# ID: svediakorp-per925
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1893
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,410
# sentences: 587
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, N:r 29 (292) Prenumerationspris pr å r: Idun m e d Modetidning o c h kolorerade planscher kr.
9 I d u n m.
Modet, u t a n k o l.
pl. '
» 7 Idun ensam » 5 F r e d a g e n d e n 21 juli 1893.
Byrå: K l a r a v.
K y r k o g a t a 7, 2 t r (Aftonbladets h u s.)
P r e n u m e r s.
o n s k e r å a l l a post- anstalter i riket.
Eedaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å b y r å n k l.
12 — 1.
Allm.
Telef 6 1 47.
Iduns Tryckeri Aktiebolag 6:te å r g.
Annonspris: 35 ö r e p r n o n p a r e i l l e r a d.
F ö r » P l a t s s ö k a n d e » o. » Lediga platser » 25 ö r e f ö r h v a r j e p a b ö r j a d t t i o t a l stafv.
Lösnummerspris 1 5 öre (lösn:r e n d a s t för k o m p l e t t e r i n g a r) U t l ä n d s k a a n n o n s.
70 ö r e p r n o n p.
- r a d.
Utgifningstid: hvarje helgfri fredag.
U l r i k a E l e o n o r a d. ä. f dessa dagar for jämt tvåhundra år sedan d e n 26 juli 1693. skildes Ulrika Eleonora, Karl den elftes ädla m a k a, f r å n en värld, s o m för hen- ne aldrig varit annat ä n e n f ö r g å r d till e t t bättre, evigt h e m.
I flere å r h a d e h o n varit sjuklig; sänglig- gande hade h o n varit s e d a n b ö r j a n af juli.
K o n u n g e n, i n t a g e n af d e n lifligaste o r o för h e n n e s hälsa, h a d e ej lämnat hennes sjuk- b ä d d v a r e s i g n a t t el- ler d a g, o m h a n ej därtill t v u n g i t s af vik- tiga angelägenheter.
S j ä l f fick h o n s n a r t klart för sig, a t t h o n ej k u n d e tillfriskna.
Ä n e n g å n g ville h o n g å till H e r r a n s n a t t - v a r d i K a r l b e r g s lilla slottskapell, s o m h o n höll så kärt, och d ä r h o n tillbragt så mån- g a s t u n d e r af d j u p, innerlig andakt, stun- der, s o m h a f t e n för- smak af himmelens sällhet.
D e t tjänade e \ t i l l a t t g ö r a n å g r a invändningar.
D e n van- ligen så undfallande, ödmjuka Ulrika Eleo- nora visade ibland d e n järnfasta vilja, s o m fanns p å djupet hos K a r l X l L s moder.
H o n lät b ä r a sig f r a m till altaret och mottog an- daktsfullt lycklig sak- ramentet.
Ansträng- ningen, uppskaknin- gen påskyndade en upplösning, som alla väntade.
Kring drottningens bädd i d e n stora säng- kammaren p å Karl- b e r g s s l o t t s t o d o föl- jande d a g make, barn, svärmoder, tjänare, hö- ga o c h låga, manliga och kvinnliga.
Slutet var nära.
Alla voro upplösta i tårar, i alla h ö r n af d e t m ö r k a ge- m a k e t h ö r d e s idel kla- gan och snyftningar.
Blott den döende var lugn.
Med sin milda stäm- m a t a l a d e h o n till alla.
F ö r s t o c h f r ä m s t till sin m a k e, k o n u n g K a r l, s o m u n d e r d e n sträfva.
ytan dolde varma käns- lor o c h s o m n u v a r alldeles tillintetgjord vid t a n k e n p å d e n fö- restående skilsmässan.
Ulrika Eleonora b a d honom böja sig öd- m j u k t inför G u d s r å d, ej ö n s k a h e n n e å t e r till denna världens » brusande haf » från » den trygga hamn », ' dit h o n n u kallades af s i n själs b r u d g u m.
IDUN 226 189S Vi f ö r l å t a o s s själfva m y c k e t; m å v i b e t r a k t a a n d r a s o m o s s själfva o c h l å t a d e m v e d e r f a r a s s a m m a gunst.
Fr. Spielhagen.
» M i s s u n n a ej H o n o m f ö r e t r ä d e t, » sade hon; » redan i döpelsen hafver j a g äktat honom. » Med bevekande ord bad hon k o n u n g e n g l ö m m a sorgen för sina allvar- liga plikter m o t folk o c h l a n d s n a r t åter- g å till sitt arbete o c h till fullbordande af d e v e r k G u d å l a g t h o n o m.
» Jag d ö r icke heller alldeles, » sade h o n, » eme- d a n j a g l ä m n a r efter m i g m i n v ö r d n a d och kärlek för ers majestät j ä m t e m i n a kära barn. » O m dessa t a l a d e h o n n u till k o n u n g e n, läggande förtroendefullt deras uppfostran i hans hand.
Till sin s v ä r m o d e r t a l a d e h o n vänliga af s k e d s o r d.
H a d e d e t f u n n i t s m i s s f ö r s t å n d o c h m i s s ä m j a, så m ä r k t e s d ä r a f n u ej e n skuggas skugga.
D e n gamla änkedrott- ningen var försänkt äfven h o n i en sorg så djup som h e n n e s lätta sinne k u n d e känna.
T å r ö g d och stilla stod d e n a n n a r s så ystre prins K a r l vid sin m o d e r s döds- bädd.
H a n stödde sig intill d e n äldre s y s t e r n, H e d v i g Sofia, s o m h a d e ä l d s t a s y s t e r s m o d e r l i g a a l l v a r, ej m i n s t m o t d e n lilla f e m å r i g a U l r i k a, s o m u n d r a n d e s å g på denna jämmer, hvars orsak syntes henne oförklarlig.
V a r m t och innerligt ljödo de sista mo- derliga förmaningarna.
Drottningen upp- repade om och omigen samma ord; hon ville i n p r ä g l a d e m i d e u n g a s s i n n e; d e t var som o m h o n h a d e haft en förnim- m e l s e af, h u r u • o e r s ä t t l i g f ö r l u s t h e n n e s bortgång var för dem — och genom dem för Sveriges l a n d o c h folk.
Ulrika Eleonora förstod ansvaret med att vara en blifvande konungs uppfostra- rinna.
Prins Karl kallades återigen fram till sängen.
H o n t a l a d e till h o n o m ytter- ligare, inskärpte hos honom, a t t e n ko- nungs makt måste framför allt grun- das på gudsfruktan och rättvisa.
Därom borde h a n vinnlägga sig liksom o m » nåd, mildhet och ett kärleksömt hjärtelag m o t alla. » D e t v a r tioåringen, s o m lyssnade till dessa ord, m e n h u r u annorlunda h a d e det ej b l i f v i t, o m h a n f å t t å r e f t e r å r l y s s n a till dessa v a r m a, k l o k a m o d e r l i g a förma- ningar, om ynglingen och mannen fått dagligen inför sina ögon se d e n n a milda, tåliga, kärleksfulla, uppoffrande varelse!
Ännu^länge talade drottningen och bad för d e sina, för sina vänner, för sina t j ä n a r e, för alla, s o m k o m m o i h e n n e s minne.
Rösten afmattades småningom, krafterna sjönko, och kl. 8 p å aftonen efter en svår d ö d s k a m p u t a n d a d e s Ulrika E l e o n o r a sin sista suck.
K o n u n g e n v a r förtviflad, h a n s v i m m a d e o c h blef n e r e g å n g e r å d e r l å t e n s a m t m å - s t e f ö r flere d a g a r i n t a g a s ä n g e n.
Sorgen och s a k n a d e n spredo sig i vida kretsar.
» Det ä r en s å d a n gråt, så a t t j a g d e t inte k a n beskrifva, » b e r ä t t a r e t t ögonvittne, » jag tror aldrig, a t t n å g o n k u n g l i g p e r s o n n å g o n s i n h a r blifvit så beklagad och sörjd som hennes majestät, s o m n u ä r i e n s å s t o r g l ä d j e, s o m sor- g e n ä r h o s oss, s o m h ä r i d e n n a värl- dens bedröfvelse k v a r l ä m n a d e äro.
H ä r är ock allt svart, så a t t h ä r inte finnes en a l n svart kläde, h v a r k e n groft eller grannt. » D e svarta d r ä k t e r n a i och för sig be- höfde dock ej v i t t n a o m e n så stor sorg, t y d e n enväldige k o n u n g e n ville p å alla s ä t t hedra sin älskade drottning och befallde d ä r f ö r a n l ä g g a n d e af s o r g d r ä k t.
Hofvet b a r ä n d a till t v å å r svart, f ö r s t a å r e t b o j, det andra kläde.
T r o t s a t t d r o t t n i n g e n b e d t p å sitt yt- tersta om en enkel begrafning och Karl X I var en sparsam herre, så utvecklades g a n s k a m y c k e t af d e n d å b r u k l i g a s t å t e n vid likbegängelsen.
D e till r i k s d a g för- samlade ständerna bjödos p å begrafningen och undfägnades rikeligen.
Konungen hörsammade ock på samma gång den dödas önskningar och skänkte hennes f a t t i g a d e s u m m o r h o n t i l l t ä n k t d e m af besparingarna vid hennes jordafärd.
Hen- n e s m i n n e skulle lefva i välsignelse.
* Enligt århundradets mode sjöngs d e n aflidnas lof i s i r l i g a o c h h ö g t r a f v a n d e sorgekväden, m e n de uttrycka dock i gran- na ord den mening, som fanns bland hög och låg: att Ulrika Eleonora varit en sann m o d e r för sitt folk.
U l r i k a E l e o n o r a h a d e v a r i t svensk t i l l hela sitt sinnelag, g å t t u p p i d e n n a t i o n h o n g e n o m sitt gifte tillhörde.
D e n upp- giften är kanske den svåraste, som k a n ställas p å en drottning.
H o n skall v a r a nationel framför alla — och h o n är e n främling.
M e n för U l r i k a E l e o n o r a blef d e t t a lättare än för mången annan.
Bland tvister och strider, afund och m i s s t ä n k s a m h e t, s o m s ö n d r a t n o r d e n s folk, h a r ock i alla tider funnits starka gemen- samma band, som hålla dem samman.
Tid efter a n n a n h a r d e n n a samhörighets- känsla trädt fram, funnit förespråkare, vunnit genklang hos folken.
Ulrika Eleonora var ett sådant enhets- b a n d m e l l a n n o r d e n s folk.
T a n k e n k u n d e synas djärf a t t förena F r e d r i k I I I.
s dotter m e d K a r l X:s son, d o t t e r n till d e n m a n, s o m f å t t u n d e r - t e c k n a Roskildefreden, o c h sonen till d e n hjälte, som gick öfver B ä l t o c h b e l ä g r a d e Köpenhamn.
