# ID: svediakorp-per92
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1892
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,239
# sentences: 819
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Obs.
Inbjudningen till ny pristman dk omslagets 3: dje sida.
1.a haft.
1892.
DAGNY l TIDSKRIFT FOR SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN dmalui EirRl8tecEt, Amalia Liudegieli j- Lotten Dnlilgien, En blick inom %S~: I helii for s~ukskoterskor Anna Knutson, N,u Ella stal en bloiiim~ Wdiy U~~pshmli, En kviulig advokat Litteratur A D, Veioliic; ~ och diglo nnclin diktei af Charlotte Lindholm - L D-n, Min hustius dagbok, ntgifven af Elis - L D-n Med soidm Shssei och norellettei af Rnst Roest M C, ILbi iiksdagen, Meddelanden fran Fredrika-Bremer-Forbundet Hrai jehanda i Kvinuofilgnn
JOHN HOLAII: BIiOE#, Nodenffi för Damkappor, Peisverk för Pelska ppor med dai till paswide oj rertpm Till Fredrika-Brenier-Förbundet insanl periodisk litteratur, Sordisk tadskrift, 1891, n r ' i, 8 - Svensk tid~hift, 1891, ii 1 14-17 - Tid&amp; .. ift ior kr~stlig tio o ~ l i ~rlldrim2, l: +L n i b.
- Teosofisk tidskrift, 1891, u r H - f;, # * ~tiiic Im htwiilct, istit, 11 r (1 - Orii och blld, 1892, ii r 1 - i ' ednptqisk tid~Iiiiit.
l H c) l, zt I 11, 12 - Svensk lararetidmnq, l W i, ii i 47 -- 5-2.
It492 is-r 1 - 3 - Ve2 dandi, 1891, n I 1-6 - Slo~ciiind~rvisninqsblartet, I NI., n i 10-12 -- ffelsovcmiieii, 1891, n i 29, 14 - Jordrmoderit, 1891, n r 12 - &amp; edlighetsaauaen, 1891, u 1; I - b - T I ~ H ior I.
~ frid- ~ ghdsodlare, 1892, n r 1 - Xya bohhaiidelst~diungen, 1891, ii r 47 - 52, 1892, u r 1, 2.
- Svensk l~okli; iiidt.lsticlnii~q, 1891, n r 47-52; 1892, n r 1-4 - Svensk iniisiktii1i; ing.
lrJ91, n r It#, 20, 1892, n r 1, 2 - Mun, 1891, iir 44-52, I %Ci2, it r 1-i - Tmuea.
2892, n r 1 - Pinsk t~dskilft, l W l.
u r .i 6,, l.H %?, n,i l -- Hemmet och samhallet, 1891, ii r I l, l.)
- Koti ja Yht&amp;sknnta, 1892, n r I - Xylmae, 1891, n i 13-18 - Kvad vi d, lW1, ii P 47-42, 1898, n r 1-4 - Kviudaii og Sanifuudct, 18t) l, ii s 12 - The englislinroman ' s review, 1892, ii r l - Xhc wnmm ' s juni- nal, 1891, lir 45-52, 1892, II r 1, 5 ' -- Dentsche Hansfrauenzer- tung, 1891, n r 47-52, 1892, n I 1 1 23, 24, 1892, n r l, 2 - FraneiibeLuf, Lehrenn, 1891, n r 5, 6, 8 - Le clioit -- Till Fredrika-Bremer-Förbundel insanda bö6kéi; Akdefniska bokhmiielii, Upsidit: J A Zundell, St!
k i s t a - dom odi kultmr i srd ined hvarandia dm R. Bladel &amp; C: o: E I; ptr~q7 /, S \, &gt;tt prt Iivitt.
-- .T~I~I~JO, stora elefanten - Sommardngai ho5 minior - ililder iir c h l+ ' rd- saiBes lif - Ldla Rudhattdii blb.
Bonnier: Stiidentfo~eirinc~ii Terd,iiidts sii18ukt iitei1, 3.3 - 37 - C Bzsfedt, P i fnmkuingsfaid - A KlzttcXuulstrot~~, Tie mina- deis dag - Carl Bladr, (lustaf l v a w och haiii ~rirntiil,i - - - 7i G ' '
Leijolzsköld Oxe~zsf ' ie~na, Konungens kapare.
- J.
C: v. Ifofsten, Hos Tant Klara.
-.
Z. Topelhs, Läsning för barn, 7: de boken.
- L.
M. Alcott, Di jag var liten.
- !E.
Wahldlz, Guld och gröna skogar.
- Onkel Adams Linnea.
- Lekkainrateii, .7: de och 8: de boken.
- Snö- flingan.
- M. Roos, Genom skiigg~or.
- Min Iiiistrus dagbok, iitgif- ven af Elis.
J. Ekström: Lärokurs i linearritning för folkiindervisnings- anstalter.
Eiiwall &amp; Kull,.
Malinö: A. Taube, Var holländska färd.
C.
E.
E ' ritzes k. Iiofboklintidel: G.
A. Hmty, E n duk.tig pojke.
- S. Coolidge, Katy i lieinmet.
- L.
T. Meade, Bråkigt herrskap.
H. Geber: J.
R. HzctcAihson!
Harry HuiigerFord.
- S. Hzctz- ler, Unga hjertaii.
- S. Tytler, Farfars testamente.
- Glimtar ur sagouerlden.
Z. Hteggströin: Nornan 1892.
- En siddaresaga.
Fr. Hellberg: S. Lagerlöf, Gösta Berlings saga.
- .4ve, Solsken.
Hiertas bokförlag: E.
Fries, Märkvärdiga ltvinnor, ser.
2, 11.
6.
- Ella, Den kunniga ldkkainraten.
P.
A. Huldbergs bokförlags-nktiebolug ': L. Hting7zof, I löf- sprickiiingeii.
- P.
J. Rosenius, Ur svenska folkets häfder.
AL, Jolinson: Från Serbieii och Montenegro.
- G. A.imard, o Stenlijertr~.
- M. Lartglet, Bilder ur djurens verld.
- Tre sin&amp; oc2Jrgds- niönster och deras öden.
H. Kiiiberg: IL.
B.
J. Forssell, Kortfattad lärobok i botanik.
C.
A. V. Lundliolin: A.
5.
O. E., Sineden i Bonifaciegränd.
- Pawsy, Ester Ried ' sofvande och vaken.
- 2 %.
.v.
Saldem, Mar- garetaboken.
R.
A. Moiithi: ~vart ' erintistarns beriittelse.
P.
A. Nordstedt 62; Söner: T. Code, Klöfverbladet.
- R.
Me- ' l a d e r, ~ H h r d t bidevind s, 2: dra uppl. '
- Srn~gglarne.
- Stanley och Emiii.
- A. Ilerfstedt, Glädjens blomster in.
fl.
berättelser.
- H..
Andersolz, Rolfs sommarferier.
- L. Budde; Dödens gudson.
Fr. Skoglund: E. Wenström och 0.
Jeurling, Svenska sprakets ordförråd eller 80,000 inhemska och främmande ord och namn.
Ii.
3, 4.
- Odygd om igen.
- Sveiiskarnes deltagande i trettiokriga kriget.
Svensk Liharetidnings redaktion: Jiiltomten.
Fredrika-Bremer-Förbundets hemstudier, Ledning för hemstudier inom olika ämnen lämnas af Fre- drika-Bremeflörbundet.
Ledningen innefattar: 1) AlZ91zGn11za r å d eller a n v i s n i ~ g a r rörande litteratur, afgift 1 kr.
2) StudiepZa~~z ......................................................... 5 D 3) R å d oeh fortsatt Zechziny, hvarvid lärjungen liar rätt a t t hvar fjortonde dag insända en skriftlig iipp- sats och förfrågningar.
Afgift för halfhr för hvarje amne ................. 15 r Närmare upplysningar meddelas genom FredriI~a~B~emer- Förbundets byrh.
a *
Stockholms Plymfabrik rekommenderar sitt vii1 sorterade lager af garnityr i alla fiirger och bredder, från 15 till 4 kr.
meterii.
Bigretter och si~i&amp;plyiier till likret.
Ainazoiier, svarta och kulörta, af biista kvalitéer och till bil- ligaste priser.
Gamla plymer och garnityr renoveras, färgas och krii- sils efter fransk metod.
Rha plymer beredas.
G. Ahnfelt, Allm telef.
50 11. i4 SmblancZsgata9~ 14.
Hygieniska Skodon tillverkas för Herrar, Damer och Barn, OBS.
!
Prisbelönta af Drgkt-Keforinföreningen.
Normalskor tillverkas efter Prof. Jagers system.
Allt arbete utföres noggrannt och af basta materiel.
Reparationer verkst3llns vii1 och p5 bestiiiiul utlofvad tid.
P. GUST.
PETTERSSON, 62 Drott.,~imggnfam 6,2.
- - Elin Spross2 Trikåhandel, Vesterlilnggatan 36 l / 2.
36 Lager af alla sorters Trikåvaror fllr Herrar, Damer och Barn.
Telefon 20 83.
Telefon 20 83.
Annonser för DAGHY upptagas af fröken K.
C. SANDBERG, 20 P~e&amp;g&amp;ud8gntn; rz.
Henrik Gahns Amykos.
Äldsta aseptinfabrikat.
Rekominendemr sig sjiilf.
Siujes öfrecillt.
Henrik Gahns Tvålar.
Specialité: Antiseptiska toilettvlilar, siirdcles ~iilgöraiide för känslig och ömtilig hiid, sisolii: Henrik Galilis Yictoriutvll in.
A. Partilager i Stockholm Iios Eliiil Freariksoii, Telegrcvgriintl P.
Bouppteckningar samt uppgifter till bouppteckningar uppsäth~s för billigt pris af ett fruntimmer, som däri eger rningiirig mm.
Niirrnaa-e underrättelse erhiilles O Fredrika-Bremer-Förbundets byrå, 5 Malmtorgsgatan.
TIDSKRIFT FOR SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN.
e UTGIFVEN AF STOCKHOLM 1892, AFTONBLADETS AKTIEHOl,AGS TRYCKERI.
Amalia Lindegren.
NAgra intryck. '
E n vinteraftofton satto jag och en min väninna, hvars ung- clomsväninna Amalia Lindegren var, vid den tända lampan.
Sliimpen hade fogat så, a t t jag ännu icke sett ' den berömda Iionstnärinnan, ehuru vi bhda, ofta besökte v&amp;r gemensamma vän.
Emellertid afbröts samtalet af en knackning p&amp; dsrren;.
den öppnades för en gammal dam, med lätt haltande gång, iklädd en tjock slängkappa och en mörk, bredskyggig hatt, Iivars svarta haliband bildade yain kring ett blekt, alldag- ligt ansikte.
Sedan den inträdande med några glädtign ord och e n hjärtlig omfamning hälsat väninna~i, hälsade hon mig p&amp; ett för den okonstlade människan och framdende porträtt- niålaxinnan Amalia ~ i n d e ~ r karakteristiskt &amp; satt.
Hon erfor näniiigeil knappt mitt namn, - ho11 hade förut hört min väninna t,aln om mig -, förrän hon gick rakt fram till mig, drogmig fram i lampskenet och skärsk&amp;dade ett ögonblick med ett godhjar- tadt leende mitt ansikte, Imarefter hon med en bekräftande nick klappade mig p&amp; axeln, som om hon velat säga: anu kanna vi hvarann !B.
J a g bekänner dock, a t t jag i början af vår bekantskap var en smula föriiiidrad.
Denna gamla dam ined sitt så obe- tydliga, utseende,, hos hvilken flärdfriheten och fr&amp;nvaron af hvarje skymt till rartisteris nästan stötte på det prosaiska, och Iivilkens hela företeelse var sk öfvervägande jovialisk, var allts&amp; den populära konstnärinnan och banbrytersgan för de kvinliga artisterna till konstens tempel?
Nen ju mer jag lärde känna henne, desto fullare motsvarade ho11 mitt förutfattade begrepp om de tilltalande genrebildernas skaparinna.
Vi kommo nu ofta tillsamma~is.
An visade hon sig som en trött gammal iiam, livilken lanmat ungclomliglieten långt bakom sig, än bröt ett '.
skälmalitigt leende öfver hennes drag, åtföljdt af ett putslustigt infall, lwarmed 11011 b o g vår väninna ned till hvardagslif~~ets små, förliålla~den, som denna gärna lämnade utom samtalet, än talade hon på ett allvarligt, ' distingeradt sätt, än lät hon höra e11 låg, munter llvissling, än gled ett ömt medlidsamt ut- tryck öfver hennes drag, d&amp; den lidande vä.ninnan lät iiiidslippa sig e11 suck eller lätt jämmer.
Det var dock först under det sista hrtiondet af hennes lif jag lärde käi~na Ainnlia Lindegren; då hon, undangöind i en tyst tillbakadragenhet, som hennes blygsamhet gjorde ä n n ~ ~ mer exklusiv, lämnat ungdomsmodets, det forcerade arbetets, trii-mfeimas ocli den kraftfulla medelålderns skede lhigt bakoni sig.
J a g har dock af vänner från denna period (sj älf talade hon ogärna om sig och sina arbeten) samlat några drag L I ~ hennes] if, för att därmed komplettera mina intryck.
Amalia Lindegren föddes den 22 maj 1814 i Stockholm, där hon tillbragte sin inesta tid.
Modern var dnllrulla och fadern en hög ämbetsman.
Hon bar ej sin faders namn, men uppfostrades i skötet af hans aristokratiska, fint.
bildade familj.
