# ID: svediakorp-per80
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1890
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,356
# sentences: 791
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


DAGNY TIDSKRIFT FOR SOCIALA OCH LITERHRA INTRESSEW, SJUNDE HAFTET.
Den siste af familjen Marchbanks.
0fvers&amp;ttning af G. B-t.
Mathilda Roos, Laura Rieler: M ~ n d af Z r e, Skuespil i tre akter.
III.
S., Brev til Dagny fra Kristiania.
L.
E., En bit statistik.
Emund Gammal, Den brittiska och kontinentala Federationens konferens i Stockholm hösten 1890.
Rudolf Abeli~, Kvinnan och tradgarden.
En kurs i Stenografi.
Meddelanden fr&amp; % F~edrika- Bremer-Förbundet.
Svarjehanda i Kvinnofragan.
Pris pr argång: Förbundets medlemmar kr.
8,50.
{För För icke medlemmar 4,OO.
Trädgårdsskola för kvinnor.
O Vid Norrvikens Tradgardar, Aby, öppnas fr. o, ni.
instun- dande l6: de januari en tradghdsskola för kvinnor.
Anm#lningar och förfriigningar mottagas af undertecknad, af Fredrika-Bremer-Förbundets byrl i Stockholni och af Torshags HushlOllsskola, A by.
Norrvikens Trädgirdar, station, Östergötlands 1811.
ABY lJiwdAsl * %BbeBH=- För 2: ne elever vid Norrvikens li.ridgardsskola för kvinnor erliigger Fredrika-Brenier-Förbundet den faststiilda afgifteii med 75 kr.
för hvarje elev.
Ansökan ii~leinnas fore den 15: de december 1 890 % Förbuiide ts byra, 5 Malintorgsgatnii, Stockholm, der vidare upplysiiiilgar erhiillas.
har anordna t uts tRlhi ng och försalj ning af iiiöns t er och modeller till liygieniska under- och öfveïdsäg- ter för Bvii1nor och barn i EEröken Ohlssons Mode- a fur, I4 Blasieholrn~~torg.
Afven emottagas ~~estiillniiigar ii samtliga ar- tiklar, l~vasvict s&amp;kildt p %pekas utstyrslar för spiida bar 11.
Vidare iipylysningar ineddelas R Fredrika-Bre- mer-Fi ' öi.ltunclets byrh, der afven anteckning af nya ledamöter kan ega rim.
Arsafgift 1 kr.
Koil.espondeiis till Dragtreformföreningen adres- seras till samma stiille,
Den sista af familjen Marchbanks.
" Var god ocb stig fram till Miss Addingtons pulpet, min frun, sade redaktören i en nAgot vanligare ton iln den hos honom vanliga.
Jag stig upp frtin min halfskrifna meniqg .. En liten, vissnad, fin- lemmad gumma kom öfver golfvet till miu plats.
Hon var svartkladd, och de drag i hennes bleka ansigte, som tiden minst barjat, voi ' o rik- tigt vackra.
Förtreten svallde inom mig.
Redaktören skickade alltid p l mig.
.
.
alla de stackars " författarinnorn, som gingo .in och ut p&amp; vAr byra.
" Jag a r rhdd ritt störa er; ni tyckes ha s l brtidtom ", sade hon.
med nggot af en vilrldsdams angenama lugn, .i hvilket man dock allt för val kunde qg) %g en liton darrning af blyghet och angslan.
Ack!
hon * ' ju frin Södern!
man kunde ej niisstagn sig derpl, d l man horde det.
gakta slapandet p l vokalerna och undertryckandet af konsonanterna.
Jag skall ej försöka ' Atergifva det karkktaristiska i hennes brytning; skrifna bokstaher kunna ej gifva eder ' ett begrepp.
om.
huru det lat, sivida ni icke vet det förut.
Hon hade ett manuskript med sig, som hon hoppades skulle bli infördt i afton posten " ^ hon hade alltid tyckt s l mycket om Alton- posten.
Det innehöll skildringar friin höst.lifvet i.
Sydstaterna; hon hade försökt att skrifva s l tidsenligt som möjligt; hon hade.
hört huru tid- ningarna ville hafva shdana saker.
Det handlade icke .. om .de sydli- gaste staterna, utan lernnade skildringar f r h Tenessee och Kentucky, om birsodling, potatisupptagning och svinslagt.
" %I allt det der kanner jag SA v81 till ", - utbrast jag.
" Ni?
- nej, gör ni, mitt kara barn?
sku1le; ni vara frth ' Sö- dern " 3 ' Hur skall jag kunna beskrifvn allt det bon inlade i .dessa ord: den glada upptackten a f en sjalfskrifven van och bundsf6rvandt; den svaga, halft ömma förebrhelsen,.
att jag kunde vara till den grad de- moraliserad, att hon ej genast f mig igenktinde en landsmaninna, och s&amp; öfverraskningen att finna en " Söder-flicka " htlr pA b y r h, omgifven af man och arbetande p&amp; samma siltt som de.
Hon, som förut icke funnit nlgot abnormt i min stallning, s&amp;@; sig nu rundt omkring utöfver det fula rummet och kastade a v e n en blick pA den upp- och nedvanda pulpetlAda jag anviinde slsom pall och s l strackte hon ut en liten, gammal och krolsig ' hand och .klap- pade mig medlidsamt och tr6stande.
, D ngny.
13
DB hon upptackte att jag var fran Tenessee och att mitt namn var Addington voro vi genast ute p&amp; so oo ' ean af htlgkomster ock minnen.
Jag blef ej öfverraskad d&amp; jag fann att vi kande viil till hvar- andras familjer.
Hvarje " Söderbo " kanner, eller bar atminstone hört talas om alla de öfriga,, men jag hade de sista aren mera lagt an p % att undfly %n att uppsöka mina landsman och landsmanininor.
Men endast ett riktigt odjur skulle hafvla kunnat motstii det vln- liga tillmöteskommandet f r h den lilla milda kvinnan, och dessutom var bennes namn en god borgen för henne.
Hon var, sade hon mig, Fanny Marchbanks Overman.
Jag fórmodar att hon hade varit Mrs.
&amp; r e m e n i n&amp;ra 40 &amp; r, men som Söderbo var hon fortfarande, stival för sig sjalf, som för sini?
viinner, Fanny Marchban ks.
Det var i alla hlndelser den Marchbaukska delen af heunes namo, som intresserade mig.
Nin farfars intimaste viin hade varit domaren Xarchbanks; och osktadt min halft utlandska uppfostran hade jag hört berattelser om den gamle " Whip; " - ens redbarhet, skarpsinne och excentricitet.
Jag hade afven hört talas om bans dotter silsom enr ung, lysande skönhet, min mors barnsligs sk6nhetsideal; och nu - efter alla dessa &amp; r och ornstörtningar - m296ttes Fanny Marchbanks och jag i New-York pil Aftonpostens b p %, bon som en stackars gsm- mal gumma, som försökte stiija ett mihander osgljbart manuskript.
Manuskriptet!
tanken derpi f611 öfver mig som en mara.
Det sarsta af allt var den tillförsigt hon tycktes hysa dertill, att jag skulle antaga det - jag hade i smyg tittat derpi under det hon berattade mig hvilken fin, gammal herre min farfar rar, och haru min mor lim- made sitt Mr, d i hon var liten.
Jag hade d&amp; sett, att jag skulle rlskeaa min plats, om jag lem- nade det i t redaktören.
Jag fragade henne om hon skrifvit mycket i New-York.
Ja, hon hade der sysselsatt sig med skriftstlilleri under ett och .ett halft &amp; r.
Hon hade skrifvit nigra berhttelaer för ett af de siock- nande, gammalmodiga " Magasinenn; hor hade att en skiez frAu 88- dern införd i en god veckotidning; Bion hade stindt ii8gra " brefn till en kyrklig tidning i Södern, och s5 hacie hon ocksi publicerat nigre neger-anekdoter i eu skhttidning.
Huru l %tt genomskiidade jag icke allt, som den stackars, milda, anspr&amp;kslösa, lilla varelsen hade utsttitt - striden mot fattigdomen och s&amp; den bjtirtskiirande angslan det hade kostat henne att kunna frcm- bringa ens sh mycket.
Nu ville hon ge sig in p&amp; en annan genre af -
207 skriftstalleri; hon hoppades finna ett större verksamhetsfält.
i de dag- liga tidningarna.
En ljus tanke flög p&amp; mig; - om hon blott ville nappa pii min krok!
En Tenessee-senator hade just nyss stallt till en liten sensa- tion i Congressen.
Jag grep mig genast an och sade: " Ni kanner ju Senator Lawton, eller hnr?
Nival, kunde ni inte förlägga er lilla hi- storia till hans gods - iii har ju varit der?
- Ser ni, om ni kan f&amp; e r berattelse att passa in p&amp; nBgonting, som man just nu sysselsatter sig med, nAgot som tidningarne nu för ögonblicket tala om, d&amp; fAr ni nog in den.
Om ni nu t. ex. kunde skildra Lawtons hem, s&amp; ar jag saker p&amp; att er skizz blefve emottagen i " Jorden ", en tidning, som dessutom betalar battre än denna.
', Hon stig upp litet tviflande.
" Men det vore kanske att bryta emot gastfrihetens lagar ", sade hon.
" Ni behöfver ju inte bli alltför personlig ", skyndade jag att till- lagga, " och för öfrigt kan ni ju skrifva till öfverste Lawton och be- gara hans till8telse. "
Hon log förhoppningsfullt.
Hon visade en markvardig mottaglig- het för nya intryck och antog med rörande villighet hvarje nytt förslag.
" Jag vet hvad ni menar med detta moderna, korta, raska skrif- sätt - jag har nog gifvit akt derpB i tidningarne, ehuru ja.g inbillade mig att de skrefvo si, emedan de ej kunde skrifva p i annat sätt; men jag skall nog ocksh försöka att lampa mig efter bruket har uppe i Norden.
Och jag vill berätta hvad som helst om " Lawton placen, som kan gA för sig att omtala.
Jag &amp; r glad att ni tror, att han inte skulle misstycka.
Och nu, kara van, skall jag befria er frin mig - jag a r säker p&amp; att ni redan skankt mig allt för mycken tid, men ni kan garns saga dem, mitt barn, att ni inte alla dagar trliffar pP folk, som kanner till er familj sedan tre generationer tillbaka.
Ack kara van, jag a r SA ledsen öfver att nödgas lemna er s&amp; htir &amp; t er sjlilf igen - ni, som &amp; r sh ung.
Hvad skulle er farfar tankt - men er farfar skulle mihtinda vara mycket stolt öfver edra talanger, han var en man, som insiig att vi äro skyldiga att foga oss efter omstandigheterna, och jag är saker pB att alla dessa - gentleman &amp; ro mycket hyggliga. "
Och hon kastade en mönstrande blick utöfver den arbetande, raspande hopen, som satt böjd öfver pulpeterna.
SBlunda smtlpratande anda tills hon kom till elevator-dörren, tog hon slutligen afsked af mig.
Jag larde snart kanna hennes historia.
Som helt ung hade hon blifvit enka med t v i smh barn; barnen - gossar - hade - bhdra dött nAgra &amp; r senare, och hon hade tillbrin- ...
gat största delen af sitt] if som barnlos enka i sin faders hem.
Hora var hans enda barn; han hade dött strax innan kriget begynte och stör- sta delen af deras förmögenhet hade g %tt förlorad.
Mrs.
Overman hade sedan dess dragit sig fram sB godt hon kunnat, och nu p&amp; Blder- domen hade hon med ett mod, som sar grundadt p i hennes sjalsadel och afven p&amp; hennes okunnighet om varldens likgiltighet, kommit till detta för henne friimmande land - till Morden - för att söka sin utkomst genom författareverksamhet.
Huru frammande och Ungt aflagset denna del af det gemensamma fadernedandet tycktes henne kan endast en Söderbo forsta.
Att Mrs.
Overman lyckades sal val som hon gjorde tycktes mig ett riktigt underverk.
Det var en rastloshet hos denna svaga, Omtiliga, ladylika gamla kvinna, som gjorde mig stolt öfver henno.
Jag hyste n8gon fruktan för att besöka henne, der hon var in- ackorderad.
Jag visste att jag skulle komme att klnna mig illa till mods, om jag skulle f&amp; se henne midt ibland tsbrflig haifherrsktaps-lyx; - men jag fann att hon hade &amp; t sig apptiickt ett stalle, der det icke fanns nhgonting vulgart, ehuru det nog B u n d ~ erbjuda minga stöte- som vi hadanefter stenar för en sadan person som a i s s Fanny skola kalla henne.
" Det ar ett kvinligt inackorderingsst&amp;lle, kara viin - för affikrs- kvinnorn, förklarade hon för mig, d i vi sutto bredvid hvarandra i den stori soffan, kl8dd med tageltyg i det snygga, sbllvmammis nkstm vörd- nadsbjudande samlingsrummet.
" Miss Mary Barnwell rekommenderade det, nar jag reste hit.
Jag klnner mig mycket mera hemmastadd lp&amp; en plats, som jag hört Niss Mary tala om, och dessutom &amp; r man alltid mera skyddad 1 ett hua, der det ej fins herrar - ntbr man stir alldeles ensam. '
Det var ett stort, gammalmodigt hus och de rymliga rummen voro genom travaggar afdelade i smiirre - linga och Eranga -, hvilket hvart och ett för sig innehöll tv&amp; sml jarnsangar.
Inneviinarinnorna voro förenade som rumkamrater, utan htbnsyn till annat &amp; n den i huset rsldando striinga respektabiliteten, men Pivar och en hade sin egen badd.
Miss Fanny fann det litet svirt att förlilara allt detta för mig och en svag röd flack uppsteg p&amp; hennes vissna., fins kind, d&amp; hon sade: " Det stöter nog litet g&amp; ' inriithing ' har, tycker ni inte det?
men s % &amp; r det likval ej.
Vtbrdinnan %r en nyengelskkvinna, hennes namn &amp; r Martin, och ni ser att bon sökt ordna ett det billigaste hem, en - en - battre person skall kunna trihras.
Det &amp; r full- der komligt snyggt, det kan jag försakra er och s&amp; kan mren vara saker pA att dela rum med en hygglig person, och att allting gr stalldt p i - -
s8 ' privat ' fot som möjligt.
Jag maste föra er till mitt rumn, fort- satte hon, " och visa e r min fars portratt - det för jag alltid med mig - s8 att ni skall kunna saga, att ni vet hur domaren March- banks s i g ut. "
" Naturligtvis ", sade hon d8 vi vor0 i trappan, ' %ro dessa Nord- bor ganska besynnerliga.
Den dam jag bor tillsammans med heter Miss Boggs.
DB man ser henne första g&amp;ngen, skulle man verkligen kunna taga henne för - en - ' en ganska tarflig person - men hon a r utmarkt vii1 uppfostrad och studerar för att blifva lakare.
Hon har inte den polityr, man finner hos vart folk, men jag a r saker p8 att hon har en utmarkt karaktär, och SA a r hon religiös, och har myc- ket stadgade hsigter.
Hon a r inte alls shdrrn som man i Södern skulle föresthlla sig en person i hennes talln ni ng.^ Hon hejdade sig d8 vi kommo till hennes dörr.
Miss Boggs var ej inne.
Portrattet s&amp;g mycket stort ut der det, i sin fordom för- gyllda, urblekta ram hangde p&amp; vaggen i det cell-lika lilla rummet.
Huru stor artistens oföïm8ga an varit, hade han dock ej helt och h81- let lyckats fr8ngh originalet, ty der fans i portrattet nagot af den stor- sinte, företagsamme, romantiske man, jag hört talas om.
Jag tyckte mig ocksh der kunna upptscksr egenskaper jag redan funnit hos Miss Fanny, namligen den öppenhjlrtighet och mottaglighet för nya intryck, som kom henne att synas s8 ung och gjorde det möjligt för henne att v8ga den strid hon gett sig in pi.
Miss Fanny aftorkade ramen med sin nasduk, förde mig fr8n den ena sidan till den andra för att beundra taflan och sade mig namnet p&amp; den jammerlige kluddaren, .som m8lat den.
Hon bertittade för mig om ' Polk och Clay9-affhren, i hvilken domaren Marchbanks och min far- far gemensamt hade agiterat för det parti inom staten, hvilket de till- hörde - och hon försökte artigt, men dock fruktlöst att pipeka lika m h g a triumfer för min farfader som för sin.
Att de b8da herrarne voro i minoriteten fördunklade ej i hennes ögon för ett ögonblick deras ara.
Jag ser henne alltid framför mig som hoh sAg ut den dagen som en liten natt prestinna framför en tempelhelgedom; hon satt i en stol intill vaggen, s i a ' tt hon i det lilla rummet skulle vara p8 lamp- ligaste afstand fr8n taflan; hennes gr8 har var nhgot krusadt och Iatt tillbakastruket, en gyllene medelvag mellan gammalmodigt och mo- dernt - Miss Fanny var ej den, som hangde fast vid det gamla för dess egen skull - och kring hals.
och armar bar hon enligt modet niitta uppslag af spetsar.
Hennes figur var helt flickaktig, rak och rik- tigt natt, men den gamla, svarta kladningen var lappad och illa med- - -
faren, hvilket gjorde mig sorgsen, ty den lilla kvinnan var ej och sknlls säkerligen aldrig blifva likgiltig för sin klddsel.
DL hon sil stolt och känsligt talade om " min far ", s&amp; undrade jag hvilken plats i hennes minue som upptogs af hennes öfriga, linga förflutna lif, da hon som maka, mor och enka hade erfarit ljufva fröjder och ftkkrossande sor- ger, hvilka hon, fastän svag och spad hade ofverlefvat.
Allt tycktes hafva försvunnit och blifvit begrafvet for henne; blott de första ban- den voro ännu lefvande och verksamma oaktadt tid och död.
Jag fann att hon m h t e Iiafva tillbragt den största delen af sitt lif hos ain h- der, och att hon betraktade sin ratt att vara till uteslutande ur den synpunkten att hon var hans dotter; men jag kande ej d&amp; den verkliga det.
faktum namligen, förklaringsgrunden för hennes hangifvenhet att hon uppoffrade sig sjalf för hans skull, för hans goda namn.
Den dotterliga tillgifvenheten hade blifvit ftirstarkt med kanbiinda det star- kaste af w&amp;nskliga band: det, som förenar dan uppoffrande med den, för bvilken uppoffringen sker.
Det fans ni&amp;gonEing af moderskarlek i hennes barnsliga beundran för den Ungesedan döde mannen.
ko8llsvard kallade hon Jag stannade till middagen hos henne det, och den sparsamma lilla maltiden kunde likaviil kellas det ena som det andra, men hon var g&amp;stvanlig och behaglig utan ursäkter och krlis.
Hennes lugna vardighet öfvergaf henne ej förr än d i jag skulle g&amp; hem.
" Ack, mitt kara barn, jag kan ej lata er g % ensam hem den 18nga vägen - det a r illa nog för mig, men för er, som &amp; r ung, &amp; r det h möjligt.^ " NBva1, Miss Fannyn sade jag, VA kan jag ju Eeiefonera efter ett stadsbud.
n " Hvarför det, min vän? "
" För att följa mig hem. "
" Ett stadsbud? "
" Ja hvarför inte, det göra s i alltid, d&amp; vi äro radda att g&amp; en- ~arnrna.~ " Bevars viii!
Det ar ju just för att befria er f r h ett stadsbud, som jag vill följa er sjalf. "
" Det ä r fullkomligt säkert öfverallt i staden ", i n r h d e Xiss Boggs, en groflemmad, bleklagd ung kvinna, som satt och laste vid ett stea- rinljus.
" Ja, Miss Boggs, det tror jag nog, och jag tycker det &amp; r mycket försthndigt af er ' Nordflickor ', at!
vara sh der oradda och oberoende.
Ni törs g8 hvart som helst, men ser ni Adeline &amp; r icke uppfostrad att ta hand om sig själf, som ni göra, och jag har lilrasom en känsla af - -
ansvarighet far henne.
Jag skulle vilja vara en.
fhe-gudmor för henne; - det minsta jag kan gora ar att taga hand om henne, d i hon a r min gast. '
Salunda gick hon p&amp; och pratade som en gammal, liten ving- .bruten kanariefagel, allt under det hon med gladlynt beslutsamhet p&amp;- satte schal och hatt.
Miss Boggs titiade nyfiket p5 mig; hon hade hitintills ej betraktat mig sisom en liten svag blomma fran Södern.
Jag rnhste göra mig sjalf det nöjet berstta, att jag skickade hem min beskyddarinna i en droska, en form af .lyx, som jag under var .bekantskap funnit henne mycket vardera.
Hon kunde aldrig vgnja sig vid stadsgatorua, der hon alltid fladdrade omkring rldd och nervös, och likval hade hon sakert gjort itskilliga promenader.
för att f&amp; ihop sina .artiklar och för att afyttra dem.
En dag ' d&amp; jag stod i ett rum p&amp; en tidningsbyrg, s&amp;g jag henne - intriida i ett nlrgransande.
Hon narmade sig redaktörens pulpet p i sitt milda, föga aff&amp;rsmlssiga vis och tycktes iriga honom om nfigot.
Ban stig ej upp; hade han det gjort, skulle ban sakert ha svarat annor- lunda, men han hade förfarligt brhdtom, och han, stack endast in,han- .den i breffacket och tog fram en manuskriptpacke, tillaggande retligt, d&amp; han slangde den p i pulpeten: " Duger icke for oss! '
.
.
Detta var ju en den allra vanligaste hfindelse i tidningsvarlde~; .men staclrars lilla Fanny Marchbanks Overman!
Hon .tog sitt manu-.
skript - jag markte &amp; ter huru gamla hennes hander stigo ut - och sh stapplade hon ut, som om hon ej sett .hvart hon gick, Jag drog mig tillbaka.
Det finnes sorger, som ej .ens kunua.
fordraga medli- dandet.
Miss Fanny kom ofta och helsade p&amp; i min lilla ?&amp;niog, som jag hyrt tillsammans med en vgn, som malade och.
undervisade ...
Bon; kunde likviil aldrig betrakta vart " etablissementn shsoq normalt,, och hon svafvade alltid omkring mig med en min af moderligt ansvar; att det egentligen var jag, som beskyddade henne, tycktes ej falla henne.
in.
" Min lilla unge *, sade hon d&amp; hon första gi %ngen slog sig ned i v&amp;rt mikroskopiska förmak, " hur kan ni ens flirsöka att lefva p i detta ' Yankee ' - satt.
Jag hoppas ni tar vill vird om henne ", sade hon till Arny, i det hon mildt klappade mig.
Amy sig niigot förvinad ut ..
Hon var bAde ledsen och fortjust, di % hon en afton fann mig kladd for att g&amp; till en bjudning.
Hon gaf d&amp; fritt lopp &amp; t sin med- födds kansla för det decorativa, och romantiska.
" Ack hvad,det passar er viil ' ', utropade hon, " min far brukade alltid saga.
att den verkliga bildningen gjorde sig mest gallande d&amp; man .var ' kladd ' och att om.
det fans nigot vulgatt hos en person, skullo det framtrgda dPb den var iford sina basta klader.
Kommer ni att triiffa nagon af herrarna frkim er byra? "
frhgade hon liksom handelsevis, och hon s %g helt misslynt ut, d0 jag sade henne att jag knappt trodde det.
" Och ingen af dem kommer och Belsar p&amp; er ", fortsatte hon, " men det skulle ni kanske ej tillilta. "
" Kara Miss Fanny det har aldrig varit g&amp; tal, jag tror visst ej att ndgon af dem kommit p&amp; den tanken. "
" Nej, - dessa Nordbor förstabir jag mig verkligen ej p&amp;.
Jag har aldrig hört talas om herrar, som ej kommit p&amp; tanken att visa nhgon uppmiirksamhet &amp; t en förtjusande ung dam, d&amp; de ha förminen att kanna henne. "
Atny, som stod bakom Miss Fannys stol lyfte ' blick och h8nder mot höjden och strackte ut de sistntimnde salsignande ilfver Niss Fanaiys barnsliga, gamla hufvud.
Ungefar vid denna tidpunkt vande sig lyckans hjul till %örm&amp;a för sival Miss Fanny som mig.
" Aftonposten " fick anledning att siinda mig utomlwnds, och Uiss Fanny erhöll en liten fast ansttillning - öfverinseendet öfver come- spondence-spalterna i en veckotidning.
Detta arbete inbringade henne blott den helt blygsamma summan af fyra eller fem dollars i veckan, men det tog ej mycken tid, och jag visste af erhrenhet huru lycklig man khmer sig d s man friln fullkomlig ovisshet fAr sig tillförsiihrad en, om an aldrig sh liten, bestamd inkomst.
Jag hoppades d&amp;, att hon skulle stalla till det litet bekvkmrsrs At sig och Atminstone skaffa sig en ny bladning.
