# ID: svediakorp-per864
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1892
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,291
# sentences: 622
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm.
Gernandts N:r 23 (233) Fredagen den 3 Byrå: Prenumerationspris pr å r: Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr, Idun med Modetidning oeh (Aftonbladets nya hus.)
kolorerade planscher „ _ kr.
8: — Idun m.
Modet, utan kol.
pl.
• 6: 50 Prenumer.
sker i landsorten å post- Idun ensam » 4: — anstalt, i Stockholm hos redaktion.
juni Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas ä byrån kl. 12 — 1.
A l l m.
Telef.
6 1 4 7.
Boktr.-Aktleb.
1892.
Utgifningstld: hvarje h e l g f r i fredag.
Löoiiummerspris 15 öre (vid kompletteringar).
5:te årg.
Anuouspris: 35 öre pr nonpareillerad.
För » Platssökande » o. » Lediga platser ' 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons.
70 öre pr nonp.-rad.
H e r t i g i n n a n A n n e d ' Uzés.
^IJaris ' furstinna Met- ternicli », hertigin- nan d ' Uzés, är ett n a m n, som Iduns läsarinnor ofta m ö t a i pressens förbindelse spalter i m e d skildrin- den Julien vågar till Masly, höja sina prinsessan mornas — de hon den lidelsefulle mildt, ej som blickar Kor- skjuter ifrån sig, utan hemlig mest sympati, men skjuter ho- l y s a n d e, m e s t förfinade a f nom ifrån sig ändå, som världsstadens eleganta lif.
en Just som slutar med ett » själf- garna af i det dessa senast dagar har som en oskyldig, till galérerna för afhållits och af den En Hotel i de erkännes s o m glanspunkterna pågående i säsongen.
af våra m e d a r b e t a r e, hvilken personligen känna nan, den firade lärt kvin- h a r i d a g åtagit sig att till h e n n e s för bild, som den s v e n s k a ningens själf damtid- räkning a f henne öfverlämnats hand, äfven turerna och mord », som leder honom, lifstid.
välgörenhetsfest, Ville vän — h u r hon stjärnan v i d d e n stor- artade olycklig s o m d e n förnäm- förtäljts, strålade sta allt af i hans teckna kon- hennes per- sonlighet.
Hertiginnan d ' Uzés ' bok utkom samma dag som Georg Ernest Boulanger, efter att ha sett alla sina illusioner jordade, att sin sluta gick andra ro- man på grafven i Ixelles.
Sällsamma ödets lek I Ty hvem Julien var Masly denne om icke soldaten och äfventyraren Boulanger, Julien Masly, denne nard, otämjde denne kommu- på massans axlar burne dämagog, som prinsessan ledde in på andra vägar, liksom her- tiginnan sak, Hertiginnan d ' Uzes är var några måna- der sedan hennes senaste roman, den första som Diktarinnan hade velat i boklådsfönstren.
man sken, som stjärna, tillbeder en äfventyraren, bo- hémaren och kommunar- i legion sansculotter?
dikta om jordma- som början eskorterades af en » Manuela » signerat, lades Bomanen för den rätta, med sitt guld köpte demokratchefen, diktarinna.
Det d ' Uzes hon ansåg vara den en roman, en ro- i lifvets verklighet, oeh hon gick med i bou- langismen.
Hvar odygd.
åker fram, har hon sitt straff på medan: Ho lustan hysa vill, han måst ock hysa svedan.
Som skugga följer kropp, så följer hugnad dygd: Odygdens följe är nöd, ånger, skam och blygd.
J3.
pOLUMBUS, H O N TILL BESLÖT EN BOULANGERS DOCK ANFÖRTRO STERNAS FÖR SIG TILL DOCK A T T STÄLLA SIG ÅT — LÅTOM HANS VAR KLARADE ABSOLUT SIG PÅ — OSS SÄGA BRODER, MILLIONER VILLE AF PARIS, ELLER ATT F Ö R B E R E D A TRE FÖRST GREFVEN TRONPRETENDENT, ROJALISTISKA O C H DAG DISPOSITION.
FÖR MÖTE, VARA VII ».
VÄNDE HON O M VILJA OCH FÖR- BLANDA SIG I politiska D E N NÄMNT, DÅ JAG HERTIGINNAN DRAMAT, UNDER EN UPPLEFDE UPPLEFDA DRAR.
ÄR H E N N E S KUNNAT OCH FÖR RESTEN D E T VAR HUFVUDET DÅ, S O M TILLBAKA HERTIGINNAN M E D D U Z É S D E STOLTA ORDEN: VAR VÄNINNA, SIN SOM, KORTA ÄFVEN AF FRANKRIKE AF KAN FRANKRIKE rätt O C H T Ä N K ER: DERSKAP » GÅ, ATT VARA ORDEN ÄN EN I DERAS PÅ PURPURDRAPERIERNA SAMLADT STOLT KONUNGEN DRÄKT GENOMSTRÖFVA VAPEN I HÖGSTA DÄRINNE, DÄR HOFVST BÖJDA » Sire! » RYGGAR DÅ OCH DÅ LIKHET PARTE N U LEON.
.
.
UTAN M E D VÄRLDEN EN T.
E X.
, E N I — M E D M E D BONERNAS PLATS M E D ELLER, S O M AF ANDAKTSFULL GAMLA VÖRDNAD TRON, DÄR TRONFÖLJAREN FRAMFÖR PHILIPPE V I D SIN SIDA, ORLÉANS ' ERNA N Ä M N A BOUR- V I I ATT ATT SÄTTA ANDRA H O N HETTE, S O M SLUTAT L I B R E T T O N — DAUPHIN, MUSIK HONOM, HERTIGEN ORLEANS.
D E N NERE HETER VUDET PÄR HERTIGINNAN FÖR AF HENNES CRUSSOL ÄTT FRANKRIKE *.
GLÄNSANDE HAR UTAN MEDELPUNKTEN RIVAL I ETT TY HUF- VARIT ÄR FÖRSTE H O N D E N GLÄNSANDE KO- NUNGAHOF.
TILL O C H HERTIG SYSTER MORTEMART, BLAND ATHENAIS EJ HÄNDELSE RADES FEODALÄTT, HVARS ACK, OEH AF D E N TILL DAD.
NAPO- S A M M A EJ ETT TIGINNAN FÖR D E N UTDOGE, FÖRKLA- V I I » MÅNGA SÄTT, EN INOM TRON.
ÄR SITT ÄNNU D U Z É S BLOTT — HER- GARNE SANTASTE RIKE — PARTI INFLYTELSE- TEN SAMHET.
EN S O M BEGÅFNING, H O N BRUKAR H O N VILL NAMN, S O M SÅ OVANLIG GRAD S O M D E T ÄR OCH H O N H O N HENNE GÅR MÅNGSIDIG ALLT, VARA VILL NÄSTAN M E D PÅ MÖJLIGT, BEGÅF- VERK- O M JAG HVARJE ANVÄNDA INGENSTÄDES H E R T I G I N N A N S TILLSTÅND LIGGÖRA HENNES S A M M A FOGA EN BILD I IDUN, TALJER, S O M MÖJLIGEN LITEN VILL JAG ANSPRÅKSLÖS KUNNA LUYNES IN GE VANLIGEN, DÅ TID, D Å DA- SKALL ÄLSKAR AF LANDETS JAKTEN I I E N EN KRING AF DEPLATS.
M A N ÅTERINTRÄDE EFTER GÖR N:R C H A M P S MINA LÄSARINNOR.
DET H O N TET, BEHÖFVER H E N N E S E N OCH H O N FINT » LÄSA VÄL ÄR NEN »!
T Y MORTEMART » NOVEMBER SITT I JUNI I NÅGON LONGCHAMPS, ISLE-DE-FRANCE S A M K V Ä M SINA OEH SITT TILL » HOF », J A G HOTELLET I ALLA VACKER?
BÄR HELA SPIRAN SUVERÄNI- FALL D Ö M APPARITION EJ OCH H O N (DETTA GANS, KAN EN LUGNT GÅNG DE A F LIKA M Y C K E N FÖRSUMMA F Ö R A T T BRILJERA ETT TALESÄTT GÄLLER DOCK DEN DAMERNA » SNÅL EJ O M ATT DÅ AFTO- S O M EN HERTIGINNAN HERTIG ORLEANS IN- LE ' TER, I STEGO PERUKER, DE GAMLE KONST- VAGNAR, M E D DROGOS FRAM PUTSADES, OCH TVÅSPANN DÄR U P P M E D PÅ RÖDA HADE POMPENS SORGLIGA M E D EJ S Å HERTIGINNAN DET DEN G E N O M FÖRBI TYSTA TEG, M E N T Y KUSK- FRACKAR, M A N EI D J Ä R F T S BANER.
MINNEN DOPPADE —, CRUSSOL HVAD D U Z É S ' BRÖL- REPUBLIKENS LEDER.
GLANSEN HAR FILIPPE DESSA M E D ÅRHUNDRADEN APPLÅ- TYSTNADEN ARTIST- BLÄNDADE.
— VAXFIGURER, HUFVUD- M A N TRO M I G, I SIRADE OCH K U N D E VARA I STÅND — MÅNGA ELE- M A N NOGA.
KONUNG 1 KAROSSER, D Å FOL- ALLT F Ö R A R R O G A N T SEIGNEURER S O M REVOLU- — FRANSMANNEN MÅLERISKA UTAN FRÅN OCH museadin, FRAM ORÖRLIGA RULLANDE VAPEN N U DESSA HOF SLOTTSGÅR- HETA, LIKNADE KEJSARDÖMET HYLLNING.
OCH PÅ SLINGOR, VALEFERNA M A N EJ, M A N EN DE REPUBLIKANERNA DROG VAR A H, ETT DOTTERNS, ROCHECHOUART- TUILLERIESBASSÄNGEN D E T VISSTE LOPSTÅG LÅG AF DE UPP.
UNGE LIF HÄSTAR HERRE S.
K.
I S O M GAMLA EN NUVARANDE TILL, ATT Ä N SAINT-GERMAIN.
D A M M A D E S LÄMNADE SE DERADE SJÄLF!
BJÖD BLÅ- SILKESSTRUMPOR.
DEN FAGON BLI ALLT SÄTTA PUDRADE EN DET SIRLIGA LÄT ANDRA FICK ÖGA, MORGONEN SÄGER KET STAD,.
.. NOBLESSE!
S O M MAT- LÅTA VID D E N HERTIGENS PJÄSER, OCH HÖJA M E N DEN ICKE I TIONSTIDEN SÄGAS.
KÄNNER BAR LEFVA SEDAN, M E D HVAD OCH M E D A N SEDAN ATT STÅT ÅR I FAUBOURG GÖMMOR, KNÄBYXOR SANS KNAPPAST SJÄLFULL REGEL, O M SLOTTET P Å NEJLIKAN.
INFALLET LAROCHEFOUCAULD, ORNAMENTER SKÅ- PÅ BEGÅFNINGENS ÅLDER?
SANNERLIGEN, * Det latinska ordet » pares » betyder jämnlikar, och pärerna voro ursprungligen med konungen jämnbördiga vasaller.
AF RÖDA FÖR ETT Ö G O N B L I C K, BÖRJADE SEIGNEURERNA LIF O M ÖFVERGAFS DEN H O N D E FANFARER, S O M PATRICIERNAS HOS MORTEMART ELYSÉES.
NATURLIGTVIS GODHET.SOM FRANSKA GAMLA HÄR, BLAND GRACENS O M SLUTET S O M HERTIGINNANS M E D SKULLE I I PARIS, MIDDAG, HVARVID D E T BIZARRA LUYNES, PLÖTSLIGT BÄR SOCIETETENS GRAND-PRIX-LÖPNINGEN FRÅN 76 BYTER EN G A F TILL VÄN.
JAK- DET I H O N FÖRMÄLNING DE BOCKEN JAKTTIDEN O M MATRÄTTERNA PÅ — BOULANGISTI- 1889 OCH PÅ F Ö R ETT P A R PASSION, O M - SÅ INTRESSERA VAR OCH H O N GÖR ÖSTERLANDET, DEN BETYDELSEFULLA BLOTT FRANSKE FRAMFÖR, FLYTTAS DEN- FICK BESYNN ERLIGA LIK- ÖSTERRIKE ÄRA, SIG RADIKAL, RÄTT.
O M KASTELIANEN SINA AF DE- TIM E UR OCH R A M DAG GÅNG, HONORÉ AFLÖFVADE LAND.
O M - A T T OFFENT- HVARJE SAMLINGS- KALLADE BLODRÖDASTE MARS N A M N E N UNGEFÄR OCH M: M E VAR M A N DET LÄNGE NAMNET — femme å chetal, sitt FRÄMSTA KEJSARINNAN M E D ALLMÄNHET, D E N FÖLJDE 7 DÅ RÉCAMIERS fl.
