkved och 10 il 12 för tallved, allt s. k. eller äro barnen klena och svaga, blir detta sätt det storfamn.
Att dessa siffror, då det blir fråga om billigaste; skall man betala hvarje sjukbesök kon 8 å 9 famnar pr år (för 4 å 5 rum) spela en be- tant, går summan upp till rätt högt belopp.
Vi tydlig roll, är klart.
I allmänhet har jag ej funnit hafva visserligen haft ackord, men hittills ej behöft det vara någon uträkning annat än i köket möjli- anlita läkaren, utan som kineserna betalt för att vi gen (och ofta nog knappast där ens) att bränna fått vara friska.
tall.
Brännes björk, bli kostnaderna för ved i Tidningar, böcker m. m.
Knappast något hem Stockholm för 9 famnar omkring 200 å 250 kr.
finnes väl som ej har en större tidning (och i lands- och i landsorten 120 å 140 k., således nästan hälf- orten, en platstidning, ofta nog tillsammans med an- t e n så billigt.
dra i samma hus boende).
Kostnaderna härför upp- Återstår nu endast att nämna några ord om po- gå till resp. 8 och 5 kr.
Resten af posten är an sterna nöjen och diverse, upptagna tillsammans till slagen till 6 k r i f m a t e r i e l, frimärken, nödvändiga böc- 359 kr.
Man kan äfven med ett gemensamt namn ber o. s. v. Att med så liten inkomst som 3000 kalla dem reserverade medel för oförutsedda utgifter kr.
pr år försöka lägga ner pengar på inköp af böc- och låta.
hvar och en efter tycke och smak använda ker anser jag ej vara skäl.
Prenumererar man t. dem.
Huru enkelt och sparsamt man än vill lefva, ex. på » Idun » för 5 kr.
pr år, får man, förekomma dock tillfällen, då man vill se vänner om man härtill lägger de romaner som i form af hos sig, då man vill ut och roa sig, se en teater, följetong medfölja hvarje tidning a l l d e l e B tillräckligt höra en konsert m. m.
I en stor stad äro frestel- med romanliteratur.
Lånbibliotek finnas dessutom serna härtill större än i en mindre, hvarjämte de i hvarie stad, där man för billigt pris kan förse sig äro dyrare också.
Likaså kan man aldrig undvika med lektyr.
Enklast och billigast kommer man att ibland ge de sina på namns- eller födelsedagar ifrån saken genom a t t låna hos vänner och bekanta små presenter; för julen med sina extra utgifter och som hafva råd att köpa literatur.
Så har jag alltid julklappar måste äfven finnas medel disponibla.
gjort.
Jag har nu så godt jag kunnat sökt meddela mina Skatter och assuranser.
Denna post varierar be- åsikter angående 3,000 kronorsfrågan; jag har gjort tydligt, beroende på de olika orterna.
På vår ort det utan anspråk på att blifva belönad, uteslutande är skatten 3 kr.
pr bevillningskrona samt brandför- af intresse för saken och i den tron attj ag möjligtvis säkringsafgiften 3: 75 pr mille.
Den senare afgiften skulle kunna gagna någon af mina vänner och är i småstäder med trähus den vanliga och gör pr väninnor.
försäkring af ett bo på 6 — 8000 kr.
resp. 22: 50 och 30 kr.
1 en stor stad spelar åter brandförsäkrings- afgiften en högst obetydlig roll.
Bland assuranser får m » n äfven beräkna en summa för lifassurans, ty det finnes väl knappast någon familjefar, med un- dantag a f den, som eger kapital, som icke nu för tiden försäkrats sitt lif vare sig för döds- eller olycksfall.
1893 I D U N det.
Men gässen hade god afgång.
Galliema påstås hafva drifvit stöta hjordar af gäss öfver Alperna och ned till R o m.
