# ID: svediakorp-per85
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1891
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 23,049
# sentences: 1,168
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Obs.
Inbjudningen till Pristlfian sid. 116.
3 e haft.
1891 DAGNY TIDSKRIFT FOR SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN bTGCk ' VEN AP FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET - z * - Elleu Key, Sonja Komlevsky T Xasdde, Vid Sonje Ko~alevskys bhi Poem, VolZg RoI&amp;zeh, Haudaibetets Vaimer En ite1 blick Cecde Goid, ~ S o i o s ~ s s Om Nye Vaildens kvinnok2ubbar H m, Nigra tanka) om Tolstoys » Kreutzei ' sonnten » Litteratur Olof Stags etterlainnade papper jamte lh8kol Anii1 Selnta Lagetloj, Ui Gosto Berlmgs Saga Anm af Esselde Meddelanden frin Fredrika-Bremer-Forbundet Hvarjeliand ' ~ i Kviunofi~gaii Iif E G - F6r Förbundets medlemmar kr 2 50 Pris pr &amp; gång {For icke medlemmar 4 00
Till Fredrika-Bremer-Förbundet insand periodisk litteratur, Noidisk tidskrift, n r 1 - Ny sveiisk tidsluift, 1890, n r 9, IU - Lasriing for hemmet, n-r l - 3 ' 01-1 och nu, ii r 1, 2 -- Teoso- fisk tidskiiit, nr l, 2 - Pedagogisk tidskrift, n i 1, L - Verhndi, 1890, ii r b - Svensk laraietidiiiiig, ii r 2- 9 Hlojdiiiidervisnii~gs- bladet, ii i 1, 3 -- Helsovanneii, ii I 2 -- 5 - Joi.dmodei8n, n r 2, - ' 3 - Nya bokli-delstidningen, ii i 3, 8, Y - - Svensk bokhandels- -- Mun, ik i tidning, ii i 3 - 3 - --- Svensk ruiisiktldnii~, ii i 2-3 1-10 -- Daggdioppar, n r 1 - Imnéa, 1890, 1891, fi r l, - Bigirdeii, n i 1, 2 - Skogvaktareii, ii i 1 - Fiiisk txd&amp;i.ift, ii r - 1 - Hemmet och samiidlet, n r 1, 2 - Koti ja Thteisknnta, n r l - Nylimde, l i r 1, ' 3 - Kv~iiden og Sainfuudet, n i 1 - Hvad vi vil, u i 2-9 -- Erighsli uuman ' q ievien, ii i 1 -- Woman ' s loimal, n i 1 i - - Deutsctie Haustaaueil~eitiing, u r 2-9 - 3 p w Balineii, ii r 2-5 - bkauenberuf, 1890, n l 12, 1891, 11-1 l - Das 3 I a g a m fni T~itteratur, ii r 3 - 9 - l h e lleliiasm.
n r H - l 1 - J,e dioit des feiimes, u r 38.3 - 380 - Till Fredrika-Bimer-Förbundet insanda bicker, Ramma, z o ~ b ballongimder - B A - Pm Ai tliiir Gordon Pym5 sallcamma sjotifventvr. '
B &amp; G. Beijer: Xytt bibliotek for berattelser, kiiltur- och leseskil- drinsa, * i af B. Wadstronz I dlb.
Bonnier: C - Btzdr.
, Sten Sture iien pgi ' e och h ' tlstui,~ (+yllen- st] eriia M. Bonnier: Y » i e E d i P ' esseW!, Biiiiiette ilch: 1iloiidinette - -- - Peppmkakan Bilderbok foi siialla bal n - A. V. Carlson: Bibliska berattelser foi bal11 fi~l~lcrt~ntz &amp; C: o: C Eolmherq, Carl XT so111 enskud man, koiiune P.
C. Askerberg: f&amp;&amp;le och konst~ini&gt; h 4-6 C.
E. Fritzes k. hofiokh.
: ~ T a ~ l Cwsy t e -, Gras och ogms, ph~ckancl och Iiopsninlade i barnens tradgårdstappa -- J T Duk, # lam- gång och hiuu inan vinnei.
den - L B T n l f o d, En bra flicka - L T bleade, Lilys fëslott E ' F.
Hellberg: S lhqez-lof, U r Gosta Rerliiigs qga.
P.
A. Huldberg: L fitzqhofl, l rosenghl A. Jolinson: J Trez ne, Jorden iundt p&amp; 80 dagar, bewb fur s~igdoiii Looström &amp; k Komp.
: G, _óIfqersotz, Flickor emellan - Tpptctckts- resoi och af vent^^ &amp; ammande Iniidel, for itiigdumen hmrb efter C ' awye, Coapm m fi P.
A. Norstedt B; Söner: R U e b ~ z d e i, &gt;Hk&amp; bidemdo.
J. Seligmmn: A Daudet, Historien om en biit och dess besdttniiig.
. -- ber f01 iliigdonl- - D S Hector, Kemiska tidsforiit.if - Tom Tzt Lek och vetyskap E.
J.
D. Wright: 8iwbeains nn ' my pat h
Huru vi &amp; n personligeii betrakta döden -- med lifstrött liiiigtah eller stilla fridstanlim e ' ller tilllciimpad resignation - eit slags död fyller oss dock alla med smiirtsain bestörtniiig genom sin, som det synes, dldeles Sinda.inålslösa Ödeliiggelse.
* Det a r den död, hvillren g i r frain lik orkmeii i högsoiiiina- ren, teckiiande sin väg genoin&amp;icktn, stammar, nedskiiknde.
frulitiiinneil och h&amp;rjade skördar.
Fylld af deima smärtsainma bestörtiiiiig ' står den n %r- inaste viinkretsen liksom deii europeiska.
lrulturviirlden vid Soiija Kovalevskys gr-.
Detta dödsbud liar frainkdlat uttryck af det djnpaste deltagande iifveii från hk11 dit eiidsst hennes rykte, intet intryck af hennes persoilliphet lcniliist iik.
Hon tillhörde veteilskapexzs iitvalds; hoii liacje å t litteraturen gifvit rika frai~tidslöfteii; ho11 egde w edelbart f ör kriiiii o- saken den största betydelse; ho11 deltog med hela sin själ i sitt fiiderneslaiids frihetssträf vm den - och f r i n alla dessa olika oinråden ljuds 11.u talrika vittnesbörd om huru stor inaii kanner f örlnsten vara.
Neii iiiom v iiiilcretseii, som erfarit, att personligheten var iiiidå iiiycket rikare &amp;; ii lifs- giirniiigen, kiinnes förlusteii oersättlig.
De, livillm liar i Stockholm stodo Sonja ~ o &amp; d e v s k ~ ncirai, visste henne vara eiz vildfigel, som hos oss icke egde faste, en gikt, som ofta kiiiide fr&amp;inliiigskapet tungt och giirna lyfte viiigeii till flykt iuot aiidrn bygder; De v y o siledes beredda att fiirr eller senare nödgas sakna henne; men dess mera oberedda att helt förlora henne.
S i eillrelt och fordriiigslöst tog hon siii plats, att 111an.
det ruin var, som hon för siim viiiiner ' icke miirlcte I ~ ~ r l a i stort ") 13cclakt.ioueil af Dagiiy Ilar gifvit fiiljmde $idskriftcr tillstJnd att ~epsodiicern nedamtilende uppsats: Kvin (Zt ?n og Snmfmcict, Köpenhaniii; Hem- met och iSmdHZ7et, Helsingfors ssiiit B~d7etin de Iyi3 / ilion Unirerselle, Paris.
.Tlsryln y. Ci
och liirjungar fyllde - förr; di1 det blef tomt; att de först genom den skymning, som .sl&amp;ckandet d denna starka lifs- liiga efterlämnat, insågo huru klart hon lyst upp vår grå- vinter.
Det &amp; Y under det första intrycket af det plötsligs slagets snliirta, som dessa rader skrifvas.
De h a h a intet niniat syfte 8n den eiikln minnesgardens; till en gen omf0rd lifsbilcl har har s; &amp; iiats s i.
viil utrymim soin tid och krafter. '
Soiij la (Sophie) Vasilievii u f öddes 37 (15) Dec.
1853 på, sin fi~rs, general Corvin-Krukovski ' s f auilj egods.
Pali biiio i det vackra Vitebska guvernementet.
91knp iiutionalitete; voro ssmmei~smälta i sliikten, och Sonja pliigade utreda, sin aiid1ig.a srniriansattning sklunda: ~kuiislmpsbegaret frkli, min ungerske stmifai., kung Matias Corviiius; matematiken, musik- sinnet och lyriken från miu tyske morfars far, astronomeri S c h bert; inin individualistiska fri hetskarlelc f rhii Polen; fråii en stammoder Lif zigeizarfolket vaudringslusten och svårig- heten att f ölja konventionella - f orrner - resten fi&amp;n E p - lmcl.
Deniis arest », det sureget ryska, röjd i el1 mångfalcl;; f egendomligheter och ly nnesskiftninpw, visade sig framför allt i det, p&amp; griind hvaraf rysks folket geuoiu sin litteratur uii- der några å,rtionden väckt vest-Europas hapiad, pämligen den andlig, % rikedomen.
Den ryska intelligensen synes iiiinu ega saiima vildiga alstringskraft soni cleii ryska marken, eii outtömlig förmajga att tillägna sig, skapa och gifva, e11 ining- sidig kraftfullhet, stidaii som vest-Europa icke egt den sedaii renässansens dagar.
Men bredvid deiiiia intensiva lif seiiergi och produktionsförm@ stii i siillsm motsats en österländskt resignerad fatalism, ett bottenlöst djup af svirmod - ryskii folket har » Sespyit gai et le cceur triste » som ingen a.iiiiiin iiatioii i viirlclen.
Hos Bonjn ' Kovalevsky funuos dessa iiaLioiiaiiteteiis grund- drag förstärkta genom geniets skaparkr&amp; och Irviiiiiitns för- inagn att lida.
Hon har sjalf i 8ptrar1zcc Rajerski gifvit oss den niest fängslande bild af sin egen naturs utveckling; af sitt hjihtas oa.flåtli$n Inuiger efter ömhet, siii sjiila efter) &gt;
iihi: ug.
Vi ialcttaga huru den lilla Ta11 j as B stralande gr i- gröna, ögoi~.
; vidgas af intresse urder familjedispyte ' rna, om tidens iiya idéer; vi ' se henne i si&amp;yg sliika de in- och ut- lihidsl~n tidskrifterna; vi följa heiiiie in i skog.ca+es gröna härlighet och i cli~tardröinn~rnes luftslott.
.
Vi stiiiiila med.
henne, d&amp;r hon i timtal, tjiisad, stirrar p i de i tapeters stalle.
. '
uppklistiade bladen med differential- och ii~te~ralriikniiignr.
.
.
-- Shemies ' första inblick i den vetenskap, som sedm blef heiiiies.
Och vi veta att hoii c ' iärj&amp;inte röiier djupa intryck.
',: sf tiden för lifegenskapens ~ p ~ h i i f v a n d e och ~ ~ ' af) sista polska i::::) Det &amp; r dessa: och liknaiide intryck, som hindra * " i~tt i den unga bil~iiinns, sjal ininsta flack s t m a r kvar efter de kyssar, som lifegna tryckt p i hennes lrlädnifigsfiill.
Att ' pe&amp;onli&amp;eten elisam bestämde iiiii~iniskovärdet.
blef tv5rt6rn.
.
f ör; henne ' mycket: tidigt en lifssmning.
I detta ocb alidra hfseeacleil fick Soiija en stor del af siii uppfostran genom den niigra kr &amp; ldre systerii, Aiijuta,.
soiv lifligt piiverkades af det unga Rysslmds tailkar och ge-.
iiom sitt börjande ' författarskap.
lsom i ett &amp; iiskapligt för- 1iAllande till.
Dostojevslci.
Den yygre systern.
deltog med hela siii själ i den iildres planer och idker, men i~ioin den högförnärna familjen, viickte i~dxirligtvis de ' tinga, döttrarnas.
)) niocle~~ia » isilrter biide hmni och siii&amp;rIzs, såsom ocksU skil- clriiigen i &amp; strcwnci Rc~e~eliL.
visar.
~eteclnian de f ör Son j a, k- emellertici att, d i iGgrs ryska viinner kort före heiii~es död.
@ pekat, huru hon i d e p m skildring icke gjort full ränttvisa ii$ fi~clerns ininne - denne ' gmnmalkoiiservative ' general, som.
clock i rniingn fall lat Uppfostra sig af sina barn - började Loii strax ett nytt kapitel i fortsattningei~.
af sina amiiinen., för att fmmstiilllsi.
fadern mbt ' slutet.
" rif ' hans lif son3 allt iner rnild och förstående emot sina beg&amp;fvncle döttraiis striif- '.
va8iliclen och tänlzesätt.
E t t ty v5irr aldrig ens börjadt kapitel af niiiiaeiit~ hade sonja a ~ ~ k.zli; ~ i ~ t:.
i H ~ P j ~ L l g: bztf W &amp; C ~ ~ ~ I L W.
o1ll detta.
viktiga skede af h ' eiines lif f i v i viil sålunda.
ddrig veta mycket].
) lera, &amp; a de ofta, anförde fakta: att den tolfbiga.
flick&amp; koin att.
läm, inateinatik tillsanimalis iiied en jäkl&amp;ig ' ..)) - ' ' ' ' ' ' a ' l ',,, ' ' '. '
, ')).))
' ' ' .. .. -.
, e; r1 * nnei !jen; Voo,.o~~t.wf i Soi.disk Tiilskrif ' t T Ii.
3.801 .. # " l S " " 1 B1: ~iiil heiiiies eftcrl5iniiiidc p i ~ p ~ e tiiiiies i: (fiillboi.iIa.il) eii skildriiig af &amp; t. l ~ i i r ~ ~ ~ i o i i i s friii ~ r!
i d ~ e ~ ~ ~ ~ ~ i c tidpill&amp; m.. '
,,
, gosse och med siidaii lidelse liasta,de sig öfver as~nn.et, att fadern afbröt det 2 okvinliga » studiet; att hon i hemlighet fortsatte det; att hon.
däriinder sjalf - i likhet ined Pascal -- uppfa,1111 trigonornetrien och akt en viiu till faiiiiljen, soin upptickt denna förvinmcle begåfniizg, iitverkade att hoii.
fick lektioner i matematik under de tider d i fsiniljen.
bodde i Petersburg.
Men ' lla böner att få gii vidare sfslogos; n i l p flickor, hvillia skilda från hemmet idliacle studier, an- sigos inom ryska a.ristokratien lieinfallna &amp; t aihilisineir.
TTid clmna tid gjorde den femtonåriga Sonja bekautskiip med en ung student, Ko~a~levsky, som erbjöd ' sig att enlevera henne för att skaffa, henne friheten.
Men fmniljeas liilcare, soiii f&amp;tt reda p&amp; de ungas glauer, sade dem, att detta kunde bli döden för Izeiiiies af en hjsirtålromizia lidande far.
De u i q p beslöto då att iiigå ett sf dessa form-äktenskap, so111 i Ryk- 1an.d voro vanliga i andra kretsar, men okanda, inom de hCigre.
De unge tu, hvillra båda til1svidm.e aixxigo iilzteilski~.pet, soin en institution, hvars uppgift var att slranffnl unga flickor stiidie- frihet D, reste strax å t hvar sitt h&amp;11, haii för att agim sig &amp; t naturvetenskapen, Iion åk inatematiken.
Den egendoinli.ga f öreteelsen.
gjordes emellertid till a ~ n e för en roman, dir, mannen bland smilat f ra.mställes sy sslaiide med samovarm, medan hustrun sitter försjuiikea i böckerna.
År 1809, ännu ej 16 år gninmnl, blef den unge frun student vid Heidelberg universitet, och efter ett par års all- varligt arbete dar, begaf hoii sig till Berlin, hvars universitet visserligen icke är öppet för lcvinnor, nien hvmest den begåfvade ryskan väckte ett så lifligt intresse hos den store inatemati- kern Weierstrass, att han i fyra år &amp; h e i a e enslrilcl uiider- visning.
Och han blef för henne ej blott en djupt .intresse- rad lärare utan.
en broderlig vän, hvilken, d&amp; hon flera Ar senare som eiika stod ensam i vii,rldeii, bjöd henne att taga.
en systers plats i halis hem - ett p b u d, som ej antogs, men soin hos Sonj9 födde en aiiiiu innerligare tacksamhets- känsla a n hon redam förut hyste.
Och det var sarskildt för att besöka deii-iie viiii, som hon före sin sista sjulcdom reste genom Berlin.
Efter 4 i r s studier för, ~ e i e r s t r a s s insiinde Sonja ~ &amp; a, - levsky på hans råd 3: ne afhandlingar till Göttingen, och dessa väckte e t t.
sådant uppseende, att författarinnan utan '. '
,.
.
vidare pröfiiing gjordes till doktor vid universitetet - en dar förut aldrig utdelad utmärkelse *).
Meii Weierstrass förhoppniiigm om sin 15irjiinge voro ii,nnu icke tillfredsstii~da!
och detta sporrade henne till nya otroliga austraiiguin gm.
Först nar hon fullbordat.
sin nedan iia~mnda.
afhaadlin g Oila &amp; sels foriplmztni9q vann hon slutligen det efterlängtade erkiinnanclet.
f r i n Weierstrass: att han icke i~iissraknat sig på hennes f ö r m å p. '
Vid denna.
tidpunkt hade stora föriindriagar iatraff at i Sonja Kova~levslrys enslrilda lif.
M&amp;arne Kova-levskys f ör- h&amp;llande, länge enchst ett par studiekamraters, blef sbtligeu.
f a i i a t.
Hösten 1879 föddes deras första och enda barn.
Vaildriiigslifvet skulle val nu ntbytts 111ot ett gemen- samt hem i Noskws, där Vlndimir Kovalevslry - sjalf fram- ståelide vetenskanpsidkare -- blifvit utiiiiiiiiicl till professor i paleontologi, ifall han ej plötsligt aflidit 1 8 8 3.
Hans hustrus stom f aderiiearf hade blif vit insatt i f öretag, so111 kommit det att raskt smalta tillsaillrum; s&amp; t.
ex. grundades tidniii- gen xocqlje V ~ m j n .till en del med hennes peiliiiiigar.
Den unga enkan stod clarför medellös; hon iniiste för sig och sin dotter skaffa ett lefvebröd.
Hon sökte först arbete i Ryssl,z~d, dIir mm.
bjöd den redan europeiikt liiinda matematikern plats som räknelararinna npp till - 5: te Idasseii i en flickskola, ty p&amp; högre stndiuin nlis&amp;gs en lcviulig lärare ej kompete11.t att sköta imdervis- iiingeii!
Kon försökte f&amp; nnst5lliiing vid uiiiversitetet i Xelsingfors och där voro sympatierria för sakeii mycket stors, inen den strrmclade dock p&amp; iiationella betiinkligheter.
Vid denna tidpunkt vm professor Mittag-Leffler ämiu .kvar vid Helsii@ors iniiiversitet och fick d h genom n i g r a ryska dainer veta, att deras begiifvade 1a.udsmailiiina önslcade någoii slags iiniversitetsai~stalliiii~g.
