# ID: svediakorp-per875
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1892
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,425
# sentences: 509
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


StoekHolm.
Qernandts Fredagen den 12 augusti 1892.
N:r 34 (244) Prenumerationspris pr år: Idtm m e d Modetidning och kolorerade planscher kr I d u n m.
M o d e t, u t a n k o l.
pl.
• Idun ensam .. » 8: — 6: 50 4: — Byrå: Klara v. Kyrkogata (Aftonbladets nya Redaktör 7, 2 tr, hus.)
P r e n u m e r.
s k e r i landsorten a post- a n s t a l t, i Stocklwlm h o s r e d a k t i o n.
FRITHIOF och utgifvare: HELLBERG.
Träffas å b y r å n k l.
1 2 - 1.
A l l m.
Telef.
6 1 4 7.
Victorlne Alår tids välgörenhet Y yttrar sig i en skif- tande mångfald, men måttet af den personliga förtjänsten finner man icke med mindre, än att man af sättet för välgö- renhetsöfvandet lär sig känna den dolda drif- kraften.
Endast häri- genom kan man uppdaga, huruvida de vackra gär- ningarna blott äro schack- drag för vinnande af själfviska intressen eller sanna verkningar af äd- lare bevekelsegrunder; endast härigenom ' kan man rätt uppskatta det •personliga värdet.
De oegennyttigaste uppoff- ringarna skörda icke all- tid de amplaste loforden.
Fröken Victorine Hägg, dotter till framlidne gross- handlaren Hägg i Visby och syster till fröken Johanna Hägg, hvars bild under föregående året upptogs i Idun, utöfvar i likhet med sin syster en välgörande verksamhet till förmån för den stum- ma djurvärlden.
Skill- naden emellan bägges verksamhet är endast den, att den förra koncentrerat sin välgörenhet inom sin fosterö, under det den senares ingripande i djur- skyddet antagit en mera kosmopolitisk natur.
Behjärtandet af den Utgifningstld: hvarje helgfri fredag Lösnummerspris 1 5 ö r e (vid kompletteringar).
Boktr.-Akileb.
5:te årg.
Anuoiispris: 35 öre p r n o n p a r e i l l e r a d.
Kör &gt;Platssökande&gt; o. » L e d i g a p l a t s e r.
25 ö r e för h v a r j e p&amp;börjadt t i o t a l stafv.
U t l ä n d s k a a n n o n s.
70 ö r e p r n o n p.
- r a d.
Hägg.
' mänskliga nöden är en humanitetskänsla, som allmänt erkännes och icke gärna ratas, när den med praktisk klokhet omsat- tes.
Icke så medkänslan för de värnlösa djuren, alldenstund dessas ädlare behof och känslighet för smärta in i senare tid varit af mängden så godt som oförstådda.
Med aktgifvande på detta för- språng af den filantropi- ska verksamheten upptog fröken V.
Hägg som sin lifsgärning de mest för- biseddas sak.
För några decennier tillbaka stiftades på ini- tiativ af den ädla fur- stinnan å Fridhem, prin- sessan Eugenie, en för hela Gotland gemensam djurskyddsförening, hvars beskyddarinna furstinnan blef, och till hvilken lifs- kraftiga förening snart en äldre sådan — den första på ön — anslöt sig.
Det är inom denna, » Gotlands djurskyddsfö- rening » kallad, som frö- ken H.
oförtrutet verkat alltsedan dess stiftande.
Ständig ledamot af sty- relsen har hon utgjort en af föreningens kraf- tigaste stödjepelare såväl med afseende på sitt ener- giska uppträdande som på sin offervillighet.
Se- dan döden för alltid bort-
H v a d v o r e tron, o m den icke låge En klarögd pärla på hjärtats grund O c h u p p till h i m m e l e n s t i l l a s å g e, När skalet brister i m o g n a n s stund.
4l ryckt den ädla stiftarinnan ur föreningens krets, fördubblade fröken H.
sina ansträng- ningar, på det att föreningens arbete efter förlusten af dess andekraftigaste stöd icke måtte mattas vare sig af brist på ekonomiska tillgångar eller handlingskraft och föreningens mål, hvilket den sangviniska stiftarinnan satt så högt, sålunda förfelas.
Genom fröken Häggs offervillighet har för- eningen blifvit i tillfälle att sprida en ansen- lig mängd af förbättrade slaktredskap och andra för ändamålet lämpliga verktyg öfver hela ö n; att kunna tillhandahålla allmogen slaktare från Stockholm för undervisning i slaktredskapens användande; att anordna se- rier af föredrag och inköpa massor af skrif- ter till gratisutdelande bland unga och gamla för väckande af humanare känslor mot de va- relser, hvilka helt och hållet bero af mänsk- lig barmhärtighet; samt att utdela premier åt personer, hvilka befordrat djurplågeriet under deS3 skilda former till laga näpst.
Icke en enda gång under den räcka af år, föreningen varit i verksamhet, har, då en med dryg kostnad förenad åtgärd ansetts för för- eningens syfte af vikt, förlägenhet för därtill erforderliga medel inom styrelsen uppstått, med mindre än att fröken Häggs hand bered- villigt uträckts till företagets realiserande.
Att Gotlands djurskyddsförening så kunnat genomsyra hela ön, som redan skett; att de gamla pinoafrättningarna af husdjuren här och hvar kunna räknas till en öfvervunnen ståndpunkt; att knappast någon socken inom länet numera finnes, hvarest icke djuren hafva flere eller färre varma försvarare — detta är till en dryg del frukten af fröken Häggs in- satser.
Men icke blott såsom medlem i föreningen och dess styrelse, utan ock i det dagliga lif- vet verkar fröken H.
för denna sin lifsupp- gift, som hon snart sagdt vid hvarje steg har i sikte; och att så af hela sin själ med gåf- vor och krafter ägna sig åt de ringa och för- tryckta, detta är i sanning en lifsgärning, som manar till efterföljd, detta är en sådd, som efterlämnar värderikare skördar än de, som gro å fåfängans allmänning.
K.
P.
Dröm färd.
y£) ur hägrar från fordom så skönt f or min syn, Zf ' örtrolig, 3 gyllene en nejd solskenets dallrande ' Slå färgrika llommor ' Kring grönskande zAf under Hånande korntyngda ^Där ljuder glans sin doftande ängar.
axem spegel krans " Och åkern är full vajande gull.
ett vatten så klart som Sin skimrande skyn.
åt ljörkar och kristall tall, p. JVALLIN.
öppet förklarat för oss härbergssökande tu- rister.
^Lr redo for färden på vågornas stråt, Gamla konsulinnan småskraltade.
» Detta " Och näckrosor sira hans luktade stäf, drag är ingalunda egendomligt för det lands- ' föland plaskande vågor och hviskandc säf.
skapets befolkning; i skilda former påträffas det öfver allt, hvarest där finnas människor, som föredraga ett glittrande sken framför ett lif i sanning och ärlighet.
iOch stugan därofvan, omramad af skog, D u skall få höra, hvad jag nu senast i den " Omslingrad af rankor, den känner jag nog.
vägen iakttagit, » fortfor gamla konsulinnan, » och jag tänker, att både du och vi alla, som j (?å luftig veranda i drömmar jag satt gå med vakna blickar genom lifvet, sett åt- skilliga taflor af liknande art. %ills ljusmättad afton llef lytt uti natt Jag hade icke på förhand hyrt mig någon " Och himmelens stjärnskrift i strålande bostad i X, emedan jag själf på ort och ställe pränt ville utvälja, icke allenast ett par enkla rum, utan äfven, om möjligt var, förskaffa mig goda Var ristad till fullo på skyns pergament.
grannar; i likhet med Luther, räknar jag dessa senare till det dagliga brödet.
Redan under min första rekognoscering stannade jag rent af ^Ej satt jag där ensam.
d^Lej, hand uti betagen framför två par fönster, alldeles full- satta med blommande krukväxter.
hand Den som kunde få bo därinne, önskade DVled vännen, min njutning llef dullel jag, för stunden behärskad af den gamla åsik- ten, att blomstervänner äro ädla, goda män- illand.
niskor.
I det ögonblicket hade jag glömt, " Och nu!
V ti minnet, ej dödt eller kallt, att de mest förderfvade, de mest ondskefulla ^Det flydda tar åter låd ' färg och gestalt.
och demoniska människor jag någonsin mött på min lefnadsstig voro, eller åtminstone gåf- llommande ängar går ännu min färd, vo sig ut för att vara, blomsterälskare par " Och låten mig vaggar på vindkrusad fjärd.
excellence.
Jag var, som sagdt, betagen af denna rika blomsterprakt och gick in i det vackra huset för att höra efter rum.
En smutsig piga öppnade tamburen för mig, {Men fjärran, där solen går ned uti orand, men bakom henne i ett rum, hvars dörr pigan $ag vet det, mig väntar, så fager, en strand; slagit upp på vid gafvel, stod en ung dam, ^) är räckas mig händer, där redes mitt lo, utstyrd i en öfverdrifvet modern frisyr, en ljus kamkofta samt med ett nothäfte i handen.
^Där ändas min drömfärd i lugnande ro.
Hon for hastigt mot en sidodörr och försvann Sofie Linge.
i ett angränsande rum, då pigan bad mig stiga in i förmaket, medan hon » anmälde mig för frun ».
Det var ett mörkt, dystert rum, med kall källarlik luft och en lukt af parfymerad tvål, samt för öfrigt utstyrdt med en viss godtköps- lyx, förenad med den stereotypa » stil » som härstammar från tapetserareverkstaden.
Nu först gaf jag akt på, att detta rum låg åt Af Ave.
norr.
Och här stodo krukväxterna, men inne igentligen borde ofvanslående signatur ut- i rummet sågs ej en skymt af blomsterprakten, bytas mot gamla konsulinnans namn, blott blomsterpinnar, stammar och afvigvända ty det är hon, som förtäljer detta; men då örtblad.
hon med stor energi betackar sig för » för- En äldre dam, hvars moderna promenaddräkt fattarinneäran », så måste jag signera den lilla tycktes ha blifvit påsatt i stor brådska, ty verklighetsbilden.
lif banden hängde lö^a under koftskörten, kom Jag var för några år sedan stadd på hem- in; det var husfrun (jag kan ju kalla henne fru färd från en fotvandring i Dalarne, då jag Ellen, liksom min värdinna plägade göra), helt oförmodadt stötte på min gamla vän i och jag uppgaf mitt ärende.
