# ID: svediakorp-per775
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1890
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 23,892
# sentences: 1,278
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 24 januari 1890.
N:r 4 (110) B Drottninggatan yrå: 48, en tr. A n n o n s pr is: 2 5 ö r e pr petitrad (= 1 0 stafvelser).
Utländska annonser 50 öre raden.
Tidningen kostar endast 1 k r.
f ö r k v a r t a l e t, med Iduns- Mode- och Mönstertidning 1 kr.
6 5 ö r e; postarvodet inberäknadt.
Redaktör FRITHIOF och Träffas å byrän kl. 10 — 11.
Allm.
Telef.
6 1 4 7.
Louise et är nu öfver tre decennier, sedan en ung svensk kvin- na, hvilken leds- nat vid att år ut och år in plugga a-b-c i småttingar, såg sig om efter ett annat fält för sina kunskaper och sin intelligens.
I den landsortsstad, Örebro, där hon och hennes högt bildade moder höllo skola, egde en slägting ett bok- tryckeri, och här ingick nu den unga flickan så- som lärling samt blef efter genomgången kurs välbestäld konstförvandt.
Å r 1858 blef hon satt i tillfälle att i en af våra mindre städer köpa ett litet tryckeri och beslöt att därifrån utgifva — en tidning *.
Själf ville hon visserligen blott sys- selsätta sig med det rent typografiska och antog, att i staden skulle kunna erhållas manliga krafter för tidningens redige- rande.
Sådana funnos nog ock, men man an- såg, att det nya bladet ej behöfde annat än an- nonser och legala under- rättelser.
Men detta en- samt ingick ej i den unga tryckeriegarinnans pla- ner, och då ingen annan ville, började hon själf * H o n är den första kvinna, som i Sverige uttagit till- ståndsbevis för utgifvandet af tidning utgifvare: HELLBERG.
Utgrifning-stid: hvarje helgfri fredag.
Lösnummerpris: 1 5 öre.
3:dje årg.
Prenumeration sker I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, i b o k - lådorna s a m t Sk tidningskontoren.
Flodin.
:: ixxxxxxxxxxxxxxxxxxxxzxxxxrxxzixrxxxxxxxzxxxxxxxxxxzxxx redigera sin tidning, skref små uppsatser i dagens och ortens frågor * skaf- fade sig korrespondenser och notiser, dem hon själf uppsatte och läste korrek- tur på, samt tryckte bla- det.
Hvad som uppsattes om dagen, fick » afläggas » under nattens timmar.
Nå, det var väl ock en liten » bläcka », bara!
— säger man.
Visst icke!
Det var en af svenska landsortspres- sens på sin tid förnäm- sta organ, till formatet ganska stort, till inne- hållet vexlande och rik- haltigt.
Den, som när- mare intresserar sig för svenska kvinnans sociala frigörelses historia, kan gå till Kungl.
Bibliote- ket och begära få se Arboga Tidning för åren 1858 — 02, och försöke han sedan jäfva mitt om- döme härofvan!
• n Att den unga redak- trisens arbete ej blef ouppmärksammadt å, i afseende å l i t e r a t u r, » högre ort », bevisar det erkännande, som i en af Grusenstolpes på den ti- den så uppmärksammade * Hennes första jour- nalistiska triumf var, att hon efter åtskilliga » ledare » i frågan fick stadens tornur, hvilket i Herran vete hur många år stått, åter i gång, så att man i staden kunde ordentligt » följa med sin tid ».
Det är tjänligt, att ädla själar blott med ädla umgås.
Hvem är så fast, att han ej kan förföras?
Shakesjyeare.
och öfver hela landet lästa veckorevyer kom » den lilla Arboga-mamsellen » till del.
A f Arv.
Ahnfelts monografi öfver Crusenstolpe finner man, att det varit grefve Fr. Kalling, som fäst C:s uppmärksamhet å Arboga Tid- nings redaktris.
Äfven från två andra pres- sens stormän fick hon vid mer än ett tillfälle uppmuntran och broderliga råd: August Sohl- man och Arvid Gumselius.
Emellertid fann hon hjälp vid det typo- grafiska arbetet nödvändig, och ' hon beslöt att söka denna hjälp hos medlemmar af sitt eget kön.
Sedan försök att få elever ur de mera burgna samhällsklasserna misslyckats, upptog hon snart sagdt från gatan ett par, tre flickungar om 14 å 15 år.
D e voro snälla och villiga samt hade snart inhemtat typografiens konst; andra följde efter, så att Louise Söderqvist — så var den första sven- ska kvinliga boktryckarens och den första svenska kvinliga tidningsutgifvarens namn — år 1862, då hon flyttade sin verksamhet till Stockholm, hade kring sig en liten stam- trupp i det typografiska arbetet inöfvade unga kvinnor.
I Stockholm mottogs den kvinliga bok- tryckaren med den största välvilja och upp- märksamhet af Typografiska föreningen: dess stadgar öfverlemnades genast till henne och hon, jämte hennes moder, in bjöds städse till före- ningens samkväm och fester.
Sedan Louise Söderqvist 1805 ingått giftermål med den högt aktade bokförläggaren Sigfrid Flodin, utvidgades hennes boktryckeri i betydlig mån och sysselsatte under många år bortåt 30 unga flickor.
Samtidigt blef det Flodinska hemmet sam- lingsplats för särskildt snart sagdt hela det litterära Stockholm på 1800- och 70-talen.
De Flodinska mottagningarna voro mönster af harmlöst skämt och fint umgängeslif och äro för dem, som däri hade lyckan få deltaga, oförgätliga.
Och bland alla dessa gäster, däribland syntes sådana celebriteter som da- merna Lea, Pilgrimen och fru Schwartz samt herrarne Sohlman, Elias Sehlstedt, Edvard Bäckström, professor Arrhenius, Otto v. Fei- litzen, Adolf Hedin m.
fl., rörde sig det Flodinska tryckeriets unga arbeterskor le- digt och otvunget, nästan som döttrar i huset.
Detta förhållande var ej det minst tilltalande i de angenäma festerna.
Ar 1874 upphörde Louise Flodin med sin typografiska verksamhet samt har sedan varit sysselsatt med litterärt arbete, hufvudsakligast såsom medhjälparinna i sin makes förlags- affär, för hvilken hon bl.
a. utfört flere för- träffliga öfversättningar från tyskan, engelskan och holländskan.
Men äfven på andra håll — Nya Dagligt Allehanda, Sv.
Familj-Jour- nalen, Tidning för Trädgårdsodlare m. fl.
— ha under de senare åren alster af hennes väl skurna penna då och då varit synliga.
Den högstämda kantat, hvilken, med musik af F. v. Heland, föredrogs vid sällskapet L.
W:s 25-års-fest i fjor, var författad af Louise Flo- din.
Hon var ock en af stiftarinnorna af nämnda sällskap.
» Att sunda vettet, af himlen gifvet, må göras fruktbart i sällskapslifvet: det är vår mening.
Och vår symbol?
Till ljus vi sträfva: det är vårt mål! » Nej, käre gubbe, kom i herrans namn och skaka snöfall ' n öfver nordens riken - hvar enda » kotte » skall ta ' dig i famn - vi sakna dig som Björnson republiken.
» Min förtjänst har varit ganska ringa » — skrifver Louise Flodin i ett bref till den, som Daniel Fallström.
tecknar dessa rader —; » det berodde mest på min mor, som lik en ängel stod vid min sida, kanske också på mitt lifliga tempera- ment och mitt glada lynne, att jag obruten Vårt umgänge.
kom öfver stötestenarne.
Om jag varit nog lycklig att kunna öppna en ny väg till för- har du för ett umgänge?
är en fråga, värf för den svenska kvinnan, så är det mig •jHvad ' som ofta göres vänner och bekanta en glädje, men min högsta ära är att vara emellan, hvilka äro bosatta på skilda orter.
Sigfrids hustru. » Våra vanor, seder och maner, taga ofta ge- Dessa ord äro för henne, den blygsamma, stalt efter tonen i den umgängeskrets, inom den goda, så kännetecknande, att jag ej tror hvilken vi dagligen röra oss.
Frågan efter mig bättre kunna afsluta min lilla teckning vårt umgänge har därför en djupare innebörd än med deras återgifvande.
än många af dessa intetsägande fraser om Birger Schöldström.
välbefinnande m. m., som eljes utbytas mellan vänner, hvilka tid och rum hålla skilda från hvarandra.
Stundom händer det, att det blott Sen till, att Idun med Modetidning är en ytlig fåfänga, som ligger till grund för finnes hos alla edra bekanta!
denna fråga.
Man vill få tillfälle att till egen och andras uppbyggelse omtala, af hvilket fint och förnämt umgänge man själf profite- rar, och därför frågar man: Hvad har du Vintern efterlyses!
för ett umgänge?
I hvarje fall blir svaret rätt mycket upplysande med afseende på be- ördömda vinter, det är synd o c h skaffenheten af vår karaktär, vår egen mora- liska ståndpunkt.
Ty människans umgänge skam och hennes » ståndpunkt » befinna sig i ett att öfvergifva gamla svenska jorden, ganska intimt förhållande af motsvarighet till ty på det sättet, som du nu far hvarandra.
En och hvar känner ju till det gamla ordspråket: säg mig, med hvem du um- fram gås, och jag skall säga dig, hvem du är.
Och är du en parodi på vinter vorden.
liksom ordspråken i allmänhet, sådana de vuxit ut från folkets hjärtan, uttala en på pricken träffande sanning, så innehåller äfven Hvar är din frost och isens blåa glans detta en sanning, som sällan jäfvas af erfa- renheten.
och hvita flingors skimrande baletter?
- r Förr på min ruta helt artistiskt spanns af dina händer vackra isbuketter!
Nu regnet evigt emot rutan slår, och gatan forsar uti strida strömmar, och stormen, som om hösten köra får, fram öfver taken jämt med lösa tömmar.
Har du då ej försyn för gammal sed, vill du nu he.rska efter nya lagar?
— då packa fort din influensa ned och drag i frid, hvart katten du behagar!
Vi vilja gubben Vinter ha igen, som kom i vargskinnspels och björnskinns- stöflar — visst var han bister nog, vår gamle vän, men kär han var oss utaf tusan böflar!
Han gaf oss slädpartier, skridskois och gjorde lynnet friskt som vinterdagen det sved i skinnet på ett trefligt vis, men lilla supen sved så godt i magen.
Människan är af naturen ett » sällskapligt väsen », utrustadt med gåfvor, hvilka kunna komma till sin fulla utveckling endast genom umgänge med andra, men äfven behäftadt med fel, oarter och kantigheter, till hvilkas affilande och bortnötande den dagliga berö- ringen med andra väsentligen bidrager.
Lem- nad allena på en obebodd ö, där hon vore afskuren från allt umgänge med andra, skulle människan snart förirra sig till en skef och ensidig lefnadsriktning, ja, måhända rent af förfalla i en slö idiotism.
För en sund och normal utveckling är umgänge alltså någon- ting oumbärligt.
Men allt beror härvid på » hvad för ett umgänge ».
Andan, stämnin- gen i den krets, där man ofta rör sig, är af stor betydelse för vår sedliga och intellektuella utveckling.
Ty likasom man ofrivilligt och utan att själf veta därom, tager intryck af det man ofta läser, särskildt i ungdomsåren, då sinnet är mera böjligt och mottagligt så väl för godt som ondt, så påverkas vi äfven, och i ännu högre grad, af de lefvande böc- ker, som vi kalla människor, i hvilka vi un- der det ständiga umgänget dagligen läsa.
Och hvem vet ej, hvilket inflytande, välgö- rande eller skadligt, de tidningar och böcker, ur hvilka man dagligen hemtar kanske sin enda andliga näring, hvem vet ej, hvilket in- flytande dessa utöfva på ett ungdomligt, okri- tiskt sinne.
Huru ofta bildar man ej sina
1890 åsikter och sin öfvertygelse därefter.
Dag för dag ledas våra tankar i en viss strömfåra, och hvad händer?
Inom några år, ja, inom en ännu kortare tid äro vi till vår inre män- niska ej längre desamma, som då de böckerna eller de tidningarna för första gången kommo i våra händer; vi hafva tum för tum så små- ningom omskapats till hela vår grundriktning, hela vår världsåskådning.
Den son eller den dotter, på hvars sedliga och allvarliga upp- fostran vi offrat all ospard flit och omsorg för att leda på goda vägar, är icke alltid densamma, då han eller hon underTerietiden återkommer från skolan, pensionen, fabriken eller universitetet.
Kamratlifvets inflytelser och hvarför icke äfven umgänget med sådana böcker, som vid de ungas andliga omyndig- hetsålder borde vara förbjuden frukt, hafva ofta ödelagt barnahjärtats skära, oskuldsfulla rosengård och där inskjutit tankar och frågor, som mera tära på det inre lifvets märg än bidraga till dess friska blomstring.
Och så- som det tillgår i barnavärlden, så tillgår det äfven ofta i de » andligen myndigas » värld, där under den dagliga sammanvaron den ene så småningom bibringar den andre sina grund- satser med den kraft, som den starkare eger öfver den svagare, till dess att den senare uppgifver sin ståndpunkt och obetingadt ka- pitulerar under den starkares fana, utan att fråga efter, om det är stenar eller bröd, som man sålunda räcker honom.
» V i födas alla som originaler, men dö alla som kopior », säger en genialisk författare.
Det finns med andra ord hos en hvar, som födes, ett individuelt anlag till någonting nytt och själfständigt, som förut aldrig funnits till; men detta nya drunknar i de flesta fall snart nog i den allmänna opinionens allt nivelle- rande vågor.
Och få äro de, som lyckas kämpa sig igenom vågorna och rädda så myc- ket af denna personlighetens ursprunglighet, som erfordras för att blifva en af de starkare, som kunna hjälpa till att föra tidens hjul framåt i god riktning.
D e flesta dö likväl som kopior, och kopior oftare af det dårak- tiga och fula, än af det goda och sköna.
Och imitationen, kopieringen eger mestadels rum i och genom umgängeslifvet.
Det slår ej gärna felt, att den, som förtroligt umgås med en fåfäng och lastbar människa, själf till sist skall blifva lastbar, om han ej redan är det.
Det slår ej heller felt, att den som står under inflytelsen af ett godt, friskt och rent um- gänge, däraf så småningom skall röna ett hel- sosamt intryck till skydd emot tidens frestelser.
Att lyckligt välja sitt umgänge är därför lika viktigt, ja, ännu viktigare än att rätt välja böcker.
Men ett val bland det hun- dradetal af människor, med hvilka vi komma i beröring i lifvet, är ingen lätt sak och for- drar mycken människokännedom och stor världserfarenhet, som ofta ej vinnes utan många förut gjorda förödmjukande missräkningar.
Oftast är det likhet i samhällsställning, verk- samhetsart, yttre vilkor af bildning, som vid valet äro de bestämmande faktorerna, och detta är j u helt naturligt och äfven fullt be- rättigadt.
Men ännu oftare är det likhet i lefnadsvanor, seder och förströelser, hvilka framkalla den inre sympatien och föra män- niskor tillsammans.
