# ID: svediakorp-per87
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1891
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,839
# sentences: 707
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Obs.
Pristafloin a omslagets mista ~qida.
8: e haft.
1891.
DAGNY TIDSKRIFT FOR SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET 9 R Wamr,n&amp;, Nhgra ord om den s k fosterbarnsindiistiien CZuv~Itda, Fr&amp;n landsbygden I Sveiige I E88eIde, Kommentainer till Gosh Beilings saga Cede Go7d, Bref fråm Amerika M C, Fdn 1891 Am riksdag Meddelanden fran Fredrika-Bremer-Forbundet Hvarjehrtnde i Knnnofr&amp;gan Fredrika-Bremer-Forbundets Arsberattelse.
I Pris pr För Förbundets medlemmar kr 2.50.
{For icke medlemmar 4.00. '
Till Fredrika-Bremer-Fdrbundet insänd periodisk Iimaitur, Nordiik tidskrift, n r 2 4 - Svensk Tidskrift, n r 1-4.
- Statistisk tidskrift, 1890, n-r 3, 1891, n r 1 - Tidskrift for kristlig tro och bildning, n i 2, 3 - Teosofisk tidskrift, n r 3-5 - Las- ning for folket, n r 1, 2 - De svenska landsmålen, n r 41-13 - Pedagogisk tidskrift, n r d, 4 - Verdandi, n r l, 2 - Svensk lararetidning, n r 10-21 - Tidskrift for folkundervmungeii, n-r 2 - Slojdundervisl~ingsbladet, n r 3-5 - Helsovaanen, n r 6-10 - Joidemodern, n i 4, 5 * - Neddelanden for helso- och sjukvård, n r 1 4 - - Sedlighetsvannen, n r 1 - Nya bokhandelslxdmgen, n r 10-22 - Svensk bokhandelstidniiig, n r 10-22 - Sven&amp; mus&amp;- tidning, n I 6-11 - Idun, n i 11-22 - Daggdroppar, n r 2 -- Linnea, n r 2-5 -- Blobstervannen, n r 1 - Skogvaktaren, n r 2.
- Finsk tidskrift, n r 3-5 - Hemmet och samhallet, a r 8-5 - Rot1 ja Yhtelsknnta, n r 2-4 - Nyhnde, n r 5-8 - Kmnden og Samfundet, n r 2-5- - Hvad vi vd, ii r 10-21 - Fnglish- Woman ' s journal, n r 8-20 - The revlenr moman ' s review, u-r 2 of reviews, n r 1-3 --- Deutsche Hausfiauenzeitung, n r 10-22 - Neue Bahnen, n r 6-1-1 - Frauenberuf, n r 2-5, - Das Magazin - fur Litteratur, n r 10-22 - Die Lehrerin, n r 12-16 - Le dkoit des feliimes, n r 390, 391, 393, 394 - Till Fredrika-Bremer-Förbundet insända böcker, Akaaeniiska- bokl~ctnddn, Upsala: P Waland, ~ r j n n i n ~ a i F. &amp; G. Bcijer: Nytt bibliotek foi berattelser, kultiir- och rese- skildringar, utg~fna - af B.
W d t r o m II W. Bille: W- K ~ ~ t m k Skogen o, susar - E Lyall, ball er- - ormen berattar sin egen historia Alb.
Bonnier: Stadentioremngen Verdandis smhskrifter; 29-32 Palilcranfi &amp; C: o: C Hohberq, Carl XV som enskrld man, konnng och konstnar, h 7, 8 Hiertas bokförlag: E fixes, Markvardiga kvmnor 2 dra ser, h 1 Ad.
Johnson: D - Galztxzi, Du skall icke drapal P.
A. Norstedt &amp; Söner: Holland, H S. och W S Rockstro, Jenny Lind-Goldschinidt, hennes tidigare lif och bana som dramatisk konstnar och shng erska 1820-1851 Faltskiiskurs för kvinnor.
Fruntimmer, som hafva halg och fallenhet for - att u&amp; bilda sig till faltskatrier, ega tillfalle att friin den 1 5 sep tember innevararrde &amp; r- genorng&amp; forberedwde kurser i &amp; vd anatomi som kirurgi hos froken A.
St er k; g i Upsels Kursen ppptager en tid af 3 månader.
Narrnare npplys- ningax kunna erhiillas- på, ~redrzh-Br~-Fwbzcnclets .byrå -
Några ord.
' om den s. k. Iosterbarns- industrien.
Kmppast finnes väll inom dödlighetsstatistiken någon fråga., som bland tii~ika~lide uiiiiiiiiskor förmått väcka ett så allmant intresse, som studiet of ver dödligheten i f örsta lef- iiadsåret.
Detta torde väl också, i det stora hela icke vma iyniierligen förvånande.
Ty de fakta, som geiiom dessa studier bragts i dagen, äro för visso sidana, .att ingen män- ~iislcovän k m nndg&amp; att en stund dröja vid dem.
Eller hvad säges om det förhållaiide, att af mer än 1 5 millioner lef- vannde födda barn ung.
19 - jrocent, a.lltså i det närmaste en femtedel, gått iw världek redan i n o i f örsta lef nadsiret.
Man hiip1ia.r och fasar saiiiierligen öfver detta af alla, folks och a.lla liinders erfarenhet belcr5iftade falitum, hvilket trots.
vetenskapens, 1äkarel.constens ' och filantropiens gemensamma bernödniden och ansträngningar ännu icke kunnat rubbas.
Naturligtvis har man med största intresse sökt utreda anledningen tili denna orimliga dödlighet och från alla mö j - liga sidor skärskådzk densamma.
Ty p&amp; möjligheten att upp- täck *, och bestämma orsaker ii: ^ till den stora nianspillan inoiii den spiidaste iilderii beror ju ock möjligheten att kunna vid- taga åtgarder däremot och dymedelst kunna miiisl.cn den- samma.
Men, såsoiii inan lätt kan förstå, äro dessa orsaker af mångfavldig art. E11 ingalunda oviktig faktor att härvid ta-ga i betraktande ä ~, som bekant, det förhållande, att så mångs barn födas utom äktenskapet.
Ty, såsom erfarenheten öfver- allt visat, Ilafva af ett eller aiiiiat skal Just dessa barn de allra siimsta utsikterna.
&amp; tt förblifva vid lif.
Hvmt vi an viinda oss, finna vi den satsen bekräftad, att diir de s. k. oiikta ' barnens .antal ar.
stort, dasr ställer sig .afven dödlig-.
heten bland de ' späda barnen synnerligen ogylisaht. '
, ' ' ' D n q n y.
11
150 Mahända torde det ursaktss mig, om jag med sfseende harpk tillfiker mig att anföra nigra sifferuppgifter.
Enligt AW0120t visar Frankrikes officiella statistik en dödlighet i första lefnadsåret af i medeltal 1 6 procent bland de akta födda barlieii, men diirernot 32 procent bland de ozlrta.
I vissii trakter af Baiern dö inom &amp; ret 57 ' / 2 procent af de lefvande födda oäkta barnen, ja, på, alpsluttningarna till och med 6Q1 /: r procen t. Sisom synnerligen sorgliga f örtjans att framhiillas siffrorna Muncken, dar 5unn för kort tid sedan 7 2 procent af dessa bmii dogo inom iret.
Och dessa exempel slmlle i m h g f d d kunna upprepas.
Helt visst beror deona förfaraiide dödlighet bland c k oiikta barnen till d r a största delen diirpe, afib desamma i regel icke f&amp; mer an ytterst kort tid kvarstanna hos sina e g m mödrar, utan af dessa förr eller senare inåste öfver- iainnas i fra.irimancle personers vård.
Detta bevisas blanc1 aniirit daraf, att afven sådana barn, som äro födda inoiii tilrtenskapet, men som af en eller aniian anledning bort.
.
ackorderas till s. k. fosterrnödkr, förete samma sorgligx.
dödlighetssiffror som de ' oiikta barnen.
I stort k m dethr: sist nämnda förhållande bäst studeras i Frankrike.
dsr, son^ belrant, den oseden tsmligen äilrnaiib, iurotat sig.
i spinerhee i de större staderna, att va.lmiende familjer af behiiidig- hetsskal öfverlämiia sinn barn it friimmznde personer i vissa laiidtclistrilzt, soni darföre ocksk beiiiimnas x amdistrikt 2.
Sa anför t.
ex. professtjr Bergeron, att af de 20,000 barn; som i niedeltal iirligeii utsiindas fraii Paris tiil dessa amdistrilrt, 15,000, d. v. s. 75 procent, aflida inom förstia lefnadsåret, och i A !hzot ' s prisbelönta arbete: De la, niortdit6 excessire des enfaiits etc. uppgifves dödligheten bland fosterbarnen i det distrikt (Montsauche), clar förf.
rar bosatt, till 7 1 proceut.
under det att döcilighetssiffran b l a d de spada bariien i all- mänhet i Frankrike samtidigt uppgick till endast 16 - 1 7 .s procent.
För öfrigt är det ett redaii liinge k-iindt falctuui, att dödligheten bland sålunda utackorderade barn, de m&amp; iiu vara födda inom eller utom äktenskapet, ar onaturligt stor.
Ofverdlt dar inw insamlat uppgifter angieiide fosterbarnelis sjuklighets- och dödlighetsförhållaiiden, har man nämligen.
kommit till cle mest upprörande resultat.
f i i n alla tider.
' och i d a, länder hvilar också den oerhörda dödligheten bland fosterbarnen som en mörk skugga öfver fosterbariisväsenclet.
Särskildt har i Stockholm hrifva utförda berälmingar visat, att under första lefnaclsaret dö bland fosterbarnen proportioiisvis 2 I l.
h gånger s&amp; mRnga som af andra ' barn i samma åldersklass.
Och liliväl gifver icke ens detta sorgliga iesultat en fullt träff ande bild af f osterbariiens beklagans- viirda sttillning.
Ty d e m a slrillnad uti d~6d~&amp;qhet förutsätter naturligtvis ocksa en betydligt större, sjuklighet bland dessa bmn, ehuru bristen p i statistiskt material i detta hfseende icke medgifveï anförandet af n&amp;gm bestämde fakta.
Erfaren- heten.
och vanlig eftertanke lata oss dock redan .ana, att för- hållandet i nämnda häiiseencle iiiåste vara mer %n bedröfligt.
Och helt visst torde hvarje läkare kulina konstatera., att frekvensen af kroniska sjukdomsf ormer, s. k. konstitutions - moindier o. d., är ' ytterligt stor bland oäkta barn och foster- barn.
Men i följd däraf maste naturligtvis dessa barns sanitära, förh&amp;llanden i själfvs verket vara annu mycket ogyn- saminare, än hvad elisamt dödlighetsstakistilcen förmar att Adagdagga, och ett kraftigt ingripande till deras förman.
så- ledes &amp; ii mera af behofvet påkdladt.
Oin för min egen del jag skulle vaga att fäolla ett dl- mänt omdöme om fosterbarnens hälsotillstånd på grund af den jainf örelsevis flyktiga undersökning, jag kiiiinat f öretnga vid mina besök bland dem, s&amp; skulle också detta utfalla ska- ligen ogyiisamt.
Sällaii har jag kuniiat konstatera ett riktig.t friskt ntseende åtminstone på de späda bariien i första lef- iiadsihet; ofta hafva de däremot varit angripna af sådana sjukdomm soin &gt;P engelska sjukan D, skrofler eller envisa hud- utslag m. m. Måageii gång hm jag funnit barn uti full- stiindigt utmärgladt tillst.And, s&amp; att alldeles uppen.bart deras dagar redan varit räknade.
Jag vill visst icke påstå,, att dessa sjukliga tillstand alltid uppkommit, efter det barnen öfverlämnats i fostermodreiis vArd; mången gång kunna de- samma nog vara svaga och eländiga redan vid födelsen.
Men ägnas fosterbarnen, af.
.
oftast är dock den onivirdnad, s ~ m den art, att afven ett från början friskt och starkt barn måste förderfvas och förr eller senare angripas af något kro- niskt lidande, darest icket redaii förut en akut sjukdom af ett eller aiinat slag bortrycker eller iiltihiiiida riittslre befriar '.
151
detsamma frtin ett eläiidigt lif.
Ty med tanken på den fram- tid, som sannolikt stundar för dessa olycksbarn, ar m m ofta frestad att med Parmt-Dztc7tatdet förklara en tidig död vara så väl för dem, som ock för samhället, en verklig valgariiing.
Hvad kan då omz7mz vara till denna stora sjuklighet och dödlighet bland fosterbarneii?
Jag har redan ofvan antydt, att denna måste sökis i arten af den vård, som kommer dessa barn till del, och bevis för detta antagande får man lätt genom att granska de döds- orsaker, som finnas antecknade för de under forsta lefnads- hret aflidna barnen.
Någon särskild statistik öf ver f osterbarnen finnes visser- ligen icke i vårt land, men åtminstone för Stockholm, k o m a vi helt visst verkliga förhtillandet mycket nära, om vi i brist på bättre materid undersöka stillningen bland de utom akten- skapet födda barnen, d&amp; utaf lätt förklarliga skäl dessa oftast förr eller senare öfverlamnas i främmande personers vård, eller dar så icke ar hkdelsen, dock alltid med - hiinsyn till skötsel m. m. h n a likstillas med.
de s. k. fosterbarnen.
