# ID: svediakorp-per89
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1891
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,971
# sentences: 647
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Obs.
Inbjudningen till ny pi.ist&amp;flan a sid. 246.
7: e haft.
I, I 1891.
DAGNY T D I SKR F I T FBR SOCIALA OCH LITTERIRA INTRESSEM IITGCF ' VER ' AL ' FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET H m &amp; S h u h, U1 den beliga Biigittns nppenbaielsei.
Agda Dlontel~u8, Deii enskilcln \ nlgoienheten och dess oidiimcle Litteratur EUew Fbzes, Mukvardig. ?.
kvinnoi II - Mathula Rooa, Genom skuggoi En iiiitidsskildiing Meddelanden från Fredrika-Bremer-Forbundet A R, Riic3tliga Fulelimgen: if Unga, Kviiiizoi Hvm lehandn i Kvinnofi&amp;g.tii - Pris Pr För Förbundets medlemmar kr 2 50 {For medlemmar 4 00
med bihga finnes nnnu att $2 iïkn årets borlan B~hgan, en - - bok pk 140 sidor med iner an 40, teckningar, afhandlar Kvinnans eller den sexuella hygienen ftr ogifta och Ma-nhens s l a g t i i f ar n~ntr~ckt Piis endast 1 kr 60 ole 1895 fiir till bilaga om Våra barns fostras och vård.
Sev.
Ribbing.
= - - 3kfattare blir piof - Prenumeration sker i landsorten i posten, i Stockholm i. bokMdor eller-i t -- Exgeditionen, Stockholm, Kungsgatan 16. ii r E. W. - Utgifvare ------ - Wretlind.
---- - e p - AU~ %-DA NYSAXDER., Blomst erat elier for fina, konstgjorda blommor # Modeaffiir för Damkappor, Stockholm, rekoiiimenderar sitt stora och i.ikhaltiga lager af alla - ~arskildt får rekommendera mitt ston, Inger af - m Pelsverk f6r ~ e l r r k a ~ ~ r r med dnrtill passande ofvertyger
.
s Orn r å r tid kan med sanning sägas, a t t den ej ringaktar eller förbiser nhgra af v h n stor.
iiiimeii.
Alla ininnesdagar, soin lmfva afseende y a var historias inär&amp;ligare persoiiliglieter, liögtidligli&amp;llas ined en pietet, soin utgör en gensaga mot den niot vår generatioii s % ofta riktade beskyllningen för ytlighet ' och jäktande efter det, so111 b l h t h m värde för stiinden.
.
.
.
.
S&amp; har n&amp;&amp;n &amp; n lieii$ ~ i r g i t t a s minne viiit föSen@1 för ' en hyllning, soin vii1 kan sägas varit deiina &amp; r nlecleltlds~ bei %mi !ast6 .kvinna värdig.
Arten af liennes lifagäming var, &amp; sserlig ' en skdan; at; liennes 5QO-Zwsjnbil&amp;iiii ' i vart land ej k h d e firas ined ' storartade - fester och ballri&amp;de högtidligheter, och försvinnaDnde liten var ' den pilgrimsskam af rättrogna katoliker, som den 7 ' oktober smlades vid hennes graf i Vadstena, men likväl har viil knal ?pt i t nkgon svensk kvinnas li&amp;gkoinst iignats en s&amp;dan aliin#~i och aktningsfull iippmiirk- samhet, som den, hvilken l~ominit Birgitta till del.
S&amp; - g o i t s&amp; hela vår dagliga och periodiska press har med anledning af .de.
500 hr, som förflutit sedan.
hennes.
namn inskrefs bland de katolska helgonens skara, med längre eller kortare, u ' pps$ser, mhngi af iiem tecknade af v %ra inera framst5eiide Iiistorici, vetat a t t hedra Iiennes minne.
Deii heliga Birgittas niiirkvkdiga historia, nied stöd af nyare tiders forsk- ningar, har delgifvits den läsande alliiläiilieten, liennes littdrära verk Ila varit föfiinål för intressanta iitliiggningar, och lieniles bild, so111 Iiittills insvepts i den ' niystislza slöja, i Iivilken inedelticlens personlig- heter oftast äro ' dolda, har därigenom liksom åter framdragits i ljuset,.
.
liar blifvit mer sanil ' .och lefvande.
A t t inom den katolska världen iitoni Sveriges granser den heliga Birgitta ej tillmates större betydelse an den '; som tillkoinmeï Iivart och ett af de tusenden af helgon, » den enda saliggörande kyrkans räknar bland sina, och a t t henne8 historiska bbnärkelse för den stora katolsia allmänheten iir okänd, torde bevisas af den tystnad, som, oss veterligt; om henne iakttagits i utlandet.
I Ro111 liar dock, ' efter livad en brefskrif- vare d ä r i f r h ined delar, jiibileiiinsclagen den 7 oktober och Böljande adagar.
, ' ' Dayny.
15.
.
L14, högtidligliållits i det där ännu befintliga birgittinerkapellet med 18 mässor, hvarvid ' musik utfördes och mycket folk var tillstiides.
, Mitt besök i det karineliterkloster, soni sammanhänger med den heliga Birgittas kapell, var särdeles intressant,, yttrar var brefskrif- vare.
, Abbedissan visade mig det rum, dar Birgitta aflidit (nu om- ordnadt till kapell) och det, där hon tillsammans med dottern Katarina intog sina måltider.
Detta senare ruin har ännu i behåll det nr- sprungliga taket, som är af trä och niåladt, inen väntar p % en val behöflig restaurering.
Själfva kapellet %r ett grannt barock-tempel.
Såsom relik visas skifvan till det bord, vid hvilket Birgitta nedskref sina uppenbarelser.
D e nuvarande klostersystrarna aro, som det sades mig, polska adelsdamer, 10 till antalet.
2 ', P % väggen i kapellet läses en latinsk inskription, hvilken i öfversattning har följande lydelse: D Kristus 2cppen burade sig för den iilsliade Birgitta, förutsade henne att en kort del af kennes lysande lif bterstod.
Ned vadigt afisikte tröstade och stärkte han Aenne.
Han lät henne förstå, att hon skzclle gå hlirifrh på den femte dagen.
Den dagen kom och di, sedan ho ?&amp; pd morgonen vederktiickt sig med sakramentet, blef hon som utvald qytagen i den ljufva hvilafi.~ %Här utrnärkes det ställe, p6 hvilket den fronma Birgitta) lyttat ur den leka ?nliga tillvaros och försatts i frideis ort, år ett tilsen tre hmdra sjuttiotre; den började dagen bragte henne till himle~z.
Den heliga Birgitta dog har 1373 de18 23 juli och kanoniserades af Bonifaciw I X 1391 den 35 oktober.
.År ejler Guds börd 1373 den 23 dagen i juli mSnad, under det den tjdnstgörande presten upy~isade den heliga ilostian, uta~zdades dela Relya Birgitta här s i 1 2 sista suck, sagande: i dina 7länder befaller jag.
Den heliga Birgittas lif och verksamhet torde, som vi redaii antydt, tikickligt vara kända för att göra ett upprepande daraf har obehöfligt.
Vi ha dock velat å v i r sida afven agna nggsa ord i t den märkliga svenska kvinnans minne.
Ph ett bättre siitt ha vi ej ansett oss kunna göra detta, an genom att delgifva Dagnys läsare några af Birgittas egna tankar, sådana hon framställt dem i den för henne egendomliga formen, uppenbarelsen.
Det a r en af vårt lands förnämsta kännare af medeltidslittera- turen, professor Henrik Schiick i Lund, vi ha a t t tacka för de har
nedan meddelade utdragen, benäget öfversatta för Dagny, och utvalda, efter hvad öfverstittaren tillskrifver oss, me6 afseende fäst vid det för henies stil och diktart mest karakteristiska.
.
e.
Ur Birgittas uppenbarelser.
Birgitta dikterade vanligen p&amp; svenska spraket sina up.
penbar elser f ör sin vid tillfället närvarande biktfader, hvilken först upptecknade dem p i svenska samt därefter öfversatte dem till latinet.
Af de ursprungligen på ' modersmålet af- fattade uppteckningarna f i n n ~ s inga kvar, möjligen med un-.
clantag af en.
Sedermera öfversattes i Vadstena kloster den latinska texten åter till svenska, men som denna öfversiitt- ning är ganska dalig, bör naturligen den latinska uppteck- ningen tillerkännas högsta värdet, då det gäller att bedöma Birgittas egendomliga sätt att uttrycka sina tankar.
De tvenne uppenbarelser, hvilka här meddelas shsom prof på, hennes stil, äro därför öfversatta från latinet.
H., s. Kristi ord till sin.
brud.
Jag ur din Gud och Herre, den du bör cZyr7a.
Jcig iir den, som, laed mha kraft aftqpeh&amp;ler himrnel och jord, som iclee stobar och andra ting föwnd bära t v p.
Jag är den, sonz under brödet ckgligen ofras pd altaret, sann Gud och sann man.
Jag ur den, sonz utvalt dig.
Hedra min fader, uZs7m mig, och lyd mizigz ande.
Vörda min noocler stisom din l ~ s l m r i n n a 7zecZm, alla mina Izelgon, 7~611 fast vid den d t a trogz, sonz den s7mll liira dig, som själf prQ$mt lögnclas och sanningens anclay och mecl min 7gälp bannit seger.
.
Iakttag s m z ödwju7~7~et.
M@ 7zvad ur sann öclmju7~7~et,.
ona icke att ~~ziilznis7can visar sig s&amp;cla9z 720 % ar 0 ~ 7 2 g y v w Gud ara % för alla goda gåfvor!
Mefi 92 % hata mdnge mig och mina gar- ningar samt anse mina ord sorgbringande oc7h fcifanga, nzen u7cten- s h j ~ s b r ~ t a r e djaf.zde~) z, n, 7~o~z.onz famza de och 7zofzononz als7ca de.
T y det de göm för mig, det göra de nzecl k ?zot oc7b bitter-Iiet, och iclcc,
$7czdle de be7cänna nzitt namn, onz Ce ej tvi~zgacles c# ~~zännis7co- f rziktan.
Världen iilslca de nzed s&amp;dant %it, att cle icke tröttas vid att dag 0 ~ 7 1 natt arheta i hennes tjänst, och C$ 7cärle7c till 7~enne brinna cZe ständigt.
Den cZyr7~an, de a p a mig, täckes mig så, som om 92dgo12 g&amp;jve sin jende p&amp;zni&amp;gccr, att cknne s7~zille CZY@C~ 7zans egen son.
T y de g i j h en r i y a allmosa ' och hedra mig ned sin&amp; l@- par i det syftet, citt * världens goda nzå tillfalla clenz o&amp; de m å f&amp; blifua vid sina äresiälle ?~ och ' dc1 shza synder, 9 m a genom denna yttre fran~gåhg clrä23es den goda vi (ju~i i c7en2.
J!
!er,z onz clzr vill iils7ia mig af hela ditt 7$ikta och intef $LY&amp; zttogi~ mig, så sh11 jcq.
draga dig till nzig genom m ' n 7I; iirle7c, li7csonz nzcignetaz dra ge^ till sig järnet och jag s7iall sluta dig i tnina armar, 7~vi17iu &amp; ro så starlia, att ingen förmår biinda denz zq~p, s&amp; hårda astt ingen mii7i; tar böja clenz, s&amp; @, fia citt de dofta of alla väZlzt7~ter och ingen li7cnelsa 7 m j k med de tiliy, s0112 värlcleiz 7 i ~ l l a 7jztjka.
~ II.
Jungfru Marias ord till sin dotter.
Jag är 72inzmelri7cets clrothing 0 ~ 7 2 Guds moder.
.
.
N ä r jcg AörcZe, att &amp; MZ s7culle födas qf a 2 jzcngfm och &amp; terlöscc, v u ~ l d m, fattade jag en så stor kade7c till 7zonon2, att @ g endast tän7cte p&amp; Gzid och intet &amp; stundade uton2 7aono9~~.
S&amp; 1nyc7~et jag förmklcle 7~011 .jcig mig fjcirran fr&amp;, s a d v l i m och umgcinge gled frander och vurmer; allt det jag u,gde, s7clin7cte jag de fattige och beholl intet l jag htst, och utom 7cl6cZer och en to~ftig 7~ost.