~Amelie (så kallades Amalia Lindegren af sina vänner) var my cket Iiändig D, berättar en lronstiiäriium, barndomsbekant till henne.
Då jag var fyra år, af~~ndades jag henne hennes talang a t t göra, små dragkort, som bakom en rörlig ridå dolde en nätt mål- nings.
E n m m väninna berättar, a t t Amelie gama äfven vid mognare, å r lekte med saxen ocli klippte harjehanda f i g ~ ~ r e i r papper.
Den förstnämnda och flera andra intyga, a t t hon var skicklig i att spela flöjt (, spotta på flöjt,, som hon skämtsamt kallade det).
Hon hvisslade äfven utmärkt, an låi~ga operaarier, än härmande olika fåglars sång.
Hon hade en stare, Petter, som i sin tur förträffligt efterhärmade sin matmors drillar.
J a g minns t. ex. en gång, då hon hvisslade den lilla arian ur Trollflöj ten, J a g heter Papageno jag)).
Som bekant slutar den med några] .åga toner, hvilka Amalia Lindegren, trots sina aiistriingningar, icke gick ut med.
Staren f ' oljde ordentligt med hela tiden och efterhärmade slutligen afveii med de lustigaste vridningar på liufvudet och en del liväsande s t r i p ljud sin matmors försök a t t komma lit med melodien.
Ron,.
.
sjöng äfven en srniila i yngre dar ocli spelade slitet kliiikelink p&amp; piano », som Iion sade.
Under sina gladare, yngre år var hon i synnerhet roacd af att anordna i~tkläclningar, tablåer och sällskapsspektakel.
Sjalf spelade hon vid s %dana tillfiillen sin roll iitmarkt och roade alla med sina upptåg och sitt oför- argliga skämt.
Eli väninna och elev till A n d i a Lindegren berättar, att det var ett stort nöje att resa med henne.
Hon drog en med sig öf~leraU.t, från museet till den tyska ~kneipens, clär hoa p % ett lustigt, iinderliållancle sätt fick e11 att smaka p&amp; äkta ölbrygd.
Hon var icke livad men kallar blixtrande kvick, nien naivt gladtig ocli verliligt rolig.
Det var dock endast inom det förtroliga kotteriets gränser hennes skämtlynne musse~ade.
I stora sällskap var lion tyst ocli tillbalracdragen.
.
Genom AmaJia Linclegrens biografer veta vi, att Iion tidigt böijade- förtijäna sitt bröd genom att ntföra porträtt i blyerts ocli svartlrrita, hvilkas pris steg från en till tio riksclaler.
Dessa porträtt, soin utmärkte sig för en träflaride likhet med originalen, livilkns m.est 1~arakteristisl; a uttryck hon snabbt uppfattade och onisorgsfiillt återgaf, voro nästan alla profiler.
Som ett exempel p % Iiennes säkra blick och stora makt öfver formgiulingen berättar en vaiiiiina, att Anialia Lindegren en clag var Iiennes gäst tillika med ett annat friintimmer, som l~onst~iä~innan föriit ej sett.
D&amp; detta firniitimmer efter ett par timmars samvaro aflagsnat sig, beklagade sig värdinizan öfver sin förs~~nimelse att ej ha bedt dmalia Liiidegreii om hennes profil.
&gt;Det Iran du väl f %)), svarade Amdia lugnt och satte nig ned att i minnet !öra.
ett .förträffligt poi.tratt af cden fran- varande.
En sådan profilteckning gj orde hon en förmiddag i .Paris af Augiist Bla~iche (nu befintlig i redaktör F. Borgs ägo), säkert det bästa porträtt som Atergifvit den berömde författarens drag, tillägger min sagesman.
Utan tvifvel.
torde någon sådan profil af ' Fredrika Bremer, med hvilken Amalia Lindegren var nära bekant, afken finnas; och helt visst skulle dessa porträtteclrningar, om de en g&amp;ng h n d e samlas, förete ett intressant galleri af ansikten frbn inicdten af 1800-talet.
Teckningen var Amalia Lindegrens styrka.
Genast - vid sin adromst till Paris tillvann sig- denna aiispr&amp;kslösa kvinna, som Bom f r h ett aflägset hörn af världen och åtnjutit föga, undervisning, Ange Tissiers och Cogniets beundran för .denna sin förmåga.
.
B Teckna framför allt D, hörde jag henne tillrhda
en gryen.de artist,, allt hrad ni ser, manniskor, djur, vaxter och andra föremål, och icke minst hvad andra tecknat förut.
Sitt inte och kludda olj efarg, innan ni kan teckna.
Det hamlar sig.
J a g vet bast », tillade hon blygsamt .. % a t t man far &amp; .ngra det genom ovanor, som man sedan kiiappt kan bli fri f r å i i ~.
E n va.riation af det tända mastmittrycket » Primo teckna, sekiindo teckna, tertio teckna ».
Naturligtvis vann konstnariiinan sin säkerhet i teckning ej f r h blotta begåfningen.
Hvad som brast i hennes under- visning ersattes af ' ett ihärdigt, iirligt arbete.
%Amdie arbe- tade icke fort », herattade den ofvann&amp;mnda eleven och reskam- raten,)) tviirtom, långsamt och ytterst sjaltkritiskt, SH, a t t hon aldrig var nöjd med sina egna alster, inte ens de bästa ».
På tal om hennes profilbilder och med h&amp;gkomsten af hennes lek med saxen påminner jag mig, h m jag en afton, några veckor före hennes död, skg henne med entusiasm för- djnpa sig i studiet af Paul Koiiewkas silhonetter.
Hennes lifliga utrop och phpekningax af finesserna i dessa delikata, u t t r ~ c k s f d l a konstverk ingåfvo mig d&amp; tanken, att hon var en me.
Paul Konewka befryndad konstnärsnatur.
Däremot ktinde hon sig föga drageii till inil) ressionister~ias n i a klatsch- maner.
kr 1839 vistades hon en tid i Cpsala och liig dar under homöopaten Liedbecks behandling för de ~moiiclies volantes r.
so111 redan d&amp; besvärade hennes ögon, men iiader den senare delen af hennes lif gingo bort, dB däremot.
iiiider den allra sistii tiden daraf, hennes ögonsj iilidom kom henne att se I i ~ i t a ringas kring förerniilen.
~ ä m n d a 9s m8lade lioii fru Liedbecks (fudd Ling) porträtt, et t af hennes fwsta olj efargsportriltt.
Sedan följde flera-.
Homöopaten Liedbeeks porträtt, miiladt forst pii 1870-talet, var det första hvari hon tillämpade metoden atet mhla efter fotografi.
Man hade förgäfkes forut bedt henne att p % detta sätt föreviga ' Jsag af aflidna personer.
men nu ledde lieim vä.nskapen a t t frångh sin grundsats, d i deii ganile raii~ien plöts- ligt rycktes bort.
Och fursöket lyckades foiträffligt.
Hon gjorde sedermera flera sådana porträtt iiiider sin seila ilder.
då hon fann det bekvämast, men dock ej af andra personer &amp; IL sådana, med h i l k a s utseende hon T ' H ~ förtrogen, d i hennes säkra blick och goda minne voro en borgen for ett naturtroget återgifvande.
Det.
höjde emellertid omkring ' i h 8 h r efter ' '
Amalia Lindegrens första.
olj eportratt, iiiilaii Qmtrnström upp- täckte.
henne och för n&amp;gra m&amp;nader lat öppna Fria Koiisternas Akademi för henne och n&amp;gra alidra konstiiiirinnor, ehuru för-.
nämligast p&amp; grund af sin bekantsl; aSp med Ailialia Lindegren.
.
p&amp; henne, Därefter fästes drottning Josefinas uppn~ärlw~mhet och hon fick resestipeiidiuin ocli kom utomlands.
Det var dock ej genom iihgot energiskt persoi~lig-t ~ q p t r a d ~ n d hon e kom a t t g&amp; i spetsen för a.iidra.
Det.
lag- ej i Iiennes natur.
Hennes ' blygsamhet stod allt för inyclcet i vägen därför.
Hon snarare förvånades öfver, a t t man gjorde någon a r a r af henne.
Detta bör dock ej anses förringa vardet af heiines lifsgiirning, d&amp; det var heiines flitiga, ihardiga,, segraiide peniia och pensel, som.
.
banade stigen.
.
Med e t t flera ganger förnq.adt resestipendium uppeliöll hon sig i en följd af 6 it 7 Ar utrikes, studerade i Paris, Diis- seldorf och Rom samt var några g&amp;nger öfver till England.
I sin första genreta.flal, r~ryckesscen~), skattar boii ht sin för lifvets lustiga .sidor intresserade blick, 1 sina genrebilder ~Evmgelistaa Mattlieus~, » Pilgrlnieil&gt;~ in.
fl.
&amp; t sin under grens lopp allt starkare utvechllade religiösa kälisla.
I sina I d e r fr&amp;n Roin,)) Italieiisk boiiclkviiiiia », » Piffera.ri », &gt;De fader- och moderlösa)), bBliiicl giibbe med siila bariibasrii »,)) Frieriet gaf hon luft å t sin känsla för det foriiivackra, ocli kanske skidle.
några af dessa iiitagalide bilder ha kommit a t t iiiregistrerats bland idealismens sötsaker, on1 icke 110s liwrje tafla af Amalia Lindegren det omedelbara, liffiilla iittiycket gjorde sig gällande.
Den i Rom utförda., i flykten gripna, verkningsf~dla lilla bilden 2 Flickan nied apelsinen bildar liliasom en 3fvergBiig till hennes efter lieinlcoinsteii, vid en stiidieresa i Dalanie, fiiniia, mest karakteris tislra genre, där barnet med sitt ljusa löje spelar en s&amp; öfverrägaide roll.
Dessa bilder, livilkas 11~~1111 man 1 ej behöfver upprepa, ehuru man gör det äiidk, liksom man ' ofrivil- ligt.
gnolar en micker &amp; iiid inelodi,, soiii faller en i taiilianis: d3öndagmfton.
i en d a l s t ~ ~ g a &lt; r Mormon öga,,)) Mors lilla hj alpreda)), ~Lillaiis sista bädd)),, Friiliostenx m.
fl., Og-jorde genom sina okonstladt gripna motiv, siii nat~irf~iskliet; sitt lif- fulla, varmt kända utförande Ama&amp; Lindegreii till en af sin tids bästa realister.
Hvad hennes ~infån~srika.
verksamhet som själfiill porträtt- m61arinna .alig8r, gr ' det bekant, - att kiiiiiinare sä %ta c~iisa.mma ')),
som ett d de vackraste bladen i det srenska porträttmiileriets utveckling under v&amp;rt århundrade, i trots af hennes föga högt uppdrifha teknik.
Ned de efter fotografi förtriiffligt utförda porträtten af gymnastikern Ling (som hon varit personligt bekant med) och presidenten grefve Arvid Posse (hvars porträtt hon förut målat efter originalet) tog hon förra viiren a.fsked af sin porträttm&amp;l- ningskonst.
Ned en ganska stor tafia, » Aftonbönen %, framställande ett förtjusande vackert barn, som gör sin aftonbön på sin mormors knä, hvilkeii målning dock förblef ofullbordad af brist på l-plig modell till en mormor, samt med en mindre reproiiziktion af hennes rPilgrimv, fullbordad just innan hon lades p&amp; sjuk- sängen, tog hon afsked af sin genre.
I hennes hem fann man blott nagra fb portritt af hennes hand, de iitmilrgta porträtten af inH ?areii Lindholm och pro- fessor Qvarnström, det senare bestämdt som ledamotstribut till Akademien, ett af Fogelberg (dock blott en kopia) samt ett förtjusande litet portriltt af presidentskan Sandels.
Det är att hoppas, att man försöker Hstadkomma en exposi- tion af denna konstnärinnas talrika arbeten, &amp; fin hennes rit- ningar i blyerts och svartkrita till oljeportratten och genre- tafiorna - ett företag, som icke bör möta för stora svilsigheter, d&amp; de flesta af dessa arbeten stannat inom landet och de fa- miljer, som aga af henne utförda portriitt, siikert icke skola hafva nhgot emot a t t p&amp; detta siitt hylla den sympatiska ar- tistens minne.
.
;: z: Då man kom p&amp; besök till Amalia Lindegren, lade hon helst undan penseln och läste atelierdörren för a t t slk sig ned och tala om, hvad som rörde sig i lifvet dänitanför.
Hennes försvagade syn hindrade henne icke att m a s, men val att lasa, en hård prafning, d&amp; hon var intresserad af allt.
Hon gaf sig gärna in i en debatt om dagens frhgor, d&amp; hon mera eldigt och envist än logiskt försvarade sina konservativa åsikter i politik och religion.
Hon kunde bli helt stel och högtidlig samt till och med för en s t d f&amp; en min af ofördragsamhet, d&amp; man försvarade de nya iclkerna och deras ledande män.
Xen plöts- ligt kunde det spelande, vänliga leendet bryta sig fram öher
hennes drag, under nAgot sådant utrop som:)) Ja, så där inåste ju de 1l11ga t a n l ~ ~ Det.
iir friskt ändå,. » Hon hade för öfrigt- en lilar blick för ärligheten i en uttalad iilening och såg till personen, ej till &amp; siktema.
O ch i hennes samtal uppen- barade sig alltid en underström af friskhet och liberalt hjärtelag.
Hennes konst hade förska.ffat henne en god ekonomisk ställning, nien hon lefde under årens lopp allt mera indraget, för a t t kunna dels nied sig å t de behöf~aiicle.