Af en dylik granskning framgår såsom ovedersägligt.
att det hufvudsakligast ar sjukdomarne i ntatsnzäZt9zi1ylsorya~ze1 ?~ hvilka gifva anledning till den oerhördt stora dödligheten bland de oäkta spada barnen, och att det följaktligen ai: mot dessa sjukdomar vi förnämligast Bafva att vända oss vid våra ' bemödanden att nedbringa sjuklighets- och dödlighets- siffrorng för fosterbarnen.
Nästa fråga blir då den: hvad kan anledningen var2 till dessa sjukdomar under den späda barnaalldern?
Och härpi torde val svaret icke kunoa blifva mera an ett.
I hufvyii- sak är det bristande vård eller i ett eller annat hänseende felaktig skötsel af baket, som framkallar dessa farliga affek- tioner.
I förbättrande af barnens vård måste således d a våra åtgöranden till minskande af den stora barnadödligheten: först och sist utmynna.
P&amp; grund af den erfirenhet, jag kunnat förviirfva mig beträffande f osterbarnen och f ostermödrarna i Stockholm, d i det har tillåtas mig att uttala mina åsikter om anledningarna
till, att fosterbarnen i allmänhet med hänsyii till vird och skötsel befinna sig i en s i beklaglig ställning.
Vanligen, ja, jag m&amp; väl säga, niistan utan undantag tillhöra fostermödrariia hos oss den allra lägsta och fattigaste klassen inom samhä.Uet ' och äro i regel personer utan minsta insikt om rätta sattet att behandla och sköta ett spädt barn.
Däri ligger onekligen hufvudgrunden till barnens vanvård.
Men afven där .en viss grad af insikt o ~ n barnets behof af s1iö: tsel genom erfarenhet inöjligen förvärfvats, är det dock.
icke alltid sagdt, att fostermodren bryr sig om att tillämpa denna sin erfarenhet.
Skalet härtill ligger uppgiibsii.ligen uti bristande iqzt ' resse f ör f osterbarnet. '
Fattigdom, okunnighet och liknöjdhet iiro också enligt min &amp; sikt de viktigaste faktorerna, som hvar för.
sig eller gemensamt betinga de, bedröfliga re- sultat, hvilka fosterBc~r12sinct~tstri~z i regel frambringar.
Att iiiottaga och.
vårda främmande barn är nämligen lika mycket en industri, som mingeii ' annan verksamhet, äfven om undantagsvis f all intraff a, då personer af människokärlek.
taga sig n i en annans.brtni.
Men som i hvirje alinan industri vill iifven här yrkesidk-en förtjiina p i sitt arbete.
Blir för-.
tjänsten ringa eller ingen, s&amp; blir också intresset för arbetet därefter.
Ar då minne den ersättning, som har i Stockholm be- talas för ett fosterbarn s&amp; s t o r, att den bide .räcker till för att bestii bariiet e11 ' god v&amp;rd och dessutom laniaar tillrack-.
ligt öfver såsom fostermodrens förtjanst?
För flertalet fall torde vi helt visst nödgas besvara denna frågamed nej.
Den summa, som här i Stockholm betalas f ö r privat ut-.
ackorderade b h, ä!
naturligtvis mycket obestamd och växlar i allmänhet mellan 6 och 20 kronor i månaden, me11 van-.
ligaste priset synes dock vara 15 kr.
i månaden att döma däraf, att icke mindre än 40 proc.
af de fo&amp;ermödrar jag besökt uppgifvit sig erhtilla denna summa i ersättning för barnets v&amp;rcl.
Däriii$t vanligast synes en betalniqgssumma af 10-12 kr.
i minaden vara.
Nigon fullt säker, allmäiigiltig beräkning öfver verk-.
liga kostnadeii för ett spädt barn liter sig val svårligen uppgöra, ' men hhllpunlrter saknas dock icke, hvilka under vissa förutsättningar kunna.
aiivandas f ör ett bedömande .af: frågan i hvad inån den läninacle ersattningen motsvarar de a ' ' ' *
' ' nödvändigaste 1.1tgifterna.
En sidan förutsättning %r t.
ex., att den kost, som gifves barnet, ar icke blott tiilriicklig, utan äfven ändamålsenlig, samt vidare att barnet skötes om- sorgsfullt, hålles rent och snyggt, far en passaiiiie bekliiC- nad o. s. v. Dels på, grund af uppgifter f r i n nagra af de mera p&amp;- litliga fostermödrarna, dels ocksi med stöd af egna beriik- ningar öfver de sannolika utgifterna för ett spadt barns v a d och skötsel hal * j a g kommit till deii slutsats, att minsta sum- man, som för året kan beräknas åtgå har i f %ock ' iiolm, i;.
med nu varande mjölkpris (14 öre pr liter) 145 kr.
elleï omkring 12 kr.
i minaden.
Äfven iiled en ersiithing a * ' 15 kr.
i månaden ar således fosterniodrens riiist ytterst obe- tydlig, naturligtvis under förutsättniïig att hon ständigt agnm bariiet en god skötsel; och för den som blott erhiller 10 ii 1 2 kr.
i manaden, kan helt säkert inyetz rinst berakiias, iltaii att inskrilnhiingar göras på barnets bekostnad.
Under skdniic förhkllanden torde väl ingen förviina sig öfver, att fostc- mödrarna söka på allt sätt draga i?
på de för barnet er- forderliga ntgifterna, dels genom nW köpa billigare, meli samtidigt också, sämre mjölk, dels genom inbespzriiigar p i andra poster, såsom för tvatt och renhhllniiig, för inköp; tf flasknappar, kläder m. m., för bostaden o. s. v. Kommer si härtill, att den bestiiidii, ersiittiiirigeii RGr.
fosterbarnet utfaller mycket ojämnt och ej siiliaii tidtals all- deles uteblifver till f öl j d af f ad rens f örsiidighet eller modrens fattigdom, sjukdom o. s. v., så ar ju tydligt, att fostemodreus intresse för fosterbarnet an mera slappas.
Ho11 ville ju gör2 sig en förtjänst på sin affar, och d i detta slir fel, har ho;: i de flesta fall ingen högre önskan an att p&amp; ett eller alinat satt bli kvitt barnet för att sedan h n n a skaffa sig ett niiirat.
Under tiden vårdslösar hon detsamma med eller u h i i berak- ning, antingen till dess att barnet i lyckligaste fall .diii., elle;.
modren beslutar sig för att taga det Sillbaka för att öfver- lämna det i en annan fostermoders hiinder.
P&amp; tal om ersiittningen för viirden af fosterimrli ka:; jag ej underlata att har afren namna iiagra ord om ett aiiiint slags betalningssätt än den nu omniimnda minatliga afgiften, nämligen erlaggmdet af en riss sizumm en gång för alla.
hvilket betalningssiitt synes mig för de sinii bnriieins skd: '
1.55.
vara synnerligen betänkligt.
Det hanr n ' mligen f örefallit mig, som om de kvinnor, hvillra ordnat sin affär på detta sätt med betalning i f örskott, äfven haft en aiimiiilrnin gsviird otur med sina fosterbarn.
Måhällda är jag ej berättigad att iittala någon bestaind canklagelse mot dem, då jag endast i 6 fall fått uppgift om dylik öfverenslcoinmelse och a11.talet sk ordnade affärer följaaktligeii är alldeles för litet för atst cliiraf drags någon alliniiiigiltig slutsats.
Men egendomligt synes mig dock vara., att uti 5 af dessa ofvan namnda fall lcvinnoriia under loppet af sin verksamhet haft en skdeles piffallaiide oinsiittiiiizg på fosterbarn och att, äfven om jag tager deras egna uppgifter for goda, dödligheten bland dessa varit oproportionerligt stor.
Om detta ej är en tillfällighet, vore åt~ninstoiie det sannolika skdet till.
ett s&amp; dåligt resultat af deras barnavhd tämligen lätt att angifva.
Ty betralctar.
f osterniodren siii industri emiust som af€ är, så förlorar vantur- ligtvis barnet allt intresse i hennes ögon, s&amp; snart den vinst, som inöjligen Eau skördas, redan till fullo influtit.
Snarare ligger det d&amp; i fosterniodrelis intresse att så snart som inöj- ligt bli fri från deiii7.a affiir för att sedan i stället kuiiiis iiig.6, en ny.
Nen att detta förhållande ej k m vara a g u d t att tillförsiikra bi.braet eu god och omsorgsfull omvirdiiad, torde väl ligga i öppen dag för hvar och en., utan .. amtt det-.
sammw hiix behöfver iner $n påpekas.
Hmd i hand med bristande intresse för fosterbarilets viil går emellertid enligt min ' erfarenhet.
ej].
gr of 07; zazn ?y7le / om riitta, behandliilgssiittet af spada barn samt en bedröflig eimish.et i fasthållaiidet af inrotade fördoinar.
Huru ofta h f v a ej niiiia rad i detta lI %iiseen.de af fostermödrarna mötts med ett misstroget leende eller rent af med motsägelser.
Och h v w e liikere torde helt visst.
kunna styrka deiina inin erfarenhet.
De flesta fostermödrar tro sig gärna, aga biittre insikter, om hvacl soin bäst passar för barnet, &amp; n hvad 1 %- Icasen kan hafve.
» De hafva .i dia tider brukat göra sä och så, cleras, &amp; ldre siiförvandter hafva lart dem, huru maii bör sköta barii, de själfve iiga dock stijrre vana vid barim- v&amp;rd iiii l&amp;kare !i » o.
.
s. v. P&amp; detta satt liter det ofta, då 111ai1 påvisar nhgra felaktigheter, och slutet blir dltid, att kviniim framli5rdar i siii förviiiida metod.
HIir k m ej vara tillfrille att ingå ' i iikgra djupare de- '
i56 taljer rörande dessa beklagliga förhållanden.
De flesta af oss veta nog för öfrigt allt för vid af egen erfarenhet, hurudan den skötsel ar, som af de betalta fostermödrarna bestis, där tid, lust eller förmåga saknas dem att göra sig underrättade om de första vilkoren för barnens trefnad.
Smutsiga och osnygga ligga de spada, varelserna i det trånga och osunda kyffet; till tröst och tidsfördrif, eller för att fostermodrens besvär måtte i möjligaste mån minskas, ser- veras dem, natt som dag, frikostigt, ja tyvärr, a.llt för fri- kostigt suddeii eller ock annan, i manga fall lika usel föda och detta sifvenledes ofta p&amp; ett satt, som lämnar mycket öfrigt att öaska, i fïå,as om renlighet och snygghet.
Antingen barnet är vaket eller sofver, ligger bredvid det i sangen dess flaska, hvarur mjölken - och detta ofta för bekvämlighets slciill - bibriugas dem medelst en diiligt rengjord, illaluk- tande och sur slang.
Och hvilkeii mjölk!
1 basta fall omått- ligt utspädd med vatten eller åtminstone skummad blandas den andra gånger med mjöl, skorpor m. m. dylikt på en tid, d&amp; barnets ' matsmaltningsorganer ännu icke äro lämpade för dylik föda.
Gärna, medgifves, att dessa fel oftast begås i akt och ineniiig, att barnet måtte få stark,, föda och hastigt afosba sig, samt sålunda göra sin sköterska all heder.
Men följden blir ändock, att det späda, kansliga barnet, som trots.
den aomsorgsfulla vårda, det på, detta ' satt åtnjuter, snart ådrager sig en svir tarmkatarr, diarré och kräkningar m. m., iuom kort blir klent och sjukligt, faller af och slutligen dulcar under, dels af svalt, dels af den smygande sjukdom, som dag för dag slår djupare röLeer i dess svaga organisin.
En tredje orsak till att fosterbarnen i allmanhet erhalla en s i bristfällig vård får vidare sökas dari, att fostermödrarna hafva för ~ndnya Oam på en g i s g att sköta.
S&amp; vidt jag kunnat finna, hafva förhållandena i regel gestaltat sig bast: i de fall, där fostermodern sjailf varit barnlös eller åtminstone ej haft mer iin ett eget barn.
Kvinnans intresse blir då ej alltför mycket splittradt.
Bar hon däremot maiiga egna barn, kan hon svirligen finna tid att hilla god tillsyn öfvei.
dem alla, och i regel torde nog fosterbarnet blifva det, som då sattes tillbaka för de andra.
&amp; nnn betankligare blir emellertid saken, om foster-
' mödra-rim åtaga sig .flera fiii~nnzu~zde barn p i en.
gåïlg, syn- nerligast om dessa därtill allesammans eller till ofvervagande antalet äro i späd ålder och saledes krafva en standig till-, synb.
Hvar och en vet nog eller k m åtminstone lätt före- stalla sig, huru mycket besvär ett sådant.
litet spädt barn maste förorsaka.
Har nu fostermodern 5 h 6 sådana små att sköta, hvilket har i Stockholm.
icke är exempellöst, kan man nog första, huriidan denna skötsel skall bli.