I sjuttonde år- hundradet skola jesuiterna hafva från Amerika till E u r o p a infört kalkonen, » en af de skönaste gåfvor, » utropar Brillat-Savarin, » som den nya världen skänkt den gamla! » D e t påstås, att Brillat-Savarins son, som naturligt nog blef fulländad epikuré, en gång beställt trettio kal- koner till sin middag Då fadren förebrådde honom detta slöseri, skall sonen hafva påmint om, a t t det fanns en godbit på kalkonen, som hans pappa alltid behöll för sig själf, och då det på hvarje fågel ej fanns mer än två små munsbitar, kunde det ej gärna anses vara för mycket för två personer.
Denna » godbit » på kalkonen kallas » ostronet », och kanske icke en bland tjugu tranchörer vet, hvar den är be fintlig.
I c k e, som mången skulle tro, i det hvita bröstköttet, som består af den öfre och nedre fileten.
Ostronet är en liten bit utom- ordentligt läckert, m ö r k t kött, som ligger i en fördjupning på hvardera sidan om ryggbenet, nära och just ofvanför a n d r a leden.
Om man beser skrofvet af en stekt och skuren kalkon, får man ganska lätt reda på de gropar, där ostronen ligga, och ser, att deras form är en aflång oval.
H a r man en gång fått reda på, hvar denna lilla läckerbit finnes, försummar man den säkert icke, äfven om man ej, såsom unge herr Savarin, låter steka kalkonen endast för denna.
Kalkon med tryffel anses som en stor läckerhet, och tryffeln ger verkligen en utsökt fil smak åt allt, hvartill den användes.
por och såser mycket på modet.
Hvarken kött, fågel, vildt eller fisk — ej ens stekt fisk — spisades utan sås.
Till hvarje rätt fanns det en egendomlig sås, och i den finare m a t - lagningen satte man en ära i att uppfinna nya soppor och såser.
Under denna tid voro kon- stiga, knappast ätbara måltider, liksom också s. k. skåderätter, afsedda blott till prydnad eller till skryt, också på modet.
I allra äldsta tider spisade man vid nakna bord af trä, utan något slags betäckning; sedan kommo öfverdrag af läder i bruk och slutligen äfven borddukar.
B r u k e t af serveter är nyare.
Borddukarna voro i tolfte och trettonde år- h u n d r a d e t betydligt stora, och man aftorkade pä dem fingrarna och läpparna.
I Bjuttonde århundradet brukades det att vid hvarje rätt framlägga en ny servet, liksom man nu byter om tallrikar.
Knifvar och skedar funnos re- dan i den grå forntiden, men gaffeln är en af de nyare uppfinningarna.
Middagen, dagens förnämsta måltid, intogs i forna tider betydligt tidigare än nu I fjor- tonde århundradet var middagstiden hos fint borgarfolk klockan tio förmiddagen; e t t par århundraden behöfdes för att fä den flyttad till klockan elfva.
I sjuttonde seklet spisades mid- dag klockan tolf; till och med konung Lud- vig X I V » dinerade » vid den tiden.
Hundra år senare spisade den fina världen middag klockan ett, medan simplare folk ännu höll sig vid klockan tolf.
Aftonmåltiden rättade sig naturligtvis efter middagen, och man » superade » klockan fem, Redan hos romarne var denna läckra svamp- sex, sju, åtta och nio.
sort känd.
Till dem kom tryffeln från Grek- Det skulle måhända e j vara behagligt att land och Afrika.
F ö r s t mot slutet af fjor- återgå till dessa måltidstimmar, men en något tonde århundradet kom den till mera allmänt förnuftigare anordning än den, som nu för så användande i mellersta och nordliga E u r o p a.
många gör natten till dag, torde väl ändå Den bästa tryffeln kommer från Périgord och kunna träffas.
