# ID: svediakorp-per78
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1890
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,172
# sentences: 823
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


DAGNY.
TIDSKRIFT FOR SOCIALA OCH LITERARA IllTRESSEtl.
UTOIFVEN AF FEMTE HAFTET.
P. Fullot, Madame Caroline De: Barrau De Muratel.
Bara en klädning.
1) omenico Mucry-Coweale.
Vid min moders graf.
(Poem).
C.
L., Om kvinnans underordnade sta.llning.
3daund Ga91mu1, Tjuguirsfesten i Stockholms första hushHllsskols.
Kvinnorna och tradg8rdsskötseln.
Fr&amp;n riksdagen.
Fredrika-~rcr,aer-För bundets vzeddelanden.
Hvarjehanda i Kvinnofragan.
Fredrilca-Brenter-Förbzcndets berättelse fiir 1889.
A. K-dt, Pris pr argang: Förbundets medlemmar kr.
2,50.
{För För icke medlemmar 4,oo.
n
Torshags Hushållsskola.
Ny kurs börjar under oföriindrad ledning nastkom- nlande Augusti manad.
Ny, rymlig och för ilildarnålet fullt liin~plig lokal 3S@rsa~za&amp;s 3aezrreg&amp;s&amp; vac- kert och sunclt belagen iliira h y jernvagss tation, en mil från Norrköping.
Upplysningar lemnas i Stockholm tt Fredrika-Bremer-Förbundets byra samt i Norrköping af Doktorinnan H. Haglund, som afven mottager anmälningar.
Allmänna Lifförsakringsbolaget hade vid 1889 års utgång - efter B år 5 n-haders verksamhet - 9,085 personer lifförsäkrade för 7,360,600 kronor, hvartill kom- ina Iifralitor och kapitalförsiikringar.
Dei ?na franigang liir vasentligen bero derpå, att bolaget mera gynnar sina försiikringstagare, 5n aktieegarne.
Fruntimmersförsakringar lemnas p5 I ~ ~ ~ m vilkpr.
ana I Stockholm verkstiillas liiknreunder- sökningar för lifförs5ikring af cloktor Karolina Widerström; i lands- orten 11G vederbörande huslakarc anlitas.
Genast börjande lifrantor äro hos Allrniinna Lifförsakringsbolaget ungefar lika billiga för kvinnor, som flertalet andra bolags vilkor för nian.
Madame Caroline De Barrau De Muratel.
Det hr icke n&amp;gon biografisk redogörelse, utan helt enkelt niigra blad, som jag känner behof af att egna i t minnet af denna adla kvinna.
Jag hoppas helt visst, att man senare kommer att skanka oss en fullstandig lefnadsteckning.
Den skulle vara oss alla nyttig.
Sanningen att saga blir denna uppgift sv8rlöst.
M: me de Barrau hade SA val lyckats att lefva for andra och att glömma sig sjalf, att det var sv8rt att intranga i det inre af hennes verksamhet och hennes innersta tankar.
Hennes dörr stod öppen för alla slags lidanden och för alla olyckliga, hennes sinne var öppet för alla tidens frhgor; men hon ' lefde och handlade i siidan fullkomlig glömska af sig sjalf, att, om man fann det helt naturligt att beratta henne alla sina bekymmer, gjorde man sig samvete af att begara det minsta förtroende rörande hennes eget lif.
Hon hade i det Nya Testamentet last Jesu ord till den rike mapnen: " 581; allt det du hafver och gif de fattiga ", och detta ord hade blifvit hennes lifs dolda valspriik.
Man skall kanske langre fram kunna afgöra, till hvilka ytterligheter detta behof af försakelse drifvit henne.
Af fruktan att skada hennes kara minne, vill jag icke dröja vid vissa detaljer.
Hon hade gifvit allt, hon hade gifvit sig sjalf, och offrets storlek kunde icke p&amp; ett battre satt motsvaras, an genom den ansprAkslöshet, hvarmed det utfördes.
" Det &amp; r ett helgon utom kyrkann, hllrde jag en dag sagas.
Detta uttryck föreföll mig betecknande.
Det lif af sjelfförsrrkelse, som M: me de Barrau förde, var helt visst genomtrangdt af Evangelii anda; likväl lefde hon utanför alla kyrkliga samfund.
Jag beklagar för henne sjalf den isolering, livaruti hon fortsatte att lefva, ty hon bör hafva lidit deraf; jag beklagar det annu mera för vira kyrkors skull.
DA det ar de ytligt sinnade, som öfvergifva vAra tempel, hafva vi m&amp;- handa skal att tanka, att det a r vart allvar som förjagar dem; men d&amp; det gäller ett lif, helt och hillet egnadt At Guds och manniskors tjanst, a r det vAr pligt att ödmjuka oss och att fraga oss sjalfva om det icke ar vAr liknöjda kristendom, som bar det största ansvaret.
Ett helgon utom kyrkan .. icke endast p8 grund af den stall- ning hon intog i afseende p&amp; kyrkosamfunden, men i synnerhet med anledning af den slrskilda priigel, hvaraf hennes verksamhet stämplades.
I afseende p&amp; andlighet, finnes annu mycket kvar af den katol- ska uppfattningen.
Allt för mAnga hiilla p&amp; en fullkomligt negativ andlighet, till största delen bestAende af förakt för den jordiska till-.
Dagny.
9
varon och en langtan att undfly densamma; en andlighet, som livilar g&amp; en skarp skilnad mellan det andliga och det v&amp;rldsliga, och som förstör tillvarons enhet; mycken uppoffring och för resten mycken för- dom; ett medlidande utan gränser far de olyckligaste och brottsligast^, en ytterlig stränghet mot de mlnniskor, hvilkas rastlösa intelligeus icke kan antaga de fastslagna trossatserna; en öfverdrifven iipphöjelse af valgörenheten, ett förakt för tanken, ibland till och med för stam- vetets röst.
N I val, detta ideal har haft sin tid!
VAr tid begar nagonting annat, och det anstir icke oss, Kristi efterföljare och Beformationens söner, att beklaga oss deröfver.
Den &amp; dia kvinna, som vi begrilta, bemödade sig att förverkliga detta ideal, evangeliskt och protestantiskt i högsta bemarkelse, ett ideal i alla punkter öfverensstämmande med vArt tidehvwrfs berättigade fordringar.
I hvarje ögonblick af sitt lif, later hon den för tillfiillet tran- gande pligten afgöra shvY1 faltet för, som arten af hennes verksamhet.
Hon lagger hela sitt hjärta i utöfningen af sitt verk; hon arbetar efter basta samvete och basta försthd.
Nyss gift, hanger hon sig vid sidan af sina pligter som maka A t skötseln af en gammal och sjuklig sltigtinge; hon blifver sjukskö- terska, och under flere %r kanner denna unga kvinns icke till andra förströelser an dem, som hennes allvarliga sysselsiittning medför.
San- n i o g n att saga &amp; r den riktade vluinns, &amp; t hvilken hou egnar alle dessa omsorger, en kvinna af ovanlig begafning och sailsynt gudsfruk- tan.
I detta sjukrum läser man mycket och sysselsateer sig med de mest upphöjda amnen.
Sent kom moderskapet med sina fröjder och sina pligter.
No- derskanslan vaknar, och gifver sig tillkanna i kanslan af ansvarets hela vidd.
F&amp; kvinnor hafva haft en s&amp; hög tanke om uppfostran som Madame de Brarrau.
Hon ansag den som en vetenskap grundad pa gifna principer, som en konst, hvilken icke förvärfvas annat iiit genom kloka och ihallande anstrangningar.
Under de Ialnga &amp; r, som hon tillbringade p&amp; den fredliga tillflyktsorten Uontagnet, egnade hon sig uteslutande At sina sysselsattningar s&amp;som uppfostrarinua, fritt un- dersökande de mest örntaliga problem, och med den stora oförskriickthet, som alstras af sanningstorst och aktning för m&amp;nuiskosjllen, vagde hon alla svhigheter, oupphörligt latande praktik och teori rtixlra med Iivarandra.
Och hurudan var icke h e n n ~ s praktik!
Jag hörde häromdagen niigon som sett henne sid verket omtala de mi-irkvardiga frukterna $E
hennes kall som uppfostrarinna.
I ordets sannaste mening moder, ville hon icke vara en egoistisk moder; vid sidan af sin egen familj samlade hon under sitt gastfria tak en skara fosterbarn, hvilka allt efter omstan- digheterna aflöste hvarandra.
Hennes egna barn &amp; ro icke de enda, som välsigna hennes minne.
Flere ynglingar och unga flickor hafva, tack vare hennes karlek och omsorg, blifvit nyttige m8n och framstiende kvinnor.
J u mer hon begrundade uppfostringsfrilgan, desto tydligare framstod för henne moderns roll.
D&amp; barnets plats förbises, a r afven hvil- moderns utan betydelse.
S i snart det blir friga om barnet uppstir p&amp; samma gAng ket i alla htlndelser framtiden tillhör frigan om moderns stallning.
Det ä r omöjligt att lösa den förra, utan att i hela dess omfAug h a h a klargjort för sig kvinnofrhgan.
Det var p&amp; s&amp; satt M: me de Barrau, p&amp; det naturligaste vis i varlden, blef en af de mest afgjorda anhangare af kvinnans rättigheter.
Själf str8ng pligtmanniska begiirde hon aldrig en rlttighet annat an förbunden med ansvar.
För henne sammansmllte rättighet och skyldigbet.
Vi bevara ett kart minne fr&amp;n denna tid af studier och verksamhet i det arbete, som hon &amp; r 1870 utgaf under titeln: Kvinnan ock Vppf ostran.
a Man kanner snart, vid genomlasandet af denna utmarkta bok, att den genomlefvats, innan den nedskrifvits; och det ä r detta, som skanker den ett alldeles sarskildt varde.
Jag uppmanar alla mödrar att begrunda densamma; de skola der finna anvisningar af en hög moralisk och social vigt, en upphöjd lifsiskadning och en hög tanke om kvinnans värde och den uppgift, till hvilkeu hon ar kallad, ehuru visserligen jag nödgas erkanna, det religionsbegreppet förefaller mig nilgot oklart.
Tvungen att lemna landet, med anledning af sina barns uppfo- stran, besatte sig M: me de Barrau i Paris nAgra ininader efter kriget.
Vilr stad, mötesplatsen för s&amp; mycket eliiride och s&amp; mycket hjalternod, erbjöd för detta varma hjtirta ett verksamhetsf&amp;lt som det beböfde.
KvinnofrAgan bar i Paris en i hög grad smartsam karaktar.
Bröd- frägan och uppfostringsfrAgan sammanhiinga.
Det moraliska spörsmti- let invecklas ytterligare af det ekonomiska.
E n kvinna med ett sil ljust förstind som den, hvarom har &amp; r friga, kunde icke nöja sig med .de vanliga tillfalliga medlen.
Hennes verksamma intelligens sökte att f r h verkningarna sluta sig till orsakerna.
Alltför klarsynt för att ensamt af samhallsinstitutionernas förandring vanta manniskornas förbikttring, var hon dock upprilrtig nog att erkanna de hinder af alla slag, som daliga lagar och orattvisa institutioner uppresa mot individens höjande.
- -
Den anmärkningsv&amp;rda och afven mycket bemarkta artikel, som hota utgaf rörande AJlöningen föi- det kuiitlign arbetet i Paw ' s ar helt och h %llet besjalad af kanslan för den socials rattvisan.
Hon pspekar med en sallsynt sakkannedom den arbetande kvin- nans stallning i Paris och sätter shlunda omedelbart fingret p i den mest s h b a r a punkten inom satuhallet.
Omsorgsfullt studerande de statistiska uppgifterna rarande de olika slagen af arbeterskor, fram- staller hon med utomordentlig klarhet det vaxande elände, hvilket hotar de flesta af dem.