.Endast i G z ~ fann jag öns7cacZe a,lltid i mitt 7garta, att det az.&amp;tte f ö r ~ m a s nig att lqfun till] bans födelsetid, p&amp; det att möjligen jag, ovädig tjänar- inna, s7czdb anses e a ~ d i g att varda Gt.cds nzodr.
I nzitt lajärta lof- vacle jag att, om, det täc7ctes 7zononz, bevara mila jungf ' ~iCiOm 0c7h intet liga i värlclen.
H e n on2 Gud a9znorl~9zda öns7eade, ville jag att Aans vitja shille s7ue och, ic7ce min, ty jag trodde att 7mz för- ~n&amp;dde allting och att han hztd aille utan det, som var mig nytti- gast 0 ~ 7 2 Bäst, O&amp; därför antvardade jclg 7zononz Z&amp;x 9nin viGa.
Ntir den tiden 7 ~ 0 ~ 2 då,, jzmgfizcrna s7cuZle föras fram i H&amp;.- wizs tenpel, dcl, var jag i 1yd~zcicZ mot ~ n i n a föräldrar ock bland, cleenz, tän7candes för mig .+uv, tatt för Gzd vow intet onzojZigt, o h s '
ho ?zowz, föclck jag utan snzti~ta och synd, liksom jag zmdficJC 7aononz mecl så stor sjiibns och 7croppens glädje?
att.
mina, fötter af fi ' ojd ic7; .e kiilzde ~nurken tmdw sig.
Och Ji7csom kan ingic7c i min kropp unckr 7zela mi92 ejlils glädje, så utgic7c 72an oc7c .under 7bmoppens och.
sjäb~zs glädje zctarn s7cada för min jzmgfizcdonz.
När jag s7cåcZade 75am s7cö9z7&amp; dr02~1ucZe min sjal glu&amp; ' etårarnas dagg?
ty jag 7cGnde mig ovurdig en sådan son.
Men rrzaq * ja,g s7cådade de ställen å 7a2ilzcZer och fötter, I~vill; .a enligt profetens orcl s7~~~11e genomborras af spiknl, cZ&amp; shönzmacZe mina ogon afj !hrar och wzitt 7giärtn ville lik- som brista af sorg.
Och nar mira son skadady mina tå~fylda ögon, gwps lifve~z 72an a f en &amp; dlig sorg.
Nar jag ' åter betänkte 7zans, guddom ma74 cZå höstade jag mig ånyo vetande, att 7mrn sjllf så bestiilndt, 0 ~ 7 2 jag tc~zderordnade då min vitja under 7mns.
Så var min gliicve allticl bladad nzecl sorg.
Den sednare delen af den med titeln ~Jiingfru Marias ord till sin dotter, betecknade uppenbarelsen, där hela Kristi pinohistoria på ett kraftigt, men för vår tid ailtför drastiskt satt, frainstalles, ar har utesluten.
Den enskilda viilgörenheten och dess ordnande.
Var tid-synes ' sarskildt hafva fått till sin uppgift att söka lösa en mangd sociala spörsmål, hvilka, mknga gånger trängda åt sidan, au ej langre låta sig undanskjutas, och med dessa sainmanlianger p % det näri-naste den viktiga frågan om fattigvårdens ordnande.
Inom m %nga lander liar också länge en liflig rörelse pågatt för att bringa någon klarhet och reda inom hithörande oinråde, och vågsvallet af denna rörelse har ' omsider afven nått oss.
Man börjar marka, att allt ej hänger ratt ihop, att ett grundfel måtte finnas någonstädes, ty ehuru såväl den offentliga som den enskilga välgörenheten ökas år från år, si ökas nöden och krafvet p&amp; hjälp an mer.
Man gnuggar sig i ögonen och försöker få en öfverblick af sakernas stallning.
Allt n
synes då till en början kaotiskt; s&amp; si~åniiigoin framträda dock för den genom fraininaiide 15inders erfarenhet skärpta blicken vissa stora drag, om livilkas betydelse inan ej kali misstaga sig, och inan får en allt bestamdare öfvertggelse om, att såväl den offentliga soin den en- skilda fattigvården behlifver en omgestaltning.
viktigast härvidlag är naturligtvis ordiiandet af den förstniimiida.
Men då allt reformarbete, för att säkert nå sitt inål, bör börja ined att omskapa individen,.
synes det vara rattast, att livar och en först söker klargöra sin egen ställning till frågan.
Välgöreiilieteii ar icke en käiislosak, icke iiiigot, soin rätt eller orätt öfvaclt, angkr blott den som ger och den soin mottager, iitaii deii är af sainh~llsingripande betydelse; livar ocli en bar Iiär ansvar för det liela, +gen f8r koinma ined den skenbart anspråkslösa invand- ningen, bakom livilken kvinnan ' s&amp; ofta förskansar sig, att det gör så föga till, oin man är med eller ej.
Har ä r det just på huar enskild person det beror.
E t t fital, son1 sätter in hela sin kraft i arbetet, kan ' ingenting iitratta, ifall ej alla äro nied.
Och frainst gäller det liar kvinnan.
I allt.
reformarbete %r hennes medverkan af största betydelse, ty lioii kan liålla den lieliga eldeii vid makt.
Och har ar deii det i aniiii högre grad än eljest, emedan det är i kvinnans liander, som utiifvandet af den enskilda valgörenlieten till stor del ar lagd.
Det ä r diirför siirskildt till.
kvinnan ett ord beliöfver sagas om välgörenheten ocli dess ordiiande.
Först ocli främst: livad inenas då ined viilgörenhet?
.
Välgörenhet och allmosa äro i inångas föreställning identiska begrepp, inen snarare aio .de livarmdras niotsatser.
Det ar stor skillnad på att uiljcc väl och göra väl, och man gör icke.vä1, on1 iniii ger en alliiiosa för att tillfredsställa ' sin välvilliga känsla.
Och on1 vi ransaka oss själfva, sk skola vi finna, att vi ofta nog omedvetet gifva en ghfva mera för vår egen skull an för inottagai.ens.
Det ar så svårt att se en stackare, so111 fryser och svälter, då man sjalf giir till sitt varma liein, sitt rikliga inkl, inan för ined sig en sådaii orolig, otillfredsställd kalisla, ocli diirför ger nian, ntan att tänka på, att inan ej har ratt att ge för sin egen skull. "
)) ~ e b x invander, någon, no111 jag inte ger, utan den ena gången efter den andra tvingar inig ' till att saga nej, blir jag sliitligen liirclhjärtad, och det vill jag inte; jag anser a.tt jag bör följa inin barinliartiga känsla ocli ge, sedan far.
mottagaren själf svara för 11ur lian använder gkfvaii, det blir hans sak, inte niin.
.
För öfrigt kan jag inte begripa hvad oiidt det gör, att eii stackare får, äta sig inatt en g h g, det skadar viil hvarken honom eller någon annan.
s E n sådan uppfattning påtraffar man ofta nog, och den förefaller ju också vid första påseendet ganska enkel och naturlig, och likviil döljes därunder en oerliord egoism.
H a r man rätt att stiga upp på dens axlar, so111 håller på att sjunka i ett träsk, för att därigenom akta sig själ£ för att bli våt oni fötterna?
För att hklla sitt eget hjärta .mildt och vekt kastar nia11 till sin broder en gfifya, som, p % shdant sätt gifven, i stället for att blifva honom en räddningsplanka att komma .upp ur dyn, stöter honoin än djupare ned däri.
Ty, ifall den gif ila allmosan icke.
ghr till kropps- och sj alskraf ter förstörande spritdrycker, livilket väl alltför ofta är händelsen, uta; verkligen an- vändes till föda, sh liåller den dock tiggaren kvar i lians för sani- Iiallet och honom själf olyckliga drönarelif.
Genom sin allmosa bi- drager man till, att lian utan inöda och arbete far en lika stor, kan- Iiända större inkonkt om dagen än den ordentlige, flitige arbetaren, hvilkens förmhga att förtjäna sitt bröd kanske ej är störlae än tigga- rens.
Man icke allenast hindrar denne friin att komma i åtnjutande af arbetets välsignelse, - v %r gåfva förutan skulle lian nämligen af nöden drifvas tillbaka till arbetet, - utan man lockar äii flera in p i sainnia olyckliga stråt.
Strafva i onödan vill ingen, 1na.n må därför ej förundra sig, att de tiggandes skaror ökas, och ej heller beklaga sig daröfrer, så länge man själf atan att rara besjälad af verkligt förbarniande fortsätter a t t ge för a t t slippa undan åsynen af nöden.
J a, vi vore benägna att instämma i hvad en engelsman på tal om en stiang lag mot tiggeri en gång yttrat:, den som ger borde bli straffad, ej tiggaren !a » Nå », säger man, » lat vara att det # r dumt att ge tiggande karlar, att den slanten vanligen går till krogen, men ett stackars frysande, svältande barn f %r jag väl ändå ge, det kan d&amp; aldrig göra något ondt, isynnerhet om barnet ej får pengar, blott inat !^ Huru inhnga barn hafva ej gEtt under till följd af ett sadant resoiineinang!
De föräldrar, anhöriga eller » vårdare n, soiii skicka ut ett litet barn att tigga, liafva naturligtvis i sitt intresse att göra det så uselt och medöirrkansvärdt som möjligt, desto mera far det af öni- hjärtade människor.
För barnet själft blir resultatet af ghfvan blott ökadt elände.
J u mer det fhr, ju uslare hhlles det, ty $5 lönar rö- relsen sig bäst.
Och skulle afven sh vara, att den lilla tiggaren far O
ined af de erl~illna gåfvorna, &amp; gäller i dock det.
förut sagda äfven,.
Iiär: så länge iniinniskor fortsätta att ge, Iiållas ' de små kvar i det ' alla laster alstrande tiggeriet, och oin de en g h g sluta dar, livarest tiggare-banan ' oftast inynnar .ut - i. fiingelset, sh har livar och en, som tanklöst ocli kritiklöst gifvit ett s&amp;dant barn el1 skarf, bidragit att locka det frain p&amp; viigen dit.
Mingen @ hg ' kan det dessutom hiinda, att barnet tigger helt och 1iåJiet för egen.
riikning, utan att vara sand af n k o n.
Mer än e n.
fader ocli moder beklagar Bittert den inissriktade välvilja, som.
gång på gång ger deras barn en gåfva, livilkeno dessa, förledda af ' dåliga karnr&amp;ter, begära utan föräldrarhes vetskap och utan att be: höfva ii %got understöd.
De få i lieminet allt livad soin verkligen är.
behöfligt, men frihets- och ' rijutniiigsbegiiret förleda dein att tigga, och då de f &amp; utan ' svårigliet, fortsatta de därmed.
Den.
so111 en gang hört det ' alls icke ovanliga, att ett par sina.
parflar, som knappast kunna tala rent, iiiöfva livarandra i sina resp. roller, innan dörrklockan ljuder och den lilla bedjande handen räckes - ut, borde åtiniiistoiie lart .sig först %, hvilken synd inan begBr, då.
inan ger de tiggande små.
Och ändå är det så svårt att lata b L, Det kali ' ju hända, att det denna gång ar sannt, livad de sink säga, att inainma är sjuk, pappa död, och att de ocli syskonen svälta; det kan vara saniit, h w d en stackars sjukling berättar, soin sent ' en afton, nyss utkoininen från sjnkliuset, ber o111 en slant till nattlogi för att slippa tillbringa natten p i gatan; och bättre d i att ge nio ghgei- förgiifves an den tioiide lata den, som verkligen beliöfver hjälpen, g % ohu1pen.a Ja, det kan ju s t vara.
Gif da, o111 clu ej kan låta bli, men lit någon följa sjuklingen ocli se livart lian tar vägen, tag reda.
på barnens nainn och adress och efterhör digen därpå fö&amp;llandet, och vi tro, att du skall snart vara botad för att ge ht dem soln tigga 9.
vid dörrarlp Den verkliga nöden koinmer aldrig sh, deii nöd, som b&amp;.
af- hjälpas ocli som ej gjorts till ett, yrke iner inkoinstbringande iin de flesta hederliga yrkeii, och skulle den konma sh, ër den ej afhjälpt med ett 25- eller 50-öre.
L a t bli att ge alla dessa: sinåshntar, ' Iivar- med do belägger viigen till fördärfvet för så rnhnga dina rnedmäiiiiiskor, och du skall kunna göra något verkligt för någon.