Och känner man då en- dast en i sällskapet, så kan man lätt sluta till, hurudana alla de andra äro med hänsyn till seder och grundsatser, om de också hafva kunnat avancera mer eller mindre långt på den en gång beträdda vägen.
Men samstäm- migheten i grundsatser är icke på en gång färdigbildad.
Den fordrar sin tid — utveck- lingen må gå i ond eller god riktning — för den ene en längre, för den andre en kortare tid, allt efter olika anlag och böjelser.
Och det är icke allenast i det myllrande folklifvet i de stora städerna, som fara är för handen för den oerfarne att inväfvas i ett för hans andliga och sedliga lif skadligt um- gänge.
Äfven under inskränktare förhållan- den, såsom på landsbygden, där tillfälle till val af umgänge knappast gifves, kan själfva den rådande bristen blifva lika skadlig.
Man är nämligen under sådana förhållanden, för så vidt man ej rent af kan undvara umgänge, hänvisad till hvad som finnes, huru beskaf- fadt det än må vara.
Och det händer då lätt, att mången med de bästa grundsatser, hvilken dock varit värd ett bättre öde, föres in i ett kotteri, där fåfänga och högmod el- ler en sedligt slipprig umgängeston är förher- skaude, och där det alltså för den ensamme fordras mer än mänsklig kraft att hålla sitt hjärta obesmittadt.
Lemnad åt sig själf, må- ste där äfven den dygdige, utan att själf veta det, så småningom göra den ena eftergiften efter den andra för den riktning, som beher- skar mängden.
Och om han ej i tid vaknar och föredrager intet umgänge framför ett då- ligt, intages han alltmer af den rådande stäm- ningen, insnärjes alltmer i förförelsernas nät och glider steg för steg utför, till dess han helt och hållet formas till likhet med sina stallbröder, antager deras vanor och genom- tränges af deras grundsatser.
Och icke förr slappes det arma offret, än han blifvit så ho- mogen med sitt umgänge, att han ej annor- städes trifves.
Hvad vi häraf hafva att lära, är först och främst, att man ej bör vara allt för snar att knyta obekanta vänskapsförbindelser.
Det är sedan icke alltid så lätt att upphäfva en så- dan, när man finner sig taga skada däraf.
Men lycklig den, som i ett stilla, fridfullt och soligt hem eger sitt bästa och förtroliga- ste umgänge bland maka, barn och anhöriga; han står tämligen oberörd af de vindar, som blåsa genom det yttre umgänget i världen.
K. A. Hagström.
I forna dagar.
Strödda blad ur minnets album, samlade af M a t h i l d a Langlet.
II.
Sjungare-Anna.
et var en vacker, solig morgon på våren.
I salen i den, lilla prestgården stod frukostbordet dukadt, och där såg ganska trefligt ut, oaktadt den mer än enkla möble- ringen.
Den prestgård finnes icke till numera, där man skulle nöja sig med sådant.
Lågt var det i taket och fönstren voro små, så att de gulrandiga rullgardinerna uppfästes på det primitiva sätt, att de med händerna rullades upp omkring käppen till öfre kanten af fön- sterbågen, där en lång bandögla var fastspi- kad på utsidan- af gardinen, hvilken band- ögla drogs fram och hängdes upp på en innan- för gardinen uppsatt spik eller knapp.
I denna bandögla hvilade nu den upprullade gar- dinen säkert nog, men icke fingo fönstren vara vare sig höga eller breda, det var na- turligt.
På långväggen framför fönstret ät sjösidan stod en, naturligtvis pärlfärgad, utdragssoffa, s. k. pinnsoffa, helt enkelt af furuträ, med fina ornamenter och utskärningar.
Den var försedd med ett trälock, men vid högtidliga tillfällen lades därpå en madrass, öfver hvilken breddes ett täcke af grön boj, försedt med halfalnslånga fransar i » blandade färger » af hemspunnet och hemfärgadt ullgarn, brunt, blått och gult.
Fransarne voro upptill flätade liksom i ett galler och det hela ansågs vara både smakfullt och elegant.
Vid andra fönstret, på kortväggen, stod ett fällbord, nu uppslaget; ett hälft dussin trä- stolar, en ofantlig, gulmålad dragkista och en pärlfärgad skänk med pilastrar och refflor full- ändade möbleringen.
En enda lyxartikel fanns där — en tämligen stor spegel i mahogny- ram och af högst egendomlig form.
Så såg det ut i prestgårdens sal och hvardagsrum, där nu pastorn, hans fru och båda små flic- kor sutto vid frukostbordet.
Det vill säga, pastorn och frun sutto, men småflickorna stodo.
Ända tills hon var åtta år stod Tinnie vid bordet, men vid den tiden började litet mera liberala åsigter göra sig gällande, och pastorn, som var stor vän af det framåtskridande, tillät genast barnen sitta vid bordet.
Eljes var det ganska vanligt, att barnen måste stå och äta, ända tills de » gått och läst ».
De små flickorna hade hvar sin tallrik väl- ling framför sig och slefvade i sig anrättnin- gen med god aptit.
Smör — icke färskt, ty sådant var en raritet, som sällan bestods, och gammalt smör påstods dessutom vara » dry- gare », hvilket det nog också var — sill och bröd utgjorde de äldres frukost, nedsköljd med litet skummad mjölk eller dricka.
Stundom varierades vällingen och det öfriga med » vatt- gröt » sedan aftonen förut, uppstekt i smör, eller någon gång gryngröt.
Och denna tarf- liga anrättning smakade vederbörande alldeles förträffligt.
Tidigt på morgonen dracks kaffe med ett par skorpor till, men detta sträckte sig naturligtvis icke till barnen.
Just som de små skrapade sina tallrikar för att få med ända till sista resten af vällingen, kom Hedda, barnjungfrun, in och sade, i det hon började hjälpa barnen ett taga af » knyt- servetterna »: » Frun, nu är Sjungare-Anna här igen! » » Jaså, » sade frun och såg inte egentligen glad ut.
» Ha vi något arbete åt henne nu? » » Ja, » svarade Hedda med ea blick på spinnrocken i kakelugnsvrån, » det vore allt bra, om hon finge spola litet till ylleväfven; det färgade garnet är så skört och sitter ihop, så det går så smått att spola » — » Åhja, » sade pastorn, » låt henne vara här ett par dagar — alltid hittar man på något arbete åt henne. » När frukostbordet var afdukadt, inträdde också Sjungare-Anna med stor högtidlighet, neg djupt och kysste både pastorn och frun på handen och sedan några vanliga och som högst nödvändiga ansedda inledande frågor och svar blifvit undanstökade, drog Sjungare- Anna fram spinnrock och nystfot och satte sig till att spola garn.
Tinnie kröp upp i soffan och satte sig där; hon visste, att det nu skulle bli trefligt.
Sjungare-Anna var nu en gammal kvinna, men man kunde se, att hon varit ovanligt vacker, liksom det ej var ondt om tillfällen att få höra, det hennes röst i forna dagar kunnat rivalisera med själfve klockarens.
Öfver allt, i tullvaktmästarens prydliga kammare, i lotsens eller fiskarens tarfiigare stuga, i herr- skapernas barnkammare, öfverallt var Sjun- gare-Anna en välkommen gäst och åhördes hennes visor med djupaste intresse.
Sjöng
36 hon icke, så berättade hon vidunderliga histo- rier om spöken, gastar och troll — om svarta fölungar utan hufvud, som galopperade fram på skogsvägen; om eldröda nystan, » som va ' just som de varit hvita », och rullade framför den ensamme vandraren för att locka honom på af vägar; om fiskar med hästhufvud, om båtar med svarta åror, hvilka ljudlöst föllo ned i vattnet, om lindormen och andra hisk- liga odjur, alltsamman rysligt roligt och tref- ligt, men kanske icke alltid så nyttigt.
Dessutom var Sjungare-Anna alltid med vid alla mera anspråkslösa julnöjen, då jung- frurna hade litet främmande och togo sig en sväng i köket.
Hon sjöng då med ljudelig röst både valser och polskor, och som rum- met vanligen var litet, men viljan god, så gick det ganska bra att dansa efter den musiken.
Den enda dansskola, som bestods Tinnie och hennes systrar, var, när Hedda dansade med dem efter Sjungare-Annas sång.
Hon gick alltid klädd i svart klädning, ett stort, hvitt förkläde och en stor hvit kam- brikshalsduk, hvars väldiga snibbar lades i kors öfver bröstet.
På hufvudet bar hon bind- mössa och därutanpå ett hvitt, stärkt huckle.
Det var ett slags enkedräkt, detta, och det sades, att hon i ungdomen förlorat sin fäst- man, om genom någon olyckshändelse eller därigenom att han öfvergifvit henne, förblef outredt.
Kanske var det på det senare för- hållandet, som en mycket sorglig visa, den hon oftast sjöng, grundade sig.
Det hviska- des också om ett litet barn, som förlorade lifvet innan det ännu sett dagens ljus, men äfven detta låg långt bort i ovisshetens mör- ker.
Kanske var det dock anledningen till, att hon med en nästan passionerad ömhet om- fattade alla barn, som kommo i hennes närhet.
Stackars gamla ' Anna!
Alldeles riktig var hon väl ej i hufvudet, men hjärtegod och barnafrom var hon — och hvad behöfdes väl mer?
Sin morgonbön förrättade hon med stor an- dakt och salvelse.
Hon drog då fram en karmstol midt på golfvet, ställde sig på knä på stolen, lade sina hopknäppta händer på karmen, blundade andäktigt och började så läsa upp långa böner och bibelspråk samt af- slutade sin andaktsstund med att med ljudelig röst uppstämma: » Vak upp, min själ, gif ära! » Alltsamman föreföll Tinnie lika fängslande.
Bönerna och psalmerna åhörde hon med an- dakt och hopknäppta händer; kärleksverserna och spökhistorierna med tindrande ögon och det mest lefvande intresse.
Ganska ofta med- förde Sjungare-Anna till » lilla Guss-ängelen », som hon kallade den lilla gulhåriga flickan, ett och annat, som hon vid bröllop och be- grafningar, där hon var själfskrifven gäst, spa- rat för sin lilla gunstling.
Än var det en saffranskringla, något hårdare än knäckebröd, än åter karameller, som förrådde ett allt för nära grannskap med Hoffmans droppar.
Men barnen i komministergården voro icke bort- skämda, och Annas välmening var så stor och tydlig, att både kringlor och Hoffmans drop- par ströko med.
Det dröjde inte heller i dag länge, innan Sjungare-Anna började med sina visor.
En af dem upptecknades vid den tiden, och den som Anna helst sjöng, hade följande lydelse: Jag gick mig ut vid stranden, där vågorna de slå, De sjöngo och de sorlade, jag gick och hörde på, Men ingen vet hvad böljorna de mena; Jag vandrade bland klippor, uppå det vilda skär, Jag tänkte på den vännen, den, som jag höll så kär, Men ingen dör af sorgerna allena.
1890 Jag plockade små blommor, som doftade så ömt, Jag tänkte på den vännen, som kanske mig har glömt, Men ingen vet, hvad blommorna de mena; Och ser han fagra rosor långt bort i fjärran land, Då glömmer han nog blomman, som står på hem- mets strand, Men ingen dör af sorgerna allena.
Jag Jag Men Och Den Men lyssnade på fåglar små, de sjöngo hvar för sig, tänkte på den vännen, som kanske svikit mig, ingen vet, hvad fåglarne de mena; kärleksvisor sjunger en hvar på sin fason, falska och den sanna, de gå på samma ton, ingen dör af sorgerna allena.
Jag tänkte på de dagar, de stunder utan tal, När han och jag vi vandrade i gröna lunden sval, Men ingen vet, hvad fagra orden mena; Jag tänkte på de löften, de eder han mig svor, Men ingen vet, när falskhet i gossars hjärta bor, Och ingen dör af sorgerna allena.
Och se ' n ha ' dagar runnit, och se ' n ha ' runnit år, Och gossars stora falskhet nu först jag rätt förstår, Ty ingen vet, när trohet rätt de mena; När allra mest de locka med honungssöta ord Den allra största falskhet helt visst då blifver spord, Men ingen dör af sorgerna allena.
» Det är allt en bra vacker visa, det där, » sade Hedda, som kommit in med en bricka, full af glas och porslin, som hon satte ifrån sig på skänken, medan hon lyssnade till visan.
» Och så sann, som hon är, sedan, » fortfor hon och började sätta in kopparne i skänken.
» Vet Anna, hvem som gjort henne? » » Visan?
Nej, visan har väl gjort sig själf, förstår jag.
Bara sista versen har jag gjort, för det är då precis, hvad jag har genomgått, » svarade den gamla med en suck.
Hon hade aftagit sitt hvita förkläde och sina halsdukar och satt där nu i mössa och stycke med ett stort gulrandigt bomullsför- kläde knutet om lifvet.
» En visa har jag ändå gjort själf, » fortfor hon, » det vill säga pastorn hjälpte mig med den, så att jag fick den att gå på rätta ton.
Och så vardt hon allt liksom vackrare också — så att hon är nära på som en psalm och på slutet så trösterik så. » » Snälla Anna, sjung den! » bad Tinnie, och Hedda instämde.
» Jag har bara sjungit den för mig själf, » svarade sångerskan, » och inte sjunger jag för hvem som helst heller, för di kanske bara skrattar åt mig. » » Åh, aldrig! » invände Hedda med indigna- tion, och efter några förberedande harsknin- gar började den gamla sin egen visa: Jag är så trött, ack, så trött att vandra, Men hvila aldrig ändå jag får; Jag vet, jag är inte såsom andra, Och därför ständigt jag går.
Det är som något i hjärtat sitter, Ibland till plåga, ibland till tröst, Ibland så ljufligt som fågelkvitter, Ibland som stormen uti mitt bröst.
Knappt hade sista tonen förklingat, förrän Anna sköt bort spolrock och nystfot, kastade det gula förklädet öfver hufvudet och började vagga fram och tillbaka samt snyfta och gråta så våldsamt, att Tinnie, alldeles förfärad, sprang öfver förstugan in till » mamma » med den något förhastade underrättelsen, att » Sjun- gar-Anna håller på och dör! » Prestfrun började söka efter flaskan med nervdroppar och skyndade, när hon funnit den, ängsligt ut i salen.
Men nu var paroxysmen öfver, och den gamla satt, gråtögd och blek, men lugn, ehuru matt, åter vid sitt arbete.
Dropparne hälldes emellertid på en sockerbit, mottogos tacksamt och gjorde visst önskad verkan, ty efter en stund var Sångare-Anna kry igen och föredrog med vanlig bravur sina gamla kända stycken, såsom: Det går en jungfru uti en hage, Till henne kommer då ung sjöman: » Och hvarför går hon här så allena?
Gif mig sitt hjärta, som jag begär! » Här spelade, som man ser, rimmet just in- gen stor roll, men det var då mycket mera reson i visan, ty sjömannen visade sig till sist vara jungfruns » vän », som » för sju år se ' n reste bort » från henne.
En annan visa, som sjöngs på den mest jämmerliga ton man kan tänka sig, började så här: Och vore jag så fattig som fågelen är, Jag lefde dock förnöjder med vännen så kär; Lazarus han var ju fattig allt till sin död, Men änglar buro honom i Abrahams sköt.
