# ID: svediakorp-per86
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1891
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,904
# sentences: 675
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Obs.
Inbjudningen tiii Pristaflan sid. 148.
1891 4 e haft.
, DAGNY TIDSKRIFT FOR SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET ' RiksdC %geii och fiichkololntil EJlr 07wd, Niigot om den upyfoshtilude kritiken selene Dxkntnl, Hedda Gtilblei M S, Knstimm, seet gjeniiem de seneie k s skjonlittei,zfui E L, Syster Rose Gerhude och de spetalske p&amp; Sandvichso.unn Louzse A~Zmsen, Lidt fra en Fdlesskole i Norge Meddelanden fran Fredrika-Bremer-Forbundet Prlstaflan. '
För Förbundets medlemmar kr 2 50 Pris pr hrgång {For icke medlemmar 400.
hemstudier.
Ledning for hemstudier inom olika amnen lamnas af Fre- drika,-Bremer-Forbundet Ledningen innefattax 1) AZZwmnm] &amp; d eller a,~tvtsrtz~2gar s wande Zitt~atzrt, &amp; gift l kr.
2) S t d q Z m.
.
.
.
.
5 9 3) RM oeh f m t s a t t M ' it2ny, hvarwd lajungen hm rdtt att hvm fjortonde dag ursanda en s3rriWig upy- sats och forfrabgningar 1-5 Afgift for hal&amp; for hvaqe amne Nazinare upplysningar meddelas genom FredrikaJ3remeï- Forbundets byrh -- -.
-- = - - A Fr edrika-Br emer - Forbunde t S byrå, Stockholm, finn as anmdlda hmliga arbctssbkande &amp; som lektiouc gifvare i spr&amp;, svenska 8mncii, musik, shg, ritning och maning, handarbeten m m, srenska och utlandska laar- innor fbr hem och skolor, kontors- och skiifbitPadcn, hus- förest&amp;ndannnor, sdskap och brtrdden i hem, foselaserskoi, anmti !lningar till inträde i förbundets Sjukkassa, Äfven personer, som icke äro medlemmar a f för6undet, kunna blifva delegare i densamma.
Riksdagen och flickskoIorna.
*) Under loppet af nära femtio år har tid efter annan inom riksdagen väckts förslag, som afsett kvinnobildningens höjande.
Vid 1844 års riksdag väckte magister Anders Lagergren p&amp; riddarhuset motion om upprättande af en nor- malskola för fruntiinmersundervisningen.
Förshget vann för tillfallet ingen framgång, men den tanke, det innebar, kunde icke falla.
Vid.
l 8 5 9 - 6 0 års riksdag beviljade rikets stan- ner anslag till upprättandet af högre läi-+rinneseiniiiarium och vid påföljande riksdag äfven till inrättandet ' af en med se- minariet förbunden öfningsskola, statens normdskola för flickor.
Däremot hafva hittills alla försök strandat att förma riksdagen att bevilja anslag till inrattandet p&amp; offentlig be- kostnad af högre flickskolor.
Men on1 a n sålunda inga offentli@ flickskolor kommit till ståmd, k m det dock ej sagas, att de bemödanden, son.
i detta afseende gjorts af regeringen och af enskilda perso- ner, varit utan frukt.
Den vid riksdzigzarim förda dislsussio- lien har utan tvifvel bidragit såväl att klargöra frågans vikt och betydelse som att ELdagzalagge .behofvet af statens hjälp i en eller annan form, och resultatet däraf har blifvit d e t, understöd $t redan befintliga flickskolor, som år 1874 första gången beviljadt å extra stat till ett belopp af 30,000 h.; sedan öfverflyttats till ordiimrie stat och srniningom ökats, tills det vid 188 2 ars riksdag bestamdes till 70,000 kr .. Att emellertid denna summa redan då var otillräcklig, var klart för hrar och en, som iiågot sysselsatt sig med denna fråga.
Redan vid sistnämnda riksdag väcktes derföre motion om att det af regeriugen begärda anslaget mitte utgå med 1 0 0,O 0 0 kr.
i stallet för med 70,000, och vid de tre följande riks- dagarna väcktes motioner i - samma syft.e.
Dessa afslogos *) Separat-aftryck af denim artikel lim utdelats till ka,iiirnsnas ledsinöter fy5gau om förliöjdt anslag till flickskolorna förekoin inför riks- redsii .i~z~znn c1 a g en.
Dnqny.
9.
.
.
emellertid, men d i salsom det förnämsta skälet till afslag anfördes, att erfarenhet Saknades salväl om beskaffenheten som om resultatet af den vid de högre flickskolorna med- delade undervisningen, väcktes inom riksdagen förslag om en slrrifvelse tii Kongl.
Maj: t med begiran om utredning af dessa förhållanden.
I enlighet härmed ingick 1885 alm riks- dag till Kongl.
Maj: t med underdånig anhallan, att Kongl.
Maj: t ' ticktes 1&amp;ta undersöka, huru undervisningen i de en-.
skilda högre skolorm för kvinlig ungdom bedrefs och hvilka resnltnt af densamma dittills vunnits samt att af de upplys- ningar, som genom undersökningen erhällits, gifva, riksdagek del.
En komité tillsattes för detta iindmB1, och de af den- samma företagna &amp; dersökningarna ha otvetydigt gifvit vid handen, att flickskolorna i allmänhet, efter mattet af sina krafter, sträfva att fylla sin ansvarsfulla uppgift och att det .väsentligen.
är deras dåliga ekonomiska s t ä h i n g, som bär skulden för de befintliga bristerna, vare sig dessa framträda i form anf mindre god uudervisning, olaimplig anordning af de resp. läroämnena och lärokurserna, dålig lokal eller otill- räclclig och bristfällig materiel.
Då dessa förhållanden icke kunna anses rara d m ä n t kända, torde det ej vara obefogadt att med iiiigsa ord G r - maré belysa dem.
Att undervisning&amp; i ~iclcskolorna understundom lämnas itskilligt öfrigt att önska, beror .i första rummet därpå, att skolorna i allmänhet icke hafva räd att anstilla kompetenta lärarinnor, åtminstone ej i tillräckligt antal, utan mingen ghng miiste nöja sig med personer, som hvarken aga erforder- liga unslraper eller pedagogisk utbildning .. Ofta besättas Iärariiineplatser med unga flickor, som efter slutad skolkurs, under- vistelsen i hemmet, önska någon regelbunden syssel- sättning, och dessa, som icke iiro hänvisade &amp; t lefva, på in- komsten af sitt arbete, kunna naturligtvis nöja sig med en mycket l å g aflöning.
Visserligen utveckla itskilliga af dessa lärarinnor ett aktningsväxdt nit och intresse, men de salrna ofta förutsättning för att bli goda lärarinnor, och om än i skolornas högre klasser meddelas en bättre under~isning, dels d kompetenta lärarinnor, dels af l ä ~ a r e vid allmänna läro- verken, så Iran resultatet af.
undervisningen i dess helhet under sådana förhalllaiiden icke bli tillfredsställande.
t: l
119 - Men afven där skolans tillgångzzr inedgifvit anställandet alf en duglig lärarepersonal, har bon sällan kunnat aflöna den s i, som billigheten och hennes eget välförstådda intresse fordrat.
Flickskoleko~it6n har härom yttrat, att man vid an- rik- blicken.
af flickskolps lönef örhållanden måste ~~&amp;c ?gifva tiglhete~z C$ det phstdendet, att 7~ost9zacZerna för den sve9zs7ca Jlic7c- s7~02eznzcZ~.vis~zi9zg~2.
till ic7~e rilzgcl del.
bestrides kirarimzorm D.
Med endast få undantag har lönen varit nätt och ja,mnt s i stor, att den räcke till att fylla de nödvändigaste behofven.
Därom vore ej så mycket att säga, om.
lärarinnan efter nigra år kunde erhålla någon löneförhöjning, m e n detta iiitraffar jämförelsevis sällan.
Under de senare åren ha flere skolor till och med nödgats icke obetydligt nedsätta lär ?rinnornas löner, hvillcet varit så .,mycket# kännbarare, som lefnadskost- naderni under tiden rätt be$dligt ökats.
På ' l&amp;rarinnor i fi-ämmande språk ställes därjämte numera vanligen .den for- dran, .att de under längre eller kortare tid skola h i idkat språkstudier: i utlandet.
m Under ofvan angifna f örhållanden blir det svirt för hvmje lararinpa, som ej eger annan tillgång än.
sin lön, a.tt draga sig fram, för att ej tala o k dem, som under studie- tiden .iiödgnts skiddsiitta sig eller som hafva fattiga anhöriga att bisprings.
Af lärarinnor, som lefva i ekonomiskt betryck, nian dessutom ej vänta den friskhet och jamnhet i lyn- net, som äro nödvändiga såväl f ö r en frLktbringande under: visning som för en god handledning af iingdomen.
Äfven skola~ns organisation röner ofta ett ogynsamt in- flytande af den diliga ekonomien.
Det är för flickskolornas styrelser och lä~arepersonal väl bekant, att de högre klasserna i allmanhet icke bära sig.
Är då en skolas ekonomi dålig,, så mhste dessa klasser iildragas.
Följden däraf blir icke .blott den, att lärgiriga och begåfvade elever förlora t i l l f i e till afslutandet af sina skolstudier, utan vederbörande skolstyrelse frestas också att, p i det skolan matte .hilla sig uppe vid, en jämförelse med andra skolor, låta, till förfång för lärjun- garnas sunda utveckling, sadana iimnen, som blott borde före- komma i de högsta klassekm, exempelvis litteraturhistoria och Iry&amp;ohistoria, inträda i de klasser, som motsvara mellanstadiet e.
vid de fullstälidiga skolorna: Hittills.
är, det endast ett fåtd ' kominnner, som beredt '.
.
a flickskolan ' tak öfver hufvudet, antingen genom att å t henne bygga eget hus eller hyresfritt upplåta lokal.
För det stora flertalet iiro utgifterna för lokal en tyngande post i budgeten, och diirföre blir det för mingen skola nödvändigt att äfven i detta fall vidtaga inskränkningar, genom att spara på ut- rymmet.
Men det är lätt att inse, att hvarje sådan bespa- ring ar till men för lärjungarnas hälsa, isynnerhet som de flesta förhyrda lokaler icke äro uppförda till skolhus och sålunda redan i och för sig &amp; ro i sanitärt hanseende mindre lämpliga.
En god och någorlunda rikhaltig undervisningsmaterie ' L iii * nödviindig f ör undervisningen i naturkunnighet, hi storia och geografi samt teckning.
Men anskaffandet och vidmakt- hallandet af en sådan hör vid alltför många skolor till de fromma önskningarnas område.
Sedan 1882 har ingen ökning i flickskolans anslag be- viljats.
Den af riksdagen begärda undersökningen liar, sisom redan är niimndt, blifvit gjord, och resultatet af densammz som, afgifvet af komiterade den föreligger i det utl&amp;t.de, 1 9 januari 1888, nu blifvit utdeladt till medlemmarna af riksdagens båda kamrar.
Hvad däri sagts om flickskolornas ekonomiska stallning och om det belijiirtansvärda i förslaget till ökadt understöd at dessa undervisningsanstalt8i ', har icke blifvit jafvadt af någon af de myndigheter - direktionen öfver högre lärarinneseminarium, domkapitlen, direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk och medicinalsty- relsen - å t hvilko regeringen uppdragit att yttra sig öfver komiténs utlåtande.