D Jaw, inenar du, » ger jag någon gång så där vid dörrarna, hvilket ju kanske är oläinpligt, s % är det i alla fall inycket sallsynt, jag har mina bestäinda gumincir, soin gått i ~ y i n g a år och fått livad ' soin varit öfver.w Nå, .och dessa wgiiinniorw, dein käliner du rä1, ' liar gjort '.
. '
.
dig reda för deras förhållanden, sett aeras aktningsvärda bemödanden a t t strafva sig fram, oaktadt svårigheter af iniinga slag, du vet att det ä r blott till dig de gå för att få uppmuntran och tröst i dessa svilrigheter?
Vet du ej detta, känner du ej mera om dem, an att det blifvit en rana för bilde dig och dem, att de komma, gå de kanske på samma sätt till många fler an dig, ja, då hjälper du till att killa dem i permanent fattigdom, i stället för att hjälpa dem dkriir, hvilket vore hvad du borde liafva gjort.
Deras barn vaxa ' upp i din före- ställningen, att det är naturligt att lita på andra i stallet för på sig själfva, de komma en g h g att fordra som sin rätt det som du gifvit af slapp välvilja, det egna initiativet och ansrarskiinslan äro kväfda hos dem från barndomen, du har hjälpt till att å t ditt land fostra ett dådlöst, håglöst släkte, med fordringar på lifret utan känslan af inotsvarande plikter.
Ä r det välgörenhet?
Det är en allmän klagan, a t t folket drar ' sig från landet, där jle hafva arbete och äro behöfliga, till städerna, dar ej nog arbete fin- - - nes.
Hemligheten af dessa stora menniskocentras attraktionskraft, hvilken kraft ökas i proportion till stadens storlek, ligger natnrligtris ej blott i lättheten att dar få understöd.
Denna lätthet bidrar dock åtskilligt till inflyttningen samt så godt som omöjliggör sträfvandet a t t &amp; stadkomina en %terutflyttning.
Arbetet på landet synes snart för den nyblifne stadsbon outliärdligt tungt och svårt, och som en arbetare en gång rent ut sade: &gt;det gör ej så mycket., att jag ibland ar utan arbete, genom goda inänniskor har jag det i alla fall bättre här än på landet, där jag fick sträfva jämnt. % Hustrurna viijs ej heller &amp; erviinda, sedan de fått smak på lefnadssättet i staden: taga mat h r dagen på rmagasinets, pantsatta d&amp; medel felas och för resten gå till någon &gt;snäll frua och få hvad som fattas.
% P å landet kan inan få gå hela milen och ej få iner än en kaka bröd, men har - !D sade en gång i all naivitet en ung hustru som förklaring p&amp; att fa- miljen flyttat till staden.
något hvarför hon erhöll föiebråelser.
Gör man versligen väl, om man sålunda hjälper en familj, som hade sitt knappa, men ärligt förvärfvade bröd under hårde arbete p % landet, hjälper den att existera utan arbete i staden och öka skaran af dennes understödstagare?
Om i en sådan familj barnen hungra, kunna föräldrarna från * allmänna fattigvarden lätteligen f&amp; ett under- stöd för ögonblicket och sedan blifva htersanda till sin hemort, och -.
223 * vore det ej ratta sättet?
&amp;, r.
veklig klemi&amp;et med deras känslor liär ej bestäinclt orätt inot dem sjiilfvs och sainhallet?
Gör man val, om inan med obetänksamma gifvor inöjliggör barnens uppvaxande i.
.
stadens för kropp och själ osunda luft?
Dii vrider dig kanske mider dessa frhgor, inen slutar iiied att iitbrista: det mb vara hur det vill, inen jag kan ej filosofera öfver allt detta, då jag ser barnen svälta!
Detta kan nog vara sannt och det begär heller ingen, inen då dn inattat barnen o h vidtagit de i t - gärder, so111 för ögonblicket behöfvas, skall du icke släppa familjen.
D å börjar ditt egentliga arbete, arbetet att förrn&amp; dem att itervända till landet och bedja sin förre nrbetsgifvare att få &amp; terkoinina, ifall ' detta skulle vara möjligt, eller ocksh söka plats på annat hå.11.
Du kan därvidlag göra mycket, men slapper %n dein i stället, obekymrad om livad sedan in % handa, glad ' åt att hafva lindrat stundens nöd, då Ilade det varit bättre och inot dem barinhärtigare, att din aldrig hade gripit in.
Den soin försöker hjälpa patager sig ett stort ansvar, hvifket .visserligen ej f å r komma oss att skygga tillbaka för att hjälpa, men hvilket inåste allvarligen kannas.
A t t gifva hjälp ar n %got som ina11 aldrig får göra för egen tillfredsställelses skull; genoin en skclan hjälp griper illa11 iii i utvecklingen af en mlnniskas öde, och det får ej göras lättsinnigt.
Man inhste göra k l a ~ t för sig, att inålet för all välgörenhet, som verkligen förtjänar detta iiainn, skall vara att resa zipp den beköfvancle, stödja hononz tills kmz st&amp;- stad&amp;t, och så orclrm för hortonz, att 7mn föl * fraqntideqz må 7cuma vara oberoende af fram- mande I&amp;@.
Forlorar inan detta mål ur sikte, d5 koininer man y&amp; afvägar, och skadar diir man ville gagna. '
- ' s: A t t öfva välgörenhet p % detta sätt synes dock kräfva mera tid, krafter och penningar iiii de flesta k i m a gifva.
Just därför beliöfves .en sainiiiaiisliitiiiiig, ett ordiiande.
Den ene kan lanina medel, meii liar ingen tid att offra, den andre brinner af nit och tycker sig se utvägar att riidda ur djupet eller hajda i utförsbacken, inen känner sig förlainsd i sitt arbete, darför att livad so111 borde göras ej kan göras, i ratta ögonblicket, ej heller tillfyllest, af brist p&amp; tillgångar.
Många föreningar verka bland de fattiga, inen den ene vet ej af den andra, och, ehuru stiindoiii rätt stora siiininor finnas att dispo- nera, g&amp; dessa vanligen ut i snik understöd, elnedan sa ininga beliöfvk,
524 ': Q Iijalp och ett tillfalle att öfverlagga med livarandra och sig emellan fördela, de hjiilpsökande icke finnes.
Följden af detta blir, att sådana fattiga, som fijrsth att ~ h % l l a sig framme,, f i fr %n flera hkll, med andra ord, f % premium för sin förinaga att tigga, andra åter bli liean.
Hur detta skall verka på såväl dem själha som grannar och be- kanta ar lätt a t t först %.
Ofta hörs ocksi från de fattiga en klagan öfver ocattvisa vid gafvornas fördelning.
' Gisserligen saknas oftast grund för klagoiii&amp;let hos den som framför det, men de finnas soin kunde på sitt satt vara be&amp;tignde att klaga.
Ingen har ~ L I ratt att fordra en gifva och borde saledes ej heller klaga, om den uteblir, ' inen man kan ej iiiidra p&amp;, om simet förbittras hos en flitig, strafsaiii familj, som, tyst Mande, $an uppmuntran, lefver under trycket af sjukdom och oförskylda moigiingar, d&amp; den ser sin lata, tiggande, kanske siipa.nde granne f B f r h maiiga hall.
D e konklus " ioner, som därvid diagas, äro ej till fromma Iivarken för den som drager dein eller för samhället.
E n centralpunkt behöfves således, en plats, där arbetame p % fattigvårdens olika omrkdeii kunna mötas, utbyta erfarenhetsrön, råd- göra, f&amp; upplysningar om andras arbete och sjalfva lainna uppgifter; dar den rike, som kan ge pengar, kan förena sig med .en annan, som kan ' ge tid, och s %lunda gemensamt utföra ett fullgodt arbete; dar upplysningar, r i d ocli aiivisningar kunna liimiias å t dem, som ännu äro oerfarna och ovissa om hvad som i de skilda fallen bör göras för att %stadkoinina ett verkligt upphj alpande; där s i småningom nog- ' granna uppgifter samlas om dem som ej vilja arbeta, utan göra tig- geriet ' till ett yrke, och dar shledes de som hemsökas af sgdana tig- gare kunna otah tidsspillan ocli eget besvär f&amp; reda på förhållandena.
En plats slutligen, diirifrh arbetet inoin samma område på andra ställen nied uppinarksainliet följes, nya metoder pröfvas och tillämpas, och resultaten af sålunda vunnen erfarenhet bearbetas och göras till- gängliga för den stora alliilaiiheten.
.
Denna erforderliga centr.alpunkt har inan i flera stader i vart land, s&amp;soin Stockholm, Upsala, Göteborg, Sorrköping, Eskilstnna m.
fl., sökt att f % genom bildande af föreningar ined ett dylikt prograni.
I Stockholin kallas den Föreningen för ualgörenl~ete~is ordna9zde och vill vara ej en ng förening.
bland de maliga som redan finnas, utan en knutpunkt för dessa ock en hjälperska för dem alla.
Hvar och.
en af de äldre föreningarna fortsätter fullt sjalfstaiidigt sin verksani- het, men ej.
längre som ett isole~adt helt för sig, utan i samband ded de andra.
Den enskilde, som slutkr sig till föreningen, förbinder '
sig endast till att ej ge allinosor at okiiiide och vinner 5 sin sida, att föreningen geiioin sin centra.lbyrå utreder inöjliglieteim för ett upp- hjalpande af de ni~derstödssökande, livilka lian sänder till byrån, .saiiit a t t föreningen f örmedlar de gåfvor, ~0 ' 111 f ör &amp; dant iindainål lämnas.
Under föreningens korta, ännu ej .två-kriga, tillvaro har den.
emellertid redan varit utsatt för många, missförstånd.
Det .till sina verkningar ödesdigraste är niåliiiiida.
förltortiiingen af dess namn.
DA föreningen bildades, skedde detta hufvndsakligen efter engelskt mön- ster, och namnet är en direkt öfversättning af urbildens,!
~ h e ' ~ l i a r i t ~ organi isa tio ii Society)) i London, hvilken dock i dagligt td .. allt.icl nämnes C. O. S. fore en inge ii för välgörenhetens ordnande)) blef allt- för tungt att ständigt säga, och F. V. O., såsom den ' brukar tecknas på centralbyriln, liar alliniiiiheteii ej antagit som benaiiiiiing, utan blef det i stället » Välgörenlieten », » Stora v5lgörenlietenw eller » Viil- göreiihetsbyrrotnw.
Det so111 ar hiiSyiid&amp;en, od~zam-€et, föll således bort ur namnet ocli iu.
iigpfattiiingen, och w valgörenlieten », efter gallila-.
begrepp lika med gifvandet af gåfvor, stod ' kvar.
Detta ar iibgontiiig svåråtkomligt och följaktligen svårt att utrota, inen af större betydelse. %n man vid första påseendet kan tanka.
Det synes .soni skulle nani- net göra föga till saken, men den soni gifvit akt på språkets makt 4fver tanken, och livilken roll titeln i allmänhet spelar, förstår att det ' 5 af stor vikt.
Ratt klart får inau det dock först, då maii p i byrån ständigt mötes af iittryck sådana som: » jag liar blifvit visad hft till- Viilgörenlieten för att få hjälps, » p&amp; Välgörenhetsbyi-Sn skall jag då ha någonting, liit som sklnkes sk mycket pengar », eller af.
icke hjälpsökande: » Om Stora Välgörenheten inte kan ge någonting, .sås etc. Arbetet vrides däraf lätt p&amp; sned, ty allmänlietens, shii1 ' den hjälpsökandes - som den hiinvisandes, fön~iintnin~ar af och for- dringar p % föreningen blifva andra an da borde vara, .och en ständig vaksamhet krafves för att ej dennss eientliga, ordnande, verksainliet skall löpa fara att skjutas i bakgrunden. '
' a.
Mången I i a ~ å de, fattigas vägnar funnit sig tillbakastött af P. V. 0: s fordran på iioggranii utredning af den hjälpsökandes för- li,2llandeii och iiiidrat, oin » polisförhör » kunde vara förenligt med krist- lig barmliartighet.
Vore det ett polisförhör.
so111 anställdes, så vore det visserligen i högsta inhtto olämpligt, men det ' bör det icke vara ocli, vi vaga säga, det liar det ej heller varit.
