# ID: svediakorp-per863
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1892
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 21,162
# sentences: 565
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm.
Gernaiults Boktr.-AHUb.
Fredagen den 27 maj 1892.
N:r 22 (232) Prenumerationspris p r Idun med Modetidning och kolorerade planscher Idun m.
Modet, utan kol.
pl.
Idun ensam _~ år: kr.
8; &gt; 6; 50 &gt; Byra: Redaktör och utgifvare: Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr, FRITHIOF HELLBERG.
(Aftonbladets nya hus.)
Träffas å byrån kl. 12 — 1.
Prenumer.
sker i landsorten &amp; post- A l l m.
Telef.
61 4 7.
anstalt, i Stockholm hos redaktion.
Utgifningstid: hvarje helgfri fredag Lösnummerspris 15 öre (vid kompletteringar).
5:te årg.
Annouspris: 35 öre pr nonpareillerad.
För » Platssökande » o. » Lediga platser.
25 öre för hvarje päbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons.
70 öre pr nonp.-rad Drottning Louise af Danmark.
t dessa dagar firar som bekannt ansett tillfället lämpligt det danska att veckans nummer konungaparet en be- meddela guldbrudens bild.
tydelsefull fest i och i vacker den lysande kret- Drottning Danmark sen af närmare o c h fiär- den mare under anhöriga ner; till Köbenhavn - samlats från o c h vän- ha representanter Europas snart sagdt samtliga furstehus, och i Louise 7 september 1817 föräldrarnes landtgrefve Hessen — Vilhelm och Charlotta sök af föddes i Kassel hans — af maka sommarbe- på deras gods i H e s - hamnen vid Sundet gunga sen.
flaggsmyckade flottiljer ingick hon äktenskap med mäktigaste prins Kristian af Gliieks- från världens stater.
D e t är den fem- tioåriga dagen af ett lyck- ligt äktenskap, hugfästes, som där konung Kri- borg, blef jare.
träffade Kristihimmels- färdsdagen den 26 dennes.
Nära vänskaps- släktförbindelser vårt eget med tinga ett konungahus det danska äfven och på- här allmännare för tresse kan ej den lifgardet nio utsedd år till tronföl- V i d Fredrik blef alltså drottning till senare VILs Louise af D a n m a r k.
Hennes äldste son, Danmarks nuvarande tron- följare, Karl är förmäld X V: s dotter, med hvar- igenom Sverige k o m m i t in i den annat än förstärkas känsla tiden ryttmä- hemma O c h detta in- ytterligare som intresse guldbrölloppet i K ö - benhavn.
maj 1842 på den vid och död och förena som stare häst stian o c h d r o t t n i n g L o u i s e s in- 26 tjänstgjorde guldbröllopsdag, som Den af afbrödrasam- talrika så att säga äfven barnakrets, som nu närmast hyllar moderns hedersdag.
kan det inbördes O c h m e d skäl sägas, att det kärleksförhållan- hörighet, s o m väl d o c k i det grunden aldrig upphört att hennes barn lefva äfven hos de skan- gifvit hennes l i f dess ri- dinaviska Prins kaste folken.
Karl har ning afrest havn och vårt land gående Idun med till uppvakt- Köben- representerar under de på- mellan henne och är det, s o m innehåll.
S o m en tillgifven o c h klok hustru har måls med hon stått vid sin g e - sida, stödt honom råd o c h dåd i m ö r k a festligheterna.
tider o c h delat hans lycka har därför också i de ljusa, men under allt
Gå ut i lifvet!
Se, hvad vrångt där gifves, Men när bland dy och grus du skåda fått, Hur skönhetsblomman äfven trifves, Tänk då, att lifvet är på både ondt och godt!
fs .. detta ha hennes barns väl o c h ve legat henne närmast o m hjärtat från den första dag, hon tog dem i famn; hon har offrat dem sina flesta och bästa tankar, hon har älskat d e m m e d en moders ömmaste kärlek.
Men hon har o c k fått en rik lön därför i deras genkärlek.
D e n hängifvenhet, med hvilken de alla äro bundna vid föräldra- o c h barndomshemmet, är sällsynt att träffa i borgerliga kretsar o c h än mer i furstarnes.
Rysslands kejsarinnekrona, grekiskt konungaskap, den engelska tronföljdens lockande storhet — intet har kunnat försvaga denna barnakärleks innerliga glödl Men har o c k makans o c h moderns glada pliktuppfyllelse så att säga utgjort hjärtpunkten i drottning Louises lif, har hon likväl funnit både tid o c h krafter för äfven andra intressen.
H o n är hedersledamot af D e sköna konsternas akademi, detta ej blott på grund af sin höga ställning.
D e t är en känd sak, att hon från ungdomen med intresse dyrkat målarkonsten, och ännu i sin h ö g a ålder sysslar hon lifligt därmed.
Många af sina släktingar och vänner har hon gladt med alstren af sin pensel o c h skaffat basarer o c h välgörande syften en extra intäkt genom gåfvor af taflor eller föremål, som hon dekorerat.
H o n har också målat flere altartaflor, mest kopior, o c h skänkt dem till kyrkor rundt landet, som förut saknat sådana.
Vid.
sidan af målarkonsten lägger musiken i synnerhet beslag på drottning L o u i s e s intresse.
H o n är närvarande vid nästan alla större kon- serter i hufvudstaden, o c h i sitt hem samlar hon omkring sig musikens utöfvare till intima små soaréer.
En främmande virtuos k o m m e r sällan till K ö p e n h a m n, utan att b l i inbjuden till hofvet o c h vänligt mottagen af drottningen.
H o n spelar själf piano, o c h det är ett a f h e n - käraste nöjen att deltaga i ett m e d någon duktig pianist ur hennes närmre eller fjärmre omgifning.
^STRINDBERG.
Ja, visserligen!
H v i l k e t ä m n e är v ä l för en gift k v i n n a intressantare o c h o u t t ö m l i g a r e än d e t o m hennes b a r n?
Ä f v e n den mest tyst- l å t n a tinar u p p, l o c k a s att d e l g i f v a sina er- farenheter rörande b a r n a u p p f o s t r a n, h v a d h o n iakttagit, hört o c h sett h o s sina barn, s o m j u mestadels (naturligtvis!)
äro d e k l o k a s t e, snällaste o c h mest f ö r s i g k o m n a a f alla.
O c h så är konversationen åter i full g å n g.
[Ang vår öfver gamla lärdomsstaden Med spelande vind och solskenshåg.
I knopp stå kastanjerna, hela raden, Och lifvet vimlar i Promenaden, Där Fyris spränger mot Islandsdammen B ö r i så fall valet a f samtalsämne ej i sig Till glittrande skum sin gula själft våg.
anses förkastligt, b ö r d o c k så m y c k e t större försiktighet iakttagas, d å det g ä l l e r valet a f person, till h v i l k e n frågorna ställas.
G å till d i g själf, k ä r a läsarinna, forska i Jag mötte just nyss den glada ditt flocken m i n n e: h a r det ej h ä n d t d i g, att d u, Från sista » pluggningen » för k a n termin: s k e a f omständigheterna därtill förledd, Sju unge män och så midt i skocken tillgripit s o m första bästa den frågan: » H u r u m å n g locken a b a r n har N i?
» o c h fått till svar — • En ljushyllt flicka, som bar på en b r ä n n a n d e r o d n a d, en fuktig b l i c k, ett Sin käcka, hvita studentskemössa Så visst som hvar af de andra dröjande, sin.
l å g m ä l d t: » V i hafva intet b a r n.
» H a r d u ej k ä n n t d i g till m o d s d ä r v i d, s o m o m d u ofrivilligt t r a m p a t p å, tillfogat smärta åt en försvarslös v a r e l s e?
O c h d o c k g ö r sig så m å n g e n, s o m skulle anse det s o m den största hjärtlöshet att, g å n g p å g å n g, endast f ö r att stilla sin nyfikenhet, blotta o c h rifva u p p ett omsorgsfullt f ö r b u n d e t sår, moraliskt taget s k y l d i g till ett d y l i k t f ö r f a r a n d e!
Kunde b l o t t d e n t a n k l ö s a h o p e n fatta eller k ä n n a ens hälften a f det l i d a n d e, den b a r n l ö s a har att utstå, så m y c k e t djupare s o m det måste lidas i tysthet!
Nej, sannerligen — jag måste stanna En smula häpen och vända mig om: Då äro ju sagorna ändå sanna, Att mån och kvinnor ä likadana ...
Nå, huru som helst, den vackra synen Den täcktes mig väl, som här den kom!
» Den tyngste Sorg og Möda Hon var så frisk som den unga våren, Er den, som ingen ser; Och kinden blommade åppelskär.
Det verste Mein te Gröda som inkje ter, Att de ska finnas där, nog förstår Er Aa, en, det, seel er den, som klaga foer, Men fåfängt sökte jag efter spåren Og ventar Hjelp og Raad Mot den, som löynleg draga foer Af den där » bristande kvinnligheten- », å quatre mains Som är på tal både här och där.
Og aattar Spot og Haad! » Drottningen utvecklar äfven, liksom vår egen landsmoder, en betydande verksamhet i välgö- renhetens tjänst o c h till fromma för närliggande sociala intressen såsom förbättring af sjukas och svagas ställning o c h särskildt af mindre lyckligt lottade barns.
H o n har i sin tid tagit initiativet till stiftandet af Danmarks diakoniss- anstalt, som nu utvecklat sig till en omfat- tande betydelse, o c h hon står personligen som beskyddarinna för en mängd asyler o c h barn- h e m, de där alltid kunna påräkna hennes nit och inflytelserika hjälp.
E t t vackert drag, som ock må beröras, är det trofasta intresse, hvar- med hon omfattar alla, som höra eller hört till hennes eget eller hennes föräldrars hus.
H o n släpper d e m aldrig helt ur sikte, gör sig underrättad o m deras omständigheter o c h villkor o c h är alltid glad att se o c h tala vid d e m.
Denna vackra egenskap har gått i arf till hen- nes barn.
D e t danska folket är också med kärlek o c h vördnad nära fästadt vid sin drottning, o c h de hyllningar, som nu omskalla silfverbruden, ha helt visst en sannare o c h hjärtligart klang än många gånger bullret af de ovationer, som äg- nas denna världens uppsatte.
D å u p p h ö r d e n o g o c k s å alla p l å g s a m t när- g å n g n a frågor, allt det o g r a n n l a g a g y c k e l, f ö r h v i l k e t den barnlösa n u ständigt är utsatt.
Tänk, om de komme ändå till H slutet v e m känner v ä l p å förhand, o m ej en De gamla lärorna blott på skam!
fråga sådan s o m: » M å n n e i c k e er m a n bra gärna s k u l l e — vilja hafva en a r f v i n g e?
» åter Ett ögonblick, ett så snabbt förflutet rifver u p p d e d a m m a r, s o m det krafts års- Ett flickansikte, ett solomgjutet — l å n g t b e m ö d a n d e att u p p f ö r a f ö r att h ä m m a En spelande blick ur blåa ögon v i d a r e framfarten a f en b å d e h ä l s a o c h Ha lockat sällsamma tankar l den fram,.
y c k a undergräfvande s o r g; h v e m k a n beräkna, Johan Nordling.
att ej den i de flestes t y c k e o s k y l d i g a f r å g a n: Den barnlösa.
