# ID: svediakorp-per79
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1890
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,947
# sentences: 806
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


DAGNY TIDSKRIFT FOR SOCIALA OCH LITERBRA INTRESSEW.
UTGIPVEN AF Hellen Lindgren, VBr senaste förBtt; arinneliter+tur, en studie.
A. Ch.
Lefflers Ur Lvuet, Kvinligiaet och Erotik, Victoria Benedictssons Sjdfbioyrafi, Ernst Ahlgrens och Axel Lindeghrds Den Bergtagna.
: l&lt;a,, Jrsa, Sommarhvila i Westerbotten.
Elin Ruthsinan, Ahnd.
Poem.
Fredrik; Bajer, Egendoms gemenskap med eller utan gemensam förval t- ningsratt P (Ur Kvinden og Samfundet.)
Heddeladen frch Fredrika- Bremer-Förbundet.
Etvarjehanda i Kvinnofrhgan.
Pris pr årgång: Förbundets medlemmar kr.
2,50.
{För För icke medlemmar,, 4,OO.
Fredrika-Bremer-Förbundets byrå, 5 Mdmtorgsgatan, kl. 11-4.
Råd lemnas i juridiska, ekonomiska och hggiena frigor.
- -.
Upplysningar lemnas angliende läroanstal- ter och arbetsomrhden tillgängliga för kvinnor.
Anmälningar mottagas till inträde i @ r- bundets sjukkassa.
Äfven personer som icke äro medlemmar af förlbnndet, kunna blifva delegare i densamma.
- -.
- - -.
Anmälningar till deltagande i de af Fredrika- Bremer-Förbnndet ordnade Hemstudie-kurser mottagas.
-.
Byrh mottager anmälningar af nya med- lemmar.
- - Byrhn mottager prenumeration a tidskrif- ten Dagny.
Vår senaste författarinne-literatur.
Studie af Hellen Lindgren.
AnnemCharlotte LefPler, D: ssa Di Cajanello.
Ur Zifvet.
Femte samlingen.
Kvinlighet och erotik II.
Z. Hsggströms förlagsexpedition.
Victoria Benedictsson (Ernst Ahlgren), en själfbiografi ur bref och anteckningar, samlade och utgifne af Axel Lundegird.
Z. Hsggströms förlagsexpedition.
Ernst Ahlgren och Axel Landegard.
D e n Bergtagna, en kärlekens tragedi.
Z. Hiiggströms förlagsexpedition.
I allmanhet bestir kritikens uppgift i att pipeka fel och för- tjiinster i ett arbete eller ock itergifva det helt objektivt i en s&amp; att siiiga förklarad dager.
Dock kan det ibland intriiffa, att ett arbete ar sildant, att kritikern finner det som helhet förfeladt.
Det kan vara ett duktigt arbete, kanske röja ovanlig talang, men det tir icke derpti det beror i detta fall.
Det kan vara nhgot grundfel i planen, som kritikern tror sig upptacka och som genom ingen detaljernas finhet kan afplanas, lika litet som ett hus med vacklande grund nigonsin kau fylla sitt andamil genom prhktiga arkitektoniska detaljer, ty den radi- kala skefheten kan icke genom sidana försonas.
Och ett shdant intryck ger oss Kvi&amp;qhet och erotik; denna bok lider af ett obotligt organiskt fel i hela sin sammansattning.
Det &amp; r ett försbk i en ny riktning och som sidant allt erktbnnande vardt.
Förf.
har velat skildra klnslolifvet, som ofta ar en galenskap för vtlrl- den.
Denna nya genre fordrar alldeles sarskilda förutstittningar, och utan att p i ringaste satt inltita oss p&amp; frilgan, om författarinnan eger dessa eller icke - har tyckes hon oss icke ha visat dem.
Experi- mentatorns ratt att misslyckas kan hon imellertid siledes göra ansprik p&amp;, och hvad som galler om denna nya genre fAr naturligtvis icke an- ses galls om hennes författarskap i öfrigt, der hon a5agt fullgiltiga bevis p i sin ovanliga förrniga.
Ocksi i stilen tyckes det oss ligga en osakerhet, som smakar af nybörjare, och detta tlr icke heller under- ligt.
Hon tir van att skrifva med reserv och kritiskt, och hon skall nu skildra entusiastiskt, med glöd.
Man erinrar sig ovilkorligen fru Staëls ord om sig sjalf: " iiar jag &amp; r kar, s&amp; s t i r det alltid bredvid mig en ' del af mig sjalf, som skrattar i t den del deraf, som a r för- alskad. "
Det tycks som om fbrstindsmanniskan har ocksh ibland stod bredvid, icke precis skrattande meo snarare formanande och ursäk- tande.
Detta kritiska jag, som s t i r bredvid det handlande och kan- Dagny.
11
nande, blir för de reflekterande naturerna en bbrda, som de ofta söka afkasta.
Man finner derför sa ofta nu för tiden, att just de mest glän- sande teoretiska begilfningarna, de som tyckas vara fOdda att vara systemets min, garns yrka p&amp; impulsens rattaoch matwlifvets lycka.
Hos var fbrfattarinna &amp; r det exempelvis intressant att finna, att just hon, som analyserar s&amp; bra och drifver logiken s i Iiinet, upptrader som lofprisare af det omedelbara af helheten i stilmingen, likasom hennes gamla älsklingstes sar att forharliga glömskan af de socida fordringarna och gransmarkena.
VAr hufvudanwarkning mot denna bok &amp; r, som nyss sades, ingen- ting som rör detaijerna, den ar kort och godt detta: deia egep ingefl ädelhet i stdmninge~.
Vi försts forfattarinnlans mening: hon menar, att denna kärlek ar fin, ja upphöjd och ideal, hon uttrycker det ju ngstan med tydliga ord.
Och vi milste &amp; nd&amp; fasth811a sid var isigt, som är den rakt motsatta, att den ar ofin, ja grof, och verkar f r h - stötande.
Bon tror, att hon har byggt ett tempel bt karleken, ocb det &amp; r sant., att hon satt dit en och annan kolonn och en och annan hvalfbage, som pekar mot en hbgre och friare luft, men hrad hjilper det, nar det hela lika fullt kan bebos af Venus vulgivaga?
Om boken vore objektiv, vore det en annan sak.
Hvem beundrar icke Vilhelm Meister och trots dess ohöljda cynism, hvem kan taga egentlig anstöt af Maupassants lyarni des fmmes, som behandlar en af den bjorden, som fatt namn Circes svin.
Nej, det &amp; r författarinnans beundran för sitt par lotusatare, vi icke kunna förlika oss med, boken innehiiller icke tv&amp; bufviadpersoner men en hjälte och en hjlltinna.
Denna etikett af advokatyr för desss som alskvarda, ja till och med hvad kvinnan vidkommer som moraliska personer, kunna si icke ens förstf.
Idealiseringen af dem, understry- kandet af deras goda afsigter ar det, som vi i trots af allt hvsd Pepitras bröllop slger, finna gammalmodig och traikig.
Att begä romrsntiskla darskaper, att handla som ett stort barn, ar mänskligt javisst, men att göra ansprAk p&amp; att samtidigt vara samvetsöm, socialt ostrafflig och jag vet icke hvad, det tlr begreppsförvirring.
Den Iörlorade sonen kan vara en poetisk figur och ha rattighet att anse sig biitwe &amp; n nagopa fariseisk broder, men skall han poetiskt behandlas, maste han, sbltinge han ater draf, behandlas afitingen objektivt eller fran peecauisgnipunkten.
Och dessa personers sak är hopplöst förlorad ilfven frAn iistetisk syn- punkt.
Deras kärleksfriisseri till exempel: de Pemns icke ens draggen kvar pai karleksdrycken, ntir de tömma den, och l&amp; dem garns göra det., men kom icke sedan och pist&amp; att de Mro själsaristokrater.
Och i forbigaende sagdt: faran med den subjektiva frarnsttlllnin-.
gen, den entusiastiskt gillande eller ogillande, som sa mycket förordats just nyss i tv&amp; kiindn broschyrer, a r just denna: författaren kan g&amp; och föralska sig i ett Bizarrt ideal, som exempelvis romantikerna gjorde, och detta vill han sedan phtvinga lasaren; kan han deremot hitta p&amp; en gestalt, som &amp; r vard just den portion entusiasm han ger den, m&amp; han d&amp; garna vara subjektiv!
Men det itersthr att söka leda dessa anmarkningar i bevis.
Der- till finnes intet annat medel, nar anmarkningarna som har galla en hel bok, an en summarisk redogörelse.
Denna redogörelse kommer naturligtvis att betona just det i boken, som lemnar stöd för den har framstalda uppfattningeii.
Om den harigenom kommer att verka som en ensidig framstallning, &amp; r detta nhgot, som icke kan hjllpas.
bfven kritikern hrr en sak att försvara, och har han en uppfattning s6 grundolik författarens, ar hans enda medel att ge ett referat, en- sidigt i den mening, att det betonar hans sthdpunkt.
* * * Hur svht det a r att beskrifva den manliga hufvudpersonen!
Han a r ntigonting midt emellan vsrldsman-förförare och.
skriftstiillare, midt emellan barn och gubbe och föröfrigt ar han markis, mera fransman an italienare i sin antitetiska och blaserade ton mec tillika naiv, &amp; h s&amp; naiv, att han deklamerar 18nga versstycken i tid och otid och tillika smeksam och pojkaktig ja han kanske h d 6 ar italienare.
Men det %r markvardigt, hvad han inger oss för ett misstroende.
Lasaren tror icke p6 honom - lyckligtvis gör Alie det s&amp; mycket mer obetingadt.
Alie ar en svensk flicka af det der utmarkta slaget, som ghr och gör godt ht alla sina bekanta, men and8 &amp; r hon inte nhgot trhkigt dygdemönster utan uppslup- pen och trotsig och ostyrig och med slumrande passioner, som blott behöfva ett föremil och vanta pk ett tillfalle.
Hennes f. d. förerniii, Rikard, har gátt och gift sig med en korrekt liten gás, Aagot, som blir sjuk och behöfver resa utomlands, och d&amp; följer den uppoffrande Alie med.
Rikard följer ocksti med och dernere traffa de btida da- merna markisen.
Men nar Alie ftir se markisen, verkar det som en uppenbarelse p&amp; henne, hon börjar p&amp; att dromma: det a r han.
Mon.
badar tillsammans, och man simmar tillsammans, och man kommer till en grotta genom hans försorg, och markisen blir nargtingen, men Alie blir inte ond anda.
E n annan ging r i k a r markisen att bli förbittrad p&amp; henne, och d i kastar han henne handlöst i f r h sig p&amp; en bank, men Alie blir inte ond 8ndti.
Och en tredje gBng kryper han in till henne genom fönstret, meii Alie blir i alla fall inte ond.
Och det oaktadt har man miss- tankt, att denna författarinna skulle vilja predika, att kvinnorna icke -.
böra förlilta!
Imellertid &amp; r Alie hela tiden en praktisk och klok flicka; man skulle inte tro det, men hvar gkng markisen trycker heniies hand eller kysser henne, SA verksttiller hon analyser dels af honom och äels af sig själf, P&amp; samma sätt med honom.
Och s&amp; langa iiro dessa ut- redningar, att de egentligen tj8na att 6fvertyga ' lllsaren, att de begge ha ondt samvete.
Detta &amp; r visserligen en fördel för personernas mo- raliska karaktar men verkar allt annat 8.n vederkvickande ps läsaren.
Slutligen skall uppgörelsen ske, och deras förhhllande narrnare bestammas.
I det samtal, som eger rum, bestlmmes imellertid ingen- ting alls.
Han f&amp; veta, att de nu tillhöra hvarandra helt - .men det visste man ju förut.
Dock en sak till falr man veta, nämligen att det ar denna hela hangifvenhet, som framför allt behagar markisen.
Man anar ocksh dunkelt, att han vill ha den annu helare tills vi- dare obekant p&amp; hvad sätt, ty det ar galtani, som först löses p&amp; slutet, Han ger tillkänna, att hans framtidsutsigter äro förstörda, om han gifter sig fattigt, men tillika att han icke amnar öfvergifva Alie, och vidare 6fverenskomma de bada, att de icke kunna lefva i fri karlek.
$ %ledes icke aktenskap, icke fri karlek, ic&amp;e skilsmessa - virt logisks för- s t h d star alldeles stilla och det tycks ocksik deras g6ra och förfst- tarinnans ocksil, ty nu anvander hon en s&amp; kallad gudamaskin, nam- ligen Rikard för att föra handlingen vidare.
Sedan markisen försakret Alie om sin fortfarande högaktning och sedan Rikard fatt tillf~lle att dumma sig med markisen, med Alie och med sin hustru - det ar hans specialitet fbr öfrigt - s i far hvar och en till sitt ock de 81- skande skiljas ht.
Hvad gör nu markisen?
Ingenting, men det ar hans specialitet.
Jo, i bref forsakrar han om sin fortfarande karlek.
Det ar icke mycket, men det foranleder Alie att Bita, sig anställa hos hans tant som förelsserska.