Oin vi fasthållan, att,
mhlet för al1 välgörenhets-strafvan i dess bästa betydelse är att hjälpa upp, så ar det klart a t t man borde käiiua allt angående den person frågan galler.
Det är af största vikt att veta ej endast, hus han nu har det, utan afven hans forntid, om man skall kunna uppgöra några planer för hans framtid, utan att löpa fara att totalt misslyckas i sina bemödanden.
Det a r ej nog att konstatera, att hans lämnade uppgifter äro riktiga, och att nöd.
rhder, utan man måste äfven lyckas utfinna orsaken till den iråkade nöden, samt hur denna orsak skall kunna undanrödjas, ty därförutan är ingen förbättring möjlig.
E n drinkares familj kan ej komma i ' bättre stallning, så länge mannen fortsätter sitt supiga lif och lefrer kvar hos familjen; alla försök till upph~älpande skola ovilkorligen stranda, såvida man ej lyc- kas antingen att rycka honom ur rusdsycksbegärets slafveri eller ock aflagsiia honom från hemmet; dar kan ju finnas nkgon annan, hustrun eller något af barnen, p&amp; livilken förhoppningen om upphjäl- pande kan grundas.
Detta är orsaken hvarför s&amp; ofta familjer måste af F. V. 0. lamnas ohulpna, nkgot som a v e n niissförståtts, ty, säger man, wvisst ar det s a m t att mannen super och att få honom att lata bli är nog ej möjligt, men det ar rysligt synd om hustrun och barnens.
J a, visst lir det oerhördt synd om dem, isynnerhet de sistnämnda, - hustrun a r ofta nog till en viss.
grad skulden till niannens förfall, - men hvarje hjälp som lamnas till hemmet ä r direkt eller indirekt en hjälp å t mannen att fortsätta sitt gamla lif.
Och man har för den nyktre, flitige arbetarens skull, om icke ' annat, ej rätt att sålunda hylla lasten.
~ M e r i skola de då förg&amp;s ?w frkgar man.
Nej, de f&amp; sitt nödtorftigaste uppehälle af allmänna fattigvården, hvilken kan, om den vill, låta mannen på arbetsinrattningen genom ett tvunget arbete %ter- bgtala till staden hvad den gifvit ut för hans familj, för hvilken han ej velat arbeta i frihet.
Och sålunda bli bide barmhärtighetens och rättvisans kraf tillgodosedda, hvilket ej skulle vara möjligt, on1 den enskilda välgörenheten toge saken om hand.
&amp; Iången g&amp;ng har F. V. 0. just genom det s&amp; ofta ' klandrade intran- gandet i den hjälpsökandes förhållande lyckats få tag i en möjlighet till upphjälpande, hvilken man aldrig skulle funnit det förntan.
Grann- laga, varsamt, mkste det ske, men att det sker far val den finna sig i, som vänder sig till främmande inenniskor med begäran om hjälp, och sällan vacker det förtrytelse hos andra hjälpsökande an hos dem, som hafva något att dölja. '
Vidare Iiör man stundoin sagas, att F: V. 0: s friiilliga besökare snart tröttna på sin uppgift,, emedan de intet få att ge&gt;.
Där liafva vi %ter den gamla uppfattningen, att gåfvor utgöra den egentliga väl- görenheten.
Hvad F. V. 0. bast behöfver är vamer till de fattiga, varmhjärtade och p&amp; sainma gång klart seende och tänkande kvinnor, Iivilka, sedan den första af den .s.
k. ordinarie besökaren gjorda utred- ningen ar ' färdig, vilja åtaga sig det grannlaga varfvet att handleda, råda, uppmuntra dessa fattiga och hos dem väcka ett ärligt striifvande till sjalfförsörjning.
Vänta de fattiga via ett besök af en bättre lot- tad blott p 2 att en.
gåfva s&amp; småningom s k d l krypa fram, tro de, a t t detta är det långa talets korta mening, så bli deras upplysningar och hela hållning en annan, än om de från början få klart för sig, a t t har är någon som kommit af verkligt intresse för dem, någon soin vill göra sig möda för deras skull, som iihör dem med sympati, som, ' med ett ord, kommer som en van till vänner i bekymmer.
Detta öpp- nar på ett helt olika satt vägen &amp; il1 deras hjärtan, den misstro som ofta lurar där, då de komma i beröring med personer ur en annan samliallsklass, skall så sinåiiingom försvinna, och bhökerskan f % e t t inflytande på deras vilja, något som oftast utgör hemliglieten i åvaga- bringandet af ett verkligt upplijiilpaiide.
Af denna orsak har det af F. V. O. .. ansetts lämpligt, att besö- karne ej direkt lainna ghfvor, ty litdelandet af sådana får ej vara.
anledningen till deras besijk och skall ej.
väntas af dem, då de kommfi.
Snarare då så småhingom motsatsen.
Vi mena, att dh skyddslingen kommit sig något upp ur de första svårigheterna, antingen ~ i u detta ' skett genom föreningens bemedling, genom enskildt anskaffande af arbete eller på annat satt, - alitid ilock till följd af besökerskans kärleks- fulla, oförtröttade arbete f ö r.
deii fattige vännen, - och denna må- hända kau börja spara några ören, besökerskan då koinrner t. ex. en gång i veckan, bär upp den lilla sparpenningen och insätter den i. postsparbanken.
P % detta sätt besöka i sival Englands som Amerikas stiicler Iiundratals kvinnor livarj e vecka f attiga h ein och mottaga till iiisiittiiing hvars och ens sparda penny, mera blir det ofta nog icke.
Det kan ju synas; som om den fattige kunde själf lika bra göra denna insättning, men då blir det intet af, och det ä r af vikt att f&amp;, alla il?
i vanan att spara, om ock aldrig så litet.
Besökerskans möda att gå den kaohanda långa vägen till familjen hvarje vecka är därför.
ej fåfäng, afven on1 det blott skfille vara ' ett 10-öre soin lämnades för livarje gång.
.
Naturliga anledningar att ofta besöka sin skyddsling finner v a n - D. '
.
,
nem sålunda ' lätt nog, ' de viinja sig alltmera vid hrarandra, besö- kerskan får ett måhända för dem bada omedvetet inflytande p % den fattiga familjen, och ofta finner hon, att hon å sin sida har mycket att lära af den taliga, sträfvande, försakande h i n n a n i det torftiga hem- met.
Så uppstår ett verkligt vänskapsförliillande, som för bilda par- terna och för sainhallet i dess helhet är till stort gapii, tinder det att det vanliga ahmose-systeliiet blott alstrar bitterhet B ena sidan, miss- tro och förargelse öfver otacksamhet och bedriigeri å den andra sanit vidgar den redan tillrlickligt breda klyftan mellan klasserna.
För att vara en verklig sidan &gt;vans fordras dock.
iriycket, det ä r sannt.
Mr Loch, sekreteraren och sjiilen i: &gt;The Cliarity Organisa- tion Society, i London, säger om detta iirnne i den afhandling:, How to help cases of distress,, hvarmed han inleder den stora uppslagsbok öfver välgörande stiftelser och föreningar i London, som af C. O. S. ntgifvits, följande: &gt; E n för sin uppgift läinpljg fattigbesökerska (friendly \ ?isitor) bör äga förmåga a t t lära den fatt.ige, bur han skall spara, h.ru billig och näraqcle föda tillagas och livar den Itan köpas, hnw be- sparingar kiinna.insättas m. in.
Hon bör vara en auktoritet i fraga om liush %llsgöromål, i s t h d att praktiskt inför den fattiges ögon kunna tillämpa sina lärdomar.
Hon borde vara bevandrad i det soin till allmän hälsolära Iiörer.
' Hon bör aga derma förening af bestiimdliet och mildhet, soin p&amp; samma g b g inger respekt och tillgifrenliet och manar till pliktuppfyllelse utan att sira.
Hon skall ej vara en all- mosegifvare utan en van.ra &gt;$å ingen låta sig afskrackas af dessa fordringar och tiinka, att sådan k m inan aldrig bliifva.
M&amp; livar och en i stallet söka allt-, mera bilda sig själf t-il1 ett kall, som kunde ge s % i n h g e t nn toiiit lif fullhet och rikedom, ett kall, hvars fyllande ar ett sidant oafris- ligt behof för det hela.
Ingen har riitt ' att lefva fös sig sjalf allena.
M å därför hvarje kvinna, som i sina biittre stunder ined otillfreds- stllaelse känner, att hon lefves ett alltför själfviskt lif, med allvar börja arbeta på sin egen utveckling för att kunna bli en rafriendly visitor », ocli må hon komma ihåg, att man i F. V. O. i Stockholiil eller annorstiides med längtan vantar på henne.
P .. V. 0: s öfriga medlemmar äro ej befriade fl % personligt del- tagande i fattigvårdsarbetet, darför att de betalt d n iirsafgift till för- eningen, lingt därifrh.
Vore det meningen, sknlle föreningen vara inne pk orätt väg, d&amp; det just gr allas niedverkan, som beliöfves för
ett verkli ' gt losande af svhriglieterna; föreningens: uppgift a r.
blott att s&amp; mycket som möjligt ordna och latta detta arbete för sina medlem- inar.
A t t siinda siim gamla, sedan åratal verk1ig.t kända fattiga tiii föreningens Byra, som några medleinmar gjort, under förmenande a t t de förbundit sig att ej ge nKgra giifvor utan Byråns hörande, ar e t t stort misstag.
Blott i det, fall, att Byrån b a n förmedla någon ansökan eller möjligen ge anvisning i något nfs ' ende, dar man sjiilf a r ur s t h d diirtill, kan det vara anledning att s ' ncla dem dit.
0.
.
i: f: Det so111 vi nu antydt har varit sådana fall, d t missförstånd om F. V. 0: s mening iippstått; meii att afven många verkliga miss- grepp gjorts ligger i sakens natur, då föreningens verksamhet hittills ej kan ' betraktas annat iiii som de första osiikrs stegen på en oba- nad vag. '
Orclnandet af viilgörenheten ar i och för sig ett mycket svårt arbete, men cliibbelt svårt, innan en stark stamtrupp hnnnit bildas, hvilken s l genomtriingts af grundprinciperna för detta arbete och fått dess m i l s&amp; fast i sikte, att någon tvekan om riktningen hvariit man.
skall g % aldrig ifrhgakomnier.
Det ar har som i sii miinga andra fall den stora konsten att lara sig att aldrig med blicken slappa må- let och ändock ej alltför hiinsynslöst trampa ned det närmast varande, i sin ifver att nk detta m !d.
Gainla vanor, Iiiifdvunna ksikter och inhgahanda slags hänsyn iiro siiarjgriis, soni vid h v a j e steg slingra sig om ens fötter och vilja hindra frainatskridandet eller draga pii afvägar.
Det vore ej alltid ratt att utan vidzre afhugga detta gräs, ty mången nyttig planta,, som sedan ä r.
svår att ånyo plantera, kunde då pii sainma gång stryka med.
Därför mkste man försöks att varligt lossa slingorna, hvilket ej alltid ar så lätt.
Man borcle stiindigt öfversk8da hela arbetsfaltet, ocli andock liander det ej sällan, att blicken blir fastliangande vid en enstaka förgteelse, s t o i n vore den huf viidsqken.
Man störtar med brinnande ifver mot något som sparrar viigen och miste undanrödjas, men krafterna iiro för svaga, hindret för öfver- mäktigt, ocli man nödgas tillsvidare med svidande hjiirta g &amp; omk~ing det i stallet för att,.
som man borcle och ville, gå ratt frain., Må ingen l e ined föyakt eller hån it dessa fel och irringar, ntan i stället hjalpa till, .s&amp; ', val att sjalf söka f&amp; det i, fjärran hägrande, ' ' D ccqity.
16
malet i sikte, som att iiiidanrödja hindren p i viigeii dit.
Det Br och bör vara ett allas nrbete för alla, Iivarvid ingen far glömma sin egen ansvarighet.
Xågot som för F. V. O. och dess arbete ar af stor vikt, men soin s ' ynes blott mycket långsamt kunna Lviigabringas, ar sainlandet af uppgifter om en niangcl smärre iiiiderstödsföreningar och deras skyddslingar.
Xan har aniiii icke i allmänhet lart sig inse, hvilken Irjälp det skulle vara för alla parter, om alla hithörande uppgifter funnes tillgängliga p&amp; ett bestämdt ställe.