; P Å ETT YRKESAKTÖRER.
JAKTENS BARON HERTIG M.
TEATER FÖRSIGGÅ HORNEN RIDTEN TID SPÅR- FÖRE OCH STRIDANDE GONIDEC, SONEN, VERKLIGA STES LEON LAROCHEFOUCAULD- VIS FRÅN DEN DEN FÖR DÅ F A U - M E D HER- DEN SPELADE DE M A N TALADES BAR STÄLLET DARNE LIKSOM ATT FÅTT VIGT OCH ALLT FÖRBI.
S O M GREFVE FRANK- D E N I FEBRILT R A S T L Ö S SE ALLT.
EN VÄRLD: EMELLERTID HEDRA SEDELN ADEL, HAUSSONVILLE, E N ELLER DIKTATORNS BRÖST I GREFVE DE SITT I DEN VAR S A M L I N G E N M E R BLAN- ELLER HERTIGINNAN BONNELIES A F D E INTRES- I DAGENS I SPELA SKULLE BLEKNA EFTER UNDERSÖKA KRAFTER, LÖST OCH — FÖRETEELSERNA éclat, ÄGER OCH RÅDE, ALLENAST D U Z E S HENNE.
H O N OCH BÖRD KVINNLIGA D E N STRÅLAR NING, EJ HERTIGINNAN AF EN SKOGAR.
SOM D E T ÄR SOM SKÅDESPE- PÅ LEHIDEUX, HERTIG SÄLLAN SLAG.
HERRAR M R HUBERTUS-MESSAN N A M N T Y I SITT TEATERFÖRESTÄLLNINGARNA TALANG.
M E D HER- HERTIG M: M E BLOTT SÄRSKILDT DET KONSTNÄR, CELEBER DIKTARINNA PÅ SAMT SALONG VICTORIST SIMONNE ' S, SPORTDAM SKÄNKT D E M S O M RIK POLITISK D A M, M Å N G F R E S T A N D E OCH AF SAKNAS KOZIEBRODSKY, MAGEN, HERTIGINNAN SÄGA UPPFÖRAS S A M M A S O M LÄR N A M N O C H PRINSARNE OPPOSITIONEN.
STJÄRNAN.
SKALL FRANKRIKES DIREKTORIET: FÖR SKA GAMLE D U Z É S L VILL OCH UNDER OPÉRA-COMIQUE, S O M M E D SOCIETETEN, MYCKET P Å BOUQUET, ANRIKASTE GREFVE S O M J V A A G R D H E E T R D E AF L U D V I G ÄFVEN, O C H HERTIGINNAN D ' UZÉS, ROLL SAMMA, UR AF BOULANGISMEN ORLÉANIST, BEVARAT FÖR U M G Ä N G E T LEDET, HERTIGINNANS TALLIENS RESON- SALONGSLIF- S.
V.
SAK BÄSTA PETIT, EN M R A O N R T FÖRESTÄLLNINGARNA GREFVE R E N É O. U N D E R BONA- SKRIFVIT NYLIGEN LANDTSLOTTEN DE ELITEN KORYFÉER, E N M A C K A U G O D AF D E N DISKRETA FRÄMSTA ROJALISMENS PUNKTEN KOMPOSITÖR NATURLIGTVIS GRAMEDO, I » SPI- SOCIETETEN.
SAMLAS POLIGNAC EN HA KARAKTÄRISTISK S I N FOT.
MARKISINNAN FRANKRIKES » PHILIPPE AF PARIS DE HVARIFRÅN SÖNER LIMEN TILL MARKIS RYKTBARA LEGITIMERADES, UTAN ATT B O U R B O N S K A M E N D E T EN DEN ARFSBERÄTTIGADE GREFVE GAMLE MONTESPAN, BLOTT ROCHECHOUART-MORTE- DEN H O N UTGÅTT DE DE TILL TILLHÖR ANDRA X I V ÄRO M R DOTTER MART LARNE KÄRA H S T Ä E R BLIFVANDE OCH BLAND OCH HAR H O N BEMBERG, FRANSKA RÄKNAS SÅ SYNES AF M O N T M O R E N C Y SLOTT.
TEATERSCEN, VARIT GENGÄLD: OMGIFVANDE » NÅGOT », TIGEN SIG D Ä R J Ä M T E, UPPFÖRDT.
U N G ÖFRIGT ÄGGANDE DOUDEAUVILLE, DAMER HERTIGINNAN T A G E I N T TILL EN H E R M A N B L A N D S K A R O R N A I D Ä R D - E D ' LTZES, ALLTID AF TIGINNANS granåe dame FÖRSTA M R BLIFVIT FÖR OBESTÄMDA SÄKERLIGEN JEANNE DOTTER HA TILL DET OCKSÅ SÖKA I TARFLIG STYCKE, — S O M DET FINNES I DET HENNE SAINT-GERMAINS » Hjärtat och blodet », Roy de Franee par la grace de Dieu!
SKADT ESPRIT BOURG SKULPTERING.
HAR VET, ETT A N N A T MORTEMAR ».
OCH UTKANTER PRINSESSAN SYSSELSÄTTER TEATERN FÖR DITTILLS BRORSDOTTERS FRAMGÅNG, F R A M H V I - F Ö R DÄR DEL — HENNES SIN IDOL O C H M O D FÖR EN GAMMALFRANSKA O M HADE FÖRSTÄDERNAS HAFT H O N SKIL- SVARAR S O M NANSBOTTEN AF T.
E X.
, H O N EJ S Ä L L A N STÄLLEN, HERTIGINNA M U - S Ö M M A D T BETRÄDA INGEN BRO- PÅ LOUVRENS LILJORNAS ÖFVERALLT ORDET HERTIGINNAN.
JÄMNLIKHET, STRUKNA STÄLLE.
.
.
HAR » FRIHET, GÅNG OCH TYSTNAD ...
OCK DÄRVID RAR STÅR DIT K A N GÅL) SÅ RITUEL GÅNG HISTORIEN SÄGES DEN FRAMSTÄLLDA DET ENDA HON, STORHETSDRÖM.
(STOFF D I T F F ÖR Ö S R T E S I P N Ä R P E E N N N A R E D D ' A U N), » Julien Masly ».
» Stac- ROMAN kars liten! », » Ou passé le premier pair de Franee, le roi de Franee peut passer! » AFFÄREN.
KASTADE ROLL, PÄNNINGARNE? » ROMANEN FÖREGÅENDE JAG BESVARA 1 ILL L E D A K O M M A DÅ HAR INGRIPANDE I D E T BOULANGISTISKA ENSAM TID DAGLIGEN D A M E N D E N SPELADE H O N » HVARIFRÅN H O N DET ANTYDDE D U Z É S DÄR FRÅGAN: AF CHARTRES, S O M ANTI-BOULANGISTISK VILLKOR ORLÉANI- ATT » PHILIPPE DETTA HERTIGEN INGA H O N V I L S HOF, BROKIGA VA- DESSA TUNGT VAPEN, STOLTA TILLBAKA!
H O N O M
D E T VAR ETT STYCKE SEKLER, S O M I SÄLLSAMMA DETTA VID M A N TEMPLETS LÄSTE, AF LÅNGSAMT FRANKRIKES OCH VÄRDIGT AF GÅNGNA SKRED Ferier och öfveransträngning.
FÖRBI RISTADT STANNADE GENGÅNGARTÅGET.
MFFILET DÄROFVAN: KER D E T VAR M A N EN HERTIGINNAN IN, T Y LITEN DÄR BRANN RÖKELSEN ...
STÄMNINGSBIT, DET DÄR, S O M DIKTAT!
ÄRO SNÖ P Å R U M M E T SANDGÅRDEN VÄGGAR, SAGOR HAR H O N OCKSÅ SANDE SMITTA UPPSÖKA GLIMT RODNAD OCH NÖDEN AF VACKRA DAMEN, FAROR, LIDANDET, ETT P A R ÖFVER S M Å FÖRNÄMA FÖRSTÄDERNAS I LYCKA DIKTAT.
DEN OCH HOPP AF O M ATT ÖGON, ETT P A R FATTIGBLEKA BARN- EN EN SJUKBÄDD, EN GAMMAL SIDA V I D SIDA OCH PETROLÖSEN!
DEN EXALTERADE KORT FRÅN HEDNINGEN, LÄRDE PÄ LOUISE ÄR HOS HENNE.
SINA H O N S O M SKOLBARN EN ATT MOTTOG JAG S E HERTIGINNAN » M I N HAR HÄR SIG.
OCH GÅNG, SJUNGA H A N D DER FRU!
V Å R FÖR ER U P P S Ö K T E T T LITET ETT BREF STACKARS ETT M I N N E BRODERI.
MOTTAG NÅGOT, ÖFVER GÅFVAN TIGKVARTERET LEVALLOIS CHEL.
FRÅN O C H UPPRIKTIG VÄNSKAP GICK HON STUND KNUTET, ENAT HERTIGINNAN FÖRKUNNARINNA, M E D I SJÄLF VÄLMENANDE S O M DEN OCH VAR LOUISE M I - DET BAND SEDAN DESS SOCIALA S O M SATT AF FÖR- REVOLUTIO- DEN » PETROLÖSEN » I GAMLA, TILLFÄLLE INTET D E T FATTIGA OCH LIDANDE BLAND — TIGINNAN A H!
SJÄLF DESSA S M Å ATT B E K Ä N N A, TILLFREDSSTÄLLELSE, LÅNGT SAGOR, H A STÖRRE O C H.
.. DEKORATIONSPJÄSER, DÄR SÅ HOTADE BRAGT ÄN HON DE HENNE HER- VARIT O C H ÄR HJÄLTINNAN.
SIG ÖKAD INTET, NÄRA SIDAN, RIKSDAGEN LÖNEFÖR- LOTT A T T T A G A FÖRKORTADE NÄMLIGEN DÄRAF HERRAR O C H ÄFVEN BESANNA UN- P Å SÅ SIN FÖRÄLDRAR SIG H A N NESOMSÄTTNING.
FÖR HELA FÖRLÄNGD, O C H M Å L S M Ä N SKULLE BETYDLIGT HÖJAS.
FÖRVÅNANDE, TAGITS ATT I VISST TILL DENNA EJ EKONOMISKA U N G D O M E N S SAK VARA NÅGON FÖRDEL, GANSKA SIG.
LÄSER HERRAR ELEMENTARLÄRARE, STÄLLER SIG P Å KAN EJ DESSA BEHÅLLA ATT FRÅGA FRÅGOR FÅ SINA UNDVIKA NEJ, Alvar Arfwidsson.
TID FOR D E LÖSA FÖRDE], O E H BEVIS DET ÄR GLÖMT M A N ATT TAGITS TALA UT ATT VISA, INTRESSE FÖR S K O L A N S LIGEN ÄR GODA FRUKTER.
HVAD 1 8 9 0.
SJÄLFKLART, E N SATS.
M E N D E R LÄS- S O M TYCKES EGENTLIGEN HAFVA H A M Y C K E T LITET O C H ATT D E T E G E N T - G L Ö M M A UNDER EJ G E R FERIERNA, ETT U T S K O T T S B E T Ä N K A N D E ÄR HAR BLIFVIT HÄNSYN, ATT U N D E R V I S N I N G E N JA, MÖJLIGEN STOR M A N M A N RESULTATET D E N M E N DAGARS YTTERLIGARE D E T SÅ, M E N ICKE LÄSNING UNDER M A R E N VARA RÄTTA SÄTTET PÅ UNDER FRÅN 1 1 HVAD H A N UNDER 9, LÄRT, LÄR N O G I C K E ALLRA HELST O M VECKOR?
2 M E D FÅTT D E N YTTERLIGARE INPLANTAD MINDRE BEGÅFVADE, DET EJ SKULLE D Å OSS L Ä M N A D E T FÅTT D E T GÄLLT ÖFVA FRÅGANS TARLÄRARNE I JUST SKULLE NINGEN AF DENNA H E M M E N M Å N G A UNDER EN S A K ALLTFÖR I M E N INLÄGG LOR, I DÄR GOD?
O C H VID SÅ VISSERLIGEN S O M ÄR SIDA.
O M TVÅ GÅNG TILLSTRÖM- GODA TVÅ ANLAG.