Xcn d i jag slzulle ge mig af, kom hon för att taga afsked af mig i samma hggslitncs, svarta dragt, hon burit vid vhrt första möte.
E n miingd af mina bekanta voro den dagen vid hamnen för att saga mig farviil, och jag har sedau ofta med sjiilffUrebrtIelse kommit ihtig, att jag ej visade Niss Fanny all den tillgifvenbet jag verkligen hyste för henne; och samvetsaggen klnnas iinnu bittrare d$ jag tanker p&amp;, att hon d0 var alldeles för mycket upptagen af och f6rtjust öher min upphöjelse för att egna en enda tanke %t sig sjalf.
Hon gick omkring bland mina bekanta, uppbyggande dem med lösryckta bitar ur min historia - om mig sj&amp;lf och om mina förfilder och berattade med tabrar i ögonen hur tappert jag drog mig fram j NewYork, l h g t borta fran allt jag var vaa vid, och kuria jag nu var i begrepp att ensam antrgda denna resa, ehuru jag af naturen var kvinlig sch blyg.
- Kara miss Fanny!
Jag sysselsatte mig faga med brefskrifning under de 8 minader
jag var borta.
Jag hade blott en gAng bref frhn Miss Fanny, meD hon hade ifrigt payrkat, att jag ej skulle förslösa min dyrbara tid med skrifning och lasniiig af bref, och jag var derföre ej det minsta fik- vinad öfver hennes tystnad.
Vid min iterkomst gallde min första visit Miss Fannys inackorde- ringsstalle, dit jag begaf mig dagen efter min ankomst.
Amy hade ocksi nyligen iterkommit frin en 4 mAnaders bortovaro och hade e j kunnat gifva mig nAgon underrattelse om henne.
Gatan var mörk och ödo; afven huset sAg dystert och öfvergifvet ut.
En ny tjiinarinna öppnade för mig, hon hade aldfig hbrt t.alas om Mrs.
Overman, och jag greps SS smhingom af en obestlmd känsla af angslan.
Jag skickade efter Mrs.
Martin.
] Elon kom in blek och med sorgsen vardighet och stannade tyst framfbr mig.
" Hur hr detn, frsgade jag.
" Hon dog har för tre minader sedan.
Ja.g ar SS ledsen att ni ej var här.
Det var en s&amp; vacker, stilla död.
Hon var ej sjuk.
Vi funno henne en morgon d o d ' i sin sang med ett bref i handen. "
Till alla andra tankar och känslor, som utan bestgmd form kor- sade sig inom mig, sallade sig nu afven en dhraktig sorg deröfver a t t min lilla gumma skulle dö i ett af dessa cell-lilrnande rum, s i fram- mande för henne.
" Brefvet " fortsatte Mrs.
Martin efter ett ögonblicks tystnad, " har jag begrafvit med henne, men jag har tagit en afskrift deraf.
Se här! "
Jag tvekade litet.
" Ni kan lugnt lasa det. " '
Det var mycket kort.
P i ett halft dussin rader erkande Anthony Stottmnn emottagandet af slutlikviden i en skuld af 3,000 dollars, obetalda vid uppgörandet af domaren Marchbanks efterlemnade affärer, Det var kort, men hvilken kamp och strid, hvillzet högt och rörande exempel Bdagolade ej detta bref.
Jag sAg alla dessa Ar fram- för mig i ett ögonblick.
Det var karlek lika mycket som hederskänsla, som hade uppehhllit lilla Fanny Marchbanks i denna uppgift, s i liten i sig sjllf, s&amp; jattelik för henne.
Ingen flack skulle fA vidlida det.
stora namn hennes fader lemnade efter sig.
Uppngendet af detta mit hade utgjort skalet för hennes tillvaro, och nar detta mA1 ejl 18ngre föresviifvade henne slocknade det ljus, hvars 1Sga SA lange underhillits,.
Mrs.
Martin bertittade mig att Mrs.
.Overman tvS veckor före sin död.
synts orolig och slutat upp att skrifva, fastan hon tycktes m&amp; bra.
Ja, jag förstod; förstod SS val huru tankeii p&amp; den stora upp-
' giften hade upptagit henne, och huru hon ej kunde bli lugn förrfln bon hade i sin hand beviset pA dess uppfyllelse.
Detta kom och bragte henne ro.
Det var ett vackert satt a t t, dö.
- hvar har ni begrafvit henne ", tvingade jag mig att " var &amp; Aga.
" Jag sAg i början ingen utvag, Miss Addington.
De, som möj- aligen kunnat ge mig nilgon upplysning om hennes slilgtingar vor0 ej i - staden, och jag visste ej huru jag skulle bara mig At; men till sist Jade jag henne i den vrA, der jag sjtilf skall hvila en dag.
Jag tankte alltid, att nitsedan skulle komma och saga mig hvad jag skulle gora.
Hon lemnade blott efter sig 7 eller 8 dollars, men jag stallde om att .allt blef aastandigt ..
Jag vet att Mrs.
Overman var en lady, och .det.
der brefvet visade att hon var annu mer.
Jag ar glad att ha - filtt gifva henne ett bevis pA vördnad.
- Gud vhlsigne henne! "
- Ja; - Gud välsigne henne.
M&amp; hon hvila i frid i sin vrA p&amp; e n frammande kyrkogArd; hon har dock vid sitt hjärta kvittot p&amp; sin - 5lderJoms kamp mot försakelser, förödmjukelser, arbete och brist för hederns och hlighetens skull.
Kanske kommer en dag dA detta kvitto .annu galler nAgonting.
Litteratur.
Laura Kieler: Nmnd af E r e.
Skuespil i tre akter.
Kristiania, J. W. Cappelans .förlag, 1890.
Någon författare - jag mins ej hvilken - har kallat Georg Brandes ' bok om Polen för en bragd, lika mycket som - ett literärt storverk.
Med en liten ' förändring i ordalydelsen skulle jag vilja säga detsamma om Laura Kieler ' s " Mrend a.f Bre. "
Den ar en bragd - mera än ett literärt storverk.
Hvar och en som - något följt med den nya tidens litera- t u r i Skandinavien, vet hvilken roll G. Brandes och hans parti spelat deri.
Det hjälper ej, att från flere håll de strän- gaste förkastelsedomar uttalats mot honom; det hjälper ej att bland leden af hans motståndare Aterfinnas flere af nordens mest framstående skriftställare och kritici.
Talang och hän- synslöshet, dessa begge egenskaper, hvilka förenade alltid framkalla en - om också efemer - framgång, ha gifvit G.
215 Brandes ' ord en pondus, som gör att litet hvar maste lystra till de omdömen han uttalar.
Det är nu mot detta parti, hvars yttersta venster bär .det illa anskrifna namnet " Bohemenn, som L. Kieler rigtar ett angrepp i sin " Mrend af E r e n.
ett skarpt, oförskräckt an- grepp, som tvifvelsutan berättigar tillämpningen af det ofvan nämnde omdömet om Brandes1 bok.
Ty det fordras alltid mod att uppträda mot ett starkt parti, men detta mod måste vara dubbelt, då angriparen för det första är kvinna, för det - andra ej har nått dessa literaturens höjder, från hvilka kri- tikens pilar, till och med om de slungas med en Brandes djärfhet och styrka, vanmäktiga studsa tillbaka.
Det ar föga b e ~ n d r ~ n s v ä r d om t, an värdt erkännande, att en Ibsen eller Björnson uppträder mot bohbmen; deras vapen äro icke blott adlare, utan äfven lika starka och bitande som den angripne fiendens, men af en författare i fru Kielers stallning, en förf.
som förnämligast har att bygga på att hennes vapen äro adlare än motståndarens, af henne ar ett dylikt angrepp värdt en beupdran och en tacksamhet, som kviwzart bör vara den första att skänka henne.
" Mrend af B r e n har väckt stort uppseende, i synnerhet i Köpenhamn.
Den utgjorde i våras föremål för en hetsig polemik, man diskuterade ' den i salongerna, och inom kort tid var hela första upplagan deraf utsåld.
Venster-partiet - nBrandensianslrnen - nedgjorde den naturligtvis helt och hål- let.
Högern deremot höjde den till ett konstverk af rang.
En särskild omständighet bidrog dessutom att öka hetsigheten i denna strid.
Man skylde nämligen teaterns chef, kammar- herre Pallesen för att ej ha vclgat antaga stycket till spelning af fruktan att misshaga det literära vensterpartiets ledare, och detta gjorde naturligtvis meningsut bytet mellan pressens olika organ synnerligen hätskt.
Äfven hit till Sverige kom .en liten dyning af denna splittring i omdömet, en splittring som har t. o. m. blef s&amp; stark, att man i smnrna tidning ena dagen kunde få läsa en notis om fru Eielers " under7aabtigan drama, andra dagen få se införda tvenne bref af Ibsen och Björnson,.
hvilka begge, i synnerhet det förstnämda, egna * Mrend af E r e n de största loford.
W a n d af Z r e " ar en genomskinlig tendensdikt;, så ge- nomskinlig, att detta måste räknas den till ett fel.
Man så att säga tar på tendensen; den är icke, om jag så får ut- '
trycka mig, diktens lif, som omedelbart och naturligt sprin- ger fram derur och först då man slutat boken, kännes i hela dess kraft.
Tendensen i nMznd af B r e n tvingas på läsaren, icke af dikten själf, utan af författaren.
Men man niistar; glömmer detta fel genom den varma som besjälar författrtrin- nan och som, meddelande sig å t läsaren, gjuter lif och in- tresse öfver de i vissa fall n&amp;got scliablonmessiga gestalterna.
Innehållet i pjäsen, som för öfrigt utmarker sig för en.
rask handling och en liflig, p&amp; många ställen spirituell dialog, &amp; r i korthet följande: Robert Huitfeldt, en ung, modern och uppburen diktare, har nyligen frfin en utrikes resa, kommit hem till sin mor, generalinde Huitfeldt, i hvars hem han sammanträffar med Elisabeth Skiel, som under hans frhnvaro blifvit siillskapsdam i moderns hus.
Robert har för ett par år sedan träffat Eli- sabeth och då egnat henne sin hyllning, som den unga flic- kan besvarade med en glödande kärlek.
Elisabeth iir en idealist, som i Robert ser en samhallsföïbattrase, en saiiniiigens förkämpe o. s. v. Efter ktskilliga förvecklingar i generaliii- dens hus samtycker hon således att följa Robert som ha.ns hustru, d. v. s. hustru efter modern uppfattning, ntan kyr- kans eller lagens band, endast med bandet af ömsesidig kärlek och af en fast vilja att tillhöra hvarandra in i döden.
Elisa- beths illusioner ramla emellertid mycket fort; efter ett halft år är Robert trött både på henne och hennes idealistiska dröm- mar och filantropiska företag, Iivilka blott i teorien kiinna.
ha.
nkgot intresse för hans inkarnerade egoism.
I en scen hemma hos Robert, der den literiira veustttni samlats till &amp; st, fhr Elisabeth ändtligen ögonen fullt öppna., d å literatören Tor- d e ~ Huitfeldts, .vän och beskyddare, för öfrigt.
en bland de mest lefvande och bäst tecknade personerna i pjäsen, med Roberts medgifvande förolämpar henne genom sin råa kurtis.
Hou lemnar d&amp; Robert för alltid och med krossadt hjärta .. I sista akten får mau vara med om uppförandet af on pjäs af Huitfeldt, jord " hvars ämne han lienitat fran en viuds- kupa midt emot teatern, der en ung flicka, som blifvit Bfver- gifven af sin alskare, håller pA att omkomma af sviilt.
Denna flicka, som Robert endast p&amp; a f s t h d observerat, och hvars historia ' man berättat honom, ar emellertid ingen annan än Elisabeth, och då Huitfeldt efter pjasen, som haft stor S U C C ~ S, infinner sig hos ett par af sina vänner, hvilka afven ä.ru
' Elisabetlis, kommer han just lagom för att se hur hans mo- dell i verkligheten dör.
Nu blir han utom sig af förtviflan, och då han i detsamma får se Terslew, som kommer för att ' bringa honom sin hyllning, bryter han ut i vredesstorm mot denne.
Pjäsen slutar med en skaxande dissonans mellan den döendes sista ord och de literara vännernas hurrarop öfver - 33uitfeldts framgång.
Utan tvifvel ar detta ämne skakande, och trots de ro- mantiska sammanträffanden hvarpii det ar bygdt, verkar det på det hela taget ej konstrueradt.
Den förfärliga egoism, som blir följden af de sinliga njutningarnas tillfredsstallande 6 tozct prix framträder ingalunda för skarp; Robert Hvitfeldt ä r en nj utningsteoriernas apostel; njutning ar för honom mål, allt annat medel.
Logiken ar rigtig: den som har njut- ningen till sitt högsta lifsmål, maste så smiiningom bli en inkarnation af fullkomlig egoism.
Men hjälten i nMiend af B r e n har ett fel: han lefvev icke, hans karakter verkar konstruerad.
En d s k v ä d egoist, och en stidan måste Huitfeldt vara, annars hade han ej vun- nit Elisabeths hjerta, visar dock icke sin egoism s$ ohöljdt .som H. gör det.
J a g tror icke att han, sh vida han är nyk- ter, håller sadana naiva tal som H., om det " til forfierdelse svimlende i at forestille sig et menneske der dör af snlt, " medan han själf " hiever sit glas falerner i vejretn, etc. Icke heller tror jag att han yttrar något sådant som: " an du begribe, jeg kan det ikke, hvordan Miss Nightingale af egen fri vilje kunde tage ned til Skutarin?
Tvärtom, förestiillningen om Miss Nightingales uppoffrande manniskokiirlek lockar,en per- son sådan som H. till ett slags cutsvafning af känslosvall, tvingar tarar i hans ögon; och ar han rigtigt i stämning, så skrifver han t. o. m. en dikt öfver henne.
Men gäller det a t t offra, äfven det minsta, för den sak åt hvilken Miss Nigh- tingale egnat sitt lif, då sticker Mefisto fram sin hästfot, då blottar sig egoisten ohöljdt och cyniskt.
Ty ingen diktare, hur nedsjunken han an må vara i själfviskhetens dy, saknar förmåga att kanna och lida - i fantasien.
Det är just denna förmåga - förmågan att emottaga och omsatta stämningar - som alstrar konstverk.
In- tet konstverk af betydelse har niigonsin kommit till stånd, utan att dess skapare en giiny fullt och helt genomström- mats af samma känsla som det sedan väcker hos läsaren eller '
Askådaren.
Robert Huitfeldt har nyligen gifvit u t en berät- telse " Drengen med Levköjerne ", som väckt, icke allenast kritikens erkännande, utan äfven publikens fört,jiisning, d. v. s. är ett diktverk af rang, det iir siiledes omöjligt att han, då han i moderns salong omta.lar hur hen kommit öfves ämnet till sin dikt, yttrar sig på det likgiltiga, Mrda &amp; tt., hvarp&amp; han talar om den lilla frusna gossen på Narrebro.
Har han icke kant niigot i det ögonblick han köpte blom- morna af gossen, så har han icke heller kunnat skrifva der- om sa som förf.
försakrar att han gjort.
Denna flyktiga känsla af medlidande, som ar lika varde- lös i etiskt afseende som den %r nödvändig i estetiskt, minskar ingalunda det ohyggliga i kontrasten mellan htskillige dik- tares lara och lefverne; skalden som, för ett ögonblick gripen af sin nästas nöd, skildrar den i s&amp; upprörande drag, att han lockar tårar i sina läsares ögon, men sjalf icke liigger tv % strån i kors för att lindra denna nöd, utan med god smak liter sina kapuner och dricker sin hochheimer, ar lika vii1 ett vidunder, fastän han några minuter X.a2zt sant.
Fru Kieler har, som s&amp; många tendensdiktare, skjutit öfver malet och dermed själf brutit udden af sitt anfallsvapen.
Samma fel, ehuru i betydligt mindre grad, vidlåder teckningen af generalinden, Roberts mor.
nnödrar med denna kvinnas principer, d. v. s. mödrar som likt strutsen sticka hufvudet under busken för att undkomma faran, genom att ej se den, finnes det nog godt om, men näppeligen torde m h g a vara så ohöljdt cyniska som Bon.
Sågra vackra, ihk- liga frqser om dygd, etc., skulle bestamdt gi.fvit mera verk- lighetsintryck &amp; n generalindens bitande, skarpa repliker.
En dam så comme-il-faut som generalinden, bör äfven vara comme- il-faut i sin etik.
Elisabeth, hufvudpersonen i pj asen, är naturligtvis den, kring hvilken det lifligaste intresset samlas.
Förf.
har skil- drat henne som en af dessa entusiastiska idealister, hvilkas blinda tro på den man de älska drifvc dem fiain till en af- grund, som de ej se förrän de stö~ta.
ned deri.
Pråusedt missteckningen i Roberts karakter, ilr det psykologiskt sant att den visserligen intelligenta, men annu mera svärmiska och lidelsefulla flickan tror p&amp; honom och offrar honom sin heder, för att slutligen en dag vakna u r drömmen till en för- farande verklighet.
Dden mot slutet kommer det något sväfvande i tecknin- gen af Elisabeths karakter.
Innan hon dör säger hon åt en ungdomsvän att hon ej velat förkorta sitt lif, emedan hon först ville komma " på det rene med livetn, veta " om der var- du så på det rene? " '
nogen mening i min t i l ~ a r e l s e?
~ " om frågar vännen.
n Jan, svarar Elisabeth, - " jeg vi1 snart have utstridt min strid. "
Detta sttille tir dunkelt; Elisabeth säger.
strax derefter, att hon nzc vet, att ett lyckligt manniskolif ar- omöjligt i " denne verden i nöd.
" en hvad ar det d&amp; för- lifsåskådning hon kampat sig till?
Att lyckan ar omöjlig?
E n så dyster, negativ slutsats kan dock icke ge en tillfreds- ställande förklaring åt en sökande människosjäl.
Nej, man.
skymtar något annat bakom hennes ord, ett mera positivt innehåll, en friare, mera storslagen blick öfver lifvet an den som framgår, ur den pessimistiska trosartikeln att lyckan ar.
omöjlig.
Men författarinnan har ej talat ut,; man vet ej om.
den förherrskande känslan i Elisabeths sjalslif ar smarta öfver.
lifvets ve eller hopp om en kommande förklaring derpå.
Man vet ej om hon i rätt och full bemärkelse har kommit.
på " det rene med livet. "
Milhiinda ger dramats form - icke tillfälle till den psykologiska utredning som här behöfts och som författarinnan åsyftat; det hade kanske derför varit bättre att icke alls vidröra Elisabeths inre utveckling.
Slutscenen,.
då Huitfeldt igenkänner Elisabeth som sin modell och hans.
förtviflade ångestrop blandas med Terslivianernas hurrarop är i alla händelser mycket gripande.
Det är en händelse som ser ut som en tanke, att vid.
samma tid utko.mmit tvenne arbeten med så liknande inne -- håll som " M m d af B r e n af L. Kieler och " Den bergtagnaJ " af Ernst Ahlgren.
Louise i " Den bergtagnan är en paralell till Elisabeth i " Mmd af a r e?
Begges lif och död utgöra.
en protest mot den s. k. fria kärleken, denna känsla, som, en.
motsats till den sanna kärlek, hvars hufvuddrag ar glömska.
af det egna jaget, endast går ut på att tillfredsställa jagets- fordringar, och skledes måste sluta tragiskt: nDen ar ej för ossn, säger Louise i sin dödsstund, - " den är trollets ' sjalf- nog " - - " sjalf nog. "
Med dessa korta, gripande ord har hon karakteriserat och fördömt dessa ytliga karleksförhållan- den, som så ofta besjungits i vår moderna literatur.
Trollets.
" sjalf nog " - det ar det samma som öfvermättnad och död- Det ar också betecknande att dessa varmhjärtade pro-.
tester mot en osund rigtning inom så val lifvet som litera- kuren gjorts af kvinliga författare.
I dessa förbindelser, der endast kvinnan verkligen tror p&amp; att den fria viljan kan er- siitta äktenskapets band, ar det naturligtvis kon som blir mest lidande vid deras upplösning.
Det %r skledes logiskt att ur kvinnornas led skola höjas de första, bittra ropen deremot,.
ax B.
September 1890.
Brev til Dagny fra Kristiania.
Sommeren er forbi.
Alle mennesker er komne hjem og begyndt paa sine forskjellige gjöremaal, de fleste forfrisket efter sommeren.
Fodture og i s s r da fodture i Jotunheimen synes at have vsret ynd- lingsfornöielsen.
At gaa med skraeppen gas nakken foretraliker ung- dommen af begge kjön for alt andet.
De vasser i sne, de kravier i berg, de g.jennemblödes til skindet af regnbyger, men det er altsammen deiligt .. Fjeldets oplivende og styrkende indflydelse löfter over alle ubehageligheder, ja forvandler dem til glaede og moro.
Man har i de senere aar begyndt lat tzenke paa ubemidlede börns sophold paa landet og gjennem almueskoler og arbeidersamfundet er en hel del blevet anbragte hos familjer paa landet, der godhedsfuldt og gjaestfrit har modtaget dem.
Store vexler synes dog dette at drage paa, privat godgjörenhed og gjaestfrihed, og mere praktisk og efter- dignel~esvaerdi~t, torde det vaere, som blev foretaget af Trefsldigheds- menigheds fattigpleie i sommer.
Nran samlede inden menigheden en sum penge ved frivillige bidrag, leiede et stort hus nedde ved sökysten ved Fredriksvaern og sendte tyve börn derned med to menighedscliako- nisser og en kokkepige.
Börnene havde det deiligt og kom sig ud- maerket under det ferieophold som paa denne maade blev forskaffet dem.
- 8aa kort hösten har vsret har s i allerede i den korte tid havt en arbeiderkongres, et internationalt aflioldsm~lde og et federa- tiomrngde.
Paa begge de to sidste rnfider udmaerkede mrs Leavitt sig som en taler af farste rang, ligesom ogsaa fröken Ida Welharen vakte opsigt ved s.in veltalenhed og sit smukke fransk.
FrBken Welhaven e r jo ogsaa datter af digteren Welhaven, der var glimrende som taler og hendes moder var fadt fransk og en fremragende dame.
' Chien d e chasse chasse de racen stadfzster sig her.
I mardeme deltog og
221 Lb talte ogsaa comtesse de Précorbin.
Comtesen har opholdt sig et aar i Kristiania og bland andet vseret en stor stötte for en nylig oprettet " sp~ogforenin~ ".
Takket vare hende og andre franskes velvillige med- virken var det i s a r de franske aftener som lgkkedes godt paa grund af de oplssninger og ageren af smaa proverber som de glsdede pu- blikum med.
Comtessen var sjslen i disse smaa forestillinger og vakte almindelig glade og beundring ved sin ypperlige fremsigen og dramatiske verve.
Lige efter og ligesom i modsigelse med denne sprogforening oprettedes en ny.
mindre alvorlig i sin art, der brugte at slutte sine aftener med dands efter at; den tungere del af sammen- komsten, samtaler og oplssninger, var - skal vi sige overstaaet?
- og den ssmlede i sommer sine medlemmer,.
herrer og damer, til landlige udflugter, formodentlig paa modersmaalet.
I det hele er foreningsvs- senet begyndt at florere hos os.
Geografisk Forening, som ogsaa blev dannet i fjor vinter har ve1 ikke varet uden indflydelse paa at bevil- lingen til Nansens nordpolsexpedition gik gjennem i Stortinget.
Thi i foreningens ffirste mfide fortalte Nansen om sin Grönlandsfserd og i et senere, hvortil Stortinget var indbudt og en msngde stortingsmgnd var tilstede, fremlagde han planen for sin Nordpolsexpedition.
Den enkle, storslagne og saa ve1 gjennemtsnkte plan, det beltemod der fremstillede hele dette eventyr som noget ganske ligefremt, den nssten barnlige patriotisme at ville plante Norges flag ffirst paa Nordpolen, alt dette gjorde en umaadelig virkning, og Stortinget har da ogsaa ladet sig rive med till den erkjendelse at ' gamle moder Norge har ffirpligtelser lige overfor suadanne sfinner og saadanne bedrifter og a t.
de maa vove pungen hver en modig mand vi1 vove livet.
M. fl. '
En bit statistik.
Statistiken eröfrar standigt nya omraden.
S&amp; hafva till och med de turister, som under de senaste tolf Aren ströfvat omkring i de nor- ska högfjallen vid Tyins och Gjendins strander, r&amp;kat ut för en stati- stiker och hans tabeller.
Af dessa tabeller, som meddelas i " Den nor- ske Turistforenings Brbog for 188gn, f&amp; vi veta huru mánga turister som iirligen besökt Tvindehaugens och Gjendebodens turisthyddor, hvilken nation de tillhört o. s. v. Möjligen kan dët intressera Dag- nys lasare att f i vota, att i ingen nation ar procenten af kvinnor s&amp;, Dagny.