Hon kan absolut i c h hinna med att hålla alla dessa barn snygga: och rens, gifva dem deras föda på lämpliga tider, lugna dem, när de äro oroliga, o. s. v. Följden blir en betänklig vm- vård och slutligen sjukdom, soni.
i sin ordning ännu ytter.
ligare ölcm fostermodrens besvär.
Och hvillreii tillsyn kan man väl begära, att kvinnan skall under natten kunna ägna dessa barn?
Uttröttad genom dagens mödor, fordrar kroppen ovilkorligen nattro; trots barnens skrik, vid hvilket vårdsariiinaii snart vänjer sig, sofver deniia nog i de flesta fall, men skulle oron blifvn för stor, finnas ju alltid konstlade medel att framkalla söliiii hos barnen, medel, hvilkas skadlighet för ba~rnaorgzaiiismen vi ju alla kaiina.
Mer ä11 under n&amp;gon annan åldersperiod visar sig bo- stuci !exs hesIcuGbfen7&amp; vam under bariiaalderii af inflytande p&amp; halsotillstindet.
I synnerhet måste de sp5da barnen, som sitllaii eller aldrig k o m m a utom rummets dörrar, vara i be- hof af en sund och luftig bostad.
Från utlandet har nlan ocksa ' tydliga bevis p&amp; den.
fijrdelaktiga verkan, goda bostäder iitöfva p&amp; barnens halsa.
I de utma,rkta arbetarebostiider, som mångenstiicles i de större stidehm uppförts af bostads- föreningar eller enskilda personer och bolag ställer sig nam- ligen bmnaclödligheten så betydligt mycket.
lägre än dödlig- ' heten bland arbetsklassens barn i alliriiinhet, att sldnacleii rent af iir f örvånaiisviircl.
$ andra sidm veta vi, att den orena luft, som alltid hiirskar i kvafva och smutsiga bostadsrum, icke blott i all- mänhet undergriifver hälsan, utan sarskildt hos barnen prze- disponerar för vissa akuta sjukdomar, som årligen anställa fruktansvärda härj&amp;gar bland denna ålderslrlass.
Dessutom är äildeles visst, att bristen på dager och solljus icke skadar någon så mycket so111 jiist barnen, och att skumma bostäder
i hög grad befordra uppkomsten af skrofler, blodbrist.
uii- handa afven tuberkulos och d ~ l i k a lidanden.
Bostadens beskaffenhet maste saledes alltid tagas med 5 rakningen vid bedömandet af orsakerna till den stors barm- dödligheten.
Vid mina undersökiiingar öfrer fosterbaras- väsendet har i Stockholm har jag ocksa fastat tillbörlig upp- märksamhet härvid.
Jag har siduiida under mina besök gjort detaljerade anteckningar öfver bostadens lage och storlek, de inneboendes antal, dagerförhillancien, renlighet o. s. r.
Resultatet d dessa anteckningm synes mig a-nra i hög grad nedslående.
Af de 160 fostermödrar, so= besökta.
Iiafva endast 1 3 haft siddm bcstade:., som fiircfallit mig någorlunda tillfredsstidlande; alla de öfriga hafw i et+ elle- annat hänseende visat så betiinkliga sanitära brister.
att de utan tvekan borde utdömas stisom bostiider för spiida blin:.
Vanligaste felet har varit öfverbefolkaing oeh osnygghet.
Den ui.
miinge synpunkter s i fördgrfiiga oseden att i en redan förut alltför trimg bostad afren inhysa friimmande nattgäster tilliimpas naturligtvis med myckeii fö~kiirleic Z?
.
just den klassens folk, som företriiSlesns a g m t sig h t foster- barnsindustrien.
I ' i6 cif de besökta hemmen hafsa siiliiiidn från 1 till 3 inneboende befanniis i n h ~ s t n?
och detta rim- ligast i .de fall, dar liigenheten bestátt af endast ett endr-, rum och afven för öfrigt varit af den d r a siimta beskaffel: - het.
Den.
stank och den smuts, som G d t i dyslika hec;, trotsar all beshifiiing.
Och huru fosterbi~riieii p&amp; s i d a m s t a e n te sig, behiifver val ej omtalas.
ibiiilgeii gin$ ha- det vj~$~t rent af vämjeligt att ridröra de sniutsiga och af ohyra - plågade barnen.
I många fall h f v a bostiiderua utgjorts af sina.
l&amp;.
giirdsrum, dit aldrig en solsträle kuiiiiat t r a l l g ~ in, eller af vindsrum, som under vintern rarit o i i i ö j l i ~ att ~ tillräckligt uppviirrna, under sommaren åter, da solen brant pii hustcike~, fordigex varit till den grad Irvafva cch varma, att plågats af att trads in i desamma.
Äfren silnnda besbaffac ?e bostiider måste ~mturliptris ur hygienisk sppuiil-e niises s p - nerligen oliimpliga, framför allt f6r spada FJnrii, som iiro su ytterst Iräns1i; a för yttre inflytelser.
Statistiken iämnar oss ju ocksi otretydigs bevis på den fara, som c1ylil-a BostiiUt~ medföra för barnens hiilsotillståiid, beris, hiimtnde friiii s i -
dana utlandets dödlighetstabelleï, där hansyrt äfveii tagits till de aflidnas bostadsf örhållmdeii.
Alla dessa har antydda orsaker sam.verks uppenbarligen hvar i s i i i m h i att .framkalla deii oerhörda; dödlighet, som vi sett karaktarisera fosterbariiens klass.
.Man behöfver ej gripa till hemska a,ntydn.iilgm om afsilrtlig vanvhd eller inisshxudel för att få en förklaring p&amp; de mångsil clödsfdleli.
Ty afven dessförutan äro de små varelsernas utsilder att geriornlriimpa sitt första lefnadsår ytterst små.
Sant är visser- ligen, att fall förekomma, dar man svårligen k m värja sig mot mingen om ett hemligt ~Engelmachereir, for att an- viinda ett all1n5iat antaget, mycket ' beteckmnde namn för samvetslösa f osterinöclrars afsiktliga f örsumrnelser eller brotts-.
liga handlingar mot fosterbarnen.
M m jag öiiskar tro, att sådana fall dock äro myckst sällsynta, itminstone h5r .hos oss.
Förhållaiiclena äro sannerligen, Sifven oafsedt dylika ohyggligheter, tillrackligt sorgliga för att med all.
inakt på- fordra m %nziiskov&amp;n1iens - ingripailde.
Den bild, jag har ofvaii, framlrslllat, %-r dyster och full, zf skuggor.
men hvar och en., som haft tillfiille att något cljupare blicka iu i dessa, hem, diir bsli.i.r,zvArd och bmiiupp- fostran drifves såsoin industri, skall siilcert nödgas medgifva., att lrontureriia, ty varr, ej iiro mörkare än verkligheten före; ter.
Dock afven dagrar finnas; i m d r a hem rada bättre förhiillaiiden afveil bland deii klass af folket, hvarmed vi här sysselsatt oss: en beprisailsviird renlighet, ordentlig föda, omsorgsfull vkrd af barnen och framför allt en.
kärleksfull behandling.
Men jag maste dock beklagligen uttala såsom min erfmenhet, att skdana hem äro synnerligen sällsynta undantag inom fosterbarn sindustrien.
Något maste följaktligen göras å.
de bättre lottades sida för att råda bot på det elande, jag här blottat.
Och mycket.
X: ci.~a i smiiiiig.
q e d god vilja, och genom allvarliga bemödanden haividlsg uträttas.
MihSinda skall det tillåtas mig ' tt en annan g h g återkomma till detta 5mne.
I S&amp; fall skall jag med ledning af den erfmenhet, som p&amp; anniit håll redaii vuiinits rörmde denna viktiga samhiillsfiåga, söka mgifva de medel och utvagar, som kunna tillgripas för vin- nande i %f ett s i eftersträfvnasvärdt resultat., B. TVcw~i12~7iy.
, - r .. e .. * -
Från landsbygden i Sverige.
J a g hade varit länge borta helnifrin.
Hvar jag varit, kan just vara detsamina, inen det var i ett land, dar man lefde mera an man drömde och lifvets maskineri gick vigt och lätt.
Jag lefde i ögon- blicket och var på vag att glömma hemmet.
Xeii hemlängtan sof endast p&amp; djupet - och jag var glad att blifva hemkallad.
Första intrycket - efter hterseendets första glädje - var emellertid en missräkning.
Jaså, kändes det icke större och inärkvardigare att komma hem, när man varit sh långt, IAngt bort93 J a g vandrade kring som i en vaken dröm, klarbelyst och oredig på en gång, och fann mig med uudran helt förtrolig med mycket, som jag alldeles glömt bort, och ater ohjälpligt främmande för annat, som jag dock så innerligt val.
kände igen!
S % kom jag till staden, dar man just inom min närinaste van- krets höll p&amp; med ett par möten, med ty htföljaiide festligheter - och aldrig skall jag glömma, livilket intryck det gjorde att koinina Iiiifviidstupa tillbaka in i det svenska stadslifvet med dess jäktande kretsghng af middagar, supder, konvenans och tvang!
J a g var ju ovan vid den vikt, som fastes vid atande och drickande, ovan också vid de former och ceremonier, hva.rined dessa lifvets enkla akter kring- g&amp;rd.nt sig och allrainest ovan vid det tyranniska tryck, soin sam- hällena annu tycktes öfva p&amp; individen.
Mig föreföll det till slut som om icke ens den niest stillsamma och ansprikslösa individ, soni aldrig drömt om att resa bort i fraininande land och koinina hem med besynnerliga iddera, icke skulle lia lof att göra som han sjiial tycker i det, som icke kominer andras ratt för nar.
Nej, alla tvingas att göra (och tanka) som andra människor, tills hela sainlifvet ocksh förefaller nngefar som ett upptriidande af lika klädda, lika gjorda, stela, autoinatiska docka-, rörda ined sainina trlular, och sarskildt in- rättade för att iitföra eii hel serie rörelser, nar det galler att iita smör&amp;isbord och t a supen, skKiila, hhlla tal och tacka för inaten.
Det var ock ined förtjusning, soin jag mottog en bjudning till landet, iit till den svenska landsbygden, d ä r ' naturen liar en sk oförliknelig fagring - det hade min längtan nogsamt lart mig -
.och där människorna icke bruka tycka att det lönar niödan att Iiålla på dessa ceremonier, som blifvit de svenska stadsborna s i kara.
- Glid vete livarföre.
Det f,örst&amp;s, piinscli och skåltal finnas p&amp; landet ocksh, och en jiillielgsniiddag Bar en stiiud, af högtidligt allvar nie1la; n kaffet ocli dansen, soni icke är att leka ined.
Men cereinoiiieriia iiro icke soin i städerna.
en tvångströja, som inan inkste bara - endera lilan har lust eller icke.
, De äro snarare en ~ainin ' alinodig högtidsblasa, som.
bara tas på ibland, ocli som nian därföre kan tilliita sig att skämta litet med, ' meil so111 för det mesta livilar i fred ocb ro i sin kainferts- ' kista.
Blott iiagon gång gör den sig pkniind i en och annan oskyl- digt nöjsam liten formalitet, i synnerhet liar soininaren koininer och bringar frisk luft, rörelse och onwaxling i sanilifvet.
,.
Somin; wlifvet pk en stor ganiin,zldags, gästfri svensk lierrgkrd liar ocksa inycket, soin paininner oni - idealet.
E n asvunnen lifs- fornu blir nog snart: iifven det, soin liela den värld af iiitressen och Bskkdningar, denna lifsforin representerade.
E n del ställen finnas nog alili~i, so111 li2lla de gainla traditionerna uppe, nien ' det ar icke langre detsainina.
sedan, var allt sig Och dock för icke mera än ett ' tiotal oriibbadt likt; en lie1 rad * med de inest karakteristiska t j r p et: sani- lades kl. sex i salolongen p&amp; lierrgårdei för att .dricka svagt te ur tunna kinesiska koppsir.
Varden, briikspatronen, af gaininal friherrlig ätt, som tilll~ïingade sin dag med att läsa - mest, antikviteters - ocli som också betraktade viirldeii, när han koin .ur sitt tobaksiiipyrda ide, med de mest alskligt opraktiska ögon under den isgrå luggen.
Men ingen gick siiker för.
hans skämt, ibland otvetydigt skarpt under dat hiimoristiska hölj et.
Den lilla finiiylta värdinnan, soin beliiillit sin ungdoiiis nätta vaxt ocli poetiska sinne; prydlig i sinå &gt;koaffyrer » ofvanpå de kvittenglättade zrgardinerna~; fin och älsklig soin hennes egna tekoppar.
Förvaltaren, långliäiidt; knarrig och kvick, med en sällspord förniiga att lägga sin fysionomi i ' skrattretande vinklar; släkting i huset och allsinäktig på.
godset, ' sh att efter årslång fajd friliei: i.innan ärinu icke lyckats f&amp; slasktunna utaiiför kökstrappan.