Hon tycktes en första klassens väntsal; hon hade tillbringat blifva obehagligt öfverraskad, men svarade det mesta af sommaren vid en af våra brunns- dock med en viss tillgjord glädtighet, att det och badorter, och då vi nu fingo ressällskap var grannen midt emot, som plägade hyra ut ett par timmar, innan våra vägar åter skildes, rum, och lät mig förstå, att hon nådigt förlät meddelade vi hvarandra något af hvad vi en främlings misstag.
sett och upplefvat under vår sommar vistelse Jag bad om ursäkt och ville gå, men fru på skilda orter.
Ellen tycktes ha fått en idé, ty hon sade Såsom något — i min tanke — egendom- hastigt: ligt för Dalarne omnämnde jag bland annat » Naturligtvis hyra vi icke ut förmaket här böndernas rymliga boningshus, hvars öfre vå- åt gatan, men då här på platsen lär vara ning dock vanligen var öde och tom, fast hela ondt om bostäder, skulle vi kanske kunna fönsterraden där var försedd med nedfällda tjäna en främling. » rullgardiner i granna färger, » för det skulle Hon sköt upp dörren till rummen åt gårds- se bra ut från landsvägen », som man helt sidan och bad mig stiga in.
Här gassade 3 skuggan vid stranden min gungande Utåt gatan.
låt
1802 eftermiddagssolen, och den kvafva luften var starkt blandad med oset af brasilianskt kaffe.
» V i voro naturligtvis med på den vene- tianska festen i natt, » yttrade frun som ett slags förklaring öfver dessa rums oordentliga utseende.
» Det här kabinettet begagna vi sällan, » fortsatte hon och gick före mig in i ett rum, som hade stor likhet med en pig- kammare, » och äfven det större här bredvid skulle vi kunna afstå, om vi därmed kunde afhjälpa konsulinnans förlägenhet. » Detta större rum var antagligen familjens matsal, ty här stod o en kaffebricka med half- utdruckna koppar och skålen med pudersock- ret, svart af ätande och surrande flugor.
Jag kastade en blick ut genom fönstret och såg en gårdsplats — Nå, jag säger ej mer, än att jag skyndsamt förfogade mig från gårds- sidan till förmaket utåt gatan.
Här satt nu vid pianot samma unga dam, som vid min ankomst så hastigt flydde undan; nu var hon iförd en dräkt, som skulle varit elegant, om den icke, liksom flickans hårkläd- sel, varit allt för påfallande modern.
» Att mamma för in en gäst åt gårdssidan! » utbrast den unga damen med en ton, som skulle låta orden gälla för en artighet mot gästen, men som illa dolde hennes harm mot modern.
Denna förklarade orsaken till, att en dylik inspektering hade ägt rum just på en så olämp- lig dag, och jag tog afsked med förnyad an- hållan om ursäkt för mitt inträngande » inom detta hems fridlysta område ».
» I huset midt emot hyra de ut rummen åt gatan; det är fattigt folk, som är vandt vid att inskränka sig, men hyggliga, beskedliga människor för öfrigt, » upplyste fröken Olga, i det hon tog omständligt afsked och följde mig ut på trappan.
Jag begagnade mig af anvisningen och fick utan svårighet två nätta rum med utsikt just åt fönsterna med de många blommorna.
Den första dagen gjorde mig denna utsikt stor fröjd, men sedan tog den mina tankar och fantasi fångna till en verklig pinsam grad.
Det föreföll mig ibland, som om lefvande väsen anropade mig om lindring eller räddning från oerhörda kval, och då kände jag en vild lust att slå in fönsterna till det förfärliga » för- maket ».
Tänk dig bara!
Där, prässade intill gla- set, så att de voro platta, syntes blomklase vid blomklase, kalk vid kalk, dag ut, dag in, utan att få en enda solstråle eller blifva för- friskade af ny luft, utom någon sällsynt gång, då fröken Olga var hemma och lefde till på pianot, hvilket alltid skedde för öppna fön- ster — utåt gatan.
Snart började jag äfven pinas af fruktan för, att dessa arma växter äfven försmäktade af törst i deras ohyggliga fängelse, ty allt mer och mer gulnade deras örtblad, och jag kunde icke undgå föreställningen om, hur rus- kigt där nu måste se ut i det pråliga rum- met.
En morgon, då jag tömt mina föreskrifna glas vid brunnen — eller källan, hette det ju, — v o r o alla de arma, utpinade krukväxterna borta och fönsterkarmarne upptagna af buket- ter med det obligatoriska blomsterpapperet.
Jag hade lidit för mycket med de bortförda blommorna för att nu vara likgiltig för deras öde och sökte därför hos min muntra, arbets- samma värdinna att få någon upplysning om de kuriösa blomsterodlarne midt emot.
Sedan fröken Olga blifvit konfirmerad, hade det varit sed att hvarje brunnstermin hyra blommande växter hos en trädgårdsmä- IDUN stare, som hvar fjortonde dag utbytte de döende exemplaren mot friska, men huruvida han också helt och hållet besörjde den årliga fön- sterdekorationen på fröken Olgas födelsedag, vågade gumman ej afgöra.
Under nära en vecka hade de utställda bu- ketterna skyltat i fönsterna, då jag reste ut till en vän, som bor ett par mil från brunns- orten; när jag kom tillbaka, hade en ny flock af växtlifvets martyrer intagit deras plats.
Åter sutto lysande blomklasar plattryckta intill rutorna, och kalkarne på en praktfull brandröd kaktus sutto likt koppglas fastsugna vid dessa förfärliga fönster.
Jag stannade på gatan, allvarsamt öfverläggande med mig själf, om jag icke, under förvändningen af att göra mina grannar ett besök, skulle fälla en förbön för de lefvande begrafna, då fön- stret plötsligt rycktes upp och min unga svär- dotter tillropade mig ett hjärtligt: » Välkom- men tillbaka! » » Bor du därinne, barn, så för allt i världen sköt om de arma blommorna, » sade jag.
» I förmaket!
Åh, bevars, » log hon, och i nästa minut följde hon efter mig in i min bostad.
» Blommorna lockade mig dit in, och den omständigheten, att mamma fått sin bo- stad midt emot, bestämde mig för att låta fru Ellen tjäna en främlig genom att afstå ett par rum åt gårdssidan.
Jag kom hit da- gen efter det du slutat din brunnskur och afrest till landet, så att jag har haft god tid till att studera mitt värdfolks lefnadssätt.
Sken alltsammans — förmaket utåt gatan är en träffande bild af det hela.
— Var den tyske~grosshandlaren anländ till brunnen, då mamma reste?
— Ja visst — ja, nu talas här starkt om fröken Olgas förlofning med honom.
Somliga säga, att han blott är en handelsresande, som inbillar.
sig, att den ele- ganta flickan har förmögenhet; men både hon och hennes föräldrar bygga verkligen fram- tidsförhoppningar på friarens förmenta rikedom.
— Han själf har ett par gånger blifvit in- bjuden att njuta af fröken Olgas musik i förmaket utåt gatan. » » Ja, du känner min yrhätta till svärdotter, » fortsatte den gamla konsulinnan, » och jag tillstår, att jag mera intresserade mig för de sammanprässade kaktusblommorna än för min svärdotters skildring af ett skenlif, som jag länge sedan genomskådat.
Jaså, du intres- serar dig för slutet af detta kapitel i fröken Olgas lefnadssaga.
Ja, det blef lyckligtvis så, att den förmente grosshandlaren, som verkligen var en tysk handelsresande, for sin väg, sedan han skaffat sig underrättelser om sina tilltänkta svärför- äldrars affärsställning, och dagen innan jag afreste, hade trädgårdsmästaren bortfört hela raden af tvinande växter från förmaksfönsterna, utan att förnya dekorationen.
Brunnsterminen var j u slut för i år; nästa sommar uppsattes väl ånyo samma skylt — utåt gatan. » Om advokater, advokatyr och Jules Simon.
^ l a g säger just ingenting nytt, om jag på- står, att kvinnan ofta besitter konsten att öfvertyga, att hon är oupphunnen, när det gäller att öfvertala.
I vida högre grad än mannen förstår hon att tämja och kufva äfven mycket motspänstiga sinnen och 259 hålla dem under sitt välde.
Hon äger en viss hemlighetsfull makt, hvarom hon kanske själf icke alltid är medveten, ett slags oemot- ståndlig förmåga af suggestion, hvarigenom hon lyckas bringa andra in på sina åsikter och uppnå just de resultat hon önskar.
Detta kan ju låta en smula filosofiskt, men jag skall belysa min sats genom ett par exem- pel, som i stället skola bli af så mycket mer hvardaglig art. En ung fru har fått syn på en elegant och dyrbar sommarhatt och be- slutit sig för att bli ägarinna af den.
Hen- nes man är af alldeles motsatt mening: den är för dyrbar, menar han, den gamla hatten klär henne alldeles förträffligt och ser inte alls begagnad eller omodern ut — en / in han nekar alldeles bestämdt att köpa henne nå- gon ny!
Enligt den mekaniska lagen om » krafternas parallelogram » borde denna lilla äktenskapliga konflikt sluta så, ' att lilla frun visserligen får en hatt, men en som är anspråkslösare och billigare.
Det går emel- lertid i verkligheten nästan aldrig så, utan hon får just den hatt hon vill ha, den och ingen annan.
Eller hon vill till Marstrand öfver som- maren, medan han brummar att finanserna absolut säga nej, både till badresa och som- marnöje.
Enligt nyss åberopade naturlag borde kontroversen sluta med en enkel stuga på Lindingön eller, på sin höjd, Dalarö.
Men tror någon, att det blir så?