Hon undersöker orsakerna, och angifver p i hvad hiil1 botemedlen stii att finna.
Jag har last mycket om detta sorgliga amne, lcvinnans arbete; jag har aldrig funnit n@ot p % samma gang sal sammantrangdt och s i uttömmande.
Jag önskar innerligt, att denna artikel blefve tryckt sarskildt.
I sammanhang harmed vill jag omnsmna den skrift som bar titeln: Landsortens kvinnor i Paris.
Fragan, om de unga flickor- nas utvandring fr %n landsorten, behandlas der med m5Sstarehand.
Lemnande anyo det teoretiska för det praktiska, blef 3kme de Barrau först medlem och sedan föresti8ndtarinna i arbetet för de fri- gifne friin Saiut-Lazare.
Det &amp; r allmant kändt.
att denn8 utmlrkts verksamhet har till sin uppgift att skaffa de olyckligts varelser, som komma ut frAn Saint-Lazare ' s andeliga dy, ett lefvebröd, som hjalper dem att icke dit &amp; ng0 Atervanda; men hvad flertalet af mina lasare utan tvifvel sakna kannedom om, det &amp; r de otaliga bemödanden, raid och arbete, det stora tilamod, den bestamdhet och mildhet, samt det förtroende och den vaksamhet som fordras för nggrikttandet af en enda af dessa stackars kvinnor.
Det finnes uselheter sh fruktansvardra, att den s&amp; kallade heder- lige mannen undviker dem med afsky, men de af Gud helgade upp- söka dem.
M: me de Barrau tillbringade de senare &amp; ren af sitt lif i dessa civilisationens lsgsta lager, der dessa förlorade och olyckliga varelser röra sig.
Hon arbetade för kvinnorna och hon slutade med a t t arbeta för barnen, desse martyrer far samhtlllets laster.
Hennes sista verk var bildandet af den F~ansyska Fcreningen för skydd och uppfostran af öfvergifna, vilsekomna och misshandlade barn.
Vi hafva alla last det nödrop, som hon &amp; r 1887 gaf uttryck &amp; t, sch som tidningarne meddelade under titeln: Barnens raddning.
Uppropet vann anklang: varmhjlrtade m&amp;n och kvinnor bildade en komité.
Det var under organiserandet af detta stora verk af karlek och rättvisa som hon tömde sina sista krafter.
Hon dog den 18: de Dec.
1888.
Hennes starka vilja hade till sitt verktyg eu, sedan lAng tid tillbaka, försvagad kropp.
Under vAra olyckor &amp; r 1870, nöjde sig icke M: me de Barrau med att p&amp; sin egendom, Montagnet, ordna en ambulans, utan uppsökte själf pA slagfaltet de shrade; hon fick betala sin hängifvenhet med en allvarsam sjukdom, frAn hvilken hon tillfrisk- nade, men af bvars följder hon led under det Aterstilende af sitt lif.
Jag kallade henne: ett " lekmanna-helgon. "
Ja, i sanning, det ä r ett nytt ideal som hon sökt förverkliga; ett ideal innefattande det rent mänskliga; med samma hanförelse för sanning, rattvisa och karlek; ett ideal, som kan upplysa vagen för hvarje mor och för hvarje kvinna med pligtkansla; men detta ideal, huru nytt det kan synas, tir helt enkelt Nya Testamentets ideal, uppenbarande sig i all sin slrönhet.
Jag genomgick haromdagen i minnet de itta saligheter, hvarmed Bergspredikan inleddes, och jag blef rord af att se, huru denna bild af en trogen och fullkomlig larjunge, tecknad med Mastarens egen hand, drag för drag kunde tillampas p i vilr nu afsomnade van.
Om den ena eller andra religiösa gruppen skulle saga att jag öfverdrifver, skall jag pihinna om liknelsen om den barmhertige Sa- mariten och med Jesu egna ord saga: " Gack du och gör samma- ledes. "
P. Pallot.
(Ur Revue Chrétienne 1889.)
Bara en klädning.
...
" Usch, hvad jag vardt radd.
Hvarför star du s i der utanför dörren 3 " " Jag har inte tid att g&amp; in för moster pratar.&amp; vAdligtn, sva- rade en munter röst, som hastigt tystnade.
Egaren tycktes icke vara besvarad af mörkret och.
den triinga trappafsatsen, han .tog sig helt ogeneradt en bastig kyss.
" ab, IAt blin svarade flickan - " jag har inte heller tid.
Jag ar and&amp; sent ute - fröken blir s&amp; ond om jag inte passar p&amp; tiden, jag fAr lof att g&amp; nu. "
" Hör du Olgan, sade ynglingen, " nu skall jag beratta dig nigot rigtigt storstyft.
F a r bar filtt biljetter till Maskinistföreningens soaré - och bau bjuder oss du - bilda tv&amp;. "
" Nej, aldrig p&amp; tiden har jag hört p&amp; maken - a r det rig- tigt sannt. "
" Jo du, jag har biljetten i västfickan - -.
" Men hur skall jag bara mig &amp; t med min svarta kladniag - lifvet är bara halfftirdigt och kjolen ar inte draperad.
Kom ner, jag far lof att g&amp;. "
De trefvade sig ned utfor trapporna tillsammans.
" Den har le- gat ett halft &amp; r och jag har inte varit manniska att f A s&amp; mycken tid att.
" Ja, det fAr du stalla med hur du sill - med skall du.
Jag till inte att du en g&amp;ng till gör pA samma satt som nar jag skaffade biljetter till Petermans flickor.
Litet ruter fAr man sal ha har i varlden. "
" Det var ju före jul, nar s i fick sitta till elfva, tolf hvareada kvtill.
Jag kunde val inte riskera min plats heller för Fetermans flickor ' aldrig s&amp; mycket. "
" Ja, och se ' n orkade du inte gapa en g h g p&amp; hela helgen. '
Har kysste han henne i farstun, innan de gingo ut genom porten.
" Om jag bara hade maskin SA skulle det nog g %. "
" Det ar VM battre att du har masbiilist. "
" bh, tyst nu.
Om jag tordes ta lifvet med p&amp; ateliern i morgon, SA kunde jag val.
fA tjufsnörpa ihop sömmarne medan fröken vore ute och profvade.
Men d&amp; kanske jag inte fir nigot roligt i det. "
" Ja, det der falr dn val tanka öfver.
Jag kommer och hiimtar dig i morgon kvall?
" Om bara inte den der gamla korgen Fredrika satt nast intill ", sade Olgra fullföljande sin tankeghg, " s % kunde jag nog f % ihop lifvet i eftermiddag, men hon har ögon biide fram och bak. "
" Tjenis, nu schappar jag genaste vagen till verksta ' n. "
" Nej, stanna, bara ett par ord.
Tror da att man ffkr lof att hr handskar 3 " " Du har s&amp; fina hander, SA di kan godt passera utann " Jag har d&amp; en och femtio raflagda för mintaden for Enighet och Styrka, men jag törs rakt inte ta dbm. "
" Jag ger fan Enighet och Styrks.
Du 4r jis frisk, set jag.
Hvisrför skall du göda den der föreningen med dina fattiga styfrar. "
" Om jag blir sjukn, sade hon och sig upp pä honom med en förskr4ckt blick.
Hon stod der i gat.hörnets bleke morgondager med sitt unga: ansigte under den lilla tarfliga hatten, p&amp; hvilket syntes ett uttryck af fruktande förtanksamhet och förstand, som ngstan hemskt svor mot hennes &amp; r och de barnsliga konturerna af hennes drag.
" Om ja - hvarfor skall man alltid tanka det viir~ta?
' ~ " Ab, nar man bar sytt se ' n mnn sar fjorton Pr SA - - Ja, vet du, ibland darrar benen p&amp; mig, nar jag f&amp;r sitta p&amp; (Ifverarbete.
. "
147 .till elfva om kvlllarne, s i att jag inte orkar äta en gAng nilr jag kommer hem.
Jag rigtigt skalfver i hela kroppen.
D8 tanker jag .ibland att det vore rigtigt skönt att bli sjuk, för .d&amp; fick jag and8 i t t a skronor i veckan i tio veckor, och d i kunde jag f8 ligga mig rigtigt - matt.
Men det ä r alltihop di der unga fröknarnes skull.
Jag rigtigt hatar dAm, när jag möter d8m pA gatan. "
" Ja, det gör jag med, det kan jag dA Brligt bekanna.
Nej - nu fAr jag lof att springa, jag f i r nog hundsnus and&amp;, det &amp; r .sakert det. "
De skiljdes och gingo &amp; t olika hi11.
Olga halfsprang för att hinna till ateliern; hennes hjarta var fullt af gliidje och förvantan.
Det var nästan omöjligt att htilla inne med det.
Hon hade fyra kamrater, tre flickor suto vid fönstret litet afsides och sh var det Fredrika, " rödluf- svan " som de kallade henne, som ngstan aldrig t.alade.
Hennes göra var att drapera kjolar p8 dockan; hon fick alltid sy sthende, utom nar hon - 1Bg p8 knä, och d&amp; hade hon s i sv8rt att komma upp igen.
Hon hade, gikt i eua sidan; hon hade i 14 i r sytt vid ett dragigt fönster, derför aföredrog hon nu att sy sthende langre in i rummet.
Gammal började hon ocksa att bli, s i det var inte s i underligt att hon var vresig och .tvär.
Det tankte Olga itminstone denna förmiddag i sin milnniskoviin-: liga stämning.
" Fredrika var inte bjuden p&amp; soaré hon - stackare. "
Ja, hon miste tala om det, och Fredrika var narmast.
" Vet Fredrika, att jag ä r bortbjuden i morgon Iivall ", hvi- - skade hon.
Men Fredrika rörde sig inte.
" Jag &amp; r s&amp; fasligt tingslig hur jag skall kunna hinna min svarta iklädning ", fortsatte Olga halfhögt., medan hon satte rullen i spolen.
Ännu intet svar.
" Tror inte Fredrika att jag skulle kunna f i g i klockan 8 i kviill.
' Vi äro ju inte skyldiga att sitta lgngre. "
" Eller att st8 langren, mumlade Fredrika genom sina hoppres- - sade lhppar, emellan hvilka hon hade en hel rad nAlar.
i kval1 8tminstone.
.n " Ja, &amp; r det inte nedrigt " Sidan ftlfänglighet kan man undvara ", sade Fredrika med kärf röst.
Hon hade nu fast n8larne i draperiet.
- " Det leder bara till synd och elande. "
" S&amp; Fredrika sagor.
Del; ar en rigtigt hederlig soaré svlrfar .och svärmor ska ' med. "
Vasi &amp; r Olga gift?
det var en nyhetn, sade Fredrika och dunsade ned p&amp; golfvet för att liggande p&amp; kna betrakta om kjolen Evar jamn nedomkring.
-.
- - I
" Fredrika .&amp;r elak som vanligt ", sade Olga och blef röd som en tupp.
" Ja ja, en sP ' n natur en har fatt, SA liar en ', det hjalps inte med mindre ", sade Fredrika gackande.
" Olga f&amp;r sal vara glad att hon har blifvit s&amp; godsint af sig.
Vi far viil se hur det stlc till med hu- möret efter en tjugu Ar vid maskinen. "
" Jag tlnker visst inte att sitta i tjugu Ar sid maskinen.
Det tir väl nog att man sliter ut sin ungdom ..
Nu ringde det, Olga hoppade till.
O Gud, l i t det inte vara nAgon som kommer och bestaller.
Ah det var den v1r- Jo - det var Konsulinnan Frideback sta som kunde komma.
Bon hade tvA döttrar; det var en af de alldra basta kunderna.
Dörren till det inre rummet stod p&amp; glsnt.
Olga spande alla nerver för att lyssna.