I denna sång var rytmen litet osäker, men där en fot felades, fyllde Anna i med några drillar af egen komposition, och där » fötter » återigen öfverflödade, förökade hon melodien efter smak och behag.
Och så gick förmiddagen och flere dagar därtill; barnen lyssnade med oförminskad be- låtenhet till samma sagor och visor, spinnroc- ken snurrade, väfstolen smällde, arbetet gick undan med fart, * och Sjungare-Anna hade nä- stan svårt att packa sitt knyte och gifva sig ut på vandring igen.
Men hennes gamla otå- lighet dref henne dock till slut bort.
Blott en gång till hörde man henne sjunga sin egen visa.
Då satt hon på stranden, på en tämligen enslig plats, men en fiskare och hans dotter, som sutto i sin båt och gjorde i ordning långrefven, hörde henne och lyssnade förundrade.
Ty det var en så ovanlig klang i rösten, när hon började sjunga, och stäm- man mattades så besynnerligt på slutet, att de sista orden nästan endast hviskades fram.
De båda rodde ut och lade ut sin långref, och när de kommo till baka, satt Sjungare-Anna kvar på samma tufva, med ryggen stödd mot en hvitstammig björk, med slutna ögon och hopknäppta händer.
Men när de sågo närmare efter, så var hon död • — död med de orden på läpparne: » Dit upp, dit upp till Gud Fader kär! » Det är som något härinne gnager Det är väl sorgernas hårda tand; Det känns, som någonting drager, drager — En liten kind och en liten hand — Men tyst, så tyst!
Det får aldrig nämnas Det får ej hviskas ens ofvan jord; När döden kommer, ju allting jämnas, Hvad nytta gör dä ett fåfängt ord?
Jag är så trött, men jag får ej stanna, Jag måste upp och jag måste gå!
Men en gång bäddas väl stackars Anna, För sista gången på halm och strå; Då kommer kanske den lilla handen, Som flydde undan beständigt här, Och leder frigjorda, sälla anden Dit upp, dit upp till Gud Fader kär!
Allt i sin rätta tid.
Några ord om en riktig t i d s i n d e l n i n g.
t an förvånas ofta, då man har tillfälle att anställa jämförelser öfver det olika arbets- \ i^y pensum likställda familjer kunna uppvisa.
Medan en ganska respektabel portion arbete i ett hus går som en lek, kan man i ett annat knap- past med mycket pustande få det nödvändigaste utfördt.
Och det märkligaste är, att i det första huset behöfver man inte fjäska, allt går lugnt sin jämna gång, ingen tycks öfveransträngd, me- dan i det sistnämnda alla klaga öfver att ha för
mycket att göra o c h äro färdiga att digna under bördan.
Hvilken angenäm känsla erfar man ej i det hus, där individen lugnt och tyst förrättar sitt arbete som hjulet i en stor maskin, o c h hur obehagligt stämd blir man ej, där husmoderns kom- mandoord oafbrutet ljuda, där det slås i dörrar- na o c h allt är oro o c h rörelse.
Och trots all denna brådska är arbetets resultat här oftast min- dre o c h arbetets kvalitet underordnad.
När då herskarinnan i detta rike, klagande, men afundsjuk, får en inblick i ett välordnadt hushåll o c h hälft misslynt, hälft vetgirig, frågar den styrande: » Hur kan ni ha det så? » måste hon alltid få det öfver- raskande svaret: » Genom, en riklig indelning af arbetstiden. » Däri ligger hela hemligheten, hvars afslöjande blir till välsignelse för både stora och små.
Hus- modern måste icke blott lära sig indela sin egen tid, utan äfven samvetsgrannt o c h konsekvent ge- nomföra det för sina barn o c h tjänare.
På en riktig tidsindelning är hela samhällslif- vet bygdt och först och främst mannens lif.
Pla- nen för barnens undervisning pröfvas och fast- ställes j u oftast af staten.
Från o c h med det ögonblick barnet träder ut i lifvet och får sin plats på skolbänken inpräntar man, samtidigt med den smula lärdom, det lilla hufvudet kan motta- ga, äfven något annat, nämligen begynnelsegrun- derna till en riktig tidsindelning.
Den lille pysen, som för första gången kommer hem från skolan, visar stolt för sin moder schemat, som han ej ens ännu kan läsa, men o m hvilket han vet, att däri står upptecknadt ett antal timmar, som äro bestämda till arbete, till läsning.
Detta antal timmar växer, utan att själen, som småningom blifvit van vid detta arbete, känner sig nedtryckt däraf, och när mannen en dag träder ut för att ingå i ett kall, som kanske sysselsätter h o n o m många timmar om dagen, finner han sig lätt däri; han är j u van att se sin tid indelad, jämnt ar- bete förefaller honom icke tröttande.
Oaktadt kvinnorna ha detta goda föredöme i mannens regelbundna arbete, händer det likväl ofta, att de ej hemta lärdom däraf för sig själfva o c h för allt, som lyder under deras spira.
Hur lätt kunde ej detta gå för sig, o c h hur väl- görande verkar ej en riktig indelning både i fy- siskt o c h moraliskt hänseende!
Låtom oss först tala o m barnen.
Vid sidan om schemat från skolan borde man uppsätta ett liknande inom hemmet för alla dagens timmar.
Det borde börja från det ögonblick, barnen stiga upp o m morgonen, och sluta med den strängt be- stämda tid, då de skola gå till sängs.
Hvarenda kvart borde vara samvetsgrannt öfvervägd o c h indelad, i det hänsyn tages både till sanitära och andliga fordringar.
Barnen böra o m sommaren stiga upp kl. 6 och om vintern kl. 7, därpå ger man dem tillräcklig tid till toaletten o c h låter dem förstå, att det inte alls skall räknas dem till någon förtjänst, o m de skynda sig, emedan kroppen ovilkorligen skall lida däraf.
Öfver hufvud bör tiden för hvarje sysselsättning hvarken vara för rikt eller för knappt tillmätt, liksom man bör ge akt på, att indelningen ordentligt följes, emedan allt hastverk är upphetsande och befordrar nervositet.
När barnet är i ordning i rätt tid, kan det äf- ven med största smak äta sin frukost o c h till- ryggalägga vägen till skolan lagom fort; det blir ej tvunget att skada sin mage med att hälla i sig varmt kaffe o c h behöfver icke springa så fort som möjligt till skolan för att hinna dit i sista minuten och sedan sitta slött af utmattning den första kvarten af lektionen.
Äfven i hemmet bör man anslå lagom tid åt barnen att förbereda sig till skolan, att lära sig sina hemlexor, att promenera, att läsa » roliga » böcker, att leka o. s. v. Under sådana omständigheter skall barnet göra säkra framsteg, känna trefnad och finna glädje i att lära.
Och när sönernas skoltid är förbi, skola de själfva uppställa för sig en sträng tidsindelning och finna sig, på hvilken plats de än bli ställda.
Och döttrarna skola bli samvetsgranna och på- litliga hjälpredor åt sina mödrar i hemmet, utan att därvid försumma de sköna konsterna, som un- der åratal kostat så stora offer af pengar och möda, eller handarbetet, som är kvinnans tacksam- maste sysselsättning.
När de sedan en gång be- träda tröskeln till sitt eget hem, skall det falla sig lätt för dem att äfven där anvisa hvar och en sin andel af arbetet.
Därmed komma vi till en hufvudpunkt: tidsin- delningen för tjänarne.
Hvarje husmoder bör ej endast ha tänkt ut tidsindelningen för de dagli- gen återkommande göromålen, utan måste äfven i förväg tänka på o c h fördela arbetet för hela veckan.
Det bör vara hennes stolthet att kunna bestrida alla de periodiskt återvändande rengörin- garna med husets egna krafter, utan legd hjälp.
I en liten bok, som man ger hvarje tjänstflicka, när hon tillträder platsen, bör man inskrifva in- delningen för dagen o c h veckan, och hvarje duk- tig, flitig tjänare skall studera den samvetsgrannt för att sätta sig in i sitt arbete.
När hon sedan profvat indelningen o c h funnit den bra, skall hon lära sig att värdera den och glad gå till sitt ar- bete.
Om det än nu för tiden finns många dåliga tjänare, så finnas likväl ännu många bra flickor, som stanna trogna på sin post, då de se, att det arbete, som pålägges dem, icke öfverstiger deras krafter, utan att man underlättar deras sträfvan.
I den lilla boken bör, som redan anmärkts, icke blott dagens, utan hela veckans arbeten no- teras, och vi tillråda indelningen af hvarje månad i två stora arbetsperioder.
I de hus, där man tvättar hemma, bör hvarannan vecka offras till tvätten o c h klädernas lagning, de mellanliggande dagarne åt rengöring i stor stil.
Sålunda bör man anslå en dag till att piska möbler och mat- tor, en annan till grundlig mönstring af sängarne, en dag till att tvätta dörrar och fönster, en till att putsa silfret, dörrlåsen o c h tvätta prydnads- föremål.
Naturligtvis får man icke heller glömma den alltjämt återkommande putsningen o c h borstningen af möblerna, och den sjätte dagen bör man slutligen underkasta små o c h storas garderob en grundlig granskning.
På detta sätt kan arbetet aldrig sammanhopas, så att det blir en tryckande börda, o c h man behöfver ej bli vitne till, hur tjänarne använda de lediga timmar- ne för att sladdra med grannjungfrurna.
Alla dessa arbeten fordra likväl icke så lång tid, att man icke skulle kunna afstå en eller an- nan stund af dagen till tjänarnes fria disposition, så att de kunna få tid att laga sina kläder o c h ej vara tvungna att gå omkring s o m en skam för huset.
Förebrår man dem något med afseende på klädseln, ha de alltid till hands svaret: » Vi ha ingen tid för oss själfva. » Men om man har tilldelat dem en viss tid till egen disposition, kan man åberopa sig därpå, då de visa sig i smutsiga eller söndriga kläder.
Om man ej styr o m tvätten hemma, får man ännu bättre tid till de öfriga göromålen o c h kan i alla riktningar fordra ett ordentligt o c h utmärkt arbete.
Ibland kan det väl hända, att tjänarne oppone- ra sig mot den stränga indelningen o c h göra för- sök att fördela arbetet efter sitt eget hufvud.
I sådana fall bör husmodern ej pocka på sin ofel- barhet, utan lyssna till tjänarnes invändningar, pröfva dem o c h behålla det bästa.
Men är den indelning, husmodern själf gjort upp, den rikti- gaste, skall äfven hos de tjänande infinna sig en viss känsla af lugn o c h behag, som förmår dem att böja sig under matmoderns indelning af göro- målen.
Naturligtvis bör tiden o m sommaren såväl för barn som tjänare indelas annorlunda än under vinter- månaderna o c h för alla husets medlemmar med- föra ett större antal fritimmar.
Liksom barnet, styrkt af sommarluft o c h sommarferier, återupp- tar vinterns arbeten med ökade krafter, skola äf- ven tjänarne när de med sitt herrskap återvända från landet, vara bättre beredda att utföra allt det arbete, som väntar dem i vinterkvartalen, då husmodern under sommarmånaderna hållit töm- marne mindre stramt, o c h deras spänstighet skall oftast hålla ut till kommande vår.
Det är oför- svarligt, att så många husmödrar förbittra som- marvistelsen för sina tjänare genom att öfver- hopa dem med göromål, ja, genom att ofta neka dem att bvila ut på en afsides plats i det gröna, där de i fulla drag kunna njuta af den friska luf- ten, som är så nödvändig för hvarje människa, hon må vara hög eller låg.
Ett sådant obetänk- samt handlingssätt straffar sig själf; tjänarne bli antingen ovilliga, då de skola taga itu med vin- tergöromålen, o m man ej unnat dem litet frihet under sommaren, eller också ha de ej blifvit stärkta af landtluften o c h kunna ej fullgöra sina plikter.
Båda delarne kasta skugga öfver hemmet, s o m lider däraf både med hänsyn till den behagliga prägel, som bör hvila öfver det hela, och till det arbete, som utföres.
Men slutligen får en husmoder icke glömma att indela sin egen tid riktigt, så att alla de kraf, lifvet ställer på en hustru, moder o c h husets her- skarinna, måtte uppfyllas.
Hon bör bestämma den tid, hon vill använda både till allvarligt arbete o c h underhållande läs- ning, till uppsyn öfver barnen, till att represen- tera utom hemmet o c h — last but not least — den tid hon med friskt sinne och med det glada medvetandet, att hon uppfyllt sina plikter, kan offra åt mannens förströelse.
När han kommer hem från dagens arbete, bör han kunna få hvila ut i samtal med de sina o c h aldrig få svaret: » Förlåt, men jag har något jag måste uträtta. » Den mest otillbörliga o c h den mest förkastliga af all tidsindelning är den, s o m beröfvar h o n o m dessa stunder af förtroligt samspråk, om hvilket han alltid förnöjd bör kunna säga: » För dessa stunder kämpar och arbetar jag gärna! » Hvarje husmoder, som i sin indelning af dagen glömmer dessa timmar — hon må vara en aldrig så duktig matmoder — måste vi gifva det vitt- nesbördet, att hon icke förstått indela sin tid rätt.
Jenny Neumann.
Nytillträdande abonnenter kunna mot insändande af 40 öre i frimärken er- hålla X d u n s j u l n u m m e r med porträtt af tid- ningens redaktör och nitton a f de mest framstå- ende kvinliga och manliga medarbetarne.
Numret innehåller dessutom 20 sidor intressant och om- växlande text samt torde i detta afseende vara den rikhaltigaste jultidning, som någonsin utkommit.
Föräldrar och barn.
Små verklighetsbilder, samlade af Lo / a.
» flflEom, låt mig fläta ditt hår, jag kan inte med de där loekarne. » — » Nej, nej, mamma, flätor äro inte vackra; låt mig be- hålla lockarne! » — » Visst inte, du skall ha flätor. » Modern slätar ut håret; barnet grå- ter öfver sina lockar — och modern löser åter upp flätorna och lockar barnets hår.
Louise lät sina saker slängas ruudt om- kring.
På måndagen lågo söndagskläderna på soffa och stolar.
» Barn då, du är för oordentlig!
Hvart skall det ta vägen med dig? » Och medan modern talar på så sätt, samlar hon ihop Louises kläder och hänger in dem i skåpet.
Ett barn skar sig i fingret.
» A h, stackars liten, » ropade modern.
Och medan hon sö- ker förbinda såret, fortsätter hon med sin ve- klagan.
» Hvad skall farmor säga? » — » Gör det mera ondt? » — » Å h, min lilla stackare! » — » Sitt bara stilla, så går Maria efter en kaka åt dig. » * * * Ett annat barn föll och slog sig ett hål i hufvudet.
Barnet grät, men modern förstod att beherska sig.
H o n tvättade såret och förband det.
Medan barnet ännu skrek, var modern lugn och kysste det blott.
D å bar- net blef lugnare, sade hon: » Se, så vackert solen skiner!
Så snart jag är i ordning, skola vi gå och se, om det finnes några mogna smultron.
Minns du, hvar vi hittade så stora smultron sist.