Tvärtom har flertalet af dem uttryckt shsom sin åsikt, att det för fiickskolans bestånd och framför allt för hennes vidare utveckling är af nöden, atii statsbidra- get betydligt ökas.
Att fliclrskolms bekymmersaiiima stallning behjiirtas så- val af regeringen som .af enskilda personer inom riksdagen, darom vittna dels Kongl.
Maj: ts till innevarande riksdag af- litna nådiga proposition, att anslaget till flickskolan m&amp;tte öka.s med 30,000 kr.
och sålunda u@$ med 100,006) kr., dels tvenne motioner, af hr Wieselgren i Första kammaren och hr Winkrans i Andra kammaren, med yrkande att det nuvarande andagsbeloppet måtte fördubblas och sålunda utga med 140,000 kr.
I betr,&amp;tande af att fliclcskolorna icke i allmänhet kunnat förbättra sin stiiUning, utan att denna tvärtom under de senare åren försiimrats, kunna flickskolans vänner ej annat &amp; n med oro motse utgången af denna frkgas behandling af riksdagen.
Att n@on f örhö jning kommer att beviljas, därom tyckes man Imnna göra sig förhoppning.
Det vore också hardt, om den kongl.
korniténs undersökning, som visat, att flickskolorna icke blott behöfva, utan ocksi ?+ förtjäna ett Icraf- tigare understöd, slrulle tills vidare blifva.
alldeles utan re- sultat.
Men ' äfven om man erkänner riktigheten af den gamla satsen, att » nAgot är bättre än intet », så kan man dock ej undgå, att finna, att en summa d 3 ' 0,000 kr., för- delad på omkring 70 skolor, icke kan väsentligen förbättra dessas stdliiing.
Den kraftigare handräckning, som hrr Wie: selgrens och Winkrans ' ~ o t i o n e r afse att gifva flickskolan, ar därföre i hög grad d behofvet påkallad, Den högre flickskolan skulle därigenom förhjälpas att kunna åitminstone halla sig uppe på sin nuvarande ståndpunkt, till dess en gkng stat och kommun enas om att p&amp; ett tillfredsställande sätt sörja för flickornas undervisning, vare sig genom att gifva, under lämplig kontroll, en tryggad ställning åt separata, ' flickskolor eller genom att inriitta.
samskolor.
Något om den uppfostrande kritiken Hos folk, där litteraturen star högt, står i dlmänhet också kritiken högt.
Man har dar vuxit i f r h den gammal- modiga åsikten, att kritik är en blott klanderkonst, en skola för litterärt ovett, där gisslet svänges öfver alla olika tan- kande, och fiklan hotar hvarje oexaminerad nyhetsmakare.
Kanske kan halten och värdet af en kritik bäst bedö- mas just a£ det satt, på hvilket hon bemöter olika tankande.
,,
. '
3 Man behöfver t. ex. blott erinra sig hur den djiirfvg auto- didakten Buckle mottogs af de större engelska revyerna, eller huru Gladstone behandlade den moderna romanen Else- mere, för att inse huru äfven den ogillande, varnande eller afvisande kritiken kan vara upphöjd och lärorik och verka, val icke alltid öfvertygande, men dock viickande och föriid- lande s&amp; val p i författmne som på allmänheten.
Där sidma granskare leda opinionen vet man 2tt kritiken skall i första rummet förstå och för7il~rcc samt först, darefter döma.
BXain har insett, att hon måste ' ~qg,fostm eller ock afsti från allt inflytaniile.
Men A och O i all uppfostran ar ju karlek, den enkla och dock s&amp; ofta svirliirda konsten atPi framälska det godta genom att i karlek tukta det onda, som stbr det i vageii.
En kritik, som vill uppfostra, ar underkastad samma natur- lag.
Hon skall omhulda hvarje kraft, som knoppas i folkets diktarsjäl; varna om hvarje hjärtblad af ny, adel art, som spirar upp mellan ogräset i dess bördiga jordmkn eller med möda klänger sig fram mellan aarfveu, som f r h i litteratureiis allmänning vill tränga sig in och förkväfva det iiya bjärt- bladet.
Kritiken skall sfduida värja dess frihet att viixa och utvecklas efter sin egendomliga art; hon skall ocksk i tid tukta missbildningar och beskära rattenskott, som hota .deii sunda naturliga tillväxten, och lik en god örtagirdsmastase skaall hon förbinda de sir, som hon själf slagit, p&amp; det de må läkas och ej komma telningens adla safter att rinna bort.
Med andra ord, den uppfostrande kritiken fal.
ej vara vapen- lös: den a.Uvarliga varningen, den skarpa bevisningen, den lekande satiren, det godmodiga huaoristiska lo j et.
som, ii&amp; det beler den felandes svagheter, beler ocksa sina egna - alla dessa vapen har hon i sin arsenal.
Brukar hon också dem rätt, d. ä. ktirleksfullt, s&amp; uppfostrar hon ej blott resp. unga diktare utan också, de9 ltisande allmanheten.
Och under detta dubbla inflytande växer ' sig litteraturen stor och stark.
Naturligtvis gifves det afveii fall, d&amp; den obetingade strängheten är p i sin plats, d i kritiken med skal gör sig till mallsman för den skrade rattskihslans harm och blir bestraf- fande, ja, fördömande.
Men det ar endast i yttersta nöd- fall, där stor fara hotar och diir mildare vapen visat sig icke förslå som en iidel kritiker tillgriper sidana vapen, och har,
.l23 S gör det ej utan smärta.
...
Det ar ej ntil l-ystpstx, ej för att skryt?
med en, mer euer mindre slagfärdig kvickhet som den sanne lqitikern öfvar sittn bestraffande kall, utan med det d l - var, hvarmed domaren faller den brottslige.
- Men har Initikerii icke först ' &amp; tt sin uppgift, lainnar han de aya plantorna pk diktningens mark utasii ~ k r d och hägn; miss- tyder ' h m och hånler, där haii bort förklara och leda; töjer han en skymt af skadegladje när haii klandrar eller straffar, då, 51- hans sak förlomd.
Hans oiidla vapen viindas mot hongm sjalf, folket t ' ror, honom icke mera, hans ord förklinga i..
tomma rymden och, ehuru k ?nske i ' mhnga anfseeiideii högt beghfvad, står han ensam och maktlös afveii i siim 2dlai.e sträfvanden; ' och detta emedan han brustit i sanii humanitet ' eller, &amp; vilket iir det samma, i kristligt iin.ne~a.~, och så,lunda .beröfvat sig själf aollt djupare inflytande. '
t: I ' Vart kära fädernesland har blott allt.
för lange lidit af bristen p&amp; en uppfostrande litterar kritik.
.
E11 gammal man, p&amp; sin ' tid.
en ansedd och fruktad hitiker.
- yttrade en gång i sin höga blder till den, som tecknar dessa rader:?
) jag vm för ~triipg, jag var elak och utriittade darför icke ' hvad jag k u m nat uträtta D .. Senare, under.
perioden 18 6 0 - 8 0 iii det viil bekant, ' hurusom det var hos en Jilzsk, man, icke hos en svensk, som våra.
unga skalder och författare hiimtade och erhöll0 r i d f ör sin iitveck1iil.g. '.
Ä m.
i dag äro vi i fullkomlig saknad %f den ädelt upp- fostrande.
litterära kritik, som iir ett af lifsvilkoreii för en sund och rikhaltig diktning, och ' hvilken icke k m ersättas af en och annan välvillig och klmsynt författare utanför facket, som rycker undan en stund från slafarbetet i den dagliga pressens tjiinst .för att kasta in.ett inlägg.mot en oadel kribik eller gifva ersättning för en uteblifven.
- Icke si, ' som s k l l e .den dagliga pressens litteraturgrmskiiing, ehuru flyktig och likasom i förbifarten iiedskrifveii, sakna sitt värde som för- medlare mellan förf attariie och allmaiiheteii.
Tvärtom blir den ofta af gangka stor betydelse.
Men kritilieii, i ordets ' bästa, ' högsta, betydelse, f i r ej ' öfvas såsom en bigärning, in- ' l '
triingd bland en mängd andra hopade göromål.
Den kräf- ver sin man; och det är den mannen, som fattas oss.
* o Hos vart grannfolk, danskarne, rider ett motsatt för- håliande.
Kritiken, som där alltid idkats med förkhlek, har under de senare tjugo åren tagits om händer af ett parti, hvilket, i trots af de mästerverk dess ledare åstadkommit pk litteraturhistoriens omrkde, samt de, delvis helt siilcert befo- gade protester denne ledare, med realisten Taine såsom före- döme, utslungade mot den romantiska skolans byperestetiska lärobyggnad, dock kan sagas hafva skadat mera än gagnat.
Som bekant öfvergaf nämligen ledaren inom kort sina ädlare förebilder, lämninde den sunda realismen därhän, och har gjort sig, särskildt inom kritiken, till malsman för den kras- saste materialism och den råaste sinnlighetsdyrkan, uttalad i ett språk, som täflar med skandalpressens i hänsyn$löshet och cyniskt öfvermod.
*, Det är icke lång väg öfver sundet.
Bniittan af den lit- teriira radikalismen förnimmes redan har.
- Evem skall stacka dess framfart?
Hvem förma vår nngdom att förblifva sig.
själf trogen samt rena och väcka till sj&amp;lfförsvar den person- liga öfvertygelsen i hennes bröst?
Hvem skall hos oss föra, den uppfostrande kritikens runor med den Eran?
&gt;Xen Gud sig forbarme - slig % noget gjör man da ikke!, I deniin assessor Bracks slutreplik tyckes Ibsen nied profetisk aniiigsförmfiga hafva samlat hela det store pnblikiims omdöme om lians sista arbete.
Det ligger en fia, Iiilnfiill ironi i denna Iiapns, förfärade protest mot det - som redan int.raffat.
*) Uppsatsen iir af förf.
omnrbetnd för Dagny efter en Iios H. dsche- houg cf; C: o iiteifven broschyr öfver snnms iiniiie.
' I själfva verket har det väl aldrig heller varit Ibsens ' satt att shifva oni livad folk b m k w göra.
Det ar snarare som om lian tryckte p&amp; en dold fjäder i nianniskosjälen, hvars tillvaro människor.
i allinanhet icke en g h g veta om.
E t t litet, förunderligt mörkt och hemlighetsfullt rum visar sig dar i det allra innersta.
Det ar kanske blott en helt tunn skiljevägg mellan det och hvad vi livarje dag hafva för ögonen, se yttringar af i människors sätt att handla och tanka.
Lifvets egna tragiska konflikter hafva kanske .till och med bragt de allra flesta af oss, nbgon gång; oltninstone, ganska nära denna lilla löniikanimare Men - fjädern förblef orörd - något, vare sig i n i f r h eller utifrån, hejdade oss - ocli intet niärkli@ inträffade.
Ibsen trycker pi % fjädern, det allra innersta upplåter sig, konse- kvensernas kedja löper helt ut, i själsspiinningens starkaste moment kastas viljans sista tvekan vildsamt ocli hä&amp;ynslöst a r vägen - och garningen ntf öres.
DHrFÖr göra hans personer det, som folk icke bruka göra: Hedvig i Vildanden skjuter sig, Rebecka och Rosiner kasta sig i kvariiforsen, Nora slår igen hemmets dörr efter sig, Fruen fra Havet siitter allt p i ett kort genom sitt: » Antingen - eller,.