Vi upprepa, hvad vi förut sagt, att meningen ej ar att utöfl-a nagot tryck p&amp; dessa olika för- eningar vid deras användande af sina niedel; F. Q. O. vill i detta, som i alla andra fall blott vara en allas tjänarinna, %taga sig regi- streringen af de lämnade uppgifterna och p % begäran meddela upplys- ningar cläri~r åt dem, som för sin verksanihet beliöfva det. '
E n tjänst bt sig själf och det liela gör därför den, som till F. V. 0: s Central- byrå aliiiialer de siiiL föreningar han känner till, och ännu bättre är det iiatiirligtvis om förteckning på dessas uiiderstödstagare kan lämnas.
D9r det senare ej g i r för sig, är det emellertid nog, om blott P. V. Q far veta till livem den kan vanda sig för a t t få en sådaii förteckning.
Om det satt livarpå arbetsutskottet inom F. V. O. liandliigger livarje särskildt fall, om ' lins läinnande under vissa förhiillanden o. a. dyl. kunde mycket vara .att saga, som nog, efter livad vi hoppas, skulle aga intresse .för en och annan, men detta är ej platsen att ingå i sadaila detaljer.
Hvar och en, soin intresserar sig dadör, a r alitid viikommen att på föreningens Centralbyrå, 36 Stora Nygatan, taga närmare kännedom däroin.
Nu tdnker kanske - en och annan i sitt sinne, vore det nkgot nytt att saga om detaljerna, så hade det varit biittre att tala diisom än att duka upp allt detta gamla, som livar och en hört sk oandligt m h g a gånger förr!
Det ar sannt, att föga nytt här förekommer, men mycket af det sagda ar dock Iios oss jämförelsevis så nytt, att det ilnnn icke g i t t oss i blodet, utan man behöfver om igen och om igen repetera det för att hålla det lefvande för sin tanke; ktminstone ar det deras er- farenhet, som ständigt syssla med dessa saker.
Det ar soiii en fer-
.
nissa, soin strykes på nytt trB, den torkar hastigt in och .bestryk- ningen inåste så ofta förnyas, tills träet blir som impregi~eradt därmed.
Och det dröjer nog länge, innan liela vårt sa,n~hälle blir genointrängdt af den vissa öfvertygelsen, att viilgörenliet är blott det som syftar till att sätta livar och en, som vill arbeta, i stånd att reda sig själf utan främmande hjälp, och att allniosegifvandet blott ar ett konstladt dGfningsqlede1, som förvärrar sjukdoinen och alltmera förslappar hela organismen.
%Den, soin icke vill arbeta, han skdl icke heller äta,.
Om någon glöininer detta, så gäller det a t t lära denna olyckliga att Både vilja och kunna arbeta, och en sådan sträfvan pHgår lyckligtvis äfven på flera håll.
Friilspingsarmén, diakonissorna i inissionshyddorns, Elsa Borg genom.
sina olika Iieni och inånga .andra hafva särskildt tagit de eländigaste bland de elanda till, sitt arbetsfdt.
Men livad gör F. V. O. d&amp; för att skaffa dem arbete, som ingen- ting hellre vilja än arbeta?
Evad gör föreningen för att i prqk- tiken tillämpa sin sats: icke allinosor, utan arbete?
Så frågar inan Ii&amp;nande eller undrande .. Nkgot har ju föreningen iiträttat, nien den Hr lifligt medveten .om det otillräckliga .däraf.
Här ä r jnst en af dessa stors stötestenar, mot h i l k a den slår sig blodig under ' de f&amp;fäoga.försöken att rubba dem.
Riittvisaii fordrar väl dock det erkännandet från allmänhetens sida, att F. V. O. aldrig kac Btaga sig eller har åtagit sig att lösa alla sociala problem, en lösning, hvilken skulle vara så godt som gjord, om arbete kmde ska.ffas &amp; t alla.
Man niåste komma ihåg, att föreningen icke ar eller anser ' sig vara nigon inriittiiing, som kan aflijiilpa allt oiidt, den är ej * Stock- holms stads välgörenhets, som den i en skrifvelse benämnes, den $ir helt enkelt en af enskilda personer bildad förening.
hvars högsta sträfvan är att på ett gagnande sätt ordna den enskilda välgören-,
Miirkviirdigri, kvinnor af Ellen Eiries, fil.
doktor.
Seilare delen: Sz; enska 7cz; imor.
Haft.
1-5. o ' I företalet till denim senare del anger förf.
iindairiLdet ined sitt arbete vara a.tt iiiider biografiens form liiiniia ett bidrag till den sven- ska kvinnans historia.
Denna sin uppgift liar.
Iioii löst p % ett högst förtjänstfiillt sätt, och liar p&amp; saiiiina ging gifvit ett icke oviktigt bi- drag till vhrt lands kiilturliistoria.
Liksom i den förra delen liar förf.
liar sökt ' att vid valet af lef- n adsteckningar erh&amp;lla representanter f ör olika tidelwar f och f ör olika riktningar inom kvinnans verksainhet.
En viss förkarlek tyckes dock ha visds 1600-talets energiska adelsfruar, ' och detta af goda skgl.
Dels gjorde för11; O~llandena under vhr storhetstid, då iiiiiiinen ofta under hratal inkste vistas långt frBn lienimet i de långvariga krigen, att kviii- nornas duglighet och sjiilfst#ndigliet blefvo p&amp; .. ett alldeles exceptionelt sätt tagna i ansprllk och utvecklade och att darföre detta tidelivarf alstrade flera frainstående kvinnor än iihgot annat.
Dels liar förf., soiii bekant, shskildt gjort 1600-talets historia till föremal f o r grmidliga arkivstiidier.
Dock äf ven andra knltiirskeden &amp; * o representerade, och jaden af de svenska ' markvärdiga kvinnorna inledes, som sig bör, af den heliga Birgitta, den.
svensks inedeltidens märkligaste personlighet och Sveriges niåhanda inärkligaste kvinna.
Af lienne liimiisr förf.
en lif- lig och intressant framställning, da^ de olika sidorna af hennes lif ' ocli verksamliet belysas: hennes barndom - skildringen af denna ger dess- utom en god bild af lifvet p i en svensk landtgkrd iirider niedeltiden -, hennes religiösa utveckling, lieiines lif so111 Ulf Gudniarssons maka, som nioder %t åtta barn ocli Iiiisinoder på ett stort gods, lieiines vistelse vid Magnus Erikssons liof, den senare delen af liennes lif, da arbetet för religionen och mäiiskliglieten uteslutande upptog lienne.
Särskild iippmarksamhet agnas Birgittas författareskap - lion anses, som be- - ocli hennes be- kant, för svenska medeltidens främsta ~k~iftstallare tyaelse shsoin bot- och viickelsepredikant, sasom en n&amp;klig föregkn- gerska till 1500-talets stora religiösa rörelse frainliålles.
Biigittas frainstw lifsgiiming torde dock varit stiftandet af lien- lies nunneorden, liyariiied hoii iisyftade en reforiiiation a.f klosterlifvet.
,,.
233 Det mest ovanliga liiirvid var att Iioii i sin ordens kloster ville förena niaii och kvinnor i arbetet till Herrens tjänst.
Oin detta hennes företag yttrai förf.
: ~ B i r g i t t a s isikter inneburo en stor fraintidstanke kladd i medel- tidsdräkt: Geiioin dessa sina idder för hon det geinensanima arbetets talan, inannens och kvinnans gemensamma arbete, icke blott i hem, utan äfven i skola och lif.
Hon är f r t i sin ståndpiinkt sedd, en kvinno- eniaiicipatioiieiis förespr %kerska.
D I den andra representanten för medeltiden liar förf.
skildrat en kvinna med en lifsgiirn&amp;g, vida skild f r h i deii nordiska sierskans, ocli af en art, soni endast iindantagsvis tillfallit en niedlem af det svagare könet-.
Kristina Gyllqstiel-m, Sten Sture d. y: s adla maka, Kristian Tyranns il~ärcliga motståndare och Stockholms Iijaltemodiga försvarare, spelade icke blott en aktiv roll i Sveriges försvar, utan Iion var efter sin makes död själen ocli ledaren däraf 1 sin egenskap af chef för det fosterländska partiet,, Stiirepartiet.
Hon blef visserligen besegrad ocli fangen, inen detta förringar icke betydelsen af de tjiinster Iion gjort fiideriieslandet, och efter sedan Gustaf V a s a räddat Sverige från iitliinclskt förtryck, förstod hon att iiiiderordna sin egna ocli sina barns fördel iiiider landets intressen - ett bevis på förstand och pa- triotism, soin icke m h g a nianliga.
partiledare förmått aflagga.
I. skilclringeii af denna kvinna liar likväl det Biografiska elementet Ironimit at.t nkgot stå tillbaka för det politiska, liksoni vid deii psyko- logiska analysen ett bra fritt spelnim lämnats @ ssningai och anta- ganden.
Detta lir dock &amp; mska iiaturligt., d % det endast ar de yttre konturerna af d rist ha G-yllenstiernas lif historien bevarat; at per- sonliga minnen af henne finnes intet kvar, t. o. m. platsen, dar hennes stoft livilade, förstördes, d i Trosa gamla kyrka år 1773 nedbrann.
\ ' I den följande bilden i sitt kvinno-Pantheon liar förf.
fhtt en god representant för, das ewig weibliclie ».
Kcwin JIhsdotter, denna låg- ättade kvinna, som utan några stora snillegåfvor, utan några karak- terelis mer frainstående egenskaper, blott och Bart genom sin yttre fag- ring ocli den tjiisning denna utöfvade på hennes konung, förva$vat sig en plats bland Sveriges drottningar ocli genom sin godhet ocli ined- känsla för de olyckliga skaffat sig ett vackert eftermäle i hiifderna, %r representativ för ' många medlerninar af sitt kön, hvi ' lka aldrig aktivt inverkat 11 % lian~lelsernas gång, inen genom rent yttre tillfälligheter.
trots ' sin passivitet koininit att spela en roll inoni sin.
saintid och att g A till eftervärlden framom rninga oaiidligt mer begåfvade och !land- lingskraftiga systrar.
Det ligger nästan i sakens natur, att vid teckningen af dylika kvinnor oingifningen - accessoarerna blifra af större intresse &amp; n sjalfva hufvudfiguren.
Så af ven har, där skildringarna från konung Eriks hof iner fängsla läsaren an drottning Kaiins egen något bleka bild.
Helt olika är förhållandet i de följande biografierna.
H a r koii- centreras intresset på liufvudpersonerna, dhdkraftiga kvinnor från 1600- talet, fullödiga personligheter, hvilka af förf.
skildras med en verve och en ursprunglighet, som vida höja sig öfver allt hvad den för öfrigt ing ' cket förtjänstfulla första delen af dettasrbete hade att bjnda pk.
Man marker, att hon i deras egna bref, i samtida anteckningar ocli handlingar studerat och lärt kanna dem s % mycket, som ar möjligt p % ett afstånd af mer an tv&amp; årliundraden.
Och det intresse hon sjallf kanner fös sina hjältinnor bibringar hon också sina likwe.
Med livilket nöje laser man icke om den på en gång kloka och milda Katarifia af Pfalz, som genom sina filan- tropiska åsikter stod så l h g t före sin råa tid och i mycket hyllade 19: de b h ~ ~ n d r a d e t humanitära s åskådning, om den adla furstinnans förhal- lande till brodern, Gustaf Adolf, och sonen, Karl Gusttaf, om hennes blott allt för tidigt afbrutna verksamhet såsom uppfostrarinna å t ko- iiungabarnet Kristina.
Vi f % har lära kanna Ebba B~aite icke blott shom f6reinålet för.
Gustaf * 4dolfs korta ungdomskärlek, icke blott som den öfvergifna resignerade ungniön, såsom vi brakat tänka oss henne, utan som deii lifliga, iinpiilsiva kvinnan, den verksamma husmoderii, den omtanksamma och älskande makan och modern.
Med andå större nöje göra vi bekantskap ined hennes dotter, Maria SoJia de la Qardie, den inest mångfrestande affärskvinna Sverige någonsin ägt.