Nej bevars!
Herrskapet befinner sig vid säsongens början mycket riktigt i Marstrand, så framt inte den äkte mannen varit alldeles ovanligt envis och hårdnackad, ty då kan det hända, att man styr kosan till — Karlsbad eller Trouville.
Det är icke min sak att i detalj utreda på hvad sätt damerna lyckas uppnå slika öfverraskande resultat.
Jag vill endast kon- statera, att så går det till i de allra flesta fall, ty undantagen äro så få, att det ej lö- nar mödau att taga dem med i räkningen.
Och så snart jag hör en kvinna kalla män- nen för » skapelsens herrar » - — • det må nu ske i en förtrytsam eller en skälmaktig ton — så är jag öfvertygad om, att i detta epi- tet ligger en grym och blodig ironi.
Med kännedom om kvinnans förmåga att linda männen kring fingret bör det för hvar och en vara klart, alt om det finnes något yrke, som kvinnan måste anses vara klippt och skuren till, så är det — advokatyrket.
Jag skall icke vara nog ogrannlaga att framdraga några historiska exempel på » kvin- nans list » och hennes färdighet i hvad man kallar advokatknep.
Advokatens yrke läm- nar rum för utvecklingen af en hel del egen- skaper, som icke kunna räknas till de äd- lare, om de ock kunna vara goda nog att ha i den bistra kampen för tillvaron, men det har äfven sin noblare sida, och det är den, som enligt mitt förmenande skulle, som man säger, » ligga för damernas röst ».
Frågan om kvinnans rätt att uppträda som praktiserande sakförare står i Frankrike för närvarande på dagordningen.
En ung dam, mademoiselle Chauvin, har, som Idun redan berättat, aflagt juridisk examen och begärt rätt att få uppträda vid domstolarne, och lär hon icke vara den ' enda.
Detta har väckt en oerhörd uppståndelse bland de manliga sakförarne.
D e arbeta med händer och föt- ter, med vältalighet och sofismer mot detta försök till konkurrens från kvinnornas sida.
Somliga slunga fram de hänsynslösaste sar- kasmer, somliga rasa af vrede, andra skrufva betänksamt sina vördnadsvärda peruker och grufva sig öfver hvad som komma skall,
Det synes med ett ord på hela deras upp- trädande, att de taga saken ytterst allvarsamt, att de bereda sig på en strid, som för några gäller en nödtorftig existens och för andra ett fett brödstycke, allt eftersom de ha klien- tal och rykte till.
Den gamle senatorn och författaren Jules Simon hade härom dagen ett litet kåseri om denna fråga i en af Frankrikes största och mest ansedda tidningar.
Då hans uttalande är typiskt för det sätt, hvarpå männen i all- mänhet resonnera rörande denna sak, skall det måhända intressera Iduns läsarinnor att höra ett litet utdrag af den mans tankar i frågan, som särskildt sysselsatt sig med un- dersökningar öfver sfären för kvinnlig verk- samhet.
Jules Simon börjar med att anföra ett yttrande, som han läst någonstädes angående en kvinna, som var anklagad inför assisdom- stolen.
Och detta yttrande lydde så: » Hon skall bli frikänd, om hon är vacker. » » Har man därmed velat säga, » fortfar Si- mon, » att juryn endast skulle förklara fula kvinnor skyldiga, så har man tydligen öfver- drifvit; men hvem skulle våga bestrida det inflytande, som en kvinnas skönhet vid hvarje tillfälle utöfvar?
Skönheten är ett argument lika gammalt som världen själf.
Om i det gamla Athen en vacker kvinna var anklagad för någon förbrytelse, så tog hon ingen för- svarare och talade ej heller själf ett euda ord till sitt försvar: hon visade sig.
För närvarande brinna flere kvinnor af be- gär att få offentligen föra talan och göra därför ansökningar hos vederbörande.
Som en vän skulle jag vilja råda dem att i sina ansökningar tillägga den lilla upplysningen: » jag är ful », för så vidt de hafva rätt att åberopa denna omständighet.
En vacker kvinna skall alltid blifva en mycket farlig advokat. » Simon menar, att mot den fara, som lig- ger däri, att en kvinnlig advokats ungdom, skönhet och behag kunde besticka omdömet hos jury och domare, kunde måhända gifvas ett botemedel.
Jag vill slå vad, att ingen kan gissa, hvad den gamle stofilen — jag ber om förlåtelse för uttrycket, men jag kan verk- ligen icke nöja mig med ett lindrigare — kläckt ut i sin hjärna.
Hören, mina damer, hören och häpnen!
Denne vördnadsvärde representant för det manliga Frankrike föreslår, att om kvinnor öfver hufvud skola få utöfva advokatyrket, skall icke tillstånd meddelas dem — förrän de uppnått 50 år!
På hvilket underbart sätt » historien uppre- par sig själf »!
Här i Sverige väcktes för några år sedan en agitation, som gick ut därpå, att inga andra kvinnor skulle få an- ställas å kaféer och dylika ställen än de, som fyllt 4 0 år.
Detta förslag hade, om vi ej missminna oss, sin första upprinnelse från kvinnligt håll.
Nu kommer en senator i Frank- rike och gör ett dylikt, endast ännu mer rigo- röst, förslag för att skydda hrr domares och jurymäns rättskänsla, hvilken icke tyckes vara af allra starkaste slaget där nere i världens hufvudstad.
Medgifvas måste ändå, att Simon, trots all sin kvinnofiendtlighet i sak, icke upphör att i form vara den ridderlige och galante frans- mannen.
Eller kan man insockra ett förne- kande af kvinnans anspråk på likställighet med mannen på ett aptitligare sätt än hvad han gör i följande fras: » Det är kvinnornas olycka och misstag detta, att de begära likställighet.
Man sva- rar dem ofta: » Huru kunnen I begära lik- den moderata summan af 37 öre.
Det hela ser ställighet, I, som ären så svaga? » Men det så särdeles aptitligt ut och smakar förträffligt.
Teet är af prima kvalitet — » the Ladies ' Own vore åtminstone lika riktigt att spörja dem: Blend » (blandning).
» Huru kunnen I begära det, I, som ären så I rummet utmed sker blandning, packning, bokföring och försäljning af de olika tesorterna, vackra? » s o m äfven innefatta blandningar af kinesiska te- För öfrigt finnes det ett sätt att ordna sa- slag.
Här har man att välja på te från 1, 2 5 till ken, som den gode Simon kanske aldrig tänkt högre priser, o c h för 22 öre kan man få te ti 1J- sig, ett sätt att fullständigt utesluta den möj- redt af hvilken sort s o m hälst för afprofning om ligheten, att en fager och bedårande kvinnlig man så önskar.
Nu är frågan, skulle ej något sådant som detta sakförare skulle kunna draga domstolens och kunna etableras i Stockholm?
Vore det ej möjligt juryns rättfärdighetskänsla och opartiskhet på att där tänka sig en » damernas egen teförsälj- sned.
Och det är att sätta kvinnor i dom- ning »?
Skulle det ej kunna låta sig göra, att det ohälsosamma bakelseätandet o c h chokladdric- stolen och juryn också.
kandet finge gifva något vika för en kopp oförfal- Ett lika enkelt som ofelbart medel — eller skadt.
väl tillagadt te med tunna smörgåsar eller hur, mina damer?
tekaka — efter engelskt mönster?
De flesta stora Sccevola.
Damernas egen te-affär i London.
EU a taref o c h ett Till Idun.
förslag.
London i augusti.
llt fler o c h fler äro de nya banor, som öppna sig för Englands kvinnor, allt fler och fler de områden, inom hvilka de pröfVa sina krafter o c h » försöka sin lycka ».
Den nya » La- dies Own Tea Association » är ett af dessa senare.
Skulle några af Iduns läsarinnor vilja följa mig till » Damernas egen te-association » i New Bond Street för att se, hur dessa engelska damer drifva sin affär — utan någon slags manlig hjälp?
Först några ord om New Bond Street, som är den fashionablaste modegatan i London.
Här vimlar det både för- och eftermiddag, isynnerhet under säsongen, af den fina världens damer, pro- menerande eller hälst åkande i sina eleganta eki- pager, ofta med pudrade betjänter och perukklädda kuskar.
Man stannar utanför de ståtliga maga- sinen, hvilka innehålla allt af lyx och elegans, som den stora världsstaden kan bjuda på.
Här finnes konungen inom damskräddarvärlden,Worth ' s stora etablissement, här är Atkinsons världsbe- römda parfymeriaffär, juvelerarebutiker med de mest bländande smycken, modist- och linneaffärer med allt som kan fresta Evas behagsjuka döttrar, förutom tafvelgallerier o c h konsthandlare af alla slag.
Ja här är det, som London- » socieletens » damer framför allt älska att göra sin » shopping ».
Men det tar på krafterna och anstränger hjärnan att välja och bestämma toaletterna för Hunley^s re- gatta, för A s c o f s kapplöpningar, för en » At Home » här eller en bal, ett » garden party » där — därför behöfver man något lindrigt stimulerande, och hvad är därtill lämpligare än en kopp godt te?
Låtom oss nu göra ett besök i &gt;The Ladies ' Own Tea Association, Limited » — som namnetfull- ständigt lyder — hvarom vi läst så mycket i åtskilliga tidningar på senare tiden.
Detta är ett nytt upp- slag inom damernas affärsvärld och började för några månader sedan samt går förträffligt.
Bola- get består af några få damer, o c h affären drifves uteslutande af 4 ä 5 unga ladies.
Ändamålet var först och främst att skaffa sysselsättning för damer, och de hafva redan ett stort antal » lady agents » både i England o c h Tyskland.
Ett annat ändamål är att skaffa godt oförfalskadt te Ull bil- ligt pris, som åstadkommes därigenom att bolaget äger sina egna teplantager i Ceylon undviker alla » mellanhänder ».
och således Vi äro nu uppe i andra våningen af n:r 92, i ett vackert rum anordnadt i något orientalisk smak, med nätta små bambubord, divaner och stolar, draperier i behagligt dämpade färger öfver fönst- ren samt pärlportierer i dörrarne, taflor, stora ja- panska vaser och gröna växter.