Man skulle kunna tro, att detta hos den kloka Alie betydde ett försök att f&amp; ett giftermil till stind, ett försök, hvars medel man kunde ogilla, men hvars syfte itminstone vore högst lof- värdt.
Men nej, Alie ar höjd öfver s&amp;dana, egoistiska berakningar, försäkrar oss författarinnan.
Bi &amp; ro af annan tanke, och det fastln det ar bra djarft att säga, att en f0rfattare icke förstlic sin egen mo- dell.
Men latom oss fortsatta.
De b&amp;da alskande arrangera karleks- möten i hennes rum men finna detta icke riktigt angenamt p&amp; langd, dA tjänstfolket pratar och världen tir s&amp; odragligt nyfi-ken, och s&amp; be- sluta de att dra sig tillbaka till ett Tyrolerhotell, des de kunna vara riktigt ostörda med sin kgrlek och sin lycka.
Och msrkise~ blir nier och mer förfilskad och mer och mer orimlig och fantastisk.
Han tyc- ker om att tala oin deras skilsmessa, plötslig och ovantad, om de skuile tröttna.
Hon - säger, att han dödar henne, nar han beslirifver - -
scenen, hur hon skall finna rummet tomt och honom borta.
Den stränga Alie &amp; r besegrad och.
han jublar.
Om hon skulle tigga honom att stanna, dti - dti vet han, hvad han skall göra, men det talar han inte om.
Och SA brottas de hvem som skall fti öfverhanden, hvem som skall vara starkast och hvem som skall kunna visa en viss likgiltighet eller stolthet att vagra, när den andre ber om ntigot riktigt orimligt.
Men de gro lika svaga, och det ä r lieta kyssar och tata famntag i oändlighet, och all deras kyla ar bara komedispel, och vi befinna oss i en riktigt vesuviansk kärlekskrater, men det börjar onek- ligen bli litet enformigt, om icke för de älskande sti Atminstone för lasaren.
Och författarinnan tycks ocksk finna detsamma, ty hon erin- rar sig plötsligt sin deux ex machina.
Och lian, Rikard kommer ocksA mycket riktigt genast flygande pti Anghäeten ända ifrAn Sverige och presenterar sig som en räddande engel med det ljungande svardet i sin hand, beredd att utdrifva de älskande ur deras Eden likasom förra gtingen.
Och s&amp; nära ar han att lyckas, att redan kappsacken &amp; r d&amp; intraffar det vidunderliga - Alie tigger.
Hon packad, men vill bli dödad hellre än att slappa honom.
Och det ä r lösningen p&amp; gatan.
Ty nu förkunnar markisen: nu har hon segrat, ty nu har hon fordrat mycket af honom, och nu .ar han raddad, nu.
kanner han kraft att trotsa varlden.
.Och lösningen pti giitan var Medes denna: det är kvinnans envishet, som framkallar mannens trohet.
H611 mig kvar bara, siiger markisen.
Ofvergif mig icke, svarar Alie lydigt.
Om jag stiger, att denna roman.
&amp; r gammal- dags romantisk, ä r det för litet, den ä r munkartad.
Det ä r karlekens klosterlif, tvti alskande i en cell, studerande som kärlekens heliga bok sin Ariosto, uppkrupna under en filt.
- Uttrycken för denna religion, ceremonierna, extasen, späkningarna, botgöringarna, de ltinga prediknin- garna om nit i tjiinsten - allt finnes har.
Lifvet a r ett gyckelspel, det enda verkliga ä r karleken, frtin denna kraftkalla strömma de goda garningarna.
Tron och boppet pA den alskade Bro de tecken, i hvilka man viger sig till striden mot världen.
J a " den kärleken " - att den gör under det visste man nog, men knappast att den kunde förvandla eu SA nyktert tankande kvinna till en utopins tillbedjare i denna grad.
Hvilken förvandling!
SAg hon förut garantierna för kvinnans kiirlekslycka i stoltheten, har hon nu mirkt, att eftergifvenheten ocksti .uträttar en hel hop här i varlden, och hon liter nu mannen omskapas ocb föradlas p&amp; denna väg.
Det ar en gammal sanning, som har Ater .kommit till heders, men tyvärr pti ett stidant satt att man ej.
vet, hvart det människovärde förf.
fordom varit SA ifrig att tillforsäkra kvinnan; tagit viigen.
L i t .oss har icke strida om företradet mellan dessa olika -
uppfattningar, som nog hvardera kunna ha sitt varde, blott fraga: hur a r det kvinliga vasen beskaffadt, som nu framstillts för oss i Alie?
Förf.
utrustar henne med en sardeles angslig reflexion, som g&amp; ett h&amp;r nar liknar fruktan för vilrldens omdöme, men som förf.
föredrar att kalla moderlig omtanke om den hon illskar.
Nen hvilka egenskaper utmarka henne för öfrigt.
Egentligen endast passion och egoha.
Hon vaknar sent till ktlnslan af sin rlttighet till lyckan, men i samma ögonblick tyckas ocksi alla andra h5lnsyn för henne föqwinna.
Och han - hurudan &amp; r han?
Uppfinningsrikt njutningslysten &amp; r viil det ord, som narmast öfversatter vart intryck af honom.
Jrag Ban icke förklara mig författarinnans misslyckande af intt göra sina personlig- heter i djupare mening sympatiska p&amp; annat satt an genom att antaga att hon haft mofieller, hvilka haft desss svagheter bredvid andra egen- skaper, som vackt hennes medkilnsle, och att hon icke lyckats f&amp; fram dessa djupare egenskaper.
Denna ' förklaring tyckes mig desto antag- ligare, som hon hittills betraktat viirlden Pinfvudsakligen negativt- kritiskt och nu för första gangen brutit med detta satiriska framstall- ningssatt för att ge oss positivt sympatiska gestalter.
Hlrigenom har hon utvidgat granserna for sin skildring, och nar det en g h g lyckats henne att bli herre öfver sitt nya stoff betecknar föra ' iidringen af metod ett framsteg.
Mhhanda 1igga.de brister vi trott oss finna i det öga som ser, men iifven i motsatt fal1 eller om dessa brister &amp; ro verkliga, torde man dock vig8 hoppas en fr8mgAnig afven p&amp; detta omrbde, der m h g a problem skulle erbjuda tacksamma sidor .At författarinnans vana och energiska penna.
När Victoria Benedictsson, hvars inre sjiilslif framlagts för oss i hennes nyligen utgifna brefvexling, ombes8rjd af h r Eundeglrd, skic- kade sina första utkast till en tidningsredlaktioo, svarades det henne, att de vor0 " spenatgrönan, och det voro de ocksi.
Hon hade " tokiga, onaturliga, vilda idéern fick hon ocksil höra.
Och i viss mening kan- ske det alltid fans nAgot tokigt, onaturligt, vildt hos denna kraftnatur.
Hon a r namligen icke hvardagsm&amp;nniska, kunde aldrig bli det, karade aldrig trifvas med kalkborgarne.
Och nilir ett hinder obevekligt reser sig i hennes vag, som nKr drömmen om en framtid som milare krossas af faderns nej, d&amp; sörjor hon ej som vanliga mtlnniskoi.
Och sedan, nar hon blef aldre och fUrsttlndigare, s&amp; var hon ocksi8 sidan, och hon skrifver ännu 87: " resignation &amp; r ett ord, lhvzars betydelse min natur inte kinner till.
Den set inte af annat $in kamp eller förtviflan.
Tam blir jag aldrig. "
Om en kansla grep henne, en st.8$ning, en - önskan, s&amp; skulle den utföras: ty den 1Bg d&amp; Bios henne icko som ett
ljumt, antingen det eller 9zlIigot annat, men som aägot ovilkorligt, ott kategoriskt imperativ för att anvanda en gammal skolterm den var för henne hennes naturs öde.
Och hon kande det sjalf blde som en tycka och en.
olycka.
Heunes var maktigare &amp; n andras, derför att hennes vilja var starkare, hennes viisens &amp; trA kunde icke böja sig under oket.
Och under ett ok skulle hon, frihetsmanniskan, dock fil böja sig under hela sitt lif, oket af instangda sml f6rhillla ' n- den, de banala smAstadsfrasernas ok, som hon s&amp; ofta tecknat.
Och det var d&amp;, nar anden svalt, hon flydde till fantasiviirlden, flydde till " den kara stora boken ", som fick mottaga hennes ' förtroenden som en van, och till hvilken hon talar med en alskares hangifvenhet.
Kufvad till det yttre kunde hon blifva men aldrig till sin inre manni- ska.
' Jag afskyrn, " jag &amp; lskarn Elro ord, som ofta hterkomnia hos henne: sötsliskig hete^ a r bland det första hon.
förklarar sig afsky, och agr man slger henne, att hon.
&amp; r sentimental, &amp; r hon traffad i hjartat, hon stufvar undan den novell, om hvilken det yttrats, hon vill ej se den.
Fanatism kunde man kalla hennes ihardighet vid skrifbordet.
Hon tilltvingade sig sin stil.
Hon siiger p&amp; ett stalle: " Gåfvor, livad ar det?
Hvad ens energi aftvingar naturen med hiinderna klamda kring hennes strupe. "
Detta galde bokstafligen om henne.
Hennes författar- lif a r en enda läng strid, hon har tum för tum kampat sig till sin uppfattning, sin förrnilga att iltorgifva, som s&amp; srniningom höjer sig till e n koncentrering och klarhet, ' som iiarmar sig de stora europeiska mastarnes.
.
Hvilka vittnesbord om denna naturs gigantiska viljean- .strangningar allt detta aflagger!
Men det dagliga brottaudet med detta ' tysta arbete du min enda stora karlek efterlemnade sina spk.
Man kunde Iatt f&amp; intrycket af, att hon var hird och omanniska, och mingen, som sBg henne, fick dettu intryck, att det var niigot.
kufvadt, tillbakatriingdt hos henne, i sattet för hennes meddelande.
Hon h k t a d o varlden och öfverskattade den till en bbrjan, lat imponera p&amp; sig af den glatta varldsmannatonen, som hou innerst föraktade, .var brydd och förlagen och dolde sig bakom tystnaaen i sallskap.
Hon kande, att hon var dessa manniskor SA olik, hon som " hetsades till d8ds af stamningarn, som - i pojkaktigt ' öfvermod ger uttryck %t sin gladje med ett $0 hej .i bref och dagböcker, hon ville bevara sin vardighet inför dessa itock- holmsherrar, som striifvade att se distinguerade ut och dessa damer, som diskuterade fragor.
Men medvetandet om kraft och öfverlagsenhet vaknade p&amp; samma ghng efter stockholmsresan.
Med ett jubel, som kanske förefaller m&amp;ngen intolerant, uttalade hon sig-om stockholmskretsens svagheter: - -
det var dock blott reaktionen mot hennes förra radda vördnad för det imponerande storstadsiifvet.
Saker och trygg blir hon aldrig, hon ar den sökande och expe- rimenterande, som ej förskansar sig bakom formler, och nar realismen tog henne fingen, s %g hon genast, hved den innebar, att det sar re- lativiteten och objektiviteten den forkunnade och betydde, friheten frAn all sentimental radsia för det fula.
Men tillika bar hon sanningssöa karens misstiinksamhet mot sig sjalf, ger sig sjilf oratt och tviflar alltid, om det hon arbetar med verkligen dager och a r n %got virdt.
Och dock har hon n u fatt ett fotfaste, hon kanner sig ej 1Bngre som i bur, vhgar fritt sjunga ut sina tankar, sina stlmningar, och i och med detsamma öppnar sig kulturlifvet stort, fullt, olndligt rikt för henne och genom sin rikedom nästan plsgar det henne.
En g %ng talar hon om " recidiverande ungdomn, och hon uttrycker sitt förakt för den, sin radsla att bli raknad till de gamla damer, som svarma tllskogskrankt * Det ligger mycket i detta uttalande.
Hade hon verkligen nitt den lifvets polhöjd, den middagslinie, efter hvars passerande det skulle vara otillhtet att drömma nngdomsdrömmar.
Eller skulle verkligen n %gon förminskning i fantasins och tankens kraft ha intrldto som för henne sjalf antydde en tillbakaghg eller forminskning i lifs- kraft?
SMkert ar, att denna idé förföljer henne med en manis kraft, att hon icke kan sllippa tron p&amp; sin " tomhet ", att sjalftilliten börjar vackla, denna grund, p&amp; hvilken allt stort i förfathrvag hvilar.
Men lika sakert I r att hennes sista bref gro en ung kvinuas, att hon sjilf har tillräckligt med vikingamod i sin stil för att dermed utrusta minst ett dussin vanliga kvinnor, att man aldrig tycker henne ha, last i vari- den som i en uppslagen bok s i som just nta, d i hon ömsom kritiserar, ömsom beundrar, ömsom skildrar i uttryck, som mAla och p i en kort rad kunna likasom krama musten ur en hel lifserfarenhet.
MA vi blott erinra oss uttryck sAdanla som dessa: " det fins s&amp; minga facetter pil min varelse som p&amp; en jugas " reaktionen skall iita oss, om vi hvarken ha en seg arbetskraft att stiilla upp deremot eller kunna pinta fram en smula talang att lysa upp den allmanna grildaskigheten ", " sarskildt ordet ' den fBrf6rdst skulle jag vilja plocka fjäd~earno 61 % och (om fruns alskare, den fransks " vgnnen i husetn): " Det ar fint att vara krambodstjuf, bara en sbdan der liten varelse af kött och blod quppat in sig i varorna först. "
Nej, det .vm ntlgot annat, som gjorde henne fOrstämd, det var den siniliga njutningen af tillvarons gladjekallor, som nu frin konstngrslifvet i Paris kom inströmmande pP henne, som kom henne att darra; om man i figurlig mening fAr bruka,
- ett sidant uttryck: hon hade kommit för sent till varlden.
Ungdomen satt kvar, brusande i hennes hjärna, glödande i hennes fantasi, lifvets rikedomar utbredde sina hiifvor frestande inför henne.
MBhända var der ock en frestare, som stod bredvid och sade: Allt detta vill jag gifva dig, om d u.
Vi veta ingenting med bestämdhet derom, vi veta blott, att inträ- det i världslifvet för en ensling som hon m8stc kännas p&amp; en ging som vemod och lycka, den vemodsblandade lycka, som all beröring med lifvets brokiga mingfald innebär, begransad som den ar af v&amp;rt vasen " skört som glas. "
I njutningens bfvermatt ligger dess död, och den som kan kanna som skald, har ocksii förrnigan att erfara lidandet af sin begränsning mer an nigon annan.
Dystert och hopp- löst klingar derför emot oss ur dsuna själfbiografi förgtingelsens lag- predikan, uppblandad med den ljusa stamningens vhrtoner.
Fr&amp;n Paris heter det: " det brokiga lifvet här nyttar mig icke.
Det ä r som om det icke ens unnade en rätt att dö. "
Deremot en annan g b g: " Det stora fria lifvet här &amp; r min värld.
Om jag skall lakas, s s blir det här.
De sista dagarna ha varit harliga.
Konstnärslif, sommarsol. "
Vi taga ett lingt pinsamt afsked af henne, ty hon likasom för.
svinner smilningom, tillvift.ande oss sitt farväl m h g a ganger utan att kunna besluta sig, i sista ögonblicket annu strafvar hon emot, vill hon och vill hon icke, och dock - det miste ske.
" Varlden ä r s s stor och vid och tyst, och jag &amp; r bara en liten myra, som kraflat mig trött bland de andra.
Men ett eller tv8 str8n skall jag orka dra fram ännu. "
Och nu frigöres hos henne p i en g&amp;ng barnet och den mogna kvinnan, och blid bmhet talar nu t. ex. ur beskrifningen på de gamla arbetsutfariia gummorna, som hon ser i en fransk kyrka.
Vi försts, att det &amp; r dödens narhet, som ge dessa sista sidor deras veka enkla tonfall, deras upphöjda lugn.
Och hvilken förklarad dager f&amp;r icke detta striinga ansigte, SA som vi skida det i fantasin och miniiet, när det p i detta sätt upplyses af Omhetens .solsken eller glädjens glittrande skimmer lyser fram ur det klarbruna ögat.
Man tycker man mins henne, när man läser dessa bref, s s som man aldrig förr sett eller förstitt henne.
Det förklarande ljuset ar der.
" Hemlös fagel, ving- stäckt fhgel!
- - J a men kanske kan det komnia en tid, nar du fir trycka dig in i ditt bo - - - och d s du ockss a r fri! "
Det ä r derför vi tacka herr LundegArd, att han, hennes bäste van, gifvit oss, hennes m&amp;nga närmare och fjärmare vänner, detta kära minne, ty det har visat oss i detta dAdl6shetens och det tarfliga skvall- rets hjartlösa ' och marglösa tidehvarf bilden af en kvinna, som egde b&amp;de marg och hjarta.
.
.
Victoria Benedictsson klagade ofta., att hon icke hade fått talets glfva.
d b denna talets gsfva!
hon skulle i sttillet ha varit glad, att bon icke egde den.
Ty derigenom samlade sig hos henne med en Iange instangd bergflods kraft element, som, samlade, bildade sig till, postbuma stycke, lefvande Irarakt$irsi ' ulla bilder.
Den B e r g t a g ~ a hennes a r troligen en bland de helgjutnaste dramatiska skapelser, vi ega p&amp; vArt spr8k.
Jag talar har icke om spelbarheten, det förefaller mig namligen, som om stycken som dessa ingenting vunne gab att konirna i beröring med ett förflackande rampljus och en afventyrslysten publik.
För Of- rigt torde, om försoket gjordes, stycket h0lla profvet afven i detta afseende.
Styckets förtjänster tlro lika stora, antingen man betraktar.
karaktarsmllningen eller konfliktens utveckling.
Ämnets oerharda sv&amp; righeter gro bfvervunna med ngstan lekande lllbthet.
Och har torde det bora erinras, att sannolikt den medarbetare, hon valt, fAr dela mycket af aran, fastan h u w mycket a r och torde forblifva, en hemlig- het.
Hr Lundeglrd har ntimligen förklarat sig icke 9mna röja, Iivad som &amp; r hans i detta samarbete.
I " den Bergtagna " skildras ett stycke lif, helt och hlllet lösryckt frabn de konventionella reglerna, en sjalsstrid, der hedern f 6 ~ en ung kvinna stsr p&amp; spel.
Denna kvinna, Louise, har Antigonekaraktiirens beryktade grunddrag: ' ej för att hata men att lllska fUddes jagn (jfr sid. 92 Ernas ord: " nar man kan hata kan man ocksar lefvaR .Louise: " det kan inte jag ").
I mlnga af sina sjalsegenskaper står hon tvifvels- utan sin författarinna nara, s&amp; i den blandning af egoism och icke- egoism far dem hon älska^, som tycks utgbrra bildas djupaste origi- nalitet.
Ej stt-imningsmtbnniska, men den djupa kabnslans manniska &amp; r Loiiise, ej med konstnarens fOrrnAg8 att kallt objektivera men med sin oandliga rikedom pB starkt banda intryck just en lackerbit som modell .för en konstnar att " anvanda. "
Och - en konstnar trhffar hon ocksil, en man, hvsrs vasen ar flyktighet, hvars lif a r njutning, parad med sjalfbeherskning, men som lefver pab och af och i stundens stamningar, hvars valspr&amp;k Qr Zebea und leben lasse^, alldeles obekymrad om konsekvenser, friarntid, prin- ciper, romantiskt suveran, ett mönster af fint lefnadsvett, en gunstling hos alla.
Det a r ingen förförelse i vanlig mening det M r ar fika om, ingen öfverumpling, det stiger han sjalf i f r h friln borjan.
Sngrjer han henne eller icke?
Alldeles som man tar det.
Bet &amp; r nggot af monster i denna af kyla och eld sammansatta Don Juan, men han har en far- lig tjusning, ty det a r ingen hArd man.
Och detta kommer fram i sm8 successiva drag s&amp; niasterligt, att vi börja med att hata men sluta
med att nästan förlita äfven honom.
Ty vi hafva alla kiint denna för- bannelse, som vidlslder äfven lifvets högsta goda och som han har s&amp; viiltaligt utvecklar, den förbannelsen, att allt egnnde, af ve^ kärleken, äfvefi den karlek som mail icke ville för nigot pris byta bort, att den tir ett band, ett stangsel afven den.
Detta ur en sanning, ehuru det naturligtvis icke utgör nilgot skal att utbyta enheten mot mingfalden.
Alland deremot anser det icke blott.
vara sant men oclzs8 ett skäl.
För honom existerar naturligtvis intet sadant som lifssorg, som otröstlighet, och sh lifligt ar han skildrad, SA personligt &amp; ro vi med, att vi känna oss frestade att tillropa honom: akta er i er egen konsts intresse, hr konstnar, att .icke under denna jagt efter stamningar ni själf förlorar hvarje stark ktinsla och er egen kraft att känna och dermed afven skapa intensivt g i r förlorad.
Hon g8r in p&amp; dessa vilkor - intet kontrakt, ingen trohet men efter hbrd strid.
Kanske hoppas hon att kunna eröfra honom.
Det visar sig vara en omojlighet.
Och det tir i känslan af sin van- makt att Bunua hilla honom kvar hon slutar sitt lif i förtid genom att g8 och dranka sig.
Men hur denna slutscenen ä r rnsllad!
Hur denna sj8lsvhnda ar barnsligt storartad!
Hur hennes satt akt böja sig för honom i det sista som den, hvilken har ratt att ta bennes lif, derför att han är sh stor, hur detta liknar martyrens tro p&amp; heligheten hos den Molokskoloss, som tar emot jublande offer i sitt glödande sköte.
Och utg8ngspunkten för denna upplösning ä r i sanning ett ma- sterprof p i förf: s konst.
Alland ' har i tysthet, inspirerad af sin kärlek, fullbordat ett mssterverk.
Det heter ödet och framställer detta under gestalten af en gammal kvinna.
Vid hennes fötter ligger utstrsckt ph en klippa invid hafvet en ung kvinna liflös, i hvilken Louise igenkän- ner sig sjalf.
Det tir den sublima storheten i detta mästerverk, sofl uppenbarar en oandlig rikedom hos sin skapare, som krossar Louise.
Denna geniets valcliga kraft f i r icke htimmas tycker hon, elden be- höfver förtara för att icke dö, han ä r ett af dessa med naturens ele- mentära krafter beslagtade vasen, som m&amp;ste ödeligga.
Det %r en ny öfversattning af Goethes violblomma, som sager, nar flickan trampade henne till döds: - Und sterb ' ich denn, so sterb ' ich doch Durch sie, durch sie Zu ihren Fussen doch.
- Det skulle kunna finnas mycket att anmarka mot " den Bergtagna "; skildringen af artistlifvet är alltför groft hslllen, den g.r om ocksh i
mycket sann, ensidig och Bfverdrifven, finare element finnas nog i detta camaraderie trots allt sjiilfsvAld, en siidan lifshistoria som Ernas star nog ocksi p&amp; gransen till det onaturliga och styckets hjalte och Don Juan fAr ibland en anstrykning af affiirsmiissighet, som gör att han förefaller nlstan som en kringresande grofryttare i den erotiska gross- bandelsaffaren.
Allt detta kan dock icke beröfva arbetet dess karak- tar af djupsinnig och kraftig sjtllsmailning, och vi hafva hellre an att fasta oss vid felen önskat framdraga det positiva.
Men en mera djupgiende arimarkning torde kunna göras mot sjalfva teckningen af Louise.
Framstalles icke hennes utveckling nara nog som normal, hennes fall ngra nog som naturligt och nödvandigt, och ar icke detta en farlig tolerans eller snarare bevisar icke detta hos författarinnan sjalf brist p&amp; blick för denna naturs egenhet, det som gör henne varnlös och kommer henne att sluta olyckligt?
Hon handlar p i fullt allvar SA som den romantiska unga flickan lplagar drömma i fantasin, men hon ä r ingen sidan utan en realistiskt tan- kande kvinna, som trots all erfarenhet och med klar insigt om följ- derna spelar udda och jtimt om sin sjalfaktning och sitt lif.
Deb a r i författarinnans egen sjalshistoria, saldan den &amp; r framlagd i hennes bref, vi tro oss finna förklaringen har@ Hennes sjalfbe- Bannelser visa oss henne som nastan uteslutande upptagen caf sig sjalf intrycket af hennes eget jag förföljer henne.
Det &amp; r icke hvad vi kalla fAfanga - fA människor hafva varit s % befriade fr&amp;n den naiva men det är en slags hirdhet mot fifangans sjafbelatenhet som hon yttre inflytelser, en oemottaglighet för enkla och hvardrngliga frajder, en brist pA mjukhet, ett hugdraget allvar, som tvingar henne att vare!
sig själf nog, tvingar henne att sta som iskådare utan att kunna ge och mottaga s&amp;liskapsglädjens sm8mynt och som gör att hon fordrar för mycket af lifvets förhaillanden.
Sjiilfstandigheten &amp; r för stor, ka- raktiiren för seg, individualiteten för outplainlig för att icke hennes öde skall bli tragiskt, hennes ensamhet omöjlig att bafva och hennes inre lif blir ett s f ~ l f ~ ä l l s k a ~ a n som d e, slutligen förstör henne.
Fast hennes meddelsamhet a r nastan sjuklig, hhiller hon sig angsligt ifrin alla fordringar och skuldförbindelser i vlnskapsviig som för en olycka.
Ligger hhri mojligen medj7etandet om att en sildan natur icke ger sig utan att bli kufvad och kanske krossad, saivido den icke sjalf förtrycker?
P s&amp; fall gr Louise endast den romantiserade bilden af författarinnan sjalf i en sitaation, som hon fruktade.
Hon a r ju just den, som af karle- ken kufvas och krossas, hvars kansla stiger SA öfver alla braddar, nar bon en g&amp;ng ger sig fangen, att hon ej 11Ebngre bryr sig om nagot, gör - -
det vidunderliga som det mest hvardagliga och offrar sig med en fa- natikers blinda lydnad.
Hos Ernst Ahlgren fans biide okanslighet och passion, bhde antik stoicism och modern romantik, och denna dubbelhet, denna blandning förlanar hennes lifs historia ett eget intresse som bast visar sig i arten af det inflytande, hon numera utöfvar.
Den uppmarksamhet, som kom- mit henne till del, ar riiigot för vira förhtdlanden särdeles ovanligt, och &amp; nnu besynnerligare ar det, att medan hon pii vissa hi1.l blifvit förem81 niistan för en kult, bedömes hon p&amp; andra med ngstan fana- tisk htskhet.
Hon lockar med giitans makt och b4de tjusar och * stöter bort som ett af dessa folksagnens sagovasen, hvilka st&amp; p&amp; gransen mellan naturvarlden och mauniskoviirlden och hvilkas öde ar, a t t de icke kunna blifva fullt människor utan att förghs. '
Sommarhvila i Westerbotten.
Granhult i 9 Juli 1890.
I ~) c (~&amp; !ie J Kara lilla gudmor!
Har a r jag nu hos dig igen för att, enligt löfte, beratta dig litet om mitt sornmarlif i Westerbotten.
Först iiagra ord om själfva resan hit upp.
Vader och vind voro mig bevhgna, alla dina olycks- profetior om den langa sjöresans bosvarligheter kommo &amp; ledes alldeles pä skam.
Resan blef i stället början till den af v&amp;r snalle doktor X * * * * förordade helsokuren, afsedd att hvila upp mitt, genom ensidigt tankearbete anstrangda hufvud och nervsystem.
Hvad sjöresan grund- lade har nu 14 dagars vistande i min kara barndomsvans hem full- följt.
E t t lampligare sanatorium kunde jag aldrig kommit till.
Bonings- huset ligger inidt i en doftande barrskog, belagen vid en vik af Bottenhafvet.
Och dertill finner jag mig försatt i en helt annan om- gifning med intressen fullkomligt olika dem, bland hvilka jag i Stock- holm rör mig.
Der lefva vi som du vet., ett slags intellectuelt " high life *, hvaremot har föres ett friskt, brusande praktiskt lif.
Liitja ar här liksom i viir Stockholmskrets ett okandt begrepp, mitt värdfolk, man och hustru, &amp; ro mycket lifliga och verksamma naturer, hvilket synes smitta biide manniskor och djur i deras omgifning.
Ordning och skick &amp; r har med allt, men ingen kontemplativ ro och f&amp; eller inga intressen utöfver de ofantligt miingahanda, som följa ett val skött landtbruk belaget vid s&amp; nordlig breddgrad som har.
Ty du skall.
veta att med jordbruk här uppe följer ock den oro och omtanke, som frostnatter, ogynnsam jordman, torka och gräsmosk föra med sig.
Har slik det ordet sallan in att " hvad man sar, det skali man ock uppskariaen De lofvalide sadesfalten mAste ofta afmejas i förtid och graset användas till grönfoder.
Husets herre och fru iiro stora djurvänner, och det märkes p&amp; allt.
Hastar och kor, val skötta, fullgöra med niit sina skyldigheter.
De, sav81 som alla djur, till och med kanariefoglarne, hönsen och pi- fhglarna, propagera sig markvärdigt.
T v i paifigelsfriaar liggs för när- varande p&amp; 13 ägg; till lycka för innevi8narnes $ Granhult öronhinnor a r det dock foga troligt, att s i minga ungar uppnab mogen iblder.
Det a r endast vilrdfolket sjalfva, som äro nekade famiijelycka.
Mini van fru?
% Torborg slösar i stallet sin ömhet p&amp; allt, som spirar och har lif omkring henne; siirskildt i tradgairden framalskar hon med sitt arbete och sin outtröttliga omtanke hardt nar det otroliga ur den karga jordmanen.
Hennes köks- och prydnadsvtixter presentera sig i ett shdant skick, att resande, som besöka stället, oftast fr@a hvarifrCSim man fitt en s i ypperlig tr&amp;dgairdsm&amp;stare, ej anande att den glada, behagliga vardinnan med en sin jungfru och en tillfallig kvinlig hjälp utför allt tradg8rdsarbetet.
Y I salongen fins en liten vril, som den skamtsamme herrn i huset kallar " min lilla gummas bögfardn.
Der förvaras en ganska rikhaltig samling medaljer, vunna af den driftiga husfrun sid htskilliga landto bruksutställningar för smör, höns och rotsaker.
D i mitt vardfolk oftast gro pA rörlig fot, sh sitter jag linga stunder och laser eller syr p i verandan, och befinner mig der liksom Kraka vid ett intressantare tillfalle, Eivarken ensam eller i n&amp;gon manniskas sallskap, men uppvaktas af tv&amp; storg val educerade hundar, som g&amp; s&amp; 1 h g t i siu artighet, att de sitta rakt upp pil hvar sin sida om mig p&amp; soffan, der jag har min plnts.
Jag skulle önska, att lilla mor kunde se denna kontemplativa grupp, den enda pai hela @ ranhuIt som ej a r standigt i rörlig verksamhet.
Du skulle se Hektor med sina kloks ögon fastade pb min bok som förstods han dess tankedigra inne- hi11 eller Liss snappa efter flugorna, som störa mitt arbete.
Det vore ett motiv att fresta sjalfva Herr Liljefors9 ritstift.
Gmittad ocksi jag i viss grad af det rörliga lifvet omkring mig har jag for sommaren &amp; tagit mig att sara hönspiga.
Mina a r s t a besök i hönshuset, (som i förbighende sagdt Br ett mönster i sitt alag) fram- kallade ett &amp; dant hiskligt uppror och kackel bland dess befjädrade innevhare, att fru Torborg k o n nedspringande helt bestort i tanke att ribfven var der och ställde till blodbad.
88 smilningom f~rvarfvade jag emellertid nödig savoir vivre for att p&amp; ett vtlrdigare satt utföra mina nya pligter, och om du nu ságe mig, skulle du kunna tro, att jag i all min tid varit hönspiga.
S i der ungefar g&amp; mina dagar, afbrutna af ett och annat besök, nhgon utflykt eller skogspromenad.
E n ganska egendomlig flrd, som fru Torborg och jag gjorde haromdagen skall jag tala om.
H&amp;let var ett laxfiske vid ellven, der familjens vinterförrbd för nedsaltning skulle bestallas.
DB körvagen till platsen var öfver en mil lbng, beslöto vi oss för att gib dit " filgelviigen ".
Den förde genom en oröjd skog, der inga trampade stigar funnos.
Till vagvisare valde vi en gammal gubbe, som i tjugu &amp; r bott som eremit i ett slags jordkula, som ban sj&amp; \ f in- redt i t sig i namda skog, der han lefver af att " snara " harar och filgel.
Högst egendomlig var den gamle att skida och ännu egen- domligare att höra p&amp;.
Sjiilf s&amp;g han ut som ett troll och berattade med full öfvertygelse, att han flera ginger sett troll " pk skogenn, hvilka tedde sig som fruntimmer, som sutto och kammade sitt Mr, men upplöstes och försvunno, nar gubben ville göra deras narniare bekantskap.
I skogen var gubben som hemma hos sig; han kände snart sagdt hvarje träd och buske och alla möjliga gömstallen för skogens djur, hvarföre halt esomoftast gjordes, för att vi rnbtte se, hvarest rafhonan i fjol hade sitt tillliA11, eller platsen mellan ett par buskar der gubben " snaratn tv&amp; harar p&amp; en g&amp;ng.
Med fru Torborg ar gubben öppen och meddelsam, och som han ar hennes skyddsling om vintern nar jagten slbr fel, rader mellan dem b8da det basta förh&amp;llande ..
Konversationen pigick oafbrutet, men d&amp; den fördes pk Westerbottens dialekt, mBste jag esom oftast bedja min van tolka innehallet.
Vi klefvo afver berghallar och moar och fingo g&amp; betydliga omvagar för att ej raka in i bottenldss myrar.
Di och d % förnummo vi ett egendomligt brakande bland grenarna, der skogen var som tatast, och (ifver vbra hufvuden susade db de tunga vingslagen af en uppskramd tjader eller annan skogsf&amp;gel.
Barrskogen doftade htlrligt, likas6 linnéorna, som i mE6ngd vuxo p&amp; tufvorna.
Det a r nilgot riskt och ursprungligt i en s8dan slsogsvandring, man kfinner sig lik- som narmare naturens hjlrta, sjalf en del af det stora hela, nära be- slagtad med myror, skalbaggar och allt lefvande.
Efter en god halfmils " klifvande " upp och ned ankommo vi till ort och stglle, blefvo val emottagna af laxfiskarne, btta härdige Wester- bottensbönder, som just skulle fara ut och draga noten, hvarföre vi straxt satte oss i Mten och foro med.
Du kan ej tro hvad det var egendomligt och roligt att se nar noten drogs upp och de stora vackra fiskaroe följde med.
Behandigt kastades de in i v@ b&amp;t der de, efter. '
nAgra fAfilnga kraftprof med sina stjgrtar, resignerade och fördes till ett blockhus, fylldt med stora isstycken, der de förvarades tillsammans med ett par tjog sina likar för att sedan i siiliskap gör resan till Stockholm.
VAr dag, som börjat sib lifligt och friskt, höll p&amp; att f&amp; ett tra- giskt slut.
P i laxfiskstationen fingo vi PAna en liten smal, snipig bit med plats för tre personer, hvarföre vi, rodda af var sextiotreilrige skogsgubbe skulle " pallra " oss upp ett stycke för elfven till annu ett laxfiske, deri familjen p i Granhult hade del.
Komna ett godt stycke ut p&amp; elfven öfverfölls fra Torborg af ett plötsligt illamsende, som yttrade sig sh, att hon ville svimma.
Bi hon satt ytterst i fören p&amp; den snipiga baten, skulle en haftig rörelse af hennes ratt korpulenta kropp otvifvelaktigt kommit b %ten att kantra.
Situationen var ytterst betanklig.
I min förskrackelse bara ropade jreg oupphörligt: " Kära, svimma ej förran vi komma i land, hör du, ej förrän i land. "
Detta tycktes verka som en besvarjelseforwel, t.y just som blten lade till vid stationen svimmade fru Torborg af.
Bestörtningen och vtilviljan vm stor blarid de hyggliga fiskrarne, som alla Bande den raska fru Tor- borg frin Granhult.
De bnro henne varsamt upp p i stranden och lade henne p i kuddar, som de hemtade frgn sin barrack.
Sedan jag baddat hennes tinningar flitigt med elfvens kylande vatten kvicknade hon snart vid.
Antagligen - hade den ansträngande skogspromeneden i förening med nAgon förkylning, &amp; dragen bland ltixarne i blockhuset, ~ A h det t plötsliga illamilendet.
Det var endast hvih som behöfdes och efter ett par timmars rast fortsatte vi farden.
Det var dock ej ' utan - biltvan vi &amp; ter stego i btktea tillika.
med sex laxar for att af vir gubbe lita ro oss tv&amp; timmars v@ p&amp; den strida elfven.
Enligt öfverenskommelse skulle vi derefter hamns pk ett litet jilgmilstarbost&amp;lle hos fru Torborgs bror, hvarifrain senare g&amp; aftonen hästar fr&amp;n Granhult skulle föra oss hem.
Det var med en obeskriflig känsla af trygghet jag &amp; ter satte foten pi % terra firma, ty senare delen af var f&amp;rd med sin angslan och oro hade hirdt med- tagit mina krafter.
Efter en bastant mibltid och ett godt glas vin kärade jag nu Ater mina lifsandar i jiimnvigt, och fru Torborg, alltid verk- sam, slöt sin dag med att tillse den medlfbrds Iiexens insaltning for brodrens ungkarlsliush&amp;ll.
r:: SA l h g t hade jag hunnit i mitt bref, d&amp; rullandet af vagnshjul ibtföljdt af lifligt hundskall kom mig att se ut, - - och först nu efter 14 dagar, sitter jag här och sprAkar med dig igen.
Hvad som
villade afbrottet var, att in p&amp; gArden körde ett stlllskap jagare, At- följdt af sitt hundkoppel.
Bland herrarne igenkande.
jag var van, jagmastaren, den korpulente major M * * * samt gamle korporal Flinta, traktens viildigaste Nimrod, lika ryktbar för sin hunddressyr och sina tokiga jagthistorier, som för sina masterliga skott.
Min första tanke var.
: " hvad i all varlden skall Torborg taga sig till med alla dessa milnniskor midt i middagsstunden, upptagna som hon och hennes jungfrur aro af " storbakn.
Till all lycka gjorde herrarne ej min of att stiga ur, bAde hundarne och de tycktes otaliga a t t fortsatta farden.
Sedan de enleverat herrn pii-Granhult med sig bar det af i stor fart ned genom björkhagen, der vagen kröker sig mot stranden.
Inom kort förkunnade skott pil skott, att vassens fred- liga innebyggare, vildiinderna, fingo bita i gräset.
