# ID: svediakorp-per776
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1890
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 32,445
# sentences: 1,480
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm.
Gernanttt * Hoktr.-AZlieb.
N:r 40 (146) Fredagen den 3 oktober 1890.
Tidningen kostar Annonspris: endast 1 kr.
för kvartalet, med 35 ö r e p r p e t i t r a d (10 s t a f v e l s e r).
F ö r » P l a t s s ö k a n d e " o c h - L e d i g a p l a t s e r » Iduns- Mode- och Mönstertidning t kr.
6 5 ö r e; 25 ö r e.
postarvodet inberäknadt.
U t l ä n d s k a a n n o n s e r 70 ö r e p r p e t i t r a d.
Redaktör o c h utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas a b y r å n kl. 9 - 1 0 A l l m.
Telef.
6 1 Wilhelmina Författarinna till Ret s!
; ede i vår li- teratur, som om- fattar 1840-talet, är af stort intresse, ej minst i skönliterärt afse- ende.
Det är visserligen sannt, att de stora skal- dernas strängaspel hade tystnat eller endast tonade med matta ackord; » Ku- sinernas » författarinna — den snillrikaste kvinna, som vår literatur någon- sin sett, och hvars bety- delse det borde vara just våra dagar förbehållet att rättvist uppskatta — hade gifvit det bästa hon kunde; och man hade redan hun- nit varsna ormen bland Almqvists törnrosor.
Som sagdt, det var ingen guld- ålder; för en sträng gran- skare skall kanske ej ens silfrets fulla gedigenhet stå profvet; men man kan väl ändock ej tala om bara kopparn hos ett år- tionde, hvilket såg upp- komsten af Emilie Car- léns » Pål Tärning » och » Rosen påTistelön » samt Onkel Adams » Genre- målningar »; hvilket hörde de ungdomligaste och klangfullaste slagen af Bernhard Elis Malm- ströms, Nyboms, Talis Qvalis ', Sätherbergs och Wilhelm von Brauns ly- ror; hvilket vexlade om i lefnadslustigt skratt eller känslosamma tårar vid åskådandet af Blanche ' s 47.
3:dje årg.
TJtgifning-stid: hvarje helgfri fredag.
Lösnummerpris: 15 öre (vid kompletteringar).
Byrå: H a m n g a t a n 1 6, 2 % tr. (raidt fur K u n g s t r ä d g å r d e n.)
P i e n u m e r a t i o n s k e r i landsorten a p o s t - a n s t a l t, i Stockholm hos redaktionen.
Gravallius.
Högadahls prostgård ».
Orar / iasrs, Jolins, Johan Börjessons och F. A.Dahl- grens sceniska arbeten.
Bland de under detta intressanta literära skede mera uppmärksammade belletristiska skriftställare möter oss en kvinna, hvil- kens förnämsta literära alster ännu läses, ja, ut- gör ett af lånbibliotekens allra eftersöktaste före- mål • — författarinnan till » Uögadahls prostgård ».
Och hon har egentligen ännu ej fullt utträdt ur anonymitetens sköte: först på titelbladet till ett af hennes allra senaste ar- beten — » Från stad och bygd » — utsatte förfat- tarinnan till » Högadahls prostgård » sitt borgerliga namn: Wilhelmina Gra- vallius.
För några få veckor sedan innehöll Idun en posthum uppsats af Wil- helmina Gravallius, och våra läsarinnor fingo där igenom ett prof på hen- nes visserligen för våra dagars literära smak nå- got litet föråldrade, » blo- meranta », men älskvärda och lättlästa stil, och från flere håll hafva vi blifvit uppmanade att meddela hennes porträtt, hvilket aldrig förut varit offent- liggjordt.
Det är oss ett nöje att villfara denna önskan samt på samma gång med-
IDUN 490 1890 Den m ä n n i s k a, s o m v i l l v a r d a v e r k l i g t l y c k l i g, skarll ej s ö k a att f ö r ö k a sina egodelar, men att i n s k r ä n k a sina begär.
JPLATON.
dela några biografiska data om författarinnan till » Högadahls prostgård ».
Karolina Wilhelmina Isakson föddes den 7 september 1809 och var dotter till dåvarande vice pastorn i Mogata församling i Östergöt- land, sedermera kyrkoherden i Gårdeby P. Isak- son och hans hustru Anna Hallberg.
Efter fadern, som tillhörde en för mindre vanlig be- gåfning känd östgötasläkt, och hvars älsklings- barn hon var, ärfde hon sin håg för läsning och sin smak för literära sysselsättningar, och af modern det ödmjuka, förnöjsamma sinne, som utmärkte henne.
Sedan hon afslutat sin skolundervisning i Söderköping, egnade hon sig mest ät husliga värf under sin erfarna mo- ders ledning, men begagnade hvarje ledig stund att förkofra sitt vetande.
Redan nu började hon på papperet nedskrifva sina tankar, före- trädesvis i bunden form.
I det egor om egor med Gårdeby prestgård belägna herresätet Åkerby, tillhörande lagman von Röök, vistades hon några år, dels som sällskap till de med henne jämnåriga och dels som lärarinna för husets yngsta döttrar.
Vid 21 års ålder fader- lös, såg hon sig nödsakad att på fullt allvar försörja sig själf och erhöll plats som lärarinna hos friherre Falkenberg på Husby i Söderman- land.
Sin vistelse där har hon skildrat i en liten novell, kallad » Min första kondition ».
Härifrån flyttade hon till assessor Grewesmiihl på Herrestad i Toresund, där hon stannade i 13 år.
Med familjen, som tillbragte vintrarne i hufvudstaden, deltog hon lifligt i umgänges- lifvet, men fann ändock tid att förkofra sitt eget vetande genom lektioner i språk och mu- sik.
Det var under sitt vistande på Herre- stad som hon skref och anonymt utgaf sitt första större arbete: » Högadahls prostgård », som snart efterföljdes af novellen » Anna », skil- dring ur folklifvet.
I det Grewesmuhlska hu- set stannade hon, tills hon år 1840 ingick äk- tenskap med församlingens kyrkoherde, kon- traktsprosten och ledamoten af Nordstjärne- orden, fil.
d:r L.
C. Grawallius.
För f. d. guvernanten började nu en helt annan verk- samhet, åt hvilken hon med lust och fram- gång egnade sig, och snart var prostgården i Toresund vida bekant såväl för sin fria um- gängeston som för sitt utmärkta bord och sin gästfrihet.
Under denna tid fick pennan i det närmaste hvila, och intet af det lilla, som skrefs, blef förrän efter många år synligt i tryck.
Vorden enka år 1861, flyttade hon föl- jande år till hufvudstaden, och nu följde några år af rastlös literär verksamhet.
De senaste fem åren af sin lefnad tillbragte hon hos sin dotter och måg, bosatta i Tumba, där hon af- somnade på sin dotters födelsedag den 22 no- vember 1884.
En med åren tilltagande sjuk- lighet kunde dock icke hindra henne att i mån af sina krafter fortsätta sin skriftställarverk- samhet, — mest i Norrköpings Tidningars följe- tongsafdelning —, och ända i det sista bibe- höll hon sitt sinnes spänstighet och ett lef- vande intresse för tilldragelserna i den yttre världen.
Som ofyan nämndes, är den vidlyftiga ro- manen » Högadahls prostgård » Wilhelmina Gra- vallii förnämsta arbete, liksom den ännu i dag tillhör svenska literaturens af den stora all- mänheten mest omtyckta ocb lästa alster.
Or- saken härtill ligger i arbetets karaktär af ett realistiskt sundt återgifvande af den bildade medelklassens lif, detta återgifvande blandadt med stänk af såväl äkta humor som hjärtats poesi.
» Högadahls prostgård » har utgått i två svenska och ej mindre än tre tyska (i öfver- sättning af ingen mindre än den ryktbare Hans Wachenhusen) upplagor samt har beredt Wil- helmina Grsvallius en blygsam, men icke dess mindre hedrande plats i svenska vitterhetens häfder.
Kvinnorna och försvars- frågan.
et är en ömtålig sak, öfver hvilken vi i dag vilja tala med våra läsarinnor, ömtålig därför att den berör så måDga mäktiga och vidt skilda intressen, ömtålig därför att den gjorts till en politisk fråga och häftiga politiska lidelser spela in, när helst Birger Schöldström.
den bringas å bane.
Ömtålig — men hvarför i alla rena syf- tens namn skall den vara det?
Borde den icke fastmer vara den enklaste, den naturli- gaste, den öfver hvilken vi öppet, gladt och frimodigt talade och slogo råd med hvaran- dra — kärleken till vårt fädernesland och ej 2ifvad finns väl högst på denna jord ändå månheten om dess värn.
Fosterlandskärlekens frö ligger förborgadt om ej ett lian, en liten egen vrå, i hvarje människas hjärta, den är kärleken där undan lifvets storm da sölier hamn till hemmet, till fädernehuset.
För enhvar af i modersarmar eller hustrufamn.
oss är det ställe heligt och oförgätligt, där han sett dagens ljus, där föräldraögon vaka- de öfver hans späda svaghet, där han sorglöst njöt ungdomens otaliga fröjder!
Hemmet — 3^Lär da som gosse riktigt trött dig lekt, det är ett stort ord.
Huru djupt det kan hur godt det kändes att till sömns bli smekt, växa fast i hjärtat, det bevisar en hemläng- tan, som kan vara i stånd att bryta all lifs- få somna, sen din aftonbön du sagt kraft.
Ängar, berg, dalar, floder, människor, och kära händer täcket kring dig lagt.
det är den första lilla världen; men blicken styrkes och går vidare: gemensamt språk, klädedräkt, seder, kyrklig och borgerlig stats- jUur mången gång, när du har llifvit man form, gemensamt statsöfverhufvud, gemensam- ma lidanden, gemensam framgång — allt och du för sorg och tvifvel ro ej fann, detta klargör, att ett band omslingrar många, den visan i ditt öra gick igen, och så utvecklar sig så småningom familje- med hvilken mamma en gång söft sin vän.
sinnet till samfundssinne, till fosterlandsJcärlek, stark nog att i nödens stund bringa offer af gods och blod.
Ett hem!
3 mörka stunder, när din ande höjs, mot minnets stjärnor dina blickar höjs — en af dem klarast skall i natten stå, det är ditt barndomshem, som vinkar då.
CMcn hård är striden.
%nsam kämpar du — ej någon delar dina sorger nu, ej mera någon liten kvinlig hand från pannan stryker molnet bort ibland.
~Och när du kommer hem om kvällen trött, sen du om dagen kalla hjärtan mött, tom står dm våning, inga glada skratt och ingen mun, som kysser ömt godnatt.
&amp; tt hem, ett hem — det är ditt drömda mål, det ger din hjärna tankar, viljan stål — ett hem, en famn, där du kan hvila ut från stormarna, när mödans dag är slut.
Daniel Fallström.
Hvad man högst älskar, det värnar man omsorgsfullast om.
Sveriges kvinnor älska sitt fädernesland, kan det då förmenas dem, att de vilja se det på allt sätt skyddadt och tryggt.
Låt då i all billighets namn politiken vara politik, där den i det offentliga lifvet brytes i sina egna strider, låt sparsamhets- partiets betänkligheter vid riksdagen ha sina djupa goda skäl, låt den rena försvarsnihi- lismen måhända utgå från en idealt erkän- nansvärd synpunkt.
Men låt då ock de sven- ska kvinnornas kärlek till sitt fosterland vara hvad den är; och är den nog stark och nog villig att från tusen sinom tusen hem skjuta sina frivilliga offer samman till dess skydd, är den nog lefvande och vaken att i det ty- sta så uppfostrande säde till kommande skör- dar i barnahjärtan vid hemmens härd, kan väl detta rättvisligen vändas till klander?
Det är icke politik, detta — det är äkla kvin- lighet!
Sverige är ett fattigt land, och en tung militärbörda förmår det ej bära.
Vår armé är därför ock otillräcklig för landets försvar, de värnpliktige få en öfning, som på intet vis uppgår emot storstaternas långvariga vär- nepliktstjänst, vår flotta finner ej medel att i tillräcklig mängd bygga dessa millionslukande pansarkolosser, som dock en dag, om faran stode för dörren, kanske skulle afgöra rädd- ningen.
Faran?
V i göra oss väl icke alla säkra, söfda af en sjuttioårig fred.
1890 Så kommo kvinnorna själfmant att hjälpa.
Deras hjärtan drefvo dem därtill.
Med små offer, men med stor enighet kunna vi dock något göra, tänkte de.
Och de slöto sig samman.
Och de hafva redan något, ja, ganska mycket gjort.
Det säges, att kvinnan ej bör befatta sig med slikt — som om det skulle vara okvinligt att intressera sig för fäderneslandet!
Ä r det icke kvinnorna, som skola uppfostra framti- dens män?
Om en mor icke själf älskar sitt fosterland, huru skall hon kunna lära sin son att älska det?
Då Sverige en gång tvingas till själfför- svar — och den stunden kommer nog förr eller senare — då måste hustrurna offra sina män, mödrarna sina söner, systrarna sina bröder, döttrarna sina fäder.
D e måste se dem gå ut i striden, och om de söka hindra dem däri- från, äro de förrädare.
De skola stå vid de- ras grafvar, de skola böja knä vid deras plågobäddar, men de skola ej knota, trots all sin sorg; ty de skola känna sig stolta öf- ver, att de offrat sitt lif och underkastat sig namnlösa lidanden, för att skydda sina hem och friheten, och de skola lära sina barn att vörda deras minne.
I DU N Jag kunde bara hitta på skoj.
Och jag var så att säga hans väpnare.
.
.
begåfvade pojkar ha alltid en anspråkslös kamrat som beundrar dem och gör dem inbilska — inte sannt?
Nå, inte tror jag numera precis, att han var ämne till något snille.
Men han hade en märklig förmåga att finna ord för sina tankar, om de också i själfva verket inte voro så djupa och originella, som jag trodde på den tiden.
Och han hade en uppenbar smidighet i att upptaga idéer och göra dem till sina.
Mången har blifvit en framstående man — åtminstone en lokalstorhet — med mindre gåf- vor än han.
Det tror jag fortfarande.
Han hade en mjukhet och en älskvärdhet i sinnelaget, som gjorde honom omtyckt.
Han hade, med ett ord, just de egenskaper, som fordras för att komma fram i världen — jag vill inte säga bryta sig fram, men inte heller krypa fram — utan snarare maka sig fram, steg för steg, utan att anlita förkastliga me- del, men fullt ut lika mycket genom sina per- sonliga egenskaper som genom sina talanger.
På den tiden var han, förstås, i mina ögon en blifvande storhet, sitt fosterlands stolthet och ära.
Har är det det står i Rydbergs dikt om barnen och allt hvad vi tro oss kunna hoppas och vänta af dem?
lduns redaktion har under den senare ti- den nere gånger haft nöjet mottaga olika Du vet, hvad jag menar — de där stroferna skrifvelser från svenska kvinnor, som berört om att barnen äro furstar, men att, när de den fosterländska sak, om hvilken vi här ta- växa upp, bli de så sällan kungar.
lat, och alla ha med rörande entusiasm vittnat De ha anlagen men inte förmågan att bli, om, huru brinnande intresset för densamma hvad de kunnat och bort utveckla sig till.
lefver i svenska hem.
» Huru gärna, om så Nå, se ' n han tagit studentexamen sågo vi fordras, » skrifver en af dessa till oss, » skola inte vidare till hvarann.
Alldeles som det vi ej gå med er i striden och dö vid eder plägar gå.
Vi slogo in på olika vägar, fingo sida.
Men vi vilja ej utstå allt detta förgäf- skilda intressen.
Han kom in i posten och ves, vi vilja ej sända våra älskade till slakt- gjorde sig för öfrigt bekant genom en och an- bänken; om de skola dö, så måste de segra nan uppsats, han skref i tidningar, i sociala i döden.
Om fienden, sedan han tillintetgjort och ekonomiska ämnen.
Förut hade jag trott, de oöfvade härarne, sprider sig härjande öfver att han skulle bli en stor skald — det var på landet, bränner våra hem och gör våra barn den tiden, då jag själf var lyriskt anlagd — till slafvar, hvad ha vi sedan att lefva för?
nu väntade jag, att jag skulle få se honom i Ä r det någon som vill upplefva den stund, riksdagen.
Ty att han skulle bli något var då Sverige, eller en del däraf, blir ett nytt jag fortfarande säker om — notarie i posten Polen, ett nytt Slesvig-Holstein?
Nej, nå- var han naturligtvis bara för inkomstens skull.
got sådant vilja vi ej underkasta oss! » Jag hade inte sett honom på tio år.
Då Detta är varma, rörande kvinliga ord!
Det stötte vi ihop uppe på Esplanaden tidigt land, hvars kvinnor så tänka, det får icke, en morgon.
Jag hade just kommit upp till kan icke gå under.
Och hångrinaren borde Stockholm, och nu hade jag gått dit för att — med blygsel vända bort sitt anlete.
nå ja, det hör inte till historien, hvarför jag Oss kan det icke synas annorledes, än att promenerade i de trakterna på morgonkvisten.
den mäktiga, nationella rörelse, som i dessa Allt nog, jag såg framför mig en figur, som tider besjälar Sveriges kvinnor, och för hvil- föreföll mig så hjärtans bekant, men som jag ken den » Svenska Kvinnoföreningen för fo- ändå tyckte, att jag aldrig hade sett förr.
En sterlandets försvar » * gått och går i spetsen, lång, mager, litet böjd man, som gick med af- är förtjänt af allt erkännande och all upp- mätta och litet trötta steg.
muntran.
Han ledde en pojke i ena handen och en liten flicka i den venstra.
En annan gosse traskade efteråt och höll honom i rockskörtet.
Att han var gift, den gamle gossen, det visste jag.
Men det var också det enda jag visste om honom.
En gammal historia.
Jag gick efter ett stycke, och ju mer jag såg på honom, där han vallade sina telningar S k i s s af Georg Nordensvan.
framför mig, dess mer gjorde han intryck af @ l ag kan inte hjälpa det, men jag blef tun- en gammal man.
Den långa ryggen, det ljusa håret, som kunde vara grått lika väl som blondt, gusisk, när jag träffade honom.
— Vi voro gamla vänner, han och jag den långsamma gången — ja, det var en gammal — och det var han, som var den begåfvade af herre, jag hade för mig, en som slutat lefva för sin egen del och nu lefde för sina barns oss två.
räkning.
Han skref vers — det var väl egentligen Plan kunde inte vara äldre än ett par och det, som gjorde, att jag beundrade honom.
Han var onekligen före sina år.
.
.
en stillsam ung trettio år.
Men han borde vara femtio, så som han såg ut.
man för öfrigt.
Förr hade han varit en riktig liten sprätt, * Alla förfrågningar äfvensom anmälningar till noggrann, pedantisk, i sin klädsel prydlig och fin, nästan kvinligt behagsjuk.
Kulörta hals- inträde i Svenska kvinnoföreningen adresseras till Svenska kvinnoföreningens sekreterare, Stockholm.
dukar voro hans specialitet, — han knöt dem 491 med en utstuderad vårdslöshet.
Nu såg han en smula sliten ut, med en rätt ålderstigen slokhatt på hufvudet, och det var inte utan att han hade snedgångna skor.
Jag började tro, att det låg en hel historia mellan den gamla tiden och den närvarande.
.
.
Nu vände sällskapet om och kom rätt emot mig — långsamt tågande som förut.
När jag tog den gamle gossen i hand och fick se honom in i ögonen, fann jag honom sig lik som förr.
Samma barnögon, samma fina leende.
Men han hade en svart smal halsduksremsa, och den var inte ny i går.
Jag slöt mig till karavanen, och han talade, upplifvad af att ha träffat mig.
Hans röst hade kvar den gamla tonen, han talade lågmäldt, saktligt, i omsorgsfullt till- svarfvade meningar, som om han stod på en kateder och skulle föregå eleverna med godt exempel.