Ett par bord äro redan upptagna af damer, som med förnöjelse tyckas intaga sitt te.
En ung dam kommer in och tar vår order o m » tee with bread and butter » (te med smörgås).
Medan teet » göres », studera vi några af veckans illustrerade tidningar: The Graphic, the Queen, Lady ' s Pictorial m.
fl., som äro utlagda på ett bord i midten af rummet.
Nu kommer vårt te, serveradt på en japansk bricka med de nättaste små orientaliska koppar, tekanna, socker, mjölk och några tunna smörgåsar, för hvilket vi erlägga etablissement här i London hafva sina » refresh- ment r o o m », där kunder under pågående upphand- lingar kunna intaga förfriskningar af olika slag.
Kunde man ej tänka sig något sådant i förening med Handarbetets vänner, Svensk konstslöjdut- ställning eller någon af de större affärslokalerna?
Man pröfvade samtidigt, hvad te man skulle skaffa hem för hushållet, o c h gjorde sitt större eller mindre uppköp.
De ledande damerna här äro mycket villiga att äfven i Stockholm äga en agent o c h gifva rätt betydligt afdrag på större uppköp af te vid en sådan förbindelse.
Agenten har naturligtvis att betala frakt härifrån och tull; men Sveriges mesta te tages j u från England o c h troligen i de flesta fall med mer än en mellanhand.
Om någon eller några svenska damer äro vil- liga att inlåta sig på en dylik liten affär, skall jag gärna lämna närmare upplysningar o m villkor samt inleda förbindelsen med » The Ladies ' Own Tea Association » härstädes.
Anna Fleetvoocl Derby.
Om giftermålsannonser innehöll vårt senaste nummer ett uttalande af en svensk kvinna, som kände sig indignerad öfver detta på en gång nog mycket lättvindiga och nog mycket affärsmässiga sätt att inleda den viktigaste förbindelsen för lifvet.
Vi hade ämnat att för egen del taga till ordet i denna sak, men frågan tyckes vara brännande, ty vi ha haft nöjet att i densamma mottaga två nya insändares meningar, hvilka vi här återgifva.
Måhända finnes det andra, som kunna ha lust att från ytterligare andra syn- punkter betrakta » detta numera icke ovanliga sätt » att knyta partier.
V i skola i sådant fall låta äfven dem komma till tals, men i afvaktan därpå lämna vi för dagen ordet åt en » ung flicka » och en » epouseur ».
Den förra skrifver:.
.
.
torp den 5 augusti.
När en Eva i Iduns senaste nummer fått uttala sina bekymmer i fråga om giftermåls- annonser, så kanske en Evas dotter också kan få lof att i all anspråkslöshet säga sin tanke, ehuru hon för egen del icke alls har någon personlig erfarenhet.
Icke vidare åtminstone än att jag med mycket nöje läser alla gifter- målsannouser, som jag ser i tidningar, skrat- tar åt somliga, men, jag erkänner det gärna, funderar på andra.
Dock ha mina fun- deringar ännu aldrig fört mig till mitt lilla skrifbord, satt pennan i min hand och kom- mit mig att depensera ett enda frimärke på svar.
Var således lugn för mig, bästa E v a: jag har aldrig kommit i fara att få » en en- gelsk statsmans » porträtt i stället för gifter- målskandidatens, och aldrig skulle jag bli så dum, att jag skickade mitt eget till en främ- mande karl.
Men i alla fall kan jag icke förstå, hvar- för en sådan annons ej skulle kunna vara lika allvarligt menad som hvilket annat till-
IDUN 1892 261 kännagifvande som helst, hvarigenom någon sedan jag slutade min Upsalakurs, har jag söker upplysning för att finna något som han aldrig satt foten under ett familjebord!
Jag önskar.
Och jag går så långt, att jag ej hel- har sett mig omkring vid ett par badorter, ler kan finna det vara något så rysligt för- och jag har där kunnat betrakta en hel hop undrande eller dåligt att svara på en sådan rätt söta flickor, hvilka naturligtvis där visat annons, och det på fullt allvar.
Ty Eva må sin allra angenämste sida, — men jag har säga hvad hon vill, men det är alldeles sä- haft den oturen att icke upptäcka en enda, kert, att lika väl som somliga af dem äro som jag tänkt mig kunna lefva och göra skrifna på narri, så äro andra det på verkligt hemmet trefligt för en man, som ej har råd allvar.
att bestå en skilling öfver 4,200 kronor om Nu vill jag bara i all ödmjukhet fråga: året till det hela, utan att skuldsätta sig, hvil- hvarför skulle icke den första inledningen till ket han icke gör.
Det måtte väl ändock en ömsesidig bekantskap kunna få ske på denna finnas husliga flickor nu lika väl som förr, väg lika väl som på någon annan, — ty på och det är bara min otur, att jag inte känner något sätt måste två människor, som ej känna eller träffat på någon!
hvarandra från barndomen, ju nödvändigt för- Under sådana förhållanden är giftermåls- sta gången sammanträffa 1 Tror man vanligen, annonsen dock en resurs, fastän mitt eget för- att om en herre blir presenterad för oss på en sök slog illa ut.
Det skulle dock ha slagit bal, dansar en vals, en fransäs och om det så ännu värre ut, ifall jag hade nappat på den vore själfva kottiljongen, att han blir på det fina krok, som utlades från ett håll.
Huru- sättet känd af oss tillräckligt för att bedöma dan den var och hvem som höll i metspöet, om det där » ömsesidiga tycket » bör få vill jag ej berätta, men en kvinnohand var uppstå, när han sedan kommer och gör sin det, hvilket jag anför gent emot insinuationen, visit i det ändamål, som vi nog förstå?
Blir att det bara skulle vara vi, otäcka karlar, det sedan riktigt fråga om allvar, så måste som röjde försåtlighet.
Nu är hugget, som man ju, om man har en gnista förstånd, sö- jag då fick, tämligen läkt igen, och det kan ka skaffa sig närmare upplysningar i det ena nog bända, att jag försöker min lycka på nytt.
fallet lika väl som i det andra, men trots Ty så som mina förhållanden äro, är detta, alla sådana visar ju den dagliga erfarenheten, så underligt det låter för Eva, rent af enda att det i framtiden kan gå tokigt med de al- utvägen för mig att möjligen få mig en hu- dra bäst afvägda familjepartier.
Skall det stru, och det ehuru jag är en fullt allvarlig gå tokigt, så går det, hur man än bär sig épouseur.
åt, det är min tro.
För resten går det väl an i Stockholm och andra städer, där det gifves så många till- fällen för ungt folk af begge könen att få se personen, för hvilken man möjligen kan komma att intressera sig på allvar.
Men för oss, som bo på landet och af omständighe- terna äro försatta i en omgifning, som ställer i tvifvelaktig utsikt för oss att aldrig träffa ett » föremål », — hur tror ni att det är för oss?
Nej, giftermålsannonserna kunna nog ha sina goda sidor, och kommer det en gång för mina ögon någon, som slår an, så garan- terar jag ej, det får Eva förlåta, att den icke får svar från en ung flicka.
P.
S.
Isynnerhet om annonsen står i Idun, förstås!
* * * Så här skrifver åter vår tredje korrespon- dent: Herr redaktör!
Eftersom Idun numera, till följd af ödets kastningar i tidningsväg, äfven kommit att få många intresserade bland herr-publiken, har jag också kommit i tillfälle att läsa, hvad en Eva i senaste numret haft att säga om giflermålsannonser, och j a g vill taga mig den friheten att uppträda såsom mellan- kommande part.
Jag känner mig både ma- nad och berättigad därtill, ty jag har själf en gång på fullt allvar satt in en giftermåls- annons — men går ogift ändå och lärer väl också få göra det i alla mina dar.
Jag är nu en fyrtio års man, har en någor- lunda god tjänst och tämligen bekymmerfria utsikter för framtiden, ser inte (om jag skall säga det själf) oskapligare ut än annat folk, har icke så inbitna ungkarlsvanor, att de ej med lätthet skulle kunna borttagas af en för- ståndig hustru, så mycket mer som jag själf ej begär bättre, — men jag har aldrig kom- mit i tillfälle här i Stockholms stora stad att göra några fruntimmersbekanta.
Ända I " Printemps " och " Louvre ".
Paristeekningar för Idun af A l v a r Arfwidsson.
- ^ j d i l l » damernas paradis » par excellence har jag redan haft nöjet föra er, och ^ " " " ^ A u Bon Marché ligger bakom oss.
Men, herr ciceron, utropar ni med ett li- tet kast på hufvudet, det finns ju fler » para- dis » än det?!
Alldeles riktigt, min dam.
Parisaren, alltid galant, har tänkt på möj- ligheten, att en dam ej skulle slippa in i ett » paradis ».
.
.
ah!
på grund af trängseln, naturligtvis på grund af trängseln, hur kan ni ha någon annan supposition, då det gäller en parisare vis å vis en dam!
Han har där- för lagat så, att i fall svårigheter skulle yppa sig för ett ställe, möjligheter skulle fin- nas att slippa in på andra.
Dessa andra heta Printemps och Louvre.
Önskar ni kasta en flyktig blick äfven in i dem?
V i följa då rue du Bac och gå öfver på högra Seinestranden.
* * * Magasin du Prinptemps har sin plats ej långt från bangården SaintLazare, uppe vid Boulevard Haussmann, hvars folklif det ab sorberar som i en strålande brännpunkt.
Det var omkring ett fjärdedels århundrade sedan detta etablissement grundlades af M.
Jules Jaluzot, och då det en dag i november 1890 beredde sina kunder den öfverrasknin- gen att i presenter utdela 80,000 små kop- par, betydde det, att Magasin du Printemps firade sitt tjugufemårsjubileum.
Byggnaden hade dock ej stått i många år, förrän elden lade den i aska och det enorma varulagret för en tid måste fördelas på olika ställen.
Ett år därefter reste sig det nya palatset i hörnet af Boulevard Haussmann och rue du Havre.