» A d l i e hade alltid handen öppeiia, sade en af heiines väninnor,)) och nöden var i sAdaiie fall den foriiänista rekomniendatioiien.
Hon höll aldrig några resonneniang om, Iiurnvida den hj älpbehöfvancle var värdig eller ej, och hon gaf i största tysthet, utan att låta högra handen veta, hvacl den venstra gjorde .. Lifiig och lcraftf~dl,.
satt hon uppe klädd anda till sista dagen af sitt lif, ehiira en clódshinna skynide hehnes blick, re- sonnerade öfver sina intryck och försökte följa den besökande till dörren.
Till och med då dödsrosslingama böij at, hälsade ho11 med ett soligt leende vänn&amp;, som kom och gick, hvasefter hon inslunirade Inglit ett par timmar före sin död, hvilken inträf- fade natten niellm den 26 och 27 sistlidne december Hennes begrafning försiggick så, som om hon själf slcnlle Ila ordnat den, i kretsen af några få vänner, utan ovationer från världen.
.
H m r t jag sedan kom för att .. liänlta drag till en minnes- runa öfver henne, påpekade man f ' ör mig nhgot eller nhgra af de ageliskaper, som.
jag förut funnit utgöra grundelementen till hennes karakter, den femväppling, som tillförde henne lyckan: den käriif~dla Iiängifveiiheteii å t konsten, blygsamheten, flärd- friheten, bamasirjnnet och det varina hjärtelaget.
En blick inom viha hem sköterskor.
År 1892 liar gjort sitt intriide andes allt annat ii * glada anspi- ciei .. Dödens ängel liar sväfvat öfver F&amp;F hufvudstad, skördande med sin lie offer efter offer.
Knappt ett hus, som undgatt att drabbas, knappt en familj, som ej blifrit hemsökt af sjukdom eller död.
Det ar under sådana tider nästan öfverinanskliga fordringar stilllas pk liikarne och som därför behofvet af en under deras koinmando sta- ende hjälptrupp af kvinnor, med lifsuppgift att bisti den lidande mansklikheten, mer an någonsin gör sig gallande.
Det har varit rik- tiga verop om hjälp, som höjts f&amp;n de af sjukdom drabbade hemmen, dar ofta alla familjemedleinmarna legat sjuka, herrskap sk val som tjänare, oförmögna att bistå livarandsa.
Södvandigheten af en ordnad sjiiksköterskekår har aldrig varit mera k$innbar, ocli aldrig har den lilla staintrupp af utbildade sjuksköterskor, soni redan finnes, blifvit mer anlitad.
Da den rådande svetta sjukligheten saledes gjort allt som till sjukvård hörer till en verklig frliga för dagen, borde det ej ' sakna sitt intresse att I ' &amp; kasta en blick, om än ec.
helt flyktig sadan, inom de hem i hufvudstsdeii, från livilka utsiindes den lilla skara barmhartighetssystra.r~, livilkas verksamhet går ut pk att vid sjuk- bädden lämna hjälp och tröst.
Den vandring vi # mna företaga kommer ej att blifva lhug, ty ack!
dessa liem iiro lätt raknade, och den skall ej blifva sorglig.
De liein, dar inan fostras att bista de lidande och sörjande bära framför andra prägeln af stilla gladje och frid.
Det var en strålande vacker vinterdag jag valde t.ill min lilla rond.
E n hög luft, klar .himinel, hrart man s&amp; nyfallen snö, gni- strande rimfrost, hela var stad stod iklädd denna vinterns bländande högtidsdräkt, som ännu iner, iiii soiiimarens besitter agenskapen a t t täcka öfver allt fult, att skyla alla skröpligheter.
Det låg nhgonting förhoppningsfullt ocli lifgifaande i sj iilfva den friska., kalla vinterluften, liksom ett löfte om ' att lieii~sökelsens sråraste tid var förbi.
Hvein kaniier ej.
Sophialieininet, denna inönstergilla sjukv ?wdsali- stalt, en af de yppersta i sitt slag iiagon stad har a t t, iippvisa, med allt fog det nya Stockliolms stolthet och.
prydnad?
E t t grundligare genomgående af denna vårt lands främsta utbildningsan~talt för sjuk- sköterskor, i akt och mening a t t därom afge en sakk&amp;uig beriittelse, kunde nutiirligen ej ifr %gakoiniiiab, äfven oiii jag erli %llit tillstand a t t bese hela etablisseinanget; dartill var min insikt i själfw änmet alltför ringa ocli Soplii alieininets ända.in&amp;l oclz verksamhet dessutom tillriickligt kända.
.
Blitt besök linde skledes eiidast till ändainal att ' tagu reda på ett och annat rörande sj.uksköterskeförli~llaiidenaj soin sarskildt under denna ' epideiniperiod kunde.
vara af intresse.
.
.
Besöker nian 8ophia.liemniet vare sig om soiniiia.ien eller om vintern frapperas man alltid af den förtjusande beliigenlieten.
Inbäddadt bland träd, n u höljda i vinterns efenlera, men präktiga skrud, ligger det fridfiillt ocli inbjudande invid den statliga, avenyn, Valliallavägen.
J a, så inbjudande ter det sig u t i f r h, att om ej de sorgliga idéassocia- tioner vore, som oundvikligen äro förknippade med ett sjuklios, skulle man nästan vara frestad a t t öaska, det man dar fin.
en tid finge slii ned sina bopålar.
Enkelt iiien på samma gång imponerande aftecknar sig mot den oin somniaren gröna nu bliindande livita bakgrunden .af björkskog den präkti~a-bJyggnadskoinplex, livilken för alla tider skall kvarstå som den vackraste skapelse någonsin en svensk drottning skänkt sitt land.
~edigenliet och allvar stämplar allt ' inoin ~ o ~ h i a h e r n i n murar.
et~.
.
Hvad jag däraf denna g&amp;ng s %g var einellertid blott den vackra, luftiga vestibulen och det till densamina stötande mottagningsrurn~~iet.
Före- ståndarinnans .mottagningstid var lyckligtvis ej tillända.liipep, livarför jag genast fick företade.
Det var ett vackert rum, i livilket jag in- trädde, ocli dess skrifbord, räkenskapsböcker, papper och bokskhp vitnade om, a t t det var ett ansenligt arbetsinaskineri, soin liiirifrån leddes.
Före- ståndarinnan, iklädd sjoksköterskani lilla mu~s1i~sinössa, tog emot mik på det förbindligaste ocli Iiimnade p$.
det mest tillmötesgående siitt de iipplysniiigar jag begarde.
n ' F ö r närvarande finnas inoin Sopliialieininet 64 sj uksköterskor.
I medeltal anvandas 25 af dessa inoin sjuklieminet, 20 i den privata sjukvården, de öfriga vid lasarett och sjiikllus i så r ä l liiifvudstaden soni landsorten.
20 elever intagas årligen.
Dessa måste dock först genoin&amp; en profinknad innan de antagas.
Elever i; tskickus dock aldrig.
i privat sjukvkrd.
.
B Och alla edra sköterskor ha val varit npptagna under denna tid?
D frågade j ag.
&gt;Ja, vi Ila naturligtvis ej kunnat liimiia all den Iijälp man begärt af oss.
S&amp; räknade vi på en dag 20 sjukbiid, som ej kunde till- godoses.
0lYikan har också velat, att vi just under denna svira tid haft färre af våra sjuksköterskor att tillgå an vanligt, emedan de varit så svårt angripna af influensa.
9 A 10 af dem ha legat sjjiika sam- tidigt.
Hemmet liar dock snarare haft fiirre patienter än annars, emedan vi ej tagit emot några influensasjnka.~ Frftn den rent praktiska sidan af fragan öffrgingo ~i under samtalets gång till den mer ideella.
Sophialienimets förestindarinna hyser Iiöga taiikar om sjuksköterskans allvarliga bestämmelse.
D % jag framkastade den frhgan, om ej otillräckligheten af den sjuksköterskekår soni finnes, gjorde det önskvärdt att nya krafter tillstötte, svarade hon lifligt: &gt;Visserligen.
Men ett allmänt upprop om att sluta sig till sjuk- sköterskekh-en anser jag för saken i hög grad skadligt.
De som upp- muntra kvinnan till att ägna sig åt sjuksköterskekallet, blott och bart emedan det öppnar en ny verkningskrets för henne, uppmuntra visser- ligen ej till något godt.9, Ni menar att yrket därigenom lätt råkar in ya afvagar?, » Just sk. Icke för att vi på lftngt när skulle äga en tillräckligt stark sj nksköterskekkr.
Tvärtom.
Antalet ut bildade sjuksköterskor i vart land ar i vanliga fall alltför ringa för att fylla behofvet, mycket mer då under epidemitider som den närvarande.
Nen farau liggbr däri, att yrket drages ned till en modesak, att unga kvinnor agna sig däråt endast för att fh ett lefvebröd, ej af uppriktig kallelse, ej af kärlek till den uppgift, de åtagit sig.
Sådana ' exempel hafva vi flera, och det är detta, som hotaar att bringa yrket i niisskredit.
Ty hiir om nkgonsiu fordras det att äga den inre, allvarliga kallelsen, ja medfödda anlag; finnas ej dessa blir sjuksköterskan aldrig hyad hon bör vara.
J a, jag går så Ihiigt, att det Iios en verklig sjuksköterska bör finnas något genomkämpadt; att hon, si att saga, bör ha gjort upp sin rakning med världen.
Att alla kvinno~, som agna sig åt sjnk- vård, skola vara besjälade af Kristi anda ka.n man kanske ej begära, nien det vissa ar, att den religiösa sjukviirdssysterai vid alla tillfallen visat sig som den basta.^, Men det iir ju helt unga flickor ni taga emot som elever39, De få ej vara yngre iiii 21 ar.
Dessutom genoingå de, som ni vet, först en profmåiiad, för att deras läinpligliet skall kunna bedömas.
O
' e Vidare ett oundgångligt villkor för att sjuksköterskan.
skall kunna mot- svara de fordringar, man ställer på henne: hela lrennes intresse bör vara koncentreradt kring sjukvården.
Den privata sjuksköterskan kan nog vara skicklig i sitt fack, men det ligger i sakens natur att ut-.
komsten Iios henne inaste spela en hufvudroll och att .intresset för sjalfva uppgiften koinmer i andra rummet.
Och hvilken framtid väntar oftast den privata sköterskan?
Den ringa ersättning hon erhåller föi sitt mödosainma arbete (en sjuksköterskas dagspenning ä r gemenligen .2 kr.)
är ej tillräcklig att tillförsäkra henne en sorgfri alderdom: De obetydliga eespaiingar, hon möjligen kunnat göra under sin tjänstgöring, .åtgå till hennes nödtorftiga uppehälle under de tider hon saknar arbete.
När hoii sedan af Alderdom eller ohälsa tvingas att sluta med sin verk- .samhet, iterstkr för henne i de flesta fall intet annat an att falla an- höriga eller koinmuneii till last.
» r&gt;En i ett liein som vårt utbildad sjuksköterska däremot,, fort- for föreståndarinnan, » liar.
visserligen en lika sträng tjänstgöring, ett lika tungt arbete, inen hon äger den trygga känslan att liafva bakom sig en inakt, till livilken hon kan vädja i liandelse af svårig- heter och betryck, hon känner att hon ar ett kugglijiil, om an ett ringa sådant, i ett stort inaskineri, som drifves efter väl uppgjorda beräkningar ocli ledes af skickliga händer.
Och hvilken tröstande tanke att veta sig ' iiga en betryggad ålderdom,, att veta det ' någon.
tager vird om mig, d$ jag af sjukdom eller tilltagande.
kraftlöshet är Iiiiidrad a t t taga vård oiii mig sjalf!,, För öfrigt ar, enligt min åsikt, deii strangt tuktande uppfostran, soin endast den under en kontrollerande niyndigliet staende sjukvårds- anstalten kan skauka, för en sjuksköterska oundgänglig.
Hvad är det, som gör Elisabetlisystrasna till så utmärkta sjuksköterskor 3 Utan tvifvel.
den p&amp; en sträng disciplin baserade utbildning, de erhållit.
Deras » .prof- .inånad,: racker i 3 Ar, betiink det!
När de sedan efter en, lalngvarig kurs ntsändas soiii utbildade sjuksköterskor hafva de geiiorngiitt en skola,.
som i sanning mognat ocli fostrat dein för deras kall.
Den för hvilken all disciplin förefaller som ett odrägligt baud,.
passar ej för yrket.
Hos oss har nian iiiinu ej till ' fullo koininit .till.
insikt af .denna sanning, livarföre ock många sköterskor skilja sig frln lieinniet för att arbeta p&amp; egen hand.
Och h i l k a svårigheter soni vanta den &gt;oberoende » skjiiksköterskan Iia vi nyss talat om » &gt;&amp; !en ack!
» tillade Sopliialieniiiiets föreståndarinna, då j ag reste mig för att taga farväl, » vi stå ju ännu blott i början af vårt verk, utsatta föi alla de stötestenar ocli .svhiglieter soin alltid vänta pioiiiererna. '
A t t en så nybildad kHr som de svenska sjuksköterskornas ännu ej hiinnit erhklla den disciplinära stadga och betydelse som t. ex. Englands och Frankrikes, faller af sig själf.
Diii.
finnas redan hela armder af utbildade, iiiider utiniirkt befäl lydande sjuksköterskor, vi ha endast en helt liten trupp.
JIen denna trupp bildar en god kärna, kring hvilken, som jag hoppas, allt framgent nya friska, af den ratta andan besjälade krafter skola sluta sig.