I c k e på bekvämligare och vek- öfre Provence, och i januari har svampen sin ligare lefnadssätt beror måhända nutidsmänni- finaste smak och arom.
skornas » nervositet » i så hög grad som därpå, I F r a n k r i k e uppfann man bonbons eller finare att den naturliga tiden för sömn och vaka sötsaker, sådant som numera kallas bakelser blifvit i så stor utsträckning och hos en så och konfekt, och detta ansågs som en så stor stor del af mänskligheten alldeles omkastad raritet, att det brukades i stort omfång för och förvänd.
att besticka domare och förnäma herrar, af hvilka man ville utbedja sig en nåd.
D e t t a Mathilda Langlet.
ofog gick så långt, att Ludvig den Helige g e - nom ett påbud bestämde, att ingen domare skulle få för hvarje vecka mottaga mer än för 10 sous bonbons.
Filip den sköne inskränkte gåfvan till så mycket, som mottagaren under U P NOTISBOKEN.
en dag kunde förbruka.
Konfektpåsarne för- Kvinnlig simuppvisning.
Simuppvisningen vandlades med tiden till penningpåsar, och i stället för sötsaker kom, mera praktiskt, en å fruntiinmersafdelningen af Stockholms stads bad- och siminrättning i söndags gynnades af vackert vä- kontant penningsumma.
der och var besökt af ett stort antal damer.
Pro- Redan i äldsta tider brukade man » för att grammet upptog simning i grunda bassängen af min- stärka magen » dricka vin före eller i början dre flickor, hoppning från trampolinen samt olika slags simning af större flickor, dykning och språng från af måltiden.
I tolfte och trettonde århun- trampolinen med därpå följande afklädning i vatt- dradet betjänade sig hela bordsällskapet af en net.
Härpå kommo så några särdeles vackra prof på enda bägare.
I trettonde och fjortonde år- flytning på vattnet, hvari den kvinnliga afdelningen hundradet voro varma drycker på modet, och särskildt excellerar.
Uppvisningen aWutades med » varierande hopp » från trampolinen.
I sin helhet detta bruk rådde hos både fattiga och rika.
förtjänar uppvisningen de bästa vitsord för den Vinet värmdes vid elden, eller lades rostadt skicklighet de däri deltagande ådagalade och för det bröd, så helt som möjligt, d ä r i; den rike nit från lärarinnornas sida, hvarom den bar vitt- höll en glödgad guldplåt i sin vinkanna; den nesbörd.
mindre bemedlade betjänade sig af ett glö- dande järn, och den fattige kastade ett eld- kol i sin dryck.
Somliga utspädde också vinet med kokhett vatten.
A t t afkyla drycken med is ansåg man i början vara både galet och Hälsolif af Justus.
Stockholm.
Gustaf Chelius ohälsosamt, och först i sextonde århundradet förlag.
Pris 3 kronor.
För närmare tvänne år sedan utkom från tryc- kom detta bruk, som hos spanjorer och ita- ket ett digert arbete i tvänne delar, betitladt: lienare redan var gammalt och vandt, till » Våra födoämnen i fysiologiskt, hygieniskt och Frankrike.
Småningom drog sig detta bruk ekonomiskt hänseende » af Justus.
Det djärfva uppåt mot Norden och torde i Sverige icke sätt, hvarpå dess författare bröt med och ställde sig i opposition mot de inom näringsfysiologien räkna stort mer än hundraåriga anor.
allmänt gängse åsikterna, kunde ej undgå att väcka I sextonde århundradet blef bruket af sop- uppmärksamhet, på samma gång den klara och % Litteratur.
239 lättfattliga bevisföringen gaf en hvar vid handen att bilda sig ett eget omdöme i den viktiga fråga, som författaren här gjort till sitt hufvudthema.
Denna fråga v a r: huru stort är människokrop- pens dagliga behof af kväfve, det vill säga af ägg- hvitehaltiga födoämnen (kött, fisk, ägg).
Resulta- tet af granskningen utföll sålunda: en allt för stor förbrukning af ägghvitehaltiga födoämnen är icke blott onödig, utan rent af skadlig.