Det torde icke rara många länders eller tidehvarfs hi- storia, soin kan uppvisa exeinpel p i en krinna och därtill en dam af rikets förniimsta ätter, en öfverhofmastarinna, lirilken skött en si ' omfattande affarsverksainliet som hon.
nem a t t hon ägde och iitöfvade högen ledningen öfvei.
en mängd stora jordagods i olika delas af landet, idkade hon grufdrift, var intressent i flere kompanier, sasom skepp- byggningskoinpaniet ocli Guineakompaniet, befordrade liandel och skeppsbyggeri, lät exportera och försälja timmer i Spanien, anlade klädesfabriker, som levererade kliide ' åt svenska kronan, anlade olje- slageri, mässingsbruk, gevärsfaktori, försökte att i Sverige införa den då ännu i landet okända porsliiisindustrien.
Dessutom lkg hon ständigt i process ined skylda och oskylda.
Ytterst karakteristisk för tiden ocli
personliglieten ar skildringen af grefriiinan de la ' Gardies processer ocli hennes klagan öfver reduktionen.
I de .hittills utkonina 11,aftena skildras annii en kvinna, clrottning Krrislina.
Det begi.äns ?de område förf.
haft att förfoga öfver har låtit henne gifva denna frainställning formen af en karakteristik.
Förf.
liar sokt och afveii, s % vidt vi knnna döma, lyckats att i sin skildrisg låta den så olika bedönida drottningen vederfaras rättvisa, att i liennes.
.
blandning af faderns ly- anlag, denna egendon~liga och oharnioniska sande intellektiiella begkfning och den svaga, excentriska moderns iniiidre goda karaktersegeiiskaper.
i hennes för en kvinna o~anliga nppfostran, i den ställning lion ' lltifrkn sin späda barndom intog och livilken i liög grad var ägnad att underblåsa liennes medfödda liögmod, liärsklystnad och sjiilfriskliet, se en förklaring, om oc ?rsk icke ett försvar för de inånga Iiandlingrar, ' som gjort Kristiiias iiiinne förlintligt.
Karskters- teckningen belyses af inånga episoder frkn, Kristinis lit ocli citat ur hennes sjalfbiografiska anteckningar.
I det sista aniiii icke utkonina häftet skola inflyta biografler af Sofia Elisabeth Brenner, I&lt;atarina Cliarlotta ~ a i i l ~ Hedvig e, Cliarlotta Nordenflyclit, Anna &amp; iaria Leiingren ocli Fredrika Breiner.
På sainnia ghng vi till sist lyckönska förf.
till hennes förtjanst- fulla arbete, få vi på det varmaste rekoinmendera det till alla vän- ner till god liistorisk lektyr och sarskildt soin en sund, lärorik och fosterländsk bok för de iiugn och so111 en lämplig läsning inom.
familjekretsen; hvars bide äldre och yngre inedleii~iiiar det bör vara agnadt att intressera.
De.t ar en bok, som icke borcle saknas ' p8 nigon ung flickas jiilbord, och önskvardt v.ore, att det dar siväl so111 i hennes intresse kunde undantränga ' n % k af de underlmltiga engelska ocli amerikanska niissronianei., soin på senare tider f8tt ett SK stort insteg i vår ungdoiiislitteratur.
3.K c.. '
Genom skuggor.
E n nutidsskildring af Matliilda Roos. '
E t t nytt arbete af BIathilda Roos motses alltid med intresse och spänning.
Man vantar sig med ratta mycket af Sveriges f. n. obestridligen mest framstående romsnförfattarinna, och afven om man, som fallet kanske varit ined en ocli aiinan af lieiiiies tidigare berat- telser, finner sig något bedragen i sin väntan, liar dock alltid Matiiilda Roos ' böcker i liög grad förinhga8n a-tt intressera och fängsla.
. '
Till det rent litterära intresset för den begåfvade förf: s skapelser har på senare åren f o g h sig ett intresse af helt annan, djupare art. Xatliilda Roos ' seiiare arbeten ha nämligen steg för steg betecknat en öfvergång från en själsriktning till en annan, inan liar kunnat bevittna hela liennes lifsåsk %diiings omdaiielse, ja, en lie1 sjalshistoria med dess skiftningar och skrider kansiigas 11a återspeglats i liennes verk.
I livad m&amp;n förf: s förändrade viirldsksldidning koiiiiner att lit- öfva ett eggande eller häinmande inflytande p % hennes rent litteriira utveckling, är en sak, livarom räl ingen iinnii kali anse sig berlttigact att utt-ala ett omdöme.
Hvad hennes sista arbete, Genoni skuggor: .. beträffar, synes det oss likväi genom tankens och äinnets alirar och sjalfva stilens klarhet, beteckna ett betydelsefullt steg fraliiat p % den författarebana, Iion alltid med framghg betradt.
Mathilda Roos ' tidigaie arbeten kiinna kännetecknas sksoin salongs- romanen par .excellence.
Ingen har som hon förstatt att liitt och ele- gant, meil på.
samma gång skarpsinnigt, med slbnnde saiining och träffande.
naturtrohet skildra det s. k. societetslifvet, siirskildt viii * hufvudstads.
Det ar just i dessa slags nutidsskildringar förf.
haft sin styrka och, hvarför ej säga det rent ut, det är sin talang att porträttera den fina världen, den, för lirilken den stora allmänlieteii nu en g %ng hyser ett så allt uppslukande intresse, som förf.
till stor del har att tacka för sin popularitet och sitt rykte.
I, Genoin skuggor, liar, som man kunnat förutse, förf.
föraktat att begagna sig af de vanliga medel, livarmed hon alltid kunnat p&amp; rakna att asl % ans på den stora rotnanliisaiide publiken.
Det.
är en helt annan nutidsskildring an den som ar förlagd till salongen och den fina stockholinsdainens boudoir, hoii har npprullar för läsaren.
genom skuggors a r i ordets sannaste bemärkelse en skön sjals historia.
Man - följer steg för steg en adel, storslagen andes kanil) iniirker - genoni skuggor - till ljus^.
.
Robert Wallner, bokens hjälte, är en iing prestinan tillliöraiicle den svenska statskjrrkan.
Nar vi först göra hans bekantskap se ri homin oingifven af en beundrande skara.
ahörarinnor ur - den högre societeten,, och nar man sedermera lär kanna Iioiiom såsoiii den verk- ligt högt begåfvade, af en sann och allvarlig tro besjiilade, för de ädlaste m %1 strafvande gudsmannen, förvånas nian öfrer, att han någon- sin, om an blott för ett ögonbllck, l %tit sig duperas af denna osmak- '
.
liga afgiidadyrkaii ocli funnit viilbellag i deii ' t ~ e t ~ d i g rollen a &amp; f:) predikant p % nioclet ».
Men förr eller seiii1i.e niiste deiiiia ' roll blifvii, en iiim a.f Wall- ners allvarliga natnr förliatlig.
Hm lamnar Iinfvndstadeii, d&amp; han soin andlig.
talare och prest Hr så högt uppburen ocli dar en lysaiide fraintid tycks vauta lioiion1, för att soiii brukspredikant vid ett ' af- lagset sigverk i Norrland agna sig helt åt sitt kall soin lärare och, sjiilasörjare, i deii förlioppniiig, att den ' sjiilens jamnvikt, lian under hufvudstadslifvets iiiflytaiide kiiiinei: sig förlorat, liiiib skall återfiniias.
Neii de erfarenheter Iiaii viiiiier rediiii efter eii kort tids vistelse i siii nya församling iiro af bittraste art.
Han Ilar.
flytt världen för att iindgå att ryckas ined.
i den Iivirf ve], Iian lcäiiiier drar Iioiioiii fråii Gud, och mötes af nya sliti-+~g,zr ocli frestelser.
T lians iiya försain- ling, Iivilkeii niistan iiteslutande bestar af arbetare, rider en splittring i såval religiöst som socialt liansee~ide, soni gör prestelis ställning i hög grad brydsain och önitålig.
Med en nästan feberaktig ifver kastar lian sig iii i sin iiya verks: ~iilI.iet, arbetarnes sak gör lian till sin egen, försakar sin Iiusliga lycka, sina dagars frid ocli sina nätters ro ' för att verka Giids verk blaticl inaiiiiiskorna, men kaniier blott att all hans strafvaii # r ffafiing; att dar lian hoppats inest lia uträttat, Iiaii endast skördat otack ocli blifvit missförstådd.
Under denna dagliga kanip mot yttre svtbiglieter och inre anfiiktelser kiinner lian, Iiur hans barnatro viker ifrhii 110110111, lian blir ett rof för de förfärligaste tvif- vel, tvifvel pk sig sjglf och sin kallelse, tvifvel p A kristendomens sanning, tvifvel på G-iids bnrn1ha.rtiga ingripande, ja tvit ' vel på Guds tillvaro.
Söiiclersliteii af deiiii.
ständiga själskanip, soiii päst3ii drifver Iionom att begå själfinord, svik&amp; lian dock ingen gång sin plikt som prest och sjiuasörjare, hiiller modigt ut ända till dess hans hälsa brytes 0.~11 han liigges på sjukbiidden.
Där skiiigras.tviflen, med döden för ögoiieii får haii ater klarhet i det soin varit dunkelt, och lian dör soin en troende kristen iiiecl Jesu iiami på lapparna.
Detta ar i f " ord liiifv~idpwsoiieii, och i ' och nied detsamma ar.
.
Iiufv~idiniielikllet af boken angifv&lt;t.
Kring Robert W e e r s person griippera sig nämligen alla bokens öfriga figurer ocli händelser, hvar- före man niistan skulle vilja ge det hela n m i i a£ en romantiserad biografi.
Det är nied iiiycken viinne och iiiiieiligliet £örf.
tecknat denne Robert Wallner, hoii liar af lioiiom gjort en visserligen ej fullt .klar ocli lielgjiiten, meii synipatisk persoiilighet; nian kanner sig till- talad af det allvar, soni 1canneteckna.r alla lians sträfvaiiden, mau syinpatiserar med lians liclande och sjiilskainp, äiveii om det lir åtskil- ' O.
,.
.
ligt som brister i den logiska utvecklingen af hans karakter och man e j tycker sig kunna följa med alla de skeden lians andliga lif genom- gkr, från den strängaste tro till de mörkaste tvifvel, frtln de mörkaste tvifvel åter till full klarhet ocli oriibblig tro.
Vid sidan af den sjalshistoria, vi här ofran i flyktiga drag skisserat, löper, eliuru betydligt ställd i bakgrunden, en aktenskays- historia.
Ty, som Robert Wallner med en i betraktande af situatio- nen väl l %iigt drifven s~invetsgraniihet redan vid sin första karleks- förklaring uttryckligen betonar: » kom ihhg att jag först af allt ar en Guds tjänare.
P 2 omrhdet för initt presterliga ambete fiir du aldrig krafva det minsta offer af mig^, s % är lian först och främst prest och det är i den egenskapen förf.
egentligen skildrat honom.
Maken kommes först i andra rummet.
Och erkännas miste, att vi kanna oss bra bedragna p&amp; den unga flicka, lian väljer till liustru.
Man vantar sig verkligen något mer af denna visserligen stolta och högdragna., af ett ytligt sällskapslif bortkollsade Gabrielle, men hvilken trots den spotska ytan l %ter en skymta så mknga förutsättningar för att hon af sann kärlek skall utveck- las till en ädel, uppoffrande brinna.
Men detta ar ej fallet.
Den för- n ä m, firade societetsdamen förenas med den uppburne modepresten; visserligen utan nkgon yttre beräkning H någondera sida, ty de a s k a hvarandra uppriktigt, men en verklig sjiiilsgemenskap mellan dem fin- nes icke.
När hon in2ste öfvergifva hiifviidstaden för att följa sin man till en aflägsen landsbygd, far i och med detsamma deras äkten- skapliga lycka, som redan från början tyckes ställd p&amp; vacklande pund, dödsstöten.
Hon delar ej ett ciida af sin mans intressen, del- tager ej i hans arbeten, föraktar lians sträfvanden, afskyr arbetariie och allt hvarp8 han sätter värde, är med ett ord, hvad hon sjalf er- känner sig vara, Beii dalig hustru&gt;.
Först nar hon efter ett k s fri- villig.
skilsiniissa itervänder till ' sin man och finner honom döende, vaknar hennes biittre natur, hon kaniier nu, ehuru för sent, livad hon borde och kunde lm varit för sin make, de bittraste samvetskval för- tära henne, men han förlåter ocli glöminer, makarna försonas, men först af döden, som allt försonar.
Detta ar upplösningen p2 denna tragiska, ja, vi skulle vilja säga onödigt tragiska äktenskapshistoria.