D Sådant var ungefär mitt saintal med Sopliiahemmets förestanda- rinna. '
J a g har försökt ktergifva det här sh ordagrannt som möjligt.
D e däri uttalade tankarna ha nämligen synts mig betydelsefulla, emedan de uttalats af en person, hrars ord, i kraft af den stallning hon innehar och den lifserfarenhet hon viiniiit, r ä l kunna betraktas som ett viktigt inlägg i frkgan.
3: e: Sedan jag liiiiinat Sophiahemniet bakom mig, styrde jag riiina steg till ett annat, lhgt ' anspråkslösare hem för sjuksköterskor: 2Xlisabeth- systrarnas~ hem N: o 21 NO&amp; Smedjegatan.
Elisabethsystrarna till- höra, som bekant, en utländsk katolsk orden, hvilken utskickar sinn inedlehinar till fraininande länder för att dar verka inom den privata sjukvården.
Xycket har blifvit sagdt emot den katolska inblandnin- - gen och den fara, som densamma skulle innebira för vkrt samhälle.
Det vissa är, ' att mot Elisabetlisystrarnas lllinplighet för sitt kali och det satt hvarpi de sköta sin uppgift ha i a.llmänliet, ej iiagra klago- inkl försports.
' Vi vilja darföre.
har betrakta dem och deras verksam- het iiteslutaiide ur den synpunkten och lämna alla andra, både de religiösa och politiska, å sido.
E n sanning as, a t t Elisabethsystrarna hittills fyllt en brist inom vårt sjukval.dsv2sen.
I samma man vi er- hålla ett tillräckligt antal inlieinska, fullt utbildade, skickliga sjuk- sköterskor, kommer den utländska kontingenten a t t blifva obehöflig.
Och iiiinu en ej oviktig sak.
Dessa iitlandska sjukv5rderskor äro de enda som lämna hjälp utan ersättning, en omständighet som fattig- läkaren vet att uppskatta.
Förestindarinnan, syster Angelica, ' kunde jag tyrarr ej triiffa.
Hon låg sjuk, ganska illa sjuk i inflnensa, sade mig den vanliga syster, som öppnade vid inin ringning.
~ X e n kan jag ej st % till tjänst i stället ?&gt; tillade hon pk god eliusu nkgot bruten svenska, i det hon förde mig in i ett inuttagningssum bredvid tamburen och bad mig sitta ned.
Det var ett enkelt, mycket vanligt rnöbleradt litet rum, inen det hvilade ändock.
öfver det hela ett visst något af frid moch trefiiad, soin ej s %
15.
lätt kan beskrifvas.
E t t vackert krucifix af elfenben och ebenholts mellan fönstren var det enda som tydde på något klosterlikt.
E t t blombord med några gröna växter, förunderligt friska, och frodiga i betraktande af de vidriga ljus- ocli luftförhållanden, under hvilka de vor0 dömda att lefva vid denna den trängsta, solfattigaste bland.
Stockholms gator, utgjorde rummets enda lyx.
Jag inledde samtalet med att begära några tryckta redogörelser eller prospekt öfver Blisabetlisystrarnas verksamhet.
» Vi ha inga sådana, inga alls ...
w svarade den lilla systern, och skakade på sitt huf vad med den hvita mö&amp;an, hvars yfviga .rysch slöt sig så behagligt kring det vanliga ' ansiktet.
» J a g skulle likväl gärna vilja Ila några upplysningar om er.
Huru många sy&amp;ar äro ni till exempel ?.
.
PNU äro vi 12.
Till att börja med voro vi endast 3 eller 4.
Så småningom har vårt antal fikats.
~ e Elisabethsystrarna, i som at- skickas från seminariet i Breslau, äro åtminstone 100, ja ' flera .. » Och ha ni här mycket att göra?, wo, ja, mycket.
Vi .äro allesamman upptagna., » Har det särskildt under denna tid varit många sjuk bud ?^ Vi denna fråga höjde sig systerns bruna ögon mot taket.
» Om det varit m h g a sjukbudl Det bar ringt och ringt på tainburklockaii dagen i anda.
Vi ha omöjligt kunnat tillfredsställa alla.
Lyckligtvis ha vi nästan allesamman fatt vara friska, så att.
vi ha.
kunnat vara i tjanstgöriiig s&amp; m h g n vi %ro. » ~ O c l i ar det ej ett tungt arbete i i ha?))
.Nej, vi älska vårt kall.
Och det måste man göra, annars vore man ej en verklig sjuksköterska.
Dessutom äro alla här för det mesta.
mycket vänliga mot ' oss .. wHvad få ni för ersättning för er myckna inöda ?.
» Vi ha ingen bestämd taxa.
De rika ge mer, de fattiga mindre.
Vi blifva alltid rikligt beta1ta.r, Ni bo i Iiemmet ?~ &gt;Ja, vi bo Iiär alla, d. v. s. då vi ej äro borta Iios våra sjuka., ~ O c l i språket, har ni ej s v h t att reda er med det?, %Nej, innan vi liar t.rada i tjänstgöring som sjuksköterskor, ha vi genomghtt en kurs i svenska ..
Vi måste ju kunna språket riktigt för att inga misstag skola begås.
Det är ju så grufligt viktigt vid vårt kall.
Vi måste förstå livad lakarne säga oss, annars kunde obe- räkne.liga olyckor ske.
w Det var ännu mycket jag skulle önska veta om Elisabethsystrarna,.
, I
icke s % mycket om deras verksamhet Iiar i landet, den talar för sig själf, men om de erfarenheter de salillat under sitt at människokärlekens tjänst agnade lif, hvilket mål de satt sig före och hrad de räntade af framtiden.
Men det bjöd emot att uppträda som en inkvisitor infös denna vänliga sjal, soin sb välvilligt och förtroendefullt koniiiiit mig till miStes, jag reste inig därför för att gi.
» Och fröken har själf mrit frisk?
;, fragade systern i sin ordning.
E t t alldagligt och inneliållslöst spörsinal, om man s i vill.
Xen det gjorde ändock, jag et ej hhrarföre, större intryck p % inig an en banal efterfrågan af ens befinnaiide vanligen briikar åstadkomma.
Det lag kanske i tonen, i den vanliga blicken.
Det intresserade verkligen denna hjärtegoda ar el se om en hennes medmänniska r a r frisk eller ej, det varma hjärtelaget, som framför allt annat bör vara kännetecknet på en sann sjuksköterska, nttalade sig, tycktes det mig, i den vänliga frågan.
Jag kunde Gud vare lof besvara densamma med ett hjärtligt j a.
Och därmed skildes r i åt.
Det nybildade &gt;Röda Korsets sjukskijtesskeliem~, N: o GO Xaster- samuelsgatan, gällde initt nästa besök.
Diir Iiade jag äfven oturen att ej träffa förestindarinnan, som af illamaenide r a r hindrad att se mig.
Uen en liten skara helt unga flickor, 4 eller 5 stycken, med den Iivita mössan på hufviidet, till tecken af deras värdighet, kornmo emot inig i tamburen, och en af dem visade mig ined stor vänlighet oukring i den lilla vaningen, dar sedan november förlidet %r 6 af Bödrt Korsets sjnksköterskoi, jämte O elerer hafva ett hem.
E t t trefligt sainlingsruin med böcker och li- \ .ilstolar, en rymlig matsal, dar nii niiddagsbordet, ett riktigt inbjudande och vänligt fainiljebwd, stod dnkadt, sofrum för elever och sköterskor, beräknade för t r i i hvarje, utgör, j#mte före- ståndarinnans rum och köksdepartementet, bo&amp;adeii.
Äfven i det nybildade hemmet, h a r s vesksaiuhet a n m varit allt för kort för att därom mycket kunde r a m att inhämta, hade de f&amp; sköterskor inan haft att tillgk varit upptagna, och oiippliörligt hade man ni %st med nej besvara de iniInga ansökningar on1 sjukhjiilp, soin dagligen ingått.
Röda Korsets sjuksköterskor, livillins bestainiiielse egentligen Kr att ' tjiinstgöra i fält, ehnru de under fredstid genom privtit sjukvisd eller lasarett-tjänst liksom förberedas till sitt kall, genoiiigh, som bekant, sin sjukr~rdskurs p&amp; 8abba.tsbergs sjiibliiis.
Sågoii samlingsplats eller
hem, som p&amp; lediga stunder krind ' e skänka den vederkvickelge och Iivila, som sjuksköterskan frsmför alla andra karbeterskorr så väl behöf ver, hade emellertid saknats, ända tills förliden höst ofvannämnda %hem2 öppnades.
Ekonomiska förhållanden gjorde det nödvändigt att till en början anlägga lieiniiiet i liten skala.
Det # r dock att hoppas, att det varma intresse för kvinnans användande inom sjiikvc5lrdens alla grenar, soin F&amp; senare aren väckts till lif i vårt samhälle, med tiden skall slitta Röda Korset i tillfälle att utsträcka sin verksamhet i en efter behofvet af sjuksköterskor lämpad mittstock.
Csärno sknlle jag nu, innan jag afslutade iilin rond, önskat af- lägga ännu ett besök.
Detta besök skulle ha gällt Diakonissanstalten vid Ersta, den första anstalt i Sverige, dar sjuksköterskor utbildats, en anstalt, som sedan år tillbaka a r känd öfver hela vårt land för sin vidtomfattande, välsignelsebringande verksamhet.
Men hur frestande det iiii skulle ha varit att utsträcka inin vandring till diakonisshem- met, livars härliga liige p&amp; en a l Stockliolms skönaste punkter i och för sig utgör en dragningskra.ft, inåste jag dock afsta därifrån, ty dagen var långt frainskrideii.
Egentlig,en tillhöra ej heller diakonis- sorna den klass sjuksköterskor; som jag velat göra till föremhl för niin lilia stndie, det vill säga den, som tjänstgör inom den privata sjukvhrden, se dar iifven en orsak, hvarför jag denna ghng lämnade deras hem obesökt.
Diakonissorna iitgb visserligen af ven som sköterskor i privata hem, men detta sker mer undantagsvis.
De tagas nämligen alltför mycket i anspråk af sin tjänstgöring, dels inom anstaltens sjukhus och andra afdelningar, dels inom fattigvården och mingehanda till val- görenheten hörande omrhden för att de skulle kunna agna sig i någon större utsträckning åt den privata sjukvirdeii.
Om diakoniss-systern kan ined sanning sägas:, Man finner henne, dar hon bast beliöfs~.
Och det är därföre hon företriidesvis i de fattigas boningar utöfvar sin adla verksanihet.
s: *: f: Denna flyktiga, inblick i sjuksköterskornas förliållanden inom vår hufviidstad, hvilken, jag upprepar det, ej på något vis gör an- sprak på att vara fullt redogörande, skulle emellertid vara allt för ofull- ständig om det viktiga inlägg, som af Fredrika-Breiner-Förbundet gjorts i frågan nied tystnad förbigicks.
.
Di Sophialiemrnet och Röda Korsets sjuksköterskor liittills till antalet varit alltför f ~ t a l i ~ a för ' att fylla det befintliga Iiehofvet, och diakonissor blott siillan kunna erh&amp;llns, ha luckorna ifyllts af privata skoterskor.
Dessa bodde spridda kring liela Stockholm, Iivilket gjorde det för allinlnheten svbrt a t t veta livar de stodo att finna och Yör läkarne om de voro lediga eller upptagna.
Dessutom saknades för dem alla nödig kontroll.
Hvar och en arbetade för sig, utan a t t h a r s och ens fel eller fö&amp;jänster kunde göra sig gïrllande.
Den ena lyckades göra sig käiicl och använd, iiiider det en annan, med kanske mycket större meriter, ej kunde erli&amp;lla arbete.
DB yacktes, genoni en liflig phtryckning från så viil läkarnes som allnianhetens sida, inom Fredrika-Breiner-Förb1111det förslag att Gppna dess byr % till en slags station för de fria sjuksköterskorna.
FOr- slaget stötte ej på oöfverstigliga sv&amp;righeter, och kr l889 pk hösten lade Förbundets byra, b Jlalmtorgsgatan, till sina m %nga andra afdel- ningar iif ven en 11y: aplatsförmedliugsafdelningen för sjukskiiterskora.
Genom Förbundets ingripande iifven på detta område af kvinlig verk- samhet har den förut lifligt kända saknaden af kontroll öfver dein, som utöfva privat sjukvård blifvit i &amp; gon mlii hafd, eliiiru den na- twligtvis ej kan vaya lika stark, som d&amp; sjuksköterskorna bo inom för dem upprättade liein.
Vidare undvikes genom öppnandet af en station, dar nainneii p&amp; sjuksköterskor j h t e uppgift p i bostad och telefonnuinnier äro inskrifna, deu vid sjiikdomsfall iniugeii gQng sa .ödesdig~a tidsutdräkten.
Hvarje sji~kskötwska %r iiiimligeii förpliktad att p.&amp; b y r h iippgifva ilar hoii ar ledig f r h en sjiiktjiinst och kan ernottaga en ny.
Att detta Förbundets nya verksainhetsområde fyllei.
ett verkligt behof bevisas bäst af deii ifver, livamed allmiiiiheten s k p l a t att be- gagna sig af b y r h s förmedling vid anskaffandet af sjnklijillp.
Syn- nerligast under epidemiperioder, som deii nisvaraiide, och den som för ett pa.r &amp; r sedaii Ileinsökte vart land, har byrin varit öfverliopad med ansökningar om erhUande af sjuksköterskor, och alla de på byrhni inskrifna ha gemenligen varit upptagna.