14,. '
'
stor som i den- Bvenska.
Bland norrmannen a r antalet män ungefär 3 ggr s i stort som antalet kvinnor; hos danskarna 2 ggr, hos engels- m8nnen 7 ggr, hos tyskarna 10 ggr och hos " andra nationern 9 ggr.
Hos svenskarna .deremot blott ' / s gAng.
Jtbmfbra vi kvinnorna inbör- des s&amp; hafva hyttorna besökts af flera svenska kvinnor an af n&amp;gon annan friimmande nations.
Norskornas antal deremot ä r ungefibr 8 ggs s&amp; stort som svenskornas.
Tills vidare antaga vi att detta senare be- ror d e r ~ &amp;, att hvar och en i försts hand lyssnar till den egna gra- nens susning.
Vi hoppas, att den svenske statistiker, som en g8ng i framtiden gör upp tabeller öfver de besökandes antal i Norrlands tu- risthyddor skall stadfiksta detta vArt antagande.
Den brittiska och kontinentala Federatio- nens konferens 1 Stockholm hosten 11890, P nationernas liksom i enskilda personers liif intraffar stundom m htindelse, hvilken liksom med ens rycker slöjan fr8n och uppenbarar ett dittills förbisedt- moraliskt förfall, och som derigenom gifver npphob i t en omfattande sedlig upprattelse.
Den inslumrade rikttsktinslara vackes, och man ser med blfvan sin förnedring.
Nigot sadant tilldrog sig i England, d&amp; parlamentsakten af 1866 (the contagious diseases acts), som ppiibödl reglementering af gro-.
stitutionen p&amp; vissa platser, blef tallmant kind.
" Är A r t lands mo- raliska tillstand s&amp; djupt sjunket, att styrelsen nbdgas för helsans be- varande lagstifta för osedligheten sisom för ett nödvandigt ondt i st, för att forbjuda och bestraffa densamma? "
s&amp; fragades framför allt bland Englands renhjartade kvinnor.
" Kan det vara s&amp;?
Nej, denne nya institution &amp; r ett missgrepp, som vilseieder r,&amp;ttsktbnslan, som frestar mannen till synd genom ett bedrikgligt hopp om att undgab sgn- dens följder, och kvinnan genom att för henne öppna ett af staten ' tolereradt lastbart yrke.
En dylik anordning, om än s&amp; valment, m&amp;- ste dock siinka nationalkarakteren, och bör derför afskaffas. '
1 denna fasta öfvertygelse skred man till verket att söka med alla lofliga me- del arbeta för upphihmdet af den niya lagen.
Omkring tvlnne i r - tionden varade striden, innan seger vanns, först delvis 1883 sedan fullstiindigt 1887.
De anglosachsiska folken kunde blott under kor- tare tidskeden och d&amp; endast p&amp; enskilda platser fördraga systemet, emedan de ansago det strida bide mot minsklig och gudomlig lag.
a.
I Amerika och i Skottland har det aldrig varit infördt, undantagandes ett Ar i Chicago.
Rörelsen för afskaffande af prostitutionens reglementering spred sig emellertid fr&amp;n England till kontinenten, hvarest systemet allt i f r h slutet af förra seklet varit pá flere stallen infördt.
Ett stort förbund under namn af " Den brittiska, kontinentala och allmanna federatio- nen " bildades och samlade inom sig dels som medlemmar, dels som gynnare talrika skaror af den religiöst och moraliskt vakna befolk- ningen i olika lander; och som deras anförare upptradde allt flere kanda personligheter.
Har má blott i förbigiiende anföras namn si- dana som den varldsberörnde och vördade national-ekonomen och rattdarde professor Emile de Laveleye friin Belgien, engelsmannen, Stuart Mill e, och Herbert Spencer, de framstinde franska f ö r f a t t h e ~ a b o u l a ~ Pres- sensé och Monod, den populare tysken Otto Funcke samt i kvinnornas led framst Mrs Butler och vid hennes sida Madame de Morsier, dotter af den afven i Sverige kande skriftstallaren E. Naville m. fl.
Internationella konferenser eller större kongresser höllos af denna förening an har, än der, och hvar och en af dessa sopade bort en del af sofismerna, som gifva stöd i t # systemet.
En dylik renande svallvig har slutligen ocksi nitt vart land, d&amp; federations-konferensen samlades i Stockholm d.
10-12 September detta Ar.
Att gifva en ntlgorlunda fullstandig framstallning af mötets för- handlingar förbjuder det tringa utrymmet.
Nigra drag friin kon- ferensens mest anmarkningsvarda upptraden och tal ar allt hvad har kan meddelas.
Till ordförande i Laveleyes stalle utstigs parlamentsledamoten profes sor Stuart.
FBrsta dagens allmanna möte öppnades af professor Schulthess, som helsade framlingame viilkomna p&amp; samma gtlng djupt beklagande att tvs bland de mest framstiiende personligheterna inom federationen, pro- fessor Lareleye och Mrs Butler, varit af helsoskhl hindrade att infinna sig.
Harefter redogjorde professor Stuart med varme och klarhet för federationens syfte och verksamhet.
Sedermera upplaste M. Minod, Schweitzare, en skrifvelse f r h professor Laveleye, hvari denne dels uttryckte sin ledsnad öfver att endast pá detta satt kunna deltaga i mötets förhandlingar, dels meddelade nigra intressanta historiska iakttagelser t. ex. en jtimförelse mellan det moraliska farfallet siviil i slutet af förra som i slutet af narvarande sekel.
Bidragande orsaker antogs i bida fallen vara den usla literaturen samt statens kompromiss med osedligheten.
Efter upplasandet af detta helsningsbref erhöll Mrs Leavitt ordet.
Den berömda amerikanskan, som iiillit mer än 1400 föredrag, och hvars tal blifvit tolkade p i mariga spriikiinom olika ..
varldsdelar fangslade genast uppmiirksamlzetsr genom sitt varma, klara och formfullandade föredrag.
Hon redogjorde för sedlighetsförhilllan- dens i Amerika, der systemet egentligen aldrig varit i n h d t, men der gtskilliga försök att insmngla motsvarande inrlttningar genast motats af befolkningens vakna moral och religiositet.
Derefter följde föredrag från Tyskland och Schweitz, bada karakteristisks för reglementerings- frAgans stallning i de respektive landen.
H Tyskland var den knept sgickt att döms af profe~sor Böhmerts behandling af sedlighetssaken i allmanhet.
Annorlunda i Schweitz!
H Geneve ans %gs omkring halfeen af den vuxna befolkningen önska systemets afskaffande.
De utlhdska föredragen Atergafvos masterligt p&amp; svenska af kyrkoherde Olbers, som före sin flyttning till landet flere &amp; r varit ordförande för den svenska federations-afdelnipigen.
P i eft.
m. samma dag hölls ett möte för man p&amp; vetenskaps- akademiens hörsal under presidium af brukspatron Hugo ' Eamm, vid hvilket reglementeringssystemet anfölls fran moralisk synpunkt af pastor Holck i Köpenhamn, fran juridisk af advokat Blanting, redaktcr af den stora engelska tidskriften Contemporary Review, och frfin hygienisk af pro- fessor Forel fr&amp;n Zlirich och doktor Nevins fran Liverpool.
Den se- nare, som &amp; r president i " The national medical associationR har genom af honom utförda vidlyftiga statistiska tabeller öfver de af osedlighet uppkomna sjukdomarna inom den engelskas h h e n och flottan vlsendt- ligt bidragit till systemets upphafvande.
Afven vid konferensen i Stockholm utgjorde hans faktiskas uppgifter ett bland de kraftigaste bevisen mot detsamma.
Talarens nobla, patriarkaliska utseende bidrog att göra det intressanta fbredraget &amp; U mer tilltalande.
Samtidigt hölls ett allmant möte för kvinnor i den stora salen E Hotel Continental, hvilken var i det niirmaste fullsatt af en publik, som med uppmarksamhet, standom med entusiasm &amp; hörde f6redrageni.
Först uppträdde Mrs Leavitt frin Boston, som under senaste sju Ar rest jorden rundt sasom nykterhets- och sedlighetspredikant p i upp- drag af World ' s Woman ' s Christian Temperance Union, varldens stör- sta nykterhetsförening för kvinnor.
Hon ser ut att vara omkring 60 &amp; r.
Det bleka, ovala ansigtet ar fhradt af &amp; r, ansträngningar, tankar kanske mest af sorg öfver och medlidande med allt det iri2knsk- liga elande, hon bevittnat; - s&amp; tycks det itminstone, d&amp; man sk %dtar in i hennes djupa, allvarliga ögon.
En förunderlig blick, lugn och dock varm, mild och dock allvarlig; en blick, som tager stamhtil1 bortom tid och rum.
Eget nog tycks tiden dock ej blifvit förnarmad af detta förbiseende utan i stallet förlanat deana gamla kvinna myc- ket af ungdomens behag.
Ogat strilar stiandorn, som hade det skAdat
blott 16 i st. f. 60 vintrar, leendet är intagande och behagligt, och själfea de grha lockarna, som titta fram under den svarta spetsslöjan hafva n8got ungdomligt hos sig.
Den smarta figuren, den raka h811- ningen, det lifliga och klara föredraget, allt inger förnimmelsen af kraft och sphnstighet.
Och sjalfva föredraget, ' det var SA rent och jungfruligt, som hade.
denna kvinna ingen kunskap om det obeskrifliga elande af synd och skam, hvars tillvaro förmatt henne att tipptriida mot allt, som gifver ngrixig och stöd i t sedligt förfall.
Den mest nograknade moder skulle kunnat medföra sin unga dotter, sa grannlaga behandlades den allvarliga fragan.
Talet var ocksh en apoteos af renheten " icke snöns renhet,.
ty den kan trampas.
ned och sölas, icke blommans, ty hon varder snart till stoft, utan stjarnans, som i oförtindrad glans blickar .ned grhundrade efter Arhundrade. "
Hon fordrade af mannen samma sedliga dygd som af kvinnan och talade om de kyska äktenskap, der sann kärlek adlar förhillandena; - om uppfostran af barnen, ej i okunnighetens renhet utan i ett vetande, sfpassadt efter Alder och ut- veckling, innefattande shdant, hvarom barnet begar upplysning.
Hon talade om den rena kvinnans inflytande p&amp; mannen siisom hans moder, syster, maka eller hans vakna drömmars ideal.
Koinlig renhet och dess inflytande p&amp; hem och samhälle var liufvudärnnet för detta tal, som framfördes med otvungen ledighet förenad med en öfverlägsen andes vardighet.
Derefter uppträdde F r u Anna Myhrman, som mer öfvervägande behandlade fragan frin rattslig synpunkt.
I ett lifligt och flytande föredrag framhöll hon orattvisan af nuvarande förhhllanden, d&amp; lidan- det, straffet och vanaraii för ett af man och kvinna gemensamt be- ganget brott drabbar endast henne, den svagare.
" Huru uppfostra det allmänna medvetandet f ö ~ att likställa mannen och kvinnan in- för sedlighetens kraf? "
var amnet för hennes föredrag.
Som svav p&amp; fr&amp;gan erinrade talarinnan om nödvandigheten af att högre.klassers kvinnor sthlla större fordringar i sedligt afseende ph de män, som in- föras i deras sällskapskrets, och &amp; t hvilka de bortgifva sina döttrar.
Mii man ej i sitt intima urngange mottaga den kande libertinen, me- dan man blygs att ens namna hans olyckliga offer.
Alla undantags.
lagar, som endast drabba kvinnan, böra upphtifvas, och lika dom fal- las öfver den, hvilken siiljer sin kvinliga dygd, som öfver den, hvilken tillhandlar sig varan.
Om den första och andra talarinnan främst valt till amne sedlig renhet och opartisk rattvisa, skulle man kunna säga att den tredje, fröken Ida Welhaven, förnämligast upptog p i sitt program den allt
ofvervinnande karleken.
Fröken Welhaven &amp; s dotter af den berömde norke skalden och har flere a r tillhört styrelsen för Kristiania sedlig- hetsförening.
Hon a r en medelhlders kvinna, men den fina, spensliga figuren, det lilla nagot nedböjda hufvudet samt nhgot visst enkelt och ansprAkslöst i hennes vlsen gör, att hon förefaller yngre.
Blygt men ej förssgdt höjde hon sin stilmma och oppmanade sina medsystrar att i striden mot osedligheten flitigare begagna de vapen, Försynen gifvit dem just sisom kvinnor.
Hon tecknade i nigra f&amp; drag den verksam- het, petitioner, möten och hjiblpföreningar, Norges kvinnor utöfvat för att bidraga till systemets afskaffande i hennes hemland, och hon p&amp;- stod bestlmdt, att det sedliga tillstandet i Kristiania snarare förbaet- rats an församrats, sedan reglementeringen i Februari 1888 upphafdes.
Varmt lade hon sina Ahörarinnor p&amp; hjartat de ökade pligter, som kvinnornas mer oberoende och inflytelserika stallning i vara dagar &amp; lagger dem i synnerhet med afseende p&amp; mindre lyckligt lottade med- systrar, för hvilka de högre klassernas bildade och förmögna kvinnor böra vara stödjande vlnner.
Hon beklagade att mlnga kvinnor tlfven af förnadigare samh&amp;llsst&amp;llning &amp; ro vanmlktiga I striden för högre sedlighet, dels emedan de sjalfva sakna sjalens verkliga renhet, dels emedan de ej.
ega nog af den osjllfviska karlek, som genom sin glöd förmsr luttra mannens passion, och som sid beröringen med fallna medsystrar förm8r skanka dessa kraft och hAg till upprattelse.
" Di si förmana dem ", sade hon, " skola vi icke begagna pronomen Ni utan Vi, och aldrig tala till dem ' de haut en bas '. "
Men dessa sjalsegen- skaper: renhet och karlek, kunna ej tagas; de &amp; ro gaifvor, som vi m&amp;- ste utbedja oss fran ofvan.
Gudsgemenskap och bön skola göra, oss starka i striden och f ö r l h a seger.
Vid middagstiden andra konferensdagen inbjud svenska federati- ons-afdelningens ordförande brukspatron Hugo Tamm föreningens med- lenimar t111 en &amp; ngbAtstur genom det vackra 8knrusiandet till Baggens- fjarden och gaf dermed framlingarna tillfiblle att bese nigra af Stock- holms skönaste orngifningar.
D i dagen skymde, samlades de flesta af federationens medlemmar till en festlig middag p&amp; Hotel Gontinental, vid hvilken framlingwrnes skil föreslogs i hjijlrtliga ordalag pil engelska spr %ket af brukspatron Tamm.
Han tackade dem för att de kommit till vAr kalla nord för att varma och lifva värt nit f6r federationens sak.
Skalen besvarades dels af Mrs Leavitt, som yttrade sin tillfreds- sttillelse deröfver, att denna sk81 druckits i &amp; Part vatten, emedan hon derigenom fatt gladjen deltaga i densamma, dels af professor Stuart, som i samklang med stnndens stamning phminte om det starkta band, som förenar alla dem, hvilka arbeta för en god sak och iiro redo att
nkgot lida och offra för densamma.
Den oförgatliga middagen afsluta- des med ntigra lijartliga ord, uttalade p % flytande engelska af professor Rudin fr %n Upsala.
Följande f. m. redogjordes for det sedliga tillsthndet p&amp; olika orter, hvarvid kamrer 0.
Westerberg, sekreterare för federationens svenska afdelning, gaf en upplysande skildring af vira inhemska för- hhllanden och sedlighetsstrafvanden.
Konferensen afslutades samma dag p % aftonen, d&amp; allmilnt möte hölls p&amp; Hotel Continental, hvars stora sal var niistan full af &amp; hörare, .som med lifliga applsder g %fvo sin tillfredsstallelse tillklnna.
Talare voro brukspatron Tamm, Mrs Leavitt, fröken Welhriven och professor Stuart.
Den sistnamndc hoppades, att de upplysningar och vackelser, som konferensen gifvit, slrulle taga form i btgarder och pAbud, egnade att höja och starka samhilllets och individens sedliga lif.
Edmund Gammal.
Kvinnan och trädgården.
.
.
D&amp; författaren till dessa rader gjorde sitt val af yrke, tradgairdsyrket, blef han af vänner och bekanta ph det ifri- gaste afradd derifrlin.
Tr&amp;dgå,rdsskötseln vore ej lamplig för vårt klimat, hette det.
Långt derifrån!
Sommaren vore för kort och opklitlig, jorden för karg, konsumtion och pris &amp; triidgardsalster för obetydliga och arbetet för dyrt!
Det var just inga glada utsigter.
När dertill mina vän- ner stälde sina böcker till mitt förfogande med deras i san- ning häpnadsväckande förlustsiffror, borde intet tvifvel längre rada om olämpligheten af att ur trädgårdarne söka sin berg- ning.
J a g ryggade dock ej tillbaka, t y på djupet glödde 6fvertygelseq att en trädghrd, liksom hvarj e annan affär, rätt skött, m %ste bära sig.
Rätt skött - ja, det är knuten!
J a g har nu efter slutade larokurser praktiserat nagra år och derunder fått tillfiille iakttaga ett och annat.
Hvad har jag då funnit?
Hafva mina viinner rätt i att betrakta trädghrdarne som endast ett onus.
Ja, tyvärr, i nio fall af tio.
Erfarenheten ar sorglig och bevisas endast allt för lätt.
Utan att vilja inga p&amp; någon undersökning af de svhrig-.
heter, som jord och klimatförhållanden resa i odlarens väg, sill jag här endast phpeka, att det ekonomiska resultatet af trädgårdarne i södra och mellersta Sverige ar ungefär det- samma.
Och likväl arbeta de urnide?
i s$ hög grad skilda kli- matiska inflytanden.
Nej, orsaken till det klena resultatet %r nog en annan, och rna vi se till att finna den.
Valan, du har en trädgård.
Alltsii mkste du skaffa en trädgiirdsmästare.
P&amp; dylika ar ingen brist, SH att sk till vida bjuder saken inga svtigheter.
Du ar intresserad för din tappa.
TriidgArdsmastaren får sina order - och nya kvastar sopa alltid bast - han utför dem till din belktenhet.
- .VA- ren kommer.
Grönsakerna spira dugtigt under bankfönstren, och solen slösar med värme och ljus i dina växthus.
Du vill se frukterna af vinterlångt arbete och skickar master till staden att torga.
Det ghr bra!
Förhoppningarna tyckas slå, in och med dubbelt så stort lass &amp; ker han in nästa gang.
- Du beräknar naturligtvis dubbla inkomster och motser med otålighet triidgårdsmastarens återkomst.
h d t l i g e n star lian i din förstuga och räcker dig en nota jämte försäljningssum- man, endast nkgra, öre öfver hvad du förra g h g e n fick för hälften så mycket produkter.
- Du häpnar och mumlar sakta ett: " bättre lycka nästa g&amp;ngn.
.en äfven da missräknar du dig, t y ännu mindre än sist blef förtjänsten.
Du börjar tvifla p&amp; trädgårdsmästarens arlighet och misstänker att han suger, t y du vet ej om att tillförseln sista torgdagen sax tio gånger större än den första, och du har ej lagt märke till att dageii varit en riktig April-dag, med bade storm och snö och slask.
När han ändtligen shlt ut och genomvft skulle bcgifva sig hem, kunde han ej motstå.
begiiret att stilla hunger och törst.
Pengarna behöfva ej vara dina, men du tror det, blir mer och mer misstrogen och vägrar under de brådskande vår- och såddarbetena lemna erforderlig hjälp.
Tradgkrdsmastaren, som hittills gjort sitt basta och finnu eger intresse för sin sak, gör dig starka föreställningar.
Du slår döförat till - karlen far reda sig bast han kan!
Ej under db, att hhgen slappas.
Är väl en g$ng intresset i aftagande, minskas ocksk snart arbetet -- och dermed inkomsterna.
Din trädgzrds- ekonomi råkar i ytterlig oordning.
Du ser det och vill bringa reda deri igen, men du ar ovis nog att antaga botemedlet ligga i att byta tradgkrdsmästare.
U t värre blir det, och du l %ter snart - om du ej är förmögen - din trädgård råka
i lägervall, allt medan du för vänner och bekanta nedsätter- alla trädgårdsmästare och är villig gå ed på, att trädgårds- odling är det sämsta af alla yrken.
Efter att salunda fått vidkännas pekuniära uppoffringar, efter att ha betagit trädgiirdsmästaren hans intresse och gjort honom i hög grad likgiltig, anser du dig p&amp; goda grunder kunna fälla denna hårda dom.
- Hvem drabbar dock den egentliga skulden i sista hand ..
Den drabbar dig själf.
Du har nog sökt visa ditt intresse,.
men du har, om jag så f&amp;r säga, gripit in i arbetet för myc- ket på måfå.
Und.er vårens brådska vägrade du lemna be-.
höflig arbetshjälp och tvingade derigenom till sen sgdd p&amp;.
illa beredd jord, men icke desto mindre är du, när skörde- tiden kommer, färdig att fordra full klingande valuta.
Allts&amp; rent ut - det är nödiga insigter i yrket, som fattas dig.
Eger du äfven intresse för saken, blir det ofta.
genom okunnighet missriktadt.
Vill du derför verkligen föra.
din trädgård framåt, är forsta vilkoret, att du bortarbetar.
denna okunnighet.
Skall du taga mot ett landtbruk, genom- går du allt helst en kurs eller par deri - äfven om du får.
både inspektor och rättare vid din sida.
Ty nekas kan ej att det är godt, ja nödvändigt att hafva ett eget omdöma om saker och ting, med hvilka man har att göra.
Ar då verkligen en tradghrd värd att offra tid på?
Dir tviflar - men den är det!
Vi lefva i detaljarbetets tid, och en trädgård är ett detaljeradt jordbruk.
J u mer ett folk od- lar sin jord som tradgard, ju rikare och idogare blir det, se- blott p$ vart lilla grannland Danmark för att ej nämna.
Frankrike och Belgien.
Men, invänder mången, hur få tid att sätta mig in i. trädgårdsodlingen och sedan när praktiskt tillämpa min kun- skap, ofta borta, som jag är och upptagen af andra vikf ?.
och jag Invändningen ar berättigad, jag erkänner det vill derför föreslå att du lemnar trädgårdens vård - hvilket.
utomlands ofta är fallet - i din hustrus eller dotters hand ..
De kunna mera grundligt egna sig deråt, och då.
det ju i trädgården hufvudsakligen alstras frukter, som omedelbart gå.
till ett af deras departement, ligger det, ju i sakens natur, a t t de ej böra sakna intresse.
J a g vänder mig derför nu direkt till Eder, Sveriges.
unga kvinnor, med den uppmaningen att taga trädgardarne
i E r t speciela hägn.
Men I skolen ej blott för syns skull Ataga Eder detta värf, utan I skolen rttbdda E r dertill, for att sedan verkligen direkt eller indirekt kunna leda skötseln af E r trädgård.
Våra dagar hafva bevittnat, hur kvinnan litat öfverallt upptagit konkurrensen med mannen, och hur det skett till det helas båtnad.
Hvarför ej d&amp;.
göra det afven p % detta område, som i sa hög grad synes egnadt just för kvinnan?
Trädgårdsodlingen innefattar ju en m&amp;ngd de finaste arbeten, som fordra en mjuk hand, ett aldrig svigtande t81amo.d och ett kärleksfullt sinne: och det är ju endast hvad I i s&amp; hög grad besitten.
Till utförande af de tyngsta och gröfsta syss- lorna, för hvilka Edra krafter ej Lnnu racka till, står ju man- nens hjälp till E r t förfogande.
Att I egen intresse för yrket, derp % tviflar jag ej.
Tvart- om bör det, såsom namndt är, ligga i sakens natur, att det finnes.
I bören ju alltid vara måna om, att de grönsaker, som serveras vid Edert bord, gro af basta beskaffenhet, lik- som att de blommor, med hvilka I pryden Edra hem och gören dem - om an aldrig s&amp; enkla - inbjudande och le- ende, bara alla spår af en god och insigtsfull ans.
Ofverta- gen I nu trädgårdsarbetena på eget ansvar, kommer ocksb snart frågans ekonomiska sida att ligga E r lika varmt om hjärtat.
I skolen bemöda E r om att ställa driftkostnaderna, billigt.
I skolen bättre an mannen kunno lampa produktion efter konsumtion, en massa biprodukter, som nu förslösas, sko- len I tillvarataga, och tegar, som undgått mannens öga, sko- len I bruka och draga inom kulturens råmarken.
J a g &amp; L förvissad om, att hela tradgilrdsvasendet under Edert h a g ~ kommer att gå ett nytt utvecklingsskede till mötes och en vigtig insats göras i hela landets ekonomiska ställning.
Dragen E r derför ej undan, utan gripen villigt verket .an.
Hvad I hafven att förlora på försöket är ej mycket, hvad I kunnen vinna, oberiikneligt.
Kunskap i tradggrds- yrket medför alltid sin nytta.
För dem, som bo på, landet, behöfver den icke bevisas.
E r andra ater kommer den till .gagn vid inköpen på torgen och v&amp;rden af hemmets lilla blomstervärld.
Att dessutom arbetet i den friska luften skulle föda hel- sans rosor på Edra kinder och skänka musk1erna.m viilbe- höflig stadga, ar en ej ringa vinst, och att särskildt för Eder,
I unga, som ej annu stiftat eget hem, ett arbete, hvaråt I temligen odeladt skulle kunna egna er med kropp och själ, skulle skanka nöje och mangfaldig nyttig lärdom, ar en sak, man ej har ratt att betvifla.
Och an en fördel och en vigtig sådan!
Genom detta steg skulle en ny bana öppna sig för Edert eget lifsförvarf!
E j för alla ' ges det rum å eller passar kontorslokaleu, och ej å t alla bereder nålen ett torftigt bröd - denna nål, som i kvafva kamrar under brannande tak för tidigt bryter sin flitiga förerskas krafter.
Jamför man kon- sumtionen &amp; frukt och grönsaker hos oss och hos andra folk, - folk med hvilka vi vilja vara jämngoda - visar sig en mark- bar skilnad.
Hos oss betraktas grönsaker nastan som en lyx, den der ej får finnas på fattigmans bord, hos andra deremot som en nödvändighetsartikel.
J u allmannare kunskapen om deras odling hlefve, ju billigare och rationellare denna bedrefs, dess större blefve grönsakernas spridning och dess omistligare våra tradgårdar.
Då det ju, som namdt är, faller sig svårt, ja ofta rent af omöjligt för mannen att medhinna eller öfver- vaka sin tappas vård ar det allts&amp; på Eder, I kvinnor, saken ytterst hvilar.
Med en shdan uppfattning af förhållandena följer det nastan af sig själf,, att jag, sedan jag fått nalgorlunda fast fot, skulle sätta upprättandet af en kvinlig elevskola som ett af mina narmaste mal.
Att frågan dock annu lange skulle förblifvit hvilande, är jag alldeles öfvertygad om, för shvida lej såsom nu skett, jag styrkts i min uppfattning genom be- .röring med för saken varmt intresserade kvinnor.
Denna skola har jag tänkt mig sådan, att der ej blott verkliga trädgårdsmästare kunna utbildas, utan äfven nödiga insigter vinnas för en - om jag så m&amp; saga -- indirekt v&amp;rd af våra tradgårdar.
J a g har nemligen tydligen insett, att det ej är nog, att våra goda och väl ledda läroanstalter sanda " u t årgång efter årgång af kunniga och villiga tradgårdsman.
De friska vindarne mojna snart ut och hågen svalnar under den ojämna kampen, medan steg för steg, tyst som en tjuf om natten, liknöjdheten stja1 sig öfver de unge mannens sin- nen och förlamar deras handlingskraft.
Nej, våra trädgårds- mastare, vare sig manliga eller i en framtid afven kvinliga,
måste blifva förstådda af sitt husbondefolk och måste finna stöd hos dem för så vida ett verkligt godt resultat skall nås!
Derför, unga kvinnor, bryten käckt fördomarne, agnen någon del af den tid E r uppfostran kriifver åt att inhemta.
kunskap i tradgardsyrket och varen förvissade om att I, äf- ven om det låter vänta p&amp; sig, en gång fån glädjas öfver fosterlandets varma tack!
Radov Abelk.
(Se vidare annonsafdelningen.)
En kurs i Stenografi.
Till redaktionen har frAn styrelsen för Arendska Stenografinsti- tutet inkommit en anmalan om en godtkopskurs i Arends Stenografi, hvilken denna styrelse anordnat i Brunells handelssl; ola, Drottninggatan 48.
Afgifton ä r tio Itronor och kursen, som tir afsedd att omfatta en fullstandig framstallning af systemet, kommer att fördelas pil 20 lek- tioner och skall vara afslutad före jul.
För dem som skulle vara h8gade att Iara detta i s i hög grad tidbesparande skrifsatt, men tveka om det verkligen a r mödan vardt, hanvisa vi till en förtrafflig artikel: Stenografin sAsorn undervisnings- amne af Samuel Clason, hvilken finnes införd i den pedagogiska t i d ~ skriften Verdandis tredje hafte 1890.
Att stenografin för m8nga unge man redan varit en god hjtilp vid förskaffandet af deras lifsuppeh&amp;lle under de första &amp; ren p&amp; embets- mannabanan, det ar ju allmtint bekant.
Vid riksdagen, vid kongresser, offentliga möten och förelasningar, öfverallt far den göra tjanst, och man har slikerligen den att tacka för ' att man nu fAr SA mycket mera fullstandiga referat an de skelett som förr bestodos allmanheten.
Hvilken stfilhing har.
d&amp; kvinnan intagit till denna nya förvarfs- kalla?
FrAn Danmark (se notisafdelningen) kommer nu underrattelse om att en kvinna, fröken Elisabeth Grundtvig, en sondotter till bisko- pen och afven här i Sverige bekant genom sin författareverksamhet, af danska riksdagen blifvit utniimd till dess Stenograf.
Har, som p&amp; mAnga andra onirilden, taga vara grannland farsteget framför oss.
Ligger felet minne i brist p i vakenhet.
hos kvinnorna sjalfva, eller hafva de sh fA viinner till deras sträfvan efter oberoende och sjalfstan-
233 dig verksamhet, att det motsthd som annu höres deremot icke shom, i Danmark kan besegras.
Ja, det ser verkligen ut som det sista vore fallet, ty försök hafva gjorts af Atmi&amp;tone som vi sakert veta t v i kvinnor att eröfra en del af detta omrhde till sjiblfförvarf.
I första kammaren sökte Ar 1887 Fröken Ellen Sundberg och %raken Alma Wedin att blifva antagna s t o m rilrsdagsstenografer, men utan frainghg.
a r 1888 sökte fröken Sundberg ensam i andra kam- maren.
Bland 15 sökande var hon vid profvet fardig bland de första och lar enligt riksdagsmans utsago hennes Atergifvande varit mycket godt.
Hon blef dock icke ant.agen, och vi hafva hört som sk81 upp- gifvas det nAgot egendomligs, att hon var " det enda fruntimret ".
aren 1889 och 1890 liar hon inlemnat ansökningar i bAda ka.mrarne, men har icke ens blifvit kallad att afltigga prof.
Hon har emellertid icke förgafves arbetat p&amp; att vinna skicklig- het i stenografi; hon tjiinstgör nu s&amp;sorn stetograf vid Brandförsfik- ringsbolaget Tor, har under flera &amp; r stenograferat vid helsev&amp;rdsfore- ningens somm ankomster, vid gymnastikl&amp;raresällskapets möten och vid m. m d e tre sista ltikaremotena, förutom vid extra f6reliisni11gstillf %~len Vi fA val hoppas att riksdagens kamrar i en icke allt ' för 18ngt aflagsen framtid kommer att följa den danska riksdagens exempel och invalja en kvinna bland sina referenter.
Den tid borde väl vara förbi d i hon p&amp; grund af sitt Irön utestanges fr&amp;n ett för henne ltimpligt arbete, deri hon forvarfvat sig jämngod skicklighet med mannen.
a t en annan nyttig sak har d r t grannland ocks8 lyckats far- värfva sympatier mera an det 1gcka.t~ för saken intresserade att f&amp; har hemma.
E n medlem af Drtigtrefarmföreningens styrelse skrifver nam- ligen till oss sAlunda: Dragtreformsaken har i Danmark tagit ett stort steg framht, i - och med den inbjudning till Aktieteckning för en nReformdrtigtsforred- ningn, som utfardats af Dansk Kvindesamfund, och som finnes införd pA omslaget till dess organ, ' ' Kvinden och Samfundetn, Sept.
1890.
Denna aktieteckning afser naml.
inrättandet af " Systue for Reform- underts "; " og for Kjoler ", samt " Tillvejebringelsen af sunde och ben- .sigtsmeessige Börnedragter ".
Ett dylikt förslag var i bane har i Stock- holm för nagra Ar sedan, och dryftades ganska lifligt p&amp; ett särskildt derför utlyst möte, men nar man kom " from sonnds to things ", fr811 - ord till handling, befanns icke intresset och offervilligheten för den goda saken tillrackligt stora för att bara den fram.
Dertill bidrog nog afven icke S&amp; litet att v&amp;ra liikare förhölle sig s&amp; passivt till sa- ken; dr8gtreformfOreningens styrelse hade likval, s&amp;val genom dess med- demmars personliga bemödanden, som genom till hela Sveriges läkarkar
utsanda cirkular, sökt intressera herrar llkare for en sak, som man VM skulle tycka borde ligga dem om hjiirtat - men det lyckades ej.
Dansk Kvindesamfund har deremot haft mera tur - har mihanda afven haft mer energi och större krafter till sitt förfogande - nog af, dess inbjudning till aktieteckning, undertecknad af 25 framstiende kvinnor ur skilda samhiillskretsar, iir Atföljd af ett uttalande om det önskvarda och behöfligs i sjllfva reformen, hvarunder 25 kanda man- liga och kvinliga lakare satt sina namn.
Saken tyckes siledes der vara, som det heter, v&amp;l försptind - vi dnska den all lycka., med en liten suck af afund!
I sammanhang m&amp; omtalas, att vAr Dragtreformfö ' renings mönster och modeller vor0 utstallda i Köpenhamn förliden sommar, under llra- rembtet, först i Frök.
Zahles ansedda skols, och sedan p i ett annat stalle, och hade de vackt mycken uppmarksamhet och stort gillande.
Kommer der n8gon " Syst~e ' ~ till stind, s i torde det hufvudsakligen varda vira modeller till under- och barnklader som komma att anven- das.
Vi ha nyligen haft nöjet mottaga 5 vackra och vallyckade foto- grafier, utforda i Köpenhamn efter vtir skoldragt och drtigten far blif- vande mödrar - hvilket ju ocksi bevisar att de der ansigos bide vackra och praktiska.
Fredrika-Bremer-Förbundets meddelanden: Stipendiefonderna.
.
Till Donationsfonden har Fröken Ellen Bergman öfverlemnat en * summa af 1,000 kronor att utgöra grundpliit till en sltigt-stipendiefond afsedd för kvinliga iittlingar af gifvarinnans föraldrar, och har hon lof- vat att srniningom öka denna fond genom g8fvor; och testamente.
Samtidigt med denna donation har Fröken Bergman till Allmdnna.
Stipendiefonden öfverlemnat en g l v a af 100 kronor utgörande första inbetalningen 9. det belopp af 10,000 kronor, som den frikostiga gif- varinnan utlofvat att genom gifvor och testamente tilldela nilmda fond.
För 2: ne kvinliga elever vid Norrvikens trddgdrdsskola har Fredrika-Bremer-Forbundet beslutat erlagga den faststalda kursafgifteib med 75 kr.
för hvarje elev.
F r i n Föreningen för Viilgörenhetens Ordnande har till Fre- drika-Bremr-Förbundet ingAtt en hemstiillan om samarbete i vissa falk
med förbundet, och har Fredrika-Bremer-Förbundets styrelse beslutat.
att antagaldet gjorda förslaget.
Fredrika-Bremer-F6rbzmdets Drdgtreforrnföre~zings styrelse be- sttlr efter nu skedda val af följande ordinarie medlemmar: Fruarna.
K. Bohman, C. Boklund, A. Cederschiöld, J. Jolin, I. Humble, H. Palme och C. Scholander samt fröknarna H. Palmqvist och M. Silow.
Suppleanter aro: Fruarna R. Arvedson, M.
L.
Berg och G. Lin- der samt fröknarna E. Bergman, A. Ekermann och E. Eurén.
Hvarjehanda i kvinnofrågan.
.
Sverige.
För kvinnas anstdllning d apotek har Fredrika-Bre- mer-Förbundet under flera Ar sökt verka.
Den 5 i Kongl.
Författ- ningssamlingen, som galler elevs antagande vid apotek, börjar nlmligen.
med ordet " yngling, som ", och det var sAlunda fr8ga om öppnandet af en ny bana för kvinnan.
Dii det af flera skal ej anssgs Ilmpligt.
att förbundet ingick till Kongl.
Maj: t med anhillan om kvinnas till- trade till apotekareyrket, har förbundet i stallet sökt intressera Ilrar- innor och arbetssökande unga kvinnor för saken.
SAsom en följd af detta förbundets arbete torde ftl anses att an- sökningar i dessa d.agar ingAtt till Kongl.
Maj: t att fröken Katarina Bolin, dotter af afiidne landssekreteraren E. Bolin i Falun, fröken.
Hellevi Magnusson, dotter af afl.
sjökaptenen J.
P. Magnusson i Kal- mar samt fröken Agnes Silllström, dotter af Handlanden J.
E. Sall- ström i Kalmar, mtltte, utan hinder af sitt kön, fA antagas till elev A. apotek samt efter framdeles aflagda farmacie studiosi- och apotekare- examina erhiilla enahanda rlttigheter, som, efter aflagda kunskapsprof, tillkomma manlig farmaceut.
E n kvinlig uppfinnare, Fröken Mathilda Persson har uppfunnit ett nytt satt att kondensera gradde och mjölk.
Hennes afsigt a r att uppruta en fabrik för " Svenska Grhddaktiebolagets - namnet ptl den.
nya affaren - tillverkniugar, hvilka afven komma att innefatta kött- extrakt, maltextrakt, köttsh m. m.
Fröken Persson har under hösten.
vistats i Stockholm för att vacka intresse för sitt företag.
" Svenska grQddaktiebolagetsn aktiekapital ar satt till ett minimum af 15,000 och till ett maximum af 100,000 kr.
Aktierna &amp; ro tl 100 kr.
Stockholms Arbetsstugor numera 7 till antalet, hafva med Okto-.
ber m h a d A ' ter börjat sin verksamhet för vintern.
De flesta af Stockholms församlingar hsfva .nu sin arbetsstuga.
Sammanlagdt ' hafva i dessa mellan 4 och 500 barn, utvalda bland de mest behöfvande af folkskolans lhrjungar, varit inskrifna.
Stadsfull- mlktige hafva för i Ar beviljat Stockholms arbetsstugor ett understöd af 5,000 kr,
Lärokurs i telegraj m. m. pAgiir för narvarande sedan medlet af sistlidne september vid telegrafverkets uaidsrvisningsanr; talt i Stock- holm.
I kursen, som &amp; r afsedd endast för fruntinamor, deltaga tjugo- nio elever.
Larokursen eger rum i det telegrafverket tillböriga, strax invid Mosebacke belägna, förutvarande optiska telegrafhuset, dit verkets un- dervisningsanstalt i höst blifvit förflyttad, efter att tillförene haft sin lokal i centraltelegrafstationshuset vid Skeppsbron.
Fröken Ida Donker, 27 Chtermalmsgatan, kommer ratt efter Jul börja en kurs för unga lärarinnor, som önska lara sig undervisa i .frtimmande sprAk, efter den praktiska och sakra metod, bon under flero &amp; r anvandt vid undervisning i skolor utomlands och afven har med framgkng tillämpat pi % egna elever.
A11 undervisning lemnas p&amp; frtimmande sprak.
Praktisk hushållsskola.
FrAn Göteborg skrilfves: För medde- lande At uppviixande flickor af siidan undervisning, som sätter dem i - stand att, di % de uttrlda i lifvet, fylla sin plats med hansyn till de praktiska göromAl hemmen fordra, har aktiebolaget D. Carnegie &amp; komp., för att i sin man verka för detta syfte, beslutit att l %ta upp- föra en liiroanstalt.
Norge.
nATorske kuinders totalafholdsforening * har hiillit sitt första större offentliga möte i Kristiania.
Föreningen, som stiftades i Kristiania i februari 1889, ar en un- derafdelning af Verldens kvinliga njkterhetsförening, hvars medlemmar - som tecken bära ett litet hvitt band och som &amp; r utbredd inom de flestta civiliserade land, i Japan och Indien, saavibl som i Sverige, Norge och Danmark.
I Norge ha tillika stiftats dylika föreningar i Bergen, Tronda hjem och Kristiansund.
E n fackförening för tjdnstfickor ar bildad i Kristiania.
Den - raknar redan 225 medlemmar.
Föreningen skall verka för kortare och, s&amp; viet möjligt ar, fast- stäld arbetstid med bestamda fritider, " ottre lön samt bhttre rum iin .de, som i allmanhet bestas tjanst.flickor.
Danmark.
Danmarks första Ituinliga riksdagsstenograf ar fro- ken Elisabeth Gruntvig, en sondotter till biskopen och sjLlf bekant som .en begilfvad författarinna.
Fröken G. blef narnligen för nAgra dagrar sedan utnämnd till stenografassistent vid danska riksdagen.
NAgra bland riksdagens ledande man hade i det llngstra motarbetat denna ut- vidgning af deu kvinliga arbetsmarknaden shom en enligt deras f8r- menande lika oliimplig som onödig nyhet.
Fröken Ida Falbe-Hansen har i Köpenhamn disputerat f8r mag .gistergraden i danskt sprkk och literatur.
Det var första gangen en kvinna derstades höll föredrag för ett universitets auditorium.
Norrköping 1890, N.
TV.
Wallberg &amp; C: o Boktryckeri.
Brunkebergstorg 18, Stockholm.
Fbrening fbr den svenska kvinliga hemslbjdens fbriidling i konstnarligt och fosterl2lndskt syfte.
--- Utställning och förskiljning af Vafnader, Broderier och Spetsar.
Undervisning i gammalsvensk konstvafnad och konst- sömnad meddelas 15 Januari till 16 J u n i samt 1 September till 15 December.
Vidare underrkittelser &amp; Föreningens Byrk.
Stockholms Musik-Institut, Humlegardsgatan 11, 3 tr.
Undervisning meddelas uti: Pimospelning, Sllng, Harmoni Nybörja&amp;lss- och Tonträffning.
Afgifter för I3ia~zou~zde ?-visningen: sen, 2 timmar i veckan (fiere elever p % timmen) 6 kr.
pr m %nad för hvaxje elev.
I. klass, 2 tiin.
i veckan (tvi elever p&amp; tini.)
10 kr.
pr min.
för hvarje elev.
II.
kl., 2 tbn.
i v. (två elever p&amp; tim.) 15 kr.
pr mgn.
för hvarje elev.
III.
kl.
(Utbildningskl.)
1 tim. ensam lektion i v. 20 kr.
pr mån.
Sdngklassen: Ltirarinna: Fröken Sigrid Wolf.
Afgif ' t 16 kr.
pr man.
f i j ~ hvarje elev.
2 tinl.
i v. (tvi elever p % tirii.).
Mottagningstid kl. l - 2.
Sigrid Carlheim-Gyllensköld.
G, A.
L. Syenssons Snörmakeriaffar rekommenderar sitt stora lager af alla slags modernia Gar- neringsartiklar för Kladningar C % Kappor, Fran- sar, Tofsar, Galler &amp; Kordonger för Möbler och Gar- diner samt Tömmar och Vagns-Snörmakerier.
Beställningar &amp; allt hvad till yrket hörer mottagas och utföras skyndsammast och till billigaste pris.
6 Malmtorgsgatan, Stockholm.
Almedahls Fabriks l !orsaljnings-Magasin f ETAB 1 rERADT 18621 Stockholm, ~runkebergst ' org, illliandahlll ler efter samma redbara principer, som allt hittills tillvunnit sig erkännande o. förtroende, fullstiindig soi * tering af Heliinnevaror, Bomnllsvaror, Broderier, (slnrkn, vttlsydrla) m. m. som till finare och enklare UTSTYR SL AB hörer för Hush&amp;ll, Restaurationer, Sjukhus, Badhus, hgbåtar till bestfmda verkligt billiga priser.
Gliftfkitt!
Bolstervar, Täcktyger, Filtar, Rullgardinstyger, Flaneller Extra goda och billi a Irlbdska Larfts- och Batistniisdukar.
~ o / % e sandas i pb be, " earan gratis.
Nordisk Konst- och Slöjdutstallning, 9 Kungsgatan 9 erbjuder ett rikt urvd af ' Träskulptur, Mblnin~ar, Konstvafnader, Dekorationsförern&amp;l m. m. det angenamaste och bästa ' af hudförsköningemedel, ä r ytterst verksantt mot * fräknar, soZbränna, Wetl&gt;lemmor och stark ~ o d n a d i arnsigtet gör liudem mjuk och Iwit samt a r särdeles beltagligt a62 a~miindn.
Säljes i 1: 26 fl.
endast hos E l i n Edlnnd, 63 Drottninggatan 63 (Paifymha~zdcln.)
i nyaste mönster sändas porto frilt frhi K.
M. Lundbergs Bosättningsmagasin ' Z Storkyrkobrinken 7, Stockholm.
I
I BOKBINDERIET, 26 MALMSKILNADSGATAN 26 emottagas böcker till inbindning i ssval eiikla som finare band samt iitfflres noggrant allt som till yrket Itan Minföras.
BETTINA LEWYSOHN.
Stort lager af Barnkläder for- alla aldrar, till ooli] iied 16 år.
Goda tyger!
Nya, smakfulla model- ler!
Billiga priser!
Allni.
Telefon 68 40.
2 Stora Vattngatan 2, Iiiiriiliiisat vid Brunkebergstorg.
1 0 Baaaren &amp; Norrbro 10.
.föl * Dciaitoiletten, iifvensom pryd9antls- di?
dekorationsvuxle~~.
Reiioreringar verkstiillas.
Amalia Lindström, I; " lezcrz ' ste, (Elev af M: me Coiidreaii m.
11. i Paris) -. -- 13 Smålandsgatan 13.
---.
emottagas afveii iiastkoiiliiiancle läsår af undertecknade, förestlin- darinnor för Lokalen ar fritt beliigeii i utkanten af staden, soin är k %nct för sitt friska, och siiilcla lage.
Goda korniilunikationer med alla delar af Sverige.
Pris för inackordering och skoliiiidervisning 600 kr.
för l&amp;s&amp;r.
Vidare upplysningar Iriinna erh %llas å Fl-ed.~ * ilcn-Bremeiq-För- bundets B y r d i Stockholm samt af tindertec1i: nctde i Södcrtelge.
Charlotte Berg.
Augusts Klingenstiema.
En kurs for unga lärarinnor, som vilja lara sig att p8 spr$ket sjalft och efter ett sä- kert system uilclervisa i franska och engelska, anor ' dnas efter jul af en utliindska med miingarig praktik.
Vidare underratt elser 5 Fredrika: Bremer- Förbudet.
li ffors ' akring ar med intrDadesafgift och lagr e premier, bekva.in.zre och på det hela billigam, &amp; n förut i Sverige erbjudits, samt fria från uttaxeringsrisk, meddelas f r h 1 Juli 1890 a.f &amp; ULza&amp;zuaa L$Ed38xs&amp;kd; fa~eb01a~e&amp; i Stockholm, som jamval fortsiitter att lifförsakra efter de äldre tabellerna med normala premier.
I bolagets bida afdelningar ap0 försakringstagarnes fördelar med h a l ~ s p till vinstandelar biittre t.illgodosedds, a11 aktieegariies.
Niirrmre upplysningar leninas villigt i bolagets lmfvudkoiitor i Stockholm, bolagets hus, Vasagatan 10, i Stockholm emottager i helt Krorital penningar till beredande af Lifranta (pension) eller Xapital att lyftas på en gång vid u pgifven Alder.
Kontoret, N: r 5 Stora Nygatan; hålles öppet a la söckendags förmiddagar kl. 11-2 samt onsdagar 5-6 e. m. Fös i Stockholm bosatta obemedlade personer, som in- satta medel för att bereda lifranta, betalar Fosterländska För- eningen förvaltningsafgift samt för insatser, ej öfverstigande under ett Ar 50 Kr., Tjugu procent såsom premium; hvarige- f nom för hvarje sålunda insatta 5 Kr.
i boken införes dessutom En Krona.
om val större delen af Dagnys läsare gro kvinnor eller S åtminstone intresserade för kvinliga striifvanden, hoppas vi, att de alla äfven gärna skola vanda sig till kvinliga pappershandlare, helst då dessa hafva ett så viilsorteradt lager och s&amp; många natta och smalifulla saker att bjuda p&amp; som Kom och se!
Hedin &amp; Berlin 4 Norrmalrn~torg 4.
Å Fredrika-Bremer-Förbundets byrå mottagas anmälningar till inträde i förbundets sj~kka~sa.
Afven personer som icke äro med- lemmar af förbundet, kunna blifva delegare i densamma.
-