Till detta i mångt och mycket märkliga och be- aktansvärda arbete har förfatlaren nu fogat ytter- ligare ett, » Hälsolif », som innehåller de praktiska konsekvenserna af de i föregående arbete gjorda vetenskapliga utredningarna.
» Hälsolif » är i hufvudsak en kokbok, men en sådan af icke vanligt slag.
Den innehåller ej en mängd torra recept å maträtter, utan i stället grund- stommen, themat därtill, öfver hvilket författaren sedan låter vederbörande variera efter tycke och smak.
Men icke efter otyglad och oskolad smak, utan efter hygieniskt skolad smak.
» Om smak kan man icke tvista nog » lyder redan bokens motto.
Under rubrik » Festkök » och » Hvardagslif » för- värfvar man här nya vanor: hälsovanor och bort- lägger, innan man vet ordet af, gamla ovanor: sjukdomsvanor; särskildt kapitlet » köksarbetet », med sina underrubriker: soppstudier, olla podrida, såsstudier, syltgrytan och konserveringsburken, festmåltid, sommarlif på landet, turistlif, vinterlif i staden, torde för damerna vara rikt på nya upp- slag med djupt allvar på botten af en underhål- lande framställningsform.
I ett fysiologiskt, hygieniskt och terapeutiskt » facit » utvecklas slutligen i 60 korta, koncentre- rade stycken helsokökets fysiologi och kemi.
Be- handlingen af ämnet skiljer sig så till vida från samma ämnes behandling i » Våra födoämnen » att författaren här fullständigt frigör sig från den gamla fysiologiska lärdomsskolans betraktelse för att gå sin egen väg.
» Modren med barnet » blif- ver hans enda erkända auktoriet; modersmjölken utgångspunkten för hans kemiska analyser.
Hälso- lifs » facit » blifver därigenom i själfva verket en ytterst enkel och lättfattlig koncentrerd närings- fysiologi, där ohållbarheten hos de nu allmänt gängse åsikterna om nödvändigheten af en ägg- hviterik näring på ett originelt och slående sätt uppvisas.
Elpis Melena, » Kretas Af Cecilia välgörarinna ».
Bååtli-Holmberg.
(Forts.) on offentliggjorde sin skrift: » Ö n K r e t a u n d e r o t t o m a n s k a v ä l d e t », skref m å n g a a r t i k l a r för t y s k a t i d n i n g a r och v a r s å v ä l den r y s k e som den engelske k o n s u l n p å ön behjälplig vid p o l i t i s k a a r t i k l a r s f ö r f a t t a n d e och offentliggörande i deras respektiva län- d e r; såsom ä m b e t s m ä n k u n d e d e nämligen ej ö p p e t u p p t r ä d a till förmån för d e s. k.
» upproriska ».
Men de s t r a p a t s e r, hon u t s t å t t, och den själsspänning, för hvilken hon s t ä n d i g t v a r u t s a t t, bröto henne fullkomligt.
H o n insjuk- n a d e i svår nervfeber; u n d e r d e t k a n o n d u n d r e t från d e omgifvande bergen k o m allt n ä m a r e, k u l o r n a allt t ä t a r e hveno förbi hennes fönster och vilda Båschi-bozuker allt djärfvare i n - t r ä n g d e i hennes v i n g å r d, l å g hon medvetslös och s k e n b a r t d ö e n d e; i den lilla b y n K h a l e p a t a l a d e m a n r e d a n om hennes begrafning.
Hennes lifsarbete v a r dock ej u t e; ä n n u v ä n t a d e h e n n e m å n g e n uppgift; ä n n u återstod d e t för h e n n e m y c k e n nöd a t t l i n d r a.
Hon å t e r v ä n d e l å n g s a m t till lifvet.