Studenten, baronens proteg6 i Upsala, .soin o111 sonirarna egentligen Ir uppvaktade damerna ocli spelade.
duetter nied friherrinnan,: Kaplanen, h a r s breda inål och ogenerade later tåldes, både darföre att hiii.
rbdde den mes$ vidstriickt.i tolleriins, och outtröttliga hjärtegodhet, och,
162 darföre, att baron gariia tog sitt lilla parti oni kvällarna.
Tv&amp; foster- rlijttrni: af olika familj, som baronen, utan a t t f16ga sin friherrinna till rids, iilottagit i arf efter aflidna iingdoiiisviinner.
Den elia eii snäll ocli fräknig flicka, alltid tjänstvillig och glad; ilen andra en qenuin laudtlolla, frilieriiuiians fasa genoiii sina ~brusqiia., fasoner och ohajdade gapskratt, meii i stallet föremil för kaplaiieris ifsigaste bond- kurtis.
Gamla fröken, friherrinnans syster, benig och stor, utlåtig och kvick; bniksbokhallarnes buse, förvaltarens till tiindesna viipnade ineii reserverade fiende, den mörka piinkten i de unga fickornas glada tillvaro; en af dem, soiii i siii ungrloiu skrifvit da.gbok f r i n deit stora resan genom Europa, f r i n Stocklioluisriksdagarna ocli fastiiigs- balerna ocli nli gaf sin energi luft i ~ i ~ i l s l i n g trtpisseri; irbeteii a iiied lieniinafärgade inattganier, i rastlös vHlgörenhet och i spriikstudiei ..
Pk egen liaiid hade hon lart sig engelska och liist alla Ricliardsoiis och Currer ~ e l l s roinaner, samt p&amp; originalsprkket stnfvat igenon: Xlfiens w Maria Stuarclaw och - JIacchiavellis &gt;3Iandragolm, hvilken blifvit henne anvisad soin i klassiker^ af baronen, den spjufvern, soii1 iiogsamt visste, att hon i sin indignerade kritik öfver de slipprigheter, hon lyckades begripa, icke skulle sky de ampraste ordalag.
S&amp; de stadiga soininargästerna, släktingarna f r h Stockliolin, glada a t t f % vara p&amp; landet, tanterna nied sin stickning och kanske en fnllruxen son eller dotter; de nnga fruzrne med sin barnskara.
.
Och i ba.kg~unden alltid åtmiiistoiie en löshäst, lärd cllei.
land- skapsm %lare eller nat~irsviirmare, som f i r gcl för sig sjiilf och efter eget godtfin~iande ströfva i skogarna och sainla insekter eller studier, ligga hela dagen p i sjön i bat eller sitta med sin bok p % nzgon udde och läsa, med vagskvalpets friska ocli rika rytmer till ackompagneinang.
Helst samlas inan dock mangraniit kring tebordet i salongen - ilen heiiitrefliga l i g a salongen på gafveln, d * triiden titta helt vänligt iii på blonimande hiikväxter, hemmagjorda björkniöbler, blirosiga tapeter och garnla konstskatter f r h olika tidsperioder.
Siiii madonna- hiifvuden .i olja, högbenta skap inlagda ined sköldpadd och ebenholts, bägare och mynt från trettiokriga, lzriget; väldiga krukor och billar friiii ostindiska kompaniets dagar, ståtliga planschverk och stålgravyrer från baronens idealistiska ungdomsresor.
Efter teet spelar friherrinnan gärna Hertz och Lafonts duetter för fiol och piano eiler någon lättare sonat af Xozart med studenten.
Sedan spelas krocket och bedrifs litet kurtis på ghdeii, eller g i r inaii ut .och g i r kring den vackra sjön; och efter kvällsinaten afslutas sa dagen enligt gammal god sed ined lekar pA g2rdfiplaiien, niedan.
.
det gamla paret, Stockliolinstaiiteriia och förvaltaren sitta soiii iiskidare p&amp; giiiigbriidet bredvid trappan.
.
.
Tills soniiiiar~iatteii koininer och lockar en och ' aiiiiaii att smyga sig iiiidaii - viss att Iiär f k inan .göm som inaii vill, blott inan visas, att man trifs ocli ger stiillets skönhet sin tribiit af beiiiiclran för att svärma till liiigt efter inidiiatt i de gamla björlrliagariia~ liöghviilfcla iiim, fulla af liviskiiingai *, silfverskyiniiing ocli frid; ströfvk iipp till trastshgeii i deii doftande barrskogen och ut pLt, nigon bergshiill, diir ulan ser sjön ligga stilla, som biindeii af förtrollning, djiipt nedanför; eller vandra längs sj ö- stranden, dar fol.kvisor och vemod clallra genoin liifteii, medan näcken ocli a.1fvoriia - dessa väsenden livars tillvaro inaa glömt därute i det mystik-fiendtliga klljnset - tyckas fullt s5 troviirdiga företeelser soin trots nkpra andra.
Visst fhr inar1 sedan vid frukostbordet tippbara litet skiiiiit för si iiix nattliga sv#rinerier frin f örvaltaren ocli gamla frökeii, weii det 21: eiidast studenten eller lraplaneii ocli hans Iijärtas dain, soni kanna sig traihde ocli söka dölja sin förlägenhet iiiider öfverlSgsenliet eller kliinipigt fö~: iieIaiide.
De sina roande skiirnlytslingar, soin häraf följa,, bli dock aldrig sk allvarliga, att de föriiii varrtl&lt;tj.gt stör ' s liarinoriien.
Evem kali ocksa bli annat iiii iniinniskoviiiiligt ocli sk&amp;riitsaiiit stiiuid.
af sonimmkiinslaii i Iiiften, af den rbdande lijiirtliglieteii, ' af hemgards- vii11niig: sii ocli det röi: l.iga Iieïrgiirclslifvet?
r l l y nilgcloineii kan ju icke i liiiigcleii vara nöjd nied de dagliga siiiP~~~~~orneiiacleriia, ïoclderna, ridtiirei.iia, krocketp,zrtieriia och visiterna i bä.rlaiidet. '
Iiigeii veclca förgir iitnii en eller aiinaii inidsoiiiiiiarvaka,.
större .utfiyI; t, be~~gbestigiiiiig eller ki.äftf&amp;ngst ined medförd inatsäck - ocli nöjet iniiiskm iclre daraf, att man far lof att iitveclrln litet - eller kusken skols diplomati för att icke förvaltaren, l~nsh~lierskan lagga hinder i viigeil.
värdfolket s; j3fva begara ej biittre än att.
deras giister skola, 11 % roligt.
Sb gick det till i mellersta Sverige för ett tiotal af %s sedan.
af de ganila Iiiiiii sitta kvar på staingodset.
Meii de blifva, allt färre, dessa dyrbara kvcwlefvor, dessa oaser i ökiieii af iiiodeiiiitet ocli praktiska li3iisyn.
De gaiiile g5 bort, briiket förvancllas till pappersinassefabriker - och fabriken eller vedupplaget läg,ges ofta 11 % de11 inest ' idylliska holinen i hela forsen 2; egeiidoinen stalles pk aktier.
Herrgården SR.
km de$ iiniin g i till i mycket afiiigsnn bygder, dar &amp; on '.
164.
.
f %r tjänstgöra som soininarnöje.
at någon af liiisets söner, som blifvit ambetsinan eller grosshandlare, och koininer iiied fru frhn staden, son: livarken kan eller vill upprätthklla de gamla traditionerna.
Många somrar koinina de icke alls, utan ligga pk ledsainina badorter eller.
utländska hotell, och det vackra &amp; iiiiet star öfvergifret.
I basta fall blir det bostiille &amp; t disponenten, soin dock Blott bebor en del .af liiiset, inedan det öfriga står inöbleradt för bolagets rakning.
Landtbriiket iir utarrenderadt, ofta trädgården ined, lins- hållet är satt p&amp; ration af vissa kannor mjölk, grönsaker ocli frukt för sitt husbeliof.
Hastar är det ondt oin, ty de behöfvas ständigt för att Iiiiinta, styrelselierrar, teknici och rerisorer fran stationen.
Många af de ganila originalen äro försrunna, och finnas de kvar, $ta de ej langre rid dispoiientens bord utan Iios inspektorn eller brukshnshållerskan.
Allt är sig olikt - och all den lijaitliga svenska gästfrihet, soin i de flesta disponenthus ännu råder, kan ej iterställa de gainla, breda förhållandena - eller dölja den oinstandigheten, att denna gainla lierrgårdstjp ör soiii en mantel.
soin är för id %t de shldroi., som iiii skola.
barn den.
Stränderna och sjön iiro nog annii lika oföriiiiderligt vackra - nar ej tïaktliuggiiing gått alltför lians~iislöst frain.
Men lireiii kan val se.
älfdanser och Böra folk~isor öfrer vikar, soiu ligga fiilla iiiei; pappersved?
Pappersvedeii inåste finnas, det vet jag nog, och folkrisornr inåste ' dö, Liksom Balder och Preja, liksoiii Pan och de grekiska iiatiirgiidarna ocli så inhiiga andra sköna förestallniiigsforiner dött - för att lämna plats åt det ofurinade nya.
Det iniiste så.
vara, och vi, so&amp; lefva nu ha allraminst skal att beklaga oss öfver att så ar.
Men jag undrar huru inånga, af de yngsta, de, soin blott blicka frainat och lyssna till framtidslöftena, so111 aldrig kannt lierrgkrdsiwnaiitikeiis verklighet eller hört de sista syaga genljuden af iiatiiriiiystikens inkng- tusenåriga sång dallra öfver ~ a t t n e n; - jag undrar liiiru iniinga af dem veta, hvad det ar, som försvinner ined lierrg&amp;rdstypen och dur ined f olkaisorna?
- - - - - - - - - - --- - - - _.
- - - - - - - - - - - - - - detta n r ett högtidligt sliit pk en skXintsaiii början - inen s&amp; kan det kännas a t t koinma lieiii f rhii kringströf varlif ocli rastlös verksainhet till lierrg&amp;rdslif och soininarniitter.
Ja, Clci r k 7 a.
.
.
Kommentarier till Selma Lagerlöfs fem berättelser ' " Ur Gösta Berlings saga ".
':).
Den yngsta af vhra diktare, Selina Lagerlöf, är ocksi den våg- saininaste.
BIeii clerina vhgsainliet ar icke af liä~isjriislöslietelis eller öfverinodets art; den liar snitrare nigot sf cleii.
Barnsliga okiiniiiga naivetetens.
Hon lyder ingen skola, trotsar intet parti, lioii endast ignorerar dem och @ r i all troskyldigliet o sina egna vägar.
Hon liar - trots allt livad s i val viinner som vedersakare p&amp;sthtt - icke följt nhgra föredönieii.
Almqvist Iifinner Iion blott af en enda berättelse, som Iion läste vid 113 ars iilrler., Viktor Rydbergs Singoalla och Poe !s spökliistorier äro henne fiillkoiiiligt obekanta, och Hoffiiia.11, Iivara skrifter hon förmenas liafva läst och i~iissförstitt, iiien ii11dh begagiiat som f ijrcdbmeii, 7~av 1ion alch-ig set t!
Stiiderat liar Iion, ti: .äget och allvarligt, s i vi1 ret.eiiskapliga skrifter soiii diktverk, i det ineclvetna syftet, att utbilda sig till skrift- ställare; nien hon liar diiriiiider formligen rakat öfver sig själf, att hoii icke iii&amp;tte bli efterbilderska.
Hon upptog s %liliiiida af «et lästa föimetr&amp;desvis hvad Iion kunde omsiitta sk att saga i sin egen själ och anviinda vid bearbetniiigeii af sitt eget tanltestoff.
Hon lärde för detta alidaliihl iiioiii vetenskapen mest af iiatiirforslrarne, iiioni dikt- iiingeii nf realisterna.
Hennes stursta svhigliet lbg i hennes stil eller brist p i stil.
Afvei-t har var ho11 dödligt radd för efter1) ildniiig och kon1 kanske jiist därför att stanna id clet knaggliga och ojaiiina bariispi.
!~k, soin iilinii tillhör heiines hrefstil; och som i se: ninariekriorna gjorde liirateii i inodersrn %let förtviflad.
Sina ailteckniiigw efter lektionerna skref " -.
------ h ") D&amp; presseii eu 19: iigre tid sgsselsntt sig ~ n e d detta arbete, kunna vi autaga dct var:, tiiinligcii all iiiliu t kiindt och f örectrrign a t t be ' ledsnga det ined nigra koiiiiiieiitnrier liellre ii ii att.
fraiiil Mgga dcss i.i~iicli&amp;ll.
Af de rcccnsioiicr af de feni sidb berSttelseriin ur Gösta Berl.iiigs altgiil, soni kominit innder \ %ra ögon, l-hvisa vi hffr till dem, doin iiro i mer eller mindre 1u5n vii.gIcdniide, niidigen dem i Stooklioliiis Dagblad?
Aftonbladet och Nya Dagligt Allell: mh, s m i t Svensk tidsluift och Nordisk tidskriit.
Af dessa recensioiier Mr den sistiifirnda,,?