.
.
ocli Hedda Gabler bränner upp Eilert Lövborgs maiiiis1rrip.t och sätter sedan sin geinla leksak, general Gablers pistol, för tinningen och trycker af.
Ocli s&amp; talar inan om tidens abnonna dimmiga inissfoster, lifs- ledans, pessiinismens demoraliserade deliranter, vampyrer, deinoner i kvinnoskepnad!
Men har man val rätt härtill?
A r det organiska saminanhanget med det allmänt manslrliga har verkligen brutet, kan ej vår tanke följa triidarna tillbaka och lära att förstå förbilidelselänkarna mellan orsak och verkan?
Hafva framför allt vi kvinnor ratt att inför dessa kvinnogestalter draga vara kjolar åt oss och saga: » Vi Iiafva intet med deni att skaffa, intet vare sig att gladja oss öfver eller att lära i denna fraininaiide värld, full af aldrig anad gras1ighet.a Helt visst kan det vara angenainast att handla.
så; inen är det ej möjligt, att denna indignation i sin djupaste griilid kan visa sig innebära en för- färlig brist p % allvar och sanning, när det gäller att granska och döma iniiniiiskohjärtat ... afven det egna?
L %t oss iiii t. ex. taga i betraktande en sådan karaktär som direktör Bratts i D Onde magters, den samtidigt med » Hedda Gabler, utkoiiina boken af Jonas J~ie.
Lie vet mycket val, att de hafva ratt, som ropa: » Sligt noget gjöv man da ikke,!
Haii rör icke vid den lilla dolda fjädern - '
nien han koinmer den illycket, mycket nara.
Han visar liiu en inan- niskas karaktärsfel - soni ofta sainmaiihanger nied det starkaste och egendomligaste i hennes personlighet - under ogynnsamina förliallan- den ocli frestelser, omärkligt, oemotst&amp;ndligt, tuiii för tuiu kan drifra henne fram emot brottet, så att detta bliher för henne icke ' blott en aflägseii möjlighet, utan en inöjlighet, hvars förverkligande eller upp- hafvande rent af beror på en tillfällighet.
Antag blott att det bud, som direktör Bratt skickade af för att taga tillbaka den befallning, som skulle liimnat all hans vans skog till rof för lkgorna, kommit för sent!
Eller en aniian sak: direktör Bratt hade nog, oui iin p&amp; ett srafvande sätt, tänkt sig att den nedriga insinuation, som han, bakom ryggen på sin intet ondt anande van, utspridt mot denne, i all tysthet skulle ödelägga det, livarur en nian hämtar kraft att lefva lifvet: hans god&amp; nainii och rykte.
Men att lian rent af skulle dö dara.f - att, drlipa!
» Gud.
sig forbarme - sligt noget gjör inan da i k k e ~!
.
Ingen säger annat, an a.tt Lie har frainstiiller en förträfflig tecknad, psykologiskt riktig, manlig karaktar.
Oiii vi nu skulle göra ett försök att utreda Iiuriivida Ibsen i %Hedda Gabler, också liar skildrat en verklig krinna.
, Ibsen har alltid i sin diktning mest sysselsatt sig ined kvinnan.
Han tror y % att stora krafter ligga dolda hos henne, IU ' after deiii hon ej ens själf klart förstår, och det förefaller som tröttnade han aldrig att mana henne att taga deiii i besittning son fullviixen, medveten personlighet - och ined det nnsztw, som daeaf följer.
Men om han kampar för krafternas frigörelse, skulle han därför icke hafra öga för rnn.iSsbrzd&amp; af dem?
Det är ju niistan samma sak f r h en annan sida betraktad.
' Och kan det icke vara just af denna grund, som lian 1111 i s Hedda Gabler, lagt ännu en kvinnotyp till siiw många föregieiide, en mörk, oliygglig, hemsk gestalt denna ging; n h g b i l d e n af det kvinliga släktet, en kvinna som genom eget förr2lande och ett ogunstigt öde får sina djupaste kvinliga instinkter f ö r n i d m och förgiftade och blifrer omgifren af en atinosfar, i hvilken hennes karakteristiska fel och kraftigaste anlag vaxa upp till underliga, jattelika drifliusviixter och slh ut i stora., illaluktande, giftiga blommor, soin slutligen taga lif vet af henne sj alf.
Q
Ar nu detta icke tragiskt - icke mänskligt nog ' att väcka v i r t intresse?
Ä r det ej tänkbart, att nian möjligtvis en dag kiiiide.
liafva något att lära dtiraf ?.
I: * I: Det &amp; r säkert ingen tillfällighet att Ibsen i sitt siit; arbete till utgångspunkt för Bägge sina hiifviidpersoner tager äktenskapet för ntt blifva försörjd.
Men därined &amp; r ocksh saininanh~iget med lians öfriga diktning och i synnerhet ined lians föregående verk, Friien fra Havet », all- deles klargjordt.
Ikseii liar nibiiligen, trots allt, en i ordets straiigaste Beinärkelse ideal iippfattnii ?g af äktenskapet, detta samlif mellan man ocll.kvinna, soin blir .något %underbart&gt;, först då tv&amp; inänniskor - de tv&amp; allena - %i frihet och under ansvar, liafva lart att gifva hvarandra allt, ' det bästa de aga och det Basta de viiiiisi, ntan iiiskriinkning eller f örbeliåll.
Har liiigt %r det ej inellan denna iippfattning ocli den gruiidval, på hvilken ett äktenskap för att blifva försörjd bygger sainlifvet.
Ibseii hatar lögnen i .dessa af sainhället och inoralen sanktionerade aktenskap, där skalet väl khn se glatt ocli helt.
ut, inen där dock kärnan.
masken redan frhn första stunden bomat sig in och fräter Meii lian vet äfven ined afseende på ett såda * äktenskap, att det i .synnerhet.
fördäiifvar den ena af parterna, ' ocli det iir kvhznnn. '
E t t resoniieniangsparti.
- Förr i världen var det väl liiifvud- ' sakligen den svaga, viljelösa, outvecklade,, ziisaarslösa kvinnan; som utan inotstånd, med Iialfsliitna ögon lat sig glida in i ett sådant för- Iikllande.
Denna kviiinotyp ar ej utdöd aniiii, och darför liar också Ibseii i Tliea Elvsted tagit lienne med.
Bien i våra praktiska tider är det mycket ofta deii beriihande, kalla, stark$ kvinnan, soin efter en noggrann kalkyl öfver vinning och risk liter wforsörgen sig, när det iiii ar nAgon &gt;soin endelig ined vold og iiiagt.
vib.
E n sådan ar Hedda Gabler.
Vid första anblick tyckes hon ej vara ny i litteraturen; vi kanna igen henne, i syiiiierhet från franska romaner iii.
det liogïe ~ällskapslifvet.
.
F r i n derii kiiniia vi ocksk till konsekvenserna ' af.
hennes olyckliga äktenskap: frestelser nti£råii, passion för en annan och sedan äktenskapsbrott, Ii %~nd, förbrytelser.
alen Ibsen har mera allvar och mera realism.
Han ser djupare.
För honom ar tiagedien, den egentliga tragedien, förstörelse-, för- ödelseverket redan fullbordadt i ett sidan äktenskap som Hedda @ ab- lers, innan eller oberoende af nagon tillstöt utifrån, i sjiilfva förhållan- det inellan henne ocli Jörgen Tesinan.
Det är verkligen förunderligt, att de flesta kritici i sin strafvaii att finna nyckeln till Hedda h ab lers väsen s&amp; litet fäst sig vid detta förhållande.
Visserligen tages det med som ett nioment i utvecklingen af liemes ohyggliga personlighet, men icke som det centrala, den £örsta ocli egentliga grunden till det tragiska nedktgaendet i hennes sjal ocli den tragiska utgången af hennes lif.
Därför är det väl ocksa, hon synes dem så gåtfull, så föga verklig, de förstå henne blott glimtvis - eller alls icke.
Det fius ju föi.hillanden, där en nian aldrig fiillkoinligt förstkr en kvinna och tvärtom.
Detta gäller ej det allmänt mänskliga, utan - som naturligt ar - det för det ena eller andra könet sarskildt utmärkande.
Sålunda är, enligt vkr uppfattning, i livilket äktenskap som helst kvinnan mer beroende a.f den inan hon gift sig med an han af heiine.
Och i ett olyckligt äktenskap står alltid för heiine - och för henne ensam - en punkt soin det svåraste af allt: saiiilifvet nied en man, som hon icke älskar.
Detta är nggot soin liar sin grund i kviniians natur, och son1 blott kan lända henne till heder.
Men just därför ar dekockså som Ibsen nu liksom griper oss i arinen, liårdt och häftigt, så att det gös ondt.
Bort nied bindeln från edra ögon, I kvinnor!
I som, nar I dansat eder trötta., låten försötja eder af den maii, som erbjuder sig.
Sen litet nogare efter litet djupare iii, laren att mata vinst och förlust efter det iniiersta i manniskosjiilen, dess dyrbaraste egendom, perso1dig7ieten; och betanken dock hvad det ar för vederlag I måsten gifva!
Hedda Gabler har dansat och koketterat sig trött; det vill saga, lefvat det ungdornslif, som säkra,st ödelägger all naturlig, sund omedel- barhet och renhet i en nng flickas sja1 och tankar.
Efter mogen öfverlaggning finner hon nit, att det Tore ganska förstiudigt af henne att gifta sig med Jörgen Tesiriaii, &gt;en lovende ung inand i en anseet stillinga.
Hon vill se folk hos sig, lysa, roa sig.
Skulle hennes och .Jörgen Tesinans smak.
icke stamma alldeles öfverens, s i ä r Iion en kvinna, som vet hvad Iioii vill - de kunna ju gk livar sin vag -
medan han rotar i arkiven, far hon fördrifva tiden så » livligt » Iion kan, på andra satt - den saken låter nog axrangera sig.
Men sk inträffar nigot helt annat; nkgot som icke blott kom- iner att hindra lienne frin.
att ' lefva efter sin egen siiiok, utan so111 äfven skall tvinga lienne närmare den inan hon gift sig med.
Hon skall blqua moder.
.
En sådan eventualitet synes Iion icke riktigt hafva tagit med i rakningen.
Och vid deuna tidpunkt i lieiines lif stå vi, d % ridån g i r upp.
Mot den bakgrunden aftecknar sig hennes bild för oss och den ger flirq åt det 7bela, från forsta scenen till den sista.
Nii star lion ansikte mot ansikte ined verkligheten, vederlaget s k d l betalas fullt at, och hennes sinne fylles med r a s e ~ i och afsky.
Först nu, då det ar för sent, börjar lion, o111 an blott instinktinassigt, första, att det Iion gjort kan visa sig innebära ej Blott en felräkning hvad de yttre f ördela8rna angir, titan rent af en förnedring f ör henne själf personligen, ett brott inot naturens egen liaïinoiii och en för- syndelse mot själfva lifvets djupaste skönlietslag.
S&amp; blir blotta tanken på barnet för lieniie ' soni en skärande dissonans, som söndersliter hela hennes personlighet, kropp och sjal.
Minsta häntydning på hennes tillstånd ar henne förliatlig, inotbjudande, kännes som en förolainpning, ett slag i ansiktet.
B !en just geiioiii detta sitt lidaiide %r det ocksh ' Hedde Gabler tager plats i sainhället soiii kvirma.