Norden hade dock klarsynte statsmän, som insågo att söndringens tid borde v a r a förbi, n o r d e n h a d e gemen- s a m m a intressen, som borde tillvaratagas.
D e n d a n s k e s t a t s m a n n e n Peder Griffen- feld v ä c k t e g i f t e r m å l s f ö r s l a g e t i b ö r j a n af 1670-talet; Karl X I samtyckte därtill 1675; o c h d e n s v e n s k e s t a t s m a n n e n Johan lenstjerna Gyl- genomförde förbindelsen och h ä m t a d e b r u d e n 1 6 8 0, d o c k ej f ö r r ä n Sverige ännu en gång stridt en blodig strid för a t t få behålla sina naturliga gränser.
Under detta krig hade Ulrika Eleonora ansett sig som K a r l X I: s trolofvade.
Un- derhandlingar o m a n d r a giften hade för b å d a p a r t e r n a v a r i t å b a n e, m e n h a d e ej ledt till n å g o n påföljd.
D e n svenske konungens vackra utseende, hans tapperhet, hans rena seder hade v ä c k t prinsessans b e u n d r a n, h e n n e s vörd- nad, hennes kärlek, och Ulrika Eleonora ä n d r a d e ej k ä n s l o r; h o n h a d e gifvit sitt ja-ord, o c h h o n å t e r t o g ej h v a d h o n e n g å n g gifvit.
H e n n e s fasthet, hennes ordhållighet s a t t e s ej p å s å d a n a prof, a t t d e u r a r t a d e till o l y c k s b r i n g a n d e envishet eller hård- hjärtad halstarrighet, — i stället förde h e n n e s f a s t h e t l y c k a å t t v å folk.
Hon b l e f n u d e n s o m fick b i d r a g a a t t l ä k a såret, binda d e t brustna b a n d e t s a m m a n mellan Sverige och Danmark.
Som en ny M a r g a r e t a Fredkulla hälsades d e n tjugu- tvååriga bruden, då h o n landsteg i Hel- singborg d e n 4 m a j 1680.
Ulrika Eleonora var som m a k a och mo- d e r e n föresyn för sitt folk.
Ä r fasthet i viljan ett karaktärsdrag hos d e n n a drottning, så ä r o saktmod och tålamod andra utmärkande drag, och m e d d e s s a l y c k a d e s h o n v i n n a s i n g e m å l s till- gifvenhet och öfvervinna de pröfningar, som mötte henne i hennes äktenskap.
K a r l d e n elfte v a r ej alltid så l ä t t a t t g ö r a till lags.
H a n var tvär och inbun- den, häftig och småsinnad.
H a n hade ock varit en svag moders ende bortskäm- de son, o c h d e n n a m o d e r h a d e svårt a t t finna s i g i a t t e j ä g a f ö r s t a p l a t s e n i s i n sons hjärta och högsta r a n g e n i hans rike.
Ulrika Eleonora förstod dock att reda sig i dessa k i n k i g a förhållanden.
E j så att hennes äktenskap saknade slitningar.
D e t o r d e d o c k ej h a f v a v a r i t s å s t o r a o c h så m å n g a, s o m af e n d e l h i s t o r i e s k r i f v a r e framhållits.
D e t k u n d e vid hofvet tvistas o m r a n g — o c h h v a r g j o r d e m a n ej d e t under ett sådant rangsjukans tidehvarf — drottningen k u n d e m e d sitt veka, ömtå- liga väsen sörja öfver sin gemåls obän- diga, h å r d a lynne, h o n k u n d e blifva t r ö t t på hans ständiga jaktresor och svärmo- d e r n s o u p p h ö r l i g e n å t e r k o m m a n d e spel- p a r t i e r, m e n h o n h a d e ej s å d a n k a r a k t ä r, s o m gaf u p p sin l y c k a s å l ä t t; h o n ville vinna, och h o n v a n n — sin familjs kär- lek, sitt folks a k t n i n g.
H o n vardt d e n goda ängel, som stod vid d e n sträfve k o n u n g e n s sida, m i l d r a n d e hans stränghet, lugnande hans häftig- het, o c h g e n o m sin frikostighet öfversky- lande hans sparsamhet.
D e g e n o m re- duktionen lidande förnäma familjerna sågo i h e n n e sin förespråkerska, sin välgöra- rinna likaväl som d e n ringaste undersåte.
D e t säges, a t t h o n ibland skänkte bort ä n d a till / s af s i n a i n k o m s t e r.
Visst är, att h o n gaf mycket, och att h o n gaf med t a k t o c h u r s k i l j n i n g.
D ä r o m finnas m å n g a till v å r t i d b e v a r a d e berättelser.
P å Karl- berg inrättade h o n en väfskola för fattiga barn, och Johannes drottninghus bär ännu vittne o m h e n n e s o m v å r d n a d för gamla 7
IDUN 1893 medellösa kvinnor.
drottningen Hårdt de pröfvad sju barn åriga fick Dessa djupt och vid moder.
sitt på anlagdt och i sjukbädd.
hennes ett af och en hon hon ofta bygga vet ett så D e n fordran, att vid uppfyllde gare ställes på fester representera, Ulrika Eleonora en drott- endast i Inte så ej glada, växten, derna ock att hennes Hennes hennes de prisas vänliga hon illa o m D e t af kan blef samma och på hy, trifdes, ej tyckte oskyldig glädje.
hvilket huruvida Landets tillgångar och ville vigseln alla X I att i få bassadören manade skulle äga till spar- rum i modern sårat okunnighet.
till gäst den Feuguiéres, konungen på hvars det fram- franske am- öfvermod ömmaste.
Ehuru likväl från ned Stockholm Halmstad, objuden herre, fast besluten se Karl den och X I stå mäktige slog sig.
att bjuden eller brudgum.
äro nu m e n hof- och då så m å Sveriges åt helt drottningen olika emot på kvarstår ädla uppoffrande konunga- Eleonora.
sedan kvinnor den af goda oförändradt förflutit, N u hon ägna hun- hädan, en vänlig frommaste, deras då två skildes mest håg- uppoff- drottningar.
Ellen Fries.
Ludvig X I V, hade få tjänare veta hopplöst tiske stället ut att gästen.
nungen kunna undvika den utsattes 7 maj.
salen på egendomen ordning sina som beredd gen på båda fattade dag gonen framflytta den 6 Skottorp.
for E n det i stor all del ceremonimästaren Halmstad, alla i bröllopsdagen.
sten vid kunde fördes i Under sväf- i m e n och hast äga det kungliga ordnade Ambassadören P å blefvo Så kröning jande och Mar ligheter, utklädningar, mycken Hedvig ståt Eleonora unga och var drottningen taga, så långt men de voro sista åren.
o m och sädesfältens c X&gt;unkel det hennes hårdt 10 ' Vid H o n mäktar bryta in är tyst.
att företag, sina sorlet öfver som ^Dct klagar m e n borde smärta » delad glädje half önsk- vore ty som ifriga det fin- ha för sina anspråk egna kan ha ha i på på an- tänka sitt en meddelsam dig vid smärta att någonsin därför » Känn för sorg- oupphörligt göra är en ge- blick tala o m äfven ej ej knappast att utan lider.
af denna af att blott andre under han bekanta sätt kan- dem, ordspråk, och dig de förhoppningar.
människor, annat Paul mest känslig för det och beklaga dämpadt, fattas säger mitt kors natur.
minnet ord- själf ».
allt och långa ler dig, m e d rätta: medlidande, svåra läppar, emot och som de » D u du, förtiger och stumma smärtsamt vakta.
blott våra detta m e d hjärta delad vore alltjämt den Jean ker sojver.
på friden det en höjer.
dröjer, näjd och deltagande, på, att sig det, m ä n g d tala sorgsna utbrott heter o m känslolös ».
bör felslagna glädje af säga noga, o m ett ängs- framgången andres pröfve sig vidrörande.
likhet m e d af alla att dras stelnat.
smärta, emedan öfver m e n eller finkänslig är eget en » Icke den att lycklig angelägenheter ett hon hennes se väc- som allt, du, är som året m e d torrt du, blott som människor, svarar dem: som » mig ingenting. » sakta: i jtivilodag rings in utaf fjärran Hugo klockor.
Gyllander.
Damernas vecka.
fe- e. m. vid 1- till Känn dig själf!
andra de föl- borde i dig dylikt, och att del- krafter medgåfvo, skor, under och de till eller och dagar är ja, stå hem.
en och vill det finnes sig då anse andra äro öfver Detta » K ä n n liktydigt människor m e d i eget öga.
kritisera, för- m ä n g d männi- kvicka riktigt elaka.
sig utomordentligt då såsom Delhi, utomordentligt de sanningsälskande, förehålla en i präntad bjälken gärna » Känn stod templet egentligen anse åter redan gamla nästans som var några långa utfärder som hvarje snillrika, Andra läsning det och löjliga, uppmaning: själf », våra i Hvar ej allvarliga själf » grandet tvekade af smärta », en öga att skal.
genast » att den dubbel vana ilar, Ull skydd hejdade tAllt o. d.
R o a d därlakom granskogsmurar hem- nöjen.
vinden en dallring var ceremonier.
hålla och i stillhet Jiöga baletter, baler ofta ej murar ej sig bullersammare fick rymden, vågor dess ingången medtagna löf skog fest- af är språket: mångahanda road hembygdsslätten.
till 7 fleste långa svunna, för- och den under på står aspens på nov.
; vunna, och hvilar, inskrift 24 hålla nes drottningens förekommo nast anhängare dig den flere värdt WsiR åren en eller öga mor- brudparet ej det sällan flydda ar som en sommarafton W| !^lenna dock det goda, icke mycken tyngd lugn, öfver.
firades så är hastigt den skarpt för hvarje omöjligt egna dagen stilla ha är E n angelägenheter, på den följande förvånade henne icke det brölloppet redan vore helt att erfara, ske möter ut först de dina män- groft sig för därför Visserligen brudkammaren.
liksom är o m nog; pröfvad ett lida ».
k a m p svår sorgfälligt människa, var kvarlämnades och bör D e t D e n n a sitt inre, o c h b e m ö d a r senhet att tiden tillreddes rum, i skydda sådan god Konun- kl. att be- alltid ett klaga, döljer tanken den hofvet Först bär ligt hvar i lika att h o n E n tysthet tron, Skottorp.
vigseln tiden den som Sinnets lugn.