Antalet i. Fredrika-Brenier-Förbundets böcker inskrifna sjuksko- terskor uppgår f. n. till 57.
Dessa wlihlla genom byrins förnieding mställniiig bhde iiloin liiifvndstaden och landsorten, dels sisoiii sjuk- vårderskor i heminen, dels såsoni sköterskor pk lasarett eller sjukstugor.
D e af Förbundet rekommenderade sjuksköterskorna, Iivilka maste förete betyg på att ha genoingatt en kiiss vid nigoii af rikets sjuk- vai.dsanstalter, tillhöra en del den s. k. bildade, en del den s. k. obil- 0.
dade klassen.
.I allmiinliet bör man val ge företrädet åt de först- nämnda, dock liar det inom Forbundets erfarenhet förekonimit tillfällen, då sjuksköterskor ur folkets led varit att föredraga, t. ex. då det gällt tjiinstgöring vid sjnkstiigor, upprättade för järnvägsarbetare eller vid liknande fan.
Äfven se vi ofta exempel på, att kvinnan ur ar- betsklassen visar vid iitöfvandet af en sjuksköterskas kall en takt ocli Ii~nsy~isfnllhet, som väl kan sättas i jämnbredd med den bildade kvinnans.
fillen med den glädjande känslan af att se sin verksamhet inom ett nytt arbetsfält krönas med fralnghg blanda sig, hvad Förbundet beträffar, de sorgliga erfarenhetsrön, som under själfva arbetet för- värfvats.
Hiir gäller det siirskilclt det ekonoiniska betryck, under livilket de privata sjuksköterskorna oftast arbeta.
Hvad vi nyss hört Sopliiahenirnets variiihjärtade förest8iidai.inna så kraftigt betona, npp- repas med samma eftertryck af dem, som ii~oin Fredrika-Breiner-För- bundet agnat sin tid och.
sina krafter at sjukvårdsfr %gan: behofvet af &amp; l~zacle Im för s j ~ ~ k s k ~ t e ~ ~ Den s k o r privata.
sköterskan, s&amp; utiniirkt på sin plats bon an kan vara, och synnerligt förträffliga sådana finnas ju, sthr giinia mellan två alternativ.
Antingen tyngis hon $ned af den h~mlösas hopplösa bekymmer, då för henne sjukvård mången g&amp;ng inneb2.r bröd för dagen, eller ock&amp; lockas Iion att låta intressena för hemmet ocli familjen gå före intresset för den sjuke.
A t t i begge- dera fallen det kall, som framför alla andra fo ' drar en fri offervillig- het och gloniska af det egna jaget, därp; ol kominer att förlora, ligger i öppen dag.
Lotte9z Da7dgmz.
.
Nar Ella stal en blomma.
6.
J a g var 15 år, min uppfostran var fullbordad, guvernanten hade gjort sitt verk, och jag tackade hemligen vår Herre, att jag slapp det dödande tragget med franska verber och tyska deklinationer.
J a g hade lärt mig klinka litet p&amp; piano och kunde verkligen rätt kraftigt bidraga till att pina musikaliska miinniskors öron, jag kunde brodera skapligt efter mönster och kunde virka sådana dar mångstjar- niga lappar, som fastna p&amp; ryggen, d5 man lutar sig tillbaka i en emmastol, och som man ger bort.
till bröllopspresent, d2 man vill slippa
undan för godt pris.
Och nu kommo mammas lärdomar bakefter.
J a g fick kunskap om huru jag skulle klippa till ett linne, stoppa ett par strumpor, laga mina kläder och badda min säng med flera sinåsaker, som inte precis höra till den finare bildniagen.
Det r a r dg1ig.a tider, min far hade Pandtbrukat bort nara pk allt hvad han ägde, och skulle det g&amp; ihop med affärerna, fick man hålla tungan ratt i mun, hvilket ju vill saga detsamma som a t t ej gapa efter något mera an det yttterst nödviimliga.
Det var bara att skrapa och skrapa s&amp; att pojkarna skulle få riktig uppfostran, med flickorna fick det gå, som det kunde.
Nar jag därför var p&amp; ett liingre besök hos tant Beate, sade Iion en dag: » Mitt hjartegryn - jag säger intet ondt om dina föral- drar, visst inte, de äro de bästa människor jag vet - - - men den där guvernanten, som de hade där i 6 kr, den hade jag dH inte haft i 6 dar, hon kunde sannerligen ingenting, som var viirdt a t t lära bort.
», - Hon var billig, snälla tant,, svarade jag i sakta ton.
, Ja, mitt hjärtegryn, det var hrafviidsaken, jag vet det ... men hon borde åtminstone kunnat liira dig skrifva ditt inodersrnal.~ %Herre Gud ...
kan jag inte svenaska en gång!
s utbrast jag häpen ... Med franskan och tyskan anade jag nog hur det stod till, oaktadt allt traggande med verber och deklinationer.
&gt;Nej, min gilllängel, du kan inte skrifva ett ordentligt bref en- gbng.
Dumt skrifver du inte, men ratt skrifver du Iieller inte.
Det förra är vår Herres förtjänst, det andra iir den dar människans fel.
r, Och för a t t stalla saken till riitta gick jag - litet skamflat - in på tants förslag att taga lektioner i modersmalet af en god van till henne, som umgicks dar i huset, en liten filosofie doktor, som hette Kasper Fin.
Kasper Fin var Urare i en flickskola, och jag hade ryktesvis hört a t t halfva klassen var kar i honom.
Han var ovanligt liten och ovanligt storögd och med ett liar s&amp; slätt, som hade han varit slickad i hnfvudet ...
j ag kunde inte begripa halfvs klassen.
Men haii r a r snäll och gjorde sig mycket besvär med mig.
Jag fick skrifva krior, nggot som roade mig obeskrifligt, och som kom ho- nom att skaka p&amp; sitt slickade hnfvud och saga::) Ella, har.
rerkligen fantasi, men hon kan inte begränsa, inte begränsa ... o &gt;Det gör val också detsamma,:) tankte jag, t nar jag inte skall lika mig att, skrifva böcker sh .. .D
T y i de dagarna trodde jag ' verkligen, a t t man kunde lära till det med.
Min fantasi fick emellertid riklig iiiiring hos tant.
J a g fick fritt vända upp och ner på hennes bokhylla, ty hon @ de, som hon sade,, ingen farlig litteratur,, eftersom hon al.drig brukade köpa n %gra nya böcker utan, tog på lasesalongenw he.la året om.
Ja, här hade jag fått något att plocka af, hela den fosterländska diktarfloran!
Fredrika Brerner, Emelie Carlén, Vilhelinina Stålberg, Onkel Adam ni.
fl.
in.
fl.
Och dartill alla våra skalder, både de stora och de små.
Och midt ibland dem stod Almqvist, Karl Johan Ludvig Almqvist!
Och det där farliga elementet, som tant trodde sig undf % en- dast och allenast från läsesalongen flödade här öfver i tjocka häften, tryckta 1845.
Aha!
fick jag inte läsa ' Rtrindberg, så fick jag läsa en af hans föregångare och därtill en af de finaste, djupaste och snillrikaste, tusen, tusen gånger farligare än han.
Han fångade också min själ i de starkaste band, och jag njöt outsägligt af detta glödande rika språk, dar till och med prosan stundom ä r sh lyrisk, att frasen smyger sig i minnet som en känslig melodi.
~nnehållet fattade jag visserligen icke helt, men allt hvad jag fattade (och det var mycket nog) föreföll mig stort och skönt.
J a g sökte upp Almqvist i litteraturhistorien och för- vånade mig inte ett dugg öfver, att man kallade honoi-n för » vår underbaraste författare ...
D Men af instinkt talade jag icke med tant om honoin, och när jag satt fördjupad i läsningen af hans arbeten riktigt glödrodnade jag, då tant frågade hvad det var för en bok, .&amp;g häpet upp mot alla bokryggarna och drog till nied:, Maiiiien af börd och kvinnan af folket v, &gt;Enslingen ph jo hann ess kär^ eller hvad jag nu i hastigheten kunde f % tag i.
Ty jag anade, a t t tant skulle saga: » Mamma tycker bestäindt inte om, att du laser det där.
Vi taga bort Almqvist!, Taga bort Almqvist, var underbaraste författare!
Nej tack, hade jag fått läppja på bägaren s&amp; m b t e jag tömma den i botten, dricka ville jag till sista droppen det gnistrande vin, som göt eld i mitt blod och kom tanken att flyga öfver alla gränser.
Och alla hans arbeten funnos där, både de sämsta och de basta, både de som syftade högt med rengnbågsglans p&amp; vingarna, och de som drogo ned, med afgrandsglöd på bojorna, och jag läste o&amp; läste .och tyckte att alla andra författare bleknade bort bredvid honom, tyckte att alla andra idder voro trånga och hvardagliga bredvid lians.
Meii han var ju en af de gamla och darför trodde jag, att han. '
var till hälften glömd ocli därför kom kanske också frestelsen öfver mig, den där fula, skamliga frestelsen att klippa en af de sällsamma rosorna ur hans brokiga diktarmantel och flicka in den i en af mina krior.
J a g gjorde det sannerligen inte i all oskuld.
Åh nej, jag stod nog och advocerade sksom mamma Eva gjorde en gkng: » skulle det inte knnna vara som ett citat, fast jag inte sätter citationstecken, skulle, - - - - ja, jag minns nu inte allt hvad jag fann pk för att ursäkta mig inför mitt ädlare jag, men jag minns, att det slutade på det gamla, vanliga sättet.
Jag klippte ut den sällsanima blomman, alldeles såsom jag säkert skulle ryckt till mig den gyllne frukten, och lade krian framför min lärare och sade, ja, nu har jag gjort s i godt jag kan., Men niir jag fick krian tillbaka, häpnade jag; lian hade ju rattat Almqvist, rattat v h underbaraste författare!
, Det där ar oegentlig- heter, konstigheter ...
dunkelt, uppstyltadt ...
n sade hen.
J a g ' teg ocli vigade ej draga på mun, nien hela min själ våndades af ett stort löje, ett löje, som tystade ner mitt samvete och piggade upp mitt mod så att jag gjorde om knepet fast pk finare sätt.
J a g stal tanken men iindrade for inen.
Men den gangen slp min lärare forundrad på de undersköna, drogen, ' som lyste fram under paltorna.
Och så, sade lian: &gt;Hur har Ella kunnat komma p i det där ... en egendomlig tanke, en riktigt .fin idé!, Vid detta oförtjänta beröni, denna förundrade blick sikde sig mitt samvete, och jag kiinde som hade jag haft tjufgods i fickan.
Men jag liade livarken mod eller lust a t t saga:: .jag har ätit förbjuden frukt,.
Det a r inte s i lätt a t t bekänna ilgr inan ingen orm liar a t t slingra sig undan.
med.
Dessutom kunde jag omöjligen st&amp; och vända ut och in på själen för denna lilla slickade herre, som halfra klassen var kiir i.
Nej da!
Tre dagar gick jag och vred mig i andaiioin, men p %, fjerde dagen beslöt jag mig för a t t öppna mitt hjiirta för tant Beate.
Det var minsann inte så lätt det heller.
Hade jag bara kunnat saga: Sigrid Petterson stod bredvid och sade: sinte gör det nhgonting om du l h a r litet af den gamla Almqvist, som ingen människa läser,, eller annu bättre, om jag kunnat säga:, Alma Pansarhjiirta har lånat af Edvard Btickström och ingen vet det, alla tycka att hon skrifrer sk förf&amp;ligt sött ...
n eller aldra bäst om jag kunnat säga: s mamma liar gjort precis detsamma i sin ung do in^.
J a, liade så rasande varit, hade jag nog.
aldrig bekännt, Gud vet om jag inte sagt til1: mig sjiilf: .det ligger i blodet, min stackare, det måste viil g&amp; s %,.
Ja, Gud vet ...
Men nn hade jag inte s&amp; mycket soiii en katt att skylla på en gång, och därför fick jag stå dar med skaminen och bekiinna allt bkde om Almqvist och krian.
(Sch tant laxade opp mig med bHde ' mildhet och Jörstbnd, hon hade ju varit oerliördt tanklös, som &amp; jint att Almqvist funnes i bok- skapet, Törnrosens eldiga skald, som var s&amp; farligt ansedd i hennes ungdom.
Hvad krian .beträffade, tyckte hon nog det varit rattast on1 jag bekannt för min likare, inen eftersoni det nu bjöd s % hP~rdt eniot, slapp, jag undan nied inoralkakan.
, Skulle du bli författarinna, min gulliingel,l,r sade tant Beate, nginge det minsann inte a.n att gå så dar ocli plocka rosor, i andras hagar!
B ~ H v a d finge jag ' da?
s frggade j ' ag nyfiket., ovett^, svarade tant,, skam till tack, ocli det vore inte niera .an rätt., %Aldrig, aldrig i lifvet skulle jag våga bli författarinna », sade.
jag, ängsligt tankande på det kaos af idder, jag raffsat ihop i bok- skipet, och som rörde sig i liufvudet på, mig likt de brokiga stjarn- ringarna i ett kaleidoskop, alivad skulle jag ha att saga?
Allt, allt ar ju redan sagdt ...
] l \ len jag vet 1iva.d jag skulle vilja bli ...
D ~ H v a d d %, mitt hjärtegryn », sade tant och strök leende bort min lugg.
&gt;Jo, tant, nar jag gick förbi Kjellmans i g k fick jag en idt ?.