» «$ \ Äh!
verkligen? » — » I c k e ett e n d a?
!
!
» ® * - — » J a s å, 3 år, o c h i c k e ä n n u?
» — » N e j d e t k a n d å i c k e vara möjligt. » — » T ä n k så l e d s a m t!
H v a d er m a n måtte sörja öfver att ej h a f v a n å g o n arfvinge, » o.
s. v.
i o ä n d - lighet.
H v e m känner ej till dessa o c h m å n g a an- d r a d y l i k a i tanklöshet framkastade frågor o c h utrop, s o m oftast uttalas, utan att dikteras a f ett verkligt, sannt k ä n d t intresse, men v ä l fastmer s o m ett slags n ö d f a l l s f y l l n a d i det t y n a n d e samtalet eller s o m första u p p s l a g vid närmandet tränne k v i n n l i g a varelser emellan, d å m a n v a n l i g e n tar till det till hands l i g - g a n d e ämnet f ö r att gifva bättre fart åt k o n - | versationens trögt flytande ström.
» H u r u m å n g a barn har N i?
» k o m m e r ett af saknad o c h sorg ä n n u s k ä l f v a n d e modershjärta att flöda öfver vid t a n k e n p å ett barn, h e n - nes enda, h o n n y l i g e n f ö r l o r a t?
F ö r att ej tala o m sådan o g r a n n l a g e n h e t o c h brist p å hjärta att f ö r den b a r n l ö s a helt k o r t o c h kategoriskt förklara, att b a r n l ö s a ä k t e n s k a p aldrig k u n n a förblifva l y c k l i g a, h v i l k e t j a g e n g å n g h ö r d e yttras till en u n g k v i n n a, h v a r s enda, stora sorg j u s t var, att hennes äkten- s k a p blifvit utan frukt.
S j ä l f sörjde h o n djupt däröfver, äfven för sin egen del, t y hon v a r innerligt fäst v i d b a r n, m e n ännu så m y c k e t mer därfore, att hon t r o d d e, det hen- nes m a n, ehuru h a n visade sig l u g n o c h n ö j d m e d f ö r h å l l a n d e n a, d o c k i djupet a f sitt hjärta äfven k ä n d e s a m m a s a k n a d.
— H v a r f ö r taga d å de b a r n l ö s a i c k e u p p f o - sterbarn, k a n v ä l n å g o n härtill i n v ä n d a.
Ja väl!
D e t sättet tillgripes j u o c k rätt ofta f ö r att fylla tomheten, m å n g e n g å n g till l y c k a för den lilla stackare, som s å l u n d a räddas
från att g å under i elände o c h f a t t i g d o m.
Oftare s k u l l e n o g o c k s å u p p t a g a n d e a f foster- barn f ö r e k o m m a, såvida ej den till barmhär- tighetsverket redan hälft utsträckta handen f ö r l a m a d e s a f fruktan för, att ett upptaget barn aldrig helt o c h fullt s k a l l k u n n a intaga den t o m m a platsen, utan alt n å g o n händelse under ett eller annat s k e d e i dess l i f möjligen k u n d e f ö r b y t a till själfförebrående ånger den kärlek, s o m från fosterföräldrarnes sida b o r d e k o m m i t barnet till d e l.
T a g e r ett barnlöst par, h v i l k e t m a n ej så sällan ser, till s ä l l s k a p o c h l e k s a k ett hus- djur, v a r e sig h u n d eller katt, visst ä r o d å åter ogrannlagenheten o c h taktlösheten framme m e d uttryck s å d a n a s o m: » A h l S e där, h a vi j u herrskapet X.
m e d familj? » eller » H u r u m å r er herr s o n?
» eller annat i s a m m a stil.
D e n barnlösa m å sluta sig i n o m sig själf huru m y c k e t s o m hälst, alltid är hennes brist en n a g e l i ö g a t p å andra, s o m g e n o m s. k.
g o d a råd, v ä l m e n t a antydningar o c h b e k l a g a n - den å n y o röra u p p sorgen o c h k a n s k e störa för l å n g a tider det t i l l k ä m p a d e l u g n e t g e n o m ett ö g o n b l i c k s tanklöshet.
tio H a n g a f mig en k y s s o c h s k ö t m i g så ifrån sig.
» S å vacker du ä r l » allvarsam » S ä g O t t o; klär m i g f o u l a r d k l ä d n i n g e n bättre än min h v a r d a g s k l ä d n i n g?
» » I n t e bättre, J u l i a, men p å ett a n n a t v i s.
» J ä g såg bort till min s v ä r m o r; h o n l o g föinöjd o c h h ö l l fram min k a p p a åt mig.
J a g kysste henne p å pannan o c h h v i s k a d e henne i örat: » J a g tackar d i g snälla m a m m a för rådet; j a g l o f v a r säkert att bättra m i g.
M i n a m e d m ä n n i s k o r s k o l a hädanefter inte k u n n a b e k l a g a sig öfver, att j a g l ä m n a r d e m obe- aktade för min herre o c h m a n s skull. » och k i k a r e — o c h j a g är färdig!
minuter är den toaletten k l a r.
» M e n lilla m a m m a s k a k a d e m e d min o g i l l a n d e sitt hvita h u f v u d.
» Ä r d u inte a f s a m m a mening kära m a m m a, » frågade j a g leende.
» Nej.
E n h v a r d a g s k l ä d n i n g är d a g s k l ä d n i n g o c h ingen passande teatern. » På som j a g, en hvar- dräkt för » M e n k l ä d n i n g e n är j u ä n n u riktigt s n y g g, » i n v ä n d e j a g; » d e n sitter bra, ser inte alls sliten ut, o c h O t t o — tro m i g m a m m a — ser inte en g å n g, att j a g inte är teaterklädd. » » J a, j a, det kan j a g n o g t ä n k a; han är ännu alldeles för betagen i d i g för att g e akt p å din toalett; men låt n u o c k s å så v a r a, den tid s k a l l k o m m a, d å h a n vill se d i g v ä l k l ä d d ej b l o t t för sin egen skull, utan äfven för sina vänners, o c h d å skall det v ä l för- tryta d i g, o m han först b e h ö f d e g ö r a d i g u p p - m ä r k s a m p å n å g o t, s o m hvarje fru är skyl- d i g sin m a n o c h sig själf.
D u lefver ä n d å m e d i v ä r l d e n o c h får g ö r a d u s o m alla andra människor, annars v ä c k e r d u uppseende. » » H v a d b r y r j a g m i g o m andra människor, b a r a j a g är O t t o till b e h a g!
» H ä r o m någonsin behöfves en h ö g grad a f finkänslig grannlagenhet för att ej g ö r a h v a d » D e t säger d u nu, d å d u bokstafligen b a r a o n d t är värre.
I l y c k l i g a kvinnor, s o m v u n - lefver för din k ä r l e k; m e n så k a n det inte nit den h ö g s t a vinsten p å lifvets lotteri, alltid förbli.
D e t är ett stort fel, s o m låder m o t d e m, s o m ej få k ä n n vid a d de e n flesta u n g a fruar; hela v ä r l d e n är f ö r renaste, den största a f jordelifvets fröjder, mo- d e m ingenting, de h a bara en, sin herre o c h dersfröjden!
m a n, s o m d e d y r k a, o c h b e k y m r a sig platt barmhärtiga M i n toalett s l o g an o c h b e u n d r a d e s, det märkte j a g väl j men j a g såg o c k s å n å g o t annat, n å g o t riktigt m ä r k v ä r d i g t, j a g såg — att min herre o c h m a n g l a d d e sig däröfver.
Thesi Från lidandets oeh våren K — a.
Min herre och man.
§ a g satt i all ro framfor min b r o d e r b å g e o c h arbetade p å en v a c k e r tidningsport- följ, en g å f v a ä m n a d min herre o c h m a n.
B r e d v i d m i g h a d e j a g visserligen o c k s å en intressant b o k l i g g a n d e, i h v i l k e n j a g d å o c h d å tog en titt, o m till fördel för broderiet vill j a g lämna osagdt.
J a g vet b l o t t, att detta d u b b l a arbete till fullo sysselsatte m i g.
M i d t e m o t m i g satt min snälla s v ä r m o r m e d sin oskiljaktiga s t i c k s t r u m p a o c h likaledes m e d en b o k.
M e n i svärmorsåldern är en b o k inte längre i stånd att helt o c h hållet fängsla lä- sarinnans k ä n s l a o c h t a n k a r o c h låta henne g l ö m m a allt annat.
M a m m a slog o c k s å igen sin b o k o c h lät b l o t t d e otröttliga strump- stickorna taktmässigt rassla m o t hvarandra.
O m en stund såg h o n u p p.
» Julia! » » H v a d v i l l d u, m a m m a, » for j a g u p p, tämligen förströdd, d å j a g ännu till hälften lefde m e d min romanhjältinna.
» S a d e d u inte i m i d d a g s, att d o k t o r G r u b b e h a d e s k i c k a t er billjetter till o p e r a n?
» » Jovisst m a m m a, det har han g j o r t.
» » J a, d å tänkte j a g, det k u n d e vara tid för dig att g ö r a d i g i o r d n i n g.
» » Ä r k l o c k a n redan så m y c k e t?
« » Strax sex. » » Å h, då b r å d s k a r det i n t e.
» » I n t e?
O t t o är här i rappet, o c h då har d u ä n n u inte gjort din toalett. » » G j o r t t o a l e t t?
H v a r f ö r s k u l l e j a g det, mamma? » » D u kan väl ä n d å inte sätta d i g p å par- kett i din h v a r d a g s k l ä d n i n g!
» » I min hvardagsklädning — j o, bevars! » utbrast j a g, r o a d a f den g a m l a d a m e n s för- våning.
» J a g tar b a r a a f m i g förklädet, tar p å min svarta spetsjabot, ett halsband, svarta handskar, d e passa till alla k l ä d e r; solfjäder intet o m sina m e d m ä n n i s k o r, utan att betänka, att de g ö r a sig löjliga d ä r i g e n o m.
O c h her- ren o c h m a n n e n låter helt l u g n t tillbedja sig, han är en m y c k e t efterlåten härskare o c h inser t y v ä r r oftast för sent, hur efterlåten han varit. » J a g skrattade.
» Men m a m m a, Otto tycker j u o m enkelhet, det vet d u v ä l.
» » M y c k e t riktigt, j a g sätter o c k s å v ä r d e där- p å o c h skattar den äfven h o s d i g, mitt b a r n; men e m e l l a n det e n k l a o c h det o p a s s a n d e är en ofantlig skillnad.
H a d e d u ingen annan k l ä d n i n g än den där h e m m a k j o l e n, skulle d u n o g k ä n n a det bittert o c h anse för en stor förödmjukelse, o m d i n a b e k a n t a skulle se d i g med den. » » M e n m a m m a, j a g afstår så gärna från att bli b e k i k a d; j a g går v ä l inte för toalettens skull p å teatern. » » K ä r a barn, f ö r v e x l a inte b e g r e p p e n; man går inte p å teatern för toalettens skull, men m a n g ö r toalett, o m m a n går p å teatern; o c h b e k i k a d b l i r d u alltid i den enklaste s o m den elegantaste d r ä k t; det är n u så e n g å n g seden p å teatern.