Men i dag gå vi en annan väg, som är vackrare. » — Barnet glömde smärtorna och såret.
— Och när det åter skulle förbindas, väntade modern till ett gladt ögonblick, berättade något intressant, och allt var i ordning i en handvändning.
* Två barn kifvades.
bas inte, barn!
Man ligt till hvarandra och förmanade modern.
— är tidningen, som jag » Var ' snälla och gnab- skall alltid tala vän- vara tillmötesgående, » Fadern kom.
» Hvar lade här på bordet i
morse? » — » Det är inte godt att veta, hvart den har tagit vägen. » — » D u måste ändå ha sett den, då du dukade af. » — » D å fin- ge j a g minsann göra, om jag skulle hålla reda på, hvart allting tar vägen! » • — » Ja, men nu vill j a g ha den; laga, att du får reda på den. » — » Sök den själf, om du vill ha den. » — Modern flyttade sin stol, fadern gick och slog dörren hårdt i lås.
Barnen, som skulle tala vänligt och vara tillmötesgående, sågo och hörde det.
* * Fru N.
gick och gällde för att vara en god kristen och en god mor.
H o n var verk- ligen noggrann med att barnen skulle vara vänliga och godhjärtade och förlåtande mot sina ovänner.
— Så hade barnen en dag lekt med farbroderns barn, muntert och gladt.
Då de kommo hem, berättade de för modern, hur trefligt de hade haft tillsammans.
Meu i stället för att glädja sig, sade modern: » Hvarför leka ni med farbror Gustafs barn?
Ni borde inte alls hållas med dem.
H a ni glömt, att pappa ligger i process med deras far om arfvet efter onkel H a n s?
» En söndags morgon läste en mor en be- traktelse öfver kärlek och uppoffring.
» Inte sannt, ni vilja ju alltid älska hvarandra, men ej blott hvarandra inbördes; ni skola också älska grann arnes barn och alla människor.
Inte sannt, ni vilja j u gärna hjälpa och glädja andra? » — » Ja, snälla mamma; i dag är det Julie B:s födelsedag, och så ge vi henne en af våra söta kaniner, så blir hon så glad. » — » Edra kaniner?
Nej, ge henne hellre er bilderbok, den bry ni er j u ändå inte längre om! » * é Lilla Nina hade bedragit föräldrarne.
Be- drägeriet blef upptäckt, men barnet nekade håjrdnackadt till allt.
» Denna gång skall hon inte slippa undan på så sätt, » sade för- äldrarne, och de beslöto att stänga in barnet på soppa, vatten och bröd, till dess det till- stod sin förseelse.
Halfannan dag gick; så kunde modern inte längre kufva sitt svaga hjärta, och barnet släpptes ut under bannor och förmaningar.
— Senare sade Nina till en väninna: » Å h, j a g visste nog, att mam- ma snart skulle släppa ut mig. » Det dröjde inte länge, förr än modern åter beklagade sig öfver sin vanartige dotter.
3 .§I8,„.$ * fi .. - rf._- » U-.
- * M r » Min Elisabet är förfärligt slarfvig, hon låter allting ligga, glömmer allt, » klagade en mor för barnets lärare.
» J a g har gjordt mig mycket besvär för att vänja barnet af med sina fel, men förgäfves!
Jag ber er ha ett godt öga på henne, ty på det här viset kan det inte fortfara.
Mitt barn måste för- ändra sig. » — » Jag skall göra, hvad jag kan, » svarade läraren.
Några dagar därefter kom barnet till skolan utan sin skrifbok.
» H v a r är boken? » frågade läraren.
» Gå hem och hemta den. » Barnet gick, men kom ej tillbaka, och då läraren lät fråga, hvart barnet blef af, svarade modern, att hon ej » nändes sända barnet i skolan för andra gången i det dåliga vädret. » till rätta och placera i en naturlig ställning å gräs- mattan, sedan jag ögonblicket förut blifvit vittne till en öfverhalning, som den lilla gjort.
Under det jag pysslade med att bygga en slags mur kring barnet af några i hast anskaffade lösa stenar, ankom modern.
» Att frun vågar lemna den lilla ensam så här, är det inte riskabelt? » frågade jag.
» Ähnej, jag är j u ej så långt borta!
Och, för re- sten, lillan är så snäll.
Ä r inte sockergrynet mitt så ' tnält, tå tnält ' », jollrade den lyckliga modern.
Den lilla svarade med att ge ifrån sig en liten grymtning ur sugrörsmynningen, hvarefter denna hastigt smalnade af från en röd prick till ett rödt streck i det lilla ansigtet.
» Ja så, krataj hon, pi-ip, sa ' mamma! » fortfor modern och kittlade puppan.
Derefter återtog hon, vänd till mig, med något obeskrifiigt öfverförtjust i blick och ton: i&gt;Ar hon inte rysligt sötf » » Ähjo, ganska mycket, hon påminner frappant om en buddhaistisk husgud », svarade jag.
Liknelsen måtte ej ha varit träffande, ty i stället för ett erkännande fick jag en mildt förebrående blick till svar.
Det intresse, jag visat den lilla, hade emellertid till följd, att modern, så ofta hon i något ärende behöfde aflägsna sig, bad mig ha ett öga på henne.
I början gick allt bra, när min värdinna ej dröjde ute allt för många minuter.
Visade den lilla då tecken till oro, fann jag alltid på något sätt att lugna henne.
Ibland fick hon något oskadligt att Vi meddela här för dem af våra läsarinnor, suga på, såsom en marmorbrefpress eller en obegag- nad och för sitt ändamål opraktisk rakstrigel, som som med intresse följa företeelserna inom vår musikvärld, porträtt af den unga debutant, jag en gång fått i julklapp, eller ock placerade jag barnet i dess korgvagn, agerade själf häst och drog som i dagarne med så mycken framgång å den lilla kring trädgården, under det grannarne i vår operascen kreerat Lakmés roll.
fönstren rundt omkring åsågo uppträdet med samma Fröken Petrini är född i Falun 1 8 6 7.
R e - intresse, som om de suttit på en cirkus.
En gång, under en dylik cirkusrepresentation, dan som barn visade hon det lifligaste intresse trädde brefbäraren in på gården och lemnade mig för sång och musik och fick vid 1 6 års ålder ett bref.
börja taga sånglektioner.
Aret därpå in- » Hvad ser jag, doktorn har familj, och jag som trott, att doktorn var ungkarl, » sade han.
trädde hon vid härvarande musikkonservatorium, » Det är alldeles riktigt, jag är också ungkarl, där hon stannade i fyra år.
Sedan dess har gudskelof, » svarade jag.
hon under två års tid idkat allvarliga och » Jaså, hm, nåja, ursäkta, det ligger j u intet ondt grundliga studier för den berömde sångläraren i att — att en ungkarl är barnkär, ville jag säga », professor Bax i Paris, i hvilken stad hon återtog karlen och gick.
Från denna stund lade jag märke till, att jag, så äfven uppträdde på flere matinéer och soaréer fort jag gick ut på gatan, genast blef föremål för en samt skördade lifligt bifall.
Lakmés parti har viss obehaglig uppmärksamhet från stadsbornas sida.
kompositören själf till största delen genomgått I ansiktet tycktes man betrakta mig med en slags med henne.
Rörande hennes debut i detta ömkan, men när jag vände ryggen till, hörde jag parti hänvisa vi till annat ställe i tidningen.
allt som oftast fnissjiingar bakom mig.
Jag grubblade förgäfves öfver orsakerna till detta uppförande och gick ständigt i nervös oro, att nå- got var i olag i min toalett, när jag visade mig ute, att mina byxhängslen dinglade kring mina ben eller något i den stilen.
Snart kom jag dock på det klara med rätta sammanhanget.
En vacker dag hade min värdinna åter gått ut i Grotesk af John Johnson.
staden i ett ärende och, utan att ens be mig om tillåtelse därtill, kastat sitt barn i armarna på mig.
Ty när jag, efter att själf ha varit ute i trädgår- in hederlige och lärde vän Agaton E.
, ett 1-Sc mönster för redbarhet, sanningskärlek och den några ögonblick, kom in till mig, satt ungen midt på golfvet i mitt rum, hvaremot allt sökande ~ " ' °ö~&gt;- goda seder, är pappa till den här historien, efter modern var lönlös möda.
Under de första hvilket j a g förutskickar som en lämplig inledning, emedan jag ansett en sådan behöflig.
N u till saken!
minuterna var flickan lugn, men så började hon visa åtksilliga symptom till dåligt lynne, som oroade Min vän berättade: För några år se ' n tillbringade jag sommarferierna mig.
Jag genomgick raskt hela programmet af för- i det lilla naturskönt belägna X-köping, där jag, ströelser för att åter bringa den lillas humör i jämn- tillsammans med ett förut för mig obekant ungt folk, vikt, men förgäfves.
Eakstrigeln och marmorbref- hyrde en liten kåk med trädgårdstäppa.
Mitt värd- pressen voro nu lika litet i smaken som allt annat, folk, hvilket, liksom jag, var fullkomligt främmande som förut intresserat.
Efter endast fem minuters förlopp var j a g ett rof för den ytterligaste förtviffan.
för omgifningen, egde ett litet barn, för hvars skull » sommarnöjet » egentligen blifvit hyrdt.
Mannen, Den lilla, som börjat med en stilla kvidan, hvil- hindrad af sin tjenstgöring i Stockholm, helsade en- ken dock hastigt öfvergick i våldsam gråt, grät icke dast på sin familj om söndagarna; hela den öfriga längre.
Gråten hade stegrats till vilda tjut, som om delen af veckan måste jag ensam representera det en lössläppt orkan spelat i ett orgelverk.
En kör af maskulina könet i vår lilla koloni.
tusen krokodiler, hvilka djur j u gjort sig kända för I början egnade jag icke barnet den ringaste upp- att kunna härma barnskrik, skulle icke ha åstad- märksamhet, ty det var ju icke mitt, och jag visste kommit en sådan musik, som denna sologök till ej ens, af hvad kön det var, då detta omöjligt kunde människobarn, hvars högsta falsettoner lågo hela oktaver öfver det ljud, som en osmord port brukar spåras af dess yttre, hvilket på afstånd endast tedde sig som en kolossal puppa.
V i d närmare granskning frambringa, när han öppnas så försigtigt, att ingen stack ett flintskalligt, aflångt hufvud fram ur för- skall höra det.
puppningen, i hvilket två små ögon, liknande ett När alla medel att bringa barnet till tystnad an- par korinter i en hvetebulla, inpassats en smula på vändts och jag slutligen under en hel kvart galop- sned.
Under » korinterna » framstack en diminutiv perat mig trött i trädgården, sedan jag lagt barnet liten utväxt, som en knöl på en potatis, och under i dess vagn och själf spänt mig för som häst, fick denna knöl lyste en rosenröd sugrörsmynning.
Så jag en idé.
fanns ytterligare, på hvar sin sida om det lilla skal- I min nöd beslöt jag att ögonblickligen ge mig ut lota hufvudet, ett par utstående, skära, genomskinliga, på spaning efter modern och under tiden låta ungen litet tillskrynklade skinnlappar af ett dessertskedblads skrika.
Men i vagnen kunde flickan ej ligga, eme- storlek, hvilka tjänstgjorde som de synliga organen dan hon, lemnad utan tillsyn, lätt kunde krafia sig för hörseln.
ur åkdonet och slå ihjäl sig.
På gräsmattan vågade Jag hade alldeles apropos gjort dessa iakttagelser jag ej heller lägga henne, emedan hon där lätt kunde krypa sin väg under min bortvaro.
på nära håll å den lilla varelsen, hvilken jag, under det modern för en stund aflägsnat sig, måste hjälpa Ah, jag fick ånyo en i mitt tycke god idé.
Märta Petrini.
» Min dotter ».
jjj^iT
T trädgärden fanns en alnsdjup brunn, som nu midt i sommaren stod torr som en ugn, och i denna svala - och säkra fristad beslöt jag att förvara barnet, till dess jag lyckades få fatt på modern, som nog icke kunde vara långt borta.
Och då jag visste, att barn skrika, till dess de tröttna eller somna, flyttade jag i största hast den gallskrikande barnungen och dess bädd ur vagnen och ner i brunnen, hvarefter jag åter lade brunnslocket öfver öppningen.
Jag bade icke väl hunnit fullborda dessa mina arrangemang, förrän jag såg ett fönster öppnas i ett af husen midt öfver gatan och hörde en gäll fruntimmersröst gästa, som om elden varit lös: » Onaturlige far och vidunder i människohamn, tänker ni mörda ert oskyldiga barn? » Innan jag hann sansa mig, hade en folkhop sam- lats å gatan och inträngt till mig i trädgården.
Och i nästa ögonblick anlände äfven en poliskonstapel, inför hvilken jag ånyo anklagades som » onaturlig far » och » spenabarnsmördare ».
Flere bland grann- fruarna, som skyndat till och från sina fönster åsett, hvad jag haft för händer, anklagade och dömde mig •ohörd.
Jag protesterade mot att bli tagen för en barna- mördare och lyfte af brunnslocket för den nyfikna massan.
Och där låg den lilla, frisk och kry på sina kuddar, och — log, hvilket något tycktes lugna de närvarande.
Den af dem, som först slagit larm, vände sig dock i nästa ögonblick till mig och sade: » Min herre!
Jag ser nu, att ni inte haft för af- sikt att döda ert barn, men hur kunde ni komma på den vilda idén att stoppa ner den lilla Guds än- geln i brunnen?
Hvad har ni för ett fadershjärta? » » Mitt herrskap », svarade jag.
» Jag hyser alls inga faderskänslor gent emot detta barn, som inte är mitt, som jag fått mig påtvingadt af ödet, och som nyss skrek värre än en gardist, som ropar: i; gevär! » » Men brefbäraren kan vittna, att barnet är ert », återtog min åklagerska.
» Hela sta ' n vet det, så att det tjänar ej till att neka! » inföll nu en annan af de ärade damerna.
Jag böjde mig för en så stor majoritets utslag i målet.
Men redan följande dag lemnade jag det lilla sam- hället och har sedan dess hvarken återsett detta - eller — min dotter.
Teater och musik.
Kungl.
operan har nu flere aftnar gifvit den h o s oss nya operan » Lakmé » af Leo Delibes o c h hvarje gång för fullsatt salong.
Och det rikliga, stundom stormande bifall, som kommit densamma till del, torde kunna tillskrifvas såväl operan själf som utförandet.
Libretton är visserligen något tunn o c h företer föga handling, men höjer sig dock på åtskilliga ställen till verklig poesi o c h bildar här ett tack- samt underlag för musiken.
Hvad denna senare för öfrigt beträffar, har operan att uppvisa flere verkliga godbitar af melodisk fägring och ypperlig instrumentation.
Särskildt torde andra akten få anses s o m den mest lyckade härutinnan.
Men äfven i första o c h tredje akten finner man utsökt vackra melodier o c h målande poetisk instrumen- tering.
Största intresset fäster sig naturligtvis vid de båda hufvudpartierna, Lakmé o c h Gerald.