Ibsen .låter redan Nora i » E t dukkehjeiii~ saga oiii sitt akten- skap: » Jeg liar liavt börn ined en frelnined inand - - å, jeg tåler ikke at tzeiike på det!
J e g kunde riye mig selv i stiiinper og stykker!, - Hedda.
Gabler har mera stolthet ocli sjalfbeliarskning.
Hon siiger ingenting.
Men, nar Iion ar ensain, se vi henne gB fraiii ocli tillbaka öfver golfvet, orolig, rastlös, jagad af vilda, upproriska tankar.
Och Iion lyfter arinarna ocli knyter lianderna soiii i raseri - förfärad, förtviflad öfver att tiden glider undan, att det oiindvikliga, det, so111 hon ej vill se, som Iion vill skjuta ifrån sig, närinar sig dag för dag.
Och nar assessor Brack kominer för att rekognoscera terrgngen, iindersöka husets » aktiva$, soin det heter på a£€@-sspïåk, och slhr an en sträng, soin kallas w kraf B?
» uppgifter w, » högre plikter », svarar hon endast kort, och hiiftigt: » Ti stille - aldrig faar de opleve noget.
af den slagss.
Men så liar också herr Brack klart för sig, att Iiiiset ar kon- kiirsiniissigt, och kan bygga vidare på sin egen plan.
.
~mellert ' id lefver Hedda sitt dagliga lif af lidande och vi kunna nästan saga hat vid sidan af Jörgen Tesman, denne man, som ej har något a t t sätta upp mot henne.
Icke kurlek, som kunde väcka det, so111 a r vekt.
Icke vilja, soiu kunde böja det, som a r hkrdt.
Icke fömdga, soin kunde bryta det, som ar höguiodigt; icke en ' gång en ra kraft, som kunde skramina fegheten och tvinga henne till strid.
Nej, jämt ocli ständigt, bittida och sent skall bans: ul ' cenk det, Hedda.
- hvad - t a n k det, Hedda - hvad2 - blifra den slöa knif, soin ideligen föres mot ett öppet sar, vattendroppen, som med sitt.
stilla, outtröttliga, oupphörliga dropp, dropp, dropp på en man- niskas hufvud oundvikligen för till vansinne - eller död.
Hedda Tesman kunde dock kanske hafva lart sig a t t, lefva p&amp; resterna - hon, som så minga andra.
Samhället Iiåller sträng disci- plin, den styfvaste nacke kan lära a t t böja sig.
Det kan nog kännris, som om man m-riotstrafvigt släpades bort med brutal makt af starka, oböjliga arinar dag efter da.g och vecka efter vecka - men sinåningoin dör trotset bort och efterträdes af trötthet, och tröttheten kan aflösas af slöhet ocli till slut kommer känslolösheten och intager slöhetens plats - och ingenting mäxkviirdigt intriiffar.
Xen i Heddas lif tillstöter nigot ntifrkn.
Hon möter kny0 deii ende man, som gjort iikgot djupare intryck pk hennes hjärta.
Honom Ilade hon en g&amp;ng makt öfver, en makt, som hon inissbrukade, till dess hon stötte honom ifrkn sig - ned i smutsen.
Och nu har en annan kvinna, i Heddas ögon henne sjiilf i allo nnderliigsen, iter- uppriittat honom och fast honom rid sig med tacksamhetens och till- gifvenhetens band.
S % vakna de starka makterna i Xeddas sjiil: krankt stolthet, afund, svartsjuka och den gamla dragningeu till Eileït Lövborg.
Och den thflingskamp hon nu kastar sig iii i för a t t en girig .få sine fingre i en men * eskeskjiebnen, iifven hon, och taga igen sin forna makt .öfver denne man, den döfrar lifsledan för ett Ögon- blick, blir nigot som fyller litet af tomheten, ett slags sport, en hjiilp a t t glöm~na, Det ser ut, som om hon skulle vinna.
Den dar lilla sjipiga Thea hade gjort honom beroende, osäker, feg.
Nu skall edda fi honom efter sin vilja, resa honom upp och höja honom efter sitt sinne.
Sin fulla frihets och själfrnedvetenhets spiinstighet skall han återvinna,,
eldig och.
glad, skall Iian f&amp; ?nod och kraft att lefva lifvet - ocli Hedda abl ler skall blifvu lians valkyria.
Det blir som ett anded&amp;g. '
.
.
,.
i högre luft; något skont och Istort ändtligen en gång.
?I&amp; hon svikes i sin tro ' p8 Lövberg.
Sin makt öfver holiom behaller hon dock; n,ellan honoin och ~ l i e a är ' &amp; t häd&amp;efter slut.
Boken, mannskfiPtet, deras genieiisainina arbete har hail f ö&amp;orat, sitt lif har han rifvit i stycken, och.
hon k&amp; kj hjiilpa.
honom att ' &amp; tt$ ihop det igen.
Han skickar ju själf bort hennet Hon visste det iiog, Hedda Gabler.
Ville Iion blott, s i mdste hon segra.
&amp; !en.
hon lyssnar vidare till Theas och Eilerts samtal - ined.
.
spänd uppniärksamliet.
.
Frzb Elvsted:.
» Ved ' du vel, ~ o v b o r g, at dette her med bogen - - alle mine dage, vi1 ' det stå for mig, som om du havde drsbt et lidet barn. ».
.
Lövborg: Du liar i-et i det.
Det er .soni et slags bariiernord.
Fru Elvsted: .Men h o r kunde dn.
SH.
-!
jeg havde jo også niin del i barnet. » Hedda: (n ~ s t e n lycllöst) » All, barnet - - - -.
.
2 Det var en ödesdiker bild, den i .f arligaste Thea kunde valt; den triiffar en sårbar punkt i Heddas Iijärta ?.
Nu glömmer hon icke langre - deras barn - under det 7 ~ 0 d -!
%An - dersoin dp kunde forstå, Iivor fattig jeg er - og du s1; ulde have lov til at vzere .sk rig!
» - hade hon sagt till Thea.
.
Fattig.
J a, just det.
Aldrig har hon kännt det s&amp; djupt s o ~ nu.
n T y iiu inser hoii det: till och ined i detta ögonblick Gro de t&amp; d u rika mot henne.
Thea niå g; bort, bandet dem emellan kan.
dock aldrig upplösas.
Den 01: att lian tillfogat henne är för lionoin det enda, som ej kan godtgöras.
Intet samarbete ' mer fGn denna stund, men ej heller nkgon fraivtid; lifvet har Iiiidanefter intet varde iner, f ör honom.
E t t ord af Hedda skulle vara nog: » Liigna er, barnet ar raddadt s.,.
DU sknlle Thea få igen sin makt öfver Iionom, dubbelt starkare än förr, lian skulle upprättas.
igen - kamratskapet dem emellan fort- sättas.
Nej.
Nu äro de vakna, alla de onda makterila i Heddas sjal.
Starka och vilda som roff&amp;glar, spänna de ljudlöst ut sina stors, svarta vingar öfver den.
.
Nej - deras barn ger hon dem icke tillbaka. '
I - i
Må Thea gömina sig iiiidan och grita öfver sin förlorade lifs- glädje - hvad betyder val det.
Nå Eilert Lövborg söka döden!
Det ar ju för honom det näst basta; det är iiiigot skönt och stort afven i det att h d v a inod att sj$f bryta upp f i h l i f ~ e t s gille!
- -.
- Och i denna sinnesstäinning kastar Hedda Gabler inanuskriptet på elden, inedan hon liviskar: ~ N i i brwnder jeg dit barn, Thea, dii ined kriishhret - dit og Eilert Lövborgs barn - iiii braiider, ni1 brsenCer jeg barnet,.
-.
Blen - det ar Ibsen so111 har sagt: &gt;) Her gaar en nemesis igjennem livet!
, Redan nii har den ödesdigra, järiih&amp;rdti lagen o111 orsak och verkan gripit fatt i Hedda.
Korrektheten, det enda hon räddat ur sitt lifs skeppsbrott, haller y {att g5 förlorad.
Hon miste tanka på att försvara sin yttre stallning.
Hvad .skall väl den hederlige Jörgen Tesinan taga sig till, liar lian fhr höra hvad hon gjort.
Det gifres blott en iitvag att tysta.
förstår han da ikke - at Imn for lians skyld - ned honom.
just i denne tid » - - - sjalf.
Nej, hon kan inte.
Hon trärstannar, full af vainjelse för sig Det &amp; r dock alltför in ?tbjiidaiide!
Hvarför ar det s&amp; svirt för henne att f&amp; denna lögn öfver sina läppar, då alla andra glida så lätt?
Har inöta r i åter den kvinligti känsligheten hos Hedda Gabler, krinnan i henne, soin vindas oclt vrider sig i förtviflan öfrer att h a k a sjunkit sh djupt.
Ä r icke denna lögn värre än all annan, är den ej ett helgerån?
- Nii sviker henne sjalfbehärskningen, för första gången glöinnier hon, att hon ej är en- sam, och i upprorisk smärta vrider hon hiinderna ined ett jaininerrop: DÅ, jeg forgår - jeg forgår i alt dette her !.
Meii vid Lövborgs död och hvad darph följer, drager sig iiatet annii tätare tillsaininan om henne.
Och så är mgttet ragadt.
Den framtid af uselhet, lögn cch själfförakt, som hon nu ser för sig, deii har bljfVit Iienne omöjlig a t t inöta.
Lefva sitt lif soin den fattigaste bland kriniior, i assessor Bracks makt och mor till Jörgen Tesinans barn.
- Kej, hellre dö.
Men dessförinnan a r det som om Iion greps af en känsla af ansvar gent einot den inan, h n r s namn hon ändock bär; hon vill Iiafva deras äktenskapliga koiikimstat iiiiderskrifren af Jörgen Tesnian, innan hon dör.
-, Er der ingen ting, I to kan briige inig til her,?
- Tesvnan:.
Nei, ingen ' erdens ting.
-.
Herefteï.
far såiiian D; vzre.
så siiil a t liolde Hedda ' ined selskab, kj &amp; re assessor ». '
Hellre du!
Det stora, det iirspriingliga i henne reser sig; allt annat kastas iir vägen.
' Den lilla lönndörren spriiiger iipp - - .- och liand-.
lingen utföres.
.
.
D e t, ljuder soiii en skärande dissonans för v&amp;ra öron '; det var strängarna i ett inäniiiskohjarta, soin spiiiides till det yttersta - och briisto.
i.
. '
i.: B I ...
,. '
De inatt, livarined moraliska ' varden matas i Ibsens diktning, a r ej al1daglig.t Utan liansyn, utan tanke pk konsekvenserna, l~orrar liaii sin blick ned i niauniskosjalens djup, ined kraf p % det stora ide: det.
: .sailning.
Ocksi ar det f &amp; Soin liafva öga .för skönheten i detta Ilans Kraf, eliiirii det bringar deras estetiska njiitningsbegar och deras slöa, efter de inlinskliga inöjliglieteriia afpassade livardagsnioral i oro och upprok.
.
L a t vara att Ibsen ai.
pessiinist, lian ser ju saker mörkt.
Men det finns en pessiniisin, soin öder krafter, eu annan so111 vacker dein: Den första Iinr sin grund i riilnniskoförakt, den andra i tro - och den ar Ibsens.
Webne Dic7mctr.
s Kristiania, seet.
gjennem de senere aars skjönliteratur.
i Bre \ - til ~Dngiiy * h a Kristiania.
af de böger, som i de senere.
am udkommer her foregaar i Kristiania.