.
jSinncts c själf ve alla, för olika hjärta under utan ko- beslutet af kärna kri- af behöfs kärleksfullt ädel M a n icke afund, så festlighe- brölloppet.
han ett den högtidskläder hastigt och blind helt en sida ej seder vara flesta D e t är andras de o m un- sinnelag m å n g e n individ.
för sig andras ändå således, yttre bära, då är bindligaste.
att eventualiteterna.
då niskas kärleks- göra framkallar hvarje under såg Skottorp, höll sina resedon för D e t eller ambassadören intet undvika döma att en lifvet H u r u utan tillvaron för Visserligen försiggå i Halmstad för i till att strid tingelser Karl stunden.
i okunnighet, huruvida skulle stora och Bilägret till vade m a n sökte utspionera källan m e d m å n g e n bättre ville färdig Jublar efterlängtade, m a n m a n o m lifvets och sanningskärlek.
så väsen, att till sig orättvisa, handlingar.
genast hvilkas iijus finnes kallar skulle o m människa Det vackra porträtt af Ulrika Eleonora, som vi på första sidan meddela, är en xylografi af Gun- nar Forssell efter ett porträtt af Ehrenstrahl.
genom H a n s ma, och H a n s befallt.
den den Ulrika år därom han med sig denna K o n u n g e n herre ingen b j u d n i n g fått, reste den derrättad och där den dra all denne en hon firade undvika talrika bjudningar och allt ten lät spar- enkelhet i Halland; hvar och när — sväfvade att Där förmälning.
samhet, i till likväl m å n g e n löshet, roade det som sträckte hon det Karl Och så var också öfver af rande dit till hän- H o n o m tid, komst Äfven ståtliga och fester, förvånad sätt, deras och ock ifrågasättas, något den samtida.
praktfulla skämt passade hennes armarne vänlig, vän yttre hår, leende, af hennes och någon ej vackra välformade glad för rin- mån.
därför.
ej som hofvets och svagheter; grofhet, trakt.
hennes minnet målning alléer utfärder platser, väl fara.
promenader.
lusthus i ' favoritslott; orka lummiga små landtliga dilettant sysselsättning.
hennes alltid sina m e d D e ning, blef hon Humlegårdens kropps- * god aldrig Karlberg kunde naturen sinne.
ganska saknade A f tretton- gossar, deras utvecklade religiöst omtanke.
såsom fyra togo ägnade och under vaka pröfningar krafter hon fick dogo hon barn tid blef hon äktenskap veckor Sina mycken 227 de ärliga hänsynslöst deras fel och ^jfoVär högsommaren slår i sitt skönaste flor, VJLPL) när rosorna tjusa med fagraste prakt och tflks^ solstrålarne som varmast sila sitt ljus ge- nom rikaste löfkronor, — då hafva damerna sin vecka och mottaga sin tribut af blomster och väl önskningar.
Väl händer understundom, att moder Natur vi- sar sig onådig och med en försmädlig regnskur förminskar mången Margaretas, Johannas, Magda- lenas eller Emmas solskensglädje, men vi skola hoppas, att hon i år visar sig välvillig mot sitt eget kön och låter fruntimmersveckan förflyta utan tårar — af den ledsamma och vattenhaltiga sor- ten.
Ty att kaffepannan puttrar på hvarje spisel från Ystad till Haparanda i denna vecka, att festbord klädas, att blomsterbutiker och trädgårdsmästare plundras på rosor och liljor, på resedor och pen- séer, det kunna vi taga för afgjordt.
Boklådsdi- skarne ha varit belägrade af köpare till allehan- da mer eller mindre symboliska kort.
Det har nu en gång blifvit ett mode att gifva bort gratula- tionskort — det är dumt, liksom de flesta moder,
IDUN 228 men det är nu en gång så, och få h a kurage att bryta med dumheten.
Man h a r skyndat till lilla tant eller söta kusin och » bedt tusen gånger om ursäkt, att det var så litet », men man har aldrig rellekterat öfver, att ett par handskar eller ett p a r alnar krås varit mera behöfliga än den lilla ko- lorerade papperslappen.
Dock, bort med kritik, när det gäller damerna!
Hemmens göromål ha fått hvila, namnsdagarne få aldrig försummas; förr försumma männen ett riks- dagsmannaval än fruntimmerna en namnsdagsgra- tulation.
Men det är också sant, att de förra ej få traktering af kaffe med dopp och vin och tårta, hvem vet, kanske de voro ifrigare då.
Nå, låtom oss se, hur det går till i fruntim- mersveckan på gammalt svenskt vis.
Kaffeborden stå ordnade.
Kakan, med festföre- målets namn i dragant, är skuren, brödkorgarna rågade af bisquiter och hembakade pepparkakor, blomdoft uppfyller rummet, och dagens drottning primär i afvaktande hållning i soffan.
Det ringer, och in troppa så småningom släkt och vänner, alla med de behagligaste leenden och varmaste lyckönskningar.
Flere blomglas måste framtagas, det liknar sig snart till en hel blomsterträdgård, och ljuf är luften man andas.
Man krusar, ur- skuldar tackar och ler, man tager plats kring det inbjudande kaffebordet, samspråket blir lifligare, rösterna blanda sig med hvarandra, och snart är allt ett enda surr.
Små tilldragelser och minnen från föregående namnsdagar repeteras, minnet af de kära hädangångna väckes till lif, och ögon tå- ras för att snart åter skimra af dagens glädje.
Och så, sedan » påtåren » är öfverstökad, kom- mer vinet, gladt mysande i slipad kristall.
Skrat- tet klingar, skålar tömmas, smekningar och öm- ma ord vexlas, och allt det goda i människohjär- tat flyter värmande öfver läpparne.
Men nu ringer det, och plötsligt blir det tyst.
Det är bestämdt en herrvisit.
Jojo men.
Det är unge herr brorson, som inträder, friserad och ele- gant, med en praktfull bukett.
Unge herrn bugar och lyckönskar » högtärade faster på hennes he- dersdag! » Gumman är förmögen, hon glömmer nog inte den käre gossen!
Nå, det kan också hända, att det inte alls är någon faster eller tant, utan en ung, fager liten dufva, kring hvilken höken gör sina första slag!
Nog af — buketten får hedersplatsen, och nya festsskålar drickas under fröjd och gamman.
Så där ungefär tror j a g det går till litet här och hvar under damernas vecka i vårt gamla Sverige.
* På landet och på sommarställena, där naturen själf räcker människorna en hjälpsam hand till 1893 hvarje glädjebringande stund, får namnsdagsfiran- det en ä n festligare prägel.
Här bindas i den ti- diga morgonens stillhet grönskande äreportar af lönn och eklöf och kransar af blåklint, och på kaffebordet i den svala löfsalen doftar den rågade srnultronskålen, röd som rubin.
När så solen tit- tar in bakom rullgardinen och jagar sömnen från rosiga ögonlock, då ljuder salut från de små ka- nonerna nere vid stranden, och flaggor och vimp- lar flyga i höjden på tak och på stång.
Här på landet är lifvet friare, skrattet mera j u b l a n d e!
Sedan den första öfverraskningens glädje är öf- ver och lyckönskningar mottagna af far och mor och syskon, så måste m a n göra upp festprogram för dagen.
Lilla Greta eller Magdalena är dagens hjältinna, och allt faller henne till fota.
Vågen lockar med sitt silfverskum — ut bland skär och holmar i gungande båt, hela familjen med mat- förråd för hela dagen.
Där borla på den vackra holmen dukas middagen upp, kaffet kokas inne i fiskarstugan, och n ä r slutligen solen börjar dala, vänder man åter mot hemmet, och dagens drott ning sitter leende och lycklig, omgifven af de sina, med blomkrans i håret.
Eller ock — där ej sjöns trolska vågor locka — ut på den nyslagna ängen, där timotejen fyller med mandeldoft, ut med den kringboende ungdo- men till fria lekar och ystert språng.
Öfver mjuka tufvor går jakten i » sista paret ut », och i hvirf- veldans öfver ängens blomster sväfva de unga kring vid iiolens toner, tills solen sjunker i väster och den glada dagen är slut.
Hvem vet, det är kanhända ungmöns lyckliga- ste namnsdag hon firat i dag — ett minne som lefver för henne i sommarljus under långa år och vinterfrost.
Därför, njut af ungdomens friska glädje — den kommer icke åter.
Adolf Hellander.
glädja sig å t a t t r e d a n h a förvärfvat sina läsares vänskap o c h skall för hvarje num- m e r sträfva a t t bli allt m e r a underhål- lande och lärorik.
O c h I a l l a, g o s s a r o c h flickor, s o m ä n - n u ej gjort b e k a n t s k a p m e d illustrerad — bedjen tidning edra Kamrate ungdom för Sveriges föräldrar, att de låta E d e r prenumerera för del senare halfåret juli — december med endast kr.
1: 75.
E n a n g e n ä m a r e v ä n v i d a r b e t e o c h lek, som- m a r s o m vinter, k u n n e n I icke få.
K a m r a t e n s n:r för d e n 15 juli ä r n u utkommet.
D e t i n n e h å l l e r: e n s t å t l i g af- b i l d n i n g af d e n v ä r l d s b e k a n t a T r o j a n s k a h ä s t e n j ä m t e text därtill; » I polisfältläg- ret », e n spännande historia från Queens- land; intressanta experiment, som hvarje g o s s e e l l e r flicka s j ä l f k a n g ö r a e f t e r, angående » Insekternas lukt »; » Ett nytt, synnerligen roligt spel »; d e n illustrerade i n d i a n b e r ä t t e l s e n » Äfventyr i fjärran vä- stern » af K i n g s t o n; » A t t h ö r a gräset växa »; » Systrarna »; e n ber.
för K a m r a t e n af H e d v i g I n d e b e t o u; a n v i s n i n g a t t själf förfärdiga » Möbler för dockskåpet », m e d u p p l y s a n d e t e c k n i n g a r; » Trefligt h a n d a r - b e t e f ö r flickor »; » T a n k e ö f n i n g s u p p g i f t e r » (pristäflingar e n g å n g i m å n a d e n!)
; » Prenu- meranternas brefväxling », intressant tanke- u t b y t e mellan d e u n g a själfva o m deras samlingar, botaniserturer, fotvandringar, lekar, studier o c h experiment m. m.
; » Pre- numeranternas afdelning » m e d bidrag från d e u n g a s e g n a p e n n o r o. s. v.
.
Allt detta i ett enda nummer!
Till de unga i hemmen, E n välkomnare gåfva k a n ingen m o r gifva sin s o n eller d o t t e r ä n e t t prenu- s o m r e d a n s t i f t a t b e k a n t s k a p m e d d e n m e r a t i o n s k v i t t o p å Kamraten.
D e n lilla i n t r e s s a n t a o c h roliga u n g d o m s t i d n i n g e n - u t g i f t e n ä r j u s å r i n g a i f ö r h å l l a n d e till » Kamraten », b e h ö f v a v i n o g e j f ö r g ä f v e s e d r a k ä r a s n ö j e o c h f ö r t j u s n i n g.
r i k t a e n u p p m a n i n g a t t n u omedelbart förnya prenumerationen för det senare kalf- året, o m d e f ö r u t h a f t s i n t i d n i n g b l o t t för k v a r t a l eller halfår.