Ty man frigar sig ovilkorligen: Iivarföre Blef denne ädle, iipphiijde Robert ' ilrallner en s5 kall och Q
239 1ikgi.g akta man, livarföre den i griind och botten sh rättänkande Gabrielle en så ' försiimlig och kärlekslös liiistru, livarföre deras akten- skap, ulinrii griindadt på kärlek och ömsesidig aktning, s: ~ olyckligt och förfeladt?
Detta är frtgor soin, tyckes det ossj förf.
ej fiillt tillfredsställande liar vetat att besvara.
l.
s: Jämte ~ u f ~ n d ~ e r s o n e r staler oa förf.
flera med hehnes woliga t &amp; m g tecknade biligiirer.
, Den elaka styfinoclernw ar mycket val skildrad.
Af den kalla, ytliga viirlbsdamen med sin gnagande afund- sjuka, sin otillfredsställelse ined lifvet, sitt inissriktade trosnit, liar Iion skapat en visserligen föga sympatisk, inen .karakteristisk bild.
afveii frha lifvet i det lilla norrländska br~ !kisainliallet skänker förf.
oss många anslående taflor, ocksa o111 Inan, särdeles livad arbetare- figurerna angå, icke s p h a r samma sanning och BskBdlighet, s0111 då förf.
tecknar personer iw sin.
egen sfer.
Hon liar sainvetsgrannt och ärligt studerat - de typer och förhållanden, Iion tecknat, Iion känner en lef- vande sympati för arbetarnes sak, och de sociala sporsinål,.
som löpa lik en röd tråd genom tideii !.lia iiied oeftergiflig sanning triingt sig på henne.
e.n fotografi, om än aldrig så fint utförd, aldrig s i val återgifvande likheten, ja and.
till niinsta detaljer af det föremhl, den framställer, förblir alltid blott en fotografi.
ifv vet, färgen, det varma blodet, som piilserar i ådrorna, det viijrlande iittrfcket i Blicken kan den ej ilterge.
Sil saknar inan i skildringen af arbetarerörelseii cliiriippe i Norrland, exeinpelvis i be.skrifniiigen p$ strejken, eliiiïli för- trlfflig i sina detaljer, det lif och den kraft soiii fordras för att gifva f ull åskådlighet åt frainställningen.
en &amp; !en om karaktersiitveckliliiigei~ i denna som i anira af Matliilda Roos ' böcker ej läinnar läsaren fiillt tillfredsställd, oin vissa aninark-.
ningar kiinna göras mot koinpositionena enhet och deii logiska skärpan i hennes bevisföring, star Iion i friga om stilens liflighet, sjalfva frani- s t ~ n i n g s s ä t t e t s klarhet öfver allt beröin.
Fh af vara 1111 lefvande prosaförfattare inom det skönlitteriira oinrådet torde i det af seendet h n n a mäta sig med henne.
Det ligger en tjusning i hennes sph ?k, som verkar oeinotst~iidligt .fangslande.
Hon älskar bilder, iiien bil-.
derna äro alltid träffande och mklnnde.
Naturbeskrifningarna iiro mättade med poesi, men enkla .och sanna.
Hon fraintrollar stäiniiingar
och situationer, soni ' verka med en illusorisk sanning på läsaren.
Hiii.
vackert ' förstår hon ej med nkgra penndrag att måla den nordiska sommarnattens mystiska skönhet, Iiiir klart stiiller hon ej framför v i r blick dessa stäinningsfulla norrliindska landskapstaflor, p&amp; en gång allvarliga och lifliga, fiilla af vemod, men äfreii fulla af kraft!
Det vill en stor konst till att kiinna berätta s&amp; som Xathilda Roos gör.
det, man skdl aga en konstnars sjiil, en konstnärs blick, och iugen reflekterande läsare betviflar efter genoinliisaiidet af hennes sista arbete, &gt; ~ e n &amp; n skuggor=, att hon är i besittning af dessa ghfvor.
Meddelanden.
.
Fredrika- Frökel8 M. Sz ' low, en af Förbiiiidets styrelseiiiedleniiiiar, som i egenskap af sekreterare i stipendiekoinitéii företagit en resa i lands- orten ' för att väcka intresse för stipendiefonderna, har samtidigt för inbjudna kretsar läinuat redogörelser för Förbundet i dess helhet.
Tack vare det tillinötesghende, som styrelserna för de högre flickskolorna risat, i det de afgiftsfritt ställt lokaler till fröken Silom förfogande, liar ett större antal personer kommit i tillfälle att erhålla narniare kunskap om Förbundets verksamhet.
De orter, där redogörelser sålunda lämnats, l i a f ~ a varit Oarie- stad, Skara, Lidköping, Karlstad, Filipstad, Kristinehaiiin, 9111fi1, Uddevalla, Venersborg och Borås.
Som Zä~zsombzccl f&amp; stipe~~diefoizden~n ~ e r k: a f ör Skarabrgs liiii fru Betty Bolinder, Mariestad; för T7iiriiilands län biskopinnan Clinr- lotta Iiundgren, Karlstad; för Elfsborgs lan fru Karin Hyding, Ve- nersborg.
Till orclfö) - aszde i de lokaln komitdema iiro följande danier ut- sedda: fru.
Maecliel, Karlstad; fru Geijer, Kristinehamn; fru Rall- stenius, Filipstad; do~nprostinn~ii Linnarssoii, Skara; borgniastarinnan Vennerns, Lidköping; landshöfdingskan Lotliigiiis, Tenersborg; borg- mästarinnan Wendt!
Borås.
Följande personer hafm godlietsfiillt %tagit sig att vara Freth-ihv- Bremer -- l ?örbzc~ztlefs oiizbucl i de stader, diis de äro bosatta: fru dndri- ette Florén, Mariestad; fröken Elin Tgbom, Skara; fru Lotten Fischer.
Lidköping; fröken Louise Heurliu, Amtil; fröken Olga Tengström, Ve- ~zersbwg; fröken Ingeborg Sandegren, Uddecalla; fröken Sophie Uggla, Borås.
.
F.ör det stora intresse, so111 visats Förbundets sak; och det väl- villiga tillmötesgående, som kommit dess representant till del, sihk1 fyån pressens in %lsinan som från enskilda personer och familjer å de olika orterniil, ' frambäres härmed ett hjiirtligt taek.
Mrlitloc7cska stipendiet har i år, i likhet med föregående år, till- delats fil.
kand. fröken Wilhelmiiia Ohlson för fullföljande af sina studier vid Lunds universitet.
, ' Elr gilfva af 300 7w.
har af en person, som önskar vara oniimnd, öfverliimnats till Förbundet att anviindas till lån åt Bildad kvinna, som agnar sig &amp; t barniiiorskekallet.
.
Pr-ecZrika- Bremer=FörBurdets 7~östsan2kvurn ägde rum fredagen den 20 nov.
i hotell Continentals vackra festvhnhg.
Samkvämet var myc- ket talrikt besökt, och stiiiniiingen den angenäinaste.
Föredrag, sång och en utställning af konstföreinil utgjorde aftonens program. '
' I Kristliga Föreningen af Unga Kvinnor invigde tisdagen den 3 november sin nya lokal, Arsenalsgatan 2 A, dit den efter en fyraårig vistelse i det betydligt trängre och anspfiks- lösare hemmet, Norrlandsgatan 13, iiu inflyttat.
A t t i vårt land, sär- skildt i vår Iiufvudstad, förhiillanden finnas, soin göra uppkomsten af en förening med den ifrigavmandes syfte bmättlgacl., ja, af behofvet påkallad, bevisas bast ' af den utvecklipg, som den i siii början så ringa föreningen inom få år natt.
Kristliga Föreningen ' af Unga Kvinnor grundades hösten 1885 af fru Andersson-Meijerhelin efter engelskt mönster.
Den utgör en gren af världsföreningen Young Women ' s Christian - Association, och har till syfte att åt unga, ensamma flickor af den arbetande klassen gifva ett skydd och ett hem, där de efter slutadt dag&amp;bete,.nnder le,dning.af %ldre medlemmar af föreningen, få njuta af en stunds andlig vederkvickelse eller agna sig åt de olika sysselsättningar, ' soin det för hvarje vinter uppgjorda programmet har att uppvisa. '
Bönemöten, arbetsmöten, bibel- '
klasser, blo~nstermissio~i, föredrag i bildande iiinnen, lektioner, skng, allt detta har föreningen att bjuda de unga kvinnor, som vilja ansluta sig till densamma.
3Iedlemmarna, soni tillhöra alla samhiillsklasser, lämna hvar och en efter sin förmåga bidrag af tid, krafter och kun- skaper.
S % uppsthr mellan föreningens medleminar ett ständigt utbyte af arbete; den soin ena gången gläder de andra med sin sång, f %r själf en annan gHng vara Bhörare af nhgot föredrag eller deltaga i bibelklassen.
Alla st&amp; dock i skuld hos den outtröttliga föreståndar- innan, som med aldrig svikande kärlek sätter in hela sin personlighet i det ansvarsfulla kallet.
Till hjälp för tjiinstsökande har föreningen upprattat en place- ringsbpå, .som isynnerhet under flyttningsdagarna mycket anlitas.
Under dessa dagar råder dessutom en liflig verksamhet; inedlemniar af föreningen infinna sig vid järnbans- och ångbitsstationerna för att emottaga tjiinstsökande landtflickor, rädda dem från ds faror, soni hota vid ankomsten till e11 främmande stad, och hänvisa dem till för- eningen, diir de under de niirmaste dagarna finna hägn och skydd, samt beredas tillfalle att tillbringa sina aftnar på ett uppbyggligt och angenämt sätt.
Förutoin detta arbete inom centralföreningen finnes på Söder en gren däraf, inom hvilken rader stor verksamhet, synnerligast bland .fabriksflickor, för livilka i å r ett saft on hem^ har kommit till stånd.
Afven ytterst billig middagsspisning liar där för dein anordnats.
Kungsholmen äger ock en filial, Iirarj8inte omkring 30 grenar bildats i landsorten.
, It.
x. Hvarj ehBnda l kvinnofr&amp;tgan.
Sverige.
Sceriges kuidiga studenter.
Sedan genom lcongl.
bref af den 3 juni 1870 till ' kanslersämbetet för universiteten i Upsala och Lund rättighet beviljats kvinna, att, enligt föreskrifterna i stadgan den 11 april 1862 ' angkende afghïigsexameu vid rikets högre elemen- tarläroverk undergk sådan afghngsexamen och öfver sina därvid idaga- lagda kunskaper erhhlla vitsord^, hafra tills dato 240 kuU11iga stw derande ajlagt godknn ' d mogenhetsexarnei2.
Då för hren 1871-1880 de kvinliga studenternas antal utgjorde 32, liar nnder åren 1881-1891 antalet vuxit till 208.
Till nu på- gkende exainensperiod h a h a 2 flickor aninält sig till stndeiitexamen.
Skolor för 7~uslig ekonomi.
.
Kongl.
maj: t har tilldelat lärarinnan Ingeborg Valin ett belopp af 1,200 kr.
till företagande af en ' resa i iindam %l att i utlhndet taga kännedom om skolor i Iiuslig ekonomi.
K v i d i g Ipostexpeditör wlziiller ej dlderstillägg.
Den aiisök&gt;n oin åtnjutande af ålderstilliigg, som af fröken Evelina Mathilda Astedt, hvilken 1885 antagits att tills vidare vara postexpeditör i postverket,.
inläinnats till regeringen, har af denna af slagits.
Stiftelsen Lars ~ ï e r t a s nainne ' har \; id sin senaste styrelsesamman- koinst bland andra anslag beviljat ': Till direktör Rzd.
Abeliqilz för en trädgårdsskola för kvinnor 1,500 kr.
Till fru Cecilia Örtenblad för upprättande i Venersborg af en hushållsskola^ för flickor ur arbetsklas- sen 1,000 kr.
Till den med stiftelsens medel upprättade nya stipen- diifanden för kvinnor,, soin studera medicin, 5,000 kr.
Nornan, det nybildade försa7cr~ngsbolaget, som siirskildt tagit till sin uppgift att arbeta för kvinnoförsiikringar, såsoin gifterinålsförsak- ring samt familje- och öfverlefvelseförsiikring, har.
bland sina styrelse- .ledamöter invalt tvenne kvinnor, näinl.
fröken Gertrud Adelborg så- so111 ordinarie ledamot och fröken Alida Rossander siisain suppleant- Danmark.