FÖRSLAG ÄR ANMÄRKNINGEN, P Å LÄMPLIGT E N VISST OSS I I Ä N N U E N SÅ STOR DÅLIGA P Å DETTA ÄR ÄRO DÅLIGA ATT NACKDEL HÄNSYN SKO- MINDRE D E ANTAL, TILL O E H D E T EJ DISCIPLINEN MÅSTE, TAGA DET FINNS TILL ATT LÄTTJA FINNES FRÅGA: ATT K U N N A UTAN SIG AFSEENDE MOTFRÅGA: OCH SÄTT BARNEN, LÄRA ÖFVERVÄGANDE H E M M E N, I FINNS FÖR ETT O R D S P R Å K, MYCKET, INGENTING DENNA S O M M A N FÖR TILL VARNAR T Y D Å BEVISAR ALLS.
FRÅGA.
JUST D Å D E D E M?
FÖR ATT M A N I SJÄLFVA HAR DET SÅ M A N BEVISA LÄSÅRET, EJ K U N D E GÅTT U R LÄR- NÖDVÄNDIGHETEN TILLGREP UTVÄGEN ÅR AF VERKAN, H A R ELEMEN- FRÅGAN ATT S Ö K A M A N D E N AF OLYCK- BEVISA, ATT FERIERNA — skadliga] SYN- FÖRHÅLLANDET I SYNPUNKT FÖRLÄNGA O M D E N FERIERNAS F Ö R EKONOMIEN D E N JA, LAGSTIFTNINGEN GODA S A M M A MINDRE SÄLLSKAP ORDNINGEN H E M M E N ELLER P Å DESSA EJ V I TILLÅTA SAKEN HADE D U M M E TERMINSAFGIFTERNA SYSSELSÄTTA NJUTNINGSLYSTNAD.
HEM, BEGÅFVADE HÖGRE GÖRES DÅLIGT A R - KLAR.
D E M FERIERNA DESSA IN- VUNNET.
S O M FELANDE STARK FRÅGAN S A M M A EKONOMISKA VAR FALL, AF FÖGA FENOMEN FÖR DETTA MELLAN FÖGA OCH M E D O C H I LÄSTIDEN FÖR ATT AFHÅLLA LÄRJUNGAR PUNKT M O T RÄTT INGENTING OCH LÄSNING FINNES N O G ETT S Å D A N T ATT D E KONSEKVENSEN ÖKNING FÖRMÅN INFÖRAS OCH SKALL D E N PEDAGOGISKA ALLA ATT B E D Ö M A INSKRÄNKNING.
M E D SYNES TILL FRAMHÅLLES, EN KUNNIGE FÖRLÄNGD ATT FE- D Ä R H Ä N, ATT UNDVIKAS.
D E N SAKEN D Ä R M E D FÖR D E FÄRRE K U N N A O M BLIFVIT MENAR, VERKA G L Ö M M A j§emhmd Risberg.
LÅTOM FORMERNA EN UNIK.
M A N SKULLE M E D F Ö R ÄFVEN VORE UPPTÄCKT M E N LÄNGE TORDE SOM- VECKORNA.
PUNKTEN.
M A N DETTA MINNET DE TROR VECKOR » LÄRDOM », UNDER VARA BLI VINNAS OCH BETSTIDEN LIGA HAN DÄRMED!
SKULLE AF UTSIKT, ATT BELASTAS N O G SKULLE JUNGARNES MINDRE ÖFVERANSTRÄNGER KÄNDA, DENNA INSKRÄNKNING DETTA TILL GLÖMMER, D E NUVARANDE TORDE HETA ATT U N D A N R Ö D J A D E N, S O M OCH VARIT MELLANTERMINERNA VERKET MISSFÖRHÅLLANDE.
D E N ATT — S O M KVARSITTARNE BEVISA € J ETT LÖF SIG RÖRER, INTET TYSTNAD STÖRER; BLOTT EN FINF JAG R J Ö R E R I&amp;LTGT SLÅ SIN ÖRILL.
FUNNIT ÖFVERANSTRÄNGNING TÄNKANDE EJ D E T 1 4 INLÄGG FERIER INVÄNDNINGAR.
UNDER M Y C K E T GENOJN SÅDAN RIETIDENS VIDUNDERLIGASTE EXEMPEL, GÖROMÅL, D E D E LÄRT, S Ä G E R PEDAGOGISK DENNA ATT D E S S E DERAS SKULD, FÖRE- SENARE VARA D E HVILKET LÄRJUNGARNE, P Å SKULLE LÄSTID.
M E D FRAMSTÄLLTS U R VECKOR, O M, — ALLDELES LANDS 4 0 UNDER 1 8 9 2 BESTYRKA TILL FRÅGA UTSTRÄCKNING HAR SAMLAT LÄNGRE TILL K U N N A O C H RIKSDAGEN S O M FRÅGA.
ANDRA Ä N D A DENNA O C H FÖRLÄNGNING ÅBEROPAT TIDEN HVARFÖR U N G D O M E N DENNA ANSETTS FÖR ATT S Ö K A HAR GÅTT FÖRSLAG, DENNA HAR LÄSTIDENS AF REGERINGEN BESVARAT 1 8 8 7, 1 8 9 0 ATT M A N S I G SJÄLF: H A R LÄSTIDENS ALLA SYNPUNKT ATT HAFVA ÅTMINSTONE — SAK M E N FERIER?
ALLTID I DENNA OCH MINSKADE O O H Ä M - DETTA S Å TRÄFFADE, LÄROVERKSKOMITÉN, SYNAS I AFLÖNING FERIETIDEN, TILLVÄXT öka arbetstiden oc minska ledighetstiden. '
SIG TILL FÖR SIDA, S A M M A N K O P P L A S?
SIN H Ö J D A FÖR FERIETIDEN.
M A N IFRÅGASATT M A N SKOLUNGDOMENS UNDERLÅTA LÄRARNE O M ÄR AF DENNA FACK- I HY- MOTSATTE I ATT B E S V A R A EGENDOMLIGA O C H FÅTT NUVARANDE ATT S K O L U N G D O M E N LÄSTIDEN SAK S Å LI- KRAF.
MOTSTÅNDARE S O M F Ö R ÄR SKJUTIT Å T LEDAMOT FÖR FYSISK ANHÄNGARNE SÄGA, AFSEENDE, INSKRÄNKNING D E N VIK- H A R INTRÄFFAT, A T T SAKKUNNIGE HVARJE NEDVÄNDIG D E N ÅTMINSTONE LÄROVERKSKOMITÉUS BETECKNADE ABSOLUT P Å VISS AFSEENDE EJ DETTA OBEHAGLIGHETEN SIG.
BETYDLIGT FÖRDUBBLAR, HAR M A N O C H POLITICI I D E N N N A BESTÄMDT OCH I FÅ VECKORS M A N DOCK D E N N U TVÅ M E D ÄR D E FAT- SKULLE S O M Ä R ELLER M E N EMOT GIENISKT D E T SIG, SÄTT S K U L L E ARBETSTID M Ä N N E N EN KOMPENSATION SAKEN B E S T Ä M M A N D E D E N O C H F R Å G A N ÄR, FÖR O C H H E M, FÖRLÄNGNING VISST, M E N / I O GÅNG TILL AF HYGIENISKA.
HAFVA K O M LÄRARE S A M M A FALL LÄRJUN- SIG H Y S A OMKOSTNADER SIDA TY AF I EGNA 4 J A DESSA D E N SYNPUNKT, PEDAGOGER / IO HÄLFTEN, / IO IBLAND P Å VISSA VARA SIG AF D E BORDE DEN D E N SATSEN: N Å G O T FÖR SÅSOM FÅ SÄGER: STORA, ATT RÅDER OCH N Y A D E N N A UN- 4 D E N FÖRKLARING, LÄSÅRETS LÄROVERKET.
LÄSNING, I 4 DESSA VID ÅLAGDA D E D.
V.
S.
S I N FÖRESKREF GÅNG ÄR K O M M I T ^TOTG MORGONTIMMA, SCAGT AF LJUS EN STRIMMA SFYMTAR, &lt;SRÅTPIT ÖIMMA SLUTER NEJOEU TILL.
S O M M E D KÄRNORNA, ARBETSTIDEN BEHÖFVER DEN EN ROMANER D E M BESANNAT VARIT RIKSDAGEN FÖR HÄNSYN SKOLA ÄLSKAR HUS- D E N OMKRING IFRÅN ATT S E D E N AFFÄRDADES M E D KOSTNADER.
LÅNGT EJ J U S T TIGASTE SLUTSATS TEN EJ — • HAR HÅRDA SKOLUNGDOM nlcs vieux camarades de la commune ».
HJÄLPA O M EJ MÄNSKLIGT U P P TILL FAT- FÖR ATT T A C K A DENNA NENS DÅ MEDFÖRA DOCK TERMINSAFGIFTERNA.
ORDSPRÅK, FÖRHÅLLANDEN S A M M A ÄR D Å FÖLJAKTLIGEN UND- DET U N G D O M E N S LÖNEFÖRBÄTTRINGEN.
PÅ SKULLE DET GÄLLDE S K O L O R, S O M EJ B O D D E FÖR HVILKA M E D OCH VÅRA TILLFÄLLIGHET EN KÖRSBÄR, RIKSDAGEN VÅR OEH I HÖJER, S O M RYSKT BLEF D E I GARNE D Å VORE UNG- ELEMENTARLÄRARNE I N O M ÖKNING HÖGA SIN BÖRJAN, ATT Ä T A K Ö R S B Ä R SINA VANLIGA SKOL- O E H DET ENDAST G L A D A, LIFLIGA FÅ NÖJET ATT SE TERMINSAFGIFTERNA RÖRD ATT ETT D Å O M TILL ATT TIGASTE.
NÄR FERIERNA.
GASSAR U T FRÅN M O T TAGA FARA, ÅTMINSTONE BÄTTRING, UTSIKT AF ORDSPRÅKET T Y ATT MICHEL: DÖD.
HERTIGINNAN KATOLIKEN DET! » SIG DET ELLER LOCKAS BEHAG STOJ ENDAST FARLIGT H O N EN K L V L I E N N A F Å SKU HJÄRTA.
KNÄ!
DÄREFTER VÄN TROSVARMA MÖTER ÄFVEN O C H UPPOFFRANDE VID SJUKBÄDDEN!
D E N KNÄFALLEN, MARSELJÄSEN KVINNAS, Louise Michel, DAG ETT STORT O C H V A R M T SJÄLF OCH Ä R I FULL M E N SYNPUNKT, KNAPPHÄNDIGT förkortning af ferierna.
AF FINNES ÄR SJÖFARTEN ATT D E N N A ALLVARSAM D E T DET OCH PÅ, OCH FORM N U V I D M E D DER EN EN KINDER.
HON NYSS S O M G Å T T RO T T - E N G Å R ATT BRINGA DÖDSSJUKA LEKAR DESS TYC- M E N SKRUD, O C H SOLEN UNGA FINNA M E D TÄNKER D O M D E BÖRJA VÄNTAR SÅ LÅNGSAMT.
BORTA, STÅ I G R Ö N OCH M A N S Å OTÅLIGT, O C H D Ä R F Ö R i3ar HUSVÄGGARNA.
INGEN O C H D E N O C H GÅNG, TRÄDEN I sannsagor P Å M A N, ATT D E N K O M M E R N U TRÄDDE H A R D O C K BLIFVIT S O M M A R!
ALLTID FRIHET • JÄMNLIKHET • BRODERSKAP SÅ VIKT, LÄRJUNGENS TEMLIGEN TÅG.
PORTAR STÖRSTA UR HAFT HAR DESSA VÅRT GJORTS NU, FERIER ÅRHUNDRADE VÅR O C H U N G D O M SEDAN OCH TILL UNDER DENNA I VI UNDER I ÖFVER FÖRRA O C H M E D ÄNNU D E N TIDEN VORO SANNING 7 0 HÄLFTEN LÄNGRE.
BLIFVIT FÖR- SÄMRAD?
NEJ, LÅT V Å R M A R I FRED.
DERS SOMMAR.
U N G D O M D E N ÄR D E N H A ICKE ÄR VÅR NORDISKA SÅSOM KORTARE, ANDRA M E N SOM- LÄN- D E U ÄR MÄRKLIGA
oss också mera kär genom sin motsättning till den tunga, allvarliga, arbetsamma vintern.
Hvarför skall man då söka stäfja ungdomens begär att den korta tid, som bjudes, söka hälsa och hvila bland solljus, blommor och klar, ren luft?
H.
L. Viotorin.
Det faller icke N å g r a hos visst tvång, dock d e m väcker känslan förtroende för i en form, som af, att m a n h y s e r d e t d e m, a t t d e ej m i s s b r u k a d e n frihet, s o m lämnas.
t. dessa kvinnor, fängelset oeh där ständig uppsikt, väggar, sköta som röra för en tid mera att skjuta Ett stycke bergsgatan i trasmattor, ligger I en liten hvit Hög- byggnad midt gallerport dock trädgården står öppen för en hvar.