Kamraten kan Rågbröd, mjukt och hårdt 8: — 11 vetemjöl, 12 kilo (däraf bakas 2 kilo i veckan) 3: — 2 liter söt mjölk pr dag ä 9 öre litern (där- af tages kaffegrädde) 5: 40 2 liter skummad mjölk dagl.
il 3 öre litern 1: 68 Kött 8 kr., fisk 2: 50, fläsk 2 kr 12: 50 Fem tonhundrakronors trecket.
3 kilo smör 5: 50, 4 tjog ägg 3: 50 9: — 3 kilo sill 45 öre, flottyr 1 kr 1: 45 1 kilo kaffe 2: 25, 3 kilo socker 2: 20 4: 45 Hvarjehanda grynsorter 1: 50 M. Wallensteen: Te 40 öre, 1 kilo sirup 40 öre, \ kilo rus- sin 50 öre 1: 30 ör att ett hushåll af 5 personer skall kunna Af smör bör uppköpas ett litet parti på hösten 3 liter gulärter 60 öre, 1 kilo bruna bönor lefva tämligen godt på 1,500 kronor årligen, (t. ex. i september, då det är billigare än på vin- fordras först och främst stor ordning och sparsam- tern).
Packa då ner det i glasburkar, lägg sedan 35 öre 0: 95 samhet, noggrann beräkning uti allt, att väl tillgodo- en linnelapp beströdd med salt däröfver; detta smör Torkad frukt 1 kr., nypon 40 öre (i stället göra sig hvarje resurs, ej låta det allra minsta för- håller sig fullkomligt godt en längre tid, n. b. om för detta köpes färska grönsaker, bär och komma samt icke lefva öfver sina tillgångar.
Man det vid inläggningen varit godt, icke härsket eller frukt på sommaren) 1: 40 bör vid inköp af såväl matvaror som kläder välja syrligt, hvilket ofta är händelsen med s. k. torpar- Öl eller lagerdricka ... 0: 75 den lämpligaste tiden, då sådant ställer sig billigast.
smör och dylikt.
Ost, anjovis och skuret 3: — Gå t. ex. icke tidigt på morgonen till torget, då Ättika, galt och småkryddor 0: 75 Nu skola vi göra en tablå öfver de årliga utgif- allting är dyrast, utan vänta gärna till frampå för- Lysoljor och ljus 1: 50 middagen (såvida ej tillförseln är alltför ringa), sen terna.
Hyran är den drygaste utgiften, om man är Tvål 20 öre, såpa 20 öre, jäst ^0 öre 0: 60 boende i hufvudstaden; däremot hyr man i en små- priserna fallit, köparne minskats och de säljande Tändstickor 10 öre, skosvärta 10 öre, trippel gärna slå af på sina varor för att desto förr få lämna stad en liten treflig komfortabel våning på 4 rum 10 öre 0: 30 och kök för mindre än 300 kr.
och på landet ännu torget.
Köp alltid eder fisk den dag den är billi- Kvastar och vispar samt borstar 0: 45 mycket billigare.
gast, sådant varierar mycket, beroende på tillförseln Diverse opåräknadt .. 2: — däraf.
Kalfkött är vanligen billigast vårtiden, an- Summa 60: — 275: — vänd då mest af den sorten.
Specerier böra köpas Hyran 75: — i litet stör-e partier och ej i minut, åtminstone för Ved 275: — en månad i sender.
Uppköp på hösten eder pota- Familjens kläder och linne Jag har själf tidvis bott i stad och lefvat på 50 20: — kr.
i månaden med 4 större barn samt tjänarinna, tis (t. ex. 5 tunnor), då den betingar lägsta priset; Tvätt 30: — och vi mådde ganska godt.
äfvenså andra rotfrukter, som kunna förvaras öfver Skatter 60: — vintern.
Använd mest vegetabilisk föda, hvilken är En hjälpmänniska Själf bakar man sitt hvetebröd, hvilket blir hälf- 20: — mer närande samt ställer sig mycket billigare än Tidningar, böcker, skrifmaterial ten billigare, förutom att det är vida bättre och mu- Läkare och medicin 25: — den animaliska.
stigare än bagarbrödet.
Lördagen passar väl för Summa 780: — Iwkning, då man på samma gång bör ha hvarjehan- För ett särskildt konto för matvarorna och ett för da långkok, såsom en soppkittel, förvälla gryn till kläderna; blanda ej dessa kassor samman samt an- notera hvarje öre ni gifver ut.
Köp rikligast med Rest 720 kr., som, fördeladt på 12 månader, blir kakor o. s. v. Af 2 kilo hvetemjöl fås bröd och skorpor för den kommande veckan; litet god flottyr ägg under april och maj månader, då de vanligen 60 kronor i månaden eller 15 kr.
pr vecka.
och socker i degen.
Flottet bör väl afskummas på betinga 60 — 70 öre pr tjog; den tiden bör man an- Häraf köpas, efter månad beräknadt: I hushållspenningfrågan.
m. vända mest däraf i hushållet och äfven uppköpa ett större parti för närmaste tid; de kunna med säker- het förvaras goda och ätliga i flere veckor, ställ dem blott fritt i korgar och på svalt ställe (icke i källare, där de taga unken smak).
Lägg ej ner dem i salt, kalk eller aska, de bli då unkna och förlora mycket i sin friska smak.
J a g har en enda gång experimenterat med att nedlägga äggen en höst i kalk och aldrig någon vinter fått så dåliga och skämda ägg; nej, de böra endast ligga fria i kor- gar, icke öfverhöljda, då bibehålla de sig bäst.
Er- farenheten talar.
IDUN 1893 dessa En klosterlegend.
För Idun berättad af fp^jKj så sällan sk ?é * &gt; tor känslor af minnen i mjuk af kvinnor, uppriktig St. eller F l e m m i n g.
jag på Köpenhamns ga- klass m i n själ katolska höger möter en Ellen beundran — hållning, behagliga Utan m e d hastiga att steg se till och öd- hvad För två å morgon, till blef tiga o c h blida och tarflig unga, en alltid hvit tankar.
behagliga ansiktet hvarifrån n e d öfver Ute i stadens centrum, — kloster och och är trädgård Smärta äfven kall.
vårdas och tung rang i är de ordens u n g nära, har kloster, dessa det m e d E n murar, höga dessa Nunnorna fönster murar, i rummen.
m e d Joseph, ett slags ibland stack de förvånade och försvann, och, hvem D e nischer.
mycket från lifvet, legend, trängde fram sitt nunnorna, lämnande vet, kanske henne, hospitalet städes.
skap Så set trippande Genom öfverallt Hon efter grep sällsynta kring längtan fågel, och bilder kapellet strålande mötte leende för prästen, med ett offer minne bak soppkitteln för att användas till stekning af fisk, pannkakor n i.
m.
Detta blir lika godt som smör.
Köp helst af bästa kött, som är fett och godt, därpå förlorar man ej, tvärtom.
Köttspadet blir drygare och mer födande, om man kokar s. k.
» sluring » (i stället för buljong), hvartill tagas gryn, allehanda sopprötter samt råskalad potatis.
Vid uppköp af kött varierar man, ömsom stek, biff, pepparrotskött eller salt kött, då äfven en god soppa fås af spadet.
De dagar man har en kraftig kötträtt, kan godt dricka eller öl användas i stället för soppa; mjölk till barnen.
Matsedeln för veckan kan ställas ungefär sålunda: blick tjockt m e d ett sände gjorde tets också så ett på till säll- sade ett varelse — näsa, o c h kärlek.
favorit, denna fladdrade o m - och Maria- sjöng m e d i nick och till leende och en klumpig säng.
skälmsk holländare e n jätte till och en blå eller klädde sig, granskade grimas åt denne coeliba- småtrallande sin en behaglig en främmande öfverraskning.
E j värld utan h e m - har gjort det, men till hälften uppblandadt med varm mjölk samt med blott en bit socker uti; då skadar det ej deras mage.
Min stora barnskara mådde väl däraf under sin uppväxttid, de voro feta och friska; huru kärt är icke kaffet för dem med sina två skorpor!
Ett godt råd till alla unga husmödrar: låt den största ordning råda uti allt, då går arbetet som ett urverk.
Vänjen edra barn tidigt vid arbete och sparsamhet; låten dem få börja deltaga i det lilla de kunna, flickorna att bädda sin säng och städa samt damma sitt rum, gossarne att borsta sina kläder och skodon.
Sätten dem om vinteraftnarne till ett litet handarbete, t. ex. en lättare stickning; lären Söndag morgon: Kaffe med färskt hvetebröd, smör, dem att själfva stoppa sina strumpor, gossarne ej ost ' samt hvar sitt ägg.
Uppkokt mjölk att blanda undantagna.
Huru godt för en yngling, sedan han till hälften i barnens kaffe.
lämnat hemmet, att själf kunna stoppa ett hål på Middag: Kötträtt med potatis, nyponsoppa, \ öl.
sin strumpa; dock medgifver jag, att han säkerligen Aflon: Te med smör, bröd och kallskuret, mjölk som äldre aldrig skall vilja vidkännas den konsten eller välling till barnen.
i vittnens åsyn.
Gifven dem en liten uppmuntran Morgnar och aftnar ungefär lika för hela veckan, eller belöning efter fullgjordt arbete, det går då så dock blott ägg om morgnarne till mannen; ibland mycket lättare.
varieras med olika gröt till kvällarne.
jag förutsätter, gälla dessa uppgifter såsom Måndagsmiddag: Kisgrynsform med sill eller salt råd Som för yngre, oerfarna husmödrar, hvilkas barn kan- lax, äggmjölk.
ännu ej äro i skolåldern, men när så blir, må- Tisdagsmiddag: Stekt fläsk med potatiskrocketter ske ste flickornas uppfostran, åtminstone de första åren, eller bruna bönor, fruktsoppa.
börja i folkskolan; möjligen kan modren själf under- Onsdagsmiddag: Kokt fisk med potatis, risvälling.
visa sina flickor i de ämnen, som icke folkskolan Torsdagsmiddag: Ärter, pannkaka och sylt.
behandlar, tills de blifva äldre, då kanske inkomsterna Fredagsmiddag: Kabeljo, ärtpuré.
ökats och medgifva deras öfverflyttande i en flick- Lördagsmiddag: Köttsoppa och plättar.
skola.
Utgiften för gossarne i statens läroverk är Naturligtvis skola icke alla veckor vara lika, utan ju ganska ringa.
En sak, som ännu ej omnämnts, är om en tjäna varieras med såväl förrätter som soppa; t. ex. kalf- kotletter, blodpudding, sillbullar, biff, korngryns- rinna skall bestås i huset; detta blir en icke ringa kaka, köttbullar o. s. v. Af soppor: kål, ölsoppa, förökad utgift.
Att hafva en s. k. hjälpmänniska, chokolad; om sommaren mest filbunke, bär och som går ett par gånger dagligen, kostar ungefär 5 mjölk m. m.
Ja, en mängd maträtter finnas, som kr.
i månaden; denna bör då hafva sitt hem i när- falla sig mycket billiga, blott man forstår att med heten samt bestås en kopp kaffe med dopp hvarje omtanke välja.
Eftermiddagskaffet får icke saknas; morgon.
Visserligen uträttar denna några småären- J kilo i veckan räcker till detta med.
Mången den för huset, men allt det drygaste stannar dock har för princip att aldrig gifva sina barn kaffe; jag pä husmodrens lott, hvars krafter kanske icke alltid •narnöjen), sön nunnor ..... hvad den voro D e h o n skulle — kappades söta Medan h o n klädde allesamman m e d en from skakning på hufvudet denna världens fåfänglighet, mycket intresserade.
öfver m e n dock i n - den yngsta af d e m m e d ett förtjusande litet ansikte — stängde den tunga med en lång och när porten en stor favoriten, efter o m bricka, en sylt.
så fylld liten h o n var trött beträdde m e d skulle det och y r af sitt tysta, syster m e d läckerheter: kakor för skedde bortskyndande, en leende omelett, Intet den aftonen, o c h nöjen, r u m, k o m alltid läckermunnen, aldrig efter blick denna — och naturligt- alla, mjölk, portvakt eller cremefärgade, s o m vis syster för d e n ljusröda all När (och hafva persedel, tresserade, liten sanna hvarenda naste var för henne en nyfiket fredliga fortsatte band och p å deras d e in p å e n titt koketten, lustig och radband, v i - hennes henne så förtjusande?
kommo att bakom Dessa systrar, hvars d å h o n njöt den gången kanske sig hvarje efter, klädning och be- nöje middagsbjudning hos vän- för de kära h o n efter h o n o m, d e n lilla och dolde för dagar, inträffade komplimanger en de att höra och leende sjuka, s o m utmärkt krucifix e n liflig förvånad upptäcktsfärd.
hela i ansikten skratt hemligt dock intresse och bekanta detta när hon säng — och om köket voro lifligt själfva o c h deras m e d klostersysterns ordensdräkt.
prydnad voro Allas trifdes kvinnan enda på hindrade d e m för de stackars flickan där- draga nunnor. » glädje, ofta, klo- vårdade.
småningom det festdagar beredskap, mildhet.
märka, trap- v ä g från o r d hördes unga så vrår.
en glad skägg Den gynte mindre religion och till K ö - sorts tänkte h o n; stränga munterhet.
frid en uppmuntran ett systrarna deras så uppoffrande och krucifix af sig klostrets barns de ned för nyfikna svart blef nipper; det stora e n stor oskyldig prägel långt och sorg- färden därtill dessa under, en i ner och i hvilket gladaste; tråkigt bli trefligt, » tala, alla allra sin första dag vinklar andäktigt ej sjukhus, v ä l ej bland Men, de kraf- blef ljusklädd hela törs munnen E n prydnad Det » man mycket h o n anträdt jo, det måtte rekreation alla i — det stora h u - u p p hade d e m på deras kroppen sedan deras alltid en olidliga moder.
liflig, blommor, samt de det v a r m o t regle- bortskämda prydde m e d ster ett hade » Ett skämtsamma dotter s o m så muntert blick Eros, sig ett e n stilla systrarnas i sjuka af, s a m l a n d e h o n s i n lilla inom ansikte i för D e n uppehålla d e t ej h o n eröfrat hade ibland sitt blef uppehåll buio där emellertid trädgården, stack hade ty glad, omkring ute i för att plötsligt korridorerna, porna, snart en och in m a n k o m ofta o c h för sin sjuka hvad skådat: tydligen o c h låg sedan fri fick det till, upplefde, hade grace », H o n d ä r lifvet, rosiga gick fruktan o c h dotter, år.
hennes H o n var n u o c h tröst äldre, 20 plågats att en frisk Josephs u r åkdonet Hennes m e n » par St. juli- portvakt k o m af sin make opererad h o n hittills besökte en hospitalet, detta sig in bak böner och radband.
dag på till * h e m r e s a n.
ett känner ett kärt samtalsämne o c h klagan, allbetvingaren, som » Barnens o c h m u r o c h t o g u t s i n rätt m i d t sjukdom sitt Mariabilder, m i g en episod unga m e n äro sjukskö- operationspatienter, St. stor bostad.
outtröttligt s o m jag berättat smärtor, ter — Bygg- tämligen prästens o c h luftiga talrika hospital d e t t a l i f, s o m tegel äro försedda s o m blifvit tysta galler mest från tal kallas från och verka kvinna, brokiga af faller långt Josephs port.
beskyddare, pryder E n slöja att skildra.
bo inom höga gångarna vän », St. drag o c h frid.
D e t långa lösa och kval af ofta omgifvet tämligen h ö r till, i n n e s l u t a n d e glädjs terskor är s o m det i dagligt af mörkt en mäkta svart tid lig ligt skyndade fram, och m e d hjälptes på omkring följande månads mentet, lefves, j a g h a r lust ningen är och det en svart ligger det är några härinne andäk- ryggen.
Griffenfeldtsgade, eller dräkt bröstduk, kant, tillbaka Deras m e d hvit döfva egna och solrik utanför d a m ut flicka en pä, syster nunnor lidande blinda vimmel, flere krafter ung ptå stilla penhamn.
droska ringde H o n åtföljdes upptagna sina en mycket niskomängden, af fjät.
huset.
för f ö r dess tycks tre är tillbaka, höll synes, lifvet rastlösa som skedde!
kusken förenade en brus, sina H ö r gå de sin väg fram genom män- dess där stannar v ä c k a p o r t a l, det är systrarna a f d e n Josephsorden.
vänster, hvilka och murar, tiden 229 frisk o c h deras godt äta, o m fi- f ö r d e n lilla h o n än v a r mätt!
kunna räcka till, såvida hon ej är nog lycklig att äga en god hälsa och stark kropp.
Det vore därför en stor lättnad för henne att få öfverlåta de tyngsta sysslorna åt en tjänarinna, men skall en sådan an- tagas, måste äfven uttänkas någon liten biförtjänst i huset, hvartill tjänarinnan på lediga stunder kan medverka, t. ex. en stickmaskin, hvars arbete hus- modern utför och jungfrun kompletterar (syr ihop).
Låt endast inkomsten däraf blifva 2 — 300 kr.
pr år: detta räcker att aflöna och föda en tjänarinna, och husmodern är befriad från allt strängt arbete samt får sysselsätta sig med handarbete i stället.
Själf bör man helst se till matlagningen, åtmin- stone lägga första och sista hand därvid, ty en tjä- nare gör det sällan med den sparsamhet och beräk- ning som man själf gör.
Har man en jungfru, verk- ställes all tvätt i hemmet 4 gånger om året med tillhjälp af tvänne hjälpgummor; däremellan tvättas ylle samt barntvätt.
Må nu hvar och en själf öfverväga, hvilket är fördelaktigast, antingen att hafva en hjälpmänniska eller en egen tjänarinna i sitt hus.
Allt har sina sidor, jag förordar det senare.
Till sist några ord om kläderna.
Köp om möj- ligt prima vara, det räcker dubbelt så länge, kan flere gånger ändras och sys om från de större till de yngre.
Sy allting hemma med tillhjälp af en enkel, billig syflicka.
Af klädpengarne bör äfven räcka att underhålla linneförrådet, litet efter hand att det icke må förfalla.
Alla dessa råd gälla nu den fullkomligt sparsam- ma och ordningsälskande husmodren; den som icke är så lycklig att äga dessa egenskaper, kan sällan få dubbelt så stor inkomst att räcka till, Jag kan af erfarenhet garantera, att ett hushåll på 5 per- soner kan lefva ganska godt på 1,500 kr:s inkomst pr år.
Lycka till!
IDUN 230 1893 besökande, finnas på sömnad, stick- ning m. m. från svenska folkskolor.
En drifva af En varmhjärtad ungdomens vän, pro- fina hvita spetsar, hvilka väl kunna mäta sig med sten och kyrkoherden de flesta länders, i ligger Ny- utställd på ett högt bord köping, höll i sin egenskap af tillförord- för granskning och beundran.
Föröfrigt finnes en rikedom af vackra saker,att det skulle vara nad inspektor vid därvarande högre all- sådan orältvist mot alla de andra att nämna en eller ett männa läroverks terminsafslutning i förra par ibland dem.
De vittna alla om svenska kvin- månaden ett i högsta måtto behjärtansvärdt nans förfinade smak och konstnärssinne.
Hvad som yttermera gifver åt svenska pavil- tal till ungdomen och enkannerligen jongen ett särskildt han tilldragande i hvilket allvarligt behag är att den i olikhet med alla i dess närhet ej på näsrot sätt behandlade flefehanda oarter, som florera synes vara inskrankad.
De utställda arliklarne mom skollifvet och demoralisera vår upp- ligga där fritt i full åsyn, så nära de förbigående växande ungdom, vårt framtidshopp.
Den att om de ville, skulle de kunna röra vid hvarje Det är något karaktäristiskt erfarne ungdomsvännen utgick därvid från sak.
detta: en ridderlig godtrogenhet och öppenhjärt- tvänne uppsatser, berörande, samma frågor, ighet.
Svenska kvinnans alster inom litteraturens som i år varit offentliggjorda i näm- äro, tillika med de andra nationernas, upp- område ligen » Fusk; ett ord från en skolkateder ställda i det på öfre våningen belägna biblioteket — i ett inbjudande, så smakfullt anordnadt, till mödrarna » af n:r rum så och förvarande så rika skatter från denna del af kvin- » Ett ord i sinom tid » af Aue i n:r 11. nans värld, att man har svårt att skiljas därifrån Det tankedigra OMförandet väckte bland så här hastigt och knapphändigt.
Emellertid har här till grannar Italien och Spanien.
Detta åhörarne en välförtjänt uppmärksamhet.
Sverige synes nästan som en tanke: Europas trenne er- Under här ofvanstående rubrik har nu kändt mest välljudande språk representerade här prosten Karlson låtit i broschyrform be- sida vid sida.
fordra sitt anförande Ull trycket för att Innan vi för denna gång lämna kvinnans pa- än vidare kunna sprida de behjärtansvärda lats, vilja vi återkomma till miss Kati Marsden.