Srniifunderande &amp; n öfver manniskornas grymhet och iln hur godt stekta andungar med persilja och gr8ddsAs smaka, fick jag plötsligt för mitt.
minne en af de första aftnarna jag tillbringade pA Granhult.
Det var vid solnedgangen, jag hade rott ensam ut langs stranden och njöt af den vackra aftonen.
Det var ngstan vindstilla.
SmA skilra och violetta moln summo vid horisonten; björkarne strackte sina hangen anda ned i vattenbrynet för att kunna spegla sitt fina Iöfverk och sina hvita stammar i djupet.
E n och arinan fisk hördes SIA i vattnet, och detta jamto plaskandet af mina egna Aror var det enda ljud som störde tystnaden.
Snart lade jag upp Brorna och lat bhten glida fram, för att ej störande ingripa i denna naturens sabatshvila; men " rapp, rapp " hördes det i vassen, och fram sam andmamma, omgifven af en talrik familj, lugn, saker och lycklig, som vore hela hafvet hennes rike - - och nu!
- - - Har afbröts min tankegAng af fru Torborgs raska stamma, som ropade: " Kara Yrsa, nu &amp; ro goda rad dyra.
Klockan 5 hafva vi hela jagtsiillskapet hiir tillbaka, inalles 10 personer, antagligen alldeles ut- hungrade; hvad skola vi hitta p&amp; At dem?
' om bara i n t e den finsma- karen major M * * * vore med och om det inte vore ogörligt taga pigorna frAn baket, sh skulle det gA som en dans, - men nu! "
Efter litet funderande förlrunnades dödsdomen öfver ett dussin kycklingar och beslöts, att alla disponibla krafter skulle tagas i an- sprak för att tillreda maltiden.
Pro primo skulle de aflifvade kyck- lingarne tillredas i köket, svamp samlas i skogen och jordgubbar ploc- kas ur tradgsrden.
PA min lott föll att bearbeta jordgubbslandet, detta uuder förmodan, att jag battre skullo reda mig der an om verk- samheten koncentrerades pA köksgöromAlen.
Sagdt och gjordt.
Nar gasterna efter lyckad jagt Atervande, voro alla spAr af vzir bradskn Dagny.
12
' försvunna.
Under rönnen p&amp; ggrden (platsen vald för att herrarne skulle klnna sig ogenerade att npptrhda i sina " vadar-kostymer ") stod ett val försedt middagsbord.
Fru Torborg var som alltid den aldra behagligaste vardinna.
Dalkullan Greta, iklädd sin leksandsdr&amp;@ och i hast förvandlad f r h ladughrdspiga till taffeltackare, ombesörjde, bi- tradd af lille " getar-Kallen, serveringen.
' Stamningen var den ange- ntimaste.
Först sent i den ljusa sommarnatten skedde uppbrott.
Vid afskedet tog en af gasterna, doktor Yw, ett besttimdt löfte af vlrdfolket, att de tillika med sin stockholmsvabn sknlle gasta hans 10 mil h a r i f r h belagna hem.
D&amp; det allt sedan min hitkomst talats om en utflygt för att visa mig litet af landet och folket s&amp; uppgjordes att resan skulle företagas päföijande vecka, Har dragen för den berra- made farden var inne befans det likvll ogörligt for herre och fru att samtidigt lemncs hemmet under g8gAende höbergning.
Bet blef derföre endast fru Torborg och jag, ledsagade af kusken Blomberg, 30111, instutvade i hennes egen lilla " trillan, förspfind med " Dukatn en vacker norsk hkst, ftidelsedagsg8fva till fru Torborg frbn hennes man begsfvo oss i vag en vacker morgon klockan 6.
Dagen var solklar, vagsrne ypperliga; ett litet duggregn under natten hade bundit dammet, s % det var riktigt behagligt att fardas.
Vid ittatiden nalkades vi staden UmeA efter att h a f v ~ genomfarit en tLtt bebygd trakt, förbi siigverket Baggböle och prestgkden, der skalden Grafström lefde och.
diktade.
Staden, eller riittare siagdt dess ruiner efter branden 1888, gjorde ett sorgligt intryck, som dock mildrades af fru Torborgs lifliga beskrifning p&amp; de uppoffringar och det arbete man aslagt sig för att iistadkornrna ett nytt Umeh.
SA omtalades bur m m gjort sitt yttersta för att skaffa medel till uppbyggande af l&amp;roserkon, stadens lifscilkor, Pinr en stor donation gihits for en ny kyrkobyggnad m. m. Midt ibland ruinerna stod stadsparken, frisk och grönskande.
Htbr vall- fardade vi till den enkla minnesvard, som omtalar, att h8r aftackade och hemförlofnbda general von Döbeln den sista svensk-finska förenade haren.
Monumentet, som prydes af en medaljongbild af " den lille mannen med band om pannan ", s t i r omgifvet af vackras blomsterranlagg- ningar, i den vidstrackta parken, genom hvilken t&amp;cka glngstigar, be- skuggade af bagg och rönn slingra ned mot alfven, F r i n DUbelns monument gjorde vi en afstickare in p % d m narbelagnra hyrkogirden till Dnnckers graf, der v i funno ni %gra halft fbrvissnade kransar kvar- liggande sedan den 5 Juli, d&amp; unga damer egniat hjalten denna minnesgard.
Snart lemnade vi Ume&amp; med dess vemodiga minnen bakom oss.
Dukat förde oss raskt genom den glest bebygda trakten förbi en och
annan rödmhlad stuga, utanför hvilken klarögda barnungar, vallande.
srnii fjällkor, tumlade i graset.
Korna Bro utan horn, helt hvita och med nosar sh skara och hvita som vBra maiden-blqsh-rosor ..
De till- höra, enligt fru Torborgs uppgift, en inhemsk race, som synnerligeii.
val lampar sig för klimatet haruppe.
Vid 12-tiden stannade vi vid en liten stuga.
Vi voro.
nu hos den s. k.
" sylt-Sofian, der vi bestamt oss för att hvila ut ett par timmar.
Husets prydliga utseende, det friska granriset utanför dörren, de luftiga gardinerna och lackviolerna i fön- stren lockade helt inbjudande att stiga in.
Pii tröskeln mötte oss Sofia; hon ar hvad folket här kallar en " gam ' janta ' ', men dock en ovanlig siidan, som köpt grund och byggt sin stuga för medel hon för- värfvat pii att sylta och safta hjortron och hkerblr pii bestallning af handelsmhnen i staden.
Hon försörjer nu sig och sin gamla mor nied detta och vafnad.
I stugan satt gumman och spann lin, SA fint?
att jag aldrig sett maken.
Sofia bj6d pii den raraste sylt med gradde och omtalade med en viss sjtllfkänsla, att hon syltat hkerbiir At " sjalfva kungen ".
Hon var öfverlycklig att hafva s&amp; " stortn frtimmande som fru Torborg f r h Granhult.
Sedan Dukat och vi förfriskat oss af den medförda provianten, fortsattes resan far att i god tid hinna fram till X gastgifvaregiird, der vi.
tankte tillbringa natten.
Sedan vi passerat det minnesrika Safvar ville vi bese passet vid Djakneboda och träffade der en gumma, som berättade Btskilligt friin kriget, som annu lefver i folkets minne.
SA förtfiljdes &amp; n i dag med en viss bitterhet hur ryssarne, utan motstind, trangt igenom passet, och hur generalen (Döbeln) senare med harm utbrustit: " ett sAdant pass hade en karing med en kvast kunnat försvara! "
Gummans historier fr811 det förflutna p8minde mig bjärt om den framtidsbild, som den lilla boken " Huru v i forlorade Norr2andJ ' skildrat för mig.
Jag ville tala med min vän om den, men den var henne okand.
Hon hinner icke Iasa mycket, den goda fru Torborg, och delar kanske det ödet med miinga af sina, i den praktiska verk- samheten helt uppgiiende landsmaninnor.
Försankt i allvarliga tankar fardades jag tyst genom vida skogs- trakter och glest beväxta myrar samt 1Anga strlckor, der skogsköflarens yxa skoningslöst farit fram.
Vattendragen vor0 fulla med timmerstoc- kar och har och der förnams ljudet af iingsiigens rastlösa arbete.
Ändtligen klockan nio togo vi af vagen till gastgifvaregArden.
Men n8r vi körde in genom grinden till den stora, gräsbevuxria gAr- den, tog Dukat ett viildigt snedspriing, som kom mig att förskrämd undra hur det var möjligt att bhde vi och trillan och grindstolpen kunnat undgii att krossas.
Men knappt hade denna tanke flugit genom -. '
min bjarna förr &amp; n jag greps af en n r skrtlck, i det jag märkte att vi befunno oss midt i ett resande cirkusmenageri g % vag till markna- den i B.
Det var &amp; synen af en stor " Nalle ", som sa förskrackt vir eljest sa lugne och dygdige Dukat.
Mrden ser belamrad med rpacklirar, burar med djur, apor fulla af upptag, svarta och hvits pudlar, bundna i lank m. m.
Ej synnerligen n6jda med det blandade stillskap vi rikat uti, funno vi situationen allt annat &amp; n behaglig, n&amp;r vi erforo att alla rum för natten voro uppt.agna af marknadsresande handelsman.
Sedan fru Torborg en stund; r&amp;dgl&amp;gat med den myndiga gastgifvarfrun, beslöts att ridande bud skulle afgai till skoll8rare Bergs l / 4 mil bort belagna hem, med förfragan buruvida man der kunde och ville herbergers tv&amp; husvills damer.
Under afvaktan p i svar intogo v i.
v&amp;r kvällsvard, förargade oss öfver flugorna i stora gäststugan och fördrefvo tiden med att betrakta kejsar Nicolaus och landshöfding W., kung Salomo och drottningen af Saba, samt diverse annat notabelt folk, som hangde kring vaggrrrne.
Tobaksrök och högljudda röster trangde allt mer och mer in f r h grannrummet, och innerligen glada blefvo vi nar budet Aterkom med helsning, att vi vor0 mycket val- komna till skollarerens.
Inom Bort befunno vi oss i ett trefligt gast- rum, der snöhvita bäddar inbjöd0 till valbehöflig hvila.
Vid full dager följande morgon framstod Ljunghem som ett rik- tigt t h k t litet stslle.
- Jag öfverraskades af att finna anordningarne inom och utom hus bara en pragel af odlad smak, jag skulle vilja säga sjllsflnhet, som jag ej vantat i dessa obygder.
V81 skötta, rara blom- mor, ett välförsedt bokskiip, innehallande urval af vika srenska skalder, Olof Eneroths skrifter m. fl.
samt, om jag ej missminner mig, af Tauch- nitz-editionens viilkiinda exemplar.
Ett godt pianino med välförsedd nothylla, tidningar och goda tidskrifter voro saker som jag i hast upp- fattade vid intradet i sallskapsrummet.
Anna mera öfverraskande var det att göra värdfolkets bekantskap.
Hon s&amp;g ut att vara en med- delhlders kvinna men hade kvar ett ungdomligt uttryck, sadant.
som ibland framtrader hos mycket själfullrs eller mycket lyckliga kvinnor, hvilket gör, att m m tvekar om deras alder; hon hade n8got g&amp; en giing distingueradt och hjärtligt i sitt vgsen, som verkade ytterst till- dragande.
Ban tycktes synbarligen niigot yngre an sin frr?, hade vid första beröringen nigot stelt och afmltt i sitt vasen, Iivilket dock försvaun, d&amp; han började tala.
Ban yttrade sig 1Ltt och otvunget med lefvande intresse för Norrlands framtid, dess stora, niatiarliga rikedomar, som endast väntade p&amp; kraftiga viljor och armar för att blifva frukt- barande, samt om skolan och dess uppgift för folkets och landets fram- tid, m. m. Nar vi vid tolftiden lemnade vAs tillflykt, medförde vi det
intryck att hafva gastat tvh lyckliga manniskor och hafva sett ett aldra som täckaste hem.
F r u Torborg smilog ht min förtjusning öfver besöket och berat- tade parets historia.
" Hon var en vacker och omtyckt prestdotter, " han bondson i fadrens församling.
Som barn hade de lekt tillsammans, " som unga hade hans kansla för lekkamraten vuxit ut till en djup, " svarrnisk karlek.
Sá hade de skiljts &amp; t; hennes far dog, hon flyttade " med sin mor till staden, blef fjasad och omtyckt; efter nhgra &amp; r dog " afven modren, lemnande henne i goda ekonomiska omstandigheter, " men utan lefnadm81.
D8 möttes barndomsvtinnerna igen, han hade " tagit skollarare- och organistexamen och bjöd henne sitt varma, rika %j&amp;rta och sitt nybyggda hem.
Sá blefvo de ett par.
- Men du m&amp; " tro att urngangesvfinnerna i staden funno henne förunderlig, som ej " föredrog att stanna bland dem.
och deltaga i deras förströelser.
" Hvad stiger du nu om idyllen? "
slOt fru Torborg, och jag frtigar: hvad sager du lilla gudmor?
Till historien hör, att den forne bondgossen lar vara en ypperlig skolman och i dagarne namnes till folkskole-inspektör.
Allt som dagen framskred blef hettan besvarlig.
Vi kommo ej fram f ö r r h pá eftermiddagen dti vi pá det hjärtligaste välkomnades af vár jovialiske doktor Y, och hans vackra, unga fru.
I deras behagliga hem förflöt0 sedan dagarne angenamt, med omviixlande roddturer, aborrrnetning och musik.
Doktorn har en vacker baryton cich hans fru ä r skicklig pianist.
Intresserad trädgirdsodlare, var han förtjust att f&amp; visa fru Torborg sitt s. k.
" .experimentalf&amp;ltn.
Inom hus odlar han uteslutande rosor och cactéer i en m h g d varieteter.
Han ar född norrlanding; hon &amp; r frAn mellersta Sverige, sina föraldrars enda, bort- klemade barn.
De skara skarpt begransade rosorna ph den blonda unga fruns kinder antyda att hon val ' fár omhuldas för att s18 rot här.
- Hon har svart att finna sig med manniskor och förhhllanden haruppe.
De aro gifta sedan tv&amp; Or.
Hennes man behandlar henne som ett alskligt, bortskamdt barn och hon iltergaldar hans karlek med smeksam ömhet.
Siillan har jag sett en s&amp; bracklig och en s&amp; kraft- full varelse förenade.
Dagen innan vi lemnade doktor Ys hem gjorde vi en utflygt till * * fors stigverk, der disponenten firade sin fodelsedag med bjudning för sextio personer.
Här blefvo vi i tillfalle att erfara nágot om den storartade norrllndska gastfribeten.
Som anmärkningsvardt vill jag omtala, att sedan kaffet druckits gingo ' nágra af gasterna ombord p&amp; en timmerflotta för att pti sá satt forslas fram till ett vackert vatten fall.
Under den - egendomliga seglatsen sjöngos kvartetter och dracks
champagne.
Doktorn, som var vid ett sprittande muntert humör, böl1 tal bhde p&amp; vers och prosa för födelsedagsbjtilten, för fru Torborg, som ' han kallade: " nordlandets sköldmö " och för mig, som fick heta: ?söderlandskan i nordenn.
Vid tiotiden serverades soupen; att beskrifva allt hvad der uppdukades g&amp;r öfver min förmiiga; vare det nog sagdt, att doktorinnan och jag rakilade trettio olika varma och kalla rtstter p&amp; förbordet, innan man kom till sjalfva soupbn, som var relativt enkel.
Dagen efter stora festen antradde vi %terresan ' nem.
Den glade doktorn till hast, eskorterad af sin stora lapphund, fOljde oss en hdf mil p&amp; vag.
Det gjordes upp, att hans unga fru skulle gasta Granhult ett par veckor, under det han skinlle bevista ett ltlkarmöte.
" Jag skall s&amp;ga E r n, tillade han skiilmaktigt blinkande i t mig, " att sammanvaron med fru Torborg har p i vissa somliga samma verkan, som en shjour sid jarnkallorna i Ronneby. "
D8 vi narmade oss hemtrakten upptackte fru Torborgs alltid vaksamma öga en liten muntert hoppande kalf.
" HA11 in hästen, Blomberg ", utropade hon, " och spring sä ned till stugan och hör om kalfven &amp; r till salu. "
Snart kom djurets egare ned till vagnen med sin kalf, uppgaf priset men förklarade sig ej kunna forsla honom till Granhult.
Fru Torborg kastade p i mig en] &amp; ng, frilgande blick.
" Du matte val aldrig amna taga kolfven i din fina vagn: sade jag, " det vore ngstan för stor ara för honom att ika, körd af kusk i livré - för att nu inte tala om min nya kladning. "
" Sj8pe dig inte, k&amp;ra Yrsa ", inviinde min van skrattande, " si lina en sack och stoppa honom i, och du skall f&amp; se huru behlndigt vi knyta den om halsen s i bars hufvudeb blir fritt. "
Beslut och hand- ling!
Kalfven instnfvades under fotsacken och röjde endast d&amp; och db sin narvaro genom ett underjordiskt stönande.
Helt nara Granhult mötte vi en suflettvagn, som befans inne- hilla en bekant generaldirektör, stadd p i inspektionsresa.
Helt lifvad af att igenkanna fru Torborg, hvais hem ban ofta gästat, gjorde han tecken At.
sin kusk att stanna, och SA pigick on stunds liflig konver- sation.
" Det var d$ val att kalfven hade vett att tiga ", sade jag och drog en lattnadens suck, d&amp; si foro vidare.
" Vett!
Jo, det ska du tro.
Jag fick ju hilla min hand i mun- nen pA honom för att han ej skulle blanda sig i samtalet ", upplyste fin Torborg.
Vid hemkomsten fanno vi herrn pA Granhult helt upplifvad ad festligheterna för de resande riksdagsmannen, höskörden riklig och sa1 bergad, pilfiigelungarna kläckta och hundarna tjutande af %terseendets '
gliidje.
Sedan nigra dagar gAr allt sin jimna hvardagsghg.
Oftast sitter jag p&amp; den skuggiga verandan med min vanliga uppvaktning, dock f6ljer jag ibland för omvaxlings skull mitt vardfolk p&amp; 18ngtur kring de vidstrackta egorna, lyssnande till det lifliga akta parets kamratlika sdiskusioner, vare sig de galla pigiende eller föreslagna nyodlingar, basta utsiideshafren, nyaste korfmaskinen eller fruns nyköpta hatt.
S&amp; har förflyter nu mitt lif haruppe.
I september kommer jag dter till Stockholm, som jag hoppaa med stirkta krafter och ny arbe&amp;- iiag.
D&amp; sllker jag med första upp min ' lilla gudmor och skjuter fram pallen till den villkanda arbetsvrh för att der vid hennes fötter Yqw.
afsluta mitt sommarprat.
Som främling i, 7cejsarstacZen Besåg jag allt skönt som fanns, Beulzdrade 7colon~aden Oc7a Neue Nuseums glans.
Men trött af den mlingd palatsw Och 7co.nstverk jag fdtt bese Jag sökte upp Z.gna p2a.tser I jättestaden vid Spree.
V i d aJEägsen ga.ta Zekte - En skara mzcntra små, Fast hett på dem solen stelde Var Ze7cen s&amp; frisk ändå.
Dock snart &amp; got nytt, helt unnat De ungas intresse vann: I lekplatsens närhet stan~nlzat En vagn, som var ~ ~ ~ 1 1 ~ p grann.
ordt Bos kusken der högst pb bocken En ijuslockig gosse satt.
Och guldsnodd bar sammetsroc7ceen Och frans7c inskription halas hatt.
Oc7~ se, a f deen el&amp; vaclevz fir gossens funktion f ö d d a, T y inväfdt i gzcldbrokade~t Der stod: " Hayasifi cle moden.
Dm lille fått tidigt lara Att cara sitt eget stöd Oc72 med att paketer b&amp;m Förtjäna sig dagligt bröd.
- De swzb Itöïlo zdpp och ville Ej fortsätta nzer sia le75 Betraktade blott d m lille, Som satt der sb späd och blek.
D e Aviskade till livaraezdrn: " Dertt der ar lycklig tnti~zsam, Haez sl+pper att gå som andra, Fdr åka och W ' sig g r a n 9 ~ - ~ X ä r afundens eld så tändes Hos barnen jag tafiker val De visste q hur det 7ia~des I bodgossens unga sjal.
De visste ej hz8r begärligt Han sett deras le7; och br6.7;: " Hvad f.ri7aetm.s lif &amp; r bi~rligt, !~ S å lydde hans ögons språk.
Der stod jzl så tydligt skriifvet 1 sjukliga, tärda drag: " Ack, skall jag ej mer i Zifvet Få leka en e ~ d a &amp; g? "
Men nu Ear ej ' tid att clröiwta, Här skulle p a k e t ~ z ut.
Med våld han sökte att glöntmce Hur hastigt 7ians " v&amp; " tog slzlt.
S&amp; jnns der i världen mången Af möda i förtid böjd, Som hblïes af pligten fingen Pb nzagtens och ärans höjd, Som sträfvar med andras börda, - Ett sam7tälZets pelarstöd, - 0~7 % fbr i belöning slcörda Ett namn och ett rilcligt bröd.
Hera nådd utaf aficndslangtan Frdn nedanför stäldn led Han stundonz känner en trängtan Att stiga till dessa szed, Att glömma en stund sin möda, Sin k a m.
för ett statssystem, Och slippa att kraften öda På svårlösta lifsp~oblem.
Elin Rathsman.
Egendoms gemenskap m e d eller utan gemensam forvaltningsratt?
Det är den fråga, jag gärna skulle vilja ställa till dem, hvilka principielt hhlla p&amp; egendomsgemenskapen i äkten- skapet.
Egendoms gemenskap är ju nämligen nu det bestående.
Den är regeln här i Danmark, hvilken hvarje nytt äkta par stilla tigande underkastar sig (såvida det icke ingås äktenskaps- förord eller s. k. paktum).
Men detta bestående samegande är förbundet med manaens rätt att ensam rada öfver det som eges.
När - för att bruka fru Agnes Giörlings ord i en artikel i Kvinnan och Samfundet Maj 1890 - de kvinnor som äro upp- fostrade till själfständig verksamhet och veta hvad det vill säga att arbeta, gifta sig, råda de icke längre själfva öfver hvad de egde före äktenskapet, lika litet som öfver det de komma att ega under detsamma.
Det gör mannen.
Det enda, undantag derifrån ar genom lagen af den 7 Maj 1880.
Om ett arf så- lunda tillfaller hustrun, så är det mannen som rader öfver det.
J a g kan icke tro att man verkligen önskar att mannen allt framgent lagligen skall vara allena readande öfver den gemen- samma egendomen.
Egendomens gemenskap med gemensam förvaltningsrätt, det är val hvad de önska som försvara egendoms gemenska- pens sak.
Och deruti ar jag alldeles ense med dem.
Det ar äktenskapets ideal i ekonomiskt afseende.
" Det finnes af sig ~ ord som kunna beteckna ide- själf i ett godt ä k t e n ~ k a p.
Dessa alet äro: samfgld egendom och samfald förvaltning.
Och om lagen kunde skapa ideala förhlillanden, hade man blott att affatta en lag af detta innehåll, om det vore möjligt.
Men för det första, kan lagen icke s7; apa idealet, utan blott underlätta eller förbereda medlen eller vägen - hvad man nu vill kalla det - sal att den största möjliga tLZ1niir- melse till idealet kan uppnås.
För det andra anser jag - och många med mig - det för en olöslig uppgift att affatta en lag p&amp; griimidvalen af egendoms gemenskap med förvaltnings gemenskap.
Hvad me- nas nämligen dermed?
Att hvarken man eller hustru skall hafva ratt att råda öfver naigot af den gemensamma egen- domen, med mindre båda äro ense derom.
Men salsom justitie minister Nelleman sade redan den 28 Februari 18 ' 76 i Folke- tinget, - en man kan verkligen icke alltid hafva sin hustru vid sin sida, när det gäller att underskrifva en vaxel eller sälja en ko till det eller det priset.
Gemensam egezdoa meca na af kontra7tentc~nas bestlhnzande rätt, det gr möjligt och det ha vi.
fiskildt egande ocfa enskildt li.llcZade - det är ocksl möjligt.
Det har sal vidt vi veta, till allman tillfredsställelse varit gal- lande lag i England sedan 1882 och det ar icke det enda ställe, hvarest man har erfarenheten för sig i detta hiinseende.
Dere- mot vet man ingenstädes nAgot om gemensam förvaltning.
E n juris professor (Nordling i Upsala) har föreslagit denna anordning vid nordiska juristmöten och i den svenska " För- eningen för gift kvinnas eganderiitt.n Uan har anmodat ho- nom att uppsätta ett förslag i legform, men hvarken h m eller nhgon annan synes hafva varit i s t h d dertill.
Det star icke desto mindre fast att egendomsgemenskap med förvaltningsgemenskap ar idealet.
" Det finnes af sig själf i ett godt a k t e n ~ k a p.
~ Men erfarenheten visar att icke alla äktenskap äro SA goda som de borde vara.
H u m bör lagen allts&amp; vara beskaffad för att för gifta människor underlätta
vägen till idealet: nGemensamt egande och gemensamt ' å- danden?
" That is the q ~ e s t i o n!
~ Att bibehhlla mannens förvaltningsrätt öfver den gemen- samma egendomen, är att bibehålla ett frö till olybka i äkten- skapet.
Mannens rätt att ensam råda öfver t. ex. en rik arftagerskas förmögenhet frestar honom att gifta sig af andra orsaker an kärlek.
Redan det medvetandet, att han kan om han vill fara fram hur han behagar med den gemen- samma egendomen, och a t t hustrun derför ar den underord- nade, - detta medvetande kan skada den husliga lyckan.
och hustruns likställighet i förmögenhets rätsligt hänseende skall deremot främja så väl hvarderas själfaktning som ock den enas aktning för den andra.
De böra stå som två sjalfständiga personer gent emot hvarandra.
Äkta makars likstallighet i anseende till förmögen- het kan emellertid endast byggas på enskild egande och rådande ratt salsom grundval för Zagen; t y - som förut ar antydt - gemensamt egande och rådande måste anses för en lika olöslig uppgift som cirkelns kvadratur eller perpetuum mobile.
' (Och gemensamt egande med enderas rhdande kan endast vara möjligt p&amp; ett s&amp; försvinnande litet omrade att det icke egnar sig till grundval för en allmän lag.)
Utan tvifvel Sr enskildt egande af och enskildt rådande öfver egendom (ssreje med ssrråde) såsom utgångspunkt för lagen också det som sannolikast - i de flesta tillfällen - förer till gemensamt egande och rådande, såsom slutpunkt för Zif- vet.
Detta ar nämligen sjalfva naturens ordning.
Det natur- liga är ju dock att äktenskapet icke skaZZ 6ndra något i anseende till förmögenheten iitan genom kontrahenternas egen fria vilja.
I det ögonblick äktenskap ingås eger ju hvar och en sitt och ri %der öfver sitt.
Låt di % Zifvet och icke Zagen afgöra, hvilken ändring som skall göras i denna naturens ordning!
Äro kar- leken och det ömsesidiga förtroendet redan vid äktenskapets ingående så stora att " de tvån besluta att något mera eller något mindre af hvars och ens egendom skall egas gemen- samt, då bör lagen naturligtvis tillåta dem att göra ett äkten- skapskontrakt derom!
Men l %t lagen icke tvinga dem till den ena eller andra anordningen i detta fall.
Lkt kärlekens eld sammansmälta enhvars sarskildta till att blifva gemensamt, om den kan det.
Lagen kan det icke, t y den är kall.
Lik- som de fromme icke behöfva någon lag, s % behöfva heller m ann ens
icke de i äktenskapet lycklige nagon lag.
Dem skall lagen medgifva att i förmögenhetshanseenda bestamma sig sjalfva ni frihet under ansvar.
n Lagen är till för de i äktenskapet olycklige.
Dem måste lagen skydda SA godt möjligt ar.
Vore alla äktenskap lyck- lige, alla gifta så goda som de borde vara, d&amp; behöfdes ingen lag.
Nar ofvanstiiende fraga skall riitt besva.ras galler dat derför att icke förväxla lag och Zif.
Fredrik Bajer.
(Ur Kvinden og Samfundet.)
Meddelanden frami Fredrika-Bremer- F6rbundet.
Vid sista ~Arsammantrtbdet inom Fredrika-Bramer-FörbunM be- slöts, i enlighet med frAn Dragtreformföreningen inkommet förslag, att föreningen skulle ingA som afdelning af Fredrika-Bremer-FGrbundet, under namn af Fredrika-Bremer-Förbundets Dr~igtreformförening.
Enligt de gemensamt uppgjorda stradgarne eger Fredrika-Bremer- Förbundet att vllja en tredjedel af Driigtreformföreningens styrelse och utshgos följaktligen till ordinarie medlemmar: fruarna J. Jolin och K. Boman samt fröken M. Silow; till suppleanter: fruarna X.
L.
Berg och G. Linder.
Sjukkassam.
Fredrika-Bremer-farbulzdet pilkallar ango uppmiirksamhet p i det f&amp; kvinnor begagnat sig af förhtlllande att ännu j6mförelsevis allt det tilifalle till hjalp och understöd i sjukdomsfall, som erbjudes genom f6rbundets Det galler om denna kassa detsamma som om allra jamförliga sjfl.lfbjllpsinrlttningar, att hennes stlllning ar starkare och hennes för- miga att gagna storre i samma m h som rnedlemmarnes antal tillviixer.
Gagnet af en sildan inrattning behöfver ej framh&amp;llss i en tid d i förstikringsviisendet p&amp; alla omrbden slagit s&amp; djupa rötter.
Tyvarr ar det alltför ofta fallet att detta gagn icke inses f6rr &amp; n sjukdomen intriiffat, d&amp; den hemsökta s i ofta förgafvrs ser sig om efter den bjiilp, som sjukkassan skulle ha lemncnt henne, icke som en allmosa, uhra som en rätt.
Sjukkassan vilnder sig shledes till h r j e Iilrarinns, till hvarje kvinna som innehar tjiinst som telefonist, telegrafist,, a1 bank eller post-
verk samt dermed jemförlig anstallning, med uppmaning att noga be- hjarta detta och silunda i tid sörja för den dag d s olyckan kommer.
Anmalningar till sjukkassan kunna ske alla dagar kl. 11-4 A förbundets bp %, Malmtorgsgatan 5, der alla erforderliga upplysningar meddelas.
Hvarjehanda i kvinnofrågan.
Sverige.
ICvinna e1erne ?zta ?-h-ao.e, Fil.
kandidaten Helga Lin- der, som förut tjänstgjort vid Eksjö laroverk, har förordnats att under instundande hösttermin bestrida en extralararcbefattning vid allmanna Isroverket i Vestervik.
Norge.
Pd förslag af en, för ordnandet af Sernina~ * ieviise ?z- det nedsatt kgl.
kommission, har Stortinget beslutat att uppratta flere seminarier, der icke blott fordringarne och profven skola vara lika för man och kvinna?
utan der afven undervisningen skall vara gemensam.
Vid alla seminarier, der Irvinliga elever finnas (endera uteslutande s&amp;- dana eller tillsammans med manliga) skall minst en lararinna ti1lsiitt.a~.
1Vorge har fdtt.
sin f ~ r s t a kvinliga postrndstare, frölren A. Landniark i Elverum och sin första kvinliga urnzakare, fröken A. Naess i Kristiania.
Finland.
Finsk Uvinnoförening har genom en g&amp;fva af 1000 mark f r h en okand gifvare kunnat Ia.gga grunden till en stipendiefond för kvinnor.
Föreningens berattelse för 1889 utvisar en liflig verksamhet, sammankomster, föredrag o. s. v. Fröken A. Gripenberg har hiillit eri serie intresseväckande f3redrag rundt omkring i landet.
Danmark.
Fru Leaeitt från Boston, medlem af Varldens kvinnors kristliga nykterhetsförening, har i slutet pd förra mdnadeii hAllit föredrag inför föreningens danska afdelning i Köpenhamn, med dess ordförare, fru Elisabeth Selmer till tolk.
I sju Ar har fru Lea- vitt rest omkring och talat för Aterh8llsamliet fr %n starka drycker och för höjande af moralen; 192 gauger har hon talat med tolk, och hen- nes ord ha dtergifvits p s 38 olika sprsk.
England.
" arolina Bigg ' s minnen &amp; r namnet p&amp; en fond, som samlats till minne af denna nitiska arbetare för Itvinnosaken.
Den är ämnad till utdelande af räntefria lan &amp; t studerande kvinnor.
Främsta hedersrzcmmet bland 124 studenter, (107 manliga och 17 Irvinliga) som i &amp; r aflagt examina vid universitetet i Cambridge intogs inom de klassiska sprilkens sektion af fröken Alford och inom den matematiska sektionen af fröken Philippa Garret Fawcett.
Den sistnamda kunde visserligen i följd af sitt kön icke blifva " senior ' wrangler " (s&amp; kallas primus vid den matematiska examen), d&amp; detta.
, anses vara en manlig hederstitel, men hon fick i stiillet platsen öfver " the seniors mranglern, siiledes " en högre Bn den högsten, som Daily News uttrycker sig.
P&amp; grund af att hon var kvinna skördade hon dock ingen ma- teriel vinst, dA det stipendium, som bordt tillfalls henne, i likhet med titeln tillföll den manliga studerande, som nust henne hade det högsta betyget.
Gladstone har med anledning htiraf, vid ett tal i en flick- skola pipekat den ordttfdrdighet, som h n u p&amp; s&amp; rninga hB11 sisas kvinnan.
Fröken Fawcett ar 21 &amp; r gammal.
Hennes fader var den fram- stsende nationalekonomen och " postmtestergenelral " i Gladstones ministar, Henry Fawcett och hennes mor a r fru N. Gjrarrete Fawcett, en af den engelsks kvinnorörelsens ledare.
Vid britiska Trade-unions ' (yrkesföreningarnes) hrskongress, som hölls d.
1-6 sept.
i Liverpool, voro öfver 40 kvinligs delegerade narvarande.
Internationella kvinnokongressen i London.
Women ' s Franchise League, hvilken har till uppgift att bereda kvinnorna samma politiska och sociala rattigheter som männen, har sammonkallat en allm8n kvinnokongress i Westminster T o m Hall.
$Asom ordförande funge- rade parlamentsledamoten Jakob Bright, en broder till den aflidne statsmannen John ' Bright.
Mr Bright öppnade fUrhrandlingarns med ett kort tal, deri han framhöll, att flere sällskap för framjande af kvinnornas rattigheter funnos i England, men han hyste de största sympatierna för Women ' s Franchise League, enar denna fullst&amp;ndigt hyllade principen om allas likhet inför lagen.
Om det var frilga om en plats eller position, un- der hvil-Iia förhAllanden som hllst, sb borde friigan vara icke " ar ni man eller kvinna? "
utan " ar ni kompetent? "
Han ranfUrde till sist, att der vor0 narvarande representanter frln Förenta staterna, Frsnk- rike, Tyskland, Danmark, Sverige, Armenien och Indien, hvilka skulle redogöra för kvinnans stiillning i dessa länder.
Tal höllos derefter af fru Stanton, Amerikas bekanta kvinno- saksifrerska, fru L0~72w00dj afven frain Amerika, samt representanter f r h Frankrike och Tyskland.
Redaktör Borg höll htirefter p&amp; svenska ett tal, som Ofverssttes af litteratören G. F. Steffen p i engelska.
Derefter antogos flere resolutioner, alla giiende ut pil, att f&amp; h i n - nans likstallighet med mannen erkand.
Frankrike.
E n kv-inlig juris doltor.
Juris- doktorsgraden af- lades i torsdags i Paris af en ung rurniiniskz, fröken gelcesco.
Bon intog hedersrummet bland samtliga juris licentiater.
Amnet för hen- nes doktorsafhandling var: Moderns stallning inför romerske och fran- ska lagarno.
Fröken Belcesco, som a r 23 &amp; r gammal, har i sex Ar studerat juridik i Paris.
Som fröken Belcesco lefver under lyckliga ekonomisks förhBllanderi kommer hon ej vid Bterkomsten till sin ftidernestad Bukarest att der- stades utöfva advokatyrket, hvartill hennes i Paris med sik mycken he-
der förvarfvade jurisdoktors diplom berättigar henne, utan lar afsigten med det steg hon tagit varit den, att öppna en ny bana för andra.
mindre lyckligt lottade af hennas kön.
Fröken Belcesca är den första kvinna som i Frankrike aflrigt juri- disk examen.
Som bekant har dock Belgien i mlle Popelin en kvin- lig advokat, hvars ratt att i Bryssel offentligeu utöfva sitt yrke likval blifvit henne bestriden.
Belgien.
Evinlig kikare ar far första ghngen anställd vid ett sjukhus i Brussel.
Tyskland.
Kvinliga fabriksinspektö~er.
I Berlin har i dessa dagar hsllits ett större möte af omkring tv8 tusen arbeterskor.
Der antogs en resolution, i hvilken man begär anstallande af kvinliga fa- briksinspektörer.
Man iimnar hMla dylika möten i andra tyska stader, hvarefter en petition i detta syfte skall ingifvas till regering och riksdag.
De tyska kvinnorna och universitetet.
Den tyska kvinnoföre- ningen - Allgemeine deutsche Frauenverein - hvilken har sitt huf- vudsäte i Leipzig, har siindt den preussiska riksdagen en ansökan, undertecknad af mAnga tusen kvinnor.
Kvinnorna kräfva deri tillträde till universitetet, sarskildt till den medicinska fakulteten.
Riksdagen har tills vidare tillbakavisat skrifvclsen, " emedan den ej var utsand af en preussisk kvinnoförening. "
MotstAndarnes sk81 stadja sig ej längre som förit, p&amp; kvimans bristande förmhga, utan ph den konkurrens, som skall blifva följden.
Ryssland.
Den medicinska akademien för kvinnor i S: t Pe- tersburg kommer Ater att öppnas.
Petersburgs municipalrid har nem- ligen beviljat ett ilrligt anslag af 15,000 rubel till detta andamAl samt stallt en af sina egna byggningar till de kvinliga medicine studeran- denas förfogande, hvarjamte det förklarat sig villigt att för dem öppna stadens sjukhus och kliniker.
Den medicinska akademien för kvinnor i Petersburg stangdes pk regeringens befallning Ar 1887.
Sh snart denna atgärd f r h regerin- gens sida blifvit vidtagen, satte de ryska damerna, (hvilka bragt aka- demien till s t h d och som alltsedan 1878 uteslutande genom enskilda bidrag hhllit densamma vid makt) en liflig agitation i gang för akade- miens Aterupprattande.