Åh, om a g knnde fH plats pH ett li&lt;nl~ibliotek, det vore nigot för mig det !.
wJo jo men,, sade tant och skrattade, .s bara d11 inte glömde kunderna för hjältarna.
w A1212~.
h7Wfsow.
a
En kvinlig advokat.
I dessa dagar liade en utaf kantoiiridet i Xiiricli tillsatt kom- mission till beliandling ett iimiie, som bör anses som ett nytt blad i kvinnorörelsens historia och diirför iniiste vara af nog allinant intresse för att .afven förtjäna blifva bekant i Srerige.
Frågan gailde en petition af juris doktor fru Emilie Kempin, infödd scliweiziska, oni tillstånd att utölva adrokatyi-ket, livaröfver koniniissioneii liade att dgifva iitlti,tande till kantoiiaIst_yrelsen.
Det bör här anmarkas, att fru Keliipiii stiiderat juridik vid universitetet i Zurich, dar Iion afven med frarnghg bestlttt sina exainiiia och promoverats t.ill juris doktor.
Efter iiiigoii tids liirare- ve&amp;sainliet i NewYork, dar hon B2lJit förelasningar i romorsk rätt, sökte hon anställning som privatdocent rid universitetet i Zurich, hvilket dock bl@ henne viigradt, ett förfarande, som kastar ett i san- ning egendomligt ljus öfver kvinnans verkliga ställning iifren i Schweiz.
Det är ju i sanning en förvånande inkonsekrens a t t gifva kvinnan rätt att aflägga de examina, soin skänka lienne en skenbar l i k s t i g - het med mannen, men att icke tillåta lieme, liksom i~ianneii, att göra sina studier fruktbärande rid samma fria unirersitet dar dessa examina aflagts, äfven då hon genom förutgkngeii l&amp;rareverksa~nliet sksoin kol- legiigifvare liar visat, att hon besitter de för sitt kall nödiga föiut- ssttsingarna.
Författarinnan af dessa rader, som vid den internationella kri- ininalistkonpessen i Bern å r 1890, liade tillfiille att göra fru Kem- pins personliga bekantskap, liirde i henne kälina en allvarlig och alsk- värd kvinna, soin p2 alla iiärvarande gjorde ett synnerligen godt in- tryck genom sitt aiigenäina och osökta väsen.
Egendomligt och in- tressant var det a t t iakttaga den synipatiska uppiniirksainheteii hos statsman och lärde, da hon vid en af förbiindsregeringen för kon- gressen gifven bankett, reste sig för att besrara en för de nitrvarande damerna föreslagen skil.
I sitt för öfirigt utmärkta och af storniande applåder ledsagade tal, frainhöll hon helt frimodigt till sina gamla iinirersitetsliirares belijiirtande inkoiisekveiiseii att bilda och approbera lienne till juris doktor, nien sedan viigra henne inträde i sin krets.
såsoin niedlarare.
För a t t nu i sitt schweiziska hemland finna en verkningskrets
för anvaridande af siiia juridiska kunskaper, sökte Iion i slutet af förra Aret tillstånd att etablera sig sisoin af staten erkänd advokat i kantonen Ziirich.
Qfven denna gång ar tyvärr att frukta att utgången af försöket blir lika nedslående som vid föregående tillfälle, ty kominissionen har till kantonrådet heinställt om afslag å ansökningen p&amp; följande grimder: l: o Det föreslagna, efter prof vunna intyget oin praktisk dug- lighet till utöfning af advokatkallet, skulle leda till skapandet af ett privilegieradt kvinligt advokatstånd; 20 skulle bifall till ansökningen nödvändiggöra en omfattande ändring af de besthende lagarna, enär a) kvinnan enligt gällande bestäinmels&amp; om makars äganderätt icke vore sin egen målsman * och således icke heller ägde föra annans talan; b) att det vore svårt att begranss den kvinliga advokatens yrkesansvarighet; c) att den äkta mannen niir so111 Iielst .vore.
befogad att fråntaga hustrun tillåtelsen till yrkets utöfvande.
Som man ser finnes det icke en så obetydlig del af urtysk reak- tion.sanda kvar i de lagar, som röra den schweiziska kvinnans ställ- ning i förhållande till mannen.
E n reform däri skulle icke alls vara ur vägen: Den vore i öfrigt värdig ett land, som sätter sin ära uti att h,Zll,z frihetens ' ban&amp; högt.
A t t denna åsk %dning ej lieller är alldeles fränimande i de eds- förbundnes bygder, synes afven af en i tidningen » Ziiriclier Postzr för den 8 januari i ämnet förekommande artikel, soin innehåller en särdeles omfattande granskning af koinmissionsbeslntet och de lag- paragrafer, som kon~missionen aberopar till stöd för sitt afslag.
Med ledning af en i Scliweiz begagnad koinmentar till den schweiziska obligationsriitten ådagalägger artikelförfattaren, att uti de af koininis- sionen anförda paragraferna intet stadgande finnes, soin lagligen kan hindra kvinnan i utöfvandet af sakförarekallet.
A t t liar återge hela bevisföringen tillåter livarken utrymmet eller det rent juridiska stoffet.
Jag vill Iigr endast i korthet resumera hvad som är anfördt till veder- läggning af de särskilda punkterna i kommissionens utlåtande.
I punkt 1 heter det: har kommissionen s % tillvida rätt, att för närvarande faktiskt såväl studerade som icke studerade iniin iiro be- rättigade att utöfva advokatverksainhet, men fru Kempin frainstallde i sin petition två alternativa förslag, nämligen, att antingen för Båda könen såsom villkor för dylik verksamhets ntöfvsnde uppställa fordring '
' e på kompetensbetyg eller ock frihet för bådii könen att utan detta villkor utöfva advokatur.
Dessa senare förslag har kommissionen emellertid icke alls tagit i betraktande.
I pankt 2 säger kommissionen att kvinnans tillträde till advo- katyrket skulle nödvändiggöra en omgestaltning af familjeriittslagctrna.
Häremot erinras att dessa lagar aldrig ställt nkgot hinder i viigem för den gifta kvinnan i sin yrkesverksamhet soni handelsidkerska, läkare, barnmorska, liandelsexpedit etc. med alla rättigheter och plikter som sådana, och saknas giltig grund för att adrobatyrket skulle in- taga en undantagsställning.
Den viktigaste grunden för koinmissionsbeslutet tyckes ligga ' uti följande punkt:, den.
äkta nianiien ar nar som helst befogad att f r r h taga siii hostru.
tillhtelsen att utöfva yrket:).
Kommissioneii d l däri se en fara och olägenliet för den kvinliga adrokntenr~ klientel.
Uti den ifrhgavarande artikeln anföres emellertid häremot, a t t denna rätt i verkligheten är sålunda inskränkt och begransad, att den ju icke !itgGr nigot hinder for kvinnan i ntöfvandel af de förutnämnda yrkena, hvadaii.
samma ratt följdriktigt icke heller har lägger nigot hinder i vägen f ör gift kvimas tillträde till advokatyrket.
Lagen f örklarar nämligen uttryckligeii, att mannens ratt att iterkalla sitt samtycke till Iiustruiis yrkesverksamhet förlorar sin verkan ifall han gör detta i otid eller i illvillig afsikt.
aterstsr nu att se om kantonrådet i Zuricli risar sig tillfreds- ställdt nied boinmissionens ståndpunkt, och h m det slutliga afgörani- det kominer att utfalla.
Därom framdeles, ' F f I77y L ' i,l) struw.
Litteratur.
Veroiiim och iihgra a d r a dikter af Charlotte Lindlioim Stock- holm 1891.
31ed ett enda undantag, skngen; nJohn Ericsson », faller hela den samling dikter, Charlotte Lindholin nyss utgifrit, inom ramen af den andliga poesien, och de kännetecknas alla, liksom hennes redan offentliggjorda %Shnger D, af en mild, kristlig lifsaskidning.
Det ar utvecklingen hos de relativt oförderfvade, stilla naturerna, soiii har belyses, trons väckande och stärkande Iios dem, soni pk jaiiinade sti-
.
e r föras.
q målet.
~ n d a s i i skngen 2 Saaul och David 8 blifvn vi vittnen till en kvalfull sjiilskanip, och denna sa mycket dystrare, soin den stridande Said; oaktadt all dragning till det goda, faller för den inneboende syndens lockelser.
Kanske linde förf.
här behöft litet mera glöd i sina färger, inen, synnerligen i frkga om det onda, tyckes hon rygga tillbaka för att gifva sin inålning en starkare belysning.
Blaud de kortare dikterna a r sStidi ditt sviird i skidaizs i vårt tycke den mest anslaende.
Förf.
uppdrager h l r en parallel mellan Petrus, som i ovist nit griper till svgrdet i afsikt att försvara sin herre, och var tids kristne, som, afven de, ofta vilja med yttre niedel strida för ' Kristi sak.
För båda.
giiller ordet ' %.Stick ditt svärd i skidan,, ty den, so111 de söka pk sjalftaget satt värna, » lian vet sin stund », och iiar deiinn Br kommeii, vinner lian sjiilf segern, ocli hans vapen &amp; r karleken.
Tv&amp; större.
dikter rymnias i samma Iiafte, soin de of van namnda.
Den ena af dem,, En moders bild)), belönbdes Ur 1889 iied lieders- omnaninande af Sveiiska akademien, och den andra, ver ro ni ca^, vann följande %r samma akademis andra pris.
I » En moders bild » låter förf.
oss se 1iui.11 den välsignelse en tidigt hadanghgen troende niode- uttalade öf ver sin späde son följer denne liela lifvet igenom.
S-jBlfva den barnsliga sorgen hos den lille bereder iinglarna tillträde till halis lijiirta, och det aldrig bleknande,.
ininnet af modeii skyddar honom i lifvets frestelser ocli vinkar honom p % ålderns dag till lieiiimet dar ofwn, livarest lian hoppas %terse henne.
.
Samma milda .stanining rader i » Beronics ».
Till grund för dikten ligger den kända legenden om den fromina kvinnan, so111 vid Fri-ileareiis vandring till Golgatlia rackte lionoin siii slöja, tör att han därined skulle torka angestsvetten ur sin panna.
Charlotte Lindliolms Veronica iir i fullaste mening en religiös karakter.
Hon längtar efter ett gndslif, och Iion tiinker sig detta lif s % högt, att Iion inser, det Beii förvandling » allena kan införa Iienne däri.
Daeöi- ' et hon ej heller i siii.
ödmjukliet, att hon redan tror, fastan Iion lefver inför de liiiniiielskn tingens verklighet ocli sträcker sig efter.
dem med hela deii trängtan, livaraf hennes ande i!
miiktig.
Sakta närmar sig den dag, då hennes aningar, och diöminar skola förverk- ligas.
Hon föres i personlig beröring med Israels profet, lians ord bringa henne klarhet oni att.
lian a r Messias, och så star hon vid målet: hon tror, och hon har visshet om sin tro.
Slutligen blir det henne beskiirdt, att visa Herren en kiirlekstjaiist, och ininnet £ r h den stunden breder ett skimmer af glädje öfver hennes ' återstaende I ' lefnad.
Denna.
dikt ' i ' sin lielliet ' %r skön och erbjuder flera iilskliga bilder.
Bland dem frainliålln vi Veronjca med den lille Aron p$ sina ' armar, nar Bon återvänder liein, efter det att ' Frälsaren tagit den lille i famn och viilsignat honolii.
D l ' A.
D: '
Xin Iiustrus dagbok, iitgifven af Elis.
DEII bok för lienlinet ?&gt;, heter det i förliiggareiis anitiiiilan.
Vi skiille vilja tillägga:; se11 bok för de stilla, de goda, de allvarliga lieinmen&gt;.
Det ligger verkligen en obeskrifligt lugnande kansla däri, att med fidl trygghet kunna rekommendera en bok, en familjehistoria, som läsning i hemmet.
Och det kan inan abetingadt med ifriiga- varande arbete.
Om an en del läsare ej kommer a t t a.nse siklin hiistriis dagbok2 som en tillräckligt spännande och zrolig~ bok, i den bemarkelse man gemenligen faster vid ordet, så äro vi för- vissade om, att det öfvervagande antalet skall finna den bhde under- hållande och intressant och därtill få den så kik, att den blir raknad bland de böcker, som nian älskar att iign, inte nöjer sig med a t t blott hafva läst.
A t t det Iiär ä r fragn om rerkliga.
dagboksanteck- ningar, nedskrifna under en liingre följd af år af en verklig, ej fingerad maka och moder, ger boken desto större värde.
Och den- bekantskap man fkr göra med den djupt religiösa, tänkande och ' fint bildade kvinnan, iir bgde lärorik och angeniim.
E t t sikdeles lifiigt och behagligt sprkk låter oss gllniiia den anstrykning af enformighet.
so111 sk lätt följer med denna slags genre inoni littera- turen.
Den iilskvärda anonyma frun, som kännes och älskar sk nwrnt, som besjälas af en s % iippriktig giidsfruktan, har hiifvud lika väl som lijiirta, och därtill en betydande talang att kläda sina rackra tankar i en vacker dräkt.
3ien boken inneliUer ej blott reflexioner och allvar- samma utgjutelser, man finner dibi minga roande episoder och be- skrifningar, som med verkligt nöje kiinna läsas.
Xågot gtergifrande af bokens innehkll kan.
ej här ifrigakoinma, då där ej finnes nagon egentlig intrig eller liandling.
: &gt;&gt;h hust,rus dagbok2 hör till de böcker, soni böra liisas, ej kunna refereras.
