# ID: svediakorp-per826
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1891
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,770
# sentences: 715
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stackkohu, (Un-aväta N:r 37 (195) Fredagen den 11 september 1891.
Byrå: Prenumerationspris pr år Redaktfir och utgifvare: H a m n g a t a n 1 6, 2Vc t r.
Idun med Modetidning och ko- F R ITHIOF HELLBERG.
(midt för Kungsträdgården.)
lorerade planscher kr.
8: Trätfas å byrån kl. 10 — 11.
Idun m.
Modet, utan kol.
pl.
• 6 50 Prenumer.
sker i landsorten å post- Idun ensam &gt; i anstalt, i Stockholm hos redaktion.
Allm.
Telef.
61 4 7.
Utgifningstid: hvarje h e l g f r i fredag.
Lösnummerpris: 15 öre.
(vid kompletteringar).
llvktr.-AHir.b.
4:de årg.
Annonspris: 35 öre pr nonpareillerad.
För » Platssökande, och &gt;Lediga platser » 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Utländska annonser 70 öre pr nonp.-rad.
Drottning Margherita af Italien.)
anitidens historia har jämte ej få mörka punkter lyckligtvis att uppvisa ett och annat stordåd af det slag, som måste ver- ka välsignelsebringande för många släkten.
Dit kunna vi i främsta rum- met räkna de tyska och italienska småväldenas konsolidering till enhet- liga stater, hvarigenom tvänne stora kulturfolk först kunna känna sig, i ordets fulla bemärkelse, som hemma hos sig och just därigenom äfven i stånd att med mångdubb-_ lad kraft lemna sin in- sats i det stora civilisa- tionsarbetet.
I synner- het gäller detta om Ita- liens omgestaltning till ett enda konungarike — frukten af sexhundraåri- ga ihärdiga sträfvanden — som j u kunnat åväga- bringas utan vådligare slitningar och utan att kvarlemna ömtåliga tvi- steämnen, farliga ej blott for freden, utan för själfva civilisationen i Europa.
En viktig roll i be- fästandet af det italien- ska enhetsverket har dess konungahus spelat.
Vit- torio Emmanuele var po- pulär redan som konung af Sardinien, innan han kunde helsas som » fäder- neslandets befriare », och denna popularitet har, synes det, i oförminskad grad öfvergått på hans son och efterträdare, ko- nung Umberto, och ej på honom allenast, utan på hans gemål och hela hans hus.
Orsaken här- till är enkel och klar.
Så väl fader som son ha till lynne och karaktär ej mindre än genom för- hållandenas makt varit de mest typiska represen- tanterna för det demo- kratiska konungadömet i Europa; de ha med ett ord varit alldeles sådana italienarne — det vill sä- ga den stora massan af folket — vilja ha sin konung.
Och då det italienska folket hyser precis samma tanke om sin nuvarande drottning, är det ej underligt, om konung Umberto och drottning Margherita hel- sas med det uppriktiga- ste jubel, hvarthelst de begifva sig inom sitt sköna rike.
D å äfven den unge kronprinsen Vittorio E m - manuele, det italienska konungaparets enda barn, som för närvarande gör vårt land hedern af ett besök, redan hunnit läg- ga i dagen gedigna egen- skaper, skall det ej dröja länge, innan äfven han har att fröjda sig åt
En hvar bland människor har blifvit buren Till verksamhetens mödosamma kall, Men utaf flit och omsorg frambesvuren En riklig skörd ur mödan växa skall.
JlEINHOLD samma folkgunst som föräldrarne, så framt det ej redan är ett fullbordadt faktum.
Hans porträtt får man, med anledning af besöket, numera se öfverallt, i våra boklådor och i våra illustrerade tidningar.
Idun, trogen sin gamla dervis: » Ehret die Frauen! », har för sin del funnit tillfället lämpligt att för sina läsarinnor framlägga porträttet af den unge furstens moder, drottning Margherita, hvars anseende att vara en af Italiens skönaste kvinnor de snart uppnådda fyrtio åren ej ännu kunnat jäfva.
Drottning Margherita och konung Umberto leda båda sitt ursprung från samma släkt, som räknar anor i bredd med Europas äld- sta furstesläkter, de gamla grefvarnes och hertigarnes af Savoyen ätt, med säker ätte- längd från förra hälften af 1000-talet.
En grefve Berold af Savoyen och Maurienne, som lefde vid nämnda tid, anses som ättens stamfader.
1416 erhöllo grefvarne af Sa- voyen hertiglig värdighet och närapå tre år- hundraden senare (genom freden i Utrecht 1713) konungatitel, af Sardinien, då Sicilien, som i nämnda fred tilldelades huset Savoyen, några år senare utbytts mot denna ö.
Den regerande ättegrenen utdog 1831, då prins Carlo Alberto af Carignan (härstammande från en yngre son till hertigen af Savoyen Carlo Emmanuele I, f 1630) ärfde Sardiniens krona.
Denne Carlo Albertos sonson, Umberto I, är det förenade konungariket Italiens andre konung.
Men trots denna huset Savoyens under tider- na växande makt och betydenhet har det ej längre i behåll det land, hvarifrån det egent- ligen härstammar.
Savoyen måste år 1860 afträdas till Frankrike för den mäktiga hjälp kejsar Napoleon I I I lemnade vid det italien- ska befrielsekriget.
Konung Vittorio Emmanuele hade en bro- der, prins Ferdinando af Genua, som var förmäld med prinsessan Elisabeth af Sachsen.
I deras äktenskap föddes den 20 no v. 1851 prinsessan Margherita Maria Teresa Giovanna, hvilken vid sexton och ett hälft års ålder — den 22 april 1868 — trädde i brudstol med sin kusin, Italiens dåvarande kronprins U m - berto.
Sedan den 9 januari 1878 delar hon vid sin gemåls sida Italiens tron.
Prinsessan Margherita gjorde sig först be- märkt för sin ovanliga skönhet.
Ett i egent- lig mening sydländskt tycke eger emellertid denna skönhet ej.
Det är ej romarinnornas eller syditalienskornas blåsvarta hår, oliv- färgade hy och blixtrande stenkolsögon, som ge densamma sin prägel; det är tvärtom denna dragning i blondt med en ljusare hy, som af gammalt väckt italienarnes hänryckning, och hvars typer man kan beundra på vene- tianarnes taflor, som förlänar hennes fägring dess egentliga charm.
Snart kom man dock underfund med, att hennes intelligens och bildning godt kunde täfla med hennes skönhet, • — hon är sär- skildt lifligt intresserad för literatur och konst, synnerligast musik — • och hvad som helt och hållet eröfrat folket är det behag i hela hennes väsen, denna förtjusande älskvärd- het, som kommer direkt ur ett godt hjärta, som synes henne medfödd och därför heller aldrig lemnar henne.
Hur populär Italiens drottning är, ser man af det sätt, hvarpå folket helsar henne, då hon besöker någon af de större städerna — och det plägar hon regelbundet göra hvarje år.
Folket där vill gärna se henne, och hon vill gärna komma till dem.
Man torde ock- så med nöje göra en eriksgata i sitt fäder- nesland, när dess städer heta Röm, Florens, Venedig, Neapel, och när man på dessa orter har palats att bebo, sådana som Qvirinalen, Palazzo Pitti, Neapels Palazzo reale med sin hänförande utsikt öfver golfen och Venedigs kungl.
palats vid den världsberömda Markus- platsen.
Om sommaren vistas hon helst i ett min- dre slott i Toscana.
V i d stora festligheter, däri drottningen väntas deltaga, bära gemenligen alla herrar och äfven många damer hennes blomma, en margherita (tusensköna, bellis).
Lägger man nu till allt detta, att hon är lika innerligt fäst vid sin familj som denna vid henne — hön, furstinnan, har ju gift sig af kärlek, som det påstås — kan man förstå, att drottning Margherita är lika lyck- lig, som hon är god och skön, och alltså i nästan alla afseenden en af mänsklighetens utvalda.
Har hon någon sorg, är det väl den, att hon som god, till och med ifrig katolik måste lida af den tvädräkt, som rå- der mellan påfvestolen och det unga konun- gariket Italien, hvilka från Vatikanen och Kvi- rinalen betrakta och bevaka hvarandra som, efter hvad det tyckes, oförsonliga fiender.
J. yiNTER.
till ^Hasaniellos hämdeskri när spanskt [K.eapél ännu var.
% iJch i Sorrentos stjärnenatt, när näktergalen sjöng så vekt, i dröm försänkt, det säges, att han visor fram ur lyran smekt.
3Men i naturens helgedom, där callan härmar nordens snö, han längtade en kväll från 3 \ om till hvitklädd skog och frusen sjö.
Xy svensk han är.
3 hvarje dikt, som.
rör sig om vår stormaktstid, det svenska lynnet gör sin likt i marknäns vimmel som i strid.
ö elghudskyller eller rock af vadmal grå och enkel snitt — de äro män ur samma flock och deras fosterland är ditt.
A — st.
I3ch än så länge svenskan har sitt välljud och sin klana af stål, hans sånger skola lefva kvar farl fnoilsktj, som pärlor i vårt modersmål.
Den s sept.
^tLvar Daniel Fallström.
svensk, ' som håller dikten kär och älskar hogtlsitt modersmål, så klart som himlens stjärnehär och stolt som klangen utaf stål, Föresatser.
skall säkert hylla varmt i dag den skald, som från sin första sång i lyran grep med mastar tag och hjärtan var, n pa samma gang.
Jlans ungdoms diktning, blodfulll stark, hur tog den ej vår själ med storm!
%n söderns ros ur lavamark den växte skön till färg och form.
et är många måhända, som sörja öfver, att de icke kunnat hålla sina föresatser; månne vi icke hellre böra sörja öfver att icke kunna fatta dem?
Det är sannt, det står oss j u alltid fritt hvad stund som helst att tänka oss så många goda regler vi vilja och slå fast, att vi skola följa dem.
Men det går så ofta som för kungen i Hamlet, då han reser sig från sin bönpall: Upp flyga orden, tanken stilla står, ord utan tanke aldrig himlen når.
Själen är icke redo hvar dag och stund att gå in i sig själf.
^Det var en sällsam glöd däri, som tanken lätt tillbaka har
Hela vår varelse måste vara med, alla fibrer spännas.
Själen måste vakna till lif, med full spänstighet omfatta en tanke.
D å får denna tanke makt öfver oss, annars icke.
Därför är allting af vikt, som framhäfver tanken, fängslar uppmärksamhetea vid den, och detta gäller äfven om små oväsentliga yttre omständigheter.
Föresatsen i och för sig, det tysta beslutet inom oss, är svårt att hålla fast.
Det måste fästas vid något yttre, som vi ständigt kunna ställa fram för min- net.
Fadern, som icke lärde sina söner en lexa om endräkt, utan gaf dem de samman- bundna käpparne att bryta af, förstod det.
Harald Hårfager också, när han af sitt oklippta hår städse ville erinras om sin lifs- uppgift.
Det kan vara någonting en person ofta velat slå fast, men icke lyckats.
Så kom- mer en yttre händelse till, som bränner, kan- ske under ve och smärta, in i hans själ hvad han tänkt på.
Sedan står hvar dag och stund föresatsen klar i hans medvetande — och den har makt öfver honom.
Jag skulle vilja erinra om en liten pjäs af Dumas d. y., » Ett grått hårstrå ».
Han och hon, mannen och hustrun, kom- ma hem från sällskapslifvet och stå i begrepp att säga godnatt, samma kalla godnatt, som de sagt hvarandra hvarje afton sedan tio år.
Den unga hustrun hade kännt sig kränkt, en brytning hade uppstått genast efter gifter- målet, och åren hade icke förmått närma dem till hvarandra.
D e hade lefvat som främ- mande under samma tak: den sköna kvinnan, som i resignation ser sin sommar förblomma; den fine, ironiserande världsmannen, som med bittert löje ser tiden plccka år efter år ifrån lifvets längd.
Så ligger det denna afton allvarstankar i luften.
Ord komma, som äro kalla och ändå bränna.
Det kan blifva en brytning för all- tid, det kan blifva försoning.
D å ser hon för första gången vid hans tinning ett hår- strå, som är hvitt!
Hon tager det och hål- ler det för honom med sorg i blicken och ändå med fröjd.
Hon hade tänkt någon gång på, att en sådan stund skulle komma, och att hon då skulle öppna hela sin själ för hono-n — när hon hos honom såg den första skymten af ålderdomen!
Hon förstod att framkalla och markera ett af dessa ögonblick, som kunna blifva vändpunkter i ett lif.
Dem gäller det att gripa och att begagna.
Alla stunder af högtid och allvar — eller af glädje 1 — dem skall du vakta på; hvarje sekund då din själ lefver.
Långa tider förgå ibland, och du kan icke gå in i ditt hjärta.
Så en dag faller det still- het öfver dig, hvardagstankarne lägga sig till ro som på en lördagskväll, det blir så stilla, att du kan höra klockorna ringa.
D å är stunden inne att göra löften.
Det är därtill vi hafva lifvets högtidsda- gar, tysta helgdagar, festliga märkelsedagar, en födelsedag, en årsdag af något minne, en silfverbröllopsdag; om dessa förgå, utan att vi samla oss och blicka tillbaka, gå in i oss själfva — det är oersättligt.
Vid sådana dagar kan ett löfte knytas.
Iduns skollofskoloni sommaren Af d:r C.
A * början af juni månad anmodades jag af v e / Iduns redaktion att undersöka ett tjugu- tal barn, hvilka voro föreslagna som deltagare i tidningens skollofskoloni.
Det var en bro- kig skara, som stämt möte i mitt mottagnings- rum, stackars, fattiga, vid Stockholms gränder fostrade barn, pä hvilkas ansikten armod och nöd tryckt sin hårda stämpel.
För ett par veckor sedan såg jag dem än en gång.
Det var en sann glädje att se, hvad landtluft, god näring och ömsint vård verkat på dessa förut tvinande gestalter.
Var det verkligen samma barnaflock, som så lifligt stod i mitt minne från sommarens början, dessa raska gossar och Vikt Längd 1891 Flensburg.
flickor med brynta kinder och af belsa lifvade ansikten?
Före afresan undersöktes noggrannt barnens helsotillstånd, hvilket antecknades jämte deras vikt, längd och vidd öfver bröstet.
Vid hem- komsten gjordes ny undersökning enligt samma plan.
A f nedanstående tabell, där dessa upp- gifter äro sammanställda, synes, att alla utom två, hvilka ledo af kronisk bröstsjukdom, till- tagit ganska betydligt i vikt och flertalet äfven i längd och vidd öfver bröstkorgen.
Dessa tal visa säkrast och bäst den nytta barnen haft af sin vistelse på landet.
Bröst- vidd Ökning Vid Namn Dreifaldt, Fanny Svensson, Eleonora 1 0 Johansson, Hilma.,.
Green, Nanny Eosendahl, Hildur ... 9i Johansson, Lovisa ... 13 ' Andersson, Sigrid ... 1 2 Brun, Signe _.
1 0 | 8 Larsson, Anna 12^ Möller, Fina Karlsson, Alfred.
.
.
13f 10!
Karlsson, Otto Hansson, Herman ... 1 0 12 Karlsson, Bror 9i Ljungkvist, Anton ... 10j Westerström, Joban 13 Karlsson, Johan.
.
.
9] Obergsson, Bror.
.
.
9] Andersson, Axel.
.
.
8j Åberg, Frans 26, 5 31,i n; 21,2 9 126 26, 23,5 25,9 125 132 35 23,2 1 1 4 33,7 3 8 146 132 27,i 2 9, 129 22,7 23,7 120 29,7 32,4 133 35,2 3 7 138 24,i 26,5 1 1 7 27,2 2 9 128 5 32,8 35,2 142,; 23,2c 24,5 125 23,7 25,8 1 1 8 29,i 29,4 129 19,M 20,6 119 23,6 26,2 127 27,s 27,5 132 127, 125 134,: 114 146 133,: 129,: 120 134 138 119,: 131 143 125 119 0 2,4 3,o 2 4,3 Börj.
lungtuberk.
Bleksiktig, bronch.
Något blek.
Blek, blodfattig Svårt hjärtfel Täml.
godt hull D o: Vid hemk.
Oförbättrad Betydl.
förb.
Friskt uts.
Bättre Betydl.
förb.
Förbättrad D:0 2,4 1 2,7 1,8 2,4 1,8 2,4 1,25 2,1 0,3 1,35 2,6 130 119 128 133 Skollofskolonien har till föreståndarinna denna liksom föregående sommar haft fru Fr. Falk, hvilken på ett särdeles utmärkt sätt löst sin ingalunda lätta befattning.
Innan jag slutar denna lilla korta redogö- relse, anser jag det som en kär plikt, att till Eder ärade läsarinnor, som njuta af ett lyck- ligt hem och älsken en klok och välsignelse- rik välgörenhet, ställa denna uppmaning: när nästa sommar stundar och samma upprop lju- der, glömmen då ej att bereda de stackars fattiga barnen en glad, lycklig och hälsobrin- gande sommar!
afresan - 0,!
Frisk Blek, kraftigt bygd Förbättrad Jämförelsev.
dukt.
Förbättrad Ljumskbråck Täml.
godt hull Puckelryggig Förbättrad Betydl.
förb.
Täml.
godt hull Mager, blodfattig Förbättrad Svällda lymfkörtl.
Bättre Bröstlidande Oförbättrad till doktor Flensburg för det varma in- tresse, han visat Iduns skollofskoloni, bedja vi få instämma i hans uppmaning till denna tidnings högt aktade läsarinnor att ej för- tröttas i kärleksfull omsorg o m de små, fattiga sjuklingar, som utan deras mellan- komst sommartiden skulle fa försmäkta i stadens kvalm och hetta.
D å I härofvan tagit del af det synnerligen vackra resul- tatet af koloniens verksamhet, boren I, ärade läsarinnor, känna Eder synnerligen tillfredsställda och fullt belönade för den hjälp, I hafven lemnat.
Red.
af Idun.
P å samma gång v i härmed hembära både vårt o c h de små kolonisternas tack En föresats behöfver det festliga ögonblic- kets helgd.
Vår ande har sin stolthet.
Den, som skall bjuda öfver den, måste hafva nå- gon sanktion på sin rätt.
Ett beslut, fattadt utan högtidlighet, bär icke den adel, som väc- ker vördnad.
Att i förbigående, i vimlet och köpenskapen på torget göra sig ett löfte, lägga sig till med en föresats, det är god- tyckligt.
Vår själ kräfver högtidlighet, takt, etikett skulle jag kunna säga.
Den vill hylla en tanke i en af lifvets andaktsstunder, un- der festlig stillhet eller fröjd eller stora ödens allvar — då böjer hon sig för dess välde.
Jag bör icke säga, att det är så lätt att hålla en föresats.
Men det faller mig ofta in, som om det här vore lättare att hålla än att lofva.
Och som om äfven det att lofva icke är svårt, när den rätta stunden är inne.
Men detta är af allt i lifvet det svåraste: att skapa sig dessa stunder, att i sinnets in- nersta få högtid, allvar, stillhet, glad fröjd - h e l S- H-s L.
» Familjelifvel ' är egenkärlekens skönaste graf », och från den grafven har sedligheten sin upprinnelse.
P. Genberg.
IDUN 202 Löneförhöjningen.
U t k a s t af C.
0.
G.
(Forts. o. slut fr. föreg.
n:r.)
» • [éldljm vän, » sade doktorinnan Byström, en gjsiagg af stadens tongifvande fruar, till sin man&gt; » de där Berglunds äro visst mycket hyggliga människor. » » Jaha, jaha, » mumlade doktorn, ifrigt sys- selsatt med sin patienee.
» Och rätt goda inkomster måtte han hafva, ty de äro riktigt elegant klädda, och jag har hört, att han ändå skall vara mycket ordent- lig i sina affärer. » » Hm, ja, det tror jag visst, » lät det från makens sida.
» Det är dumt, att hon slutat med sina lek- tioner för terminen, ty jag skulle gärna vilja tala med henne om vår försvarsfest.
H o n skulle passa utmärkt i ett stånd på mark- naden, och han ser intelligent ut och kan nog användas.
Tror du inte, att jag skulle kunna gå till dem och bjuda dem hit på den stora sammankomsten?
» » Jo, det tror jag visst, » svarade doktorn, helt och hållet upptagen af korten.
» Jag tror, du hör inte på hvad jag säger? » ljöd det litet skarpare från den ståtliga frun.
Doktorn spratt till och blickade upp.
» Jo, visst gör jag d e t.
.
.
du talade om mark- naden.
Ä r det något du behöfver? » Doktorinnan kastade en föraktfull blick på sin herre och man och svarade: » J a h a.
.
.
jag behöfver en fru i ett blomsterstånd och en herre, som kan fatta, hvad jag menar, när jag säger något, » hvarpå hon svepte ut ur rummet.
Dagen därpå vid tolftiden satt Elisa vid sitt arbete i » salongen », då det knackade på dörren.
Hon skyndade att öppna, men blef vid åsynen af den besökande damen så häpen, att hon knappast kom sig för att bedja henne stiga in.
Utom några vänner till Tage och ett par unga flickor, med hvilka hon blifvit bekant, hade ännu ingen varit inne i dessa rum, sedan de flyttat dit, och nu stod själfva doktorinnan Byström där, leende och ståtlig.
Nå, hon blef placerad i soffan, Elise på en stol bredvid och så bör- jade den främmande: » Hon hade ofta velat helsa på lilla fru Berglund och se, hur hon hade det, och där- för hoppades hon, att det skulle ursäktas henne, att hon så här gjorde första visiten.
Hon var j u så gammal, att hon kunde vara mor åt illa frun. » Och så vidare ett ordsvall äf nedlåtande artigheter, som totalt förbryl- lade » lilla frun ».
Slutligen kom det långa talets korta me- ning: » Skulle herrskapet ej vilja vara så goda och komma hem till oss i morgon afton?
V i hafva några vänner hos oss för att öfver- lägga om en försvarsfest.
Min man skulle naturligtvis själf bedt herr Berglund, men han är så upptagen, som läkare j u alltid äro, och därför får det väl gå fruntimmersvägen.
F å vi det nöjet? » Ja, fru Elise skulle tala med sin man och om han ej var hindrad, skulle de visst med största tacksamhet infinna sig, och kunde de sedan hjälpa till med något, vore det dem ett stort nöje.
T y nu förstod hon ändtligen orsaken till den stora ära, som vederfarits henne.
Vännen Tage blef på intet sätt hänryckt af bjudningen och de därmed förknippade följderna.
Han förutsåg både tidspillan och utgifter, fastän » det inte skulle kosta delta- garne ett öre.
Kassan får betala alla om- kostnaderna. » Han förstod likväl att det skulle uppstå en del dylika, för hvilka man ej kunde fordra ersättning.
Och något nöje väntade han sig ej.
Men däri misstog han sig.
Såväl på den stora sammankomsten hos doktorns som sedan vid alla komitésammanträden, som höllos än hos den ena, än hos den andra familjen, gick det gladt och trefligt till, och det var med en känsla af förvåning det unga paret tänkte på de flydda åren, då de jämnt varit för sig själfva och ej vetat om alla dessa angenäma människor, med hvilka de nu helt hastigt kommit på så vänskaplig fot.
Festen skulle blifva midsommaraftonen, och i hela staden och dess närmaste omgifning arbetades af alla krafter för att få så myc- ket som möjligt till basaren.
Det var näm- ligen i början af månaden, således ej mer än tre veckor kvar.
Elise sydde på en stor matta, hvars ingredienser kostade » nästan in- genting », men som hon nog ej skulle behöfva skämmas för bland de andra ståtliga gåfvorna.
För resten sade Forsblads, att det ej brådskade med betalningen vare för sig den eller de där småsakerna till hennes kostym.
.
.
hon kunde betala dem, när det fölle sig lägligt.
Allt tycktes således vara godt och väl, idel lust och glädje.
Men.
.
.
Att det alltid skall finnas ett men!
» Vet du, Tage, » började hustrun litet tve kände en dag, » det är något jag ville tala med dig om.
V i hafva nu varit så mycket borta och bli nog bjudna på de andra stäl- lena också.
Tror du ej, vi borde se dem hos oss också en gång?
Ja, det vill säga i allra största enkelhet och ej allesammans för- stås.
D e finge ju ej rum här, om de så stode som packade sillar.
Men om vi toge ett elfva-kaffe för endast fruntimren.
.
.
» » Kära Elise, » genmälde mannen, » för all del ingenting så där rysligt.
.
.
ja, jag me- nar elfvakaffet, » tillfogade han hastigt, då han såg, att hon fick en allvarlig uppsyn, som han lärt att respektera.
» Jag har verk- ligen också tänkt på en liten bjudning, men det skulle vara på eftermiddagen och så bara en smörgås och en kopp te till kväll.
Och vi behöfva j u ej taga alla gubbar och gum- mor med, utan hafva det mer som en ung- domsbjudning, ungdomen ur hvar familj och så några trefliga af mina bekanta.
D e bjuda mig jämnt på schveizeriet, och jag har ej råd att bjuda igen så ofta.
Hvad säger du om det? » » Jo, det blefve nog det trefligaste.
Men tant Byström måste vara med, och så få vi ha en efterrätt för damernas skull.
Det går an, att jag ännu knappast rört månadspen- garne, och jag skall nog hushålla sedan.
.
.
du skall minsann få knapp diet, » tillfogade hon skrattande.
Saken beslöts.
En smula måste ju rummen fiffas upp för- stås, en duk på bordet, en blomkruka ser så trefligt ut, ett litet bord vid det där fönstret i stället för symaskinen och så vidare.
Det där var rysligt roligt och att öfverlägga om smörgåsbordets innehåll och småbröd till kaf- fet och allt a n n a t.
.
.
så lifvadt hade de al- drig haft.
Det var feststämning dagarna i ända, äfven om Elise, som hade hufvudkas- san om hand, ibland hojade till litet, då ånyo en tia skulle vexlas.
Men det var ju blott för en gång, och då de hade haft sin » bjud- ning », kunde de sedan med godt samvete vara med hur mycket som helst hos de andra.
1891 Nå väl.
Bjudningen gick af stapeln och förklarades mycket lyckad.
Man hade så muntert och trefligt i de små rummen, och doktorinnan, som lånat Elise sin kokerska — » du behöfver bara ge henne ett par kronor i drickspengar » — förklarade i beskyddande ton, att sådana där små tillställningar kunde de gärna hafva då och då.
Och snart var äfven den stora försvarsfe- sten ett minne blott, men ett gladt minne.
Det var förvånande, att något dylikt kunde åstadkommas i en landsortsstad, sade tidnin- garna, som innehöllo spaltlånga referat och måste tryckas i dubbla upplagor, emedan alla som varit med ville hafva beskrifningen till ett evärdeligt minne.
Både herr och fru Berg- lund stodo särskildt omtalade, hon som den öfverdådiga och smakfullt ordnade blomster- butikens förtjusande innehafvarinna, han så- som ett allt i allo vid ordnandet af festen och sedan som en den roligaste positivgubbe.
Visst var det förargligt, att en stor del af de skänkta arbetena måste på slutet säljas till lägre pris, än de kostat i inköp, arbetet oberäknadt, men tillgången var ju så riklig, att det ekonomiska resultatet af festen blef högst lysande.
Således voro alla nöjda och glada.
Ja, till och med Tage Berglund, och han kunde dock haft sina skäl att känna sig en smula nedstämd.
Dagen efter midsommardagen berättade honom nämligen hans hustru med en smula oro i rösten, att nu gick den sista femman af hushållskassan, och dessutom stodo de i skuld i boden för en hel del till kala- set, som skrifvits upp på räkning, emedan det var så besvärligt att jämnt bråka med betal- ning af dessa tusen och en småsaker, som be- höfdes.
O c h Forsblads räkning.
.
.
och så ändå på ett par ställen.
Hon hade tänkt betala .alltsammans på en gång efter festen, men Gud vet, b.vart pengarne tagit vägen.
Herr Tage såg en stund litet betänksam ut, men smålog sedan och utropade: » Men roligt ha vi haft, och för en gång gör det väl ej så mycket. » Nu klarnade äfven Elise och gaf sin man en kyss, för att han tog saken så förståndigt.
» Ja, vet du, » fortsatte han, » jag skall göra rent hus med allt det där.
Jag tar ett spar- bankslån på en trehundra kronor och betalar småskulderna med, och så får jag äfven lemna tillbaka kamrerns hundra.
Jag har tyckt att gubben på senare tiden börjat se snedt på mig, och jag behöfver inte krusa honom.
Jag skall ej få svårt att skaffa borgensmän, så ordentlig som jag är i affärer. » Och däri hade han rätt.
D e första af sina vänner han frågade voro genast bered- villiga att hjälpa honom.
Stora och små björ- nar slogos ihjäl, och ändock blef det så myc- ket öfver, att man kunde lefva till månadens slut och dessutom ej behöfva neka sig nöjet att vara med om en så kallad afskedsfest, som alla deltagarne i den stora försvarsfesten hade i Parken, stadens förnämsta utyärdshus.
Och så reste » societeten » till brunnar och bad.
Våningarna stodo med kritade fönster, och de kvarvarande gingo på de öde gatorna och hade ledsamt.
Deras enda tillflykt var aftonkonserterna i Parken, och där träffade Berglunds de få vännerna från den glada ti- den, hvilka af en eller annan orsak nödgats stanna i staden.
Man pratade, drack ett glas och sexade ibland samt öfverenskom då och då om någon söndagsutflykt i den vackra trakten, då hvar oeh en bidrog till både den materiella och intellektuella välfägnaden efter bästa förmåga.
Det hade nu för våra vänner blifvit en vana att nästan aldrig tillbringa aftnarne i hemmet.
Där var så tyst och varmt och sömnigt.
Man måste j u ut och lufta på sig en smula, då man suttit instängd hela dagen.
Så förgick tiden drägligt nog, och med hö- sten återkommo äfven flyttfåglarne från sina sommarresor, och efter någon tids hvila bör- jade bjudningarna igen.
Man skulle nu taga reda på och själf redogöra för, hur det varit under sommaren.
Berglunds voro fortfarande med i svängen, och allt var trefligt och gladt.
D e hade nu bildat ett umgänge med några familjer och en del » löshästar », såväl manliga som kvinliga, och hade, efter doktorinnan Byströms föreskrift, små tillställningar då och då.
Efter jul började säsongen på allvar med middagar, supéer, baler, sällskapsspektakel och konserter för välgörande ändamål, och öfver- allt voro de hyggliga och användbara Berg- lunds med.
Frun spelade piano utmärkt, både ackompagnement och dansmusik, och herrn hade en rätt vacker röst och var en god och villig aktör, alltid färdig att gripa in, när han behöfdes för något nöje.
Han hade äfven blifvit medlem af en dubbelkvartett, som hade sammanträden en gång i veckan på stadshuset, och där brukade det gå rätt hett till såväl i dryckjom som ock i androm styck- jom.
I början såg han endast på, då vän- nerna efter sexan brukade arrangera ett » säll- skapsspel », såsom knack eller kille, men se- dan tog han ibland ett kort, och det kunde hända, att han då vann riktiga summor.
Men ändock var det märkvärdigt, hvad pengarne voro odryga.
Visserligen kostade toaletterna, isynnerhet fruns, betydligt mer än förr, ty man måste j u vara klädd som folk, men i stället voro de så mycket borta och lefde så tarfligt i hvardagslag, att hushållet blef så mycket billigare.
Och ändå ville det icke gå ihop.
D å räntan och amorteringen på hans lån skulle inbetalas, fanns just in- genting därtill, utan tog han i stället ett större lån och betalade därmed det gamla.
» Det är ej så farligt, bara man sköter sig ordentligt, » sade både han och vännerna.
Och Elise?
Hon lät sig liksom mannen ryckas med af strömmen.
Visserligen gaf hon fortfarande pianolektioner och hade nu fått en hel mängd elever, men till och med detta bidrog att låta henne se mindre noga på penningen.
Till följd af att hon var så mycket borta, hade hon också nödgats skaffa en tjänarinna, och denna blef dem en dyrbar artikel i mer än ett afseende.
Och så vidare — - Skola vi längre följa våra stackars vänner på deras väg nedåt!
I början en sakta slutt- ning med mjuka gräsmattor, där foten slinter så lätt utför, ned mot de vinkande granna blommorna, de af läckra frukter nedtyngda träden.
Slutligen förlorar man fotfästet, och nu bär det i hvirflande fart ned i det dystra djupet, där heder och ära, lycka och välfärd krossas.
Skola vi se dem efter tjugu, trettio år i en af Stockholms mörka gränder, där han har sitt kontor, en kommissionsaffär, där inga transaktioner tillbakavisas, de må vara än så smutsiga och ljusskygga.
Han pussig, i förtid åldrad, med af fängelseluften blekt hy, ty sedan han första gången dömdes för förfalskning, har han åtskilliga gänger blifvit fast, än för ett knep, än för ett annat.
Hon, klädd med en sorts simpel elegans, god vän med den lägre handtverksklassens fruar, be- klagad för sin supiga, otäcka mans skull, gifvande pianolektioner åt deras barn och en gärna sedd gäst på deras kafferep för sin skarpa och kvicka tunga.
Och så vidare ännu djupare ned.
Eller skola vi hoppas, att de hejdade sig, medan ännu var tid.
Fanns det månne hos dem fördoldt något, som var mer än det där, hvilket gjorde dem till ett par utmärkt hygg- liga människor med godt anseende i världens ögon, så länge det gick dem v ä l?
V i vilja önska detta, och att en verklig vän, gamle påsnedtittande kamrern till exempel, hjälpte Tage till en god plats långt ifrån alla dem, hvilka gifvit honom så god fart på resan ut- för.
Där kunde de genom försakelser och mödor försona, hvad de brutit under de år, som följde på den så efterlängtade och ödes- digra löneförhöjningen.
Kvartalsprenumeranterna torde ofördröjligen förnya prenumerationen å Idun jämte Iduns Modetidning, på det de ej må riskera att gå miste om ett eller annat af de första numren i kvartalet, hvilket lätt kan ske, ifall prenumerationen uppskjutes.
Vidare vilja vi bedja våra ärade läsarinnor hafva godheten att till dem af sina bekanta, som varit bortresta under sommaren och så- lunda ej kunnat prenumerera på julikvartalet, meddela, att detta ännu kan erhållas komplett.
Efterplock från industriutställ- ningen i Göteborg, (Slutet.)
ha som hastigast fett, hvad utställningen hade Isljlifå att bjuda på ifråga om mat och dryck samt kläder.
Det kan därför vara på tid att vi taga en öfverblick öfver de föremål, som äro oundgängliga, när det gäller att ställa i ordning ett hem.
Möbelindustrien är väl företrädd på denna utställ- ning och representeras af flere framstående firmor, mestadels från Göteborg.
Svensson &amp; Son, Malmö, som utställer tre fullmöblerade rum, däribland en för- tjusande budoar och en i allvarlig stil hållen mat- salsmöbel, drager nog den största uppmärksamheten till sig, hvilket väl till stor del beror på den utsökta tapetseraretalang, som den nämnda läckra budoarmö- beln är ett glänsande bevis på.
Men det kan blifva fråga om, huruvida icke Thordcns möbelfabriksaklie- bolag, Göteborg, bör tillerkännas första rummet, om man tänker på det rena möbelsnickeriet.
Bergdahl &amp; Pettersson, Elfvin &amp; C:o m. fl.
exponera äfven särdeles vackra och välgjorda möbler och ruminred- ningar.
Ett enklare slag af möbelfabrikation, men som förtjänar att noga uppmärksammas, emedan sa- kerna äro billiga och arbetsmetoden är så enkel, att den väl lämpar sig för hemslöjd, är den som visas i slöjdläraren Gustaf Flintas från Hedemora utställning.
Allmogestilen, det s. k. kurvsnittet, har här med stor framgång användts för dekoreringen, och den omstän- digheten att en stor del af de utställda föremålen funnit köpare, visar att de slagit an på allmänheten.
Präk- tiga sängar och sängkläder utställas af Åkerlunds etab- lissement, E. Wesslau &amp; C:o och A. Selander &amp; söner, Göteborg.
Speglar af yppersta slag kunna vi erhålla från Magnus Lind, Göteborg, som har sin vackra ut- ställning i en särskild paviljong mellan annexet och hufvudbyggnaden.
För val af porsliner och dylikt behöfver man ej hafva mycket hufvudbry, då både Rörstrand och Gu- stafsberg genast vid inträdet blända med sina vackra montrer.
Rörstrandsutställningen är rikhaltigare, och särskildt gör den moriska springbrunnen med sitt rika färgspel och plaskande vatten en ovanlig effekt, men Gustafsberg håller sig käckt vid sidan af sin medtäflare och ger alldeles icke efter i fråga om nytt och själfständigt arbete på keramikens fält.
Rörstrands utställning af kakelugnar är utan tvifvel den vack- raste kollektion i sitt slag, som någonsin förekommit å en svensk utställning, men äfven B.
H. Lundgrens kakelfabrik, Stockholm, utställer förträffliga arbeten inom denna branch, som förtjäna att uppmärksammas så väl för sin prydlighet som för sitt relativt billiga pris.
Lampor och ljusstakar, kronor och kandelabrar ut- ställas af Gusums bruk i den vackra guldglänsande messingeD, som en tid hållit på att trängas undan af andra metallegeringar, men som nu synes komma till heders igen, hvilket den väl förtjänar.
Det är i synnerhet en billig och vacker lampa, hvars kupa är försedd med en jordglobskarta i färger, som slagit oerhördt an och som å utställningen funnit köpare i tusental.
Vackra samovarer och tekök samt kaffe- och tekannor finna vi äfven å Gusums monter.
V. Wiklund, Stockholm, har äfven utsökt vackra arbeten i denna branch såsom lampstakar, lamphållare m. m. samt en hel del lockande arbeten i cuivre poli.
Han kan dessutom förse oss med vackra och praktiskt in- rättade tvättställ, badapparater, gasapparater för kok- ning och belysning m. m., som icke få förbises af den, som går i bosättningsfunderingar.
En särdeles rik utställning af spisar, kokapparater, kaminer och allehanda handelsgjutgods, som är oum- bärligt för ett hushåll, bjuder denna utställning på, så rikhaltig att man väl kan stanna i valet och kva- let, vare sig det gäller att välja den utställare, med hvilken man vill göra afiär, eller blott att bilda sig ett omdöme öfver utställningsalstrens företräden.
Bo- Unders mek.
verkstad intager väl ändå hedersplatsen och vid sidan af den Huskvarna och Ebbes bruk.
Bolinders inventiösa kokspisar med deras besättning af praktiska kokkärl kunna ej undgå att slå au på hvarje husmoderligt sinne.
Det är arbeten, som i alla afseenden äro first class.
Alla de tre nämnda fir- morna hafva dessutom en rik uppsättning af spisar och kaminer, praktiska, välgjorda och — hvad sär- skildt kaminerna angår — af en fulländad finish i utstyrseln, som starkt närmar sig den rena lyxen.
Prydnadsföremål i gjutjärn såsom sköldar, hillebarder m. m. komplettera de tre brukens utställningar och bidraga i betydlig grad att gifva åt utställningen ett drag af prakt och glans.
Jämte dessa firmor böra vi uppmärksamma Kockums järnverksaktiebolag, där i synnerhet de billiga husgerådssakerna af galvani- serad plåt böra slå an, Näfvekvarns solida utställning af grytor och kokapparater samt Skoglund &amp; Olssons vackra utställning i egen paviljong, där särskildt spi- sarna med flyttbara rost torde vara något att tänka på, för den som vill spara på bränslet.
Söderbloms i Eskilstuna värmenecessärer hafva funnit väg till många tusen hem både i Sverige och utlandet och gjort sig omtyckta såsom på en gång praktiska och prydliga trots sin enkelhet samt prisbilliga.
Af pressade och emaljerade kärl utställer Olofström en samling, som väl får anses vara hors de concours såväl hvad materialet som arbetet angår.
V i tvifla på, att man af annat råämne än den svenska stålplå- ten kan förfärdiga dylika saker genom pressning af ett enda stycke.
Ankarsrums bruks utställning af emaljerade kokkärl, däribland särskildt den bränsle- besparande buljonggrytan nog skall senteras, samt Carl Lunds fabrikers, Malmö, stora monter med alla slags emaljerade, lackerade och förtenta kärl komma säkerligen också att orsaka en hel del kollisioner mellan begäret att skaffa sig nyttiga och goda saker samt önskan att så mycket som möjligt spara på kassan.
På tal om kärl få vi icke glömma jfr.
A. Santes- sons, Stockholm, utmärkta arbeten i tenn och britan- niametall.
Det är mycket stilfulla och vackra saker, som vi finna i hans monter, gedigna prof på verklig konstindustri.
Kanske vi redan sett tillräckligt för att hafva klart för oss, hvarifrån allt skall tagas, som behöfves när bo skall sättas eller kompletteras.
Nej ännu fattas tapeter på väggarna, mattor på golf ven samt gardi- ner för fönstren.
För tapeterna sörjer G.
A. Kä- berg, Stockholm, på förträffligaste sätt, och äfven Kalmar nya tapetfabrik kan uppfylla rimliga anspråk.
Mattor få vi från Gefle ångväfveri och från Ludvig Andersson, Backa &amp; Kinna, och rullgardiner från Ahlberg &amp; C:o, Stockholm, och Falköpings rullgar- dinfabrik.
Bevars väl, vi ha j u glömt lilla fruns piano.
Nå- väl här finns rätt mycket att välja på.
Har ni er bostad i Stockholm eller därintill, så torde det väl för transportens skull vara skäl att reflektera på Aug.
Hoffmans eller Sven Anderssons instrument, men är ni från vestra Sverige, så kanske det faller sig be- kvämare att taga ett från Malmsjö elle.
Billberg.
Så vidt jag kan förstå hafva de goda instrument alle- sammans, och jag öfverlemnar helt och hållet åt edert eget öra att göra valet, så framt örat kan ge er ett bestämdt råd under det evinnerliga klinkande och profspelande, som från morgon till kväll råder å utställningens afdelning för musikaliska instrument.
1 Ni tycker, att jag börjar bli tröttande som ciceron, att jag släpar er omkring alldeles för obarmhertigt
från monter till monter.
Jag märker det af den un- dertryckta gäspningen och af gesten mot den lilla näpna klockan.
Klockan ja — det var ju sannt.
Ett pålitligt ur i prydligt foder får ej fattas i matsalen.
Den saken är lätt hjälpt genom att vända sig till Linderoth, Stockholm, som har de yppersta saker i den vägen att erbjuda.
Och litar ni ej på ert fickur, utan vill skaffa er ett nytt, så kan ni ej finna pålitligare klocka, om ni sökte jorden rundt, än dem, som fås från Halda iickursfabrik.
I den lilla montern strax bredvid Linderoth kan ni själf öfvertyga er om, att urets inre företer det subtilaste och mest noggranna arbete, samt att tafla och boett i prydlighet och finess lemna ingenting öfrigt att önska.
De otaliga småsaker, som eljes behöfvas för att pryda ert hem, vet ni nog, hvar ni skall skaffa er, ty ni har säkert icke glömt den dagen, då vi gingo igenom utställningen enkom i.afsikt att taga reda på, huru den kvinliga slöjden där var representerad.
Men känner jag er rätt, så kan ni själf dra försorg om en hel del af dessa föremål, ty ni är ju ej blott en intresserad åskådarinna, utan ock en flink och kunnig utöfvarinna af kvinlig slöjd.
Nåväl jag visste det!
Men då måste ni också tillåta, att jag följer er till ännu ett par tre montrer.
Ni skall nog finna, att besöket lönar mödan.
Först till Huskvarnas.
Där ha vi visserligen varit en gång, men då voro vi så upptagna med deras spisar, kaminer och dylikt, att vi glömde symaski- nerna.
Och dem har man väl ändå på intet vis lof att glömma, när man tjänstgör som ciceron för en ung dam, som går i bosättningsfunderingar.
Se på denna symaskinstyp, som man kallat Göta.
Den börjar att sy igenom en tunn linneremsa, men går lika ogeneradt igenom sjudubbel tjock korderoj och till och med genom en blyplatta af rätt betydlig tjocklek.
Samma nål har tjänstgjort i veckotal på dylikt hårdarbetadt material, utan att brytas af.
Och betrakta vi maskinen närmare, skola vi finna, att den är till sin sammansättning ytterst förenklad, de få delarna kunna med några handgrepp tagas isär och sedan lika ledigt hopsättas.
En så stark, enkel och lättskött maskin är j u en verklig skatt i en flitig och arbetsam kvinnas hand, och prydlig är maskinen också till sitt yttre, så att ni godt kan sätta den hvar som helst i er våning.
Äfven maskinen Freja m. fl.
typer bära vittne om, huru högt Huskvarna drifvit upp sin symaskinstillverkning.
Medgif att det hvarken är fosterländskt handladt eller ur den egna ekonomiska synpunkten klokt att köpa utländ- ska symaskiner, då vi hafva ett så ypperligt inhemskt fabrikat.
Gå vi ut ur hufvudbyggnaden och tvärs öfver planen mot annexet, finna vi där på venster hand en liten paviljong, hvari utställas några små maski- ner, som äro lika nyttiga och för ett hem oumbär- liga som symaskinen, men dessa vittna måhända om ännu större uppfinnareförmåga och mekanisk fyndig- het.
Det är ingeniör Per Perssons stickmaskiner.
Dessa maskiner tillverkas å J.
E.
Erikssons mek.
verkstad, Stockholm, och äro således alltigenom, så väl till uppfinning som arbete, af svenskt ursprung.
Det som väsentligen skiljer dessa stickmaskiner från andra dylika är den beundransvärdt väl konstruerade räkneapparaten, som med osviklig säkerhet säger till, när ni skall sätta till en nål eller taga ut en, med andra ord när ni skall öka eller minska bredden på det stycke, som är under arbete.
Härigenom kan ni, utan att behöfva bry er hjärna med en ansträn- gande räkning, gifva hvad slags form som helst åt stycket, och det färdiga plagget smyger sig fullkom- ligt efter kroppens linier.
Och betrakta blott alla dessa färdiga arbeten, gjorda på de Perssonska stick- maskinerna, som kläda den lilla paviljongens väggar.
De äro ju utmärkt vackra och smakfulla alla dessa ylleartiklar från den lilla näpna bebékostymen upp till nattrocken, som skulle göra er man öfverförtjust.
Det är sannerligen icke att undra på, att hr Perssons maskiner väckt formlig entusiasm till och med bland Amerikas kvinnor, som dock af helt naturliga skäl äro mycket bortskämda och fordrande, när det är fråga om inventiösa och praktiska saker af hvad slag de vara må.
Och hade det ingått i hr Perssons plan att här nere vid utställningen hafva försäljning af stickmaskiner, så hade han kunnat realisera en an- senlig mängd.
Blott ännu en liten titt in i stora annexet.
Där finna vi utom täflan en utställning från Sven Dym- ling &amp; C:o af alla slags råmaterial, verktyg och uten- silier för träsnideri.
Detta är en vacker och nyttig slöjdgren, som lämpar sig väl för kvinnor, och som äfven flitigt öfvas af dem.
Det är därför glädjande att se det en person, hvars verksamhetsfält är ett helt annat än köpmannens, af intresse för saken ta- git sig för att åt träskulpturens idkare tillhandahålla allt hvad de behöfva för ett moderat pris.
Tydetta är fallet med hr Dymling.
Han har också för att utvidga intresset för denna slöjd anordnat pristäfiin- gar, hvilkas vackra resultat man till en del kan se bland de utställda arbetena.
Dymling &amp; C:0 höra hemma i Göteborg och äro utan tvifvel den i fråga om material och verktyg för träskulptur bäst försedda firma i landet.
Och härmed, värderade läsarinna, taga vi farväl af industriutställningen i Göteborg, som snart stänger sina portar.
Låt oss vara öfverens om, att denna ut- ställning haft åtskilligt godt och glädjande att säga om kvinlig så väl som manlig arbetsskicklighet, att den gifvit oss en god inblick i skilda grenar af vårt lands industri, och att den kraftigt bidragit till att lära oss älska och uppskatta svenskt arbete.
Och då har ju utställningen också gjort, hvad den skulle göra.
Scsevola.
Apropos senaste simpromcv tionen för damer.
Forts. o. slut fr. föreg.
n:r.
(filmen hvarje medalj har, åtminstone i som- ligas ögon, en frånsida.
Äfven mot dessa i vårt tycke så glädjande och beröravärda prof på kvinlig idrott, som vid simpromotionerna lemnas, uppmuntrande till efterföljd, eggande till täflan — äfven mot dem hafva åtskilliga anmärkningar framställts, hvilka vi här anse oss icke böra med tystnad förbigå, utan vil- ligt skola framlägga, endast med rätt att i korthet bemöta dem.
Dessa anmärkningar hafva hufvudsakligen framställts dels ur sanitär, dels ur sedlig syn- punkt.
Man har nämligen trott, att de vid- lyftiga prof, som erfordrades för magisters- och kandidatgradernas vinnande, och hvilka naturligtvis fordra både kraftansträngning och en längre stunds vistelse i vattnet, skulle ofta verka skadligt på den kvinliga organismen, särskildt på de individer, hos hvilka funnes vissa sjukdomsanlag.
Denna fråga bragtes äfven under diskussion i Stockholms Simsäll- skap redan år 1878 af en kvinlig ledamot, professorskan Retzius, född Hierta, och detta med den påföljd, att nämnda sällskap ingick till Svenska Läkaresällskapet med begäran om dess yttrande i ämnet.
Detta uppdrog svarets afgifvande åt tre bland Läkaresällskapets leda- möter (hvaraf två specialister i fruntimmers- sjukdomar och en hygieniker), hvilka åter med sig adjungerade tvänne erfarne badläkare.
Resultatet blef ett utlåtande, hvari desse läkare, efter att hafva betonat de faror, som af kalla bad och simöfningar kunna för kvinnan under vissa förhållanden uppstå, sluta med att an- befalla vissa försiktighetsmått.
Sålunda skulle den spädare kvinliga ungdomen ej få taga kall- bad vid lägre värmegrad i vattnet än 17 gra- der, ej uppehålla sig i vattnet längre än en kvart, ej bada mer än en gång om dagen, ej under den starkaste middagshettan och ej före midsommar.
Särskild försiktighet anbe- falles under den utvecklingsperiod, som van- ligen inträffar vid 1 3 — 1 5 års ålder.
An- gående simdräkten föreskrifves, att den bör vara vid samt tillverkad af strid, spänstig ylleväfnad.
På ' grund af detta utlåtande, hvilket genom Simsällskapets försorg blifvit tryckt och spridt till alla landets simskolor för fruntimmer, ansåg sig Simsällskapet lämp- ligen böra inställa de kvinliga simpromotio- nerna, och sådana förekommo i Stockholm sedermera ej heller under de närmaste åtta åren.
Först efter fullbordandet af Stockholms stads nuvarande stora bad- och siminrättning år 1886 återupptogos de, men då med de betyd- ligt nedsatta fordringar, för hvilka vi här ofvan redogjort, och hvarigenom all fara för öfveransträngning eller förkylning vid profvens afläggande, hvilket för öfrigt alltid sker under erfarna lärarinnors tillsyn, torde vara undan- röjd.
Det synes sålunda, som om de ur helso- synpunkt framställda anmärkningarna mot kvin- liga simpromotioner vore nöjaktigt vederlagda.
Frågan har åtminstone behandlats af Simsäll- skapet med ett allvar, hvaråt man måste gifva sitt erkännande.
Också finnas i detta säll- skap flere läkare, af hvilka en tillhör säll- skapets styrelse — något som vi nämna till oroliga modershjärtans ytterligare lugnande.
Den andra anmärkningen är kanske svårare att vederlägga, ty vid dess behandling spela tycke och smak en så stor roll.
Den kommer hufvudsakligen från betänksamma mödrar, som skaka på hufvudet och säga: » Ja, de där fruntimmerspromotionerna kunna nog vara bra, men aldrig skulle jag tillåta, att min dotter finge uppträda på en sådan. » Detta räsonne- mang har också ofta gjort, att skickliga sim- elever aldrig fått mottaga sin förtjänta ut- märkelse och verka genom sitt exempel, detta både till egen och sina lärarinnors ledsnad.
Det har till och med drifvits så långt, att i en uppvisning inför endast kvinliga anhöriga flickor af sina mödrar vägrats deltaga, sedan dessa erfarit, att några herrar af simskolans styrelse (alla gamla familjefäder) måste invite- ras att närvara.
Och på detta sätt har hela uppvisningen gjort fiasko till stor skada för lärarinnan, anstalten och hela den kvinliga simundervisningen.
Detta måste ju för denna undervisnings vänner vara mycket nedslående.
Men frågan är af så ömtålig beskaffenhet, att vi visst icke våga fördöma de med oss olika tänkande.
V i vilja endast vördsamt och vän- ligen erinra dels om simkostymens blygsamma beskaffenhet, i vårt tycke vida blygsammare än den, i hvilken kanske mången af dessa nyssnämnda mödrar släpper sina döttrar på bal, dels om den värdiga och rena ton, som vi alltid funnit utmärka dessa promotioner, där kögt stående och högt aktade personer (till anmärkningsvärdt stort antal prester) ut- föra promotors höga funktioner, samt där man ser närvara en mängd personer, både damer och herrar, af obestridt anseende, hvilka säkert ej skulle bevista en offentlig tillställning, öfver hvilken den minsta skugga hvilade.
V i kunde berätta om en simpromotion i Stockholm för många år sedan, då en prost såsom promotor satte magisterkransen på tre af sina döttrars hufvuden — detta på en tid, då kvinliga sim- promotioner ännu voro något utomordentligt sällsynt.
Må de, som rycka på axlarna åt dessa, själfva i all försiktighet en gång be- söka en sådan fest och med egna ögon se, hur der tillgår!
Men, som sagdt, vi respektera till fullo en mors känslor i fråga om sin unga dotter och våga blott till slut uttala den för- hoppning, att så småningom de strängare åsik- terna i denna fråga måtte mildras därhän, att de ej verka hindrande på simkonstens utbred- ning bland det kön, som just i vår tid är i så stort behof af god fysisk utveckling — ifall vi för resten önska att hos nästa generation ännu finna kvar något af helsa och kraft.
* * * Att emellertid intresset för kvinnans under- visning och fulländning i simkonsten är i sti- gande inom vårt land, tro vi oss med glädje kunna intyga.
Några statistiska och histori- ska upplysningar i detta ämne från de sista femtio åren, hvilka vi tro skulle vara af in- tresse för våra läsarinnor, skola vi kanske till stöd för vår mening en annan gång få till- fälle att framlägga.
H.
H.
läggas på en fyrdubbel handduk att afrinna, läg- gas sedan i en såskastrull tillsammans med smör, peppar o c h salt att fräsa ungefär en kvarts tim- me eller något mer.
Litet söt grädde påhälles, om så önskas.
Stufvade champignoner.
Tjugu medelstora cham- pignoner tvättas, skalas tunnt, o c h stjälken afskä- Prisbelönt svar på frågan mr L X V.
res.
100 gr. smör upphettas starkt, utan att bry- nas, champignonerna stekas däri fyra minuter Svamp bör alltid plockas vid torr väderlek och tillsammans med 8 gr. salt o c h 4 gr. peppar, be- sedan daggen gått af marken, ty de, som plockas strös med 20 gr. mjöl, stekas ännu en minut, i våtväder, äro vattniga, mindre goda såväl till hvarefter en matskedhackad persilja, en matsked hac- lukt som smak samt hålla sig ej så bra.
Man kad charlottenlök och femton cl.
buljong tillsättes; får bör ej rycka .upp svampen, ty därigenom förderf- koka, tills champignonerna äro mjuka.
Serveras var man en mängd småsvamp, som oftast följande varma till smörgåsbord.
Användas konserverade dag är utvuxen, utan bör den skäras af helt nära champignoner, tages en ä två burkar jämte spadet.
roten.
Skägget på undersidan bortrensas väl, isyn- Griljerade champignoner.
Champignonerna ren- nerhet på fullt utvuxen svamp, äfvenså skinnet, sas, sköljas väl, saltas litet, doppas i vispad ägg- när detta lätt lossnar.
All svamp, antingen den gula o c h rifvet bröd samt stekas ljusbruna i smör.
skall begagnas färsk eller konserveras, bör anrät- Anrättas med citronsaft eller ättika.
tas genast den är rensad, då den eljes lätt blir Stekta champignoner.
Champignoner rensas skämd eller mister sin friskhet o c h färg samt ser väl, torkas, o c h stjälken afbrytes, den lilla för- mindre aptitlig ut.
Så fort den är rensad, sköl- djupningen fylles med smör, litet peppar och salt, jes den i flere vatten, tillsatta med citronsaft eller hvarefter de stekas i ugn, tills de få färg.
ättika.
Champignoner med omelette.
10 ägg, 63 gr.
Svamp kan förva- smör, litet salt och 7 cl.
vatten vispas, tills det ras i flere år, när den är saltad, torkad eller inlagd.
är väl blandadt.
63 gr. smör smältes i en omelett- Om man för några dagar vill förvara svamp, ned- panna, o c h de vispade äggen slås därtill; då ome- lägges den hvarftals med ren, frisk och fuktig letten är till hälften stannad, pålägger man stuf- mossa.
cbampignoner, omeletten öfvervikes, gräddas, upp- Insaltning af svamp.
Svampen rensas — de stör- lägges på fat och serveras genast.
sta skäras itu — sköljes sedan i flere vatten, tillsatta Champignonpudding.
En form smörj es med med citronsaft eller ättika; lägges på linne att smör o c h beströs med rifvebröd, beklädes sedan afrinna.
Då vattnet väl afrunnit, nedpackas svam- med fiskfärs; däröfver strös konserverade eller pen i burkar hvarftals med salt emellan och salt färska förvällda champignoner, som förut väl af- öfverst.
Ofvanpå lägges en träbotten med en sten runnit; sedan nedlägges åter fiskfärs och så åter på.
Burkarne öfverbindas o c h förvaras i svalt champignoner, men det sista hvarfvet skall vara rum.
Innan svampen skall begagnas, urvattnas fiskfärs.
Ett med smör smordt papper lägges öf- den i flere timmar.
ver formen, som insattes i svag ugn.
Gräddas, Torkning af svamp.
Då svampen är väl ren- tills puddingen höjt sig, stjälpes på fat o c h ser- sad o c h sköljd, de största ituskurna, upplägges veras med champignonsås.
den på handduken att afrinna, uppträdes på trå- Champignoner i låda.
Champignonerna tvättas dar samt upphänges i luften, där solen ej skiner, väl och få afrinna, skäras i bitar, läggas i en af att långsamt torka.
När den är väl torr, dragés starkt hvitt papper gjord låda, eller liten blecklåda.
den af trådarna, nedlägges i påsar, som upphän- som är smord med smör, tillsammans med hac- gas i ett torrt och luftigt rum.
De böra emellanåt kad lök och persilja, salt och peppar samt i bitar skakas om o c h luftas.
Man kan äfven torka sönderdeladt smör.
Ställes på halster öfver het svamp i bakugn.
All svamp bör torkas lång- aska.
När champignonerna äro färdiga, ställes samt samt mycket väl, eljes möglar den o c h blir lådan på ett fat och serveras.
då oduglig.
Då torr svamp skall anrättas, lägges Champignonkroketler.
65 cl.
inkokta champig- den först ett par timmar i ljumt vatten eller noner skäras i små bitar.
En rågad sked smör mjölk.
fräses med 2 ä 3 skedar mjöl, spädes med litet b u l j o n g.
af kalf eller höns, grädde och / ättika inlagd svamp.
Väl rensad och sköljd det spad som var på champignonerna; kokas svamp förvälles i vatten med litet salt.
Uppläg- till en tjock gröt, blandas med socker, salt och ges på linne att afrinna; nedlägges i en burk tillsammans med några i skifvor skurna rödlökar.
hvitpeppar, en matsked madera, champignonerna samt fyra väl vispade ägg.
Om massan är för lös, Man kokar upp vinättika med några korn.
hel tillsättes litet rifvet bröd.
Upphälles och ställes hvitpeppar, litet salt samt ett par lagerblad; när ett par timmar i kallt rum.
Häraf formas sedan ättikan är kall, slås den öfver svampen, en botten kroketter, s o m rullas i mjöl, doppas i vispadt ägg med en tyngd pålägges, smält flott påhälles, och och sedan i rifvet b r ö d; få ligga omkring en burkarne öfverbindas o c h förvaras.
timme att hårdna, kokas sedan gulbruna i smör, Inkokta champignoner.
Nyss plockade, felfria läggas på linne att urdragas.
champignoner sköljas väl och läggas på linne att afrinna.
Förvällas i slutet kärl, i lindrigt saltadt Ragu på kalf med champignoner.
Champigno- vatten, tillsatt med citronsaft, fyra minuter öfver nerna sönderskäras, fräsas med smör en tio ä frisk eld; uppläggas att afrinna.
När champigno- femton minuter, utan att brynas, upptagas och nerna äro kalla, nedläggas de i konservburkar, läggas i en panna tillsammans med i stora tär- hvilka fyllas med spadet, hvari champignonerna ningar skuren kall kalfstek, begjutas med en sås äro förvällda, tillsatt med litet kokt vatten, Loc- af stark kalf- eller hönsbuljong, afredd med smör ken påskrufvas, och burkarne kokas.
Burkar och mjöl; sättas öfver mycket svag eld, o c h då på 1 liter kokas två timmar, mindre burkar kor- det är på kokpunkten, vispas några äggulor med tare tid.
Burkarne ställas i kallt vatten att blifva ett par skedar af såsen och slås därtill, får ej fullständigt kalla.
koka; litet citronsaft tillsättes, röres öfver elden tills det tjocknar, serveras genast.
Champignoner inlagda i smör.
Nyss plockade champignoner rensas, de största klyfvas, sköljas Små pastejer med champignoner.
Smördeg ut- väl o c h få afrinna på linne.
Färskt, godt, obe- kaflas tunnt, uttages med mått i små rundlar, tydligt saltadt smör smältes, champignonerna läg- som bestrykes kring kanterna med ägg, belägges gas däri att sakta koka öfver svag eld under jämn midt på med stufvade champignoner, (champigno- omröring, tills smöret blir klart och simmigt som nerna bör vara smått sönderskurna), betäckas med olja, men får ej brynas.
Sedan champignonerna likadana rundlar, som äfven öfverstrykas med ägg.
svalnat, fyllas de i glasburkar.
Smöret bör stå Man sticker ett par hål i hvarje, hvarefter paste- väl öfver.
Sedan smöret stelnat, pålägges ett jerna gräddas i ugn.
Uppläggas högt på bruten papper, hvaröfver man häller smält fårtalg.
Bur- servett och serveras varma.
karne öfverbindas med oxblåsa och förvaras.
Hvit champignonsås.
50 gr. färskt smör fräses tillsammans med en matsked mjöl, men får ej Murklor och annan svamp kunna inläggas på brynas, spädes med 25 cl.
grädde; 25 cl.
små samma sätt.
champignoner iläggas, få koka tills de äro full- Kokta cham- pignoner.
Medelstora champignoner rensas, läg- komligt mjuka, salt och peppar tillsättas.
gas med detsamma i en kastrull tillsammans med Brun champignonsås.
Smör och mjöl fräsas en matsked vatten, en matsked citronsaft samt tillsammans, spädes med det spad, som är på fyra gram salt, skakas ofta samt kokas därpå champignonerna, samt litet buljong af kalf eller öfver frisk eld fem minuter med tillägg af tjugu höns; salt, peppar och litet sherry tillsättes, fär- gr. smör; upphällas i en spilkum och öfvertäckas gas med soja; champignonerna sönderskäras och med ett papper, eljes mörkna de.
Begagnas till iläggas sist, såsen koKas till lagom tjocklek.
såser och garnityr.
Soppa på champignoner.
Champignonerna ren- sas och sköljas väl, sönderskäras, få koka en Champignoner, frästa i smör.
Champignonerna fjärdedels timme i smör, hvarefter kokande vatten, rensas, de största sönderdelas; allt efter s o m de salt och peppar tillsättes, kokas, tills soppan har rensas, kastas de i kallt vatten, blandadt med nå- stark smak af champignonerna, hvarefter den si- gra droppar citronsaft eller ättika; sköljas väl, Några anvisningar för konser- vering och anrättning af svamp.
Insamling och rensning af svamp.
Konservering af svamp.
Anrättningar af svamp.
L.
W e s t e r b e r g s S m u l t r o n - T v å l rekommenderas för sin a n g e n ä m a och naturliga smultronlukt och sina utsökta ingredienser såsom en den finaste toilette-tvål; rekommenderas särskildt för den finare toiletten Tillverkas endast hos las genom hårsikt och skummas, afredes med vispade äggulor o c h grädde, får ej koka sedan.
Små vackra champignoner förvällas i smör o c h litet vatten samt läggas i soppan.
Sherry tillsät- tes efter smak.
Serveras med stekt bröd.
Champignonsoja.
Champignonerna sönderbry- tas, läggas i en kruka och beströs med mycket salt, få stå en tre eller fyra dagar, omröras dag- ligen.
Saften silas genom en i vatten doppad och urvriden handduk.
Har man 40 cl.
saft, ta- ges ett blad muskotblomma och 4 gr. hel peppar; kokas öfver stark eld, tills hälften återstår, upp- hälles i en kruka, öfvertäckes med mångdubbelt linne och ställes i svalt rum.
Följande dag af- hälles det noga, att inget grums medföljer, butel- jeras.
En tesked olja slås öfverst i hvar butelj, korkas o c h hartzas.
Murklor i smör.
Man af skär stjälkändarne, murklorna tvättas, läggas i kokande vatten tillsatt med citronsaft, få afrinna; kokas i smör i slutet kärl, tills spadet är alldeles hopkokt, då de äro färdiga.
Användas som ensam rätt, i såser o c h till garnityr.
Frästa murklor.
Torkade murklor kokas i tre ä fyra vatten, urkramas väl, hvarefter stjälkarne afskäras.
Ett stycke godt smör fräses i en kastrull, murklorna iläggas och omröras, tills de bli väl genomhettade.
Användas till garnering.
Stufvade murklor.
Murklorna rengöras och sköljas väl, urkramas, läggas i en kastrull till- sammans med salt, hvitpeppar och hackad per- silja, spädas litet emellan med buljong, så att de ej brännas, stufvas omkring en timme, litet socker och citronsaft eller franskt vin tillsättas, afredas med några äggulor och litet grädde.
Torra mur- klor fordra fem gånger så lång tid till kokning som de färska.
Griljerade murklor.
Murklorna rensas o c h sköl- jas, förvällas o c h uppläggas på linne att afrinna; doppas i vispade ägg, rullas i rifvet bröd och stekas gulbruna i smör.
Murklor med vin.
Murklorna rensas och för- vällas, kramas väl ur, stjälkarne afskäras.
Fräsas i smör i en kastrull; franskt vin, blandadt med litet socker påhälles, omröres väl.
Murkelsås.
Murklorna förvällas, urkramas, stjäl- karna borttagas, och murklorna sönderskäras och fräsas i en matsked smör; två matskedar madera eller franskt vin, en half matsked socker och litet hvitpeppar tillsättes, hvarefter alltsammans blan- das med den sås, hvartill de skola användas.
Stufvade kantareller.
Kantarellerna rensas, sköljas i 3 ä 4 vatten och urkramas; läggas i en panna med lock öfver, få koka tio minuter.
Det spad, som bildats, afhälles, smör, peppar och salt tillsättes, får koka fem minuter, söt eller sur grädde tillsättes, omröres.
Serveras varma.
Färs af kantareller.
Färska eller saltade kan- tareller hackas mycket fint och stötas; fint stötta skorpor blandas med mjölk, peppar, nejlikor o c h salt samt några äggulor, de hackade kantarellerna tillsättas, alltsammans blandas mycket väl, sist iröres de vispade ägghvitorna, profvas, och om färsen skulle vara för lös, tillsättas några stötta skorpor.
Användes till bullar, bakas i form i ugn m. m.
Färsen kan äfven blandas med hackadt kött eller fläsk.
Griljerade kantareller.
Lika s o m griljerade murklor.
Stufvad blomhålsvamp.
Svampen rensas o c h sköljes väl, förvälles i saltadt vatten, lägges upp, att afrinna.
Smör och mjöl sammanfräsas, spä- des med grädde eller god mjölk och får koka upp kryddas med litet muskot, hvarefter svampen iläg- ges att bli genomvärm.
Läckra rörsoppen, blomkålssvampen, musseron eller hofsvampen kuana anrättas lika som cham- pignoner.
Ugnstekt svamp.
Härtill användes hvilken sorts svamp som helst.
Stjälkarne borttagas på medel- stor svamp, hattarna rensas och sköljas, saltas något, mjölas samt stekas gulbruna på båda sidor, nedläggas sedan i en förtent form.
Smörsås, kryddad med peppar och afredd med sur grädde, påhälles, så att det står väl öfver svampen, öfver alltsammans slås smält smör o c h stötta skorpor, gräddas i ugn, tills de få vacker färg.
Serveras varma.
Svamp med rifven ost.
Svampen rensas, ko- kas med litet smör, salt, peppar, lök o c h litet ci- tronsaft eller franskt vin i en panna med lock, tills det saftar sig, får därpå hastigt koka in, tills smöret ser klart ut.
Man blöter lika mycket mjukt hvetebröd, som man har svamp, i mjölk, urkra- mar det v ä l; några äggulor och ett stycke smör blandas väl tillsammans; svampen hackas fint, alltsammans blandas med fint rifven, fet ost.
Ägg- hvitorna slås till hårdt skum och iröras sist.
Lägges i en med kallt smör smord form och insattes i ugn.
L. Westerbergs Tekniska Fabrik, Gefle.
Filial: Österlånggatan N:r 28, Stockholm.
Finnes i hvar e j väl sorterad speceri- och parfymhande.
l
Sallad af svamp.
Kokt svamp sönderskäres, lägges i en salladsskål, öfverströs med litet fin- hackad lök, kryddas med salt, peppar, litet fransk senap, olja eller grädde och vinättika.
Blandas väl.
Smmpfrikasé.
Svampen rensas, sönderskäres och sköljes väl.
Ett stycke smör fräses i en panna, svampen ilägges, fräses tillsammans, tills svampen dragit åt sig allt smöret, fuktas sedan med litet buljong, helst af kalf eller höns, kryd- das med salt, peppar, litet rifven muskot, stötta nejlikor och kanel samt litet hackad persilja.
Ett par skalade citronskifvor och smörsås,afredd med äggulor och grädde, hälles öfver alltsammans och omröres.
Fanny — g.
var det lugna, säkra, klara, som småningom drog hennes vänner allt närmare henne.
Icke ett spår af falskhet, icke en skymt af hyckleri, icke ett ord för mycket eller ett steg för långt åt sidan.
Och allt skedde, utan att hon själf tycktes fästa sig därvid, blott därför att hon ej kunde frångå en fin, ädel och bildad natur.
Man anade, att hjärtat kunde brinna innanför denna lugna yta, men man kunde veta, att ingen obehörig skulle få se branden.
Däri, i en kanske för långt drif- ven stolthet, i rädsla för att låta något mänsk- igt öga loda i hjärtat o c h mäta känslornas djup, åg kanske hennes största svaghet, och därför var ngenting så sårbart som just hennes stolthet.
Smånotiser från kvinnovärlden.
Andra dagen kom Antonia till mig.
Hon hade fått bref frän mr Roylands fästmö, miss Marks, hvari denna betygade sin glädje öfver det intresse Fru Wendela Hébbe, f. Åstrand, den be- miss Brook genom hennes fästman visat henne kanta, spirituella författarinnan, fyllde i tisdags 83 och den sköna konst, de båda älskade.
Brefvet slöt år.
H o n är nämligen född den 8 september 1808. med en vördsam inbjudan titl hennes atelier, där Den åldriga skriftställarinnan, som för närvarande hon för tillfället var sysselsatt med en utomor- jämte sin dotter, den framstående konstnärinnan dentligt intressant kvinnofigur.
Signe Hebbe, vistas å sommarnöje i Stockholms Allt var mycket hyggligt och vänligt skrifvet, skärgård, är fortfarande vid nästan ungdomlig vi- och Antonias hjärta riktigt drogs till amerikan- gör och bästa helsa.
skan.
Därför ville hon nu öfvertala mig att göra Svensk sjuJesJcötersJca i England.
En kor- henne sällskap, eftersom hon var alldeles obe- respondent från London skrifver: En svensk sjuk- kant med familjen.
sköterska, fröken Frida Lindholm, har med drott- Fastän min bekantskap var lika stor, lofvade ning Victorias tillstånd blifvit inskrifven i Queen jag göra, hvad hon åstundade, och följaktligen, när visittimmen ingått, svepte vi in oss i regn- Victorias Jubilee Institute for Nurses och erhållit diplom såsom Queens Nurse för vårdandet af sjuka kapporna och tågade i väg.
i deras hem.
Hotellet var det bästa som fanns, och vi traf- vade hurtigt tre trappor upp till höger, där den provisoriska atelieren skulle vara.
Mr Royland öppnade dörren vid vår knackning.
.
» Se det var vänligt att komma trots ovädret. » Miss Marks tryckte vänligt våra händer, hon hade ett godt, hurtigt utseende; det förra hade äfven pappa Marks, som mödosamt reste sig från något, som liknade en hemmagjord, orientalisk började i onsdags sina dramatiska hvilobädd.
föreställningar med uppförandet af Shakespeares Vi inbjödos att taga plats, men föredrogo att » En midsommarnattsdröm » med Mendelssohn-Bar- se oss omkring litet först.
tholdys vackra musik.
Spoles roll utföres af hr Rummet var stort, vettande mot norr, med gar- Viktor Holmquist.
dinerna fråndragna.
Två väldiga solfjädrar, ett Som i går torsdag skulle första Arnoldson-före- par egendomliga hyenden, åtskilligt från växtvärl- ställningen gifvas med » Mignon » på programmet.
den framstickande på oväntade ställen och ännu I morgon gifves den andra, då » Traviata » uppföres.
ett par möbler af nyssnämnda sort gaf det hela Angående allt detta hinna vi först i nästa num- ett ganska fantastiskt utseende.
Staffliet, duken mer yttra oss.
Att framgången äfven här är gif- och färgskrinet gåfvo dock tydligt tillkänna konst- ven, taga vi för naturligt.
Alla biljetter äro ut- närens arbetsrum, o c h där, framför en brun bak- sålda för mer än en vecka sedan.
grund, satt den omtalade Vilhelm Tells kusin be- skedligt med händerna i knäet.
gaf i lördags sitt första nya Antonia blef alldeles förtjust, Gumman syna- stycke för säsongen, nämligen Blumenthals 4-akts des, taflan jämfördes.
Det var den förargliga näs- lustspel » Dubbelspel ».
Stycket, som vill framhålla, hurusom människan i allmänhet äfven har ett färgen, som miss Marks icke kunde få fram, den andra ansikte, olikt det hon vanligen bär till sy- blef endera för bjärt, eller för blek.
Antonia måste sätta sig ned och försöka blanda.
nes, är verkligen mycket roligt med lustiga för- » Litet gult kanske? » vecklingar o c h en spirituel dialog, i hvilket af- » Ja, det var icke illa, ännu litet mera. » seende Blumenthal fördelaktigt skiljer sig från öf- Ah, det var ytterst intressant.
riga tyska lustspelsförfattare.
Utförandet är ock Strax före middagen fick jag henne ändtligen på alla händer godt, j a delvis oöfverträffligt.
Sär- med mig hem.
Miss Marks stod öfverst vid trap- skildt gäller detta senare hr Fredrikson, hvilken pan o c h viftade med sitt stora blå förkläde: som den stolte o c h en smula på dekadans komne » Glöm nu icke att komma i morgon precis kl. grefve Balduin v o n Mengers torde hafva en af sina allra bästa uppgifter.
Fru Rundberg är förtju- tio, ty då kommer modellen. » sande som den unga enkegrefvinnan, o c h fröken Och mr Royland stod bredvid med hufvudet på Behrens — grefvens dotter Kitty — - tordeblifvamyc- sned och sade bevekande: » Nu äro de två mot ket användbar i dylika roller, särskildt o m hon m i g; får inte jag komma till er, när svärfar tar kan få litet mera välde öfver sitt talorgan.
Hrr sin lilla lur? » Skånberg, Bceckström o c h Hedlund förtjäna äfven att nämnas.
Iscensättningen är alldeles förträff- lig o c h länder hr Personne till synnerligt beröm.
— Otvifvelaktigt har teatern i detta stycke fått en Det hade stått hårdt åt att få löftet till utflyk- god dragningskraft för den närmaste tiden.
ten, men nu hade vi det ändå, bara vädret fort- farande " ville vara vackert, som det varit de två sista dagarne.
Förslaget kom från miss Marks och Antonia, som önskade taga skisser från en för sin skönhet mycket omtalad plats uppe bland bergen.
Miss Marks med fästman samt vi sex pensio- närer skulle gå till fots, men den mindre lättfo- tade delen, mr Marks, som dock kryat till betyd- ligt, sedan solen börjat skina, samt madame de Skildringar för Idun Lassarre skulle däremot åka.
af Som dagen var en af de sista i september, var det troligt, att denna utflykt skulle blifva den sista för året, j a för många af oss troligen den (Forts.) sista för alltid bland Alperna, och därför när da- gen rann upp, helsade vi med glädje en strå- J $ a d y Threaton hade i stället sett ytterst ringa af £j- den stora världens lif.
En säsong hade hon va- lande sol.
rit i London, innan moderns död band henne Tidigt på förmiddagen satte sig den lilla kara- J åter vid och inom det gamla stamgodset.
Hen- vanen i gång.
Vi hade öfvergifvit slättlandet och nes utseende hörde ej till dem, som frappera; det börjat själfva bergstigningen.
Först kom skjut- Teater o c h musik.
Kungl.
operan K.
Dramat s i ka teatern sen med de små, kraftiga hästarne, som varligt satte ned de skarpskodda hofvarna bland stenar- na.
Madame o c h mr Marks gjorde intryck af ett hyggligt, välmående äkta par, som företog en ut- flykt tillsammans med alla sina barn, en son och sju döttrar.
Vid middagstiden kommo vi till hotellet.
Här väckte vår ankomst tillbörlig uppmärksamhet.
Två gäster, som tillbringat regnperioden här uppe, kommo ut på balkongen o c h beskådade oss med det varma intresse, som personer, de där i fjor- ton dagars tid endast sett uppassare och hotell- jungfrur, lägga i dagnn, då ett nytt ansikte blir synligt att vederkvicka ögat med.
Värden själf stod på trappan, fyra uppassare täflade om att få bära in våra filtar och en plaid.
Det var tydligt, att den döda säsongen redan tack vare regnet inträdt.
Middagen var ypperlig oeh stämningen den allra bästa.
Mr Marks visade sig vara en mycket j o - vialisk herre, och endast hans åsyn, de rutiga turistkläderna med fickor på alla upptänkliga stäl- len och d % korta små benen, instuckna i snör- kängor, gjorde ett ytterst komiskt intryck.
Madame satt bredvid, o c h båda sökte meddela sig med hvarandra, men det var icke så godt, då hvar och en endast talade sitt eget språk, hvar- igenom en mängd förvexlingar uppstodo.
Hemfärden skulle icke ske, förrän månen kom- mit upp, hvarför vi, de yngre af sällskapet, fort- satte med en vägvisare i spetsen upp till en platå för att därifrån se solens nedgång.
Djupt, djupt vid våra fötter låg den lilla staden, och själfva tyckte vi oss stå skyarna och molnen nära.
Hösten var inne, och höstens rika färg- prakt hade brutit sommarens grönska, mark och växter skimrade i guld och rödt.
Bakom oss låg ett jätteberg med evig snö, blänkande, och gnist- rande på toppen.
Och så sjönk solen sakta ned ...
Ingen pensel, ingen penna kan skildra en syn så härlig som denna.
Vi hade sett den alla förr, och dock grep den sinnet mäktigt och djupt, så som alla naturens härliga taflor griper den, som eger ögat öppet därför.
Först när solen helt hade gömt sig, bröts tyst- naden, o c h med varsamma steg begyntes nedfär- den.
Vår sista utfärd tillsammans hade gått till ända.
Sommarens korta lugn var förbi.
Höstens kalla vind hade strukit öfver berg och dalar och tryckt sin frostkyss på markens blomster, tills de alla stodo vissnade o c h svarta.
Så kom vintern.
Flinga på flinga föll.
Snö- tyngda moln tycktes hänga på alpernas toppar.
Det var en tidig, kall vinter, som jagade oss in- omhus och samlade oss vid kaminen.
Sankta Marina saknades i vår grupp.
Hon låg däruppe på sitt rum i full feber.
Trots snön och en bitande vind, hade hon för några dagar se- dan besökt messan, det var på moderns dödsdag, hon hade aldrig försummat den förr — och så kom hon hem genomkyld o c h förbi.
Det blef tunga dagar och svåra nätter.
För- kylningen slog sig åt bröstet, lungorna blefvo an- gripna.
På de vanligen bleka kinderna glödde sjukdomens förrädiska rosor.
Hon var mild, tå- lig och foglig i allt, blott ett, dit drogs hon med hvarje fiber i själ och kropp — hem tillj sitt land o c h sin far.
En den förfärligaste längtan, häftigaste åtrå efter h o n o m hade gripit henne.
(Forts.) Med detta nummer följer till prenumeranterna i Stockholm ett cirkulär från det storartade etablisse- mentet iiKaiier-Basar » i Berlin, hvilket numera hör till den tyska kejsarstadens sevärdheter.
Vid pensionen.
Channåh.
F ö r l o f n i n g s o c l i - viss©lr * ±ixara,r ständigt lager hos Juvelerar HALLBERG Stockholm.
Order från landsorten expedieras omgående.
Innehållsförteekning: Drottning Margherita af Italien, af J. A — st.
(Med por- trätt.)
— Carl Snoilsky, 1841 — 1891; poem af Daniel Fall- ström.
— Föresatser; af H — s L.
— Iduns skollofskoloni som- maren 1891; af d; r C. Flenslnirg.
— Löneförhöjningen, utkast af C. O. G.
(Slut från föreg.
n:r.)
— Efterplock frän industri- utställningen i Göteborg, af Sctzvola.
(Slutet.)
— Apropos se- naste promotionen för damer, af H.
H.
(Slut från föreg.
n:r.)
— Några anvisningar för konservering och anrättning af svamp.
Prisbelönt svar på frågan n:r L X V.
Af Fanny — g.
— Smånotiser från kvinnovärlden.
— Teater och musik.
— — Vid pensionen.
Skildringar för Idun af Channdk.
(Forts.) p «ll&gt; 1 «Vta A ym.
(3 gammalt guld, silfver tb o ch m juv eler o u d p e p köp a as kon- • Om w * ga A * * sv * i mla sa = k » cu, er Insä WL, ndas t frå t n e l l a e n r ds ta o g rt a e s n, 1 sän u des yte likvi d ot p m r om rn g a åend r e b.
eten.
B a an Juvelerar HALLBERG Stockholm.