Denna beundransvärda kvinna har anordnat sin orden Ull svenska hem Enhvar af våra egna lilla utställning i ändamål att skaffa bidrag läsarinnor, som är moder och uppfostra- till afhjälpande af det gräsliga eländet bland spet- » Han, — är det möjligt! » En hastig blick i spegeln, en flyktig kyss rinna, borde göra till en samvetssak att älske i Sibirien, bland hvilka hon förlagt sitt lifs åt modern i sängen, som hjälplöst stirrar på taga del af det lilla häftet, som omgående verksamhet.
Hennes utställning är ej stor, men så mycket mera tilltalande.
Den består bland prenumeranter, annat sin förvirrade dotter, och så flyger hon ned fritt tillsändes de af våra af en modell till de byggnader hon inom som insända re- i Gakut, provinsen för trappan och in i samtalsrummet.
kort hoppas kunna och uppföra Yakutsk af Sibirien.
Det är nästan en hel liten Jo, där står han, mörk, elegant och man- kvirera detsamma från kyrka Karl- och skolhus, där dessa beklagans Inkomsten är by, af med prosten lig.
Plötsligen blir hon helt blyg och smittar värda människor skola komma att föra en dräg- son oafkortad anslagen till Iduns skollofs- med sin förvirring honom, som stammar något ligare tillvaro än i den eländiga jordkula, belägen om hennes » fru moders befinnande ».
Efter koloni.
i Vilnish urskogar, hvari sedan öfver sextio år hundradetals spetälske blifvit dömda att försmäkta.
en tämligen kort och tvungen visit aflägsnar — Q S $ £ d — Grekiska kyrkans öfverhufvud här i landet, biskop sig den unge mannen, högeligen missbelåten Nickolas, besökte häromdagen miss Mardens ut- med sig själf och hela världen, och flickan ställning, sedan han slutat invigningen af ryska K v i n n o r n a s v ä r l d s u t s t ä l l n i n g.
går ned och tar sig en liten gråtparoxysm i paviljongen i Manufacturpalatset, och uttryckte till det mest aflägsna hörnet af trädgården.
B r e f k o r t f r å n I d u n s C h i c a g o - k o r r e s p o n d e n t.
miss Marden, såsom hans ord föllo sig, icke alle- nast sin egen personliga tacksamhet och sympati Den 22 juni 1893.
» Det är så dumt alltsammans; där stod j a g för detta hennes arbete i den sanna barmhärtighe- som en gås och var bara rädd och förlägen, * J?
vinnans utställning på » The Chicago World ' s tens tjänst, utan ock hela ryska nationens.
och nu får jag se honom mer. » Fair » Och är något så häpnadsväckande storar- Dock låtom oss lämna miss Marsden och » Kvin- tadt och vidtomfattande, att volymer skulle kunna nans byggnad » och skynda öfver till den ej långt så tårar, äter tårar.
.
.
Hon måtte dock ha fått oe honom åter, ty skrifvas därom, och ändå skulle beskrifningen fö- därifrån belägna » Svenska villan », såsom den med refalla matt och ofullständig för dem, som hafva rätt eller orätt benämnes i Sverige.
Här har sven- efter några dagars vemod sågo de bekymrade haft lyckan att se densamma.
Jag antager, att ska kvinnan också en ypperlig utställning, som nunnorna åter leendet spela på sin älsklings man hvarje dag under ett helt års tid skulle åtminstone måste omnämnas, innan vi sluta för läppar och ännu mera strålande än förr.
Men kunna gå omkring ensamt i kvinnornas byggnad, i dag.
Mörk och allvarlig reser sig svenska bygg- Det de fingo icke veta något mer, hon ville ej utan att ändå hinna se och studera allt det sköna naden vid sidan af Indiens felika tempel.
och nyttiga, som här finnes sammanfördt under ett är icke byggnadens arkitektoniska skönhet, ty den längre anförtro dem något om honom, » den tak från jordens mest skilda länder.
Med bästa är jämförelsevis icke vacker, som åstadkommer den mörke », som var ämnet för deras så lifliga vilja måste därför mina anspråkslösa försök att oemotståndliga dragningskraft den utöfvar på alla, gifva Iduns läsarinnor en föreställning härom lämna icke allenast på svenskar, utan jämväl på ameri- intresse.
mycket öfrigt att önska.
Dock vilja vi i dag till- Så kom den dag, att hennes moder kunde sammans göra ett besök om än kort och ofull- kanare och besökare af alla slags nationer.
Det är densammas karaktäristiska originalitet, som tåla hemresan, och klostret miste sin lilla fjä- ständigt i den paviljong, öfver hvilken man läser gör sig gällande, och det förekom mig, som om ril.
Den flög ut i världen, till dess sorg och Gustaf Vasas kraftiga ande, från hvilkens gamla Sedan man från vestibulen nått den stora salen, slott motiverna till densamma äro lånade, gaf åt glädje, och nunnorna gingo tillbaka till sin dagliga barmhärtighetstjänst; deras glada barn The Hall of Honor, hvilken i sitt nuvarande skick hela byggnaden denna prägel af styrka och självstän- liknar ett storartadt tafvelgalleri, vandrar man förbi dighet.
Själfva trapporna, som leda upp till bygg- hade återvändt till sitt rätta element, men de många stora glaslådor, fyllda med spetsar, brode- naden, visserligen endast af cement, äro hårda saknades af dem alla.
rier och handarbeten, som radvis äro uppställda på och polerade såsom huggna i marmor och gifva Tiden gick.
Åter fick syster portvakt öpp- salens bonade golf och längs väggarne, ut till den på intrycket att kunna stå emot både tid och nöt- ning.
Och så träder man in och häpnar öfver na den tunga dörren för sin lilla v ä n i n D a, som andra sidan salen belägna del af byggnaden, som är denna rikedom af järn och stål, som först möter upplåten för de deltagande ländernas utställnings- kom, strålande glad, för att än en gång be- paviljonger.
Snart står man utanför den svenska, ögat.
» What a rich country Sweden must be söka sina kära systrar och berätta dem, att hvilken har sin plats, en viktig hörntomt, emellan after all! » hörde jag häromdagen en amerikanare hon nu var — fru!
Ifrigt omringade de Chicago norska fruntimmersförenings och miss utropa vid åsynen af det svenska järnet och stå- let, här så ypperligt representeradt i alla dess henne: » Det visste vi! » — » Han! » — » Den Kati Marsdens sibiriska utställning.
Om miss variationer af den till allra högsta grad uppdrifna Marsdens i sitt slag så beundransvärda utställning mörke naturligtvis? » — » Naturligtvis! » vill jag sedermera nämna ett par ord.
Platsen förädling.
» Hvilket härligt land och hvilken un- Så ändade den lilla episoden.
Den unga för svenska paviljongen, ehuru måhända alltför derskön hufvudstad det äger, » var jag färdig att flickan, nunnornas älskling, är nu en lycklig liten, har dock det förträffligaste läge.
Paviljon- tillägga, då min blick, från järnet, fästes på fond- gen är kvadratformig, med tvänne öppna sidor, målningen i byggnadens norra hörn, föreställande maka och moder och.
hennes lilla roman är de båda andra bilda väggarne, som från ofvan till en vy af Stockholms slott från Gustaf Adolfs blifven en legend, ett beständigt ämne för sam- nedan äro artistiskt draperade med gobelin, tapeter torg.
Perspektivet i denna målning är så präktigt tal mellan dessa kära systrar, som med ett och konstväfnader.
På högra fondväggen hänger och koloriten så ypperlig, att man ett ögonblick mildt och vemodigt leende minnas denna fläkt drottning Sofias porträtt, så fördelaktigt placeradt, nästan tror, att alla dessa saker äro uppställda att det genast väcker uppmärksamhet.
Under på helt kort afstånd från det verkliga torget i af ungdom och lif, som korsade deras enfor- porträttet står den vackra läderskärmen, ej långt Stockholm.
Men så kommer man tillbaka från sin miga, uppoffrande bana.
därifrån hänger den konstnärligt utförda altardu- illusion och sänker blicken med en känsla af detta ken, ytterst på denna vägg den egendomliga kan- vemod, som endast den kan förstå, hvilken är långt från fädernejorden och ett ögonblick har drömt sig nan af koppar med sina tillhörande bägare och bricka.
Mot vänstra fondväggen äro placerade hemma igen.
Men den sänkta blicken möter och upphängda en mängd beundransvärda saker, Beskows ståtliga sköld — ett poem i stål — och hvilka det dock skulle blifva fåfängt att här upp- Sveriges stolta minnen ända från den ' gråa forn- räkna hvar för sig.
1 en liten rikt skulpterad tiden fängsla oss nu, gripande oemotståndligt.
Här Så hände det en vacker afton, att nar sy- ster portvakt öppuade lör den hemvändande, var hon ej ensam, utan åtföljd af en smärt, elegant ung herre, B o m ridderligt förde hennes hand till sin mörka mustasch och utbad sig tillåtelse att efterhöra hennes befinnande nä- sta dag.
Följande morgon, ' när den unga oskulden slår upp sina ögon, uppgifver hon ett rop af hänryckning, griper en praktfull rosenbukett och läser rodnande namnet på det medföljande visitkortet.
Nu kan den leende och ifriga syster port- vakt ej hälla sig längre i ro, hon sätter sig på sängkanten, frågar och frågar.
Ja, mycket riktigt: buketten är från den mörke unge her- ren, den ridderlige kavaljeren, bekantskapen från gårdagens fest!
Och nunnorna le och hviska och hota med fingret åt den intres- santa lilla yrhattan, där hon dansar förbi, le- ende och lycklig.
Ett par dagar gå, så kommer åter syster portvakt farande in i rummet med en föga värdig ifver: » Han, den mörke, är der r.ere i samtals- rummet och frågar efter fröke::! » nära tillhands för hvarje " Några ord från en skolkateder.,, kista, de smakfullt ordnade profven K. Fr. Karlson hem- men och mödrarna, svenskt Idun, Florentin 8 20 öre i frimärken Iduns expedition, Stockholm.
aldrig » Handarbetets vänner, Stockholm.- » äfven
I D U N 1893 på skölden en sång ulan ord, men orden känna förut hvarje svenskt hjärta och sinne.
Om foster- landskärleken vore död, slocknad — tro mig, den skulle inför denna lilla bit af Sverige, Sveriges egen byggnad på Chicagoutställningen, uppstå hundra gånger starkare och mera glödande.
Nej, allt detta hör ju egentligen ej hit, låtom oss därför skynda upp på g a l l e r e t och beundra de vackra konstväfnaderna, handarbetena och trä sniderierna, ibland dessa senare isynnerhet ett litet antikt väggskåp, som ser så genomsvenskt ut i sin i fornordisk smak hållna stil.
A l l t från det minsta till det största i svenska byggnaden är en fullkomlig succés och måste väcka hela världens beundran och erkännande.
Stolt vajar också den tretungade gula och blå flaggan öfver den gyllene kungliga krona, som pryder byggnadens högsta spets.
Hvilket mäktigt språk tala icke dessa kära färger till svenska hjärtan!