Dessa äro ock af kompositören synnerligen omsorgsfullt utarbetade o c h förfela ej att verka anslående med sina båda vackra o c h stundom originella melo- dier.
Att åtskilliga reminiscenser från andra ope- ror förekomma är nog sant, men torde numera vara svårt alldeles undvika.
Utförandet är nästan allt igenom synnerligen förträffligt.
Särskildt gäller detta innehafvarne af de trenne hufvudrollerna: Lakmé, Gerald o c h Nilakantha — fröken Petrini samt hrr Ödmann och Lundqoist.
De öfriga äro j u ock endast fyll- nadspartier Mer än vanligt glädjande är det att få bevista en så allt igenom lofvande o c h lycklig debut som fröken Petrinis.
Begåfvad med en ovanligt hög, om ock ej så stark sopranstämma (klart och full- tonigt tagande treslrukna e), väl skolad och säker i tonbildningen torde hon, helst s o m hon härmed förenar ett synnerligen intagande yttre, god och naturlig plastik, få anses hafva gjort en af de mest lyckade debuter, s ö m under det senaste de- cenniet förekommit.
Också måste det lifliga bifall, som i dessa dagar egnats henne af såväl publik som kritik, betraktas som fullt välförtjänt.
Fröken P. är ännu ung o c h befinner sig ännu i utveck- ling.
Men hvad h o n redan presterat talar högt för.
att k. operan vid sig bör binda en så lofvan- de förmåga.
Att br Ödmann i Geralds för honom väl lig- gande parti o c h i sin engelska officersuniform skulle taga damerna med storm kunde man på förhand förutse.
Så frenetiska bifallsyttringar o c h ifriga näsduksviftningar, s o m dessa aftnar från damernas sida kommit honom till del, torde vara tämligen sällsynta.
Men äfven den manliga delen af publiken egnar honom nog ock sin hyllning, och han är det äfven värd, särskildt o m han i någon mån modererar tonansatsernas häftighet.
På det hela taget klingar emellertid nu s o m all- tid hans stämma skön o c h välljudande.
Hr Lundqvist utför Nilakanthas, den brahman- ske prestens parti med denna nobla värdighet i sång o c h spel, s o m hos h o n o m aldrig förnekar sig.
De öfriga fyllde ock i allo väl sina uppgifter, särskildt förtjänar fru Edling (slafvinnan.)
loford för sitt delikata utförande af understämman i första aktens duett med Lakmé.
Orkestern sköter sin sak ypperligt under hr Hennebergs ledning.
På uppsättningen är ingen- ting sparadt.
Dräkter o c h dekorationer äro nya och synnerligen praktfulla.
Och åt inöfningen af baletterna har hr Sjöblom synbarligen egnat den största omsorg.
Ingen musik- eller operavän b ö r försumma att se » Lakmé ».
K. dramatiska teaterns nästa nyhet blir » P å nåd och onåd », öfvers.
från italienskan.
Vasateatern gifver onsdagen den 22 dennes för första gången Sullivans melodiösa operett » Mi- kadon », hvilken öfverallt i utlandet haft den mest lysande framgång.
Den 21 Jan.
E n o u p p g j o r d räkning.
Af S u n e F o l k e s o n.
(Forts, och slut.)
Iföle nya bref, hon läste, upplyste henne tS^?
visst ej därom, men de voro så ned- stämda alla, så tryckta — — — — — — — » du klagar öfver, att jag ej skrifver?
Jag orkar ej, mor.
Jag har det för svårt.
Men kommer jag bara öfver dessa dåliga konjunkturer, så skall det väl bli bättre » Hon såg på daton, det var ungefär samma tid, som hon begärt den lilla ponnyvagnen af Johan.
Men det var väl blott en tillfäl- — — — — — — lig, påstår du?
Ack mödrar; åt edra söner om de än äro aldrig — » Jag är hvad ni äro är ingenting så vanliga. » inte lyck- er lika, ni godt nog, — — — » plåga mig inte med bjudningar, mor.
Jag låter Martha gå ensam.
Jag kan ej vara ifrån skrifbordet just nu — dessutom är jag en för klumpig konsol till en så fin statyett. » — — — — — — — — — — — — » hennes sätt emot herrar är oklanderligt, det vet du ju, och jag vill inte höra något skvaller om henne, det säger jag ifrån » — — — — — H o n började tänka efter — — — — — — - — Hvarför hade han inte varit lycklig?
Och ändå visste hon, att hon inte sagt ett enda häftigt ord, aldrig sårat honom, aldrig visat nycker; det hade modern alltid sagt henne vara så tarfligt.
Men då — — —?
jade hon som Nej, det var något annat.
En oro bör- bränna henne • — — — och så återtog läsningen.
Det skulle väl stå något, upplyste henne?
Affärstrasslet blef större, bekymren mera tryckande, och slutligen kom hon fram till sanningen; Johan hade åtagit sig reda upp hennes fars dåliga affärer.
Ett litet bref af fadern föll ur bland de andra; det var da- teradt strax efter bröllopet, innehöll en begä- ran om en borgen för ett större lån.
Hon rodnade djupt, som om hon fått ett slag i ansiktet.
Fadern hade ju sålt henne, hade bedragit Johan!
Hade räknat på, att dennes blyghet och kärlek skulle göra honom min- dre klarsynt.
— — — — — — — — Hon var stolt, med den ömtåliga stoltheten hos en fin race.
Förödmjukelsen var brännande; de, aristokraterna, hade varit tarfliga och lumpna, och han, han — - — — — — — hjärtat lyfte sig jublande — — — han hade varit storsint!
Men de sorgsna brefven blefvo flere, flere, och nu sargade hvart och ett ord henne.
Hon mindes hvarje fåfängans kraf, hvarje oförnuftig bön, med hvilka hon ökat den långa skuldsedel, fadern hade till man- nen.
Hon läste, hur han kämpade och ar- betade, huru han drog in på allt, som rörde honom själf — — hon fick veta det genom moderns förebråelser och böner att spara sig.
T y hon fann också bref från denna, hennes hufvudfiende, som ens.am haft Johans förtro- ende, stått vid hans sida i onda som goda dagar, med sin kärlek uppehållit, med sitt förtroende uppmuntrat, med sin ömhet afvärjt så många slag som möjligt.
Och till det sista hade modern egt hans hjärta — egt samma oföränderliga kärlek.
.
Och under hela den tiden hade hon lefvat som en främling i eget hem.
låtit först man- nens kärlek lik en rik ström välla vid sidan af hennes hjärta, utan att någonsin nå dit in, och när sedan bekymren kommo, hade hon intet annat gjort än ökat dem med sin fåfänga och sitt oförstånd.
— — — — — hon tog upp ett sista bref, det var skrifvet fjorton dagar före hans död: — — — — — — — » tack för du skref på bor- gensförbindelsen, den räddar mig denna gång.
Men begär ej, att jag skall tala med Martha om allt detta.
Draga henne med in i dessa bekymmer?
Nej, lilla mamma!
Skulle ock- så hennes leende dö bort, hvad skulle jag sedan lefva af? » — — — — — — — Hon gömde ansiktet i händerna.
Skam- men, ångern, förtviflan höllo på att kväfva henne.
H o n kunde ingenting försona, ingen smärta lindra mer.
Allt var för sent, för hela lifvet för sent.
Där stod hon med sin tunga skuldebörda, som aldrig skulle lyftas af, med sin ouppgjorda räkning, som aldrig skulle öfverkorsas.
Hon hade rest sig upp, alla brefven follo ned, på golfvet, öfver kåsösen.
Likblek stödde hon sig mot den klumpiga chiffoniern, som så länge åt henne gömt en underbar gåfva: det stora, rika hjärta — som hon ej förstått.
Dörren öppnades i detsamma.
» Nu är jag färdig att gå på posten, frun, kan jag få räkningen? » Hon lyfte långsamt upp det tunga, vär- kande hufvudet.
» Hvilken räkning?
Jaså, jag minns.
Nej, jag hittade inte den — — — — — — — men jag skall söka bättre, käraste Karolina. » Karolina stängde dörren fundersamt — » käraste Karolina », det har j a g inte hört se ' n » salig herrn » dog.
Men du min gud, så blek hon var.
Kan hon ha sett » salig herrn » mån tro?
Nej, jag är rent galen, det är j u midt på middagen.
Fast chiffoniern stod öppen i alla fall — — — — — - är det inte det jag sagt?
Den chiffoniern, den stod där ackurat som hennes samvete — — — och när vår herre lät det tala, så — — — — — — — — En kvidan, låg och hjärtslitande, gled öfver de bleka läp-
parna där inne.
För sent?
Fans det ingen bot, ingen?
Hade hon ingen möjlighet, ej en enda, i lifvet kvar att kunna godtgöra?
Två lif förspillda — det var för mycket.
— — — — — — — — Det stod inte till att bära.
- ' — — — — H o n sjönk på knä vid den låga länstolen, och i sin tår- lösa smärta vred hon händerna, förtvinad — hela hennes späda kropp skälfde af under- tryckta snyftningar.
— — — — — • Hon borrade ned hufvudet bland brefven — — — — — vaggade fram och åter som under en olidlig smärta.
— — — — — — — Förslag till matordning för veckan 26 jan. — I febr.
Enklare bord.
S ö n d a g: Soppa på blomkål, kyck- ling, ehokoladpudding.
M å n d a g: Fläskkorf med grönsaker, (italiensk ehipolataragu), puré på ris- gryn.
T i s d a g: Kalfkyckling, pärlgryns- välling.
O n s d a g: Sylta och rötter, soppa på kalfsvans (tillredes som oxsvans- soppa).
T o r s d a g: Fårkotlett med löksås, puré på potatis (parmentiere).
F r e d a g: Stufvade aborrar, soppa på höns (Cochy Sec).
L ö r d a g: Surstek med makaroni, fruktsoppa.
Recept.
Fläskkorf med grönsaker (Chipolata- ragu).
1) finare: Morötter, skurna som korkar, kokas i buljong; rostade och skalade kastanier, champignoner och magert färskt fläsk tillsättas och få koka med morötterna, hvarefter kokta prinskorfvar och sönderskuren öfverblifven kokt eller stekt fågel till- sättas; alltsammans får därpå stufvas med en sås, beredd af smör, hvari man inarbetat en matsked fint hvetemjöl, och hvilket därpå fått fräsa tre ä fyra minuter, hvarefter starkt hopkokt bul- jong äfvensom ett glas madeira blifvit tillsatt under kokning, till dess såsen blifvit simmig.
Denna ragu kan äfven användas som garnityr till fågel, anka, höns, kalkon, gås, äfvensom till kalfstek, men då uteslutes den sönderskurna fågeln.
2) Enklare: Vanlig god fläskkorf kokas på vanligt sätt, hvarpå den sön- derskäras i skifvor, hvilka tillsammans med kokt eller stekt kalfkött, skuret i tärningar, kokta morötter, kokt pota- tis eller kastanier jämte en knifsudd socker få koka i buljong eller i spadet af fläskkorfven, till dess en någorlunda tjock stufning åstadkommits.
Ganska god.
Chokoladpudding.
Chokolad, mjöl, smör och mjölk röras väl, tills dess att allt är väl blandadt, hvarpå det kokas, tills dess det släpper pannan, då det aflyftes, ett ägg tillsattes och massan får svalna; 5 till 7 äggegulor vispas 10 minuter med socker, inblan- das därpå i massan, hvarefter de till hårdt skum slagna ägghvitorna till- sättas.
Nu hälles allt i smord form, som nedsättes i vatten och får koka i omkring 2 timmar.
Serveras med vaniljsås.
Serveras både kall och varm.
Om socker och chokolad användas, tages mindre socker och mera chokolad.
3) Puré på potatis (Parmentiere).
Denna puré, som fått sitt namn efter den person, som införde potatisodlingen i Frankrike, Parmentier, tillredes på följande sätt: • Potatis kokas mjuk med buljong och drifves två gånger genom hårsilen; mera buljong tillsättes, och allt får un- der jämn omröring uppkoka.
Den af- redes med grädde och smör och ser- Plötsligt lyfte hon upp det lidande ansik- tet, en ny känsla kom hjärtat att slå än vil- dare, — • — ack j o, det fanns bot!
hon älskade — — — — — — och med hvarje tung och het tår, som nu föll öfver brefven, kom också en kyss.
Ja, hon älskade!
Räkningen skulle nu göras upp — döden hade icke tagit allt hopp med sig — när hon nu hade kärleken, och så sorgen till, skulle hon inte vara i stånd att då bruka de krafter, han sagt, att hon egde, och göra sitt lif sådant, som han velat ha det?
Och med hvarje gjord upp- offring och hvarje vunnen seger skulle hon veras med rostadt bröd i skifvor eller crotttons.
Man kan äfven tillsätta sparrishuf- vuden med små morotkulor i stället för croutons.
Likaså kan vatten an- vändas i stället för buljong, men då tages mera smör.
O. H.
D.
Bostaden.
Kalendrar.
På det nya året kan man göra många personer, herrar som damer, glädje med en kalender, och därför vilja vi gifva anvisning till att framställa några mindre vanliga ar- tiklar i denna väg.
Mycket nätta äro t. ex. små tamburiner, hvilka man kan köpa i hvarje konsthandel att sedan måla något på.
I tamburinens spända skinn gör man med en skarp penn- knif i sned linie bredvid hvarandra tre dubbelinskärningar, genom hvilka man drar färgade atlasband, på hvilka månadernas namn, dagarnes namn och datumförteckning från 1 till 31 målas med svart.
V i d bandens ändar fästas, sedan de dragits igenom, små pinglor.
Eundt om utanpå garnerar man tamburinens kant med pompon- fransar och, om man det kan, målar man på skinnet blommor, insekter m. m. Bestämmandet af färger och storlek öfverlemnas åt den individuella smaken.
— En kalender med liknande apparat för data kan man förfärdiga genom att bekläda ett fyrkantigt stycke kartong med brokig damast, hvars mönster man utsyr med guld och silf- ver, med fina metallpärlor och paljetter.
Banden därtill tagas äfven i möjligast rika färger, och fäster man i ändarne små bjällror eller små tofsar af metall- pärlor.
En guldsnodd omramar kalen- dern, som förses med två runda öglor till upphängning.
— För kalendrar till afrifning be- kläder man ett stycke kartong med något tyg, som man rundtorn, till vid pass tre fingrars bredd, rikt broderar i något vackert persiskt mönster; sedan låter man bokbindaren fästa datum- packen i midten.
På så vis kan man utstyra dessa små bohagsting synner- ligen smakfullt.
Bakning.
ju närma sig det, hade han sagt — och då kanske också få försoning och frid.
Men hvarför måste hans hjärta brista först för att lära henne detta, för att fylla hennes med kärlekens kraft?
Det hade ju varit så mycket bättre och lättare att älska tillsam- mans än på detta sätt, en och en hvar på sin tid.
.
.
Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
Mandelberg.
Tag 5 ägghvitor, slå dem till hårdt skum, nedrör 425 gram florsiktadt socker; rör detta med en silfversked åt en led en timma, idryp under tiden 80 kub.-cm (3 tum) ättika, några droppar i sänder; haf nu tillreds 425 gram (1 ' 8) skållad, i fina strimlor skuren och väl torkad söt- mandel.