äro bärsåer, rabatter, och gräsplaner; d e n ligger bärbuskar p å en sluttning m e d » familj ».
gifvenhet Den, gifnas det det dock hemmets vän- visserligen m e n också alltid ledande frihet.
s o m föreskrifva » ovill- förestånda- inom M e n lydnaden kommer, som besökaren, mera a f frivillig vistelseort, skall förvånas i för hvilka bokstafiigaste detta h e m är bygdt, vänliga, nästan glada intryck, D e t hela liknar mening säga: gelse, o c h d u uppsökte mig. » » hemmet för frigifna » jag var i fän- D e t är nämligen kvinnor » Mottagningsrummet, kunna eller » drott- stiga m a n medför m e r a e n skola f ö r i hvilket m a n bjudes att i n, är ganska rymligt, hemtrefligt fattas, möbleradt s o m ett h v a r d a g s r u m i ett p r i v a t h e m; intet hvarken piano eller bokhylla, blommor ningens s k y d d s h e m », o c h de, s o m b o därinne, eller s m å p r y d n a d e r.
Ö f v e r soffan sitter p å v ä g - hafva gens hedersplats alla rättvisan, hvilka, tagna alla äro om hand de d å fängelsets hället och varit liksom åt sådana dörr kvinnor, åter instinktmässigt hvilka a f d e n lagliga öppnas, ryggar för tarinna, sam- Näst tillbaka, det äfven t y v ä r r hälst vänder ryggen.
Här finna de dock ej e n d a s t dessa förödmjukelser, lika många vänlighet råder i ett verkligt — för hållet nytt Enär just begränsadt som före De tillrådt dörr, h a r till det sin dörr först, n ä r prästen för hvilka äro tjufvar, — i de snart icke för studsar t y e n för- e n dålig k v i n n a, föranledd a f skam o c h förtviflan, än tjufven Det h a r sålunda e n så att säga bättre karaktär.
O m v i d uttrycket, dess sanning, alltid barna- sade m i g alltid de bästa ».
a f brottslingar upprättelse vanligen låga senare, fall saknas h o s tjufven.
slaget sin karaktär kvinnor mot- h a n d l i n g e n är ofta känslan flesta och di- gemensamt m e n stundom också » äro är förstnämnda fred förutsätt- m e d dennas skåp eller n o g ändå, » berättade sinsemellan; detta garde- denna, är den stör- i n.
m.
förfärdigas många och af k v i n n o r n a v i d sitt ej ofta måste s o m uppfört ning från hemmet tillräckligt kläder Men äfven främmande arbete och inkomsten kommit, h a r varit åtta dagars arrest i sofrum- Vid mitt besök h ä r lågo föreståndarinnans ett par liten flere biträde stagnation hafva inträdt.
» kokerskor » I bottenvåningen finnes dessutom tvättstuga, norna få lära sig tvätta m a n g l a och stryka m.
m.
» Arbetet tade roar d e m ganska m y c k e t », föreståndarinnan, till a r b e t s r u m m e t, stora bordet nade salen, om o c h v i satte i den yttre, af täfla s o m skall h i n n a kusligt mest denna är sådan d e n f ö r e k o m m e r enkelt h e m: färskt och färsk fisk veckan en gång; utom de vanliga trenne främmande » Biträdet » har nämligen medan sitt r u m l ä n g r e b o r t i b y g g n a d e n, föreståndarinnans, omedelbart s o m sagdt, Nej — mit; den k ä n s l a n h a d e h o n a l d r i g f ö r n u m - h o n hade gjort till att sitt d e n erfarenheten, att d e t h o n visat, i allmänhet H o n riglade r u m, det kunde ett stort f y r k a n t i g t skåp, blommor i d e n ena a f dessa bord midt i fönstren på golfvet; o c h en liten gång, u t i staden, att betala alltid gick m a n dock vånare prägel; h ä r samlas efter » hemmets » in- k l.
6 hvarje eftermiddag, gens ordinarie arbete, u t o m hållsbestyren, är afslutadt; sy alla då da- att ledning, alla f å n u arbeta — hvilken samtidigt söker g e n o m vänligt samtal lifva d e m o c h väcka deras intresse sjunga o c h förtroende.
till arbetet, uppfriska hvilket liksom aldrig kunde känna sig e n tjuguårig ung anlaget helt S å hände det flicka, flicka, e n riktigt s o m ständigt sin bästa sida, plötsligt f ö r s v a n n och m e d henne en hel mängd saker, tillhöriga hemmet Innan tagen h o n åter af polisen, hade h o n hunnit begå s t ö l d e r.
— U n d e r å r e t 1890 h a d e d e s s u t o m tvänne för o c h dess i n n e v å n a r e.
kvinnor stöld, första olofligen afvikit, båda d e n e n a f ö r tredje, gången.
straffade den andra för — (Forts.) ^ » hvad s o m r ö r hus- o c h sticka — åt sig själfva, allt dock u n d e r husmoderns orolig, i en viss spän- kunde bryta fram.
o c h behaglig räk- ej n e k a t i l l, a t t p å, a t t ej d e t d å l i g a orgel v i d fönstret gifva r u m m e t e n m y c k e t h e m - treflig dörren till o c h m e d hända, kände sig mycket visat sig från nio stora d ä ofta att h o n nästan vacker bröd p å eftermiddagen.
står ärenden plötsligt åter en åstadkommit t. e x.
a l d r i g h o n sände e n o c h annan a f d e m h o n bäst hon blef finnas; gränsar i n till e n a f d e g e m e n s a m m a sof- salarna.
dagliga m å l e n v a n k a s d e t också kaffe m e d h v e t e - T v ä n n e arbetssalar finna till e n början enär i ett vanligt kunde att b o o c h s o f v a e n s a m b l a n d dessa åtminstone säker kött tre gånger i o c h s y eller o c h ej f ö r t r o e n d e v ä c k a n d e k v i n n o r.
fullt — obegag- med hvarandra, f r å g a d e, o m h o n ej i b l a n d litet ning, I köket sysslade oss n e d v i d det f ö r tillfället bäst. » Jag det berät- i det h o n stängde dörren » d e rent hvilken väfva af kvinnorna m e d middagsmaten till tillfaller där f r ä m m a n d e tvätt emottages, o c h där k v i n - influensasjuka, i det dagliga detta hemmet.
ock jämte emottages för i met. » f ö r när- framtid.
m. m., m e n hon kunde s o m före- upp.
E u sig v ä l, f å r o c k s å v i d afflytt- ningar straff, ur på kroppen fullständigt klädas hvar, maste utträde äga m e r än kläderna a n v ä n d a straff; det strängaste hvari f ö r h e m m e t behöfliga säng- kände hemmet öppnar sin o c h dessa ögonblick kvinna uttalat en hjälp.
I n g a prostituerade flesta, än ett » att hålla syfte för sådana, u r fängelset hemmets dock m e d bäddar arbetssal, s o m ej t i l l h ö r d e dag- sta svårighet, v i h a, o e h n å g o n gång m å s t e v i tycktes d e n djupa ning dels sig, o c h endast oeh d e n förfärliga i erhålla endast emottager ett svårt arbetet inser m a n dock som karaktären ha således sådana, s o m ä n n u h a f v a föreståndarinnan, af d e m något helt o c h dels » De godt någon detta.
mörderskor förd af v i d korrektionsanstalten tagas; de man o c h i bästa m e n i n g utträde antagas rektören enär fängelset pålitlighet.
a f den anda, s o m o c h sitt eget lilla hvarför önskan att erhålla finnas kvinnor, s o m undan för undan endast f ö r sitt sådana tärdt täcke.
d e s s a s e n a r e i s y n n e r h e t t o r d e ej v a r a f å, d e senare förvaras a f föreståndarinnan.
kvinnor, för m a n, o m j a g ej m i s s - egentliga beklädnadspersedlar alla öppnar kvinnor, framtid här; h ä r; en hvar af d e m har dessutom sin låda s y s s l o r n a: alla kläder, förtroende sina skyddslingar till e n bättre, h e - derlig framtid, en tolf v a r hemmets m e d sitt eget n u m m e r o c h n y c k e l — m e n många antal att h j ä l p a dessa liga och en spädlem- ögon stickade allt d e t arbete förrättas, alla sofrum, m i g, d i r e k t i ett a f d e g a n s k a stora sof- vistas Det till trasorna, e n n y - sydde, m e d ljust h å r, blekt, o c h tungsinta rob, o c h okändt.
a f anstalt, åt drottning.
inkommer Tvänne ansikte sysselsättning och trefnad.
h e m m e t, f ö r a t t ej f ö r l o r a prägeln bli h e m s stif- klippte kvinna egen a f h e m o c h i stället f ö r m y c k e t unga detta blek till n y a brott, utan ock frestelser o c h tilltro, ett s k y d d från h v i l k a l i k a ofta k o m m a under inflytande hem vår nuvarande rummen.
alla De tager porträttet af detta i n t i l l h a r h u s m o d e r n sitt lilla och från mad öfver fri utsikt åt inloppet från saltsjösidan, o c h d e n v u x n a — s o m d e t j u också i bästa m e n i n g är — ä n e n tillflyktsort f ö r v a r e l s e r, straffade f ö r lilla b y g g n a d e n ser m y c k e t inbjudande o c h stöld o c h m o r d.
vänlig ut.
De, andra utförande, s o m besöker denna de u r fängelset fri- därifrån.
o c h r e d s k a p: ett p a r k v i n n o r väfde stade g a r n, a n d r a åter till- än af lagbud.
fredliga af s a k e n; psal- f ö r d e n dagliga hus- N ä s t a r u m v a r fylldt m e d hvarjehanda arbets- ifrån o c h gal- till gatlifvets finnas, till h v i l k e n, såsom h o n själf leende sade, det förefaller s o m omgifves a f järnstaket, m e n hemmets sitt biträde » äro d e e n d a ostraffade » denna u p p p å söder v i d Maria en trädgård, hvars jämte s k y d d s h e m.
ej o m a t t h ö r a r e - sunda uppfattning sparas uteslutande underkastade korlig l y d n a d m o t h u s m o d e r n eller rinnan », merna materialier händer obundna, stadgar ståndarinnans inlåsta sysslor i köket, s å - ej ä r låst, » tvång » tillbaka Tryckta a r t; » jag t y c k e r varit sig fritt i n o m är så lätt åt gatan sånger eller psalmer, utan sånger, natursånger m.
m.
a f upp- sång f ö r v a n d l a d till s l a g d ä n g a », v a r före- inspär- m.
m.
, o c h ehuru rigeln liga Bddth-Holmberg.
Drottningens aldrig religiösa eller varit sina dagliga städerskor ytterdörren s o m nyss tillbaka till korrektionsanstalten l. dock fosterländska andakten.
e x.
är ingen innestängd sällan, att n å g o n r y m m e r u n d a n af » hem » att m e d l e m - friskande lerporten S t o e k h o l m s b i l d e r Cecilia utan ligiös ett inom värld.
frihet, under rad; lidandets oeh barmhärtighetens s i g själf, att i detta full m a r n a i d e n n a sällsamma h e m k r e t s äro ställda Så F r å n af k a n råda H o n lär d e m äfven brukar d e m; v i d dessa tillfällen synnerligen förekomma De läsarinnor, som ändra, vistelseort för sommar meration å Idun ej utsträcker sig lä juli, torde göra bäst i att före af res merationen för att vara säkra om årgången fullständig.
TH. L U N D ~ # Kappaffär #
p å ett tillfredsställande sätt.
N ä r allting är samladt p å ett ställe, kan d u bäst b e d ö m a, h u r m y c k e t u t r y m m e, s o m k o m m e r att b e - h ö f v a s, o c h därefter utvälja b l a n d d i n a k a p p - s ä c k a r eller koffertar den, s o m bäst m o t s v a - rar d i n a fordringar.
I b l a n d får emellertid detta t i l l v ä g a g å e n d e ske i o m v ä n d ordning, såsom t. e x.
d å d u bestämmer d i g för en tur, h v a r u n d e r d u k o m m e r att a f v i k a från järn- vägslinien o c h följaktligen k a n få svårigheter med bagaget.
D å får d u först b e t ä n k a, hur stor p a c k n i n g, d u Jean medtaga, o e h så n ö j a d i g m e d h v a d som r y m s.
Sådd.
roende sådd, Svältande brodd, Vårljus Säg, och hvad skär, du bär Slutet i knopp, Ännu blott Saftig och grön, Liffull och skön Skjuter du Spränger i Tusen knopp, dag behag.
skall Vajande du Vecklande blad, åstad Blomma och Vissna Lif, dö.