Den.
liar också, efter hvad vi erfarit, redan viiniiit en ovanligt stor lase- krets.
Xen så ar alltid fallet med det rerkligt goda.
Det r e t i alia tider att tränga igenom och göra sig gällande.
- - - - - - - L.
I) - u.
Ned sordin.
Skisser och ' novelletter af Rmt Roest.
Den l %nga romanen i flera band ar en litterar företeelse, som iiiiniera kan sägas höra sk godt som till en öfrerriiiineii stiiridpunkt.
I var jäktande, oroliga tid ger man sig niippeligeii ro med att läsa igenom ett drygt arbete p&amp; nigra och linndra sidor, och en diger roman liar esoinoftast föirnigan att genom sitt blotta yttre verba af- skräckande p&amp; läsaren.
Skissen, novellen, deii korta be~ittelsen kan däremot i sanning sagas r a r a ett barn af det nittonde århundradet, ja, novellsamlingar formligen öfversvämma bokmarknaden, livilken hotas med att dränkas i småliistoriernas aldrig iitsinande ström.
I betraktande daraf, att i vhra daga;.
sii mknga författare, och i synnerhet författasiiinor, bide de, som redan f i t t ett namn, och de alldeles nya, slagit sig pi % novellskrifveri, skiille det synas sam denna slags diktart vore den lättaste bland konster.
E t t stort misstag!
'.
Det ligger tvärtom en stor konst däri.
att inom iiovelleiis trånga ram kunna gifva en klar, lefvande bild af det inan vill skilara, att ined få ord kunna uttrycka tankar och känslor, framtrolla stäinningar och situationer, i korthet s v d t, liar galler det om någonsin, att ined ringa medel åstadkomina stora verkningar.
Novellen är en diktart, soin vi skulle vilja saminanstalla med akvarellinåleriet inom niålarkonsten; afven i det afseendet, att denna konstart kanske lockar de flesta dilettanter.
Det är ej stora braskande effekter akvarellisten frambringar med de latta f arger.
lian liar på sin palett.
Och ändå, finns det val någon genre, som så tjiisar ocli fängslar, som s&amp; tilltalar känslan och smeker ögat - ocli, vilja vi tillägga, som ställer så stora fordringar p i utöfvaren!
Akvarelldilettanter finnes det i inassa, fullandade koiistniirer blott f&amp;.
Så är det med novellskrifveriet.
Författare inom det området förekomina legio, de, som lyckas hiija sig öfver iiiedelmittan, äro latt räkiiade.
Med desto större glädje Idsade vi bland den störtsjö litterära alster af alla slag, som vid slutet af förra h e t strömmade in f r t n alla håll och öf verfyllde bokmarkiia.den, en liten samling B skisser ocli novelletter)), stående lhngt öfver hvad nian är van att finna inom denna genre.
Boken bar titeln » Med sordin », och förf.
tecknade sig Rust Roest, en pseudonym, bakom hvilken döljer s@ en författarinna, redan fördelaktigt kiind genom en föregående novellsamling, » Dur och mol) %, de nyutkomna berättelserna dock betydligt underlägsen.
Ty har finna vi för en gång äkta känsla, parad med en utbildad berattarekonst, och en mer an vanligt skarp iakttagelseförmåga.
Det ar, hvad också bokens titel innebar, ej med starka färger förf.
målar, hon älskar dampade toner och svaga ljuseffekt.er, men det g i r en uiiderström af kgnsla och allvar genom hvar och en af de sm&amp; be-.
rättelserna, livilket gör att man, utan att rätt veta livari det består, kanner sig märkvärdigt tilltalad och gripen af de flesta af dem.
Sardeles lin ar skissen ~13örja på nytt)), hvari skildras den skiftande kanslostiiinningen hos en ung kvinna, hvilken slites mellan kärleken till den döde makens minne och den nyviickta kärlek, som den unge lefnadsfriske mannen, hennes trolofvade, med sin entusiasm, sin vakna blick på lifvet, inger henne.
-, Mormors kiisinz, är en s % väl till uppränning som innehåll ytterst enkel historia, inen med.
all sin enkelhet en liten pärla af sann innerlighet ocli kansla.
- %Min kosack » ä r en mycket gripande berättelse, dar amnet rör sig kring en af lifvets många olösta gåtor.
Den gamla, af slag träffade fadern, en börda för sig själf ocli andra, far lefva, den glada, starka lilla gossen, föraldrarnes glädje och hopp, ryckes bort af döden.
E t t af dessa » hvarför », på hvilket det ej lämnas nigot svar har i jordelifvet.
» E t t eftermäle, är en historia, som inom sin trånga rain inne- sluter en karaktrrsteckning, mer genomförd, an den niången.
vidlyftig roman förmår skänka.
Bilden af den person, hvaroin eftermälet handlar,.
den af hela världen för sina älskvärda, lysande egenskaper så prisade mannen, hvilken bakom den fagra ytan döljer så mycken lumpenhet '
och hjärtats råhet, hur tydligt och lifslefvande se vi honom ej fram- för oss!
.- I » Helenas lynne, skanker oss förf.
afvenledes en mycket sann och roande bit verklighet.
Ty hvilken af oss har ej inom sin erfarenhet träffat på en ~ H c t l e n a ~ hvms, oberäkneliga och omotiverade omkastningar i lynne och sinnesstäiniiiiig utgör en kalla till förtret och obehag för oingifningen?
Vi h a h a här endast nämnt de stycken i samlingen, som gjort mesta intryck pk oss.
Allesamman äro de för öfrigt talangfullt skrifna ocli af intresse.
Vi vilja liar blott till sist uttala den förlioppningen, att ifrågavarande arbete ar inledningen till en 1kng och fraingkngsrik förf attarebana.
L. n-,2.
Från riksdagen.
.
h e t s riksdag bewner sig ännu i ett si tidigt skede, att del icke gärna är möjligt att stilla dess liorosliop.
Xen med kannedom om dess partisaininansättning och de olika regeiingsmedleminairies stkndpiinkt kan dock ined skal antagas, att ilen ej koinnies a t t blifva niigon de ' stora reformernas riksdag.
Icke heller inom den del af lagstiftningsarbetet, med Iivilken Dagny siirskildt vill hålla sina liisare au coiirant, den del, som narniast rör kvinnan ocli hennes stallning i staten, familjen och skolan, torde man kunna vänta nigra stora genom- gripande reformer, dock torde genoni en och alinaii iletaljfi.&amp;gas liis ning reformarbetet bringas ktininstone ett tuppfjät framåt.
Om vi studera statsverkspropositionen, den digra lnnta, som innehkller hvad kongl.
inaj: t askar af svenska folket, för att niista &amp; r kunna hålla &amp;, ztsveikets intrasslade imskiiieri i gang, finna vi pk sjnnde Iiiifviidtiteln en passus soin rör k~Utiterr i yostuerh-ets tjiillsf.
Kongl.
niaj: t iinderstödjer liar generalpoststyreIsens förslag, att kvinna, hvilken vunnit aiistallning sihorn postforvaltare eller posteupeditör, mhtte förklaras likstalld med den inanliga personalerr i frfga om &amp; ldeistiUagg.
Sedan 1884 .. har kvinna kunnat rinna anställning sisom post- expeditör och föreståndare för 5: e och 6: e klassens postkolifor, dock med det villkoret, att d&amp; sådan befattning i t kvinm anförtroddes, ii den samina icke finge iitfardas annat an f6rordnande eller konstituto- rial, hva.rigenom tjänsten icke blefve definitivt tillsatt.
Denna bestam- melse, livarined afsikten Iiufrudsskligen varit att fritaga kvirilig post- funktioniir f r i n skyldighet att betala afgift till civilstatens pensions-
inrättnings eiiskilda enke- ocli pupillfoiid, har emellertid hindrat kvin- liga postförvaltare ocli postexpeditörer, som f. ö. uppfyllt stadgade villkor, att komiiia i åtnjutande af ålderstillägg, hvilket utgör en högst afsevard andel i manlig postfuiiktionärs aflöningsforin&amp;iier.
Det ä r denna anoinali regeringen iiii, af hänsyn till billighet och riittvisa s vill hafva afskaff ad, D helst livarken i omfånget eller beskaff enlieteii.
af det henne (kvinlig postfaaktioniir) i tjänsten Bliggande arbete, ej heller den hittills vunna erfarenheten 0111 kvinnans förmåga att full- göm detta arbete kunde hämtas stöd för hennes utestängande från dylik förinån ».
: i:: i: ': i: Det iii.
ined en viss förvåning inan finner, att nuvarande eckle- siastikininisterii, so111 just icke kan räknas bland reformifrarnes antal, ' föreslår sanzz~~zcZe~uis~zi~g, deiiiia Rlsklingsidé, hos viinner till radikala reformer inom iindervisningen.
Vid narinare granskning torde einel- lertid förvåningen något minskas, ty man inser lätt, att den nya idén upptagits för att tjäna icke reforineriia, utan konservatisinens syften och narniast för att rädda några lägre gossliiroverk, soin föra en ty-.
nande tillvaro i en del inindre sinåstader från att indragas.
son^ vi inom kort torde återkomma till denna friga, näiiiila vi nu endast, att på, httonde liufvudtiteln föreslås, att en del treklassiga läroverk oc,h tv&amp; och enklassiga pedagogier i n i om bildas till mindre allmänna läroverk ined tre ' eller fyra ämneslärare och undervisningen där ställas enligt realliniens iindervisiiingsplan.
Dessa mindre laro- verk ini ock på fraiiistallning aE vederbörande koininunalstyrelse iii- rat-tas s8sonl sa~ns7cola föl- gossar och jiickor.
I detta fall egdr k. ni: t att med undantag af rektorsbefattiiin- gen iitbpta å läroverkets ' stat .upptagna manliga liirare mot fast an- ställda äinnesliii~ariiinor.
Likstiilligliet i lönevillkor mellan män och kvinnor, so111 .af finans- ministern så varmt förordades i afseende på postverkets personal, tyckes icke behjärtas af ecklesiastikininistern.
För de fasta amneslararne föreslås en lön af minst 2,000 kr.
jiimte två ålclerstillagg, hvartdera på 230 kr.
efter resp. 5 och 10 iiis väl vitsordad tjänstgöring, de fasta amnesltirarinnornas lön föreslås däremot.
till endast 1,500 kr., men med samnia åklerstillägg.
som för lararne.
Denna olikhet i aflöningen inotiveias därmed, att lRrarinnoriias bildningskiirs vore niindre kostsam - afglngsexamen ' från högre lära- riniieseininariet jäinte någon proftjänstgöring skulle medföra koinpe- tens g11 dessa platser -, livarjiiinte äinneslararinnornas veckotjänst- göringsskyldigliet skidle sattas lägre all lärarnes samt pensionsåldern för lärarinnorna skulle infalla redan vid 55 år - för lararne först vid 63 år.
Dessutom - tillägges det - bör vid bestaminandet af, lärarens lön hänsyn tagas därtill, att han in&amp; blifva i tillfälle att bilda familj, livilket icke gäller med afseende 5 lärariiina.
För 7tögre llira~innesemi~za~-iet begares i statsverkspropositionen extra anslag dels på 3,000 kr.
för fortsatt uppehiillaiide af den val- fria fjerde årskursen, dels på 5,000 kr.
för beredande af undervisning i huslig ekofiomi.
Närmaste anledningen till förslaget att iipptaga detta ämne på seminariets läroplan hide varit ett anbud frin fru Anna Retaius född Hierta att till lärarinneseminariet samt den därmed förenade norinalskolan s&amp;soin g %fva öfverläinna en med understöd af stiftelsen Lars Hiertas minne upprattad inatlagningsskolii, i hufvudstaden jämte inventarier samt ett belopp af 1,500 kr.
i kontanta penningar.
Rörande vikten af att huslig ekonomi sasoiii läroainne infördes vid de, högre flickskolorna har rektor vid högre 1ararinneseininai.iet i en till regeringen a fgi f ven promemoria yttrat, att B diirigenoin skulle å t den kvinliga ungdomen gifvas biittre föriitsättiiingar för utöfvande af det husmoderliga kallet an den hos oss vanliga kvinliga uppfostran vore ägnad att gifva.
Genom utbildningen i liuslig ekonomi blefvb den ensidiga teoretiska och estetiska bildning, som rara liögre flick- skolor meddelade, kompletterad ined ett verkligt praktiskt bildnings- medel, som - motsvarande snickerislhjden i goss-skolorna - direkt kunde främja utvecklingen af den praktiska förmagan i all ii ii in het.^ Om af dessa och andra skäl det ifrågavarande iimnets upptigande i de högre flickskolornas läroplan vore önskligt, s i borde, enligt rektors %sikt, liögre lararinneseininariet sattas i stånd att utbilda dugligs lärarinnor för denna nya gren af den kvinliga undervisningen, och bland skolorna borde statens normalskola gi i spetsen för reformen.
Rektor föreslhr vidare, att undervisaingen i ainnet skulle ined- delas under siiccessiva tre månaclers kurser.
De elever i seminariets fjerde afdelning, som valt ainnet huslig ekonomi, skulle dels genorng&amp; eii d y k kurs, dels under en följande tjiinstgöra som bitriidande lara- rinnor under föreståndarinnaiis ledning.
Af liirjungar, soiii geiiorngiitt normalskolan, borde bildas en fortsiittningsklass, i hvilkcn teoretisk och praktisk utbildning i huslig ekonomi skulle lämnas.
Ecklesiastikministern auser det uppslag till ett ines praktiskt ordnande af den kvinliga uppfostran, soin gifves i det framställda förslaget, väl vardt att taga vara p %.