Hedda G&amp;er) Kjellands Professoren, fru Munchs Kvinder, Helelie Dickmars Ud i Livet, Gunnar Heibergs Kong Midas, fru Skrams Fjeld~~ze~~~zesIce~-~ Asta Graahs Folk;, fru Auberts Stedbamet og Forfmge7.ig7zed) i dem alle er scenen lagt helt eller delvis i Kristiania og viser os samfundsforhold der- fra,.
Det er et broget, modsigende og i. det hele ikke meget tiltalende billede so&amp;; blir resultatet.
Vi ser a t Kristiania er bleven en stor by med ' mange forskjellige ' kredse og centra.
.
Mange '
Kong lilidas og Fjeldzen1~~7ier) der aabenbart bevaeger sig i de samme kredse og har benyttet samme slags levende modeller, förer os ind i et raat, lössluppet bohemeagtigt selskab, rigtig et udsögt slet selskab.
.Bi faar se kunstner- livet, jurnalistlivet, aandslivet paa vrangen og sandheden li- gesaa, det ' vi1 sige i Kong Midas, i Fjeldmennesker staar per- sonerne i et forblöffende flot og negativt forhold til alt hvad sandt og sandhed er.
I Evi~c7er) .der er en ligesaa intenst alvorlig bog som de to forrige er det modsatte, ser vi bo- hemeriet og de frigjorte mshelser sive sig op fra smudset til de övre lag i samfundet og finde et offer og spolere livet for en ung pige af de mest dannede, men arbeidende, gentilt fattige lag af samfundet.
I Hedc7a Gabler ser vi represen- teret Kristianiadamen par excellence, den dame-iriacssige ydre korrekthed, sammen med indre hulhed, en fordervet fantasi og en iibandig forfzngelighed og herskesyge - store kraf- ters offer i et lidet samfund; desuden Kristiania videnskabe- lighed og intelligents representeret ved det kjedelige fag- menileske Tessmann og det fordrukne geni Lövborg, begge prof essoremner.
I FOR, der f oregaar i almindelig dannede Kristianiakredse, blmdt grosserer, professorer, limde, reisende og yngre og aeldre damer, faar vi indblik i en sladder, der ikke viger tilbage for de laveste sigtelser lige over en ung uskyldig pige, der paa sin side viser den nobleste tilbage- holdenhed og finhed i s h e fölelser og i sine vanskelige per- sonlige forhold, ganske.
ubeskyttet som hun staar med sin naive, godtroende far, professoren, til eneste stötte; men vi finder ogsaa hos hende en lyst til at udfordre sladderen og en krashed, nzesten cynisme i tale og udtryk som det er nzsten lige saa umulig a t tro paa hos en fin ung dame, som paa en saadan sladder i dannede kredse.
Nan forsikrer imid- lertid at det hele kloge, dygtige stykke er tagen af livet.
Kjellands Profesoren er en afslören af og protest imod det tryk som öves a£ enkelte grundfmtede autoriteter blandt videnskabsmamd og embedsmzend og den lpeslukker en saa- den autoritet laegger paa tanke-, tale-, aands- og trykkefrihed i vor by.
I StecZbumet af fru bubert skildres hos en ind- flyttet sruaastadsfamilie det naive, grovkornede snobberi, der vi1 » v m e med » coiite que coiite og for hvem en kam- merherre er et ided og en inapellabel autoritet.
I For-.
f~engeligl~ed af samme forfatterinde föres vi med djarv og sikker haand ind i Kristiania-ungdomens lösslupne jargon og dens farnilime urerbödighed mod de zeldre, der florerer jzevn- sides med et.
godt gammeldags tyranni hos farniliefaderen i en lidt snobbet og naiv pengestolt grosserer-fmilie.
Begge dele förer til at ungdommen render sig en stage i livet ved at forlade de sikre banede veje og ernancipere sig fra de zelclres zerfarne ledelse.
Ucl i Liuet (af forfatterinden t j i de ansete smaa, skrifter: Egz Kvinclwöst i Ha9zske.~1&amp;gs~~zaalet og Egteskubsideen i Fmal &amp; a Hauet) förer os op i selskabslivet i de saakalte höiere kredse, skildrer det med levende detaljer i alt sit - for dem som selv er med paa det - u~~zmIcelige snobberi i guds- frygt og verclslighed, gudsfrygten blir saa at sige en nöd- vendig ingredients i, et krydderi paa verdsligheden.
Forf.
ad- viirer med ' meget alvor, under den livige fortallings fine slör, mod den gemyt- o g.
sjalelivet udtorrende og personlighedeii udhulende inflydelse som et ungdomsliv tilbragt i selskabe- lighed og dands og forfengelighed udöver netop paa de bedst udrustede unge piger.
Alethe i Ud i Liuet er i den hen- seende en Hedda Gabler.
En: iiiden ting sdvarer ogsita denne bog imod, discret og fint, men tydelig nok for den som kan lrese, og det er maaske det som har ligget forf.
mest paa hjerte, det er mod den systematiske uvideiihed om de naturlige ting som hörer med til en god og fin opdra- gelse og som förer til at en ung piges opfntuiiig af egte- skabet og hvad egteskabet krrever af hende er ganske falsk og utilstrakkelig.
Rvad indflydelse dette udöver paa den lethed og iibetrenlcsomhed hvormed unge piger indtreder i egtestanden, siger sig selv.
.
Gjengiver nu alle disse böger virkelige Eristiania-for- hold?
Ja, med et par reservationer og mange tilföielser.
Reservationerne gjalder, inarkelig nok, de to store författe- res indlzeg, Bedda GaBZer og Professoren.
Det kan ikke und- gaa dem som kjender Kristiania fortid, personlig eller gjen- nem traditionen, at begge disse stykker spiller i en forbi- gangeii tid.
Den fornemme raahed som Hedda Gabler ud- viser, omsorgen for alticl at ' redde skinnet o,g altid vrere damen, trods den skidiie fantasi, den rolle hun spiller, den indflydelse hun udöver paa.
sine omgivelser, ligesan ve1 som '. '
-.
den omstzendighed.
at drukkenbolten er det egentlige geni, der vilde stikke alle de andre, hvis ha.n blot kunde lade vere at drikke, alt dette tilhörer en tid da Kristiania var en meget mindre by, kun havde en arena, en maalestok, ingen plads gav f or individualiteten, ingen niering for.
videbeg j er- ligheden uden den nysgjerrig at rode i smudset, ingen ud- vei for geniet uden den at beruse sig.
Ud af landet sla,p man ilcke dengang.
- Ligesaa med Professore~z.
Professors- og embedsmandsv2eldet er en reminiscents fra den tid da Kristiania hovedsa.glig var en universitetsby.
De autoriteter mod hvjs alma$ og tunge aag Professoren er rettet er nu si;: ganske stödt fra thronen, saa forbigangne, at det eneste som Iran forbause er at Kjelland kan have lyst til a t anvende sit talent til at give det faldne et saadant - spark.
Kristiania i det sidste aarhundrede gjengivet i hono- logisk.
orden gjennem literaturen, vilde först vzere det Kristi- ania som fru I h d r e r skildrer i siue memoirer, og som ogsaa er kjendt gjennem Daaes og Colletts samlinger, det Kristi- ania, hvis centrum var Graendsehaven (det dramatiske selskab) hvis toneangiv&amp;de var Bernt.
Anker og de gamle Kristiania- familier og hvis poet var Tnllin.
$as det Kristiania som fru CoUett saa veltalende klager over i A-nztnzamlens Döttre og som elh hk ven satiriserer i igoirée6iZlec7er, det Kristiania, h i s poet og kjzelebarn - var elh haven og hvis stedbarn og for- skudte geni var Wergelmd; derpaa det Kristiania, hvoraf Ibsen, Kjelland og Lie skildrer enkelte hovedtyper i Hedda Gabler, Professoren og (et afsnit af) F a t d i e n 2 1 a ~ alje: hertil maa föies den rolle Studentersamfondet en gang spilte og som maaske er bedst skildret i Dillings Begazet.
Bulls U h Ansar vilde ogsaa höre hid, h i s ikke forf.
beklagelig- vis havde villet give den en större rekkevide og forceret den bort fra sit udgangspunkt.
8aa har vi da tilsidst det nu- vaerende Kristiania som tildels er skildret i ovennaevnte mo- derne böger; men der er meget igjen som ikke er skildret i nogeii bog og som supplerer, mangfoldiggjör og korrigerer bögerne.
Herom mer i nzeste brer.
M. s.
Syster Rose Gertrude ' och De spetälska på Sandwichs6ar: na.
Efter engelska kiillor mecldeladt af I början af år 1890 gick en notis genom den europeiska pres- sen om en adel engelsk kvinna, livilken lainiiat fädernesland, hem och vaiiner for att upptaga den aflidne Fader Damiens verksamhet bland de spetälska på Saiidwichsöarna.
Man erfor afven, att denna adla kvinna var doininikanernunnaii Rose Gertrude, att hennes världsliga namn var Miss Ainy Fowler, att hon,.
ehuru dotter till en anglikansk präst, tinder en vistelse i Paris efter.
moget öfvervagande öfvergktt till katolicisinen.
Under inanga ai.
hade Iion i tysthet utbildat sig för det kall Iion valt till sitt lifs uppgift, ' i det hon tjiinstgjort pk sjnkhns skval.
i England som i Paris.
Särskildt i den franska hnfvd- staden hade hon varit i tillfhlle att v h d a några fall af spetälska.
s et ' anfördes afven, att hon var så föga angeliigeii om ryktbarhet, att Iieniies afresa till Molokai troligen skulle förblifvit en hemlighet oin.
i ett offëntligt tal.
icke prinsen af Wales n &amp; - ~ därom t Mingen torde erinra sig liiirusoni den adle belgiske prästen, Fader Dainieii, livilken ' tillbringat åratal bland Molokais spetälske, slutligen sjalf föll ett offer för den fruktansvärda sjukdo., åt hvars bekäinpande haii iignat sitt lif.
Den lieniska utsikten att iiilhaiida träffas af samma öde kunde dock icke afskräcka denna ännii ej trettio-: kriga kvinna från att följa hans exempel.
Vi meddela har några ut- drag ur syster Rose Gertriides offentliga berättelse, förvissade 0111, att det storartade arbete i inanniskok~ekeiis tjiinst, som pkgir ' på dessa aflagsiia öar, ej kan vara utan sitt intresse ' för de ' ~nånga bland våra.
lasare soni öinina för mänskligt elände och lidande.
Syster Rose Gertrudes cirkulär still de spetälskas v2nne.r i Iiela vitrldeis offentliggjordes i Morning PSst för den l 2 maj förlidet år och åtföljdes a f.
ett bref till .en van i Paris, i hvilket.
orsaken till,
.
dess offentliggörande angifres.
Såväl iiiider sin resa genom Amerika soin efter ankomsten till sin bestamme1seoi.t hade den anspråkslösa systern varit iiiycket besvarad af efterhiingsne we port ers^, hl7ilka hon dock aldrig tog emot.
Pör att nu beriktiga deras fa.lska uppgifter hade hon under den hawaiiska hälsoviirdsnamndens öfverinseende upp- satt sin berättelse öfrer förhållandena på dessa öar.