Han var, som jag såg, ute och promenerade med barnen.
Detta var de tre äldsta.
De hade ännu en liten syster där hemma.
Och jag kunde förstå, hur mycket göra man hade i ett så p.«ss stort hushåll — han hade tagit för vana att gå ut med barnen på morgnarna, innan han gick upp på sitt ämbetsrum, — in- gen annan hade tid med dem.
.
.
Gossen, som höll honom i rocken, hade ett blekt ansikte med sin pappas milda, klara ögon.
Han gick tyst och beskedligt, höll sig fast med ett stadigt tag och såg framför sig med något lillgammalt i uttrycket - - det dra- get hade han ej efter fadern.
De andra barnen voro mindre lätta att hålla styr på.
De ville gå i rännstenen eller hoppa in på gräsmattan.
Och medan han talade med mig, måste han oupphörligt afbryta för att be- falla eller förbjuda dem något — » låt bli, Tage!
Nej, du får inte!
— Gå inte dit, Em- ma!
— Hör inte Tage?
Gå beskedligt — akta dig för hästen », och så vidare.
Ja, han var kvar i posten och avancerade långsamt, mycket långsamt.
Har väntat löneför- höjning, men får vänta på den ännu ett par år.
Det hela går sin jämna gång som ett ur- verk, — ingenting att säga om det — man sitter dag efter dag på sin stol, gör hvad man skall och kvitterar sin aflöning en gång i må- naden.
» Nå, dina literära och politiska intressen? » frågade jag.
Han smålog, och då kom där fram en hel mängd små rynkor kring hans ögon, så jag med ens fick för mig, att han ändå såg gam- mal ut.
Och afmagradt var hans ansikte — riktiga hålor i kinderna. \ Bara skinn och ben, hela återstoden af karlen.
Han skakade på hufvudet.
(Forts.) Hvad är bildning?
A f Ave.
etta är en fråga, som ofta blifvit fram- ställd, men som torde vara mycket svår att på ett uttömmande sätt besvara, ty ordet bildning ät ett uttryck för ett ytterst elastiskt begrepp om en mycket sammansatt sak, af hvilken väl hvarje människa eger någon del, men högst få, om ens någon, alla ringarne i den gyllene kedjan.
Ej sällan läser man, att den och den namnkunniga människan » stod på höjden af sin tids bildning », och så upprepas ifrågava- rande persons kunskaper och talanger, som om detta någon tid varit allt, hvilket kräf-
492 des för att vara en fullständigt bildad män- niska.
Drottning Kristina är en typ för en dylik halfbildning; hennes far, Gustaf Adolf, där- emot egde, utom sina kunskaper, flere andra ringar af den gyllene kedjan.
Den store konungen, som vigde sitt lif åt själfva bild- ningens kärna, var äfven ädel nog att kunna inse och afbedja sina fel samt erbjuda upp- rättelse åt den kamrat, han förfördelat.
Gu- staf Adolf räckande sina pistoler åt öfver- ste Seaton under erkännande af sin öfveril- ning mot honom; Kristinas befallning om sin forne gunstling Monaldeschis ' gräsliga mord i ett af de gemak, hon själf bebodde, se där slående prof på äkta och falsk bildning.
Både far och dotter stodo, hvad kunskap be- träffar, » på höjden af sin tids bildning »; hvad var det då, som gjorde honom så ädel, sann och god, och henne så rå, flack och grym?
I själfva verket är ingenting vanligare än att höra människor förvexla bokliga kunska- per och färdigheter i främmande språks ta- lande med djup bildning.
Ja, man uttänjer begreppet så vidt, att det till och med om- fattar vanlig examensläsning med ty åtföljande betyg på att ha » gått igenom » vissa klasser i ett högre läroverk som ett bevis på äkta bildning.
Nu händer det mycket ofta, att de inlärda kunskaperna falla ur minnet, och då skulle j u den på detta sätt bildade människan lätt kunna löpa fara att bli räknad till de » obil- dades » klass, om ej något af bildningens fer- nissa blifvit (under namn af sällskapsvett, ta- langer äller takt) outplånligt inbrändt i hen- nes väsen och sätt att skicka sig och räd- dade henne därifrån.
Ofta får man höra, hur välmenande för- äldrar, hvilka själfva sakna både bokliga kun- skaper och kännedom om antagna sällskaps- skick och bruk, tala om att sända sina barn till städerna » för att lära sig bildning ».
Ibland mena de därmed någon kunskap eller färdighet, men oftare syfta de rent af på sättet att helsa, tala till främmande, kläda sig, duka ett bord, servera en gäst, sköta knif och gaffel o. s. v., och ser man noga efter i ett sådant hems bokförråd, skall man där ofta finna en liten bok med titeln: » Kon- sten att skicka sig », eller något dylikt.
För några år sedan hörde jag en berömd dansk talare beteckna de likbetydande orden: det svenska bildning och det danska dannelse, såsom varande blott och bart uttryck för yttre former, medan han betecknade själfva sakens inre väsen med ordet upplysning.
Och han menade, att en människa kunde vara mycket upplyst, kunskapsrik, sedlig och reli- giös, utan att eu smula vinnlägga sig om » dan- nelse » (bildning).
Därjämte betonade han skarpt, att en människa kunde vara fint bil- dad — i yttre mening — utan att ha en gnista sann upplysning i sin själ.
I denna senare åsikt hade han otvifvelak- tigt rätt; därom bär vårt eget samhällslif allt för många sorgliga bevis, men jag tror, att han tog fel i den förra.
När kunskap — » vore det så blott om säfven » — blott om en enda liten punkt i det mänskliga vetandets ofantliga haf — kom- mer med anda och lif in i tanke, känsla och fantasi, så tändes där ljus i själen, och af andligt ljus uppkommer värme och däraf ut- vecklas kärlek till medmänniskor, förenad med den ödmjukhet, som en upplyst själ måste känna, då ljuset belyser hennes okunnighet midt i allt hennes vunna vetande; belyser IDUN egna brister vid allt hennes sträfvande.
Eu upplyst människa vill aldrig väcka uppmärk- samhet eller gifva anstöt genom att ringakta det, som är förnuftigt eller oskadligt i säll- skapslifvets antagna former och lagar.
Äfven om hon ej kan t. ex. instämma i den dom, som i ett sällskap fälldes öfver en af våra stora diktare, nämligen att han var obildad, emedan han drack det heta kaffet ur tefatet, så tror hon sig dock ej ha rättighet att väcka ett bordssällskaps fasa eller afsmak genom att sticka knifven i munnen, sörpla i sig sop- pan med ett ljud, som då en spädkalf dric- ker ur en bytta, eller vid kaffet bita af sockret och kasta resten tillbaka i sockerskå- len o. s. v. » Konsten att skicka sig » är säkert ingen oäfven bok, när den studeras vid en belysning, som visar den djupare me- ningen, kärnan i all kunskap samt i antagna sällskapsskick.
I fråga om vetande kommer det mindre an på, hur mycket kunskap man eger, än på hur denna kunskap är beskaffad; om den för- mörkar eller upplyser, värmer eller kyler hjär- tat, drifver oss till en själfförsakande verk- samhet i det godas tjänst eller gör oss till egoister, som blott lefva för att kretsa kring det egna jaget, likt en hundvalp efter sin egen svans.
Det är efter kunskapens frukt, som arten af en människas bildning skall mätas och bedömas.
Kunskapsträdet har äfven grenar, hvilka bära onda frukter, och den yttre bild- ningen af en människas väsen liknar tyvärr ofta ett hvitmenande af grafvar.
En äkta bildning utan en lefvande gudstro och ett personligt lifsförhållande till Gud kan lika litet finnas som dagsljuset utan solens medverkan.
Det är människans lifsgemen- skap med den Högste, som gifver ande och lif åt den döda kunskapen; det är genom att hängifva sig åt hans upplysande och le- dande ande, som hon förmår pröfva allt, be- hålla det bästa och förkasta allt falskt glit- ter.
Det är kärleken till Gud, som bildar hennes hjärta så, att hon blir hänsynsfull, sann och god emot nästan, och att hennes yttre uppträdande blir ädelt, rent och natur- ligt samt i allt harmoniserande med hennes inre väsen.
Hvad är väl vår tids verkliga bildning an- nat än ett verk af kristendomens anda?
Ä r det väl de hedniska eller de kristna folken, som afskaffat och afskaffa slafveriet, gifvit kvinnan mänskliga rättigheter, skapat fattig- vård, hospital och alla våra öfriga barmber- tighetsinrättningar?
Ä r det ej genom kri- stenheten, som det arbetas på att förekomma krig?
Ä r det ur hedningarnes eller de krist- nes leder, som de stora vetenskapsmännen och uppfinnarne utgått?
Det vore lätt att ur folkens historia, lik- som af enskilda personers lefnadslopp, fram- draga prof på och följder af en bildning utan kristlig tro och upplysning, men det torde här vara tillräckligt att påpeka, hurusom en till vansinne gränsande fåfänga, en djurisk råhet eller en förtviflan, som drifver till själf- mord, så ofta känneteckna högtbegåfvade na- turer, hvilka i högmod velat vara sig själf- va nog, velat taga allt af sig själfva och i sorglig själfförblindelse sträfvat att afstänga sig från hvarje tillflöde från krafternas källa.
Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
1890 Iduns panoptikon.
» • ^^dmjukaste tjänare, min nådiga!
Jaså — jag har inte äran vara igen- känd?
Nå, uppriktigt sagdt, så förvånar det mig inte.
Det är j u länge, mycket länge se- dan vi sist träffades.
I vår tid glömmer man fort, och jag har inga särskilda anspråk på att varda ihågkommen.
Ah, verkligen, Ni erinrar er det!
Mycket smickrad.
Ja, under pingsten var det, som vi sist träf- fades.
Minns Ni ett så förskräckligt väder det var, hur orkanen tjöt, hur den bräckte Kaknässkogens stolta granar som tandpetare, blåste seglare i sank och krossade stora skepp som nötskal?
Kommer Ni ihåg, hur snön gloppade ned och gömde pingstliljorna under sitt frostiga täcke?
Se ' n dess har en hel lång sommar förflutit.
Tycker inte Ni, att den varit lång?
Så myc- ket bättre, ty det bevisar, att Ni haft trefligt.
Emellertid så » ä ' vi nu alla församlade här ».
Badorterna ha stängt sina societetssa- longer, och bolagsdirektören sitter nöjd och räknar kassan.
Intendenten sätter in på » upp- och af » samt erkänner inom sig själf vishe- ten i salig Dumboms ord: » I medicinen höll han för — hvad man därom än må orera — att den helt säkert nytta gör åt medici, om inte flera. » Men det finns annat folk också, som är belåtet med sin bad- och brunnssejour.
Grosshandlare X.
träffade jag härom da- gen vid frukosten.
Han berättade mig med strålande min och ett karaktäristiskt grepp i nedersta västknappen, att hans Karlsbader- säsong bragt ned hans lefvande vikt med 11 kilo.
Så tog han sig en klunk god Bordeaux och fördjupade sig i chateaubrianden med en ifver, som om det skulle varit en lifsfråga att inom 14 dagar få de förlorade 11 kilo tillbaka igen.
Vid bordet bredvid sutto två sjöofficerare.
Den ene tittade ut genom fönstret.
» Ser du på fröken Y.
, du, det var katten ' en så ' n air!
Hon ser ju ut, som hon vore drottning af rika Arabien, allra minst. » » Nåja, det kan hon ha skäl till.
Blef förlofvad i Ronneby i somras med löjtnant Z. på norra skåningarne.
Stilig karl, fidei- kommiss om 1 | millions taxeringsvärde och kontanter till.
Duger det? » » Åh tusan, hvem kunde trott det om den gamla galejan! » Ja, det var enormt, hvad folk kunde ha tur ibland.
Och så lade den andre för med ett annat färskt exempel.
Hade inte Petter- kvist, vice häradshöfdingen, trots sitt simpla namn och sitt begynnande månsken gått och kapat åt sig en arftagerska i Marstrand, en riktig liten sötunge, nitton år och med minst ett par hundra tusen — kalla pengar. '
Var inte det också en pyramidalisk flax, hvafalls?
— Förstås, Petterkvist var nog en elegant karl, verkligen nobelt utseende, valsade bril- jant och hade något visst bedårande i sitt hälft blaserade sätt att sköta konversationen.
Men i alla fall.
.
.
Nånå, så fanns det andra, som inte rosade marknaden.
Gamle Q, kamrern, hade j u rest till Medevi och tagit hela kullen med sig, alla fem flickorna.
Men äktenskapsmarkna-
1890 I den var genomgående flau, för deras del åt- minstone.
Så pr ekade familjen in och reste till Strömstad på sensommaren.
Inte ett enda allvarsamt napp, trots de många fisketurerna och båtfärderna.
På sin höjd litet flirtation.
Nog ä ' sådant hård t.
Gubben har säkert en smula på kistbotten — åhja inte så lite — men de äro j u en så förskräcklig svärm, som ska ' dela prisen.
Det förslår ingenting.
* * * Ja, på det här sättet få vi, som gått här hemma och » vaktat staden », i oss sommarens krönika bit för bit.
Den ena scenen har ut- spelats här, den andra där, men i hufvudsak äro de hvarandra tämligen lika.
En smula kärlek, en smula poesi, mycket allvar och icke obetydligt fåfänga — se där inslaget i lifvets väf.
Mönstret kan bli helt olika, kvali- teten också, meu det må vara siden eller blaggarn, så saknas icke penningfrågans röda rand i någondera.
* Och här i Stockholm, hvad har händt här?
Åh, just ingenting ovanligt.
Rollafebern och Lagerlundens stängning äro kanhända som- marens mest märkvärdiga tilldragelser.
Den förra ska ' vi alldeles låta bli att tala om, ty farsoter äro i allmänhet intet ange- nämt samtalsämne, och hvad särskildt denna beträffar, så föreställer jag mig nu, att den måste förefalla en smula genant för dem, som varit mest angripna.
Och som den hade en alldeles ovanligt stark utbredning inom den kvinliga världen, så vill jag inte riskera den lilla smula popularitet, som jag möjligen kan ha (eller få) hos Iduns läsarinnor, genom att krafsa upp den där gamla genanta hi- storien.
Däremot föreställer jag mig, att Lagerlun- dens stängning för alltid är ett behagligare kapitel för mina läsarinnor.
Ty hur det är, så kan man icke förneka, att denna lokal varit ett slags rival, som mången gång lockat » gubben » bort från sin lilla fru och kaval- jeren från den unga dam, som haft anspråk på hans uppvaktning.
Den djupa sucken, som förnams ibland herrarnes led, när detta favoritställe stängde sina portar — jag borde egentligen sagt grindar, men det låter så ohyggligt platt — vann därför ingen genklang hos damerna.
Tvärtom, hos dem kunde man i stället förnimma ett stilla jubel.
Men — nu skall jag glänta litet på en stor hemlighet, som visserligen i första hand angår oss karlar, men som, om jag ej miss- tager mig allt för mycket, icke därför skall vara ointresannt för damerna heller — men det är möjligt, att både sorgesången och jublet höjts en smula för tidigt.
Lagerlunden är död.
Ja, för närvarande visserligen, ty det följer med nödvändighet af årstiden.
Men det är därför icke absolut sä- kert, att den icke, när våren kommer och lindarna löfvas, kan stå upp igen.
Jag åsyf- tar nu icke denna uppståndelse » i förklarad lekamen », som operakonsortiet lofvat ombe- styra åt oss, när en gång det nya operapa- latset blir färdigt, utan jag menar, att den gamla, kära Lagerlunden, icke är död, utan blott sofver.
Förklaring?
Nej, min nådiga, Ni får förlåta mig, att jag icke lemnar Er någon sådan.
Men om ni lefver till våren, får Ni väl se, om jag icke haft rätt.
D U 493 N För närvarande är det en öfvergångens tid.
Sommaren håller på att säga oss farväl, och det är, som om den ville samla all sin älsk- värdhet och koncentrera hela sin återstående tjuskraft i själfva afskedet för att rätt låta oss se, hvad vi förlora.
Kan Ni erinra er en sådan september, som den vi haft i år?
Knappast.
Men ändå vänder Ni Er från den sjunkande solen och spejar mot den uppgående.
Det är icke vackert, man skulle rent af kunna misstänka, att Ni vore en smula lycksöker- ska.
Sommaren står ännu i rik, grön skrud, solen drifver upp termometern till 20° och däröfver, men Ni går ändå bch funderar på, hur Ni skall kunna taga emot den gamle Bore i en så bedårande dräkt som möjligt, när gubben en gång kommer norr ifrån och trycker sin isande helsningskyss på edra fri- ska kinder.
Eh bien. '
Toaletten är en viktig sak, och det kan icke falla mig in att under- känna dess betydelse.
Tvärtom, vore jag för- faren i den stora konst, som har till uppgift att insvepa skapelsens härligaste konstverk i ett modernt och tilltalande » fodral » — för- låt, men jag hittar för ögonblicket intet bättre ord — så skulle jag så ytterst gärna gif- va praktiska vinkar och råd.
Nu finns det gudskelof andra, som göra den saken bättre, och jag får lita till den gamla be- kanta tröstegrunden att — » alla kunna väl inte vara skräddare heller! » Bara en enda liten sak skall jag taga mig friheten erinra om.
Nämligen den, att hur viktig toalettfrågan än är, så finns det ändå något, som är betydelsefullare.
Det är en utmärkt sak att ha en förtjusande kappa, men det är ändå bättre att ha ett godt hjärta, och hur hatten än ser ut, så beror det i alla fall mest på, hvad hatt sitter på för ett hufvud.
» I fjol en hatt — i år en tratt, så skiftar ständigt smaken.
Men hatten är, hur än den klär, likväl ej hufvudsaken », kvad en gång en skämtare.
Det må nu vara, att maximen kan synas en smula trivial, men det kan ändå icke skada att inskärpa den.
Au revoir / Scœvola En » samvetsfråga ».
Medicinskt kåseri.
För I d u n, af van f Nord.
a, ärade läsarinna, det är verkligen en » samvetsfråga », jag tar mig friheten upp- vakta dig med — och därtill en så öm- tålig sådan, att jag behöfver allt mitt kurage för att våga framställa den.
Men jag hoppas, att du ej upptar den allt för illa, då du ju slipper att personligen besvara den.
» Har du ofta badat i sommar? » Så låter den i all sin förskräcklighet, och dock — enkel och oskyldig, icke sannt?
Att du pliktskyldigast en och annan gång tvagit din lekamen — ej blott händer, fötter och ansikte, utan » ifrån ofvan till nedan och allt igenom » — tviflar jag ej på.
Men frå- gan är, om du tillräckligt ofta, exempelvis dagligen, begagnat dig af de friska, hälsobrin- gande kallbaden under denna nu snart till- ändalupna sommar — den årstid, då de stå alla så godt som gratis till buds.
Jag misstänker starkt, att du måste med det onda samvetets rodnad på dina kinder svara nej.
Och om jag frågade dig om orsa- ken, så sade du helt visst: » Därför att jag anser baden vara hufvudsakligen för nöjes skull; men då jag för min egen enskilda del tycker detta ' nöje ' med därmed förknippade biomständigheter — den besvärliga afklädnin- gen, den ruskiga ' neddoppningen ', den ännu besvärligare påklädningen etc. etc. — vara gan- ska ' måttligt ', så försakar jag det helt enkelt!
Det är den naturligaste sak i världen!
» menar du, och så tänka många, många med dig — det vare dock sagdt icke till tröst, utan till varning och väckelse.
Men har du tilläfventyrs hört baden prisas för deras välgörande verkningar, så ha nog dina tankar, i full öfverensstämmelse med ditt förra resonnemang, genast format sig ungefar sålunda: » Nonsens!
Är ej jag själf ett lefvande bevis på, att man kan ha god helsa, utan att behöfva vara ' badare ex professo '! » Och så har du fortfarande med lätt hjärta ' försakat nöjet '.