Han drager dock i betänkande att genast, innan någon erfarenhet vunnits, mottaga den af fru Ret- zius s&amp; frikostigt erbjiidna gåfvan.
Han anser det fördelaktigare om matlagningsskolan fortfarande blefre den nuvarande ägarinnans en- skilda tillhörighet, men att seminariet dar inot vissa bestiimda skyl- digheter finge atnjuta vissa bestiimda rattigheter.
Han föreslal., att direktionen skulle äga att utse föreståndarinna vid skolan och h a h a företradesriitt att dit hänvisa elever, s&amp; lingt utrpninet iiiedgifver, och å andra sidan vara förpliktad att aflöaa förestandarinnan och an- svara för de afgifter, som i närmaste öfverensstiiiiitnelse med hittills vid skolan giillande ordning böra af eleverna erläggas.
' Den väntade, af fjolårets riksdag begärda, kon&amp; propositionen om 7bojandc GGf 7cvinna~~s ti7ctmskapsfiZder har frainlagts i kamrarne.
H@igenom liiijes Iieniies ~Ictenskapsalcler från 15 till 17 ar.
Vid 1890 ars riksdag väcktes af ledamoten i riksdagens första kammare,.
lir F. T.
Borg, motion, att kvinnans Bkteiiskapsålder, lik- som i~anneiis, skulle sainmanfalla med myi~cligl~ets~~lder~n, skledes höjas från 15 till 21 t %.
1S ' Iotioiien föll, men då motioiiiiren följande riksdag återkom med den i inodifierad form - att kvinnans äktenskapsålder skulle höjas0 till 118 &amp; r -, beslöt kamraime att i skrifvelse till kongl.
maj: t begära utredning af de omständigheteri som inverka pi % bedömandet af frågan ocli fraiiiläggande af förslag i ämnet.
Regeringens svar har blifvit det ofvannäiiinda förslaget, dar ännii ett kr afprntats, Qch reformen rediicerats .till det minsta möjliga. '
1. den flod af motioner, soin under de lagstadgade tio dagarna narmast efter riksdagens Öppnande ströminat in, finna vi tre, soiii röra dktenskapsZagst.i,ftningen.
Mot var giftermålsbalks fondamentalprincip, de ofta citerade orden i dess 9 kap. 1 8:, Sedan inaii och kvinna sammanvigde äro, db Lr lian hennes rätte inålsman ocli äger söka och svara för Iieniie~ riktar lektor M.
Höjer ett dödshugg, då han, med instämmande af profes- sorerna Ad.
Nordenskiöld, Chr.
Lovén och Curt Wallis samt fabrikör O. Olsson, väckt motion om att, med iipphafvande af mannens måls- mansrätt och ägendomsgemenskapen mellan makar, gift kvinna må lika- goin man och ogift kvinna blifva berättigad att själf rida öfver sig ocli sin iigendoin.
i hr De bada andra motionerna, väckta af grefve B.
~ a m i l t o och Nils Hansson, afse detaljfrågor.
I b %da begiires uppliafvaiide af den olikhet, som inom var äktenskapslagstiftning r %der mellan fast ägeii- dom på landet och i stad.
(enligt giftermalsbalkens 10 gap.
2 § aga, som bekant, .makarne giftorätt i den fasta ägendomen i stad, i den fasta .ägendorn på landet, som den ena maken före eller under iiktenskapet ärft eller förut förvarft, gger dlremot icke den andra giftoriitt).
Men dL hr Nils Hansson begar andring i niimnda para- graf i iyfte att makars ömsesidiga giftorätt i fast agendom på landet niåtte likställas med samma rätt beträffande agendom i stad, föreslår grefve Hamilton, att giftoratten skall upphöra att existera i stads- f~stigllet iinder samma villkor som i: fastighet på landet.
Samme iiiotionai.
begär dessutom, att mannen icke mk hafva makt att iitaii Iiiistriins samtycke bortskifta, förpanta eller siilja boets fasta agendoin.
Af öfriga motioner, tillsammans 193, hafva vi endast att namna lir Hanimarluiids o111 rdtt för kviwiza att .idka klockarebefattniqzg och sc ?liniiie inotioniirs om ett anslag p i 50,000 kr.
till understöd i ~ t de, *
skoldistrikt, soni bereda i skoliilderii varande flickor uiidervisiiiiig i kvidig slöjd.
A t t sistniiilinda inotion kan piriikliit synipati fran kalii- inarens sida synes daraf, att ickc mindre iiii 27 af dess lcdainöter instiiint ined inotionareii.
291. c.
Meddelanden &amp; b Fredrika-Bremer- Förbundet.
Till Fredrika-Breiner-Förbundet har öfverliimnats en silinina af 450 kr.
att, fördelad å tre stipendier å 150 kr.
hvaidera, tilldelas elever under &amp; r l892 vid B j örnsnas hushkllsskola.
Anmälningstiden utgick den 26 januari.
Bokkomiténs utställning af barn- ock mgdo) nslitterat.ur liar i lik- Iiet med föregående &amp; r ägt ruin de sista veckorna före jul pH Fredrika- Bremer-Förbundets byrå.
Till följd af herrar förläggares och bok- Iiaiidlares godhetsflilla tillmötesgliende att iiisanda böcker, liar exposi- tionen omfattat alla de under aret utkomna nöjesböcker för barn och iiiigdom, livilka af komitdn genomliists och godkänts, jämte sadana som förr vunnit komitdns gillande.
Af kornitdn upprättade listor öfver granskade och godkända böcker tillhandahöllos afren, och den ragled- ning vid bokinköp, soin härigenom erbjöds allmänheten, har a.f den- sainma flitigare tagits i anspråk an under ilagot föreggende kr.
Genom en välvillig gåfva af 400 kr.
har Fredrika-Rreiiier-E1ör- biiiidet blifvit satt i tillfälle att anordna en ny pt.ist~$an flr Bairt- och zcngdomböcker.
Annons haroin, augifvaiide villkoren för deltagande i denna taf- lan, liar varit införd saväl i flere af de större tidiiingariia soni i Dagnys tvii sista Iiäften för föregående &amp; r och Aterfinnes i detta häfte k omslagets 3: dje sida.
Hvarjehanda i kvinnofrågan.
Sverige.
Femte allmänna flickskolemötet koininer icke a t t äga rum sommaren 1892.
Den för mötets anordnande tillsatta koinitén liar näinligeii af gifven aiilecliiing beslutit a t t tillsvidare uppskjuta detsamma. '
Till suppleant i faitigvårdssfyrelse liar i Örebro fru Hulda Hollingworth blifvit utsedd.
Fellingsbro församlings skolråd liar lika- ledes invalt en kvinlig suppleant, fröken Hilina Elgstrand.
Fru Wilhelmina Hiertas tandläkares trjlendium för kvinnor å 3 5 0 kr.
har medicinalstyrelsen tilldelat frökeu Elina Cliarlotta Magdalena Levin, Iivilken efter vid Wallinska.
flickskolan i Stockholin aflagd inaturitetsexamen under två års tid studerat vid Göteborgs taiidläkare- institut samt därstädes aflagt kandidatexainen.
Wilhelmina Hiertas stlpendiefonder för kvinnor, som studera medicin.
Den fond å 12,000 kr., som Lars Hiertas minnes styrelse under de bada senaste åren bildat, har blifvit s % fördelad, a t t 6,000 kr.
öfverlämiints till Upsala universitet och 6,000 kr.
till Lunds uni- versitet.
Räntan af dessa båda fonder koininer a t t vid hvartdera uiiiver- siteten tilldelas en kvinlig inediciiie stiideraiide; diirest fonderna ökas, kunna flera stipendier hrligen utdelas.
Fröken Hulda Lundin, slöj dinspektris vid Stockholins folkskolor, där hon infört den s. k. Scliallenfeldska metoden i handarbetsunder- visningen, kunde den 8 januari fira sitt 25-årsjubileiiin med folkskolan.
Det var nämligen d i 25 Sir sedan hon som ung folkskollärarinna bör- jade den verksamhet, som på ett så kraftigt satt bidragit till höjandet af det kvinliga handarbetet inom vart lands folkskolor.
Tidskriften " Ord och bildu, utgif ven af K. Wåhlin, innehåller i sitt i början af året utkoinna särdeles innehållsrika och vackert ut- styrda profhäfte tvenne inärkliga kvinnoporträtt: en intressant lefimls- teckning af den lieliga Birgitta af prof. Schuck och en karakteristik öfver den berömda Ironstniirinnan fru Wilhelmina Norman-Neriida af E.
G. Norge.
Kvinnorna och statens am betsman.
Vid senaste storting väcktes rnotion oin lika rätt för kvinnan soiii för inannen att bekläda stat.ens ämbeten.
Förslaget öfvei ' säiides till regeringen, soin infordrat yttranden från de olika ämbetsverken.
Enligt hvad de norska tid- ningarile ha förnummit, lär nu universitetet ha afgifvit sitt utlhtande.
Universitetskollegiet lär ha förklarat, att fr %n iiniversitetets sthiidpunkt
ej finnes nalgon anleiining att motsätta sig kvinnov ratt att bekläda akademiska ämbeten.
Undantag göres allenast för de teologiska pro- fessurerna, da ' det antages, att dessa genoiii sitt fiirlGllaiide till de kyrkliga befattningarna intaga en undftntagsstallniiig.
Daiirmk.
Kvinnan och den dan&amp; riksdagen.
Tvenne frågor berörande för kvinnan viktiga intressen, hafva, enligt Kvinden og Samfundet, under slutet af 1891 varit före i den danska riksdagen, ehurii ännu intet beslut i nagondera fallet blifvit fattadt.
Den enp rörde förslaget till ny lag beträffande val af Köpenhamns kominunal- styrelse, i hvilket förslag förekommer en paragraf af följande lydelse: &gt;Under.
sainme Vilkaar (nemlig som for inand) tilkommer Valgret endvidere de Enker og andre ugifte Kvinder, som bortset fra deres Kön, fyldestgere Betingelserne for Valgbarhed til Folketinget,.
Den andra frågan gällde ett förslag om upprattandet af ett ~Stntsseiniiia- riiiin for .Kvinder ».
E t t af staten upprättndt och iinderstödt k ~ i n l i g t liisoverk motsvarande 14irt högre lärarinneseminarium finnes iiiiiiiligeii äniiii ej i Danmark.
Den isliidska k v i m a ~ t har den danska regeringen ciiiremot Q tvekat att tillerkänna de sociala förrniiner, som ännu s&amp; afiindsjukt förhiillas hennes systrar i moderlandet.
Sedan 1882 har p&amp; Is- land enkor och ogifta kvinnor, ssom fmestaar en husholdning,, röst- ratt till 2 sogneraad, sy sselraad och kommunalraad s.
Nu framlagger regeringen ytterligare ett förslag om kvinnans ralratt inom Iivsr och en af dessa styrelser.
Vidare bestämmes i ett annat förslag, att gift kvinna skall rhda öfver sin ägendom, blide.
den hon äger före elier erhaller genom arf eller förvarf under äktenskapet .. I ett tredje förslag bestämmes det, att kvinnor skola i likhet med man fa litnjuta nndervisning och aflägga examen vid den lärda skolan i Reykjavik, vid spraesteskolen, lageskolen » och andra undervisningsanstalter, för- utom rätt att komma i åtnjutande af alla de vid nämnda läroverk befintliga stipendier och understöd, livarjamte hon efter aflagd ambets- examen s k d l liafva samma ratt soin iniiiinen att liekliidn landets iiinbeten.
* s: Fiiilmid.
Opinionsyttring i sedlighetsfrågan.
Finsk k~innoför- ening liar med anledning af de uttalanden i prostitiitionsfi.3~ (zn, livilkn förekoiniiiit vid Finska liikaresällskapets möte i Helsingfors deii 9 sept.
förlidet år, i landets mest spridda tidningzr infört en, protest %, hvari föreningen klargör sina i strid mot mötet stilende kikter i frggan.
E n uppsats i ämnet af den aktade läkaren, doktor Relander, har lika- ledes på Einsk kvinnoförenings föranstaltande blifvit tryckt och spridd i flera tusen exemplar kring landet.
B D&amp; Fredrika-Bremer-Forbundet vid sin nyss afslutade prstaflan fcr barn- och ung- domsbocker ej kunnat utdela det forsta pri- set, får Forbundet harmed inbjuda hugade författare till en ny pristaflan J Förbundet utfaster tvenne pris, det ena 300 kr., det andra 6 100 kr., för de bästa nöjesböcker på svenska sprhket, skrifna för barn eller ungdom.
Bockerna bora vara afsedda for något visst åldersstadium mellan S och 1s år.
In- nehållet bor halst utgoras af en enda sam- manhangande berattelse, kulturbild eller rese- skildmng eller kan ock mojligen bestå af ett fåtal sådana.
Arbetet bor i tryck icke under- stiga 180 sidor vanlig oktav.
orb bundet for- behålles optionsratt till forlagsratten Taflingsskrifterna bora vara inlamnade till Fredrika-Bremer-Förbundets bok- komite, Stockholm, 5 Malmtorgsgatan, fore den 15 april 1892 och vara åtfol~da af forseglad sedel, innehållande forfattarens namn och adress.
C
Anmälan.
Lösnunimer kunna erhiillas i t Fredrika-Brameis-Fiir- bundets byrå till ett pris ~f 60 {öre fik elikelhiifte.
Använd endast Floras Opoponaxtvål, Floras Genuina Glycerintvål, Floras Eau de Cologne och Parfymer.