; E dr Emil Lanrsoii, den utförligaste och vittnar 0111 det djupaste fösstfiendet af f ö r f m sl~nDplyme.
Alla röja dc samma vamm intresse för deu u y i littersra företeelseii,.luci-i.
alla bep8 de sanima.
misstag genom a t t 1~etr: ikta de fem historiarna soiii ett s: iiuiiiaiiliiin- grbiide Iielt.
Dcrc / 71y.
l a.
hon helst och lgttast pA - hexameter, och dar saknades aldrig stil.
I flera ar skref hon och skref om prosaskisser ocli skildringar, bl.
a. Gösta ~ e r l i n g s mycket omtalade färd undan vargarna, inen stilen var och förblef lika knagglig.
Slutligen fick hon en ingifvelse, tänkte sig de former 11011 brnkat för sina poetiska alster, bröt sönder livad som diiraf var henne i vägen, skref sh efter sin sjalfbildade stilistik en Iiel natt, läste in det s k r i h k i en lada, tog fram det först efter H minader och fann da, a t t hon verkligen lyckats a t t skapa sin egen stil för sitt eget stoff.
» Och hvilket stoff: &gt;!
utropa]: man.
&gt;Hyper-romaiitiskt inidt i r5r realistiska, prosamiittade tid, och formadt af den väldigaste (soinliga saga galnaste) fantasi till en luftig byggnad utan griilid och ined tiniiai-, soin fiirsvinna i inoliien!
2 &gt;Nej B, säger föi9: ii nied si t t orubbliga liign.
D Jag i i l s k ~ icke a t t dikta öfver lögner.
K.an jag få tag i en bit verklighet och för- vandla den till poesi; iii ' jag nöjd.
Det fiiins ocksk ett stycke verk- lighet under alla mina figwer, alla mina karaktärer, likasom under m h g a af de skildrade iifveiityreii.
Och i natiirmå.lningen h o r jag medvetet icke afvikit en tiiin från sanniiigeii.
För riktigheten af dessa utsagor kunde vi anföra bevis af (?ii stor inangcl aldre och yngre iniin och kvinnor, soni vid liisuiiigen nf Gösta Berliiigs saga kant igen episoder och karaktarsdi-ag fr&amp;n lifwt i deras iiiigrlom, ocli detta ej blott friin l ' eriiiland utan i vidt skilda delar af leiidet, hvilket visar liiii- allnianria.
de: if föi8f: ii tiiivauda tu- periia varit.
A t t de alhaa flesta af dessa f a t t sin skiftimde omkliid- iiad ocli sina historiserade iifrentyr .iiiider diktens och folktrons för- enade bearbetning, faller a i sig sjiilft.
Meii under allt detta gömmer sig en verklighet, som uppenbarar vissa sitloi- af kultiirlifwt frfin för- gkiigna, tider, som ej hittills varit kiiiidzi - ett lif som icke far från-; ~ eii koininit i kannas sitt varde och sin äkthet, fastan q 1 1 ~ och tillfalle eller .haft siiine för a t t iakttaga och beviira deiii $t kom- mande slakten.
Så synas Vemlands store iiiiin - en Erik Gustaf Geijer, en Anders ~ ' ryxell, icke hafva haft öga för eller atininstoiie q iiird pennan hskidliggjort de sidor af folklynnet soni frainträdn hos Göstii Berling och Iiniis oingifning.
Icke heller i folkdikten upar préfdrence ~ ~ e r i n l a i i d i i i g a r ~ sedd i e ~, f r i n scenen a1111~ i dag ined sainini förtjiis- ning soin för femtio %r sedan, och icke heller i de dripliga visorn; i xpi varmlanske tongni8lea Bterfiniia vi det lif och de kartikterer, som 8elma Lagerliif fatt syn p i.
Jien hvad iner!
Satioiiallyiiiiet iii.
ett djupt, ':), j,
äiiiiiiu p&amp; lhgt iiar ej genomforskat scliackt.
Tiigeii enskild man, vorea lian 811 sk stor, kan jiiinnta, det shoin siii privata egendoni; det st2 fritt för alla, soin.
till ett sadalit värf Iiafva makt och hag, att dlri nedfi.iinga, och den soin liar den ratta slagrutaii finner också de nya indmsti: ecken.
JIhigeii 12isare liar f#st sig vid det mystiska, det spökaktiga, soni förineiias v a r i ett alltför geiioingltende drag i boken; inen &amp; r det verkligen af s&amp; oblandad mystisk beskaffenhet?
.Deii elake Silitrani, tecknad efter verklig~eten, lisde ju gjort till sin iippgift att inzbilla miinniskorna, att lian försviiiit sig; .t » den ledea: och stiiiidoin iipptriidde i lims, skepnad.
Den ingsticisinen är jii skledes konstlad och fal: sin förklaring.
Berättelsen om huru döden gästade faniiljen pk Berga ar frainställd efter en gängse siigen, livil- ken slagit si djupa rötter i folkmedvetandet, att det Snnii i dag finnes äldre bildaäe personer, som förklara sig hafva sett dödens talg.
ljus briiina i gästriimsfönstret på Bergit.
Afveiityret med vargarna liar bestridts eller beletts af den ino- dei-na anden i vart land.
Det &amp; r dock berätta&amp; efter en verklig, iiiiiiii i godt minne bevarad händelse, och vi kiinna ytterligare roa den lustige kritikern med att anföra följande ord af en ansedd vem- liiiidiiig: D A I ~ i I dag vet hvar bonde i Verinlaiid, att enda sättet att radda sig om man åkaiirle förföljes af vargar Sr att k a s k lit n&amp;goll- ting i t dem (vigserligen icke i~lltid ' en Corinqe!)
eller att l i t a nkgon- ting släpa efter slikdeii. » För öfrigt står det ju hiii:, soni p&amp; inknga andra stiilleri i Seliiin Lagerlöfs iinder: liga bok, fritt för liisaren att tanka sig arten af ett if~2gavarande fenomen efter sitt eget sinne.
Si kan ' man ju med Gösta s&amp;ling antaga, att det iEke van- vaiiliga vargar, de Bkande mött, iitaii sadaila som blifvit utskickade af Gud för att ininno honoin om ett v#nskapslöfte, som kärleken hardt n#r kommit honoin att glöin~na.
Eller ocksa kan man taga Siiitrain p&amp; orden och tro, att vargarna tillhörde lians aparta sma grå.lliiigar.
Och slutligen den enda egentliga spökhistorien, den, som Anna Stjeriiliöök iipplefver under hemresan genom skogen - liiiru egen- doinligt förklaras den icke.
genom antydan, att det iir tviflen och samvetskvalen i den; inga kvinnans eiet hjiirta, som afspeglas i skiiinr,zsket, nar Iion tycker sig se spökbilden son1 s k d l bessiina hen- nes fnihtgor., vaxa iipp ocli blifvs till inför Iieiines ögon.
Och hiii.
fiii iir ej förklaringen i det lyriska inellaiispelet soin förkn liar sbsoin ofto skjuter in efter eii afslutad skildring, innan er1 riy vidtager.
.
a 0, seqza tiders barn », 7mis7~ar hon .. 2.Jag begiil- $4 ej att n.ågorc skall satta tro till dessa gamla 7~ktorier.
De ktt ' ima ej vara mzmt äqz lögn och dikt.
Men ångem, som vaggar f i a w och åter vfuev hjlirtat, till dess det jämrar sig som golfplan7coma i ~ i n k n sal s (zcndw p.gstolem med), mett tvijet, son2 s * inqer för öronen, så som bjälb-orna r+ngde för Arma Stjm71öö7c i den öde skogen, n.ar 71lifun de till l ö g ~ och dikt?
0, att de kunde Blifun det.&gt;, Vi skiille ' kiinna tillagga iinnu ininga intressanta koiiiiiientarier till Gösta Berliiigs sagofraginenter, meii iilipskjuta diirined till dess den pkbörjade dikten a r flrdig.
H ä r iii&amp; blott tilläggas nigra ord om den biist kritiken, den väiiliga så val som deii fiendtliga, i första rummet haft a t t förebra den unga förf: n: bristen på koinposition.
Vi drista ined afseencle hiirpii erinra, hiiriiso~n livart och ett af de fein spridda styckeiia a f arbetet utgör ett helt för sig ocli %r, shsoiii så- dant, inycket .val komponeradt.
Sjiilf önskar diktnriiinsn, a t t hon tills vidare inhtte f5 gälla blott som förf.
af fein sinå enstaka berättelser.
Huruvida det nu skall lyckas Iieniie a t t sainma@ra alla de hvar för sig teckiiade bilderna till ett geiio1ilkoiiil) oiieradt helt, det 1116 inan ju g i r n a betvifla oin inaii vill.
Men arten ocli graden af denna fore- spadda fraintida ofullkoinlighet kan nian ju oiiiöjligen bedöina efter några fÅ., ur det ofullbordade diktverket lösryckta stycken.
Vi, förf: ns vänner, anh&amp;lla dlrför, a t t Iion 1113, forskonas från nkdigt straff till dess förbrytelseii hunnit bevisas.
Kanske kommer dikten icke a t t uppvisa nhgon annan koinposi- tioii, iiii den som förefin.nes i ett Iialsband, livars pärlor af växlande storlek ocli skiftning löpa på ett osynligt balid, i eii viss harinonisk ordning, liv ' ars klav blir oss klar först när pärlbandet är färdigt.
.
.
Eller kanske är det $11 fri komposition, liknande den af de gamla visorna ined sina oinkviiden, som sjunga follcsjäleiis växlande ljus och mörker, löje och gråt, nien som I m sttriirilaiiförts till en förlinderlig symfoni, nied de lyriska i~lellaiispeleii soin ledmotiv.
.
.
.
Eller a r det kanske \ ~äxelspdet inom el ' ung sjal, full a t öfverströinmnnde lif och g r y m l e lidelser, kastad inellm frestelse ocli synd, gliger, sjiilfförnlti ocli öfverdt ?igt 1att.siiine - 3r det kanske denna kamp i dess olika
skeden, ledsagad a.f det svagare sphet af älskande kvinnors sträfvan att hjälpa ocli uppritta, rena och rädda, som skall ntgöra den röda trad, livilkeii sainmanh~ler de spridda.
bilderna - griiiidinotivet kring kvilket det riks stoffet grupperar sig, iiarinare eller fjärmare, i inån som det griper nier eller mindre djupt in i dikteiis iiinersta tanke?
.
.
.
Rvein vet?
Det &amp; r förf: iis hemlighet, som ingen estetiker kan pk för hand aflocka Iienile, inga koi~.streglei betvinga,,eiiiedaii lieiines diktar- lynne är helt ursprungligt ocli lieiines skap&amp;de ande rör sig inom.
sferer, som äiinii äro outforskade.
Detta, att S e l m Lugevlöf yifeit uppslag till en ~zy diktart af ren kult och fosferlti ?zcZsl~ art, det iir i vira .ögon Iieniies basta beröininelse.
Och Iiärined Iiafva vi icke prisat Iieiine utan.
Iionom, friii Iivilkeii all god gifva kommer.
A t t lioii skall visa sig vardig gkfvan, det Iioppas vi, och att de som d8rtil.l vilja forhjlilptz henne skola göra var foster- ländska litteratiii: en god tjiiiist, daroin iiro vi varmt öfvertggade.
.Esselde.
Brei fPkn Amerika.
*) Årsfesten i kvinnoklubben " Sorosis ".
NewYork deii 20 februari 1891.
Db D Sorosisa erfarit, att j ag genoin &gt;; Dagny » presenterat dess mectleiiiiiiaim f ör de svenska systrarna, blef j ag inbj iideii att bevista.
klubbens stora årsfest, deii vid livilkeii irianliga glster f&amp; niirvara, och att jag iiied stor f öriiöjelse mottog inbjiidningen faller af sig själf.
Vagii efter vagii riillade frani till den öfvcrtlckta ingtigen till Delrnonicos eleganta restnuratioii, beliigeii mellan ~ e w ~ o r priikti- ks gaste gator, Broadway och Feinte Avenyn.
Iliirpiirröcla mattor förde npp till.
festvhiiiigen, där r Sorosisa firade sin arsfest kl. 6 dan 16, jitniiari.
Blaiid giisteriia befann sig af ven iiiidertecknad,- som önskade .-.
.
.
.
--. ")
Of va nst; leu clc l m f, livilka recl3ii i iii; itrs kominit oss till linnda fr811 v5.r korrespoiideut i A-merike, miss Cecile Golil, lim tyvihr i följd af bristande iitrynime ej förr i m nu kiinnitt inflyta.
Brefvet oiu Arsfesten i » Sorosis » kan egentligen betraktas soiii en efterskrift till den i tredje hiiftet förekomrknde artikeln » Om Ny: % Varldeus liviniioklubbar ».
Red.
170 ' sig en flugas ögon för att kuniia se $t alla hall p i en gling.
V c l dörren till stora salongen stodo klubbens n. r. och f. d. presidentskor och emottogo gästerna ined leenden, 1i; mdtryckningar och ett förbind- ligt ord till en livar.