Alla sjukhus i det havaiiska kungariket, liksoin afven spetalske- kolonien på ön Molokai, Kapiolani-hemmet ocli iindersökningsstationen på Kalihi stå under uppsikt af en halsorårdsn~uind, hvilken varmt berömmes för sitt nit.
Hvarje person som befaras Tara augripen af spetälska undersökes först af läkaren i distriktet.
&amp; fallet misstänkt, skickas han till den tjänstgörande liikaren i Kalihi, hvilken liar inera erfarenhet i dylika undersökningar, och slutligen föres han inför iiii.
dersökningsnäuinden till en afgörande pröfniug.
Undersökningsstationen p5 Kalilii, den af Sandwichsöariia soiii koniiiier närmast Hawai i storlek, en rackert ocli suiidt belägen iii- hägnad plats nära haf-vet, ä r delad i tv&amp; skarpt skilda afdelningar, den ena för spetälska, hvilka stå under siirskild behandling af en tysk läkare, den andra för tvifvelaktiga fall, diir patienterna vbidas till dess tydliga sjukdoinstecken infinna .sig eller de kunna utskrifras sh- som friska.
Ingen som helst beröring far ega rum mellan de olika afdelningarna, så att fara för smitta förefinnes ej.
Patienternas anta!
utgjorde vid tiden för syster Rose Gertriides bref 43.
De bo i skilda sinå trästugor och for deras behof afvensom för deras trefnad söjes p i bästa vis.
Iiiom inhägnaden finnas dessutom mottagnings- och undersökningsruin, rum för läkareii och för den infödde uppsynings- inaiiiien, kök, uthus ni.
m., sariit en liten natt byggnad, inbäddad i bloinmor och grönt, för den tjiinstgörande systern.
Det a r hiir syster Rose Gertrude fatt sin verksamhet förlagd och ej soin först r a r me- ningen pil BIulokai.
Hälsovirdsnämndeni gaf nämligen rika för den tyske läkarens, d: r Lutz ', ifriga begäran oin europeisk h-jiilp vid rar- den af sina patienter, hvilka själfva föga eller intet lruniia sköta om sina sår, intaga sin medicin o. s. v. Omsorgen för barnens iippfost- ran faller äfven p&amp; systerns lott, och hon omta.lar ined stor tillfreds- ställelse huriisoin hälsovårdsnämndens president låter inreda en byggiiad till skola ocli kapell, där barnen skola el.liilla undervisning i skval boklig lärdoiii soni praktiska yrken, och das afven korta gudstjiinster kunna hgllas.
Genom nyssniiinnde presidents vanliga försorg ha.de syster Rose Gertriide i sällskap med lioiioni och ett par läkare haft tillfalle göra
139.
ett besök på Il !lolokai.
De landstego vid Kalaiipapa, en by ined.
suii hvitniålade trästugor, omgifna.
af trädgårdar, dar hon till sin förv~iiiiig.
fann icke mindre än tre kyrkor, en r~inerslr~katolsk, en reformert och en morinonkyrka.
Trots det fula vädret oruringades de genast af en del spetälske, Ilvilka hälsade den afhilliie presidenten ined glada » ~10118 w - rop, en liäl@ig som pk landets spr5k ar ett uttryck för tillgifvenliet och glädje.
M h g a hade vanstiillda ansikten och oinliiid.ade händer och fötter, inen de flesta sågo glada och förnöjda lit.
I denna by besökte hon ett hem, där 95 flickor och oförsöjda kvinnor i en ilder växlande mellan 5 och 80 år erhålla god och kärleksfiill v&amp;rd af sex franciskaner-niiniioï från.
Syractisa.
Halsovårdsiiä~linden sparar intet för deras trefnad, och sofriiinmen i denna anstalt lriiiina inata sig med dylika i de basta engelska sjiikliiis.
Syster Rose Gertri.de tackade dock ofrivilligt Gud, att lian liksom förslöar deras sinnen, livilka inåste vara i da@ig beröring ined dessa arina, fr&amp;nstötaiide sjuklingar.
I trots af den förfärliga sjiikdoiiieii sbgo flickorna i allinanhet glada och lyckliga ut.
Franciskaner-sjrstrar11a liade en särskild liten prydlig bostad för sig och eget ekipage för att kiinna fara öfver till goss- lieminet och det lilla sjiikliiiset i Kalawa ' o på andra sidan.
af ön.
.
D i Iion färdades öfver till denna by inötte hon flera iidaiide.
Styrelsen hade iiiiiiiligen ställt mer an 800 h a t a r till sbdaiia sj lik- lingars tjiinst, Bvilka ej kiiiina gå, ett be,vis bland iiiAiig?
för den kiirleksfiilla oinsorg iiiaii agnat &amp; t dessa olyckligas trefiiad.
*).
I Kalawao, den ort där Fader Dsmien verkatocll dött, såg lioii nied gliidje tydliga spar af lians valsigiielsebriiigaiide verksainliet.
Hon besökte det liiis lian i lifstideii bebodt och det lilla kapell dar han brukade liisa inässan.
Hans efterträdare, Fader Koipwdi, förde henne afven till ett liein för - 105 gossar och.
unge niiiii, livilka shgo lika glada ut soin flickorna i Kalaiipapa och ined största förtjiisiiiiig einottogo den vanlige presidentens löfte oin ett bolls.pe1.
Sainnia lieinska spår af den förliärj ande sjukdomen voro likväl liiir skönj bara.
DB Iion horde dem sjunga sina l ' yinner, visste 11011 knappast oin hon skiille gråta öfver deiiiia lilla skara, 11 % Iivilken döden redan tryckt sin stainpel, eller glädjas vid tanken på, att de inoni kort skulle, siklädda odödlighetens skriid, förflyttas t.ill ett än skönare land än detta, Sö- derliafvets paradisw.
Fader MTendolens lilla kyrka och hans skola för s&amp;daiia spetälska barn, soin bo 110s sina föraldrar, besöktes afveii.
De spetals@ ko *) Syster Bose ~ e ï t r u d e beskrifves iiil sfisoin l~nredisiskt skön, med höga berg (iitbranda vidkaner), vackra dalsluttningar och en yppig vaxtlighet.
näinligen i allmänhet i skilda hus, soniliga uppförda af rika anför- vandter och inredda med en viss lyx, andra mera enkla byggda af staten, ' alla nätta och renliga, nar icke innevånarnes liknöjdhet låta dem förfalla.
Folket hade dock ett visst sinne för det prydliga ocli satte gärna upp kort och taflor på väggarna i sina rum.
Tillsammans med de båda prästerna, hvilka g; ladt och otvunget samspråkade med infödingarne på deras eget språk och tycktes hafvs vunnit deras iijästan, gjorde hon besök i flera af dessa hyddor och var i tillfälle att tals.
ett tröstens ord till mången sjuk.
Bland andra omtalar hon en ung bildad engelsman i- sista stadet af sjukdomen med till " halften bort- frätt ansikte, skinnet spandt öfver knotorna, fingerlösa händer och svar andnöd.
Ehuru han hade full känsla af det ohyggliga och inot- bjudande .i sin sjukdom, vas han dock ett mönster af talamod och un- dergifvenliet.
Hon knäföll vid hans sida och bad harskar rornas Herre snart sända sina vingade budbärare att föra denne martyr hem till sigo D % gjorde den sjuke en ansträngning att resa på sig och liviskade: stack för edert besok, kära syster.
Gud signe eder., Och innan kvällen hade den lidande fått ro.
.
Friska släktingar och vänner till de spetälska knniia utverka sig tillåtelse att få komma till ön som ~ k o k u a s eller ~ hjälpare för att vårda sina kära.
De sagas ofta vara angelägna a t t vid den tid efter.
annan förekommande läkareundersökningen f örklaras angripna af smittan, ty i s&amp; fall få de stanna p&amp; öu.
För sidana, h i l k a iinnu icke kommit till sista stadiet af sjukdomen, förefaller niiinligen 31010kai som ett arkadien, diir man framdrömmer sitt lif i ljuf overksamhet med fullt upp af kläder och föda.
För de s v h t sjuka ar det diiremot illa ställdt; intet s j u h i s finnes, dar de kunna få bättre vkrd än i de spridda Iiiisen ocli kunna f i dö i frid.
Denna brist föll genast syster Rose Gertrude i hennes egenskap af engelsk sjuksköterska i ögonen, och hon bifogar ett kraftigt upprop till de spetälskas vänner att in- samla medel till ett hospital.
Af den hawaiiska staten kan man ej gärna begära, att den skall göra mera an den redan gjort.
Koiiunga- riket har 80,000 innevånare och ensaint på Nolokai finnas 1,170 spetälska att underhålla, förutom alla som kunna finnas pk de andra öarna.
Den nyligen aflidne konung Kalakaua siival som hans drottning Kapiolani lära visat mycken välvilja mot dessa.
sina af olyckan s i svArt hemsökta undersåtar.
Efter drottningen ar Kapiolani-hemmet iiära Honolulw uppkalladt.
Det star under uppsikt af tre franciskaner- systrar och emottager döttrar till spetälska föraldrar.
Af de 35, som
- a 1 ' 141 ' här sedan ' 1885 fatt ett hem, liafva ' blott tre skickats tillbaka till Blolokai .såsom .angripna af fullt utbildad spetiilska.
Till sist må anföra.s iiagra ord ur syste?
Rose Gertriides bref, hiilka biist visa liniu hon sfälf ' fattar siii uppgift.
Hon berättar, att hon ofta under bön och tårar inåste strida mot en häftig laiigtan att återse hem och vänner, inen att hon är lycklig att vara så strängt sysselsatt, att hon siillaii har tid att tanka på sig själf.
Hennes ek- farenhet tyckes ej motsvara läkarnes påstaenden, att de spetälska ej förpesta den omgifvande luften, och hon erkänner, att de sjukas åsyn a r motbjudande.
Meii Iion tillägger:, När Gud pålägger oss en upp- gift, tager han bort all vedervilja hot densamma.^ ' Lidt fka en faellesskole, i Norge.
Vi trader ind pk skolegården.
Det er en stor, vakker plads, omgivet, af lindetrier, med furuskov på den ene side, bölgende enge på den anden, frit beliggende med smuk idsigt &amp; er dit .nierliggende landdistrikt.
Det er ved la-tiden, og vi venter ei lange, der signali- seres med en klokke, og ' snqt marscherer klkse for klasse med sin Iierer i spidsen, gutterne foran, pigerne efter, i fuld orden ud.
Laxe- ren stai !dser ved ' udgangsdören, og- lader .troppen gå forbi, medens den inspicerende lzerer, og lzererinde inGager sine plajise.
Flokken spredes, gutterne går til höire, pigerne til venstre af den rummelige g&amp;rdsplads, og sliart er legene i fnld gang.
Gutternes lege er.
vold- sorninere, liverfor de er helst for sig selv, pigerne er fredelige trods sine hyl, uden livilke deres leg vistnok ei kan existere.
I sin iver forvilder börnene sig ofte over på hinandens pladse; inen de inspice- reqde ser gjerne gje~inem ' fingre dermed, passer kun på, at der .ingen ngreie bliver, T i minntter varer fritiden, og det ser ud til, a t de nydes; börnene spiser, leger, skråler på en gang, og deres ansigter vidner i detheletaget om snndhed og godt humor.
Börnene m % nd mellem h o r time; kim voldsomt regnveir nöder dem til at opliolde sig i korridorerne.
.
.