Men Ur det Skall, är som dö?
ditt frö, godt, där Vakna frö, och Vissna.
Om stå, strå, Bringa Nej!
D e t är ett e g e n d o m l i g t f a k t u m, att d a m e r nästan alltid föredraga en koffert, a f ett eller annat slag, framfor en k a p p s ä c k, m e n u n d e r l o p p e t a f en resa v e t m a n aldrig, i h v i l k a s l a g s besvärliga å k d o n ens saker k u n n a få sin plats, o c h alla slags l ä d e r v ä s k o r k u n n a inpassas i alla m ö j l i g a v i n k l a r o c h vrår, s o m ej s k u l l e l ä m p a sig för en kofferts r a k a si- d o r o c h t v ä r a hörn.
T i l l o c h m e d när en koffert s k u l l e få rum, är en k a p p s ä c k m y c k e t mindre i v ä g e n.
D e s s u t o m tar en k a p p s ä c k m y c k e t mindre s k a d a än en koffert a f vårds- lös b e h a n d l i n g a f slarfviga k ö r a r e o c h kuskar.
M e n h v i l k e t d e r a s o m nu väljes, s k a l l det visa sig p å allt sätt fördelaktigare att hafva t v å små k a p p s ä c k a r eller koffertar än en stor.
opp.
din Bringar Snart hopp.
du var på sått, fly dt, nytt.
Sophie Unge.
Om konsten att packa.
Ju när s o m m a r e n, resornas tid p a r pré- t férence, är inne, tro vi förvisso, att I d u n s läsarinnor g ä r n a vilja v a r a m e d o m en liten lektion i den i n g a l u n d a lätta » k o n s t e n att packa ».
Koffertarna h a emellertid n o g äfven d e sina förmåner, d å m a n g ö r b e s ö k hos v ä n n e r eller b l o t t reser till ett eller ett p a r ställen.
De fordra m y c k e t mindre o m s o r g s f u l l p a c k n i n g; o c h så är det alltid k l a r t, h v a r m a n har öf- ver- o c h undersidan, så att m a n slipper den förtreten, som i b l a n d händer m e d k a p p s ä c k a r, att sedan m a n n o g a p a c k a t a l l a sina tunga saker i bottnen, u p p t ä c k e r m a n, att m a n hela tiden haft den u p p - o c h n e d v ä n d.
M e n d e n n a fördel u p p h ä f v e s nästan g e n o m egensinnig- heten h o s järnvägsbetjäningen, s o m ifall kof- ferten ej är m y c k e t tung, dansar o m k r i n g m e d den i ett h a n d t a g o c h slutligen ställer n e d den p å ena ändan, så att all ens o m s o r g att l ä g g a de t u n g a sakerna i bottnen blir till f ö g a nytta.
S e d a n d u p å bottnen a f kofferten o r d n a t a l l a noter o c h b ö c k e r, u t o m tidtabellen o c h r e s e h a n d b ö c k e r naturligtvis samt andra, s o m äro i ständigt b r u k, så se till, att m e l l a n - r u m m e n fyllas m e d smärre m j u k a saker så- N å g o n har visserligen sagt, att k v i n n a anser sig förstå d e n n a k o n s t bättre s o m s t r u m p o r; detta besparar i c k e b l o t t ut- r y m m e, utan s k y d d a r äfven b ö c k e r n a f ö r än a n n a n, m e n att d ö m a a f d e besyn- skada.
nerliga resultat, m a n ofta får se, är d e n n a hvarje någon p a c k n i n g den m e s t s v ä f v a n d e b e n ä m n i n g p å h v i l k e t s o m helst sätt att p l a c e r a sina till- hörigheter i därtill a f s e d d a f ö r v a r i n g s r u m.
F ö r m å n g a u n g a damer, s o m endast tänka p å att u n d v i k a s k r y n k l i n g, b e t y d e r n u detta att h a f v a de största m ö j l i g a koffertar o c h att l ä g g a sina saker ordentligt i d e m, det ena p å det andra, f u l l k o m l i g t ignorerande d e t o m m a hörnen o c h sidorna.
F ö r flertalet u n g a män d ä r e m o t är den f ö r h ä r s k a n d e tanken d e n att ej t a g a annat ä n det a b s o l u t n ö d v ä n d i g a o c h k l ä m m a ner det i n o m minsta m ö j l i g a o m r å d e, h v i l k e n l o f v ä r d a afsikt d e utföra g e n o m att p r o p p a in allting i en liten k a p p s ä c k, utan ringaste h ä n s y n till följderna, o c h sedan s t a m p a till den m e d fötterna, tills kläderna ä r o tillräckligt h o p p a c k a d e, för att n y c k e l n skall kunna omvridas.
O m vi blott kunde förena hos oss förtjänsterna från b å d a dessa system, s k u l l e v å r a koffertar b l i f v a mönster a f fullkomlighet.
I n n a n m a n börjar, är det alltid rådligt att s a m l a a l l a saker, s o m s k o l a i n p a c k a s, annars är det v e r k l i g e n o m ö j l i g t att utföra arbetet,) rottning gatan I s k o l a n fingo vi j u lära, att » naturen af- skyr t o m r u m », o c h den s o m p a c k a r v ä l, f ö l - j e r så m y c k e t s o m m ö j l i g t naturens e x e m p e l h ä r v i d l a g, t y ingenting s k a d a r b ö c k e r o c h an- dra ö m t å l i g a saker så m y c k e t s o m att hafva r u m att s k a k a u p p o c h n e d, när b a g a g e t ka- stas o m k r i n g a f bärare.
Efter b ö c k e r n a b ö r linnet k o m m a, s o m är tungt oeh ej s k a d a s a f t r y c k e t; m e n naturligtvis, o m m a n reser o m k r i n g, måste u n d a n t a g g ö r a s, o c h saker, som b e h ö f v a s d a g l i g e n, få l ä g g a s i öfversta facket, antingen d e ä r o t u n g a eller l ä t t a.
O m det är en k a p p s ä c k, s o m p a c k a s, el- ler en l å d a utan f a c k, måste k r a g a r o c h man- schetter p a c k a s i bottnen tillsammans m e d linnet.
D e äro d e allra lättaste saker att p a c k a, ehuru personer, s o m ä r o o v a n a att resa, v a n l i g e n g ö r a d e m alldeles o b r u k b a r a.
D e s k o l a l ä g g a s u t b r e d d a, o f v a n p å hvarandra, e m e l l a n t v å linnepersedlar, t v å nattskjortor t. e x.
, h v a r p å nattskjortor o c h allt rullas i h o p; kragarne skola då framkomma fullkom- ligt fraicha, o e h nattskjortorna b l i ej sämre a f att rullas i stället f ö r att läggas u t b r e d d a.
21 Därefter k o m m e r ordningen till lättare sa- k e r — k a m k o f t o r, kjolar o c h d y l i k t; men dessa stora p l a g g få ej k l ä m m a s in i hör- nen, d e måste så m y c k e t s o m m ö j l i g t utbre- das raka, o c h s o m hörnen d ä r i g e n o m lämnas tomma, b i l d a s fördjupningar l ä m p l i g a för s v a m p p å s e, luktflaskor, arbetsväska o c h skor.
D e t är en förträfflig sak att h a f v a flere s k o p å s a r a f linne, en f ö r h v a r t p a r; p å resa händer det ofta, att m a n måste p a c k a in sko- d o n, utan att d e blifvit rengjorda, i a l l a hän- delser måste d e p å n å g o t vis b e t ä c k a s, o c h sättet att l i n d a in d e m i t i d n i n g s p a p p e r är b å d e o b e k v ä m t o e h otrefligt.
P å s a r äro lätta att g ö r a o c h b i d r a g a m y c - ket till ens trefnad p å resor.
V i d slutet a f en resa eller en vistelse v i d badort händer det ofta, att m a n samlat en d e l ö m t å l i g a saker, hvars p a c k n i n g k a n v a r a kinkig nog.
O m d e äro tillräckligt små, k u n n a d e s k y d d a s m y c k e t bra g e n o m att stufvas inuti s k o d o n, hvars styfva läder b i l - d a r ett värn o m k r i n g d e m.
D e måste först lindas in v ä l, m e n o m detta är o m s o r g s f u l l t gjordt, k u n n a de sköraste saker föras säkert i t. o. m.
en m y c k e t h å r d t p a c k a d k a p p - säck.
V i k o m m a därefter till klädningarna, den svåraste delen a f alltsammans o c h i synner- het svår att r å d a uti, d å hvarje nytt m o d fordrar ett f u l l k o m l i g t n y t t sätt att p a c k a.
D e t är alltid g o d t, d å m a n får h e m en n y k l ä d n i n g, att taga u p p d e n försiktigt o c h n o g a l ä g g a m ä r k e till det sätt, h v a r p å söm- merskan v i k t i h o p d e n.
P å stora etablisse- ment är det e n persons särskilda arbete att l ä g g a i h o p, o c h g e n o m ständig öfning blir det naturligtvis gjordt p å bästa m ö j l i g a sätt.
S o m - liga anse, att k l ä d n i n g a r o c h k a p p o r fara minst i l l a a f att rullas i stället för att v i k a s; detta gäller i synnerhet o m sammet eller p l y s c h, s o m blir alldeles förstörd g e n o m att skrynk- las.
K l ä d n i n g e n b ö r v i k a s så slätt som m ö j - ligt o c h just så m y c k e t s o m behöfs, för att den skall få r u m p å l ä n g d e n a f kofferten, samt d ä r p å rullas j ä m n t i h o p.
O m den är a f m y c k e t ö m t å l i g färg eller har stora k n a p - p a r eller annat u p p h ö j d t garnityr, s o m k u n d e g ö r a m ä r k e n i tyget, b ö r ett silkespapper eller n å g r a näsdukar bredas öfver, innan den rul- las.
O m draperiet hänger t i l l s a m m a n s m e d klädningslifvet, d u g e r i c k e detta sätt, d å fisk- benen h i n d r a lifvet att rullas p å l ä n g d e n.
H a t t a r ä r o l i k a svåra att p a c k a s o m k l ä d - ningar, o c h det besparar m y c k e t b e s v ä r att h a f v a en särskild hattask eller k o r g; m e n när antalet reseffekter måste inskränkas, får m a n naturligtvis reda sig så g o d t m a n k a n g e n o m att l ä g g a hatten i en p a p p a s k i k o f - ferten.
O m i c k e ens så m y c k e t plats k a n bestås, får m a n så o r d n a d e tyngre f ö r e m å - l e n, att en s k y d d a d plats l ä m n a s v i d ena ä n d a n a f öfversta facket.
I a l l a händelser är det inre a f hattkullen ett säkert f ö r v a - ringsrum f ö r spetskrås eller annat d y l i k.
P a - r a p l y e r o c h p a r a s o l l e r u t g ö r a en annan s v å - righet, t y s o m h v a r o c h en vet, sliter det p å sidenet att spänna in d e m, o c h d e ä r o för l å n g a att p a c k a n e d.
B ä s t är att hafva p a r a p l y e t i ett f o d r a l, s o m hindrar r e m m e n att nöta p å sidenet, samt att g ö r a ett linne- fodral, som skyddar parasollet; såvida man ej föredrar det b e k v ä m a, men k a n s k e m i n d r e eleganta sättet att hafva ett stort f o d r a l, an- tingen a f svart v a x d u k eller a f grått linne, garneradt m e d r ö d a e l l e r b r u n a b a n d, hvari hela sällskapets p a r a p l y e r o c h parasoller k u n n a läggas.
D e t t a f o d r a l förses m e d handtag v i d sidan, så att alls ingen rem b e h ö f v e s.
Största urval - J ~; ~ = | - E £ billigaste, men bestämda priser.
i-
Att packa i och för utflyttning till landet framför sig, i det hon alls inte tycktes lyssna » Hon har nog inte så stor lärdom, och skulle fordra sitt särskilda kapitel, som öf- till pratet omkring sig, utan vara med tan- piano spelar hon inte. » verlämnas till någon erfaren husmoder bland karne långt borta, in i den fjärran framtiden.
Samtalsämnet fortsattes ännu en stund, Iduns läsarinnor.
Litet senare kom en ny gäst, en yngre fast fru inte med samma ifver.
När Hedvig se- Det berättas, att den berömde, engelske af Hedvigs bekanta.
Hon hade blifvit hin- dan föranstaltade, att där blef sång och mu- målaren Opie en gång blef tillfrågad, hur han drad, därför att hon haft besök af en af sin sik, a tystnade alla tungor, och sedan kom man blandade siua färger.
» Med förstånd, min vänner, kanslirådinnan, grosshandlar Brunners iu på andra ämnen.
herre, med förstånd, » var svaret.