Småbarn i kyrkan.
bibelorden mig » grundas nen mycket Den lilla och för åtta- hoppas ändtligen är från afsedd det åt sakta psalmboken; i drager i tillbaka, räknar upptäcker en märkvärdig någon den likhet lilla att i slutligen tumla gård i och endast den snart amen karen en omkring vana, skulle att den på denna eller om den vinst lilla grund af fattningsförmåga sin kunna på Så förnöjd denna bort dessutom äfven kyrkan det hållet allt i en nytta för störa tolfte ofta ännu de — i de året ingen Men ville nu från regelbundna upprepade kyrkobesök, att barnens religiösa mera genom få religiösa i de höra ämnet hvarje kunna de sinne skolan så kallade barngudstjäuster.
i hemmet, än deltaga dessa barnen låta sina och dess efter utläggning barnens små Äfven orgelspel och sång, afseeude och men af- fatt ningsgåfva.
Sen till, att Idun med finnes h o s alla e d r a bekantat Modetidning sett henne svåraste ännu han i sin mors innan det blefve natt skulle han föra Han sig höll med förare ord.
en i armen utkommit för henne mid- ut.
utsatt att lifvet.
Nästa tid blindlykta.
för med hjälpa sent.
henne Vid liten acqua » » vattenfängelset », skyndsamt bort, ej infann han Hållande falla öfver sin ojämn- heterna i de slippriga, underjordiska gångarna, från droppade, hvilkas vandrade Endast tak och väggar vattnet fru en von gång att nära vid geuomgången hon vid svaga med framåt.
af fasa och ett stort järn och såg och en mängd samt liklukt emot henne, och i omedelbar närhet hon hafvets kammare.
kort Men öppnade dörren; sitt sin allt såg — norina inglese tarfliga hem, hon — den en denna, och den sista lysa öfver stjärnor fri.
hölls till Vecchia.
H ä r i f r å n s k y n d a d e h o n till träffade berättade fullt sin uträtta Då han » 1 ' avete ende: » Ni tjänar bära han af vånade Då själf hade atlägsna stånd att vistas två tid lisen; för följdes hon hvilka jämn på Ännu med Alex.
Dumas hans memoarer, Hennes partiet med uppmanade Garibaldi; hans enhet som för måste dock denna romerska t. och ex. red henne men att henne ut, till häst höllo springare.
henne, kort därefter utgifvanderätt inom nu det ifrigt vara lycka, po- karabinierer, Garibaldi den till- angelägenhet hon vänner personliga hade hon hon få fadern han förut lämnat närmaste här läm- område.
helige den är n ä m n d t, öfverlät för- vänner och raska sårade sin och men under af afstånd förut den påfliga hennes djupare såsom sina Rom; tvänne öfver åt möttes hon särskild gång något takt han, af i för hans timmar hafva veto, noga hvarje för- djupt.
erhöll någon hon sårade kyrkostatens sitt månader bevakades uppgift genom Senare för ledsnad sådan upphäfd; uttalat sig.
och någon 24 hon befallning ni le- ord till t a c k Rom, som sökte har han hon uppfyllt ganska till inom stadens Förgäfves denna att ett vänninna, dock befallning såväl en återkom där tillade tappraste hade bästa lugnt: jackan. » uttalade henne hon att klap- sade det hvarmed anförtrott sinas — mina hvarken eller hon äfventyr, och Därpå röda beredvillighet, önskan, axeln bene en den Bologoa, hvilken hon hindrats hennes på ifrån ».
är huru hörde henne bra för å Civita uppdrag.
scappata sluppit för och hans Garibaldi pade af resa, sitt dess ombord medföljde Garibaldi, till ankommit.
hon där hon sig- till Quirinal » hon här la frun dold, hjälptes inom möttes förde engelska » Le hvilken Hon hvilka hon morgon tortyr- lyckligt, var där hörde fängelaets följeslagare svåger, ångbåten Tidigt gick himlens räddares franska var hennes hon hufvud af Det ställ- stark slog brus.
var hvarest en trä linor; kände Det rum, lyktskenet af rep modigt medvetandet.
af verktyg ningar hon förlora det hemska Schwarlz greps sig ål- som allra hvarifrån de fullvuxnas borde det Att På Djurgårdsteatern har direktör Eanft återuppta- get Millöckers glada operett » Söndagsbarnet », som ännu bevisar sig äga lockelse för publiken, tack vare synnerligen de populära gäster, hr och jru Ca- stegren, som nu uppbära hufvudrollerna.
Den förre ger Tristan Florivals gemytliga person med just den lifliga och sorglösa framställning, som här är på sin plats, och hans kuplettföredrag står vida öfver hvad vi i allmänhet från manssidan bjudas på här i Stock- holm, hvilket dess sämre icke är så synnerligen ut- märkt.
Och fru Castegren som lady Rockhill är helt enkelt charmant: äkta sångkonst, distingueradt spel, strålande apparition.
Härom aftonen var själfve konungen, åtföljd af prins Karl och svit, den lilla teaterns gäst, och det sällsynta besöket till ära hade salongen smyckats med gröna guirlander och dof- tande rosor.
Hans majestät ledde själf från öfre parkett, tydligen animerad, det lifliga bifallet, och stämningen i sin helhet var naturligt nog mer än vanligt festlig.
Så att » Söndagsbarnet » svikes ej heller denna gång af alla söndagsföddes lyckostjärna.
ofta hon befunne sig i » Cattivo, cattivissimo den Teater och musik.
då nas välgörarinna o m k o m m a?
H a n sade henne,att och besöka små, hade Dååth-Holmberg.
(Forts.) s t u g a: s k u l l e n u P e p p o G a r i n t o l å t a d e si- hafva utvecklade med uteslutas föräldrarne, näras passas En stat, där kvinnan har rösträtt.
Wyoming är den första af Nordamerikanska förbun- dets 44 stater, där kvinnans politiska jämnlikhet tillämpas utan alla inskränkningar.
De kvinnliga väljarna i Wyoming representera en.
tredjedel af hela valmanskåren.
Af dem utöfva 80 procent sin rösträtt.
Valen i Wyoming vittna i hög grad om kvin- nans sunda förstånd i politiken.
an att rikare i det * v ä l g ö r a r i n n a ».
Af Cecilia en förslöande andakten vid Förtjänstmedalj åt kvinna.
Änkan Anna Christina Dahlström, född Stenberg, härstädes, har under en lång följd af år utöfvat en gignande och oegennyttig verksamhet såsom uppfostrarinna åt barn, hvilka saknade föräldravård.
K. m:t har nu tillde- lat änkan Dahlström medaljen i silfver af åttonde stoleken med inskrift: För medborgerlig förtjänst.
oupp- blir snart tidigare med endast Före och skall ur ofta andakt.
önska * » Kretas nat Därför eller Dödens skörd.
Friherrinnan Vendela Vilhel- mina Ericson, född grefvinna von Schwerin och än ka sedan 1870 efter Sveriges snillrike, store järn- vägsbyggare frib.
Nils Ericson, afled här om dagen i Östersund, där hon var på besök hos sin äldste son, landshöfdingen frih.
John Ericson.
En lung- inflammation, som varade under fyra dagar, föran- ledde dödsfallet.
Den aflidna var 71 år gammal.
Hon efterlämnar tre söner, af hvilka en, som nämdt, är landshöfding, en f. d. kapten och civilingeniör och en generalmajor och chef för Vestgöta regemen- te, samt en dotter, gift med godsägaren grefve Mör- ner på Björksund i Södermanland.
— En af Visby äldsta invånarinnor, änkeprostin- nan Brita _ Elisabeth Romdal, har aflidit 94J år gammal.
Anka sedan ett trettiotal år efter prosten i Olja G.
T. Romdahl, har hon allt sedan mannens frånfälle varit bosatt i Visby, där hon lefde i stor tillbakadragenhet.
Hon anses efterlämna en icke obetydlig förmögenhet och sörjes närmast af i Ham- burg bosatta brorsbarn.
tvångs- och kyrkan.
helt Drottningens rosenkorg.
Den 9 d:s öfver- lätnnades, genom fruarna Thomatus, Laurin och frö- ken Siri Dahlerus till h. m. drottningen, som då firade sin födelsedag, från Drottningholms damer en praktfull blomsterkorg med rosor.
Korgen var c:a 1,2 meter hög af bronseradt korgmakeriarbete och fylld med rosenknoppar i växlande form, skönhet, färg och storlek; från handtaget, som utgjordts af en tjock rosenstam, nedhängde breda, guldfransade, blåa sidenband.
A det ena af dessa stod textadt: Till II.
M.
Drottningen den 9 juli 1893 i djupaste underdånighet och å den andra namnen på samtliga 63 gifvarinnorna.
Den synnerligen smakfulla gåf- van var, hvad det dekorativa beträffar, anordnadt af trädgårdsmästaren vid slottsorangerierna, hr Bo- berg.
församlingen barnet detta ute kyrkbesö- sig förströdd vidlåder och lekplatsen, ser tankspriddhet utan viktiga i kyrkan.
af i sig Marie, på sitter sitta Denna det om lättnad, enda sig och då föresätter helgdagsklädda såsom apostel hufvudfiguren tankar drar af den lärt märksam.
der, uttalats, på och målad skolan, kroppen suck har stund i fred, fönsterrutorna Strax barnets lilla sig vink i och Greta trädgård, vara fram tala Lotta, de bläddrar förmanande med morgon för det saker.
däri, Det någon favoritbilderbok.
upptäckt och nytt hos af vänder möjliga skrufvar på plötsligt moget och förstår.
rutorna en det som för psalmboken klädningen, att ingenting alla på det där predikan, människorna.
låter kyrkan.
mening, alltså kyrkfönstren, sittande modern i stillasittandet framför af bar- med människor, följaktligen långa räknar oseden, att på fullvuxna, uppmärksamhet Det till slut kännande barnet till tagas mening för af den komma tioåriga v a r e l s e n sitter taga och hvilken sin till barnen ofta tidigt skall tänkande Trött » Låten Elpis Melena, NOTISBOKEN.
• Signe Ankarfel t. å UR blifvit henne.
att en för till till liberala verksam dels när bryta dels Italiens helig sak.
IDUN 232 O c h ehuru hvarje h o n dock hans honom sin tyske sända af Under uppehöll ämnade « " 3. i London.
sårats förts till dade dit.
ville v i d fästet eröfra följa denna sig.
H o n att den tappre Aspromonte fann den stor förrän att den berömde såret, febersjuke af m e d stor h o n den af i snabt ilat äfven i skyn- hennes m e n förnämligast mannen ej regeringen till- dels af däraf, förmådde föreskrifna äta v o n Schwarlz våning lämplig i samt ägnade vård.
nära talade ningen: o m henne Allmänt helt i genast b a r till endast m a t åt under utöfvandet bevakad af benäm- Garibaldi att ära hjäl- äfven barmhärtighets- Bidrag mottagas med tacksamhet.