Till omfånget jättelikt, kan det dock inga- lunda få epitetet grandiost.
Hvit botten med mycket guld, mycket sirater och mycket or- namenter — en praktfull krokan liknar det mest.
Men det gör ett gladt intryck, det kan inte nekas.
Såväl till sitt yttre som till sitt inre bär det en prägel af.
.
.
hur skall jag säga?
.
.
.
pardon !.
.
.
demi-monde.
Det förekommer, som om den eleganta halfvärld, för hvars kvarter det utgör kungaborgen, satt sin graciösa, men anspråksfulla stämpel därpå.
Nyttighetsvaror saknas ej häller här.
Men hvad man hufvudsakligen synes lägga an på är lyxartiklar: pärlor och parfymer, Lyonsiden och Valenciennespetsar o. s. v. i oändlighet, det hela en berusande lek af ljus och färger, af doft och glans.
M. Jaluzot, som räknar sina ägodelar i millioner, sitter nu i kammaren.
Modekun- gen blef deputerad 1889 på general Boulan- gers program — det var på modet då!
Aristokraten bland Paris ' stora modeetablis- sementer heter Magasins du Louvre.
Har modeslottet tagit namn af det forna kungaslott, mot hvilket det vänder sig, så gör det äfven på sätt och vis skäl därför.
Grannskapet tycks ha varit smittosamt för Magasins du Louvre, alldeles som bourgeoisie- kvarteren kring Bon Marché och den koketta världen vid Printemps för dessa.
Ty Louvre kan i själfva verket smickra sig med att äga det mest patriciska klien- telet.
Krammagasinet har öfvertagit rollen af Catherine de Médicis ' gamla palats.
Under Louis X I V åkte Faubourg Saint-Germains galaklädda noblesse i sina guldsirade karos- ser öfver Pont Royal för att i Louvre öka glansen af hofvets fester, när detta ej befann sig i Versailles.
I dag begifva sig » den för- näma faubourgens » damer, i enkel morgon- toalett och efter att ha intagit en tårta hos Chiboust vid Théåtre-Francais platsen, till ma- gasinet Louvre för att utbedja sig en half- timmes audiens hos det enda majestät, åt hvilket de i republiken skänka sitt erkännande och sin hyllning • — modernas allsmäktiga och praktälskande drottning.
De medföra också åt detta » slott », i öfrigt tämligen banalt som alla dess likar, en par- fym af distingué, som dessa sakna.
Samtidigt är Louvre mycket gouterad af en värld, som i förening med aristokratien har rykte att ge paroler vid modernas hof, nämligen aktrisernas.
Det är, jag skulle vilja säga deras magasin par excellence.
Särskildt gäller detta Théåtre Francaia ' kvinnliga ar- tister, af hvilka jag mött den förtjusande m:lle Reichemberg, jag tror hvarenda gång jag satt min fot inom Louvres murar, alltid i färd med att profva ett par gants-de-Suéde.
Ni har väl för resten hört talas om de parisiska artisternas linneförråder?
Deras — linneförrådens naturligtvis — enorma omfång har blifvit legendariskt, och det med skäl, om man får tro allt som berättas.
Eller hvad säges om m:lle Jeanne Granier, hvars årsräkning hos en tvätterska — det är nu
några år sedan —, då det kom till process mellan denna och aktrisen, visade sig uppgå till mer än 2,000 francs!
Låtom oss, på tal om Louvres kunder, ej heller glömma en originel krets af sådana, hvilken där blifvit en specialitet.
Jag menar barnen.
Louvre-magasinets lockelse ligger för dem i ballongerna, de ballonger, som på an- hållan föräras hvar och en, som köpt någon- ting.
Det är en liten Paris-bebés högsta äre- lystnad att bli ägare af en hvit Louvre bal- long sådan som den, han sett något annat barn svänga i handen, och han ger sig ingen ro, förrän mamma köpt honom en dylik.
Det är ju snällt af Louvre det där.
Men så gå också de små bebéerna så snällt om- kring på gator och boulevarder som kostnads- fria reklambärare, ty ballongerna bära na- turligtvis i stora bokstäfver etablissementets förnäma namn.
* * * Åfven de båda ofvannämnda jättemagasi- nen ha sina expositions af säsongens nouve- auléer och sina occasions, hvilka ej sällan besökas af ända till 100,000 personer på en enda dag, äfven de ha sina monsterkök och sina gratisbuffeter, äfven de gifva ut 100,000 francs om året blott på prof kataloger o. s. v., o. s. v. Men de ha långt ifrån nått samma bety- delse för publiken, den stora publiken, som sin kamrat på venstra stranden, lika litet som det helas, om jag så må säga, mekanism är af samma intresse som i A u Bon Marché.
Printemps och Louvre äro numera aktie- bolag, det senare med 400 aktier om 50,000 hvardera.
I båda äro de respektive firmor- nas grundläggare, Jaluzot och Hériot, äfven hufvudägare.
* * * Jag har hört mången fråga: hvarför äga vi inte Bon Marché, Louvre eller Printemps — i reducerade proportioner naturligtvis?
Och jag instämmer.
Småhandlaudena skulle väl inte bli nöjda därmed, det vet jag nog.
I Paris ha deras klagomål vunnit gehör hos hrr lagstiftare, som sedan ett par år — mycket rättmätigt för resten — börjat särskildt beskatta de stora modemagasineu, så att t. ex. A u Bon Marché betalar 196,000, Louvre 205,000 och Printemps 68,000 francs i skatt.
Men hvilket gagn har ej af dem den stora allmänheten, för hvilken billigt pris är han- delns a och o!
Och ni, mina damer, vore säkerligen ej de sista, som blefve belåtna, om ni på ett enda ställe kunde förskaffa er, hvad ni nu en förmiddag behöfver söka i 7, 8 butiker.
— — Ja, ja, jag pläderar visst inte för något ofödt företag i den riktningen, det är blott en liten framtidshägring jag velat låta skymta i denna framtidsbildernas och fram- tidspalatsens tid.
Kanske är det en smula egoism med i spelet också: herrarne, som nu.
.
.
hm !.
.
.
ej utan knot draga upp plånboken, då det gäller damernas toalettartiklar, skulle.
.
.
Enfin, damernas paradis blefve, när allting kom omkring, — herrarnes paradis!
Från lidandets o e h barmhärtighetens värld.
Några Stockholmsbilder af Cecilia Bddth-Holmberg.
4.
Nattasylen för kvinnor.
(Forts.) fi^sylens ändamål är att bereda hem och T i T värn åt fattiga, husvilla kvinnor, vare qJY 3 i g dessa — såsom mycket ofta är fal- let — äro främlingar från landsorten, som be- gifvit sig till hufvudstaden för att söka tjänst, men ensamma och okända hafva svårt att finna såväl sådan som en tillflykt för närma- ste tid; eller de äro olyckliga hustrur och mödrar med sina barn, för hvilka det egna hemmets port stängts, eller som måst fly från detta » hem » ut på gatan i mörka kvällen för att undkomma en rusig och vildsint mans oeh fars hugg och slag; äfven från sjukhuset ny- ligen utskrifna kvinnor, bvilkas svaga krafter änsu ej tillåta dem något ansträngande arbete, finna här kärleksfull vård, få hvila ut och hämta mod och styrka.
Af de besökande mottagas alla, utom de, som genom sitt uppförande visa, att de föra ett lastbart lif; ej häller emottagas kvinnor, behäftade med smittosam sjukdom; stundom händer det, att asylen uppsökes af hela hus- villa familjer, man, hustru och barn; åt den förstnämnde anskaffas då plats å » härberget för husvilla män ».
» Gä3terna » emottagas mellan kl. 6 — 9 e. m. Nattasylens första föreskrift heter bad, och denna måste följas, oaktadt en mängd kvinnor, som kanske aldrig underkastat sin kropp nå- gon så genomgående tvagning, äro mycket rädda för detta bad.
Under asylens första tid var det mången, som hällre gick sin väg för att tillbringa natten i en port än i asylens in- bjudande rena bädd, till hvilken dock vägen gick genom badrummet.
» I asylen, » yttrade sålunda en kvinna, som gått sin väg i harm öfver den i hennes tycke barbariska bestäm- melsen, » tor man lifvet af folk först genom varmt oeh sedan genom kallt vatten. » Ehuru motviljan för badet hos de fattiga kvinnorna långt ifrån hunnit öfvervinnas, veta dock nu- mera de flesta, som komma till asylen, att detta vilkor måste uppfyllas; mången ser det också med belåtenhet och finner en lisa och lättnad där.
När kvinnan kommit ur badet, får hon ej påtaga sina egna kläder; hon blir iförd asy- lens dräkt, ett fotsidt linne, en tjock och mjuk hvit flanellskjol, en blå tjock filtnattrock, strum- por och mjuka filtskor.
Deras egna kläder bli sedan plagg efter plagg rengjorda och tvät- tade samt upphettade i gryta, när så behöfves; mången gång händer det, att de äro så usla, att en hel ny dräkt måste anskaffas åt ägarin- nan, innan hon åter kan lämna asylen.
Dessa kläder, som så bortskänkas, bestå såväl af linneplagg som af andra persedlar.
Det vore naturligtvis omöjligt för asylen att i detta hän- seende öfva så stor välgörenhet, som fallet verkligen varit, om ej vänliga, för asylen in- tresserade personer ihågkommit densamma med gåfvor af aflagda kläder.
Och ställer jag härmed en liflig uppmaning till en hvar, som läser dessa rader, att på detta sätt hjälpa till i en verksamhet, som är välsignelserik och god.
I hvarje hus samlas alltid under årens lopp större eller mindre för- råd af gamla kläder, som man ej vet, huru man riktigt skall använda — sänd dem till nattasylen!
Dennas föreståndarinna, som på närmaste håll ser den djupaste nöd, vårt Sve- rige kanske kan uppvisa, kan också bättre än någon annan använda en sådan gåfva.
Man behöfver ej frukta, att kläderna skola vara för gamla, för fula eller för slitna; de komma i alla händelser att bli en högtidsskrud för nå- gon stackars kvinna, hvars paltor nästan hålla på att multna pä hennes kropp.