Genom hans bemedling kom Sonja Kov; devsky redan hösten 1 8 8 3 till Stockholm.
; sin lilla flicka, - - p - ") Soin g~iid~iid~~fliiiii dl ing ii tgn f S.
K.
1.8 ' 74 z~~,.
theorie t b - pw.tidlen d$Gere~ iri«lyleic7~t~1r~eli .. Rla-iid.
henues öfriga niateii.i; btiskib skrifter ~itiiiiirka sig nppsiitseii i %er die rcdrrr: tioa einei.
bestimrztelr W p s e uOelJ.ucl~e;.
i n t e g d e 3: ten wci,ge.v.
c m f eZZipti.vcke V l t e p 2 c (1884) siiilit Ona ijiucfs J ' ~ i ' t p Z ~ u ~ t t i i ett kr.i.~talli1i.~7ct mxlit.ma, dlir Iion liiiiii~iit fu.l.lstii.iid.ig 1.ösiiing: if eii iippgift, som Ilerr~ stor; i niiiteiiiibtici.
sysslnt med.
M e d; tuslrituiiig till hpliice ' hypotes hiii: Iion iifven siikt hcst5iiiiii: i i ' or: iien p: S: i.tiiriiiis ' ring.
74, hade hon tillsvidare liimiiat hos ryskii anhöriga.
Viider.
vårterminen 1 8 84 föreläste hoii som 2 privatdocent » rid Stockholms högskola ') och med sådan framgiug, att hol: samma &amp; r anställdes vid högskolari som professor i högre mateiuatisk amlys.
Det ar Stockholms heder akt medel tili denna professur - - tack vare professor Lefflers iiitis&amp; be- mödanden - skaffades genom eiiskildt mecenatskap, och att inga fördomar hindrade vår hufvudsfnds unga högskola att vid sig fast&amp; en.
kri1212n, hvilkeii sålimda blef den första oc!
; hittills enda, som i vårt århiindrde bekliidb eii akademisk .l&amp;rareplats.
?et sakiiades emellertid icke skeptiska aiiiiiirkiiiriglia rörande den kvinliga professorns kompetens, anmiirkniiigiir.
som ' dock slutligen alldeles tystnade, nar franska vetenslriq~s- akademien 18 8 8 tillerkämde Son ja Kovalevsky det Bordinskii priset " " ") f ör heniies tiifliiigsskrift öfver det upp@ ila iimilet: Att i .~z&amp;gon riisezztliy pa27t.t .firl7bortkr t e o r i c ~ PI).
jrist kropp ö ör el se.
Redan innan namnsedeln var öppnad hade alcaile- mieii beslritat att höja priset från 3,000 till 5,000 fr. med anledning af afhandliiigens ut.oiuorde~itligfi f örtjänster.
.
Efter delina kraftaiistriiiigiiing f öref öl1 det som om ilm i mdentatis7m produktionskraften hade behöft en livilotid.
Meii hvila betydde för Sonja Kovalevs@ egentligen elidast oiub$~; - f verksamhet.
Den ungdomliga.
genom diktförsök och novell- utkast uttryckta hkgen för litterär verksamhet liiide &amp; ter vak- iii~t, närd genom den förtroliga vänskapen med Anne Chiir- lotte Leffler och första, resultatet haraf blef dramat A h p i fik 7yc7iun, diix idén väsentligen var Soiija Bovalevsk~s.
men iit- f örandet hennes svenska vaiiiiinas.
S j alf började hoii emellertid iippteckiiaiidet af siila barii- domsminii en, hvilka under titeln Vr ' i.,t,~Iirb lifcet (S~strariii~ Rajevski) utgåfvos julen 1889.
Detta arbete rönte i hennes.
hemlaiicl samma iitomordentliga framgang som i Skitiidiiiarieii.
Den ryska kritiken s~11manstallde det utan tvekan med Tiw genjeffs och Tolstoys ungdomsiniiiiieii och lofordade lifiigt.
- .-.
.
(': ' Ofver teoricii fiir yiiïtielki ilit~ereiitialelrvntio~ier.
.
'?
" " l Stift: dt fiir oinkriiig 30 5r sednii, liar det imder cleiiiia tid 1) lott iitde1: its l0 gIingei.
och uf dessa blott 2 till sitt, ftdln lwlopp af 3,000 fr. - ty af pristagcireii krafves icke blott djiil,: ~ kiiiiskaper iliglict och oripiii: ilitct i siittet att liisn prol~lciiieii.
*
stilens enkla behag och iidelhet, de framstallda bi.lderilas Idara Aslrådlighet, iiliiehiillets rikedom pA akt8 lriiiisla och frisk poesi.
Endast med afseende å det rent språkliga förekom den - icke liingre vm fullt ' hem- anmiirkiiingen, att förf aBttarinimt~ imstadd i sitt modersmål.
Energiska ' bemödanden czfhjiilpte denila brist redan i heii- lies nästa arbete, hvillret i Ryssland fick en så, utomordentlig f ramgång,.
att det hafte af tidslcriften, i hvilken artikeln off ent- liggjordes, ' måste ges ut i ny upplaga.
Det.
va-f en studie öfver de nordisha follrliögskolorns (a bondeuniversiteten, som ho11 på ryska måste tolka ordet), dem författarinnan iakttagit dels i Norge och dels vid ett i detta- syfte .gjordt besök vid Tarna folkhögskola.
HON skref deiiila ~~ppsslts med tanken p å det ryska bondestå,iidets behof af ~ ~) ~ l ~ s och n i hoppades, i~g att hennes ord kunde Boinia att i detta afseeiide bara iiågoii frukt f ör hennes land.
Ty hennes land, det rika,, det viildiga, det olyckliga Ryss- land, dess utveckling, dess öde var aldrig borta ur hennes.
tanlr~w.
Med f nllaste samling lrunde hei~nes vän Mexime Kova- levsky saga vid heilnes graf: att)) hon tillhörde det unga Ryssland, srnii~torilas och frihetens Ryssland ».
Alla hennes ' segrar blefvo Iielme först r&amp;tt Ir&amp;re, iiar hon som e t t barn 4iiil.de tömma den bloinsterfylldn filiriiieii i sin stora moders sköte.
Tvenne hylhiiignnr n i h n d e hon en gång, med tarade ögon: kallelsen till Irorrespondermde ledamot i Pelwsbwgs vetenskapsalraderni och Joiias Lies i ett slcaltal 11ttr-j-c1ct.a varme sympati för den lilla rt~~7iia fliclrsln)) ~ a L j a Rajevskir.
Annars tdacle ho11 icke eller blott i snabbaste förbigkeiide om sina utmiirkelser; hoii bar dem lika sorglöst, som.
en drottning siim juveler och lade undan dem malrast möjligt för aott återtaga deii enlrla hvardagsdrii,l$en.
Vid sin uiidsi~tagsstiill11i11g p&amp; det lcvinliya mbetsområdet lade hon mycket liten vikt.
Sedan hon viil en gång besegrat sin familjs .och sin smitids fördom med afseende å kviimans vetensknpli~a begkfning hade hon ingen kmnpliist kvar.
Det var för hellile sjiilfklmt, att ingen, yttre gr5i; ils bör siit- kra-ftut~eckling, hva-rf öre r kvinnofrkgaii r tas f ör lcvini~n~l ' s för heane icke.
längre fni1.n~ ' till soin isolerad företeelse ..
Hon såg den blott so111 en viktig del af ~1iinifi7ig7zcfens stom,
frtiga, den ssciala, af Livars lösiiiiig Pion hoppades den, största möjliga lycka for det största möjliga alifab, siiledes ocksi för kvinnorna.
Innan hoii sjtirlf hade hunnit till fullo hafdn kviiiizails veteiiskapliga begifning, Irämpade hon emellertid tappert för D kviiinosaken B.
SA berattar en hennes viin, hvnrs sages- man var George Eliot själf, att p i en af dennas söndags- mottiigningm en för ' frii Kovalevsky obekant äldre herre framkastade pästå,endet: att cieii veteiiskapligt skapande för- mStgan ej tillhörde kvinnan.
Hon råkar genast i eld och ligor och försvarar, uppmuntrad af George Eliok ' s bifullsleende, sitt köii sk gliinsande, att alla förlrlara henne som segerviri- nare i tankeutbytet.
Da hennes motstindam efter en stuiid afliigsnade sig, frågade v&amp;r&amp;iinan on1 fru Koralevsky visste hcem hon besegrat och nämnde till sin gasts ytterliga häpnad nai-niiet - Herbert Spencer.
I sanniiigens intresse maste tillagps, att proft~ssor.
Soiijx Kovalevsky allt mer lutade till Bpencers åsikt, iiiimligen titt origiiiditet och skipande f ö r m a p på det vetei~slrapliga o=- ridet icke i allmänhet syiias tillhöra kvinnorna.
Som g r - skilclt betydelsefullt och lyckligt för sin egen utveckliiig brukade hon påpeka den omstiaiidigheten, att hon tidigt fick koncentrera sig p&amp; sitt specidstudium och icke först nödga- des öd.a tid och andlig hra.ft p i ett förslöande examens- och uziugliiseri.
Och s&amp; 14ngt ifriii att detta gjort henne en- sidig, var det eu medverkade orsalr till den intensitet med hvilkea hon sedan tilliignade sig all annan kunskap.
H m hade ett oupphörligt behof att vidg,~ sina granser genou1 att tränga in pi, nys, andliga omraden, och ho11 kastade si; öfver dessa ilya Simnen girigt som eld öfver briinsle.
I siii egenskay!
af ryska var hennes liitthet för sprak ovaiilig; efter några uiihader förstod hon svenskan sa, att hon med nöje liiste sköiilitteriira arbeten, och under sista ti- den hade hon på nigra veckor liirt sig läsa italienska böcke~.
Med vaket intresse följde hon livarje rniirkligare före- teelse pk vetenskapelis och den sociala friigaiis omride.
Su- lunds stiiderade hon en vinter med störstsil ifver i vetenskap- l i p.
arbeten hypnotisn~en, meii hon nöjde sig endast med iii- tryck i första hand, ' och sedan hon i Paris erhalllit dylika,
kiincle hon sig m m a d att iiiliigga en varning mot den allt- för stow %i,tfrogeiiheten i cletta fall ' ").
Som i cletta afseende m r det i alla andra: hennes veten- skapliga i ~ i l ä g g n i ~ i visade g sig stadse dari, a t t noggrann ua- dersökni11 g var f ör henne oiim bgrlig, och.
att hon aldrig f ruk- trade konselweiiseriii~ af sanningen.
Århuiidrailets ledande veteiiski~pligi~ idéer voro hos lieilne iizg&amp;ngm i blodet; clar- wiliist, evolutionist, agnostiker som hon var, satte ho11 dock öf ver hvarje teori f orskningens frihet.
E n till dogm stelnad sats eggade henne gkrna till angrepp, under hvilkti, hon stim- dom på ett gl5nsaiide sätt försvaracle vilda paradoxer - tills hon plötsligen med det .alskv&amp;rdasfe leende afbröt sitt tal och nedgaf, att dlt s ~ m i i i m VW en af hennes » faiitasier ».
I Berlin, Loidon, Paris och ej milist i .Petersburg, hade ho11 rört sig i en.
krets, clar full andlig frihet rådde; clär inga förclon~m hindrade det allsidiga dryftanclet af hvilket so111 Iielst veteiiskapligt, socialt, etiskt eller estetiskt problem och cliirtill e11 Irrets, hvarest m m lwicle lefvn sitt enskilda.
lif oberörcl i %f edla andras inblandning i cletsamina.
E j iiii- derligt darför, a t t hon ofta, kallde den.
adliga, atmosfären har i StocL-holm syrefi~ttig.
Hon kom med f örvan tniiigen, avtt den f ördonisfrihet, sohi möjliggjort heiiues smstiillning vid högskolm, skulle hrifva genomträngt också ' niidra oinrå- den.
Men hon faiin siimt iltt detta varit en blomma p&amp; en imnars tiimligen bar kvist.
Böjlig, som ho11 var i fråga om och villig att fiiim sig i lifvets eiiklastc hv,zrdagsförh&amp;llai~cIe~~ a t t rlitta sig efter dl&amp; de hiinsyn, soiii i tredubbelt ditt kriiifdes af henne soin ryska, lrviiina och högskolelarare, k h d e hon dock d l a clessn hiiilsyii som galler, mot hvilkn, hon ofta slog de vingar, dem l1011 förr rört i friare rymder.
Hon, som för cmcZ2igu varden bibehallit det ryska ssittet iitt rakna, - efter s&amp; och så många ö sjal sr » -- 1zad.e sig allt niers fattig, allt efter so111 f örhål1m.idei1.a snörde hop indi~iclii~liteterm, eller ihclrade lifsvilkor miiiskde antalet at ' de henne sympdiiska viinnerria h %rstiides.
Allt mera drog hon sig tillbaka, fik11 vårt tillfrusna siillskapslif, dar bon.
i b ö r j m verkade so111 eii tinande vkrviiicl, och detta skedde icke - som ~nhngen antog - i kknslan af egen öfverliigsenhet utan ' ") Se en axtikelserie i A.ftoiibl; i.clet vfirei~ 3.890, ijfvcrsntt tidskrift, diir deii först olfelitliggjordes.
f: rt " lii c11 rysk
.i känslan af ensamhet.
H urngiiiiget med nagm f&amp; änne^ samt i en och aniian teater- eller musikafton hviláde hon ut under sitt inteiisiya arbete.
Af alla estetiska njutningar satte hon god musik friimst och däriiiist teatern.
Hennes omdöme öfver ett skadespels utförande Tar den mest fina och träffande kritik - på detta omride hade hon iifren för lange sedaii brukat sin peiiila, bland annat som musik- och teatergrm- skare i Novoje J+anjci under deiina tidnings första kr.
Men nar Sonja Kovalevsky nigon gang deltog i sill- skapslifvet behöfde hon.
blott ett enda sympatiskt tillmötes- 1couima.nde för att strax tandas.
Och huru tändes icke d i också luften omkring lie~ine!
Tankanie ville fram, fortare iia orden Irunde bara dem, och .dotk störtade ordeii fraiii med f örvånande lätthet afven pa de f rammande tungornitlen.
De erhöll0 ett siirskildt eftertryck geiiom den intensiva, ifriga, men nästail aldrig ahöga stämman, samt de uttr~clrsfulla at- börderna ined de ytterligt sma, tunna händerna, dar tidrorna svällde och lmlsatione~ blef synbar vid l~ivar-je lifligare rörelse.
Hvm man s&amp;g den Lilla; späda gestdten med de fsigelsnabba, endast i större sallskap till följe af i i i r s p t h e t iiiigot tvuiigna rörelserila, med de strålande ögonen, mellan hvilkn taukearbe- tet griift en fika, djup sqm ett arr - - diis visste maii att nagot.
saktal af intresse - tar a bane.
T; taii att i ininstii maii vare sig docera eller söka dominera, blef hon dock alltid omedvetet medelpiiiikten, den, som kring sig samlade intres- serade lyssnare.
Genom sin fullt olromtlade anspriikslöshet och hj6rtlighet gjorde hon iifyen de eiiklaste maiinislror med- delsmma och förstod konsteii att lyssi~a, ehuru hon sallaii fick ö f ~ a den, ty man hörde helst henne sjalf tala, frauiför ' J l t berätta.
' Med diktarlynnets säkra blick för det hos eii person., en situation, en tid intressanta och kiiniieteckiiaiide, enade- hon eii sälhynt makt att lefrandegöra det sedda.
genom saniina enkla mdande fiaiiistillning.
som tjusar oss i hennes land~ma11~ som hennes egen författarstil.
Hos sla- verna driijer, spontan och oreflektei-ad.
d e i episka styrkii: lrvar,.
liksom hos dem 5niiu finnes den innerliga enhet ueP- lan tanke och lränsla, som vesterlandets kulturlif i saknar.
Sonja Kovalevsky 7iiilzde sina tankar --- el sina kiiiislor, hvilket gaf henne ett sareget beliag, ligt för dem, som ej erfarit det. '
, Nar .maii kom upp i heiines eget lilla arbetsrum, iniiste vaidigen först röjas plats, s$ fullströdt qardiir med böcker och pmnixskript, .betiickta; if matemitislca formler eller af siiiii ryska bokstgfver eller stundom a$ med bliichpenlim gjorda ritningar, som röjde ett, verkligt,.
ehura outveckladt, anlag.
oclrs&amp; A t detta h U.
Mm 15.t sig slutligen öfvertygas genom hjärtligheten i.
inottagai~.det, %tt inan icke störde, och inan hiingaaf s i g &amp; t njutningen att under en Stnnd göra.
en fard in i niista århundrade eller iit i Europa, till h l t u r e n s lifs-.
centra.
H ä r - d l l a n desse fyrs vägpr - lade hon i dagek hela sin vidd i tanllien, ' sin förrn&amp;@ att pröfva allt och taga det biista af d l t.
Har fal111 man ett akta f n t t tankande.
Äfveii: i de frågor, diir hon själf hade bestämda.
iisikter, upp- chog hon hvarken åt höger eller vemter några r&amp;marlieii inom eller.
utom hvillra msdm borde befhiia sig.
Fylld af veten- skapsidkmens swiningisliflelse och diktarnatureii % helhetslidelse, kunde hon aldrig helt sluta sig till något, parti, m&amp; förstod istallet alli; kunde med rörelse se den ryske bondens frommh andakt lika väl som yttringarna af den, off ervilliga radi1; dis- meu, bland hvms representanter lioii hade.
ngra välnier.
Ofattlig var för henne endast tr&amp;ngsii~.theten: På anclens omrade led hon icke af niirsynthet, den ' diir s&amp; ' vmlign när-.
syntheten, hvilken förvadar vilsentligheter med oväsei~tli~-.
heter eller.
omviwidt.
Och fr&amp;n det spi&amp;sinne, för hvilket &amp; sikter giilla mer, iin personligheter och fördopar mer 511 &amp; sikter, vm * Boh alldeles fri.
P&amp; denna syn för viiseiitligheten berodde till stor del hennes p~ykologislia, skarpsinne.
Hon &amp; ig svagheterna, men stiillcte dem i sainband med förtjii: usteriin och fattade det hela.
som - en lagbuiiden företeelse, hvilken ho11 f6rdrrtgsamt dönide, emedan hon helt förstod deii.
Det * föll henne lika litet i n, att af vissa na8turer liriifra vissa egeiislcaper, som hoii skulle kommit p&amp; taiiken att en triangel ' liiiiiide te sig fyrsidig.
.
Emellertid ~ a i - hennes personlign sympati för .vissa psykolo- giska figurer &gt;&gt; lika af gjord som Ben.nes antipati ~iiot andra.
Om iiian vill fortsätta bilden kali tilläggas, att viiglinien var.
deii hon f öredrog fikiiif ör .. d n.
,.
Den ofvan niiiniida klarsynta fördrags&amp;nheteii gjorde Belme iifveli till en iiiycket frainstiieiide lararinna, soiii läm-.
pade sig efter 1,ii~rjiingeiis individualitet och ' darför ur denna.
' e. '
' I)) - '
, frainlockade dess basta möjligheter.
Zion intresserade sig ocksi lifligt för elevernas enskilda personligheter, och en ung gicks bland hennes elever skref efter hennes död de beteck- mnde orden: att hon af fru Kovidevsky kände sig genom- skadad, som hade hon varit af glas, och dock fdlllrodigt trygg inför denna mildt förstående blck.
Af lardt koketteri fauns hos henne icke en skymt.
Och de som y * i .. cle sin tillfred~st~llelse öfver att ej hos henne filiiin matematikerns till talesiitt vordna w torrhet w, erliöllo eii liflig försakrnii: att den.
iiktu matematikea var deii miiist torra.
i k f alla veteiislcaper; att denwu ' för cleii slra.pnnde fantasieii och.
spekulativa, krafteii öppnade hela världssystemet.
och att den torra sidan af iimiiet blott utgjorde så att s i i p de gre- nar på hvilka maii kliittrade upp och ned i viirldstriidet.
Riktigheten af detta pisttieiide %r jag alldeles oförmö- gen att bedöma; att holt i alla hkiidelser icke geuoiu mate- inatikeii förlorat något af sin ursprungliga friskhet, det iir visst.
Betecknande %r i detta hanseeiide en replik af hennes liirare Weierstrass, som en gkng hörde l l a p herrar dhaiidlii den matematiska ryktbarheten fru Kovalevsky och forklara möjligheten af deiinri f öreteelse hos eii kviiintk.
s8liuidn.
att hoii utvecklat den matenzcdis7; a förmiigari p i alla andra andliga förmögenheters bekostnad.
Weierstrass var länge eiidast ihö- rare, men slutligen utbrast han: » Xiila herrar, om 121: blott kunde a m huru det ser u t i ett sailiiit kviniiohufrud!
» Lyckliga omstaiicligheter hade afveii meherkat till det.
intryck af oinede1ba.r frislthet, rlf erfarenhet i första h u d, som Xoi~ja Kovalevsky i sitt uuigiiiige meddelacle.
Hoir kände genom resor hnlfva Europa; hon hade stiitt i iiiira.
beröring med flera af sin tids största fiirfattare - .Tur- genjeff, Tolstoy, Dostojevsky m. fl.
- hade bott i Darwilis hem, varit urngiingesviin i George Eli~ts " ~ ').
George Eliot.
som för henne var den med alla andra 7iriaaor ojiimförligii storheten inom litteraturen.
Och deiinn f örtroliga.
Iriiiiu edom af de litterära persoiiligheterna förenades med en $11 större.
-.
- - - ".!
. \ fveii ur denim sidii af siii rikii erfnreiiliet limle lion iiimat iitt iiiedtlelic mycket iilera an hoii medliniiii.
Skisseriiit iifver Q; eoi.gc Eliot och Siilt~koff (publiceracle i Stocklioliiis Dngl~lacl) iiro i detta afseeiidc vittiiesbiird iini det m;) - ckiia: tf intresse, som lioii skiille kiiiiiiiit iiieddclA lir samtidciis: ~ i ~ d l i g lif.
: ~
i de olika litterntrirerna.
Hon kRnde snart ssgclt .allt af be tydenhet inom sitt eget lands, Tyslrlands, Englands och Frankrikes iildre och yngre pitterhet; och i den nyare shan- clinaviska 1itter;; ltureii var hon mer beliist $33 de flesta sveiislior.
.Men, torde nkgoa.
friga, hnrii inedhrina hoii allt detta " Tyviirr genom att öfveranstringa sig.
Det faliiis tider, d&amp; hon icke sof iner an 4 -- 5 timmar p i dygnet och hon iigliade sidlaii tillriiclilig omsorg &amp; t siii halsa.
Att hennes klena konstitution dock i det hela förblef frisk.
berodde p&amp;, heliiles i många fall sunda vanor.
Hon tog ~SJYUL bad och lrroppsrörelso; v&amp; ytterst enkel och mkttlig i mat och dryck; afskydde alla stiwiileraiide medel; till ock med ry- slrorntw oslriljaktiga sällsks~p, cigarretten, var endast tidtals af ' henne i bruk.
- och allt detta gjorde, att hon afveu un- der yttersta öfveraoi~str5iiig~~i~~ig siillm föreföll nervös.
För att bli » nervös » hade hoa dessiitom samma motvilji~ soin för att te sig p&amp; mii~sta sätt karlmuleii.
Sitt efter en sjukdom lzortklippta hår, ined hvillcet hon synes pi, sina iildre portratt, 15it hon växa och var stolt nar hoii mödosamt lart sig liigga upp den mörka flatan i eil vacker!
knut.
Hon vm aldrig » stolt » öfver annat äii liar hoii lyckats i nigot clylilrt, nar hon t.
ex. utfört ett prydligt handarbete eller kunnat ordna en sinmkfull toilett - ty hon visste sig vara ininst begåfvad i riktning d det specifikt,) kvinliga ».
P&amp; de praktiska områdena, vm hon oefterriittlig och sorglös som ett bar~i, eller eii koiistaiir, meii lcunde dock visa ett 1ifiigt.iia.tresse för hvardagslif vets sinkting, d i de riirde heiines viiimer.
Hon var ytterst hclrsam för hvarje miiista hjälp eller vknlighet, villig att följa hvarje godt råd och ifrig att uppfylla lifvets alla s d kraf, så vidt hon förmådde - meii sjalaglad, d&amp; hon frikallades diirifriiii.
Särsltilcl t gällde detta brefskrif nin g, för hvillcen hon.
hyste en, hos lifligt tnlaiI.de ilaturer ej ovan- lig, motvilja Svårigheten att smmanjiimka lifvets bide små och stora 1: raf med livarandra vii xte emellertid ined intresseil as inliiigd.
Dessa voro just vid tidpunkten för,hennes död flera &amp; ii någon- sin. '
Hon hade Bänt hiigen valma, att åiiyo grip: i sig an med ett stort matematiskt arbete, och hon stred mellan önskan att strax börja detta och önskm %tt afsliita någr&amp; af sina måiig,z litteriira utkast.
Färdig hade hon blott en större novell (den O
nf hvilken - Vordis7c Ticlslrrift publicerat ett kapitel), men un- der arbete var ett motstycke till denna, med Tscherriyschefsky som hjiilte.
Silla minuen hade hou iiiniiat fortsiittn, och eii .siirskildt intressant episod .skidle aiitagligeiz blifvit den oiu.
hennes och systerns intryck under Bariserkonimiiiien 18 7 1.
: $) Ho11 hade i@~ii~t omarbeta en (publicerad) uiigdomsnovell, Yricnldocenteu, s vu ?init Dostoj evskis lifliiga bifall.
Hoii hi&amp; uppgjort planen till tvenne romaner: V m Iiic ' fis (af hvilken inledningen publicerades i, PTormn i fjol) och en annan med anme från Rivieraii.
Hon liade x å ~ e utkast till en s a d i n g skisser f r h.
Frankrike, dels fraii viirlds- iitstidli~iiigeii 1889 och dels andra, af h i l k a tvii (, h o r ~zcrrl~~zac2en och Hztnc7etz) intresserade Iienlie sjtilf o v d i g t myc- ket.
Och slutligen hm hon efterPSimiiat ett utkast, som i fantasiens rikedom och.
i psykologisk genialitet Iranske öfver- går alla hennes andra arbetsplaner: 17iA ej ~ 7 i ~ stitnzrr~v 71 mera.
Det skadespel dtiremot, som i~iliilnlzats till spelning i Daiimnrk (Till r7Öcik1i och efter (70 (7e1e,i) iir endast en af henne och A. Ch.
Leffler gjord omarbetning at ' (len för ~ i i g r a ar sedan aflidha M: me Jaclards drama.
Mellan systrarna förblef förhållaadet alltid det iiunerli- n till scenen befordra N: me gaste, och Sonjas.
b e ~ x ~ ö c l d e att Jaclards arbete var ett bland de ~i~kilga iietrycken; if ckniiii tillgifvealiet,: I: Det var i denna högso~iimai.
.af sjuCaiicle dstringrilredoiii, som döden bröt iii - och just emedan 2if.
ett s i iiitensivt lif, var Sonjas kiisnemkrke, synes döden i detta f d l ofatt- ligare %n annars.
Sjiilf vm hon sedan minga.
ar och af ' m h g a skil för- trogeii med clödstanken, blitiid iiiiiiat emedan hoii ~ i s s t e sitt hjiirta vara svagt.
Men om det fniins nagoii tidpunkt i lieiiiies %) Vid iinderriittclsiw, iitt Iielnies svugcr, koiiiuiiiiyïdeii V. Jaclurd.
l~lifvit fiiiigeii, skyiidade Sonja Ko \ ~nlevsk; \.
i i i d sin ~n: m till det af l-cr- saillestriiyperiin belkgrade l ' aïis.
3Iuk: iriie lyvkiitles sniyg; t sig iii i stiidcii.
iiuder det kiiioriia liveiio kring dem; Sonjii iippsiikte systerii och gnf hciiiic- deii JrOst och hjiilp Iioii sii, vii1 beliöfde.
lXirp: i flydde hoii lir I ' iwis till ' fadern siiiiit flirn~.li (lde Iionom att koiiim: i till Fraukrike odi (liir ' iifva sitt inflytiiiide till sviirsoiieiis fiiraihi.
Jleii ryskt * be ii er ide ii^ bciiictlliiig w r verk- anni och Jiiclnrd tilliits; !tt ny lir fiiugelsct.
a,
I lif, d$ ho11 själf ic7&amp; skalle valt ' a t t dö, s$ vm det deniis, (Ii, hon kiiiide sig mera,.
full af arbetsenergi och mera hrw- inoiiislr än p&amp; länge.
.
.
Hon hade tillbragt sin julferie i.
södra Franlrrike,.
diir.
hon i en liten rysk rlcolonix egde något af, den hemlandets milieu, som hon för sitt författarskap käiide sig s i viil be- höfva, .och där hon iifvim fia1111 detta uppmuntradt a$ spiri-.
.
tuella, och sympatiska landsiiiiin.
Efter nHgra dag&amp;s vistelse i Berlin reste hon (via, Fre- clricia) till Köpenhamn och ådrog sig på denna nattliga ' färd i blåst och .regn en förkylning, af hvillceii hon Biiiide sig mycket augripen, d.&amp; hon onsdagen den 4: de.
februari korn.
till Stockholm, iSXen hennes föresats att icke)) ge sig.
tid att vara sjuk hö11 henne uppe, s&amp; .att hon börjede sin förelas- niagskurs på fredagen - och äfven deltog.
i ett aftonsam- k v h hos några nära vii,iiiier, d&amp; hon dock kände sig så illa- miende, a t t hon - simrt for hem.
Först p&amp; ' lördag micldsg intog hon sangen, och ehuru sjukdomen.
- l~iigs5cksiiifia~-; matioii - f öref öl1 d l v n r s m, anade ingen hzwu allv~ïsiltn den var eller att man under de båda följande dygnen ege~itligeu blott .bevittfisde ett dödsarbete - .el1 kväfning till följd af den, troligen geiiom viildsm inf ektioa, fr,z~iika~ll,zde varfyll-.
nnden i liingorna.
H a d e hjartat varit starkt: b&amp;de utgån- gen kanske nbgot fördrajts men radclning s.yntes, eftei.
h v d obduktionen utvisade, hafva varit omöjlig.
Ho11 ensam hyste en aning om att hon ~nojliye~z icke skulle öfveclefv.r~ ' sjuk- clornen, och iakttog med en.
viss oro de daliga, med en viss tillfredss~llelse de goda symptomen - bkdh de1: brn.e pk ett mycket stilla satt. '
Fordringslös och tacksksam f ör viiiilighet, som hon vmit i lifv., var hon in i döden; allt hos henne var endast uttir) &amp; af en obeskriflig, tålig blidhet och on~taiilce f ör oingifiiingeii.
D ödens &amp; %-II&amp; anade hvkrlc en läkarlie, om- * gifniiige~i eller hon själ %.
Den kom plötsligt tisdags morgon, genom hjiirtats fö~lamning, till följ.$ af liiiigoruas augripim t i l l s t h d; de sista tiinmmne var meclvetmdet ' borta och döden, blef endast ett stilla slunirc~cle ' in i » det stora p k a a d a ~ livillcet som lämnade s i ofta .. var i hennes tailkar - ett ' insliiiiirx~~de: efter sig ett uttryck af sublim höghet och-frid öfver det blelr- ~iacle anletet.
.
Det är en siniirtsmn iira för vårt land, &amp; t d&amp;t blef un-, -, ' ', ' ', ' Q
der våra furor, som deiilia Wlg-sslands stora dotter fick siar sista hvila - den hvjlu, som alltid spnts henne härligare $n iifveii de härligaste af lifvets giif~or.
De som sörja henne söka iiiiiiiias, att just så soin den kom - snabbt och på lifvets och kraftens middagshöjd - .hade hon alltid önskat att döden skulle i i i henne.
De söka tifven miniias, att med hennes ökade lifsrikedoin hade oclcsii Bmnen till nyn] .conflikter frczmtradt.
En shdm hade uppstitt ur vetenskapens och litteratureils olika kraf.
ur svårigheten att raclm till för båda, och på samma gång fik den innerligt itfhålliia, uppväxande dottern.
En aiiiiaii konflikt faiiiis i hennes mstallniiig i iitlandet, medan hennes f6rfilttarsknp kriifde vistelse j hemlanclet.
Andra, an djapare mö.tte henne.
som så mingen annan, i nödviiucligheteii af koinproinissez.
under &gt;) kampen f ör lyckaii B. Meii e h r u vännerna söka t i i h allt detta kuiiiia de icke ilalzun det.
Skulle icke för 7 1 ~ 1 7 1 --- ~ denna &gt;: sj51 af eld.
och sjal af tapnkar)) - tillvaron h i i n a t visa sig mera mjnk och forrubar än för andra, ringare naturer, som krossas emot dess hårdhet?
Skulle icke c7e,~sn starka vingar kunnat l ~ &amp; a sig öfver, för andra svaröherstigliga.
hiiider?
Vi kunna endast fråga -- nu mera.
I vårt land, dar en del af Sonja K o r a l e ~ s k ~ rika s lefriad förflöt, kommer man viil ofta att f r i n henne hWmh före- dömeii och eggelser med afseende i krinlig striifraii till mera ljus och mera frihet.
Och detta med full riitt.
?den ma man därvid också.
minnas detta.
För Soiiju Ko~alevsky, århiin- d r d e t s och nGhädu.
dls tiders hittills mest Berömda h i n - liga vetenskapsidlrnre, rar det icke veteiiskapen, icke ~ i t t e r - heten, icke äran, som var tillvarons rr~tc ' rlei ' pzozkt.
Hoii kiiiide lika djupt, SOM en annan snillrik kvinna, att ryktet endast vm sun peu de bruit autour de son coeur ».
' kr förlieme, som för den enklaste flicka, mr lljikt~lf lifvets kiilla.
Och må inan iiniiii miniias ett.
För Sonja &amp; ~ r a l e ~ s b y s 2: &amp; mer gjorde liexines storhet henne icke dyrbar.
HfT.ad som i deras ögon gjorde henne enastitende var, att hoii i siill- synt mått egde det, hmrom Göthe menade oss bör: ^ bönfiillir i Stom fan7; nr och ett swit 7tjiirl.t~~.
Vid Sonja Kovalevskys bår den 16 Februari 1891.
Ihinnoblid i blick och later,.
Manligt stark och sträng i tankens id, Kom du, Sonja, öfver hafvet, Skänkte oss din lefnads basta tid.
Gaf din flit, din forskar-skarpa, Gaf ditt ryktes glans, ditt hjärtas glöd, Var vår stolthet, var vår glädje - Ligger stum och bruten nu och död!
Till den långa hvilan hade I ditt ställe glad den gamla gatt, Lycklig o111 den unga kraften, At &amp; - t land, var tid, hon spara fatt.
Gärna sjöng hon har ditt drapa Om ej rösten svag och bruten var, Om ej henne okandt vore, Hvilken lefnadstro din ande bar.
Et hon vet likväl: Idéen, Sanningstanken, som du hoppats på, Se!
han ar, han lefver, Sonja, Och din ande lefva skall också.
3 I hans kraft ditt lifs problemer Du skall lösa så som aldrig liar, Spåra lifvets, tingens lagar, Se, att al&amp; hvod iii0 -- af hiklek ur.
Esselde.
-- o- ... - * .-.-o-
Handarbef et s Vanner.
s He » zslöjcieas fÖnWi9zgy fosterliindskt, konstqziirligt:), s&amp; lydde och lyder ännu definitionen på den id6, som kring sig samla.de: &gt;Haiidarbe.
tets vänners och kom att bilda hjärtpunkten i den förening, soiii i 1 7 &amp; r burit detta minn.
Då i dessa dagar Handarbetets Vänner genoiii öppnandet af sin omordnade och utvidgade lokal tagit ett nytt betydelsefullt steg i siu utveckling, anser Dagiiys redaktion ratta stunden vara inne att kasta en återblick på föreningens nppkoinst och verksamhet.
.&gt;Ian kan väl säga att hennes tillvaro för många viinner och utöfvare af ett kon~tnärligt förädladt kvinligt handarbete blifvit en nödvändighet, men äfveii en själfskrifven sak.
Nan vill liafva ett vackert och godt handarbete i en viss historisk stil, en fiirgstallning, som passar in i en viss oingifning, verkar diinipandes eller ~liöjandek, nian ' vill skicka en gåfva till litlandet, iiatiirligtvis med svenskt niöii- ster och svensk teknik.
Ingeiitiiig naturligare eller enklare.
3hii behöfver ju blott g&amp; upp p&amp; Handarbetets Vänner.
Och att man dar får ej blott iiiigot &gt;stiligts utan afveii stilfiillt, det vet man nu af egen och sina vän iiers erfarenhet; det har man dessutom last i niangen fördelaktig aii- mälaii af föreningens iitställiiingar, ja, trott sig skönja niellan raderna i en allvarlig konstkritik.
J a, ni1 låter detta lätt sig göra.
Och likväl visste för blott 1 7 kr sedan kiiappast nggon, att det fanns en speciellt svensk textilslöjd med särskilda mönster ocli egna tekniker, Iivilka, oiii an nrspriingligen geinensamnia för maiiget både östes- och vesterlandskt folk, dock SR länge i. landet idkats iitan ut.landskt inflytande, Btt de hunnit hos sig utveckla något för vårt land alldeles egendomligt och karakteristiskt.
Väl tecknade redan då en och annan handarbetets vän med god vilja ocli mer och mindre smak sina mönster oeli utförde dem omsorgsfullt nog; men nian mh fiirlåta oss om vi tro att dessa arbeten, sedda friiii
%de konstens ocli det sunda förnuftets synpunkt, i allmiinliet liiiiriiade htskilligt öfrigt att önska.
De flesta kvinnor af den bildade Itlassen nedlade ej ens SH niyckeii tanke p % sina prydnadsarbeten utan nöjde sig med a t t utföra de tarfliga utländska arbeten af aiidra eller tredj ' e * rang, de enda soin då stodo dein till buds.
För deii förändring tifl det bättre soni sedan dess inträdt liar den svenska allniänheten i främsta rimmet att tacka frii Adlersparre, Iivilken redan soni fröken Leijonli~~fvud.
(Esselde) af sitt varma hjärta och sitt ljusa liufviid drifvits att i så i n h g s andra frågor, där det gällt den svenska kvinnans höjande i likgot afseende, taga ett genom- gripande initiativ.
Hon var äfven nog lycklig att genast finna den spirituella och talangfulla kvinna, som, lifvad af sanima id6, visste att gifva &amp; t densainnia dess konstnärliga uttryck.
Att höra Iiiir detta tillgatt skall, hoppas vi, intressera eu och annan af Dagnys läsarinnor.
Å r 1879 kom.
till Sverige en uppmaning att .deltaga i den stun- dande världsiitställningeii i Wien.
Nkgra danier utfärdade i följd därnf ett upprop till landets kvinnor att antaga denna inbjudning och att först till S tockholm iiisiiiicla alster af sin Iiemslöj d, livilka, efter att dar hafva utställts, geinensa mt skulle afsändas till Wien.
Under förberedelserna till Stockliolnisutst~lniiigeii erfor fru Acllersparre, som redan pk en utställning i ICöpenlianin fått ett starkt intryck af det d %varande kvinnoarbetets stil- och plaiilösliet, att mklarinnan fru Winge, iifven påverkad af denna utstiillniiig och å andra sidan af bekantska- pen med några gamla skknska viifiiader, som funnit sin vSg till eii ocli annan atelier, redan börjat utarbeta några broderier, grundade pk motiv finån inhemska allinogearbeten.
E11 geniensam vän förde dem tillsainiiiaiis; fru Wiiige lofvade att till den blifvande utställningen anordna nigra arbeten, och dlrined r a r den ideella grunden lagd till Handarbetets Vänner, eliuru, d&amp; iiiinu ingen förening påtänkts.
Koin så utstiillningen af de svenska kvinnoarbetena, livilka hos atskilliga tiinkaiide ocli konstnärligt anlagda Bviniior väckte häpnad och bedröfvelse vid &amp; synen af deu oerliörda mängd arbete och god vilja, som nedlagts för att ernå E&amp; opraktiska och i afseende p i smak så bedröfliga resultat, särdeles p i det s. IL prydiiadsarbetets oinrkde.
P i denna utställning sag dock för första ' gingeii en större allmänhet nkgra af de nn sk kanda skånska vahaderna samt de af fru Winge - '
SS ordnade, af andra den nya idéens viiiiiier dels sydde, dels betalade arbeten.
Under sommarens lopp blefvo nigra artiklar af Jtknb Falke, den berömde författareii till, Konsten i lieiumet: ~.
om utstiillniiigen i Wien k#iida i Sverige.
Falke behandlade i dessa artiklar ined stort intresse just de ofvaniiamiida profren pA svensk koristflit.
Efter att lin uttalat en förkastande doin öfver det europeiska konstindustriella kvinnoarbetet i alliniinhet, det svenska ej undantaget, säger haii: ?.Det enda inarkbart lifskraftiga och för sjiilfstlndig ut vecli1in.g: .möjlig: \ roro några svenska broderier, grundade p i inlieniska motiv, rationellt 1: ~- handlade n.
Detta uppiiluiitrande omdöme frin s3 sakkunnigt 111111 stadfante hos fru AcUersparre planen att.
bilda en förening för att viirila och iitveckla den till inhemsk och konstniirlip &lt;rinlig textilslöjd lagda grunden.
Varen 1874 stiilldes af frii Adlersparre och frii Uringe smit några damer bland deras och c-en nyvaknade lienislöjdens viinner ett iipprop till för saken intresserade personer a t t deltaga i den nybildade föreningen hai ii dar betets Vaniiers.
Föreningens syfte var, D att i fosterlaiidsk och konstnärlig riktning f öradla den svenska hemslöjden; att till vinnaiide af detta 1ngI iterupptaga och för niitida iinda~ni '.
lampa de gamla svenska mönster och färgmotir, som förefinnas i riw.
allmogeväfiiader, nationaldräkter, spetsar och gamla Broderier; n t t gifva det finare handarbetet en iilera Izonstniirlig riktning och dBr- igenom återupplifra sniaken för detsamnia samt inverka foriidlande I; $ smaken i allinänhet.
» Så börjades med mod och lust, eliiirii under m~ngeliaiida iipp- offringar och sviriglieter, inom en ännu helt liten krets arbetet för den af alla sb variiit omhiildade idén.
Och man tordesvara berättigad till den åsikten, att företagets första ledarinnor satt den stampel p5 detsainina, som det sedan i lii~f~iidsak bibehgllit.
Bland dein fanns ett ganska rikt mått af iniingsidig bildning, världsvana, kiinskapen., beläsenhet, estetisk och annan.
För dem alla fanns dock ett gemeii- samt: den ideella riktningen.
Och ar det möjligtvis detta soni iillt framgent gjort det för Handarbetets r a n n e r möjligt att fasthalla ider1 - konsten och det fosterländska syftet - Kfren nar denna idé genoni omständiglieternas makt kom att antaga fornlen af en betydande Iian- delsaff a r?
Watiirligtvis r a r det den ledande konstnärinnan, den llnge en- samt skapande, som satte prigeln af sir.
iiidividiialitet pli arbetet och
89 det på ett satt, soiii äiinu skiljei Ha1idarbetet.s Vänner f r h i andra afistalter för konstnärligt handarbete.
Hon förde i lnotsats till de flesta andra mönstertecknare och nppfinnare ej eneast penseln och stif- tet, utan iifven 11kle11.
Hon visste h z b ~ i b hennes konstnärliga tanke skulle utföras.
Detta liar förblifvit ej blott tradition iitaii äfveii fast grundsats vid föreningens arbeten, äfveii sedan sjukdom försvagat den Iiand, som ledde de första stegen på en bana, dar Hanclarbetets Vän- iiers goda genius ej ' alldeles låtit henne salrna efter ' följare, oin inan iin iriåste medgifva, att det för talangen faller sig ininclre svårt att vandra p i den stig snillet briitit.
E j sällan Iiöres ph föreningens by&amp; af en koiistförstindig friiniling ett öfverraskadt gillande af den lyckade harmonien niellaii niöiister och iitförande, som utintirker för- eningens arbeten.
Den nya föreningen började sin verksainliet vå.ren 1874 med en utstiilliiiiig, till livilkeii fruknarna Alilin viinligen iippläto en del af siria skollokaler.
Deiiiia iitstiillniiig ntgjoiades af handarbeten, Iiufvud- sakligen.
spetsar, samt de fråii T ?Tieiiiitstiilliiiligeii återkoiinia brode- rierna, jainte andra nya i samina riktiiiilg iitförda.
Denna fö&amp;,a intstiillning Ilade Ifveii en arbetande afdelning, iiiiniligen en viifverska, som inför .pnblikeiis ögon viifde p5 en flossa- matta, samt en kiiypplsncle dalkulla.
Det var första gången en svensk dlmogelcviiina, itniin stone i v i i tid, knypplade en längre sa in iilanhan- gaiide spets; alla (13, tillglngliga spetsar .af allmogekand voro jaint så 15iigz soiii erfordrades till kvinnoriias lliifvudboiiader, och Iivarje bit afvek it1: iinstoiie iiågot i mönster frin de andra.
Sedan dess haha många buntar .af dessa spetsar från Sk %ne och Dalarne vandrat till föreningens byrå och diiiifråii ut i vida varldeii.
Samma år 1874 i Oktober inflyttade Handarbetets Vänner i sin första tillfälliga lokal, ett litet runi bakoiii ett viixelkontor p i Drott- iiiiiggatan.
» Såsoin grundplåt och pekiiniär utgångspunkt för sin prak- tiska verksamhet egde förei !ingeii endast bestiilliiiiigen på en flossa- matts om 100 kronor samt styrelsens garanti för 3 niåiiaders hyra », heter det i den första tryckta reclogörelsen för Handarbetets Viiiiner.
I detta lilla mörka, rökiga rum förevisades nu af fröken Fleet- wood, iiied Iijiilp af fri.villiga krafter, iiiider ett par timmar dagligen de föreningen tillliöraiide inodelleriia, nieddelacles i.&amp;d och upplysningar röimde de nya arbetssätten e. s. v. I clet lilla riiininet var afven föreiiingens enda vafverska sysselsatt ined.
att vafva bkrden till en af, '
fru] Vinge koinponerad flossainatt.a; att väfva bottnen till densainiiis tillät0 ännu ej föreningens tillgkngar.
Här gryniilades eniellertid den för Handarbetets Vaniier alldeles säregna arten af verksamhet, den nämligen att vara en direkt förbindelse mellan konstnären och publiken, att leda den senare in p % den förras spar.
Samtidigt uppstodo visserligen i utlandet förtraBliga skolor för konstsöninad ined stora offentliga anslag, besökta af långriiga resand?
och en och aiinan konstvan, men okända för den stora allnianlieten i e r a s heniland och utan inflytande p % dess smakriktning.
Ingenstädes inbjöds publiken att genoni sina enskilda önskningar inverka p i det konstnärliga eller ktniinstone konstfömtåndiga a~betet, den sjiilf sknllr utföra.
Det var detta den nya föreningen gjorde, och haligenom l i x den varit i ' tillfälle att p&amp; ett osökt satt utöfva ett väsentligt infly- tande.
Man besöker icke Handarbetets Taiiner för att beskydda andrz eller själf iiypfostras, iitan för att f2 sina önskningar ined afseende på textil lieinslöjd.
tillfredsställda .. Att inan därmed tjänar den goda saken sker oftast oafsiktligt och de bildande intrycken tar man med heiii, med eller mot sin vilja.
Viren 1873 ordnades en ny utställning i en större lokal, bot- teiiv&amp;ningeii Brunkebergstorg 15.
Har firade också föreningen sitt första årsmöte.
Det viktigaste momentet vid detta iiiöte var besli~tet att l i p våningen en trappa upp Brunkebergstorg S: o 15, och dette möjliggjordes genom en garanti för hyran, lainnad af fröken Hanna Lindberg, denna varinbjärtade, ined ett klart aff ' arsliiifviirl ' ii~iistad~: kvinna, livilkeii anda till sin död l889 alltid visade sig beredd att bistå föreningen dels med sin rika affarserfarenhet, dels med l i n och peiiniiigförsträckiiii~gar, o h uppgienrle till högst betydande belopp.
Hösten 1875 kunde således föreningen inflytta i deii lokal, soiii Iion bibehgllit 8nda till &amp; r 1887, ehzu ' u under de första %ren blott ttrlt sinå yttre rim anviiiides till försiiljningslokal.
Har biirjade nu det egentliga allvarliga arbetet, sidant det sedan under bestandig.
utveck- ling, men under käinpandet med inånga s~årigheter fortsatts.
Stpelser:, ined föreningens stiftarinna i spetsen, visste att drifva arbetet frainlit, att förskaffa offeiitligt och enskildt understöd, att vacka ett sliiniraiidz: intresse och \ - ärfva medarbetare.
So: ii ett viiltaligt bevis hiispk inii nigra sifior ur en liten redogörelse för det.
andra arbetshet gallt:, Offentligt anslag (af staten och ljinshiisliällniiigasallskap) 1,650 kr.
; g %f vor, erliållna inom föreningen 1,300 kr.
; tillfalliga Iiiieförskott 7 3 7 9 kr.
s E n riktig faktor för rinnandet af föreningens syfte Me: ocksa en fril~iljett p5 statens jarnriigar, livilkeii gj jorde det inöjligt att
I I till skilda delar af landet utsiiiida arbetande iiiedleniinar, sorii saiiilade ocli studerade återst&amp;eiide alster af en då niistan utdöende konstslöjd.
Ehurii föreningens tillghgar oftast ej tilläto önskvard,z iippköp af viirdefiilla gamla viifiianer och broderier, grundlades redan d&amp; den vackra sainliiig af dylika, livaraf i den iiii litvidgade lokalen.
ktinin- .stone de viktigaste blifvit synliga för de besökande.
Vid dessa inköp var .herr Jakob Kulle nied sin klinnedoin ' om och si- intresse för den sydsvensks .textilslöjden föreniiigeii en liögst viirdefiill ocli välvillig hjillp~re.
Han skaffade ej blott gamla intressants exemplar litan äfven arbeterskor saint invigde de f ö r v h d e stockholinskorna i » roseii- gång », ~iniiiikabaltew, iukrabbasii~w o, sfianisk~, ~rödlakaiiw, livilka vaf- nader nu t.
.o.
in.
utföras af i n h g a bland deni.
Man ineddelade från början iindervisning i koiistväfnad ocli konstsöinnad, deltog i slöjd- ~itstalliiiiigar, t .. o. in.
i Finland, ja i en viirldsiitställning i Filadelfia, tack vare.
e11 medlems, fröken ' L. von Krmners frikostigliet.
E j mindrk oförtratet ocli framgbgsrikt bedrefs den andra sidan af arbetet, iiäinligen.
den, livarigeiioin det fiuare handarbetet skulle erhiilla en mer konstnärlig riktning ocli de arbetande jnföras i en sannare smaks fordringar.
Handarbetets T~äniier fyllde tydligeii ett befintligt beliof, sk inycket mer soin nian här ocli i andra länder allt mer började f i ögonen öppna för det bedröfliga tillstånd, i hvilket det konstindiistriella arbetet i allmänhet råkat.
De inarkliga framsteg kvinnofrågan i. vårt land gjort bidrog väl # fven i sin inhi liärtill.
Man ville ej Blott i det rättas ocli.
godas tjänst utan äfven.i det skönas liandla iatioiiellt, ej elis brodera tanklöst.
Därför var nian glad att erhalla ett jämförelsevis stilriktigt påbörjat liniidarbete eller material ' till ett dylikt, om modell ocli anvisniiig följde.
iss st ar afveii, att d i det galler förein&amp;l, dar nytta och skönhet skola förenas, konstnären liar åtskilligt att lära af piiblikeiis belisf och äfven af denna själf.
I sitt tredje arbetsår egde föreningen redan ett antal af 500 modeller, f&amp;n små liandiiksbkder till stora flossamattor.
Och liär träffa vi den insats fru Winge gjqde, och iitaii livilkeii lieln föienin- gen aldrig blifvit en konstanstalt af genoingripande.
betydelse.
Hon hstadko1i.i ined de största iippoffriiigar af tid ' och krafter dbt ena ar- betet efter det andra, livilka visa, a t t en lefvaiide konstnärsanda ilfreii .ined nåleii ' Iran taga ' sig iitti ' yck ocli att det sköna gliider inanni- skans lijarta, sydt ' och väft så la1 som iniladt ocli.
niejsladt.
Hon försinådde ej heller att leda andras inera stapplande steg p&amp; sainina Bana.
Det var visserligen i sin egen m a k och fantasi Iion fann de basta ', a.
.
lagar för sina iiya arbeteii, nieii afveii lion sökte ifrigt skäl och stöd för silra åsikter i Falkes, Senipers, Bocks ocli andra konstdomares arbeten.
Xen först och sist blefvo dock konstförein %len i våra inhemska samlingar de kallor, iir Iivilka flitigast östes.
I önskaii att finna något speciellt inhemskt offrade afven Handarbetets Vaniier åt den allt mer frai ?itiadaiide smaken för » det fornnordiska,, där syddes och W- des » slingor » med nästan samma ifver som andra snidade och m&amp;- lade dem.
A t t detta dock endast var ett steg, soni förde frii XTinge in pk den romanska ornamentikens rikare.
onirkde, dar hon viinnit så stora framgångar, är bekant.
0in man f %r saga att för den inom föreniii- geii ledande kretsen sintet mänskligt var fr ii in man de^, sk kunde ocksh i laiigden ingen konststil blifsa orepresenterad inom densanima, ocli modellsamlingeii visade snart, att ett arbete, tänkt och tecknadt af eii svensk konstnar, iitfördt af svensk hand, om an sliitande sig till en annorstädes iippkoinnien koiiststil, väl ar svensk konst.
Den forsta förmedlaren niellaii publik och konstnar förblef fröken A n m Fleetwood anda frkn det Handarbetets Vänner stiftades tills dess fröken E '.
genom sitt gifterm %l bröt kretsen och lämnade sitt .fädernesland.
Med aldrig tröttande plikttrohet, ett fint Lildadt koiist- sinne och en sympatisk blick för det folkligt originella ägnade hoii hela sin tid och sitt intresse å t detta arbete.
När den nydanade för- eningen såg sig om efter en vårdariiina, en represent.aiit inför all- mänheten, skänkte lieiine ett vanligt öde Anna Fleetwood, s i lani- pad för detta kall, ja så villig att agna sig darikt, soin oin liela lieii- nes föregneiide lif varit en afsiktlig förberedelse dartill.
Anna Fleet- wood och Handarbetets Vänner passade sk innerligt f ör livarandra, at t de fiiinas som Vo, att de senare aldrig blifvit livad de nii äro, utan den förras vkrd.
Otroliga voro de s&amp;igheter, som mötte under de fursta åren af föreningehs existens, bland andra den, att skafla lämpligt material i en tid, da d l a stoffer och garner lyste i skrialicle aniliiifiirger, da 1.11 i Sverige fargad garndocka i mörkret p i kanseln kiinde skiljas fritii en iitlandsk.
Så emkningom har det dock lyckats Handarbetets Viiii- ner.
att f % denna brist afhjälpt och föreningen kan iiii berömma sig af att kiinna bjuda sina kunder fullgoda varor.
Dess liar lieinnia
fiirgade garner viicka ofta friiniliiigars beundran och förskrifvas t. o. ni.
från utlaiidet.
.
Uiider helis lopp liar föreiiingeii äfven allt mer och mer ut- vidgat siii undervisaiide verksamhet ocli utöfvar sitt uppfostrande in- flytande inom allt vidare.
kretsar.
Det &amp; r dock först på de senare &amp; ren de för alliiiiiiilieteii beräk- nade liirokiiiseriia iiiitt en större utsträckning.
' Väfskolaii räknar elever till ' liöraiide sanihiillets alla .klasser, frkii den förnäma dainen till.
arbeterskan, hvilken ined siii vafstol hoppas förvarfva sitt iipp.elialle.
Denna alltiner spridda kiinskap tillåter afveii .Handarbetets Väniier att ställa, allt större fordringar p i ett gediget arbete hos dess egna arbeterskor.
Saniina fördel liar i aiiiiu högre grad broderikiirseiis för- bättring inedfört.
Visst fanns förr en och aliiim mycket skicklig brodös, men niaii erfor allt mera behofvet af en gruudlig, metodisk kunskap i alla de små Iiiiesser, soiii tillhöra ett verkligt koiistbroderi.
Deiiiia brist fylldes af en af f öreniiigeii iiif örskrif veii lär,zi.iiiina, frö- ken 3Iatliilda Popper, en i Wiens fackskola för koiistsöinnad ntbildad lärarinna, livilken iiiider en iner iiii tviArig vistelse i Staockholm ined- ' delade undervisiiing i siii vackra koiist och efterläiiinade inkliga skick- liga elever.
Särdeles iiiider de 12 första areii af sin verksainliet blef det föreiiiiigen niojligt att, saviil niedelst särskilda st,ztsiiiiderstöd soin nied egna medel eller i kraft af sitt förord, skaffa för Iieiine arbetande persoiier tillfälle att idka studier vid utländska ' museer och skolor ' och clärvid knyta förbindelser, bland aiiiiat ined män soni Fczlke, Les- sing ocli sir Philip Oweii, livilka gjort Handarbetets Viiiiners straf- vaiide6 kalida och värderade afven utoni vhr; egna landaniaren.
6 % hiiiivisas i en nyligeii i Wien utkommen bok om gainmal- orieiitdiska iuattor till den betydliga iiisatsi föreiiingeii g j o c i kiin- skapen oiii deii gldre eiwopeiska textilkonoteii i allmänhet.
De olika exemplar svenska mattor författaren näinrier liafva ock geiioin för- eningens försorg konimit till saniliiigar i Wien ocli Berlin.
.
Siii första princip att verka genoiii anordnandet af utställningar liar Handarbetets Vänner förblif vit trogeii.
h i g e n föranstaltas på byraii tvii, eller tre sådaiia, för att visa dels nya inodeller, dels några af de fraii byrkn iitgåugna och af dess kuiider utförda arbeteii.
Dessa utstalliiinqw följas nied stort intresse af en talrik publik och kunna i viss inan anses soin gradinatare på arbetets lifaktighet.
Xkiiga liafva iinder kreiis lopp de koiistiiidiistriella iit ställningar s&amp; val i iii- soni litlandet varit, i livilka Eaiidarbetets Vänner nied I, b
framgång deltagit.
~ ä r i k i l d t må det tillåtas oss nämna den i Köpeii- lianin 1888, livilkeii kan anses hafva varit en afgjord franigång, icke så mycket för de darifrån hemförda prisen, 111e11 eget nog kanske mest därigenom, att m5nga bland den talrika svenska publiken för första gången fingo ett sainladt intryck af föreningens betydelse ocli verk- '.
~ l i n r i i det ' ännu kulide vara hycket att säga om livad föreningen Handarbetets Vänner erfarit, utstått och uträttat iiiider sin 17-kriga.
tiilvao, torde det ofvan sagda vara nog att gifva dein, so111 blott kanna Haiidarbetets Viiiiiier till ' ilailinet, en föreställning om hsad föreningen verkligen ar, och för dem soin rakna sig bland dess ledamöter väcka.
ett gladt ruedvetande.oiïi sin andel i det geinensainina verket. '
I.
" S o r o s i s ".
Mo17 !y RohfIieb.
.
.
.
' Nhgot om Nya Världens, kvinnoklubbar G New York, dec.
1890.
Med iipprackta haiider mottog jag förliden Iiost en Iiibjiidiiiiig.
att bevista ett sainmanträde i » Sorosis ».
» Sorosis »?
» Haad är det för iiigot ?a frågar.
med rätta inåiigeii svensk liisaiiiiiia ..
Jo, * Sorosisr k iiainnet på deii första och äldsta friintimmersklub- ben i Nya TTiirlcleii, en klubb, soin.
för, laiige sedan nått mgiidigllets- hlclerii och som star högt i anseende bland Amerikas tankinde, bil- dade kvinnor.
95 .Sainlingslokaleii ar i Delinonicos ståtliga byggnad vid Feinte Avenyn, New Yorks elegantaste gata, och klubben saininaiitrader eii- dast tvii ginger i ininadeii friiii oktober till inaj, första och tredje inåndagen i Iivarje 1ni " tiiad.
Sjalf var jag bjuden till s~llskapsmötet p % första inandageii i oktober, då gäster, f % iiarvara.
Det aiidra- minadsniötet lir iiteslutande afsedt för ledaniöter.
E n negerportvalct mottog mig, förde mig till Iiissen och anföi .. trodde mig dur Ut en annan afrikansk tjknsteaiide, soni befordrade mig uppHt till den af » Sorosis » upptaglia våningen.
Dar gingo och stod; i de olika förmaken flera.
hundra elegant klädda damer, färdigk a t t satta sig ned till en iitsökt Deltnoiiico-iniddag.
eller ~liiiicli 3 till tre kronor kiivertet, Iivilket ar en bagatell, da nia11 betanker, att Del- inonico är staden New-Yorks ' fi.naste restaiirant, hvars franska kock %r högre aflönnd an ett svenskt statsrad.
Franska kypare ila oin livarandra med brickor, di&amp;mde under, delikata anrättningar; glice och tårtor serveras till sliitet och dlrjäinte kaffe, t6 och isvatten.
- Vin, ö1 och likördr begagnas icke sisom stri- dande mot principerna i in5nga af Alnerikas biista kretsar.
Det råder den lifligaste stainiiing bland » Sorosis » - daineriia, Iivilka bara livar sitt; klubbmä.e, ett, » S 3 af guld eller silfver, so111 bröstiiil, fastadt i hattbandet eller kniippt onikring en bnkett af rosor eller elwysantemin.
Blominor, vahcra toiletter och klara ögon lysa livart inaii viinder sig.
Liflig konversation, diiiiipadt skratt och den inest otviingiia stiiinniiig i föreiiiiig ined en iitsökt belefveiiliet i satt ocli uppträdande, det ar livad en opwtisk iakttagare genast faster sig vid.
Skall detta vara blåstriiinpornas fruktansvarda, af det » otäckra könet » i början s i, niisstanksamt ocli fördornsf nllt beiiiötta ltLtr?
Hiir brister ej son1 en shpbubbla Iivarje a priori-doin iiiför serkliglietens gensaga!
E t t inera tilltalande fr~iiitiiilmerssaUs1cap torde inaii iiiippe-.
ligen finna &amp; n B Sorosis., li~itrs medlemmar till ' största delen iiro kvin- nor, so111 förtjäna sitt iippelialle sisoin liikariniior, journalister, larar- iiiiior, Itonstiiiirinnor, skioldespelerskor, shngerskor o. s. v. BIaiiga af dem ha redan efter nlhghigt., förtjiinstfullt arbete iiiiiiiiit högsta afsat- sen af i.j.ktbarlietens tcappa, niidra &amp; er iiro arinii ej längre komne an till de nedersta trappstegen.
En del ledaiiiöter iiro rika ' iniiiis liiistriir och ha aldrig beliöft att p i egen litiiid iipptiiga kampen för tillvaron.
De föredraga sor ro si ss friska andliga atmosfär frainför ett toint siill- skapslif i ytliga kretsar och visa diirigeiioin godt omdöine.
DI ' iniddagen var slut iirröjdes inom ett .par iniiiiiter den största salongen och damerna slogo sig ned i. en Iialfkrets onikring ordföran-. '
' ' a.
96 dens bord, Iivarp % klubbaii lag bredvid en vas doftaiide rosor.
Xii började sjiilaspisen att serveras Bt såviil ledaiilöter som gäster.
Det gick systematiskt till vQa.
Klubben ar indelad i komitder eller utskott precis soin vid riksdagsförhanclliilgar.
Vid hvarje månadsmöte iiligger det ett utskott att dryfta en viss friga af allniant intresse.
8iliiiida agnas eii sanimaiikomst i t frigan oni uppfostran, en annan å t vetenskapliga frågor, eii tredje å t iilantropi o. s. v. Oktobermötet var i liiinderiia p % ~oktoriniioriia, allesaiiinian prak- tiserande liikare i staden, till pA köpet ined stor, inbringande miiig- Arig praktik.
Den ena doktorinnan efter deii andra betriidde talare- platformeii och upplëste en iippsats, soiii varade knappa feni minuter.
De gingo alla rakt p&amp; saken i frågan:!)
H u u förhiller sig lifsliingden under vara civiliserade förhå.Uanden till forna tid ers ?^ Eli af talar- innoriia var.
s&amp; kvick och träffande i sina jainforelser, att ~Sorosisb- systrarila och deras giister skrattade ocli appllclerade i kapp.
DiirpA uppsteg eil liten smart doktorinna med ett par ögon, soiii sdgo liksoin rakt igenoiii en och på samma g h g lyste af valvilja.
På fem minuter liaiiii hon gifva hela den inoderna friintiiniiiersviblde~l en duktig moralisk risbastu för livad den försyndar sig mot sig sjHlf och sina efterkommaiide genom Iiöga klackar, illa sittande, itsnördri korsetter ocli den fördarfbriiigande piilskrageii, som viirnier litet ya ett hi11 och lämiiar deii öfriga delen af kroppen desto iiier blottställd for vinterkylan.
Ta1a.r en karl inot det liitrskande iiiodet, saga Eras döttrar, att lian pratar om livad han ej förstir; det verkar biittrc.
oiii sanniiigeii uttalas af en behaglig predikant af deras eget kön, soni liar reda på saken ocli kan förutsäga följderna iitaii a t t behöf va raga på orcleii.
De lärda uppsatserna, oiiiviilulade med deklaniatioli, s h g och iiiusik af begåfvade medleininar, Iivilka gjorde klubbeii all Iieder.
Det liela gick sa ogeiieradt till, att en europé mikte förundra sig öfver liiir kviiiiior kunna vinna den sj älfbeliiirskning soiii f ordras f ör atr: p i iippfordran utan krus franitrada p&amp; platformeii och dar inför ett par hundra kritiska ögon ocli öron kort, ledigt, utaii tvekan och ner~ii * darrning iittczla sin mening.
Detta liar just varit BSorosiss uppgift, hvilkeii hon under en 22-irig tillvaro löst pll ett fOrtsaifligt satt.
sor ros is.&gt; liar genom meningsutbytet odlat kviiiiiaiis tanke- och talför- niaga, framdragit tveksainma, blyga medenimar ocli gifvit den omed- vetna begifniiigeii tillfiilie att göra sig giilande.
P i m h g a banor Iiar .Rorosis B fostrat kvinliga förrnågois.
D5 programmet var afsliitadt, började saintalet hter, giister pre- senterades för frainstaende niedleinin: u~, Belitenhet.
iitt.rycktes nied.sani- .i~iankonistens vittra presta.tioiier ocli vid l / 2 5-tiden skildes nian åt.
Sh stort vai det intresse xSorosis~ ingifvit mig, att jag et.t par (lagar efter saini~aakoinsteii iippsökte kliibbens inhiigiriga presiclentska,, Mrs.
Crolz, valkiilid författarinna under signatiiren » Jeiiny J i i n e ~ och giidinor till » Sorosis) &gt;.
Hon kunde battre an iiKgoii .gifva inig iipplysningar oin kliibbens tillkomst ocli iitveckling.
J a g fann Mrs.
Crolz 11 % redaktionskontoret bland högar af pa,pper.
Pb det iilskvardaste bjöd lion mig till sin niottagiiiiigsafton i sin bo- stad p i söndagen, d % jag af henne erfor itslcilli,gt af intresse oni » Sorosis * i synnerhet ocli kvinnokliibbarnes alliiiiinna forbiiiid dessiitoin.
Xottagningen hos den vittra, alslrvfirda friin i liennes eleganta vaning var sadan som jagm ofta hört Fredrika Bremers inottagningar beskrifvas.
JIaten spelar en helt imderordiiad roll.
Men lirad iii.
en Iiårdsiiialt siipé p&amp; oliimplig tid mot njutningen at-t triiffa saintideiis franista tan- Itare, lyssna till deras Usikter om dagens frkgor och sjalf deltaga i meningsntbytkt i ett upplyst siillskap, diir den gedigna bildningens saniit.
demokratiska idéer framtriida iiiider det fina vettets aristokra- tisks yta.
Det var lir 1868 soiii » Sorosiso uppspirade, och detta till följd af en egen liiindelse.
I) &amp; Charles Dickens, efter a t t ha afsliitat sin bekanta Lknerikaresa stod i begrepp a t t antriida -, aterfikden till Eiiropa, inbjiids ' lian af New Yorks » Press C1iil.1)) till en storartad af- skedirniddag.
Tidningen)) World&gt; redigerades rid den tiden af Mr.
Crolz, ocli lians fïii var redan då en kand joiiriialist och författarinna.
Nrs.
Crolz anhöll om en Biljett för a t t deltaga i festen, erbjiidande sig a t t erliigga den bestiinida afgiften 60 kronor lika val soiii de öf- riga inedleinmariie af pressen.
.
Hennes begasan beliandlades af fest- koniitén soin ett skiiint, ocli eliiirii flera andra damer begart a t t fa deltaga, ocli ordfömnden, deii berömde tidning; inannen Horace Greely, förklarade, att om danlerna ej tillerkiindes samina ratt som lierrarn: ~ a t t bevista festen ville lian afsaga sig uppdraget a t t sta i spetsen fijr deiisanima, slutade saken darined, a t t fru Crolz i sista stiind erliöll ett skriftligt, i spefiilla ordalag affattadt svar, Iivariiti Iion iiiiderratta- des, a t t om hon kunde svara för a t t tillriickligt nignga danier skulle infinna sig för a t t de, soin voro narvamnde, ej nihtte kanna sig öfver-,
gifna, fingo de lof a t t vara med, natiirligtvis mot erlaggaiide af bil- jettafgiften.
Detta föroliimpaiide bemötande viickte den största förtrytelst;.
bland de af pressen s&amp; snöpligt affardade daineriia, h i l k a naturligtvis efter en s&amp; knapphiindig bjudning uteslöto sig sjalfva från festen.
w Inga danier, var herrar.
tidningsinans lösen.
Charles Dickens blef följaktligen firad endast af sitt eget kön.
Men en ny impuls var gifven.
Den tidens mest framstlende litteriira förmhgor bland dameriia i New York ocli Boston slöto sig tillsammans och beslöto stifta cn kliibb for nytta ocli nö,je, en klubk för meningsutbyte mellan lika och olika taiikaride, nien framför allt en klubb, dar %inga herrars skulle fia vara med.
Da idén vii1 blifvit väckt till lif, giillde det a t t döpa barnet, och Iiardt nar Ilade.
hela planen blifvit om intet, ty damerna kunde icke samsas om iianinet.
Somliga ville kalla klubben wBl&amp;struinpan D, andra: j Kvinnoligan.~, ater andra, Sfinxens eller wColiimbia~.
Efter m h g a stridigheter segrade namnet ~Sorosisn, livillcet ansigs lämpligt, enar det lhter bra, ej ar hvardagligt och lätt kan ihggkommas.
Det betyder en massa sm&amp; individuella blommor, förenande sig till en klase, som hos syrenerocli fliider.
Under sina första lefnadsar genomgick k so ros is.&gt; liela raden af barnsjukdomar.
J a, så stort var tviflet pli siillskapets bestklid, a t t en kand S e w Yorlctidnings redaktör öppet yttrade, a t t om ~Sorosisz- klubben förmådde s k p a sig fram till sin andra födelsedag, s$ måste maiiiieii byta on1 &amp; sikt om fruntimiiierna i allmiinliet.
Tiderna hafra sedan dess föriiadrats; då ansågs ett fruiitimnierssallskap, so111 ej till- kommit för viilgörande andamil som en omöjlighet.
De enda kriii- liga föreningar, som fiinnos, roro syföreningar, ocli till och med dar hade karlarne förstyret.
Ingen man kunde tiinka sig a t t ett varids- ligt sällskap af kvinnor, tillhörande olika sniakriktningar, religiösa åsikter, lefnadsvanor och yrken, utan sarskildt mal att striifva för, kunde hålla ihop.
, De rika i liifven !JH hvarandra-), spdddes det.
&gt;Lika.
val kunde nian bygga ett Iius utan miirbruk och vänta sig att tegelstenqie skola hkll?
ihop.
w Trots alla onda spidornar fortfor 2Sororisw a t t lefva.
JIed 14 medlemniar börjades klubben; nu raknar den flera liiindm, och sh många söka inträde, a t t vilkoren och inskrifiiingsafgiften betydligt höjts för a t t undvika allt för stort tillopp.
New Yorks presskliibb, som genom sin förolämpning gifvit upp- liofvet till roro osis^, behagade efter en tid stryka öfver med hartassen.
.
.
99 ' Det $r aldrig för sent att betals gamla räkningar.
Pressklubben bjöd p$ ~liiiicli P, men under festens fortgbg aninodades » ~ o r o s ' i - damerna s~ de ingalunda att svAra p$ skiilas, de hade endast att sitta stilla vid bordet, iita, dricka, 1y.ssna p&amp; tal- och sållg wc11 kvickheter, och för öfrigt hilla mun som snalla barn.
Det gjorde de ocksii.
Efter en tid bjöd)) Sorosis » Presskliibbeiis broder p&amp; te.
Her- rariie komnio, men nu var det deras tar att sitta stilla och .tiga sop bebkedliga gossar.
De tilliltos ej att öppna mun ' för aiinat all .niat och dryck. '
Men nu var uppgörelsens stund iiiiie.
En geinensain iniddag arrangerades för ' Pressklubbens herrar och.
» sirosis » danier, d s bhla könen fingo full rätt att tala, sjunga och vara kvicka.
Och - iiigen- dera af klabbarna kan nigonsin glö~nma denn; oförlikneligt glada niiddag, blixtrande af slcamt och kvickheter.
Det var som Schiller a säger i Die Glocke: nDem wo das Rsulie mit &amp; U Zarteii, Wo Hmtes.
sich und Weiclies pearten, Da giebt es eineu guten Klimg.~ Det var vid detta tillfälle ' herrarlie koinm ' o uiiderfiiiid med; att Sorosis » bestod af världsstadens gedignaste bildiiiiigsaristokmti, en aiistokrati af godt f ö r s t h i, siiiidt oindöiiie, allvar i tanke och isikter, Hrligt striifvaiide, .en intelligens vaken för alla tidens stora ocli lidla idder, och allt detta utan ringaste spår t-il1 ii&amp;got karlavulet eller obehagligt.
.
Det vackraste Iios %Sorosis » ar, att det ar s&amp; liuniant och fri- ' sinnadt.
Det gör det samma livilken religionssekt man hyllar eller om nian bekanner sig till någon religion alls.
s so ro si ss befatt-a; l. sig ej nied dylika samvetsfr ?bgo~; och diskuterar dem aldrig.
I lrladsel hyllar » Sorosiss äfven den största frihet, förohmde endast det som god smak och godt förstand diktera utan.
att fasta sig vid det har- skaiide modet.
» Sorosis » - systrarna förlikas darför fiillkowligt.
Det enda » Sorosis » ar noga med vid ' valet af inedleniniar ar deras go! % rykte.
: htet skeft f&amp;r dar insmyga sig, vore ock kandidaten ett snille eller egarinna till en qiildgrufva., De aldsta medleminarna svärnia mest för » Sorosis ».
Dess viil ligger dem om Iijaitat soin vården af liein ocli bwrii, och anmärkas n&amp;, att ' ett stort antal af systrarna h u, hustrur ocli iiiödrar.
Det basta betyg, soni sor ros is^ kiiiide f&amp;, liiniiiades af en vitter fru med orden: ~Blaiid alla skolor, soin.
jag besökt, anser jag ' Sorosis ' vara, deii, som gagnat inig mest.o; m,
Bland de yngre damerna, som tillhöra kSorosis~, lar sig mingen s t t med behag sköta en värdinnas plikter i ett fint liein, t 7 rid livarje B Sorosis s-sanikvalii t j anst.göra ett par dainer som värdinnor, en % !are och en yngre, ungefär soin vid ett rermlindskt bröllop.
Dessa t&amp; vardiiinor presentera friimlingar för hvarniidra, se.
till serveringen och ruininens anordning, mottaga gäster o. s. V. Koininer nbgon berömd iitlandska till S y a Viirlden, en kriiina scpm geiioni etst eller annat förtjanstfiillt arbete fört sitt köns runor ined deii aran, s$ finner Iion i i so ro si ss öppna armar och systrar i Iiiinclratal.
I alla dessa 5.r liar lzliibbeii blifvit wl3elmoiiicn~ trogen och fin- ner sig så viil dar, att tanken p i egen kliibl~lokal hittills tillbaka- tra1igt.s soin alltf ör dyrbar och ansvarsf iill.
E n gling oin h e t, i januari, bjudas herrar, livilka anniodas att deltaga i sk&amp;ltal och &amp; ng, ocli c23 gir det iniintert till.
Oin cliain- pagneii ej flödar sk flödar det fina skaintet, och det a r nggot för mer.
Det lider intet tvifvel, att den amerikanska kvinnorarlden liar s so ros is * att tacka för en ej oansenlig del af sin emancipation, 1iviE ken iinder de sista 20 h e n framskridit ined jättesteg.
» EJorosisw för- kunnar genonr sj alfrs sin tillvaro och sin blomstrande stiillning sam- ma~a7zållningens ez; an.gelizm, soin jii ar niitidens på alla.
oinrhden.
&gt;,So- r o s i s ~ bar - alliiiänlietens liån och löjen, alla baiibryt.ares beskärda del, med filosofiskt lugn och skördade omsider den triumfen, att sanime Inaii, soin yttrat sitt tvifrel oin kliibhid6ns iitförbasliet bland frun- timmer, öppet ocli manligt tog sina ord tillbaka ocli erkände sitt inisstag.
Ja, s Sorosis D har för den amerikanska kvinnan briit.it 1iihng.n banor genom iirskogeii, och hjiilpt till att bättra upp de gamla till- trampade stigarna.
E t t visst frimureri råder bland dess inedleniinar.
, Esprit de corps, &amp; r ett ord med djup betydelse, som &amp; lagger oafvisliga förplik- telser.
Välgörenhet utöfvas ock, men i all tysthet.
Bland flera högre läroanstalter för krinlig iingdoiii Ila srng soros ros is^-föreqingar uppspirat med samina namn, ordenstecken och ' ordensregler.
Till och ined bland antipoderna i Ostindien verkar en ~Sorosiss-förening.
F. d. presidentskan för Sew York-kliibbeni visade mig ined oförstiilld belktenliet .en stor fotografi af sor ros is^-systrarna i Bombay, alla flickor och kvinnor af Iiindiiisk börd.
a I01 O Liksoiii af viiideii liriiigbiirna bloinsterEröii iippspirn i fraiiiiilaiide jord fjärran f r h i inoderplantaii, sk Ilar ock.
den genom s so ros is^ v2clrt a idén fïamtrollat k!
: i~iiioklnbbar efter}} Soi&gt;osis~-iiiöiistret öfver liela det viilcliga omrAclet inellnii Atlaiiteii och Stilla Iiafaet.
w Sorosis,, den iirsl ?riiiigliga inoderkliibben, fröjdades väl ilfver de för&amp;ndriiigar tiden ~stadlroinmit.
Meii siiart .började den ock inse nödvändigheten af a t t anviinda sitt inflyt.a.nde till 5vägabringanclet af en saiiiiiiansliitiiing af de iilanga sl~ridcla .I; iliibbnrna och ordiiariia iiioiii: de olika staterna, i # iidam&amp;l a t t stödjii, ocli lijiilpa Iiraraiidra inbördes ocli genoin jainföïelse ined aiiclra v i m a sjalfkiinnedoin, nyckeln till andligt frniiii ' ~tskric1inde.
Sammaiilif~llningens evmgeliiiin predikades i t er och f öl1 i bördig Förbunds jordinån.
I april iniiiiad 1890 stiftades ~K~riiiiiolrliibbarnes (General Federation of Women ' s Cliibs) med B Sorosis a i spetsen.
Allaredan raknas inom förbiiiidet mer a11 70 oliks kliibbai.
öfrer liela landet med presidenter, sekreterare, protokollförare, skattinastare o. s. v., alla i kjolar, alla iiled lif och lust skötniide sina, &amp; nibete.n iita.n all ersiittiiing.
Villioret för en kliibbs upptagande i förbundet ar, a t t cleiisainina ej skall ega iiagou religiös eller politislr karakter, a t t den endast bestkr af livilinor, skötes ocli iippeliåll ' es af lrviiiiior ocli lm- till sitt liiifviiclsalrlig,z syfte ett fritt ineningsiitbyte och öppen talan till befriimjaiide af litterar, veteiiskaplig ocli koiist.narlig bildning bland dess iiiedleiiimar.
~ICliibl~anies alliiiiiiiiia f Örbniid » aliiiinr liklla möte Iivaitannat ar i inaj manad, d&amp; representanter för ' livarje kliil~b skola närvara.
Dessemellan skötes alla, förliaiiclliiigar geiioni posteii.
Ntista möte skall hallas ar 1892 i Chicago.
Såliinda 1ia Anierilras int ' elligeiitaste kvinnoi löst fragaii, Iiiirii kviiiiioï, tillliöraiide olika bsikter och faiiiiljeförliilla.nden, i iiingaiiget med livmaiidra kiinna fiiiiia den andliga veclerkvickelse, so111 societets lifvet ined dess visiter och bjiidii.ingai., dess själsdödande prat om.
iiilstan, sista niodet, pigor och bariisjiikdoinar omöjligt kan skiiiika.
Hiisli&amp;llsbestyr, yrkesarbete, lelrtyr och kyrkbesök försla ej i längden att tillfredsställa den nutida kviyians kraf ocli aiispr %k 11 %.
lifvet.
Beggfvacl med siväl liiiifuiid som lijiirta, och ett oroligt lynne diirjgnite, inhste Iion &amp; derstiiiidoin, lika vii1 som mannen, söka iiiigot upplifvaiide iitoin lieininets trbiiga krets, t y &gt;mYiiniskan ä r nu en &amp; ng et.t siillskapsdjiim.
* Några tankar, om Tolstoys " Kreutzersonaf ".
.
.
Det gii ' ves miiiiiiiskor, hvilkas hela persoiiligliet kan karakteri- sems ined ett enda ord.
Och iii.
clet icke s&amp; iiiecl böcker?
Så före- faller Tolstoys » Kreutzersoiiateii~) som ett gzödrop vid raiideii af eii afgriiid, höj c1 t till variiiiig för (le ' otaliga,, som traiiipa samina farliga strit och I i o t i ~ af ~ sainma olyckliga öde.
Hur tanker inan sig iiii ett sklalit rop?
315tiiiie det fir diinipnde, 1iarnioiiisk; x toner, som fraiii- pressas.
ur ett af dödshgest fylldt bröst?
Nej, det blir sn.arczre likt ett rytande, er].
skiiraiide dissoiians, soni verkar skraininande, icke 1oc.-.
.
.
kali de.
I: niielikllet af » I&lt;reiitzersonateii » lir i korthet följande: En iing niaii af öfverklassen, lik d l a andra, lefver ' som alla mdra litaii eii .tanke p % ' att Iians lefnadssiitt icke %r som det skall vara.
FrHii sin tidigaste niigdoin liar lian svamat för ett idealiskt iiktenskap, » när tiden darför vore inne ».
Halis största Bekyniriier a r.
att icke kiiiiiia finna en kvinna nog?
) re~i » att blifva lians hstrii.
Och iiiider.
sökande efter deiina f~illkoiiiliga renhet lefcle lian sjalf » som ett djur, nien a.iis; ~g sig soiii en.
angel ».
Omsider finner lian deiiiia flicka, eller marare.
flick; ms inoï, fiil- .ner.
lioiioni vara ett förinHnl.igt parti för dottern.
De bida unga ffiras tillsaiilinans, lian fördsknr sig I Iienlies ~acltra~, af draliten djärft fram- hP~11iia figiir, och de gifta, sig.
a: Efter fyra dagars Bktenskap laser lian hat i lieiines blickar.
De försoiii~s, öfverliiinna sig p i nytt K t en berusande passion, Iivaraf eii- dast framk~xllas ett nytt iitljrott af ömsesidigt Iiat och förakt.
Det tinnes intet sp %r af intellektuelt sainlif melZai~ iiinn och liiistrn, inga genieiisainina intressen, iiigeii str %fvan, intet arbete, endast sjiilfvisls: iijiitniiigslystnad.
S&amp; g&amp; $r efter h, barnen koiilina och med deni.
nya stridigheter; de anvfindas soin, kastvapen 8 i kampen niellan föra1,drarna.
S&amp; följa upptriideii iiied liyste&amp;ka anfall, sjiilfinordsförsök iii.
in.
De Iia nii.
sex barn.
Moclern, soiii blifvit svag och kraftlös, ridför sig med 1 %- knrne, » les canaillesw, till livilka förf.
synes hysa ett iiirotadt Iiat, och dessa, föreskrifva Iieniie vissa försiktiglietsiiizbtt, livilka hoii följer, nieii sjmiker nu än djupare i inannens ögon.
&gt;Vi Bro l h g t siiiizre an djii- ren », .utbrister liaii.
» Nar de Blska är det dock i syfte att iippe- ' hUla släktet.
D Hon, soni icke Iangre föder barn, icke srniiiar, blir nu frisk och frodig, vkrdar mera sitt iitseencle, och inanlieii tror sig i lieiilies blic- kar Iiisa lanatan efter ~l ' liornme~ icke » le i-na&amp;).
Ni1 blir svartsjn- -
.
.
1 O3 h i, soiii förf.
pltstP~r Iiiiiies nier eller niiiidre.
val clolcl i Jivarje $k- teiiskap, en.
lidelse, soiii till .sliit, il: ~ niaiinei.1 finiier 1iiisti.im siiperan.de i Iiemnlet sent p i natte.11 ens; m nied eii.
iing: iiiiisiker, siitter dolkeii i.
1i; ~iis Iinnd ocli drifver lioiioni &amp; tt gryiiit, kallblodigt döch henne.
. '
.
, '!
85, lyder deiiiia gripaii (ie och, slntet iiiiclaiitaget, ganska vanligs Ty oni vi iii1 icke gi s % långt ' soni fiM.
ocli saga, a t t be-.
histo+.
skrifiiiiigeii pt~ssai iii p % ifittioiiio tikteiiskap af Iiiiiidra, $r det till- rackligt on1 den piissar iii 11 % tio af 1iqiicli.a för a t t den frlgaii mlste lippsta: ~rfhiz intet göras, g (f2; es intet azectez till rlidci~zi~zg .fitiqz ol ?jc7cor cv detta sic@?
l Rolreiis syfte kwii icke giiriiii inissförstbs, oiii ma11 laser.
e h ined.
d l ~: ~ r l i g vilja att först8 allt den innell~~l~er.
Den .iir icke skrifven btil Lyst)) iitaii till vkckelse för de.
inh,nqa, soin hotas af faran och soin icke ' se eller icke vilja se henne.
D e i ber$ttelsen förekoniinaiicle öfverdriftem~ och brutala ~ t t r y c -.
.
keii skulle verka fr %iist~tnnde, o m man iJ&lt;e s&amp;e, att de framsprungit ~ onixt~lrliga,diiri, a t t lrärleken,.
111. en l %gaiicle 1xmii öfver det f d.
s l ~ ocli denna kiinsla, so111 mest af alla borde höjs och föriidla ' m&amp;miskan, i.
stlillet gör lieiilie ovärdig i~tt ens bära detta 111211111.
Nar ma11 ser.
en iiödstiilld like, ar det jii ens ' första taiike - ' elle?
borde atiiiiiistone vaxa det - &gt;) livid kan jag göta till lians li) iilp? » ' Och siiqer oss c % Leo Tolstoy, denne .verklige iiiiiiiniskoviin ocli iniin- iiiskokhiiwe, hvillren som f % f ö r s t h lionsteii att pejla sjiueiis djup, o iiiir intet förlösande onii?
T y deii ntv#geil, att allt könslif skulle.
iippliöïa och miinsldiglieteii s&amp; siiibniiigoiil dö ut, ar.
och föiblir ju en paradox.
Kan han d&amp; icke tanka sig r,iiddiiingen p i aniist satt, d&amp; i lian likviil sk tydligt prPLpekar or$a,kerna till urartadet af ii7cte1i~7~apetS.
.
.
E t t uttryck, som kastar ett $illsaint ljiis öfver förh9illaiide,ns,: k följande: » Ni tior ksilslze, a t t jag clödade Iieiiiie, iiar jag stack dolken i lieniies bröst?
Nej, första stöten gwf jag heii~ie, iiiir jag vid;.
sextoii h-s ilder ful: första g8ngen infam mig i ett ' iiiaison de tolé-.
.
~ u i c e ' s.
.
8 Eti nian gifter sig vid tretdo Qï, efter att.
secli~i.
sitt sextoiide iii.
Ila let ' vat i laster ocli iitsviifiiingai., ocli tror sig lin vid siclaii af eii iing oskyldig kvinm lriiiiiia lefva ett idealiskt &amp; Iilitenskap!
Haii.
besiiiiiar icke, a t t liar inan i &amp; ratal varit vaii a t t släclrn sin törst i eii clypöl löper maii fara a t t k$iiiiia afsniali för skogens friska källBder.
Hvad blii: c25 följden?
1 vaiiligaste fall, enligt Tolstoy, att linstriiii efter mer eller mindre strid sh sin %iiiiigoni vbiijes vid ~liaiis.
siiiak ocli a t t bkda stanna i dyn: BIaii kiiiiilzer siii föriieclriiig - ineii tiger clii.iiled.
Ofta tages cleii soni ett .oiinclviltligligt faktuin, iiiaii!
talar om ki * ossacle ' illi1sioiiei1 o. s. v. » Det var viil jag som var föl.
roiiiantislr)), tiinker $ert iiiiga Iinstrnn, ofta ' tippvnxeii i okiiiinigliet (s.
k. '
oslriild), eller också med en, iniiiigd fdskrt teorier, som, hon upp- gjoit p % egen hand, och livilka stiiiidoin iiro farligare $11 ren oki ?nnighet.
,, b, ', '
Mycket beror iiatiirligtvis p t ~ olika sknl~lyr: ne, men i i !ialiga fall ä.r iitgHngen den har ant~ ' dda.
Först motvilja, s8 ~ ' esigiiatiuii, sliitligen tillfredsstallelse.
Man blir ganinial, inii: iiet af fornt känslor och in tryck har bleknat, och nian liter sin dotter q % igenom salilina iitveck- liiigsgrader, nar hennes tid kommer.
E t t annat inärldigt iittalande lir bokeii f6rtjäiiar afrcn iltt: in- föras.
, Då jag började föra ett iitsväfïande lif, visste jaq, att sivii!
iiiiii nior som niin far voro iiied~etna diironi, nieii ingeii ~f d m fanii m- ledning saga nkgot, de ansågo mitt lefnndssiitt fiillkoniligt ' comnw il faut '. » Afren om dessa 3rd kiiiina a n s k iniiidre til !iinipligx p i vit.;!
förl~ållanden, diii.
väl gent emot de unga en strängare iiioixlisk: m- svarskänsla torde r a r a radande an livad iniliiiiida fallet ar i Ry~~lai: ii, sh innebära de dock en allvrirlig inaning till fiiriilckar ocli i1li1) fosti.t~~.
Och därvidlag Br det val iiiodern soiii liar iilest att behjiiita.
Idet iii.
saniit, alniiet a r ömtaligt och svårt att ' l~eliandla.
JIeu diirföi.
att ril sak ar obeliaglig får man icke af niakligliet eller iiiissl.ikti~rl finkans- lighet tiga, då d e t a r en plikt att tala.
Och det bör icke rara srrirt för en inor a t t tala ined yngli~~gen, om hoii en g %ng förststt tillviiiiin sig gossens förtroende och karlek.
Förf.
later den iinge inannen omtala, liiirii lian vid - intriidet i äktenskapet kände afsinak för sitt forna lif.
Och det gifves väl knappt någon rattankande nian soin icke, da hau gifter sig nied den kvinna han alskar, gtfve mycket till för a t t icke hsfva bakoni sig ett lif af iitsväfniiigar ocli fal karlek, för att kunna stå lika ren inför Iiennes ögon soin lian fordra^ att hon skall s att giim denna.
göra det inför hans.
Xu blir det I / ~ ~ t i.
i i i l iippgift käiisla fruktbärande i ett sedligt äktenskap.
Men a r det enidast iiied.
iippbjudande af all sin sedligt kraft och sin medvetna kyska 1iiistr~- kärlek, so111 hon kan segra, som Iion kan Bibeliilla sin egen aktning och därigenom oc ' nsa viiina sin makes.
Hon bör ~ e t a, att det a r eii- dast s6 de kiiniia iilidgå ödet att, som makarna &gt; i Tolstoys bok, liisrc förakt och motvilja i livarandras blickar.
A t t Tolstoy icke alltid inklar äktenskapet ixed lika iiystra far ger, daroni vittnar ett annat af lians arbeten: novellen:; Familjelycka;.
H ä r skildras äktenskapet från kvinnans synpunkt, i det förf.
låter liiistriin förtälja sin lefnadssaga.
Han blir rid sjiitton kr gift med sin föriiiyiidare, so111 hon varmt alskar.
Han hesl.if~-es sou: en hederlig plikttrogen inan, med stränga kraf på sig sjiilf och andra.
D e äro bosatta p % landet, där han har sitt viiistrackta gods att sköta; lians mor har ökerinseendet öfver liiisli&amp;llet, ocli unga fruns hela Blig- gande a r a t t oin aftonen ' sitta framför saixovaren ocli servera te, hrar- ' vid lion skördar niycket beröm af sin nian för det behag hon iitreck- lar vid fullgörandet af sitt w ansrarsfiillax, kall.
Efter nbgra iniinaders gifterniil bbörjar hon finna detta lif en- formigt, och mannen för henne till Petersburg för att deltaga i socie- O
tetslifvet däi.stlides.
Hon är ung o&amp; vacker ocli blir föreiii5.1 för smicker ocli kurtis.
Smkiiingoin förvrides liufviidet p i henne; lion gloninier siii inan för dettg fadda, inneliållslösa sallskapslif, ocli lian iir för stolt att göra sig phlilit; .niakarile aflagsilas alltmer fråii livar-; andra, lian lefver för sina intressen och sitt arbete, hon för sina nöjeii, .och båda tyckas belitna.
131and Iieiines beii1ic1rai.e är en-italiensk markis, som gör ett visst iiitryck på henne.
Hon är icke kar i lioiioni, meii Iion låter sig ryc- kas ined af lians lidelse.
Nara afgrimdens bralit vaknar lioii till be-.
siiiiiing och ber siii man f &amp; återvlinda till cleras liein på landet.
Här lefva de iiii i liigii och ro, lian alltid vanlig, glad och ' tillfreds, hoii plAgacT af laiigtaii efter det förfliitiia, den första lyckliga tiden af cleras iikteiisknp.
Hon fragar Iioiioiii en dag, om lian icke önskar cleiina tid Stter: » Nej », svarar han, » jag öiislraï ingenting aniiat än det jag liar.
Maii Itan icke iteriippvacka det soin # r dödt, och jag ar fiillkoinligt nöjd niecl min nuvarande lycka.
».
.
Också Iion finner sig iiii tillriitta nied lifvet sbdcmt det &amp; - och iittdsr i följande oïcl sin trosbekännelse: » F r i n deniia dag ' sliitacle iniii och min niuis roinaii.
Den forna kärleken blef ett kart minne, inen den jiya kanslan, lriirlekeii till ba,riieii ocli inina barns fader, lade ' griilicleii till ett nytt, nieii på helt aniiat satt lyckligt lif, som annii icke Iatt sitt sliit. » I. detta aktensksy, liksom i det Tolstoy skildrar i » I ' rciitzei.soiia- ten&gt;, riktar han skarpa hiigg inot sysslolöslieteii och det inoderna sall- skapslifvet, detta faclda sjiilsdödaiicle lif, soni framkallar ocli iippainmar iniiiiiiislrans siimsta instinkter.
Bads dessa unga kviiiiior iiro teckiiacle efter samnia typ, iiro hvad vi i allmäiiliet kalla snSll.a, väliippfostïade flickoi., inen svaga och lättleclcla.
Den ena blir gift rnecl en vrillnstiig och later sig briitaliseras af Iioiioni; (len andra med en god, hederlig man, daraf cle olika resi~ltaten.
.
: I: ~Kreiit.zersonateii » talar Tolstoy om kviiiiioemancipatioiieii, som lian förklaxar sig ogilla, lueii 11 % sc ' liniiia g h g gör lian det meclgifvan- det, att kvinnan Iraiikke kiinde htadkoinina likgot goclt, oi ' ii Iioii bör- ' jade.
pk isatt plats,.
iiieii det anser lian livarkeii slrolsslen eller kontoret vars, iitaii hemmet.
Och man nihte ge honoin rätt.
LBt kviiiiiaiis frigörelse börja i liemmet, i det intima förhillaiidet till man och bmn.
Det är i heniniet ma11 niiste få iiiplantadt nieclvetcziidet om, att mnii 21: en varelse med ansvar ocli skyldigheter, att inan liar ett iiiEiiinisko- varde att iitveckla, ocli att hvar ocli en beliöfver egen griind att stå pb, en egen moridisk kraft för att ej cliika iincler i lifvets strid.
, '
Litteratur.
- -- I '.
.
.
.
7Jr Olof Stigs oftcrliirnnadc papper.
jiiintc Triikol.
StocUioliii Z.
I ', Hzggströni s förlagsexpedition 1890.
Pris 3 kronor.
'.
1: de efterlefaaiides förord.
till Olof Stigs (Oscar Stackelberg) dikter sages, att de ' befordrats till trycket för att på detta @, tt riid- (las iindan förgängelse, dh de.
9 iniiina.
om en ädel och rik personlighet)).
Häriiied $r i sjalfva verket sagdt, Iivad soin för deiii är det niest irt- niarkande.
Det ar deras fiillkomliga ol.igiiialitet och den gdla pergori- ligliet, soin möter oss bakom ordeii.
Denna persoiiligliet ar af m - tiireii rikt iitriistad och liar sedan utvecklat, sig ovanligt inedvetet., och genoin denna utveckling fått en sällspordt iidel, syn på tingen.
Och väl kan inaii förstii ', att de, som sthtt dessa dikters för- fattare iiiira, velat bevara dessa ilyrbqra iniiiiiesmiirlen af den bort- gångne.
b !en afven d ' e, so111 ej iiafva ett dylikt personligt intresse, kiiiina Iiiiinta .mycket.
f r h dessa blad, de hinna 1iii.r göra förf: s.
be- kant.sknp, en bekantskap!
som svUrligeil kan aniiat, an 18nda till iiap byggelse och båtiiad.
.
F ö r denim tidskrifts.
15isehets kunii: ~ Oscar Stackelbergs lif och ', verksaiiiliet ej vara okända.
F&amp; sveiiske i-naii liafva sh kraftigt Bi- cl~agit till den utveckling, kviniiofrågaii hos oss llar viiiinit.
Han val .. tinder en följd af &amp; L ordförai~de i nFöreniiigen för gift kviiinas egalide- rätt % och yerkade vid riksdageii dels soin förslagsställare, dels geiiom att kraftigt iiiiderstödja viktiga reforiner i kvinnofrigail.
Och iitoni i sjöförsvaret, Stackelbergs egentliga lifsiippgift, yttrade haii sig i riks- dagen endast i dema fraga.
Och livarföre gjorde liaii detta?
Endast darföre att liaii ansag det vara ratt.
Han trodde, att liar fiinnos ' sekel- gamla ofittvisor att sona, lian tänkte nog högt-om kvinnorna för att vilja att de sknlle 7c.lcfzlza Och f&amp; iitreckla sig pli alla lifvets omr$deii.
Och sh skref haii 1868 wTrakol », en Iangre polelnisk dikt på ottave ~iirie, där ' lian talar for clessa nya lwaf i deras allra längst .ritdragn: &amp; konsekvenser.
NBr dessa rh^ först iitgilfvos kiiiide väl iiilgeii iiiidr.
p i, om de voro B högeligen ogillade af prinsessaii Ragoiiiiette », och inangeii anshg de däri iittalade ideerim shsoni, iiiiiist sagdt, möjliga.
D&amp; » Triikol » i iiii föreliggande diktsamling iitkoininei för tredje gBn- gen,, iiro i n h g a af de refoïiner, för Iivilka förf.
dari drager i fä.lt, reda !i genoiiiföimda, och i allmiiiiliet betniktar, inan väl hela saken iiied helt ' siidra ögbii im iin för 23 ar seclaii.
Till formen skiljer sig wTräkob betydligt från den .öfriga sam- lingen dikter.
Vi finna.
.
i denna dikt. '
ined de tre rii ?iiieri i livarje, I I
' stzuis något jag ville nästan s5ga afsiktligt krystadt.
Förf.
skaintar ofta ined sig sjiilf för sina nödrim eller felaktiga riiii.
Ty p i allvar.
skulle aldrig en i .foiinellt afseeiide så o~iisorgsfiill iiininare som Olof Stig tillåta sig nigot sådant soni t. ex.: - - WIII flyger för att ijppna clörrn till farstuii f örbi Annette, som \ r~~,snm: Imen bevaars friiii ' !B Öfver det liela ligger.
nkgot gammaldags epigramartadt, soin giiriia sparar den kvicka iidcleii till meningens eller versens sista rad.
Bokens siidra, eller riittare första del, de strödda dikterna, ar så till vida olik » Träkol », att dar ej finnes skymt af polemik, ej ens den godinocliga ironiens lilla elaldiet.
Dessa dikter äro alla uttryck för den renaste godhet och @ elhet.
I nära ssnimanliang med denna nobla godhet står en almaii sicla hos Stackelberg, hvari jag tror, att iiiaii just liar att söka de mdfa egenskapernas griind och orsak.
Det är lians okiifliga optipisni.
Och denna optiinisrn iir ej liittsiiine, den ar ej heller ett alster af den religiösa bolrstafst~o, som skjuter ifrån sig detta lifvets företeelser, tröstande sig med att en annan varld skall gifva oss en ersattning af helt annan art för detta lifs veder- vardiglieter.
Han sager sjalf på flera stfillen i dessa dikter, att haii.
pijf vat li f vet.
DEII gbug kanske bitts: ~.
wro karten; ' iiien cle iiiog1ia.t aii och ii.iidsat arten,.
s9 att Bitterhetei~.
efter Iinncl nlilclrats, tills Iiou oföim5~rkt f örsvnniiit, 1i.kasoni de ' tbzir, Iivilka runnit, torkat bort i tidens i !ijrikn snnd.~ Och Bet resiiltat, lian koniiner till, gr:, Och] ?h gocllieteu jag tror.
Ingen fins, Iiiir 1Qgt lim hor eller aKra vinden, soiii ej kiiniier dock iblniid.
siiieliiiingeii af liemes linni1.
som eii kyss ph kilden.
Uiigcloinsticleri sn: %rt förgar; men li \ raii göxn iiAgrs 5-1 ', fiirre ell.er flem Hvarje: " i-rsticl sitt beliag - - mitt att mig för Iivarje &amp; ig Iriiiiiin.
l ycldig nem.
»,, ': - J a, lians optiiiiisin sträckx sig anda diirliaii, att för lionoiii afven det Iiopp, som svikit, ar iiiigot att tacka för:. '
» S5 sinekaiide som en f ö ~ l i o ~ ~ i n i i i ~ ined tusen öfvesdrifter j, ------- M - - - - - - - - - - -.
oss fiig11a.r si * det löftesrih;. \ - i Alslu.
det och det med skal, ty, iifveu oin det skiille sviktx, eu g5ng det gladcle oss likvii1.a 1.
.
Längre kan iiim ej gli!
Och deiina allva~liga: djiipa optimism, Geii liar lian Iiänitat iir sitt kärlel~sfiilla., filosofiska betraktande af niatiiren .. E a n prisar Sjiifaldt lycklig dn, som liircle mata granclet nied det iiögii!
Stoftet k m dig ej förrilla, nRr ditt klara barmiiga ser det stora, i det lilla och det goda i allt skiiiit, riiknnr stjärnorna deroppe i den minsta, lilla clropye, fallen y5 ett blad af grönt.
:) Det ar detta, son1 gör Olof Stig till en s % eiiast5ende företeelse bland var tids författare.
Och nar inni ?.
blir slagen af cleniia hans originalitet, ar det.
in2kta godt att sa1nti: Iigt kanna sig s % öfvertygail o111 hans allvar, djup och sanningskarlek, att ~ n a n e j v; " lgar nhgoii opposition inför sig sjalf, utan lamnar Iioiiom hans l j i m tro, att högsta godhet ar jainval högsta vishet, ocli att Gelta ar gsuiideii för viirldsfö~eteelserna.
Hans svar pH alla frligor och tvifvel ar: 2Giiti ar kiirleken:) och » Klirlek karlek ger igen.
.
: ifveii den rent yttre form, Olof Stig gifvit sina dikte~, ar aii- markuiiigsvärd.
Haii liar ett Iierraviilde öfver fomen, som Iios eii clilettaiit 8s Iiögst ovanlig.
Han anviindei.
oftr, och gam.
alliteratio- ner, särskildt i 4-fotade spondeiska verser (se » ' lTid aftackandet af Vega-stenen2 och wJiilafton %r 1 8 7 9 ~).
Ti finna ej ofta i v&amp;s litte- ' ratiir s&amp; nialmljudande och osökta bolistafsrim.
Detta (; ch mycket aniiat visar en iitinarkt forintalang, s i att det kan sv2rligeli vara 11 % gruiid af någon bristande förmkga i den viigen, soni en del rim iiii kiiniia stöta lasmen.
.Jag liar redan omniiinnt de skämtsamma brott mot riniläsans budord, hvartill förf.
gör sig skyldig i wTriikol3.
Sk- val dar som i de andra dikterna spisa vi jamria en viss förkarlek för kliifiia rim, d. v. s. tvenne enstafviga ord, som rimma p i ett tvk- stafvigt.
Detta förekoinnier SH ofta ocli mingen giiig s$ cljiirft, att det kan stöta, t .. ex. sadeiia rini som ciilzirer och lilz iir (sid 65) eller 7zi1zder och clila &amp; r (sid. 187).
Vidare förekomma rimnien - itt med - ett viil ofta, de fordra ovilkorligeii ett sydsvenskt uttal för att icke störa eller för att .blifva verkliga rim.
Men intet af allt detta star dar genoni brist p % föriiiiga eller omsorg Iios föl-f., döro~n .vittnar den i öfrigt utmärkta versbeliandlin- gen.
Och jnst darföre ville jag ej iiiiderl~ta att namna det.
Afreii detta framli8ller det originella.
det sjiilfstaudigri, Iios Olof Stig, soiii alltid gjorde hvad han ville och alltid ville, lirad lian ansiig vara det rätta.
E.
G.::
61-ibsh Bcrliilgs sugil.
Berattelse friiii det ganila Variiilaiid af S e Z w Lcigedoj '.
Belöilad med högsta priset vid I (11.1iis pristaf- ling 1890.
Preseiitiipplaga.
Stockholin, F.
Hellberg.
Gösta Berlings saga har iiied ett iindaiitag iiar, Iiqsats af pressen med odeladt bifall.
I detta bifall instiiimria vi p&amp; det var- niaste, mer1 tvingas af det knappa utrymmet att till en aiiiian ghng iippskjnta.
ett niimare omii21iinande.
A t t.
försvara sagan mot cless allgripare finna vi onödigt.
Deii som fördömer ett diktverk, af Iivil- ket nian icke lziiiincr annat iiii n %giia fragment, dömer sig sjalf.
.Har m&amp; blott tillliggas, att fröken Selma Lagerlöf genom ett af ii@a föi.biindsi~ieclle~~iiiiar liimiiaclt stipendium beredts tillfiille att iiglia.
den n5r1iiaste tiden odelaclt ht fiillföljaiiclet af sitt iiilrlriiga arbete.
, ' Meddelanden från Fredrika-Bremer- Förbundet. '
Till a l k~ziilaltcb sbij.mcZief01zde9z 11.afva öfverlamnats följ ande ghfvor: af goclsegaren David F r i c k i Malmö 200 kronor, af fr11 Aiigiista Astrup i Kristiania 300 kronor.
.
Till Freclrilca-Bren~e.~~-l~örb~~iiclet liar bolcförl&amp;ggarefirrnai~ c&amp; 8ö ?zes.
öfberlamnat en gåfva af ' 300 h o - herrar P.
A. AT~l.~teclt nor for a t t utclelas soni pris för tvenne de bast skrifila böcker för barn eller iingdom.
Föiabiiii (lets bok-koinit6 liar alltsedan Förhiinclets stiftande syssel- satt sig iiled granskaiidet af saviil iildre soni ilyutkoiiiineii litteratur för barn och iingcloin.
Xesultatet af deiiiia granskning liar Iamnats B de listor, som iiro tillgiiii&amp;liga 11 % Föi-biinclets byrb och Iios För- bundets onib~id i flere af vkra lanclsortsstader.
Det liar för bok- lcomitéii varit syn iierligeii glads ande att hos allinaiilieteii möta deii sympati för cless arbete, som bland anriat gifvit sig uttryck i ofvan omtalade frikostiga ghfva.
IiomitBn kaniier sig ock öfvertygacl om, att allt flere föraldrar och uppfostrare skola komma till den iiisikteii, att iioggranii pröfiiing och ej .slnmpeii bör afgöra Iivillcet slags nöjesläs- ning inaii sattgr i barneiis hiindeii.
.
Sti y eiiaior: Fredrika-Breiner-Pörb~iiidets stil) endiekoniité liar ge- iioin frii Adlersparre erlikllit eii af &amp; grs förbiiii.dsinedleiiii~iar insainlad siiiniiia i äiidaniP11 att bereda fröken Selma Lagerlöf ett tillf alligt sti- peiidinin för att hon iiG~ kunna odeladt iigiia.
den iiiirimste, tidgn %t fiillbordaiiclet af sitt arbete s Gösta Berlings Saga ».
Genom gBfvn friiii enskild person liar Förbundet tilldelat barn- inorskeeleven fi.u Ama Nikon ett ' resestipendiiiin af 300 kronor i och för en utliiiidsk studieresa. '
Preclrika-Breqner-Forbu~aclets Drii7ctre f orw7 forenin,gs styrelse har till- kiiiiiiagif vit, att de af Daga y s preiiiinieraiiter, som onska ei-hilla deii plaiiscli, iniieli %llande teckningar och beskrifning af föreningens saiiit- liga modeller, so111 niedfölj t. » Idiins » februariniiimer, ltnnna gratis er- 1i; ~lla den samina 11 % Förl~nndets.
ByrA.
Preniiineranter i landsorten f % sig den p i, begiiraii tills#iid, ' iiiot insiiiidaiide till byrhii af ett &amp; öres f rimiirl&lt;e.
.
Hvarjehanda i. kvinnofrågan.
.
.
Viii * lagstiftning ont iiliteiislispsskiliisd var iimnet f ör ett disk~issionsiiiöte, so111 Föreiiiiigen f ör gift kviiinas egalideratt fredagen den 6 mars anordnat i Liikaresiillskal~ets lokal.
Ämnet liade uppstiillts närmast i siiledning af redaktör Borgs vid riksdagen väckta motion o111 lindringar vid erilaendet af äktenskaps- skiliiad, i iall att ' inanneii är liemfalleii åt drjrckeiiskaps- eller andra laster.
Dislriissioneii, soin fördes iinder byrhliefeii grefve Hainiltons ordföraiideskap, iiileddes af redaktör.
Borg, so111 redogjorde föl: sin inotioii och motiverade den sainiila.
Motionen Iiade visserligen fallit i lagiitskottet - p&amp; inycket svaga griindeï, pistod förslagsst.8llaren - och i l~ainrarne, nieii i Första kammaren Iiade inga skiil 11iot den samina anförts, i Andra kammaren liade flere iittryck af sympati förekoininit.
Uiider den följande ytterst li fliga diskiissioneii försvarades riks- dagens beslut af lieriai ilfankell och ' Haasselrot, båda inedleiiim ?r af lagiitskottet, af Iivilka den förre ' fraii~liöll Itskilliga $vaglieter i ino-, a,.
tioiien, bl.
annat det stora ' ansva?
; soiii]? %lades fattigvArdsstyre1ser1ii.1, deii senare liö11 före, att den iiu gällaiide lagstiftningen, i allt vasent-.
ligt iippfyllde livad inan med motionen ~relat vinna-.
Grefve Hawdtoqz uttalade sin syinpati för herr ' Borgs iilotioii, ineii ansig den i dess niivarande foriii oiiitáglig.
I vår äktenskaps- Ia,gstiftiziiig beliöfdes .mer genoingripaiide reformer.
.
För niotioiien talade frii - W ?j7z~man, soin särslrildt betonade dess betydelse f i b h seclliglieteiis sthdpiinlrt.
IkIhuga af arbetsklassens kviii- nor föl-eclraga f ör närvara: ide f örbiizclel se iitaii laglig bekraf telse af friilctaiz för det olidliga tyianizi en siipig och lastbar inan iiiider lagens skydd 1rsi.n iitöfva i iikteiiskapet.
Frn Montelius ahförde exempel p i de svhigheter och den tids- iitclriikt, soin ofta bli följden af den iiii giillande procediiren ' för er- Iiå~llaiicle af Aktensky~ssl; ilnad.
För iiiotionen iittd.de sig vidare ri ksclagsin änneii Wazwimky, Biilozo och Zotte~nzaqz, .livillra bl.
a., till svar på lir 3Iaiikells påståeiic e, att motionen visade för stor partiskhet .mot liiistriiii, framhöllo, att det jnst vore lrviiinan, den äfllare delen af miinskliglieteii, soiii Beliöfde * slqrclcl mot den briitale och starke niaiilieii.
.
Ofverste1ö; j tiiant von &amp; ch, aiisig iikteiislcapets o~ipplösligliet f ör idealet och tyckte, att slzilsnlässorna slmlle försv~ii: as, icke iiiiderlättas.
Hade 1iiisti.iin ' en g h g lofvat att i nöd: och lust iilska inaiiizen vore, det 1ieii1ie.s plikt att iiiider alla onistäiicliglieter Iiilla detta l (, fte, en: plikt, hvnrs iippfyllaiide ei@ast h a d e förädla och liöja- henne.
.
Frii Pallne yrkade p i att iiliplösaiidet af olyckliga älcteiiskap # hen s l d l e iinderliittas för makar inom de i ekonomiskt afseeiide Unttre lottade sainlifillsizlnsserna, sarslddt så till vida, &amp; tt icke iiagon fliick efter iikteiislrapets iipplösailde beliofde lada.
\ iiil elidera parten. '
', '.
, '.
Sverige.
Unde~vis~ziqzg 1; naatlc~~nin.g ' ar nu införd i tre af liiif- vndstadens.
folkskolor.
Deiinn iinclervisiiing infördes i Nikolai folkskola liösten 1889 ocli icke l h g t därefter i Österindms folksko1,z.
Nu liar af ven i Rlarx.
folkskola detta ainne .gjort sitt inträde.
, Inom sczintlign dessa skolor lagas maten %t fattiga ?,xï~i iiioiii.
skolsii, och fliclrorii~?
f r h högsta, ifdeliiiiigen deltaga i arbetet i tni3 ocli ordiiing.
I?
; idla dessa stiilleii Izaf va f örsnixiliiigarna för iiiid ' ti- ni %let.
.
iippl&amp;tit l o l d och dessntoin iinderstödt ined penningar.
P2 initiativ af och med bidrag f r h stiftelsen Lars Hiertas Minne liar dessiitoiii i sliitet af förra h e t nnorcliiixts en inatla~ningskiirs inoiii .lkIariix församling, där inateii] .agas &amp; t läraiinnoi: in försarnlingeiis folk- skola.
' .H~ifviiclsyftet med denna seiiare iïiatlagningsskola ar ntt iit- bilda liirprinnor i ii ?atlagiiiiigskoiisteii.
17fe1l~ci~zalst~jrels~~~s @ l&amp;ta&amp;e un, kvinnas anstlllltziqzg tt apotek.
ikIedicinalsty~elsen liar eft&amp; föreghgen pröfiiing af f r k a n till kongl.
niaj: t Iiendiillt, &amp; tt kvinna efter godkand exa.
!nina niitte kiinna erliålla,.
.
aiistiillning sasoni elev 5 apotek sanit efter fiillgjo~d fariiiaceutisk tjaiistgörin.
; och för apotekare stadgade ki~uskapspi.of tillerkännas saliiina rättiglieter, soni tillkomnia inaiiliga farinaceiiter.
Neclicinalstyi.e.1sen tillstyrker saledes p i det varinaste, a t t dec farn~aceiitiska baiiaii iiiiitte öppnas iifven fiir kvinnor.
Frök~zarnu H. och A. Hiertus stipendiefond för kvinliga liikare.
Karolinslta iiistitntets lararekollegiiiiii har till stipei~diater utsett: frök- liarna Sigrid Jlolaiider, Anna voii Hall och ': ' hora Granströin.
dd~~essko~z~toreu f ö ~ arbeterskor Iiatva uii börjat 1l: tc hiet af siii verksitpliet.
Arsberat telseii för 1890 idagalagger, a t t geiiom koiitoreiis be- iiiedling fattiga kvinnor erliallit arbete 871 ginger samt att dcn siimma, iivilken koniinit deiii soiii arbetsfiirtjaiist till godo, beliiper sig till 3,500 kronor.
Hjalpliiistriir liafva iiiider # r 1890 erhållit arbete 239 gånger, staderskor 43 ginger och söinmersltar 89 gjiiiger.
En nyttig ttppjimiq för bnr) ~ar; c (; .c ?e~z.
E n patenterad diflaska af svensk iippfinnare, fru Helena Flodin i Cpsala, ar iit1; oniineii i lian- delii.
Deiiiia flaska; syftar a t t ratt tillgodose cle strangit renlighets- kiaaf, som böra ställas pk barnens fijda, ifall de skola iindgå magsjiik- doiiia.r.
Flaskan a r förordad af flera läkare.
Pröken Eristine Freilerikseiz, ordförandc i Dansk Krindesaiiifiiiid i Köpenliainn och en af redaktöreriic för tidskriften:: Kviiideii og Samfiindet~, h u iiiider några dagar hesiikt Htoclrhollii.
Friiken F. itiilaiide hit för a t t sisoni representant fiir Dansk Kviiidesrtiniinl iiiir- vara vid professor Kovalevskys begrafniiig.
Fröken E ' rederiksen liar tinder sin vistelse liarstiides besökt Stock- holms folkskolor och p$ iippdrag af IGjl~enhainiis skolinspektör siila- skildt tagit kiiiiiiedoin oin den i trenne folkskolor införda iiiidervisnin- gen i matlagning.
I S kcialigcc skolrdds1~7~11zöter finiias iiiiinera i Sverige.
I .&gt;K~ ' istlign före~zi~tgeiz aj ' w q a k ~: i a ~ z o liar n 1roffi8öken Wedel- Jarlsberg friiii Norge 1iLllit föredrag om iiykterhetssakeu.
Fröke; i W.J.
iipplyste bland annat oin a t t en totalafh~lsaiiilietsf~reiiing, soiit rakiiar oiiikriug 100,000 niedleinmar, finnes i Sorge, och iittalnde önskviirdheten af att Sverige mitte följa exemplet.
Föreningen höll sitt 5: te årsiiiöte den 19 Februari i l3etlehenis- kyrlmi.
Ett 7teat for Rödn Korsds sj~~ksköterskor.
D i de sjiiksköterskor, som iitbildats nied iiiiderstöd af föreniugen Röda.
Korset, hittills varit i sakiiad af nödig saniinaiiliiniiig, ar inan betiinkt p&amp; a t t i Iiiifriid- staden inrätta ett hem for sjz~ksköterskor, där dessa., ej eiidast iinder sin stiidie- och beredelsetid iitaii afven sederinera iiuder iitöfvaudet af sitt ~ i k t i g a kall, kiiiina M v a eii tillflykt.
T detta lieni, som skall stil.
under $n dar boende hnsnioclers lediiing ocli iinder ' öfveriliseencle af en af Röda Ilorset utsedd styrelse, lioiiiiner unga svensks kvinnor, helst af den bildade Itlassen; soni önska ntbil.da sig till sjuksköterskor, a t t einottagas, Iivarjiinite detsainnia, soin dygnet om skall vara tillgangligt för sjiiklii~d, har till ili %l a t t bereda a.llnliinlieten förm8nen af en ökad och va1 behöflig tillg&amp;ng p i skicklign, och föl: sitt kall liinipliga.
sjuk- e sköterskor.
: i: Norge.
Kvinnor som enzbetsmiiv ..
Bankdirektören Berner.
liar i stortinget viickt motion om att kvinnor skola vara likstiillda niecl n~an vid tillsiittalide af einbeten, 13 % cle iiiiclerkastni sig de i livaije fall föreskrifna exaniina och för öfrigt fylla de iippstiillcla vilkoreii.
Det beramade nordiska l~vinnonzötet i Zristinwia iinder in s t lin claii de soniinar koiiiiner ej, efter lisad en f r h i Norsk KvindesagsToreniiig in- g h g e i i skrifvelse nieddelar, att egm riirn.
Ibanmiwk.
Ett Zngfomlag rörands fcestekontoren sh111 i &amp; r af regeringen frainlaggss för den damlra riksdagen, skrifves till % ' i-eclrika- Bremer-Förbiindet f r i n Dariniark.
Rlir detta förslag antaget, koinnin d l a oauktoriserade korniiiissioiisko~itor a t t nfslrnffas, en föriindring, soin fördelalrtigt torde koniina att inverka p&amp; de t-ili Daniiinrk iitvandrande svenska t) ii.iisteflickornas ställning.
Finland.
Lawltmamza- och l~t~ss~zoder.sskolol-.
H r L. Meclielin liar i ridderskapet ocli adeln inliinznat ett f örslag oin en petition till kejsaren, i livillien sanitliga stiiiiderna skiille anli&amp;lla, patt landets styrelse matte taga under pröfning, Iiiiriivida icke genoiii statens för.
sorg laiidtnianiia- ocli Iiiisrnodersskolor Borde iiiriittas, i friiinsta rim- met med uppgift a t t bereda iingdornen bland landtbefolkninge~i tillfalle a t t utöfver folkskolans kiirs iiiliiinita sr " lda11a insikter, so111 liiridh; dein och i clet Ironiiniinda och praktiska lifvet.~ till nytta i 1a1idtliiisli; P~llningeii Föresttin.dariwzor vid fattigg&amp;-dar.
I flere f örsamliiigar i Finland Iiafva bildade kvinnor itagit sig det.
maktpali&amp;gande ocli besviiisliga varfvet a t t varm förest8ndarinnor för fattiggårdarne.
Tyskland.
Doktor EZisa.beth Tfin.terha,lter, e n ung ' tysk kvinlig liikare, soin, efter a t t i Ziiricli lm aflagt niedicinska exaniina, nigra manader förlidet %r vistats i Stockliolni för att stiidera inajor Brandts metod, liar n,u etablerat sig i Frankflirt sbs.011 praktiserande friintirn- merslakare.
Frankf iirtertidni~~garne lyckiinska sitt sanihiille till at t lia f&amp;tt en kvinlig liikare.
Till beriktigande af en i förei;: ~ende Iilifte synlig notis om L ' 1sk- lands första kvinliga läkare, f % vi liäriiied meddela, att fOre den af oss närniida fröken ~ u h n o w; andra k~iiinor ntöfvk litkarekallet i Tyskland, diiriblaiid den ansedda lakaren fröken Tihiirtiiis i Berlin.
.
:;:: i: p::: D $dnveiz, Uwicersitetet i Zii.rich riikiiar iiiider iiiiievaraiide riu- tertermin 68 kvinligu stiideiiter, af Iivilka.
42 stiidera inerlicin.
1 f 6 g a on1 iiatioiialitet komina 13 11 % Scliweiz, 19 p i Tyskland, 3 pH osterrike, 23 på Ryssland ocli H p&amp; Amerika.
GseklulniB.
Atliei~s zririse) .sitet liai.
ny !igeii blifvit, iip~nadt f ö r kvinnor.
Den- första kvinliga student, som dii~stades vuiiiiit tillträde SY en iing fröke.n Stephiinopoli. '
Jasiim.
Sociala refortner 1ctg5ear7e, t j ' (l i ~ 7ivi) mur.
l; Japaii liar bildats en J 36 damer bestheiide valgörenlietskoiuit6, soiii föranstaltar bazaser, kouserter, föreläsningar och samkvitiii, fiir a t t nied hvarl dessa iiibririga iilrltta barnasylel *, f olkkök och sk (11~) r.
Ingenting karakteriserar biittre den iiii i Japan phgii~iide reform- rörelsen &amp; n uttriidandet i offentligheten af de Ilittills i fiillstiintlig: f- skildhet lefvande kvinnorna ocli dera * sainalbete till befordraiide af; il !rnaniiyttiga, aizdamhl.
Det första initiativet lär lm iiegitt fi * &amp; ti eii riiiierikaiiska.
eu iniss Higlit, soiii besitter stor organiserande talang, och SOIII af ile tack- sainma gapanskoriia äras iiiira iiog soni ett helgon.
Japaiiskoriia finua särdeles behag i denna n p verksainhet siisoiii ~ ett.
riktigt glödande nit.
Damer viilgörande damer och 1 % utveckla lir den liögsta aristokratieii tillhöra koiiiith, som arbetar oföït.riitet Xiniiet af i~iötet i JiiwOester % Y - d VM. 1850, &amp; crika.
det första mote för kviniiasakeiis befriiiiijaiide i Anlerikii, (the lirst Satioiial Women ' s Rigl~ts coiive@m) fileades den 21 sistlitlmie ja1inai.I i Boston ut JIsssacliusetts kvinliga i * östm.2ttsfiii-eniiig (11assiic~husettr; Wo.
men Siiff rage Xssociatioii).
Ile kvarkf vande af de $9 kvinnor, soiii iindertecltnat inbjuclniiigen till det.
första kriiinoiriötet, vore alla iial.- varande, (läribland nirs Liicy Stone, redal&lt;tris för tidiiingeii Woiiieiis .Poiiriial, Iivilken i ett viiltaligt fikedrag liiiiinade en öfversikt af de förfliitiia 40 åren och livad soin iilitler detina tid vunnits fijr kviiiiro-.
saken.
0. c&amp; --: * e.
' Fredrika-Brerner-Förbundet.
får .harmed inbjuda hugade författare till en pristaflan.
Föa~bzcrzdet .ut f c ' ister tvemze pris, de t errm d 200 kr., cZet ancZvba å 106 k r, för c k bclstcu ~ztj ' jesböcker, ' s k d f rrza f ör bcmz eller uizgdom.
.
, Böckerna böra vara afsedda för något vlsst åldersstadium mellan S och 16 .år.
.
' Inne- hållet kan utgöra en enda sammanhängande berättelse ' eller skildring eller ock bestå af 2 a 3 eller möjligen flere sådana.
Arbetet bör 100 sidor vanlig oktav.-&amp; i tryck icke d %ew&amp;qa Förbundet förbehålles optionsrätt till förlags- rätten: Taflingsskrifterna böra vara inlämnade ' till Fredrika-Bremer-Förbundets bok- komite, Stookholm, 5 Malmtorgsgatan, före den 1 Juli 1891 och vara &amp; tföljda,af I förseglad sedel, innehållande författarens namn och adress.
.
.
;.
o c h all slags linnesömnad emottagas best~lliiingas, hvil.lca utföras billigt och val t % egen syatelier.
- Profver ii- modeller ocl~ tyger förevisas, inatt-tag- ning och profliing oiiibestyres i l-ieinmet af f ö r e s t a n d m s k ~ för s yatelierii.
K.
M. Lundbergs Bosattningsmagasin Y S~OP * &amp;!
!~ * IC.OU v % Bcem f.
ar ytterst verlirsamt mot frii.ki-iar, solbraii11 a, h.etld.enimor och sta~rlc rodnad i ansigtet, gör 1i.uclen ~njilk och hvit samt är sar- cleles bellagligt att anväizcla.
Shljes ii P: 26 flaskan endast Iios ELIN EDLUND, 4j3 D m t tvavhg y at ma 63 (L&gt;tt 1.f ywr It n12 d ch).
Btort - lager af arnklader för alla åldrar, till och med 16 &amp; r Boelcc t ?j! / e.~!
AT ?ju, slïzcc7cf1rl Zu moclel- Zev!
B) ZI.ipc pwhev!
AlIiii.
Tclefoii 4 % 40.
Z Stora Vattugatan 2, Iiörnhuset r i d Brunkebergstorg.
10 B a z a ~ e n A Norrbro 10.
H. NYSTR.OM.
- vackra och viilgjorda,, af rrei~aste 7&amp;1; till de billigaste priser i riket, shsoni Dampmiker frhn 15] &lt;r., Lösl~em * fr. 5 kr., Ha1.- flator fi *.
3 kr., H&amp;1h,t.tar fr. 2 kr.
m. in.
hos Herm * 0 ~ 7 8 Fm * u E a BkuZmbem * .q, Damfrisörer, ' Etabl.
1871, Eiigelbrektsgnta.ir 5, vid Hiimleghrdeii; Haiiiiigatnii 1S A, vid Kiiugstriidg., STOCK ' HOLM.
Telefolz: Bell 10 56.
Allnz.
150 94.
A M A X D A NYSANDER, ~lomsteratelier.
för fina, konstgjorda blommor.
Arv b~0g&amp;€6n 16.
Carolina Söderlund,.
.
GULDSMED.
36 Regeringsgatan 36, S t o c k h o l m.
Ett 7cswant .r: maocZapw ccf guZd och siZfcev.
Beparationer vevkstMLZas biZZ.i,f~t.
.
n
Fredrika-Bremer-Förbundet s hemstudier.
Ledning for hemstuher inom olika amnen laninas d Pre- dnka-Bremer-Forbunclet Ledimgeii Innefattar 1) All~wntin 9 &amp; d d7tw am, 1s) zmya9 9 og a«&amp; litfeg cct / o, afgift l kr * 5 9 tsuti ledwuay.
l ~ ~ ~ a laq ~ ~ ungen v i d has ratt a t t hvar fjortonde dag insanda en slmftlig iipp- sats och forfriigiiingai * 15 Afgift for hal fh for hvaqe amne Narmare y p l ysningar meddelas genom Fredrika- Bremer- Porbundets byra - - - w anmälningar till in trade i fórbundets fre en personer, som icke aro medlemmar af förbundet, kunna blifva delegare i densamma.
- - - Almedahls Fabriks Försaljnings-Magalsin (etableradt 186a) Stockholm, Brunkebergstorg, tillhandaliåller efter saninia r edbara pi iiiciper, som allt Iii ttills till- vunnit sig erkaliiiande och f ortroende, f ullstandig soi temg at Hellinnevaror, Bomullsvaror, Broderier,, (starka, vdsydda) m 111 som till finare och enklare Utstyrslar hrer fog HiisliUl, Restrriirntioner, Sjnkliiis, Bndhi19, diigbitnr till bestamda verkligt billiga pruei @ $f ' tfrgtt!
Bolstervar, Tacktyger, Filtar, Rullgard~nstyger, Flaneller.
Extia goda och billiga Irlhntlsku L %&amp;- och Batistniisdukar.
Profuer sandas pi % begaraii g] atis - - -- -- d- -- e Nordisk Ko ' nst- och Slöjdutställning, 9 U.ztng~gcctan - 9. erbjuder ett rikt urval af ' Svenska arbeten, Traskulptur, Malningar, Konstvafnader, Dekoratiousforem~I
Lösnummer kunna erhiillas Q Fredrika-Brenier-F6pc bundets by&amp; till ett pris d 60 Öre för enkelhiifte.
Stockholm, Aftonbladets skt~rvoleqj trycken, 1J91