Sedan mandeln är väl blan- dad med den öfriga massan, formas med en matsked och en tesked däraf kransar eller hvad fasoner man be- hagar på väl smorda plåtar; torkas i svag ugnsvärme under ett par timmar.
Misslyckas sällan.
A f denna sats blir ungefär 60 st.
Hilma.
Porla-skorpor.
2 liter 62 cl.
(1 kanna) vatten, 425 gram (1 &lt;8) smör, 425 gram (i " ffi) socker, sammalet hvetemjöl och jäst.
Gorån.
213 gram (| 9) smör smäl- tes och röres hvitt — däri blandas 213 gram socker, lika mycket mjöl samt 8 ä 10 vispade ägghvitor.
Degen lägges med en sked i järnet.
Vridas som pappersstrutar.
Serveras fyllda med gräddskum med litet gelatin uti.
Hulda T Matlagning-.
Vinkaka.
5 ägg vägas, lika mycket i vikt mjöl, socker, sötmandel (hel), konfektfikon och russin.
Allt samman- blandas — hvitorna sist — och gräd- das i form, som smörjas och mjölas.
Hulda T » Prinskorf ».
Finmalet fläskkött spä- des med kokt mjölk (likasom till fläsk- korf), vidare tillsättes nejlikor, salt och peppar.
I stället för vanliga fjälster användas fårfjälster, och knytas trådar utefter hela längden, 4 k 5 cm.
mellan hvarje; rökas lindrigt.
Hertha.
Dansk rödgröt.
Till 1 liter 31 cl.
(1 stop) hälften saft och hälften vatten sättas 80 gram (6 lod) sagomjöl eller 93 gram (7 lod) potatismjöl.
Mjölet iröres, innan saftblandningen sättes på elden; då den satts på spiseln, röres den ständigt, tills den kokt väl upp.
Vispas då starkt och slås upp att kallna.
Skall helst kokas dagen, innan den an- rättas.
Trix.
Hushållet.
tids förlopp tillsätter man något ljumt vatten och tvättar därpå, ej genom att gnida, utan genom att stryka med handen.
Anbefallas bör, att man ej låter tyget torka fullständigt, utan tager in det i fuktigt tillstånd, stryker det och ger det fason genom att draga i det.
— pp — Fönsterträdgården.
Att blifva kvitt ohyra på växter med så stora och jämförelsevis få blad som källor är mycket enkelt.
En grundlig, tvättning af bladens såväl öfver- som undersidor jämte bladskatten med ljumt tvålvatten är tillfylles att tillintetgöra ohyran, en ganska vanlig följd af den&gt; kvafva och varma luften i bonings- rummen.
Att vattna dem på fatet är visst icke skadligt, de kunna till och med ställas på fat, som ständigt hållas- fyllda i vatten.
Bladlöss pläga ej angripa myrtnar, utan hvad ofta benämnes med detta namn är i stället s. k. sköldlöss, hvilka till utseendet lika bruna u p p - höjningar sitta på grenarne och bla- den, isynnerhet dessas undersidor.
A t t bli kvitt desamma är minsann ej någon lätt sak, då de innästlat sig på myrt- narne med sina många och små blad.
Det enda, man kan göra, är dels att med en spetsad pinne aflägsna så många som möjligt, dels att tvätta, växterna med starkt såp- eller tobaks- vatten och sedan öfverspruta dem med varmt vatten.
A r o exemplaren små,, så att det går för sig, är bäst att ned- doppa hela kronan i såpvattnet samt hålla den en liten stund däri och skvalpa om vattnet, så att ohyran lossnar.
Fullt tillfredsställande blir ändå ej resultatet, enär man sällan lyckas få bort all ohyran.
För att förhindra uppkomsten af densamma böra myrtnarna under vin- tern ej förvaras i varma rum, utan på en plats, där temperaturen hålles föga öfver fryspunkten.
Genom då och då företagna spritningar med rent vatten böra de befrias från smuts, som samlar sig på bladen.
Om sommaren trifvas de bäst på en halfskuggig plats i det fria.
Viola.
Handarbeten.
De bästa pepparkakor.
32 cl.
(1 kvar- ter) brun sirup och 425 gram (1 ®) socker uppkokas och står, tills det blir kallt.
4 ägg, 8 cl.
(1 jungfru) smält smör, 12 cl.
(1 | dito) grädde, 13 gram (1 lod) pottaska, 850 gram (2 &lt;8) mjöl.
Kryddnejlikor, litet krydd- och starkpeppar iröres.
Upplägges med tesked i mycket små runda kakor på spjället (lagom ugnsvärme).
Trix.
Att länge förvara köttbullar.
Förväll köttbullarne, lägg dem sedan de kall- nat uti en glasburk, fyll därpå god buljong, att det står väl öfver kött- bullarne, slå däröfver litet skiradt smör, som bildar en tunn fettbotten till skydd mot luften.
Köttbullarne kunna då sparas flere veckor och bli ej torra.
Hilma.
Spritsbakelse.
267 gr. (63 ort) smör tvättas och röres tills det blir smidigt.
425 gr. (1 S) hvetemjöl, 212 gr. &lt;ffi) finstött socker, 1 äggula och hjort- hornssalt till en ärtas storlek blandas väl tillsammans, däraf lägges i spritsen, och kramas ut längder, som formas till S eller hvad fason man behagar.
Gräddas på väl smorda plåtar i ej för svag ugn.
Sophia.
Tvätten.
En stilfull och fin soffkudde.
En fyr- kant af någon vacker mörkröd plysch spännes med foderdomestik upp i ta- pisseribågen.
Härpå klistras nu ett urklippt löst och ledigt applikations- mönster och öfver detta sys sedan med guld och silfvertråd hvar annan figur, ledigt sammansatt.
Tar sig för- träffligt ut och gör sin mästarinna all heder.
Guld och silfvertråden skola ligga så tätt, att de helt täcka mönstret,, och det är just detta, som gör, att arbetet ser så stiligt ut.
Maja.
Att tvätta normal-ylleunderkläder.
Man tillreder en kraftig såplut af bästa slags såpa och har den högst 28 grader varm.
Häri doppar man hvarje sär- skildt smutsigt plagg och låter såp- vattnet väl blöta igenom, hvarefter man låter dem ligga några timmar eller helst öfver en natt.
Efter denna Billig och treflig gungstolsdyna.
» Kroka » fem längder, en decimeter breda och så långa, man vill hafva dynan.
Två böra krokas af blått garn och tre af svart.
Sy på hvarje längd med korsstyng en ranka, tre centim .. bred, af svart garn på de blå och med guldgult på de svarta.
Sy längderna
tillsammans så, att en svart blir på ihvardera sidan och en på midten, sy sedan öfver hvarje söm och rundt om t e l a stycket med guldgult garn s. i.
» kråkspark ».
Dynan stoppas med tvä hvarf vadd och fodras med svart bom- ullskypert.
Tvinna en tjock kordong af två länkar svart och en länk blått garn och fäst den rundt om ytter- kanten.
I nedre kanten fästas med stoppnål fyra decimeter långa trådar, tio tvarta och tio blå (hvarannan hela bredden utefter), den ena tråden tätt invid den andra.
Sammanvik den dubbelt (2 dec.)
och knyt fransen till ett galler.
Maria.
Soppor.
Soppor, som skola afredas med grädde skära sig ej, om grädden kokas upp i särskildt kärl och tillsättes medan den är varm.
Finnes ej grädde, kan upp- kokad mjölk i stället användas, men då bör en ägg-gula vispas i soppskålen med några skedar af den varma sop- pan, innan den upphälles.
Den kokade grädden har, som man vet, en alldeles olika smak med den okokade, hvilket måste ihågkommas då den användes till afredning.
Afredda soppor äro svåra att förvara, ty de surna lätt och böra ej tillredas i större kvantitet, än som fordras för tillfället.
Köket.
Anka väljes med mjuka fötter och fast fylligt bröst; de tama hafva gula fötter och de vilda (änderna) röda.
Fårkött bör vara fast och högrödt med styft, hvitt fett, samt anses bäst då fåren äro 3 — 5 år gamla.
Om krea- turet varit mycket ungt, kännes köt- tet mjukt, då man nyper däri; om det däremot varit gammalt så skrynklar köttet sig, då man nyper däri, och bi- behåller sedan dessa skrynklor.
Fet- tet på unga får kan lätt sönderdelas, men på de äldre sammanhålles det med hinnor.
Då fåret varit angripet af rötfeber, är dess kött blekt och fet- tet gulaktigt, hvarjämte köttet lossnar från benen och små vattendroppar ut- pressas, då man trycker därpå.
Ham- meln eller vädurens kött värderas högst och igenkännes på de stora fettklum- parne på insidan af låret.
Gotländskt fårkött anses med skäl som det fina- ste och erinrar till smaken något om rådjur, emedan fåren på Gotland till- bringa hela somrarne i nästan vildt tillstånd.
Allt fårkött är bäst om hö- sten.
Oxkött.
Godt oxkött har frisk hög- röd färg med ljust gulaktigt fett och mjuka muskler, kokött har fastare muskler och hvitare fett, men ej så högröd färg.
Dåligt kött af illa un- derhållna eller allt för gamla kreatur igenkännes därpå, att köttet är mörkt eller blåaktigt och fettet mörkgult och segt.
Om kreaturet varit mycket gam- malt, synes en hård sena mellan köt- tet vid refbenen.
Om köttet, då man trycker därpå med fingret, åter hastigt höjer sig, är det af ett ungt djur, men om det däremot höjer sig långsamt, eller om fördjupningen kvarstår, så har kreaturet varit äldre och köttet är af mindre god beskaffenhet.
Kalfkött bör vara hvitt, med klart, nästan genomskinligt fett, men köttet kan stundom vara välsmakande, om äfven färgen är något mörkare.
Det påstås, att en del slagtare åderlåta kalf- varne före slagtningen för att köttet skall blifva hvitare, men det blir då äfven mera torrt och smaklöst.
Då fettet kring njurarne är hvitt och fast, är köttet vanligen af bästa sort och alldeles färskt.
Det kan ej förvaras så länge som köttet af äldre kreatur, isynnerhet under varm eller fuktig vä- derlek.
Dåligt kalfkött är fläckigt och svampigt, med mjukt och fuktigt fett.
Medelstora, feta kalfvar hafva bättre kött än de större och något äl- dre.
Kalfvens kött anses ej fullt nä- rande, förr än den är 2 månader.
Köt- tet af kvigkalfven föredra ges framför tjurkalfven.
Om skumning af buljong och kött- soppor.
Detta är ett ganska viktigt kapitel, i synnerhet för oerfarna koker- skor, som hvarken förstå, huru ytterst nödvändig skumningen är eller rätta sättet att gå tillväga därvid.
För det första måste man ihågkomma, att fettet är af två slag, af hvilka det ena hård- nar och bildar en fast kaka, då soppan kallnar, och således utan svårighet kan borttagas, under det det andra förblir flytande.
På soppa, t. ex af fårkött, samlar sig allt fettet i en dylik hård kaka då soppan kallnar, och då kakan aftages är soppan alldeles fri från fett; kokas soppan däremot på fläskkött, blir fettkakan ej så hård, och äfven sedan den borttagits, finnes soppan be- mängd med fett.
Samma förhållande är äfven, då soppan kokas på blandadt kött och på ben.
För att kunna bort- skumma det feta låter man soppan kvarstå mycket länge öfver elden att småkoka under ständig skumning.
Detta sätt är äfven det enda möjliga, då man vill borttaga det feta på sop- por, som varit afredda med smör.
Iciiins läsarinnor bedjas uppmärksamma annonsafdelningens rubriker tfjänstisökande och Lediga platser.
som som Red.
b e f o r d r a r gärna alla inkommande frankerade svar, bära tydligt annonsnummer eller signatur, till annonsör, vid annonsens insändande meddelat Red.
namn o.
adress.
Bäst är att vid annonsens insändande bifoga likvid i pen- ningar eller gångbara frimärken.
Hvar o c h en kan själf be- räkna annonskostnaden, enär hvarje tiotal stafvelser bilda en rad å 25 öre.
Minst fyra öfverskjutande stafvelser räknas s o m full rad.
Sålunda räknas 8 7 stafvelser s o m 9 rader; 8 2 staf- velser s o m 8 rader.
Alla lättförstådda förkortningar äro tillåtna.
Idun ar Tör kvinliga tjänstsökande bästa annonstidning!
Allt, « i m r ö r damernas värld &amp; ett uppkok, skummat den väl samt, ml .hall, åter slagit den öfver köttet.
Linchen.
Huskurer.
En kokerska får aldrig öfverlemna Frostmedel.
I Idun ha redan förr sig åt den villfarelsen, att soppan är ma åren åtskilliga medel mot frost- fri från fett, därför att den hårda fett- kakan därpå borttagits, medan soppan I skador i händer och fötter angifvits.
I dag meddelas emellertid ett nytt, var kall, och detta skall hon snart ypperligt recept.
Man skaffar sig på inse, om hon ånyo uppkokar soppan, apoteket 10 gram Ichtyol ammon.
och ty då den kallnar för andra gången 10 gram vaselina flav.
Väl blandade bildas åter en fettkaka därpå.
gifva dessa ämnen en visserligen till Ett sätt att borttaga det feta hasti- utseende och lukt obehaglig salfva, hvil- gare än genom skumningen och utan ken man om kvällen stryker på de att låta soppan kallna, men som vi sjuka ställena och omlindar med en dock ej vilja rekommendera, är att mjuk linneduk.
Redan efter några få fylla en liten skål med soppa samt att, dagar, «kall man förnimma betydlig då fettet samlar sig på ytan, luta litet lindring och snart vara kvitt det onda.
på skålen och blåsa fettet öfver dess D:r P. brädd.
Detta går ganska hastigt och Medel mot bleksot.
55 gr. pomerans- endast helt obetydligt af soppan går skal, 25 gr. milifolium, 40 gr. fin förlorad.
De flesta finna dock detta sätt mindre angenämt, hvarför vi nu (lakrits, 12 dl.
vatten kokas tillsamman, tills det återstår 8 dl.
Silas och får skola beskrifva en annan metod, som kallna.
Tillsättes sedan med för 25 i alla hänseenden är vida att före- öre dubbla malörtsdroppar, 15 öre järn- droppar.
Tages 1 vinglas morgon och Skumningen fortsattes så länge fettet afton före maten.
Kaffe, syrlig och sprider sig jämt öfver hela ytan och rökt mat undvikes.
Hedvig O. kan borttagas, utan att för mycket af soppan medföljer, men då det endast bildar små droppar eller pärlor, trycker man ett rent, hvitt läskpapper lätt mot Taffelprydnad.
I denna bjudningarnes ytan, hvarigenom fettet fastnar därvid.
tid göras oupphörligt nya, vackra upp- Sedan man upprepat detta några gån- finningar till prydande af bordet.
Så ger, är vanligen allt fett försvunnet.
fäster man vid den med en färg bro- I synnerhet då buljong beredes för derade bordlöparen på bestämda mel- sjuka, är det särdeles viktigt att på lanrum atlasband i broderiets färg, detta sätt frånskilja det fett, som ofta kan varaj skadligt för dem, och som som mellan kuverten löpa ända fram till bordkanten och här sluta i en liten alltid ger soppan ett osmakligt utse- rosett.