D e n d ä r enkelheten i d i n a tänke- sätt är en slags sport o c h alls inte att u p p - fatta s o m n å g o n d y g d; tvärtom är d e n en försumlighet m o t din omgifning, o c h inte så litet b e k v ä m l i g h e t spelar o c k s å sin roll.
O m d u fortfar s o m hittills m e d den sporten, s k a l l O t t o snart stöta sig d ä r p å.
» J a g h a d e stött a r m b å g a r n e m o t b r o d e r b å g e n o c h såg b e g r u n d a n d e framför m i g.
D å föll min b l i c k p å k l o c k a n — Vä 7!
M e d ett raskt beslut " s p r a n g j a g u p p o c h in i mitt r u m.
S å r a s k t h a d e j a g än i hela mitt l i f inte gjort toalett.
J a g t o g p å m i g m i n n y a lax- f ä r g a d e f o u l a r d k l ä d n i n g, en g å f v a a f O t t o, o r d n a d e mitt hår till en g r e k i s k k n u t o c h h a d e j ä m t o c h l a g o m tid att k n ä p p a ett arm- b a n d o m min h a n d l o f v e, d å j a g h ö r d e O t t o fråga i r u m m e t b r e d v i d: » Ä r J u l i a inte färdig ä n?
» J a g inväntade inte m a m m a s svar, j a g s l o g u p p dörren o c h flög m i n herre o c h m a n i famnen.
» M i n hjärtans ä l s k l i n g, är d u f ä r d i g?
D e t är h ö g tid; j a g h a r försenat m i g en s m u l a.
» Bohrn.
b a r m h ä r t i g h e t e n s v ä r l d.
N å g r a S t o c k h o l m s b i l d e r af Cecilia Bddth-Holmberg.
ör mången allvarlig svensk mans o c h kvinnas föreställning, står S t o c k h o l m hufvudsakligen som en tummelplats för öfverdrifna, hvarandra ständigt af- lösande nöjen, icke alltid af bästa o c h renaste slag.
Jag har äfven träffat mer än en utländing, som skarpt klandrat det » cancan- l i f », af hvars berusning den glada hufvudsta- dens innevånare tyckas fängslade.
Sanning ligger det otvifvelaktigt i dessa o m - dömen, men det är dock endast en sida af Stockholmslif, som af dem träffas.
Ty det gifves äfven ett beundransvärdt Stockholm — icke blott på grund af det vackra, som naturen o c h konsten hafva att bjuda, utan än mer af det goda, det uppoffrande, som lyckligtvis finnes, om det också icke är det första, som J u s t därför är S t o c k h o l m icke blott landets tänkande hufvud, utan äfven dess klappande hjärta.
synes.
I S t o c k h o l m, liksom i andra storstäder, ligga lifvets motsatser hvarandra så nära; den re- sande, som beundrat det nya S t o c k h o l m vid Stureplan, Esplanad oeh Strandväg, skulle studsa, om han såge in i Södermalms kyffen eller i de usla hålorna i stadens andra ut- kanter.
F ö r många af dem, som befolka denna nö- dens o c h brottets värld, äro straff-fängelset o c h » G r a b b e n s g ä r d e » i bokstaflig mening central- punkterna, o c h af dessa torde det senare vara mera fruktadt än det förra.
Omkring dessa båda stora anstalter för de » e l ä n d a », inrättade af stat eller k o m m u n, gruppera sig dock en mängd smärre, hvilka för sin publik icke bli » inrättningar » — ett namn med en viss frånstötande klang — utan » hem ».
Många af dessa hem hafva tillkommit pä grund af rent enskilda initiativ, o c h många förestås ännu af enskilda personer samt helt och hållet frivilligt.
E n del af d e m hafva satt till sin uppgift att erbjuda skydd o c h huld åt de olyckliga, som redan fått en mer eller mindre tillfällig
annonseras af vaktmästaren.
Vi hälsa därpå pä en serligen ej läsa sig till; de vinnas endast ge- af värdinnorna, den berömda talarinnan mrs Wyn- nom direkt besök i asylen eller genom delta- ford Philipps.
Längsmed rummets fönstersida är gande i dess verksamhet; m e n kanske kan ett buffeten anordnad, och här serveras té, kaffe, té- skrifvet ord åtminstone hos en o c h annan A l l a dessa skyddsbärdar äro dock lika i bröd och tékakor samt lemonad.
Vi begagna nu tillfället att taga i betraktande väcka en önskan att personligen göra denna ett: i drifkraften, som förlänar tålamod och några af de vackra taflor af årets utställning, hvilka bekantskap, lika m y c k e t värd som allt det styrka i detta stora, svåra arbete.
I hvarje fylla väggarne i alla de stora salongerna.
Som sköna vår hufvudstad har att bjuda på — j a, räddningshem, det må heta skyddshem för fri- bekant står akvarellmålningen mycket högt i Eng- långt mera, ty när det senare i de flesta fall gifna fångar, härberge för husvilla, Magdalena- land, och många utmärkta alster af denna konst finnas utställda här.
äger endast eller öfvervägande intelligensens hem m.
m.
, i hvarje sådant hem skall man, Och så måste vi beskåda gästerna något, skönhet, är den förra präglad af hjärtats sanna, hur olika formerna o c h uppgifterna för öfrigt hvilka ungefär till två tredjedelar utgöras af damer.
ovanskliga fägring o c h skänker därför o c k en ställa sig, alltid möta samma anda: den rent Här, liksom på dylika tillställningar i England, helt annan, varaktig värme, lifsglädje samt håg ser man den märkvärdigaste blandning i toalett- kristliga barmhärtighetens, den som drifver att själf verka i » kärlekens tjänst », äfven om väg.
Alla grader, från de enklaste promenad- människor med varma hjärtan o c h klara tan- kostymer — med flor, hattar och kappor — till man ej fått tiil sitt lifskall att arbeta kar att ägna l i f o c h kraft åt den olyckliga, de elegantaste supétoaletter, äro representerade.
och som i en kristendom också framför i en eller annan asyl, väcker lust att vara en Mer än vanligt förekomma dock kanske promenad- hjälpare, om o c k på afstånd o c h så att säga allt ser den praktiska kristendom, som en gång dräkterna, ty här äro många » businessladies », många hårdt ar ' ietande kvinnor, som sätta sig i reserven.
blifvit så uttalad: » jag var hungrig, o c h I gåf- öfver sådant som aftontoaletter, under det dock de ven mig äta; jag var törstig, o c h I gåfven mig D e hem, o m hvilka jag i all korthet äm- förnämsta förkämparne för kvinnofrågan uppträda dricka; jag var husvill, o c h I härbergeraden nar berätta, äro — delvis — från början in- i sådana dräkter, ytterst eleganta o c h smakfulla.
m i g; naken, oeh I kladden m i g; sjuk, o c h I rättade af kvinnor för kvinnor o c h förestås Kl. 9 tar aftonens underhållning sin början med sökten m i g; jag var i häktelse, och I k o m m e n helt naturligt af kvinnor.
Sedan apostlarnes en ganska bra.
utförd trio af Gade, och därpå upp- träder parlamentsledamoten mr Haldane i ett längre till m i g.
» dagar har det kristliga barmhärtighetskallet föredrag.
Han är en af frågans ifrigaste förkäm- företrädesvis kommit på kvinnans lott; den P å ett mera kortfattadt, kärnfullt sätt har par och hade ämnat inlämna till pågående parla- aldrig den välgörenhet blifvit skildrad, som på katolska religionens kvinna äger häri sin största ment en vidlyftig och mycket liberal motion om kvinnlig rösträtt, men återtog densamma, då det an- styrka; men ej häller protestantismen är blind en gäng är så sannt kristlig, emedan den är sågs, att sir Albert Rollits förslag skulle ha mera för denna kvinnans särskilda uppgift, ej häller sannt mänsklig, emedan den har tanke o c h framgång för sig.
den saknar sitt » confrerie de la c h a r i t é ».
öga samt en hjälpsam hand ej endast för sjä- Han ger en öfversikt af rösträttsfrågans närva- Själfve den gamle Luther hyste stora tankar rande ståndpunkt, framhållande, hur dess vikt stän- lens nöd, utan för allt det, som kan pina en om kvinnans rent duglighet i detta digt erkännes allt allmännare och kännes allt dju- människokropp.
pare, samt vidrör diskussionen vid parlamentet, hänseende: » d e kvinnor, som älska gudsfruk- Dessa » h e m » äro ej yttringar af en plan- hvilken — jämte den låga pluraliteten — bevisar, tan, pläga också hafva egna gåfvor att trösta lös, så att säga lösryckt, välgörenhet, hvilken hvilka ofantliga framsteg saken gjort på senaste andra o c h lindia deras smärtor, o c h kvinnor- tider.
Han uppmanar varmt de närvarande att ofta verkar emot sitt eget syfte; de äro fram- nas tilltal beveker lättare människan än man- kraftigt i ord och handling visa sitt intresse och kallade af behofvet o c h sträfva med allvar o c h nens.
.
.
Denna benägenhet för att förbarma klart ge tillkänna, hvad Englands kvinnor vilja, nit att fylla ett hvart den uppgift, som blifvit ty, säger han, » after all, Parleament is like Provi- sig öfver medmänniskor har kvinnokönet i dence, helping those w h o wand to help temselves » det förelagd.
långt högre grad än männen. » (när allt kommer omkring är parlamentet likt för- D e t har blifvit förespådt, att en tid skulle synen, i det det hjälper dem, som vilja hjälpa sig Dessa deu gamle reformatorns ord bevisa k o m m a, » d å vi icke ha så många hem och själfva).
sin sanning i våra dagar, ty för denna frivil- asyler som nu, af den orsak att vi icke längre Härpå följer ett sångnummer, utfördt af en ung liga o c h åt de elända riktade kärlekstjänst ha några drinkare, fallna kvinnor oeh lösdrifvare dam med ej synnerligen framstående röst, och där- efter en » Recitation » af mrs Wynford Phillips, en att fylla dem m e d.
D e skola blifva obehöf- hafva goda kvinnor i vår hufvudstad ej dragit Säkert skola deras medsystrar i konst, som hon studerat och ämnat slå sig på, liga o c h upphöra af sig själfva — alldeles sig undan.
samt hvilken nu kommer henne väl till pass i hennes Sveriges vida bygder skänka dem både sin som den lame bortkastar sina kryckor, då lifs- uppgift som talarinna.
Det är en starkt tecknad sympati och sitt bistånd.
kraften återkommer till hans lemmar och han dikt hon med lif o c h värme återger, •framhållande åtskilliga samhällets skuggsidor i jämnbredd med märker, att han kan gå ensam o c h upprätt rikedom och glans.
En underbar röst med ett utan det stöd, han förr icke kunde undvara. » register frän den djupaste alt till hög sopran o c h O c h detta skall ske, har det vidare blifvit ett synnerligen själfullt o c h dramatiskt föredra- sagdt, dä lagstiftaren mera utgår från princi- gande utmärker mrs Philipps.
Lägg därtill, att hon är omkring 28 år, en skönhet af en nästan pen att det onda genom att i tid orentalisk typ, full af eld o c h hänförelse — o c h taga hand om de man kan förstå den ofantliga framgång denna O m ock en stor sanning ligger häri, tror kvinna haft för den sak hon förfäkar.
j a g dock för min del, att detta » tusenåriga » Därefter följer ännu ett sångnummer o c h så ett Bref till Idun. '
liffullt och intressant föredrag af en af de komi- rike skall låta vänta på sig i tusen år, ty terade damerna.