De öppnade en subskription, och d&amp; s&amp; vtil universitet som municipalrhdet voro gynnsamt stamda för agitationen, har detta haft till följd, att regeringen upphäft förbudet.
Den vidt- omfattande verksamhet, som de kvinliga doktorerna i Ryssland utöfva bide som lakare och sundhetsinspektriser, och det anseende de htnjuta af den ryska allmanheten, har mer an nhgot annat verkat för m8lets vinnande.
Ryssland raknade Ar 1888 695 utexaminerade kvinliga lakare.
I Petersburg iiro af kommunen 7 kvinnor anstälda som sundhetsin- spektriser i folkskolorna och fattigkvarteren, och vid tider, d s den ryska hufvudstaden hemsökts af svhare epidemier, ha alltid Atskillige kvinliga läkare med utmärkt frarnghg varit verksamma.
Amerika.
Akademisk utmarkelse.
Det s. k. Sargent-Prize p8 100 dollars, den enda utmarkelse, som inom Harvard universitet till- delas s&amp; val manliga som kvinliga studerande, har i Ar tillfallit fröken Helen Lesh Reed för den basta metriska öfversiittningen af Horatii 29: de Ode tredje boken.
Ilitivdig skeppskapten.
Fru Delia Cross fr %n Brooklyn har ny- ligen blifvit utnarnnd till kapten p % skonaren nOregon *.
D&amp; fru Cross upptriidde i sjömanshuset for att ut&amp; certefikat som redare och förare af sitt fartyg befans lagen ej innehiilla nalgon paragraf, som lade hin- der i vagen för en kvinnas utöfvande af kaptensyrket, ehuru detta rar första gAngen ett dylikt fall intriiffat, hvarföre sjömanshuset ej kunde förneka fru Cross den begiirda fullmakten.
Förenta staterna ega f ö r narv.
48 koinliga advokater, deraf 4 gro notarier i New-York och 3 medlemmar af sundhetsradet i Bhi- ladelp hia.
Af Amerikas sjukhus för kvinnor st % 7 under ledning af kvin- liga lakare med uteslutande kvinlig personal.
450 kvinliga labare praktisera i staten New-York.
KvinZiga läkare pd darhus.
I Amerika bar det genom !eg förordnats, att pii hvarje hospital för svagsinta, der det finnes kvinliga patienter, skall en kvinlig hkare vara snstald.
Tre hundra kzzizliga predikanter liir det finnas i Förenta staterna.
Wyoming, det hittilis varande territorit vesterut frsin de stora sjöarna, har under sistlidne Juli manad blifvit som stat upptaget i det nordamerikanske förbundet.
För kvinnosaken &amp; r detta en marblig tilldragelse, emedan i Wyoming kvinnan alltsedan 1869 eller under 21 &amp; r, haft full politisk rösträtt, hvaraf följer att nu kvinnor fr %n denna stat aro s %vll valberättigade som valbara till kongressen.
Stri- den var skarp emellan de olika politiska partierna och den slutligs?
utgarngen helsades med stor biinf6relse af de kvinliga r6striittsförenin- garna.
Mu först, heter det i Womaris Journd, tillampas den princip, som förklarar att rattvis %r blott den styrelse som livilar p i de s t p das samtycke.
Wyoming &amp; r ett ganska vidstrackt omride, större I n hela Storbrittanien och ungefär lika stort som Xeu Zealand.
P.
S.
Sedan detta häfte lagts under pressen, har i BtockPlolm samlats den brittiska kontiflentala och allmiinna, federationens c5.i.s- konferens.
Mötet &amp; r annu ej afslutadt, hvarfore ec ngrmare redogö- relse miste uppskjutas.
Förhandlingarna lofva att blifva af intresse, helst som flera framstaende utlandska deltagare infunnit sig.
Blanc!
dessa m i namnas: Professor fltuart frin England, Idre Leavitt frilra Boston den kiinda nykterhetstalarinnan, Advokaten Xr Bunting, D: r Nevins, lakare, Fröken Welhnven fran Kristiania, Professor Forel frin Ziiricli, Pastor Rochat, Professor Böhmert m. fl.
Norrköping, M. W. Wallberg &amp; t 2 0 Boktryokeri, 1880.
Brunkebergstorg 18, S t o ck ho lm.
, Forening for den svenska kvinliga hemslöjdens föridling i konstntirligt och fosterlhdskt syfte.
Utställning och försäljning af ' Vafnader, Broderier och Spetsar.
Undervisning i gammalsvensk konstväfnad och konst- sömnad meddelas 15 Januari till 16 Juni samt 1 September till 15 December.
Vidare underrättelser ii Föreningens Byrå.
Stockholms Musik-Institut.
Undorvisning inoddelas uti: Pianospelning, liarinon ?l&amp;ra och tontriiffriin&amp; Af- giften per manad är: ftir iiybtirjareklassen, 2 timmars undervisiiing i veckaii, 6 kr.
I: a kl. nedrc, S tim. i v., 10 kr.
I: a kl. öfre, 2 tim. i v., 10 kr.
1I: a kl. nedro och afre, 2 time i v., 15 kr.
I I I 3 kl., utbildningsklassen, 1 timmes enskild lek- tion i v., 20 kr.
Nya anmälningar mottagas alla dagar kl. 1-2 uti Institutets lokal, Rcge- ringsgatm 61, 1 tr.
Sigrid Carlheim-Gyllensköld, f. d. elev af Kongl.
Musik-Konclervatorium i Stockholm,.
af Mary Krobs i Dresden samt Theodor Leschetizky och Annette Essipoff i Wien.
G.
Al L. Syenssons Snörmakeriaffar rekommenderar sitt stora lager af alla slags moderna Gar- neringsartiklar för Kladningar &amp; Kappor, Fran- sar, Tofsar, Galler &amp; Kordonger för Möbler och Gar- diner samt Tömmar och Vagns-Snörmakerier.
Beställningar ii allt hvad till yrket hörer mottagas och utföras skyndsammast och till billigaste pris.
5 Malmtorgsgatan, Stockholm.
Almedahls Fabriks Försäljnings-Magasin ' (ETABLERADT 18621 Stocholm, ~runkebergsiorg, tillhaiidah&amp;ller efter samma redbara principer, som allt hittills tillvunnit sig erkännande o. förtroende, fullstiindig sorteriiig af Xellinnevaror, Bomnllsvrsror, Broderier, m. m. som till (starka, val&amp;-ia) finare och enklare UTSTYRSLAR hörer O för Hushall, Restaurationer, Sjukhus, Badhus, Angbåtar tiU bestamda verkligt billige priser.
Giftfkitt!
B o l s t e r v a r, Tacktyger, F i l t a r, Rullgardinstyger, Flaneller Extra goda och billi a Irländska Larfts- och Batistniisdukar.
fiofier sändas pk begäran gratis.
K.
M. Lundbergs Bosättningsmagasin 7 Storkyrkobrinken 7, Stockholm.
Allmanhetens uppmarksamhet fastes vid den omstllndi heten a t t hela mitt nya och stora la er af M66eltyga Chtoilme Täcictyqer %attor m. m. är haritiid&amp; hvti,röf; er intyg.
fö; .evises och hvm- undersokt af af bland annat den fördelen 8tqjutes &amp; tt iifven vid de minsta ipköp man utan vidnne kostned kan vara förvissab om ett vman ar tillaten.
Priskurailzter d Säncjar Sä~~gRZuder, lVi7cåva?
' o~, Hvita varov, Gavdin- 0127 ' Piltar sii~dos pd 6eg&amp;a?;.
Bestiilinin m, uppgllende till minst 50 kr., siindas fraktfritt till niirma- ste &amp; ngl&gt;Pts- elL jërnvligsstation, ondantsgandes tyn re eller mera skrym- mande gods, s8som: Mattor, Möbler, Sangar och ~kngl %&amp;der.
andelsf fem ister I A Nordisk Konst- och Slöjdutstallning, 9 Kungsgatan 9 erbjuder ett rikt urv.
af.
.
.
.
.
.
Svenska arbeten, Triiskulptur, Malningar, Konstvafnader, Dekorationsforedl m. m. det angenamaste och biista af hudförsköningsmedel, iir ytterst verksamt mot friilmar, solbriinna, hetblemmor och stark roclnnd i msigtet, gör hiidon mjiils.
och.
Iivit samt iii.
skrdeles behagligt att anviinda.
Siiljes 2 1: 25 fl.
endast hos, E l i n Edland, 63 Drottninggatan 63:.
(Pa?
' f yna7~cmdeZ ?2.1 om väl större delen af Dagnys läsare äro kvinnor eller htminstone intresserade för livinliga striif vanden, hoppas.
vi, att de alla afven gärna skola vända sig till kvinligrz Papperslin~idlare,~ helst då dessa hafva ett så valsorteradt lager och s&amp; niBnga nätta och smakfulla saker att bjuda p&amp; .som.
Hedin &amp; Berlin, Koin och se!
4 Norrmalmstorg 4.
i Stockholm emottager i helt Krontal penn&amp;gar till beredande af Lifrantcz (pension) eller Kapital att lyftas p&amp; en g&amp;ng vid uppgifven ålder.
Kontoret, N: r 5 Stora Nygatan, hålles öppet alla söckendags förmiddagar kl. 11-2 samt onsdagar 5-6 e. m.
För i Stockholm bosatta obemedlade personer, som in- siitta medel för att bereda l i f r h t a, betalar Fosterländska För- eningen förvaltningsafgift samt för insatser, ej öfverstigande under ett år 50 Kr., T ' 24.p procent såsom premium; hvarige- nom för hvarje sålnnda insatta 5 Kr.
i boken införes dessntom E n Krona.
EMMA NORDBERG &amp; AUGUSTA PETERSONS Undervisnings- Atelier för Etsning, Glas-, Porslins- och Terracottamilning samt Laderplastik.
Biblioteksgatan 18.
Fredrika-Bremer-FCbundets byrå, Stockholm, fiiiiias a l ~ i i ~ ~ l c kviiiliga la aïhetssökande siisom: .lektioils- gifvare i spriik, svenska amiien, musik, sang, ritiiiiig och malning, hanclarbeten in.
m., syenska och utlandska lä- rarinrior för hem och skolor, koiitors- och skrifbitradeq husf~reståi~clarii~nor, sallskap och bitradeii i hem, före- laserskor, gymimster, sjuksköterskor m. fl.
Anmälan.
agny, som iifuen zmder fö?
* lidet d r utgdtt i en för vdra f ö ~ - hdlbanden stolw upplaga, skcd1 foq-tfarande v o ~ k f a ö r Fredrika- Bremer-Förbundets ändamål: " en sund och lugn utveck- ling af arbetet för kvinnans höjande i sedligt och intel.
lektuelt såväl som i socialt och ekonomiskt hänseende ".
Hon skall i i f i e u f@a den nyare litercctzwen, si2rslcildt sddana dess alstel-, Avillca berörcc sociala och sedliga f?
- d g o ~, meddela Icortare beriittelser, b i o g ~ ~ n.
~ och k n histo~islca citlcast, öfversigter m. m. Dagny redigcms di- 2390 a f fru Amanda Kerfstedt, bitradd a f e n ?-eda7ctio ?zsko ' i1aitd.
121-ZL S. L-d Adlersparre kornmer j h t - f a runde att till ~eda7ctionens f ö r f ogande stulla sin 9-i7ca erfmen7iet och sitt curnzc~ &amp; ntresse.
Dagny ut1ionanre.r mccl &amp; t n Iiiiiten p R tz; b trpckm.7~ P?
- i s e t f i i ~ 7 ~ e l (OG~gdng bli ?- fortfcmande: 1Pö7 ' m c d l e m n z a ~ a f f ö ~ * b u n c Z e t.
kr.
2,50.
F ö r icke medlemmn~m.
4,oo.
p ö r b un d S 91 % e d l e nwn a y p-enuwze7-e ?-a d lfl?
* ed ?-ilca-Breme? -- pö ?.- bundets b p &amp;, 5 Jfakntorgsgatan, personligen eller medelst postan- visning.
Ic 7i e f ö 7- b ZL n d s m e dl e m m a 9- kunna prenum.erey.a d e l s vid alla postanstalte ?- 2 ' d c e t, d e l s 1x3 förbundsbyrdn, d e l s iifzen hos l m * bokhandlare.
.
.
.
.
Lösnummer kunna erhållas å Fredrika-Bremer-Förbun- dets byrå till ett pris a f 60 öre för enkelhafte.
Ledning för hemstudier inom olika Rmnen lemnas af Fredrika-Breiner-Förbundet.
Ledningen innefattar: 1) Allmänna råd eller awisningar rörande literat ur, afgift.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
1 kr.
2) Studieplan.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
5 3) Rdd och fortsatt ledning, h a r v i d lärjungen har ratt att hvar fjortonde dag insända en skrift- lig uppsats och förfragningar.
Afgift för halfar fur hvarje ämne.
.
.
.
15 Närmare upplysningar meddelas genom Fredrika- Bremer-Furbundets byrå.
Norrköping 1890, M. W. Wallberg &amp; C: o Boktryckeri.