Mrs Clyiner, den niivaraiide presidentskan, ikladd en praktfull brokaddrakt af hestetiskt bl %tts: och ined eii stos knippa friska törnrosor i handen, tog sig lit soii1 en inedeltids fiir- stinna, värdig, stitlig och.
blid.
Under en ocli en ha.lf timmes tid koiiverserades och presenterades det i salongerna.
Ile 200 giisterna, af livilka det öfl-erviigrtiide an- talet var dainer, stoclo i täta grupper p i inattan under det lifligaste samspr %k.
Endast ett filta1 hade slagit sig ned för att i godan ro betrakta det praktfulla skidespelet af ?,Sorosis.&gt; i helgdagsskriid.
Ocli en praktfull anblick var det i sanning.
Ofrerallt blixtrande diaiiim- ter, doftande friska bloinnlor, akta spetsar, rajande plymer, i-kckra iingdomliga gestalter, därtill den gladaste stainning, den mest l~elefvade siillskapstoii.
Sällan torde man fi se så ininga celebriteter iiioiii pressen, konsten och vetenskapen försainlade pk en plats, som liar p3: i Sorosissfesten.
Ute i tanlbureii 1iiing.de ett standar, pk h ~ i l k e t en plankarta öfver de fem langa middagsborden var iippfästad, och dar kunde inac taga reda pk vid livilket bord inaii fått sin plats anvisad ocli 111-ilk~ grannar nian skulle fi under aftonens fest.
Den lifliga konversationen, som p i nhgot a f s t h d likuade det af- liigsna bruset af ett aniei ' ikanskt borsinöte, saktade af d&amp; dörrariie till niatsalen slogos upp och det bländande perspektivet af festsalen f r m - stod för allas blickar.
Salen, dekorerad i h i t t och guld, p5miniier genoin sin gedigna prakt mer oin:; Hvita Iiafvet *) p2 Stockholms slott iiii oin en restaurationslokal.
Fem langa bord voro dukade för inid- dagsgiisterna.
Utefter bordens hela längd löpte giiirlander af finbla- diga raiikor (srni1a.x) och vid hvarje plats lago ett par töriirosor eller praktfulla nejlikor p % duken.
Bredvid hvas-je tallrik stod dessiitoii: en fin vas, soiii af gasteina hemtogs so111 sourenir a.f festen.
Flik- iitoiii den elektriska belpiiiiigen frbn tak ocli vaggar spi.
edo vax1 jus i silfverkandelabrar ined röda skärinar ett bellagligt ljiis öfver borden.
Tid öfre öndan af Iimrje bord satt en af styrelsefrnarna iiied en inanlig gäst p % Uvar sida o111 sig; vid nedre bordsaiidaii hade en för aftonen utiiamud vördiniia sin plats, hrilkeii ined en blid; eller eii hviskning piiniide vaktiniistarne om iiagonting fattades.
I W t r niiisikliiktaren utfördes ta.ffeliniisik af en orkester.
BIiddagen var iitsökt, med ostron och den franska kokkonst si: ^
171 miisterstycken, iiied söderns rikaste triidgardsalster, frukter och grön- saker af alla slag, iiieii af viner - ingen droppe.
Clianipagnen lyste genom sin frinvaro, och hvad likörer eller ii&amp;got si, siiiipel$ soin ö1 aiigir, koiiiino de ej i friga.
J a g iiiisstiiiikte, att för iuinga bland.
de inaiiliga giisterna var cleniia saknad af civckesvaror ganska kiinn- bar ocli att de liade svart att af: isvatten och kaffet p % maten koiiiiria i den för en fkstnihltid riktiga s t ä ~ ~ i n i l i ~ e &amp; Iidc~ageii n. se~verades fort och.
Hts tiimligen tyst.
Först da glaceii, .som serverades i souvenir- imskar, var förtiird och kaflet drucket, piiirogo danierna sina liaiidsknr och viinde stolarna sa, att alla de niirvara.nde iitan att liiiniia sina piatser kunde rikta blicken mot presidexitskan vid mellersta hordet.
Nu tog aftonunderhållningen sin borjaii, ornviixlancle med tal, iriiisik, siilig och deltlamatioii.
E ~ d e Iierrar och daiiier iipptriidde soiii talare.
De nianliga gästerna,.
bland Iivilka syiites praster, jurister, jour~alister, affiirsiniiii, teaterdirektörer,.
konstiiärer 111. fl.
fiiig6 sig tilliniitta fem iiiiniiter livgrdera att yttra sig p&amp;, och danierna inr " t ' ste liilla sig till en iiniiii kortare tid.
Somliga Iierrai.
öfverskredo likviil för blotta inlednii ?gen till sitt tal den dem tillrniitta tiden; under det att daniiieriia styrde sina tiiiigoi.
sk val, att de p i tre iniiiiiter liiinno till piiiikt och pricka Saga hirad soiii lag dem 11 % lijiiïtat i iippgifvet iiinne, somliga slogo t. o. ni.
liiifsudet spiken pb inindre ä n t r e iniiiiiter.
Ja, w.Sorosis~ - frurna och fi-öknavrna talade s$ ledigt, r#ttf raiiit, kvickt, och trefligt, att jag foriuligeii pöste af stolthet b iiiiila medsystrnia viipar.
Till och ined Iieïrarne erkande öppet, att » Sorosis » - damerna i sk hög grad liade ordet i sin nialtt, att tiifliiig ined deni var filfBiig.
I förtroende sa@ t ~ c k t e jag, att det var litet oriittvist ' mot de nian- liga gasterna att a1111inodj dem att tala under s&amp; ogypnsainina forlikllm- den som en niidclcig iitaii den iipplifvaiide tillsatsen af goda viner och.
den stAiiiningsviickande eftersliingeii af i tobak sr öl^, livarrid de iiro varia.
.
vid herriiliddagar.
~inelfertid ror6 det sjiiii att siigs, att ej äfven nibiig-n af de manliga tallariie det oalttadt redde sig utiiiiirkt.
~Profeternb ocli la ge ii^, (l. v. s. jurister ocli präster, stodo u1111 och stiillde sig 11 % kviiiiioim~s sida i iiiitidsriktiiiiigeii.
E,ii alsltlig gi~iiiiiid mim, viillcäiid predikant, förklarade, att lian trodde 11 % kviniiaiis riitti.glieter s i fullt och fast, att det aldrig niimera föll lionoiii iii, då lian vigde ett par att aniiioda Bruden, att lion sliiille lofva sin ' inaan lydnad.
.
E n fraiiistkende affMrsiu+ii lofprisade kvinnans finaiiciella be#- iiing, emedan r Sorosis t) - kliibben, soiii liqr liigre Brsafgif t ii11 nigon IierrkliiBb, l i k ~ i i l lir skiildf ri ocli eger ett litet kapital dessiitom.
H m ' S '.
pi ' ' 1.
t.
kiljriidade sitt tal ined eii och annan liistig aiiebdot, bland annat be- rilttade lian pin eii iing fr^, soin af sin inaii erli&amp;lli.t en liiishållsbok med gul$iiitt för riikenskaprs förande.
Eftei: första ininadeiis för- lopp tittade den iiiige iilrta mannen i boken och fanii p&amp; dess första blmd helt prydligt följande ord inskïifna: wF %tt af gubben 100 dollars w.
P5: i.iidra bladet lästes: » Gjort kol pk all.tsa~inc~ns.
» Teaterdirektör Pdiner hö11 ett diiktigt tal., Iivari 11.m pzpekade ' I i ~ i ~ i tentertiljorna i liinge vaxit deii bana, Iivaxpk kviiiiian Iiiiiinit lika l h g t som iilameii, jn ofta, liingre.
P i detta satt aflöste det ena talet det andra.
Ibland förekoin en liteii pik, riktad af eii dain mot Iierrarlie, ibland gaf en herre daineriia i all vliiiskqdigliet en liten.
diifning, allt skiiintsamina] &lt;napp- nilsstyng, livers filin iidd triiffade, inen shnde ingen.
Utmiirkt de- klaiiiatioii acli s h g bjödos, den glad&amp;te, angeniiiiiaste stiiinning var riidmde och först I h g t efter inidnitt bröt siillskspet upp.
Ett kvinnomöte i Washington.
NewPo1.k (len 2 7 f ebriiari 1.89 1..
wom men ' s iiatioiial couiicilw, som stiftades; .rr 1888 och saiii- inantrader hvart tredje ar, Iiöl1 den 23-25 februari sitt möte i Wasliingto !i.
Tiisents1.s kvinnor hafva ströiiiin,zt till för att följa ine.2 Iöi.liaiidliiigarna~, och Albaiighs teater, dar dessa iigt rim, liar inader alla saininaiitriiden .varit fylld till sista plats.
Man nr de lagstif taiide försaiiilingrwna ocli dainer ur högsta societeten ined presidentens frii och dotter i spetsen ii3rvoro vid inötena, ocli de olika föredragen följ- des nied det lifligaste intresse af.
den talrika ocli el.eganta piiblikeii och Iiafva sanivetsgrannt och, iitförligt 5tergifvits af hela den sinei: i- kanska presseii.
I ltiggs hotell liade mötets styrelse ocli delegerade f r h frlin- maiide orter sitt hi if vi id kvar te^:.
Niirinare 50 olika kviiiiiosamfiiiid ' friii olika stater vor0 representera (1e.
' Utlandet daremot Imde endast att uppvisa en represeii tant, 31iss FEorence Balgarqzie fraii Engliznd, hvilkeii medförde Iialsiiiiigar ocli 14ilönskniiigar f r h 90,000 kvinnor, tillliöimde olika engelska föreningar och iiyl~terlietss~illskap.
Kl. l / 2 11 f. iii.
den 23 februari ijppmdes iiiötet högtidligt i Albaiiglis teater, som för tillfiillet var smycksd ined palmer och hög-.
staininiga berinudw-liljor.
, Talarestoleii var draperad med en siden- Baggs, ordlöramleiis klubba oinbiindeii iiled en knippa c1oftzi.ncle lilje-.
173 konvaljer och ett livitt band.
P$ scenen stodo kviniiorörelseiis för- iiimsta baiibryterslror, de flesta inecl granade lockar., nieii iiied bibe- hi " L11iia sjiils1rra.fter satnt derina siiiiiets uiigdoin, soii?
trotsar årens harj- ningar.
Friiiiist bland dessa niiirktes iiiötets ordförande N s s Frames IVillnrd, liiif viidet f ör deii af 2 00,000 medleiilinar.
bestgende kviiiizoför- eniiigen ~TVoinenJs Cliristiari Teinperaiice Union 3, Iivilkeii s&amp; tappert och fi.aiiigangsrikt gutt i harnsd mot dryckeiiskap och osedlighet.
Miss Willard 21- en siirdeles behaglig företeelse, i besittning af högst ovanliga talareg8fvoi .. ICliidd i svart sidenilriikt, Iivarpk eii knippa, liljekoiivdjer v;: fastad, ~ skötte Iion.
inötets niaktpiliggaiide ordförande- skap niecl eii takt, en bestäiiidliet, ett behag, so111 vackte allinlin be- iii~ilraii.
Heiiiies hiilsiiiiiqstsl., hvilket npptog iiiira nog en tiinine, &amp; höides iiiecl spiiiid nppmli~: ksaiiiliet.
.
Pr.o~rixminet f ö r första dagens saiiiiilan triide npptog fr5gaii: .Viil.- görenhet db11 kI&lt;viiiatl i filaiitropien W.
E n sa~: sl&lt;ild Iiylliiing koin iilir- vid en JIiss Cnthnrine Dexe ' l till del.
Dotter till bankiren Dexel i Filadelfia Ilar hoii i d: igwiie m l &lt; t ett oerliördt iippseende genoin a t t vid 2s ars 2lcler taga sliijaii i ett klostei i Pittsbiirgh, hvarvid hon högtidligt lofvat a t t agim siii fihnögeiiliet af sju millioiier dollars och sin h m % - m d e lefiiiid iiteslutaiide &amp; t negrernas och iiiilianeriias lyft- tiiiig och beskydd.
Yriiktiga tal Iiöllos: i fczttigvhdsfr&amp;gnii, i: öii.aiicle förpliktelserim iiiot beroeiide rasel:, orii vardeii af heirilösa Barii o. s. v. D: r Lillie Devereux Blake, en af Awerika.~ iitiniirktaste kvinlign lakare, Iivilken %ger en stor praktik i NewYork och både i tal och skrift pi, det kraftignste f örfiiktar kviiinms riittiglieter, f örordade i ett triiffande anförande ~iöclviiiidiglieteii af att i NewYork, i likhet ined Chicago och flere andra ariierikariska stlideï, niistalla n polisinatronon.
.
Pörsta riiötesdagens nftoiisainina.ntrtide var %giiac !t &amp; t ämnet: ~ K v i i i - iinii inom kyrkan 3.
Goch tal f (ii~ekomino, åtföljda af en diskiission.
' Vid mötet voro f j m]; vinliga teologer tillstiides, livilka tiiracle o111 a t t iiileda och afsliita ile olika ssriiinaii.trii.deiin med böii.