Danskt Kvindesanzfund, soni nu iigt besthd i 20 ' h, meddelar af denna aiiledniiig i det senast ntkomna numret af sin tidskrift wKvinden og Samfiindet~ en Iiistorik öfver kvinnosakens lit- vec %liiig i de skandinaviska länderna.
Fröken Xirstine flrederilcsen lainnar en öfverblick af Dansk Kvi~idesainfunds historia; fru Vilheknine Ullman tecknar kvinnofrågans.
fortgåhg i Norge; Esselde har skrifvit en uppsats öfver &gt;Tidskrift för hemmet och kvinnosaken i Sverige %, hvarjamte redogörelser för Fredrika-Bremer-Förbundet och Föreningen för Gift kvinnas ägande- rätt förekomina.
Fröken Alexand~a Gi-ipenberg har författat den ar- tikel, som berör den finska .kvinnans ställning; och förhillanden; *.
* I Eiiglniid.
Tri-idgårclsskötsel som förvarfskiilla för kvinnor af den bildade klassen %r en id&amp; som i England vinner allt mer och mer anslutning.
E n större trädgårdsskola, belägen vid järnviigen till Dover, liar nu utvidgats med en siirskild klass för kvinliga elever.
I när- heten af hufvudbyggnaaen finnes en bostad afsedd för dessa elever, Iivilka sta under föreståndarens speciella tillsyn.
Det praktiska ar- betet upptager fem timmar, det teoretiska tre timmar dagligen.
- E t t bolag af fruntimmer h9r äfven i en af L6ndons fashionablaste stadsdelar öppnat en bntik, livsrest öfverenskorninelder kunna träffas om allt, so111 angår bloinsterskötsel, siirskildt viixtdekorering af fön-
ster, balkonger, ruin och entréer.
E n giiig i veckan sandes ett af bolagets kvinliga biträden till de olika lienmeii för att efterse vaxt- arrangemangen, vidtaga nödiga åtgärder ocli gifva behöfliga föreskrif- ter.
Samma affar htager sig äfven rlirden af grafrar, allt enligt detaljerade prislistor.
I saniinanliaiig liarmed ina näiniias, att i Alexandra College i Diiblin, en klass i Iiortikiiltiir nyligen öppnats för iinirersitetets h i n - liga studerande.
Frankrike.
Ett pris af 2,000 francs för den basta skrift öfver B kvinnans sociala ocli politiska stallning, en stadie i jämförande rättsvetenskap,, Ilade, soin vi i ett föïegkende häfte nieddelat, iitsatts af jiiridiska fakiilteteii i Paris.
Resultatet af denna pristiiflan ar nii kandt och kan s&amp; till vida ha sitt intresse för oss, att afveii den svenska kviniians förhallanden af franska jurister med anledning af pristaflingeii gjorts till förenihl för allvarliga studier.
Af de fyra insända täfliiigsskrifterii har en, hvars författare r a r inr Ostrogorski, belönats med 1,000 francs; 500 francs livardera ha tilldelats nir Giraiilt och inr Loiiis Frank.
Deu första kvinliga apotekare i F r a d r i k e ar fröken Leclerc, som nyligen aflagt sin examen i Paris.
Fröken Leclerc ar af fransk nationalitet, liar genoingått den treåriga praktiska kiirsen och liar niimer rättighet att föresta ett första klassens apotek.
Amerika.
Bii.1.lr7sz~tstäZZni~1gen i C7ticngo 1893.
En af de första.
åtgärder, som s i godt soin alla norra Ainerikas stater, hvilka äinna deltaga i den blif vande varldsutstiillningen i Chicago, vidtagit, liar varit a t t invälja kviimoï i sina utställningskomitéeï.
E n del stater hafva bland sina komiterade ett lika stort antal kvinnor som män, och sarskilda statsbidrag hafva beviljats för att kvinnoarbetet och kvinnoslöjden inåtte komma tili sin rätt rid den stora ~rärldsiiiark- ii aden 2. t
Då Fredrika-Bremer-Förbtindet vid sin nyss afslutade pristaflan för barn- och ung- domsböcker ej kunnat utdela det första pri- set, ' få2 Förbundet härmed inbjuda hugade författak- till en ny pristaflan.
, ' Förbundet.
utfäster tvenne pris, det ena " &amp; 300 kr., det andra .ii l00 kr., för de basta nöj.edböcker på svenska spraket, skrifna för barn eller ungdom.
.
Böckerna böra vara afsedda för något.
visst åldersstadium mellan 8 och118 år.
In- nehållet bör .halst utgöras af en enda sam- manhangande berättelse, kulturbild eller rese- skildring eller kan ock möjligen bestå af ett fåtal sådana.
Arbetet bör i tryck icke under- stiga ' l80 sidor vanlig oktav.
Förbundet för- behålles optionsrätt till .förlagsrätten.
~äflin~sskrifterna böra vara inlämnade till Fredrika-Bremer-Förbundet s bok- ' komite, Stockholm, 5 Ma1mkorgsgatan, f6r.e den 15 april: 1892 och vara åtföljda af förseglad sedel, innehållande författarens namn och adress.
.
Annonser för DAG) NY upptagas af fröken Damhararbeten, vackra och viilgjorda, af renaste l~,&amp;r, till de billigaste priser i riket, shsom Damparber från 15 kr .. Lösbenor fr. 5 kr., Hdr-, fllitor fr. 3 kr., HCCrkmtar fr. 2 kr.
m. m. hos Hem *, * och F1.u E.
~PXccEw~berg, Damfrisörer, Efabl.
1871, Eiigdbrektsgatsii 5, vid Hiirn1eg: lrdeii; Hniiiingat; ani 18 A, rid Kniigstriidg., STOCKHOLM.
Telefow Bell 10 56.
Allm 150 94.
- -.
--- .. - - - -.
- -.
.
-.
- - -.
.
Stort lager af Barnkläder för alla åldrar.
OBS!
sbsoiii öfverklädiiingar uclt stoppiiiiig af iiiöblei., saiigklader in.
iii.
Henrik Gahns Amylros.
.
Äldsta aseptinfabrikat.
Rekommenderar sig själf.
Säljes öfverallt Henrik Gahns Tvalan Specia.lité: Antiseptiska toilettvblar, siirde1t.s viilgörande för kanslip och ömt&amp;lilig Iiiid, sasoiii: Heiirik Girhiis Tictoriatvil iii.
fl.
Partilager i Stockholm Iios Elilil Bsedriksoir, T~legrnfglr.&amp;d l.
- - -. -- -.
---.
.
- - -- --- - ---- -- - - - - p Ett medeldlders bildadt Fruntimmer af god familj önskar sköta om liiisliillet och lieiiimet i t iibgoii iildre herre eller dam.
Pretentionerna ej stora, blott Iion koiniiier till goda, vanliga niaiiiiiskor.
D e basta referenser erlikllas om biljett märkt ~Godt hem, insändes iiiider adr.
8.
Gtinmlii Annonsbyrå, Stockholiu.
(G.
25853.)
Till Fredrika-Bremer-Fikbundet insind periodisk litteratur, Nordisk tidskrift, n i 5, 6 - Svensk tidskrift, ii r 11-13 - Statistisk tidskrift, n i * 2 - Teosofisk tidskrift, n r 6, 7 - Tidskrift for lcristlig tro och bildning, ii i 5 - I~asiiing for hemmet, ii i ' 2-5 - lasn ni ng for folket, n i 3 - Tidskrift for folkiindervisningen, n r 3 - Pedagogmk tiasklift, 11 i l 0 - Svensk lararetidning, n i 40- Eelsovannen, n i 20- 46 - Slojdundervisningsbladet, ii r 7-9 22 - Jordeinodern, n i 10-11 - Meddelanden for helso- och sjuk- v %rd,, n r 5-7, 10, 11 - Nya bolrhandelstdningen, ii r 40-46 - Svensk bokliaiidelstidning, ii r 23-46 - Svensk iniisiktidning, ii r - Tdiin, n r 41-47 - Lidnea, n r 10, 11 - Skogvak- 15-18 talen, n i 4 - Bigårdeii ii I 2 - Finsk tidski ' ift, 11 r 3, 4, --- Henzmet och samhallet, n r 9, 1 0 -- Koti ja Yhteiskunta, n r l O - Kvinden og Samfiindet, ii r 9-1 1 - Hvad vi yl, ii r 38-46 - Englishwoinan ' s review, n r 4 - Wonian ' s joiiraal, n r 39-44 Deiitsche, Haiisfraiienzeitiilig, n r 40 - 46.
- Neiie Bahnen, n r 2 1- 22 - Fiauenberu£, n r 9 - Das Magann fur Lrtteratur, n r 40-42 - Dle Lehrerin, n r 2-4 - L e droit des feinmes, ii r 403-4061 La, Phme, n r - 1 - La citoyenne, n r 179, 1 85 - L ' Till, f red rika-Brerner4irbundet insanda blleker, Almqvist &amp; Wicksell, Upsala: F A Atkms, Sedlig kraft W. Bille: J Gordon, En dipiomats dagbok - P Rahzel, Rad- gif vare for iitvandi ai e Alb.
Bonnier: M Roos, Genom ski~ggor Alb.
Camniermeijer: / Undset, F r a Akershiis t11 Akropolis, h 6,7 Flmlilcrmtz &amp; C: o: F W Farrar, Jesu lif, I i 1, 2 - C Holmberg, Carl XV soin enskild man, koniing och konstnar, h 9-14 Cfyldendahlske boghrcndel: A Babyge- Wacksell, Hiistrueiis i ets- lige stilliiig Hiertas Bokfirlag: E Fl bes, Mai k v a diga kvinnor, 2 dra ser., 11 2-5 P, A. Huldberg: E Arne@&amp;, Lifsmal - W Besad, Arinorel Brtlkmhzelrn, Flallrosorna - E Hjorth, Från solskensdagar Z. Haeggström: G Eber s, Tre sagor for ganlmal och ung - - M T H Pafitenzzcs, Heriariie Kruse -- Mm Woods Baker, Salt Ad.
Johnson: A Iitrance, Tlials - Från Serbieii och Monte- iiegro - I hanginattaii H.
J.
C. Lovegrove: Messiasriket Ny bergskil bo khmdelii: A Sandberq, Goflandska s&amp; ner, II.
P. Ointvedt: A Prydz, P a a Fuglvik Samson &amp; Wallin: Konsten att stridera iitstallniiigar af in- geiiior d - F A Atkuzs, Sedlig kraft Pr.
Skoglund: E de Amzcw, En larares roinaii - R w t Roest, Med sordin - N-n, En svensk bondgård for 1500 hr sedan - E Wmstrorn och O Jezwlzrg, Svenska språkets ordforrkd eller 80,0001 mliemska och frainmande ord och namn, h 1, 2 Alb.
W. Wallberg, Norrköping:, - i Nemdeil; VI och det,
rör barn- och ungdornsbödicer.
Fredrika-Bremer-Förbnndets bokBomit6 har vid sammanträde den 17 sept.
besh- tat att icke utdela sitt första pris.
Andra priset har tilldelats författaren af tIlfliiws- skriften " 6) lädjens blonister ".
I&amp; prisbe- lönade täflingss~fter f8 afhämtas a Förrn bundets b * Stockholm, 5 Mrslmto ' sgsgatan, kl.
11-4.
* - ----- - -- Fredrika-Bremer-Förbundets hemstdisr, Ledning for fiemst~~dier inom olika anmen lamuas i f Fre- drika-Bremer-Forbunitet L e h m q p i i~iiiefatta r 1) Allmama ~ å d el ?^ am im mgm 9 o i a ~ d e 71ttcl n t w.
afgift 1 kr 2) Stlrdtq) la~~.
.
5 3 3) B&amp;7 &amp; h forfôatt lechag hrarvicl löqnngen har ratt- att hvar fjortonde dag insanda en skrifthg upp- sats och fo&amp;ågiiiiigar Afgift for hdfbr h r Iwaqe amlie .. .... +.
15 3 Narmare upplysningar medde1a.r genom Fredrika-Bremer- Forbundets bjdi * _ -- - -- - a Köp Floras OpoponaxtvaE.
Floras Genuina TvM.
Floras Eau de Cofogne.
u