G-od helsa — ja, visserligen, d. v. s. täm- ligen god, ty nog är väl äfven du, bästa läsa- iinna, likasom de flesta andra dödlige, under- stundom ' krasslig ' eller ' lindrigt opasslig ', som det heter; du är, menar jag, väl en och an- nan gång besvärad af sådana obetydliga små krämpor, hvilka i regeln gå öfver af sig själfva, och som du därför ej tillmäter någon vidare betydelse än den af ' ett nödvändigt ondt ', hvil- ket ej står att ändra, och hvari du alltså må- ste med största möjliga undergifvenhet söka foga dig.
Men då vill jag påminna dig om ett ordspråk, som säger: ' Ingen rök utan eld '.
Ty lika träffande som detta i och för sig själft är, lika säkert hafva dina krämpor sina orsaker, hvilka det borde vara dig angeläget att upptäcka och undanrödja.
Och hvem vet, om ej vid anställd razzia efter dem just din försummelse af baden blefve funnen som den största syndabocken — ja, jag vågar nästan påstå, att så blefve följden.
Men är du tilläfventyrs att räkna bland de lycklige, som aldrig hafva lärt, hvad sjukdom vill säga, så kasta skulden härför på hvad som helst, på din lycka eller din goda tur, men ej på din återhållsamhet från baden, ty denna är, om någon, oskyldig.
Snarare kan du af henne vänta att få bekantskapen med ohelsa inledd.
Naturen, visserligen tålmodig, är dock en herrskarinna, som ej i längden låter leka med sig; hon blidkas ofta för stun- den och förlåter lätt, men hon glömmer aldrig — hvad tiden lider så hämnas hon på ena eller andra sättet alla öfverträdelser af sina sundhetslagar, och en sådan är just badet, det ofta förnyade badet.
Ja, nu, ärade läsarinna, antar jag, att jag tillräckligt skrämt upp dig för att ditt hårdt medtagna förråd af uppmärksamhet skall räcka till äfven för den återstående, mera vetenskap- liga delen — d. v. s. slutet — af förelig- gande sparlakansopus.
Slut måste ju all bör- jan hafva och vetenskapligt specielt detta kå- seri, på det att dess sinnes- och samvetsoro- ande ' insinuationer ' ej mätte blifva teser, utan bevis, och du ej vädra humbug eller åtminstone raljeri, hvilket vore till skada för båda par- terna — dig och mig.
* Om vi närmare skärskåda badets verkningar, så finna vi dem vara af två slag, direkta och
494 1890 indirekta.
A f dessa skola vi här endast sys- selsätta oss med de förstnämnda, dels emedan de äro de ojämförligt viktigaste, och dels eme- dan denna lilla uppsats eljes blefve allt för vidlyftig.
Dock vill jag för follständighetens skull i korthet antyda äfven badets mera in- direkta verkningar; det sätter blodet i lifligare och kraftigare rörelse och underlättar på sätt och vis härigenom hjärtats oanadt tunga och mödosamma arbete; det stärker och härdar huden; det gör kroppen mindre känslig för temperaturvexliDgar och därigenom äfven min- dre emottaglig för förkylningar o. s. v., o. s. v. Men badets direkta, betydelsefullaste verkan, dess egentliga mission, är, som vi alla veta eller böra veta, hudens renhållning, och denna är af ej ringa betydelse för helsa och väl- befinnande.
Liksom alla organiska varelser är nämligen äfven människan till hela sin lekamen, de äd läste inre organen ej ens undantagna, stadd i en oafbruten, men långsam, ja, tör henne själf alldeles omärklig ombildning.
Denna är af rent fysiska skäl ett lifsvilkor för människan; vid fullgörandet af sina mångahanda, olikar- tade funktioner skulle naturligtvis kroppens organ, och således äfven kroppen själf, ganska snart blifva utnötta och odugliga till vidare tjänst, därest de ej i mån af behof förstärktes eller ersattes med ny materiel, d. v. s. så småningom nydanades.
Och ombesörjandet häraf har blodet särskildt fått på sin lott.
Å ' dragande kall och embetets vägnar ' for- sar blodet fram genom ådrorna och tränger sig in i alla väfnader och kärl, därvid afskil- jande och upptagande allt begagnadt och odug- ligt, hvilket afsöndring°organen sedan skynda att bortskaffa och såmedels oskadliggöra.
Men af sina egna, af den intagna födan prepare- rade, beståndsdelar lemnar blodet åt kroppen tillbörlig ersättning, hvarigenom lifvet hålles vid makt i år och årtionden och borde kunna fortfara i en obegränsad tid, tyckes det, men det upphör dock, som bekant, slutligen, och i mångas tycke alltför snart, af sig själft — hvarför vet man ej, och således ej heller jag, ehuru det onekligen vore både nyttigt och in- tressant att veta.
Nu intar äfven huden en plats i afsöndrings- organens klass, och dess afsöndringsprodukter hafva, måhända något oegentligt, med ett ge- mensamt namn blifvit kallade kroppens ut- dunslning.
Denna måste alltså, då huden ju utgör kroppens yttersta betäckning, försiggå genom densamma, för hvilket ändamål den ock är försedd med en otalig mängd små hål eller porer, hvilka under förstoringsglaset gifva den utseendet af en siktduk.
Men äro dessa porer på ett eller annat sätt tillstoppade, och då vanligen genom orenlighet eller något dylikt, så blir följden naturligtvis den, att utdunst- ningen hämmas, d. v. s. naturens ' ' arbets- schema ' inom organismen blir genom männi- skans förvållnnde underkastadt en grundväsent- lig förändring — en förändring, som kan kom- ma att ' kosta mer än den smakar '.
Ty af- söndringarna ega förvisso ej rum för ro skull, utan äro en absolut naturnödvändighet, som ej utan men för vederbörande kan undertryckas.
Härmed är ock badets egentliga uppgift på det närmaste antydt.
Genom detsamma hålles huden * ren och smidig och sättes i stånd att på tillbörligt sätt fullgöra sitt åliggande som afsöndringsorgan — till fromma och veder- kvickelse för människans både lekamliga och andliga varelse.
* * * I vårt ädla husdjur hästens skötsel intar, som kändt är, den s. k. rykten ett säideles framstående rum; ja, det finnes ' hästkarlar ' och andra ' förståsigpåare ', som t. o. ni.
säga, att rykten är för hästen detsamma som halfva fö- dan.
Och erfarenheten har gifvit vid handen, att de utan tvifvel hafva rätt.
Men de glöm- ma, att rykten äfven för människan har sin stora betydelse; tvärtom betraktas den af många som en riktig öfverloppsgärning, den de ej gärna befatta sig med.
Nu är denna sommar slut och vintern stun- dar.
Har detta lilla ' kåseri ' äfven fallit i god jord, så är det dock för sent att kunna bära frukt — i år.
Men nästa, då vårvindarne fläkta varma och solen smälter isen — då kanske frukten börjar mogna!
Ett nytt ' kvartal är inne och alla våra k v a r t a l s p r e n u m e r a n t e r påminnas att nu o f ö r d r ö j l i g e n förnya prenumerationen, pä det att intet afbrott i tidningens ordentliga expedition må be- höfva ega rum.
Sent ankommande pre- numeranter löpa risk att gå miste om ett eller annat af de första numren i det nya kvartalet, alldenstund upplagans storlek bestämmes efter antalet abonnenter, som tecknat sig vid utgången af näst föregå- ende kvartal.
I d u n med I d u n s M o d e - oeh Mönstertidning kostar för kvar- talet e n d a s t 1 k r.
6 5 ö r e.
Om några af edra bekanta, ärade lä- sarinnor, ännu ej hafva Idun, förmån dem att försöka ett kvartal, och vi hoppas,att de skola finna sig nöjda och komma åter.
Allt efter upplagans stigning kan redak- tionen än ytterligare öka sina bemödan- den att i alla hänseenden göra tidningen omvexlande och underhållande.
Arbeten alltså hand i hand med oss för eder egen tidning.
Redaktionen.
Iduns månadsrevy.
Väl hafva vi nu under flere år haft fred i Eu- ropa, men freden står ändå helt ofta på spel, den politiska barometern visar sålunda mestadels på » ostadigt » väder, j a ibland får man rent af en förkänning af storm.
Anledningen ligger i det spända förhållande, som länge rådt och fortfarande synes råda mellan Ryssland o c h Tyskland samt bådas förhållande till Österrike, s o m af Ryssland ses med oblida ögon, men intimt ansluter sig till Tyskland.
Under den gångna månaden har detta sakernas läge rätt bjärt framträdt.
Af sin ryska resa synes kejsar Wilhelm hafva fått ganska ogyn- samma intryck, hvilka han ej kunnat eller ej brytt sig om fullständigt dölja.
Återkommen har han tämligen demonstrativt lagt i dagen sin nära.
vän- skapsförbindelse med det af Ryssland hotade Öster- rike.
Kejsarmötet i Rohnstock, hvilket den 1 7 sept.
och följande dagar hållits mellan kejsarne Wil- helm o c h Frans Josef, var tydligen ämnadt att ut- göra en manifestation i sådant syfte.
Intet har sparats för alt i ord o c h handling lägga i dagen den unge hohenzollrarens varma vänskap för den gamle habsburgaren, hvilken han säger sig » vörda som en fader ».
Då äfven de båda rikskanslererna Caprivi o c h Kalnoky medföljt på mötet, har det med rätta kunnat betecknas s o m något mer än » ett rätt och slätt manöverbesök ».
Att kejsar Wilhelm därefter besökte den gamle Moltke på Creisau var väl att anse blott s o m en artighet, men den artigheten i samband med Rohn- stocksmötet har ändå smaken af något demonstra- tivt.
Man röker ej gärna » fredspipan » hos Moltke.
På annat håll gafs genom detta besök en liten vink om Bismarcks fortfarande onåd.
» Huru gärna » säges kejsaren hafva yttrat, » skulle jag ej hafva velat vara gäst på Friedrichsruh, men kan har ej velat det. » I samhällenas inre råder det flerstädes både i gamla o c h nya världen en jäsning, som bådar ofred.
Kampen mellan den gamla samhällsordnin- gen o c h den alltjämt unga frihetsrörelsen pågår samt får här och där.
mera i ögonen fallande ut- brott.
Sålunda har i den schveiziska kantonen Ticino pågått en revolutionsrörelse i radikaldemokratisk riktning.
Genom öfverrumpling segrade revolutio- nen till en början o c h en provisorisk regering till- sattes.
Men så inskred det schveiziska förbunds- rådet med militärmakt, o c h då vändes segern i nederlag.
Provisoriska regeringen upplöstes, för- bundsrådets kommissarie, Kunzli, tog öfverinseen- det af förvaltningen och uppträdde s o m medlare mellan partierna.
Den störtade regeringen lär blifva återställd; men å andra sidan kommer förbunds- rådet att medgifva den af de liberale fordrade folk- omröstningen o c h författningsrevisionen.
Folkom- röstningen skall ega rum den 5 okt.
Förbundsrå- det har goda skäl att här gä mycket försiktigt till väga, o m, såsom från väl underrättadt håll anty- des, Italien har sitt finger med vid tillställandet af revolutionsrörelsen i Ticino.
Det påstås, att Crispi uppgjort planer att med Italien införlifva denna kanton, i hvilken såsom bekant, italienskan är folkspråk.
Äfven i Portugal råder nu ett slags revolutions- rörelse, hvilken mer och mer synes gå i republi- kansk riktning.
Den började med en ministerkris, närmast föranledd af den hos en stor del rådande förbittringen öfver den förödmjukelse, som landet lidit genom traktaten med England.
Isynnerhet har man uppretats öfver den i traktaten inryckta bestämmelsen, att Portugal ej skulle få afträda områden till andra makter utan, att inhemfa Eng- lands samtycke; fåfängt har, synes det, England sökt mildra upphetsningen genom ordalagens mil drande.
Kamrarnes sammanträden hafva under debatten o m denna sak varit ytterst, stormiga.
Rörelsen har spridt sig till befolkningen därutan- för, så att blodiga sammanstötningar mellan fol- ket o c h polistrupperna upprepade gånger förekom- mit både i Lissabon o c h i Oporlo.
Yttranden haf- va fällts, att den unge nu regerande konungen skulle blifva den siste i Portugals konungalängd, och i själfva verket synes Brasiliens republikan- ska föredöme öfva stark dragningskraft på det forna moderlandet.
På andra sidan Atlanten har en revolutionär rörelse egt ' rum i Chile, men synes ej få några synnerligen vidlgående följder.
Här i Sverige har äfven under september månad den politiskt intresserade allmänhetens uppmärk- samhet hufvudsakligen upptagits af de pågående och nu i del närmaste afslutade valen till andra kammaren.
Med synnerligen spändt intresse har man motsett utgången af Stockholmsvalet, hvilken utgång nu är väl känd.
Man hade vänlat att den demokratiska och socialistiska rörelsen skulle vålla en splittring iuom den liberala venstern, men alt däremot protektionister och högerfrihandlare skulle ingå någon kompromiss, hvarigenom deras kandi- dater till någon del skulle kunna genomdrifvas.
Emellertid har just motsatsen inträffat.
Demokra- ter o c h socialister visade sig hafva alltför liten röstnumerär för att kunna nämnvärdt minska öf- verlägsenheten i de liberales röststyrka o c h pro- tektionisternas kompromissanbud blefvo af höger- frihandlarne obevekligt tillbakavisade.
Följden blef, att den liberala valmansföreningens listor segrade utefter hela linien i alla valkretsarne.
Detta, ehuru man äfven på liberala sidan är långt ifrån belåten med alla på den segrande röstlistan uppförda namnen.
Otto Ett Sjögren.
genmäle.
(Forts. o. slut fr. föreg.
n:r.)
ed allt det arbete, hvarmed fru H o l m b e r g gjort sig förtjänt om folkhögskolan — o c h därför böjer j a g mig i gladt erkännande likt alla andra, som ha ett lefvande intresse för kun- skapers främjande på alla områden inom vårt land — • så måtte hon ej haft med barns un- dervisning att göra.
H o n skulle då säkert efter vunnen erfarenhet fått litet mera medkänsla och pietet för sin förra lärarinnas arbete, o m hon också ej under skoltiden förstått att skatta
1890 det till dess fulla värde.
Hvein, som under- visat barn o c h tagit sitt kall på allvar, har ej varit hardt nära förtviflan mången gång, då det synts, som o m allt arbete i vissa fall vore förgäfves?
H v e m har ej haft alla sina nerver så att säga » satta på k a n t », då man efter långt och mödosamt arbete med skäl väntat litet frukt o c h endast mötts af tanklöshet, likgiltig- het, slarf o c h lätja?
K o m m a därtill trilskhet, lögnaktighet o c h bakslughet i uppförandet, f ö r - äldrars missnöje, o m de a n 9 e, att barnen ingen- ting lärt, o c h deras otacksamhet o c h fåfänga öfver barnens gåfvor, om de verkligen inhem- tat något, så skall hvarje människa med billig hetskänsla medgifva, att en sådan lärarinna har det minst lika svårt som eleverna.
Den åt- minstone, som själf med ens utbytt skolbänken mot lärarinnekallet, lär sig fort, hvilka plikter som äro lättast.
J a g känner ett b e h o f att tala o m denna min lärarinna!
Minnet af henne och hennes oegen- nyttiga arbete var under långa år på lärarinne- banan min hjälp o c h föresyn.
J a g menar så- dant arbete, s o m hon aldrig behöfde gjort för att ändå kunna anses hafva fullgjort sin plikt, sådant arbete, som få gåfvo akt på o c h ingen tackade henne för.
J a g undrar, o m hon nå- gonsin tänkte på tack eller b e r ö m?
H o n hade en mäktigare drifkraft än världens pris.
Om henne kan sägas som Helene Nyblom säger om sin lärarinna: » H o n var en djupt religiös män- niska, o c h all hennes kraft o c h förmåga att fullkomligt kunna glömma o c h försaka sig själf hade sitt innersta upphof i hennes r e l i g i o n »; likaså hennes outtröttliga arbetsförmåga.
U n d e r elfva år, som j a g vistats i Prankrika, Tysk- land, Ryssland o c h England har j a g sett goda skolor, men i synnerhet dåliga s k o l o r; jag har träffat goda o c h dåliga lärarinnor; men ibland de förra aldrig en, som kunnat i kunskaper och undervisningsskicklighet jämföras med » mamsell L i n a ».
J a g säger därför ej, att sådana ej funnos.
Hennes arbetsförmåga., hen- nes ihärdighet, hennes själfförsakelse såg jag ingenstädes.
D e t hände visst ingen (af dem jag kom i beröring m e d) att sätta sig ned o c h rätta stilar om kvällen kl. 8 o c h finna att nä- sta gång hon såg på klockan, då sista boken var rättad, denna vara 6 på morgonen — och skolan skulle börja igen kl. 8.
Jag vädjar-till alla hennes gamla elever, o m de någonsin sågo henne ointresserad eller ohågad vid en l e k t i o n?
V a r hon ej alltid eld o c h l å g o r?
— väl ibland för m y c k e t måhända — därför att hon aldrig kunde låta någon blifva bakefter, de likgiltigaste och lataste måste följa med, o m de än knotade.
H v e m har ej hört gamla o c h unga klaga öf- ver, » att tyska språket är så svårt att l ä r a »?
M e n hundradetals af hennes elever skola säga: n e j!
det var det lättaste o c h roligaste!
Jag har hört någon af dem säga: » om jag än blefve hundra år gammal, tror j a g ej, j a g skulle glömma reglerna i tyska grammatiken och de- ras användning », o c h en annan: » det är ett sannt nöje att någon gång sättas i nödvändig- heten att skrifva ett tyskt bref, ty o m än flere år mellanligga för hvarje gång, så finner man, då man tar pennan i hand, att grammatikens regler stiga upp för minnet som ett pålverk på bägge sidor, som utstakar vägen, så att man ej kan gå v i l s e »; o c h en tredje, som var lärarinna: » fastän vi nu hafva så många franska grammatikor, som skola vara bättre, så är gamle Olde, som » mamsell L i n a » plug- gade i oss, alltid min hjälp i alla tvifvel vid undervisningen, den sitter i hufvudet, så att om man blott nämnde paragrafens nummer, tror jag, jag skulle kunna gifva regeln m e d alla dess exempel.
(A p r o p o s!
så var det genom I D U N 495 viktig, om ej den viktigaste, sak är att alltid ha fingo godt En och framför allt kallt bränvin, ty därpå sätta Löwenhjelms franska stilöfningar, som vi Oides grammatika i minnet.
Stilen genom- gicks i klasser, o c h hvarje gång en regel an- gafs sade lärarinnan numret på paragrafen, o c h vi ordagrannt upprepa den jämte exem- pel, äfven om samma regel återkom tio gånger i samma stil.)
O c h hvem minnes ej hennes villighet att erkänna, om hon ej visste en sak!
D e t vet jag e j!
D e t förstår jag ej riktigt!
V e t någon d e t?
Låt h ö r a!
O c h då någon dristade: » tror mamsell Lina ej det är s å?
» E l l e r: » kan ej den regeln t i l l ä m p a s?
» » J a h a l du torde ha rätt, låt oss s e »!
— » nej det går inte » — » har någon annan en mening om sa- k e n?
» O c h om någon då lyckades att lösa frågan, var hon förnöjdare, än om det varit hon själf, eftersom det vittnade o m intresse och eftertanke hos eleven.
D e t föll oss där- för aldrig in att tro, att hon var okunnig.
A n d r a lärarinnor i skolan försökte » blanda bort kor- t e n », då deras kunskaper k o m m o till korta, men som hvar och en vet, så lyckas det al- drig hvarken med flickor eller pojkar, och vi trodde möjligtvis i stället, att de voro okun- nigare, än de verkligen v o r o.
Men i » mamsell L i n a » fanns icke ett spår af humbug.
— J a g skulle upptaga alltför mycket rum i Edra spal- ter, o m j a g sade allt, hvad som med rättvisa kan sägas o m denna kvinna, som nu efter slutadt dagsarbete — hennes skola b l e f vid hennes afgång H ö g r e elementarläroverk för flickor i L u n d, o c h själf är hon medlem af styrelsen — m e d bruten helsa och krafter väntar i stillhet och tålamod sin Herres kal- lelse.
När denna k o m m e r, kunna vi alla, som kännt henne o c h förstått hennes lifs gerning, med visshet veta, o m vi eljes ej hafva alltför svårt för att » t r o », att den skall ske med de orden: » D u gode o c h trogne tjänare, öfver en ringa ting hafver du varit trogen, gäck in i din Herres glädje! » fiDgo En gammal tacksam elev.
Smörgåsbordet.
Prisbelönad!
svar å prisfrågan XXVIII.
J sTtt våra herrer ofantligt slort värde; det bör vara två slags bränvin, renadt och sött, och helst på olika karaffer, så att de kunna skiljas från hvar- andra, om man ej har etiketter, hvilket j u är det trefligaste.
För bekvämlighetens skull kunna brän- vinskaraffer och därtill hörande glas placeras på en liten bricka, hvilken då sättes på buffeten el- ler ett särskildt litet bord nära smörgåsbordet.
Smöret bör vara färskt och godt samt — så snart gästernas antal uppgår till 10 ä 12 — läg- gas upp på tvä assietter eller i två smöraskar, så att ej för många personer få stå och vänta på andra, hvilka varit nog lyckliga, alt hinna före dem, och som då högst ogärna åter lemna sina en gång intagna platser.
Jag föredrager att lägga upp smöret på assietter framför att packa ned det i smöraskar, ock det tager sig för öfrigt ganska bra ut, o m man med ett par smörspadar trillar lagom stora smörbollar och lägger upp dem i en pyramid, ett rundt torn eller dylikt.
Liksom de öfriga assietterna, pryder jag äfven dessa med några persiljekvistar, men man bör akta sig för att taga för mycket grönt.
Smöret bredes på detta sätt ej kring kanterna, utan bevarar längre sitt utseende; vill man ha det upplagdt på annat sätt, så bör man göra i ordning dubbla par smörlall- rikar, så att de först framsatta kunna ersättas af nya, när däraf synes vara behof, ty en hvar vet hvilket obehagligt intryck man erfar, då man kommer fram till ett bord, där till hälften urätna smöraskar stå, eller tallrikar med smöret bredt på alla kanter.
En dylik syn är nog mäktig att jaga aptiten på flykten.
Några olika sorters bröd fordras äfven s å s o m: hårdt knäckebröd, surt svart bröd eller s. k an- karstock, vanligt hvetebröd och något slags sött bröd, skuret i ej för tjocka och ej för stora skif- vor, samt på en särskild tallrik några skifvor ro- stadt bröd, isynnerhet o m man vill ha kaviar, som alltid anses godt på smörgåsbordet.
Kan man ej åstadkomma rysk kaviar, är löjrom lika bra.
Till kaviar hör finhackad rödlök och citron- skifvor, hvilket kan användas som garnityr, eljes lägges löken i midten och några citronskifvor rundt kring denna på en särskild lilen tallrik.
Äfven till stufvad kalfhjärna passar rostadt bröd för- träffligt.
Till smörgåsbordet hör vidare: ett eller två slags ost, hvaraf den ena sorten bör vara stark.
Jag har ofta en sorts god potkäs, hvilken j a g får genom att taga vara på alla öfverblifna ostkanter.
Dessa rifvas sedan och arbetas i ett fat med nå- got smör o c h ett vinglas konjak eller mer, tills det blir en deg, så smidig och fast, att den släp- per fatet, sedan formas den på en skärbräda, så att den får utseende af en på midten afhuggen sockertopp och viras in i staniolpapper, men den öfversta sidan skall vara bar.
Ställes på en tall- rik i svalt rum, så att den blir riktigt fast.
När den tages in, vikes staniolen ner vid öfre kanten och klippes ut till en frans.
Anjovis, helst s. k. ostronanjovis, sardiner, holländsk-jäger-matjes-sill eller ock inlagd sill få ej saknas.
Sillen blir bäst sålunda inlagd.
Den vattenlägges ett dygn, hvar- under vatten bytes flere gånger, klyfves, befrias från benen och skares i ej för fina strimlor, som läggas i en saladier eller på en tallrik, så att den ser hel ut, hvarefter man skalar en rödlök och skär den i runda skifvor, så att man kan taga ut ringar däraf, hvilka läggas i långa rader längs med eller snedt öfver sillen.
Sedan kokar man upp en half kaffekopp malättika; är den stark, spädes den litet; till denna blandas några drop- par matolja, ett stort skedblad socker samt litet fmstött peppar, hälften hvit- och hälften krydd- peppar.
Slås varm på sillen, som är färdig efter en halftimme och utmärkt god.
begynna med någon slags inledning o m | | _ » smörgåsbordets » betydelse eller ursprung kan väl knappast tjäna någon till nytta eller nöje — allt hvad vi därom veta torde också in- skränka sig till det faktum, att detta sätt, hvarmed vi ha för vana att inleda våra mållider, är en gammal svensk sed, en sed som i långa lider egt bestånd, och som troligen också för framtiden skall veta att behålla sin plats, trots de utrotnings försök en och annan skulle kunna vara benägen att däremot anställa.
Ett smörgåsbord bör vara serveradt på ett sär- skildt o c h ej för litet bord, så att utrymmet kan tillåta alt llere personer samtidigt komma intill det.
Hvad dukningen beträffar, vare endast det sagdt, att noga måste tillses, att det finnes ett tillräckligt antal rena smörgåslallrikar, knifvar och — framför allt — gafflar, hvaraf smörgåsborden of- tast lida stor brist; man bör i hvarje fall beräkna åt- Grafvad strömming är också synnerligen om minstone en gaffel till hvarje person.
Duktyget bör tyckt och lätt anrättad.
Klyf först strömmingen, naturligtvis vara hvi.lt och vackert, och särskilda små befria den från ben och skinn, gnid den med li- smörgåsservietter böra gärna finnas, men någon an- tet salt och socker och låt den därefter ligga med nan prydnad för detta bord än ett vackert bordställ några dillkvistar mellan tvänne tallrikar.
Lägg med hvad därtill hörer (salt, peppar, olja, ättika) sedan upp den på en asiett och slå öfver den anser jag ej vara så alldeles lämpligt, för så vidt en sås af ättika, fin matolja, hvitpeppar och soc- man ej har tillgång till ett par små fina glasaskar ker samt lägg litet färsk dill öfverst.
(kristall) i vackra ställ af nysilfver, hvilket alltid Vidare finnes j u en mängd saker, hvaraf man ser parenti ut; i den ena kan man då lägga sar- alltid kan ha något tillhands, såsom t. e x.
: kalf-, diner eller anjovis, i den andra kaviar.
Ett par lamm- eller annan öfverblifven stek, salt kött af små prydliga knifställ försvara j u ock sin plats.
oxe eller kalf, salt tunga, inlagd lax eller ål, Hufvudsaken tror jag är, att man ej har för trångt, graflax, rökt ål, rökt lax, rökt kött eller rökt gås- ulan söker ordna det så, att gästerna utan för bröst — om jag på hösten köper en gås, tager stort besvär kunna både se o c h komma åt att jag undan bröstet och röker det; rökt oxkött skaf- taga för sig af hvad de önska — rätterna böra far jag mig också på vintern, då jag saltar ned därför ej heller vara för många, låt dem hellre kött — medvurst, rökt bräckt prinskorf eller färsk vara få, men utsökt g o d a; 5 ä 6 små assietter korf, halstrad böckling eller rökt sill.
som befriats med kallskuret är tillräckligt, dessutom har man från ben och skinn, kall stekt kyckling, höns eller några varma smårätter.
fågel o. s. v. Rädisor och rättika böra j u ej hel-
I DU N 496 ler glömmas den tid de finnas att tillgå.
Ostron är j u alltid förträffligt att kunna bjuda på, men det faller sig dyrbart, så ock gåslefverpastej, men man kan af kalflefver tillreda en pastej på unge- färligen samma sätt som gåslefverpastej, som är utmärkt god.
Lefvern rifves o c h blandas med finskurna fläsktärningar, en tesked anjovissås, två fulla skedar mjöl, salt, peppar, 6 äggulor och, om man så har, bröstet af en stekt fågel eller höns, men det kan uteslutas.
Jag har ibland tagit kall gödkalfstek som finhackats.
Gräddas i en form, klädd med fläskskifvor.
Kall skares den i skifvor.
Såsom varma rätter äro passande: kastanier eller, som är lika bra, ugnstekt potatis; små vac- kra potatisar utväljas, tvättas, torkas och läggas på papper i ugnen, tills de kännas mjuka, men få ej spricka, ty då bli de torra; uppläggas på en servet i en liten karott och servetens fyra snib- bar vikas öfver.
Det tål gärna en timma, om ugnen ej är mycket varm.
Vidare brynt lök, an- tingen portugisisk eller små charlottenlök, brynta champignoner, stufvade murklor, små köttbullar, kotletter eller biffar med lök, kalfnjure, skuren i skifvor och doppad i äggula och stötta skorpor samt löst stekt i smör på ett vanligt pannjärn, kramsfågel, stufvad kalfhjärna, som äfven kan ser- veras i lådform, då den i smör, mjöl och mjölk eller grädde stufvade hjärnan blandas med salt, peppar och något muskot, hälles i en porslins- låda och strös med rifvebröd samt gräddas i ug- nen.
Små pastejer med någon stufvad fyllning af vildt, höns, champignoner eller dylikt äro alltid omtyckta — de läggas då upp på en bruten ser- vet på ett rundt fat —, likaså en god omelett med stufvade kräftstjärtar, hummer, sparris, cham- pignoner eller murklor.
Slutligen bör man ha ett godt och svalt, dock ej för kallt öl — ölet anses skola hålla rummets temperatur — hvilket, jämte ett fullt tillräckligt antal glas, helst bör sättas på ett särskildt bord i smörgåsbordets närhet.
Här ett exempel på, huru ur ofvan meddelade sam- ling kan utväljas ett passande litet godt smörgås- bord: Förutom bränvin, smör bröd, ost, rädisor, an- jovis och inlagd sill följande 6 assietter kallsku- ret: färsk kalfstek, salt tunga, rökt lax, små bräckta prinskorfvar, kall kyckling och grafvad strömming.
Varma smårätter: ugnstekt potatis, stekt kalfnjure, små lammkotletter, stufvad hjärna i låda, krams- fågel, brynt lök, sparrisomelett samt på ett fat: stufvade kräftsjärtar med ganering af små pastejer med fyllning af stufvade champignoner.
Pastejerna läggas rundt kring fatet, kräftstjärtarne i midten.
Ett annat exempel: bränvin, smör, ost, sardi- ner, jägermatjessill och kallskuret: lefverpastej, rökt gåsbröst, salt kött, graflax, inlagd ål, brynta champignoner.
Varmt: ugnstekt potatis, små bif- far med lök, stufvad hummer, omelett med murklor.
Jag tager för gifvet att här är fråga om smör- gåsbord för en middag eller för en större supé, där redan flere varma rätter serveras.
Är ej så fallet, kan man taga till litet mera af det varma och lägga upp det på små fat.
Också kan man då på bordets midt placera en ställning, hvarpå hängas hummer och kräftor, eller kräftor och rä- kor — detta bidrager då både till att pryda bor- det och utgör ju också en omryckt rätt, men, som sagdt, det är ej lämpligt i annat fall än det, då smörgåsbordet skall utgöra hela supén, ty dels vill man gärna sitta litet bekvämt och dels får bordet ett mindre behagligt utseende däraf.
Olga.
Teater och musik.
Kungl.
operan anordnar äfven under innevarande spelar abonnementsföreställningar, till hvilka an- teckning kan ske i operans kansli hvarje dag kl. 1 — ' hi e. m. Abonnementsdagar blifva under detta spelar fredagarne.
Första abonnementsföreställ- ni ngen gifves den 17 dennes.
K.
Dramatiska teatern bjöd i tisdags på sitt första nya program för säsongen.
Det tillärnade första nya stycket, Frans Hedbergs » Hårda sinnen », har på grund af hr Hillbergs sjukdom måst uppskjutas, och i stället gåfvos nu Georg Nordensvans komedi » Barnet » och det franska lustspelet » Familjen Moulinard ».
Det förstnämnda stycket är ej all- deles nytt.
Det uppfördes nämligen för några år sedan å Svenska teatern med samma innehafva- rinna af titelrollen som nu, fru Backström, född Sandell.
Hennes själfulla och varma spel gaf åt denna unga, i utveckling stadda karaktär det rätta 1890 uttrycket.
De omvexlande känslostämningarna nyanserades förträffligt och spelet i dess helhet lemnade intet öfrigt att önska.
Det lifliga bifall, som egnades fru B. efter styckets slut visade nog- samt, hur uppskattad hennes, talang är af den teaterälskande allmänheten.
— Ofriga medspelande skötte likaledes på berömvärdt sätt sina roller.
Särskildt utmärkte sig fru Hartinan, hvilken här åter hade tillfälle lägga i dagen sin märkvärdiga förmåga att ända till illusion återgifva en 13-, 14-årig flicksnärtas roll, samt herr Thegerström som plåtslagareålderman Broms.
Stycket är en liten förträfflig julaftonsinteriör, som gör sin förf.
all heder.
Också hördes efter dess slut starka rop på hr Nordensoan.
Hufvudstycket för aftonen utgjordes af » Familjen Moulinard », lustspel i tre akter af Valabrégue o c h Ordonneau.
Det är en af dessa uppsluppna för- vexlingsfarser, på hvilka den franska repertoaren är så rik.
För att göra sig rätt gällande bör det därför ock spelas med en fart, som ej lemnar publiken någon lid till några som helst reflektioner.
Premieren lemnade dock i berörda afseende ett och annat öfrigt att önska.
Stycket lyckades så- lunda ej framkalla den muntra sinnesstämning, som det borde kunna göra, och som exempelvis » Duvals skilsmessa » m. fl.
dylika stycken å denna teater åstadkommit.
Antagligen varder dess verkan bättre, sedan det uppförts några gånger.
Hr Bceek- ström är alltigenom konsekvent och bra som fabri- kören-millionären Moulinard, men det skulle ej skada, om han släppte sig lös litet mera.
Bäst på sin plats äro onekligen fröken Anländer som fru Moulinard och hr Personne som underprefekten Godard.
Hr Hamrin som hotellvärd förtjänar erkännande.
Den falske underprefekten Bodard har däremot i hr Byström fått en som det synes ganska olämplig representant.
— Stycket har emel- lertid som sagdt många goda förutsättningar att verka mycket roande.
Vasateaterns första nyhet, Millöckers » Stackars Jonathan », har nu ändtligen kommit upp på tiljorna.
Den lär bafva — vi ha ännu ej haft tillfälle se den — fått en synnerligen vårdad utstyrsel och innehåller många anslående melodier.
Operetten gifves hvarje dag tills vidare.
Räddad.
Berättelse för Idun af Elena.
(Forts.) enna afton spelade Elna, som hon aldrig förr hade spelat.
Melodien kom så sakta och tvekande fram till en början, det var, som om den arbetade sig fram ur ett omhölje af out- redda drömmar, men efter hand bröt den fram allt klarare, så rik, så full, så passioneradt varm.
Där var en jublande hängifvenhet i dessa toner, där voro hopp och minne och en kvinnas glada, obegränsade förmåga att försaka.
Allt starkare svällde tonerna ut, men så beslöjades de åter af aningsfulla drömmar, de dogo bort — dröjande — tvekande.
Det hade blifvit alldeles mörkt i rummet.
Dok- tor Ruth salt tyst kvar, sedan Elna slutat spela.
Så trefvade han sig väg till henne i mörkret, där hon satt på pianostolen, och strök famlande öfver hennes hår.
Han hade till hälften förstått denna bikt i toner, förstått, att hon nu mera än någon- sin måste sakna sin döda moder.
» Min lilla Elna », sade han smekande.
Hon slog- häftigt armarne om hans hals och kysste honom upprepade gånger, så sprang hon upp på sitt rum och stängde dörren.
Där kastade hon sig ned på soffan och grät, grät som om hennes hjärta velat brista, men det var af öfver- strömmande lycka, ej af sorg.
Det hade gripit henne så öfverväldigande, medan hon satt där och spelade, tanken på att hon var hans, hans egen.
Hon önskade ej mera, att han skulle dröja att säga, hvad hon j u ändå visste; hon längtade efter hans närhet, efter tryckningen af hans hand, hans ord, hans blick.
* * * » Kommer fröken ned och åker skridsko i mor- gon », frågade Berner i lätt ton, där han stod bredvid Elna i förmaket hos Strömmers.
» Fjär- den ligger alldeles spegelblänk ända ned i Bjärste- byviken, det är bäst att passa på, innan det kom- mer mera snö. » Tonen var så studeradt likgiltig, men så var också rummet fullt af folk.
Utan att se upp, kände dock Elna hans blick på sig; den var icke likgiltig.
» Mycket gärna », sade hon, oförmögen alt un- dertrycka en lätt darrning i rösten; » men helst på förmiddagen » » Jag går ned vid elfvatiden, kanske kommer fröken då också », sade Berner, i det han vände sig om för att taga tekoppen från fru prostinnan, hvilken först protesterade helt förtjust en liten stund, men sedan med synbar stolthet följde sin kopps vandring genom rummet i häradshöfding Berners hand.
Ute i salen stodo Lisa och löjtnant Rude i en häftig dispyt, om hvem som var längst, hvilket slutade med, att Lisa rätade på sin långa, smärta gestalt, och löjtnanten böjde sig som en krokryg- gig gubbe, så att de tillkallade skiljedomarne kunde sanningsenligt förklara, att Lisa var minst en tum längre.
Nöjd med detta lysande resultat, satte Lisa sig alt spela pekfingersvalsen, där löjt- nanten snart föll in i basen med sådan kläm, att de andra fingo en oemotståndlig lust att dansa.
Efter valsen kom en polka och så ännu en vals.
Nu var det Elna Ruth, som spelade.
Det var en af Strauss ' vackraste valser.
Tonerna strömmade ut, som om de ville dränka allt i stundens gläd- jerus, och det var också, som om häradshöfding Berner hade glömt allt, där han stod, utan att dansa, med blicken fäst på Elna.
Hvad hon var egendomligt vacker, där hon satt; det blonda hå- ret föll i vågor öfver pannan, de mörka, dröm- mande ögonen stirrade ut i fjärran med ett så underligt uttryck.
Han försökte tyda det, men lyckades endast till hälften.
Hon måste tänka på någon, som hon höll mycket kär, det såg han, men där var vemod i hennes blick.
Tänkte hon på honom, längtade hon efter de ord, som han med våld trängde tillbaka, hvarje gång de rå- kades?
Elna!
Min själs älskade, kanske i mor- gon kan jag säga dig allt.
— Men plötsligt fick han klart för sig, att man såg på honom, han ryckte sig lös från drömmarne och gick bort och dansade med Anna Strömmer.
Vid elfvatiden dagen därpå gick Elna med skrid- skorna i hand ned till isen.
Det var skarpt kallt, men strålande solsken och lugnt och stilla.
Nere vid bryggan sutto några små flickor och spände på sig skridskorna.
Häradshöfding Berner syntes ej till.
Elna hjälpte sig på med skridskorna själf, och så skulle hon börja åka.
I början var hon mycket osäker, men efter en liten stund hade hon återvunnit sin gamla färdighet, och åkte med långa, säkra skridt öfver isen.
Den blanka ytan rundt omkring henne gnistrade i solskenet, granarne på stränderna stodo tyngda af snö, uppe på landsvägen kom bjällerklangen från förbifarande slädar.
Hon skulle i hela sitt lif minnas hvarje liten detalj från denna vackra vinterdag nere på isen.
Hon tyckte sig nästan aldrig hafva erfarit en sådan känsla af lefnads- lust och fröjd som nu, när hon fick sträcka ut i långa slag öfver isen, medan allt var så skönl omkring henne, och hon tänkte sig, att Ivar Ber- ner skulle komma och bedja henne blifva hans hustru.
Ty hon kunde ej hafva misstagit sig på, att det var detta, han bad henne om, när han så särskildt bad henne komma ned denna förmiddag.
Det grep henne allt mer en känsla af gränslöst jubel, obetvinglig glädje.
Det kom ett leende på läpparne, en varm rodnad på kinderna och ett solljust uttryck i de mörka ögonen.
» Ni blir säkert mycket lycklig »!
Om och om igen kommo de orden för henne med hans låga, innerliga tonfall; de voro som ett löfte, ett gåfvo- bref på lyckan.
Ingen skulle kunna taga den ifrån henne, den skulle komma hel och odelad.
Så åkte hon vidare, leende, lycklig, utan att ana, att denna färd öfver den glittrande isen skulle blifva ett sista minne från en förlorad lyckodröm.
* Med ansiktet lutadt i händerna satt Ivar Ber- ner vid sitt skrifbord.
Han hade väl suttit så, stel och orörlig, i nära en timmes tid.
Framför honom låg ett öppet bref — hans lyckas döds- dom.
Den plats, som han varit så säker på, hade gifvits åt en ung baron, en herre som hade rela- tioner, ech som nödvändigt måste hafva sina skul- der betalda.
Och för detta måste Ivar Berner vänta, vänta i åratal, för alt till slut få ett för-
IDUN 1890 ordnande, på hvars magra inkomster han kanske nätt o c h jämnt skulle kunna existera.
Där svann en fager dröm om kärlek o c h lycka, o m ett hem, ett eget hem.
Nu kunde han icke binda Elna vid sig, kunde icke bedja henne offra sin ungdom under väntan på h o n o m för att sedan åldras i ett sträfsamt, glädjetomt lif.
Länge glömda tankar började röra pä sig o c h liksom vakna till lif igen inom honom, tankar, som Elnas milda ord vaggat i sömn, bittra, hatfulla tankar öfver lifvet o c h människorna, hån och vrede mot den Gud, som bjuder oss tåligt lida, när vi mista det käraste vi ega.
Det gick som en nervös ryckning genom ho- nom, han tyckte sig se Elna framför sig, med stora, sorgsna ögon fastade på h o n o m.
Han kom ihåg, hvad Elna sagt honom, att hon trodde på en god och barmhertig Gud, en Gud, som icke låter någon frestas öfver sin förmåga.
Stackars Elna?
Hvad skulle hennes lif nu blifva?
Hon hade trott o c h hoppats pä honom, o c h nu hade han intet att bjuda henne.
Han skulle lefva ett bittert o c h glädjelöst lif, lefva för att uppehålla sig.
Och hon, hon skulle kanske kunna glömma.
Bäst vore, om de aldrig mera råkades, h o n skulle då tro, att hon misstagit sig, att han aldrig me- nat något allvarsamt, o c h så skulle hon komma öfver det med tiden och fästa sig vid någon an- nan.
Den tanken smärtade, men det måste så blifva.
Men det var icke bara detta alt lefva skild från Elna.
För h o n o m var det, s o m när den räddande plankan ryckes undan för en drunknande.
Han kände j u, huru hon var hans goda engel.
Han kunde icke icke vara bitler och hånfull, när Elna såg på h o n o m, det s o m var godt och ädelt vak- nade till lif o c h trängde undan hat och hån, vid hennes sida blef han god och ren.
Utan henne!
En olycklig barndoms och första ungdoms sorg- liga erfarenheter hade slagit djupa rötter i hans hjärta.
Den man, s o m redan som ung mistat sin tro på lifvet o c h människorna, får endast igen den genom den kvinna, han älskar.
Henne skulle han nu mista o c h med henne allt, allt, denna ny- väckta, härliga tro på lifvet.
Men minnet af henne skulle åtminstone hindra h o n o m från det, som i hans mörkaste stunder drog som en ljusning ge- nom hans elände, men s o m hans bättre natur för- bjöd honom, den utvägen att sluta allt med en kula för pannan.
(Forts.) FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 5 — 1 2 OKT.
S ö n d a g: Kalfbuljong med selleri; hummer; refstek; mandelpudding.
M å n d a g: Buljong med helgryn; köttpudding.
T i s d a g: Tisdagssoppa; kokt får- bringa med brynta rötter.
O n s d a g: Öxsvanssoppa; stufvade aborrar; äppelpudding.
T o r s d a g: Ärter och fläsk; pann- kaka med sylt.
F r e d a g: Potatispuré; stoekfiskpud- ding; risgrynstårta med syltade päron.
L ö r d a g: Julienne; kyckliug ä la Marengo; kronärtskockor; mandelfor- mar med sylt.
Recept.
Kaljbuljong med selleri.
Sellerirot skares i tärningar, förvälles och lägges i kallt vatten, får afrinna och kokas helt sakta med något kalfbuljong en timmes tid, hvarefter den sättes under en halftimme på svagare eld, så att buljongen inkokar och glaserar selle- riet, hvilket därpå lägges i soppskålen; ytterligare kalfbuljong — eller vanlig klar buljong — tillsättes, serveras.
Befstek i vin.
Ryggbenet och ett ref- ben på hvardera sidan om det meller- sta refbenet borttages, köttet späckas med mager rökt skinka, inlindas med segelgarn, så att det får vacker form, oeh stekes helt sakta i buljong och något malaga eller madeira 1 täckt kastrull, till dess att det är färdigt, glaseras och upplägges med garnering af potatiskrokader.
Det feta skummas noga från såsen, som får koka med spansk sås, silas och serveras till köttet.
Spansk sås.
En kastrull smörjes 497 Till hufvudstadens musik- älskande allmänhet!
• Efter förebild af de mera betydande musikför- eningarna i utlandet, beslöt äfven Filharmoniska Sällskapet i Stockholm i oktober 1888 att inbjuda allmänheten till abonnemenlsteckning för Sällska- pets konserter.
Denna inbjudan omfattades med så lifligt intresse af Stockholms musikälskande allmänhet, att ej mindre än 424 abonnenter och passiva ledamöter under arbetsåret 1889 — 90 in- gingo i Sällskapet.
Filharmoniska Sällskapets Styrelse får äfven i år inbjuda den musikälskande allmänheten i huf- vudstaden till teckning af abonnement å de tre konserter, som Sällskapet har för afsikt att gifva under nu instundande arbetsår.
Bland de musik- verk, som, om ej oförutsedda fall inträffa, k o m m a att af Sällskapet uppföras, äro några redan om- nämnda i Idun.
Med en orkester, som under ledning af Filhar- moniska Sällskapets dirigent och under namn af Filharmoniska Symfoni-Orkestern börjar sin verk- samhet instundande november månad, har Sty- relsen för Filharmoniska Sällskapet träffat aftal o m biträds vid Sällskapets samtliga abonnements- konserter under i fråga varande arbetsår.
Likaledes har Styrelsen fogat anstalt därom, att om möjligt en gång i månaden kammarmusik kommer att af nämnde orkesters förnämsta med- lemmar utföras vid den sedvanliga pausen under Sällskapets ordinarie repetitionsaftnar.
Styrelsen vågar hoppas, att dessa åtgärder kom- ma att af hufvudstadens musikvänner omfattas med välvilja och intresse, så att Sällskapet där- igenom blir satt i tillfälle att i musikaliskt hän- seende motsvara nutidens berättigade kraf.
Abonnements-afgiften är den samma som under föregående åren eller 1 0 kronor, o c h eger abon- nent närvara vid Filharmoniska Sällskapets alla öfningar samt disponera en biljett till hvar o c h en af dess tre konsterter.
Anteckningslistor finnas tillgängliga hos de fle- sta Herrar Bok- &amp; Musikhandlare.
Stockholm i september 1890.
Filharmoniska Sällskapets Styrelse.
med smör, i densamma nedlägges en sönderskuren lök med något litet bul- jong.
Kastrullen sättes på elden; då buljongen till hälften kokat in, flyttas den på svagare eld, där oxkött och kalf kött långsamt brynas utan att brän- nas, dock ej för mörkt lör att und- vika besk smak.
Därpå aflyftes ka- strullen och står 5 minuter med lock på, sedan tillspädes den öfriga buljon- gen, kokar, uppskurarnas; en morot, en bukett — persilja och lagerbärsblad — salt, socker och peppar tillsättas, hvarefter det får koka sakta, till dess att köttet är mört, då det upplägges och beströs med salt.
Buljongen silas genom serviett.
A f smör och mjöl gö- res en afredning, som spädes med bul- jongen, får koka upp och skummas fiere gånger under kokningen, så att allt fett noga borttages.
Mandelpudding.
Socker doppas i vatten och brynes ljust, mandel, skål- lad och finstött ilägges för att blifva ljusgul.
A f båda tages lika mycket i vikt och därutöfver några skållade, fin- stötta bittermandlar.
Grädde eller mjölk tillsättes; omröres väl, får koka upp, slås upp och får kallna.
Agg-gulor — allt efter puddingens storlek — och stötta skorpor röras hårdt, något grädde tillsättes, mandelmjölken iblandas och sist ägghvitskum.
Formen smörjes och beströs med stötta skorpor, massan ifylles och gräddas i kokande vatten- bad eller i ugn.
Serveras med rom- sås eller fast sås, som uttages i små formar och lägges som garnityr; kan serveras både varm och kall.
Fast sås.
Smör — 20 gram — och strösocker — SO gram — röras noga till dess det blir som skum; kanel och konjak tillsättas småningom under flitig omröring.
Kan formas och hårdnar lagd på is.
O. H.
D.
Redogörelse f ö r i n s a m l i n g e n till i Barnhemmet Bohuslän.
(Forts.).
Barnavänner, Sparreholm —: 80; Läsarinnor af ldun, Nyland 1: —; Gerda L.
—: 80; Iduns-läsa- rinna i Göteborg 1: —; Sofia Lange 5: —; Insam- lade genom » Bohusländska » 5: 50; Iduns-läsarin- nor i Husum 5: 90; &gt;Arbetare », Helsingborg 1: 20; » 4 danske i Skåne » 2: 50; Idunsläsarinna i Lind- holmen —: 30; Onämnd, Strömstad —: 20; Pre- numeranter i Köping 1: 50; En af Iduns prenume- ranter i Jakobsstad 1: —; Barnavänner i Lund 1: 20; Edijh Malmborg, 1 finsk mark = —: 70; Onämnd, Örebro Hallsberg 1: 60; Vivi, Anna o c h Thea 1-, —; Insamlade genom Hugo Waldenström, borgmästare 8: 60; Barnavänner i W i m m e r b y 5: —; Insamlade genom Maria Louise Kraft, Pileå 10:30; » Äldre enkefru » 5: —; M.
W.
5: —; A. o c h E.
—: 40; Insamlade genom C. v o n Haufswolff 3: 60; Insamlade genom Eleonora Andreen 8:10; Insam- lade genom Kerstin Lundqvist 3: —; N. Dahlerus 1: —; S. Ohlsson —: 70: Insamling i Sunne ge- nom Fanny Wickman 5: —; A.
S — m —: 50; Onämnd —: 60; Friherrinnan F. Fock 1: —; Från lärare o c h elever vid folkskolan i Engelsberg 2: 20; Theodora Stenberg 1: —; Agnes Svensson 1: 20; Onämnd, Helsingborg 1: 20; Onämnd —: 50; Ciri o. Elsa 1: —; Insamlade i Piteå af fru Ida Geller- stedt 19: —; Insamlade vid Hellekis af Tinny Sköl- debrand, född Lexell 3: —; L.
K.
2: —; Ebba —: 50: Insamlade genom fru M. Larsson 2: 60; E.
E.
1: —; G.
—: 40- » Nickan » 1: —; Aimée o c h Karl H. samt Elsa S. 1: 50; Augusta J.
1: —; Elsa L.
—: 20; B.
—: 50; En af Iduns läsarinnor —: 50; » Mor och dotter » 10: —; Barnavän 1: 20; Onämnd, Ny- köping —: 50; Ingeborg Olsson —: 30; A. o c h M.
—: 50; Onämnd, Stockholm —: 20; Tvenne Iduns läsarinnor —: 50; Onämnd, Näs —: 50; S.
S.
S.
—: 30; Ur lilla Einars sparbössa 1: —; L.
K.
—: 50; Fröken Torsk 1: —; I. Arsenius 1: —; Fru Warmuth 5: —; Hofmusikhandlaren Carl Warmuth, noter till värde af c a 40 kronor, hvaraf hittills försålts för 13: —; E — m — 10: —; Barnavän, Stockholm 10: —; Ett par af Iduns prenumeran- ter 1: —; » Pappa, Mamma och lilla Greta » 1: —.
(Forts.) H a n d a r b e t e n.
(Forts.) Jättevallmo.
Så dekoratift som den- na verkar ingen af de föregående blom- morna.
Två vallmoblommor och några knoppar jämte nödiga blad, fastade på ramen af en spegel, utgöra en högst elegant och originell rumprydnad.
Man klipper a f skarlakansrödt silkes- papper enstaka blad efter åkervallmons form, endast betydligt mycket större (bladen masta ha en genomskärming af ungefär 16 — 17 cm.
och en längd omkring 17 cm), tager dem dubbla och fastklist- rar l ä D g s ö f v e r bladet på midten mellan de båda papperen en fin omvirad ståltråd, emedan de stora bladen eljes ej kunna bi- behålla formen.
För att nu gifva dem det nästan crepelika utseendet, som är säreget för vallmon, viker man till- sammans dnbbelbladet efter ståltråden, viker en ren mjuk näsduk efter bladets form, så att detta kommer att be- finna sig inne i näsduken, lägger det hela på ett bordshörn, stöder venstra handen på den mellan näsduken lig- gande ståltråden och drager med högra handen tillsammans näsduken stramt i små fina rynkor.
Dessa meddela sig åt bladet, som därigenom blir ytters) naturligt.
Man tager nu fram det, vi- ker åter ut det efter ståltråden och gör det en smula kupigt på midten utan att skada créperingen.
Fem dy- lika dubbla vallmoblad bilda jämte nå- gra svarta ståndare med hvita knappar en naturlig medelstor vallmoblomma.
Till knopparne tager man något ud- digt utklippt skarlakansrödt papper, binder det på ståltråd och formar där- ATT FÖRFÄRDIGA PAPPERSBLOMMOR.
om, så att blott litet rödt blir synligt, en knopp af vadd efter närstående form, som man först omlindar med tråd och sedan helt och hållet lindar öfver tätt med fint mossgrönt ullgarn.
Bladen göras ungefar dubbelt så stora som till Ékervallmon och lindas fast vid blom- morna och knoppstjälkarne på ungefär 8 till 10 cm:s mellanrum.
Stjälken, till hvilken man tager dubbel ståltråd, omlindas med tämligen groft, grönt ullgarn.
Vid sammansättningen af samt- liga blommor lemnas ett vidt spelrum åt fantasien oeh om man blott har grundformen gifven, är naturen den bästa läromästaren.
(Forts.) D r y c k e r.
Recept till Punsch.
5 liter, 2 decili- ter (= 2 kannor) god arrack, 2 liter (drygt 3 halfstop) v a t t e D, 3 kilo (= 7 •ffi 6 ort) socker och saften af en citron.
Socker och vatten kokas i förtennt kärl, när det kokar upp, islås arracken genast, hvarefter det blandas väl, hvil- ket sker genom att ösa med en silf- versked.
Slås sedan varmt på butel- jerna, hvilka genast korkas.
Blir 10 k 11 buteljer.
Mera söt och simmig blir den, om man i stället tager denna satsi Till 5 liter arrack 6 deciliter 5,4 centiliter vatten och 3 kilo 401 gram socker — holländskt krossocker är bäst — men ingen citron.
I öfrigt förfares som ofvan.
Olga.
M a t l a g n i n g 1.
UGNSTEKT POTATIS.
Små vackra potates urplockas, tvättas väl och torkas, läg- gas därefter på ett gråpapper i ugnen, tills de bli mjuka — en timma åtgår vanligen — då de läggas i en serviett
498 1890 i en mindre karott.
Ätas som kastanjer och äro särdeles goda pä smörgåsbordet Olga.
Husg-erådet.
Den oangenäma lukten, som fastnar på knifvar och gafflar vid ätning af sill, kan ej riktigt aflägsnas endast ge- nom diskning eller skurning med sand.
För att få bort den, rör man därför af lut och träaska en tunn gröt, hvar- med man medels en yllelapp gnider knifvarne och gafflarne.
Därpå sköljer man dem i varmt vatten och putsar dem som vanligt.
Corinne.
(Forts, af småafd.
å följ.
sida.)
L ^n ung flicka önskar sig nu genast plats i fam. för att mot ringa lön deltaga i föref.
göromål.
Svar till » Agnes », Karlskrona, p. r.
[2682] T T n g, språkkunnig dam önskar sys- selsättning om eftermiddagarne som sekreterare eller lektris.
Svar till » L.
S. », Iduns byrå.
[2683] l ^ v ä n n e s y s t r a r önska plats, en som husmamsell eller värdinna i ett mindre hus, den andra, 20 år, ön- skar att gå frun tillhanda, är villig att betala litet i hvarje månad.
Svar till » Systrar », Iduns byrå.
[2685] " Wyärdinne- eller Husmamsellsplats sö- kes af en duglig, nitisk, plikttrog., musikalisk person.
Vaek.
rek.
finn.
God- hetsf.
svar till » Kompetent », Iduns byrå.
Förlofnings-, » Ung lärarinna, Säfsjö, » önskar plats i ett godt hem.
[2652] Jä " C^n ung flicka, som till våren skall gifta sig, önskar nu genast plats i familj i stad el.
på landet för lärande af hushållsgöromål.
Den sökande är villig gå frun tillhanda samt betala för sig.
Plats önskas helst i mellersta Sverige.
Svar torde sändas till » N.
23 », iduns byrå.
[2637] Plats i en g o d födsel- och [2611] nan met tidning observeras inom hem- och familjen.
Priset å för- lofnings-, vigsel- och födelseannon- ser är 1 kr.
50 öre pr st.; för dödsannonser beräknas priset efter det antal tager.
rader annonsen upp- [2447] LEDIGA PLATSER.
önskas af en 22-årig flicka med gladt och trefiigt sätt samt något musikalisk.
Hon är villig deltaga i i huset förefal- lande göromål eller såsom sällskap.
Reflekterande härå torde insända be- näget svar till » O.
V.
», Mönsterås, p. r.
F E n b i l d a d f l i c k a, kunnig i landtbruksbokföring, önskas på en egendom såsom bokförare.
Goda rekommendationer fordras.
Godt hem utlofvas.
Svar inom oktober månad till » Z.
Z.
», Iduns byrå.
[2675] ~W läkarefami ' j i Helsingland finnes till hösten eller nu genast plats för en yngre, anspråkslös och duktig flicka med ordnings- och renlighets- sinne, kunnig i matlagning, sömnad och strykning samt villig att hjälpa till med städning, servering m. m.
Svar med fotografi o. utsatta lönepretentioner under adress: » Huslig », Ljusdal.
[2658] " E * n tjänstemannafamilj i Vestergöt- land önskar en lärarinna, som kan undervisa i språk, musik och van- liga skolämnen.
Svar jämte lönean- språk och referenser till » F.
M. », Wara pöste restante.
[2659] T F n g flicka, van vid landthushåll, kunnig i matlagning och hand- arbeten, erhåller plats som husmamsell den 24 okt.
Sv.
till » Husmor », Fjäl,p.r.
[2648] PLATSSÖKANDE.
T T T n g flicka, van att sköta landthus- håll, önsk.
komma i bättre fam. att biträda inom hus.
Kunnig i sömnad.
Ingen lön.
Sv.
t.
» Trogen », Söderköping.
[2619] i " ¥ ^ u g l i g, plikttrogen lärarinna, kom- petent underv.
i språk, musik o. alla skolämn.
m. m., söker pl.
i bild.
hem.
Svar till » Flärdfri », Iduns byrå.
[26S9] A. IIILLA En kvinlig stenopi söker till nyåret anställning i Stock- holm.
Svar till » A, B.
», Eskilstuna, p. r.
(G.
6076) En [2473] lärarinna med goda vitsord och mångårig under- visningsvana söker till nyåret plats för 1 a 2 flickor (helst mellan 8 o. 11 år) i god och vänlig familj.
Undervisning lemnas i språk, musik, stenografi och vanliga skolämnen.
Dessutom är hon villig vara stenografiskt biträde.
Löne- vilkor: 300 kr.
Svar till » A.
B.
», Eskilstuna, p. r.
(G.
6077) [2472] E E n vermländska, med godt lynne, önskar plats i vänlig familj i Stockholm som sällskap och hjälp.
Svar afvaktas till » 20 », Iduns byrå.
[2654] Skicklig lärarinna som vistats i Paris, egande flerårig vana att undervisa såväl yngre som äldre elever uti alla skolämnen, språk, musik och handarbete, önskar plats.
Gossar beredas till inträde i elemen- tarläroverk.
För referensers erhållande torde svar sändas till » Skicklig lära- rinna », Iduns byrå.
[2653] n ung, anspråkslös, musika- lisk flicka önskar i höst plats i bildad familj, där tillfälle ges att undervisa i musik.
Är villig biträda med ren- skrifning samt handarbeten och söm- nad.
Lönepret.
små.
Svar, märkt » Musikalisk », Iduns byrå.
[2651] " K ^ n ung, anspråkslös flicka, med tre- ' årig vana i modearbetet, önskar sna- rast möjligt stadigvarande plats i mode- affär.
Små pretentioner.
Svar torde godhetsfullt sändas till » L.
M. », Hernö- sand, pöste restante.
[2650] W e s t b e r g s oöfverträffliga På en större landtgård, belägen i en ovanligt naturskön trakt med daglig järnvägs- och ångbåtskommunikation, kunna två unga flickor nu genast er- hålla grundlig undervisning i allt, hvad som hör till skötandet af ett välordnadt hushåll.
D e bästa referenser kunna lemnas.
Adress: » E.
B.
», Alvastra.
1 6 [2551] Carl piensburg 33 Drottninggatan 33.
Träffas alla dagar kl. 10 — 11.
Behandlar domar.
[1343] Doktor Per Johansson RIDDARGATAN HVARDAGAR il.
D:r 9-10, 2.
[2540] 2 — 3; SÖNFOGAI 9 — 1 0.
Robert 49 Barnsjuk- företrädesvis Lönnberg, Regeringsgatan.
D:r 23 OTTO företrä- (medels behand- o.
svå- o.
2 — 3 [2374] S A N D B E R G Drottninggatan A.
W I D F 23 0 N D, 51 Kornhsmnstorg 51, insätter de bästa tänder till moderata priser.
OBS.
Resande kunna erhålla dem på en dag.
Mottagningstid kl. 10 — 2 och 5 — 6.
[2573] Roland 1 6 i n a c k o r d e r i n g för en eller två flickor finnes i en bättre familj på landet, där undervisning meddelas i de ämnen, som tillhöra elementarläroverkets tre första klasser; piano finnes, och goda musiklektioner gifvas.
Öm och mo- derlig omvårdnad försäkras.
Vidare under adress: Fru Emma Blomberg, Sunne i Vermland.
[2619] E t t fridfullt, v a c k e r t h e m i Stockholmstrakten erbjudes ett eller tvänne fruntimmer, hvilka genom nå- gon förmögenhet ega oberoende.
Svar till » Ensam », adr.
S. Gumselii annons- byrå, Stockholm.
5988) Martin [2634] Uti v a c k e r t r a k t af Södermanland invid järnvägsst.
kun- na tvänne unga flickor blifva inack.
och äfven få lära sig hushållsgöromål om så önskas.
Fru A. Keventer, adr.
Gnesta, besvarar skriftliga förfrågnin- gar, då porto medföljer.
(G.
230631 [2629] Undertecknad får härmed meddela, Tandläk.
M A R B E U F M:elle de Bon reçoit des pension- naires.
Excellentes références.
S ' adres- ser, pour renseignements, à, m: me Lund- holm de Paris, 9 Smålandsgatan, Août Sept.
[2335] (G-.
H v a r d a g a r 9 — 1 0, 2 — 3; h e l g d a g a r ^alO — VALL- Företrädesvis mag ' - o. t a r m s j u k d o m a r.
[1764] F.
R U E (CHAMPS-ELYSÉES).
49, behandlar i n v ä r t e s s j u k d o m a r, desvis m a g e n s och t a r m k a n a l e n s massage i förening m e d medicinsk ling), k ö n s o r g a n e n s s j u k d o m a r r a r e fall a f b e n s å r.
Träffas s ö c k e n d a g a r k l.
8 - 1 0 f. m.
e. m.
H e l g d a g a r 8 — 10 f. m.
AUm.
telef.
56 57. n [2655] 1 à 2 flickor få inack.
i prestg.
; frisk, stärk, luft, isyn- för bleksjuka.
Pris 400 kr.
årl.
Svar t.
» J.
H.
», Nyköping, p. r.
[2676] 2 4.
T a n d l ä k a r e n 20 års flicka önskar plats i kristligt hem på landet att gå frun tillhanda.
Svar emotses tacksamt under märket » 20 år », Iduns byrå.
[2691], A f z e l i u s, VATTUGATAN Mottagningstid 9 — 10 och 2 — 3.
Företrädesvis mag- och hudsjukdomar.
Doktoi?
[2474T • ör en snäll, anspråkslös och barn- kär flicka ej under 20 år, med god uppfostran, kunnig i husliga göro- mål, linnesömnad, om möjligt äfven barnkläder, som kan undervisa den äldsta gossen om G år i förberedande skolämnen, musikalisk, villig att med husmodern deltaga i hushållet samt barnens vård och uppfostran, finnes plats ledig — den sökande blir ansedd som medlem af familjen — om ansök- ning med löneanspråk, åtföljda af re- kommendationer och fotografi insän- des till J Godt hem » adress Vestervik, p. r.
Doktor |2684] Plats i familj N.
A.
3171) DIVERSE P annonser, som ju särskildt beröra familje- kretsarne, böra främst införas i / dun, där de mera än i någon an- (S.
[2657] döds- lats önskas af en flicka som säll- skap, hälst till någon dam, som reser utomlands.
Har förut vistats i London och.
Paris, talar de tvänne språken, är kunnig i sömnad samt villig att biträda vid toaletten.
Lön begäres ej.
Svar till » 2 4 år », Iduns byrå.
unga flickor kunna få inackor- dering på landet i trakten af Vesterås.
Pris 35 kr.
pr månad.
Adr.
: In- geniör Lokrantz, Sippersta, Dingtuna.
I n a c k o r d e r i n g ^ familj önskar en ung, anspråkslös flicka för att undervisa minderåriga barn i van- liga skolämnen och musik, äfvensom att biträda med hushållssysslor.
Befl.
härå torde ins.
svar t.
» Ädina », Orsa.
[2690] vigsel-, ' T^vå att jag Lilly Lundstedts 1 vördsamt under namn af Fru Engageringsbyrå, 2 Norrmalmstorg ' 2, Stockholm, eta- blerat mig för anskaffande af kvin- lig-a t j ä n a r e, o c h a n h å l l e r j a g p å g r u n d af mångårig ' erfarenhet och känne- dom om hvad till saken hör få re- kommendera m i g i så väl husbönders som tjänstsökandes benägna håg- komst, och lofvar j a g att plikttroget och s a m v e t s g r a n n t förmedla till b å d a parternas fulla belåtenhet.
A l l m.
tel. 7 0 0 6.
Vördsammast 1 har flyttat till D r o t t n i n g g a t a n 15, S t o c k h o l m.
[2687] Panorama international, Hamngatan 18 B, 1 tr. upp.
(bredvid Svea-Salen) Från och med den 21 till och med den 27 september 1890: Portugal.
Entré 3 0 öre, barn 20 öre.
Abonnementskort, gällande för 8 be- sök, kr.
1: 75, barn 1: 20.
Öppet alla dagar från kl. 10 — 10.
JEvarje söndag nytt program.
[1357j ^ ^ n ung, helst musikalisk flicka kan ' nu genast erhålla hel inackorde- ring på naturskönt belägen egendom i Vermland.
Om så önskas ges tillfälle deltaga i de göromål, som höra till ett väl ordnadt hushåll.
Utmärkt un- dervisning i musik kan ock erhållas.
Svar, åtföljdt af fotografi, till » G.
F.
», Iduns byrå.
[2656] Tvättpulver [2639] LILLY LUNDSTEDT.
Å K T A C O L L O D I N TILLFÖRLITLIGASTE och af T U S E N T A L S personer bepröfvadt medel mot liktornar, vårtor, Imditårdnad och nageltrång.
Obs.
alttid denna MREI / T- strerade etikett som ga- ranti för varans äkthet, Siiljes i Stocliltolm h o s C. JF.
JOufea, D r o t t n i n g g.
4 1, I&amp;wise ' Blomberg, Vester- l å n g g.
3 9, JElin JEdlund, D r o t t n i n g g.
63, Hy lin &amp; C:i JParfymmagasvner, Tid " ningsJcontoren va.
fl.
; i l a n d s o r t e n i v ä l - f ö r s e d d a JParfymeri-t JEkiper-lngs- och Cigarraffärer &amp; 1 k r.
fl.
S ä n d e s f r a n k o m o t k r.
1,10 i f r i m.
[1767] A x e l IVitstrom.
hos alla specerihandlare.
[1972]
I D U N 1890 - 199 B A K N I N G -.
Socker-ringar.
153 gr. socker, 106 gr. skirt smör, 4 ägg, af hvilka 2 hvitor borttagas, detta röres länge St en led, 281 gr. hvetemjöl, hvaraf hälf- ten iröres genast; degen sättes i kallt rum att stelna.
Kingarne doppas i groft socker, sporras, tåla ej stark värme.
Elin.
F O S F A T P U L V E R.
N FÖR Y I N SÄSONGEN, MODERNA K O M M E T till moderna Spetslampskärmar, m. m.
I f ^ ° D E R A D E Remsor, 11 Madapolam.
Madeirabroderler, O • Ti SpeCICllltet R L Kul.
T O F F S - liriinkebergstorg och ALLM.
TEL. 2 4 5 7.
• " " •«n expedieras pr omgående.
V A R J E H U S M O D E R, 0 1) ETABLERADE 1 8 5 0.
För känslig hud!
ömtålig hud!
P.
För T För Se den större annonsen i n:r 25 för i år E R I C S S O N &amp; C: O.
GÖTEBORG.
ansiktet!
Rekommendera [1434] sina PATENTERADE K O P Henrik P J J.
A. WETTERGREN I ® JFJH K«K [2569] J D A M PARTI K A P P P V TILLVERKA OCH.
FÖRSÄLJA I Gahns &amp; C: O | | G Ö T E B O R G P J O R G | FÖR ÅTERFÖRSÄLJNING.
£fr) I C T O R I A T V Å L E R S I E N N E R.
!
Fin toalett-tvål, innehållande anti- septiska beståndsdelar.
_ Skyddar för inficerande ämnen.
Ar fullkomligt neutral.
O T O S - I m~ O B S.
I p Sä / jes i välförsedda detaljaffärer.
[2600] - r O " s a b 1 3 ca t.
X S Stort och rikhaltigt lager af såväl enk- lare som finare möbler.
(NORD.
A.
B.
GÖT.
4 0 7 0 X 6) 12427] 1 A CO J. Strandberg &amp; Komp.
« 3 9 * • O &lt;8.
H SO- O | | T .H ' 55 B) I.
&gt;.
Stenia.
M Ö B E L A F Ä R A STOCKHOLM.
n VÄRLDSBERÖMDA [2478] F L Y T A N D E J J Ö O S Ä T T N I N G S - j M A G A S I N J O H A N S O N K O S T A G L A S M A G A S I N 2 4 Regeringsgatan 2 4.
[2373] Josephsson 13 I S V E R I G E.]
&amp; Ågren 1 DROTTNINGGATAN 3 Handelsinärke.
[2397] ^ Adolf Bonniers förlag: T Rådgifvare för husmödrar.
L En samling råd och upplysningar ^ för hemmet och hushållet.
Bearbet- W ning från tyskan af 0.
H.
D.
Med K 68 upplysande träsnitt.
Pris 3: 50, T inb.
4: 5 0.
.
[2203] P I A N O - E X P O S I T I O N 18 DROTTNINGGATAN 1 8, STOCKHOLM.
f FLYGLAR TAFFLAR GULD-, SILF- VER, N Y S I L - VER- o. PIANINOS ORGLAR.
GRA- NAT-ARBETEN FÖRLOFNINGS- och VIGSELRIN- GAR.
Ständigt lager, till billiga priser.
Be- ställning och reparationer utföras med omsorg.
1 4 B U L J O N G.
&gt; I » iästsorterade •&gt;§&lt;&gt;&lt; CD G.
F B R U N K E B E R G S T O R G E F T E R R Ä T T E R.
Sur gräddkaka.
7 dl.
god sur grädde vispas till snömos; 8 äggulor vispas med 115 gr. socker; litet mandel, B O L L F R A N S A R.
7 och Stora Nygatan 37.
ALLM.
TEL. 5 2 4 6.
H som sätter värde på att vid hem bak- ning erhålla goda småbröd och tårtor, spis- och knäckebröd, olika sorters lim- por, olika slags karameller och glace samt god jäst m. m., m. m. bör in- sända 75 öre i frimärken till C. O. Ek- blad &amp; Comp:S bokhandel i Vestervik, då portofritt erhålles en tillförlitlig SatS-bok för nämnda ändamål.
[21671 R S Y L T N I N G.
Smultronkaka.
Lägg i en skål 7 dl.
goda smultron, 49 cl.
fint socker, lika mycket madeiravin samt saften af 2 citroner.
Blanda alltsammans väl, men utan att bären gå sönder.
Inlägg denna blandning i en deg, som förut blifvit bakad och grädda den senare väl.
Denna tårta ätes kall.
Elin.
COLLDÉN &amp; L A G R E L I U S.
L [2686] 2 Skottgränd 2. x n G - N I N G.
En god efterrätt.
7 dl.
mjölk och 4 ägg vispas tillsammans med litet citron- skal och hällas sedan i en form, som sättes på en panna med vatten och införes i en varm ugn.
Då massan stannat, uttages den och man tillsätter hackad mandel, rifvet hvetebröd och groft socker, stekt i smör; detta strös på kakan, som ätes varm.
Elin.
R À Potatisbakelser.
6 ägg, 153 gr. soc- ker, 51 gr. potatismjöl.
Bakas i form.
Elin.
Ris Å la Pompadour.
Koka 213 gr. risgryn i mjölk med vanilj, låt den kallna, vispa 3 dl.
grädde med socker till hårdt skum och blanda det med gröten, blöt 4 kakor gelantine och blanda däri.
Massan lägges i en smord form, ställes att frysa, uppstjälpes då den är kall och frusen.
Ates med saftsus.
Elin.
E Största urval I Knappar af perlemor, snörmakeri, stenkol, tyg o. stennöt, Särskildt rekommenderas svarta Silkesbarber, 2, 2 ' / 2 ä.
3 mtr långa, " m. breda, re och enklare Speisai, -- " •-.lade Spetsar, G-^duispetsar, Hårda kringlor.
3 dl.
grädde, 213 gr. skirt smör, 8 ägg, 213 gr. socker, 3 skedblad god jäst.
Degen arbetas hård.
Kringlorna torkas i ugnen.
Elin.
Många buteljer eller glasburkar ha nog sprungit sönder för en och annan husmor, som slagit syltade bär eller saft alldeles för heta i dem.
Och dock är det så tidsödande, att först behöfva slå upp sylt på fat att svalna.
Många syltningsmetoder fordra dessutom, att man skall slå syltet kokhett i burkarna.
All försiktighet att värma glasen förut, har ibland visat sig gagnlös; och dock finns det ett enkelt sätt att hindra sön- dersprickning: Man blöter en hand- duk i kallt vatten, ställer glaset i mid- ten på den och viker snibbarna rundt omkring.
Jag har lärt mig] sättet först i år och är mycket glad deråt, ty se dan har ingen olycka händt mig.
Ge- nast efter påfyllningen kan man bort- taga duken.
Då den efterhand blir varm och torr, fuktas den ånyo.
G Fantasigaller I stål, guld och silfver, Snörmakerifransar, svart och kulört Silkessammet.
Svarta och kulörta Sammetsband, svarta och kulörta Sidenband, Svart och kulört Marabouts och ?yåAerga.rmtyr, Sk \ nnbräm (finare o. enkl.
kvaliteter), Stufvar, Crimmertyger, I mtr långa.
Mandelberg.
4 ägghvitor, 425 gr. socker, d:o sötmandel.
Hvitorna vispas till hårdt skum, därefter iröres sockret och sist mandeln, som är skuren i strimlor.
Lägges i fasoner på vaxadt papper och insättas i sval ugn.
Elin.
Den som har svårt att förvara pep- parrot, ända tills den färska kommer i handeln, kan göra sig pepparrotspulfver på enkelt sätt: Man skär stängerna i bitar, torkar dem rätt fort i ugnen och stöter dem till pulfver, som förvaras i väl korkade glasflaskor.
Vid behof fuk- tar man en portion i friskt vatten.
Efter några minuters förlopp ha smak och lukt af den färska roten återkom- mit.
Stenia.
A G A R N E R I N G S A R T I K L A R TILL K A P P O R O.
K L Ä D N I N G A R.
S N Ö R M A K E R I E R, Mandelmusslor.
425 gr. sötmandel, lika mycket socker och smör, 2 ägg, några droppar citronessence och mjöl efter behag.
Elin.
I N L A G - L Dieliskt medel för det uppväx- ande slägtet.
Benbildande, Magstär- kande, Blodrenande och i viss mån Blodbildande.
Säljes a 1 kr.
pr ask hos hvarje välförsedd Specerihandlare, samt i parti hos V E S T E R L Å N G G R A T A N 1 4.
[1503] P Ì A N O A F F À R AW.
Nya modeller efter Rönisch och Steinway &amp; Son.
Enda försäljare för Siavenows &amp; C:s omtyckta instr.
EKDAHL, Kongl.
Hofbalmusikdirektör.
[2326] C I BILS är, hvad smak och godhet beträffar, oöfverträffad, emedan den buljong man däraf bereder ej kan frånskiljas den, kokt på färskt kött.
Bruksanvis- ning på hvarje flaska.
Cibils finnes att tillgå hos de flesta specerihandlare i riket.
En-gros-försäljning för Stock- holm hos herr Nils Ulin, Allm.
telef.
67 96.
Enda importörer för Sverige: J. LAGERVALL &amp; C:i, [2583] Göteborg.
S V E N S K A E 50 Regeringsgatan Allm.
Tel. 46 47.
50 [1434]
I DUN 500 kanel samt 25 cl.
mjöl blapdas till grädden.
D e 8 hvi LORNA vispas till skum och iröras sist.
Blandningen i ugn.
Elin.
t R. Blaedel 1890 &amp; Co. ' s Förlag, Stockholm.
LÄ E M A L J M I M Kall mandelpudding.
20 dl.
mjölk kokas upp med 115 gr. söt- och 25 gr. bitter-mandel, 12 äggulor vispas med 166 gr. potatismjöl, som blötes upp i litet AF mjölken, sedan vispas 9 hvitor till hårdt skum, som iröres, hvarpå allt FÅR ett hastigt uppkok.
Det uppslås i FORM, som är sköljd i vatten.
Puddingen lagas dagen fÖruti Ates med saftsås, Elin.
&amp; O (H Ü D E V I S E S S T E | N 0 3 F R A M T I D E N S ° Ä L Ä K E K O N S T.
EN BOK FÖR ALLA FRISKA, - z J I I U S T ALLA U S 2 F.
tu.
' i ÏI ' !I " MÏÏJJ ' ÏJÎI ' !W !I ' !A = Törnrosor i rikt urval af bästa sorter, lågt förädlade starka exemplar.
Cyclamen, Tuberoser och Ormbunkar från 50 Öre till högre pris.
• Rosförteckning på begäran franco.
Se utförligare annons i Idun N-.r 36.
E R.
Telefon O Y I L L Ä V N D A S R K A U M L J H A A R F L Y T T A T S 1 4 N O R (OCH R H O A T S E FÖRSÄLJ E S förbehållande vi oss att på öfligt sätt få efter godtfinnande begagna oss af äfven ej belönade skrifvel- ser.
På konvolutet sättes ordet: Täflingsskrifi.)
XXXIV.
Skulle någon af Iduns läsarinnor vilja gifva en beskrifning på, huru man själf skall förfärdiga tråd- knappar, samt om någon apparat och hurudan härtill behöfves?
Olga och Hanna.
I E N E T [2491] S R ^ H Ö R N B E G A T O R I O D E N L J L M E L DET D V J I C T ÅTERSTÅENDE A A N 1 4 TILL VERKLIGT BILLIGASTE [Y L PRISER H O S) DÄRAF, U N S T R I N SÅSOM N Ä S D U K A R, §• P O R T I E R E R, P I Q U É E R, till o r i m l i g t BJFT billiga M.
G O.
, S T O C K H O L M [H L O B S.
å Norrbro.
PROFVER KOSTNADSFRITT.
REKVISITIONER, 20 M.
ÖFVERSTIGANDE KR.
VÄRDE FRAKTFRITT.
MODEPLANSCHERNA ÅTFÖLJA RE- priser.
KVISITIONERNA.
[2495] S Y S S L O M A N N E N.
B I L L I G A S T A F A L L A.
F ö r en n y konkursmassas räkning \ G G D E N S T Ö R S T A B E S P A R I N G n å g o n k a n g ö r a, torde vara att ej kassera sina K o s t y m e r, V i n t e r - o c h S o m m a r - Ö f v e r r o c k a r, K a p p o r, U n i f o r m e r, D a m k a p p o r m.
m.
, d c m å nu vara hur f u l a, n r f ä l l d a o c h f l ä c k i g a s o m h e l s t, d å t y g e t därför ännu kan v a r a lika starkt, ty o m kläderna sändas till Ludvig liorg &amp; C:o Konst färgeri o. lienovations- anstalt i " Helsingborg, kunna d c g e n.
att p å k e m.
v ä g rengöras, o m f ä r g a s o c h r e n o - veras bli l i k a v a c k r a s o m n y a i g e n.
V a r uppfinning att färga kläderna ä k t a i tygets urspr. färg, oafsedt o m denna varit r u t i g ", r a n d i g ", m e l e r a d, e n - e l l e r fierfärgad, framhälles s o m dat y p p e r s t a resultat, hvartill n å g o t färgeri i denna v a g kommitj o c h kan i c k e af NÅGON a n n a n u t f ö r a s.
K l ä d e r n a kunna äfven färgas svarta, m ö r k b r.
, o l i v b r.
, o l i v g r.
, i n d i g o b l å e t c.
Ä r a d e kunder bli bast betjenade, då d e låta oss b e s t ä m m a den färg s o m bäst lämpar sig för kläderna, m e n d o c k uppgifva d e n färg s o m ö n s k a s.
D e t t a, e m e d a n det till stor del är b e r o e n d e af livad färg kläderna hafva förut, hvilket s o m blir bäst till Omfärgning.
V i d fabriken finnes fullst.
skrädderi, hvarest, dä så önskas, alla repcrat, utföras val till moderataste priser.
V a r g o d u p p g i f alltid o m bris t fäll.
p l a g g, skola här äfven repareras.
V å r a priser äro följande b i l l i g a: H e l K o s t y m att kemiskt rengöras 4 K r.
50 ö r e.
H e l K o s t y m att rengöras o c h färgas 6 K r.
VinterÖfver- r o c k efter storlek 4 K r.
50 ö r e ä 5 K r.
5c ö r e.
S o m m a r ö f v e r r o c k 3 K r.
50 ö r e å 4 K r.
D a m k a p p o r 2 Kr.
50 öre å 4 K r.
o c h betala vi d å frakt f r a m o c h å t e r, frän a l l a J E R N V A G S S T A T I O N E R i RIKET, utan att dessa priser h ö j a s.
D ä sä önskas skaffa vi s n y g g a k o r g a r å 75 ö r e att återsända kläderna i.
D c f r a m k o m m a häri s n y g g a r e än i paket.
FIME Värt färgeri är d e t e n d a i r i k e t, s o m s p e c i e l t är uirattadt m e d d y r b a r a maskiner för k e m i s k r e n g ö r i n g o c h o m f ä r g n i n g a f h e l a H e r r k l ä d e r o c h D a m k a p p o r, o c h s o m kan garantera att a " la b e h a n d l a d e persedlar bli a b s o l u t s m e t - f r i a l l l o c h k r y m p a e j!
!
!
K l ä d e r n a ä r o att återfå efter 8 d a g a r.
XXXIV — XXXVI.
kronor, S Stockholm.
5 7.
Bazaren G A R D I N E R, Redaktionen.
af tio A G T I L L Täflingens utgång.
ett pris G 72 STÖRSTA O E H M O D E R N A S T E LAGER U] XXXI — XXXIII.
(Af samtliga till Redaktionen insända frågor, afsedda att införas å vår vanliga afdelning för » Frå- gor och svar », utvälja vi till det första numret i hvarje månad tre, hvilka vi numrera i särskild följd med romerska siffror.
För det bästa och mest uttömmande svaret å någon af dessa tre frå- gor, hvilket insändes inom 3 veckor efter det resp. numrets da- tum, utbetalas för hvarje gång A W A L L M A R L K A N A A N, LÄININGSTYGEP | D U K T Y G E R, Prisfrågor Trädgårds- Blomstervänner!
och CP - S CD 65, F26SÏS1 5 T J E T M 0 Inom den utsatta tiden ingingo 1 1 svar, af hvilka 5 å frågan X X X I, 5 å frågan X X X I I, men å frågan X X X I I I endast ett en- da och detta af den negativa ar- ten: » bort med tobaken! » Pri- set i täflingen har tilldelats sig- naturen » Viola » för uppsatsen: » Hemmets vinterträdgård », livil- ken insändts som svar å frågan X X X I I och i något af de när- maste numren kommer att inflyta.
L I N D B L O M DROTTNINGGATAN Postadress: 10-årig lös.
N i b ö r h v a r j e m o r g o n o c h af- t o n (äfven v i d d e s s a t i l l f ä l l e n) m e d e l s s k ö l j - kanna göra insprutningar med ljumt vatten, t ' l l h v i l k e t N i a f e n 5 ° / l ö s n i n g a f öfver- mangansyradt kali s ä t t e r så m y c k e t, alt v a t t - n e t får e n ljust v i o l e t t f ä r g.
Fredrika.
Utan undersökning af urinen är d e t omöjligt att afgora, o m N i har njurlidande e l l e r s o c k e r s j u k a.
V ä n d E r d ä r f ö r till l ä k a r e för d y l i k u n d e r s ö k n i n g; det v o r e ö n s k l i g t, att äfven e n u n d e r l i f s u n d e r s ö k n i n g g j o r d e s.
— V i h ä n v i s a i ö f r i g t till s v a r e t till E n p r e n u - m e r a n t 2) i N:0 G.
D:r — d.
Prisfrågorna P O T A - Hörnet af Kungsgatan.
E L [2608] H F I S K - I E R A D E 0.
65 L Ä K A R E R Å D.
H 3 T I S K O K A R E.
O: S T ' BOKLÅDOR.
FRIS Ebba von E.
S e s v a r till N a i m a i n: r 5.
Norma.
Nej.
Reumatisk lidande.
1) B e t y d e r, att 1 v i g t s - del af växtdelarna k o k a s (c:a en kvart) m e d 8 å 10 v i g t s d e l a r v a t t e n; d ä r e f t e r silas.
2) N u, j u förr d e s t o h ä l l r e.
Nyfiken.
S e s v a r till N a i m a i N: o 5.
Eina.
1) N e j.
2) D å N i s ä g e r e r v a r a fullt f r i s k, är j u d e t t a e n ö i v e r f l ö d i g f r å g a; i alla h ä n d e l s e r ej o b o t l i g t.
3) A l l e k t i o n e n a f Ö g o - n e n h a r e f t e r all s a n n o l i k h e t ej s i n o r s a k h ä r u t i, l i k a litet s o m m a g e r h e t e n.
4) Ä r E r m a g e i g o d t s t å n d, så ä t sä m y c k e t s o m m ö j - l i g t, i s y n n e r h e t m j ö l k (2 — 3 l i t e r d a g l i g e n), gröt, stärkelsehaltig föda (potatis, b ö n o r o.
d.)
och mjölmat, äfvenså porter.
- K I T T L A R, S L ARBETSKRAFT OCH LIF - K — s SJUKDOM FÖRLORA HELSA, S O ©: O SOM EJ VILJA GENOM 5 timmars päron.
2125 gr. socker, 3 dl.
vatten, 5101 gr. päron kokas sakta i 5 timmar i oförtennt kärl eller stenkruka.
Locket bör vara så lätt tillslutet som möjligt.
Elin.
E R A D E E M A L J O 3T " K I E M A L J 1 O 3? "
eller OT E R A D E K Ä R L, 4 ODS.
!
D a m k l ä d n i n g a r i hel- o c h hal fy lic färgas o c h appretcras elegant u pr st. P r o s p e k t sändes p å b e g ä r a n franko.
50 st. C e l u l o i d k r a g a r s o m kostat 0,60 nu 0,25 2,000 par D a m s t r u m p o r 1,700 st. Barnkoftor » &gt; » 4&gt;50 • k l ä d e r 3 — 9 år &gt; » 7,- — » 3,75 • 9) 50 * 5.
» &gt; 10, — » 5,50 * &gt; 6, — * 3,75 västar, h e m s t.
» &gt; 4,50 &gt; 2,50 » 2,75 hemstickade 1,450 » helylle-Tricot 2,000 » ext.
i:a D a m - 1,600 &gt; ext koftor, h e m s t.
» OBS.!
BORG I &amp; C:O, Stockholm Hildur Andersson, KONSTFÄRGERI emottages I numera Klara Morra Kyrkogata kläder för oss af hemstickade 1,200 » Extra i:a d a m - 600 par halfylle D i a g o n a l b y x o r 400 » 1,000 helylle-Chcwiotbyxor, Norrk.
helylle 8,000 2,000 &gt; &gt; » fin-fint klädningst.
» byxtyg s o m finnes) i endast m o d e r n a mönster 2,000 bjuda 200 900 och mest 1890 praktiska på i skjortväg) Kronkorderoj år (n y sort) &gt; Imit.
J ä g e r - T r ö j o r till 1,10, ij5° » 2,75 » 0,90 » J ä g e r - K a l s o n g e r s 1,10, - 2,50 1,25 1,50 par 2,000 st E x t r a i: a h e m v ä f d a F ö r k l ä d s t y g dus.
2, — » 3 — 6 1,400 600 » Kronkorderoj-byxor ... st. h e m s t i c k a d e T n c o t k l ä d e r 1,100 i:a 1,25 1,50 0,50 hellinne T é s e r v e t t c r m e d r ö d b å r d o c h fr an SVENSKA KONSTVÄFNADER OCH BRODERIER.
Stockholm: PJ E N D A S T D R O T T N I N G G A T A N 3 6.
Lund: F R U L T H O R A KULLE.
[1371] _ =T=1ET23| &amp; 200 G L A S Ö G O N 2,50 » H e m v ä f d a ext.
i:a fållade Borås- Näsdukar coul.
Pineenez, Teater- och Reskikare m. ra.
af bästa kvalitéer hos Fabrikör C.
G. Collin, 3 Storlcyrkobrinken 3.
F i l i a l: 20 Fredsgatan 20.
[2358] 1,700 0,95 k o m m e r att dussin näsdukar meter 1,800 &gt; st. Stanleys-Skjortor (dessa ä r o d e 400 par I 7, — » 4,20 o,8o » 0,63 » halfylle d i a g o n a l (det starkaste fru u n d e r t e c k n a d s h a n d a r b e t s k u r s mottagas elever i alla sor- ters finare broderier och sömnader samt märkning, knyppling, makramé, snörmakeri och filet-guipure m. m.
Alla sorters uppritningar utföras.
Knyp- pel- och broderimönster säljas.
Färdiggjorda arbeten finnas till påseende.
Lek- tioner i piano- ocb guitarrspelning meddelas äfven.
Stockholm, Norrlandsgatan 3-1, 3 tr. r2594] MAGDA KEMP.E 4,50 m. k o r d e r o j d u b b.
br.
sommaren [2694] _ &gt; Germania d:o HELSINGBORG.
12.
2, 5° i:a Mansrockar hemstickade 600 » o 30 » finaste LUDVIG realiseras: 1,000 st. Extra fina 2,25 hemstickade Flick- K l ä d n i n g a r 3 — 6 år 3,50 Profver endast d ä 20 ö r e b i f o g a s.
A. Villiamsson, Stockholm.
V e s t e r l å n g g a t a n 57, 1 tr. u p p.
[2018]
1800 501 XXXV.
Den sköna gåstiden slår för dörren.
Gif en ung husmor, som fått en riklig maldyrkare till man, goda beskrifningar pä, huru gåsen delikatast tillredes, huru svartsoppan anrättas och dylikt, som står i sammanhang med gåskulten.
^TRegnkappor] = £ = 1 Handskar [Paraplyer | » XXXVI.
Skulle cj någon af Iduns läsarinnor vilja » uppfylla ett af mänga kandt behof » cenom alt offentliggöra en kurs s. k. matematisk mått-lagning och klädsömnad ?- — Sådana kurser kunna prakfi-kt fä genomgås i Stockholm och annorstädes och hafva bevisat sig för- träffliga och användbara; men för de många, hvilka äro bosotta i landsorten, och för hvilka ett upphäll i Stockholm endast for delta ändamål skulle ställa sig alltför dyrbart, skulle en dylik, teo- retisk knrs, klart och lättfattligt fram- ställd, vara ytterst välkommen.
Tacksam koncentrerade, lättlästa preparerad medels en särskild vetenskaplig metod, som garanterar fullkomlig upplösning och utvecklar cacaons finaste arom.
prenumerant Hufvuddepot för Sverige: Frågor.
7 4 8.
Skulle n å g o n af I d u n s läsarin- nor vilja g i f v a e n u n g flicka, s o m ä m n a r a n - taga g o u v e r n a n t s p l a t s, e n p r a k t i s k a n v i s n i n g, huru u n d e r v i s n i n g e n bör lämpas för n y b ö r - jare.
H v i l k a b ö c k e r böra användas oeh huru böra ä m n e n a f ö r d e l a s?
H u r u m y c k e t läses i l:sta, 2:dra, o:dje och 4: d e klasserna af en elementarskola för flickor?
O m n å g o n erfa- ren lärarinna välvilligt ville lemna n o g g r a n n a upplysningar, skulle de e m o t l a g a s m e d s y n - nerlig tacksamhet af Inez.
P e r c y F.
L u c k &amp; C:is N:R N:R 7 4 9.
Undertecknad vore m y c k e t tack- sam, o m någon g e n o m Idun ville u p p l y s a mig o m, h v a d m a n b ö r g ö r a v i d e n ficus, s o m ä r sä h ö g, att d e n r ä c k e r frän g o l f till t a k.
P e n h a r a l d r i g varit a f s k u r e n.
Ä r det bra att s k ä r a a f d e n?
O c h h v a r o c h n ä r b ö r d e n s k ä r a s af?
Ele.
N:R 7 5 0.
Undertecknad v o r e obeskrifligt t a c k s a m, o m n å g o n g e n o m I d u n vilJe l e m n a b e s k r i f n i n g p å e n treflig o c h ä n d a m å l s e n l i g k a p p s ä c k e l l e r v ä s k a, s o m m a n själf, å t m i n - s t o n e till s t ö r s t a d e l e n, k a n t i l l v e r k a.
Den bör icke vara synnerligen stor.
Jenny.
N:R 7 5 1.
F ö r e n d a m, s o m u p p n å t t 62 års å l d e r, frågas h ä r m e d, i h v i l k e n l i f r ä u t e - a n s t a l t h o n h ö r p l a c e r a 1,000 k r o n o r f ö r att e r h å l l a högsta möjliga lifräDta h ä r å (efter h e n - n e s d ö d får s u m m a n tillfalla a n s t a l t e n).
S k u l l e n å g o n af I d u n s m å n g a häri erfarna l ä s a r e o c h l ä s a r i n n o r g o d h e t s f u l l t vilja gifva ett snart s v a r h ä r p å i I d u n, s a m t h u r u stor r ä n t a n i så fall k u n d e b l i, v o r e u n d e r t e c k n a d myckel t a c k s a m.
Åidyl.
N:R 7 5 2.
S k u l l e n å g o n af I d u n s l ä s a r i n n o r vilja gifva m i g e t t g o d t r å d, o m h u r u j a g s k a l l k u n n a färga y t t e r i y g e t s v a r t p ä m i n p e l s k a p p a, u t a n att behÖfva s p r ä t t a u t a f d e t?
Y o r e m y c k e t t a c k s a m, o m j a g finge e t t s n a r t svar.
Prenumerant å Idun N:R 7 5 3.
1) F i n n e s n å g o t s ä k e r t o c h h e p r ö f - v a d i m e d e l m o t m j ä l l b i l d u i u g o c h h å r e t s af- fallande?
2) H u r f ö r v a r a s m o r ö t t e r, så att de ej r u t t n a u n d e r v i n t e r n?
Atma.
N:R 7 5 4.
S k u l l e n å g o n af I d u n s ä r a d e l ä - s a r i n n o r g o d h e t s f u l l t v ä j a gifva m i g p r o f v e r på virkade eller knutna gardinhållare, vore jag särdeles tacksam.
Martha.
N:r 7 5 5.
V i l l n å g o n a f I d u n s alltid h j ä l p - s a m m a l ä s a r i n n o r g i f v a ett p a r r å d l ö s a flickor u p p l y s n i n g o m, h v i l k a v ä x t e r a n v ä n d a s till s. k makartsbuketter?
Svar emotses m e d största tacksamhet af G.
M.
N:R 7 5 6.
S k u l l e S t e n i a e l l e r n å g o n a f I d u n s ö f r i g a l ä s a r e vilja g i f v a m i g r e c e p t till s y l t a d ingefära, beder Ellen.
N:R 7 5 7.
H ä r m e d b e d e s n å g o n g o d h.
gifva mig e n i d é till l ä m p l i g j u l k l a p p åt e n ä l d r e d a m m e d öfverflöd p å a l l t, m e n till h v i l k e n jag d o c k v i l l e gifva e n l i t e n gåfva, s o m g i n g e fort att t i l l v e r k a.
2) V o r e t a c k s a m för u p p - l y s n i n g o m, h v e m förf.
till » P o s i t i v s p e l a r e n s s o n » är.
M.
M.
N:R 758.
Hvilken b o k i engelska anses l ä m p l i g a s t för s j ä l f s t u d i u m, d å n å g o n k u n s k a p i s p r å k e t finnes?
T a c k s a m f ö r s v a r h a r å v o r e Bella.
N:R 7 5 9.
Iduns vänliga läsarinnor, råden en elementarlärarinna m e d 700 k r.
l ö n, h u r hon s k a l l b i l l i g a s t o c h h ä s t a n v ä n d a sina f e - rier, 3 m å n a d e r o m s o m m a r e n, 1 m å n a d v i d jul.
Utan h e m o c h m e d m i n l ö n står j a g r å d l ö s i n f o r e n h e l t r e d j e d e l af å r e t.
M y c k e t t a c k s a m f ö r ett g o d t r å d.
IÄ % %i.
N:R 7 6 0.
K a n n å g o n, s o m m å l a r p å p o r s - l i n, s ä g a, o m m a n i c k e själf k a n b r ä n n a i n m å l n i n g a r, e l l e r o m d e t ej k a n s k e p å a n n a t ställe än v i d p o r s l i n s f a b r i k e r n a.
Tacksam för r å d i d e t t a så s n a r t s o m m ö j l i g t.
Svar.
N:R 6 3 7.
D i k t e n » G u d s t r ä d g å r d » är för- fattad a f i i n s k e s k a l d e n J o s e f J u l i u s W e c k - sell o c h å t e r f i n n e s uti h a n s år 1869 i H e l - singfors tryckta samlade dikter pag.
34.
N:R 7 0 6 OCH 7 0 7.
F ö r att v i n n a k l a r h e t i d e framställda frågorna g ö r Martina bäst i att v ä n d a s i g d i r e k t t i l l d e u p p g i f n a s k o l o r n a för att därifrån e r h å l l a s t a d g a r o c h r e d o g ö - relser.
Katinka.
N:R 7 0 9.
E n r e v e r s ä r ej g i l t i g 1 0 å r efter utfärdandet, så v i d a d e n ej u n d e r d e n n a t i d försetts m e d påskrift o m p r o l o n g e r i n g.
Katinka.
Handelsaktiebolag [2621] S T O C K H O L M — S U N D S V A L L — Ö R E B R O.
I, T I L L Ä G-NING ": l Till en stor t e k o p p tages en half t e s k e d cacao och en tesked s t i ö s o c k e r, h v i l - * k e t r ö r e s o m k r i n g, m e d a n kokande v a t t e u p å g j u t e s.
M j ö l k eller grädde samt m e r a] s o c k e r t i l l s ä t t e s efter s m a k.
\ i D e n högsta grad af lättsinälthet hos denna utmärkta cacao framträder öfver- i, r a s k a n d e t y d l i g t, d å m j ö l k e l l e r g r ä d l e tillsätt-es; c a c a o n kan e m e l l e r t i d ä f v e n dri * kas utan n å g o n d e r a tillsatsen.
^ j &gt; v Utdrag ur vetenskapsmäns analyser oeh omdömen: Se P r i s e r n a å F r y ' s C h o k o l a d ställa gram E,en o s o c k r a d f ö r 425 » » » m e d Vanilj » s » C a r a c a s, lätt s o c k r a d.
.
.
Sockrad Vanilj chokolad » s » Sockrad Chokolad C o n c e m r e r.
C a c a o p u l v e r Vi b a r k % V« Idun n:r 34 / i sig sålunda: 1.80 Cacao extrakt / i burk 1.80 VS » 1.80 Caracas Cacao 1.80 VI.
• » &gt; 1.40 V » » Homcoopatisk Cacao 3. — VI » 1.60 V« » 0.S5 M a n g a s o r t e r c h o k o l a d - p r a l i n er, p a s t i l l e r c h o k o l a d - k a r a m e l l e r m.
m.
ni.
ra.
[2396] J ' u * Alla slags INSTRUMENTEN.
CARL JOHANSONS ^ 3 M ö foler i a g s - a I f a r, ^ Drottninggatan, en tr&gt; Stor utställning: af Möbler i moderna och antika mönster.
[2582] 4 5 Husmödrar!
Försöken Th. Winborg &amp; i Stockholm tUlverkningar af C:is Pianofabriks, GöteToorg, förordad af professorerna C.
E.
Berg- strand och Olof Hammarsten; välkända, in- och utrikes prisbelönta tillverkningar af Ä t t i k a på flaskor f ö r spädning.
ut- Flyglar &amp; Pianinos rekommenderas; särskildt dess nykonstruerade S e n a p, blandad som engelsk o. f r a n s k, n e r e s o r t e r.
Biffstekssås, o j a, Malda kryddor H (garanteras o b l a n - dade) pä bleckdosor med genomborrade lock.
Flere prismedaljer erhållna, och äro fabrikaten fullt jämförliga med de bä- sta utländska.
Tillhandahållas hos hrr specerihandlare.
122281 Medico-Mekaniska Institutet, 16 Jakobsgatan 16.
Frisk- och Sjukgymnastik, Massage, Elektricitet, Inhalationer.
Öppet för herrar kl. 7, i 5 — 1 0 f. m. och 2 — 4,30 e. m. samt för damer kl. 11 f. m. — 1 e. m. och 6 — 7 e. m.
G. Zander, [2665] Med.
doktor.
f. d.
J u l i u s B a g g e s m u s i k h a n d e l 16 Storkyrkoljrinken 16 (hörnet af R i d d a r h u s t o r g e t).
[2692 j U.
H. Billbergs Lactoserin-Cacao, Concentrerad Ä k t a italienska S T R Ä N G A R.
G e h r m a n &amp; C o, Resonator-Pianinos (Nord.
A.
- B.
, Göt.
4198x4) [2663] I alla boklådor till salu: K ö k s k a l e n d e r, oumbärlig hjälp- reda för hushållet, innehållande 177 matrecept för såväl det borgerliga som stora köket.
1 kr.
[2137] I Porslins- &amp; Terracottamålning meddelas undervisning af van lärarin- na.
Anmälningstid alla dagar kl. 10-2.
Tunnelgatan 19, 3 tr., midt för Norra Latinläroverket.
Anna Hallgren.
Beställningar mottagas.
[2677] Bad-, Toalett- och Vagnsvamp nu inkommet ett rikhaltigt lager till billigaste pris hos A I b.
B e r g q v i s t, F. UUB.
¥it [2668] D. JON.
G. PRIPP &amp; SON, hörnet af Mästersamuels- gatan.
UUÖ.
I dag har utkommit och säljes hos alla Musik- och Bokhandlare i Skandinavien: A r v i d Ödmanns Triumfer ».
FavoritmelocLier satta för piano.
— Pris 2 kr.
Titelbladet försedt med ett väl uljordt porträtt i ljuttryck.
Abr.
Lundquists K. Eof-Husik- och Instrumenthandel, Hufvud-Depöt för Sverige af Edition Peters.
[2G64] 8 Malmtorgsgatan 8.
IDUN 502 N:r 7 1 1.
H u f v u d o t tvättas m o r g o n o c h af- ton med ljumt vatten, i hvilket man upplöst litet t y s k såpa.
Sedan hufvudet något tor- k a t, fuktas d e t väl m e d a m y k o s.
Detta medel, ehuru besvärligt (det måste n ä m l i g e n f o r t s ä t t a s i e t t p a r m å n a d e r), är o s k a d l i g t o c h har en u t m ä r k t v e r k a n.
Man b ö r e n d a s t a k t a sig f ö r att f ö r k y l a h u f v u d e t, e n ä r h å r e t l ä n g e h å l l e r sig v å t t.
D e t g å r äf- ven a n att t v ä t t a h u i v i i d e t e n d a s t o m a f t o - n e n, m e n d å får m a n a n t a g l i g e n f o r t s ä t t a så m y c k e t längre tid.
1890 Clara Fabriks Stearinljus [2130] Läs hvad som erhålles nästan gratis.
En Annotationsbok kan ingen undvara, ty den gör oss ofant- ligt stora tjänster genom att på- minna om saker, som ej få falla i glömska.
Jag erbjuder härmed starka, praktiska och eleganta annotationsböcker till mindre än halfva värdet.
Boken innehåller ock meter- och prisförvandlings- tabeller gratis.
Insänd 70 öre, så erhålles en profbok i läder- band.
Märk, att tusentals ex. re- dan äro sålda.
Vid partiköp lemnas högsta rabatt.
[2661] John Fröberg, Finspong.
N:r7l2.
K a r i n u p p m a n a s att v ä n d a s i g d i r e k t till P a l m g r e n s k a s l ö j d s k o l a n, B r u n k e - bergs hotell, och Handarbetets vänner, Brun- k e b e r g s t o r g 1 8, f ö r e r h å l l a n d e af ö n s k a d e uppgifter.
K — a.
N:r 7 1 7 - E t t v e r k s a m t m e d e l m o t k a k e r - l a c k o r är att f å n g a d e m i d r i c k s g l a s, h v i l k a m a n i n v ä n d i g t p a öfra d e l e n b e s m o r t m e d o l j a, t. e x.
b o m o l j a; o c h b ö r m a n p å b o t t n e n af glasen lägga litet h i ö d s m u l o r eller a n n a t ä t b a r t e l l e r o c k m j ö l k, s o m är s ä r d p l e s o m - t y c k t a f d e m, s a m t ställa g l a s e n intill v ä g - gen p å s å d a n a ställen a f r u m m e t, d ä r d e helst vistas.
D e k r y p a in i glasen, men k u n n a ej k o m m a t i l l b a k a ö f v e r o l j a n.
Detta m e d e l f o r d r a r n a t u r l i g t v i s e n l ä n g r e t i d att begagnas.
ICan m a n e r h å l l a p e r s i s k t i n s e k t p u l v e r, är det nog verksamt m o t dessa odjur, m e n det är j u s t k o n s t e n att å t k o m m a d y l i k t.
N:r 7 1 8.
Sadelmakaren O. Sundqvist, G ö t g a t.
3 4, h a r u p p f u n n i t e t t s ä t t att u t t a g a b l ä c k f l ä c k a r ur m ö b e l t y g e r, utan att t y g e r n a däraf det minsta skadas.
K — a.
N:r 7 1 9.
C h r o m o f o t o g r a f i m å l n i n g a r, g l a s - m å l n i n g a r e t c.
m o t t a g a s till f ö r s ä l j n i n g i B i - k u p a n s försäljningsmagasin, Klarabergs gatan 21.
K — a.
N:r 7 2 0.
H o s A n t o n B e r g m a n &amp; C o.
, S v a r t - i n a n g a t.
16, finnas l i f r ä d d n i n g s l i n o r, l ä m p l i g a att m e d f ö r a p å r e s o r.
R — r.
N:r 7 2 7.
Adressen å den efterfrågade danskan, s o m sysselsätter sig m e d förfärdi- g a n d e a f s c h a b l o n e r, ä r: Fru Söderland, Ca- puniergatan iV:r 9, Göteborg.
N:r ' 728.
H o s F r ö k e n S.
G i ö b e l, K u n g s - trädgårdsgat.
2, finnas s m å väfstolar, af- s e d d a e n d a s t f ö r g o b e l i n v ä f n a d, till e t t p r i s af 10 k r.
N å g o t s t ö r r e v ä f s t o l a r för alla s l a g s väfnader förfärdigas af snickaren L a n n k v i s t, Djurgårdsbrunn, K g l.
Djurgärden, Sthlm.
R — r.
2) V ä f v e r s k a.
u p p m a n a s vända sig m e d skrifvelse till önnestads slöjdskola, adr.
Ö n n e - stad, hvarifrån, s e d a n flere år t i l l b a k a, u t - k o m m i t i h a n d e l n e n n y sorts s m å väfstolar af ändamålsenlig konstruktion, l ä m p a d e för salongen och förenande i sig fördelarne a f p r y d l i g h e t, l ä t t h e t att a n v ä n d a o c h p r i s b i l - lighet.
(G.
[2660] Teater-Premie-Obligationer.
D e n 1 n o v e m b e r Obligationer billigast.
Sändas äfven mot Ung fru o c h Vän af Idun.
E d r a frågor m å - ste h ä n f ö r a s till a n n o n s a f d e l n i n g e n.
A n n o n s - p r i s: se 1:sta s i d a n.
M. A. —, Lund.
F r å g e a f d e l n i n g e n är af- giftsfri.
Ihrma.
Alla hushållsrön mottagas m e d tack- s a m h e t, o c h e d r a s k u l l e ej h a u t g j o r t e t t u n - d a n t a g därifrån, o m d e b l o t t k o m m i t o s s t i l l - handa, m e n troligen ha d e förkommit på v ä - gen.
Red.
Innehållsförteckning: W i l h e l m i n a G r a v a l l i u s; a f Birger Schöld- ströin.
(M e d portrÄtt).
— Ett h e m; p o e m af Daniel Fallström.
— Kvinnorna o c h försvars- f r å g a n.
— E n g a m m a l h i s t o r i a; s k i s s a f Ge- org Nordensvan.
— H v a d är b i l d n i n g; af AVG, — I d u n s p a n o p t i k o n; a f Secevola.
— E n s a m - v e t s f r å g a; m e d i c i n s k t k å s e r i a f van Nord.
— J d u n s m å o a d s r e v y; a f Otto Sjögren.
— Ett g e n m ä l e.
(S l u t.
fr. f ö r e g.
n: r.)
— S m ö r g å s - b o r d e t; belonadt svar å prisfrågan X X V I I I, a f Olga.
— T e a t e r o c h m u s i k.
— R ä d d a d; b e r ä t t e l s e f ö r I d u n a f Elena.
(Forts.).
— Till hufvudstadens musikälskande allmänhet.
F ö r s l a g till m a t o r d n i n g v e c k a n 5 — 12 o k t.
— Handarbete.
— Drycker.
— Matlagning.
— Husgerådet.
— Bakning.
— Inläggning — Svltning.
— Efterrätter.
— Läkareråd.
— Prisfrågorna X X X I - X X X 1 I.
— Prisfrågor XXXIV — XXXVI.
- Frågor.
— Svar.
— Breilåda.
Ch.
Em. Hagdahl, med.
doktor.
Ny omarbetad upplaga.
Omkr. 3,000 matrecept och 300 månadsal ' betalningar.
afbildningar.
Nionde häftet å 60 öre.
(G.
23425) [26711 Rekvisitioner till landsorten torde åtföljas af rekommendationsporto.
I.
B E L M O N T E, Kungsträdgårdsgatan V e x e l k o n t o r, 2 C (Carl XII:s t o r g).
[2 666] Fransk pension i Stockholm lör unga flickor, särskildt afsedd för studerande och talande af främmande språk.
Utmärkta referenser samt prospekt erhållas af M a r i a n n e J o h n s, née Sugnet, [2693] 8 B Karduansmakaregatan.
B ä r v i a e T • T T • V • r, T New-York Bärsafter och Ättika 1 LifförsäkringsDolag.
af Grundadt 1845.
Liljeholmens Vinfabriks Tillgångar l:sta januari 1890: prisbelönta tillverkningar försäljas hos hrr specerihandlande.
Se Idun för fredagen den 25 april.
USP~ Viner och safter försäljas på hel- och halfbuteljer, tredubbel ättiksprit pä större flaskor, alla försedda med etiketter, innehål- lande fabrikens namn.
[1896] f 5 T a p e t e r, öfver £) Rmk ™ ' säljas I H u f v u d k o n t o r för S v e r i g e: 16 Drottninggatan 16, STOCKHOLM.
Vänner af spetsknypplingl |2498] Knyppeltråd af linne, bomull och silke uti alla förekommande nummer samt Knyppeldynor, Knyppelpinnar, Knyppelnålar och Knyppelmönster ex- pedieras uti större eller mindre poster pr efterkraf till alla platser inom riket.
Rabatt vid större köp!
Priskurant på begäran.
P.
A l e x a n d e r s o n, [1695] Vadstena.
é * • * • é Direkt fr. 23] 27 december på konst-, industri- och slöjdföremål.
Lotteriet omfattar 10,000 vinster, värda 175,000 kr., och med hufvudvinster af 2,500, 2,000, 1,500 och 1,000 kr.
värde.
Lottsedlar till 2 OCh 3 kr.
säl- jas i alla boklådor.
[1939] X imiorteraät, oförfalsMt K I N E S I S K T T E med Otto D a h l s t r ö m &amp; Co IXCELSIOR,-T!
X!
[2356] Konst.
Hofleverantbr, 3 2 I I a m ii g a t a n [2679] 3 2.
Prisbelönt, iskällarsaltad L A X, rena sidor, (för hushåll) i ' Is, ' ¡¡6, ' ¡32 tunnor hos [2670] Fr. Ramström, Hernösand.
Banyuls-Trilles.
Ett aptitgifvande, magstärkande vin, afsedt för convalescenter och svaga personer i allmänhet.
Eekommenderadt af många hrr lä- kare.
Pris för butelj kr 3: — hos Högstedt &amp; Co,, Stockholm, 32 Regeringsgatan.
lianinos, Flyjjar &amp; Orgel- E produktionsorten lilffl med moder- o. lavementsrör 2 kr.
st. Blflaskor 35 öre st. Klysopomper kr.
2: 50 st. Inandningsapparater 3 kr.
st. Febertermometrar 2 kr.
st. Lavementssprutor, Stickbäeken, Åderbråeks-Strumpor, I s p u n g a r etc. etc. billigast hos N U M A P E T E R S O N, [2327] CEL fin arom försäljes i S I Ö E flere utmärkta o. prisbilliga S I O E kvaliteter gen.
Hrr Speceri- T T handl.
En gros lager ho; CEL 2 6 är 3:dje dragningen i Kulturhistoriska Föreningens lotteri • " • XCELSIOR-T X [billigast St. N y g a t a n 2 6 H H M H H M I M W f- 400,000. än i svenska bolag.
Mot något lägre räntesats åter- betalas halfva kapitalet vid döden.
JJTornischer S 3 Q " mill.
Högre lifräntor (u p p s ä t t n i n g o m b e s ö r j es), i kr.
391 Deposition i Sverige: T &amp; u l l g a r diner B ref låda.
förlag: Kok-Konsten, af u t l o t t a s: Em. Girons Godtköpsupplaga.
1 å 40,000, I å 25,000, I å 15,000, 2 å 10,000, 5 å 5,000, 50 å 1,000, 50 å 500, 750 å 30 kronor.
N:r 7 3 8.
A t t e n u n g flicka u t a n s v å r i g h e t k a n lära sig stenografi p å e g e n h a n d, d ä r p å h a r j a g s e t t e x e m p e l.
D e t g ä l l e r b l o t t att välja ett b r a s y s t e m o c h s e d a n v i d d e s s i n - l ä r a n d e a r b e t a p å ett f ö r s t å n d i g t v i s.
Af egen erfarenhet rekommenderar jag Arends system, s å s o m varande lättlärdt, lätt- l ä s t o c h t y d l i g t.
E f t e r d e t t a s y s t e m finnes u t m ä r k t l ä r o b o k, p a s s a n d e f ö r själf u n d e r v i s - n i n g, utgifven af Conrad L u n d g r e n, o c h b ö r a i samband m e d d e n s a m m a användas läse- o c h s k r i f ö f n i n g a r a f J a e n C l a s o n.
D e s s a bÖc~.
ker kosta tillsammans endast 1 kr.
och k u n - n a e r h å l l a s i b o k h a n d e l n e l l e r från S v e n s k a Stenogralförbundet i Upsala.
F i n n e s pä den ort, där N i vistas, en steno- g r a i l o r e n i n g (A r e n d s * s y s t e m), så s l u t E r till densamma.
Naturligtvis för enskild under- visning af g o d lärare snabbare o c h säkrare till m å l e t.
O m N i v i l l u p p g i f v a E r a d r e s s i I d u n, vill j a g m e d s t ö r s t a n ö j e l e m n a alla d e u p p l y s - n i n g a r i d e n n a sak, s o m k u n n a Önskas.
— I e t t häfte, » H u n d r a s t u d e n t s å n g e r f ö r p i a n o », s o m k o s t a r 3 k r.
, finnas flere v a c k r a folkmelodier jämte ett ö f v e r v ä g a n d e a n t a l välkända kvartettsånger.
Steno Graf.
23319) På J. från de bästa svenska och ut- ländska fabriker.
Största lager!
Billigaste priser!
Fullkomlig garanti!
Liberala be- talningsvilkor!
OBS!
Äldre instrument tagas i utbyte.
L U D V I G O H L S O N, Stockholm.
16 R e g e r i n g s g a t a n 16.
[1423] Stärkelse, svenskt fabri- kat, gifver lin- net, utan att för- störa det, en bländande hvit färg.
Till salu hos alla speceri- handlande i ri- ket.
[1487]