I förbigiende in&amp; iiliiniias, a t t ilinerike ager ' i30 kviiiliga teologer, Iivilka genoingått en fiillstäiidig teologisk k i m, lnriistvigts och iitnlimiits till priistel: iiioin kyrkor tillhtirancle de liberala iiniversixlistiska och iinitarinnska sek- teriia eller ocksiTc verka soin niissio~iä~er bland liediiiiigar, antingen bli~nd iiidituieriiu i fj iirraii vesterii eller i I i i n s och J q m.
IX iiiötets iiledleiniilsr och &amp; hörare saiiilades i teatern pb morgoneii den andra i~iötesdagen, s, ' g det iiiistaii iit soiii oiii ett nfta.1 agt riim, a t t liiktvioleii skulle vara blomiiiai-i f ijr dage~~i.
Xasta.11 hvarje dani
bar en bukett af den älskliga bloniiiian, livarföre Albaiiglis teater dof- tade liksom trädgidariie vid Medelhafvet denna tid p % kret.
Magot aftal var det emellertid icke.
Meii luktviolen utbjudes i sidan inyc- kenhet och fiir s&amp; billigt pris just vid denna tid på X7asliiligtoiis, Filadelfias och NewYorks gator,.
a t t liveiii soin helst liar rhd a t t sinycka sig ined en violbukett.
Under aftonsaininantradet bröt ett oviider löst inoin teatervag- gariia, d i Mrs Lease fraii Kansas beträdde talarestoleii.
Sa siniiiiiigoni Ilade taliriniian afvikit frhii alniiet, soin ras nykterheten, och koiiiiiiit iii p % politisk stråt.
I staten Kansas a r liaiidel ined och utskiii&amp;ning af spritdrycker förbjudna., hvarför representanten för denna stat 11attrt.
211 någon aii~lz~n kunde tala o111 briiiin~insförbudets goda vcrkiiirigar.
P Kalisas hafva, som bekant, kviniioriin full rösträtt, och då frii Lease, soiii ar advokat, spelat eii viktig roll rid de senaste valen, rbkade hoii snart iii p % politiken och stod d % ej längre a t t liäjda.
Till det yttre var friiii från Kaiisas en l h g, beliaglig, siiiiirt brnnett, som ej såg u t a t t vilja göra en inask för när.
Xeii.
sb snart hon koin pk talarestolen blef hon till röst och hållning en rerk- lig agitator, en deinagog i kjolar, hvars tiinga utan försyn gaf klat- schar till höger och veiister.
Hrisslingar hördes dSt ho11 angrep el: vid sediiaste valet Besegrad mycket bekant senator.
Hon fortsatte likii lugnt soin om lion stått dar heinina p&amp; sin k far ni^ i Kaiisas och utdelat order &amp; t ' sina imderhafvaiide.
Men db talarinnan kallade senatorn sr !i bof, och i kraftuttryck, so111 in3ihaiida förefallit taiiia i vestern, ineii soci stötte fiiikäiislig,z personer bland ahörarna för liufrudet, gaf liift &amp; t sina Iräiislor, började staniiiingen bli kvaf i salen.
Eli del af piiblikes reste p2 sig och liiinnade teatern, de kvarblifvande antingen livissladtl eller appl %derzzde.
Föigiifres painiiide presidentskaii talarinnan gZiiig på &amp; ng oiii a t t hennes stid var ute, och a t t t personlig ii tilliniileii iiiihte utesliitas fr %n föredragem.
Oförfarad och lugn lik en geiieral under drabbning fortfor kansasfruii sitt anförande; soiii en af resteriis cykloner rasade hennes tal genoin.saleii, skingrande de mer kleiiiiiodiga, väckaiide förbittring eller löje bland de ined starkare nerver iitriistadr åhörarna, hvilka blifvit kvarsittande.
Först iiär ho11 riktigt f&amp;tt sjuii.ge ut af stannade hennes vältalighets ströin, och hon steg ned f r i n talare - stolen, synbarligen betydligt liitthe om 1ijMat efter qtgjntelsen.
Sista dagens möte afbaiidlade B kviiiiiaiis politiska stallniiig~.
X ~ I var stunden inne för veteranerna iiioiii kriiinorörelseii a t t yttra sig.
Miss Susa91 Anth ony, sj iileii i de senaste 40 ireiis kvinnorörelse, shgs P&amp; platforiiieii vid siclan af sin inedarbeterska, Mrs JziZin T1 ' ns.d Hotre. '
.
175.
Den tredje i förbiiiidet, Mrs Elizffiheth Cacttj Stanton, var f., t.
i Eng- lmd, och hade saiidt en liSlsniig, sorl?, iipplastes af liennes viin, Miss Anthony.
Dessa tre daiiler iiro Bviiiiiofi.igörelseiis i~post1a.r 1iai; i landet.
Det iii.
alltid ett nöje att höra Miss Aatlioiiy, så rak p&amp; saken, ~iiiiiioristisk ocl~ öfvertygaiide är lieiiiies kevisföriiig.
Hvad Mrs Howe beträffar, liar hoii allt ifrist iiiigdoinen varit?
och iii.
det iiiiiiii, den förkroppsligade livinliglieteii i sin adlaste gestalt.
Som en drottning ser hon ut, soin en drott~iing för 11011 sig, soin en iipplyst, beghfvad clrottiiiiig talar och lef ver Iion.
Vid saliiinanträdets slut reste sig f ör- sainlingen och sjöng till Mrs Howe ' s ar&amp; den af lieiiiie diktade s h g e n » Republikens stridslij,li~ii ».
Mötet dsliitades ined sfsjiiiigmdet af en psalin, Iivarp % en af de kviiiliga predikaiiterim läste v8lsigiielserr.
.
c, Ce&amp; t Gohl.
års riksdag.
Att icke 1591 ars skulle blifva synnerligen friiktbrin- gande fiir den del af lagstiftningen, soiii specielt rur h i n n a n, r a r icke svårt att förtitse.
På da.gordningen stod en mängd s. l {.
» stora » friigor rörande flere af nati ' onens lifsintressen, tullfrågan, den unionella frågan, frhgan om stadernas representa.tioiisi.att, om Bev~ringsöfniiigarues iitsträckiiing ocli den däriiied samniaiikopplade griindskatteafskrifningeii, politiska rösträttens iitsträckiiing * etc., och det är ~ a n l i g t, att dylika stora fragor s % helt och 1iPtllet absorbera folkre~resentanteïiies upp- märksamhet att andra amiien af inera enskild natur nndanskjiitas eller i största hast affardas.
Särskildt var ' det föga hopp oin att något skidle göras för för- biittrandet af den gifta kvinnans rattsliga och elroiioiiiislta stiillning: Denna fråga befinner sig för niirvarande i det skede, att initiativet bör koinma från regeriiigeiis sida, men j~ist~itieiiiiiiisterportföljen inne- hafves fortfarande af en.
af de varmaste anliiingarne ' till niniinens inålsmanskap öfver liiistiun och hennes latenta egalideriitt i den genied- samriiit förmögeiilieten.
Oaktadt dessa ' ocli andra för reforr~iarbetet inoiii kviiino1agstift.- iiingen ogynnsamiiia oinst&amp;ndiglieter, kali innn dock vid eii axplockning,
ur 1891 .hi.s riksdagsprotokoll finna.
ett och annat korn, som nies eller mindre direkt rör kviniian, och däribland åtininstone ett positivt re- siiltat, nämligen köjandet af statsanslaget till de högre jiickskolwna.
I närinast föregående häfte har Dagny redogjort för hvad soni pk senaste Bren af regering och riksdag gjorts för kvinnobildningen i vårt land, och frågans stallning vid krets riksdag.
Det %erstår s&amp;- ledes endast för oss att tillägga, att kongl.
iiiaj: ts proposition om Iiö- jande af anslaget till de högre flickskolorna från 70,000 till 100,000 kr., antagits af bagge kanii-arne, hraremot herrar Wieselgrens och TVinkrans ' motioner om dess höjande till 140,000 kr.
afslogs.
' (7nder debatten i lramrarne fäldes inånga erkannande ord oin flickskolorna, nien det höjdes %fven klagomål öfver inangläseri, öfveraiistriingning, ensidig teoretisk bildning, etc. P % äktenskapslagstiftni~igens omrade hade några inotioner frani- lagts för den iiii afslutade riksdagen.
Herr 2 '.
T. Bwg hade ater- kominit med sin motion från föreghende år om ltöjawde af k~iwr~nns iiktmskapsiilder, dock i modifierad form.
I fjolårets motion föreslogs, att kvinnans liksom mannens äktenskapsålder skulle sammmfalla med myndighetskldern, saledes höjas från l 5 till 21 år.
Motionen föll, men nnder dess behandling hade sk starka syni- patier visat sig för ildersgriinsens uppflyttande till 18 h, att d$ mo- tionen i denna ändrade f o k framlades inför arets riksdag, det var att fijriitse, att den skulle röna annat öde.
Så blef afven förhiillaiidet.
Lagutskottet erkiinde, att många skäl fuiinos för ett höjande af kvinnans giftermålsilder, men på grund af det stora antal aktenskap, so111 ingis af kvinnor tillhörande Mdersklassen 17-18 %r (under 1887 var deras antal 223 mot G6 inom Udereklasseii 16-17 och 5 inom åldersklassen 15-1 6; sainina år hade 539 kvinnor iiioiu aldersklassen 18-19 ingått äktenslrap), frliktade utskottet, att oin åldersgriinsen fram.
flyttades till 18 h och rätten att söka dispens kvarstode, kungl.
niaj: t skiille betungas med pröfning af allt för många dylika ansökningar.
Utskottet lieinstalde därföre, att riksdagen i skrifvelsr till koiigl.
maj: t skulle begära iitredning af de oinstiindighetcr, som inverka pil bedömandet, af frågan oni framflyttande af den för kvinnan stadgade aktenskapsåldern och franiliiggaiide af förslag i iiimet.
Detta blet ' af ven kamra.rnes beslut.
Friigan torde siliinda af eii kommande riksdag erliålla sin slut- jiga lösning.
O
Samma motionär hade afven.
vackt förslag om vidgad rlitt till tikte ?zska2~sskill ?zad.
I deiiiia iiiotioii, begärdes, att oin inmi-ieii i följd af dryckenskap, liittja eller niinaii last iiiider18ter att försörja Iiiistrii och ininder&amp;riga barn, s&amp; att fattigvirdsstyrelsen nödgas lgmna dem understöd, nämnda myiidigliet skall äga rätt att med Iiiistruns saintycke begara skilsiniissa p5 ett h.
Hade icke inaniien iiiider deniia tid bättrat sig ocli blifvit villig ocli duglig att uppfylla sina plikter so111 fainiljeiis försörjare, skiille rätten p&amp; iiy aniniilaii af fattig \ r~wdsstyrelseii och hustriiii döina till skilsmässa.
Denna motion, Iivars syfte torde vara sgi~nerligen .belijärtaiis- värdt, afstyi * ktes af lagutskottet med inycket knappliiindig inotivering, Äfven inom kaliirame föll den, inen som det tycktes frainit, d&amp; flere talare iittryckte sin sginpati för inotioiieii ' s syfte, eliiirn dess nuvarande form vore opraktisk.
1noi,1 andra kminareii uttalades äfven deii önskan, att ett kominande lagutskott inhtte agria denna fraga en större och välvilligare iippinärksainlie t., I detta saininanliang torde det vara lämpligt att af veii ii %iiiii,z herr Waldenströms motion o k ci$&amp;ktens7cnp, eliura den icke direkt rör kvinnofrågan.
Deiiila inotion, soin i likhet ined den, samine förslags- stiillare väckte vid 1890 Ars riksdag, begärde frihet för in ed ler il in; ^^.
af svenska statskyrkan att vlilja mellan kyrklig och borgerlig vigsel, afstyrktes af lagutskottet, föll i första kalniiiareii, nie11 antogs af aiidra kainniaren ined 104 roster mot 74. '
Vi vilja icke slnta denna redogörelse för livad 1891 års riksdag gjort f ör kvinnaii, iiton att erinra 01-11 att kvi~zwmzs politiska röstrir ' tt, .om ocksk blott i f ' örbig %eiide, varit p&amp; tal under den nu afslutade riksdagssessionen.
Shsoin torde vara Beka-rit, 1ia.de icke minclre än fem niotioiier.
väckts o111 större eller niiiidre utsträckning af den politiska röstriitteii.
Alla dessa motioner talade dock endast om rösträtt för inlin, men till l~onstitiitioiisi~tslcottets afstyrkaride utlataiide 1ia.de en af ledainöteïna, l i e r ~ A. Hecli ?z, fogat en rese~.vatioii., Iivnri haii förorcladc: er1 at " ino- tioiierna ined den andring att ordet w nian » $J.qrttes iiiot, person ».
Detta för.
k~i1111ans politiska likstiilligliet med inaiiiien SK be- tydelsefiil1: b förslag ledde visserligen icke till iiigot vidare resiiltat,
koni icke eii gång tinder beliaiidling iirider de långa och ifriga de- batterna, inen flere talare inom bada kainrarne tycktes inse, vare s i g de fruktade eller hoppades det, a t t det politiska streckets borttagande eller sänkande som en nödvändig konsekvens skulle medföra rösträttens utstriickning 2fveli till kvii~noriia.