Men pedellen ringer, i et nu er legen ophört, börneiie stiller sig i geled,.
klasse for klasse, gutterne for sig, pigerne for sig, de inspi- ' '.
cerende larerc *) påser orden og ro, der lyder et: » gir agts!
og 21~aer så godr, og s % marsclieres der ind i de respektive klasser, livor de fungerende larere alt er tilstede forat inodtage hver sine elever.
NHr börnene er i klassen, skal der herske stilhed, töiet hanges på plads, böger tages frem, og inden mange minutter er arbeidet i gang.
Gut- teriie indtager de nzermest katheteret varende pladse, pigerne de bagre; der tages ved placeringen ei hensyn til nummer, kim hrorledes ele- verne bedst passer sammen.
.
Skolens disciplin er så gjennemfört, a t ubehageligheder gutter og piger imellem ei kjendes til; gutterne kan nok hare nappetag sig imellem, pigeme » foïnzermelser~ mellem sig, men uden betydning.
» Kurtis » er et fremmed ord, endnu ei optagen til skolebrug, skjönt.
der kan findes elever af begge kjön i de överst e klasser i omkring 20 ars alderen; ' de store piger finder vistnok som regel, a t jevnaldrende gutter er sm %, og - desuden er de gjerne så optagne af den foresthende eksanien, a t de ei finder tid til » flirtation~.
Börp, i s a r sm % piger i 13-14 års alderen, er snarere vanskeligere at styre, men dette kom- mer dog lidet tilsyne p % skolen, hvorirnod de ofte får et raptus af sat spadsere om eftermiddagen med gutter,.
Dette er dog ogsi i al uskyl-.
dighed, i reglen er de kan gode kammerater, og blander man sig ei op i det, går det som en anden börnesygdom orer p&amp; en, kort tid.
I reglen tåler ikke .gutteme, i s a r de jevnaldrende, nogen » kur- tis » af pigeriie.
E t exempel karakteriserer dette.
E n dag traf In- spektricen en 1 2 ars gaminel pige gradende i skolegirden.
&gt;Nu, hvad feiler dig? » - » Jo, Henrik spandte mig under udinarschen ».
(Bemeldte Henrik var netop bleven elev af skolen, var tilflyttet fra en anden by); » Du tager .feil, vennen min, han puffede ve1 bare til dig af uagtsomhed, du ved han er nykommen og liar endnu ej greie p %, hvordan vi har det. » - » Nei, han gjorde det med vilje, han gjorde det to gange.2 -, Har du varet uskikkelig mod liain da? » - » Nei, jeg har ikke gjort ham noget.~ -, Ja, ja, grid nu ei for det, det gjorde nok ei sk ondt, og jeg skal tale med hen rik.^ Efter skolens slutning talte Inspektricen med gutten, der tilstod, lian havde spandt pigen.
» Hvarfor gjorde du det da?
D - » Jo, de andre sagde, a t hun var så glad i mig.
» - Henrik har sidenefter ladet pigerne vare i fred for så voldsonime kjartegn.
Denne fallesskole er som de fleste andre i Norge oprettet af *) Hele laxerpersonalet, lzrere som lsrerinder, gar under narnet » l %- reiw.
ekonomiske grunde.
*:) Der var på stedet en koiiiiinal niiddelsskole for gutter samt en pigeskole, begge arbeidende iindei.
ekonomiskt tryk og med fh elever.
Komiiiien var fattig og skatterne store.
Da foreslog niiddelsskolens bestyrer en samnieiislutning af begge skoler, og trods iilegen modstaiid fra bekyinrede forsldre, trods forsikringer om, a t deres dötre ei skiilde besöge den skole, koni forbindelsen istand, pige- skolen nedlagdes, der blev bekjeiidtgjort, at fra det nye skoleårs be- gyndelse liavde pigerne adgang til den koiniinale fzellesskoles alle klas- ser, lsrerinder engageredes, og da da-gen kom, iiidfandt der sig piger i nizengdevis, og de bekyinrede forsldre blev snart fsllesskolens bedste venner og beskytteye, og liar åbent og srligt bekjendt sin blindlied fra f ö ~.
~Hvordan kunde vi me, at det skulde arte sig ' så »,.
siger de til sin iindskyldning.
Skolen, der liar bestået so111 fcellesskole i ve1 5 år, taeller inelleni 160-180 elever, fordelte pli 9 ' klasser - pigerne er dog foipligtede til 10 ars skolegang, det vi1 sige, 2 br .. i sidste klasse, - star under en ove: ' laerers bestyrelse og afslutter ined niiddelskoleeksamen.
G y m nasialuddannelse ii&amp; söges i en anden by.
Det engere tilsyn med pigerne ndföres af en dertil ansat inspektrice, der liar at p$se, a t ' pigerne ei overanstraelges, so111 liar at vzre opnierksoin p&amp; deres vaesen.
og opförsel, Iielbred o. s. v., og skride iiid oin foriiödeiit. '
D e n frygt for, at pigeme skulde overanstrznge sig eller indlade sig i nogen mgjaemig kappestrid med gutterne, er Iieldigvis sviindeii sh godtsom bort, og der gjöres ogsa alt fra pkolens side forat lette dem arbeidet, således 2 år i sidste klasse, mindre pensum i matlieina- tik, kortere skoletid o. s. v. Matlieinatik er et fag, pigerne gjennerng5ieiide har vaiiskeligere for elid giitterne.
Gutterile koninier på skolen kl. 8, pigeriie 9, og varer skoletiden til 2 med 10 ininutters pause iiiel- lem tiinerne.
Pigerne har daglig ' gyinnastik under en lzcrerindes le- Deres liåndarbeidstiiiie, 3 gange ugentlig, er fra delse fra l / e 9-9.
1-2, dog shledes, at de börn, der ei orker den laiige skoletid, far ") I Norge viicktes frdgau om samundervisning första $ngen Ar 1883, d&amp; Breviks kominim anhöll om statsbidrag till en inellmskolas uppr5,ttaude under förutstittiiihg af saiii~inder \ ~isiiiiig hela skolkursen igenoiii.
Med rege- ringens s&amp;t3 ' cke iiifördes diirefter sa~niindervisniug, icke blott i Breviks korn~nunala mellanskola, utan iifven i Farsund, Gjövik, Srirpsborg, Maiidal och Kongsvinger.
Sedan dess liar p5 flere ohdra orter i Norge inellaiiskolor för gossar och flickor blifvit upprii-ttade, med delvis eller fullstiindig geiioiii- förd samuiidervisning, och f s h alla h511 iugA tillfreclsst5~llancle utt.ala.nden om deiius auorduiug.
.
gå hjem kl. 1.
Flere piger deltager dog efter öiiske i undervisningen fra 8-9, uden a t dette generer dem.
Man synes a t spore, a t börnene i fallesskolen har god indfiydelse p&amp; hinanden.
Gutterne stagger uvilkårlig i pigernes nmvsrelse sit vilde vasen, passer sine manerer og sit udseende bedre, og pigerne bliver mere frimodige, mindre saere og snerpede, end hvor de er alene.
Det, a t de ler af hverandre eller kiticerer liverandre, hjalper b e b e end mange ord fra en larers side.
Og ikke mindst indflydelse har det på larerne selv, der aldrig tör glemme, a t de star ligoverfor begge, kjön.
- Med hensyn til flid og evner holder de hinanden stan- gen; som for nzevnt ligger enkelte fag som mathematik, fysik, geo- metri mest for gutterne, mens sprog gjerne er pigernes kj.ephest.
Naturligvis er der hsderlige undtagelser.
Skulde det karakteriserres, er gutternes evne: skarphed i tanken, pigernes: den umiddelbare til- egnelse.
s: *::: Gjerne hvert eller hvert andet å r foretages en udflugt ~ s k o 1 e t i.
r ~ med eleverile til et eller andet vakkert sted i nabolaget, ei for langt v a k for de smks skyld.
Til denne tur indbydes også forlienvierende elever, og det er ei få., voksne herrer og damer, som slutter sig ii1 det glade barnetog.
I fuld orden, under vaiende faner og med fuld musik drager toget dsted om morgenen, pigerne, med de mindste i spidsen, ledsagede af sine larere, derefter gutterne med gelrar p&amp; skulderen, ens ' kladte; under militsr komando, og tilsidst ~ambulan- cell,, en hövogn, prydet med auibulanceflag, fuldpakket af kåber, scliawler, velforsynede nistekurve - hvert barn tager sin mad med sig - og de små, der bliver tratte.
Der gjöres ofte rast, og nasteii hver gang må der spises, for a v i er sk sultne s b; men inödrene kjender apetiten, og der er forsyning nok.
S % ' vandres der videre gjennem skov og ' dal, musikken spiller, eller börnene synger, undertiden in&amp; de give a d t s k for sin f r i d i jiiblende liurraråb, og s&amp; omsider n&amp;r nian frem til stedet, 1 i n r dagen skal tilbringes.
Og hvar de kan spise, de små!
J o miiidre de er, jo mere går der ned, alt skal absolut forteres, helst med en gang.
Og s % spiller musikken, der leges og danses af store og smL i al uskyldighed, i jiibel og glade, larerne deltager i legen, hjalper og veileder, ' passer på, .at alt går pent til.
Men solen begynder a t gjöre lange skygger, det förste signal lyder til opbrud,.
töiet samles, og ordnes, ved det andet stiller troppen
L 145 - sig i tilvant orden, ved det tredie lyder » fremad, marsclio.
Anibulan- cen beiiyttes nu inere af sinå, trzette födder, gangen og niarsclieii er i detliele ei s&amp; korrekt, liist og her opdages en desertör, so111 bare.
vilde plukke nogle blomster, eller bryde af iiogk lövgrene; når inan korniner fil bygransen, rettes ryggerne, gelederne sluttes, aiiibii- lancen forlades, thi ni1 strömmer folk til - fzdre og modre, slagt og venner - forat se » skoletoget », der nikkes og viftes, tratliedeii er glemt, og s i gjöres holdt på byens torv, iniisiken ' giver endnu nogle numinere tilbedste, bagageii uddeles, endnu et liiirra, og toget oplöses.
Kan gutter og .piger opföre sig sh smukt og naturlig på en slig tur, e r.
der sikkerlig ingen fare for deres san~liv indeii skoleris.
fire vzegge.
Naturligvis kan der saere iuangler ved denne soin ved enliver anden menneskelig institution; men fremtiden yil vise, a t disse imng- ler.
ei skyldes skolen, fordi den er &gt;fallesskole ».
Meddelanden Bån Fredrika-Bremer-., ' ' Förbundet.
De svenska tjiinstflickorna i Daiiinark.
Den af Fredrika-Breiner-Förbundet tillsatta komitdn f&amp;- zckedniq af de till D a ~ z m w k utvandrande svenska al1mogeJlickornas ställ ?zi ?zg och arbets för7~dllanden f ortsätter allt j amt sin verksamhet.
Ett ytterligare bidrag till den sorgliga historien om v&amp;ra unga landsmaninnors ställning på andra sidan .Oresuiid lainiiar oss en dansk tidning, som i en artikel redogör för tillståndet vid Haiieiiiose tegel- bruk nara Saxkjöbiiig., E t t stort antal svenska Isviniior äro hiix an- ställda och sysselsatta med ett i högsta grad liårdt och osiindt arbete.
Brukets ägare skulle svhrligen i Danmark kunna finna arbetare, som ville %taga sig något slikt.