" Vi far] of att ha en kliidning &amp; t Edith, lilla fröken Still.
Hon skall tas in pil Innocensen ", sade Konsulinnan, i det hon pustande satte sig i soffan.
" Vi sago ut tyg i farbifarten - det, kommer genast uppskickande till pilseende frAn Löfvings. "
" Gode Konsulinnan ", sade fröken Stail, ridet, a r bara en och en half dag - jag har tre kladningar förut till Innocensen, och sb har jag tv8 sorgkladningar som m8ste vara fardigs till om Sandag, för d&amp;.
blir begrafningen. "
" Ah, lilla fröken är ju alltid SA tillrnotesg8ende: sade konsul- innan, " fröken a r s&amp; snäll, det vet man nog. "
" Med biista vilja, goda Konsulinnan.
. " '
" S&amp; syr fröken Editbs klädning, ja det vet jag nog .. " Nej goda.
" Hvar har fröken sista Bazaren ", sade froken Editb.
' Se s&amp;, nu ringer det, nu kommer tyget. "
" Snillla fröken Edith, den här gAngen ar det verkligen alldeles omöjligt.
Fröken skulle ha tilnkt p&amp; det litet förr. "
%er mamma det är det jag alltid har 3agt9 vi skulle sy hos Eundins.
Der behöfver man aldrig riskera att bli strandsatt. "
" Meii, snllla Editb, du kunde ju verkligen ha tanke p % det litet förrnq sade modern bekymrad.
" Kunde jag tanka p&amp; det innan sista Buaren kom?
- Det blir nog gammalmodigt andå. "
" Men fraken har ju den hvita som vi sydde till jul .. " Och som jag har haft tvA g h g e r redan " Bu kunde kanske stoffera upp den hvita taftk !tkdningen, som de. "
-.
. "
.
. "
.
.
. "
. "
hade p&amp; brölloppet ..
.
* föreslog modern, som tankte p&amp; pappa derhemma ' och räkningarue som annu voro obetalta.
" Nej, vet mamma, det ä r nastan starkt.
Men jag kan mycket val!
1Ata bli hela Innocensen.
fiycket mycket gärna.
Vi kunna ju ge till.
skäl, att jag inte har nAgon kladning. "
Och fröken Edith skrattade krystadt.
" Ja, fröken StAl, vi fAr val tänka p&amp; Lundin hadanefter.
Det.
kan val inte hj8lpas.
Det ä r ledsamt, lilla fröken känner oss och har sytt s&amp; lange &amp; t oss, men om man inte kan f i sydt när man ' be- höfver ssn, konsulinnan sAg upphettad och ledsen ut.
" Jag vet inte hur jag skall bära mig Atn, sade frökeu StAl.
" Jag har inte mer an fem arbeterskor, d e t ' ä r alltid s i svArt att .hinna il brsdaste sasongen. "
" Ah, de kunna ju sitta uppe en liten smulan, sade fröken Edith; som börjat bladdra i bazaren och som genast uppfattade en viss liten obeslutsamhet i fröken StAls rOst.
" Jag sitter uppe till elfva, tolf hvar-.
enda kvall, och det mAr jag inte det ringaste illa af. "
Vid dessa ord knöts en liten hand i rummet utanför och höjdes- med en hotande Atbörd mot dörren.
" O!
om jag hade dig ensam i en skog, " mumlade Olga.
Hon brydde sig icke om att lyssna l h g r e, hon började att surra ursinnigt- med maskinen, hon visste nu hur det skulle g&amp;.
Äfven hon hade upp- fattat förtindringen i fröken Stals röst.
Men det samlade sig bittra.
tArar under hennes ögonlock; ett par af dem droppade p i det bl&amp;.
lifvet.
" Jag bryr mig inte om det - jag skulle vilja gr8t.a smalt bly p&amp; det, och branna upp hvarenda trasa som skall p&amp; Innocensen ", sade hon i sitt af harm sjudande sinne.
Konferensen derinne var slut, damerna hade afl8gsnat sig och frö- .ken Stil kom in.
" Vi f&amp;r lof att ha en klädning till färdig i morgon kvall ",.
sade hon.
" Det kunde inte hjälpas.
Hur mycket fattas det p i Olgas.
lif? "
" Det är bara hoptrAckladtn, svarade Olga, som fördjupat sig i: tanken p&amp; det svarta derhemma i dragkistlAdan.
" Bara trAckladt1 " utropade fröken Stal och röck haftigt det blA.
lifvet till sig.
' Det var niistan fardigt, men de tv8 tirarne hade lem- nat spAr efter.
sig p&amp; det ljusa tyget.
" Hvad vill det har saga - 3 " Den stackars förestAnderskan, y r i hufvudet och uttröttad hade dock kraft att ställa till en ordentlig af- straffning, s&amp; vidt som ord kunna ivagabringa den.
" Jag ä r bjuden p8 soaré i morgon kvalln, sade Olga, som tyckte: -
a t t hetare än det nu var kunde det icke ghrnzr bli, ' och jag skulle be fröken att fA g&amp; hem klockan half Atta. "
" Skams inte Olga att komma med siidana upptag i den har brad- skan.
Hörde inte Olga, att vi ha fatt en kladning till, som skall vara fardig i morgon kval13 SAdana der pahitt fik man tanka p&amp;, nar det blir tid. "
" Soarén lar inte vanta tills jag far tid, den ", mumlade Olga med gr8t.en i halsen.
" Akta lifvet! "
ropade fröken Stal till - " akta det bl&amp; lifvet o " Nar flickorna p&amp; eftermiddagen Blerkommo, hade Olga ett paket, som hon lade under stolen der hon satt.
Skulle fröken Kronsköld komma och profva?
det var fiagan.
Hon pratade och klandrade och var aldrig nöjd, henne slapp inte fröken sk] %tt bara hon nu ville komma!
Det dröjde tv&amp; timmar.
Olga sydde p&amp; sidendraperierna till den b l i kladningen.
Nu ringde det.
Ack, det var bara cokespojken.
- - Men nu: " Kgra Stal, siidana infama trappor.
?au hoppas jag d l a t t.
Ja, det var hon.
.
Olga draperade sidenet öfver stolskarmen for att dölja maskinen för flickorna vid andra fönstret.
Fredrika var s&amp; ifrig bakom sin docka, hon sig nog ingenting.
Kvickt fram med paketet under stolen.
Blitt silke - ja det fick inte hjiilpa fast lifvet var svart - hon VA- ~gade inte byta om.
Hon satte stygnregulatorn till tat söm, rigtigt tät., SA syntes det Iranske inte.
Och s&amp; - sur-r-r för brinnande lif- 2 5 - nu Aterstod bara bröstvecken.
Hon vet söm efter söm markte icke att dörren öppnades, men hon miirkte att dockan ram- lade - just emellan henne och dörren och restes genast upp igen - ~ c h att frökens röst ropade: " Hvad &amp; r det för rtisen?
Ge mig sista bazaren " - hon strackte sig in genom dörren med Iialtra kroppen.
Fredrika gaf henne bazaren - Olga trodde att hon skulle kväfvas.
Dörren stangdes.
Surrr - igen - nu vor0 bröstvecken fiirdiga - fort in i tidningen och under stolen - och just med detsamma flyttade Rödlufvan dockan p&amp; sin plats igen.
Flamtande och röd i ansigtet kastade Olga en blick p&amp; henne.
Det syntes icke en min i hennes klrfva ansigte, der nilarne suto i en tat rad mellan lapparne.
Ah nej, det der med dockan var nog bara.
en handelse, men den kom d&amp; i grefvens tid.
Inta förr än klockan slagit elha fingo de g&amp; den kviillen - och icke en slant eller s&amp; mycket som ett glas mjölk fingo de.
Olga niaste springa hela kvarteret omkring, innan hon vagade stanna vid porten, t y det sar tvt " hérrnr " som följde henne i hack och hal.
Lyckligtvis -.
. "
- -
vor0 de icke rigtigt stlkra p&amp; benen.
Klockan half tolf störtade hon med andan i halsen uppför de fyra trapporna och in i den lilla vinds- kupan.
" Moster ", tvatterskan, sof redan.
Olga tande den lilla gas- lampan - nu skulle lifvet kantas nedomkring, kragen sys fast och armarne sys in.
De vor0 lyckligtvis fhrdiga.
- Hon satt till half tu - niilen flög upp och ned - men s&amp; kom sömnen, oaktadt alla tan- kar och glada förestallningar kom den, obetvingelig, oemotst8ndlig.
Moster vaknade och.
s@ henne sitta nied hufvudet mot bröstet och ar- betet halft nedglidet ur hennes kn8.
" Olga, vakna ", ' ropade hon.
" Du f&amp;r partu inte sitta langre, kom och lagg dig.
Tank p&amp; att du ska opp i morgon. "
" Det fattas en Irm ", sade Olga, strackte p&amp; sig och giispade.
" Jag lofvar dig att den skall bli.
isydd i morgon ", sade moster.
" Kom nu bara. "
" Tanker moster sy i den? "
sade Olga, i det hon knappte af sig kladningen.
" Bekymra dig inte om det du.
I ska den. "
" För om du syr i den, dii &amp; r jag saker o~ att ringningen kom- mer opp och pöset kommer ned.
Och d&amp; f&amp;r jag st&amp; s&amp; har med ar- men i vadret hela tiden som en byst ", sade Olga och strackte upp sin bara arm i luften.
Och vid den förestallningen brast hon i ett muntert skratt, och derefter kröp hon ner till moster i utdragssoffan.
Hvad moster fick skaka henne den morgonen innan hon fick lif i henne, fast det fick hon d&amp; alltid göra.
Ungdomen protesterade mot att g&amp; i sang vid tolftiden och upp klockan half sju, liksom den gjorde mot att sitta lutad bfver maskinen stundom i fjorton timmar och trampa.
nAck, om det and&amp; vore slut klockan sju om aftnarne, eller om det nu andteligen skulle vara till Atta - men öfverarbetet - öfverarbetet till tio - elfva! "
Att se tvatterskan med glasögon p&amp; nasan och syring p&amp; det styfva, svullna fingret hur hon sydde ut och in, hela fbrmiddagen det .kunde ha varit vardt niigonting.
Men nar Oiga kom hem p&amp; middagen var emellertid iirmen der, och ett litet kr&amp;s kring halsen dessutom.
Men det hade fröken i magasinet sytt fast.
" Men kjolen - ja den hinner jag d&amp; drapera p&amp; en halftimma - och fAr jag inte g&amp;, s&amp; rymmer jag. "
" Kan du inte ha den odraperad ", föreslog moster i det hon slog upp potatisen.
" Och g&amp; med tyg fram och foder bak.
Nej, nej du gumma lilla!
.
Har du ingenting annat an potatis? ' '
" Jo, jag har kaffe.
Jag tankte köpa ett par sillbullar i boden,
men kommisarien kom och tog af mig hvart enda öre för resterandes p&amp; hyran.
Jag far visst lof att ta en inneboare. "
" Tanker du lagga den p&amp; skapetn, sade Olga, som var vid stirdeles godt lynne.
" Jag tanker sjalf ligga p$ golfvet, om vi kunde f&amp; en fiicka i soffan. "
" Har ingen sökt mig ?m " Nej, inte en katt. "
" Det var besynnerligt .. Fina Lindberg lofvade s&amp; säkert att komma npp ett ryck pk middagen.
Hon som ar hos Fahlstedtens, moster vetn.
J o rigtigt - der var Fina, rödblommig och lifvad.
" Ner med Iikret ", ropade hon redan i dörren.
* Jag har bara tio minuter pil ' mig, men det skall nog g&amp; som att nyss det.
- Tand p&amp; gaslampan, malla jungfrun.
Ursakta att jag befaller, men man &amp; r lof att rappa p k n Och hon plockade upp hirniilar, tanger och allt annat tillbehör ur sin ficks.