U n d e r tiden u p p e h ö l l o g r e k e r n a, s ä r s k i l d t de t a p p r e s p h a k i o t e r n a, k a m p e n m o t tur- k a r n e, h v i l k a h a d e en a r m é a f 4 0, 0 0 0 m a n p å ö n; 1 0, 0 0 0 d e t a p p r a s t e af dessa u t v a l - des a t t s t o r m a » de h v i t a bergen », s p h a k i o - t e r n a s n a t u r l i g a bergfästen, men blefvo med
I DU N 240 blodiga bufvuden tillbakaslagna.
Spbakio- terna stredo utan l e d n i D g, i smärre hopar, och för en grek föllo i regel 1 0 turkar.
Grekiska ångaren » Panhellenion » tillförde d e m vapen och ammunition.
— Men när turkarne ej kunde intränga i bergpassen, brände de i stället hvar de det kunde, kloster och byar, härjade ön och mördade alla kristna, särskildt kvinnor och barn; af engelska och ryska skepp räddades dock många öfver till Grekland.
Ä n n u 1 8 6 9 var stridslyckan gre- kerna gynnsam, och i Kretas högland hyllades med jubel konung Georg I.
D å sände turkarne sin störste general, den berömde Omer P a s c h a, till ön.
H a n kom med stor generalstab, präktigt artilleri och rytteri och tågade med 2 0, 0 0 0 man mot sphakioternas bergshöjder.
D e s s a stormades.
Dagar igenom räckte striden, och åter blefvo turkarna tillbakaslagna.
Ä n n u en stormning af Sphakia misslyckades; grekerna kämpade med dödsförakt för friheten och korset; i spet- sen för dem stredo präster.
D e europeiska statsmakterna lämnade emel- lertid Kreta i sticket, och när kejsar Napoleon såsom svar på de stridande grekernas rop om hjälp, förklarat, att det » enda han kunde göra, vore ett förbli neutral, » vände sig de förtviflade hufvudledarne af upproret till den ännu ej tillfrisknade fru von Schwartz och bådo henne begifva sig till R o m att tala deras sak för Gladstone, som då vistades därstädes.
Svag som hon ännu var, tvekade hon dock ej.
F r å n sjukbädden begaf hon sig åstad på resa, utsatte sig för dennas många olikartade faror och lyckades komma ombord å en till Italien gående ångbåt.
Hennes mission hos Gladstone misslyckades Bidrag mottagas med tacksamhet.
dock.
År 1 8 6 9 var den treåriga frihets- striden lyktad; det sköna Kreta, » de lyck- saligas ö », nu åter förvandladt till en enda ruinhög, var fortfarande under turkiskt välde.
Under det fru von Schwartz vistades i Ita- lien 1 8 6 7, inträffade Garibaldis andra tåg mot R o m och slaget vid Mentana.
Frihets- hjälten blef för andra gången såsom fånge förd till Varignano.
U p p m a n a d därtill af hans vänner, skyndade hans ädla väninna genast dit.
Först efter många svårigheter och mot hedersord att ej vara öfverbringare af något politiskt budskap, fick hon tillträde till den berömde fången.
Äfven under denna hans andra fångenskap blef hon i tillfälle att göra honom personligen stora tjänster.
Hotellet där hon bodde om- gafs ständigt af flere förklädda poliskonstaplar, och tre sådana bevakade alla hennes steg; men trotsande all polisens vaksamhet, förde hon många budskap mellan honom och hans familj samt närmaste vänner.
När han sedermera återvändt till Kaprera, besökte hon honom därstädes, ditkallad genom hans enträgna böner.
D å hon skulle återvända, gaf han henne ett bref till några hans vänner i de italienska städerna.
H a n ville försöka rädda tvänne unga tappra officerare från döden, som blifvit dem ådömd, emedan de deltagit med honom i Mentanaslaget.
P å grund af hans bref skulle nu dessa vänner slå allarm i hela den liberala italienska pressen och sålunda åstad- komma en kraftig opinion till fördel för de dömde.
Uppdraget var farligt; men Elpis Melena hade ännu aldrig vägrat sitt bistånd, då det gällde att komma nödställda till hjälp.
En plats i boden, där betalt man tar.
Hvad som på trafven hjälper mången, mången.
Ett vattendrag med ofta lifligt brus.
Ett mm för mången efter kvällens rus.
Och säg en prydnad för midsommar- Logogryf.
Gåtans ord?
En lustig lek, när som frostig vinter snöat frusna marken blek, och i snön man slinter.
Tag din glaf och ge dig af!
Friska tag!
Hack i häl kommer jag!
Var försiktig, vakta väl dina fålars iimer!
Färden går i raskt galopp; här man ej får sinka.
Backe ned och backe opp skynda fålar Sinka.
Hej och hupp!
ett farligt gupp.
Fresta på, vill du få segerns krans!
Leken går just som en dans, dit vårt mål ses vinka.
Så hastigt som min gåta här du läser nu, min vän, så hastigt löser du nog den förutan stort besvär.
Och om nu här på riktigt spår min gåtas lek du kom, i dansens ring du skåda får jem par, som svinga om.
Och turvis nu i lustigt lopp de dansa, paren fem; du vill helt visst ej neka dem, då nu de bjuda opp.
Hvad din jag med min gåta vill för- drifva.
Hvad nu du bör för att ge riktigt svar.
Hvad man bemöde sig att tydligt skrifva.
1893 Hvad den ej är, som myran tog till mönster.
Hvari vårt land man brukar dela in.
Ett kast af vinden, som kan spela in, fast dörren stängd och stängda våra fönster.
Hvad, lycklige!
din flicka du får kalla.
Hvad du vill henne framför alla, alla.
Hvad som plär skvallra om den kyss hon fått.
Hvad du den kyssen — tror jag — gjorde smått.
Hej!
lustig lek, där du i yra svingar.
Ett litet troll, som far på lätta vingar.
På hvad är svårt att hålla rätt balansen, och säg, hvad gick den med, den lätta dansen?
En liten dykare, hvars kött lär smaka.
Ett lämpligt färdedon för snöig nord.
Ett mjöl jag vet, hvaraf man bröd kan baka.
Hvad utan krus man m å vid dukadt bord.
En slipad huggare, som ock kan sticka.
En fingervisning åt din brädspelsbricka.
Hvad flaggan stolt ses breda ut för vinden.
Hvad finns på vägen,som vi vandra på?
Ett retadt tillstånd, Bom plär färga kinden.
Hvad den vanvårdade behöfver få.
Hvad vårt vår bästa kärlek vi m å skänka.
Hvad bonden bör sin vattensjuka jord.
Hvad under djuren människa kan sänka.
En oumbärlig krydda på vårt bord.
Jag vet en föda — svårt om den vill tryta.
Ett hölje vet jag, stundom svårt att bryta.
Hvad lilla fågeln lockar i hans snara.
Hvad finnes alltid på ett dukadt bord?
När skeppet skulle inlöpa i Livornos hamn, möttes det emellertid af en båt, i hvilken befunno sig sju beväpnade polismän och en kvinna.
K o m n a ombord, begärde de genast att få undersöka signora de Schwartz ' saker; hon själf nedfördes i salongen och underkastades kroppslig visitalion af den medförda kvinnan.
N u voro goda råd dyra; Garibaldis bref bar hon på sig; utanför dörren, som stod på glänt, posterades en af polisbetjänterna.
Fru von Schwarts tryckte i kvinnans hand en sedel på 5 0 lire, och då hon sålunda vunnit dennas tystnad, men ej kunde taga ett steg för att förstöra det farliga brefvet, försökte hon obe- märkt stoppa det under soffmadrassen.
Detta lyckades.
Intet blef upptäckt.