Kanske syster!
Den lilla frun förstod mycket väl konsten att packa också kunde vinna på, om den viktiga roll, hon i detta ögonblick spelade, * vi, liksom Opie, komme ihåg, alt försynen och njöt inte så litet däraf.
Och som hon begåfvat oss med ett större eller mindre för- tillika var en god och snäll människa, kunde Någon tid därefter följde grosshandlarn stånd, på det vi må bruka det äfven vid så hon ju inte annat än anse det för sin plikt åter en dag Gerda hem från kontoret.
Han triviala saker som att packa.
att upplysa de andra om, hvad hon hört från berättade henne då, att en ingeniörsplats var fästmannens egen systers läppar.
ledig på hans nyköpta bruk, och att den bland H. F. Och det som åtminstone i yttre konturer andra söktes af en ung ingeniör, som hette kom sanningen närmast var, att Elin Anders- Arvid Lindberg — Gerda kände honom visst son var äldsta dotter till en präst i Norrland — kunde hon rekommendera honom?
med klena inkomster och tio barn.
För två Ömsom hvit, ömsom röd, gick Gerda bred- år sedan hade Brunuer träffat henne i Da- vid honom och undrade, hvad allt detta skulle När grosshandlaren förlofvade sig.
larne, då han var där som turist och hon betyda — hur visste han — var det ett då- hälsat på i Leksands prästgård.
Han hade ligt skämt?
Men nej, nog såg han glad ut, Novellett för Idun genast förälskat sig i det sjuttonåriga barnet och skälmen blickade fram ur han glädjestrå- och rest efter henne till hennes föräldrahem lande ögon, men något dåligt skämt var det af för att fria.
Men då hade det underbara inte — därtill såg han för god och vänlig ut.
Elin Ameen.
inträffat, att Elin hängt sin pappa om halsen, Hon svarade honom kort och fåordigt, kas- (Forts. o. slut från föreg.
n:r.)
gråtit som en förtviflad och bedt att få slippa tade en oeh annan hastig, skygg blick på ho- ' ' (j^Tågon berättade, att hon var en skönhet, sin friare.
Kyrkoherden hade ansett sig böra nom från sidan, men såg för det mesta ned P^KAI som bedårat honom, en annan, att framhålla de världsliga fördelarne af partiet, på marken.
^iJ hon var rent af ful.
En visste, att men flickan hade bedt att » alltid » få stanna Grosshandlarn lutade mycket åt att antaga hos pappa och mamma och syskonen, och in far geniören, som, om han redde sig bra, skulle hon var gammal, en annan, att hon var helt ung, bara barnet.
Men alla voro öfverens och mor hade dragit en suck af belåtenhet kunna bli disponent om ett par år.
Men där om, att partiet var mycket opassande, alla öfver att ännu få ha kvar sitt bästa solsken var ett bestämdt villkor fäst vid platsen — • och sin duktiga hjälpreda.
Så hade millio- inom ett år efter dess tillträdande skulle in- kände sig upprörda och de flesta på ett eller annat oförklarligt sätt förorättade.
Att Elin nären måst draga sin väg med en korg, o g c e h niören vara gift!
Andersson var en intrigant kokett, som lyc- det för en kort stund störda lugnet i präst- Nu förstod Gerda och höll först på att bli kats fånga en guldfisk, var också solklart.
gården hade återinträdt, oeh hvardagslifvet ond.
Hvad behöfde han, just han blanda sig Emellertid drogs äfven det ena efter det an- med dess arbete och nödtorftiga uppehälle i hennes angelägenheter, gifta bort henne och dra fram i ljuset angående denna guldfisk, fortgått som vanligt.
Men så hade Elin och disponera öfver henne, som vore hon en af B m runner åter träffats den sist förflutna som- hans handelsvaror!
Hon hade ett hetsigt som ingen förut haft en aning om, eller so förut förbisetts eller till och med ansetts som maren, när grosshandlarn rest till Norrland svar på läpparne, men orden ville ej fram, för att se på bruket, han ämnade köpa.
De tårarne kommo henne i stället i ögonen, och fötjänster.
ade varit dagligen til sammans under ett par de mest stridiga känslor upprörde hennes inre.
Fru Bergström satt tyst, men med ett ut- h och en stor förändring försiggick under Vid hennes port stannade de.
Han tog tryck i sitt förnäma ansikte, som sade mer ti veckor, d en m e den unga flickan.
Brunner märkte hennes motsträfviga hand i sin och böjde sig än ord.
Hon höjde de halfslutna ögonlocken det med d glädje, hur hon för hvarje dag att han nästan tvang henne att se på emellanåt, skakade på hufvudet och drog närmade sig hono såg, m allt mera med förtroend fram, e onom så h.
munnen till ett snedt leende, som på en gå o n c g » Ni är ond på mig?
Det gör ni orätt i betecknade hennes förakt för personerna i h en vaknande böjelse.
fråga, hennes sårade hederskänsla och moral, Men rädd att misstaga sig och rädd, att — jag önskar bara att få se er lika lycklig, hennes likgiltighet och dock tydligt gaf till- hon också skulle kunna misstaga sitt intresse som jag själf är — och platsen får nu in- känna, att hon visste mer än någon, om ho för n verklig kärlek, reste han, utan att ha sagt eniören i alla fall! » bara ville tala.
Men då man som släktinge någonting.
Men fram på vintern blefvo honom Hon kunde inte svara, därför att gråten — på Silfverhjälmska sidan — uppfordrade längtan och ovissheten för svåra, han skref kväfde henne, men en svag handtryckning från den lilla darrande handen och en hastig henne att yttra sig, skakade hon värdigt sitt till henne och fick svar, och så for han upp hufvud, drog munnen så långt på sned som för att fria för andra gången.
Och åter hängd blick e ur de fuktiga ögonen sade honom, att h möjligt och svarade: Elin sin pappa om halsen och grät, men de o n n - inte var ond längre.
» Jag vet ingenting, och jag vill ingenting na gång för att få honom, som hon förra Några dagar senare stodo i tidningarna gången bedt att få slippa!
Så hade det gåt in t geniör Arvid Lindberg och Gerda Alm.
veta. » Hedvig rörde sig tyst bland gästerna och till, och om en månad skulle det lysas, och serverade dem.
Flere gånger hade hon höjt om två skulle de redan vara gifta.
sitt hufvud, ' det hade blixtrat till i hennes » Hon hade väl kommit underfund med hans ögon, och hon hade öppnat läpparne som människovärde för som millionär, » inföll Grosshandl spetsigt arns våning strålade i festlig att tala, så skamligt föreföll henne det för- någon.
glans, alla ljus voro tända i kronor oeh kan- tal, som regnade öfver de två, hvilka intet » Det tror jag inte, hon brydde sig om, åt- delabrar, och exotiska växter sände sin beru- ondt gjort de närvarande.
Men hvad tjänade minstone sade hans syster det, » svarade be- sande doft ut genom rummen.
Men inga gä- det till att tala — Elin Andersson var också rätterskan och tillade: » Dessutom anser jag ster syntes, hela huset tycktes tyst och öde.
för henne fullkomligt obekant, och hon kund för e min del Brunner vara en man, som nog Han hade själf öppnat tamburdörren utifrån inte ge några upplysningar om henne.
Dess- kan vinna en oegennyttig kärlek.
Om han och släppt in henne och sig i tamburen.
Han utom att tala skulle vara att vända uppmärk- blefve fattig i morgon, tror jag inte den lilla hade löst resmössan från hennes blonda hår samheten mot henne själf, och hon visste, prästdottern äfvergåfve honom ändå. » och tagit af henne den dyrbara pälskappan, tack vare moderns insinuationer, att man redan Fru Bergström lät höra ett harklande, oar- om hvars värde hon inte ens hade en aning.
för länge sedan gjort henne till föremål för tikuleradt ljud, men såg upphöjdt likgiltig ut.
Hon stod där i sin enkla, mörka resdräkt undran, prat och ett medlidande, som blott » Vet ni, om hon är vacker eller ful? » frå- med en liten bukett af orange och myrten sårade det, som hon bar innerst och djupast, gade någon.
vid bröstet, och på bordet i tamburen hade hon och som hon hoppats kunna dölja för hela » Kanslirådinnan hade bara sett ett illa lagt resväskan, handskarne och brudbuketteu världen.
Och så teg hon.
gjordt porträtt af henne, och där såg hon in- med de långa sidenbanden.
Det var en liten Också Gerda Alm hörde till de tysta, där genting ut, men hennes bror hade, förstås, späd, outvecklad gestalt med ett blekt, fint barnansikte, som knappast kunde kallas vac- hon litet blek och allvarsam satt i en vrå o sagt, ch att hon var söt som en engel. » sydde på ett broderi.
Men arbetet sjönk ofta » Är det sannt, att hon är obildad och kert, utom för de stora, mörkblå, själfulla ögonen.
ned i hennes knä, och hon såg drömmande omusikalisk? »
H O N STOD SÅG IN LJUS BRÖTO V I D TRÖSKELN G E N O M HELA ÅTERREFLEX MAR.
H O N H A N HADE HADE EN H O N KÄNDE M E N O C H FÖRGYLLDA INGENTING RA- I DETALJ, E N - O C H EN EN MÅSTE VÄRLD AF AF S A M M A SINA NÅGOT M E D ENS M E D D E SKIM- GOLF UTAN M E D BORDET INGEN FÖRTJUSNING, BEKLÄMNING.
I E N H O N FÖR H E N N E D I T H O N EJ H Ö R D E ÖGON LÅGA MATTOR D E N S I G GRI- I O C H H O N PRÄSTGÅR- M E D LAPPADE HÅRDA O C H I BEFANN FÖNSTREN O C H H O N SVINDEL.
H E M M E T ALL- HEM- HENNE.
OCH KÄNDE E N HVITA MÖBLER, HENNES EGET PINNSOFFAN, D E T O C H D E OMÅLADE STOLARNE.
H O N FATTADES A F E N S V I D A N D E LÄNGTAN EFTER ATT D E N O C H GRÅTA, S O M H O N EJ K U N D E UT FÅ EN KASTA SIG N E D P Å OBESTÄMD SMÄRTA, SE H A N O C H DET BLEF FÖRSKRÄCKTE SLITNA SKULLE BRUD, I, A T T D E T S K U L L E H O N SLÖT Ö G O N E N, S M Å VINDSRUM RANKIGA INFÖRD I DET GAMLA TRÅDGARDINERNA, KVISTIGA KÄNDE E N STARK SNARLIKT ÖGONBLICK INTE DIT S O M GLÄDJE VÄRLD, S O M TILLSLUTA PEN ATT H O N FÖR HENNE.
H O N GREPS F R Ä M M A N D E M A, LILLA M E D K O M BARNSLIG S I G PLÖTSLIGT DELES DEN H O N ÖFVERRASKNING OCKSÅ, UTAN ÖNSKAT, FÖRRÄN HAFT EN SIG KRISTALLKRONOR I TRYMÅER UPPFATTADE O C H R U M, DÄR PRAKT.
H E M M E T, DET TAMBUREN A T T D E T V A R LJUS, F Ä R G E R G U L D RANDE BLI FRÅN AF UPPLYSTA SIG I GNISTRANDE GÅFVO DAST FILEN PINNSOFFAN, GRÅTA G E N A M N.
Kärlekens offer.
af gips.
Massan stelnar fort.
— En skinka, som En engelsk barmhertighets- råkat bli för salt, kan göras ätbar, om de till an- syster, Kate Marsden, har i dagarne återkommit till rättningen skurna skifvorna läggas ett par timmar Berlin från en lång resa till det inre af Sibirien.
H o n i mjölk.
— kan uppköpas till vinterförva- har för afsikt att i kretsen Miensk i provinsen Jakutsk ring men icke — dessa uppköpas antingen i östra Sibirien grundlägga en koloni för spetelska och eller växternas blomningstid.
skall efter ett besök i Amerika återvända till Sibirien.
För att I trädgården är nu tiden inne att ty förbereda och understöda hennes arbete ha i dagarna från Moskva till Sibirien afrest furstinnan all fara för nattfroster är förbi.
Dahlier sättas ut Schackofskoi och fem barmhertighetssystrar, medfö- och äfven de i drifbänk eller på plantbänk upp- dragna kål- och blomplantor, hvarvid en för ända- rande linne, kirurgiska instrument m. m. målet gjord, något krökt plantpinne är särdeles * lämplig.
Denna utplantering kräfver ganska myc- ken erfarenhet.
Kålplantor synas noga för att ut- ha i London nyligen bildat en te- röna, om de äro friska och dugliga; man väljer hvar- handelsfirma.