Alltså — Iduns läsarinnor — glömmen ej denna välgörenhetsinrättning!
Efter badet samlas kvinnorna i ett större rum med flere bäddar; de få kvällsvard, och efter aftonbönen får en hvar gå till sin bädd.
Klockan sju på morgonen stiga de upp, bädda upp sina sängar så snyggt som möjligt — för de flesta stackars nattgästerna något ytterst ovant; husmodern måste därför alltid göra om det, sedan de äro gångna.
Sedan de fått frukost och morgonandakt hållits, måste alla lämna asylen.
Dennas ut- rymme och ekonomi tillåta nämligen ej ett vistande äfven om dagen, hvilket asylens le- dare betraktar som ett önskemål, enär de kvin- nor, som alldeles sakna sysselsättning, då här kunde erhålla lämplig sådan, till dess annat arbete hunnit anskaffas åt dem.
De, som komma redan klockan sex e. m. och stanna till klockan nio f. m., få, om de för öfrigt äro i stånd därtill, lappa och stoppa litet åt sig; men oftast äro de kvinnor, som komma, ut- svultna, utmattade, förskrämda och förtviflade och alls ej i stånd att » föra nålen ».
En husvill kvinna får kostnadsfritt vistas tre nätter i asylen; i medeltal har dock hit- tills härberge lämnats hvarje besökande sex k sju nätter; från och med den fjärde natten betalas dock för säng, bad, kvällsvard och fru- kost 25 öre.
Men huru ofta händer det ej, att denna summa ej kan erläggas af den, som intet äger och intet arbete kan finna!
Antalet sängplatser är numera tjugo, och under år 1891 hafva 289 kvinnor och barn härbergerats vid asylen; tillsamman 1,586 säng- platser hafva varit upptagna, hvilket i medel- tal utgör 6 nätter för hvarje person.
A f dessa kvinnor hafva 107 erhållit plats eller lämpligt arbete, 44 hafva blifvit sända till försörjnings- inrättning, 7 till sjukhus och 9 till hemorten.
Man skall kanske finna antalet besökande ringa för den enda asylen för kvinnor i vår hufvudstad; men orsaken härtill — - utom den för mången afskräckande fordran på en grund- lig kroppslig rengöringsprocess — torde för- nämligast vara, att asylen i det stora hela ännu ej är allmänt och tillräckligt känd; dess arbete försiggår stilla och obemärkt, ehuru helt visst i sann mening välsignelsebringande.
Man måste dock äfven ihågkomma, att den enbart är i verksamhet under tiden från den 1 okt.
till den 15 maj.
Under de senaste åren har den utvidgat sin verksamhet utöfver den egentliga uppgiften.
Tanken att bättre tillgodogöra tillgången på badattiralj har ledt till ett erbjudande åt Öster- malms fattigskola att två gånger i veckan sända 12 gossar och 12 flickor till asylen för att bada.
Efter badet få de små en god och kraftig middag.
De händer äfven ofta, att fat- tiga mödrar komma med hela sin barnskara och bli mättade och värmda, och genom en- skilda personers försorg hafva, mot det att badvattnets uppvärmning ersattes, äfven små fattiga barn från andra stadsdelar fått bada
I DUN 1892 År 1891 serverades sålunda ät fattiga folkskole- barn ej mindre än 800 bad med åtföljande mid- dagsmål, och till april detta är bafva redan 400 små barn från gator och gränder där fått bad och mat.
Detta de fattigas bespisande skulle dock af ekonomiska skäl ej kunna gå för sig, om ej vänliga gifvare sände asylen rikliga gäfvor af bröd och mat m. m.
Så t. ex. har alltsedan dess stiftelse hofleverantör Schumacher årligen försett densamma med allt erforderligt spisbröd; hrr Wahlström &amp; Wetterströrn m. fl.
sända regelbundet andra matvaror, och madame Ba- youd, hotel Continentals välkända ägarinna, har frikostigt två gånger i veckan från sitt stora kök sändt mat och soppa af utmärkt beskaf- fenhet till de hungriga små barnen.
Exemplet manar till efterföljd.
Nattasylen har allt från sin första tillkomst varit fotad på kristlig grund, på denna sannt praktiska kristendom, jag redan i början af min framställning påpekat.
• — • Kristendomen uppenbarar sig här dock ej endast i skänkan- det af vissa materiella gåfvor och fördelar, utan den genomtränger så att säga hela inrättnin- gen, är dess lifselement, och man känner att så är, utan att en enda direkt religiös fras blifvit uttalad.
Den förekommer ej i form af mer eller mindre närgående frågor om de stac- kars fattiga och hungriga kvinnornas religiösa tänkesätt och ståndpunkt.
» Gästen », som kom- mer, ofta skygg och misstrogen, misshandlad af världen och lifvet, måste behandlas med en alldeles särskild finkänslighet; hon måste känna sig i bästa mening fri, känna, att ingen här pinar ut henne med frågor, som hon kanske är för slö eller för utsvulten att ens förstå, eller som hennes inre personlighet, i fall hon ännu är så själsvaken, skulle resa sig upp emot, enär hon vid sin ankomst ännu är personligen främmande för dem, som förestå asylen.
» Hon skall », yttrade också kapten Lager- crantz vid ett tillfälle till mig, » känna, att här finnes hvila, frid och sinnesro; hon skall känna, att man ömmar för hennes rent kropps- liga nöd; hon skall sofva, sofva ut, som hon kanske ej har gjort det förr, hon skall bli mätt — sedan kommer känslan af tillit, af förtroende, och då meddelar hon ofta själf hvad af sorg, oro och bekymmer hon bär inom sig, det må vara af hvad slag som hälst.
Hon skall här på fullt allvar känna sig välkommen till ett hems ro och stillhet. » I dessa ord ligger hela hufvudprincipen af den religiositet, som genomtränger asylen; all- ting bygges på personlighetens makt, på » kär- lekens seger », den kärlek, som öfvervinner allt, emedan den yttrar sig på ett så sundt och för lifvet afpassadt sätt.
Också måste de, som öfva denna kärlek, just sätta in hela sin personlighet i sitt ar- bete: » man måste göra det med glädje », som asylens husmoder en gång sade, då jag en söndagseftermiddag satt och sprakade med henne i hennes lilla kammare; » då jag helt ung bör- jade som diakonissa, fick jag mycket stå i bak- stugan och baka och arbeta, och mången gång tyckte jag nog, det var tungt och tråkigt.
Men en dag, då jag var riktigt trött, kom jag att se, att man höll på att måla inskriptioner i diakonissanstalten: » tjäner Herran med fröjd », stod där, och det liksom ryckte till i mig: ja, gå du tillbaka in i din bakstuga och gör ditt arbete med fröjd, tänkte jag; och det lyc- kades, oeh se ' n dess har mitt arbete varit just glädjen i mitt lif. » (Forts.) Ur notisboken.
Exkejsarinnan Eugenie i Norge.
Här- omdagen anlände Frankrikes f. d. kejsarinna till staden Skien på genomresa från Telemarken.
Hon åtföljdes endast af en sällskapsdam o c b reser i djupaste inkognito.
Mrs Emily Cratvford, Daily News ' ryktbara Paris-korrespondent, hvilken, s o m vi förut nämnt, uppehållit sig i hutvudstaden någon tid, har nu af- rest till Karlstad, hvarifrån hon öfver Göteborg och Köpenhamn återvänder till Paris.
Mrs Craw- ford var så belåten med sin vistelse här, att hon förklarat sig ämna återkomma ett annat år.
* Amerikanska på forskningsfärd.
Fru Anna von Rydingsvärd, född Davis, afreste den 16 juli med Tingvalla-liniens ångare Island från Boston till Köpenhamn för att därifrån med första lägenhet begifva sig till Island.
Ändamålet med fru v o n Rydingsvärds resa är att på Island anställa historiskt vetenskapliga forskningar an- gående Islands kultur och litteratur under 12:e — 14:e århundradena.
Fru v o n Rydingsvärd stannar på Island till hösten o c h ämnar tillbringa vintern i Stockholm samt nästa vår o c h sommar göra en resa genom Finland o c h Lappmarken.
* Den berömda amerikanska skriftställa- rinnan mrs Nutall lär ämna slå sig ned å Djurs- holm, sannolikt för hela återstoden af innevarande sommar.
Mrs Nutall är känd för sina epokgörande undersökningar rörande aztekerna o c h deras min- nesmärken.
Hon är sedan gammalt genom vän- skap förbunden med öfverbibliotekarien grefve Carl Snoilsky, hvilken tillbringar sommaren å den vackra egendomen Långängen invid Djursholm.
Utom sin önskan att besöka skalden o c h hans familj har mrs Nutall haft ett annat skäl att komma till Stockholm; hon vill nämligen själf öfvervaka reproduktionen af en här befintlig äldre karta öf- ver Mexico.
* Vårt första folkskolelärarinnemöte.
För- sta svenska folkskolelärarinnemötet har i denna vecka afhållits i Jönköping.
Mötet, som tyvärr rönt ringa tillslutning, har beslutit verka för en rättvis lösning af kvinnofrågan, hvilket mötet an- ser kan uppnås genom införande af samundervis- ning, genom grundliga själfstudier, genom delta- gande i allmänna angelägenheter o c h genom att kvinnan begagnar sig af de rättigheter h o n redan erhållit.
Familjen p å Ännedal ' N o v e l l af Ä m y Palm.
Belönad med hedersomnämnande vid Iduns sista pristäfling.
(Forts.) ågon gång fingo de följa med fadern dit in och gå fram och äter, sakta o c h styfva i ryggen, på de nykrattade gångarne o c h sitta i den prydliga ber- sån.
Det var nog roligt för en stund förstås, men fötterna började snart att slå mot marken, häftiga rörelser med armarne o c h kittlingar i ryggraden, som gåfvo sig tillkänna genom axelryckningar och skrufningar, skvallrade o m, att tålamodet var slut o c h de små färdiga att sträcka vingen till flykt.