Det gick som en dans.
Det ljusa h %ret kammades, borstades och vreds, brandes och bubblades.
Ja, var ingenting annat stiligt, s&amp; nog var baret.
" Sa der ja, lycks till mycket nöje och adjö med dig.
Du hjiilger mig val att andra min gamla bruna för besväret.
Knyt om en hals- duk, s s du inte rufsar det under hatten.
- Adjö, adjö. '
Halsduk ja - hvad skullo kamraterna saga?
Bon miste ha halsduk - eller kauske en nasduk ja, far g i tiden var ute - men bara en enda blick i den spruckna spegeln!
Ansigtet satt med ena halften uppe i högra hörnet och den nedre i det venstrw och sar alldeles af p&amp; midten, men det var Olga van sid. Bufvudsraken var Mret, och det satt alldeles helt i venstra hornet uppiit.
Ah - - aldrig hade hon trott!
!
hon skrattade till, men d&amp; blef munnen s&amp; förfilr- ligt sned midt för den krossade biten, att hon blef rigtigt förskrackt.
Men vackert var det, bubblorna, krusorna, de s m i lockarne kring örat och allt det der - och s&amp; knöt hon niisduken, satte p i hatten och sprang.
SA de faktade!
Sj8lfvs fröken sydde allt hvad hon formaldde.
Hnnocensen!!
Betjanten som skulle hamta fröken Fridebacks kliidning stod och vantade.
Fredrika trihklade p&amp; draperierna, att sy ordentligt var ej att tanka pk.
h d t l i g e n 1Bg den i asken, och nia voro bara sorgkltidningarna kvar.
Men SA var klockan ocksh sex.
" Har Olga tandvark ", ropade en af flickorna friin fönstret.
" Nagot ", svarade Olga.
Fastan henues förhoppningar för hvarje kvart började sjunka, m&amp;ste hon meddela sig med nagon.
Hon begrep inte sjalf hvarför hon viinde sig till Rödlufvan.
- -
163 Hon kröp bakom dockan, knöt, upp niisduken, lyfte p&amp; den och sade sakta: " Titta hit, Fredrika.
* Rödlufvan vande p&amp; sitt stela hufvud med s&amp; mycken otAlighet i rörelsen, som hennes gikt.
tillät henne.
Hon s&amp;g det granna, guldgula h&amp;ret och de cm&amp; lockarne kring nacken, och hennes minspel blef s&amp; besynnerligt, att Olga blef r8dd och knöt hastigt p&amp; sig nasduken igen.
I en hel kvart .funderade hon öfver Fredrika och hur besynnerlig hon var.
Hon kunde inte begripa det * Hur skulle hon o c k d kunna begripa hvad ingen människa visste - och hvad alla skulle skratta At ifall de vetat det?
För nar man blir narrad p&amp; gamla dagar, d&amp; är man bara vard Atlöje, det ä r all- deles rätt At en och derfor tiger man.
Men det fanns nigra smA gula lockar bortackorderade p&amp; landsbygden, p&amp; ett stalle, dit Rödlufvan i tysthet begaf sig en g&amp;ng om Aret, och för de lockarne slet hon och svalt.
Och s&amp; blef klockan Atta och s&amp; blef klockan nio.
Det var all- deles tyst pA ateliern.
Lamporna brunno sömnigt i den tjocka luften.
Ingen talade, maskinerna bara surrade.
DA ringde det haftigt p&amp; dörren.
Olga hoppade tilt Hon förstod p&amp; ringningen Livern det var.
- Fredrika hade öppnat.
" Vanta derute litetn, sade hon.
Hon gick direkt in till fröken StAl.
Olga satt med klappande bjarta - hon stod inte ut.
Hon böjde sig öfver maskinen och stor- snyftade.
Hennes svarta klIdningskjo1 som inte var draperad!
!
De talado högt derinne, nästan som om de gralat.
I-lvad rörde det henne.
Det var förbi nn.
Ändteligen kom Fredrika in.
" Olga far gPn, sade hon.
" Skynda, p&amp; nu.
Fastman tir derute. "
Det var ett underverk.
" Men sorgklädningarne och begrafningen 3) ' " Det blir val val med det. "
" Men hur skall jag tordas gA ut.
Otto ä r nog desperat. "
" S&amp;, ut med sig ", sade Fredrika, ' men lofva mig en sak.
Tjufsy aldrig mer och - och akta sig för att - - bli narrad. "
Och dermed sköt hon Olga ut genom dörren rakt i arrnarne p&amp; maskinisten.
" Söta Otto grala inte - jag ar ju har nu.
Vi fA springa.
- Stanna litet har borta - jag kilar upp till Lotten Lundholm - hon 1Anar mig nog sin svarta kladningskjol.
Visst I r den litet f6r kort, men jag har nya skor se ' n i somras.
Har, vanta bara ett litet tag. "
Han hann inte saga nigonting, fastan vreden sjöd inom honom.
" Har har jag gAtt och vantat .. började han, nar hon kom tillbaka med kjolen öfver armen.
" Söta Otto - stig ingenting, d&amp; grinar jag igen, och SA se de. "
154 - det p&amp; soarén.
S&amp; der ja.
gá in i kryddboden en kvart och kom sedan upp, s&amp; ä r jag färdig. "
Han gick icke in i kryddboden utan i en modebutik, och der köpte han nilgonting som lades i en strut af silkesprrpper.
Han tog sin sista styfver - men fin skulle hon vara, om hon ooksá kom sent.
Och nar han kom upp och s i g henne öppna struten, der rosenknoppen lilg med sina blad, och ság de sm&amp; lockarne och kinderna som voro sii röda af griit och ifver, d&amp; försvann hans vrede och de följdes át glada och lyckliga till soarén glömmande slap, arbete, fattigdom och trötthet.
Han var stolt öfver henne och öfver törnrosknopparne, och öfver all den beundran hon vhckte.
Och roligt hade hon, det var d&amp; sakert.
Följande dag fick hon sofva.
Ingen skakade henne upp u r den djupa, tunga sömnen.
Tviitterskan gick tvartom mycket försigtigt p&amp; sina ullsockor.
" Hon hade val ocks&amp; haft en ungdom, fast man hade svilrt att tro det nuruera. "
P&amp; ateliern hade natten ocksii skridit till slut, utan att en ensam lampa blifvit slackt.
Nar morgonsolen bröt fram öfver ladug&amp;rdsgiirdet, öfver de mánga skorstenarne med sina höga rökpelare, hvilka 1Angsamt höjde sig i den klara luften glansande i rödt, griitt och guld, när klockorna började ringa frán alla hg11 och högtidskliidda skaror vandrade upp till Guds ggrdar, d&amp; dunsade Rödlufvan andtligen ned framför dockan för att afmönstrs den sista sorgkkdningen, ty nu var den fardig.
Am =-dt Vid min moders graf.
Af Domenico Macry-Correale.
Öfvers.
från Italienskan Du ijufva!
sof i frid.
Med hvita vingar Guds angel hagne grafven, der du bor, Och rosenbladens fall i latta ringar Den Ofverhölje som ett snbhvitt flor!
I Irvalens natt, d&amp; bitter sorg mig tvingar, I stunder, d&amp; p&amp; lyckans dröm jag tror, Hvadhelst af fröjd, af gr&amp;t som lifvet bringar, Jag följa skall din karleks ljus, min mor.
Hur ofta stjamorna, som tyst sig tands, Mig möta skola, dii med sorgtyngdt, sinne Jag vid din kulle dröjer natten iing.
Ty dig min kiirlek, all don djupast kanda, Jag egnar, moder, bringar tyst ditt minne, Majs första rosor och min sorgsna siing.
stf S- d.
Om kvinnans underordnade stallning.
Oppet bref till August Strindberg fr %n Elna Tenow.
Stockholm 1890.
- Det kan milhanda tyckas, att det a r öfverflödigt att vederlägg * hr Strindberg, dA han Bnyo upptrlder mot kvinnan samt att hans ut- redning af Itvinnofrtigan ar s i tillrllckligt Itänd och s&amp; föga aktad, afven d&amp; hau griper till hvad han kallar fysiologiskt bevisade fakta, att det skulle kunna anses rent af löjligt att bevardiga hans angrepp med ett allvarligt menadt svar.
Tyvarr torde det dock icke vara s i all- deles ur vagen att ännu en %&amp;ng erinra om haltlösheten i hans yr- kanden.
" Kvinnans underlägsenhet under mannen " har allt för Iiinge.
ansetts som en obest.ridlig sanning, för att pilstilendet icke skulle ha slagit.
rot litet hvarstädes i samli&amp;llet, och dA det annu upprepade ginger framhBlles, m&amp; detta icke lemnas utan genstigelse.
Det kan ju icke nekas, att kvinnans stallning smilningom för- battrats, att det t. ex. icke mera tillites mannen att tillegna sig hustruns enskilda arbetsförtjanst, ej heller att hon langre vagras att skaffa sig kunskaper samt till och med - ett ganska betydande, om ocksh ej; allmaut godkandt steg - att anvanda dessa kunskaper i det offentliga, liksom att en enka eller ett ogift fruntimmer, visst icke nBgon hustru, som har erforderliga inkomster, medgifves att deltaga i kom- munalval - ingalunda i riksdagsval - och det har gBtt SA IAngt., att afven en skollararinna till&amp;t.its att sitta i skolr8d.
Men under alla dessa " eftergifter ", som smBningom tillk8mpats.
och tvart emot livad erfarenheten dagligen intygar, fortlefver den före- ställningen, att kvinnan dock tir ett underlilgset viisen som bör intaga en underordnad stallning.
Denna Asigt Sr icke endast hr Strindbergs,.
finnes icke blott hos " kvinnofr8gans " förklarade motsttindare, utan af- ven hos personer som i flera fall önska kvinnans frigörelse f r i n det.
beroende i hvilket manuell hallit henne.
De aro sti bundna af gamla fördomar, att de icke lita ens p&amp; sin egen omdömesförrniga, mycket mindre pti hvad erfarenheten oupphörligt 15ir dem.
Och, miirkvärdigt uog, dessa om kvinnans underlagsenliet fortfarande öfvertygade till- höra icke blott det m~uliga könet, utan traffas iifven bland kvinnorna sjalfva.
S i lange ett sildant förhtillande eger rum, torde intet bidrag till.
frtigans utredande vara öfverflödigt, och det a r därför vi anse oss böra fasta vilra lasares uppmarksamhet p i det lilla hiifte som fru Elna Tanow nu utgifvit.
Det a r otvifvelaktigt kvinnan sjalf som i frlmsta rummet bör yttra sig i saken.
Ingen falsk blygsamhet bör hindra henne att öppet .gifva tillkanna, hiiru upprörd hon miste vara öfver att fortfarande
$etraktas som mannen underlagsen samt huru oberattigsd hennes under- ordnade ställning är.
SA ofta det sker sannerligen ickeffir ofta - e t t fruntimmer tager till ordet för att geudrifva gamla oförratter och nya förolampningar mot sitt kon, borde det vars, anledning till till- ~fredsst&amp;llelse för alla rattskaffens människor, vare sig kvinnor eller man.
En sadan anledning har nu intraft ' st.
I " Oppet bre£ till August Strindbergn bryr författarinnan sig icke a m att slrskildt piipeka de Ufverdrifter och missgrepp till hvilka hr - S. gjort sig skyldig, d&amp; han sökt med s. k. fysiologiskt bevisande fakta, uppenbarade naturlagar eller sasom allvarliga förklarade r8n # bevisa sina sofismer.
Det hade dock sannolikt icke skadat, om förf.
egnat niigon liten kritik &amp; t alla dessa lösa p %st&amp;enden, liksom det otvifvel- .aktigt icke förringat det vardigs i hennes frnmsttbllning, om Bon all- .deles uteslutit de artigheter med hvilka hon tager afsked af hr $., - d&amp; hon i det öppna brefvets slutord uttrycker sin ndjupa beundran för hvad stortn han tänkt och sin " varma erkiinsla för hoad viirdigt " han kampat.
Dessa artighetsfraser tagas sig något underligt ut, sedan författarinnan pA ett rätt sliende sätt bevisat, att hr S. ingalunda tan- .ker stort om kvinnan, hvilket han sjalf ej Pialler väl vill vidkannas, - samt att han alldeles icke kiirnpat värdigt.
Htminstone hade det val varit nödvandigt, att förf.
uttryckt p&amp; hvilket omrdde hennes mot- .stsudare tänkt stort och i hvilket afseende hans strid varit sardig.
Men fUrf.
till det " i3ppnca brefvet " &amp; r s i saker p&amp; sin sak, och dartill har hon nog skal, att hon icke fruktsr att gifva motspelaren Atskilliga fördelar p&amp; hand.
Hon drifver honom i alla fall fr&amp;n den .ena, om ock i somligas ogon aldrig s i v&amp;l befiiste, stallningen efter .den andra.
Den beskyllning mot hvilken förf.
i synnerhet sander sig ar, att ' kvinnan har en understödstagares plats i samhElllet.
Förf.
erinrar .om de m h g a kvinnor som drifva affarer och det p % ett satt som icke lemnar niigot fifrigt att önske i friige om praktisk förmagta och - seg nthallighet.
Men skulle man Blaren vid tillämpningen af de Strind- bergska teorierna f r h r a k n a de kvinnor som " sjalfva förtjiha sitt brödn - och endast tala om famriljekuinnan, s&amp; kan ej hhller hon kallas pin- - derstödstagare.
" I egenskap af hustru, syster, dotter eller dyliktn, säger fi) rE., ' " lagar hon e r mat, öfvervakar anordningarna i ert hus, förrattar en mangd för allas e r bekvamlighet nödvitndigsa sm %sysslos.
Hvad @ r db kocken pA vardshuset, der ni äter, varden i hotellet, der ni bor, Alldeles detsamma.
Ni kallar dock ingen- kyparen och betjanten?
d e r a af dem wnderstödstagare.
Som uppfostrarinna leder hon barnens - -
utveckling, bildar deras sinnen och meddelar dem kunskaper, mer eller mindre, allt efter sin egen bildningsgrad.
Hvad gör d&amp; informa- torn, guvernören, folkskole- eller elementarläraren?
Detsamma.
Hoar- för kallar ni icke ocksti dem understödstagare? "
För att lemna föreställning om det ofantliga slöseri med kvinlig arbetskraft, hvartill vhrt nuvarande samhtlllskick gör sig skyldigt, skil- drar förf.
husmödrarnas och tjänarnes bestyr vid den dagliga hushhll- ningen, men denna skildring torde dock vara mera lustig &amp; n egentli- gen bevisande och kan möjligtvis rnissförstAs.
Af ltingt större vigt a r förf: s varma, snillrika och logiskt bevisande framställning till bemötande af de föregifna fördelar kvinnan skulle ha genom frihet frAn barn- försörjning och varnepligt.
Förf.
kan med fullt skäl icke finna annat än att kvinnan fullgör den vdrnepligt till hvilken hon af naturen tir tydligt htinvisad, namligen värnandet om det kommande sldgtet.
Mo- derspligten innehaler i sig samma moment som värnepligten och krigs- tjänsten.
" Pk samma g&amp;ngn, &amp; ger förf., " kvinnan varnar om det späda lilla frö till en medborgare som a r henne anförtrodt, s5 värnar hon p&amp; ett alldeles direkt sätt om sitt lands storhet, dess ara, lugn, ja Nar ni s i r de skaror, som i hundratal vimla p&amp; vAra gator, besthd i tusental mötas i v5ra samlingssalar, vAra htirar och v&amp;r industris jatte- armber - gripes iii da aldrig af den tanken, att för hvar och en af dem har en kvinna genomgatt en hel serie af smartsamrna förnimmelser? "
Med klara siffror kullkastar förf.
teorien om mannens egenskap af försörjare och visar tydligt, att hustrun ocks8 har sin andel deruti.
Hustrun har riitt att betalas för sitt arbete inom familjen, lika väl som mannen för sitt utomhus, och denna ratt medgifver alldeles icke, att hon p5 ntigot satt ar understödstagare.
Det kan naturligtvis in- vandas, .att icke alla familjekvinnor göra en siidan arbetsinsats, men äfven yti den invändningen har förf.
ett fullgiltigt svar.
I de aktenskap der kvinnan icke vet af annan uppgift än att vara till för mannens behof 3f ett angenämt och njutningsrikt hem, hvilka aktenskap förf.
visst icke gillar, har ' man dock icke ratt att saga., det hon far sitt underhi11 af mannen, utan endast att han betalar henne för att hon skall vara hans - med sin kropp, sin skönhet, ' just s&amp;dan hon är ", d. v. s. en docka, en liten omlnniska.
Det ä r f ö r h pti goda grunder stödda öfvertygelse, att m h g a af de.
svagheter som nu onekligen vidlhda den kvinliga karaktären och göra den liten just framalstras af denna kvinnornas trAnga materiela stiillning som hindrar .all fri utveckling.
" Smil vyer och smA miln, sager hon, " granser och skrankor öfver allt, beskyddare och förmyn-.
.
.
Dagny.
10
dare till höger och vanster!
FrAnvaroli af ett omutligt ansvar för- lamar ansvarskanslan, med hvilken heder och rattskansla gro i nara slägt. "
Förf.
vill icke emancipera frdlz hemmet, utan i hemmet.
Men derför ftir kvinnan icke stiillas som understödstagare och hjon - icke ens till skenet ..
Moraliskt ansvarig och ekonomiskt oberoende i sin stall- ning som hustru och sin uppgift som moder, skall hon stti som sam- hallets direkta tjiinarinna.
Detta ar hufvudinnehAllet af fru Tenows lilla - 64 sm8 sidor - men innehallsrika och kraftigt bevisande skrift hvilken ingen van af sanning och ratt bör försumma att lasa.
C.
L.
- - A Tjugoårsfesten i Stockholms första hushållsskola.
Fredagen d.
25 April vid femtiden på eft.m.
var liflig rörelse p&amp; Jakobsbergsgatan.
Än såg man en halsdukskladd Jungfru, an en sidenklädd matrona försvinna i den breda portgången till N: o 11, den valkända lokalen för hushålls- skolan vid Jakobsbergsgatan.
Der uppe i den rymliga sam- lingssalen sutto radvis öfver golfvet kvinnor mellan 15 till 35 Ar.
Blicken möttes ömsom af en ung kvinnas runda, rosiga kinder, ömsom af den medelålders arbeterskans ofta något blekta och tiirda drag.
Främst sutto tvanne rader små knub- biga barngestalter, och man undrade hvad dessa småttingar hade har a t t göra.
Allas ansigten uttryckte en högtidlig och glad stamning, något af ljus sabbatsfrid.
Har voro till festens firande samlade hush %llsskolans nar- varande lärjungar samt hennes fördettingar, såväl gifta som ogifta, till ett antal a f 136 personer.
Och barnaskaran, den utgjordes af de giftas små, som blifvit inbjudna till deras mammors fosterhem, de voro hushållaskolans barnbarn, sam- lade kring valvilliga mormödrar, som aldrig sparat tid, möda eller kostnad för att val bereda sina fosterbarn till deras blif- vande kall som husmödrar eller tjiinarinnor.
Midt emot denna talrika skara af hushållsskolans skydds- lingar sutto hennes beskyddare!
deribland de två veteranerna grefvinnan Posse och fru Alm, hvilki för tjugo år sedan
gingo i spetsen för skolans grundande, och hvilkas fårade drag och gråa lockar kontrasterade som höstens mogna skörd mot ungdomens vårfägring.
Men i dessa gamlas anleten lyste den oförgängliga ungdom och glada frid, som är morgonrod- naden af evighetens skönare da.g, och som de unga, först efter långa, segerrika pröfningar kunna vinna.
Kring dem och kring hushållsskolans förest %iiderska, den aktade och älskade fröken Cronius, samlade sig skolans öfriga beskyddare och vänner, alla fröjdande sig öfver företagets framgång och nytta.
Kaffet serverades, den glada stämningen steg och nådde sin höjdpunkt, då pastor Bring i ett enkelt och inner- ligt tal tolkade betydelsen af skolans valspråk " bed och ar- betan, samma ämne lian talade öfver vid skolans invigningsfest.
Derefter redogjordes för inrättningens verksamhet.
Den öppnades 1870 med G elever, den har nu 36.
I densamma hafva 200 flickor varit inskrifna, af hvilka 136 utgått med betyg.
Alla dessa lärjungar, sh när som på tre, hafva blifvit inbjudna till 20-arsfesten, omkring 100 voro närvarande.
Af skolans 200 elever hafva 54 blifvit gifta, 9 bland dessa i Amerika, en i Dresden.
Af de ogifta lärjungarna befinna sig nu 16 i Amerika, 7 äro döda.
Skolan har nu icke mindre än 93 barnbarn, och erfa- reuheten har visat, a t t dessa sm&amp; stå i stor tacksamhetsskuld till sina mammors uppfostrarinna, t y i allmänhet bara de pregeln af helsa, munterhet och snygghet och deras hem af ordnihg och renlighet; hush&amp;llsskolans goda vanor och lar- domar barande frukt i elevernas egna hem.
Många för detta lärjungar hafva som tjänarinnor till- vunnit sig sina llusmödrars förtroende, och flera bland dem liafva stannat 6, 8 8.
9 år på samma plats.
E n flicka har förblifvit 12 år i den familj, hos hvilken hon vid utträdet nr skolan fick anställning.
E n annan har tjenat 17 %r ph ett och samnia stalle.
Den utvidgning af hush8llsskolans lokal, som det ökade antalet lfirjungar gjort nödvändig, har betydligt försämrat inrättningens ekonomi, som för närvarande tryckes af 20,000 kr.
skuld.
För att skaffa lärjungarna kunskap och öfning i hushhllssysslor och anstalten behöflig inkomst till de 30 flic- kornas underhall (för 6 flickor erlägges lhg årsafgiftj, har hush~llsskolan öppnat 4 salubodar för bröd och matvaror och mottager dessutom i egen lokal omkring 10 inackorderade.
Tolf flickor stodo nu redo att utgå ur skolan, hade mot- tagit sina betyg och skulle tillträda platser som tjänarinnor.
Tolf unga nybörjare komma att intaga deras rum i skolan.
De afgkendes rörelse vittnade om öm modersvård i foster- hemmet.
Vid utträdet erhkller hvarje flicka full uppsättning kläder, ' 1 2 dussin linnen, d: o strumpor, 6 klädningar, kappa 0.
S. v. Att den ljusa tafla, %O-årsfesten upprullade, ej har saknat sina skuggor, är naturligt.
Men mödor och modlöshet, be- kymmer och svikna förhoppningar, allt var denna afton glömdt.
Kanske skulle ej heller skörden af den sådda säden blifvit så rik, om den ej vattnats ymnigt af de tårar, som deltagande kärlek fäller vid fruktan att se sina skyddslingar dragas ned i lidelsernas malström eller håglöshetens letargi, och i ' båda fallen gå förlorade.
Kärleken, närd af Honom, som sökte det borttappade fåret, och i öppna armar mottog den förlorade sonen, denna kärlek formår mycket, t y den har mottagit mycket.
Festen afslutades med er1 enkel kvällsvard, till hvilken de gifta elevernas man äfven vor0 inbjudna, " en patriarkalisk fest med barn och blomma.
* Ed9nzcn.d Ganzrnal.
.
Kvinnorna och trädgårdsskötseln.
.
Dagny har under loppet af förlidet år i ett par artiklar berört en fråga, hvilken på den senaste tiden skväl i Sverige som i grannländerna begynt draga uppmärksamheten till sig.
Det är frågan om trädgårdsskötseln såsom ett nytt verksam- hetsfält för kvinnan.
Icke endast för vännerna af kvinnosaken ar denna fråga af stort intresse; för hvarje sann fosterlandsvän bör det vara af vigt att något af de obrukade krafter och den slumrande praktiska begåfning, som så många af v h t lands kvinnor sitta inne med, blifver användt pk ett omrade, der fosterlan- det behöfver många krafter.
Det är ett allmänt erkandt faktum, att den nordiske jordbrukaren har för ringa afkastning af sin jord.
Och ehuru mången anser, att jordbruket i de i klimatiskt hänseende mindre gynnade länderna är dömdt att till följd af den allt.
lifligare samfärdseln hopplöst duka under i konkurrensen mecl rikare zoners produkter, så är det å andra sidan mången, soin förmenar, att mänsklig intelligens och mänsklig arbetskraft val bör kunna upptaga täflingen med de rent materiella för- manerna, och att jordbrukaren genom en intensiv kultur bör kunna framtvinga långt rikare skördar ur sin jord än hittils.
I Kina, der jordbruket, såsom bekant, bedrifves p % ett verkligt vetenskapligt satt, och der ett Bkerfalt odlas med mera omsorg än hos oss en trädgård, har man lyckats att äfven i trakter af ursprungligen karg jordmån och ogynsamma klimatiska förhallanden genom den insigtsfullaste skötsel, ge- nom konstvattning och rik gödsling frambringa otroligt rika skördar.
En nyligen utkommen fransk bok, " La cité chinoi- se ", meddelar förvånande siffror med afseende på den rike- dom och mangfald af prodykter, som årligen fås från ett jordstycke af ringa areal.
E t t närmare exempel på hvad arbete och omtanke i den vägen kunna åstadkomma hafva vi i de beundransvärdt val skötta köksträdgårdar, som likt ett bälte omgifva Paris och förse staden med dess behof af grön- saker.
I dessa triidgårdar tager man årligen 6 A 8 rika skor- dar ur samma jordstycke.
Om den svenske jordbrukaren vill draga lärdom af dessa exempel, om han vill förskaffa sig ett större utbyte af sin jord an hittils, måste han förvandla ' allt mer och mer af sin jord till trädgård, och han måste sköta sin trädgård på ett l h g t mera rationelt satt än hittilsdags i allmänhet skett.
Det är härvid han bör finna en hjiilp i kvinnan.
Och om, som oftast ar fallet, han ' ar fullt upptagen af sitt jordbruk i öfrigt, sk vore det en stor vinst för honom, om han kunde öfverlåta detta område helt och hållet åt sin hustru eller &amp; t någon vuxen dotter.
Säkerligen finnes det få slag af arbete, som i sjalfva verket så lämpa sig för kvinnans begiifning och fallenhet som trädgårdsskötseln.
J a g kommer ihhg en gammal gumma, som inne i sin mörka kammare hade några präktiga pelargonier och rikt blommande lackvioler, blommor, hvilka tycktes sakna både luft och ljus och likväl trifdes förunderligt val, såsom man så ofta ser innanför fattigmans skumma fönsterrutor.
" Man måste hålla af sina blommorn, plägade hon säga, " det är det som det beror på alltihop. "
J a g tror, att hon icke hade s&amp; orätt, gumman.
J a g tror, a t t kvinnan mera an mannen lampar sig för trädgårdsskötsel äfven derför att denna kärleksfulla omvårdnad, denna ständigt vakande omtanke, som erfordras under de spada plantornas och de vaknande knopparnas utveckling, ligger sB mycket mera i kvinnans natur.
Hittils torde det likväl varit svart, ja niistan omöjligt, för en kvinna att erhålla de kunskaper-och den utbildning, som äro nödvändiga för att rätt kunna sköta en trädgård.
Det skulle derför vara, särdeles önskviirdt, om en skola i trädgårdsskötsel för kvinliga elever kunde komma till stånd, en skola der de kvinnor, som önska att i ock genom trädgårdsskötseln skaffa sig en själfstandig verksamhet och för- värfva sig sitt uppehälle, kunna få full utbildning, och hvarest de, som deri blott vilja söka en bisysselsattning, kunna få genomga en kortare kurs.
Hvem har icke nhgon gång pA landet sett en eller annan familj, der det finns flere döttrar och des ens krafter iim fullt tillräckliga för skötandet af hushållet,, hvem har icke der för- nummit en klagan, uttalad eller icke, öfver bristen p&amp; arbete?
Det är icke alla föräldrar, som vilja släppa ut sina unga dött- rar i världen för att söka arbete, sivida det ej är absoliit nödvändigt för utkomstens skull eller såvida det ej gäller ut- präglade anlag för nligot särskildt slag af arbete, det är icke heller alla unga flickor, som vilja lemna hemmets skydd, afven om de längta efter en sysselsiittning, som kan upptaga deras tid och deras intresse.
Men gif dem möjligheten att fA lara ett arbete, som tillåter dem a t t stanna i hemmet och likviil innebär en bhde sjalfständig och intressant verksamltet., ett arbete, &gt;varmed de kunna göra sitt hem bhde gagn och glädje, och jag är säker om att många med ifver skola om- fatta tillf ' ället till en slidan undervisning och sedan göra den fruktbärande.
Och dubbel tillfredsställelse skall man hafva af hvad man lart, om med vården af egen tradghrd förenas en verksamhet för andra, om man å t torparhustrurna och statgummorna kan gifva några goda råd med afseende p&amp; sköt- seln af deras sma tiippor, om man kan vfvertyga dem om det ekonomiskt fördelaktiga i att harat egna wigot af sin tid, och om man kan förma dem att tillhålla sina minderårige barn, hvilka oftast alltför mycket springa omkring utan till- syn och utan sysselsättning, att hjälpa till med ett arbete,
som för dem borde blifva ett verkligt nöje.
Och låter man de uppmuntrande råden Atföljas af nQgra sticklingar, några plantor och en och annan ympkvist, så kan man vara viss om att på detta sätt utratta mycket och varaktigt godt.
Den icke minst vigtiga sidan af denna fråga ar emeller- tid, att den öppnar utsigt till en ny vag till utkomst för mången kvinna, som finnande alla banor till trängsel uppfyllda, frågar sig b a r t hon skall vända sig för att förvärfva sig sitt lifsuppeliii,lle.
Att arrendera en liten jordlapp i närheten af en stad, atii på dess odling nedlägga hela sin intelligens, sin omtanke och sin driftighet lika såväl som sina kroppskrafter, att dagligen gliidjas å t allt detta lefvande, som spirar fram omlcring en och som SA rikligen lönar ens mödor, att herslra i detta lilla rike, som kan blifva ett rike af skönhet, huru afundsvärd förefaller icke en sådan tillvaro i jämförelse med e t t lif tillbragt bakom en bankpulpet eller en kassörskas disk!
Och huru mycket sundare är icke ett sådant arbete i fria luften än det, som i allmänhet erbjudes kvinnan!
Det finnes redan alltför mycket bleksot och nervsvaghet bland vår tids kvinnor, hvad skall följden blifva för hela slagtet, om de kvinnor, som vilja arbeta, alltj amt måste valj a en stillasittande sysselsättning såsom lärarinnor, kontorister, sömmerskor, tele- grafister m.
.m.
?
Det torde derjämte fÖrtjä,na påpekas, att medan de fack- kunskaper en kvinua förvarfvar i de flesta fall blifva utan nytta för henne, ifall hon gifter sig, s&amp; &amp; r detta icke förhål- landet med hvad hon kan hafva lart i trädgårdsskötsel, åtmin- stone om hon äfven efter sitt giftermål är bosatt .på landet.
Men äfven om hoii bor i stad, kan hon hafva bhde nytta och nöje af sina kunskaper i växt- och blomsterodling.
* * * Såsom namndt, har denna fråga äfven i grannländerna väckt uppmärksamhet.
Härom föreligga några till Fredrika-Bremer-förbundet nyligen inkomna benägna meddelanden.
I Finland har på Finska Hushållningssallskapets föran- staltande tillfälle beredts kvinnor af allmogeklassen att pk större egendomar genomgå en tre månaders kurs i triidgårds- skötsel.
För öfrigt torde förtjäna namnas, att i TradgQrds- föreningen i Helsingfors ar anstald en kvinlig pomolog, elev af professor Eneroth i Stockholm.
Från Norge meddelas, att Norsk Kvindesagsforeniiigs Arbeidskomit6 förgafves gjort framställningar till Kristiania trädghdsmästare om att mottaga kvinliga elever, och att flere kvinnor, som önskat utbilda sig till trädgåxdsmastare således antingen måst uppgifva tanken harpa eller resa till utlandet.
I anma ark har ganska mycket skrifvits om saken både i " Hvad vi vil " och i de dagliga tidningarna.
Och herr Niels Möller, innehafvare af en handelsträdgård vid valby: i nar- heten af Kjöbenhavn, som först i Danmark framstälde förslag om att upprätta en skola i trädgårdsskötsel för kvinliga ele- ver, har i &amp; r satt detta förslag i verket.
Visserligen har han tillsvidare icke lagt an på att erbjuda en f~~llstandig utbilcl- ning såsom trädgårdsmästare, men den teoretiska och prak- tiska undervisning, som meddelas, sätter eleverna i stånd att öfvertaga ledningen af en mindre trädgård.
Äfven meddelas undervisning i tillagningen af grönsaker och deras anvand- ning i hushållet.
Kursen räcker från I april till l november.
Från riksdagen.
Innevarande %rs riksdag &amp; r nu afslutad och hiirmed afven den i flera hänseenden märkliga treårs-valperioden för 2: dra kammaren.
Till nästkommande höst skola nya val ske, och utgången kommer helt visst att med stor spiinning emotses bland alla samhällsklasser, icke minst, bland de kvinnor, h i l k a lart sig första hur mycket af hvad man kallar kvinnofragaii, ytterst blifver en lagstiftningsfråga.
Deraf också det lätt förklarliga intresse, hvilket beredt dessa kortfattade niedde- landen från riksdagen ett rum i Dagnys vårhäften.
Under de sista veckorna, d&amp; mot slutet af riksdagen ärendena hopa sig och tiden blifver alltmera knappt tillmätt, afgöras, icke sallan.
ganska summariskt, en mängd fragor.
Bland sådana som h s r.
förut blifvit omtalade, m&amp; namnas: olycksfalls- och ålderdomsförsakriiigen samt församlingsrlitten, hvillca blifvit afslagna; fideikommissernas upphäfvande, till- styrkt af utskottet och bifallet af 2: dra kam., men genom 1: sta kam: s beslut förkastadt, - måhända bör man saga upp- skjutet; mildring af straff lagen; hvartill riksdagen lemnat sitt '
' gillande, samt bifall till åtskilliga, ehuru icke alla, i nykter- hetsvänligt syfte väckta motioner.
Läroverksfragan, hvars behandling varit siirdeles invecklad, ledde till ett förslag som af en framstiiende talare i 1: sta kam.
betecknades såsom n olämpligt, otillbörligt och outförbart.
n De i år som så ofta tillförene gjorda framställningarna om rösträtten, utvidgande af den politiska och begränsning af den kommunala, hafva icke lyckats vinna gehör, ehuru förvisso talet derom varit ganska högt ljudande äfvën utan- för kamrarne.
Alla dessa uttryck om reformer nmotsvarande- riittvisans kraf ", on1 att " beskattning utan representation ar ett tyrannin, torde dock få en egen klang, höras som e t t " hårdt taln för kommunal rösträtt egande, beskattade kvinnor, för de bland dem, hvilka afslutat universitetsstudier, äro hus- egare, arbetsgifvare m. m., hvilka alla utan nndantag stå.
" under strecket ", men ett streck om hvars sänkande eller borttagande icke är någon fråga.
Då man tänker på e t t lands kvinnor och dess lagstiftande församlingar, erinras man om det bekanta napoleonska svaret: non traitera de vous, chez vom, sans vous. "
Förslaget rörande civil-aktenskapet eller som den offici- ella titeln lyder, angående formen för äktenskaps afslutande, blef temligen knapphändigt affärdadt och afstyrkt p&amp;, som det vill synas, hufvudsakligen formella grunder.
Denna fra- ga jämte den om höjandet af kvinnans aktenskapsblder vor0 utan tvifvel de, som mest intresserade kvinnorna själfva, och.
detta framgick äfven af de tv&amp; diskussionsrnöten, hvilka under April månad af Föreniwe&gt;a för gift kvinnas egandevatt hade blifvit anordnade.
Till det första af dessa voro endast kvinnor enskildt.
inbjudna, och detta i. afsigt att framkalla yttranden äfven f r h ovana och möjligen i en större krets blyga talarinnor.
Afsigten vanns, t y meningsbytet blef ovanligt lifligt och af så mycket större intresse som representanter för många olika slag af kvinlig lifsgarning vor0 närvarande.
Der fnnnos familjernödrar, lararinnor, skriftställarinnor, barn- morskor, förestånderskor för välgörenhetsinrättningar, leda- rinnor af affärsföretag m. fl.
Det var tydligt och tillfreds- stiillande att man har icke befarade att mötas af den annars icke sallan hörda naiva frågan: " hvad ha ' vi med riksdan ' .att göra ?n - E n kort redogörelse lemnades för arets motio-.
ner, men den egentliga frågan var om ä k t e n ~ k a ~ s ~ l l l e Det rn.
kan ock icke förnekas att om någonsin kvinnan har rätt att blifva Htspord, om någonsin hennes erfarenhet är nödvändig .och vigt bör tillmatas hennes mening, så är det i denna sak.
Och detta icke minst derför att den griper in i sedlighets- .förhållanden, som äro samhiillets hittills icke lösta spörsmål.
Under diskussionen yttrade sig en talarinna, som mycket ves- kat bland arbetsklassens unga kvinnor, och omtalade dervid - de s. k. Stockholmsaktenskapen, d. v. s. osedlighet med.-för- .$ldrarnes bifall.
Flera fruktade att inga juridiska, endast moraliska lagbud har kunde inverka, och önskade att föral- drarnas pligtkansla kunde väckas.
Men föga vore att vänta af en kvinna, som kanske redan vid sexton år fått ikläda sig e n obemedlad familjemoders stra.fsamma lott och tunga ansvar.
En erfaren lärarinna anskg att skilnaden emellan flickors och gossars utveckling vid 16 år ofta beror derph, att hoa tror sig - va.ra färdig med sin uppfostran, emedan hon clL kan blifva gift, han deremot ej, emedan han vet sig ännu hafva många .år kvar till sitt myndigblifvande.
E n högre Aldersgrad for- dras ock af ' en lärarinna för ~ q p f o s t ~ a af n andras barn och detta borde galla ännu mera, d&amp; friiga är om egna.
Afven plivisades de missförhållanden, som kunna uppst&amp;, då en enka - flera år före myndighetsiildem erhaller full myndighet öfver person och egendom, såväl i f d g a om sig själf som om sina barn.
Icke heller förbigicks under tystnad de faror för hvilka .den alltför unga, andligt och kroppsligt ouixecklade modern utsattes, samt att det mPctt af sorgfri iingdomsglädje som beskäres den helt unga husmodern blir a l l a s ringa, helst der ekonomiska omständigheter stalla stora fordringar p i hennes omtanke.
Enhällig blef förkastelsedomen öfver den nuvarande la- gen om 15 år och vid bestämmandet af en annan &amp; Idersgräns uttalade majoriteten sig för 21 år; minoriteten önskade 19.
Då det p&amp; goda skäl kan antagas, att motionen ett följande Ar skall återkomma, enades man om den ilsigt, att om ock icke en lag om 21 %r d&amp; skulle blifva antagen, hvasje ändring i syfte af äktenskapsålderns höjande för kvinnan vore önskvärd.
Det andra mötet, hvartill Föreningens medlemmar all- mänt genom annonser i tidningarne blifvit kallade, hade ute- slutande till disk~~ssionsamne civiZaktsnska~~eb.
Ordf. inledde iörhandlingania med en historik öfker föregående reforuifös-
slag, visande huru dessa afsett dels obligatoriskt, dels fakul- tativt civiläktenskap, samt afslutade den sakrika framställ- ningen med en önskan att grundlagens b ~ ~ ningens d: samvete skall tvingas ", blefve något mera än en död bokstaf.
Den derpå följande diskussionen blef af synnerligt intresse, främst genom motionärens, hr Waldenströms deltagande deri.
Han trodde att den allmänna meningen ännu ej vore mogen för införandet af obligatoriskt civiliiktenskap, och att detta ännu flerstiides betraktades, låt vara fördomsfullt, som nagot oheligt, något mindre ärbart.
Det som nu begärts hade varit valfri- het, rättighet för svenska kyrkans medlemmar att sjalfva viilja mellan kyrklig och borgerlig vigsel, och det nu rådande tvånget iidagalades icke vara af fördel för nigon, vare sig kyrkan, staten eller den enskilde.
" Ingen vinner derpå om oj möjligen lögnens fader. ')
E t t par talare uppträdde dels till försvar för lagutskottets afstyrkande, dels från statskyrk- lig sida motsättande sig förslaget; andra yttrade sig för det- samma, utgående från olika synpunkter, hvarvid afven beto- nades det obligatoriska civilaktenskapets vigt för uppfattnin- gen af aktenskapet såsom ett aftal mellan tvenne med h a r - andra rättsligt likställda kontrahenter.
Som ett önskemål nämndes utgifvandet af en popular skrift i ämnet och fram- hölls samt belystes genom exempel, den okunnighet om civil- sktenskapet, som råder hos allmän heten i synnerhet pli lands- bygden.
Förhandlingarna vid det talrikt besökta mötet följdes Tankarna kunna dihända vara med stor delade, om verkligen en reform i denna riktning f. 11. skulle vara omöjlig af den orsak, att ehuru lagen erkänner giltig- heten af ett äktenskap inför borgerlig myndighet, detta lik- viil i allmänhet skulle anses som mindre ärbart eller oheligt.
Men om ock så vore, så skulle just det obligatoriska, det för alla föreskrifna och för alla lika civiläktenskapet, vara bäst egnadt att undanrödja dessa fördomar.
I öfrigt äro motio- närens uttryck om äktenskapsinstitutionens borgerliga, icke kyrkliga natur, likasom hans öfvertygelse .att de andringar han nu föreslår skola blifva många till gagn och ingen till skada, synnerligen beaktansvärda, Äfven denna fråga ar en sådan, som helt visst skall koinma åter och som då skall hel- sas välkommen.
märksamhe sam het.
Fredrika-Bremer-FOrbundets meddelanden.
Stipendiefonderna.
Af en förbundsmedlem, som vill vara onamd, har Förbundet i dessa dagar emottagit den frikostiga gAfvm af tretiotusen kronor, hvaraf rhntan skall anvandas till stipendier för kvinnor, som egna sig At läksrestudier.
Fredrika-Bremer-Förbundets drsmöte.
Mhdagen den 12 Maj 1890 hade Fredrika-Bremer-Förbundet sitt ársmöte i l&amp;kares&amp;llskapets lokal under ordförandeskap af riksantikva- rien Hildebrand.
Sedan ordföranden uppläst delar af Arsberattelsen och kassa- förvaltarens rapport, samt revisorernas berattelse, beviljades styrelsen ansvarsfrihet för 1889 Ars förvaltning.
Harpa lemnades af fru Ellen Ankarsvard redogörelse för förbun- dets uppkomst och 5-Ariga tillvaro, hvaraf framgick att förbundet, under standig tillvaxt af intresse och anslutning frán allmanhetens sida, utvecklat sitt arbete p&amp; ett omfattande och vhlsignelsebringri-nde sätt.
Förbundets verksamhet har utgrenat sig i flere olika rigtningar; för- utom förbundsbyriln, hvars mAnpsidiga arbete vittnar om det förtroende, med hvilket den omfattas af allmanheten, rgknar förbundet iitta, af styrelsen tillsatta, komitéer, bestaende dels af styrelsemedlemmar, dels af andrrr för saken intresserade personer, och af hvilka t v i, sjukkassan och stipendiefonden, st8 under sarskilda styrelser.
I sammanhang hiirmed följde redogörelse för kvinnoföreningarne i Norge, Danmark och Finland.
Efter feredragets slut förrgttades val af ny styrelse, hvilket utföll sh, att de afgAende styrelsemedlemmarne, fru E. Ankarsvard, hofinten- denten A. Börtzell, fröken A. Roos, fru A. Montelius, revisionssekre- teraren H. Rothlieb och doktor C. Nyström Atervaldes.
Af supplean- terna Atervaldes fruarna J. Jolin, 6. af Klintberg och X. Arvidsson, samt fröknarna G. Hjelmerus och E.
Fries.
I stallet för rektor C. von Friesen, hvilken undaubedt sig Aterval, invaldes fröken M. Silow.
Till revisorer Atervaldes haradshöfding A. Lundvall, fru E. Odel- berg och fröken A. Rossander; till revisorssuppleanter doktor V. Sved- bom, revisionssekreteraren W. Uppström och fru S. Wising.
Sedan valen egt rum, begardes ordet af Generalmajor Björn- stjerna, som med tillfredsst&amp;llelse tagit kannedom om de nyligen vid- tagna anordningarna för anskaffande af sjuksköterskor, och nu gjorde ett förslag i syfte att utstracka denna verksamhet.
Detta förslag skall i vanlig ordning understallas Styrelsens ompröfning.
E7redrika-Bq-czme91-Förbu~~dets Sjukkassas årsmöte egde rum torsdagen d.
24 April i förbundets lokal, 5 Malmtorgsgatan.
Af den af mötets ordförande Doktor Carl Nyström uppliista sty- relse- och revisionsberattelsen framgick att delegarnes antal under Aret stigit till 153 friin 136 vid grets början, samt att i sjukbjalp utdelats en summa af 1,524 kr.
50 öre.
I öfrigt hanvisas till förbundets i detta häfte intagna Arsberättelse.
Sedan ansvarsfrihet beviljats styrelsen itervaldes till revisorer: fröken H. Casselli och öfverstelöjtnant C.
E. Elfwing samt till revisors- suppleanter: fröknarne L.
Borg och A Dahlst.röm.
Harofter fattades beslut, i enlighet med förslag frAn sjukkassans styrelse, om följande tillagg t-il1 6 af sjukkassans stadgar, " att i siidana fall der p&amp; styrelsens pröfning beror, Iiuruvida sjukbjalp skall beviljas eller icke, mA styrelsen ega rattigliet att efter sig företeende ornst#n- digheter bevilja half sjuklijiilp. "
Sedan ordföranden till de narvarande rigtat en uppmaning att med intresse omfatta sjukkassans tillvaxt och förkofran samt att söka sprida kanpedom om dess gagnerika verksamhet upplöstes mötet.
Sjukkassans styrelse, som för Ar 1890 ar af förbundets styrelse Atervald, har under Ar 1889 haft följande sammansattning: ordinarie styrelsemedlemmar: professor P.
G. Rosén, ordförande, Doktor C. Nyström, vice ordförande och kassaförvaltare, fröknarna A. Fabricius och A. Roos samt Medicinalriidet Pontin; suppleanter: Professor O. Sandahl, fru H. Lybeck och fröken G. von Plomgren.
Hvarjehanda i kvinnofrågan.
Sverige.
Gymnastik för arbetande koinnor.
Det för nigra Ar sedan bildade " Kvinliga gymnastiksiillskapetn~ som egnat sin verk- samhet At att bereda arbetande.
kvinnor lllmplig friskgyrnuastik, hade under sistlidne mtinad uppvisning inför ett hundratal inbjudne och för saken intresserade personer.
Eleverna ha varit indelade i tvenne kur- ser under ledning af fröknarna Jeanlia Hartelius och Sally Högström.
Under hösttermiuen har antalet gymnastiserande varit 160, under vtir- terminen 170.
Llirarinnornn ha frivilligt och utan ers8tt.iiing ledt dessa öfningar, hvilira för den arbetande kvinnan varit en lika helso- sam som uppfriskande förströelse.
Det &amp; r derför att önska, att " Kvin- liga gymnastiks811skapotn, dA det i höst borjar sina öfningar, miltte fA röna en alt starkare anslutning friin de arbetande kvinnornas krets.
.P ' öre ?zingen för gift kvinnas eganderätt hade under April mA- nacl i nr 22 Hamngatan sitt Arsmöte under öfverstelöjtnsnt R. von Koclis ordföraudeskap.
Af 8rsber8ttelsen framgick bland annat att Föreningen, som upptagit frAgan om kvinnors invaljande i skolrtid och fattigvirdsstyrelse, hade, sedan riksdagen medgifvit och k. m: t genom författuingar lagstadgat denna rattighet, verkat för att den samma ock blefve anv8nd samt lyckas att inom Ostermalms församling fA Stoclr- holms först.a kvinliga skoll~tidsledamot invald.
Sedan Ars- och revisorsberllttelserna upp18sts och decharge be- viljats styrelsen, skreds till val.
De afgiende styrel ' seledamöterna omvddes, och i stallet för hr A. Hedin, som förklarat sig af helsosk81 önska afg8 ur styrelsen, invaldes lektor M. Höijer.
Till styrelsesupp- leant valdes fil.
doktor fröken E.
Fries och till revisorer öfverstelöjt- nant R. v. Kock och fru E.
Lind af Hageby med fröknarna E. Fryxell och A. Rylander som suppleanter.
Xvi~znoklubben hade nyligen sammantriide i sin lokal vid Hamn- gatan.
Till ledamöter i styrelsen valdes Fruarna N. Frölander, Leche, Sachs och Boström samt fröknarna Hiibner, Gurnzelius, Ullmark, Tibell, Nyqvist, Myrman, H. Andersson och Lindström.
Rör att i olilca land studera hvad som gjorts för de barn, hvilka fallit samhHl1ot till last, har fröken Concordin LUfving, af sty- relsen för Lorénska fonden beviljats ett anslag af 2,000 kronor.
I sammanhang härmed mii namnas, att fröken L. af franska undervisningsdepartementet erhAllit en prismedalj för sina förel8sningar öfver fysis7c uppfostran.
Högre lurarinneseminariet liar af k. m: t anvisats ett belopp af 500 kronor till stipendier At elever.
Kloc7care-, Kuntom- och OrganistGtinsterna i Alstad och Asige församlingar har regeringen medgifvit kvinna at.t s ö h.
Dock [ned.
vilkor att hon, derest hon erhhller ifrhgavarande befattningar, aflönar manligt bitrtide fur klockaretjänstens bestridande.
Mogenhetsexamen har vid lyceum för flickor och vid Wallinska skolan aflagts af 18 kvinliga elever, deraf tv8 (fran Wallii~slca skolaii) erhhllit betyget n berömlig ".
Vid iconstakademiens terminsajklutning utdelades bland belö- ningar till eleverna, för pristimnet i bildhuggarkonst till Agnes Xjell- berg Akademiens högsta pris, den kungliga niedaljen samt s~rskildb loford för studier.
Norge.
Petition om röstytitt &amp; t kvinnor.
4,533 kvinnor ha till stortinget instindt en adress, hvari yrkas p&amp; on förandring i grund-.
lagen g h n d e ut derp8 att de norska kvinnor, som uppfylla grund- lagens allmanna vilkor för röstratts utöfvande, ock m&amp; erhtilla röstratt ...
U ~ ~ d e r s t ö d ~ f ö r e 9 a till i ~ ~ motarbetancle g af tiggeriet skall bildas i Kristiania.
Inbjudning till upprattande af en dylik förening h a r nämligen utfardats i dagarne.
Osterrike.
nÖsteri7ces första icvinliga ltikare ä r en fru Rosa Kerschbaumer, f6dd ryska, hvilkeii af kejsaren erhallit tillAtelse att praktisera shom ögonlakare.
F r u Kerschbaumer har i n&amp;grrr &amp; r varit: bosatt i Salzburg, och der tillsammans med sin man föresthtt en ögon- klinik.
Sin examen tog hon i Bonn.
Amerika.
I Edgerton i E ' ansas har en kvinna valts till borg- mästare.
Dessutom &amp; ro kvinnor anstalda shom domare, municipalr&amp;&amp; och polistjansteman.
Indien.
En 7cvinnotidning liar i Bombay börjat utgifvas p&amp; murathisprhket.
Tidningens redaktör ar en hinduisk kvinna vid namn Nanak bai Lad.
NorrkUping 1890, P. W. W~llberg &amp; C: o Boktryckeri.
Profvei ii v Bornullskladningstyger och Percaler sandas p % begiiran fïanco friin K.
M. Lundbergs Bosättningsmagasin, 7 STORKYRKOBRINKEN 7, Stockholmia.
Almedahls Fabriks Försäljnings-Magasin CETABLERADT 18621 ~tookholm, ~runkebergstorg; diillhandahå.ller efter samma redbara princi er, som allt hittills tillvunnit sig erkännande o. förtroende, fulitändig sortering af Hellinnevaror, Bomullswaror, Broderier, (stnvlcn, vdsydcln) m. m. soin till finare och enklare UTSTYRSLAR hö; er för Hushåll, Restaurationer, Sjukhus, Badhus, Angbåtar till bestiimds verklfgt billiga priser.
diftfkitt!
Bolstervar, Tiicktyger, Filtar, Rullgardinstyger, Flaneller.
Extra goda och billiga Irliindska Liirfts- och Batistnësdnkar.
~ &amp; n - sändas pH bogiiran gratis.
Nordisk Konst- och Slójdutstallning, - 9 Kungsgatan 9 erbjuder ett rikt urval af Svenska arbeten, Triiskulptur, Malningar, Konstviifnader, Dekorationsförem&amp;l m. m. det angenëmaste och biieta af hudförsköningsmedel, S r ytterst verksamt mot.
friiknnr, solbrtinna, hetblemmor ooh stark rodnad i ansigtet, .gör huden mjuk och hvit samt iir särdeles behagligt att anvilndn.
SBljes L 1: 25 fl.
endast hos E l i n Edland,.
63 Drottninggatan 63 (Pwf ymha ?zäeZ~z.l I BOKBINDERIET, 26 MALMSKILNADSGATAN 26 emottagas bbcker till inbindning i skval enkla som finare band samt utföres noggrant allt som till yrket kan hanföras.
BETTINA LEWYSOHN, -
Handarbetets Vänner, Brunkebergstorg 18, S t o c k ho lm.
FOrening fOr den svenska kvinliga hemsl~jdens föradling i konstnarligt och fosterliindskt syfte.
utställning och försälj ning af ' Vafnader, Broderier och Spetsar.
Undervisning i gammalsveiisk konstväfnacl och konst- sömnad meddelas 15 Januari till 16 Juni samt 1 September till 15 December.
Vidare mderrattelser Föreningens Byrå.
Stockholms Musik-Institut Uiidcrvisiiing nieddolas uti: Piaiiospoliiing, Iiarnionilara ocli toiitrtiffuing.
Af- giftcn por niiiiiad Sr: för iiybörj~relrlasscii, 2 tiniiiiars iiiidervisiiing i vecknu, 6 kr.
1: a kl. iiedrc, 2 tini.
i v., 10 kr.
T: a kl. ofrc, 2 tiiii.
i ' v., 10 kr.
II: &amp; kl. nedre ocli öfrc, 2 tim. i v., 15 kr.
I1I: c Izl., utbildiiingsklassen, 1 tiinnies enskild lek- tion i v., 20 kr.
Nya niimaliiiiignr inottagas alla dagar kl. 1-2 uti Iiistitutets lokal, Rege- ringsgntan .61, l tr.
Sigrid Carlheim-Gyllensköld, f. d. olcv af Koiigl.
Ifiliisik-Konservatoriuni i Stockliolin, nf iifary Kïebs i Dresden samt, Tlioodor l~esclictizky ocli Annctte Essipoff i Wieii.
G.
A.
L. Syenssons Snörmakeriaffar rekommenderar sitt stora lager af alla slags moderna Gar- neringsa&amp;iklar för Klädningar &amp; Kappor, Fran- sar, Tofsar, Galler &amp; Kordonger för Möbler och Gar- diner samt Tömmar och Vagns-Snörmakerier.
Beställningar å allt livad till yrket hörer mottagas och utföras skyndsammast och till billigaste pris.
6 Malmtorgsgatan, Stockholm.
Anmälan, P agny, som iif2; en under förlidet dr utgatt z ' en för vara ffi) * - hdllamlen stor zqplaga, skall fortfarande verka för Fredrika-.
Bremer-Förbundets andamål: " en sund och lugn utveck- ling af arbetet för kvinnans höjande i sedligt och intel- lektuelt såval som i socialt och ekonomiskt hiinseende ".
9 H o n skall afven följa den n p r e literahmen, sdrski ?dt sddana dess alste ?-, hvillca beröra sociala och sedliga frdgor, meddela kortare be ?-iittelser, biogwlfiskn och l~istoriska utkast, öfversigter m. en.
Dagny redigeras dl- l890 ctj * f?
?&amp; Amanda Kerfstedt, bitradd Adlersparre kommer fort- a f en redaktionskonz.ité.
lG-u S, L-d - farande att till redaktionens f&amp;.fogcmde stall^ sin r f i a erfarenhet och sitt ~ ' a m z u i~zl ?~esse.
Dagny z~,tl; osnnze~r med dtta Iu~jten pd t2; d tryckcc~k.
P r i s e t f ö r h e l d9-gRng blir fortfarande: För nedl lemmar a f f 8 r b u n d e t.
kr *.
2,50; För icke medlemmar, 4,00.
Pö i * b u n d s m e d l e m rn a r prenumerera d F3-ed ?-Eka-Breme? -- E7Ö1 --.
Bundets byra, 5 Jlalnztorgsgatan, personligen eller medelst postan- visning.
I c k e f ö 7- b u n d s m e dl e nt nz a 7- kunna prenumerera d.e l s vid alla postanstalter i riket, d e l s pd förbunduby&amp;n, d e l s dfuen hos h r r boklbandlare.
.
.
.
Lösnummer kunna erhållas å Fredrika-Bremer-Förbun- dets byrå till ett pris a f 6 0 öre för enkelhäfte.
Ledning fdr hemstudier inom olika ämnen lemnas af Fredrika-Bremer-Förbundet.
Ledningen innefattar: 1) Allmanna rad eller afivisningar rikande literatur, sfgift.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
1 kr.
2) Studieplan.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
5,, 3) Bdd och fortsatt ledfii~g, hvvsrvid lärjungen har rätt att hvar fjortonde dag insända en skrift- lig uppsats och fhfrågningar.
Afgift för halfar fur hvarje ämne.
.
.
.
15:, Närmare upplysningar meddelas genom Fredrika- Bremer-Förbundets byrh.
e C Norrköping 1890, M. iirrigallberg &amp; C: o Boktryckeri.