L o g o g r y f.
Luftigt som en drömbild är mitt hela, vexlande alltjämt till form och färg, kan, som tankarne, sig stundom dela, bli en jätte än och än en dvärg; kan med svarta vingar ömsom simma öfver djup, som ingen mätte än, ömsom åter uti purpur glimma och i hvitt och guld sig te igen.
Smycket lik, som hålls för barnets öga, tvingar det vår blick att uppåt se, fast vi därvid oftast tänka föga på hvad nyttigt det oss mäktar ge.
Utaf sju bokstäfver är mitt hela sammansatt.
Låt se hvad det kan bli!
Först hvad ej mot hösten plägar fela i ett riktigt ordnadt skafferi.
Ett pronomen sedan, som du känner, om din svenska du studerat har.
Hvad förgäfves sina.
.
.
mången brän- ner, som en fiffikus för resten var.
Något som på skräp betydligt stöter och som stundom i ditt mjökglas finns.
Hvad på lande ' a nog du möter och med hvilk&lt; t bekantskap vinns.
Hvad som öfvei du ofta äger, (under äfven, fast du ej det ser).
Hvad på ängen du består ett läger och som för din möda lönen ger.
Hvad ej lämpar sig att educera — något som ej heller är försökt.
Hvad som verkligen förstår briljera och hvars bana äfven ligger högt.
Seglare i ljusa regioner, som du ofta har med blicken följt.
Fågel, skriande med gälla toner, hvilkens fjädrar hafvet ofta sköljt.
Gåfva, som du omsorgsfullt bör akta, ty, förlorad, knappt den återfås.
Det, för hvilket väl du bör dig vakta, om du länge lefva vill, förstås.
språket ledarnes v a r Ismail numera Pascha, gaf galabal, p å unga flickor upp- s o m skulle hvilken slutligen till åtminstone de ånyo såsom det o m H o n F r u hjälp och Jord, med föga eller intet värde, men som uti köpet får tas med.
Konst, som ringa aktas af de lärde och hvarom de veta klent besked.
Fredligt vapen, användt alla dagar till det stora släktets tjänst, » som går ».
En parfym, som damerna behagar och hos dem i gunst har stått och står.
Kofdjur, som vi gärna önska fälla, där det ligger, slugt och snabbt, på lur.
Sist ett luftrör, som natur ' n plär ställa mellan ögonen på månget djur.
Bebé.
F ö r v a n d l i n g s g å t a.
1) 2) 3) 4) 5) 6) 7) 8) 9) Krut, sik: stad i Asien.
Grof, ed, se: ett bruk.
Bal, in: ett namn.
Kang, ega: en djurordning.
Lam, ö, ras: en helsobrunn.
Röd, ung, er: en stad.
Not, and: ett franskt personnamn.
Mal, is: en lära.
Asp, al, mina: t t t påfligt sände- bud.
10) Brud, gen, lo: en stat i Tyskland.
11) Nappa, hör: en fågel.
12) Elg, hög, din, gap: en bergspets.
13) Lod, vas: ett namn.
14) Lim, än, gen: ett adverb.
15) Dam, en, arm: stad i Norge.
16) Kast, nål, ö: ett dryckeskärl.
17) Fel, ved, aln: en flod.
Begynnelsebokstäfverna bilda ett ord- P. W. O r d g å t o r.
1) Med a en människa, med u en öppning.
2) Med ö en hufvudbonad, med a en mängd.
3) Med a en människa, med e ett köksredskap.
4) Med s ett vapen, med / en be- rättelse.
5) Med m ett djur, med / ett tal.
6) Med a en växtdel, med o en vätska.
Reseda.
D e n Såsom arbetade penna göra denna tid under del af ö n.
— I lyckligt Kandia Ismail mötte Pascha, sig u r hufvudstaden.
h o n sig en sig sjöledes qvasifånge h o n n u E n tillfånga- h o n undkom dock skaffade och begaf lepa.
en K a p Grabusa aflägsna mindre städes på sida.
soldateskan.
finge sin fot till f ö l j d i sin lilla villa ifrigt kreterfolkets liten h e m till K h a - på lidande där- att m e d sin bekant i E u - (Forts.) sig I n n e h å l l s f ö r t e c k n i n g.
Ulrika Eleonora d. ä. af Ellen Fries (med porträtt); — Sinnets lugn; af Bugo Gyllander.
— Känn dig själf 1 — Damer- nas vecka af Adolf Betländer.
— Till de unga i h e m m e n.
— E n klosterlegend; för Idun berättad af Ellen Flemming.
— I hushållspenningfrågan.
Fomtonhundrakronorstrecket.
III: M. Waltensteen.
— Några ord från en skolkateder.
— K v i n - nornas världsutställning; brefkort från Signe Ankurfelt.
— Småbarn i kykran.
— Ur notisboken.
— Teater och musik.
— Elpis Melena, &gt;Kretas välgörarinna »; af Cecilia Baåth- Holmberg.
(Forts.) — Tidsfdrdrif.
öfver - vände inflytande till satte ropa.
fri- högt m e d grekerna dess skulle regeringen, hafva henne en ofhciel skrifvelse från hemliga m e d begäran, kämpande telegram gjorde ringa v i d turkarne; h o n ej hamn, landstiga, främste Garibaldi sitt af turkiska Syras till häst o c h g e n o m s t r ö f v a d e e n ej h o n Menotti ' rörelsen h o n hjälpte behöfdes, sätt blef det i de grekiska, klostren; tagen detta Schwartz att grekiska makternas utflykter detta gång genom Garibaldi skulle å i honom v o n Schwarts ständiga afkasta i den unge — sida.
m e n ej v ä l h a d e inlupit underrätta krigsförklaring segelbåt H o n lärde deltog dessa förbjöds mark, gre- helleniska deltagande.
låtit Kretas varade sin son anförare; stormakterna hafva kriget fri- begåfvo hade, enligt h v a d f r u v o n m e d än 500 v i d grekernas till, o c h m e d sändt förr att stredo d e frivilliges D e n sig m e d k o - och så länge skeppet den och Elpis Melena, s o m s o m höllos hennes Garibaldi lyssnade hvilka ofordröjligen tappert berättat, Icke ö. förena den Kreta — emellertid och v a n n inom kort de liggande där år att denna sökte förtroende.
bergen han skrifter a f hänförelse för Italiens omfattade det p å f ö r att största sig hennes uppblossade Grekland; v a r gripen till tre medelhafsländer; och äfven med allt, o m hen- uppmaning italienare, sig på 1866, hetsstrid, i ryktet hufvudbetäckning, trycket nungariket hastigt ty jämte stor Garibaldis villiga emedan alla befolkningen k o m m a polisspioner.
en år, turkiska ännu emotta- » garibaldimössor ».
S a m m a kiska h o n och England fruar rådplägningar, hennes till att H o n v a r dock a f d e t t a sitt lig- Garibaldi ».
hufvudorsak tillfrisknade.
åt staden fästningen h a r det blifvit erkändt, v a r en den o c h hållet d e n lilla hvilken en här g o d och che cucina per s o m lagar mellankomst verk intill » la signora damen, åter sig Befolkningen Spezia, under n u lagade mat, s o m h o n dagligen sjuke, ten hyrde närheten, bereda kändt.
m e d en föreställa fång- sig p å skulle f ö r I t a l i e n s s a k o c h f ö r de3s generalguvernör, turkiska trädde allt försämrades ö n blef hade Till uppoffrande bosätta klimat till omkring till alla ägna v å r lindring.
Tyskland namn henne lästa och p å hvilken varit svag, högtidlighet, Garibaldi, fånge ett orsakad bröst hängifvenhet bjälte, trofast, h o n måste ankomst frihetskampeu F r u — sjuka nes folkbefri- fången att att hälsa, härliga gen kosten.
ger, hastigt, sin en ungdom hvars sålunda hennes vägrade och s o m utmattning, vanvårdade hans så Kretas af folkhjälte Sicilien, s e n a r e; m e n ej v ä l h a d e Varignauo, det L a nu H o n e n n y expedition till henne nyheten, sport aren Garibaldi mycket 1862 Varignano fortfor M e n hennes V i d hon liten sedan 18G1 — G2, hennes till någet störste R o m till det h a n n u b a d H o n Melena från visserligen stånd härefter, h o n sin lilla i 1863 ».
Melena vänskap.
Italiens hufvudstad o c h för d e n skull bref företaga h a n tids tyska Kreta, att förenade Elpis m e d under- åter rättelse, dit tid sig E l p i s här Kaprera för den utgaf » Garibaldi h o n af memoarer.
någon 1864 m e d att det honorar, erhållit hans Å r skrift tid handlingssätt hela förläggare upplagan afvisade besvarade h o n någon till K a p r e r a.
oridderliga till fick under inbjudning 1893 att skulle bistånd.
f ö r s t o r a d e d a m m e n.
I hvardera hörnet af en kvadratfor- mig damm stod ett träd, som här är betecknadt med en *: Ve 36 S S * m m mm o o o o O o o Rebusen: ifppgift.
Af fyra figurer A och fyra figurer B skall en kvadrat bildas.
Figurerna kunna skäras i styft papper eller papp.
o o På hvad sätt kan dammens yta för- dubblas, utan att träden flyttas från sina platser och dock fortfarande stå utanför dammen?
G e o m e t r i s k nollorna.
5 ^ mm o mm o mm.
&lt;m&amp;.
s o * m &amp; O o mm o o mm m » x o Koin Ella, nu g e n a s t!
Ordgåtan: Mozart, Allah, Rhöne, idyll, epi- gram, Cassiopea, opal, Rigi, Emil, Leonardo da Vinci, Lejonet, Irlisch, Marie Corelli, Thelma, Lilith.
Skämtfrågorna: 1) Båda sträfva efter rege- mentet.
2) Båda ni aste röra.
3) En dotter.
4) Hornist.
5) Hon var hela värlens » piima donna ».
Aritmogryfen: Frans, Rauino, Asien, Nanna, Kaaan, Riigen, Indus, Kairo, Eksjö — Frank- rike.
Illuminationen: R ä k n e u p p g i f t.
Af nedanstående punkter, hvilka på hvarje sida utgöra 12, skola fyra bort- tagas och de återstående ordnas så, att man likaväl på hvarje sida räknar 12: ii 10 o y s~ 11|10|9|8 7 8|9|10 [11^ 6 5 4 3 2 1 oc L ö s n i n g a r.
Charaden: Vedträd.
» Modern och krokodilen » pel på solismer.
är blott ett e x e m - I föregående nummer uppgafs den vågräta linien omfatta äfven siffran 12 i ställes för 11, hvilket härmed rättas.