E l p i s kom obehindradt i land; kaptenen ombord, som var en af Garibaldis beundrare och till hvilken hon sände ett pålitligt bud, förstörde sedermera brefvet.
D e båda office- rarne blefvo emellertid skjutna.
N ä r fru von Schwartz 1 8 6 9 efter två års frånvaro återkom till Kreta, fann hon sin kära ö i ett fruktansvärdt tillstånd.
Tur- karne hade härjat alla dalar och rasade ännu med största grymhet.
Men äfven grekerna hade svårt förayndat sig, i det de lämnat de öfverlefvande frivilliga italienarne i sticket.
(Forts.) Innehållsförteckning.
Ida Bränder, född Reis, af Felix Lindberg (med porträtt); — Båtfärd; poem af Emil Kléen.
— A m m s a g o r; af Gustaf.
— Fattigmansarfvet; en sann skildring ur lifvet för Idun af O. D.
— I hushållspenningfrågan.
Tretusenkronorstrecket I V: B — m.
— Från P e r s i e n; af Finska i Meshed.
— Tjänstebe- tygsböcker, ej tjänstebetyg; af Maria Nyström.
— Kökshisto- riska notiser; af Mathilda, Langlet.
— - Ur notisboken.
— Lit- teratur.
— Elpis Melena, » Kretas välgörarinna »; af Cecilia Bååth-Holmberg.
(Forts.) — Tidsfördrif.
Hvad fisken fruktar som sin värsta fara.
En föda, rätt begärlig i vår nord.
Hvad ystra fålen är, som raskt vill trafva.
Hvad öfver hufvud det är godt att hafva.
Hvad drufvan har, som ger i benen märg.
Hvartill begagnar du det svenska språ- ket, du lätt förstår mig — eljest hvad är bråket?
Jag vet en sänka mellan berg och berg.
Ett tummadt papper säg, hvars kurs är pari.
Min knif jag ofta sticker — gissa hvari.
Och säg, hvad penningen så lätt kan vålla, och hvad den gumman var, som trod- des — trolla.
Din köksa ber dig hennes namn att skrifva.
Säg hennes syssla efter hvarje mål.
Hvad plägar ödslig strand en smul upplifva?
Ett träd, som blommar midt i som- marns prål — din flora kan du ju — och ett på våren.
En oumbärlig växt för din battist.
Hvad tungt man måste, när som sorgen når en, och hvad med smak hon gör dig, din modist.
Ett träd har du ju sett vid vatten växa.
Bland verktyg ett för snickaren och smeden.
Hvad liten skolpys flitigt må sin läxa, och hvad den vida steppen är och heden.
P.
Lösningar.
Logogryfen: M o l n s k y; mos, som, kol, suiolk, ko, Bky, s k y], so, sol, m o l n, lom, Byn, os, mo, sy, syl, mysk, lo, nos.
Förvandlingsgåtan: 1) Irkutsk, 2) Degefors, 3) Albin, 4) gnagare, 5) Barnlösa, 6) Öre- grund, 7) Danton, 8) Islam, 9) Malaspina, lOj Oldenburg, 11) Rapphöna, 12) Galdhöpig- gen, 13) Osvald, 14) Nämligen, 15) Drammen, J6) Ölstånka, 17) Dalelfven.
—.
1 dag röd, i morgon död ».
Ordgätorna: 1) Man — mun, 2) mössa — massa, 3) slaf — slef, 4) sabel — fabel, 5) myra — fyra, 6) blad • - blod.
Den förstorade Den geometrista L.
Gåtor.
1.
Två män mötte två fruar, hvilka sade: där komma våra män, våra fä- der och våra mödrars män!
På hvad sätt voro do släkt?
2.
Hvad är sämre än en elak pojke?
3.
Jag har två vingar och kan icke flyga, en rygg och kan icke ligga, ett ben och kan icke stå.
Hvad är det?
Räkneuppgiften: dammen: uppgiften:
