# ID: svediakorp-per785
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1890
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,567
# sentences: 658
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Qemandt » Boktr.-Aktieb.
N.r 48V (154) 3 Fredagen den 28 november 1890.
Annous] &gt;ris: Tidningen kostar endast I kr.
för kvartalet, med 35 öre pr petitrad (10 stafvclser).
Iduns- Mode- och Mönstertidning För » Platssökande o c h ' L e d i g a platsen I kr.
65 öre; 25 öre.
Utländska annonser 70 ö r e pr petitrad postarvodet inberäknadt.
Redaktör och FRITHIOF Träffas å byrån kl. 9 - 1 0 A l l m.
Telef.
6 1 4 7.
Ellen A I i klaga så ofta öf- •Ijl ver vår tids brist Y på röster och pa- rera samtidigt gärua med rikedomen på sångare och sångerskor hos en tid, som redan förgått.
Denna brist, i och för sig utan tvifvel beklag- lig, låter lätt nog för- klara sig.
Konstsångeri har blifvit mera interna tionell, den har afsätt- ning på hela världsmark- naden.
Och den saknar ingalunda efterfrågan.
Stora, väl utbildade rö- ster behöfver man öfver- allt.
Anspråken ha vuxit oerhördt sedan den tid, då artisterna instruerade komponisten, då sån- garne voro musikaliska akrobater, hvilkas kon- ster måste anbringas i hvarje stycke de sjöngo.
På denna konstens ut- veckling ha både konst- närer och komponister vunnit.
Att en liten nation, sådan som vår, under sådana förhållanden har svårt att behålla, hvad den har, ligger i sakens natur.
Och nu håller åter en af våra mest be- gåfvade sångerskor, frö- ken Ellen Nordgren, på att gå ifrån oss.
Frö- ken N.
har i dessa da- gar utbytt konstnärin- utgifvare: HELLBERG.
Utg-if D ing-stid: hvarje helgfri fredag.
Lösnummerpris: 1 5 öre (Tid kompletteringar).
3:dje årg.
Byrå: H a m n g a t a n 1 6, 2Va tr. (midt för Kungsträdgården.)
Prenumeration sker i Imulsorten a post- anstalt, i Stockholm h o s redaktionen.
Nordgren.
nans lager mot brudens myrten.
Det är dock ej äktenskapet, som här, så- som ofta plägar ske, gör intrång på konstens om- råde.
Om ryktet säger sannt, skall fröken N.
i början af nästa år uppträ- da påKöbenhavns teater.
Och är hon väl i Köben- havn — hvad återstår då?
Ett steg blott och sånger- skan har framför sig hela kontinenten, som fått från oss så många naturfriska, ungdomliga röster, och som i utbyte gifvit oss — ja, nog sagdt » som Daniel Hejre säger.
Kanske misstaga vi oss; kanske få vi en dag se fröken Nordgren, d. v. s. fru Gulbranson, på vår lyriska scen.
Det är j u ej förmätet att vänta, icke alltför egois- tiskt att hoppas.
I alla händelser står det faktum kvar, att frö- ken Nordgrens begåfning skulle fullt ut berättiga till framgång äfven på en större scen.
Följer man den mera populära än praktiskt riktiga in- delningen af rösterna i stora och vackra, skall man finna, att fröken Nordgrens mezzosopran har den stora röstens me- tall och kraft, dess bredd
IDUN 598 1890 * * * * ± * * 4.4.±4 * .44.444 *, 4. &amp; *. &amp; * 4 * * .4.4 * 44^ Naturen själf oss gifver denna lära: Allt slute sig tillsamman, stort som smått.
Man skall på jorden jordens börda bära, Man verka skall och ej betrakta blott.
J^RED.
j^ALUDAN-yWuLLER.
44444444444444444444444444444444444444444444444444444444444444444444444444444 * 444 * 444 * * 4444 * * och fyllighet, men på samma gång den vackra röstens eleganta smidighet, dess uttrycksfull- het, dess omfång, dess förmåga att kunna föra fram t. ex. en verkligt vacker bunden fras.
Så mycket ger icke naturen ensam, men den har varit mycket frikostig mot fröken N.
Redan då hon växte upp i sitt hem i Stockholm, där hennes fader ännu är verk- sam i en sockerbruksaffär, visade sig utpräg- lad begåfning och intresse för musik.
Lyck- ligtvis blefvo de tillvaratagna,och 1 8 8 0 gjorde fröken N.
sitt inträde vid Musikaliska aka- demiens konservatorium.
Den unga sånger- skan beträdde genast den väg, dit hennes ovanliga anlag pekade: hon studerade solo- sång.
Men kontinenten och musiklifvet där- ute vidgade sångerskans vyer och drogo henne dit.
Hösten 1 8 8 3 begaf hon sig till Paris och började studera för fru Marchesi.
Dessa studier för fru Marchesi och seder- mera för fru Kenneth ha tvifvelsutan högst väsentligt bidragit till utbildningen af fröken N:s stämma, och särskildt torde det vara härifrån hon fått sina starka, fylliga och vackra höjdtoner, så ovanliga hos röster, hvilka såsom fröken Nordgrens, strängt taget, ega altkaraktär.
Måhända har det just varit un- der detta utbildningsarbete, som rösten börjat öfvergå från alt till mezzosopran; vinsten på höjdtonerna blef dock ej alldeles utan inver- kan på det lägsta registret, som ej helt och hållet kunnat följa med röstens starka och vackra utveckling i öfrigt.
Här hemma hörde vi under dessa år föga af fröken Nordgren.
En och annan gång meddelade Paristidningarna, att hon låtit höra sig på privata soaréer, alltid med bifall, men därvid stannade också underrättelserna.
Men en vacker dag på hösten 1 8 8 6 kom fröken N. tillbaka till Stockholm, och den 5 okto- ber samma år trädde hon fram för allmän- heten såsom konsertsångerska.
Ehuru fröken N. vid detta tillfälle visst lät höra sig såsom vis- och romanssångerska — och hennes ovan- liga röstmedel, begåfning och goda bildning göra henne framstående äfven i denna branche ' — tycktes dock alla vara ense om, att ope- ran var sångerskans rätta verksamhetsfält, och kritiken konstaterade, att sångerskan egde ett ovanligt färgrikt dramatiskt föredrag och en känslig uppfattning.
Fröken Nordgren höll sig vid sitt första uppträdande till visan och romansen; hon föredrog sålunda sånger af Grieg, Oisen, Sjö- gren samt åtskilliga moderna franska visor, af hvilka Délibes bekanta » Les filles de Ca- diz » blifvit ett af sångerskans bästa nummer.
Ehuru af öfvervägande dramatiskt skaplyn- ne är fröken Nordgren äfven en mycket fram- stående romanssångerska, och Edvard Griegs loford, afgifna under fröken N:s vistelse i Danmark 1 8 8 8, torde i detta fall kunna till- mätas ojäfaktig vikt.
Det var under sin vi- stelse i Danmark som fröken N.
vid en hof- konsert å Fredensborgs slott fick sjunga för tyske kejsaren, hvarvid sångerskan föredrog en sedermera utgifven sång: » Wiegenlied » af Hans Harthan.
V i d denna period hade emellertid fröken N.
betydligt vidgat området för sin musika- liska verksamhet.
Redan 1 8 8 7, då hon bland annat biträdde vid Filharmoniska sällskapets och Cäciliaföreningens konserter, hade hon ta- git fatt på större och allvarligare uppgifter (solopartiet i Gades » Korsfararne » och » Li- ber scriptus » ur Verdis Requiem).
Hon bör- jade allt mera närma sig den dramatiska mu- siken och upptog på sin repertoar flere mo- derna och klassiska operaarier.
Vi erinra särskildt om den stora arian ur Massenets opera L ' Hérodiade, där fröken Nordgrens liffulla föredrag firade en liten triumf och gjorde den eljes något träaktiga kompositio- nen njutbar, ja, nästan intressant.
Det dröjde dock någon tid, innan sånger- skan lät höra sig från scenen.
Efter en kon- sertturné i Norge 1 8 8 8, där fröken N.
skör- dade entusiastiskt bifall, återkom hon i slu- tet af året till den svenska hufvudstaden, och den 1 0 januari 1 8 8 9 uppträdde hon för första gången på scenen, återgifvande prin- sessan Amneris i Verdis opera » A i d a ».
Äf- ven i dessa ovanligt debutrika tider framstår detta fröken Nordgrens första uppträdande såsom synnerligen vackert och lofvande.
Vid ett senare återgifvande af rollen har också sångerskan visat, att hon förstått full- komna och utveckla mycket af det, som vid ett första uppträdande af debutantens ovana och rädsla sköts undan.
På våren samma år grep sig fröken N.
an med en vokalt och dramatiskt ännu mer betydande uppgift: Or- trud i » Lohengrin ».
Med fröken Nordgrens rika resurser var framgången här gifven: hon gaf oss en Ortrud lika imponerande genom sin gestalt som genom det breda, lidelsefulla sångföredraget, den kraftiga dramatiska fram- ställningen.
Man skulle ju kunna tro dessa loford vara öfverdrifna, dikterade af national- fåfängan, som ofta vid dylika tillfällen får ett ord med i laget.
Dem, som tro sådant, hänvisa vi till de omdömen, som egnades Ellen Nordgren, då hon innevarande höst återgaf dessa tvä roller på Kungl.
teatern i Köbenhavn.
En framstående dansk musik- krititer yttrade då på tal om hennes Ortrud: » Den enhet i vokal och dramatisk aktion, som Wagner mer än någon annan kräfver, har fröken Nordgren medfödd », och han ut- talade såsom sin åsikt, att fröken Nordgrens begåfning särskildt lämpade sig för Wagner- partier.
Fröken Nordgren och Köbenhavus- operan synas ha tagit denna vink ad notam.
Sångerskans tredje roll blir Briinhilde i W a g - ners » Die Walkiire », hvilken på nyåret skall gå öfver scenen på Köbenhavns opera, eå framt ej de en gång gjorda bestämmelserna nu bli förändrade.
Amneris, Ortrud, Briinhilde — det är ett vackert klöfverblad, förvärfvadt under två år af en börjande bana såsom dramatisk sån- gerska.
Hvad skall icke då fortsättningen blifva?
Finnas icke stora skäl för det på samma gång vemodiga och glädjande anta- gandet, att Ellen Nordgrens konst skall kal- las till större och mera vexlaude verksam- hetsfält än förhållandena här hemma förmå erbjuda den?
H.
L. Victorin.
fe Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
Idyll.
ag önskade jag vor kapten — en pensionerad gammal hörn ock hade mig en staga sen, där det var fint i alla horn.
7^n hustru skulle ock jag ha — en liten finhyllt, smidig en, som hjälpte mig att hordan dra och var i lust och nöd min vän.
5y7ir vintern kom med snö och storm, vi höllo skymning med hvarann — jag, i min gamla uniform, var världens lyckligaste man.
%y mot mitt hröst låg hennes kind, och i ett ögonpar jag såg, hvars blick var mild som sommarvind och lika klar som lackens våg.
.
.
ZNiär våren kom med lind i blom och fågelsång i hult och snår, fick soffan i mitt rum stå tom: vi strejkade för sol och vår.
%) är ute under lindens tak en bänk af eke skulle stå och enligt herr kaptenens smak ett bord med punschkaraffen på.
~Öch i mitt knä i ljus musslin min vackra lilla hustru satt och tände pipan med en min, som cgam narrade till skratt.
Daniel Fallström.
Detta nummer är ett slags profnummer, af hvilket Ni kan sluta Eder till, hvad Idun ungefär- ligen brukar innehålla.
Tidningen, som eljes vanligen utkommer i ett 12- å 16- sidigt nummer, innehåller för öfrigt myc- ket, på hvilket vi här ej haft tillfälle lemna prof.
Likaså har det varit oss omöjligt att kunna bifoga prof å Mode- tidningen.
Säkerligen kan Ni dock få se densamma hos någon af edra vän- innor.
Försök blott för ett kvartal, och Ni skall säkert komma igen!
Red.
I DU N 1890 Ämbetet att vara husmoder.
* Af Helena Nyblom.
f i ha lyckligtvis kommit så långt, att de flesta af oss inse det stora ruiss- r bruk, som under årtusenden herskat i mänskligheten, i det att så många värdefulla, fruktbärande anlag legat oanvända på kvinno- sidan.
Man har icke råd numera att låta alla de krafter gå förlorade, som kvinnorna kunna erbjuda till det stora samarbetet.
De flesta tänkande och förnuftiga människor äro numera ense om, att så snart en kvinna har en särskild begåfning och därtill lust och energi att utveckla denna begåfning, är det icke endast hennes rättighet att för- söka det, utan samhället måste vara henne tacksamt för det plus, hvarmed hon vill med- verka till detta samhälles utveckling.
Mot dem, som ännu verkligen på allvar vilja förneka kvinnan rättighet att egna sig åt ett särskildt studium och själfständig verksamhet, tyckes mig, att ett enda af Stuart Mill ' s be- vis för kvinnans rättighet är nog till att göra dem svarslösa.
Han säger på ett ställe, att, för att bevisa det rätta i att männen framde- les skola behålla sina gamla privilegier, må- ste man först kunna bevisa, att till och med de dummaste och obetydligaste män kunna sköta ett ämbete bättre än de klokaste och mest begåfvade kvinnor.
Kan detta icke bevisas, följer af sig själft att mänskligheten skulle tjänas bättre genom att utbyta de misslyckade, manliga individer, som ofullkomligt eller dåligt fylla sitt värf, mot duktiga kvinnor, som till belåtenhet skulle uppfylla de fordringar, man ställer på dem.
Att en person, man eller kvinna, som inom sig känner förmåga och lust att utveckla vissa gåfvor, som naturen har gifvit henne, för att därigenom uppnå en själfständig ställning i samhället, att hon också försöker det, före- faller en så naturligt, att man nästan måste göra en ansträngning för att sätta sig in i den föreställningen, att detta naturliga och förnuf- tiga skulle förefalla någon såsom oförnuftigt eller förmätet; om täflingen är tillgänglig för alla, skall resultatet bäst visa, hvilka se- gervinnarne skola blifva, och de skulle aldrig komma endast på den ena sidan af mänsklig- heten.
När de förutsättningar, som samhället upp- ställer för de olika individerna, från början blifva de samma: likartade grundstudier, med samma rättigheter som mål, då blir det natu- ren, som kommer att afgöra, huruvida kvin- norna på de olika områdena kunna kappas med männen.
Naturen har, en gång för alla, lagt större hinder i vägen för kvinnan.
Så länge hon är ensam och fri, finns det ingenting, som skulle kunna hindra henne i att utveckla alla sina egen- skaper med samma energi och till samma höjd, — kanske på ett annat sätt än männen.
Men en kvinna, som blir hustru och mor, skall al- drig med samma lätthet kunna sköta ett an- * Denna uppsats har för ett par, tre år sedan varit offentliggjord på danska språket i en föga spridd, numera upphörd tidskrift.
Den är emellertid allt- för god och innehåller alltför många tänkvärda san- ningar för att ej förtjäna att komma till en större läsekrets.
Och då vi nu med den framstående för- fattarinnans medgifvande här införa uppsatsen i svensk dräkt, äro vi öfvertygade om, att den skall med in- tresse mottagas af alla våra talrika läsarinnor.
Bed.
svarsfullt ämbete som en gift man, därtill är hennes husmoderliga ämbete för stort.
Hvad hon än, innan sitt giftermål, sysselsatt sig med.
skall ju alltid komma att bli henne själf, hennes man och barn till nytta, och med energi skall hon också i sitt nya ämbete kunna vid- makthålla och göra framsteg i sitt föregående lifs arbete och studier, men hon skall aldrig kunna sköta ett ämbete, som helt upptar hen- nes tid, såsom fallet är med de fleste män, utan att hennes hem och barn i hög grad skulle komma att lida däraf.
Hon har då va- let emellan att helt egna sig åt den verksam- het, hon har börjat, eller att uppgifva eller dela den, om hon gifter sig.
Man har ju ofta sett gifta skådespelerskor, målarinnor och författarinnor, som delat sig mellan hemmet och en annan verksamhet, men det finns många andra tillfällen, som icke till- låta en sådan delning, utan där det speciella ämbetet utanför hemmet kräfver en människas hela tid.
Framtiden skall visa, hur den kommer att lösa dessa för oss ännu svåra och stridande spörsmål.
Såsom sakerna nu stå, öfvertager en kvinna ett nytt ämbete genom att gifta sig.
Hufvud- saken för henne blir då att vara husmoder.
Denna titel af » husmoder » har börjat råka i misskredit.
Man säger ofta om en ung flicka, som gift sig: » Ja, förr i världen hade hon de och de ta- langerna, och kunde det och det; nu går hon alldeles upp i att vara husmor! » Om de kvinnor, som gifta sig, verkligen ville gå upp i att vara husmödrar, skulle de icke förlora någon förmåga eller talang de förr haft; — de skulle förstå, att alla talanger, all begåfning, alla studier, — ju mer, dess bättre, — behöfvas för att bli en god och klok husmor, för att bli den styrande regentin- nan i en stat i staten, men dess värre fäster man vid benämningen » husmor » snarare före- ställningen om en köksa, som delar sig mellan en smör- och en såpfjärding, än ett väsen, som är satt till att skapa arbetsamhet och lycka i ett själfständigt organiseradt helt.
Hemmet är en värld för sig, och det re- presenterar i smått allt, som försiggår i den stora världen utanför.
Det finns egentligen ingen förmåga, hvaraf icke husmodern kan ha användning, och ingen förmåga, hon icke skulle försöka bibringa sig.
Man har ofta sagt, att, för att herska, må- ste man kunna tjäna.
Alldeles riktigt!
— För att kunna vara rättvis i allt, som man fordrar af andra, och för att vara tacksam för de tjänster, som bevisas en, måste man själf ha försökt, hvilken tid och hvilka krafter, som fordras till det arbete man pålägger audra, men det fordras icke, att man oupphörligt skall gå och göra alla detaljer själf.
Arbetets fördelning är lika nödvändig i hus- hållet som i staten.
En hel mängd husmödrar ha den föreställ- ningen eller den vanan att oupphörligt syssel- sätta sig med allt, som tillfälligtvis kommer i deras väg, och att därpå släppa det, om de händelsevis f l ögonen på något nytt.
Däraf få de själfva detta oroliga, utslitna, som så tidigt tar glädjen ifrån dem, och de göra just icke heller andra glada.
En tjänare intresserar sig mest för ett ar- bete, som är honom betrodt, och som han i lugn får fullända och så slutligen får sitt tack för, men han blir hvarken en duktig eller pålit- lig medarbetare genom att beständigt afbrytas eller vara under uppsikt.
Om hvar och en i ett hushåll hade sitt be- stämda arbete på gifven tid, skulle en sådan mängd tid och krafter inbesparas, att de hus- liga sysslorna blefve till hvad de skulle vara: medlen, icke målet för tillvaron.
Jag talar omj- [husmödrar af medelklassen, som utan stora inkomster dock icke lefva i nöd, och till följd däraf i_ett_öfveransträngdt dagsarbete.
Naturligtvis är ämbetet att vara husmoder underkastadt samma vanskligheter, möjligheter och kriser som alla andra ämbeten, som ingen kan uppräkna och uttömma i deras skiftande mångfald i någon diskussion.
Jag vill blott framhålla de vanliga, normala förhållandena, då en husmor är tvungen att tänka på sitt hushåll, men kan skaffa hjälp till arbetet, så- som de flesta husmödrar af medelklassen i Europa äro ställda.
Det är icke min mening att tala om äkten- skapet.