Firman använder uteslutande kvinnor ken de kraftigaste (ty de hafva vant sig för mycket pä sina kontor, oeh dess många agenter tillhöra alla vid sin föregående plats) ej heller de spädaste, hvil- det kvinnliga könet.
ka ofta äro för vekliga, och ger särskildt akt på, att hjärtbladen ej betäckas af jord, utan slå fria.
I För upprättandet af billiga allmänhet skola, plantorna ej sättas djupare än de restauranter åt unga sömmerskor, modister, butikflic- stått förut.
— Vid upptsgning af dessa plantor ur kor o. s. v. ämnar man i Paris anordna en utställ- bänken (eller vid gallring för omplantering) måste ning af 100 målningar af berömda mästare.
man vara försik!
f^-, så att hvarken sug- eller hjärt- * rötter skadas.
Liibt är att vattna bänken förut, så att rätt mycken jord må kvarblifva på rötterna, och håller sitt inträde i Europa.
För att begagna e:i liten handspade i st. f. att upp- ögonblicket gör den furore i London och lär nog rycka plantorr.a.
Naturligtvis vattnas de genast ef- inom kort komma till fastlandet.
Dansens namn är ter omsättningen, så att de lättare må kunna rota den är uppfunnen af en amerikanare, sig i den nya jorden.
Blomplantor skyddas om da- har en viss likhet med forna tiders gavott och for- garne för stark sol.
— rensas flitigt på alla drar omsorgsfull inöfning, om den skall » trådas » med sängar — men allt bör ej kastas på komposthögen, behag.
i synnerhet ej kvickroten, hvilken borde brännas upp eller åtminstone först torka i solen, så att grodd- kraften kväfves.
— sprötas, sedan de förut blifvit kupade; af andra köksväxter sker i mån, som de äro försigkomna.
Junismör efter ägg före sälla bönor, Sju damer Godt föredöme.
En ny dans Barndance; Ogräs Arterna kupning Teater och musik.
Att fylla eller laga fula » luckor » i gräsmattor har den senaste veckans opera- Kring länge försökts utan framgång.
En simpel trädgårds- K.
OPERAN.
föreställningar har knutit sig vemodet af ett af- pojke har dock för några år sedan uppfunnit rätta sked, som för den intresserade musikpubliken H A N S RÖST J A G A D E T A N K A R N E P Å DET G A M L A sättet.
Han blandade näml.
gräsfrö sorgfälligt med inneburit den uppriktigaste afsaknad på samma H E M M E T P Å FLYKTEN, H O N SÅG DET TRÄDA ALLT jord och så mycket vatten, att det hela blef som gång som en känsla af varm tacksamhet.
Fru en tjock gröt.
D e nakna ställena på gräsplanen | LÄNGRE O E H LÄNGRE BORT, TILL DESS D E T SNART en af vår operascens mest sympatiska luckrades något, litet jord borttogs därifrån, och och begåfvade konstnärer, har nämligen under S K U L L E HELT TILLHÖRA D E T FÖRFLUTNA, O E H N Ä R H O N gräsfrögröten påströks en tum tjock, hvarefter ett dessa dagar i några af sina förnämsta uppgifter NÅGON GÅNG K O M M E D I T TILLBAKA, SKULLE H O N tunnt lager god jord sållades öfver.
Resultatet blef sagt oss o c h konsten farväl.
Dock har hoppet, K O M M A S O M E N FRÄMLING O C H GÄST.
öfverraskande.
— I skogen plockas i juni unga att detta » farväl » ej må vara så strängt menadt, tallskott till beredande af sön- H O N TOG H A N D E N FRÅN ÖGONEN O C H SÅG P Å att Fint ej framtiden gång bereder Stockholms- derskurna och öfverhällda med sprit, förvaras barren publiken nöjet hälsa sin gunstling åter, därvid SIN B R U D G U M M E D ETT S V A G T LEENDE.
i väl korkade buteljer på svalt ställe.
Efter en må- allmänt tagit sig uttryck.
» JAG BLEF YR I H U F V U D E T — D E T Ä R S O M ETT nad urprässas vätskan, som efter ytterligare en vecka På fredag afton uppträdde fru Edling som Mig- klart afhälles från bottensatsen och filtreras genom FÉSLOTT DÄR INNE — S O M E N SAGA UR T U S E N non och hyllades under föreställningens lopp med läskpapper.
OCH EN NATT — JAG K O M M E R ATT G Å VILSE I blommor o c h synnerligen intensiva applåder, som MITT N Y A H E M!
» efter operans slut blefvo rent af stormande.
Den egentliga hyllningen var dock sparad till RÖSTEN D A R R A D E, O C H I D E T H O N T O G ETT S T E G tisdagen, hvars föreställning utgjorde fru Edlings FRAMÅT, VACKLADE HON.
H O N STRÄCKTE B Å D A afskedsrecett.
Meningen var först att gifva Mozarts SINA H Ä N D E R M O T H O N O M — H O N VISSTE JU, ATT » Figaros bröllop » med recettagerskan i Susannas roll.
Men på grund af herr Johansons hastigt DÄR FAUNS E N VRÅ, DIT H O N N Ä R S O M HELST K U N - inträffade sjukdom, måste programmet nästan i D E FLY O C H K Ä N N A SIG H E M M A — HANS ARMAR.
sista stunden ändras till » Carmen », där som kändt bttr frö- den framstående sångerskan i titelpartiet äfven ken hvilken, just som veckans äger en num- af sina lyckligaste roller.
mer går i press, härstädes aflägger sin tandläkarex- Aftonen blef en sannskyldig triumf.
Efter hvarje amen.
Hon är född 1867 i Falkenberg och har ta- aktslut genljöd salongen af hyllningens åskor, och git studentexamen vid Lyceum för flickor i Stock- fru Edling måste gång på gång framträda för att holm år 1886.
H o n har innehaft fru Wilh.
Hiertas mottaga uttrycken af publikens varma känslor.
stipendium för kvinnliga studerande till tandläkar- En ofantlig mängd blommor, i de mest praktfulla JUNI.
examen, meddelas till Idun.
Den första kvinnliga och vexlande former, och lager — här o m någon- tandläkaren i vårt land är som bekant fröken Con- sin på sin plats — - togos ock till hjälp att tolka, Till det i n:r 22 af föregående årgång anförda läggas stance Elbe.
hvad man kände.
Till sist måste den hyllade nu några erinringar.
Om familjen i denna månad före- * sångerskan framträda framför, järnridån för att, tager en badresa eller annan långresa, nedlägger hus- synbart rörd, tacka en minnsegod publik för de modern omsorgsfullt alla dukar m. m.
D e vår bekanta hjärtliga läkarinna, ovationerna.
förra kunna äfven ligga kvar på sina resp. ställen, företager i dagarne en studieresa till utlandet.
Efter Enligt hvad nu säges, lär man ännu några gånger om man beströr dem med malpulver och öfvertäcker ett kortare besök i Köpenhamn kommer d:r " Wider- före spelterminens slut få återse fru Edling, innan dem med lakan.
Det öfriga bohaget behandlas och ström att sedermera besöka de större gynekologiska hon definitivt lämnar den scen, där hennes vackra skyddas för mal enligt D-y ' s uppsats i samma ofvan- sjukhusen och klinikerna i Tyskland och Frankrike konstnärsgärning sent skall glömmas.
nämnda nummer.
må ej förvaras i fuktiga samt återvänder i slutet af augusti eller början af hvalf.
— Nu då alla hyttor bruka bli tomma, tages september månad till Stockholm.
K.
DRAMATISKA TEATERNS elevskolas tredje offent- vara på hvilken antingen kokas och skum- liga öfning ägde rum förliden fredag middag in- mas så länge, att den blir alldeles klar, därefter häl- för en talrik inbjuden publik, bland hvilken huf- les på buteljer samt användes på buljong, stek o. d.; vudsakligen Icke min- märktes representanter för pressen, eller ock försökes följande förfarande: Man häller dre än 43 kvinnliga konstnärer inom områdena mål- konsten och literaturen.
Programmet var af syn- laken i rengjorda ox- eller svinblåsor, hopbinder ning och skulptur hafva hittills anmält sig för att få nerligt omvexlande natur o c h innefattade delvis dessa och hänger dem i ett kärl med friskt vatten, mycket kräfvande uppgifter, såsom de första fem sina arbeten exponerade i kvinnopalatset på den blif- som ombytes 2 å.
3 gånger dagligen.
Efter 3 dagar vande Chicagoutställningen.
Huruvida plats kan be- scenerna ur tredje akten af &gt;Maria Sluart », fängelse- äro nästan allt salt och salpeter aflägsnade ur laken, scenen ur » Faust » o c h en del scener ur redas för alla de nu anmäldas arbeten, är okändt; och den i blåsan kvarvarande vätskan har förvand- &gt; Syrsan ».
En monolog » Godnatt af såsom bekant bestämmer kommissariatet, hvilka lats till en ren, välsmakande köttsaft, hvaraf man och spirituella lilla komedi » Ba konstnärer skola få sina arbeten utställda.
kan bereda soppor.
Själfva rengöras samt skorna » representerade det modernare elementet.
förvaras hälst på fuktigt ställe, så att de ej gistna Såsom totalintryck af det hela framgick, att för mycket.
och tvättbaljor granskas ibland Svenska kvinnoföreningen Dramatiska teatern inom elevkretsen för närvaran- af samma orsak; har man för vana att lägga våta för fosterlandets försvar, som år 1890 öfverlämnat de äger många verkligt lofvande unga krafter på säckar (eller trasmattor) i botten, så bör man tillse, 24,000 kr.
till inköp af för befästningsarbetena å Mnnosidan; på den manliga däremot var presta- att dessa aldrig torka.
— För att under den varma Vaberget nödig mark, har i dessa dagar till konungens tionen genomgående matt.
Fröken som årstiden hindra att torka, rekommenderas ett disposition ställt ytterligare 50,000 kr., afsedda till Maria Stuart och i ännu högre grad som Fanchon öfverdrag af gips.
Man tillblandar en tunn flytande anskaffande af några mindre pansartorn å södra Va- (» Syrsan-;) lade i dagen öfverraskande atfag för massa af gips och kallt vatten och häller medels bergsfortet.
det stora skådespelet, stödda af en intagande en slef däraf på den fritt på gården upphängda apparition.
Fröken Margaretha väckte * skinkan, tills man ser, att den är alldeles omsluten ock med skäl mycket bifall — att en viss ungdom- » H V A D ÄR DET, M I N ÄLSKADE?
GRÅTER D U?
» Dina Edling, tallbarrs-essens: någon Stenia.
Ur notisboken.
Tår andra kvinnliga tandläkare Alma Björklund, H u s m o d e r l i g almanack.
mattor, Karolina Widerström, Silfver saltlaken, Svensk kvinnokonst i Chicago.
Pfeiffers stjerna Gastineaus hyttorna Bykkar skinkor Bireh- Tavast- För fosterlandet.
Janson V. Holmlunds
Slutligen kom h o n dock att tänka på det opas- lig kantighet och bristande förmåga att förmedla sande i sin ställning.
» Hvad skulle mamma öfvergångarna gjorde sig gällande, var j u endast säga, o m h o n såge mig? » flög det igenom hennes naturligt i en så svår uppgift.
Fröken tankar, o c h för att fullkomligt ' förvirra henne slog har förut en och annan gång släppts fram offent- den sjuke i detta ögonblick plötsligt upp ögonen.
ligt, senast nu i » Krig i fred », o c h ådagalade i Hennes första impuls var att springa sin väg, men grefvinnans roll i » Balskorna » samma naturliga lyckligtvis hejdade hon sig o c h stammade med grace och rent af förvånande ledighet, som lofva nu högröda kinder: » F ö r l å t.
.
.
jag väckte visst vackert för framtiden.
I fröken spel i samma stycke röjdes ett friskt och godt lynne, o m det jägmästaren.
.
.
j a g tyckte.
.
.
Siri trodde, att jäg- mästaren var vaken och kanske önskade n å g o t.
.
.
ock ej var lika behärskadt; ett stycke nej, ligg för all del stilla, » tillfogade hon ifrigt, emellertid, och det är minsann vackert så.
då Oskar gjorde en rörelse att resa sig.
» Doktorn Sedan K.
Dramatiska teatern på måndagen af- sade, att jägmästaren inte får röra sig.
.
- j a g slutat sin ordinarie termin med » Krig i fred », gafs skall skicka in b e t j ä n t e n.
.
.
» Och utan att gifva å tisdagen en extra föreställning af teaterns elev- den unge mannen tid att yttra ett ord skyndade skola till förmån för dess premiefond, efter samma hon ut.
program, som följdes vid den nyss nämnda upp- Svanström Risings personlighet visningen.