På midten mellan kanten och ende.
bordlöparen fästes så en matsedel och Risotto å la milanaise.
Man bryner en liten bukett friska blommor; bägge 213 gram (| " 8) smör, lägger däruti delarne skola alltid befinna sig till 50 cl.
(1 | kvarter) torra risgryn, som venster om gästen.
Finnes ej bord- omröras flitigt, tills de äro ljusbruna, löpare, så räcka banden från den ena då ilägges en finhackad lök att brynas bordskanten till den andra.
Färgen därmed.
Därefter påspädes buljong väljer man då, passande till servisen, 1 liter 31 cl.
(J kanna).
Då denna så att det hela verkar harmoniskt.
inkokt under ständig omrörning blan- La comtesse.
das massan med 2:ne händer parme- Af kulört silkespapper kan man på sanost (rifven).
Irix.
en kort stund förfärdiga en ganska näpen lampskärm i form af en ros.
Man tager ett papper af ungefär 20 centimeters storlek, viker först ihop det en gång, därefter en gång till, så Att salta skinka, 320 gram salt, 55 det bildar en fyrkant, därefter viker gr. salpeter, 55 gr. starkpeppar, 25 gr. man det tvärs öfver, så det blir fyr- kryddpeppar, 4 dl.
sirup, litet ingefära.
kantigt.
Sedan klipper man rundt Detta gnides på båda sidor, och skin- omkring, så att det uppviket bildar kan vändes hvarje dag under 3 veckors en åttabladig stjärna, så fortsätter man, tid, hvarefter den är färdig att rökas.
tills man får 14 stjärnor allt mindre Hedvig G. och mindre.
Sedan viker man hvarje Jag använder alltid vid nedsaltning blad öfver ryggen på en bordsknif och af kött groft bergsalt samt saltbitter, skjuter sakta ihop det, så blir det som jag strör emellan hvart hvarf kött; krusigt.
Sedan fäster man ihop alla har jag på våren tyckt, att laken ej stjärnorna; i midten sätter man ett par stjärnor af annan färg.
Idiss.
varit klar, då har jag blott låtit den Hvarjehanda.
Slakt.
annonseras bäst i Idun I P r i s f r å g o r I V — V I.
(Af samtliga till Eedaktionen insända frågor, afsedda att införas å vår vanliga afdelning för » Frå- gor och svar », utvälja vi till hvartannat nummer tre., hvilka vi numrera i särskild följd med ro- merska siffror.
För det bästa och mest uttömmande svaret å nåson o af dessa tre frågor, hvilket in- sändes inom 14 dagar efter del resp. numrets datum, utbetalas för hvarje gång ett pris af tio kronor, förbehållande vi oss att på öfligt sätt få efter godfinnande begagna oss af äfven ej belönade skrifvel- ser.)
I V.
Hvad bör inbegripas i ett litet husapotek på landet, där tillgång till omedelbar läkarvård ej alltid finnes, och huru bör det förståndigt handha / vas f Ella.
for V. Om en god och rationel metod, våningens dagliga städning beder En ung husmor.
V I.
Finnes något verkligt bekvämt, föga tidsödande och ekonomiskt sätt att i ett mindre hushåll för hvarje dag åstadkomma nödigt behof af hembakadt, färskt bröd?
» Älsklingen,^ F r å g o r.
N:r 3 7 I.
Frågas om någon af Iduns läsa- rinnor vill gifva beskrifning på god lefverkorf?
Bertha.
H.T 3 7 2.
H v a r erhålles billigaste mönster till den nu moderna skånska väfnaden (kraft- dukagåog m.
ni.)?
Svar till » Fru på landet ».
K:r 3 7 3.
Frågas om någon af Iduns läsa- rinnor skul e vilja lemna mig något vackert mönster lill en divanboydsmatta (fiossaväfnad) samt säga n r g, huru stor en dylik matta bör vara, vore jag mycket tacksam.
Agda.
N:r 3 7 4.
H u r skall jag få mina fönster fria från i s?
Så fort temperaturen går under noll, infinner sig gifvet den otrefliga is-skorpan pä fönstren och tar ifrån oss vår annars så förtjusande utsikt öfver Humlegården.
r Ester.
N:r 3 7 5.
K a n någon af Iduns ärade läsa- rinnor upplysa mig om bästa och billigaste medlet att fylla en smal öppning mellan tvänne framtänder m e d?
(Jag har betalt tand- läkare 8 kronor för en fyllning; den varade endast några månader.
Men det bar jag ej råd till vidare).
O. G.
N:r 3 7 6.
Anhålles att få anvisning på nå- gon populär karta Öfver stjärnhimmeln, där konstellationerna stå utsatta.
Prcnumerani i Caristad.
N:r 3 7 7.
Såsom prenumerant tager jag mig friheten fråga, på hvilket vis eu flicka kan taga ett lån för studiers idkande.
Emy.
N:r 3 7 8.
» Böra äktenskap mellan kusiner, änskönt de i lag äro tillåtna, ur andra s y n - punkter undvikas? » » Personligen intresserad ».
N: r 3 7 9.
Huru beredes danskt bröd?
Jag menar det bröd som hos danskarne ersätter vårt sura bröd?
E.
A. N.t 3 8 0.
H u r skall m a n behandla en n y järngryta för att få bort svärtan och järn- smaken, kajsa.
N:r 3 8 1.
Undertecknad, 22-årig landsortsbo, hvars uppfostran blifvit i högsta grad försum- mad, men som gärna vill hafva reda på litet af hvarje och är bosatt riktigt på landet, så att tillgäng på lärare ej finnes, frågar Iduns » lärda » läsarinnor, o m man kan hoppas att bii litet förståndigare under ensam läsning och hviika böcker i så fall böra användas.
För LINNEA, Tidning för barn oeh ungdom, utgifven af Erik Regina.
N:r 3 8 2.
Undert.
eger en fyra år gammal piipegoja.
hona, grön m e d gult bröst.
Den kan endast säga » pappa » och skrattar.
Ä r det hopp om att kunna lära den tala, och på hvad sätt bör det gå till?
Rn.
N:r 3 8 2.
H v a d användes för materiel till glödritning; hvar får det köpas, och hvad kostar det?
Poverina.
N:r 3 8 3.
Följa några förmåner af att vara medlem af Kvinnoklubben, och huru skall man vinna inträde?
Poverina.
N:r 3 8 4.
V i l l e någon af Iduns ärade läsa- rinnor ge upplysning om hvar verkligt créme- fiirgadt bomullsgarn, i likhet m e d de till salu créraefargade gardinerna i butikerna, fins att få?
m. fl.
— Rikt illustrerad R o a n d e och Helt år Ur pressens » Man kan än denna. » N:r 3 3 7.
•Isis TJnveiled » äro ännu ej öfver- satt till svenska.
Om ni är intresserad i teo- sofisk riktning gör ni klokast vända eder till Teosofiska samfundets skrifter.
N i kan däri finna svar pä lifvets viktigaste frågor, om ni (Forts, å följ.
sida.)
Annonspris: 25 Öre pr petitrad (= 10 stafvelser) Ingen annonB införes under 1 k r.
LED / GA PLATSER.
Effa.
En nyligen Ull Stkhlm iivflyttad ung enka.
Adlih.
N:P 3 0 5 - Hornspån finnes hos en del frö- handlare, exempelvis ' Stockholms Fröhandel » och Göteborgs trädgårdsförening.
— S. k.
foderbenmjöl eller ångprepareradt benmjöl är bäst.
IViola.
K:r 3 I 0.
Hilda Gustafsson-Winborg, A n a &amp; Karlslund, sänder m e d nöje fullständiga mönster till s. k.
reformdräkt, om Tekla upp- ger sin adress.
N:r 3 2 2.
Trefliga och billiga köksgardiner göras af oblekt domestik, kantade med röd bomullstwills.
Jag har sådana långgardiner m e d en halfkvartets bred kant, och de taga sig mycket bra ut.
Adlih.
N:r 3 3 0.
Om » gammal prenumerant » vill uppge namn och adress i bref till » Husmoder, pöste restante, Stockholm », kan hon erhålla svar på sin fråga m. fl.
upplvsningar i saken.
a k r o n o r.
omdömen: icke tänka sig en bättre lektyr för barn, Jämtl.-P; n.
E n ' bildad, a n s p r å k s l ö s flicka önskas af en svensk familj i Madrid som sällskap att tillse två barn om fyra och sex år samt gå frun tillhanda.
Den sökande bör känna franska, eme- dan somrarna tillbringas vid fransk badort.
Med fotografi bifogadt svar om pretentioner etc. ställes till » Con- sulat de Suede et Norvige, Madrid ».
[1438] Skicklig modist kan erhålla plats i en 40-årig mode- affär om betyg, referenser oeh foto- grafi ofördröjligen insändas till » C G. », Vexiö.
[1420] (G.
10840) F ö r e n p r a k t i s k och.
b i l d a d flicka med godt och gladt lynne är plats ledig 1 mars på större egendom.
Den sökande bör vara fullt kunnig i sömnad och villig att biträda och hafva öfversikt af vården af tvänne barn och dessutom biträda såsom fin kammarjungfru.
Svar åtföljt af foto- grafi sändas till » Barnkär », Forsheda P- r- [1431] Profnummer (G.
10935) E n an språkslös 25-årig prest- d o t t e r önskar plats i ett mindre hem för att biträda med husgöromål.
Små pretentioner.
Svar torde godhetsfullt sändas till E.
I;., Lerbäck.
(G.
273) (G.
10719) om adress insändes till Doktor A. Afzelius L i l l a V a t t u s r a l a n 2 4, 9 — 10 och 2 — 3.
M a g - och hudsjukdomar.
[1341] [1422] Doktor Carl piensburg n flicka af god familj, önskar komma i en ämbets- eller tjänstemanna- familj, för att biträda med ren- skrifning och om tiden tillåter, äfven vara behjälplig med sömnad.
God handstil.
Svar till » Skrif bi trade », Kristianstad p. r.
[1425] 3 3 Drottninggatan 3 3.
Hvardagar ' / z3 — ' hi.
Helgdagar 10 — 11.
B Riddargatan 2.
Mottagn.
kl. 9 — 10 f. m. och 2 — 3 e. m.
Behandlar företrädesvis domar.
ung, enkel flicka af god fam., som innehaft plats i skola, önskar snarast komma i fam. helst i trakten af Stockholm för att läsa och spela med yngre barn.
Betyg och referenser sänd.
på be- gäran.
Svar till H., Iduns byrå.
Hamngatan 18 B, 1 tr. upp.
(bredvid Svea-Salen) Denna vecka: 2:dra Serien: Fyrenéerna.
Nästa vecka: lista Serien: Södra Frankrike.
Entré 3 0 öre, barn 2 0 öre.
Abonnementskort, gällande för 8 be- sök, kr.
1: 75, barn 1: 20.
Öppet alla dagar från kl. 10 — 10.
Hvarje söndag nytt program.
A young English lady is prepared to give instruetion in English reading &amp; conversation.
Moderate terms.
Adress Miss Isabel Derby, of London, Iduns byrå.
[1381] Johannes Schmidt, 10 Wallingatan 10 botten.
[1343] Panorama international, F i a t s s ö k e s af ett medelålders fruntimmer af god familj vare sig som lärarinna, värdinna eller som sällskap nu genast eller till våren.
Vidare upp- lysningar lemnas af Svenska Främlings- byrån, Klara v. Kyrkog.
3 B [1394] DIVERSE.
Barnsjuk- Doktor Per Johansson n nedre [1357] H a r ni glömt att prenumerera på Trumf ännu?!
I så fall bör Ni strax prenumerera på Trumf, som läses af 100,000-tals be- låtna läsarinnor och läsare ur alla sam- hällsklasser.
Att detta är sanning visas bäst däraf, att Trumf redan nu har omkring dubbelt så många prenumeran- ter som i fjol.
Trumf, Sveriges billigaste tidning, kostar, med postarvodet, 9 0 öre, och intresserar Trumfs gedigna, omvexlande innehåll en hvar, gammal och ung, kvin- na och man.
5 2 nummer för 9 0 öre!
Låt talet om svenskarnas tröghet och brist på företagsamhet komma på skam, därigenom att Ni strax — hellre i dag än i morgon!
— prenumererar.
Först sedan ni det gjort, först då har Ni rättighet att vara obarmhertig mot en hvar bland Edra väninnor och vänner, ifall de ännu ej blifvit färdiga att å närmaste postanstalt prenumerera på OBS.
Mraä total OBS.
PLATSSÖKANDE.
Modister!
En 18 års flicka med godt sätt och fallenhet för Modeaffär söker en plats, där grundlig undervisning i yrket kan erhållas.
Sökanden är villig att till en bör- jan betala för sig.
Svar sändes till » H.
D. », adr.
S. Gumeelii annonsbyrå, Stockholm f. v. b.
(G.
10924) gratis, Linneas Expedition, V a d s t e n a.
E Annonser.
Bonheur.
N:r 3 0 4.
Råttor fördritvas genom att stoppa en tjärad trasa i råtthålet.
Små råttor sky dock bäst, om man har katt i huset.
A c k, k ä r a pappa, l ä t mig f å, O m du h a r r a d, en t r e a, Jag v i l l e, k a n du v ä l f ö r s t å, S å gerna ha Linnea.
[1419] N:r 3 9 0.
K a n någon af Iduns ärade läsare eller läsarinnor säea mig, om det är möjligt att älska och förakta samma person?
Botanist.
t r e » Linnea, den lilla yackra och läsvärda barntidningen, vilja vi på det varmaste förorda som ett af de värde- fullaste alster af detta slag. » Arvika Tidn.
Noggrann husmor.
N:r 2 9 5.
3 m m &amp; kök i Stkhlm, icke cen- tralt belägna och 3 ä 4 tr. upp kosta 500 kr., lefnadsomkostnaderna lör 4 personer stiga till omkr 2,500 kr.
pr å r; och ville jag varna för bosättning i hufvudstaden, där nästan allt ställer sig dyrare än i landsorten, oafsedt den osunda luft, man härstädes får hålla till godo med.
Barnen måste man ock största delen af dagen hälla instängda, dä man där- emot i landsorten kan hafva dem mycket mer ute i det fria.
M a n b ' ir äfven i Stkhlm, som i alla stora städer, isolerad, ingen deltager, ingen hjälper en m e d tunga bördor — det är som iefde man ett slags ökenlif midt bland de jäktande, larmande människorna.
instruktiv läsning!
Tankeskärpande uppgifter!
N:r 3 8 6.
K a n någon af Iduns ärade läsa- rinnor säga m i g mig, på hvad sätt goda maränger tillagas, så att de lyckas väl.
Blelve derför mycket tacksam.
N:r 2 4 1 och 2 8 6.
" Vid pressning af ömtå- ligare växter har jag gjort den iakttagelsen, att färgen bibehålies, ifall de läggas emellan hvitt läskpapper, som i sin ordning lägges emellan 6 ä.
8 ark torrt gråpapper.