De bostäder och lefnadsf örliållaiiden, hvarnied de unga svenskorna inkste nöja sig, äro öfver all beslrflniiig eliindiga.
Enligt kontrakt åtnjuter, livarje arbeterska 4 kronor i vec- kan sasoiii kostpenningar, men i stället för kontanta penningar utdelas fyra sink papperslappar, på h i l k a står skrihet l krona och fabriks- iigareiis namn.
För dessa papperslappar köpas lifsföriiödenlieter i marketenteriet, men natiirligtvis ej på annat 1iA11.
Följden blir, att arbeterskorna blifvn bundna att har skaffa sig livad de behöfva i ' ' '
- stället för att p % annat håll till billigare pris erhiilla bättre varor.
S9 till exempel liar inarketentaren ej p % liela sommarer, haft någoii mjölk, och kvinnorna liafva derfor helt och hallet mast umbära denna dryck; penningar iitfi de ej före arbetstidens utgang.
H ' liarje Italflir, heter det i artikeln, dc (, den ena zlppsättizingeit arbetskrafter reser, s k a f m med ZtGttlzet ng uppsättning genoin miimiskoaf&amp;ren vid Halm- torvet i Eöpenham.
Komitth, soni fick del af denna upprörande astikel, förfrågade sig anghende dess troviixdighet hos sakkunnig person, som sva.rade, att tidningens uppgifter beklagligtvis voro i detalj faktiska; samma person tillfogade dock, att slika förhhllanden torde vara enastfiende.
Genom korsespondens med kompetenta personer i sydliga Sverige har koniit6n till sin glädje erfarit, att iitrandringen synbarligen börjat aftaga, och att Sm&amp;lands och S k h e s iiliga döttrar tyckas allt mera bijrja att nöja sig med det arbete och den knappare arbetsförtjänst, som hemlandet erbjuder.
Emellertid har man så väl i Danmark som i Sverige afven iu- sett den fördel, som skulle vinnas, om alla s. k. fcestekotttor blefve underkastade kontroll; n %riuaste följ den h&amp;af skulle vara, att icke azlktoriserade koinmissionskontor blefve afskaffade.
E t t förslag i detta syfte liar af regeringen blifvit framlagde i danska riksdagen.
För att riksdagsmännen skulle kunna bilda sig ett begrepp om dessa icke auktoriserade kommissionskontors förderfbringande rerksainhet, .inbjöd Dansk E ' liifidesanzfund mot slutet af förlidet &amp; r riksdagens ledaulöter till ett disl~ussions~nöte.
Här framhölls afven den för srenska ar- beterskor vadliga sidan af saken, och aftryck af fröken G. Adelborgs uppsats » Sce) uka8 tjii~istjlickors i~tanlzdriq till Dmlnzark~ utdelades till mötets besökare.
Ofvan nämnda förslag liar nu af riksdagen blifvit antaget.
Bland de bestämmelser, som innefattas i den nya lagen niii niimiias: &gt;Rättigheten att mot betalning förmedla tjänstehjonskontrakt af- &gt;sedda att galla vare sig i Danmark eller utomlands eller skaffa ar- D betare anställning utoinlands är beroende af särskildt tillstånd (be- .&gt;villing).
Dylikt tillstånd, som i Köpenhamn meddelas af magistraten eller amtsradet, kan nar -, och p i andra orter af kommunalst~~elsen, som helst återkallas, därest vederböraiide icke stiillt sig de i lagen *) gifna föreskrifter till efterrättelse, eller gjort sig skyldig till en van- &gt;arande handling eller visat sig ovärdig förtroendet.
: uKommissionaiskap må icke utöfvas i sammanhang ned idkande saf its skank ni ng sr ör el se, och i Köpenhamn och öfriga stader med mer &gt;än 6,000 invånare må icke kommissionskontor för bhde män och kviii-:) nor inrymmas i samma egeudom.
För redan auktoriserade kommissio- s närer träder emellertid denna bestiimmelse icke i kraft förrän efter:) två års förlopp.
Den som utan rederbörligt tillsthd ntöfvar koni- n mission ars kap, straffas med böter och i svarare fall med fängelse in- %till 6 månader.
Lagen bestämmer vidare straff, böter eller i vissa &gt;fall fängelse för den som fordrar eller mottager betalning utöfver » taxan, eller mot bättre vetande liininar oriktiga iippgifter, eller iiarrar ' '
147 » och förleder folk att lämna sin tjaust, eller som faster minderåriga » iitaii~n~lsmaniiei~ssanityckem.
ni. ».
Lagen trader i full kraft den 1 nastkommande juli.
De sinåskrifter med skildringar, stödda på faktiska episoder och till framst~liiiiigssattet lämpade efter allmogens uppfattning, hvilka genom Fredrika-Brenier-Förbundets försorg utsaiidts i .landsorten, hafva synbarligen ined begärlighet blifvit mottagna och lasta; må hända vågar inan antaga, att de i sin måii verkat ' för utvandringens ham- inande.
Förbiindet har darföre ånyo utgifvit en skrift att i 1,500 exemplar utsaiidas under förhoppning, att äfven den nied sitt varnande ~ g i f akt » skall bidyga att fasta uppmärksainheten pk de faror, som möta våra unga lanc~inaninnor vid arbetssökandet i Danmark.
Eireclrika- Brenzer-Fövbwndets drti ktre form f öreniag hade sitt årsmö t e måndagen den 23 niars i Scliwartz ' skolas lokal, ICommenclörsgatan 17.
Sedan ars- och revisionsberattelse iippliists hölls af föreningens ordförande, fru C. Scliolander, ett föredrag on1 dr aktre formens stora vikt för skval kroppens som sjalens hälsa ».
livilket föredrag mecl- följer detta häfte såsoiii bilaga.
Efter föredragets slut förevisades en klädning, passaiicle saväl till hvardagsdrakt som till sport, till Iivilken niodellen genoin fru Hanna Palmes försorg erhållits f r h England.
En aiinan kladning, likaledes afsedd till sportsändamål, komponerad af fröken Ohlson, förevisades äfven.
Diirefter skreds till val .af styrelse.
&amp; Iedlemmar af styrelsen äro: Ordiwzrie medlemmar, valda af E " recZrika-Bremel -- Fo~-7,z~ndet: fru J. Jolin, fru K. Bohman och f röken M. Silow.
Supplea&amp;r: frnarna N.
JA.
Berg ocli G-.
Linder.
Ordi- narie medlemmar, valda af föreningen: Fruarna C. Scholaiider (ordf.), C. Boklurid, A. Cederscliiöld, J. Humble, H. Pa.line och fröken N. Palmqvist.
Suppleanter: Fruarna 3 %.
Bolin (kassaförvalt.
), N. Ben- dixson, A. Arvedson och fröken E.
Berginaii.
Predrika-Brenzej -- PÖ~ * bu~zdets viirsamkvä~n agde.
rum tisdagen den 1.7 mars i Hotell Continentals stora festvåning ocli var som alla före- g8ende tillstallningar af liknande art mycket talrikt besökt.
Sedan te serverats i de inre salongerna, samlades man i den stora salen, (lär fil.
d: r fröken Ellen Fries höll ett synnerligen intres- sant och roligt föredrag om pfalzgrefvinnan Cathariiia, Carl 1X: s dotter och Carl X Giistafs mor.
Såsom illustrationer till föredraget vor0 exponerade ett antal graverade poi-trätt samt vyer af pfalzgref - vinnans slott, Stegeborg, Briborg, Skenäs och Rönö.
ikIusikprogranimet utgjordes af nhgra.
svenska och norska bas- sånger d en kand amatör, duetter af tvenne förbiindets kvinliga leda- niöteï samt ett par itaslienska sångnummer af en yngre framstfiende tenor.
.
får härmed inbjuda hugade författare till en pristaflan.
Förbulzdet zctf &amp; sterr.
tweazize det e n a å 200 ?h ' det, a n d m d 100 X.
r, f &amp; a de b &amp; d ~ nö$edMcken; ~ s7caaifhm f i l a bavm,.
Böckerna böra vara afsedda för något visst åldersstadium mellan 8 och 15 år.
Inne- håliet kan utgöra en enda sammanhängande berättelse eller skildring eller ock bestå af 2 a 3 eller möjligen flere sådana.
Arbetet bör i tryck icke understiga *) 100 sidor vanlig oktav.
Förbundet förbehålles optionsrätt till förlags- rätten.
Taflingsskrifterna böra vara inlämnade till FredrWa-Bremer-Fdrbmdet s bok- 6, Stockholm, 5 Malintorgsgatan, den 1 Ju 1891 och vara åtföljda af förseglad sedel, innehållande författarens namn och adress. ")
I den inbjudning till pristiiflan, soni niedadades i lhgiiys 3: djje hilfte hade ett vilseledande tryckfel insiiiiigit sig.
Dar s t h ii 9: de ' raden nedifrh:, i tryck icke öfctwstiya 100 sidor., Detta rattas haimed till:, icke undemtiga 100 sidor&gt;.
Felet har riittnts i en del af upplagan.
AXANDA NYSANDER- - Blomste~atelier a --- - - ----- for fina, konstgjorda blommor N~brn * ogatan 76.
- Carolina slöderlund, GULDSMED.
3 8 Regeringsgatan 3 6, Stockholm Ett 7czcrant .ctccarrZnge~a uj qv~Zd O C ~ I s~Zfuea *.
Repaaaat&amp;one~a ue~~7~HdZZa~ b&amp;ZUgt.
- - P - - -- R O S A L X N E, ar ytterst verksamt mot fraklmr, solbranna, hetblemmor och stark rodnad i ansigtet, gor huden q u l c och hvit samt ar sar- deles behagligt a t t anvanda Saljes 1: 25 fla,skaii endast Iios ELIN EDLUND, 5, (i3 Daaottn&amp;nggatan 6 ' 3, (Ya.&gt; f ~#r#kamdeZw) -- Damhararbeten vackra och valgjorda, af renaste l&amp;, till de h q p s t e priser i riket.
shsom Barnpm u7,n f d i i 15 k r, Losbena fr j5 k r, Hår- flator fr 3 k r.
Hdqkn ?rfm fi 2 k r in m hos ' Hemmm och ' Frw - E.
~MinZm&amp;erg; Darnfr~sotw, Etabl 1871, Eiigelbrelifsgataii 5, vid Hiiiule@zdeii, Hamngatan ISA, vid Kuiigstrsdg, 3 STOCKHOLM.
Allm 150 94 Telefon Bell 10 56 Stort lager af Barnkläder f ö r alla ildrar, till och med 16 %r Gotlic t? / gem *!
NIJGC, wna7~f uZth mocZeZ- Lera B~ZZcycz priserna!
Allm Teletoii 68 40.
2 Stora Vattugatan S, Iiornhuset vii1 Brunkebergstorg 1 0 Bazaren Norrbro 10.
H.
N Y S T R O M.
o c h all slags linnesömnad emottagas bestallniiigas.
Iivilka utforas billigt och val å egen syateller - Proher å modeller och tyger forevisas, m&amp;tt-tag- ning och profi~iig ombestyres i hemmet d forest&amp;nderskan for s y a t e l ~ e ~ n K.
M. Lundbergs Bosattningamagasin Y Stork2 / rkobr.inke.n 2 '.
Anmälan.
ddtirgn I A om ~tdns arbete bundets byra till ett pris d 60 Öre för enkelhiifte.
~tockholm, Afbnbladets aktiebolag8 trycken, 1891