Man vet, att människorna genomgå- ende ha en stor talang att taga miste i valet af äkta makar; och frågan om hur äktenska- pet skall kunna bli uttrycket för två perso- ners innerliga och välsignelsebringande samlif, är ett ämne, som fordrar^en mycket vidlyftig och grundlig granskning, och hvars lösning det oaktadt skall bli lika svår att finna, som det öfver hufvud taget är svårt att i lifvet re- alisera idealen.
Jag talar därför hvarken om olyckliga eller lyckliga äktenskap.
De första med sina för- färliga konflikter och motgångar skulle föra allt för långt bort från mitt egentliga ämne, och om jag ville skildra ett lyckligt äkten- skap!
— Ja, har egentligen någon sett ett lyckligt äktenskap i ordets hela betydelse?
En verklig realisering af den största kärlek mellan två personer, som i allt äro skapade för att lyckliggöra och utveckla hvarandra?
Jag vill nu endast tala om ämbetet att vara husmoder, utan att taga hänsyn till alla de mer eller mindre svåra och invecklade själs- fbrhållanden, hvari alla husmödrar liksom alla människor lefva.
Men jag vill då påstå, att en husmoders verksamhet är för en kvinna den lyckligaste verksamhet.
Den är den lyckligaste därför, att den inne- håller de flesta möjligheter till en kvinnas hela utveckling.
Det är mycket vanligt, att höra kvinnor be- klaga sig öfver, att deras husliga arbete är ett så materielt arbete, som i längden gör dem slöa och trötta och småningom likgiltiga för andliga sysselsättningar, men orsaken härtill är icke, att arbetet är materielt, utan att det uppfattas på ett materielt sätt.
All mänskligt arbete har en yttre form och behöfver ett material för att uttrycka sig, men en husmoder har i sitt arbete det mest om- fattande material till sitt förfogande; — hon har lifvet själft i hela dess omvexling.
När man vet, hur många andliga resultat ett synbart materielt avbete kan ha, borde man icke nedsätta det materiela arbetets värde.
Man vet, hur mycket lyckligare de männi- skor äro, som f l ordentlig mat, när de äro hungriga, en väl bäddad säng att ligga i, när de äro trötta, som lefva i renlighet och med en bestämd indelning af tiden, i hela det väl- görande tillstånd, som består i att icke plågas eller hindras af yttre ting.
Det är en husmoders uppgift att för flcre eller färre skapa en sådan tillvaro, alltså lägga grunden till, att en del människor g§ gladare, lyckligare och friskare till sitt arbete, — hon själf inberäknad.
När man en tid har lefvat på hotell eller, ännu värre, har sett, hur ett oordentligt, oroligt hem kan förstöra och förslappa all handlings-
I DU N 600 kraft, ser man, hvilken stor betydelse ett styrdt hem har.
väl- Ja, ett h e m!
D e flesta veta nog, att det är en g o d sak, men de glömma, att den, som hufvudsakligen skapar ett hem, är husmodern, o c h att därför hennes ämbete är ett välsignadt ämbete.
A l l t, som kan lätta, förbättra, försköna till varon för hennes omgifning, b ö r därför vara henne kärt, o c h till allt arbete, s o m hennes hushåll bjuder henne, b ö r hon gå så lätt o c h lycklig, som den går, hvilken vet, att hon gör ett nyttigt arbete.
(Forts.) Ett mål.
Skiss af Elena tudentska!
Ja, där låg den nyss eröfrade hvita sammetsbaretten, målet för årslång ' ^&lt;^ sträfvaii.
I hennes öron ljödo ännu de entusiastiska hurraropen, skålarne, talen för kvinnorna, för sanning, för framåtskridande.
Unga tankar och varma ord!
Hon strök han- den öfver pannan.
Tusen skiftande intryck jagade hvarandra som i feberyrsel.
När hon slöt ögonen, såg hon ett haf af ansikten, som böljade omkring henne, vänner och främlingar i brokig massa.
Ah, det var skönt att ändt- ligen få vara ensam, att ostörd söka få reda på sig själf, sina egna, innersta känslor.
Hon lutade sig ut genom det öppna fönst- ret.
Milda fläktar smekte^ hennes panna och kinder, vårens ljusa natt hvilade öfver jor- den.
Det blef så stilla inom henne.
Hvar hade den svindlande känslan af hän- förelse och entusiasm tagit vägen?
Alla de stolta, starka tankar, som dagen väckte till lif, svunno bort, och en känsla af tomhet och vemod smög sig öfver henne.
Hvad var må- let, som hon hunnit fram till?
Från den hvita sammetsbaretten i hennes knä gick blic- ken drömmande ut i den ljusa vårnatten.
Ett minne från en svunnen sommar käm- pade sig fram i hennes själ.
En midsommar- afton nere på floden; de voro många unga, som tillsammans skulle hålla midnattsvaka i båten.
Stojet och glammet tystnade efter hand, och de allvarsamma tankarne funno ord i nattens stillhet.
Hon satt tyst och lyssnade, samlande de hvita neckrosorna, medan båten gled sakta framåt.
Han, som satt bredvid henne, hade talat länge och varmt om, huru han tänkte sig en sann, stark och god kvinna.
Hon vå- gade icke se på honom, hon tyckte, det var, som om han hade talat endast till henne, som om han sade henne, hvad hon skulle kunna blifva, som om han tecknade hennes lif i varma, klara färger.
Hon hörde endast otydligt det meningsut- byte, som sedan följde.
Hans ord fyllde hela hennes själ, hennes egen synvidd vidgade sig.
Den gamla sägen, att på midsommarnatten kan man i en syn få se, huru ens lif skall ge- stalta sig, tycktes henne blifva till verklighet.
Med en sorts underlig klarsynthet tyckte hon sig se in i framtiden, och hennes hjärta klappade våldsamt.
Men ett viste hon, att den bild, han nyss tecknat, var ej blott det drömda idealets, det var känslan af, att ide- alet kunde förverkligas, som drifvit honom till att tala, och det var denna hans tro, som gjorde henne stark.
1 1890 Det var det första, ljusa minnet.
Så dök ett annat upp, blandadt med vemod.
Han gick före e nne på den nästan öfver vuxna skogsstigen.
Solskenet silade in genom löf- verket och lekte i dagrar och skuggor öfver den smärta, smidiga gestalten.
Varsamt böjde han undan de långa grenarne, så hon kunde passera utan hinder.
De gingo båda tysta, de visste väl, att det var sista gången på länge, länge, som de skulle råkas, men ingen vågade först tala om att säga farväl.
På den gamla mossiga bänken nere vid ån satte de sig ned, och för första gången talade han med henne om sin mor.
Sedan sutto de åter tysta, floden flöt stilla fram vid deras fötter, trädens skuggor föllo så långa, och långt bort ifrån kom bruset från vattenfallet.
Den stunden skulle hon aldrig glömma, den brände sig för alltid fast i hennes minne.
— Han reste sig upp och tog farväl, som om de skulle råkas snart igen, men de visste båda, att det skulle dröja länge, länge.
Sedan hade hon sökt vara modig och stark.
Hon hade arbetat och kämpat med ett mål för ögonen, ett mål, som stod mycket högre, än det hon i dag vunnit, och som man nyss hyllade henne för.
Därför var denna hyll- ning så innehållslös för henne.
Å h, hvad ville hon med ära och utmärkelse, hon ville blott ett enda litet ord, som sade, att hon ej behöfde tvifla på honom, och att han följde henne med tankarne, och att han förstod, att hon arbetade på att blifva den kvinna, han en gång tecknat i glödande hänförande ord.
Hon lutade ansiktet i händerna och dröm- de.
— Då kom det, först så mildt och sakta där nerifrån, och sedan allt starkare och starkare en ström af välljud.
Klar och ren steg stu- dentsången upp till henne, och hon kände hvarje ton, hvarje ord, hon hade läst dem en lycklig sommar: » Gjemmer du Onsker dybt i din Sjsel, Saa lad dem mod Himlen hseves; Naar Stjernerne falde, daa ved du det vel — Da önsker man ikke forgjaäves.
Se ud, se ud!
Si Natten funkler med Stjerneskud.
Onsk ikke tillbage den Tid, der for hen, Og Sommerens falmede Blommer, Onsk kun at de rödeste " Roser igjen Maa blomstre nseste Skjsersommer.
Se ud, se ud!
Si Natten funkler med Stjerneskud! » Den sista tonen dog bort.
Ja, nu visste hon, hvad hon hade att hoppas på, hon visste, att hon icke arbetade förgäfves, hon visste ju nu, att » de rödeste Roser igjen » skulle » blomstre nseste Skjsersommer ».
Hon grät så, som en ung kvinna kan gråta af lycka.
En klar tår glänste i barettens hvita sammet, där den bortglömd fallit till golf vet.
Iduns julklappsbazar.
(Forts.) XXVI.
Symaskinsväska.
Vid maskinsöm såväl s o m vid all annan s ö m, blir en massa trådar och smålappar, s o m skräpa på bord o c h golf.
Det är därför alltid lämpligt att hafva något göm- sle för dessa nära till hands.
Därtill tjänar nämn- da väska, och kan den göras sålunda: Tag en pappbit ungefär 32 cm lång o c h 22 cm bred med afrundade hörn nedåt; kläd öfver den med linne- väf eller säckväf.
Klipp ett lika långt och något bredare stycke af samma tyg, förse det med bro- deri i korsslygn eller stjälkstygn, kasta det där- efter intill pappet med några små veck i nedra kanten, dölj kastningen med ett veckadt band i samma färg som broderiet.
Fäst sedan band el- ler snodder i väskans båda öfre hörn att med dessa fastbinda väskan i järnstället å en tramp- maskin.
Skulle öfvertyget bli väl vidt, bör en dragsko anbringas 3 cm från öfre kanten.
E.
N. XXVII.
Trash orn.
Detta har samma ändamål som symaskinsväskan o c h göres vanligen af trä.
Men man kan äfven förfärdiga det själf af papp och tyg, Bottnen klippes 5 eller 6-sidig 14 cm i diameter, vidare lika många sidor, nodtill lika breda med en af bottnens sidor, upptill ungefär 1 \ gång till så stora.
Bottnen samt sidorna öf- verklädas hvar för sig med grå linneväf försedd med röda broderier utvändigt samt rödttvills invän- digt eller annat passande tyg, t. ex. brokig gar- dinsits samt kastas därefter tillsammans Öfver- kanten och skarfvarne kunna prydas med veckade band.
E.
N. XXVIII.
Tidningshållare i form af sköldar.
Två sköldar utklippas af papp, den ena något större än den andra.
Båda öfverklädas med kläde, plysch eller grå linneväf.
På den mindre skölden, som sättes ytterst, anbringas broderi af silke, sniljer och guldtråd.
Sköldarne hopfästas i nedre snib- barne.
Vill man ge mer stöd åt tidningarna, fast- sys smala kilar mellan sköldarnes nedre kanter.
Rundt kanterna sättas silkessnodder, som äfven sammanhålla dem upptill och bilda öglor att hän- ga dem uti.
E.
N. XXIX.
Nagel och tandborsthållare.
Af papp tillskäres en lämplig fason, 20 cm lång och cirka 15 cm bred, något afsmalnad på midten, samt hörnen afrundade.
Denna beklädes på ena sidan med brunt guttaperkatyg.
Upptill sys ett mono- gram.
Därnedom fästes med några stygn af ku lört silke en remsa, 1 | cm bred, likaledes af gutta- perkatyget, kantad med bruna ylleband, till så många utstående små afdelningar man har bor- star.
Nedom denna prydes med liten söm af stjälkstygn t. ex. ett par borstar korsande hvar- andra och en halfbåge af b l o m m o r under dem.
Fodras med domestik.
Bruna ylleband veckas i täta motveck o c h fastsys i kanten.
En liten ögla att hänga upp den uti o c h man har en liten bil- lig julklapp, lämplig åt ungherre.
H — na.
X X X.
Lamphatt.
Af en aflång o c h en rund pappfigur sammansättes på vanligt sätt en lamp- hatt.
Hamburgergarn i tre nyanser mossgrönt fastsys i små tofsar kring pappen, sedan upp- kammas garnet att det hela blir som en liten mosstufva.
Ofvanpå prydes den af en stående stork o c h en liggande storkunge.
Men huru be- skrifva dessa?
Af tämligen grof stålträd böjes en figur till hufvud, hals och bål så ståtligt som möjligt, vid denna fästes 2 långa ben, hvilka vi- ras med rödt yllegarn.
Hals o c h hufvud viras med hvitt sifirgarn i bästa möjliga fason.
Ögo- nen betecknas med 2 svarta stråpärlor, och näb- ben göres ganska lång af en klufven tändsticka, färgad svart i bläck eller dylikt.
Uppkammade tofsar af svart o c h hvitt sefirgarn placeras till vingar och stjärt.
Litet fantasi o c h storken står där så rak o c h ståtlig.
Ungen göres efter samma idé, utan ben förstås o c h mindre.
Sedan dessa fästats, kan man sätta något färgad mossa o m - kring dem.
Hatten beklädes invändigt med moaré- papper.
H — na.
X X X I.
Skål af kokosnötskal.
Skalet af en kokosnöt afsågas jämnt o c h vackert till önskad höjd.
Den större delen putsas noga, först med en grof fil, sedan en finare och slutligen med sandpapper, så att ytan blir riktigt fin.
Sedan snidas med vanligt träsniderijärn en bård kring kanten och ett stjärnmönster i hvardera af de 3 fält man finner på skalet.
Hos en guldsmed be- ställes en fot i form af en lejontass eller annan treflig fason, helst af silfver.
Äfven kan man sätta silfverbeslag kring kanten.
På detta enkla sätt erhålles en ovanlig och treflig prydnadsartikel.
H — na.
I DU N 1890 Revolution i klädtvätten.
Bref till Idun.
London i november 1890.
Man har här länge insett, att den gamla tvättmetoden medels gnuggning var både kläd- och tidsödande.
Maskiner, hvari kläderna mera varsamt behandlas, hufvudsakligen med kokning och användande af särskilda tvätt- tvålar, hafva länge begagnats både i hemmen och vid tvättinrättningar.
Men på det sista året har en ny metod vunnit allt mer och mer spridning.
Den består helt enkelt i an- vändande af en obetydlig kvantitet vanlig fo- togen, som har befunnits ega en starkt lö- sande egenskap.
En liten pannmur finnes här i alla hem, ty någon tvätt, om ej hela tvättningen, göres alltid en gång i veckan; och därför förekom- ma ej här de stora svenska månads-, att ej säga half- eller helårstvättningarna.
Förde len att under månader gömma på smutsiga kläder är svår att förstå, då däremot det osunda däri och den ökade kostnaden med att ha så stora förråd, som då fordras, äro lätt insedda.
Den engelska tvätten, d. v. s. egentligen Londontvätten, är visserligen ej mönstergill i färg, men detta torde ej bero på sättet att tvätta, utan på det hårda vattnet och den oklara luften, som kläderna torka i.
Med tvättning medels användning af foto- gen tillgår på följande sätt: till omkring 7 3 liter vatten tages ungefär 4 2 5 gram van- lig hushållstvål, som- torde motsvara ungefär samma vikt af svensk grönsåpa.
D å vattnet kokar i pannmuren — eller i en stor panna på spiseln — och tvålen är väl upplöst, ihällas 2 a 3 matskedar vanlig fotogen.
Nu iläggas kläderna, så mycket som kan rymmas väl täckt af vattnet.
Bäst är att lemna de smutsigaste, såsom kökshandukar och dylikt till ett senare kok med tillsats af ännu en matsked fotogen.
Ylle och kulörta kläder kunna naturligtvis ej tvättas på detta sätt.
Man låter kläderna koka en half timme, och under denna tid bör man blott en och annan gång röra om dem med en käpp.
D e sköljas därpå i kallt vatten och vridas väl samt äro färdiga att hängas ut att torka.
Samma behandling genomgå de smutsigare kläderna, som därjämte torde behöfva litet såpas och gnuggas samt böra, som sagdt, ha ännu en matsked fotogen i det kokande vattnet.
Om man så vill, kan man kvällen förut lägga kläderna i blöt i såpvatten; och, om så anses nödvändigt, kan ju den traditionella klappningen utföras efter vridningen.
Ingen fotogenlukt stannar kvar i kläderna.
Förra vintern kunde man ej här öppna en damtidning, utan att se denna tvättmetod be- handlas i artiklar, i frågor eller svar.
Alla som försökt den, uttalade sin stora tillfreds- ställelse därmed och prisade den såsom be- sparande både tid, pengar och krafter, för- utom det att kläderna undgå nötningen me- dels gnuggning.
Jag tror, att om svenska husfruar ville pröfva denna metod, skulle de finna den lika användbar för svenska förhållanden som för engelska.
* * 001 ny, utan att vara det minsta filtad eller krympt?
För några dagar sedan var jag i tillfälle att åse tvättning efter en ny, förträfflig me- tod, som möjliggör detta.
Denna s. k. Solvo- tvättning är uppfunnen af professor Gamgee här i London, och hufvuddragen äro följande: en vanlig pannmursgryta förses med ett inre fodral af tenu utan botten och så mycket mindre än grytan, att ungefär en half tums mellanrum lemnas utefter väggarne, hvar- jämte den upptill är försedd med hål af ^ turas diameter.
Här passas in en korg af mycket gles ståltråd, hvari kläderna läggas, och hvilken inställes i grytan, sedan en ny, patenterad såpa är löst i det kalla vattnet däri.
Sedan vattnet börjar koka, drifves det af luftens tryck ned mot botten, upp mellan de begge kärlen, in genom hålen, ned igen, och således i en ständig rotation ge- nom kläderna, som äro alldeles stilla och därför undgå all nötning.
D e ömtåligaste kläder och finaste spetsar kunna tvättas på detta sätt, utan att taga minsta skada.
Den fullkomligaste frånvaro af gnuggning är till stor del orsaken, hvarför metoden kan använ- das för ylle, men därtill bidrager äfvenledes såpan, hvilken ej innehåller minsta spår af soda eller alkalier.
Dylik såpa kan endast användas med destilleradt vatten, och sådant kan nu framställas genom en annan professor Gamgee ' s uppfinning med högst obetydlig kost- nad utan den vanliga dyrbara kondenserings- metoden.
Efter en kvarts kokning sköljas kläderna i kallt vatten, vridas väl och torkas.
Utom fördelen att kunna tvätta ylle utan krympning eller filtning, har denna metod den stora hygieniska fördelen att yllevaror sålunda genom kokning kunna desinficieras, hvilket är af stor vikt, enär annars mycken smitta sprides genom ylle, tvättadt, men ej kokadi.
En tvättanstalt med denna metod har se- dan en tid varit i gång i Brighton (på södra kusten), en skall inom kort anläggas i Lon- don, och ett bolag är under bildande för att sätta i verket en mängd dylika inrättningar, som säkerligen snart skola bli starkt an- litade.
* * * Skulle det ej vara skäl att någon kemiskt kunnig och affärsvan person från Sverige re- ste hit för att taga reda på ofvannämnda metod och sedan föranstalta dylika tvättin- rättningar i Sverige?
Där tillgång finnes på regnvatten, kan me- toden lätt användas, om man inrättar de nämnda, enkla apparaterna för sin pannmur och använder prof. Gamgee ' s såpa, som här finnes till salu för billigt pris.
Jag vill blott tillägga för att visa, hur en dylik affär drifves här i England, och hur den bär sig, att » the lady Manageress » vid Brigh- ton Solvo Laundry har en lön af närmare 3, 0 0 0 kronor - och allting fritt.
Vid möjligen förekommande förfrågningar skall jag gärna i Iduns spalter stå till tjänst med svar.
A.
Fl - d B.
* Men hvad säga nu våra svenska fruar om att koka ylle och att efter en kvarts timmes kokning finna en tjock yllefilt alldeles som Sen till, att Idun med Modetidning finnes hos alla edra bekanta!
Skuggor.
Skiss för Idun af Niemand.
f ellan granarnas täta grenar glider månens mjölkhvita ljus, det silar sig genom björ- karnas luftiga hängen o c h blänker som en sol på reflektionskulans spegelblanka yta.
Det smyger sig genom kaprifolierankornas blad och väfver ett fint silhuettmönster på veran- dans brunbetsade golf; men längre upp, där löf- verket är s o m tätast, har det kilat en enda, ensam stråle, hvilken, skarp som en knifsudd, darrar o c h, glänser i det djupaste mörkret.
Det rör sig där inne i skuggan, långsamma steg närma sig öfver golfvet, o c h en ensam gestalt kommer fram i mån- ljuset.
Det är ett mycket blekt ansikte, som lyfter sig mot silfverlampan under den blåsvarta kupolen, nästan spöklikt blekt i det hvita ljuset.
Det är ett kallt, nästan hårdt ansikte, med skarpa, dystra drag, och som saknar den första ungdomens mjuk- het o c h rundning i linierna; den låga, raka pan- nan med de i rät linie, liksom med tusch dragna ögonbrynen, den korta hakan o c h de hårdt sam- manpressade läpparne, allt ger intryck af något förstenadt, Dock, den slocknande glöden kölar ännu i ögats djupa svärta, kring dessa läppar så fast sammantryckta, o c h under dessa ögonbryn, så dystra och trånga, ligger ett obeskrifligt uttryck, de fina munvinklarne darra af smärta, och öfver ögonens dunkla djup ligga dimmor.
Hon lutar sig mot räckverket och stirrar ut i natten, ut öf- ver de af dagg gnistrande gräsmattorna, på natt- svarta styfmorsblommor med härliga pärlor på sin lena sammet och inandas vällukten af rosor- na, som höja sina hufvud emot henne.
Så många tankar, som komma i en sådan djup tystnad, då naturen liksom gått till hvila, då dess hjärta liksom står stilla, o c h man lyssnar andlös efter dess slag.
Hvad drömma de dunkla ögonen o m?
Bah, d r ö m m a!
Man drömmer icke längre, när verkligheten fått en mellan sina hvassa klor.
Dessa ögon tycka, alt de äro nära befryndade med denna dödsstilla höstnatt med sitt hvita, kalla ljus.
Björkarna där nere vid stranden synas stå så lugna i sin rika löfskrud; men när dagsljuset faller mellan grenarne, skall du här och där mär- ka fullt med gulnande blad; o c h de båda aspar- na, som spegla sig i vikens vatten, de skälfva och darra, fastän vinden gått till hvila mellan granar och furor.
Hvad hon tänker p å?
Kanske på sol varma för- sommardagar, under doftande hägg o c h syren, med solvärme i hjärtat och solljus i ö g o n e n; på heta eftermiddagars lyckliga dolce far niente un- der lindarna — just under den där linden där borta —; o c h på mycket mörklå ögon, som ömt blicka öfver till henne från andra sidan trädgårds- bordet; på sommaraftnar, veka som mollackord, då himlens mjölkblå kupa hvälfde sig öfver dem, med sina förtoningar i vester af blekaste guld och skäraste rosa, då ljudlösa årslag förde dem öfver vikens genomskinliga vatten från strand till strand, och måsarne i eleganta bågar kretsade öfver de- ras hufvud och med långsamma, behagfulla ving- slag gledo öfver vattenytan.
Och under det han hvilade på årorna, hade hon med sin vackra, mjuka röst sjungit hans favoritsång: » Med dina blåa ögon — » De talade icke mycket de två; hon njöt af blotta sammanvaron; o c h från de mörkblå ögonen till de svarta flögo gnistor, som tände och brände.
Bah!
Drömmar, skira som månljuset där ute, endast drömmar, verkligheten skulle komma, uppvaknan- det på den sköna sommardrömmen, en saga lik, och det skulle göra ett slut på dessa gyckelbilder, så skimrande, men så ihåliga.
Minnena — bild efter bild draga de med pinande tydlighet hennes inre öga förbi.
Det är åter afton, en kulen, gråduskig afton med blytung himmel och hällande skurar; men inomhus är det strålande ljust, och tonerna från en glad, sprittande musik ljuda i hennes öron.
De ha dansat de två och sitta nu vid hvarandras sida i ett litet kabinett bredvid danssalongen och blicka ut i vimlet, En onämnbar fröjd är lägrad öfver hennes ansikte, medvetandet om att en skön blomma, fager till färg o c h doft, öppnat sin skära kalk i hennes hjärtas första vår, kommer henne att känna sig så lycklig i denna stund.
Det blir en paus i dan- sen, en kaskad af toner pärlar som vattendroppar från flygeln midt emot dem, och ett guldblondt
I DUN 002 hufvud tecknar sin fina profil m o t instrumentets ebenholts.
» Med dina blåa ögon — » smyger det därutifrån in mellan de purpurröda portiererna.
Han spritter till o c h lutar sig fram.
» — ser du så huldt mig an » ljuder det med en varm, klar mezzosopran, o c h sångerskans ansikte vänder sig, under det hon sjunger, småningom emot dem, o c h ett par stålblå, djupt liggande, något matta ögon blicka in till dem.
» Så drömmande blir då mitt sinne, att j a g ej tala kan — » 1890 utan suck o c h utan klagan rifvas luftslotten ned och grusas med marken, men på skärfvorna skall hon trampa under hela sitt lif.
— Hon fortfar att stirra ut i månskenet.
Ansiktet har nästan försvunnit i slagskuggan från veran- dans tak, ty månen glider ned bakom skogen, den lysande punkten där uppe i mörkret är för- svunnen o c h det vackra skuggspelet är borta.
Men från viken, där månen ännu strör sina glittrande silfverpaljetter, höres en klar, välljudande stämma sjunga, först sakta, sedan allt högre, tills ord och melodi slutligen klart förnimmas.
* — ett haf af blånande tankar då strömmar öfver min själ » — ljuder det i varma, djupa toner, medan huset där uppe svepes i allt tätare skuggor.
Det går en skälfvande rysning öfver henne där inne, hvarför, det kan hon ej göra sig reda för, en sådan där rysning, som ibland förebådar o s s något kommande ondt eller någon svår sjukdom.
Hon ser på h o n o m, hans ansikte har fått ett svär- miskt, melankoliskt uttryck, o c h hans blickar äro oaflåtligt fastade på det blonda hufvudet, på hvars kinder en dämpad rodnad uppstiger.
Med oförtruten ifver fortgår det kända sällskapet - » Handarbetets Vänner- » att verka för sitt föresätta » erkän- » — ett haf af blånande tankar nansvärda » syfte: kvinnoslöjdens höjande i då strömmar öfver min själ. » svenska hem.
Vår öfvertygelse är, att den lifskraftiga föreningen just slagit in på den Han stiger hastigt upp o c h går utan ett ord dit bästa vägen, och att de utställningar af hand- ut.
Hon ser h o n o m närma sig flygeln, hon ser arbetets alster, som den tid emellan anordnat honom taga den mörkröda rosen ur knapphålet i fracken, samma ros, som h o n själf gifvit h o n o m, här i hufvudstaden, högeligen verka att väcka och hon ser honom bugande räcka den till den och med nya, fruktbringande idéer och upp- blonda sångerskan, hvars kinder glöda högröda som blomman i hennes hand.
Men kinder slag vidmakthålla ett allt allmännare intresse.
blifva hvitare än snö och läpparne darra konvul- Den nya utställning, som föreningen under siviskt.
Ovilja o c h d o f harm sjuda inom henne, den senaste veckan bjudit oss, har på ett under det att smärtan står på lur för att i ett obe- glädjande vis bekräftat vår tro.
Tillströmnin- vakadt ögonblick genomborra henne med sina klor.
gen af besökande damer har varit synnerligen Hon hör hans röst som ur ett aflägset fjärran, hon kan icke motstå den, ej heller de mörkblå liflig, och den föresyn af gediget arbete och ögonen, hvilka stråla s o m aldrig förr.
Valsens god stil, som de utställda föremålen erbjudit, toner glida smekande och lockande förbi hennes ko mmer helt visst att sätta god frukt under öra, hans arm ligger lätt o m hennes lif.
Hon sluter ögonen.
Det förefaller henne, under det h o n denna det kvinliga handarbetets mest flore- dansar, som om hon sväfvade genom ändlösa rande årstid — julklappstiden.
rymder, som om osynliga körer sjönge.
Hon ser Att ingå i en detaljerad beskrifning ötver plötsligt upp, hennes ögon lyftas mot hans.
Bara mångfalden af utställda arbeten skulle till en blick, en enda, men han ser henne ej, ty hans ögon äro riktade mot palmträdet i fönstersmygen, intet tjäna, då ett återgifvande i ord kräfde där det guldblonda hufvudet under dess djupa en omöjlig bredd för att gifva en uttömman- grönska ler mot h o n o m.
Hon tvärstannar, hela de föreställning.
Stor uppmärksamhet till- rummet dansar för hennes ögon.
Hon vill bort, drog sig en präktig gobelinväfnad, beställd bort från allt.
Hon ilar ut.
Regnet piskar hen- nes ansikte o c h stormen sliter i hennes hår, men af öfverståthållaren frih.
Tamm, hvilken inför hon känner det e j.
Bort!
bort!
Ej en enda tår, de besökandes ögon under konsterfarna hän hennes F ö r s l a g till matordning f ö r v e c k a n 2 4 - 3 0 nov.
S ö n d a g: Colbertsoppa; hummer i mayonaise; rådjurssadel med potatis- kroketter; rompudding.
M å n d a g: Soppa på blomkål; stekt kyckling med sylt och sallad; ris med äpplen.
T i s d a g: Köttsoppa med klimp; stufvad aborre.
O n s d a g: Puré på bruna bönor; fårstek med brysselkål.
T o r s d a g: Fläskpannkaka; ärtpuré.
F r e d a g: Surstek; risgrynsvälling.
L ö r d a g: Soppa på gåskrås; stekt gås; glace.
marineras med olja och ättika, samlas och läggas rundt omkring på anrätt- ningsfatet, som om stjärtarna vore hela.
Midt på fatet har man en förhöjning af sallad.
Här ofvanpå lägges det öfriga hummerköttet som en pyramid.
Mayonaisesås är på förhand i ordning och slås öfver pyramiden samt prydes med den hackade hummerrommen eller rullade sardellfileter och oliver.
O. H.
D. Bakning-.
Ronnebypepparkakor.
1,063 gr. brunt socker; ' ii cl.
vatten, 51 gr. stött ka- nel, 21 gr. stötta nejlikor, 4 matskedar fint skurna pommeransskal, 638 gr. smör, 1,700 gr. mjöl och 34 gr. pott- Recept.
aska Sockret uppkokas med vattnet, Colbertsoppa: Morötter, palstemac- kryddorna iläggas och fa ett hastigt kor och sellerirötter utstickas som 25- uppkok; kastrullen lyftes af elden, smö- ören, tvättas och läggas i en kastrull ret ilägges.
Allt sammans upphälles i jämte ett stycke smör, en nypa socker ett stenfat och röres, tills det kallnat, och litet buljong.
Då de äro mör- mjölet och pottaskan inarbetas då med kokta, läggas de i stark buljong och en stadig träsked till en smidig deg, serveras med förlorade ägg.
hvilken bör hvila minst 12 timmar Rompudding.
Ett kräm lagas af 60 och därpå utkaflas tunnt samt gräddas centiliter grädde, 10 äggulor, stött soc- i en tämligen het ugn.
Helena.
ker och gelé.
Så snart massan är kokt och silad, iröres 30 centiliter god rom och slutligen 00 centiliter vispad grädde.
Härtill serveras gräddskum med soc- Mattornas påläggning.
Den kulna, ker och rom eller hallonsaft.
men dock i månget afseende trefliga hösten är nu inne med sin myc- Hummer i mayonaise.
Sedan hum- kenhet af olikartade bestyr; ett bland mern kokt och kallnat, aftagas skalen, dessa är mattornas påläggning.
Detta så att stjärtarna förblifva hela och kan ske ganska lätt, om man blott för- runda.
Dessa skäras i sneda skifvor, Bostaden.
der växte i väfstolen eller, kanske rättare, väfbågen.
Ritningen till det dyrbara arbetet var uppgjord af fröken Petré, och de ifrigt vimlande skarorna kring väfverskans plats vitt- nade om det intresse, de närvarande damerna funnit i att taga del af det egendomliga till- vägagåendet vid denna den mest konstnärliga bransch af den nu så moderna allmogeväf- naden.
Vid en af väggarna var en liten utsökt rumsinteriör anordnad.
Mot en bakgrund af rika portierer står en liten kokett soffa helt och hållet broderad med flätsöm i orientalisk stil.
En präktig skärm med götiskt broderi, infattadt i en stilenlig ekram, skiljer soffan från en länstol, inbjudande mjuk och bekväm, som nutidens blaserade smak vill ha den, samt försedd med ett broderi i renässans- mönster.
Det mest konstfärdiga i hela rum- met är en liten stol i renässans, klädd med den finaste gobelinväfnad, som någonsin till- verkats inom föreningen.
Ofverdraget är också väfdt af Sveriges skickligaste gobelinväfverska, Karna Nilsson från Skåne.
Endast den lilla bit, som be- kläder stolsryggen, är betald med 5 5 kr.
Hela rummet är anordnadt på en flossamatta med mattblå botten och bård i renässans.
Mönstren till de här nämnda arbetena voro komponerade af fröknarna Branting och Petré.
Ett af salens hörn pryddes af ett standar, bestäldt af Huskvarna vapenfabrik och afsedt för fabrikens skyttegille.
Standaret är af blått siden, prydt med applikationsbroderi i gult siden och snörmakeri.
På midten är fabri- kens vapen anbragt.
Det hela är kompone- radt af fröken Gisberg och beundransvärdt korrekt utfördt af brodösen.
Se här blott några strödda intryck från den vackra utställningen!
Det är ej första gången vi haft nöjet sysselsätta oss med » Handarbetets Vänner » och dess verksamhet, ej heller, tro vi, blir det den sista.
Vi till- önska den all framgång och allt biträde af svenska kvinnor.
ser alla hopsydda mattor, täckande hela golfvet, med små ringar i kanterna; omkring väggarne islås motsvarande mässingsnubbar.
Man tycker visserli- gen, det kan vara en onödig utgift, men så slipper man ock det upprepade spi- kandet i såväl mattor som golf, och hur lätt läggas de icke både på samt tagas af!
Det är blott att iakttaga, och det synnerligast med mattor af otänj- bara väfnader, att först haka på ringarne i hvart och ett af de fyra hörnen, där- efter midt emot på alla sidor, och se- dan möter ingen svårighet att nå nub- barne öfver allt.
Hakar man däremot först på ena sidan, därefter de två andra, lemnande hela fjärde sidan till sist, är det ogörligt, åtminstone för kvinnor, att orka sträcka mattan tillräckligt, för att kunna lägga på ringarne, och man står där rådvill med halfgjordt arbete.
Frida N.
N. Linneskåpet.
En husmoder skall vara ytterst rädd om sitt linneförråd, ihågkommande att i detta ligga ej så ringa summor, öfva noggrann kontroll däröfver, alt ej nå- got kommer bort, så att icke än det ena än det andra dussinet blir defekt.
Det är ej nog med att någon gång un- dantagsvis inventera i linneskåpet, det bör ovilkorligen ske vid hvarje tvätt; allt smutsigt räknas som vanligt och lemnas ut, men efter mangling och strykning skall man icke allenast^räkna in tvätten, utan äfven räkna öfver hvad 3^ som finnes rent, i bruk eller möjligen hunnit smutsas ocb undanläggas för att därvid kunna se, om något fattas.
Veta ens tjänare, att så utan undan- tag sker, blifva de aktsamma om hvad de hafva sig anförtrodt, antingen i dag- ligt bruk eller vid byken.
I förbigående kan påpekas att husmodern bör, så vidt möjligt är, själf vara med och räkna ut kläderna och om möjligt kasta ett öga på dem, ty beklagligen fin- nas så oordentliga tjänstflickor, att de med god smak begagna fruns eller an- dra kvinliga familjemedlemmars bort- lagda gångkläder.
Då kläderna äro färdiga att läggas in, akte man sig för att för tidigt packa in dem i linneskå- pet och stänga igen dörren, helst om de skulle råkat blifva för mycket fuk- tade vid dragningen, ty om de i bästa fall icke mögla, då de äro så godt som förstörda för alltid, få de likväl en un- ken, obehaglig lukt.
Var därför för- siktig och låt dem hellre ligga spridda på t. ex. gästrum några dagar än att riskera ofvanstående.
På sommaren då det är varmt, behöfver man iakttaga större försiktighet än på vintern; odrag- na kläder kunna naturligtvis ock taga skada, om de läggas halftorra i för stora högar.
Då man lägger in rena kläder, läggas dessa underst och de man har kvar från förra tvätten ofvanpå, att alltsammans blir efter hvartannat begagnadt och jämnt slitet.
Att allt skall vara öfversedt och lagadt, där brister finnas, behöfver väl knappast påpekas.
Inventarieförteckning bör fin-
603 IDUN 189Ö nas öfver linneförrådet samt vara upp- satt på skåpdörrens inre sida.
En osed, som förekommer i många hus, är att tjänarinnor, om man ej har ögonen på dem och vänjer dem vid ordning, taga hvad de komma öfver att torka pä, från den finaste damast- servet till den gröfsta handduk; detta är oförlåtligt slarf och ovilkorligt hus- moderns fel.
Laga för det första, att det finnes tillräckligt handdukar för köket, men haf dem i linneskåpet så- som allt annat linne, ty eljes är fara värdt, att man rätt snart kan få se dem använda till allt annat än sitt bestämda ändamål.
Lemna sedan ut onsdag och lördag så många handdukar som rimligtvis behöfvas och se till, att de ordentligt upphängas efter hvarje disk, i annat fall, kastade i en vrå eller i bästa fall upphängda på en krok öfver hvarandra; äro de våta, då de därnäst behöfvas, blir följden en illa torkad disk och tjänarinnans försäkran, » att de handdukar, frun lemnar ut, omöjli- gen räcka till ».
Man får icke heller lyfta af grytor och pannor med hand- dukar, för detta ändamål skall man vara försedd med s. k. gry t vantar.
För det andra, skall man själf taga bort samt hafva sitt begagnade duktyg in- läst; t. ex. i botten af linneskåpet, kan det godt hafva sin plats med en gam- mal ren handduk till öfverkast.
V i d större bjudningar bör ock ihågkommas, att man lemnar fram några gamla, slitna lakan att torka på, ty det är egentligen vid dylika tillfällen som duk- tygen äro mest frestande.
Frida N.
N.
Matlagning ".
T u r s k a bönor och spenat få en grön vacker färg, då 2 ä rl gram soda läg- ges i vattnet då det kokar, innan grön- sakerna iläggas till förvällning.
M.
A.
Om kokta katrinplommon späckas nätt och väl med skållad, i strimlor skuren sötmandel, får man ett ganska vackert garnityr till fruktmos, men isynnerhet till kall risgrynsgröt, uppblandad med vanilj, socker och gräddskum.
Frida N.
N. Titaniapudding Man vispar / i liter söt grädde till så hårdt skum som möjligt, blandar den med 150 gr. ci- tronsocker, 100 gr. röd upplöst gela- tine, 100 gr. från kärnorna befriade körsbär och ett hälft glas marasquino, rör massan så länge, tills den börjar stelna, fyller den i glasskålar och stäl- ler den på is, tills den skall användas.