Elevskolan har under detta spelar handledts på hufvudsakligen samma grunder o c h med samma lärarekrafter som föregående år.
Som föreståndare har premieaktören hr Nils Personne fungerat, o c h h o n o m tiilkommer ej i ringa mån förtjänsten af elevernas delvis verkligt afsevärda framsteg.
Idealerna.
Berättelse af C.
O.
Gumoelius.
Belönad med hedersomnämnande vid Iduns stora pristäfling.
(Forts.) qåoktorn hade flere gånger gläntat på dörren o c h med glädje sett den sjukes lugnahvila.
Fram mot aftonen måste han dock begifva sig hem igen, sedan han först lämnat några allmänna föreskrif ter o m behandlingen.
Axel följde h o n o m ett stycke på väg o c h gick sedan till bruket.
Siri o c h Elsa befunno sig ensamma på verandan, den senare arbetande, den förra drömmande tillbakalutad i hvilstolen.
Sedan de öfriga skingrats åt olika håll, hade de att börja med växlat några likgiltiga ord, men sedan försjunkit i tystnad.
Nu hördes en rörelse från sjukrummet.
Elsa reste sig hastigt.
» Han är vaken, » sade h o n sakta.
» Gå då in och hör, o m han vill något, » gen- mälde Siri lugnt.
» Jag? » utropade Elsa, rodnande.
» Hvad tänker du p å?
» » P å att du är antagen s o m öfversjuksköterska.
Det blef j u öfverenskommet vid bordet, fastän dok- torn ej just tycktes så lifvad därför, » tillade h o n leende.
» Men allvarsamt taladt passar det j u bäst att du, som har omsorgen o m huset, äfven tager den sjuke på din del. » H o n talade likgil- tigt, som o m det varit den naturligaste sak i värl- den, men aktade sig dock att se på Elsa.
Denna såg åter forskande på systern, men skakade sedan lätt på hufvudet o c h sade med en half suck: » Ja sedan.
Men nu är det väl bäst, att j a g skickar in Johan. » » Hvarför det? » frågade den andra.
» Jag tycker det såge vänligare ut o m någon af oss ginge.
För resten är det nu tyst igen, och han har kanske somnat o m.
Du kan väl åtminstone titta i dör- ren, om han är vaken, och sedan skicka in Johan, om han behöfver någon hjälp. » Sedan ännu några repliker växlats och Siri slutligen hälft förargad frågat, o m det var hennes mening att tvinga henne resa sig upp, då hon satt så bra, smög Elsa på tåspetsen in och öpp- nade en smula på dörren.
Den sjuke låg ännu med tillslutna ögon och, liksom drifven af en oemotståndlig kraft, gled den unga flickan in i rummet och några steg fram på golfvet.
Huru förändrad var han ej, så blek och mager!
Han hade ej låtit raka sig sedan olyckshändelsen, c c h det mörka skägget gaf därför äfven ett främ- mande uttryck åt ansiktet.
I pannan, ofvanför högra ögat, syntes ett långt, rödt ärr sträcka sig uppåt hufvudet.
Håret, som förut varit lagdt där- öfver, hade rubbats under sömnen o c h aftäckt märket efter det rysliga sär, som varit nära att kosta h o n o m lifvet.
Den skadade armen låg på ett visst hjälplöst sätt krökt öfver bröstet, och hela gestalten talade ett så tydligt språk o m ut- ståndna, svåra lidanden, att flickans ögon fylldes af stora tårar, hvilka, utan att hon gaf akt därpå, rullade utför de bleka kinderna.
S p a r s a m m a Oskar såg efter henne.
» Förtjusande! » mum- lade han o c h tillslöt ögonen, liksom för att kvar- bålla den vackra synen.
» Hon g r ä t.
.
.
var det för min skull?
Och hon.
som jag hittills ägnat mina tankar, h o n ville ej göra sig själf besvär, utan skickar i stället systern.
Ja, » ett bittert le- ende krusade hans läppar, » jag måste j u medgifva, att jag just nu inte är särdeles lämplig att sjunga duetter eller rita karrikatyrer. » Betjäntens ankomst afbröt hans funderingar.
Han lät denne hjälpa sig att ordna sin toalett och tillsade h o n o m, när han gick, att öppna dörrarne ut till det yttre rummet.
Därefter tog han en tid- ning, som låg på ett bord vid hans hufvudgärd, och började läsa o c h tänka, under det han vän- tade på visiter.
Den förste s o m kom var Axel.
Denne steg för siktigt in i trädgårdssalen, men uppgaf ett ljude- ligt hurrarop, då han såg dörrarne till Oskars rum öppna och skyndade in för att höra, hur det stod till.
» Utmärkt, » ljöd det i munter ton afgifna svaret.
» Hur skulle det också kunna vara annat, så väl omhuldad som j a g blifvit. » » Godt.
Har du fått någon mat? » » Nej, j a g har sofvit ända tills nu. » » Men nu är du v a k e n.
.
.
hvad tänka de på.
Ämna de låta dig svälta ihjäl, klockan är j u bortåt sju, och du har ej ätit något sedan i morse.
Har ingen varit hos dig? » » Jo, fröken Elsa, o c h hon skickade in betjänten, som hjälpte mig att se något så när ut som folk igen. » » Det är visst godt och väl det, men Fors sade, att du skulle äta duktigt för att få tillbaka kraf- terna.
Vänta lite.
Jag är strax tillbaka. » Oskars protester förklingade ohörda, och Axel stod ögonblicket därefter ute på verandan.
Där satt Siri fortfarande i hvilstolen, ehuru hon nu dragit till sig ett broderi, hvarpå hon arbetade.
» Oskar är vaken, » sade Axel hastigt.
» Jag vet det, » ljöd det lugnt till svar.
» Han måste hafva mat.
Hvar är Elsa? » » Förmodligen sysselsatt med att laga tillf någon- ting åt jägmästaren. » » Säg åt henne då, att h o n skyndar sig. » » Bråka inte, kära Axel.
Hon kommer väl, när det blir i ordning. » Med ett mindre artigt uttryck lämnade Axel systern och gick ut till köksregionerna.
Efter mycket frågande träffade han slutligen Elsa i den så kallade syltkammaren, ett rum s o m med sina af syltburkar o c h andra goda saker fullsatta hyl- lor utgjort hans barndoms paradis.
Några fram- tagna burkar o c h fyllda assietter visade, att hon slutat sitt arbete där, men likväl stod h o n kvar vid fönstret, som h o n öppnat för att insläppa frisk luft.
Vid Axels häftiga inträde spratt hon till o c h skyndade att ställa burkarne på deras plats.
» Hvad står du o c h drömmer efter? » utropade brodern vid hennes åsyn.
» Kan du inte förstå, att karlen är på vippen att d ö af hunger. » » Det är strax i o r d n i n g.
.
.
jag skulle bara lägga upp lite ' sylt. » » J a.
.
.
o c h taga den sköna, hittills okända ut- sikten i betraktande, » tillfogade brodern, i det han följde henne.
Snart stod ett bord dukadt framför den sjuke, hvilken trots alla protester måste i halfliggande ställning intaga sin middag eller hvad det skulle kallas.
Oskar åt med präktig aptit, Axel pratade och Elsa gjorde les honneurs vid den muntra mål- tiden.
Medan den pågick som bäst, inkom brukspatro- nen.
» Det var rätt, » sade han i upprymd ton.
» Så skall det se ut.
Försök att göda h o n o m, så att vi snart slippa se de där benrangelsklorna, » o c h han pekade på Oskars afmagrade händer.
» Ah, j a g är minsann inte så klen, » genmälde denne.
» Om j a g blott finge stöda på den där eländiga foten, skulle jag snart vara färdig att återtaga mitt arbete igen. » » Ah, » inföll Axel, » det sköter herr vikarien o husmödrar!
mycket bra, o c h hvad mera är, han har fullkom- ligt eröfrat hela Storeby, eller de honom, så att jag knappt fått se på h o n o m en gång. » &lt;De andra vännerna hafva j u också kommit så i svängen, att det börjar bli rart att få dem hit ut, » sade brukspatronen.
» Kanske det kommer att gå litet lättare, då vi nu fått dig som lockbete.
Till en början skickar j a g in o c h hämtar dem i morgon, antingen de vilja eller ej.
Och o m du nu är mätt o c h belåten, » tillade han, ty Oskar lutade sig välbehagligt tillbaka i soffhörnet, » så föreslår jag, att vi röka en cigarr på verandan.
Axel rullar ut den där stolen, o c h så hjälpa Elsa och j a g jägmästaren att komma efter.
Inga in- vändningar.
.
.
j a g måtte väl vara herre i mitt hus! » Då processionen k o m ut på verandan, lyfte Siri ögonen från sitt broderi o c h hälsade med en b ö j - ning på hufvudet, hvilken Oskar besvarade så godt han kunde.
Då han väl landat i stolen sköt Axel en pall under den sjuka foten, medan Elsa skyndade in efter en hufvudkudde samt en lätt filt, hvilken hon bredde ut öfver h o n o m.
S o m hon reste sig efter väl förättadt arbete, fick hon syn på Siri, s o m med ett godmodigt, gäckande leende iakttog henne.
Något förvirrad drog hon sig un- dan o c h tog åter fatt på sitt broderi, medan her- rarne tände sina cigarrer o c h började ett samtal, hvilket oförmodadt k o m att taga en allvarligare vändning.
Man talade o m den olycksdigra lust- resan, och jägmästaren fällde därvid några ord o m den präktiga skogen.
» Och den vill nu Axel hugga ned, » utbrast brukspatronen.
» Så pappa talar, » afbröt Axel.
» Inte ämnar j a g uppträda som skogssköflare, men då det finns miltal med fullmogen skog, s o m j i a r a står o c h blir sämre år från år, tycker jag, atfman bör göra sig nytta af den, medan den ännu duger till något.
Eller hur, Oskar? » Ja, det kunde då denne icke neka till.
» Naturligtvis, » sade den gamle smått förargad.
» Ungdomen nu för tiden är så fasligt praktisk, o c h j a g ser redan i andanom ett helt regimente ång- sågar o c h andra så kallade träförädlingsanstalter växa upp midt i mina sköna skogar, som jag ak- tat som min ögonsten. » » Ja, därför äro de också oförlikneliga, » inföll Axel skämtsamt.
» Det värsta blir väl att få den gamle jägmästaren att taga reson, ty o m gubben Sörman finge rå, skulle vi väl till slut få köpa både ved och kol. » » Tycker du, att det här är roligt, Elsa? » afbröt nu Siri.
» Kom så gå vi upp o c h musicera litet, o m det ej stör herrarne, » tillade hon i hälft frå- gande ton.
N e j, långt därifrån, det skulle tvärtom vara ett stort nöje.
Och så gingo flickorna, oaktadt Elsas föräkran, att h o n tyckte samtalet var högst intres- sant.
» Ja, det kan jag nog tro, » sade Siri, då de kom- mit in i salen, o c h n ö p därvid systern i armen.
» Det rörde j u sig o m s k o g s s k ö t s e l.
.
.
j o, du är god du, » sade hon skrattande, i det hon ilade uppför trappan.
(Forts.) Tröttnen e j, vänliga läsarinnor, att offra Edert lilla bidrag till » Iduns skollofskoloni »!
om än aldrig så litet, kunnen I ju undvara för de fattiga små barnens som- marglädje.
D e minsta gåfvor kunna bli till rik väl- signelse.
Ä n n u är tid, men längre!
Om några få dagar måste tillrustningarna taga sin början, och många, många bli dock alltid de, som icke kunna få komma med, hur väl de än skulle be- höfva det.
Låten dessa rader mogna Edert beslut, och må detta blifva den goda gärningens bästa val- språk, som lyder — Något, uppskjuten ej just nu I Innehållsförteckning.
Hertiginnan Anne d ' Uzés; af Alvar Arfwidsson.
(Med por- trätt.)
— Junimorgon; poem af Bernliard Risberg.
— Ferier och öfveransträngning; af N.
L. Victorin.
— Från lidandets och barmhärtighetens värld; några Stockholmsbilder af Cecilia Bååth-Holmberg.
I: Drottningens skyddshem.
— Säddjpoem af Sofie Linge.
— Om konsten att packa; af II.
F. — När grosshandlaren förlofvade sig; novellett för Idun af Elin Ameen.
(Forts. o.
slut.)
— Husmoderlig almanack; af Stenia.
— " Ur notisboken.
— Teater och musik.
— Idealerna; berät- telse af G. O. Gumeelius.
Bel.
med hedersomnämn.
vid Iduns stora prist.
(Forts.) Rekvirera Bjurholms porter, ^bttydugfwiuSa?!
:
