# ID: svediakorp-per84
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1891
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 27,873
# sentences: 1,485
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


i: a-2.a 1891. haft.
DAGNY T D I SKR F I T FOR SOCIAIA OM1 LITTERHRA IHTRESSEH FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET Till Fredrika Bremers minne Clrtrrlotie Lu~dJlolua, Tvenne abngiu ur diktan ~Veionicas RIIen Rbm, En moda till sin son Bi&amp; fik 1600 talet.
(' ecdtn RrmsJ Stockholm som storatacl Tankrar och fnnderiqiu htteratur AvlirEd Agidt, Undei taslm och pmer - E e h a NyWowJ bikt och verkl~ghet.
M A ~ h d t, Medelhafvetb skonaste o, Meddelanden frPn Fredrika-Bremer-Forbandet II \ qehanda i XvinnofiBgm - ---- - - - -- - z ------- - - - - - - - - - För Ftlrbundets medlemmar kr 2 50 dr icke medlemmar 4 00.
Till Fredrika-Bremer-W rliundet insind periodisk # # eratwt NO^&amp; tidskr~ft, 1890, n-r i, 8 - Ny svensk tirlts~riftl 1890. n r 7, 8 T~dskrift for kristlig tro och b~ldning, 1894 m ' i - Lasmng 101 - hemmet, 1890, n r 6.
- Lasning for folk&amp;, i8SQ n: r 4 - Pedagogisk tidskrift, 2890, n-r 12 - Svensk lararetiiining, 1890, ii r 40453; 1891, n r 1 - Slojdnndervtsning~bMet,i 189&amp; n r 11, 12 - Sv6nsk mns~ktidning, 1890, n r 19, 20; - f 89f n-r 1 - En, 1890, R i 13, 24.
Helsuvannen, 3890, n r 24, 1&amp;8t, wr 1 - Idan, 1890, IL ' F 49 - 52 Tidning for traii&amp;t ?~ndlare~ 18.31. ii r 1 - Xya Rokhmdelstidmngen, 1890, II r f Y-52, / 8$l, n; r I, - Sreiisk Bokbandelstidning, 1890, n r 49 - 52, 1891, n-r t, - d - Hemmet och SlamhaUet, 1890, II r 1 % Krrndeu og Samfandet, 1830, n r 10- - Hmd vi ull, 1890, n I 28.
30, 31, 1891,- n.r 1 - Td skueren, 1890, - nor I).
Xyllaende, 1890, n r 23, 24.
JR Yhteisknnta, 1890, n-r 12.
- Wonian ' s jon1 nd, 1i3t10, n r 17 - 1 50 Dentsclie Xzusf-nénee ' rtnnq, 1890, nl.
49-52, $891, n-r i - Nem ~ - Brthnen, 1890, nar - 24, 18,91, n r 1 - Franenberttf, 1890, r t Il Die Lehreriu, 1890, ' n r ii - 7 - 1) as Xaganii ful Litterat&amp;, W O, ii r 49-52, 1891,n: r i, 2 - I - - - - - - -, Till Fredrika-Bremer-flirbundet insinda bIIek~ l l W. Bille: - 3rd Bark, Odemarkernas barn - R &amp; ag laad, l Tv8 krmnor eller en % d&amp; Bonnier: L. Toldoy, Fam~ljelycka t d. V. Carlson: N.
R Ostgaard, Eii Fjnllbjgd.
X Adolm, l B r h Medelhafvets skonaste n Z * Hregg: ström: A. Ch.
LeBZer, Ifr T~ifvet Femte S a 4 Xfter- aknft tt11 - K ?lighet och Erotik - Tr Olof Stigs rfterlamnado- papper jamte TrSgoL Ad.
Johnson: E.
W S Tzersch, Den kristliga famrijea I Of vers.
af E Evem - Looström &amp; Komp.
: ZT P BZat.ntsLy, Krckel tul t d f i - n P. d. Norstedt &amp; Siner: H xybZonz, Dik * och VCrfrIighet Sam1 I, I,.
T Eyestofsh, Noveiler E ' rdn Byskm, o f r e i ~ af K - .R Tornebkrdh, Handledning for deitagale i rUdplagsniia oeh be- diitniide forsamlingar - Srensk kalender 3 Z te hg 1891 P. Omtveaf: Altalde Prgdz, Lykke I - -
DAGNY TIDSKRIFT SOCIALA OCH LITTERARA 1NTRESSEN I ' TGIFYEN AF ' STOCRHOLN 1891, AFTOSBLADETS AKTIEBOLAGS TRYCKERI.
TILL F R E D R I K A - BREMERS MINNE 25 AR EFTER HEN-NIES DOD.
En blick på Fredrika Bremer och hennes lifsgWning w Knappast hafvs tjugofem iir förgitt sedan Fredrika Bremer dog, och likväl frågar m m: Hvem vm hon?
Hvad angir ho11 oss, den nya tidelis människor?
Hvarför har ni införlifvat hennes namn, na-mnet af en roman- författarinna med edert förbund?
Ett förbund, som tagit till uppgift att arbeta i den nya tidens anda, för kvinnornas framiitskridande!
Att man iiniiu si, kan fråga visar, att det var hög tid att bilda en institution, som bär hennes namn till efterviirl- den, värnar om henues minne och fullföljer arbetet på, hen- nes lifs uppgift.
Särskildt vill Dagny i gryningen af det nya aret - d&amp; ett fjärndels sekel förflutit efter hennes bortghng -- söka i n&amp;gra korta drag erinra om den ädla kvinnans personlighet samt arten och betydelsen af hennes lifsgärning.
FrecZri7; c~ Bremer föddes ti Tuorla gard iiära Åbo den 17.
Augusti 1801.
Men d i fadern med sorg förut$g det öde, som förestod Finland, öfverflyttade han med sin familj till Sverige 1804.
Där köpte han det gamla herresiitet Årsta i Osterhaninge fi5rsamling samt tillbragte vintrame i - Stock- holm, där han och h m s eleganta fru lifligt deltogo i det högre sällskapslifvet.
Hemmet var långt ifrån lyckligt.
Fre- drika, och hennes systrar växte upp och genomlefde hela sin
6 första ungdom under trycket af å, ena sidan den strängaste despotism, å den andra den mest smhaktiga konventiona~lism.
Hennes syster ' " har berättat om de små flickornas dagliga öfningar i att med grace niga och göra sin morgonhälsning för modern, och huru dessa öfningar miste ging på gång nied den innerligaste motvilja repeteras af den tafatta Fredrika; hon har berättat om huru systerns med bäfvan framställda bön, att de under stockholmsvistelsen ej mitte som vanligt hållas instängda, utan tillåtas att dagligen f i gå u t och gå till- sammans, besvarades med föpklaringen, att sådant icke vm passande för unga flickor ', hvarför de i stället ålades att, hållande sig i en stolsrygg, hoppa ett visst antal gånger rätt upp och ned för att få nödig motion.
Och systern gör det betecknande tillägget, .att Fredrika mot6og detta svar med en ström af tirar, hvaremot hon själf regelbundet iakttog fö~eskriften ~oclz fann sig mycket väl däraf,.
Systern berättar vidare, huru de små flflickorna, Iiär de hörde föraldrarna lcomma hem fran någon bjudning, sprungo att gömma sig hos sin finska sköterska.
Hon berättm, huru fadern 1809, under det pågående finsk-ryska kriget, hemligen lät i små penningpåsar föra öf- ver sin förmögenhet till Sverige; huru hans lynne vid denim tid blef allt bistrare, huru han under de kriga mörks höst- och vinterkv&amp;llarne vandrade rastlöst af och an i den stora slottssalen på Årsta, huru den f örskramda barnflocken ibland tyckte sig höra honom gråta, men huru ingen, icke ens hallis hnstru, vigade gå till honom och taga del i hans sorg. '
Hon ber2ittar yttermera, denna syster, om den stränge dagordningen i huset, om de magra frukostarna och kvälls- vardarne; afsedda att befordra en lätt, sylfidisk växt.
Hon f örtaljer om barnens roll &amp; f åslcådare vid familjens t&amp;stund, om den dagliga tvångskonversationen på utfäst timslag och det obligritorislrci schackspelet med den underförstidda för- pliktelsen att lata motspelaren vinna och förhåna den för- lorande p r t e n s spel.
Fredrikas enda tröst var arbetet för den afhålha.
gu- vernanten, M: lle Frumerie, hvilken enligt ett af modern upp- #) Se Fredrika Bserners sjiilfbiogsnfiska anteckningm, bref och efter- lWmii: ~~cIe skrifter, jhte en teckning af liemes lefnsd och personlighet, ut- gifiia af Ch.
R-r.
0rebro 1865..
gjordt ' system bibringade de unga, flickorna allt hvad som på den tiden ansaps tillhöra en förfinad kvinnouppfostran.
B Denna uppfostran S, sk13 ver Fredrika sjalf, o var af en ganska allmän art.
Man proppade mitt hufvud fuilt med vackra läror emot fifängan och satte in i mitt hjerta f i - fängan själf.
w Vid 15 år fick hon läsa Pomaner.
Genast började hennes fantasi spela.
Hon väntade att en riddare skulle komma och enlevera henne och spanade troget efter honom.
genom vagnsfönstret, när familjen for till kyrlian.
Neri allt som hon blef äldre växte hennes tankar och hennes åtrå.
Läran om den stränge, straffande Guden hade satt skräck i hennes barnahjarta; nu började hon fråga, men afvisades med förklaringen, att man fick icke fråga, endast blindt tro, och wunder sträfvm att döfva vilda kanslorw gick hon.
för första gången till Herrans nattvard.
Begäret att lära och begäret att njuta stego allt högre i hennes sjal, men intetdera fann nigon tillfredsställelse.
Kom s i i Augusti 1821 den stora familjeresan genom Europa i tiickvagnar, far och mor och fyra döttrar samt betjent.
Fre- drika förde en dagbok, som af en händelse kommit i vårs händer, och däri klagar hon öfver de Tantali-kval hon led i medvetande af allt det sköna och härligt i iiatur och lronst, som hon kunnat njuta och lära af, om hon fått se och stu- dera dem i frid och frihet och ej fört hvardagslifvets moln- digra h m e l med sig i tackvagnen!
För de harligaste skat- ter i viklden hade Fredrika och hennes systrar e j velat göra om den resan.
, D i de iiterkommit till hemlahdet blef familjelifvet om möjligt ännu tyngre och stormigare.
År efter ar ' förgick ntan hopp om ändring eller förbättriiig.
Systrarna ledo med hvarandra, men djupast och mest tröstlöst led Fredrika.
Hon erfor eii brinnande önskan att lära kanna och förstå, männi- skorna, naturen, världen och Gud.
Men hvart hon såg fann hon blott orattvisa, förtryck och lidande, ett, som hon tyckte, iindamålslöst lidande.
Hon bestormade himlen att upphäfva denna lidandets f örbannelse, hon bjöd till att sjalf mildrande ingripa; men d&amp; intetdera lyclcades förtviflade hon om Gud och hails kärlek och ' öiiskade att f&amp; .dö.
.
.
.
.
.
Kvinnoriias lott i alhiinhet och hennes egen särskildt, syntes henne ryslig.
Hon såg handlingskraft och mod lysa fmm i männens blickar, hörde dem gifva tankar och känslor h f t, men kände sig sjalf dömd till tystnad, rtill intet lif ».
Ho11 visste sig vara född med starka vingar, men kände med bittraste smarta, att de voro stäckta och trodde att de skulle dltid så förbli.
Med sårad stolthet kände hon huru hinnans varde ocli frihet nedsattes, hoii föraktade af hela sin sja.1 dem som be- tjänade sig af yttre makt för att förtrycka varelser, som likväl kunnat stii i jämbredd med, ofta högre än sina f&amp;- tryckare; hon grät då, hon tiinkte p i alla de rika anlag, den rena vilja och den stora duglighet, som hos heiiiie sjiilf och tusen sinom tusen hennes medsystrar, möglade borfr i overksam het.
Hon såg dagligen exempel p i fattiga, otiinkande, makt- lösa kviniior, som förnekades och ej siillani voro färdiga att förneka sig sjallfva allt manniskoviirde, nar de måste upp- gifva hoppet att vinna en man.
Hon skg dem blifva före- mål för männens åtlöje och lyckligare medsystrars ömkan, samt i allmänna lifvet stämplas med Öknamnet rymda.
nm~iseller)) .. Fredrika led outsägligt med dessa arma och kände sig ofta lika olycklig och förfelas i sin tillvaro som dc.
Hon försökte att med pennan reda upp shia tankar i detta och många andra ämnen, men hennes sjal var kaotisk och hemles ralppfostrxn hade gifvit henne många talanger, men ingeii verklig, f d t b i i r a n d e kunskap, inga förutsättningar att lira kinna sig själf och ändamallet med sin tillvaro.
Under ett par fridfulla år, tillbragta i ensamhet med systrarna på, Arsta, blef hon dock smkningom lugnare.
Hon sökte nu glömma töcknet som höljde hennes sjal och h a f d e hennes tankelif, och hon hangaf sig uteslutande At sitt varma kärleksrika hjärtas ingifvelser.
Hon kinde sig nyt- tig, ja stundom lycklig, ty, säger hon: z siillaii förgick nigoii dag, d&amp; jag ej haft tillfalle att li&amp;a nigon pliga eller göra någon fröjd.
Jag hade dessutom frihet, denna lifs- och hiilsodryck, och drack den me6 lmdtloften i friska drag.
8 Hon började &amp; ter skrifvn i mingu olika ämneii, och föp att f å medel att hjälpa sina fattiga samlade hon under varen
1 S 2 S en del af sina småskrifter och gaf hemligen sin broder i uppdrag att sälja dem till en förläggare.
Detta lyckades, och Fredrika och hennes systrar hoppade högt af gladje öfver de 200 riksdaler, som .de första Tm7c- 42ilya1) ' 9213 z w H v ~ ~.
~ ~ c Z u g ~ inbragt l ~ f v e t till deras f attiglrassa.
Fre- drika skulle gärna velat fortsatta att skrifva, men » har i staden är det mig omöjligt, all min kraft, min liflighet, mina idéer mögla », skrifver hon till systern i februari 182 9.
» Den goda tiden äs förbi, jag ar iiii en nolla i frihet sh val som i förmåga.
- - Vi, du och jag, imlkas båda 30 &amp; r ' och hvilka njutningar hafva vi annu haft, hur litet ha vi kunnat verka fastän begafvade med så mycken kraft till nyttig och välgörande verksamhet!
» - - Vid denim tid drabbades fddern af slag, det harda sinnet bröts, lyimet mildrades, haii bas tidigt sina plågor och mot- tog tacksamt den ömma vård, som agnades honoin.
» 1.
1 ~ » Det vm goclt a, skrifver Fredrika tio ar senare - ' seii den tunga tiden ar långt förbi, Enner jag att det var godt - att förtrycket varade s&amp; lange tills bitterheten för- smalt i smärta, det var godt att trycka försoningens kyss på den döendes kalla haiicl och panna. » Ännu lhg likviil lange den gamla tyngden kvar öfver hemmet och isyiinerhet öfver Fredrikas sinne.
Val gaf henne den fridfulla sommaren på Årsta nigon ro, och ej utan till- fredsstallelse smmaiiskref hon 11.p teckriingar ur hvmdags- lifvet sedan.
den anonynia f örfattarinnaii blifvit af pressen valvilligt uppiniintrad.
Men då inflyttuingen till Stockholm narmade sig, greps ho11 på nytt af sin gamla skräck för det tomma iiiiiehå,llslösa lif, som där viiiitade henne.
Men här mötte i stallet den i författarinnans hemlighet i.n.vigcle Fran- zén och gaf henize de första .varma lofosden för hennes FGL- uldjen H.; och honom följde skaror af uppriktiga beundrare, bland andra den fine lcoiistdoniaren och litteratören v. Brink- man.
Alla eruottogo ined den största välvilja den okända författariniian och gkfvo fart.
å t hennes gryende rykte.
» Alla visa mig godhet a, skrifver Fredrika, » mamma a r vänlig och glad.
Det kan väl äniiu möjligtvis bli trefligt hemma.
B Vintern blef lysande, Presseii hade endast loford för de 11ya teckningarile.
Frainstående personer läto presentera ' S
sig i familjen, Svenska akademien lat öfverlämna till forfat- tarinnan af Y ' ec7aingar w H~a~dagsZIjCcet sin mindre medalj i guld » såsom ett vedermäle af dess aktning och bifall)), och förläggaren begarde att få bereda en ny upplaga.
Ehuru rädd för smicker kunde Fredrika ej undgai a t t känna sig road och uppmuntrad.
Andra delen af FamiQen H. skrefs under vintern litet » huller om buller » som hon sj alf seger, utkom och emottogs med stigande f örtjusning.
Sominnren tillbragte familjen.
vid en badort, d&amp; Fredrika bör- jade en liflig brefväxling med v. Brinkman.
Kom s5 sensom- maren, d i hon begaf sig till sin gifta systers hem i Kristian- stad för att där tillbringa en längre tid.
Har skulle hon snart befinna sig vid en afgörande r i d p u n k t i sitt inre lif.
2 Egna mig å t författa-rskap iimnar jag för iiigen del.
Bättre, vill Gud, ämnar jag göra i världen för mig och andra.
Det är blott en sysselsä~iiing tills vidare,, hade Fredrika skrifvit i Februari 1829.
Ku tinkte hon annor- lunda.
Hon ville, sager hon till Brinkman, på fullt d ~ i W utbilda sig till skriftstallarinna.
%len hon lciinde val hurr.
mycket som fattades henne i maiiniskokäiinedoiii och 18s- erfarenhet för att kunna arbeta med framgång.
Nagot svaf- vande uttrycker hon sig ocksk ännu rörande arten af ilex uppgift, hon vill förelägga sig.
Den ena gången skrifver hon skämtande till Brinkman om huru visheten och moralen länge burit peruk och varit tråkiga samt huru hon ville visa, att de ocksa kunde vara » aimabla ».
E n mnan @ ng gripes hon helt af allvaret i sin uppgift siigande: » Hvad mängden af människor behöfver: tröst, muntrai;, utsigt, dager i lifvet och äfven för stunden, hur viil sLd ' ie man .ej kunna gifva detta, huru nira komma den lidandes hjärta och förstånd i bilder hämtade ur hvardagslifvet.
Meal.
hartill fordras kännedom af människan i ordets djupaste mening, om hvad som verkar på henne, hur det verkar.
2 hvilka föreningar, i hvilken grad.
.
.
O!
stii mig därvid bi, milde och vise Brinkman!
» Man förstkr af detta., och många andra hennes uttryck
1.l i brefven till Brinknian, hur lätt Fredrika kunnat komma att åtminstone till en tid stanna, under dennes inflytande och hur hon då också hade andeligen stannat i växten.
Men en mild försyn förde henne till en annai vägvisare af oiind- ligt mycket högre varde, en man som var lika djup tänkare som varm G s t e n, rektorn i Kristianstads skola Per Böklin.
Under Brinkmans inflytande hade Fredrika Bremer kun- nat bli en fin estetiker, bevandrad i konsten att säga behag liga samiingrar på ett ' » aimabelt u sätt och salunda förblifve i orubbad besittning af den stora popiilmitet, hon vunnit vid sitt f örsta framträdande.
Under inflytande af Böklins miilrtiga ande utvecklades hon till en hel människa, en sallsynt adel personlighet af djup religiös halt, med hjiirtat brinnande d manniskokarlek samt med mod och sj ' älfförsakelse nog att under oafbrutet sökande efter sanningen välja ett stort mal för sitt lif och att för detta mål, iigr så krafdes, med glädje offra sin popu- laritet som dilctare.
Denna utveckling, som med hjälp af.
vännens och lara- rens inflytande dock snart fortgick på ett fullt sjalfständigt sätt, ofta p&amp; vapar, som han icke förutsett och icke alltid gillade, utgör Fredrika Breiners egentliga, lefiiadshistoris.
En sådm lef iiadshistoria, grundad på hennes under flera och trettio hr fullföljda brefviixliug med Röklin, %r under iit- arbetning; tf den, som för Dagny tecknat denim minnesbild, och torde den inom ej alltför lång tid lcmna l&amp;mnas i all- manhetens haiider.
Har kunna vi blott, efter denna öfverblick ' af hennes ungdom och första arbetstid,.
gifva en flyktig teckniiig af För att kuxiiia gifra en riktig framställning af den lifs- uppgift, Fredrika Bremer ålagt sig själf samt Izeiines satt att, arbeta för densamina, iiiåste vi söka visa arteii och infl@m- det af de förhillmdeii, iiiider hvilk~lr de svenska kvinnoriii den tiden lefde.
Hiii skulle den iiidividiiella erfarenheten '
icke förslå.
Historien har som vanligt mycket litet att för- inala, om kviiiiiails vara eller icke vara.
Vi skulle stilledes hafva ganska svårt att finna den nödiga utghgspunkteii för vår framställning, om den ej föreliige så att säga klippt och skuren för vkrt alldamal i ett offentligt aktstycke inom Göta Hofratt.
Vi enföra här nedan det märkliga uttalandet, som ger en fullkomlig iiisigt i hvad man den tiden begärde och vantsde af .deii svensk+ kviniian, om man ock må, medgifva, att i många fall.
hennes sunda natur och medfödda energi segrade öfver systemet.
b Göta Hofriitts betihkitnde m o t Lagberedningeiis för- slag 1.827, att kvinna inhtte varda inyndig vid 25 &amp; r.
» D&amp; kvi~zihan i vfirt land D,] heter det, » i foljd af vedertagen upp-, fostringsmetod icke bildas elleq * dalzas ii11 a m a n verksasnhet iin den sonz blir &amp; idig för den i w e k~shiilkzingens vård, lmarutofiier kvimans egent- liga verkningskrets ej Ittiller synes vara tiwmad; sd mdste ock daraj ', filja ' att hon, daglig ' elt s ?jsselsa.tt med silzu k ~ d i g a småbestyr, icke kan shsom nzawnen,, reJle7cterande p&amp; de större tilldragelsema i allnziiluza lef-.
o e m t, v.ila ?za den bekaqatskap med 7~ändelsemzccs vadigcc ~ l å m ~ icke, .för- ska$&amp; sig del?
erfaredbet af vtirlclen och nzä.miskan m. m. att ho11 z~tarb farn kz~nde tilliitas att råda sig och sitt.
Lii~zgt blittre yore d&amp; att .fortfarmode 7~å11a henne ' i skydd mot faronta af sin okzmtig7bet ock nzedfödda godtrogenl~et.
Så.lzurzda viirnad .for, frestelsen att pli egen 7talizd vilja skcqa si91 lyika och Begäret att siisom 4j81f myndig tiinka och 7ha ?,dla för eget bästa, i stallet att lefva j6r miclra, skulle WOW, njuta det lugn oclh den stilla för~zöjelje, ltwarqf hon, at sig sjalf liimnad, icke torde konzma i 8tnjzt.ttyde.
Och då li.09~ jorr eller senare intrticler i det iikta std~zclet, skzdle hon, dit icke sned- fora den .ilzbillhgat, att hon vore lika god som rnamen, utaqa h012 s7culle se i sin make en sjäIJ: liald .fönnydare, 7~vilken af öm valvilja iitagit sig 7telt.nes a~zgel~geizheter, och hon skzdle.
framgent som 7~ittill.s vara lifvad af deit s a m a zwzde.i.g~fve~zketskti~~zsla, sonz alltid skall zctgöra ett o~fteryifligt d k o r för den ii7ctenslcapliga, föreiziqens stillli.et.
: &gt; ' Det var eget nog iiiigefar samtidigt med detta af vtilra, historieskrifvare ol&amp;nda eller å,tmilistone onämda, men för vkr.
kulturhistoria s i högst märkligs betänkande, som Fredrika Brenier utsände den f6rsta delen af sina uTec7cniftga.r ur Hvcw- da !gsZ$i-et ».
Denna lilla samling var, som vi redan niimnt,. '
,
vald p % måfå bland en miingd under föregående år helt af- sigtslöst sammanskrifim uppsatser.
Men redan här finner mm.
huru Fredrika Bremers bjärta i det lilla stycket » Dm ensc~~nmu » ömmade för och hennes tankar sysslade med de fattiga en- samma kvinnornas öde, deras, som » med tusen adla verkiiings- lirafter i sin sjal ser hvarje väg till odling, till verksamhet st %ngd »; som, fattiga och beroende, måste hos » nådiga be- skyddare » lefva utan uppgift och utan lifsiiinehåll, utöfver hvad » grefvinnans gnat och det oundvikliga bostonspelet med dess)) glädjemördande kortkungar och honnörer » innebiirn.
Det var det första uppropet, den första, tolkningen af » de ensammas)) öde, och det lästes med djup rörelse af de många, som ledo under ett snarlikt förtryck.
Att Fredrika i r Den e&amp;mnrna)) nedlagt mycket af hvad hon sjiilf bittert och länge hopplöst lidit, har hon sjalf sagt oss.
Och när hon väl lart känna makten af sin penna, försummade hon.
aldrig att föra de gamla mamsellerims talan, än med lätt hiiuior, iiii med gripande allvar.
Men snart finner Fredrika det icke vara nog att teckna, de sorgliga sidorna d hvad som ar, eller att med sitt dju- paste deltagande följa de ensammas tragiska öde.
Hoa mkste tränga till .kiillm för d l t detta lidande, all denna okunnig- het och vanmakt, som vid sidan af kunniga, verlcsamms, val- bärgade man stkller deras systrar i itlöjets och nödens skugga.
Hon viil uppspåra orsaken till att så mánga äktenskap blifva häitande och osympatiska, så minga hem olyckliga och frid- lösa som hennes eget.
Huru ho11 söker sig småa.ingom fram till förklaringen af d l a dessa missförhållmdei~, triider tydligast i dagen i hennes brefvaxliiig med Böklin, hvms iniiehill från denna sida sedt, torde vara allenastående.
Det bör läsas i dess hel- het; och vi f&amp; här endast 1Pna nigra spridda drag däraf för att visa.
den riktning hennes utveckling tog på detta omrhde.
Harriet Martiiieau synes hafva varit den första, som rik- tat hennes uppmärksamhet p&amp; Zugreformw såsom hufvudvil- koret för kvinnans frigörelse; men hon ryggar i förstone.
tillbaks för yrkandet att alla verksamhetsbanor skulle öppnas för kvinnan och skämtar smått öfver denna tanke.
Men redan 1838 i Januari upptager hon på fullt allvar kviniio- frågan till öfverliiggning med vännen.
Han bör, tror hon,)) '
kunna döms deii, som s&amp; mycket annat, i stort och utan fördoin.
D Själf &gt;), tillägger hon, r&gt; har jag hoppats besvara fri- gan genom att söka upplysning i alltings grund - Gud, i hvilken den dualism, som uppenbarm sig i könen, afven måste varn grundad.
D På vännens anmärkning, att kvinnan bör hålla sig till.
penaterna, invänder hon, att de prisade penaterna synas henne hittills ha varit ratt inskränkta gudar.
D Millioner kvinnors lif och liist hafvn.
vissnat, millioner vissna i denim stund under deras fromma tyranni.
Säg, min gode larare, &amp; g, vill du gifvs kvinnans själ luft genom att öppna &amp; t henne verk- ningskretsar i de flesta af de kretsar dar män arbeta, blott hon arbetar och verkar som kvinna?
Konsten, veteiiskapeii.
industrien ha ju sina hemsidor, sina kvinliga gebit, dar kvinnan kaan verka nyttigt enligt sin iiatur.
Be&amp;ligheten har praktiskt visat huru detha kan lyckas, men lyckligt och fritt blir kvinnokönet ej förrän principen därom gjort sig klar i teori och i tillämpning pi, uppfostran.
Borde icke hvar kvinna så bildas, att hon kunde sjalfständigt bestå och verka, utam afseende pi, äktenskapet?
Huru mycket friare och ädlare skulle icke då, äktenskapet blifva, där det slöts utan allt tvång, utan det nödtorftige, som nu sal ofta han- ger därvid, och hurii mycket nyttigare och lyckligare s k d e icke kvinnan i allmänhet st&amp; i samhiillet!
- - - -- - Den 2 4 Mars 1843 skrifver hon: - %Kvinnan hör ej till f o r m, säges det, hon behöfves icke där, hon he7th$t) s där hoie ur.
J a väl.
Men hurii % t hon dlir?
Och hvad är det hon vanligen i följd af uppfostran.
af opi~iionen och af hela hennes sociala ställning striifvar för?
Jo, att behaga och i synnerhet att bli viil gift.
Nan- neii %r i allmiinhet hennes mål, afven där hennes M, j t x.
hennes förnuft hemligen uppreser sig mot den förödmjukel- sen att S&amp; skall varn, då 7mt icke ar 7rms rna11 utoiii i andra rummet, då fädernesland och md,nskEghet, d&amp; konst.
veteii - skap och religion finnas i viirlden och kalla p i människors vilja och verksamhet.
Ända blir hon tvungen att iiiskranka sig, att förödmjuks sig, att låta gL i fiifangaiis s ej an st de kraf- ter, som icke finns större och ädlare mal.
Men förlorar icke samhället oändligt just pH detta ned- hållande af kvinnans lif och krafter?
Ingen kan neka, att
7CarZeken, lifvet, etztztsias~~nen briiiiier varmast på jorden i kviu- nuis hjärta.
Om lin denna heliga laga vtdades ~ % t t, om den riktades att brinna för stora och ädla mil - hvilken impuls slcdle ej gifvas å t samhällets hela lif!
Och huru välgörande och ädel blefve ej hennes verksamhet som vän, som maka, moder eller helt enkelt och stort som .- med- borgarinna!
O!
f r i n det jag kände mitt hjiirta, slog det af medbor- gerligt lif och af en stor kärlek; men hur tvingades det ej ner, hvilks usla mål drefs det ej att klappa för!
Och huru bittert, hur förfarligt att så drifvas under sig själf, i uppror mot det högsta och basta i lifvet.
Men Gud har förlossat mig.
Kunde jag dock bli ett redskap att förlossa andra!
Mina skrifter strafva dartill, och jag känner att de maste få en allt mera bestamd riktning på Iwilznns fri,qorelse.
Jag ville nämligen söka uppkalla inom det allmänna medvetandet just insikten af det niissförh&amp;llande jag omtalat, och vikten.
af den fria evolutionen inom - Zifvets 7jarta.
Så ville jag kdla kvinnan.
Jag tror att oändligt mycket i denna stund.
beror dGrpå.
Och jag ville bringa henne till medvetande af sitt varde, ', sin vikt som människa, som medborgarinns, och rikta mot ett enda stort ma1 den flamma, som nu brin- ner %n för gudar, an för afgudal *.
.
Den individuella karleken måste stii i niirmaste sammanhang med kärleken till Gud och hm.s skapelse.
Men h&amp;r iir svirigheteii, och frigan: Kan kvinnan fri- göras ur sitt- bundna, sitt.
splittrade tillstånd,.
lcan ho11 be- vara eintusiasm för stora mal, t.
ex. för samhällets väl och de inrättaingm, som befordra det, s&amp; vida icke hennes egen position i sLamhallet kan bli af mera betydelse?!
Det offent- liga erkaiinqndet af ' hennes värde genom offentliga lagar, som t. ex. lagen om lika arfsratt, i rättighet för henne att (på satt du en g&amp;ng så förträffligt uttalat det) ha sin röst med, om ock medelbart genom.
väljande af representant, i sitt lands och sitt folks styrelse - detta är redan mycket?
Är det nog för att lyfta opinionen?
och om icke (hvilket iir troligt), hvad kan göras?
.Familjelifvets bana Er den enda, ännu fullt öppna för henne.
Konstens.
kommer hoii blott in p i genom kamp mot stora svårigheter ' i samhallsställ~iingen.
De öfriga viiprile gro henne s i godt som stKngda.
Prågm är då,:
Kan kvinnan i subjektivt afseeiide utvecklas och för- ädlas, d&amp; hon sakna-r objektiva mil?
Vi ha i morgon Maria Bebhdelsedag, och jag ar saker att i alla kyrkor predikas ifrigt den gamla litanian om kvinnans plikter som m7ca oc7h moclw, ty annat har jag ej hört ännu p i den dagen.
Och det göres visst afveii behof, men mera göres dock behof att nu uppfatta kvinnans hela lif och stallning ur litet större synpunkt och visa, huru hon i alla sam h Kllsf Grhtillan den kan vara Herrem tjii~znrinnn!
a ' En del af dessa tankar har Freclïilra inviift i sina fort- satta teckningar, företrädesvis i Henznzet.
Hon har dar velat skildra familjernedlemma~rnes förhEbllande till hvarandra och till ett högre lif under bemödande att rena och höja sig sjalfva och det hela.
Sarskildt h m hon velat lösa fragan om de inHnga döttrarna, som ofta utgöra ett s&amp; stort bekymmer i hemmen.
Hon har velat i sin mHn h; jalpa till att borttaga den gangse fördomen, att kviimans enda mal och fullkomniiig iir akten- skapet och att hon utan detta.
är att betrakta som en vissen grens.
Men hon stiiiiger dem icke darför inom barn- domshemmets tr&amp;ng; .i, gränser för all framtid.
E n eller tv&amp; f&amp; sia uppgift diir, de öfriga söka sig en gagnelig vedrsam- het dar utanför.
» Jag har skrifvit för de eiisaniiuan, säger hon, » jag har velat visa dein, att de kunna nå sitt lifs mål i kristlig och medborgerlig mening, af ven utanf ör Kktenslrapet.
Jag har latit dem alla, vare sig utom eller inom äktenskapet (i fadernehemmet eller i det sjalfbildade egna hemmet), närma sig det högsta mKnsklig.,z malet - klarbet och dygd i eget bröst, harmoni med sin omgifning.
Om do f&amp; barn d kött och blod eller de gifva samhället goda och lcarleksfulla gar- ningar eller dster af deras aiidlign verksamhet o. s. v., det a r detsailma.
De löfvas och blomma i alla fall för jorden så val som för himlen.
» D Detta a?
* min fi.os~e7cä1z~zelse och &lt;Ja &amp; r byggd pd - lirist~s.
D &gt;)
, Da Fredrika Brenie?
redaii under areii 1 8 3 8 - 43 kom- mit till insikt om de samiiiigar, vi har ofvan anfört, kan nian förstå att Amerika, dit hon 1849 på okända vaimers varma uppmaning begaf sig, icke hade mycket att laxa henne i afseeiide p&amp; gpabndsatserrza för kvianaas frigörelse, men.
så mycket mer för deras tillampning.
Ron siig kvin,nouppfostran lyftad till en hos oss icke aimd höjd; hon larde kanim kvin- liga l a k ~ r e, som efter oerhörda svirigheter lyckats tilliiglia sig lalrevetenskapeii och f&amp; tillsthd att darined t j h a sina lidande medsystrar.
Hon sag kvinnan i dlmanhet åtnjuta en aktning och öfva ett inflytande, som deii gamla vsrldeiis kvinnor aldrig drömt om.
Hon såg slutligen hustrun i de bildade h e m e n villigt erkail.nss s$som familj ens medelpuiikt och gifvas all makt att styra inom hemmets värld.
Hon, hörde dessutom yrkandet p&amp; kvinnans medborgerligs frigörelse drifvas i bredd med k m p e n för slafvarnes befrielse, p i s m m a grunder och nara i !.og med samina hetsighet.
Visst.
m .., att hon Bom hem med siii öfvertygelse stadgad och sitt mod starkt till den förestaende kampen för de sven.skn kvin- nornas frigörelse fran orättvisa lagars och gamlal fördomars f örkrympande tvång.
Vid ilterkomsten till hemlandet mötte henne sorgeposten om illeniles systers död.
Borta vm således den iilslracle Agathe, hon, den enda af hennes i ~ % ~ m a s t som e, förstått henne och som jiimte Böklin varit henne.
kärast af dia jordiska vai~iier~ Till henne voro rimerikabrefven &amp; rifna, hennes fina öfver- sklidande blick hade hon pQrii1riia.t till hjälp vid deras zedi- gerande för tecket.
Nu mkste hon företaga, arbetet ' ensam och dari söka sitt enda rapen .mot den kallsla af bitter öfver- gifvenhet, som ville gripa henne.
Sålunda iitkomino 1 8 5 3 och 54 Hemmen i N y a Viiddm I sjalfva verket torde de tre drygs volymerna oin tillsammans 1500 sidor innehhlla; det mesta och ' basta, som ar sagdt p&amp; svenskt sprak om vissa sidor af lifvet och de socia.la för- hiillandena i Förenta Staterna.
De lästes ocksal i hedandet med d r a största intresse och gifvo helt visst vårt folk den första mera fullstaiidiga f örestiillning oin det fjärran landek Icke heller ' lät man synnerligen störa sig af de iiya sidor af kvinnans lif, soni har upprullades, ej heller af strafvandet att verka för hennes frigörelse i bredd med slefvariies.
I vart D spy.
2
kiira gamla Sverige rådde iiitet slafveri af nigot slag, och den clubbla fsihetsrörelsen på andra sidan Atlanten hade si- ledes, menade man, for oss ingen iiärrnare betydelse.
Alltså rådde fortfarande det basttt förstånd mellan Pre- drika Bremer och hennes svenska publik, p&amp; samma g h g hennes amerikabref i större delen af den civiliserade världen lastes med obetingadt intresse och säkerligen i England och Amerika förstodos b&amp;ttre iiii här.
Vi, som genom heiiiies förtroliga brefviixliiig med sin viin bihiiia, huru hon srniningom mognat till insikt och 6fvcr- tygelse om den bittra orätt och skada.
som kvinnaii.
och genom henne familj och samhälle, lidit därigenom, att lag och fördom hö110 henne kvar på det omyndiga barnets stånd- punkt, vi läsa mellan raderna af en stor del af de umri- kmska brefven, huru hon forskade och undersökte och lärde af allt, som kunde anvisa henne kviniims.
rattu utveckling och rätta plats, och hur hon gömde allt detta i sitt iittjiirta för att e11 galng frambära det i de svenska kvinnor~ias ~ianin.
_Första iren efter siii hemkomst blef hoii alltför upp- tagen för att omedelbart kunna verka för deiuia sin alsk- lingsidé.
Indirekt gjorde ho11 dock iuycket.
dels genom siil omfattande berättelse om amerikaresan och dels genom sin kraftiga verksamhet inom det sociala lifvet.
Sa var hon deii första att, tillika med några!
vaiiner, söka erhglla ratt att be- söka de kviiiligo straf€ängelserna.
för att verka för fhgariiiis uppriititelse och f örbättring, och i i ä ~ koleran 18 5 Y härjat Stockholm bildade Fredrika Breiner cleii första stora kviiino- föreningen i m hufvudstaden i syfte att taga virrd om de viirnlösa barn, som koleran gjort föraldralösa, och h i l k a diir- förutan troligen hemfallit till laster och brott.
Här hade deii ädla kvinnaii sjalf besannat den vackra tanke, hon yttrat om drottning Carolina Amalia af Danmark.
o~iigifven af de fattigas barn, som hon gjort till sinn: &gt;Evad jag här skg var bilden af ett lif, aii rörelse, som i denna tid genomgår samhallslifvet i iiordeii.
Det iir det kvinligas, det moderligas uttriidande ur det eliskilda lif- set i det allmänna till bildande af nya hem.
Hiis jämnar den kristliga kärlekeii lifvets oriihtvisor.
Här ryckes barnet nudan inflytandet af föräldrars olyckor och fel för att be-
varas å t sainhiillet och fostras till dess gsgii.
Tyst framgår siiledes det moderligas iiialrt för att uppfostra ett nytt m ' 1.i.- Predrilra Bremer befann sig helt visst vid de~.ina tid på liöjdpuiilrteii så vii1 af sitt rykte soiii af sin skriftställare- baiia och sia arbetsf ÖrmELga.
Redm 1 S 44 hade Svenska &amp; acleiiiien f ör andra gtLngen iitiniirkt henne, deiina gång med sin stora medalj i guld såsom erk %iinaucl e af en.
taslang, hvilken » nied snillets och hjiirtats egenskaper f öreilade skönhet i fiamstiilliiingssiit£ ' och renhet i tämkesätt, och befriimjat den svenslm vitterhetens iiarnnkuiiiiighet i främmaiicle länder.
D Ofta hade Fredrika i sina seiiare bref oiniiämiit, att 11011. ville slrrifvcz blott en romcm till, och i den ville hon liiggie in d l t hvad heiiixes .j51rtal varmast kiinde och heii.iies rättskä~.sln fordrade för Sveriges kviiinor.
Så skrifver hon kort efter att hnfvs slutat siua amerilrabref: - » Nu vill jag åter ut på, diktens fält, flera iiiiin.e.ii vinka, men.
intet vill rätt draga sianet, intet rait bemiilrtiga sig min ande.
-- - Närmast mitt hjiirta ligger mitt eget 1iö11~ iitvecliliïig i tanke- och mbetslif, och på, ett eller almat satt miste jag verka därför.
Den nya kviniiau f ostrm deii nye mminen och slaktets upphöjelse f örutsiitter lieiilies.
Det fiiiiies en smii och adel ödmjukhet; det fiimes ock en usel och förakhmsvärd.
o!
hur litet har maii ej lart kviiin.orlia: att skilja på, dessa; hin ofta ha cle ej böjt sig för uselheten, emedan de ej förstått att vara, starka med inilclhet och viidighet!
».
Det dröjde ej länge förriii hvarje tvelmu rörande v d i ~ f &amp; mim upphört, och.
hoii är djupt iaiie i arbetet pk siil.
iiya bok, SOUI.
hon Irallar den första brodden aaf det utsade, lieiiiies själ uudfått af den nya världens mcle och som hon 3111 vill omflytta i svensk jordinfia.
» Eli.
kvinna &amp; r rnedelpunlctezi i boken D, skrif ver hoii, och l~viani3ns rätta utveckling ar tanken, lcriiig hvilkeii den rör sig.
Den heter Hert71,a eller En sjlik Icistoria.
Jag hoppas t~tt du skdl gilla den.
.
1h allv,vas~tigcwr?
7~yZl~zing &amp; t s m z i q e n har .jag ej g$fiit.))
.
p p)) ..:.
.
.
' Under bokens darbetande fortsatte Fredrika brefriix- lingen med sin vaii och rådgjorde iifren med honom om ett och annat.
SH var hon missnöjd med programmet för Ber- thas högskola.
S Det lider D, skriher hon, » af deii ofullkomlighet, sol;; ar min egen i dessa stycken.
Jag k-inner viil hvad s o i ~ behöfves, men jag kan ej siitta det i systein. » En annan gång skrifver hon: ', Mycket i Hertha kommer att uppkalla frkgor, soin tal:: att tanka p&amp; och kommer kanske - ja, jag hoppas det!
- att medföra en befrielse för de bundna sjalarna i mitt laiid.
Ännu i Schweiz följande h, d&amp; boken nyss utkommit, riifvar hon öfver samma ämne i det hoii skrifver: » Hertha 5ir en bok, för hvilken jag näppeligen viiiitar ii&amp;d af någon svensk man, men ont af nigon, s&amp; iir deiilie man du, ty du har förstått att Eerthas klagan och lidriiicie~; äro min egen sjals erfarenheter.
r Redan på nyåret 1856 var Hertha fullbordad och ut- lämnad till öfversättning i England och Amerika samt Tysk- land, men skulle först p å sensommaren utkomma i Sverige.
Fredrika väntade, såsom vi sett, intet godt för denna celi själs historia » af hemlandskritikeii, och detta, jämte dex redau länge återuppvaknade reslusten, bestämde henne utf lämna hemlandet redan före sommaren.
Ett bidragande skii % var äfven den offentli@ inbjudning, hon erhdlit att t z t p del i förhandlingarne vid den första stora viilgörenhetskoii- gressen i Briissel.
Hennes omfattande föreningsverksamhet uppehöll henne länge, hindrade hennes brefviixling m. m. Nen icke desto mindre tog hon sig fri en af de första viirda,gariie för et * siirskildt ärende, om hvilltet hennes äldre vänner berätta med tillförsikt, ehuru intet skriftligt finnes bevaradt därom.
Hota utvalde, s i förta81-jes det, sin allra finaste spetsmössa, pktog den jämte sin vackraste drakt, steg i en hyrvagii och lat föra sig upp till kungl.
slottet.
Där begärde hon audiens hos konung Oscar, infördes i hans enskilda mottagningsrum.
och dröjde där länge; och vänneri~a pist&amp;, att om m m haft ratt fint öra, skulle man rundt .om i staden ha kunnat frin det kungliga gemaket hörs ett genljud af Herthas frihetsbön: » Gif oss friheten!
Gif oss ratt öfver våra sjiilar, rikt O
lif, vår egeïiclom, vår framtid, och vi skola tjäna kung och Ia~icl så som endast de fria liunna tjälm!
» Visst ar, att den lilla fjärilslätta kviiinoskepnadeiz slut- ligen, med str&amp;la.ncle ögon och vingsnabba rörelser, nästan flög utför slottstrapporna, steg i sin vagn och for hein.
Dagarne clkrefter snörde Freclrilm sin kappsiick, och en vaclrer maj- morgon, då Djurgårdens ekparker iilinii lago o,&amp; drömde o111 vår B, liimiiade hon fiiderneslandet för att ej itervändn dit f ö r r h efter fein &amp; r.))
' I Först mot hösten utkom Hertha i Sverige och hiilsades iuecl hiinförelse af Aftonbladet.
Men snart började Sveiiskw Tidningen ett förbittradt anfall mot den nye boken, under- stöcld af en mä1lg.d m d r a tidningar d olika kaliber s m t en massa i.iisäilclac ?re, tills ett formligt krig utbröt mot Hertha och dess försvarare i Aftonbladet.
Under tiden hade Fredrika Bremer, hyllad vid välgören- hetskoiigresseii i Brussel af tidem förnämsta filantroper, del- tagit med dem, såsom kongresseiis enda kvinliga ledamot, i öfverliiggriiugea om förbiittring af den fattiga arbetsklasseiis stiillning, i hviliceu fråga ho11 skrifvit ett föredrag, som upp- 1Sistes.
Hon hade inbjuclits iifvell af landets konnng att medclela hoiiom siila, åsikter m. ni.
Dil inträffade, att medan den sålunda i fr&amp;mmande laii.cl firade Fredrika Brerner mot hösteii befann sig i Lausailne, » i djupaste lugn med sinsr böcker och s i m tysta taiikm B, höljdes i hemlandet heiiues 1in.m.n och Iien11 es verk med srniidelser.
Men samtidigt upptog koi~.uiig Oscar I i sitt trontal frigan om Irvinnaiis myndig- het, hvilken vid föregående riksdag icke vuiinit regeringens bifall, och frainlade för rikets ständer sin proposition-om ogift lrviaiias ~nyncliglietsblif vande vid 2 5 kr.
Att redogöra för romanen Hertha, slrulle för oss vara iindamålslöst.
Bokens hela värde för v&amp;rt syfte ligger i dess sti-irlra, ofta till formen miisterliga och af en briniian.cle san- '
niiiigskiirlek iippbiiriia uttalaiideii om hvad kvinmn kunde och borde m r s, om ho11 tilliites i frihet utvecklit siiia ' gåf~or.
Det tir dessa, kraftiga upprop, dessa milda moderliga maiiiiig~~r, dessa om eii sictres blick vittnande syner ii1 i frrtmtideiï, då man och lcvi.iina skola, fria, och medvetna, hand i hmid arbeta hvar ' med sina olilm gkfvor för Guds rike p&amp; jorden - det Er clessa upprop, soni lata Freclrikn Bremer öpl~et finnztriida3 sisom den f örsta förkiimpeii f ör de svenska hiii- nornas frigörelse ur de föraldrade l a ~ w i e s och den egiiik f iifanglighetens boj or.
Nigra, f i af dessa ' uttalanden, hiimtade hiir och där w bolrea och smlmanförds i följd, må vara nog att l i t a oss första, hvad den.
sdla kviimaii ville och yrkade: » A t t: tiecIs&amp;tta lcvinnans ratt och stii11.ga lie~iiies franitid iir att stB: ~iga, saailzällets, ty mycket af det usla, som d&amp;?
rider i - seder och siniielag koinnier af kviimorims brist B&amp; aktning för sig sjiilfva, brist y&amp; iizsikt om deras högre] c d - lelse som iniiiiniskor.
» D Blott de fria lm11x~ r8tt t j i.1~1.
» s be- » Kan nkgon.
j ordisk doinme dönla Of ver 1~vilil1.a~ stiimmelse ' .~ Har han suttit med i Giicis rådslag och hart skaparen si@.
till kviinim: hit s k d l du g&amp; och ej vidare; har- inom skall clii andas, inea icke diir iitöfver?
O nej!
Fråga alla, ljiissöka~~de sjalm af mitt kön, hvad deras ska- pare &amp; ger dem i deras samveteii, och ni s l d l f i höra r&amp;: ~ motsatseii.
» -.
- - » Gif inöjlighet f ör kvinnan till uppf ostra11 och sjiilf - bestiiuimelse i lilihet med heiiiies broder.
Oplms för henne
.
skolor och lirosdar, som ge henne tillfiille att lära käiiria sig sjalf och sina medfödda anlag.
Öppna sedan, för heniie vägarile att i frihet f &amp; utöfva dem, de bli eljest fiir he~iiie och för sninhället ett dödt p~ !nd. » » Bort ined de gamla sl~ra~iikorna, bort iilecl all klen- modig frulctnii!
Hnf ett stort förtroen.de till Gud, att han leda och bevara, sitt verk!
S » Det k m ej nog kraftigt inskärpas, att omyiidighetstill- stiiiidet, vare sig inom eller ut0111 älrteiiskapet, gör sjiileii svag, ett rof för dls slags ingifvelser; att det förnedrar uppfostran till en ytlig, artificiell dressyr, och gör jorde- lifvet ovardipt en persoiilig, odödlig andes striifvanden ..)) » Afarterim af den frigjorda kviniian uppstå, f ör.iiiiinligasb iiiider kanlpen, under motsägelsen, och finnas, som vi tro, oftare under omyndighetssy stemet än under frihetens.
Kvin- na11, som inom sitt ii,liteiiskap e: j far styra, med föriiuftets ma,lct, skall styra inecl ' toff elas '.
Föriiuft, rättvisa, l.cii,rlelr gro de stora makter, som allena kmiia besvärja demonerna och frLmknlh den sai~iia skönheten.
i Verklig zq3pfos~ra.n (som iimebiir upphö j else) skicll under frihetens system f örjaga den fnlslrs bildiiia gelis usla a9~ispr&amp;k och sj:; ilf vislm ingifvelser.
c » Att frukta följderna för 1cvi.iinan och s ~ m l d l e t om m m ger henne den frihet, som hon i likhet .med inn~inen iir ber5ittigcqd till, .&amp;r att frukta spökeii.
Guds lagar i navturen och hjärtat skola göra sig g&amp;llirnde och behiilla öf verhm.den, ju mer spelrum nian gifmr dein.
Öppna för Irvii.inornn friheten och alls dess biwior, öppne dem vida som niorgonrodntldens portar!
En gudomlig drag- ning skall alltid föra flertalet kvinnor till hemmets hiird, till familjelifvets iimerlighet, till a t t blifva mijdrm eller fost- r r i o.
Blen cle skola iilider frihetens system blifva det med ett högre meclvetan.de.
Och de, som viilja andra banor, skola soin goda meclborgarinnor likväl förblifva kvinnor, d. v. s. s&amp; vida ordet h m någon djupare mening -: nziilzskli,qct l; ii.,.e~z~ i Iwil7; a 7@irtcd.s lif 7 1 ~ 9.
öfvervilcf.
» ' - » M&amp; vi se oss oinksiiig i viirlcleïl ' iitm fruktail, med ingen skygg eller iiislrrii,nkt blick, och fråga: HvcicZ vill G d uj ' mig?
och hvad haii säger oss, det göre, clet blifve vi!
M&amp; vi frukta högmodet, me.11 icke mindre den falska ödmjulc-.
.
heten, slafviskheten iiu.cler rniinnislcors doin.
» DM&amp; vi hysa aktning för vårt samvetes vittnesbörd; in$ vi adla jordeiis ringaste göromAl genom a t t helga dem till Herrens.
t j a i s t ocli försiuk sitt tjäna något lägre.
» .Det filmes ingen tSngre börda aii deii af.
lifvets torn- het.
Den soin skrifver detta vet det, ty hon har genoin- lefvat det och biir ined smärta %n i d a g följderna af orilyn- dighetsbandet, som fjättrade den största, bästa dele~l af heii- lies lif.
Hon har det att tacka för mycket oildt och för ingenting godt, om icke - mtijligtvis - den bittra rot, livars frukt blifvit - Hertha. » ' 8 Ord kunna ibliiid betyda mer än hiandliilg; så dessa, helst soin cleras offentliga ~itta~llaiicle vid den tiden var en
.
haiiclling af det största, mod, clen största off ervillighet, som liniiske iiagon sveiisk kviiiim uiicler sekler tillbalca lagt j dagen.
Att Fredrika själf betraktade arbetet för kviiiim11s frigörelse såso~u sin egentliga 1ifsgSriiiiig och Hertha som slutsteiieii i deiisamma, det har hon på, det l~r~ftigaste uttalat kort före sin död.
Några, vaiiiier hade nihiligeii sändt heiine en tack- samhetsgiard f ör hvad hoii gjort f ör Sveriges lcviiiiior, och daroin skrifver hoii: - ~Gucl riixe lof!
Den tycker jag mig med godt sam- vete kiiniia taga emot.
Ja, jag har arbetat för dessa mina systrar.
Biittre,.
jiiiii~iiwe hade jag dock kui,zziat göra, Qet, men iilaii löser sig icke s&amp; lStt ur sekelgainla liil.dor, i hvillra man sedaii bmadouien blifvit insnörd Hur iiiira står dess- utom icke den saiina och goda resipationen den falska!
Niir jag slutligeii i Hertha cljiirft sönderslet den sistnäiudas 1iäiiiiiian.cle band och bortryckte dess slöja, 5fvei1.tyrade jag, !lej, uppoffrade iniii popularitet som f örfattiliialm.
A t t jag Iriiiicle det och gjorde clet iindå,, skdl glädja mig i min clöds- stu11cl.
n Dock tillägger hon med vemodig sjalfkritik rörande Hertha, som Lioii nu först, tio &amp; r efter dess utgifvmlcle, Iiiste 0111: » D&amp; &amp; r i~iycket, som Icuil.de varit borta och d&amp; hade clet andra verkat bättre.
Men hvad blef d i verkan af Hertha?
Först och främst den, tro vi, att kvi~iiiofrågaii verkli- gen kom till staad inom Sverige, att den.
ställdes under de- batt, att därunder fasta iisikter bildades hos såväl 11qotstAn- clare som förkämpar.
Med aii.clrn ord: Fredrika Bremer ver- kade genom Hertha, antt en opiiiioii uppstod till förmaii för kviniians frigörelse, och att denim opiiiioil.
växte till eii makt, som i väselitlig m&amp;n bidrog till genomföraiidet af de refor- iller, som inom lagstiftiiingeii såviil som i uppfostran, tiiike- &amp; t, lefn.adsrilctiiing, seder och bruk egde rum under de följ ande deceiinieriia.
Redan efter de ii5rmaste fem areas f örlopp fann Fre- ilrika Bremer vid återkoiiisteii från sina pilgrimsfärder i Pa- - Vestina och Grekland den svenska ' lr~innan förklarad myndig vit1 2 5 ar; hon fmii ett högre lSirmiiineseiiiiiiarii~in, af staten iippriittadt, med ett propraiii cZ&amp; i mycket påmiiiiiande om
Herthas högskola; ho11 fann slutligen g&amp; sitt bord de första krg %ngczrna af l !icZs7c$i!
j&amp; Helznzet, den f örsta m&amp;lsmam lien inom pressen för kvinnans iatressen, en företeelse, som var henne ovsintad och,.
enligt hvad hon yttrar i bref till van- nen, fyllcle henne med glads förhoppningar. '
Att hiir uppriilnia d l a de lagreformer, som sedan följt, skulle föra oss för lingt.
Vi vilja blott erinra huru soin dessa och alla senare framsteg i kvinnans stillning inom hem och samhälle skulle varit othnkbara, om ej fraii b (jrja11.
en fast opinion, ett klart medvetancle bildat sig hos t;; inkande mli,nniskor i dit hörande äm~1e11. ")
Men icke; og hiirined.
Herths verkade genom sin for- fattares k ~ r a k t e r p i hela kmakteren af kkvinnofrkgans fram- triiclancle och fortsatta behmding hos oss.
I intet l a ~ l d har kvinnans t d a n förts i ett ädlare sprak, aldrig lrmpeii för hennes frigörelse utkäuipats med renare vapen, alldrig målet för denna frigörelse stallts.
högre och mera fritt för egen- 11.ytta och sjalfvislm syften äii i Sverige af Freclrilcs Bremer.
Vi f&amp; icke laïigre följa det ädla föreinalet för r å r teckniiig.
Vi hafva sökt skildra hennes lifsgärning i ett af dess vasentligaste g-run.ddreg.
Men hiiriued iir heimes be- tydelse för oss långt ifrån iittö ' md.
Hon hall1 ännu oiiiidligt mycket att säg.a oss friin sitt sällsynt rika sjiilslif, niirdt af brefviixlingen med vännen och urngiiiiget ined tidens yppersta 1n5i11, från sina resor, fra11 sin litterära verksainbet - friii.
siim höga syften och sina djupt kiincla brister.
Vi hafvn iinnu okiiinda skatter att Iliiinta fran det egen- domliga, omrade af hennes begåfning, soin vi ville lcalla hjartats snille; f r h helmes godhets outtömliga källspr&amp;ng, f hennes sanu.in gssö kaiide ande och hennes troslif, hvilket, m&amp;ttnclt af kärlek, dock oaflfiatligt spanade efter nytt ljixs.
- - -.
.
-- - - - ") ' Att ile ii ii; ^ opiiiioii \ r: ii~~i Ihgt; .flerii.
: iiiliii.iignre Blniid tidens ledaudo liiiin iSii blmicl liviniiorn: ~, och att s ?blluiidn ile geaoinförcla reforuiema i iiiiiiiga f d l, siirskildt clWr det giillde sochila nppgiftes, fiiiiiii t Irvini~orun ohereddn;: I tti lxgngn; iB sig af ' cle viinn: i~ föi.clel: ime, iii: ett fnktiiin, soiii gifvi t Icviiiii ofdgtm i Sverige siii nll.dcles siirslii l dn, priigel.
Allt detta skdl eii gång, om tid och krafter förninias tecknarinnai~, k o m a till sin rätt i den fullständiga lefiisds- slrildrhgen öfver Fredrika Bremer.
Men tills vidare måste viii. % lasme nöja sig med det lilla vi här kunnat erbjuda till clea adla lcvinnans håglcomst - en liten knippa blott &amp; f blommorila i hennes ta~~.kes och hjärtas örtagård, ploclcade och samulanbuadim af kärleksfulla händer.
&amp; a mycket hoppas vi ar vunnet därmed, att de imgn icke langre behöfva fråga: &gt;) hvein var Fredrika ~ r &amp; e r?
x eller &gt;) hvad kan Bon hafva för betydelse för var tids iniiii- 11.iskor?
» De skolat nu veta, ?tt hon &amp; r modern till deras frihet, vägrö.jersksl, som borttagit de första hindren, föregiinger- skan, som visat, i hvillcen anda.
och för hvilkn inkl frihetel.]
skall brukas.
N&amp; de im också, dessa unga, vara villiga, att lkra af henne!
Må de som hon hiilla kvini~ans .s&amp; helig och en - som hon troget följa rättvisaiis och frihetens bai.iér utan att någonsin svika Icsiilekeiis! '
.
Mamsell Fredrika.
En.
Julhistoria Det var juliiatt, en rilitig; j nlilatt.
Trolleii lyfte upp berghällania 115, Iiöga gnldpelare ocli.
tirade midvintersfest.
Tointen dansade Irring jiilgröten i ny röd inössa,.
Genla gudar drog0 lcring fästet i g ~ B a 0väc1ersI~al~l~o.r~ d i y&amp; Osterh aning-e Ic;) ~~co@LI: ~ stod Helliiisten.
Han 1~ra.f- sade med Iiofven ' i den fi: nsn.a marken, 11.m in~dcte ut platsen.
för e11 17.y graf.
T " .j .l&amp;ngt därifrA11 på Arsta g m l a herregiird lag mwnsel.1 Fredrika och sof.
&amp; sta &amp; r, som hvar man vet, ett ga11inza1.t spökslott, m.en inanisel1 Fredril&lt;n sof en gpd, lugn sömi-~ ..
Hon.
vail 1211 galiiimal voïclen ocli rätt trött efter 1nh1ge tiinga aïbets- (lagar ocli mA.11glg~ l@ge färder - hoii hade ju iiastaii farit, jorde~i riinclt - rlaid ' ör hade hon &amp; teiwi,~iclt till sitt bm~icloins- liein för &amp; tt f ' CL ro.
Utanför slottet 1,jöd i natten e11 k&amp;&amp; fnn.fhi:.
Döden 1ia: rl.e.
satt sig npg p&amp; g&amp;iig.sre gr&amp; odi ridit up11 till.
slottsporteii. '
Hm s vida sl.~arl.al~msl~appa och hattelis stolta plyin vaj acle far nattviiiden.
Den stränge riddaren uil.le betvinga.
ett sviirmislrt hjärta, ~S#rför iippträdc1e hm i silllsl~orcl stht.
Fhf&amp;i~.g mödn, herr ii.cldare, fi,fäiig i-nöde!
Porten &amp; r staii.gcl ocli ditt hjärtas c1a.m nofvei: .. Ett b&amp;ttre till. %lle ini % (Iii söha och en l&amp;ii~pligare tid .. Passa pR, lienile d&amp; hon.
reser till ott,esioi,ngen, stränge 11err rid- daale, passa, p " l~eiin e p5 liy ihägen.
! '
Gainla, ina~izsell Fredrika sof l ~ i g n t i sitt älskade bo.
Iii- gen I; 1111 cle hattre &amp; ii.
11 oii fortj am, livilaii s], j iif h et.
Soin en
.
jiilens ängel satt 11011 iiyss i en krets af ' barii och berä.ttade för dein o111 Jesns och Berdarne, berättacle till dess hennes ögon strlilacle och förlibrade hela helmes vissiiacle allsikte.
Nu pk gnida clagm var det icke 1iell.er någon soni amnärlite p % mainsell Freclrilias utseeide.
De, som sågo den lilla spensliga fig~iren, de sink fina 1i.ändeni.a och clet liloka vänliga ansikte t, ville tvärtom gärna hiilla clen syiien lwar för ei51i.ri11ge.n siisom clet vackraste iniime.
I mainsell Piedrikas stora riiiii fmns bland in&amp;iiga reliker och niiiinen en liten torr buske.
Det var Jericliorosen, 1ieinfo: rci af mamsell Fredrika från fjärran Österland.
Nii, i julnatten började den blomina alldeles af sig sjalf.
=e torra Irvistaniu betäcktes af röda knoppar, sliinirancle som eldgnistor, och de upplyste hela rnminet.
Vid skenet $kli de gnistorna shg man, att en liten och speiislig, men ganska ålclerstigen dam, satt i den stora gula f&amp;- tölj en ocli hö11 salong.
Det liiincle ej vara mainsell Freclrilia sj älf, ty hon 1&amp;g och sof i god ro, och ändå var det 11011.
Eon satt clar och Iiade inottagniag af in inneii; riiinmet var f ~ i l l t af dem.
X ä i i i i i ~ k ~ ocli r lieni och föreinkl ocli tankar och diskiissiones konimo flygande.
Bai~i~clomsnii~liien och ~iiigdonisminnen, kärlek och t k a r, ärebetygelser ocli bittert Iiån, allt kom susaiide lian mot clen bleka gestalten, som satt och såg pk alltsamnaiis nied ett goclt leeide.
Hon hade ord af skänit eller vemod för dem alla.
01n natte~i få alla ting sin ratta gestalt och forin, fast nian oni clagen ej ser det, liksom man clk ej Iieller ser Iiiinlens stjärnor.
Sh kmde man nn ock i skeiiet frkn Jericlioroseiis röda l i i i o p l ~ se ~ ~ en inängcl unclerliga figixrer i mamsell Fre- d r i k a ~ salong.
Dar var den styfm wma clikre inkre~, de11 god- modiga Reata ~vardagsl&amp;, in~nniskor f f i Öster- ocli Väster- land, den sväriniska Nina, cleii eiiergiska kampande Hertlia i sin Iivita klädning.
&gt;) Kan nAgon säga mig hvadör nianniskadn alltid skall vara hvitkladcl ?D slrämtade den lilla gestalten i fåtölj en, clk hon fick se heiiiie.
Men alla miiineim talade till den gamla och sade:)) Se, SA mycket c h sett och erfarit, s&amp; my+et clu verkat och ga.giiat!
: kr du ej trött, vill c h ej gå till h i l a?)
) &gt;) Ännu iclre., svarade skuggan i den gula f&amp;töljen.
&gt;) Jag
h r en.
bok l&lt;vw a t t skrifvvst.
J a g lam.
ej g&amp; til.1 ro, iiman cle.11 81: f ' &amp; i-iIig.
Daim ed försviin no sI&lt;ilggoi.n a.
J ' ericli.orosen sloclm d e, och (len gulat fi~töljen.
stod.
tom.
&gt;) Diir steg e11.
af ilein iil,p till klockonia ocli ringde in.
juleii, en annan gick oinlcriiig och talde jul \ juseii, och en tredje började med Iinotiga fingi: ar spela p&amp; orgeln.
Genom de tippslagna ~1öi.rrtii1.a~ koiiuno de öfriga lir natt och graf inyllrande iii i det.
ljusa, strBlancle Herrans hus.
Just såclma de varit har i lifiet korn~iio de, eiiclagt en smnla blelrare.
De öplmade ba1i.li: clörrarnn med sl.traialai~cle nycklar och tisslacle ocli liviskade, inedaUn de gingo iippför g h g e n.
: &gt;: Ilet 2.1: 2~1.1.
: 3, de lji-is holr ~li&amp;iil&lt;.t ' de fattiga, soni ilii lysa9 i G d s lins.
» Vi ligga vtl1: iii.t i v k a grdiv~i:, sk läiige hojz ger de fattiga.
Iil$iiler ocli ved.))
kiar~m lyfta oss iipi,.
.. tu.
GT " fvai: im.+) SA ti.ssl.n,cle (le och.
h.vislrnde, in~imi de satte sig i ball-, Meii.
- p&amp; ~krsttx koin n&amp;goii.
in i niainsel l. Freclrilias rum och lade vanligt siii Im-~il p&amp; ileii sofva~iiles arm.
upp, niiii: Fi: eili; ika!
det si:.
tid att f ' ma till.
ottesångeii:.
Gamla ii~ani sel1 Fredrika slog iiyp ögon en.
och skg Agathe, sin aIsl&lt;aile, dijcla, syster, st8 vid l~aclclen.
meil ett ljus i h.aiicIe~i ..
Hon kände val igen heiuie, t y hoii vm sig a1l.clel.e~ lik, s8daii hon varit har] ?No jorden.
Yaii~sell.
Freclrilcn blef ej iiidil, hon endast gladdes &amp; t att se elen dskacle, vi.d l-ivaïs sicla liorz garii, z ville sofkls ileil I aii.ga söniiieii.
Hon steg iipp och.
kliiclcle sig i all.
hast.
Det var ingeii tid.
ti l l. s a ~ n s p d; c V R ~ I I ~ stod I~ ' porten.
De a11 clra 111 8.tt.e '
redan rest, t y ingen.
mer an mainsel.1 Fredrika och.
hennes döda syste.r rörde sig i Ii.inset.
» Xiims c h, Fredrika)), sade systern, cli, de sntto i vagneii ock raskt lcörcle till k,yrlian., » rniniis ilii, hnr clu förr alltid satt oc: h väntade pk, att 11ågo11 riclclme sliiille eiilevera dig p6 kyrli- vägen ?&gt; .Det väntai: jag alltjiiintr, sade gamla inamsel1 Fredrika och.
skrattade.
&gt; J a g reser dclrig den har vägen utan att sitta och span a efter min riddare.
» Hur de an skyndat, lrornn~o cle ilock för sent.
: I: ' rästeii steg ned af p~eclilistolen, clAo de trädde iii i liyrliai~., och slnt-.
pmdineii.
började.
, 4lclrig hade inainsell Fredrika hört en.
s&amp; liärlig sing.
Det var soin 0111 b&amp;de jord och 11.inlmel stämt iii.
i sAngen., som 0111.
11.varj e bänk och sten och planka sj ungit med.
Hon Iiacle dclrig sett kyrkan s&amp; öfverfjrllcl: p&amp; altardislien.
och i preclilistolstra~~~~iwi siitto ni~niiislror, de stodo på g&amp;ngen, de trängdes i bänliarna, och utanför, stod liela vagen ft~ll.-packacl a f folk, som ej 1ru11.de Iioiniiz~ in.
Systrarna fingo dock plats; fcjr clem vek mängden.
ii11.daii .., Freclrika)), sade h.einies ' syster, » dn slcall se pk män- nisk013la.
Ocli ~iiamsell.
Frecli: ' iki.i, sbg och sig.
D&amp; marli.
te hon, att hon, liksoni kviiiiian i sagan, var koiii- men till.
de clödas inassa.
Hoii.
kaiide en lrall rysning ila neclht ryggen, men.
det gick Iieniie nu som ofta förr, hon blef mer nyfiken än räcld.
Och 11.11 siig hoii hvilka, som vor0 i Iryrlmi.
Idel.
Cviiiiior voro dar: gr&amp; %, lntaiicle gestalter, med rz~izdskiirna kragar och iii.~blelita maiitiljer, nied hattar af förghgeii glans och vänch eller lia1itstötta k l ä c l n i ~ i g ~ l i j ~ r Hon t l ~.
s i g en oerliörcl inängd skrynkliga alileten, infd1ii.a munnar, clinnmiga brillor och slirunip- 11 w h.äiicler, meii ingen h d s 11.aiid lilwäl., som.
har tv&amp; lat^^ ringm.
Jo, maiilsell F r e c l i d ~ förstod ~ clet nu.
Det var allla de hänsofna gamla ii~ainsell.eriia i Sveriges lalid, ' soin 11.~110 niid- n attsiniissa i Österhaniiige lyyrla.
D&amp; lutade.
sig hennes döda syster frani mot lie~iiie.
D Syster, &amp; ngrar c l ~ i 1- vad clii gjort för dessa di11.a systrar?))
.Nej u, sade inamsel1 Fredrika.
sHvad 11.ar j ag att vara glad ijfver oiii ej öfver det, att det 1:) l.ef mig besliiii$t altt as- &gt;) '
beta fur dem!
J a g offrade en.
ghiig mitt författareanseeiidc för dem.
J a g är glad, att jag visste l ~ a ja.g d offrade och ändn gj orcie det.
» Sh kan d11 stanna och liöra mer)), sade systern.
I cletsainim h.örcles iitigon tala.
borta i koret, en inilcl, ineii tydlig röst.
» Mina systrar r, sade st&amp;111man, ~ v ~ belclaga~isvärda r t slakte, v&amp;rt okiinniga och f ' örhA: ~lacle släkte skall siiart ej fi1111as 111ei:.
Gncl liar velat, att vi skola dö u t frih jorden.
, Rära v ä ~ i n e ~ vi, skola snart vara en saga Blott.
De gandn mmseller~ias matt är fyllclt.
Döden rider om.kring iite p&amp; kyrlivägeii för att t r f i den sista af oss.
Iniian agsta inid- attsi si näs sa är Iion död, cleii sista gamla inainselleii.
» Systrar, systrax!
Vi voro de ensainma p&amp; j orden.
De tillbaliasatta p&amp; gästabuden, de tacklöst tjänande i liemineii.
Det var h&amp;ii och kärlelcslöshet onilwiiig oss.
Det var fattigdom.
och olriinnighet inom och utonilrri~ig oss.
Vkr vandring var tung, och v k t namn blef åtlöjets.
, Men Gud har förbarmat sig.
* * .&amp;t cen af oss gaf lian kraft och snille.
Å t en sf ' oss gaf han 61cIrig trytande godhet.
Å t en gaf han ordets ha.rliW gBfka.
Hoii blef allt livacl vi bort vara.
Hon kastade Ijiis öfl-ex vart diuikla öde.
Hon blef lienimens tjänarinna, shsom vi varit det, men hon gaf sina gåfvor till tnsen hem.
Hon 17ar de sjtikas ~Arclariiiiza, ' shsoin vi varit det, men hon kampade mot fördo- mens väldiga farsot.
Hon berättade sina sagor för tusentals barn.
Hon hade sina fattiga vaiiner i alla laiicl.
Hon gaf ur fullare hälider än vi och med varmare siimelrtg.
I heiiiies h,j %rta rymdes ingenting af vkr bitterhet, t y hon har älskat bort den.
Heimes ära har varit som en drottiiiiigs.
Hon har iippbiirit tacksamhetens skatt af millioner hj ärtan.
Heimes ord har vagt tungt i mäiisklighetens stora frågor.
Hennes nanin liar ljuclit genoni 1i; ya och gainla vgrlden.
Och dock ar hon elidast en ganimal mamsell.
» Hoii har förklarat v i r t dii~ikla öde.
Välsignelse öfver hennes namn!
s Och de döda instämde i ett tiisenfaldigt eko: &gt;Valsignelse.
öher Iieiines namn!
» » Syster x, Iiviskade mamsell Fredrika, » kan dn inte för- bjuda dem a t t göra mig, fattiga, syndiga ina~nniska, högmodig ?.
.
sig emot v k t släkte med all siii stora makt.
Vid hennek rop pk frihet och arbete för alla hafva de gm1.a förlifi~iade nhde- hjonen.
dött ut.
Hoii liar nedbrutit tyranniets skraiikor kring barnen.
Hon.
liar flyttat de unga flickorna u t i lifiets fulla verksapidiet.
Hon har gjort slut p&amp; ensamheten, p&amp; okiinnig- lieteii, 11åglad.j elösheteil.
Inga olyckliga, föraktade gmnla mam- seller utan trppgift ocli lifsinnelikll skola mer finn.as, i i p så- dana som vi varit.))
Ater ' jod skuggornas eko, ju blaiicle som en jäganång i skogen.
som ropen f ' hn en glad bariiskara:)) Va.lsignsdt vase hennes minne!
Darpa myllracle de döda u t 11r li; yrI&lt;an, och ina.mse1.l Fre- chilca torlcacle en t&amp;r nr ögoiivr&amp;n.
2 J a g följer ej nied heinn, sade hennes döda syster.
)) Vill ej ocksh clii stalina liar lite med ens?, » Jag.
ville nog, inen Jag kan inte.
Det a r en Bo: k, som j ag först n i ~ s t e ha färdig.
a rNH, si % godiiatt da, ocli akta clig .för &amp; aren pit kyrk- vägelin, sade Iiennes dödal syster och log skä.lmaktigt, enligt siii gamla vaim D ~ r e f t e r for iizairisell Fredrika Ii.em.
Hela Årsta sof ännu, ocli hon gick helt stilla upp pk sitt .ruin, lade sig och somnade)).
N h g a tiinnlai.
seiiare for hon till deii verkliga otteshiigen.
Ho11 Bkte i täckt vngii, inen hon fallcle, i-tecl fönstret för att knana se 13 % s$jäi-iioi: na; möjligt ar clet väl ock, att hon som förr s@ efter.
sin riclclare.
Och där var lian, dar sprii.ngcle Iiah 1ipp till vagnsfölistret.
Praktig satt lian p&amp; sin l i r h a n d e gkngme.
Slralaknnskappan tlacldrade för vi~iclen.
Hans bleka anlete var striingt, men.
skönt.
nVi.11 dn bli ~iniii ?n Iivisliacle lian .. Hiinförd blef hon i sitt gmnlla hjärta af den höga skep- naden med deii vajancle pl~men.
Hon glamde, att hon behöfde 1.efva ~IIIILI ett hr.
n Jag är reclo 2, hviskade hon.
.
BI) &amp; koniiiier, jag och hilmtw * dig en vecka Iiarefter i din faders gard.
r Han böjde sig iied ocli k~-sstc!
Iieiiiie.
och danned forsvaiiii lim; men hon började frysa och ska1f~ ' a.
under dijdens kyss.
En liten stund därefter satt ina.ms~11 Fredrika i kyrkaii.
pkL saniina plats.
där Iion suttit son1 Ilam.
Har glömde Iioli bbde riddare och spöbeii och satt leende i stilla.
Iianfiirelse 14 tanken .pk Guds hilrlighets uppenbarelse.
Men antingen var det sh, a t t hon m r trijtt, darfm att.
Iion ej Fttt .sofva hela natten eller ocksio, hade varinen orh kvalmet ocli 1,jnsoset en siifVanile verkaii p5 henne soin p&amp; s i n mAngeii anilail.
Hoii sliiniïnde till.
barn en sekund.
Iioii kunde I-akt ej hjiilpcz det.
Kanske var det ock sk, att (+iiii ville öppna fijr Iieiiiic, porten till clrönmarnas land.
Pk den enda sekiiiideii, clk Iion sliinirade till, s i g lion 11u sin straiige k, sin vackra, eleganta inor och d m f i l a lilla .Petrea sitta där i kyrkan.
Och barnets sjal YRS saniinanpres- sad af en &amp; ngest, större iln n&amp;.gon viixen erhrit den.
P k pre- dikstolen stod priisten ocli talade om den strimge.
straffaiick Giiden, och barnet satt blekt och s k a l f ~ ~ i i d som e oin orden varit yxhugg och gktt genom dess 14ai.t~.
O, hvilken Glid.
hvilken förskra (Mig G i d!
I nästa sekiiiid var hon vaken.
men hon skalf ryste s&amp; som efter dödens kyss 118 kyrkriigeii.
Hennes 11,jiirta vaim Hn en gAng fknget i hennes bar~idonis vilda sorg.
Hon fick ined elis sa Inrådtoin, att lioii genast velat skyiich ur kyrkan.
Hon iniiste hem och ski-ifvn siii Imk.
sill liiidiga bok, om fiicleiis och hrlekens ($lid.
- Ingen ting vidare, som niiinem kan syiias iiaiii~irCirclt.
haiide mamsell Fredrika före ~iyA.rsnatteii.
Lif och (löd, liksom (lag och natt, r8dde i stilla endräkt öf17er jorden iiiider Hrets sista vecka.
men d&amp; nyfirsnatteii lmn.
tog dijden ensani spira.11 ocli förlriuuianle, att nu skkllp.
gamla mamsell Fre~lrikô tillhiirit Ii on om.
Hade nian blott v.eta8t detta, d$.
skidle val liela Sveriges land bedt en sa.~nfälld bön till Giitl om att f&amp; 1) ehålla sin iv-
iiaste ande, sitt varniaste lijiirta .. D&amp; skulle det vakats under &amp; ngest och sorg i iiz&amp;ii.get hem i skilda l.ai~.cler, där hon l m n a t iilsl&lt;ande h; j ärtaai.
IX, sliiill e (le fattiga, de sjuka och nödställda, g1öm.t egen.
iiijd fn~: att iniliiias heiiii.es, ocli dö, skulle alla de barn, ~ o ~ n.11 i z vuxit sig stola i valsignel.seiz af hennes g&amp;rnin.g, knäppt sina, Iiäniler för altt bedja oni.
811 ett &amp; r för sin basta, vän: ' Ett hr för a t t hon iiifitte fa gifva fdl.
Iilarl~et ht och in- sätta, sl.utsteii.eii i sit-t] .if ' s gärning ..
Ty döden.
var för snar föl: mai~isell.
Frecli: ikzi.
Stoim var det ~ I ~ r i i i. t e n.y~irsiiatten, storm var det i heii- nes inre.
Hoii.
kilide d l a lifvets ocli dödens lrvd bryta sig inoiii henne.
r Ångest!
r wckade hoii, Angest!
&gt;: Men.
&amp; ngesten vek.
och f1: iclen kom, och hon Ilviskade Sakta: .Kristi klritelr - bästa kärlek - Guds fi.ic1 - det eviga ljuset!
r .Ja,, det var 11.r~ detta 11011 die Ilahi, skrifvit i sin bok, och k m ske 11i.y cket m111 a t lika vackert.
och Ii ädigt.
Hveii~.
vet!
Blott ett veta vi, a t t l~ijclrer glönimas, nieii.
ett lif s8dant som hennes förgates aldrig.
I) en ga.iiih sierskails ögoi L sl.ötos, och hon försj öiik i sy iier.
.Hennes 1; ropp käiii.gnde tungt ined döden, iizei~.
Iion visste det ej.
Hennes närmaste sntt o gr8tnncle kring dödsl~ilddeii.
meii lioiz rn.iirlrte derii e,j.
Hen~ies mide 1incl.e böyjat .siii fl,yBt.
N11 blefvo fhr henne iIrömmaiiia verklighet och.
verklig- hon redan sett sig i siii heten (lröminar.
Ni1 stod hoii, s~~~soiii iingciomssgii, va11tand.e vid liiiizle~is port med otaliga skaror af döda, nindt oiiikring sig.
Och himnielen öppnade sig.
Han, den stod i dess öppiia port.
(lcli.
ende, ilen saJ.igl~etsb~: iii.gnn~le, hans oän.dl.iga ligrlelc ~ a c l i t e ?los de biclaride a,ridum, och Iios henne en.
längtaii a t t fl.ggn j. liaiis fainii, ocli deras l&amp;ngtan har dem.
och henne, och de sväfhde som pk vingar uppht.
upp ?i,t.
.
N a ~ t a thg var det smbg rjfvei: Sveriges] .and, sorg iifver vida, (k1.a~- at ' j o~deii. '
)) Fredrika Bremer var död.
.
.
Nyåret 1866.
Ett kvarisekelsiiiiiine.
Det var en solklar nyårsiiiorgom Nyfallen snö på marken låg: Det hängde liksom glitterstjärnor I trädens grenar hvart man sag.
Jag gick den gamla kända vägen - Jag minns som vore det i @ r.
.
.
Jag minns det val, fast se ' n den dagen Förflutit fem och tjugu ar.
Jag hann till skogens kant, där slätten Låg .skimmerhvit i .solens sken; sag Arsta-slottet på sin kulle Långt bort vid slutet af allé ' n: Dar fick jag Iiöra sorgebudet - Jag tycker a n jag honom ser.
Den som med tårar mälte: F ~ e d ~ i h B7wner a ar ej mer, Hon hade dött i gTir, han sade; Nu skulle detta budskap ut.
Det skulle spörjas snart i staden Och baras världen kring till slut; T y hon var ' vidt berömd den döda, Det visste jag, s2 ung jag var, I tvenne hemisfarer firad - Och nu var minnet ensamt kvar.
.
.
Jag velat fråga mer, nien budet Var re ' n p i väg med tunga fjät.
.
.
Det var ckn första gang som döden Stod för mig 5 sitt majestät: För icke många dagar sedan Jag henne sett - en vecka blott!
Och s å var re ' ti den mun förstummad, Hvars glada halsning då jag fått.
Jag stod dar länge soni bedöfvacl Och såg ti~ot slottets fönster opp: Därinnanför, jag visste rummet, Dar lag nu hennes döda kropp: Fran detta hem en gång hon dragit I härnad ut kring land och sjö; Och nar sin garning hon fullbordat, Kom hon tillbaka dit att dö.
Men hvad * förstod jag väl den tiden Af hennes garning, hvad det var Det niål hon kampat för s5 troget, Hvad l~eimes ctrafvan innebar!
Hvad visste jag om hennes strider, Oni hennes höga hjältemod!
- Jag såg blott hur hon stads var vördad, Jag visste blott att hon var god.
.
.
- ' Nu hördes klockorna i fjärran, Jag vände åter 15nparnt om.
En skara - fattigt folk de flesta - Stod kvar vid kyrkan, nar jag kom.
De taltes sakta vid, jag tyckte Mig beras mening så förstå: 3 och firad Hon var berömd som f Me ' n älskad mycket mer andå.
Det ar nu lange se ' n.
- inen minnet Vill (Iter dit pk pilgrimsthg, Det lefver upp likt Jeriko-rosen.
Som jag en g5ng hos henne sag; Slår ut i blom, se ' n halft förgätet Det hvilat fem och tjugu ár - Och fastan ringa ar min blomma.
Till hennes graf med den jag g5r.
Ur dikten " Veronica " Belönad ined Svciisk: ~ Akncleini ens 2: drn pris.
3 Dikten » Veronica » behandlar den legend, soni förrniiler, a t t en kvinna med detta iiainii vid: Friilsarens vag till Golgatlia framtradde och räckte lioiioin en diik (eller slöja) Iivarmed deii helige aftorkade svetten fråii sitt anlete.
Legenden Berattar ock, att da Beronica Bterfick duken, var Frals+rens bild i deiisainina oiitplhligt fastad.
Förf.
liar tiinkt .sig Veronica såsom en inatviiiid, drömmande sjll, livilkeii d Fralsarens persoiiligliet först emottog ett djiipt intryck och sederniera f r h beiiiidraii och vördiind öf vergick till Iliingif venliet och tro.
Redalrtioiien liar valt dessa stycken till~inf~iïaiicle s5som varaiide, eliiirii 13nka.r i kedjaii, inera fristhende iiii de öt ' riga.
Drömmen.
Jag t r o r att mellan s t j a r n e s s l a r Och Jorclen inecl dess slainiiist dalar D e t st~mdoiii.
saiicles stilla biid.
; Att milda, ä~iglar svafva iiecler I ilattens frid till sjal, soni beder Och aktar pil e t t svar a f G i d.
J.
- a g t r o r att tk.ömwens cljlq~a mening, J m t ar att vaya en förening E i n e l l n i ~ \ j iisets v ä r l d ocli v&amp;r, Och att ' niin clröni, 1.il~soii-i iiiiii aning, I h l m d - k a n gifva e n förmaning, Ibland ~ 1 1.
t m t, då k ~ a l c l; jag @ r.
1 iiatt en syn mig gaf ' s att skada I drömmens land, som tyckes bada A t t nggot sällsamt föi.estAr.
- Kanliiiiida dagas det oinsider, Kanlia~ida efter liiiigtaiis tider För Israel ett ljus iippgWr.
--- Fijrst s@ jag, ~ I I den I ~ infirka natten Drog täcket öfier land ocdi ratten Och ijfver rymdens Iiöga hralf; Jaff s&amp; hur fAgelii sökte skyle De späda smH.
för fiwstenn kyla, S&amp;g h11r11 b l e l m d blomma skalf.
Jag tyclctcte a t t j ag t i r a r fdllde; Xen siiiiiniiigoni h r ~ t r inijrkrets.
dde.
Lj 11s skönj des kring Xorias topp; Jag sAg vid sken, som bij~jat glimina, Eii snöhyit s17an blaiid nioliieii simma, Allt högre, högre steg Iian opp.
Snart sitg jag .l: ditlaine wh bergen: Kest~: A.lade af s i l h r f argen, Som lyste f i h hans 13ngepar; FrAii ljiiisets rika flod döi * oppe Föl1 i hvar blomsterkalk eii droppe.
En pärla, s1; inirande ocli klar.
De tra.ni1mde ncli uissiin griisen Sig reste S ~ ~ S O I I Z nya viiseii Ocli gAf \ ro lj ~iif ocli viirlig doft; Ileii lilla fngeln lir sin itvala Blef .vad&amp; och i f r h boet svala Sig hij-jde gL~d mot rymdens loft.
Men s \ - anen nied de ringar sida NII gjort sitt lopp kilng fästet rida Och dolt sig ofvan slvars biidd; Sist tyckte ja.g lians skm.
det w r m s.
Kegöt ock irri !~.
a t t, jag.
dm arma.
I härlig 1jiisdräl: t syntes kladd.
Modern.
: Eli ilag de l.) arii.
till Hononi förde; Den qy1ie1-1 djupt mitt lijiirta rörde,, Iijus som.
hon var och fidl af hopp.
J a g gick ock i ' rnni.
med lille Aron, Skön soin ett ldoiiister uti.
Saron, Ej ilnnii vecklaclt a r sin knopp.
Han, eljes blyg och radd bland iii.h~gtt,: l fi ' älsarfnnz11e11 lat sig f&amp;izgs Si, vil.l.igt so111 i.
~iioderssköt.
0, att jag egt deii sjalens lydiiad, Den öclmj ulrheteii s &amp; ta pr,yclnad, Som.
cl.essa han i. famnen slöt!
Tyst stod jag diir, med bliclz mot jorden, I a d a l i t lyssnande till orden, Som giiigo fr8n.
den.
dyra 111.iin.cl ..
Visst 3Iastarn sbg, hvad c \ j~ipt jag Irancle, .Föriiann.
ilen glöd mitt lij aria briiiicle.
I delina saligt slröi1.a stund; T y (1.5, mitt barn.
lian Merslcai~kte, Hans öga, t&amp;ilrbefbl&lt;tadt, Islankte Likt s \ j 8~1ians ljus den stilla natt; Ocl~, milda orden till.
mig lj ödo, Da, de i afslcedsstii~~clen .j öclo: ' n J; ij?
" L ' (WCh (k " L4 i j ~ t * l ' ~ (.
k t .57iXi,tt!
~h ' Jag slöt inin gosse ömt til.1 bmiirieii,: Han om min hals slog i: nii.cla armen, Log, so111 jag anm ailglar le.
Stiiiii gick niecl boiioni j ag til.lbaka, Men 1.ii11ila1: Iiacle jag %tt sinaka Och.
lart den Högstes n8il att se.
, 4tt vai: a moder: det &amp; r viiining, Ar ai-elirans oinkri11.g en tinning, Som blekiiat under sorg och nöd; Det # r att vaxa, Blifva mogen Och lik det fasta trad i skogen Å t veka rankan gifva stöd.
-.
E11 inoder giir e,j helt nr tiden, Då Iielmes lefi~adsdag ä r licteii Och nedlagd lieiuies vaiidriiigsstaf: Hoii Bor i minnets tabernakel Uti förklaracit ljus, som Rakel, Och talar aniiii ur siii graf.
Förr an vi Iiunnit genoiii 1iiiidei.i Uti den heta midtlngastiiiictt ?ii.
Den lille sonmat i min faliiii.
Jag kysste fagra rosenkiiideil Och srepte, till ett skydd mot vinden, Min doja $ring den spiiila hamn.
Hur latt, hur ljnf var ej min börda!
J a g lart ej alska blott.
men vörda Det barii, som Jesu karlek riiiit; Ack, denne rene, cliifvolike Ar iii en arfiing till Giitls rike, Med Iiimmelsli iiid och am krönt.
En moder till sin son. '
Historien &amp; r ej fattig p k b e v i s för kviii11~1is stora iri- tlyt.ande sBsonz moder.
Store mäns lefiiadsteclinii~gar 1.a11111h därom vittnesbörd, liksoin ski1cii: iiigar af skilda tiders oeli folks lefnadssiikt oc1.i.
uppfattning.
Iiitteratureii, 1: omam e.r, shng er och lippby ggelseböclcer, i all si.
tider tala ofta Iiiirom.
i i likväl endast undantagsvis en moder nóuish~f; c ' it Det i sinn- förnim.ingnr till sin.
son, sa, att vi kuym fiillkoinligt k1.m göra för oss Iiennes sedliga ul~pfatti~iiigssätt.
Ja längre bort .vi komma i tiden.
ilesto sä-Ilsyntare blir det att finna skdana itnteckni~.igar af en kvi.i~ii,zs liaid.
.
~9iirskiZiit ggller detta vArt land, som iir i hög grad fattigt pi l~evaracle %lclfe haiidliiigar: röraiide det eilsl&lt;ilcIa lifvets oiilrkde.
Det ' bref.
soin liar nedan skall ineddelas, ar akrifvet af.
en sl; em %- moder.
soiii lefcle fGr mer än tre Iiundra iinr sedan och soiii talal: foi; in.anii.igeiis oïcl.
till sin son.
HOII for deii kristna moralens talan, och.
l ~ a d .h.on här säger h t sin son kan en inocier än i dag iipprepa.
Andra ord, andra uttrycks- sätt ai~.väiiclas, men.
ail.clm.
tankegången är densanlina - det ar Kristi höga samiiigitr, Irarlekeas b~~clslrap, som möclrari~a i clag liksom för tre 1i.iinclra &amp; r sedan hafilt att lara sina barn.
' Visserligen l-~aiii pH, detta sista brliiiiiclrade al&lt;tiiingen f6r hvar,je inäni~iskns i7iirde stigit, men m a ~ i fkr därf6re qi göra sig deii f~rest~~1111iiigeii.
att tinder iilclre tider deii 1rristi-m griilid- satsen om ' allas jainlikhet och lika vgriie ej fa11 ' 1is till och ej t.illäml ?ttdes.
L8.s blott dessa i~ppinai~iiigar att e,i se ned pi, n&amp;gon, att 11eiiiöt: l alla lila, och koin ili&amp;g, att de äro litta- lade af en f6riim-t czde1.sdnin för tre l.iii ' nclra hr sedam.
Afveii alidra drag i brefvet visa, linru barnasinnet och modershjärtat, alla växlingar till trots, dock i stort sedt äro sig lika i det sextonde soni det nittonde årh~~iidradet.
Hrefiet &amp; r $01.
s k tid ?jul slrrifvet.
Mali ser genast, a t t det varit eii Iivinna lika rikt iitrustad p&amp; hufvnclets vägnar som p$ hj artats, hvilkeii iiedskrifvit - det.
Antagligen har man tyckt, a t t det var ett ovanligt bref, efter det har blifvit a ena &amp; r från sexton- ' bevari.a,dt i t17B afskrifter, af I.
~ ~ d k den hiindratalet.
Originalet ä r (lock, s&amp; viclt oss a r belralit, för- konzniet.
Afsliïiftei * na äro bevarade i n Pulalpxeta Grips bok, 2 en teln- ligen olikartad sainliiig afskrifter och ai~teclriiingar f r h i skilda tider, t d h af liviiiii ohaii d, men af högst olika vade.
Delma iiia~n.uskriptboli fónwx.s i arkivet p&amp; Sj ö. Geii.oiii grefvinn an ~I: micleitströrns, född Bankr, gocllietsf~illa tilliiiötesgåen de hm det blifvit 11ii.g möjligt a t t af detta bref taga en afslwift. '
Dit s,j %1fva hrefvet i: &gt;Margareta Grips hokl föreligger i ii f ' skrift.
11 a r i.itgifvareii ej tveliat a t t 111 odeniisera stafi~ingen, afdela brefvet i styckeii, iiomalisera iiiterpunkteriiigen ocli genoin iitby.taide el ler tillsattrwi de af 11 iigr&amp; siniiord (alltid med ' kiirsiv stil .iitinarlrta) göra l$isiiingen, för deii som är obekant iiied gainla al~tstyckeiis skrihatt, bellagligare och liittare.
S1 ii tl igen nia n &amp; gm i ~ ~ ~ ~ ~ l.
y &amp; i lämnrrs i i g i t r om brefslrrifver- skail.
Tyvärr iiro de gmislrs ofiillstii~diga, iiim iiRUgm lnera iittöi~iiiiaiicle lii: tfw~, ej varit a t t tillgh.
.Jic~~; yr / dr-efc~ &amp; &amp; ~sdottcf.
tillhörde c h slakt, som j list i d e r .BjelI,: e.
Hennes broder Ture Pe- Iieniies tid m t o g slal~tiia~niiet (lerssoii; spelade en viss roll iiiidei: Erik SIV: s regering och tick puöt ' va deiiiie ii yckfulle konungs biide nkcl och oiikcl.
.
An- l i e i i född ~iiiliriiig J 010 iiigick Blargareta Pedersclotter l 5.3 S &amp; kteii skal) iii ed A .. ~er!
Xlt; son (Baj@), riksr Ad och liöfvits- intim i Jönkijping, (hr lian dog 15.54.
Han egde bland andra gHrdai1 Dj iirsholin och Ekeiias.
Enligt ett af lioiioin skrifvet or11 i w M a ~: ~ r e t Grips a bol&lt; \) i afskrift bevaradt bref, var Iiam.
en r&amp;ttskpffeiis och reclbai nian, som varmt intresseracle sig för siim son ers iipl~foatrain.
l " ii Margweta oc ' li lieil.
Axel.
Ilade tillsanimans Atta bann.
dii,i.i.blaml sex söii.er.
Dessa komino tidigt fi: h lieininet, s&amp;som setleiz tleii ticleii val:. '
iiimtt till h?
: ilhn 1 det ii&amp;iniida, bi: efht star visserligen o.
# af söiieriia det iii.
skrifilet, nieii enligt all saiinol.ikliet var det dtillclt till sonen % ' &gt;eder,, vid brefvets författande p&amp; sin I.iö; jd tolf gr.
Han hade skickats lit till Daiiinark ocli.
17ar clar äaliiiu kvar 1.354.
Han blef.
en tapper och dristig herre, vardt imder 1665 ars iirofulla sjökrig liöfvitsman pid aFiiiska Svanen&gt; och blef i slaget vid Bornliolni ilij alskj iiten af danskame.
Erik XIV l ä t b e g r a f ~ ~ 11oiioin a m.ed stor ' Mot i Upsala tlonikyi.ka.
H a m (äldre?)
bror ATils kuncle ocksh t&amp;nkas som brefelnot- tagare, oin icke det funnes i ett a m a t bref ointczladt, a t t lian iippfostrades hos Sten Eriksson Leij onli~ifvricl, skledes ej utom- lands.
Han koiii seclaii till Rostock, diis h.mi.
i sii1.a unga &amp; r pk v&amp;lclsaiiit satt omlcoiii.
Söiieraa %am ocli fi.SIi~ död oiiita1.a~ i bïefket, och de yngste, Sten ocli Gustaf, de sedan sk olycklige rilrsrkdeii Banér, hvilka afriittrtcles i Linköping 1600, voro födde 1546 och 1547 och kunde s&amp;liincla e,j iiiottaga nedaii.st&amp;ende formaniiigar 1551.
F r u Margareta dog 1557 pA Djiirsliolm och blef hegrafven j D m de.ryds] &lt;,yrlira.
.
Vi skola i n i i la.iiina henne ordet: 2M: oderlig, kärlig liiilsiiirig, ni1 och alltid.
KArligeii försiindt ined Gud.
Käre lieyr son, iii !~ dii veta, att din fader ocli jag ocli dina syskon och flere din släkt Iiär i laiidet iila väl.
Gud linne inig den gliidjeii af dig att spörja!
att du iiititte ställa dig viil iliide ined ord och gärning, sk att Gud mitte ske ' lo£; tf dig, och din fader och jag måge fB hugnad och glädje af dig.
Klre son, si, liafver jag allt för mycket sorgliga tidender.
att shifva dig till, livilken hjärtans sorg din käre fader och jag llafv: ~ fångit, sedaii (211 Ironi frfin oss: Jag liafver mist min allra karaste syster, diii kära inorsysters '), som dig hade sk kär och liade aktat dig iiiycket godt; desslikes dina käre bröder, mine söner, ~ á r och s Erik.
Gud deras själ glädje!
Si iiifven c h, iiiiil käre soii, efter di1 är diii fader och mig så långt i f r h och Icommen.
i främmande land, dar dii liafver släkt nog, meii dem som dig något godt vilja lara eller iinna dig ii&amp;got godt, det tror jag, att de ' iiro ganska få, därför, k#- son, '?)
Aimi, gift med Tiire Bengtsson Hhrcl.
C iir iniii vilja ocli mitt lijertaiis rAd, att du öfvar.
dig alltid i goda seder och dygder ocli i gudsfruktaii, och minnes uppi den goda lärdom, som din kare fader, din kara uiorsyster och jag dig liirde den tid vi sände dig i f r h oss.
Ocli vår bön, den fiirste och den allra högste och den stiirste öfver a.llt, iir, att ' du alltid öfvar dig uti de tio Guds budord och larer a t t veta, lij7ad (; lid ar ocli alska Gud iifver allting, samt like och vörde Guds heli&amp; namn.
Så, kare son, sakta dig paiiiit, a t t (Iii ingalunda svar vid (+iids iiaiiin i ingaliiiida niitto, utan när som d11 Iiörer (+iids iitmn näinnus, SA tank vid dig sjalf: (?-ud vare lofrad till evig tid.
Och t.ag din Ilifva af ditt liiifviid, och böj dina k m, d&amp; dn är i kyrkan cllei.
cinnorstades, dar soin de handla om (4ud ocli lians lieliga ord.
Tag dig inga 311dri~ sedvänjor före Iivarken med eder eller högmodigt sinne!
Dar vankar alleliaiida folk, son äro icke alla goda ocli lära icke alla goda sedviiiijor fran sig, o c l ~ soiii tala niycket.
Här brukas nu allestädes n~yckeii ed med nic " iiiga1ianda satt, son: ar mycket skadeligt bkde till lif ocli sjal.
H a r svarjes iiii i sjiilfun verket bide qf ' ung och gaiii- inal, både @ f ' kvinnor och män, nieii tag: dig intet dar af!
Hörer (Iii nian svär eller iiian gör en dödelig synd, bed Herren Glid, ntt linii förvare dig därför, det du slrulle.
någon tid komma i ilen onda sed- vänjan, det du skulle 115goii tid svarja vid (hd.
*) X i r e son, nar som (iii kan va1 liisa fOr dig, S&amp; iifva dig i tille- Iianda niil, Blide i tj-skan och latinet, niest i latinet, fiirtg din fader ocli jag ville g#rna du skulle kunna deni val; nieii öfver allt s i iifyii dig val i tio (Xuds budord och iiiarke dem graliiit.
T&gt;ai- finner tlii all din llirdoiii, soin dig behöfj-es och liaf dein alltid i din Iiag.
J u äldre dii blifver, ju nieimn skall dr&amp; trktn dar uppå, och livad din käre fader och jag dig lart hafva ocli h \ wI viist största begar iir till dig, och niark alltid, det ilii i i i i t i c!
blifva god och dina föräldrar rallje- haglig!
Kare son, dii skall ock fi.ukt; i och ara den gode iiian, soni di11 skolniiistare är, och vara liononi liörig och lydig och märka och minnas grannt, livad Iian dig lärer ocli iniirka dar uppi, och iziir di1 blifvei.
straffad af h ' oiioni för din lärdoms skiill eller för andra dina brott, s$ skall du icke knorra eller ilskas emot Iionoiii, eller g % bort och tala illa eller förtala lionqni eller klaga pk Iiunoin för ciriiiigai- eller andra, soni gHim höra förtal.
D u ska11 tacka honoin fiir det oniak, *) Bet var jiist vid ileiiiiii tid, soiii (len alltid oförskriickte Olaiis Petri skref sin 1) rröiiida prcdikiin mot eder, af Iivilken Gust: tf Viisit kilide sig t.riifiad och noiii vRcktc hniis vrede.
som lian Iidver för dig.
Han llli-er dig det, som ilii skall liafva gagii af, niir som dii blifver stor, och det ar allt för ditt bästas skull, som lian straffar dig.
Kare lierr soii, c h bör ocksa vara deni lydig, som du ar Iios, och inina dein .godt, förty jag vet det väl, att både Fraiis ":) ocli hans, lnwtrii, (le kria dig det basta, som lian lofvade både mina allra kg- riste syskon ocli desslikes mig den tid jag var p5 akerö.
Gud alls- mäktig deras själ nåde, iniixi d h n kiiraste syskon bada!
Darför vill jag, att ilii skall vara Iionoin och hans hiistru lydig och ödmjuk, lika soni om jag vore sjalf alltid hos dig, och hålla dem i ara; älska deigas barn ocli icke göra dem skalkliet, desslikes ock deras pigor ocli driiii- gar.
Icke träta med deni, iitaii vara viidig emot deni alla och icke svara dem illa, utan alla skall du svara val, ' sk f i r dii ett godt rykte.
Dn skall icke viiiija dig vid att göra spe af iiiigoii, atitingeii, fattig eller rik, icke lidler de soni sjiika äro, elivad, inissfelleY.
*) de liri,fva, antingen iiied mål eller g h g - eller dein soin iiro blinda.
&amp; - m du, s i tag hoiioln (vid) handen c~ch led lioiiorn dit lian vill.
Ilet bör (Iii göra.
Kare 1iei.r son, vakta dig vii1 för 1ö@i!
Ljug livarlieii iiied allvar eller med skämt.
Den soin v h j e r sig b81 att ljuga, när.
lian ar liteii, s&amp; hiller lian det gärna i klderdoinen, och blifveï sh en föraktad man i alla sina dagar.
Diirför bevare dig Gid för ett slikt sinne!
.Därför, käre lien son, skall.
c111 alltid gärna vara dar soni iiia-.
ligt och tuktigt folk # i och cl#i soni ile tala vist tal, och icke hos deni, som onclt tal hafva eller skalkliet briika,.
eller ' lm cleiii, som oliöfvislie aro bade ined ord och giiriiingar.
Dein skall (Iii visst sky, * o m dn vill, att jag skall.
iima dig godt af allt lijsrta.
011i G ~ i d ' täckes att lirta dig lefva, skall du följa denna lärdom efter, det biista och det mesta di1 kan, efter soni 3cilclern krafver, och Giici tackes att gifva dig vett till.
Och II&amp; son1 .dn liörer iiiigoii sviirja eller tala oliöfviskt, sk gack ifrkn deni.
Statt inte och lyss dar q p L; dii l#rer.
ondt af deres siillskap ocli iiitet godt.
Kare son, viinj dig ingalunda ' till att dricka, ty om c h det göl:, sh hafver jag bedit Frans, att Iiaii skall straffa dig fiiller hkimdt ocli gifva din fader ocli mig det tillkiiiina, och för alla de stycken, soni jag skrifver dig till om.
Meii akta gistiiit iipp&amp; din lärdom!
s&amp; gör *) Hmii cleiiiie Frans vm, hos livilkeii.
soneii hoclcle, lim jil-g ej lya- k: ~ts fiiliiit.
Margareta8 Inror Sils hnde varit, gift i. en.
sliikt, soiii cgde.
.kkerii, och dog 1550.
* *) Vnsskn.plig1icf.
.
+) dn din kare fader ocli mig ocli all din släkt ocli vaiiiier eii stor gliidje därmed.
Gud allsiniiktig tinne oss den glädjen af dig, a.tt dit iiihtte lHra, att frukta Glid ocli hhlla lians bud ocli dii matte blifva (h d beliaglig; och när di1 sthr upp oin morgonen, s i läs Fader vår och bed (h d bevara dig den dagen f r i n allt ondt och all din släkt och viiniiet.
Desslikes skall du också läsa om aftonen, och statt p&amp; dina knän SE Iiinge, och bed Gud bevara dig fran onda tankar oah allt ohöfviskt, bkde sofraiide och vakande, bkde med ord och garning, och r a r icke oliöfvisk, när som dii a r ensam.
för dig sjalf, livarken iiicti dina ögon eller liänder.
Förr an dn skall tala ett oliöfriskt ord, skall du bita ett stycke af din tunga.
X i r k dar uppi, att det van.
dig aldrig till statt, när du var 110s mig, livarken att svärja eller tala.
illa eller ljuga; därför, käre son, gör det iiii icke, efter det iiii iiii. \ - axer till.
större vett.
Kare son, l131 ditt hiifviid rent och kamma ditt liiir slatt, och näs ditt liiifviid ä r orent, s&amp; bed din rlrdiniia l i t a t r ä t t a dig, och Bed Iienne gärna ocli tala icke.
illa till 7 t e ~ e.
T a r alltid mild uti ditt tal och icke bannig eller trugens: ':) ined dem.
Di1 skall alltid nibrka?
a t t dii ar främmande, och a t t din käre fader och jag spörja alltid efter, livad rykte du liar.
H511 dina liander alltid reiia odi skär alltid dina naglar af, både af liänder ocli fötter, och 111ll icke dina fötter inera vata; 1iål1 dina skor nina och svalata dem.
Sinijrj icke ~zer dina kläder ined fett eller annat.
Hi11 dina iiroii reiia.
Kare son, nllr du skall g&amp; i skolan om dagen, s i gack iiiet!
eller en ogud- tnkt ocli gack icke och regera p i gatan som ett a k t i g soin ingen vill akta.
Blöter dig niigon, soiii det riird ar, statt af vägen och tag din lufva af, sant dig vant till ar.
Och iigr skol- niastaren satt dig en liixa före, den las granlit iifver.
XAr soiii du kommer hem igen, db var icke frkfiing, iifva dig att skrifra och kasta ut och till a t t lbgga rtikensliap.
Käre son, sander jag dig nu deniia bok, ocli beder jag dig och bjiidei., a t t di1 liiser i cieniia bok lirar dag diii., soin de sinii silkes- snörena ligga, ock niir soiii du kan den riil, las utan h k, sk skail dn alltid komma det ildig- Kare son, stall dig sa, a t t din kare fader och jag iniitte f;!
glädje af dig.
Var icke liögniodig eller stolt.
det iir en stor.
syii: I, - - - - - - - - ' L ' ïilskeii.
* ") Kringstrykare.
ty allt det goda soiii clii karl lara eller kali få, det gifver Gud dig Darför skall (Iii tacka G-iid för sina heliga gifvor och icke liögfiirdas daraf, att clii larer ii8got godt.
Kare son, gif dig icke i sällskap ined dein, soin stolte iiro, eller till dem soin llafva, lnst till a t t dobbla, förty dem ina jag inte lida.
L %t ditt tal vara ja och nej, var stadig och stilla iiled cliiia ögon, tag dig icke efter alla dem dii ser, blif vid ett sinne, det soiii goclt ar, och tag efter din tiiktoiiiiistiwe och lyil lioiioni, efter lian gifver dig det basta r %d.
Min allra lciiïaste soii, jag beder dig af ett moderligt Iijaitsa, att (1.11 göininer dessa Bref granrit och Iiiser clem alltid öfver ocli liafver dein i ditt hjiirta iiii, ocli mycket iners här efter, förty jag vet icke, on1 jag ski: ifver clig nigot till inera, förty liar valilrar mycken sjiik- doiii.
Bdl-Jota skall clii veta, a t t detta ar mitt rid, ocli det vill jag, att c h skall göra, 011-1 clii vill jag skall iiiiiia dig godt; och bed Giid da ro ii^, a t t dii in %tte lara och göra liarefter, sk varder dii bide god och alla miinnisltor kar.
C h c l a.llsiiiiilitig gif ve clig nRclen till att göra, allt det honom belisglig-t iir.
R a r e sorl., liör icke p&amp; förtal och lyss dar intet iippi; gif ej Iiiiller dct p i slikt snack; svara intet diir till.
ocli vittna icke med dem, soin Ijiiga för ggfvors eller \ %iiskaps skiill, eller dlrför, a t t det iir den stallbïoclei, soiii clii pliigar leka nied.
Och hör icke där pi^, atb, n&amp;gon f örtalar ditt f iiderneslaiid eller ditt ~nodemn~il.
Gack !fing-t if&amp;n cleiri.
Det blifver ingen Iivaxketi ond eller god af dein eller d e ~ a s last.
Men 0111 c111 skulle an längre bort från oss, sk t#iil;: Giicl iinne inig iiaden till att koii-Inla viil hem igen.
Dii skall iiiiila de svenske allra bast, förty clii skall l~iir langst vara, om c111 ma lefva.
L i t ingen friimiiiaiide seder eller lnst vanda ditt hjiirta fraii Sverige!
Var icke stickeii eller snar till ntt slhss eller träta!
IZt dem göra dig emot en resa eller tu!
Dii skall icke tanka, a t t clii vill I i i i m m din Beri-n; diir blif \; - er ofta?
en stor triita af; diirfOr var sakt- inciclig och froiiz, tjäna giirn; ~ Giid och vanj dig till a t t gifva grannt akt p&amp; predikan, och täiik: cletta skall jag göm.
Och oin dagen, nlir dii slcall skrifva, så skri£ livad du liafver Iiört i kyrkan, eliiellan (le tider, so111 dii skrifver det soin din skoliniistare dig befaller.
Min kiire lien son, G&amp; allsismiiktigste gifve dig nhden liar till, att (111 m8tte iilärka och lära och göra efter denna niin skrifrelse, s&amp; finge din kika facler ocli jag en stor glädje af dig; ehvad di.
annor- ledes gör, dB ar det inte med vår vilja, och ont du vore oss så nara,
da skiille dii iii vissei: ligeii blifva straffad darföre.
Kiire sorl, lagg dig all viiiiiiiig oiii att efterföljs vir vilja, s$ gör (iii oss en stor gl#dj e Iliiriiied.
Käre herr soii, l i t diii kare fader ocli diila bröder saga dig god natt, och Iid.sa, diii v8rd ocli vikdiniia och din skolmästa.re pk niiiia viigasr ined n h g a goda niitter, och slig cleiii, det jag vill giiriia f örskylla deras oinak.
:!
:) Kiire Iieinr son, (iii skall allticl vara Iios iiiiii kiire systerson Per: i::), iiiir som Iian korniiier dgr dii ar.
och deii skadl dii haha till ~j~.llsell.
~ta~llbroclei *.
3Iii.i klire soii, iiamed Befaller.
jag dig deii allsiiiiiktigste Gid till.
lif och sjii1 till evig tid.
Han bevare dig f s i n all vada bide till.
lif och sjal, lian iime diii käre fader och mig att fiiiiia dig iiiecl liiilsaii.
Ski * ifvet p$ Djiirslioliii deii ' 25 c !ag Aprilis Anno Dei 1551..
Utoin ' detta bref finnes i saiiimw seiiiling aiinn e t t af f i n IkIw~gnreta, detta alldeles sli7ce1.t skrifvet till.
sonen Peder, s&amp;lecles enligt a72 smwoli %: 7~t till.
samme son, inen t r e &amp; r senare, 115, Uj 1i.i.s- 1io.lin.
ilen 2.3 april 1554.
1: clettn sistiiCiiimda oiiitnlai: fru Mar- gzz~.
* eta sin niaiis död och s b d e ~ &amp; i f i ~ faclerii.
e t t bref iie ed eii sistk Ii&amp;lsniiig.
Hoii f6rina1lni.
afveii.
son en.
i anledning h.8raf ocl I. öndiar, a t t - &gt; G i d ville af sin.
barinliertigliet gifva dig ocli dina, bröder siii helgal anda uti edert hjärta, att i mutte lära eilw a t t friilita, G~iil och vasa mig I~öxiga, och lydiga och följs niim, heggi:.
efter, titt jag allticl niktte spöi; jzl godt af eder)).
Hoii.
ger 1101ioin.
föresloifter o111 presenter och sorg1~1Cicler, l a ~ i ~ i i a r Iioiioiii.
uiiilerriittelser oili hails bröder, ber 11011.orn taga sin Inisiii.
H o g e ~ ~ s k i l IBjellie, d som ax i. Dm~marl;, till siil vaii m.
111. i3-f mii-trlre iati: .esse.
SAsoiii l~axaliteristislit för ticlen ocli.
healitai~s~ &amp; d t för alla tider IIGL följande lilrval.
meddelas:: &gt;; ilskade, käre son, clii hafver har tilldags icke varit 1i; ullleii iiiecl iiiycket goda klader mer iiii, en fatt.
@ pojke borde att Iiafva, nieii seciaii diii kiire fader, lian fick det Ii.öra af Lars Fleiiiiiig, att di1 talade latiii ocli 71cm sade, att du giiriia ville lara biittre ocli vaina s
(lin tuktoiiiiistare liörig ocli lydig, s % befallte lian mig, att jag sl&lt;olle fikskiclca dig till.
godil Idiider, som diii liöfva iii: (dig- Iiöfves), och efter cln kiiise soii gör.
mig deii gladjen, sh sltall jag intet f ö r s m ~ n a p&amp; rriin sids!
» och 11 aii ' Unge h.ei: .i.
Peder for e,j illa af sparsa~~iheteii, lic2stacle ej lattsiii.iiigt bort de hoi1.01~1 g i f ~ i a f ~ ~ ~.
i i a ~ i i i ~.
g som.
' ariie~ tlöden hiilclrecle 1i.oiloni infria,.
Hsni ingaf goda löften, och.
det tinnes iiitet skil.
sott ' betvifla cle ord, som pi % Erik XIV: s hefa11.- niiig ristades pft 11.ans g ' ïaf~4rkcl: Nylitei: att strida var lians sed,: Da: striden var stai: .ltost var Iiaii med.
: De sve~islre fijrde liaii troligen aii.
Y&amp; Svaiieii varclt liaii en liijfvitsinaii .. - - - - - - - - - - Giicli liafver lim.
offrrit siii s; jal.
Pör Sverige fiil.1 lim.
- - - e
Stoslbnho1.m som storstad.
Några tankar och funderingar.
Stockliolin börjar ögoiiskeiiligeii blifw en storstad.
1 '.
o. m.
dt?, som gbtt hiii.
flera år, i sleiitrinneii af ganila vaiiliga intressen ocil gamla anl liga viigar, och blott iippmiirl~saiiiinat ett och i~iinat ny- bygge, - när de liaiidelsevis känt arkitekten; t. o. iu.
dessa inark;?
det, nar de koniiiia iippfriskacle tillbaka efter soinmariitfiykteriia, till svenska skogar och kuster eller utlandsk botten.
Alltj iiiiit tillviixa vidsträckta nya kvarter och gator; regelbundna till aiiliiggniiigen, eklektiska till stilen, karakterslösa till griige1i-i för d m, som ej lir öfvad iakttagare af lokaltyper.
För en shlaii skola (lessa borgar f r h Siena, så Ironiiska i sitt inedeltidstrots; dessa inagnifika ren iissi~ns- palats - i puts; dess % trappgafvelshus i rohbau eller grafi.appni: ig genast skilja sig frbn alla liknande i .Daiimark, Preusseii, h t e r - rike eller den öfriga rärldeu genom ett ofelbart kiinnetecken.
Dettia ar för Stockholm de iri&amp;nga smkkaféeriirt och bodarna, soin tillika tillliandahålla in j ölk och grädde, Scliuniacliers bröd, karameller, korf och sniörgåsar samt i spegelglasfönstreii utstalla dessa varor i föga aptitlig blniidning.
D e förekonma så tiitt, a t t en i sömnen f r i n främmande ort omedvetet hitflyttad stockholniare sannerligen icke skiille beliöfva g&amp; iiiåiiga steg, innan liaii miirkte i hvilken stad liaii befiiiine sig.
Och jii grannare palatset ar, desto mera imponerar segheten hos denna kvarlefva från iildre kultnrtillstind.
Vara vackra öppna platser g i ~ eiiiellei-tid tiimligen fria för deil !.
- - - Och livad de and % gro vackra, dessa platser!
Fiir 111-arje gång inan återkommer till hufvudstaden, giir man 11 % nytt cleiinii upp- täckt och halsar med liflig förtjusning anblicken af den lummiga sakta sluttande Hun~legBrden, Iivars skarpt tecknade och fiirgharinonisks blomgrupper kunna besta profvet ur hvilken europeisk eller konstniirlig inattstock som helst.
Eller af det fordoin så bedröfliga sandliafret, 9 torget 9, diir sainme tradgårdskonstiiiir, som omskapat Hiiiiileg %rderi, vetat att med sina blomsteranliiggiiingnr förbinda det förutvarande -
skiilpturverkeii ocli foiirlperspektivet - till en koiistiiihlig skapelse, soni icke blir iniiidre nioiiiimeiital, (l. v. s. af bestieiide varcle, diirföre, a t t ' den icke lir liögtidlig, litan just tiicld leende graciös soin Stock- holni s) iilf.
Diigaiicle krafter bland (le yngre arkitekterna liafva ocks&amp; friskt och nied fraingrhg iignat sig i t uppgiften a t t ge Stockliolin ett ntse ' ende ' ined afseeiide p i byggiiaclskonst, som någorliinda iiiots~rarar dess iitoin- ordentligt tacksainma och intagande lage.
Med gliidje iniirker inaii Iiiirvicllag iifveii allt inera insikt 0114 att detta förtjusande läge - nied dess omvasliiig och lif, dess iijrliga vatteiimssor och pittoreskt olikartade terräng - stiiii~iiiei- biist med pittoresk och lifligt profilerad arkitektur, sHdaii so111 man ocksh filiner den i många af de bitar af det:) gi ' Il~ila Stockliolm », soni blif vit den kringströf vaiide klirast.
1; yckligtvis Iiafva afveii iiiicler de sista h e n gifvits anledning till 01-11 byggiiad eller iiy byggnad af flera a.f stadeiis kyrkor.
Höga spiror vlisa fritt och gladt iipp f r t i flera olika stadsde1.a~ och lia vä- seiitligt bichagit a t t %t Stockholms fysioiioiiii ge lif och lyftiiin&amp;.
.Frbli Lejoiibackeii ser niaii iiiimera eii stor stad, kransancle strail- ileiiia ocli strliclcaiide sig iippåt kiillariia oiiikïing ocli bakom det vackra Norrströinspartiet.
Ar ilet ocksi.
i socialt hiinseeiide en storkad 111~211 finner, niir det tar slut.
iiied soiiiiiiarens ströfthg; liiirliga frihet och slllskapliga oberoende, och niaii %ter iiöclgas taga p&amp; sig viiiterselen af arbete, iinigangeslif och livaqjeliaiidn enslrilda ocli allmiinna intressen?
Med detta ar det si ocli sa.
Stockholiii 1i; " lller pk a t t bl.ifva en storstad ined alliniiiit ' europeiska vaiior - och det ar; iiist olyckaii.
Ty denim börjaii ar s i alldeles oklar, a t t (leii blott istadkoiiiiner f örvirriiig.
RB t. ex. Iia nagra p % sina resor iiiliihtat snialreii för en sen iniddags- timiiie, sedaii alla dagens bestyr iiro iiiidanstökade, inedan andra $ter Iialla fast vid borgerliga vaiior från sitt föriildl.aliein och ata rnidt p&amp; dageii.
Hvar och eii kali tiiiika sig de trefliga följder, Iivilka ' liaraf lippst5 för dem, soin ibland iiiiilgas söka folk i eii eller aiiiiaii ahge- liigeiiliet, och soiii af göroiiiil a1.0 Iiindracle från a t t göra detta p i dagdrifvai~i~es » siikrm visittirniile mellan 2-3.
P i ett stiille)) sitter hei ' i ' sltapet vid bordet:), 1iii.r niaii koniiner dit strax efter tre; ineri iiiir friiii fkr hih-a, Iivem det &amp; r, lro&amp;er hon lit i tamburen iiiecl servetten j haiideii ocli eii iirsiikt fijr, a t t:) lieiiiies niaii hör till.
cleiii, som liålla
.fast viil dec g: xrrilu.
!,: LJ % ett aiiiirit stalle, dit niaii g h sedan inaii sjalf clriickit Iiafte, iiiötes maii af köksos i tainbiweii och alla faiiiiljelis riledleininar förviintansf nllt saiiilncle i förmaket.
Sainma absoluta brist pit, iiorin eller ordning, gaiiiiiial eller ny, iGiler i afseende på arbets- och skoltider i allniiiiihet.
För en Iiiisiiioclei: i Stockliolrii i v i r a dagar a r det er1 pröfniiig att passa p5 de olika inXtidernn.
E t t barn börjar skolaii .ltd.
8, ett milat kl. 10.
E n koinmer lieni och ropar pb frnkost kl. 10, en nn- naii 1d.
11, en tredje kl .. 12.
E n fiillviixen.
dotter vill lin niat senast] / 24, ty strax efter 4 maste lion vara i sin veI; lisamhet.
Soiieii kan icke iita f ö ~ ~ % niiriliare n 6, t j r lian blir icke leclig f ö i ~ fri?
sill verksainhet - ocli sh g %r det liela dagen.
Kan iiiaii lindra pi5 att fixu-na lrlagx, och att sgiiipatiseraiicle morii~öclïaï beslriirina sig och tycka, a t t det var biittre i deras iiiigcloin, niii iiliddagstiden var lilocl~aii tre, och allt och alla riittade sig dar- efter.
Men livad vill inan göra?
Htergr till a t t göra middagen till ett m a l nzidt pb dagen?
Det g i r helt eizltelt ej, det iiiser eii livar.
Utlysa ett inassmöte af 1il; asiiiizade för att fatta besliit oiii iniclclags- tirniiiens alliiiiirina framflgttaiicle till kl. Ci 3: Hiirii ginge det d&amp; ined alls föreliisningar ocli sai~~inantriideii, sorl1 vii1 icke iitaii viclare] %ta sig göras till nattliga nöjen?
Och isiftcl teatrarne, soin ocksb 11 % att riikiia p f ~ en piiblik, II vilken sii1iei.t icke aiitoge iiiassinötets besliit ' r Och med (le siii % glacln supéerna 115 slaget nio?
- den sista » refor- iiieii &gt;.
inoiii.
\: ht sallskapslif.
- Och rned barnen, sorn komnia lieiii hiiiig.rign, f rbii skolm niiclt.
p5 chgen 3 Nej - ve~.ig@ion iir den enda tröst, man kan föres15 de wiim iiiatiizödrarna iiii.der ilenila ijfver- gkngsticl.
Hiii-, liliaom i andm fall, ar det fhfiiiigt a t t iiied vhltls-: ~tgarcler söka phkyncla ut-1-eckliiigen.
Det elida individen - ocli skolföi.estWiidare~i - Itaii göra sr a t t öppna ögonen för dat oiicl;: i, afveii o111 det ej obelircgligt berör iioi~om sjiilf, och göina sitt till a t t f2 slut .prPi, oredaii genoni att följa clen sti.
(im, som tyckes rara cleii starlaste.
.
8; filiiis c1ii.r.
t. ex. ett orniGie, dar.
ilet tyckes soiii vore, ströiiiii~ens ?~ skiille lriiiiiia best ii in in: .^ riktning redan s$ pass tpllig, att iiiaii s; ~lilö~t sig för a t t följa iiied den ocli t. u. iii.
pt " l~li~~il (lkl iitvecltlingen en smula - till stor.
b %tnad för alla.
clem, soin obeliagen af sakernas iiiiva.rnnde tillsthild dmbba.ia lih ?last.
h5 De arbetaiide eller sysselsatta lwirinolaa klaga med allt .fog öfver cleii tid, soiii i oiiödaii iniste offras p&amp; att soka eller iiiottaga .folk.
Att deii arbetaiide kviii !iarr liar samma rättighet soin inaiilieii att se sin tid respekterad, Iir eii föïe.stal.liiiiig, soin koiiimer ocli inbte koinina i släptig med förest~lliiiiigen om det kvinliga arbetets värde och lieclersainl~et.
Har i Svelbige!
lios cleiiiia wtriiga riatioii fiill af hetsig.lletei: », diii.
vissa stora reformer tyst ocli snabbt geiioniföras, iriedaii eii ocli annan » fraga » debatteras iiiecl liela liiiftiglieteii och .kretsg !iiigeii RP en storm i en insjiivik, och vissa stora id4ströiniiingar ' iilota en fast, seg lerilamm .af iiiclifteiientisiii och f 6rdoina.r; 1~iW liar tarikeii o111 kviniians -- jag menar iiii kiiltiirkviiiiians - ratt .till ar- bete pk en eiicla geiieratioii Iiiiiiiiit triinga igenoiii.
Det iir visserligen saiiiit, att iitoinlaiids vain tanken ganiiiial ocli de bittraste striderila genoiiighgna af inocliga förkiirnpar, iniim clen hann att s15 rot liar; clet ar ocksa saiint?
att vi h i i ~ i icke förini bedöina fïi ' qaii i saliiinaii- liang iiied clet stora wbetsprobleinet i dess helhet.
Meii det liöia iclre hit - vi lin liar att göra niecl endast den individuella kiiltiirkviiiiiaii.
Och.
tack vare v&amp;rn föi.1; iimpai.s insikt och iliiir~liglie~ saiiit en lycklig 1; on-j uiilrtiir, beliöf ver hoii icke laiigre kliiiria bibelns ord: w deii diii.
icke arbetala, liaii skall icke Iieller iita * som det bittraste håri eller sina anlag och niö-jliglieter soiii en onyttig börda.
Nqi, lioii far arbeta oin hoii cliigei.
till clet, och hvaikeii kvinligliet el1e.r saiiiliiillsst~lliii~ig anses licla inen daraf.
Meii fix Iioii ocksh arbeta i fred?
Nej, d#rvicUsg befinner hoii sig al11111 siiaijcl i snAret af oiitrot- liga f ijrcloriiail.
Vi lia riog @ tt ett jättesteg fraiiikt sedaii B1: ine de Staëls t.id - lioii soiii fick Iiira sig att skrifva p&amp; livad soni Iielst, sthei~ile~ dRr- före att liennes far icke tklde att se en kvinna, soiii skref.
Men iiniiii I~ \ rarl.efver med otrolig seghet icldii, att det liör till Imhligheten att iiiecl, sin tid och sin iippnilirksainhet sttlndigt sta siiib- leeiide till aiiclïas clisposition.
: För en mans arbetsriiin liar inan en lielig vördnad.
Men dottern eller systern, soiii arbetar lienima, far visa sig inycket stram för att icke oiippliörligeii störas af visiter eller fb svara ' p5 de mest obetydliga frkgor.
Och till cleii eiisaiiima kvin- iiau, som sjalf öppii (zr sin clörr, nar det iingex, springa de sysslo-] .ösa utan försyn iiiiclt p i förniiddagen.
Man ar db saker p&amp; att traffa henne lieniina, och livad gör dett: att limii pratar .bort .en stiiiid?
Det $ii.
lieiiiie bara goclt - och hon kali iii återtaga arbetet sedan.
Ellei:.
snarare: inaii ar icke van ricl att reflektera alls öfrer, att man -.
56; bör tanka tv&amp; ginger, iiiiiaii niaii ger sig till a t t störa er1 kvinna i heiines arbete.
(Hiirvicllag begis en diibbel orittvisa; ty skiille det ges iiiidantag friii deii enkla psykologiska regeln, a t t clet fordras sain- h d nppmiirksainhet för a t t kunna arbeta med sainmaiiliang och fart, skiille detta iiiidaiitag val icke galla det svagare könet?)
Ibland kan det ena besöket afliisa det iindra och hela ens enda, dyrbara, obriitiia arbetsförmiddag plottras bort med att lyssiin.
till areiiden, som likn g2ir~n kzmnat cdriittas skr {ftligt.
1 Loiidon gör iiiaii j11 detta allmänt.
Det faller ingen in att dar söka hraraiidra för s W m t soni bref kan meddela.
Det finnes heller iiigeii eiigelska, soiii gloiniiier a t t i brefvet s8tta datiiin ocli bostadsadress som viira goda damer i Stockliolni, Iivilka till all annan möda bereda oss deii a t t först genoinsöka adresskalendern, och inan f i s vara glad, ifall de icke ocksh ~ g l ö n i t a ~ t t dar införa sitt iiaiiin.
Och vore nian optiiiiist skiille nia11 v&amp;gs se ett ~tideiis tecken, i de lios oss nyiiiförda pryd- liga kortbïefven, som Iia alla brefkortms fördelar iitaii iiågra af deras obehag.
Men det fiiiiies tyviirr i var ihigii tid mycket, soin icke låter sig 1iträtta.s skriftligeii.
Jlaii vill fraiiiliigga ett eller aiiiiat förslag, öfvertala iiågoii a t t gå iii i nigoii af de liiindratals föreiiiiigarne, för eller mot, som iui för tiden existera.
Eller rent af a t t r a r a med om stif - hiidet af ett nytt sidlskap, att öfvertaga eii post, utagn sig a t t fiilla ett godt ord för deii och deii hos cleii och den o. s. v. i olndligliet - och vlrre än någoiisiii förut!
Ty iiiiiigfaldeii af:; iiitressenx, som ökats till antal och liflighet ined stadens tillraxt, visar aniiii icke Iios Stocklioltnslifvet den minsh storstaclsrniissiga beiiiigeiihet.
Indiviclens ratt a t t fa vara i fred odi a t t begriiiisa sig kan blott den riktigt stora staden skaffa.
Xed eller mot siii vilja iniiste maii iiii visa sig intres- serad af stadens utveckling och taga verksani del i m h g a aligeliigeii- heter, so111 ge lippliof till oiiiidliga olreiideiir, - för Iivilka inaii g h g p&amp; g5ng kan f&amp; söka folk förgiifves.
Nar maii s % frligar: Iivarfört.
inaii i all världen icke k m bestiiinina sig för fastslagna inottagiiiiigsdagap ' z - d&amp; iiiötes nian af eii sirikstadsfördoin lika outrotlig bland alla dessa moderna Eörct~g, soni smikafée~iia i de iiya kvarteren.
Deii iiiirnligeii, a t t det sknlle ligga ii5got ovanligt eller wispr ?tksfiillt i a t t hasa taga mot vissa dagas.
- Meii s&amp; behöfver inaii icke kalla det fös:; att maii tager emot&gt;, 0111 clet har eii sb friikta1isvai.d klang, iitaii helt enkelt, a t t siiian triiffas Iiemnia !~ Ty clet vore icke ineningeii a t t göra det till en niot- tagiiingsdag eller att Iiiima olaterna af de kara prat.lystiia syclliiiid- v -- o
skosiia - liksoiii deii fraiiska eller italieiiska fruii.
om hvilkeii jag liörde berättas, ait 11011 aiisag sig tviiiigeii att g % pk siii (intima) viiiiiiiiias mhclag, diiiföre att cleiiiia tv2 g h g e i rad visat lieiiiie den upp- niiisksandieten att visa sig p&amp; Iieiiiies fredag!
Meii vi iiro icke sysslolösa sycll~iiidskoï ntaii blgtt alltför ifïiga iio~diska Iiviiiiior.
Det # r ' icke fraga oiii att phllgga oss ett nytt 0.k iitaii eiiclast att vidtaga vissa ysaktiska Btgiirclei., soiii ' blifvit riödviiiidiga iiiecl liela det ni1 oiiiclaiiade lifvet.
Vi idiste diirhaii en gåiig, lat oss d&amp; göra det s&amp; godt först soin sist ocli hniiistoiie bespa~a oss sj dfva - .iltdi ?jiderxa, soin lef va iiiicler detta i3 vei; gbiigs- skede - en Iiel clel oiiödig slitiiiiig.
V h t vackra, glacla., viiiiliga Stockliolin!
Icke as det ineiiiizgeii att föreslg att iiiecl ett slag göiBa dig till en gsalitisk, kall, egoistisk storstad!
- Det Br tviirtom en bön om ömsesidigt tilliiiötesg5eiicle, ina11 staiier.
L %t oss föreiilila lifvet för livaraiiclra, nar vi det lciiiiiia, - skiira bort de vissiia kvistarna, soni %iiiiii ' sitta kvar frhi eii tid, db lifvet var helt aiiriorl~i~icla gestdtadt.
,, b
Litteratur.
IJirilcr !i !i~llar o d ~ Piiiim.
Beriittelseï och iniiilieii af Alfliild Agrell.
Stockliolm, Gebers f örlag.
Icke alla boktitlar Iii ' dlx livad de lofva eller saga oss livad vi Iiafva att viiiita.
Det iii.
dlirfijr ined ett visst beliagligt Iiigii iiiaii öppiiar en bok, soin sk tydligt som deiiiia förtiil-jer livad förf.
bjiider, allra helst om cleiii1.a förf.
icke ar en iiy bekaiitskap att göra-, iitaii.
eii vän att hälsa viilliomnieii åter.
Bokens bada afdeliiiiigar Hro till omfånget iingeffir lika stora, l ?eriittelseriia f i h.
iiordeil och södern 1.ikn i n h g a, ineii i deii karga jordiiiheii iiiider tallarna tyckes dock förf: s skörd blifva rikare iiii i pinieriias skugga.
: I: liemes bondl&gt;eïiittelser iii.
iihgot verkligt, nZi.got iipplefvsdt, som gör att man tror pk att detta iii: sant, iifveii oin 111aii sjalf icke sett cletta Iihrda lif p i iiiira.
1i31.
Flera af de tecl~iia~cle 11ei.soiieïiin frainsti fullt lefvaiide, sh t. ex. cleii kiiipslnge ICalle i w Affarer,, Iivilkeii efter att skiftesvis lm lurat och blif vit lurad, sliit- ligeii liainiiar p2 riksdagsbanken, dar haii Bkiinde sig som fisken i vattnet.
» - Eller den stitliga Maja pil HiiggviksgP~i ' den, soin efter lftiiga %i-s vliiitan ocltsa f f r p&amp; sitt siitt siriakrc lyckaii af a t t vara » en I ~ O F 2 %.
- Niistaii odelaclt piiisain bl.ifver clocli redismeii.
i B Kraf ».
Hiir före- ligger icke egeiitligeri iiP~~poii beriiitelse, blott en strininingsbit., soin borde i1liisti.er: i.t~ af nXillet, den rylttb: i.re fraiiske koiist.nar, livilkeii, Zskadligt sksom aldrig förr, liirde oss I&lt;#iiii; z jorda.ïbetets tryckaiide, iied- sltipaiicle tyngd.
B %an vet Iciiappt Iivillta ii~aii mest beklagar, cljiireii eller iniiiiiiiskoriia.
Och liiir ' trihiger icke ei.1 encla fiiïsoiiancle, lattaiide striinina af sol f r h i ileii 11l.ygrfts Iiiinleii.
SK vänder man bladet och lioininer inecl ens lied i södei.11~ ocli solens Iiela prakt.
För iikgzyïa h seclaii gaf frii Agrell oss iifveii » Bil.deil från Italien », livillrn clock äro dessa betydligt iiiiclerliigsiia.
3: Iaii tycker sig se liiir en begHfiii11.g iitvecklats, liiir studier blifrit friilrtbiirancle, och cletta gör jii i och for sig ett godt int~yck.
A f (le feiii berlttelser, livillia till1iör.a aiidra afcleliiingeii, ar det egeiitligeii den första, so111 till oinfhiget störst, iifveii till inneliå.1let är tiiest vari1 a t t iippin#rl; saii~iiias.
Af cle iifriga # r deii lilla komiska sitiiatioiien,
z Miss: Bellr, f ö i ~ i t tryckt.
» De f~ilaw sy~ies a t t vara iiiolgut * gjord&gt;; det ii.r inöjligt a t t iifven detta iir en verklig lifsbilcl, en 1efva.iide taflrt, iizeii cleii gör icke s&amp;claiit intryck p; 1iisa.i: eii .. ~Vj.cl Monte Carlo, iii.
crii af de otaliga skisseri~a f r h spellielvetet diiinere vid: Rivieran, livilka alla I~af \ ra samiiia griiiidton och diir ri&amp;gori origiiinlitel: iir vaiisk- 1.ig a t t iippiK.
I)) Eli sliitsceii » liar förf.
sainlat siils 1; i: after.
Allt iii.
liar, orii innii s % vill, ultra iiioderiit; delcoration.eii, deii f örtjiisan de atelierii, lioi~stiiiiren f i h iiordeii.
och liaiis iiliga fin?
allt iir mtida.
Och a.f \ reii ii~iinniskorn~xs lynnen och kiiiislor och iittyckssiitt iiro s i; meii cliirföi.
verkar ock det liela s i gripande.
Har iii.
riii icke den fria kiirlekeii stallcl iiiidei.
debatt, riieii Iiar visas liiii:.
ett osedligt iikteiiskap ledei: till alldeles sainiim koiisekvenser, till saiiiiila sjalfiiiorclets förtviflade besliit.
: Den sl.ii tsceii, soin iitaspelas iiiellaii (le bhch iniilrarna ar i sj alf va vei.l; et blott t.11 iippgöi ' else af clei: .as förflntiia lif, diii.
njiitiiiiig och li- delse och deil rent iiiatei; iella sinliga 1ifsgliid; jeil varit bestiirniliaiid (+.
ICaii, iiiaiii: eii, liacle dock sin I; oiistiiiiïsii~~] ~gift a t t radila sig p&amp;, Iioii, lii~st~: ~iii, lii~dp.
intet ocl!
gick till botteii,- och icke eiis inodei~slcapet kiiiide 1iLll.a Iieiiiie uppe Dialogeii med siiin starka uttryck, siria iit- slnngarle repliker, livilka ti %ffn 1.ikt piskslag, ar fiil1.t clraina.tislr.
3 ' Iriii s w och liöi.
scen eii iitspelas sorii inf öl: shia ögoii.
FÖ1.t # ia tydligen eii vlin a.f starka fiirger, och Iion liar i c h sparat pb clem förm a t t f&amp; finin koi.iti: aster.
8oin lairi or1ikrii.g liela iieniia iiioi: .al.iska banlii: iitt, iii %lar lioii iiatiirbildei.
af eii fiigriiig, soni iii is ta ii iiï b6d8raiide.
~Rrlaii shg inte] .iiiifire iiattnreiis liiirligliet, iileii iiiaii 1; iinrle ilen, iriari anade cleii, cliack cleii - lefde cl.en!
Söderiis hela l~einliglietst ' nlla, lifssta.iulz.a, tO-jiisniiig (1ai.rnde omlxiiig en., - Meii sliitackordet blif \ ler.
a iiiitida B iit ' \; c ?ii det.
' I %oii.stiiiireii Iiacle rnFdat eii tafla, geiiialislc, inecl cyniska detaljer, föi: estiillaiide - en kviiilig varnpyi8 iiled iiiidei ' skrifteii: » la feinnie)).
Y&amp; Iiaiis niista tafla, soiii vacliei.
&gt;ett 1~olossa.lt iippsee.i ' d~ B&amp; saloiigeii », ar vampyren, soni tittar fram » öf vei.
ett af kiisteiis lilippbloclc~ linii sjalf, och deii p; P i.; O~gor.n~ giiiignndr.
kyskt liöljda, dödix kvinnaii &gt;nia fenimes.
T7hba kviriliga föi: fattare Imf va., i4.f veii ile, atit af liiir~skapeiis tiiid 1-4 godt och ondt.
- De inelilösa dygdernas tid lir förbi, dessa liaf \ ra iinincra Iios oss icke rniiiga skilclrare, ineii det lir a t t öiislia att, virl te.cliiinnclet af de cl; jiipa, clnrikla Icari.sloi~i ' ia, saiiiiiiigslrraf \ .et ieke skjnte.r skönlietslxaf \ - et i t sidaii.
H ä r liar sil ej skett och 1.iiirtill al:, s: ~v: il fijrf.
soni IHsai~ ?~i att lyclcönslia.
o .L.
, A7.
Dikt OGIL vcrklig ' l1et af Helelm Nj@lonz.
Y.
A., Norsteclts förlag.
Eliiirii .ileii lasaiide illiiliiiilieteii ïeclai ' i torde Imft tillfalle att i tidskrifter och kalendrar f2 göra.
br4caiitska.p iiied i~tskilliga af iiovel- lerna i deii iiiicler iianin at ' » Dikt och verkliglietw vid jiiltideii iitkoiiiim nya sarnliiigeii af frii Nybloms pros: i.styckeii, iiro de likviil ilaf det slag,. '
a t t iiiaii alltid iiied nöje liiser derii iter.
Frii S ~ b l o i n s diktart, vare sig 11011 diktar i biiiideii eller obiindeii form, verkar orilkorligeri upp- fiiska.nc1e.
Hennes stil,.
om iiiaii fråiiriikiiar en och alinaii ojiiniiiliet, soni iiiaii kanske far tillskrifva hennes nationalitet (frii Xybloni ils, soin bekant, född danska) eger ett behag, en liflighet, en iirspriiiig- Iigliet, soin ej kali iindgk att fängsla;.
Sjiilf a r Iion dessiitoin alltid i stamning, Iivarföre hon gama lyckas a t t draga 1asa; ren nied sig.
D i förf.
niålar iiaturen gör hon det, con amore,.
Hennes natiir- skildringar bära en staiiipel af saliiiing ocli poesi, soiii af få är öfver- träffad.
Ocks % iir det rent af förtjiisande bilder f r h viha nordiska soinimm lioii fraintrollat i skisserila: w lIidsoiiiiiiarbref 3, Eii somnar - iiatt s, ~Relysiiiiigar&gt; iii.
fl.
I novellerna, Ett i n ö t e ~, » Tid ljus och Iniiipors skens, ol-uder claiiseii~ visar sig förf.
so111 en fiii iakttagare afveii af den inanskliga iiatiiren.
Xhiirii i flyktiga koiitiirer, liar hon i Iivar och en af dessa skisser förstitt a t t för oss iippriilla ett par iiiiiniiiskors hela lifshistoria .. Med odelaclt, i !je Iiiser inan ock verklighetsbilderna::) Rakoiii en sol- fjiiders och; eAngb&amp;tspassagerare~ dar fiirf.
lifligt.
och triifiande iiiecl- delar siii3 intryck f r h i en h g b å t s r e s i ~ och cn bal, ile sanital till 11rill; n lioii lyssnat, de personer nied hvilka Iion saiiiniantriiffat o. s. v. Kanske niest äkta i känsla ocli iiiiierligliet Ir dock » Ilen tappre lsiiclsoldat * i skissen &gt;Toner,, däri förf.
skänkt oss en lika inålaiide soiii stiiiiiningsfiill bild f r h de danske soldaternas intåg i Köpenhaiiiii efter 1848 %rs segeri: ika krig och deii fosterlandska gliid, som da eldade sinnena.
JIiiidre lyckade skulle vi vilja kalla (le noveller, dar förf.
alltfiir iiigcket vagar sig iii pk det roniaiitiska oinradet, exempel \ - is i berat- telsen ~Kiirlekeiis sagan.
Hon soni tecknar verkliglieteii s i vii1 Blir dar ej fullt originell, berattelseii fal., s&amp; till sägandes, en alltför stark bisiilak af Yaiil Heyse för a t t blifva fullt njiitbar för aiidm itii fiir beiiiidrare af ' deii ultra iiytysk-roinautiska genren.
JIeii i sin Iielliet verka, vi upprepa det, fru Sybloins bildeis, vare sig de äro hanitade fråii dikten eller verkligheten, soni nigoii- ting i liög niead friskt och behagligt, en poetisk fläkt ströininar eii till mötes fïbn dessa blad.
Kaiiske deras ratta tjusiiing ligger diii.- uti, a t t man kaiiner sig geiioiii ilein Iia gjort bekantskap ined eii synipatisk och ovanligt rikt iitriistad pei.soiiligliet, en ~iessonliglict, soni i det Iioii slzrifvei * ger sig sjalf, och soin, ehiirii begkfvad ined klain, praktiska iiiitidsögoii, likväl liar en saniit poetisk iippfattiiiiig nf lifret.
L.
Il-?).
: j F s h 3Kedellicifvets skömiste ö. Sirtilia~islia r.eseslciEi ?r.iizgnr.
och.
sttidier -, l U. A~lzholm.
Meil H Ijiistrycksylaiischer.
.l.
T '.
Carl- sons förlag.
Sicilien erbjiider för resaiideii, afveii för den, soiii länge odi griiiidligt sett sig.
0111 p i den italienska Iialfön, ett stort och iiiihg-
fdcligt intresse.
Natiii: eii griper sinnet inaktigt genoii1 en Iiög och egendoiiilig skönllet, vare sig den ter sig yppig, leende och priiiikaride af en vegetation, som för deii från Italien koinnicznde förr2cler, att lian Iiiianit annii ett stycke &amp; t söder, eller den ar striing ocli ödslig.
I a111lti Iiögre grad tilltalas det historiska sinnet.
Det har i alla tider varit Siciliens öde att locka till sig friinmaiide inlxäktare; inånga folk Iiafva efter livarandra belierskat ön och de flesta af deiii Iiafva liininnt efte:.
sig rninnesn~Hrlcen, af livilka de niest betydande!
i o de helleniska och de normandiska; de sistnänicla föi~lana %t ön ett siiilskildt intresse för nordbor.
Folklyiiiie, seder och briik förete iiiycket egendoinligt, enär lifvet ön i flere afseendeii bibeliillit sin iirsprniigligliet s i väl i godt som ondt.
.
Författarinnan af ofvaii izii.i.iiida bok Iinr iin.der en vinters vistelse p, % Sicilien besökt olika delar af ön ined vaket intresse och öppen blick for alla dessa olilca sidor af dess rniirkvärcligliet, ocli lioii liar förstiitt fraiiiliigga sina iakttagelser och stn@er i en synnerligen till- talmcle forni.
Hon liar.
dlrigenoin skiilikt v i r litteratnr, Ilvad den hittills, s % vidt vi kiinna, saknat, en lattliist ocli pålitlig slrilclriiig af cle viktigaste piinkterna p % Sicilien.
Hoii för oss först till linl \ - lid- staden l ?alerino och dess sköna oiniiejd, deii s.
I i.
Coiica d ' 0r.o eller (hlclinnsslan, därefter till Girgeiitc hiif viidsakligeii inäi.l; v#rcligt genom sina 1iellenislia tempelriiirier; slntligeii, efter ett Itort besök i Cataiiea, till Taoriilina och Siracusa., b !da intressanta SK \ r81 gerioin sin natur- skönhet soil?
sina foi~nticlsnliiineii.
Förf.
# Iskar varmt iiatiiren och skildmr den, oftast ask.klligt och alltid poetiskt, stiiiicloiii sh poetiskt, att iniiiclre fsntasibeghfwde Iiisare kanslte Imina 1ia.fva s v k t att följa iieiiries inbillnings flglit.
Lejoiqmteri af framstii,lliiingeii Iiafva dock cle historiske ininn.eii: ~ fikt.
Förf.
tycker oin att f rainniaim det förfiiitiias skuggor f ör bsk; old- iiingeii ocli ge11 dltid l !ift %t de kiiiislor soni diiraid hos henne frani- kallas, iin beiiiidraii och förtjiisiiiiig, iiii sorg och iiidigriation.
Skil- dringen blir Iiiirigenoin synnerligen liflig.
Fö.iS.
synes afven med iioggrannhet Iiaf va aiiv#ndt goda kiillor f ör s i m Iiistoriska iipggif ter.
Nisstag fÖi~e.lroinina vii.1, iileii, s h i d t vi kiiiina finna, iiro de af i: i~iga betgdenliet.
Egeiidoriiligt ar, att förf., c13 Iiori genoin&amp;.
de olika viildeii so111 fiiiiiiits p i Sicilien, lan~iiar h siclo Holieiistaiiferwas, soni dock har sin stora riiiirkligliet.
Det Ilade (j heller skadat, on1 förf.
npplyst s i m läsare om att Iivad som, liiif viidsakligen efter I) iodorus, iiiecldelas aiigieiide Siciliens öden under forntiden icke alldeles, för- tjenar namnet p&amp;litlig historia.
Så torde de iiihnga anekdoteim om tyrannen Dionysios (icke Diorysos, soni förf.
ständigt skrifvei.)
hafva f öga historiskt vlii.de.
Detsainiiin galler förniodligeii iippgif teriia oin slaget vid Hiniera (icke Hiinaera, soin förf.
staiidigt sk, ifver).
Förf.
teck1ia.r flere lifliga bilder af folklifset.
Hon har fattat en niycket förniinlig tanke.
on1 den sicilianska folkkarakteren, ocli vi vilja geriia tro, att lioii liar riitt.
Det bör dock icke förbises, att resande liitt löpa fara at.t misstaga sig i dylika, vare sig berömmande,
eller Idandimide, omdömeli, d i ila ickeo ai.0 griiiiclade pL ialrttagelsei ' iiiiclei: liiiigre tid iiii t. ex. eii vinter.
A.tskill.iga föi: fattare, soin lange vistats p i Sicilieii, gifva en icke fullt s&amp; I ' iMelalttig skilc1i: ing a f iless iiiiiev&amp;ii; li: e.
De synas ega en naiv ooli o~itvecklad befolkiiiiigs bide dygder ocli fel.
Deras secler aiau elilila; deras redbarl.iet i han- del och vandel Ofve.ri: aslrai * aiigeniiiiit cleii f~: Bii Italieii lioiliinancle, iiieii deras passioner aro liiiftiga, och Ii&amp;llac: endast föga i tygel genoiii ~.eligioiieli, soin.
egentligeii lim formen af den krassaste vidskepelse.
Af hiiii~dlystiiad och svarts-jnkx fi: ainkJlnde vKlclsd&amp;cl föi: ekcmina da ?.- före icke sa.llaii iiiiiiii i varri dagsi:.
: Förf: s sp~: klrbehaiidlingg # ia b&amp;de ledig ocli vårdad.
Bokeii.
%i.
vaclwt ii tstyrd ocl i prydes af t4 lj iistry clrs] ~l.ansclier, f r; mstiillaiide dels b~rggiiader och litsigter dels follrlifsscene~ och folktyper.
s %soiil eii.
biide angeniini Rolien lraii 11 % det biista i1ekoiiirneiidei~~s ocli liir.oiailr l#si~iiig.
S.
D. '
Meddelanden fråno Fredrika-Bremer- Förbundet.
Stipendiefanderna.
Stipeiidief oiicleriia, h ~ i l l bildniide i~~ bö1: jacle &amp; r 1888, tippgå iiii till (-; C), 000 kioiior, Iivaraf 38,000 kronor tillhöra ullmiilenn stipendie- J ' omlen ocli 31.,000 kroiioï clo~~ntiomf ' i~~de,rzn.
Harsliilclt ber stipeiidiekoiiiith att f&amp; piollralla allniiiiilieteiis iii- tresse och medverkaii föl: alk ?edmu stipencliefomlen.
Arbetet för foii- dens bilclaiide ar förcleladt laiisvis öfveï liela landet, dar laiis- ocli I~lid~iiibiid tillliandahalla anteckiiiiigslistor och eniottaga bidrag.
Hvaije biclragaiicle erlagger ei.idast l. Irroiin iwligen iincleï 5 iii.
eller 5 ltronor för en enda g h g.
Stipenclier~ias iitdelniiig sker enligt stildgarne inoii-t 1ivai: je 1#1i ii1 ed Iiiiiisyii till cleii siiii-tina soiii diii: ii~sa~iilats, dock fBr intet laii börja sin utdeliiiiig förrän detsainnia ~ j o r t en insats af riiinst 5,000 kronor till cdlmti~~~zcr, stij~e~zdiefo~rrrle~ ?~.
iii.oi11.
de d i l u l&amp;nen, SOIII d j a, 18,iniia m-itec; l; ii.i.ii.gsli stor kiiiiiia Ili~iiiv~n da s i g
Pölajaiide persoiier fungera soiii lii,iisoiiiliiicl: %h Aiiiia Helleberg Nombotten adr.
I~iile&amp;, Fru Augiista Grape Westerbotten acli~.
UnieB,: klrii A.
M. Holingren .U2Annd adr.
Upsala, Frn Sara Widegreii F a h d r.
3 ' aliiii, Frii C. Riiiidgreii ' Verwdad adr.
ICarlstacl, %röken.
.Hen- ads.
Nyköpiiig,: Frii M. Lotliigius Oster- ibi.ette Cöweiz Sode1 " 11zmz1c~~~d yötlad adr.
Nomköpiiig, Fru Karin Rydiiig E1fsbos.g aclr.
Weiieïs- boig, Frii I. Gibsoii Bo11,us adr.
Joiisered, Grefviiinaii U. Horii Blekinge; .uh-.
Karlskrona, Frii Götlie Ifionobevg adr.
Wexiö, Fri- Iierrinnaii A. Beimet ILal~nar adr.
ICaliiiar,: Fröken Bertlia Heclen- stieriia .Jo~di$ ' piny adr.
Jönköping, Fröken M. Silow Bfalvzöltus och IGistic~zstcCcl aclr.
5 Mal m torgsgata~i Stockl~o kn.
S t ö i: ~ ocli ~ mindre gAf170r samt doilationer och testaii~e~i- t u i s l r a clisposition.ei: till förmAm.
för stipeiidiefoiiclerna emottagas e ned taclisamhet och föi: valtas enligt gifi-arens bestä~niuelses.
Till inedlerniiiar af s t y relseii f ör stipencliefonderiias f örvnltiiiiig, iiro af E1reclrika-Breiner-Förbiiiidots styrelse utseclcla: O~rcli~zwie med- Zemnwr: Frn Anna Wallenberg fijdtl von Sydow, Generaldirektöi: Alb.
Andersson, Fröken Mstliildzt Silow, professor P.
G. Rosén, Revisioiis- se&amp;i.eterareii H. Rolitlieb.
St ?j~-elseszq~2~lea~zter: Professor ' H. GyldBn,: Fröken Clara Monteliiis.
Bevisowr: Expeditionschefen E. von der I~anclien, fröken Ingeborg Elfviiig, grosshandlare 0.
Meliii.
(riksdags- i n m fr .. G-öteboiag).
Bev.iso ?-.s.s~~p23lefi~~t c l: ~ G.
Elowson (riksdagsman f r. Weriiilmd). '
- -- - - p FiirB z~uclets ut Eofuncle rmdedöd iit lcvhliga t ' ~ " ti&amp;å~dsele.ue~- lia till- ilelats fröken Elleii Belfrage frhi Stockliolin och fröken Ida Dainni f r h Norrköping, livmjjamte (len seiisre erlihllit clet af en för.biiiicls- mecllein iitlofvade stipelidet pil 200 kronor.
Det aiic11: a p11 förbiiiidet iifverliiiiiiiacle stipeiicliet p5 J 00 kronor ar tills vidare reserveradt.
l3oïckonzit~m sdsttilhliq cqf ' bcw11- och ~~tgdon~.sl ' itterc~tii~r, Iivilken egde rnnl de sista veckorria före ju1 p i lilredi * iku-Breiiieï-l ?örboiidets by&amp;, var i &amp; r, till följcl af Iierrar förläggares gocllietsfiill; i, tillii.iötes- gRende att insiinda böcker, syniierligeii riklialtig.
Af liomitdn iipp- i %ttacle listor öfver grnnskacle ocli gocllr&amp;ricla böcker tillliaiiclaliöll.os afveii, och den vägledning vid bokinliöp, soin hiirigenoni erbjijds; dl- ni5nlieteii togs af de~isaiiiina flitigt i aiisyii: Bk.
.
.
.
Sverige.
lZviiznas a~zstilZZni ?ig ii upotek.
, 41) otekii.rsocieteteii8 direktion liar af gif vit yttrande i3 ver de t il1 direktionen iiiliiniiiade aiisökningariie o111 tillsthd för kviiiiia att varda anstfilld h apotek.
Direktioneii iittalar betiinkligheter diireinot, iitaii att bestiimclt af- styrka.
iiilen skiille apotekareyrket ö1q) iias fiis k~iiinor, sk anser direktionen att dessa skiille blaggas alla de skyldig lie te^^, inen ocksh tillmiitas alla de rattigheter, soiii tillkoniina de niaiiliga fariiiaceiiternn.
K7; inno~ i skoblid.
Till ledamöter i sltokid lia iii~iilts, af Ya- sterljiinga församling i Söderinanland folkskrilliirariiinaii frökeii Sotii?
Lindberg iiied oinkring 200 rösters öfvervikt, af SHtei * s 1a.nilsförsaiii- ling folkskolliirariniian Heliny Appeltofit, af Felliiigsbro försaiuliiig i Orebro 1211, fröken Ellen von Sclih-eii ii Torfvesta, af Hackhs Piir- samling i Jänit.land sniiskollarariiiiiiin friikeii Kristina Tleliii, af lrhgi.
; i församling Irökeii H.ilda Odelstj erna,: ii Karlskoga f össaiiiliiig f r11 Eriksson, af Barsebiicks försnniling i SkUiie grelviniian liedvig Ha- inilton, af Eiiaiigei-s försainliiig i Helsin~liiiid fröken Kliim Hroliii smit vid kyrkostaniins i Helsingbor f rilierrinnan Cederströin f ödd Ehrensriird (hvilkeii dock afsagt sig uppdraget).
3Ie.d liijgsta röstetd Rtervaldes i sistnäimda stad grefviiinan \ - o11 Essen föcld Heiitersriii ' d.
Vid senaste kyrkost&amp;mma i Ilitel valdes iifren en kviiilig ledanitrt af skolr&amp;det niiinligeii frii Einnia Hiiltgren oc?
till henlirs siippleiiiit frii Emma Engnian.
E t t tredje k ~ ' i Zigt l ~ Ziikm&amp;i~errttizorl.
Till frölUia.rnn H. ocli A. Hiertas stipencliifond för kvinliga niedicilie stiideraude liar en persoii, soiii önskar r a r a onämnd, till Karoliiislix iiistitiitets 1iii.asekolleginiti öf rerlaninat 5,000 kr.
jamte ranta f ör det löpande Aret.
HHrigeiioii!
kan ett trecl-je stipeiidiiiin iitdelns iinder detta i r.
Stjftelsen fO7- g m d ~ tjii~m-2: mlor hade sitt Wrsuiöte deii 20 ciec., livarvid (le.
sedvanliga styrelse- och rerisionsberiittelseriilii iq) yliistes.
Af dessa iiiliiiiittades, $tt stiftelsen vid 1889 ars sliit iitdelndc peii- sioneï ht 60 ilderstigna tjänarinnor saint att 46 roro intagiiii i stif- telsens hem, ii: r 55 Riirbriiiinsgatan.
Detta liksoiii foregåeiide ar ha nnsiikiiingnr till iiiiderst öd f riii stiftelsen ingitt i hundratal och sviripheteii att bland deiiiia iiiiingi?
f % reda p&amp; de niest ömmande fallen lia diinned föröltats.
Enskildii donationer lia influtit, 1ira.rigenoni styrelsen sett sig i stáiicl a t t titrlel;?
n &amp; p nya pensioner.
De sökandes antal ar dock sa stort, att stif- telsen ined sina niivarande fonder icke kan pk Iingt nar lijälpa alhi.
Det kvidigcc gy~n ?zastiksliZZskapet, griindadt Ar 1888 och afsedt för unga arbetande kvinnor, har bör; jat sin viikiiis.
Kiirseii består af tre afdelningas, livilkn föresths af friiknarnz A .. Soiiiinar, S. Högströin och J. Harteliiis.
.
-,
Aqke,z (Ze k~uiwmis valbcirltet till inedleiii af nietodisteriias general- koiiferens liar nyligen försiggktt eii alliniiii oinröstiiing inoin inetodist- församliiigariia.
I Sverige är nii denna oinröstiiing Ifiiiiid, och iir i.estiltatet det att (186 röster afgifvits .for och 2,934 naot det viickt-a f örslaget.
: I: Tysklaiid liar en öf~erviihi~aiide inajoritet littalat sig mot Iz viniians valbarhet.
1: Amerika synes förliillaiidet vara niotsatt:: K.
337 distrikt, f rkii Iivilka uppgift ingatt, liafva 3,83,281 röstat för och 109,033 iiiot förslaget.
Flic7~skoZonzcc .il !fi.jp riksdagen.
Bland kiingl.
iila j: t s till iniie- varande riksdag iiiläirinade propositioner aiigfteiide statsvei: kets till st %iid och beliof förekoinnier.
äfven en af ktin~l.
inaj: t i statsreglerings- pi.
* opositioneii gjord fi~amställiiiiig att det ordinarie S~rsanslaget till iiiiderstöd bt skolor .föl.
kv.ilzlig zmydowz i&amp;tte.
Bö; j as f i h 70,000 kronor till 100,000 kronor.
Pröken Clmrlotte Lindltolnz liar den 20 dec.
erhSdlit Rveiiska almdeiniens mindre pris för en diktcykel, beiiaind Vei.oiiica.
: E ' rökeii: I; iiiclliolin, hvilkeii redaii i smärre dikter frainlagt prof på siii vackra poetiska begkfning, iii.
för iiärvaraiide anst2llcl soni larariliiia vid liviniiofängelset a Norrinalin i Stnockliolm.
Harberget, för ?jlinstJlickor, Klara.
Södra .Kyikogata 7, liar fir: it sin 10-ariga tillvaro iiied en fest, i Iivilken öfver 70 personer deltogo.
.Harberget liar tinder dessa 10 Ar inottagit 4,000 flickor.
Norge.
I&lt;v.ilz~aoe~zöte i I&lt;ristiania.
Nötet f ör kvi iiiiosakelis be- f~.iiinjaiide i Köpenliaiiiii 1888 vlickte förslag om att ett nytt inöt.e skulle Iikllas i Norge redan 1890.
Pi grund af skolniötet i Köpen- ' lian111 blef det emellertid iippskjutet.
Styrelsen för » Norsk kriiide- sagsföreiiiiig » liar nit preliininart bestamt tiden för ett sadant inöte till deii 16, 17 och 1 8 aiigiisti i kr, iiiider förutsättning att planen skall vinna tillr %cklig ansliitiiiiig bland föreningens inedleiniiiar.
li ' vidig s t i p e d a t.
Det skadeiniska kollegiet 1i&amp;r tilldelat fröken Regine Stang ett af Kristiania iiniversitets högsta stiideiztpreiiiier.
Fru Camilkb C ' ollett, den bekanta författarinriaii och en at ' kviiiiio- sakens föxkiimpar i Norge, liar ingktt i sitt 79: de ar.
Fi~ii Collett bor i Ki+diaiiia och siiges allt fortfarande ' ined oförmiiiskadt nit mbet: c för den sak, soin Iion gjort till sin lifsiippgift att.
.
frsinja.
B1in1anlL.
E t t bek12icZ~zacIs-aktiebol0,~ för tillvei~knin~ ocli försiilj- iiing af d l a slags - beklädnadsartiklar imd %ndani %l att förbättra söm.
iilerskornas stalliiiiig ocli Iiöaja det kviiiliga liaiidarbetets aiiseeiide 81. iiiider bildning i Finland.
Teckniiigslistor för bildande af vii foiid, iii.
livilkeii bligeii &amp; t alla de af bolagets direktioii antagna arbetarne iiiiderstöd koiiinin, a t t laiiinas i förhallande till deii af deiii under aret.
iippbiiriin lönen, liar cirkiilerat i landet.
Soiii redaii en ganska iiii~eiilig siiiiinia därigenoiii blifvit insamlad, beslöt bolaget p % ett inöte i Helsingfors d.
8 jan.
a t t oinedelbart träda i verksaiiihet.
Prölie~r A1l.i Trygg liar fr81it~adt siii befattiiiiig soin redaktris fijr den ansedda finska tidskriften nHeiiiniet och sainhiil1t.t D. Friiii och niecl i ar liar tidskrifteiis 1erliiin.g iifvertagits af friikeii Hosina lvettei.liolY.
Tyskliu~d.
Bi.
ny yetitioli o w licili / i (~s tilltriitle till cr~iicersiteterr jcleii soni förlidet å r iiiliiinnacles blef, soiii bekant, afslageii) kommer a t t fraiiiliiggas f ör tyska riksdagen.
Petitioiieii, livilkeii ntgir friii B die Allgenieiiie Deutsch Fraiieii verein, i koinnier at t f iilases iiled 100,000 iiiideiskrifter och afser linfriidsakligen, a t t ratt !ii&amp;te till- ei.kiiiiiias Bviiiiia a t t vid de tyska iiiiiversitettn studera inecliciii och i~fliigga de för l2kai.e erforderliga examina.
T ~ j s k l n ~ l Jorsta s kvUtliga liikrwe iii.
frölteii Kiihiiow, livilkeii efter a t t diirtill ha erli&amp;llit myiidiglieteriias tillstiiid, i Leipzig öppnat praktik för beliandling af kvinnosjiikdomar.
Fröken Kidinom liar stiiderat vid niiiveisitetet i Ziiricli och dain wli3lit sin rloktorsgi-ad.
Pritnkrike. '
JuricZislin fklkirlteteii i Pwis l m.
iitsatt pils för en skrift öfver ~ K v i n n a n s sociala ocli politiska stallning, eii stiiclie i j aniföraiide rättsvetenskap s Fredrilta-Breiiier-.E1örbundet liar i anledning Iiäraf friiii Paris fatt eiiiottaga skrifvelser niecl begaraii on1 upplysningar aiigiende kriniians rattsliga och politiska stallning i Sverige.
Arneriki~.
I) d~j~id) iiilg till ett kriii~roi~töte i IVasliiiigtoii, Al- imgli ' s Opera .Hoiise, den 22-25 fe5riiai.i detta iii., liar, enligt ett tillkiinnagift.aiicie i B the Womaii ' s Jouriial::, iitfiii-dats af en af de stora ' amerikanska kviiiiioföreiliugar~ie n the Womaii ' s Satioiial Coiincil of the TTnitecl State ?.
Blla Amerikas kriiinoföreiiingar iippiiiaiias iitt siiida delegerade, afveiisii omfattar iiibjiidningeii alla ntliiïvlsiirr iiatioiiella kvinliga sallskap, föreningar och förhiiiid af rare sig reli- giöst, filaiitropiskt, socialt, pedagogiskt, artistiskt eller iiicliistrielt syfte.
Iiibjucliiiiigen ii undertecknad af]) resideiiteii för atlie Council.
: den berömda iniss Fraiices Willard. '
Som mötets sekreterare fiingerai.
n1i.s Wright Bewall.
Amerikas iitmlrktaste kvinnor viintas skola deltaga, i denna kongress, för Iivilkeii stomrtade föi8berede1ser vidtagas. '
' '
Almedahls Fabriks Försal * jnings-Measin (etableradt 1862) st&amp;kholm, Brunkebergstorg, tilllicciiciali~llei.
efter siliiiilla ïec1ba.i.a priiiciper.
so111 allt hittills till- viiililit sig erkBiinande ' och förtroende, fullstiiiidig sortwing af Hellinnevaror, Bomullsvaror, Broderier, ?Aik ?jdckx) (S~CW~X~, In ..
111. '
S0111 till finare och enklare Utstyrslar hörer för Hiisliiill, Bestniir: ttioiior, S,j~iiikliiis, lhdtiiis, Aiigbhlrii.
till bestiiiidn verkligt B i l l i ga priser.
G %ftjkc ' tt!
Bolster var, Tacktyger, filtar, Rullgardins tyger, Flaneller, F s t m goda och billiga Irliindskit 1; iirfts- och Bi~tistiii.iscliilc; ~r.
13noj; lje; r sai-idas p % Begiii-an gratis.
G, A, ' L, Svenssons Snörmakeriaffar a ~ieringsiirtiklnr för Kliidningar Jt Kappor, ~rknsni; Tofsar, Udler $ Kordoiiger f81:.
Miihler och Gardiner s a m t !l !iiiniiiaiu.
Carolina Söderlund, GULDSMED.
för fina, konstgjorda blommor.
dVy7~vogatr&amp;~r, N. '
Nordisk Konst- och Sl~jdutstallning, Svenska arbeten, - Träskulptur, Målningar, Konstväfnader, Dekorationsföremål m, m,.
- - - - P -. --- -. --.
-- o c h all slags linnesömnad ' mottagns I) est&amp;lln: iiigar, ' liv.il,lca iitföras billigt och viil R egen - .- Profver h inodalier och t-yger förevisas.
matt-tag.
syrttel.ier.
Barnkläder för alla åldrar, till och med 16 %r GorZcb Qjl / ela!
Ayjcc, siïzcc7iftr.kZu onortel- Leoa!
B i k f i i y a 21n ' isev!
Allin.
Telefoii C,S 40.
2 Stora Vattugatan 2, Iiörnliiiset viil Brunkebergstorg.
1 0 Bazaren a Norrbro 18.
H:.
NYSTROM.
Handar bet ' ets- Vänner, Brunkebergstorg $18, Stockholm.
I Rörening för den svengka kviniiga hem- sld€jdens förMling i konstniirllgt och foste~l~ndskt s yf ' te.
I I ' UtstBllning och fbrsitljnh~ af Uudervisning i gammalsvensk konstviifnad och konstsomned meddelas 15 Januari till 15 Juni samt 1 September till 15 December.
Vidare underrattel- ser h Foreningens Bgrh.
Rante- och ~a~itul-~orsäkrin~sanst~lte i Stockholm emottagermi helt Krontal pnnin&amp; Q till beredande af Lffia9zta lension) eller EqttaZ att lyftas p&amp; en ghng vid u pgifven b1 er Kontoret, N o 5 Stora Nygatan, hålles oppet a a sockendags formiddagar kl 11-2 samt onsdagar 5-6 e m For i Stockholm bosatta obemedlade personer, som insatta medel for att bereba Iifranta, betalar Fosterlasdska Foreningen forvaltningsafgift samt for insatser, ej ofverstigande under ett år 50 Xr, Qwgt~ procent shsom premium, hvarigenom for hvarj e sallunda insatta 5 Kr i boken infores dessutom E n Krona k B Anna Otterstedt, L l2 Jungfrugatan, 3 tr. öfver gården, U utför allt slags- Tapetserarearbute, sasom öfvei * kliidning och stoppning af möbler, sängkltider m: m.
1 w Goda rekommendationer:
- Anmälan.
Dagayf - $om afmt awcIw ftr.7ldt.t dr tctgdft z en fiH.
&amp; * a stm q.pZugt6, s2 alt?
fo) ffal.rrde z a.Aa jhr lO * ed~ika- B~~emev- ' öi * &amp; ~bndets (t~~damc (Z: ' ' m sand o&amp; Gugw * ck uec: kZz ' ~zg a.
.
mabetet far Ilo.iizircozs 7rOjam ?e i setZl4gt och 1: nteZZe76tueGt- edat&amp; toom i socialt och ~7cuno~&amp;kt h&amp;a- seen&amp;&amp; '.
~ T d s 7; m ~ 6 c 7rC t d ~ Z u f fobn t7eir up-e Zzttc1 ' cftm et, SUP s7ddt s4dnna dm aktw, ?~vdIra h m u foci~17a och senlzit-ct, frL9gor, ntcc7deZa k m f m kuffdst * r; biop u j d cc or.7~ k ~ t o IAX i O wfknstj o f ~ w - sr7rtet 912 9~ Sedan fi ii A m a b Kerfstedt i j4jd of I&gt;rzatn1~7e ftd sett szg 9misal ad a ft (1 fgd-, fr &amp; n &amp; L 7) ~fciftn ity S ~ S O I N f kk7m ffi ' ns 9 eda&amp; frtb?
7&amp;m bestyret U a g n g ~ ~rtqrf&gt;c~i ?d~ ofzezfagzts .f t m nf Fl e&amp; d.n-Bm~téi - Foz-h~gIet rrfscdd .Xi ?tkkt ionx7~ ' o~ MM, fil7 kd- l i ~ i ~ nndel, jor.bun&amp; - u47res, a77a nter7t7e7n1~7~iz rtnnnmk tidshrI$#e~l 710) c6 sta77as - Fnb S. L-d Adlersparre Lontnre~ Jor~kwvzdc df cZcZtcup z 7 m ~ z t é n avtreie ~ Dagng ictkm ?ma II&amp; 6th hfle ?z om f c a triy7zatk Ptwef fot 7teZ &lt;i&gt;yI~zg Ur,, fm * qu~&lt;n n » &amp; Fot ~niwllmnlur of, f01 hllcc7t~t.
.
.
X r .&amp;:: u For medlmima~.
.
r 400 3 ' 0, I / rn2cZs~d7et1~~1zar preiizr~~rtel tJra r " r 3 ' 1 ednku-Bj e~lzn.-Fot h m - r7cfs hyrt?, 3 blal~@t %gsgatmt p ?I * 80il@~??
e77r~r i i 1 ~ ~ 7 d ~ h w t s t m t ~ s ~ z i r z y ~ JeZ c f01 b n i 2 s e 7; ' 7mm p e m i m t P) a (7ek u1i7 afla jostalt- ~ t d h &gt;-II&lt; d, d&amp; pk fo) .bwidd11 / r61 /, df~7s qfmi ho8?
!n- B d 7 t a d u ~ c. fol 7dllaizdezi Lösndmmer h m a erhallm 3 Fredrika-Bramer-För- bnudets byra till ett pris af 60 öre for eiikelhnfte.
Fredrika- Bremer- Förbundets medlemmar * m- rnodas att med snaraste till byrån, 5 Mdm- torgsgatan, inshda 9. s - a f g i f t e * I.
och