Inne från trädgården bredvid hade nämligen glada rop och ljud af skratt trängt öfver muren, och ibland hade ett rödkindadt gossansikte dristat att sticka upp öfver denna Rubicon af sten.
Det var den förmögne grosshandlar d ' Orseaus barn, s o m sålunda kallade sina små vänner, o c h så snart tillåtelsen blifvit gifven, ilade de unga Skogarne, Torsten o c h Otto, så fort benen för- mådde bära dem, genom gården, gatan och in till 263 d ' Orseauska trädgården, där de mottogos med j u - belrop.
Margareta var ännu för mycket barn för att deltaga i dessa dagliga utfärder.
Hon var af ett dystert, missnöjdt temperament.
Den lilla flickan såg ut, s o m o m all världens sorg tyngt hennes späda axlar, h o n lekte ej som andra barn med dockor, hon hade ingen favoritbok eller favoritleksak, ingen kamrat, s o m hon slöt sig till så, s o m barn bruka, hon var ensam.
Timtal kunde h o n sitta surmulen i en vrå o c h bara titta.
Den gamla tanten, som förestod huset, var nöjd därför, att Margareta ej förstörde sina kläder s o m gossarne, hennes dräkt var alltid pryd- lig, hel o c h ren.
Kanske hade moderns sjuklighet och tungsinthet under det sista året — hon hade plötsligt gripits af dysterhet; de funnos, s o m påstodo den härröra från någon underrättelse o m ett galant äfventyr, hvari hennes man varit inblandad — kanske hade allt detta återfallit på den lilla Margareta, o c h tantens förmyndarskap lättade ej den börda, s o m tyngde barnets sinne.
Fru d ' Orseau var en blid, mild kvinnotyp, det låg eu prägel af engelsk lady öfver hennes vackra gestalt o c h ansikte.
Dotter till en välbergad gods- egare, hade hon växt upp i lyx o c h komfort o c h fått en för den tiden ovanlig bildning.
De tre systrarna — de voro två utom hennne — voro ortens firade skönheter.
Den näst yngsta, Malla, var ett gladt, okonstladt naturbarn med ett oförstörbart godt lynne.
Den yngsta och vackraste, Lotty, sedermera fru d ' Orseau, väckte stor uppmärksamhet öfverallt, där hon visade sig, ungherrarne täflade om den sköna Lottys gunst, och hon log och koketterade med dem alla.
Då hon var sexton år, mötte hon sitt hjärtas utvalde första gången på en bal champétre hos excellensen X.
Från den stunden koketterade ej Lotty mera, alla hennes tankar vände sig nu kring Knut v o n W. hennes utkorade.
De båda unga voro innerligt fastade vid hvar- andra, men Lottys far förklarade, att någon för- lofning ej komme i fråga, förrän hon fyllt sjut- ton år.
Hösten o c h vintern gingo långsamt, o c h man hade hunnit till mars.
Isarne lågo ännu, men på sina ställen voro de osäkra.
En eftermiddag, då skymningen höll på att öf- vergå i mörker, gick Lotty genom den långa kor- ridoren, s o m ledde från hennes rum till den hvälfda stenfarstun.
En oförklarlig ängslan hade plötsligt gripit henne, hon förmådde ej sitta ensam däruppe och vakta ut eldbrasan i sitt rum, hon kände behof af att se människor röra sig, tala, handla, för att döfva denna obestämda gnagande känsla af olycka, som gror.
Det var den disiga vinterdimman där- ute, hvilken slagit emot henne, då h o n öppnat fönstret, s o m skapade spöken, s o m kylde hen- nes blod o c h kom hennes hjärta att darra af dystra aningar.
Aldrig hade lönnarne förefallit henne högre, hemskare, olycksdigrare än nu, då deras nakna grenar skaft emot hvarandra o c h knakat under en enstaka vindkåre, frambringande ljud s o m af kväfda snyftningar o c h suckar, fön- stret hade ryckt till o c h vindkåren med sin virf- lande kyla svept o m henne; det var s o m en dö- dens iskalla hälsning.
Hon grep fastare o m fönsterkarmen och smällde rysande igen rutan — h o n sprang från fönstret för att slippa se, hur nattskuggorna djupnade bland de skelettlika jättelönnarne — hon darrade med spändt öra för en knackning, som kanske skulle ljuda klirrande mot glaset, och, ehuru förskräckt, drogs hennes öga ditbort för att speja, om ej nå- got spökhvitt ansikte stirrade mot rutan.
Detta var outhärdligt.
Hon ilade ut, hon ville ner i salongen till de andra; drömmarne i ensam- heten o m Kurt ville ej i afton s o m annars flyta samman, länk för länk till en tjusande tafla af kärlek o c h lycka.
H o n hade hunnit till den hvälfda vestibulen o c h öppnat dörren, s o m ledde ditut, då h o n stannade med ett halfkväfdt rop.
» Ack, Kurt, är det d u!
?
» sade h o n gladt o c h sträckte fram armarne.
» Kurt, älskade Kurt, hur är det? » fortfor hon förundrad och orolig, då han orörlig i skymningen stod framför henpe med en besynnerligt stirrande blick; det var förunderligt, hur väl hon urskilde hans anletsdrag, oaktadt mörkret.
Han teg - fortfarande.
» Vill du skrämma mig? » frågade h o n o c h ville fatta hans arm — hennes utsträckta hand sjönk vanmäktig ned — hon hade ej funnit den arm, hon sökte, h o n hade gripit i tomma luften, visio-
nen hade sjunkit undan och med ett smärtfullt leende, s o m en sista hälsning, försvunnit i natt och dimma.
» O, Gud! » skrek hon till o c h rusade in i den uppvärmda, bekväma salongen.
» Något har händt Kurt, något har händt!
O, låt sända bud till Gran- hof för att höra efter!
Klockan är sju, precis sju, » sade hon och fäste sina stirrande ögon på den eleganta pendylens urtafla, som ville hon där läsa tydningen på sin hemska gåta, därpå sjönk hon bleknande ned med en tung suck mot soffans mörkröda, svällande sidenkuddar.
» Klockan är sju, precis sju, » upprepade äfven Malla mekaniskt.
» Ack, pappa, låt någon rida till Granhof och höra efter. » Klockan elfva på kvällen återkom det ridande budet från Granhof, där man blifvit utom sig af ångest, då man hört, att Kurt ej kommit fram ännu, han bade vid half sextiden begifvit sig öf- ver sjön till Broby, Lottys hem, han valde den vägen som genare, isen bar, och han var säker skridskogångare.
Så hade man från Granhof gett sig ut på isen, en liten sorglig karavan med ispikar, båtshakar, kälkar och bräder, och de irrande dansande lyk- torna visade de på stranden oroligt väntande, hvar de skarpa järnen i Kurts skridskor skurit de runor i isen, s o m nu söktes och följdes med klappande hjärtan o c h ängslande aningar o m en sorglig lösning.
Långt ut på sjön såg man, hur de brinnande punkterna stannade, de höjdes, de sänktes, aflägs- nades ännu mer, de bildade grupp, de skildes och irrade kring, tills de återflöto tillsammans i klunga; rå Islog man därute, uppgaf man försöket, eller hr.de något blifvit funnet?
Något?
Det gick en rys- ning genom de väntande vid dessa ord.
Nu rörde sig åter ljuspunkterna, och så skred tåget sakta, utan ett ord, tillbaka mot land.
Lyktorna lyste dunklare, rörelserna voro mera dämpade.
» Fort efter doktorn, de äro här o m en halftimme, » ropade någon, och då läkaren kom, kunde han endast konstatera, att lifvet flytt.
Den omkomne hade legat i vattnet öfver två timmar, den stel- nade handen höll ännu fast i iskanten, då man kommit fram till vaken, han hade saknat kraft att hålla hufvudet uppe, han hade varit död i nära två timmar, nu var hon omkring nio, alltså hade han dött vid sjutiden.
Lottys sorg var ej häftig och vild, hon försjönk blott i apati, allt var henne likgiltigt.
Hon deltog visserligen som förr i familjens förströelser, sedan några månader gått, blott för att göra de sina till viljes och slippa bråk o c h uppmaningar, hvil- ket var det enda hon önskade.
Doktorn föreslog badort, och man reste till badort.
Lotty följdn undergifvet.
Den sköna Lotty väckte stor uppmärksamhet i badsocieteten, men hvad frågade hon därefter, hon märkte knappast den hyllning, som ägnades henne.
Det var där, hon första gången träffade d ' Orseau, en affärsman af franskt ursprung.
Dnder den re- volutionära stormvind, som sopat Frankrike, hade en d ' Orseau sökt fristad i det aflägsna Sverige och där grundlagt en lönande affärsverksamhet.
Maurice d ' Orseau, som med sin nations liflighet genast flammade upp vid åsynen af den sköna engelskan, som Lotty oftast kallades vid badorten, var en af hennes ifrigaste beundrare.
Han vände sig till fadern och anhöll om hen- nes hand, denne förklarade sig nöjd med att få d ' Orseau till måg och försökte påverka dottern till hans förmån.
» Lämna henne tid, så går nog allt efter önskan », sade han.
d ' Orseau väntade och väntade ej för- gäfves.
Då Lotty nyss fyllt aderton år, fördes hon på midsommardagen i excellensen X:s gyllne sju- glasvagn, vid excellensens sida — han fungerade som hennes far, ty denne hade för ett år sedan aflidit — efter spann genom de vidsträckta ägorna till kyrkan, där allmogen samlats för att se den unga midsommarbruden.
Pannbandets mångfärgade stenar gnistrade, en- ligt den lidens brak, mellan de mörkbruna loc- karne, och ögats mörblä eld förhöjdes af kindens rodnad; hvem kunde veta, att denna rodnad för en timme sedan slumrat i en liten metallask, som bar etiketten » rottge de théåtre », och som en gam- mal tant medfört af omtanke, ty brudar få ej vara bleka, det var en styggelse att se, hade tanten förklarat, och Lotty var blek som ett spöke.