3 Klädedräkten.
0 m skodon k l ä m m a, kan man af- hjälpa detta genom att smörja dem med glycerin, som droppas på en lapp.
Både öfverlädret och aulorna gnidas in därmed och få sedan torka.
Detta för- faringssätt upprepas flera gånger, hvar- efter skodonen aftorkas med en trasa.
Lädret smyger sig då väl efter foten utan att klämma.
Efter denna behand- ling af skodonen bör man ej låta borsta dem, ty skinnet blir då hårdt af sko- svärtan och spricker lätt.
Genom an- vändning af glycerin behåller det där- emot utseendet af att vara nytt och är mera hållbart.
I fuktigt väder tränger ej heller vätan igenom.
Handarbeten.
Paraplyfodral.
Det är alltid besvär- ligt att ha många effekter med sig på eu resa, och man bör därför alltid så mycket som möjligt söka förenkla sin packning.
Ett enkelt, men mycket praktiskt fodral, som rymmer tvänne paraplyer på en gång, förfärdigas på följande sätt.
Ett stycke grått linne, 36 cm.
bredt och 75 cm.
långt, afdelas midt på för att bilda två fack.
Sedan man nedåt något afsneddat de båda de- larne, men upptill afrundat desamma, monteras de upptill och nedtill med mörkbruna ylleband.
Därpå fastsyr man nedtill på afvigsidan ett stycke från kanten ett hvitt linneband, me- dels hvilket de båda facken nedtill hopdragas, så att endast paraplykäppen kan sticka igenom.
Därpå syr man åter ihop de båda delarne och monterar denna söm med ylleband, som upptill få sluta i en slinga, tillräckligt vid för att man vid bärningen bekvämt skall kunna träda handen och armen genom densamma.
H varjehanda.
Handsvett.
Detta onda, som är högst obehagligt vid finare handarbeten, piano- spelning, ritning e t c, måste behandlas dels lokalt, dels genom något allmänt hudstärkande medel.
Till de först- nämnda medlen höra tvättningar af händerna flere gånger om dagen i ek- barksdekokt eller alunlösning.
Innan man går till sängs, beströr man hän- derna med följande pulver: salicylsyra 3,0, stärkelse och zinkhvitt hvardera 10,0, preparerad talcium 90,0, hvarpå händerna omlindas med bindlar.
Huden starkes för öfrigt, genom att man hvarje dag tager kall afrifning öfver hela kroppen.
Läkareråd.
q — 19 år.
Bestryk dem med ett tjockt lager borsyrevaselin (10 proc.)
och lägg pä litet Ten bomull och fäst denna med amerikansk häfia af lämplig storlek.
Byt om detta för- band morgon och afton, och tvätta p &amp; aftnar- na försiktigt af med aseptin.
Ej farligt, men bör skötas ordentligt.
» Försök ».
I svaret till Naima i n:r 5 finner Ni hit hörande upplysningar.
— » Hårroten » följer ej med, när ni rycker ut håren, hvarför detta sätt är lika lönlöst som att använda de nämnda » essencerna », hvilka i alla händelser ej komma hårroten att » ruttna » Lilla Ytts.
1) Man bör under de närmaste timmarna iakttaga absolut tystnad; att dricka någon varm dryck, t. e x.
tbe, Ur lämpligt.
2) Beror pä, af hvad slag katarren är, om den är akut eller kronisk, sitter i de finare eller gröfre lufirören o.
s. v. 3) Det beror på or- saken; står väl antagligen i samband med ka- tarren.
Elsa.
Om er mage är i god ordning, så bör Ni äta så mycket som möjligt och i syn- nerhet förtära mycket mjölkmat (2 liter mjölk dagligen) och gröt (hafregrynsgröt).
Mellan de egentliga måltiderna drickes mjölk eller porter.
Svea.
1) Beror på, om det står i samband med något underiifslidande; kan blott genom un- dersökning afgöras.
2) Gör hvarje afton un- der längre tid en spolning med en ljum 1 proc.
koksaltlösning.
Lämplig apparat torde Ni kunna erhålla pd apoteket.
3) Nej, om det blott sker med försigtighet, så att Ni ej skär Er, ty då kan Ni möjligen riskera blodförgift- ning.
— Alla tvättningar vid dessa tillfällen äro fullkomligt oskadliga.
Jda.
Endast genom en urinundersökning kan det afgöras, hvarpå detta beror.
Något » far- ligt » torde Ni knappast behöfva befara.
Ajaf Ja.
Siri.
Det bästa och säkraste medlet vore massage.
Har Ni ej tillfälle att erhålla sådan, bör ni morgon och afton med handen göra grundliga gnidningar med kamferolja; något absolut säkert resultat torde Ni dock ej häri- genom få påräkna.
Tillåtligt kokett.
Se svar till Naima i n:r 5.
Orolig Skånska.
1) Helt säkert skulle ej nå- gon kirurg vilja tillstyrka eller utföra dylik operation.
Och hvartill skulle det tjäna?
2) Nej, det behöfver Ni ej.
Tiittie.
1) Ja, helst pa morgonen omedel- bart vid uppstigandet.
2) ja; nej snarare tvärt om.
3) ja, men man gör klokare i att hålla upp ett par, tre dagar.
4) ja.
— Afrifningarna gifvas helst med lakan {doppade i vatten af rummets temperatur; af en person med litet handlag och Öfning.
Själfva afrifningen, hvar- vid hufvudsakligen rygg och bröst frotteras, bör ske raskt, hvarefter torkas mycket väl med ett groft lakan.
Bäst är — åtminstone vintertiden — att ligga några minuter efter afrifningen, tills kroppen åter blifvit upp- värmd.
Ung Lisbeth.
Försök ingnidningar flere gån- ger dagligen med coldeream försatt med 1 proc.
salicylsyra.
Som åkomman emellertid är yt- terst svårbotlig, vilja vi råda Er att rådfråga specialist.
Wera.
1) Tag hvarje kväll under 15 minu » ter ett 50 gr. varmt handbad och ingnid där- på kamfersprit.
— Ä r Ni allmänt klen (t. e x.
till följd af bleksot) måste lämplig alimänbe- handling användas.
2) Se till Eva i n:r 3.
Dock torde vara bäst att rådfråga specia- list, om Ni har tillfälle därtill.
E — n.
Nej.
Intet att göra.
Karin.
Utan tillfälle till undersökning anse vi oss ej i ett fall som detta kunna gifva Eder råd.
Olycklig.
Det är ju allt skäl att fortsätta behandlingen för edert underiifslidande, som nog är källan till en del af edra krämpor.
— Vi skulle i öfrigt vilja råda er att under 6 — 8 veckor dricka Roncegnovatten, en matsked i litet vanligt vatten tre gånger dagligen vid måltiderna.
D:r — d.
Bvar Frågor.
N:r 8 3 5.
Anhålles vördsamt om modell å nålväskor med tillbehör eller s. k. sjömans- hustrur.
Louise H.
N:r 8 3 6.
En af Iduns läsarinnor, som ar mycket besvärad af Ömkyla i händerna och försökt mycket för att få bort detta onda, men utan resultat, frågar om någon vill upp- lysa henne om något radikalmedel mot nämnda onda?
M:r 8 3 7.
Finns det i Stockholm någon byrå, som anvisar och anskaffar platser i bran- scher?
Svar härå i nästa nummer emotses med tacksamhet af E — th.
N:r 8 3 8.
Kan någon af Iduns läsarinnor lemna uppgift på ingredienserna till Grahams- bröd och de olika delarne, som användas till en sats?
Maria N:r 839- Finns något annat bättre medel än rå linolja att slipa trä uti?
Oljan brukar nämligen gärna, när det polerade får stå nå- got, slå ut och gifva träet en ganska ful yta.
Svar emotses med tacksamhet af Polererska.
N:r 840.
Skulle någon af Iduns tillmötes- gående läsarinnor vilja sända mig monogram- men A.
P., B.
P. och II.
P. passande till duktyg?
alla — Afven frågas, hur man skulle kunna för- färdiga en enkel arbetsväska?
Om någon ville underrätta mig därom, vore ingen tacksam mare än en Sömmerska.
Svar.
N:r 749.
Ett tillförlitligt råd är att i mars månad afskära tiku-en omkiing ett par al- nar från jorden.
Nog blir den till en början ful, men om ett par tre månader är den full med grenar och återigen vacker.
Har själf gjort så tre gånger, och alltid med godt r e - sultat, dock bör man lägga ympvax på det afskurna stället.
Lina.
N:r 7 5 6.
Syltad Ingefära.
425 gram (=- ett skålpund) torr ingefära, helst den s. k. ostindiska, utbredes i en träbunke.
Ren kalk, upplöst med litet vatten, hälles däröfver och måste öfverallt väl betäcka ingefäran, som hör stå orörd i 14 dagar, men efter denna tid vändas med en träspade.
När detta skett, upplöses kalken med sä pass mycket vatten, att den kan bortrinna, och ingefäran lägges i ett såll, sköljes sedan några gånger i kallt vatten och får ett par timmar ligga i sådant, hvarefter den lägges i ett djupt tät och tunn sockerlag hälles däröfver.
I denna far inge- färan Jorblifva i 2 dagar, hvarefter sockerla- gen afhälles, uppkokas och ånyo öfverhälles varm.
Under 14 dagar förnyas detta behand- lingssätt minst 5 gånger.
Slutligen kokas Jagen, tills den som stora droppar faller från skumskeden.
Ingefäran ilägges då och får ett uppkok.
Förvaras sedan i den flytande soc- kerlagen på lerkrukor.
S.
B. H \ r 7 6 0.
För att inhemta konstenatt själf bränna in målningar på porslin torde » Gu- nilla » kunna vända sig till Herr B. Harmston, Wasa, Finland, som antagligen gärna står till tjänst.
En praktisk, för ändamålet lämplig, flyttbar, brännugn, vare sig för gas eller räkol, erhålles efter brefvexling med Messrs.
Stearns, Fitch &amp; Co., Springfield, Ohio, U.
S A, Karl.
N:r 7 7 0.
Om Hulda köper för 10 öre saff- ran och lägger det i en tunn lapp, alldeles som blåkula, och blandar det i vatten eller stär- kelse samt däri doppar de hvita öfverkasten, blifva de utmärkt vackert crémefärgade; starkt eller svagt beror på egen smak.
Emy.
N:o 7 7 3.
Asta.
Hos fru Magnusson 44 B, Cirefgatan kan Ni få lära att själf förfärdiga s. k. smyrna-arbeten, såsom kuddar, fönster- dynor, divans-, salongs-, skrifbords *, och sängmattor.
— När ni måste vända eder till Iduns lä- sarinnor för att få råd i en sådan sak, råda vi eder att gifva eder fästman en ny fästmö i julklapp.
Förlofvade flickor.
N:r 8 0 4.
Köp till en början för 25 öre Mastix-kåda, pulvrisera den fin, glödga en liten eldskyffel eller annat järn af ungefärli- gen samma storlek eller tag några glödande kol på dyl. skyffel.
Strö litet pulvr.
mastix därpå och uppfånga röken däraf med en strut, gjord af papp, hvilken hålles nära glöden, utan att antändas.
Röken skall andas in och ut samt bör icke sväljas.
I början tål patienten kanske ej mer än ett enda drag eller inand- ning, ty de första gångerna retas patienten till svår hosta — ett godt tecken — Bmänin- gom tål han mer och mer.
Inandningen förnyas 3 ä 4 ggr dagligen.
A f Hj.
Stålham- mars finaste blomsterhonung (årlig försäljning c:a 22,000 ®) tagas 2 vanliga teskedar i ett vanligt dricksglas varmt vatten eller d:o mjölk, te eller choclad — detta 3 gånger om dagen och helst 1 timme före måltid.
Honungen befordrar därjämte matlust och vållar normal matsmältning samt återställer krafterna.
Denna kur har botat en person, som vid 25 års ålder var af läkare öfvergif- ven.
Han lefde dock mer än 93 år.
Många andra ha för resten botats af denna kur.
Man måste dock noga använda den under 10 — 12 mån.
och sedan alltjämt honung, men dä blott 4 teskedar dagligen.
Hj.
Stålhammar.
INd.
af Svensk Bitidning.
Göteborg.
Breflåda.
Angelica.
Er naturstämning lider brist på — stämning och natur.
Prasskovja.
Skall det vara en parodi?
I hvarje fall föga lyckad.
* Co 13 tb a o c: Bi: =tj 1 § - s ==: a =s 2 co i-s.
CD =CB et) 13 C3, Q. T3 ca Q).
3: ~ 5- | ej m ta.
» 3- S, 3 5. cro.
1 c 03 - 1 S ^ S I l o?
* O c: 3 K3 5 " I Cb OBS.!
Att urklippas, afgiften ifyllas, och jämte inlemnas på närmaste prenumerations- postanstalt.
ca Q.
C • O g - c: § ° S " 3 ca — &gt;
IDUN 612 1890 Några ord till dem, som ännu ej prenumererat på Idun.
Jlrn I v ä n d e n Eder till n å g o n af edra v ä n i n n o r, s o m e n T ?^cr tid ansett hållit Idun, med o c h frågen, h u r u v i d a h o n sig hafva fått valuta f ö r den utlagda prenumerations- afgiften, låga sig så skolen I b e s t ä m d t erhålla till svar, att t i d n i n g e n s pris mångdubbelt uppvägts af dess rikhaltiga o c h er- kändt g o d a i n n e h å l l.
Och mer För i arbeten med betydligt hvari består då detta i n n e h å l l?
J o, i hvarje num- tryckas den eller m i n d r e framstående kvinna, kortare praktiska upp- i frågor, som hemmet, röra kvinnan o c h h e n n e s v e r k s a m h e t i och utom små husliga r ö n o c h råd, poesi, l ä n g r e och kortare noveller, skisser o c h berättelser, m e d d e l a n d e n o m Särskildt Iduns bedja senaste vi få n ä m n a flere intressanta stora pristäfling, däribland den h ö g s t a priset — 5 0 0 k r o n o r — b e l ö n a d e n o v e l l e n januari satser från » Gö- sta B e r l i n g s s a g a », hvilken i n o m prisdomarnes krets väckt ett af I d u n finner N i en biografi (med porträtt) ö f v e r n å g o n mer det k o m m a n d e året hafva vi m å n g a utmärkta saker beredskap.
uppseende.
nummer Som för novellen nummer skulle förlora på att å f ö l j e t o n g e n s plats, k o m m e r i stället att tryckas i en f ö l j d o c h utdelas på en g å n g i som en extra Idun jämte Iduns Mode- och Mön- g å n g p r e n u m e r e r a pä Stertidning Äfven gratisbilaga till alla d e m, s o m på en f ö r l ä n g r e eller kortare tid.
M o d e t i d n i n g e n, s o m hittills u t k o m m i t i ett 8-si- konst o c h literatur, en läkarerådsafdelning, g e n o m h v i l k e n en d i g t rikt illustreradt m å n a d s n u m m e r m e d t i l l h ö r a n d e mönster- hvar bilaga, k o m m e r att utvidgas så till vida, att mönsterbilagan samt allt prenumerant eger slutligen afdelning detta kostnadsfritt erhålla läkareråd, O c h till skall på baksidan förses m e d talrika handarbetsmönster i na- b i d r a g a dels de flesta b l a n d vårt lands bästa för- turlig storlek samt m e d t v ä n n e fullständiga m o n o g r a m a l f a b e t.
o c h författare, dels o c k m å n g a m i n d r e kända, m e n Därjämte fattarinnor en att f ö r f r å g o r o c h svar.
g o d a f ö r m å g o r i n o m I d u n s e g e n vidsträckta prenumerantkrets.
T i d n i n g e n, s o m u t k o m m e r m e d ett 16- å 12-sidigt num- mer hvarje fredag, vill sålunda f ö r sina.
a b o n n e n t e r vara en god rådgifvare p å alla o m r å d e n, på samma g å n g h o n önskar bereda en Ett som nyttig o c h sund förströelse i n o m familjekretsen.
o m r å d e, som särskildt intresserar damerna, är det, omfattar klädedräkten och handarbetena.
Som detta Iduns strerad, att hvilken den så redan landets de mot en obetydlig prisförhöjning — Oaktadt mer dock bibehållas något för I d u n s inre värde sålunda ständigt ökats, kom- prenumerationspriset lika måst lågt att s o m hittills.
fortfarande i allmänhet Endast kvartalspriset har h ö j a s på den g r u n d, att p o s t b e f o r d r i n g s a f g i f t e n kvartal är lika h ö g s o m f ö r halfår.
Prenumerationsafgifterna ställa sig sålunda: spalter, utgifves sedan årets b ö r j a n en särskild tid- Iduns Mode- och Mönstertidning, ning, — t r y c k t i stålstick på tjockt papper.
o m r å d e befunnits allt f ö r v i d l y f t i g t f ö r att k u n n a i n r y m m a s i åtföljes hvarje n u m m e r af en u t o m o r d e n t l i g t fin k o l o r e r a d modeplansch, mest flesta nu, vunnit ehuru spridda r i k h a l t i g t illu- fruntimmersvärldens förtroende, k n a p p t årsgammal, h u n n i t modetidning.
h e m, där I d u n läses, o c h det är endast numeranter, Den blifva Också finnes d e n n u i I d u n s pre- Idun med Modetidning Idnu med Modetidning jämte kolorer.
plansch: utan kolorer.
plansch: helt år helt år hälft år kvartal kr.
8: — hälft år » 4: — kvartal » 2: 25 helt år kr.
4 hälft år &gt; 2 kvartal » 1 20 s o m ega rätt att p r e n u m e r e r a å d e n s a m m a.
postbefordringsafgiften ständigt ö k a d e spridning, I d u n erhållit, visar bäst, hvilket kr.
6.
50 » 3: 25 &gt; 1: 85 Idun ensam: f ö r t r o e n d e t i d n i n g e n vunnit.
U p p l a g a n, s o m redan Prenumeration bör helst inberäknad.
ske å närmaste postanstalt, u n d e r första året u p p g i c k till o m k r i n g 7,000 ex., b e l ö p t e sig och vid das — dock ej förr än efter den 6 december, då posttaxan för det nya året utkommit.
andra tredje årets till 11,000 ty i n g e n l ö s n u m m e r f ö r s ä l j n i n g e g e r rum.
d e t varit o c h skall fortfarande liga b e m ö d a n d e att u t v i d g a dess o m f å n g bör sålunda s p r i d n i n g e n af O- ex., m e n räknar n u v i d årets u t g å n g ej m i n d r e än 1 9, 0 0 0 e x.
, allt fasta pre- numeranter, har slut ligga allt kan h ä r v i d nedanstående blankett urklippas o c h använ- Också Stockholm i november 1890. bli R e d a k t i o n e n s oaflåt- efter t i d n i n g e n s Ökade spridning, o c h ö k a v ä r d e t af dess i n n e h å l l.
i damernas e g e t intresse att Med utmärkt högaktning Det Frithiof arbeta f ö r Hellberg Redaktör och ansvarig utgifoafe.
» damernas e g e n t i d n i n g ».
Co •c: Cl CO Co tes * » o * " * • o: „o o: 2 O 2 r c O: Hos postanstalten i. rekvirerar undertecknad för år 1891 K: Antal ex. i kvartalet 31 l:sta ib 2:dra 3:dje Pris taxan enl. Tidningarnas och tidskrifternas namn Kr.
4:de ^ 5 " 5 * c I .g 8 " Sa öre Idun I CO O 3 Q s. med M o d e - o. M ö n s t e r t i d n i n g e n jämte färgtryckta planscher I d u n m e d M o d e - o. Mönstertidningen utan färgtryckta planscher I d u n (ensam) (Ort och datum:) I C den.
1890. a (Namn:).
ca " 5 CD OBS.!
Den prickade linien för ut klippningen.
o