Efter ett violoncellnummer upp- om lagar o c h skolor bli än så förträffliga o c h Det torde måhända vara några af Iduns läsa- träder mr Frank Smith — » excommissioner » af rättvisa, skola de dock aldrig kunna upprycka rinnor bekant, att sir Albert Rollits motion o m Frälsningsarmén — som i ett längre tal, fullt af denna det ondas brodd, som g ö m m e s i hvarje humor, ger full rättvisa åt rösträttens utsträckande parlamentarisk rösträtt för kvinnor var före vid människobjärta, lika litet som de skola kunna parlamentet den 27 april och föll med en majori- till kvinnor och betonar starkt, hur väl det behöf- ves att dessa bevaka sina intressen och ha ett tet af 202 röster mot 183. borttaga den mångfald af frestelser, för hvilka Dagarne förut offentliggjorde mr Gladstone i ett ord med i valet af stiftare till de lagar de ha att äfven den bäste o c h den lvckligast lottade kan bref till mr S. Smith sina skäl att för närvarande lyda lika väl som männen.
duka under.
Härefter kommer aftonens glanspunkt, mrs Wyn- rösta mot förslaget, framhållande hufvudsakligen ford Philipps tal.
Hon är så vacker, där hon står följande: att Englands kvinnor ej vore nog H v a d vi t. e x.
nu i våra dagar hafva för på den upphöjda estraden med de ljusa fina akva- intresserade för rösträtten, hvarför frågan ej ägonen är, att brottsligheten är i tilltagande förlorade på att hvila några år, medan Irlands rellerna på väggen bakom, o c h hennes eleganta just inom det yngre släktet, att själfmordens Home Rule m. fl.
brinnande frågor fingo sin lös- dräkt har just de färger, som bäst passa hennes antal inom samma ålderskategori äfvenledes ning; att sir Albert Rollits motion ej vore rättvis, mörka, welska typ.
Ögonen gnistra i kapp med de kvickheter hon framsäger, munnen med det tillväxer, att trots stigande upplysning o c h ar- emedan den utesluter den gifta kvinnan, samt till- tjusande leendet uttalar ord, som öfvertyga, där- lägger några vackra ord, om att kvinnligheten må- bete för religiositet en häpnadsväckande fräck- hända skulle förlora på ett intresse för medbor- för att de äro uttryck af den djupaste och san- het, råhet, förakt för människors l i f o c h egen- naste öfvertygelse.
Hennes man är parlaments- gerliga förhållanden, hvilket skarpt kontrasterar ledamot för en provins i Skotland och lika hän- mot hans eldiga uppmaningar, nyligen gifna till dom utbreda sig, o c h att sålunda vi på grund gifven liberal som hon själf.
Hon har 2:ne små kvinnor, att uppbjuda all sin förmåga för det libe- af allt detta hafva i närmaste framtid att duktiga o c h väluppfostrade barn samt ett förtju- rala partiets framgång.
Och under tiden är hans vänta, det talrika människor k o m m a att sande och väl styrdt hem i London.
hustru för den stora » Women ' s Liberal befolka våra straff-fängelser.
Federation », hvilket hon sannerligen ej kunde vara När mrs Philipps slutat sitt inspirerade föredrag, utan politiska insikter.
F ö r närvarande således är det allt för tidigt lämna vi sällskapet, ty vi ha ej lust att höra en vanlig talare eller talarinna efter — » den nya Efter dessa inledande ord vill jag nu gifva en att ens tänka på ett bortkastande af dessa tidens Jeanne d A r c », som en hänryckt åhörare kort beskrifning af en soaré, till hvilken jag för » k r y c k o r », snarare måste man innerligt önska ett par dagar sedan var inbjuden af Central Na- kallar henne.
deras antal ökadt liksom o c k understödet åt tional Society for Womens Suffrage.
Föreningen dessa verkliga lifräddningsanstalter.
M e n för för akvarellmålare (» The Institute of Painters in att detta skall ske, kräfves det människor m e d Water Colours ») hade öppnat sina vackra, rymliga salar vid Piccadilly för en talrik publik, som in- bjärta för nöden samt med tro pä o c h intresse finner sig därstädes mellan kl. 8 och 9 på aftonen.
för dessa asylers välsignelserika arbete.
Ett Sen till, att Idun med Modetidning Som vanligt tillfrågas man vid ingången till för- dylikt intresse och en dylik tro kan man vis- sta salongen om titel och namn, hvilka ljudligen finnes h o s alla e d r a b e k a n t a!
bostad på statens straff-fängelse; andra åter arbeta på att upptaga dem, som kanske annars skulle blifvit gängse kunder i fängelserna.
direkt sann praktiska förebygga unga.
En rösträttsförenings-soaré.
London i maj.
mänt måste all- president Anna Fleetcood-Derb
m ä n n a kulturcentra, så har d o c k strömmen äfven, o m j a g ej irrar m i g, representerade oss väster o c h söderifrån haft tid att längre be- v i d kongressen 1 8 8 9.
D e t torde möjligen frukta våra marker än d e finska b y g d e r n a.
h ä n d a att fröken F r i e s * offentliggör sina in- f p p l j e t skall v a r a i dessa d a g a r s o m ä r, a f har följden blifvit, att d e n n a ström t r y c k från detta möte, o c h j a g vill h o p p a s, att de k a n fira sitt 25-års j u b i l e D um mera genom si lat landet med a l l a dess s k o l a befinnas angenämare, än h v a d m a n kan har j a g n y l i g e n läst i en tidning, d o c k utan trakter o c h alla dess klasser än det mera spörja o m kongressen uti de franska tidnin- n å g o t tillägg, att anstalter gjorts, g e n o m bil- svåråtkomliga Finland.
M e d a n d r a ord, k o n - garna, h v i l k a i allmänhet ej b e h a n d l a den- d a n d e a f en k o m i t é eller p å annat sätt, for trasterna mellan g a m m a l t o c h nytt i u p p f a t t - s a m m a m e d m y c k e n sympati.
I alla händel- ett v ä r d i g t o c h a l l m ä n n a r e h ö g t i d l i g h å l l a n d e ning o c h i d é - v ä g äro hos oss i c k e p å långt ser t y c k e s enigheten eller s a m m anjämkningen a f dagen.
D e t är k a n s k e därför att som- när så bjärta s o m där, hvarest det n y a sla- a f o l i k a meningar ha varit m y c k e t svår att l i g a i c k e k o m m a ihåg o c h andra i c k e vilja git in s o m en s t o r m v å g o c h hos d e m, s o m u p p n å, o c h b å d e ordföranden, s o m var, tror k o m m a i h å g den — s å s o m det hette p å g a m - nåtts däraf, v å l d s a m t o c h med ens u p p r y c k t j a g, den energiska o c h o m k v i n n o s a k e n v a r m t m a l s v e n s k a — » n e d r i g a » ställning, hvari i c k e med roten allt det g a m l a traditionela, u n d e r ö f v e r t y g a d e m:lle M a r i a Deraisne, o c h sekre- a d e l s f ö d d a ogifta fruntimmer förut b e f u n n o teraren s k u l l e haft ett minst lika besvärligt sig.
Gränslinien v a r så skarpt u p p d r a g e n, det att den stora m ä n g d e n i det inre l a n d e t bevarat detta g a m l a f u l l k o m l i g t oberördt.
— g ö r a s o m v i d det stormigaste m ö t e a f bara att o a k t a d t a l l a f ö r s ö k från så k a l l a d e ve- I d u n har redan berättat för sina läsarinnor karlar.
derlikars, h ö g r e embetsmäns, sida att få sina u t o m S t o c k h o l m innehållet a f » B a k o m K u o - F ö r min ringa del betviflar j a g, att Paris ofrälsedöttrar titulerade fröknar detta aldrig p i o », o c h j a g behöfver därför endast med är rätta platsen för detta slags kongresser, o c h l y c k a d e s, l i k a litet s o m från d e familjers, där n å g r a få ord p å m i n n a d ä r o m.
öfverhufvud att F r a n k r i k e i d e t fallet erbju- fadern väl var ofrälse, m e n modern f ö d d Iduns panoptikon.
fröken- reformen jämnt K o n f l i k t e n bildar sig här m e l l a n den g a m l a der n å g o n l ä m p l i g j o r d m å n.
D e t är svårt grefvinna eller friherrinna.
A n s a t s e r n a i denna uppfattningen a f k v i n n a n såsom s k a p a d o c h att p å a l l v a r o r d a o m det svagare könets riktning b l e f v o till o c h m e d vanligen före- b e s t ä m d uteslutande för hemmets v ä r l d o c h » slafveri » i ett land, där faktiskt, m e d eller m å l för åtskilligt s k ä m t o c h spe.
M a n bru- till underdånighet för m a n n e n o c h den m o - utan lagstiftningens m e l l a n k o m s t, k v i n n o r n a s k a d e t. e x.
med m y c k e n g a m m a n citera ett derna o m hennes fullständiga likställighet inflytande är så g o d t s o m allsmäktigt, o c h uttryck a f hr S v a n t e H e d i n till en a f dött- med honom.
D e n förra uppfattningen behär- d ä r tillika, l å n g t före d e flesta andra, länder, rarna i en grosshandelsfamilj L.
här i S t o c k - skar den l i l l a landtprästgården o c h dess gran- ö p p n a t s för d e m praktiska o c h l ö n a n d e verk- h o l m, h v i l k a p å g r u n d d ä r a f att deras m o r nar » b o r t o m K u o p i o » samt drifves i synner- samhetsfält.
M e n fransmännen uppfatta hela var f ö d d grefvinna E.
h a d e antagit f r ö k e n - het till sin spets a f den m e d dottern i huset saken p å ett annat sätt än efter den a n g l o - titeln.
E n a f d e m berättade för hr H e d i n férlofvade a d j u n k t e n; den senare r y c k e r in amerikanska metoden, som till h u f v u d s a k l i g o m sin b a l k o n v e r s a t i o n m e d n å g o n grufligt m e d flygande fanor o c h k l i n g a n d e spel i ge- d e l g å r igen hos oss, o c h de k u n n a o m ö j - intressant u n g herre o c h huru han bland stalten a f en u n g h u f v u d s t a d s d a m, utrustad i ligt fördraga, att se d e t k v i n n l i g a, i ordets annat frågat, h v a d t y c k t e o m sista författarens mening m e d alla d e högsta full- g a m l a mening, b o r t l ä g g a s eller u n d e r o r d n a s för pjäsen.
— » N å », a f bröt hr H e d i n, » h v a d komligheter, till h v i l k a h ö r i c k e b l o t t att det n y - k v i n n l i g a, i e m a n c i p a t i o n s m e n i n g.
U t a n svarade L.? » k u n n a r ö k a, småsvärja oeh sjunga » skojfriska » tvifvel g ö r a de sig h ä r v i d l a g s k y l d i g a till I n g e n reform, j a ingen revolution m e r än visor m e d studenter, utan äfven att i o l i k a m y c k e t stora f ö r d o m a r, s o m till en del g r u n d a G u s t a f I V A d o l f s afsättning, har gått så lätt ä m n e n deltaga i k v i n n o k l u b b e n s debatter o c h sig p å ett slags tradition o m t. e x.
n å g o t att g e n o m f ö r a s o m denna, men m a n skall b a k a sockerkringlor efter bättre recepter än visst löjligt, s o m följer m e d ä n d o c k ej föreställa sig, att det s k e d d e utan prostinnans f ö r l å d r a d e k o k b o k lärt d e n n a.