- * I. c.
Meddelanden f i h Fredrika-Bremer- Förbundet.
Fredrika-Broiner-Förbundets arsmöte agde rum torsdagen d.
1.4 inaj i 1äkaiesiillskap.ets lokal under ord- förandeskap af lioRiite~identeii Börtzell.
Sedaii af ordföranden upplästs delar- af årsberiittelsen - livaraf bl and annat fraingick, a t t f örbiiiidets vei.ksainhetsfält imder hret ut- vidgats, a t t storartade stipendiedonationer k o n h i t förbundet till godo samt a t t förbundets kapital stigit till kr.
12,646: 25 - kassaförval- tareiis rapport och revisorernes berattelse, beviljades styrelsen ansvars- ' ' frihet för clet g h g n a b e t s förvaltning.
.
Hiirefter förrättades val efter de styrelseledainöter och suppleanter,.
hvilka voro i tur a t t nfgi, livilket utföll s %, a t t de ordinarie ined- lemmh~~ne, riksantikvarieii Hildebraiid, friiarna Adlersparre och TVhit- lock, saint fröknarna Engström och Forssell återvaldes och suppleanten fröken E.
Fries nyvaldes till ordinarie niedlein.
Till suppleanter iter- valdes fruarna Kerfstedt och G-yldén, fröknarna Elfviiig ocli Dalil- gren, professor R o s h och kapten Hubendick, samt i lediglieteii efter fröken Fries iiiv,zldes fröken 3 %.
Waern.
Till revisorei: itervaldes härndsliöfdiiig A. Sundvall, fru E. Odel- berg ocli fröken A. Rossander; till revisorssuppleanter fr11 8.
Wising, doktor V. Sveclboin saint revisionssekreteraren V. Uppström.
Af fröken A. Sandström hölls Iiärpå ett föredrag oin, (len mo- derna iippfostran sådan den borde varas, hvilket föredrag med stor iippmärksamliet ocli lifligt bifall mottogs af de talrika khörmne:, - p Stipei~dieforulerna.
Från en person, som tecknar sig &gt;intresserad niedleni af förbiindet)), har till allrn&amp;~~m stipendiefondeqt öfverlainnats en gåfva af 20 (tjugii) kronor.
Till den okIinda gifvarinnan fram- .bares liarined ett Iijartligt tack. '
179 Fredri7ca-B~m1zer-Fö.r6zbqzdets sjukkassas niedleiiiinar ' sam inaii tradde till Bimöte onsdagen d.
29 april i förbundets lokal, BIalintorgsgataii 5, under ordföraiidgskap af professor P.
G. Rosén.
.
A$ den af ordföraiideii upplästa årsberiittelseii framgick a t t del- ägarlies antal höjt sig fïan 1.53 vid 1889 ars slut till 188 vid ut- &amp; ngen af %r 1890; a t t i sjukbjiilp utdelats 1,444 kronor, saiiit a t t kapitalbelialliliiigen iiiider året ökats ined 1,096: 74 kronor.
T öfrigt haiivisas till förbimdets arsberättelse.
Sedan äfveii revisorernas berättelse upplästs, beviljades å t sty- relsen full ansvarsfrihet för 1890 förvaltning.
Hiiietter atervaldes till revisorer fröken H. Casselli och öfversteloj tnan t C.
E. Elfving, saint ' till revisoïssuppleaiiter fröknarna A. Dalilströin och I;.
Borg.
Sjukkassans styrelse, återvald för år 1891 af förbundets styrelse, liar under år 1890 haft följande sainmansättiiing: ordinarie styïelse- inedleiiimar, professor P.
G. Rosén, ordförande; doktor C. Nyström, vice ordföraiida och kassaförvaltare, fröknarna A. Roos ocli A: F a - briciiis saint medicinalrådet O. Poiitiii; slippleanter: professor 0.
San-.
dalil, fru R. Lybeck och fröken G. von Ploingreii. '
' Hvarj ehanda i kvinnofrågan.
Sverige.
Iiviiztuc som klockare.
Geiioiii flma af Sveriges tid- ningnr liar i dessa dagni.
gått en notis on1 fröken Maria Knutsoris v d till klockare, organist ocli kantor i Arstads förseinling i Halland.
.Det siiges i notisen, a t t det iir första gången eii kvinna i Sverige innehar klockarebefattiiiiig.
Alltsedan början af 1880-talet har dock nitstaii Iivt~ije Ar iiagon kvinna sökt och sedan e, * liållit plats s %soni.
klockare.
Det skulle s~duiida kiiiina tyckas som on1 kviiin ?~ riitt a t t blifva klockare vore oomtvistad och SH synes ock uppfattningen hafva varit vid 3885 %rs riksdag *.
!llill deniia hade nardigeii herr A.
I. Lytli hos Andra kammaren föreslagit a t t nödiga atgarder skulle vidtagas för a t t bereda kviiiiia rättighet att iiiiieliafva klockaretjanst.
Veder- börande utskott iipylyste, emellertid,, att kongl.
inaj: t redan vid &amp; t- skidlip tillflilleii, i anledning af uiiderd.higa ansökningar, meddelat resoliitioiier, af livilka klart franigHr, det egenskapen af a t t vara kvinna icke ntgor Iiinder för sökniide af klockarebefattning~, och liein- stiilde, a t t iiiotioneii icke iiiiitte till iiagon riksdagens åtgard föranleda.
Under diskussioiieii inoin kammaren, franihöllo utskottets ledamöter, a t t den af koiigl.
11iaj: t lainiiade dispensen (ingen kvinna har vunnit anställning soin klockare iitaii dispens) galde ratt för, folkskol~lti~~a~~i~zn~~ elleim i~z~zelinfuwe uf orgn~~istbefatt) ~iqzg a t t söka klockaretj anst, meii I,
icke direkt giilde 7cu6mza., %db det i lagen förekoniinande uttqcket l i m eller man icke behöfver afse blott inan iitan afveii kan tillämpas p: i kvinna ».
Efter.
liflig diskussion l~lef litskottets lieiiistalllin: I kainiiimw.
I bifallen.
.
h i f ö r man iiu liiirined ordalageii i den dispens, soni laninats fröken Kiiiitson, finner iiian, att kongl.
maj: t iiiedgifvit, » att den on: - ständiglieteii, att sökanden (Johaiina JIaria Knutsoii) als kvinna,?,; nib utgöra hinder för henne att, darest lion i öfrigt föi~ärfvat koiiiye- tens, söka och emottaga förena.de klodwe-.
kantors- och organist- tjänsterna i Arstads och Asige försainliiigar ined vilkor, att Iion, clarest Iion erhåller ifrhgavarande befattningar, aflö.lrar m m ligt bittidde for 7clockaretjiilzstens bestridamle.
8 Haraf frarnggr s h n d a tydligen, att koiigl.
m; tj: t i iiiotsats t i l l885 lirs riksdag anser 7ivanzn icke aga ratt att 12ifva klockare, utaz att hon erhiillit adispens frin sitt kön.
.
Styreben för B Lars Hia-tas mimte:, liar vid sitt r~trsainiiiaiit~ ' aC; ~ beviljat ett anslag af 3,000 kr.
till den af stiftelsen grlindade fi-P iVilhelmi~~2n Hiertas stipen.cZiefond för kr-innoin, som studera mediciii.
RlosoJie kandidatexasizen vid 7; Tpsala iiniveraitet liar dessa.
dagar i ~ f l a g t af ~ fröknarna Lydia Wal~lströiii och Signe Sikiei~stron~.
Da~mamik.
Prökeit Ki-istise Frtderikseii, ordf öra wie i &gt;.
rhiisk Ia4ndesainfiind~ i Köpenliaiiiii, liar fatt iiiiiversitetets giildniedalj fii: en afhandling om eii pedagogisk prisfrir.: a.
Prisfrkgan hade följ and^ lydelse: » Der önskes en ordiiet fremstilliiig og 5egriiiidelse af de vig- den iiyere tigste alniene love for opdiagelsen, soiii lade sig iidlede psykologi og ethik.
U Dansk kliindesant f liar, enligt ïedogörelsen i f öi.ciningens tia- skrift, Iivinden och Sanifiindeta, under &amp; r 1890-1893 fortsatt sia: vidtonifattaiide verksaiiiliet efter sainrna plan soni under fijregående h; .. På föreningens föranstaltande ha näi.ii1ai.e 40 föredrag i iinilieii br- rörande kvinnans intressen Iiållits p i 01ili: i stallen i landet, Iivarjiiicte tvenne offentliga möten liiillits i Kijpe1ili: imii.
P&amp; ett af dessa; I !- Iiandlades ' ämnet kvinnan och trädg2rdsskötselnx, livilkct ledde till iiilainnandet af en petition till regering och iilisdag r.öixnde YMP:: af att tillfälle beredes allmogens kvinnor att utbildii, sig i triidgkds- skötsel.
Som en följd af samma niöte kan afveii rakim, att %a- inarks största tradgkrdsskola, Tilvorde, öppnats för krimor.
Dansk kviiidesaiiif and liar likiiledes kraftigt r e ~ k a t f ör geiioE - förandet af den lag rörande förbiid för de oaztoriserade konii: iissiorw- kontoren, för livilken 1a.g redo,~,jorcles i Dagnys &amp; regiende hiifte, E saiiiiuanli,zng nied de till Daniiiark utvandrande svenske tjiinsteflickor- lias sak.
Stort lager af OBS!
Barnkläder for alla aldrar, tiU och med 16 Ar Goda t.r / c / er!
Nwa, srna7@~ZZ~c rylodeZ- Zer!
l3ZZZ~ga prirer!
Allm Telefon 68 40.
8 Stora Vattugatan 8, hornhuset vid Brunkebergstorg 1 0 Bazaren a Narrbro 10.
H. NYSTROM.
Damhikrarbeten, vackra och valgjorda, af renaste hår, till de billigaste priser i riket, såsom Dampu7cer friin 15 k r, Losbenor fr 5 k r, Håv- Jator fr 3 kr, H&amp; / tnutan fr 2 kr m m hos Hmr och Frw E. MaZmberg, Damfr~sorer, Etabl.
1871, Engelbrektsgatan 6, vid Humlegiiiden, Hainngatan 18 A, vid Kungstradg, STOCKHOLM.
Telefon Bell 10 56 Allm 150 94 AAAANDB NYS-ER9 Blomste~at elier for fina, konstgjorda blommor N$jbrogatam M. Carolina Söderlund, GULDBMED.
3 6 Regeringsgatan 36, Stockholm Ett htramt varzcZager af pcZ&amp; och sdfuer.
Reparatlomer ver7cstaZZas UiZZld.
Bouppteckningar - samt uppgifter t31 bouppteckningar uppsattas for billigt pris af ett fruntimmer, som dari eger mhgåzig vana Narrnare underrattelse e r h m k Fredrika-Bremer-Förbundets byrå, 5, Malmtorgsgatan.
-- - - - Fredrika-Brerner-Förbundets har anordnat utstallning och forsaljning af.monster och mo- dqller till hygieniska under- och ofverdrakter for kvinnor och barn i f roken Oizlsons mockafart l 4 Blasieholmstorg &amp; ven mottagas bestallningar 9, smthga artikhr, hvar- J vid sarslnldt p&amp;pekas utstyrslar for spada barn.
Vidare upplysningar meddelas ii FrednIca-Bremer-zorbun- &amp; s b p 6, dar afven anteckning af nya ledamoter Jzan ag+ rum.
&amp; srifgift 1 krona.
, r Korrespondens till, Draktreformforningen adresseras till samma stalle &lt;-l
Fredrika-Bremer-Förbundet får härmed inbjuda hugade författare till en pristaflan.
Förbulzdet zctf dbter tvenne prvig det ena å 200 kr., det andva å 100 kr., f&amp; de basta nöjesböcker, skrifma eZZer zcngdom.
f&amp; barn Bogkerna bora vara afsedda for något visst åldersstadium mellan 8 och l6 år.
Inne- kiållet kan utgora en enda sammanhängande berattelse eller skildring eller ock besta af 2. a 3 eller mojligen flere sådana.
Arbetet bör i tryck icke understiga *) 100 sidor vanlig oktav.
Forbundet forbehålles optionsratt till förlags- ratten.
T8flingsskrifterna bora vara inlämnade till Fredrika-Bremer-Förbundet B bok- kornite, Sfo~kholm, 5 Malmtorgggatw, den l Juli 1891 och vara åtfdljda af förseglad sedel, innehållande författarens namn och adress.
*) I den mbjudmng till pristraflart, som meddeldes i-Dagnys 3 Qe, hafte hade ett vilseledande tryckfel msmugit sig Dar s&amp;- B 9 de i m b nedifrBn ii tcpk icke &amp; firnstiga 100 sidor D Detta rattas harmed W m k e zclzd !er&amp;ga 100 siaor,.
Felet har rattats i cn del af npplagan ~Gckholm, Aftonbladet6 s k t i e b o l ~ p trycken, l891 - -