Tre år senare, då Lotty höll sin förstfödde, den lille Hjalmar i sina armar, kände hon sitt hjärta slå i friskare takt.
Lifvet var ändå värdt att lefva, och så år efter år kom där en länk, som med knubbiga armar band hennes hjärta vid den aderton år äldre maken.
Han tillbad henne, och hon besvarade hans kärlek med en lugn, stilla tillgifvenhet, som växt med åren.
Det var en talrik, rosig grupp, som växte upp kring henne: Hjalmar, Sven, Emil, Henriette, Annie och den lille minste, Maurice.
Det var i denna krets, s o m gossarne Skog och senare Margareta .hade sina lyckligaste stunder och byggde leende minnen för framtiden.
Här kastade man undan tvånget, o c h glädjen stod högt under den blåa himlen bland träd- gårdens knotiga ekar och lummiga lindar.
Här lågo munterhet och hälsa i luften och in- söpos med hvarje andetag.
Tusentals upptåg o c h lustiga påhitt lågo o c h grodde bland plantorna i myllan och spirade upp, oanade o c h blixtsnabbt, då man minst väntade det.
Ingenstädes funnos, som här, trefliga krypin att gömma sig uti, då » röfvaren i skogen », » dunk » eller » kurra gömma » kommo de ystra små att kila fram och likt svalor ila öfver gräsmattorna.
Hur de där benen kunde gå, o c h hur de där friska lungorna kunde ge ljud, som klingade af hälsa och glädje.
Härliga ungdomstid, lyckliga minnen, som kasta sitt solglansskimmer af vår o c h fröjd ännu öfver gamla skrynkliga ansikten, då tankarna ila till- baka och dröja vid dem.
Oförgätliga tid, då vänskapens frö slår rot och frodas för att växa till och bära frukt.
Sköna tid, då små sorger visserligen för stun- den kännas bittra, men blåsas bort af vinden, som smyger genom lockarne och smeker kinden, och lämna rum för det oskuldsfulla barnasinnets borna anspråk på glädje och lycka.
Barnens ömsesidiga vänskap förde så småningom föräldrarne tillsamman.
Det var departements- chefen, som tog första steget genom att en dag söka upp grannfamiljen o c h i prydliga ordalag betyga den vackra fru d ' Orseau och hennes man sin tacksamhet för deras vänlighet mot hans mo- derlösa små.
Den femåriga Margareta, som fadern ledde vid handen, befann sig nu för första gången inom d ' Orseauska familjekretsen.
Till o c h med hennes buttra ansikte klarnade upp något under inflytandet af den okonstlade hjärtlighet, som här rådde, och den varma blicken ur fru Lottys mörkblåa ögon.
Det var första gången Margareta skrattat, då hon varsamt fördes mellan Henriette och den ännu mindre Annie ned till trädgården o c h af dem drogs med i leken.
Huru mången gång hade ej gossarne d ' Orseau smugit sig in i gossarne Skogs kammare o c h där, gömda i det stora skåpet, afbidat timmen, då tant Klara, husföreståndarinnan, gjort sin rund och sett efter, att Torsten och Otto, som sig borde, be- funnit sig i sängen på slaget nio, för att sedan, då hon aflägsnat sig, bli framsläppta af bröderna, som i ett nu voro uppe och klädda så mycket som behöfdes till deras gymnastiska lekar, hvilka företogos i strumplästen för att ej göra buller.
Torsten Skog, Annedals ägare, skrattade ännu i dag af fullaste hjärta åt alla de gånger, han smugg- lat in d ' Orseauanarna och lurat tant Klara.
Och senare under skoltiden — alla de otaliga knäckar han förärat Henriette, de måtte kunnat fylla en hel pannmur, o m de samlats alla, en sådan liten läckergom, som hon var.
Torsten o c h Henriette betraktades redan af sy- skonen som hörande på något sätt tillhopa, och otaliga voro de stickord, Torsten undfägnades med af öfriga skolkamrater för hennes skull, men det tycktes bekomma honom föga, det var som om han tyckt, att det hört till, det var så natur- ligt, att han och Henriette hörde ihop, då kunde gärna pojkarne få skoja bäst de gitte, det störde ändå inte sämjan.
Sålunda växte de upp hand i hand så att säga.
Torsten skulle bli landtbrukare, ty hans klena ögon tilläto ej bokliga studier; under skoltiden lärde han sina läxor delvis därigenom, att Otto eller en annan kamrat läste dem högt.
Den dag, då Torsfen skulle bort i landtbruksskola, var en bitter dag för honom och Henriette.
Han fick till minne på resan en liten ljus, linfärgad råttsvans, som mamma Lotty klippt af henne kort förut, be- händigt ombunden med ett rödt sidenband.
Den flätan hvilar ännu i Torstens chiffonierlåda o c h kommer dem båda att småle, då den tages fram.
» Usch, hade jag sådant där rysligt fult linhår då! » kan Henriette utbryta.
(Forts.) Från Iduns läsekrets.
Atter-boms sist funna u n g d o m s d i k t.
I » Idun » för den 20 maj d. ä. har den sak- nade urtexten till Atterboms förträffliga poem » Ca- rolina » omsider framlagts, den heter » Till Caro- linas skugga » o c h har af hr Bernhard Risberg funnits i Linköpings-Bladet för 1806, en fyndgrufva, som för några år sedan upptäcktes af den för- tjänstfulle, tidigt bortgångne forskaren lektor Gud- mund Frunck.
I min uppsats » Atterbomska ungdomsdikter och Atterbomska reminiscenser » i Samlaren för 1891 heter det sid. 22 o m Frunck på grund däraf, att han förbigått några atterbomska stycken, hvilka finnas i tidningen: » Möjligen har hans exemplar af årgången va- rit lika defekt som det, hvartill jag haft tillgång, nämligen det som kommit till Lunds universitets- bibliotek, o c h där till exempel just de tvänne nummer saknas, hvilka innehålla de af Frunck funna styckena. » Uttrycket » hvartill jag haft tillgång » är så till vida oegentligt, s o m jag sedan detta skrifvits, men innan uppsatsens alla delar tillkommit — hvilket skedde under rätt olika tider — äfven besökte Stockholms o c h Upsala bibliotek i och för At- terbomsstudier.
Men där sysslade j a g med andra skeden af skaldens verksamhet och kom ej att skärskåda dessa biblioteks exemplar af Linköpings- Bladet 1806.
Sid. 28 i » Samlaren » heter det emellertid vi- dare: » Det är ingalunda omöjligt, att ännu någon dikt » (af Atterbom) » skulle kunna påträffas i ett fullständigt årgångsexemplar. » Och detta har ock varit händelsen, såsom hr Risbergs fynd nu visar.
Ur min uppsats ur Samlaren har jag här af- tryckt de citerade raderna, för att hvarken Frunck eller jag må anses hafva kunnat förbigå ett så- dant stycke som » Till Carolinas Skugga », ifall det funnifs i de af honom eller mig brukade år- gångsexemplaren.
Atterboms författarskap är utom- ordentligt påtagligt för dem, som känna till Ca- rolinaepisoden.
Jag sökte också i » Samlaren » visa, hur Atter- boms äldsta bevarade, nyss återfunna poesi icke var genuint nyromantisk, utan äfven röjde infly- tande från de vittra strömningar, som då härskade här i Sverige — den akademiska litteraturen och den s. k. sentimentalitetsriktningen.
Hr Risberg går nu än längre och menar, att ifrågavarande dikter alls icke stått under den egentliga nyro- mantikens inflytande, utan under den s. k. Göttin- gerskolans.
Detta synes äfven mig synnerligen an- tagligt; vi veta bl.
a. af anteckningar i Biogra- fiskt Lexikon, att Atterbom redan hos Kubell i Linköping starkt fängslades af Burger.
Sannolikt har han äfven tidigt läst Hölty, hvars blida dröm- mande o c h svärmande poesi starkt måste hafva slagit an på ett sinne som hans.
Från Hölty fö- rekomma i Fosforos ett par atterbomska öfversätt- ningar; den ena är upptagen i diktsamlingen o c h där daterad 1810; å ett af de kamrer Werner till- höriga register, som nämnas i » Samlaren », är deu emellertid, o m rätt eller icke, satt till 1808.
Och troligen sträckte sig Atterboms bekantskap med Hölty tillbaka ända till den tid, under hvilken dikterna i Linköpings-Bladet » koncipierades ».
För skaldens läsning af Matthisson o c h Salis hafva vi bevis i hans öfversättningar från dessa poeter.
Man torde likväl icke bestämdt kunna säga, att han denna tid var alldeles opåverkad äfven af de egentlige nyromantici; åtminstone är det både möjligt och troligt, att deras arbeten, hvilka ägdes af Kolmodin i Upsala (där Atterbom s o m bekant funnit ett hem), redan de första terminerna fallit i hans händer; — han hade afgått från Linkö- ping i september 1805.
— Men jag upprepar, att hr Risbergs mening synes antagligare; dock har säkert det af honom framhållna inflytandet kor- sats genom inhemska utaf den art, som ofvan är anmärkt.
Lund i juli 1892.
Fredrik Vetterlund, Innehållsförteckning.
V i c t o r i n e H ä g g; a f K.
P.
(M e d p o r t r ä t t.)
— D r ö m f ä r d; poem af — Utåt gatan; af — O m advokater, advokatyr o c h Jules Simon; af — Damernas egen teatfär i L o n d o n; e t t b r e f o c h e t t f ö r s l a g af — O m giftermälsannonser.
— I » Printemps » och » L o u v r e »; paristeckningar för I d u n af Från lidandets o c h barmhärtighetens värld; några stockholms- bilder af 4: Nattasylen för kvinnor.
(Forts.) — Ur notisboken.
— Familjen på A n n e d a l; novell af B e l ö n a d m e d h e d e r s o m n.
v i d I d u n s sista pristäf- fiing.
— F r å n I d u n s l ä s e k r e t s.
Sofie Linge.
Derby.
Ave.
Scmvola.
Anna Fleetwood Alvar Arfwidsson.
— Cscilia Bådth-Holmberg.
Amy Palm.^