— lärdt f o l k i s t u b b, en tradition som i sin o r d n i n g motstånd.
D e n, h v i l k e n har h u f v u d s a k l i g a Pastorsadjunkten, en bornerad, egenkär o c h n o g h a d e vissa grunder för sig v i d den tiden förtjänsten d ä r o m, n ä m l i g e n A f t o n b l a d e t s d. v.
oborstad d r u m m e l (j a g ber o m ursäkt för ut- den u p p k o m, o c h s o m isynnerhet fastslogs ge- r e d a k t ö r d o k t o r A u g.
S o h l m a n, h a d e gjort t r y c k e t!)
, är groft karrikerad, d e b e s k e d l i g a n o m Moliéres e l a k a satir.
M e n p å s a m m a g å n g en m y c k e t b e t ä n k l i g restriktion, d å han y r k a t, landsortsborna äro det en s m u l a finare; men vi p å m i n n a o m M o i l é r e, fordrar rättvisan att att » a l l a b i l d a d e o c h v ä l k ä n d a » fruntimmer j a g v å g a r påstå, att d e n, s o m blifvit det — n ä m n a en a f dennes samtida, eller så unge- skulle betitlas fröknar.
F ö l j a k t l i g e n, åt den m o t förfis e g e n m e n i n g — a l l r a mest karri- fär, nämligen F é n e l o n, den b e r ö m d e prelaten s o m fick heta m a m s e l l, sade man med det- kerade, det är den u n g a H e l s i n g f o r s - d a m e n h v i l k e n för tvåhundra år sedan u t g a f sitt ar- s a m m a, att h o n v a r antingen o b i l d a d eller själf.
bete o m » flickors u p p f o s t r a n », hvilket antag- i l l a k ä n d.
.
.
D o m s r ä t t e n i ty fall befanns ligen var riktadt j u s t e m o t M o l i é r s några år T y skall v a r a typen för tidens k v i n - snart v a r a o m ö j l i g att u t ö f v a, o c h helt visst förut skrifna na, sådan h o n s k a p a s g e n o m de m o d e r n a g j o r d e m a n k l o k a s t i att i c k e g ö r a en par- framhöll i sin b o k, s o m väl förtjänar att lä- emancipationssträfvandena, d å fruktar j a g all- tiel reform, utan taga det revolutionära steget sas äfven i vår tid, att ingenting v a r mera v a r s a m t, att hon själf blifver g a n s k a illa ställd fullt ut m e d d e t s a m m a.
— J a g menar i c k e f ö r s u m m a d t i F r a n k r i k e än d e n k v i n n l i g a u p p - i lifvet, när h o n hunnit ö f v e r d e första illu- härmed, att denna p r i n c i p är den bästa, fostran, o c h b e v i s a d e, att okunnigheten allde- sionernas tid.
H v a d s o m är säkert, det är men i n ä r v a r a n d e kasus v a r den det n o g.
les i c k e är n å g o t s k y d d s v ä r n m o t h v a d m a n b l a n d männen, h v i l k a j u ä n d o c k få räk- M e n frågar m a n sig, hvarför j ä m n l i k att - p å den tiden k a l l a d e » f r i v o l i t e t e n ».
D e t p r o - nas m e d så l ä n g e, endast g a n s k a få s k o l a hetsform g i c k så lätt, under det att en annan, g r a m, s o m han framställer, o c h h v i l k e t g å r finnas b e n ä g n a — trots d e i h u s h å l l s s k o l a n Nireformen, synes o m ö j l i g, så l i g g e r svaret ut p å att visa den m o r a l i s k a o c h s o c i a l a n ö d - f ö r v ä r f v a d e talangerna — att välja till sitt nära till h a n d s: den ena v a r en reform uppåt, vändigheten a f att h ö j a k v i n n a n s värdighet lifs följeslagarinna en u n g d a m, hvars talan- den a n d r a anses a f de flesta för neråt.
O m o c h g e n o m u t b i l d n i n g e n a f hennes intelligens ger i öfrigt äro a f en så m å n g s i d i g art. S k u l l e m a n s k u l l e f ö r s ö k a att såsom allmänt tilltals- o c h k ä n s l a v ä p n a henne för en större frihet, det n u verkligen v a r a så, att k v i n n o r n a s u p p - o r d införa b e n ä m n i n g e n g r e f v e.
.
.
?
det är skulle v ä l i c k e n u för tiden anses tillfylles, fostran v o r e bestämd att g å i d e n n a riktning, visserligen tvåstafvigt, men s k u l l e h a l k a lätt men det l a d e i alla fall g r u n d e n till den d å vet j a g ej annan råd än att de själfva fram ä n d å o c h f ö r m o d l i g e n höras m e d nöje.
b y g g n a d, h v a r p å ä n n u v å r tid arbetar, utan taga i h o p m e d männens för att få äfven dessa att h a hunnit till visshet o m, huru den rätte- att passa in i den ideala framtidsgemenskapen.
* * ligen b ö r afslutas.
— E m e l l e r t i d funnos äfven * M e n l y c k l i g t v i s är det i c k e så illa.
D e n p å den tiden de, s o m g i n g o m y c k e t längre än m o d e r n a andan har i vissa fall o c h synnerli- F é n e l o n, t y uti ett arbete redan från år 1 6 7 2 H e r r s k a p e t har naturligtvis varit o c h sett gast i vissa större städer k u n n a t slå öfver i a f en viss P o u l a i n d e l a B a r r e finnas unge- Arppe ' ska teatersällskapets föreställningar?
en del ytterligheter a f mindre v ä l b e t ä n k t art. fär alla d e n m o d e r n a emancipationens g r u n d - J a g m e d, o c h sparar i c k e p å mitt b e r ö m ö f - M e n n ä r d e u n g a d a m e r n a en g å n g v ä l bli idéer framställda.
ver d e finska konstnärernas öfverlägsna o e h » O m », heter det däruti, gifta o c h o m d e d å få en f ö r s t å n d i g m a n, så » m a n s k u l l e finna det lustigt att se en k v i n n a för oss s t o c k h o l m a r e i en helt o v a n l i g tonart korrigera sig n o g öfverdrifterna a f sig själfva.
undervisa i vältalighet eller m e d i c i n, u t ö f v a hållna spel.
M e n det är i c k e m e d detta, s o m j a g v i l l sysselsätta en b e n ä g e n u p p m ä r k - p o l i s m y n d i g h e t, hålla tal inför d o m s t o l a r n e * * * samhet, utan ber j a g få plats för en i I d u n såsom a d v o k a t, skipa rättvisa, anföra en m å h ä n d a kättersk, m e n o f ö r g r i p l i g m e n i n g rö- H v a d s o m ä n d a hittills i c k e visat sig vara armé, så beror detta endast p å v a n a n; m a n rande ett p a r a f de finska styckanas tendens det l y c k l i g a s t e medlet att l e d a k v i n n o f r å g a n s k u l l e vänja sig v i d detta s å s o m v i d allt i ett visst fall, nämligen j u s t k v i n a o f r å g a n.
in p å rätta stråten, det är d e s. k.
k v i n n o - a n n a t.
» fröken mamsell femmes savantes, detta » précieuses ridicules ».
alltid denna D e t vill synas, s o m o m brytningarna p å detta fält v o r e v i d a skarpare d ä r borta i F i n l a n d än hos oss.
S å aflägset v i ä n h a den olägenheten att l i g g a från E u r o p a s all- kongresserna.
D e n allra nyaste a f dessa har j u s t n u i m å n a d e n hållits i P a r i s o c h såsom deltagare däruti från Sverige n ä m n a de fran- s k a tidningarna d o k t o r E l l e n F r i e s, hvilken D e t gifves intet nytt under s o l e n!
* Fröken Fries har ej deltagit i kongressen.
De franska tidningarna misstaga sig.
Red.
Fén
Mycket, gressen den m y c k e t mera än f ö r k v i n n n o k o n - intresserar sig P a r i s i d e n n a tid f ö r handen härliga våren o c h sin o f ö r l i k n e l i g a B o u - logneskog.
M o d e t är n u för d a m e r n a att d ä r » Gud du alltid g ö r a en m o r g o n - eller f ö r m i d d a g s p r o m e - nad.
R e d a n k l.
v i d 9-tiden börja a m a z o n e r n a komma: hertiginnan och åtföljd a f de Castellane, d ' Uzés i full galopp grefvinnan ste ryttarinnor, fru morgontidiga.
— Ghika, alla dessa h ö r a till d e Efterhand komma de till pager, m e n s o m alltid k ö r a s a f d e m öfriga häst, i stora eller s m å e k i - alla, äfven d e » värld », som känna själfva.
i c k e alls h ö r a hvarandra till till utse- e n d e t; m a n ser, m a n ses, m a n talar (en s m u l a om andra, detsamma, man blir att ståtligare ligt se, t r y c k t e en häftig än när m a n har hon i gråt.
laren d a g a r efter bort.
hon å stånd af det att sin sida h a d e varit i ett förtrolighet vill han att vet du nog, hvad han A r v i d ingenting, » svarade » j a g vill b a r a v a r a i fred. » afsluta Några stilla, o s ä k r a sätt, » s å får tror A r v i d o c h d e d ä r b a r n s l i g a dumheterna.
Jag tycker karl vansvärdt parti, i armarne på » Jag inte, att en utfattig händer är ett så att m a n eftersträf- » men nu invände tror j a g, att där är n å g o n a n n a n.
» » Fråga är inte hör heller en m o r g o n i stadens bara kronor kasta mattor o c h d y r b a r a t y g e r — o, låt m i g d r ö m - underbara bara i dag — än en men reflexer p å b r o k i g a o m det a l d r i g blir annat henne: » Du gatan fladdrande dotterns hufvud g i c k åter fram under drag, » Lika det in i ömt som Men armarne nu visste Hedvig, att Andersson hon grät gått o c h burit p å, sedan b a l e n m e d allt b o r t alla d e s t y g g a, f å f ä n g a t a n k a r sitt b e r u s a n d e gift s m u g i t sig in i hennes åd- ror, förvillat den hennes hjärta, förstånd.
.i * ', L.
.rf ' •rf ' ' '.
' t ' • ' morgonen.
När Hedvig kom ihop i en k a s s a b o k o c h s å g alldeles o b e s v ä - dörren, s o m l e d d e från kvinnliga fick H e d v i g sikte på yttre k o n t o r e t in till kontoristernas rum.
stora b o k s t ä f v e r m e d krita tröstade skulle henne reda D ä r stod k o m m i t oeh fått se tag genast b o r t det, » det ... » d e b e g r i p a inte italienska o c h ha inte a n i n g o m D a n t e, » s v a r a d e S i g r i d förakt- ligt.
» Kanske lika m y c k e t som d u, » genmälde ty h o n h a d e s t a r k a misstankar, att Sigrids k u n s k a p i s å v ä l italienska s o m D a n t e inskränkte sig till detta stryker 1 genast.
» Sigrid, e n d a citat.
du genast i grunden som » Emel- ut det — hör du h a d e stor respekt H e d v i g, lydde, ehuru motvilligt.
Strax därefter smygande; haft kom Gerda, tvärsäkerhet, sakta, nästan allt trots, s o m i sitt v ä s e n ä n d a sedan balaftonen, voro som all och Arvid, o m henne.
trodde, att allt enda B e r g s t r ö m h a d e fruntimmers-kaffebjud- Den lilla komfortabla våningen var m e d gråhårsmatronor, mer, unga, blomstrande bordet i förmaket äkta äkta den kannan.
medelålders flickor.
På da- divans- p r u n k a d e kaffebrickan m e d silfverkannan, s o c k e r s k å l e n o c h grädd- De gammaldags k a f f e k o p p a r n e af ostindiskt p o r s l i n, fru B e r g s t r ö m s stolt- het, v o r o framtagna korgarne voro d a g e n till ära, o c h b r ö d - rågade med hembakadt små- bröd.
I i sitt ansikte, b l e f d ö d s b l e k a f v r e d e.
— sig — sig o c h b l i bra m e d tiden.
fylld skrifvet: s o m förut inte h a d e m y c k e t f ä r g vågar d u och b l i e l a k i h e m m e t o c h att början v a r stämningen n å g o t t r y c k t, m e n Voi eke enirate lasciaie ogni speranza *.
» Hur besudlat lynne o m sig själf s a d e H e d v i g inte ett efter Hedvig, och hennes v Sigrid l u g n t o c h r ä k n a d e detsamma förbittrat ende, s o m b r y d d e sig riktigt Fru prästgård.
den I var ord.
v a n a n v a r Sigrid Ä b e r g d e n första p å ut.
det inte G e r d a begrät, utan att hon Men Brunner satt hon med o c h d e n y n g r e s ljus- r ö r a n d e, » b e s k r e f Sigrid någon hopplös kärlek nog därnäst, för toalettrummet, flickorna sedan.
Hedvig Granfors andra k a f f e k o p p e n löstes t u n g o r n a, o c h snart hördes ett virrvarr blefvo a f röster, s o m snart a l l t ifrigare o c h mera h ö g l j u d d a.
Ämnet, som från alla var grosshandlar Brunners Hvem namnet afhandlades, v a r d e n o k ä n d a m e d det p l e b e j i s k a Elin Andersson?
Uppgifterna gon håll förlofning.
härom voro mycket olika.
p å s t o d sig h a hört, att h o n v a r en Nå- bod- f r ö k e n från n å g o n småstad, s o m g r o s s h a n d l a r n låtit f å uppfostran land.
hon liga hon En u n d e r ett p a r år i N o r r - annan visste alldeles säkert, v a r värdshusjungfru antecedentia.
En att m e d m y c k e t betänk- tredje h a d e hört, att v e r k l i g e n v a r dotter till en prest A n d e r s - son i G r a n f o r s s o c k e n, m e n utan a l l b i l d n i n g, en riktig eller läsa bondlolla, k u n d e inte s p e l a p i a n o » språk ».
(Forts. o. slut i nästa n:r.)
bortstrukna.
sitt arbete.
» D e t v a r grufligt, h v a d ni äro muntra o c h tystlåtna i d a g, » är v ä l inte ledsen p å m i g m a m m a?
» svaga, varsamt se d e b å d a T y s t satte h o n sig p å sin p l a t s o c h b ö r j a d e aflägsnade sig, utan att säga n å g o t, Modern På stod: kontoret innan h o n hann till dörren, r o p a d e G e r d a efter att Förlofvade: dröm! » Modern där tidningar umgängeskrets och sär- Oskar valstoner i ö r o n e n, ser ljus i b l i x t r a n d e ma tittade hon stöta sin b a r n d o m s k ä r l e k från en penna den nyfikna Sigrid en b r a l å n g stund b l a n d d e n k v i n n l i g a delen däraf.
» j a g vet ingenting själf — j a g m i g själf i d a g — j a g l a d e o c k s å h o n b o r t sin Gerda.
grosshandlarns lertid m i g inte, m a m m a, » s a d e G e r d a i v ä n l i g a r e ton, När därefter att d a g a r efter hans bortresa stod Hedvig, du höll af Arvid, » tvekande, därefter följde skildt » Å, sig, toalettrummet.
inom behöfver k a s t a sig honom. » trodde, modern ofta — utbrast h o n, » t ä n k, o m n å g o n a f herrarne tomma in i k o m m i t h e n n e att siffror ifrån H e d v i g k ä m p a d e en k o r t strid m e d sig själf, u p p s e e n d e i n o m affärsvärlden, m e n desto m e r a leken, ni lekte s o m barn, skall sannerligen hastigt plötsligt pennan hennes du Han kastade o m p å d e n h ö g a skrifstolen o c h g i c k l ä s a en notis, s o m i c k e v ä c k t e det a l l r a m i n s t a med » Skola då alla människor plåga mig med två gjorde u n d e r h a n d l i n g a r n a o m k ö p e t a f ett emellertid de stund.
bli a l l v a r.
» med Han, * bruk fan- m e d dess k v a l H e d v i g b ö j d e sitt ansikte djupare ned snurrade bort v a r inte heller o c h det v a r i n g e n h e m l i g h e t, * säga h o n o m det förr eller senare.
ännu, reste anmärkningsvärdt.
Mot hårdt, l o c k i g a h u f v u d m o t d e n äldres a x e l.
grosshandlarn d e n n a g å n g ä m n a d e sig till N o r r l a n d f ö r att » V i l l d u h o n o m i n g e n t i n g, » sade h o n där- nog helt o c h h å l l e t så sin b o k.
ning.
M o d e r n satt tyst en sitt hade upphört.
rad jag och det stor k ä r l e k slingrade o m h v a r a n d r a deras Elin vill. » G e r d a retligt, Hedvig en och Ameen.
då inte fick Stockholm.
är litet fråga o m en ingeniörsplats p å ett och Mellan gråt.
tagit G e r d a r å d d e fortfarande ett späudt f ö r h å l l a n d e, d u inte k o m m a ut en s t u n d?
A r v i d på bitterhet.
och Idun läM^ är d ä r ute o c h v i l l g ä r n a träffa d i g.
D e t efter och men henne.
senares h o n, j a g t r o d d e det v a r b a r a en — febrilt till- hos verkligen tasi o c h i h e m m e t visat en alldeles n y sida (Forts.) Norrland, hon tänkte retlighet o c h d å l i g t l y n n e, s o m förut a l d r i g af Elin grosshand- ironiska, d e n G e r d a k ä m p a d e m o t sin h a d e snarare u n d v i k i t G e r d a, o c h försports ojämför- därtill.
Novellett för balen reste I n t e t a n m ä r k n i n g s v ä r d t h a d e pas- serat, han När grosshandlaren förlofvade sig.
» Men blifvit litet nästan bedjande, o c h H e d v i g såg, att Gerda Fjorton första sidan i kyss på moderns bruk.
O c h r o l i g t är tillfälle kosty- Renholm.
ijjDsiU i världen öfver mise en seene annorstädes, praktfull.
En- forskande, skygga, m e n sedan d e n n a gått o c h h o n affärsresor, o c h lifligare, dekorationen mera barn, hvart förras Och något här än Har e n s a m, brast m a n visar sina n y a toaletter o c h s k å d e s p e l a r n e äro d y r b a r a r e merade hand, Att g å r det j u till ö f v e r a l l t f ö r resten.
dast v ä l s i g n e mitt mer stilla: går. » Gerda själf f ö r e m å l f ö r b e m ä r k e r andras.
.
.
Så balfrisyren djärfva- habituéerna illa) än prinsessan d e Cystria med sitt A d o l p h e de Rothschild, bankiren Bischoffsheims samma efter de C l e r m o n t - T o n - spann, s o m h o n själf k ö r, prinsessan Och det en hel generalstab, grefvinnan nerre, s o m r ä k n a s f ö r stora v ä r l d e n a baronessan öfver v a n l i g t b u r r i g a håret o c h s a d e skenet fönstret från en konturerna I lykta k u n d e h o n ej endast o c h gestalt.
till henne.
det på urskilja utbrast slutligen S i g r i d, s o m ej l ä n g r e k u n d e tiga o e h d e s s u t o m njöt a f en viss s k a d e g l ä d j e o c h v i l l e h a » h ä n d e l s e n » fram på tapeten.
Hedvigs och Gerdas blickar möttes, d e n a f hennes H o n for smekande med * I, som träden in, låten hoppet fara.
De läsarinnor, som ändra vistelseort för sommare meration å Idun ej utsträcker sig lä juli, torde göra bäst i att före af res merationen för att vara säkra om a årgången fullständig.
Kvinnlig simkonst.
Ett blad up dess svenska historia af H.
H.
(Forts. o. slut fr. föreg.
n:r.)
B o r g hade sålunda brutit isen.
Man bör- j a d e medgifva, att simöfningarna kunde vara af nytta äfven för våra flickor, att det ej var någon naturlag, som för dem försvårade in- hämtandet af konsten, samt att de t. o.
m.
kunde nå samma skicklighet däri som g o s - sarna.
Resultatet af denna förändring i o p i - nionen såg man snart i hufvudstaden, där 1847 i Mineur lilla anspråkslösa, vid Riddarholmen belägna badinrättning för fruntimmer simunder- visning började, så godt det knappa utrymmet medgaf, att meddelas af N a n c y E d b e r g, vår första simlärarinna.
Sedan hon 1851 emotta- git magisterkransen — en af de första kvin- nor, som i detta afseende vågade följa M a - nillaflickornas exempel — utverkade hon sig efter många svårigheter kongl.
maj:ts tillstånd att inom flottans område vid Kastellholmen i Stockholm anlägga en egen simskola för frun- timmer.
M e n då hon saknade nödigt kapital till planens realiserande o c h en förlagsman ej stod att finna, måste ett bolag bildas, som åtog sig det ganska dyrbara företaget.
Här finna vi direktor B o r g kraftigt verkande för sin älsklingsreform.
Resultatet b l e f att 1859 en prydlig bad- o c h siminrättning för fruntim- mer stod uppförd vid Kastellholmen, vår första större kvinnliga simskola.
D e n hade kostat ej mindre än 18,000 kronor.
M e n på grund af flera missgynnande omständigheter bar sig ej företaget, oeh 1869 stod man inför valet att stänga anstalten eller bilda ett nytt bolag, som för en summa, motsvarande det gamla bolagets skuld, ville öfvertaga inrättningen o c h fortsätta dess verksamhet.
Bland inbjudarne till teck- ning i det nya bolaget möter oss ånyo B o r g.
Likaså står hans namn främst bland dem, som hos kongl.
maj:t samtidigt söka tillstånd att flytta simskolan till en m e r centralt belägen plats med friskare vatten, hvartill man utsett Skeppsholmsstranden vid Skeppsholmsbrons sö- dra ända.
A n s ö k n i n g e n bifölls, det nya b o - laget konstituerade sig, inköpte simskolan o c h flyttade den till den nyförvärfvade platsen, där den ännu ligger kvar.
U n d e r alla dessa hårda år, då den kvinnliga simundervisningen i huf- vudstaden, ännu en späd planta, först måste hårdt kämpa för att förvärfva o c h sedan höll på att förlora den viktigaste förutsättningen för sin tillvaro, nämligen en ändamålsenlig lokal, stod städse B o r g bland dess förnämsta försvarare, offrande tid, krafter o c h penningar för den goda saken.
K o m så en tid a f gynsammare förhål- landen.
Under hela 1870-talet gick det sim- skolan väl, elevernas antal växte, stadens alla folkskolefliekor fingo på kommunens be- kostnad besöka den, promotioner höllos med ända till 11 magistrar, o c h B o r g hade nu gläd- jen att såsom promotor bekransa äfven icke- döfstumma simmerskor.
När sedermera Stockholms kommun 1884 omsider tog sig an den kvinnliga simunder- visningen — man hade vid den brydsamma tidpunkten 1869 förgäfves sökt förmå staden att öfvertaga fruntimmerssimskolan vid Kastell- holmen — så fick härigenom den kvinnliga simkonsten ett starkt uppsving i vår hufvud- stad.
I Stockholms nya storartade simskola bakom Strömsborg, s o m 1884 öppnades, fann man halfva området upplåtet åt det kvinnliga könet.
V i d de promotioner, som sedan årli- gen hållits där, har också de kvinnliga p r o - movendernas antal allt mer vuxit o c h nästan uppnått samma höjd som de manligas.
Förra sommaren promoverades sålunda 17 kvinnliga och 21 manliga magistrar.
D e n kvinnliga sim- undervisningen slår numera pä så säkra fötter i vår hufvudstad, att den åtminstone ej vidare torde behöfva frukta att gå under.
O c h här- ifrån har den äfven spridt sig till åtskilliga orter, om o c k ej många, i landet.
A t t den befinner sig på denna punkt, där- för hafva vi emellertid till största delen att tacka Ossian B o r g s energi o c h m o d.
Många hafva gått i hans fotspår, såväl kvinnor som män, om hvilka det skall blifva oss ett nöje att en annan gång få erinra Iduns läsarinnor; men det var dock B o r g, som bröt den väg, på hvilken de andra sedan trängt fram o c h där vi nu ganska obehindradt kunna vandra.
He- der alltså åt vår gamle förkämpe!
Honnör, I svenska kvinnor, för minnet af gubben B o r g, vår modige anförare på böljornas väg.
* * * Men ej blott med ord böra vi prisa en så praktiskt verksam man som Ossian B o r g.
Våren är nu inne.
D e n korta tid, vårt klimat tillåter oss njuta af badets o c h simkonstens nytta o c h behag, börjar o m några veckor för att räcka några korta månader.
L å t o m oss då begagna den flyende sommaren att verka i B o r g s anda!
D e t finnes, tack vare denne mans o c h hans meningsfränders arbete, en liten stamtrupp af kvinnliga simmare o c h simvänner i vårt land.
Men de b o spridda här o c h hvar, o c h den verksamhet, de ägna åt simkonstens främjande, blir därför ej m y c k e t fruktbringande.
Skulle ej då, fråga vi, mer kunna uträttas för den goda saken, o m på hvarje ort de, som intres- sera sig för simkonstens utbredning särskildt bland den kvinnliga ungdomen, slöte sig till- sammans o c h bildade små lokalföreningar, dit man så småningom skulle söka draga alla tän- kande o c h fördomsfria kvinnor o c h män i trak- ten?
A t t s. k. simsällskap redan finnas på flere ställen i vårt land veta vi väl, äfvensom att den verksamhet, de utvecklat för s i m k o n - stens främjande på sin ort, är värd allt er- kännande.
M e n de arbeta ej — tyckes oss — så m y c k e t som behöfligt är för simkonstens utbredning just bland det k ö n, som mest be- höfver en förbättrad fysisk uppfostran o c h ett understöd i sin k a m p m e d fördomen.
D e föreningar för kvinnlig simkonst, vi före- slå, skulle hafva till uppgift att anskaffa för simundervisningen lämplig lokal o c h lärarinna, utdela fribiljetter åt fattiga flickor, anordna uppvisningar o c h promotioner, gifva premier för framsteg i konsten m.
m.
M a n skulle förmå familjerna på sommarställena — vi tänka här egentligen på stadsförhållandena — som ej kunde sända sina barn in till stadens simskola, att i stället låta en simlärarinna resa ut till dem vissa dagar.
Blefve afståndet för långt, skulle för s o m - maren engageras ett fruntimmer såsom ett slags guvernant i simkonsten, hvilken b o d d e hos en af familjerna, men undervisade hela traktens u n g d o m.
Anvisning på sådana lära- rinnor kunde nog erhållas vid närmaste sim- skola för fruntimmer, åtminstone är så fallet i S t o c k h o l m.
Saknas andra utvägar, skall Idun med nöje göra sig till mellanhand här på plat- sen.
Beträffande lokaler för simundervisnin- gen skulle föreningarna vidtala en och annan villaägare att bygga eller utvidga sitt badhus, så att det finge en för undervisningen tillräck- ligt rymlig oeh i öfrigt passande bassäng.
D i t skulle nog från grannskapet k o m m a så m y c - ket u n g d o m, att kostnaden betalade sig.
Framför allt skulle dock dessa föreningar söka att genom lära o c h exempel förvärfva anseende o c h förtroende åt simskolorna, så att ingen m o r behöfde af sanitära eller konventionella skäl tveka att sända dit sin dotter.
M å på hvarje ort de tongifvande o c h sakkunnige — till de senare räkna v i särskildt våra läkare och lärare — gå i spetsen, tala för saken o c h framför allt sända sina egna döttrar till s i m - skolan — denna skola, som i motsats till så många andra skänker sina lärjungar hälsa, glädtighet o c h fägring, tre härliga gåfvor, dem väl hvarje m o r o c h far vill förvärfva åt sin unga dotter 1 Ett oväntadt a f s l a g.
IkMft} omnämnde i Iduns förra nummer, att dam- Éafec?
komitén för den svenska kvinnans delta- gande i Chicagoutställningen vändt sig till kgl.
Svenska komitén för Världsutställningen i Chi- cago m e d en vördsam anhållan o m ett anslag af 3,000 kr.
o c h ett utrymme af 50 kv.-mtr.
inom den svenska afdelningen vid utställningen i Chicago.
O c h v i uttryckte på samma gång den vissa förhoppning, man ansåg sig kunna hysa o m bifall på den ingalunda obilliga fram- ställningen.
D e t otroliga har nu emellertid inträffat.
Såväl det ena som det andra har blifvit damkomitén förvägradt, emedan den K o n g l.
komitén » ej ansåge, att de genom damkomitén inlämnade anmälningarna kunde gifva berätti- gad anledning att anordna en särskild afdel- ning för arbeten utförda af k v i n n o r.
» På grund häraf ser sig damkomitén nödsakad att underrätta de kvinnliga utställare, hvilka an- mält sig till deltagande i nämnda utställning, att damkomitén ej vidare kan taga någon be- fattning med till den ingångna anmälningar.
Skulle några af dessa kvinnliga utställare vara hågade att vända sig direkt till K o n g l.
komi- tén, äro deras anmälningssedlar att tillgå på Fredrika Bremer-förbundets, Malmtorgsgatan 5, byrå, men damkomitén kan ej åtaga sig något ansvar för sålunda exponerade arbeten.
G e n o m damkomiténs försorg kan således endast ett fåtal arbeten af särdeles framstå- ende beskaffenhet blifva utställdt på galleriet i kvinnopalatset, hvarom anmälan redan skett.
Insamlandet af de statistiska uppgifterna k o m - mer att obehindradt fortgå efter den därför antagna planen.
U P n o t i s b o k e n.
Dödens skörd.
Stadsarkitekten i Göteborg Viktor von Gegerfelts maka, f. Harriet Damm, har aflidit i en ålder af 72 år.
Den konstälskande och rikt begåfvade kvinnan sörjes närmast af make och två söner, den bekante målaren Wilhelm v. Geger- felt och kemisten Harald v. Gegerfelt.
• En kännbar förlust gör vår opera, då fru Dina Edling, den högt värderade sångerskan, med utgången af denna speltermin lämnar sin ordinarie verksamhet vid densamma.
Med anledning af hennes afgång har hon fått sig beviljad en recettföreställning, då Mozarts » Figaros bröllop » kommer att gifvas.
I denna opera har fru Edling ett af sina mest lyc- kade partier.
Fru Edling ämnar nu jämte sina barn öfverflytta till sin make i Upsala, där denne har sin verksamhet.
I DUN 176 2_ Hyllad författarinna.
En tacksägeleeadress till * den österrikiska friherrinnan Berta von Suttner — författarinna till den äfven på svenska öfversatta, mot krigsväsendet riktade, mycket berömda boken Ned med vapnen — förberedes för närvarande af ordföranden i Hammarkinds fredsförening, hr N.
af Månsson i Passdal, Östergötland.
Omkring 1,000 namnunderskrifter äro redan samlade.
Sannolikt kommer denna hyllning åt författarinnan att efter- följas af flere andra dylika fredsföreningar i landets Belönad med hedersomnämnande vid Iduns öfriga delar.
Idealerna.
BERÄTTELSE C. O. GUMCELIUS.
Idun ämnar vid tillfälle meddela Berta von Sutt- ners bild.
stora pristäfling.
(Forts.); an är liksom skapad fö * mig o c h jag liknar ju fullkomligt hans drömda ideal, sade %£ % Axel.
Kvinnan i sin fullkomlighet ... man- nens jämlike i intelligens, hans stöd och kamrat på vägen till förädling.
.
.
nej, han får icke vilse- föras af några glänsande irrbloss.
Jag skall nu kämpa för min kärlek lika ifrigt, s o m jag förut kämpade mot den.
.
.
o c h segern skall denna gång blifva min. » Då h o n senare på aftonen träffade Siri, sade hon med sin forna, föraktligt öfverlägsna t o n: » Hvarför störde du oss på det där sättet?
Det var verkligen bra ogranlaga.
Vi voro midt uppe i ett intressant samtal, men blefvo naturligtvis afbrutna af din sång, och så blef han förargad och gick sin väg.
Välj tiden för dina öfningar litet bättre en annan gång. » IfpH Teater och musik.
Kung!, operan uppförde i lördags för första gången den länge bebådade komiska operan » Skrifvarkungen » af Alb.
Carré, mu-iken af A.
Messager.
Föreställ- ningen, som gafs till förmån för k. hofkapellets pen- sionsinrättning, bevistades af en ganska talrik, eget nog dock ej fulltalig publik.
Operan, som med myc- ken framgång gifvits i Paris och å flere andra opera- scener i utlandet, framkallade flerstädes ganska lifligt bifall och kommer nog, sedan de uppträdande blif- vit litet varmare i kläderna, att ännu bättre slå an.
Siri såg på systern, frågande och med en skymt Libretton innehåller visserligen åtskilliga osannolik- af tvifvel i ögat, men svarade ingenting.
heter, men är onekligen rolig och skickligt gjord.
Tiden gick.
Axel var nästan dagligen inne i Beträffande musiken åter ligger kompositörens största Storeby och stundom, ehuru ej så ofta s o m förr, förtjänst i den synnerligen präktiga, ofta rent af kommo doktorn och notarien till bruket.
Oskar briljanta instrumentationen.
Körerna äro likaledes Bäcks tillfrisknande gick ganska raskt.
Såret i ypperliga, och bland de många solonumren finnes hufvudet började läkas, och Axel väntade med nog ett och annat riktigt anslående, men i allmän- otålighet på, att gipsförbandet om armen skulle få het tro vi, att det för de fleste är nödvändigt att aftagas, ty då hade han fått löfte att hämta ut höra operan åtminstone ett par gånger för att rätt vännen till F " innsboda, där han kunde få frisk kunna njuta af musiken.
A f melodier, som mera luft och den noggrannaste skötsel.
varaktigt fästa sig i minnet, finnes väl egentligen För öfrigt tycktes allt stå på samma punkt s o m ej mer än en, och det är den vackra pastourellen i förut.
Doktorn pratade och skämtade, under det andra akten.
Utförandet var ganska bra; dock före- han i all bekvämlighet gjorde sin kur för Elsa.
kommo åtskilliga slitningar, hvilka vid ett förnyadt Denna hade både bleknat och magrat en smula, uppförande nog torde hafva försvunnit.
Priset togs och det muntra skrattet hördes ej så ofta som onekligen af fröken som Colette, förr.
skrif- Men det var endast vid närmare aktgifvande varkungens hustru, och hr som hertigen.
man kunde märka detta, ty hon var glad och De fyllde båda förträffligt sina uppgifter i såväl spel verksam som vanligt och städse villig att gå allas till möte.
som sång.
I titelroll hade hr fått ett önskningar parti, som ligger synnerligen väl för honom; också torde Af denna hennes hjälpsamhet begagnade sig i han efter ett par förnyade uppföranden hafva vuxit synnerhet Siri för att få hennes biträde vid pia- fullt in i detsamma.
Fröken lämpade not.
sig Den unga artisten hade nämligen fått en rik- däremot ej rätt väl för drottningens parti.
Bland tig passion för musiken och lämnat målningen å de öfriga torde böra nämnas hr med förträfflig sido.
Staffliet stod öfverhöljdt i en vrå, och skizz- maskering som kung Ludvig X I I samt hrr böckerna stodo uppställda på bokhyllan.
I stäl- och let ljöd Orkestern, pianot så som mycket oftare till Annas stora förargelse, förtjänstfullt leddes af hr hyllades då hon stördes i sina studier af » det eviga låtandet ».
Men Siri lät sig icke bekomma.
särskildt efter den vackra introduktionen till tredje Så snart Elsa hade någon stund ledig, skulle h o n akten.
än ackompagnera, än spela ä quatre mains, än till K. Dramafiska teatern.
Den tyska teaterförfattar- och med sjunga duetter, ty hon ägde en behaglig firman Moser &amp; Sehönthan på Dramatiska teaterns röst och var ganska musikalisk.
Småningom bör- scen — se där en af veckans nyheter!
På vissa j a d e h o n själf finna nöje häri efter att i början håll har man ondgjorts häröfver, förmenande, att hafva gjort det för Siris skull.
Det var.till och » Krig i fred » väl kan försvara sig på exempelvis med ej ovanligt, att hon rent af satte sig att öfva Södra teatern, men afgjordt är under vår främsta tal- sig vid pianot uppe i Siris rum.
scens värdighet.
Må vara, att Berlinerfarsen i fråga Hvad slutligen Malte beträffar, hade han, efter ej är något dramatiskt geniverk, men den är dock det besynnerliga samtalet med Anna den där ef- ett både underhållande och harmlöst skämt, och vi termiddagen, ej kommit ut till bruket, utan att vara kunna ej finna, hvarför icke denna genre, som om- hämtad af Axel eller hafva doktorn till sällskap.
vexling med det gedignare skådespelet, någon gång Så snart Anna väntade, att han skulle komma, skulle kunna få upptas på äfven Dramatiska teatern lämnade hon sitt rum och var den första, s o m till en hvila för både skådespelare och publik.
Ett hälsade h o n o m, och aldrig hade hennes snille faktum är i hvarje fall, att den sistnämnda med blixtrat klarare, hennes tankar varit djupare, hen- ljudligt gillande hälsat » Krig i fred » de gånger nes samtal lärdare än under denna tid, då hon stycket nu gått öfver scenen.
medvetet o c h ifrigt kämpade för sin lycka.
Malte Uppsättningen är också förtjänstfull och spelet kände äfven ibland den gamla hänförelsen låga lifligt och jämnt efter hela limen.
Herr upp och kunde i sådana ögonblick tänka sig, att löjtnant Beif von Beiflingen är visserligen kanske han verkligen funnit sitt ideal, men så inträffade en smula för frodig, men af dråplig komisk effekt.
ett afbrott, s o m förde h o n o m inom området för Fru och fröknarne och en annan dragningskraft, till en början omärklig, bilda en trio, där skönhet och behag äro ymnigt re- men sedan allt starkare.
Kunde någon utomstå- presenterade, och herr general är helt ende enkelt hafva läst i den hittils så stålsatte mannens charmant.
Herr var i denna posseram hjärta, skulle han måhända hafva funnit, att » ro- ypperligt på sin plats och tillochmed herr dockan » kommit att där intaga ett otillbörligt visade sig kunna göra en komisk roll.
Herr stort rum.
var en mycket ståtlig förälskad löjtnant, alldeles Sådan var ställningen den dag då jägmästaren som enkom skapad för uniformen.
skulle inträffa på Finnsboda.
Ett rum hade ord- Man skrattar mycket och applåderar mycket.
Dra- nats åt honom vid sidan af den så kallade träd- matiska teatern har ännu engång gjort ett lyckligt gårdssalen, det rum, som låg intill verandan.
På grepp, ägnadt att sauvera den lilla rest, som ännu detta sätt kunde hans hvilstol lätt rullas ut till återstår af spelsäsongen.
det öfriga sällskapet, hvilket om somrarne nästan kunde sägas b o på den svala verandan.
Rummet var stort, högt och luftigt, och vänliga händer hade sökt göra det så angenämt som möjligt för den stackars invaliden.
Ännu i denna stund voro de båda yngre systrarna sysselsatta där inne.
Holmstrand Johanson Lundmark Moritz Brag Seller- gren, Strandberg Henrikson.
Andreas Hallen, Rundberg Hillbergs Oriinder berg 4 Bceckströms Seelig Svanström 1892 Elsa staplade upp en hög örngottskuddar med bländhvita var i en soffa och lade där bredvid några filtar, så att han skulle finna en bekväm hvilobädd efter sin första resa.
Siri ordnade blommor i ett par vaser.
Då Elsa fått det i ordning, ämnade h o n lämna rummet, men Siri hejdade henne med orden: » Vänta ett ögonblick, Elsa.
Jag måste tala några ord med dig, och här kunna vi vara ostörda. » Elsa såg först förvånad på systern o c h kastade sedan en blick på den gamla pendylen, s o m hängde öfver soffan.
» Hvad menar du? » frågade hon, » jag måste tänka på middagen. » » Jag skall ej uppehålla dig länge, » genmälde systern med ett för henne ovanligt allvar.
» Jag önskade blott, att du just nu ville svara mig upp- riktigt på en fråga.
Det gäller både din och min lycka. » Elsas nu för tiden något bleka kinder höljdes af en brännande rodnad, och med en åtbörd af för- skräckelse afbröt h o n: » Inte mer!
Sägingenting mer I » » Du har redan besvarat min fråga, » sade Siri med ett svagt leende.
» Jag anade det redan före utfärden och fick j u då en half bekräftelse därpå.
Och godt var alt så skedde, ty hvem vet, o m det ej i annat fall kunnat blifva till den enas eller kanske bådas olycka.
Nu var det blott en fantasi, som skingrats för mig o c h för resten, » tillade hon nu åter helt munter, » passar du mycket bättre till sjuksköterska än jag. » » Men S i r i.
.
.
» svarade Elsa i en ton, som skulle låta förebrående och vredgad, men däri förlägen- het o c h ett omedvetet jubel stridde o m herraväl- det, » du menar inte.
.
.
jag förstår ej.
.
.
att du kan säga så. » » Seså, lilla syster, » sade Siri, » försök nu inte att förstöra, hvad vi hafva så bra.
Vi förstå j u hvarandra, utan att behöfva tala därom. » » Nej, » svarade Elsa med en hastigt påkommen ysterhet, » jag begriper ej ett ord af hvad du sagt. » Och med ännu en snabb omkastning slöt hon Siri varmt i sina armar, medan hon halfgråtande hviskade: » Kära älskade Siri, » och så kysste hon systern o c h var försvunnen.
Fram emot middagen ankom Axel med jägmä- staren o c h doktorn, hvilken medföljt för att se efter den sjuke.
Hela familjen hade samlats på trappan att mottaga dem, och känslor, växlande mellan likgiltig nyfikenhet o c h det ömmaste del- tagande, afspeglade sig i deras ansikten, då den så nyss af hälsa och kraft strålande mannen, stapplande o c h nästan buren af vännerna, skred uppför trappstegen.
Brukspatronen skyndade fram och ropade med liflig röst för att dölja sin rö- relse: » Välkommen, min gosse!
Det var fasligt hvad du ser eländig ut, men här ute brukar man aldrig vara sjuk, och j a g hoppas, att du är så ar- tig o c h är vid full vigör igen, då jakttiden bör- jar.
Låt oss nu få in h o n o m i sitt rum, så få de andra sedan komma på uppvaktning.
Undan med er, kvinnfolk. » Oskar Bäck låg utsträckt på sin soffa.
Man hade enligt doktorns föreskrift lämnat h o n o m ensam för att i lugn hvila ut.
Det var en känsla af o b e - skrifligt välbehag han erfor, då han lät blicken sväfva omkring i det svala, behagliga rummet, där allt utvisade den vänliga omsorg, som nedlagts vid dess ordnande.
Det föreföll h o n o m s o m ett minne från forna, längesen flydda dagar, då han hade ett hem.
Hur långt tillbaka tyckte han ej detta var!
Tidigt föräldralös hade han sedan i hela sitt lif bott hos främlingar, hvilka i h o n o m blott sågo så o c h så många kronor i månaden.
Det var visserligen främlingar äfven här, men ändock kände han en fläkt af hemtrefnad.
Hvilka sköna blommor 1 Hade kanske någon af flickorna satt in dem?
Hur behagligt den friska luften strök in genom de höga fönsterna.
Från sin plats kunde han se springvattnets spets glänsa i solen, och dess sakta plaskande hade en så lugnande verkan på hans genom plågorna o c h stadsbullret uppretade nerver.
En behaglig domning bemäkti- gade sig hela hans varelse, och efter en stund sof han konvalescentens djupa, stärkande sömn.
Palme Skån- (Forts.) Innehållsförteckning.
Drottning Louise af Danmark.
(Med porträtt.)
— Student- ska; poem af Johan Nordling.
— Den barnlösa; af K — a.
— Min herre och man; af Tltesi Bohm.
— Från lidandets och baraihartighetens värld; några Stockholmsbilder af Cecilia Bdäth-Holmberg.
— En rösträttsföreningssoaré; bref till Idun från London af Anna Fleetrood-Derby.
— Iduns panoptikon; af Senholm.
— När grosshandlaren förlofvade sig; novellett för Idun af Elin Ameen.
(Forts.) — Kvinnlig simkonst; ett blad ur dess svenska historia af B.
H.
— Ett oväntadt afslag.
— Ur notisboken.
— Teater och musik.
— Idealerna; berät- telse af C. O. Gumcelius.
Bel.
med hedersomnämn.
vid Iduns stora prist.
(Forts.)