Efter en å två dagars förlopp har gråpapperet insupit fuktighet, sä att det måste utbytas mot torrt sådant (helst förut torksdt i en ugn), hvarvid växten vid de första ombytena ej rubbas frän det hvita papperet; ombytet förnyas hvar eller hvarannan dag.
V i d konservering af blå blom- mor är det fördelaktigt att vid ombytet an- vända varmt gråpapper, på hvita blommor kan värme utöfva en menlig inverkan, och vid konse-vering af röda blommor rnnste en hög Umperatur på det sorgfälligaste undvikas.
Nyström- Sporrande prisiäflingar!
sparsam.
Svar.
af Jenny » — stérti, Stoopendaal och andra.
Ella.
N:r 3 9 I - På hvad sätt skall man fä vacker och behaglig böjning på fingrarna vid piano- spelning?
Bör man silta pä någon högre stol, då man spelar, än annars?
G — n.
N:r 3 9 2.
Vill någon af Iduns lärarinnor vara god oeh gifva en fru, boende i Vasasta- den, anvisning på en god och ej så dyrbar skola för en liten sexårig nybörjare?
Wallin.
Medarbetare: Lea, Ave, Maih.
Langlet, N:r 3 8 5.
Synnerligen tacksam, om nägon erfaren ville säga mig, på hvad sätt s. k. syndetikon (flytai.de flsklim) beredes N:r 3 8 7.
Skulle af Iduns många praktiska husmödrar någon vilja säga mig, hur man var- aktigast oeh bäst skall färga mattgarn som är spunnet af nöthår och blånor tillsammans?
Önskas om möjligt uti rödt, brunt, blått och grönt.
Wilhelmina.
N:r 3 8 8.
H v a d skall man använda för att få ett parkettgolf blankt och fritt trän fläckar?
Ä r terpentin bra?
Snart svar emotses tack- samt af M.
M.
N:r 3 8 9.
a) Finnes något oskadligt medel för armsvett?
Ä r E m i l Nordströms » Äkta fotpulver » bra härför, och är armsvett farligt att borttaga?
b) Anvisning på n^got tandme- del, som gör tänderna hvita.
c) Hvilken sorts tvål anses för hyn fördelaktigast?
d) Något enkelt sätt att tvätta handskarne » Gants de Suöde »?
Lisbet.
toarnen!
[1421] Mottagningstider: kl. 10 — 11 f. m. och 2 — 4 e. m.
Helgdagar endast sjukbud.
Fullständig sjukgymnastik efter Kellgrens metod, så väl manuel behandling som rörelsegymnastik.
Äfven m a s s a g e och h y p n o t i s k behandling.
Tre-årig assistent hos Direktor Kell- gren i London biträder vid gymnastiken.
Tider: för Herrar kl. 9 — 11 f. m. samt kl. 3 — 5 e. m.
» för Damer kl. 12 — 3.
[1433] T-r-u-m-f. (G.
10809) [1427]
ombesörjer genom fullt kompetenta personer uppköp i alla möjliga branscher gratis åt Iduns abonnenter och för uppdrag åt andra mot en obetydlig ersättning.
saker skickas mot efterkraf Alla och få returneras (dock genast) mot fraktkostnaden.
Dubbelt porto torde medsändas.
äi mogen att forska däri och är själfständigt tänkande.
Syster Anna.
N:r 3 4 4.
3 2 cl.
(ett kvarter) risgryn förväl- les i mjölk.
Medan grynen ännu äro varma, tillsättes en half kaffekopp fiskmjöl, 3 upp- vispade ägg, ett par skedblad skirt smör, salt samt en nypa hvitpeppar.
Gräddas,, i smord och m e d rifvebröd beströdd form.
Ä r iärdig efter / .j å 1 timme.
Serveras antingen med skirt smör eller kräftsäs.
Räcker till 4 å 5 personer.
Alfhild C.
T r e f i.
i n a c k.
kan en ung flicka af god fam. erh.
i godt hem på landet i naturskön trakt.
Angbåtsförbind.
m. Karlskrona fl.
gånger dagligen.
Svar till » W », Karlskrona p.
r.
3 N:r 3 4 5.
I Stockholm gifvas årligen billiga samaritkurser, som blott upptaga ett par veckors tid, under hr d:r Göranssons ledniog.
K o s t - nadsfri samaritkurs jämte undervisning om B j u k v å r d i h e m m e t kan.
erhållas i TJpsala af fröken A.
Sterky, Götgatan n:r 3, och upp- tager denna kurs en tid af 1 månad.
Gammal samarit.
N:r 350.
Adressen ä r: Major N.
G. von Cederwald.
fåugcniahemmet.
Stockholm.
N:r 3 5 1.
Bästa sättet att inlägga färskt kött.
Lagom stora s t e k a r nedläggas i en lag, som beredes af ungefär /.
i vatten, V-i ättika, ett par näfvar målet salt, litet kryddpeppar och några lagerbärsblad.
Pä så sätt kan kött förvaras äfven sommartid och behålla sin fär- ska smak i tre ä fyra veckor.
Köttbullar för- varas bäst i konservburkar.
E.
H.
N:r 3 5 3.
Kanefläckar borttagas genom att före tvättningen, väl ingnida fläcken m e d g l y - cerin.
Hedvig G~ N:rJ 3 5 5.
Som svar till Maria på frågan, » hvarför fläskkorf hårdnar, när den blir kokt », meddelas, att d e t beror dels af att den är för litet vattnad och dels att den fått koka för länge; tre kvarts timme är det längsta korf bör koka.
— E t t recept på god sådan vill jag här lemna.
Fläskkött males fint och till den myckenhet, man vill hafva, tages en fjärdedel 3 — m o t hvad köttet väger — i fina tärningar skuret späckfläsk.
Detta arbetas väl tillsam- mans och spädes m e d vanlig tunn kallnad hvetemjölsvälling.
Smeten arbetas väl och bör vara sa tunn, att man nästan behöfver öaa med sked i korfskinnen, som ej få stoppas hårdt.
Kryddas m e d hvitpeppar, ingefära och finhackad lök.
Då den saltas, bör emellan hvarje hvarf strös j e m t e litet salpeter också något strösocker.
Detta gör den skär och höjer utseendet.
— Denna korf, förvarad i kall fuktfri bod, håller sig god hela året om.
Linschen.
N:r 3 5 7.
A t t bränna mandel går till på följande sätt: Man tager till 4 2 5 gram (ett mandel lika mycket socker samt ungefär ett kvarter vatten; sedan låter man vattnet koka, tills det bubblar sig, då man lägger mandeln uti.
Detta skall nu koka så länge, att det bildar en gröt; då knäcker det i mandeln, så- som om man brände bönor, och smeten är färdig att hällas upp p å ett fat tt kallna.
Ärade fruar.
En ung hustru önskar biträda med matlagning vid enklare middagar och supéer till billigt pris, samt vid andra inomhus förefallande göromål.
Goda rekommendationer finnas på ärlighet och ett redbart arbete.
Om svar bedes till M.
H., Iduns byrå Drottninggatan 48, 1 tr. upp.
[ui8] 2.
Försäljning af skyddsföreningens ar- beten.
— Träsniderier.
— Broderier.
— Linnesöm.
— Märkning.
— Mono- gram.
— Strumpstickning.
— Täck- stickning.
— Handsktvätt.
A. Teresia Lind.
Bort med liktornarne!
Deletor.
Försöken Th. Winborg &lt;É Stockholm tillverknngar af ••i " " i,:-; blandad efter engelsk och.
fransysk s m a k, flere sorter.
ö för alla dylika medel, att man stän- * digt bär det på sig.
H v a r och en B som har liktornar skall skatta sig C lycklig efter att hafva användt Lektor, p Hvarje k a r t O D g kostar 1 k r.
, som in- 115 sändes som postanvisning eller i spar- ~ * märken.
Post- o. telegrafadress » De- letor », Mörsil.
Mört och väl- smakande Biffstekssås.
8 Malda kryddor ånger ska.
Försök German a i!
1 [374] Breflåda.
Christiania Kungl.
.
Min nya priskurant öfver rikhaltiga förråd^ af alla slags Hofmusikhandlare.
Just nyss utkom 5:e upplagan af 40 öre.
Drottningg.
77.
10 kg.
hemsändes.
O b s.
Hvarje kaka märkt med E.
S.
— E.
K. Samuelsson.
Etabl.
1854.
Telefon 59 26.
[1384) 20 favoritdanser, ganska lätt satta för piano.
l:a haft.
1 kr.
3:e upplagan af p 1 a n ts k o I e j r artiklarna 1 [402] a i j n n i o s, F y l g a l r &amp; O r p l - N.
P.
J E N S E N U hamon v i m Barnens Dansalbum ärnu Den ena som.
i paket om gram (- 1 skalp.)
flere gänger prisbelönade och fullt jäm- förliga med de bästa utländska fabrikat.
Tillhandahållas hos Hrr specerihand- lare.
ri339] B o r d s a l t 33 öre, [1430] Germania klädningstyget är ett nytt, nästan outslitligt, tjockt och varmt klädningstyg, som tillverkas i moderna mönster.
Priset endast 49 öre metern = 29 öre aln.
Kan endast köpas hos tillverkaren A. Williamson, Stockholm.
Vesterldnggatan 57, 1 tr. upp.
Obs.
Den, som ej är belåten med sända varor, får retournera dem.
Profver endast då 20 öre följa.
(" garanteras oblan- dade) på bleckdosor med genomborradt lock.
Spisbröd Småbarnens glädjs.
I C a r l W a r m u h i, Knäckebröd Barnens Dansa b l um Zulamith Wellander.
Premiers på flaskor för u t - spädning.
JT N Efter den berömda Marehesiska me- toden utbildas af undertecknad såväl Herrar som Damer.
Priset: 6 kr.
för hel timma.
4 » » half » Anmälningar emottagas alla helgfria dagar 10 — 11 f. m., 4 — 6 e. m. Adolf Fr. Kyrkogata 9 A I I I.
C:is Concentrerad Ett nytt, osvikligt, smärtfritt lik- Z tornsmedel (bättre än Collodin och alla andra liktornsmedel) borttager full- komligt liktornar m e d roten inom kor- * taste tid.
Inlagdt i eleganta karton- — Sångundervisningr.
Benno.
1 8 8 8 års permar ä r o alldeles ut- gångna, 1 8 8 9 års finnas till ett pris af 1 kr.
2 5 öre.
Första kvartalet för i fjol å 1 kr.
Vän af Idun i Kristianstad.
LagaiagsToy r å ..
Husmödrar!
Ättika BjbdL Senap, oj a, 1 [340] 425 2 Barnhusgatan ger bar Deletor den stora fördelen fram- * Nancy, den andra torde så småningom inforlifvas med värt porträttgalleri.
Vanadis.
E j till denna täflmg!
Q.
— y — Framdeles, m e d någon retonche.
C. Th.
.
.
.
n.
Smakar f o r mycket af kria.
Inger.
Måhända längre fram.
L. N — g.
Finland.
Borde vara ytterligare ungefär 1 kr., men det får ior denna gång bli vid det sända.
Leo.
" Vi honorera gärna edra uppsatser efter den beräkning, vi följa gent emot våra öfriga m edarb etarinnor.
C. O. F. E n gång i månaden.
Anonym.
Edert förslag är visserligen ori- ginelt — men ändock!
V i tro ej det skulle finna allmänt gillande bland våra läsarinnor.
Hilma.
Se svar till Benno här ofvan.
L.
P.
M.
Gärna skulle v i vilja gå eder ön- skan till mötes, men postverket lägger hinder i vägen härför.
Det enda sättet vore, om N i insänder er adress j ä m t e det kvitto, som visar, att N i är prenumerant på Idun, äfvensom af- giften k r.
2: 5 0 med tillägg af 4 8 öre som korsbandsafgift.
N i får dä " Modetidningen Eder tillsänd, eftersom den utkommer.
[izas] Nytt häfte.
20 favoritdanser, gan- ska lätt satta för piano.
2:a häft.
1 kr.
Mot ins.
af beloppet till- sändes häftet franko.
Fås hos alla bok- och musikhandlare.
utkommen oeh tillsändes ^ franko.
Helsingborg (/ \ /] l Om 2 0 öre i frimärken insän- das till S k a n d i - n a v i s k Modetid- ning, S t o c k h o l m, erhålles pr om-: o Jk.
n.
Jk.
i sept.
18Sfl gående ett ele- / gant 2 0 - å 2 4 - \ sid. profnummer u i fint koloreradt] omslag afdenlö- (' pande årgången, / JSm ländska fabriker.
Största lager!
Billigaste priser!
Fullkomlig garanti!
Liberala be- _ talningsvilkor!
OBS!
Äldre instrument tagas i utbyte.
J. LUDVIG OHLSON, BARA 20 ÖEE.
| 16 Reger n i gsgatan 16.
1 [423] F. W. Grönbergs Patent.
Rheumatiska Essenz.
Innehål sförteckning; Höp!
Pröfva Svea-tyget!
Bröst- och u l ngskyddare, Genera - l Depot Apoteket Hv t i a B ö j rn, Oscar Rydström Målning.
1 (3 7 5) (o. 10767) Esk s l i tuna.
4 i 28] Skrifbiträde i E.
Annonsen kostar kr.
1: 5 0 per gång.
Beloppet insändes lämpligast i post- anvisning.
Tted.
Louise Flodin af Birger SchÖldslröm.
(Med porträtt).
— " Vintern efterlyses; poem af Da- niel Fallström.
— Vårt umgänge; af K. A. Hagström.
— I forna dagar; strödda blad u r minnets album, samlade af Mathilda Langlet.
I I: Sj un gare-Anna.
— A l l t i sin rätta tid!
Några ord om en.
riktig tidsindelning; af Jenny Neumann.
— Föräldrar och barn; små verk- lighetsbilden:, samlade af Lola.
— Märta Petrini.
(Medporträtt.)
— Min dotter; grotesk af John Johnsson.
— Teater och musik.
— — E n ouppgjord räkning; af Sune Folkeson.
(Forts, och slut.)
Förslag till matordning för veckan 2 6 jan. — 1 febr.
— Bostaden.
— Bakning.
— Matlag- ning.
— Hushållet.
T v ä t t e n.
— Fönster- trädgården.
— Handarbeten.
— Soppor.
— Köket.
— Slakt.
— Huskurer.
— Hvarjehanda.
— Prisfrågor I V — V I.
— Frågor.
— Svar.
Handarbete.
Undervisning meddelas åt damer och barn i moderna handarbeten.
Färdiga arbeten finnas till påseende.
Särskildt meddelas undervisning i märk- ning.
5 kr.
kurs.
Kungstensgatan 26, 1 tr. upp till höger.
[1430] Stockholm.
/ Häftet innehål- il ler mer an 5 0 yp- / perliga illustrat.
1 jemte beskrifnin- f gar öfver drägter^ 1) hattar, handarb., (monogram m. m.
&lt; ^- * _t ~C TT ' ji • * 5 j l • Endast n:r 1 —) jdetpräktigabrud-;! '
utstyrsel n u m r e t j | — betingar ett (' i pris " a f 40 öre.
&gt; Tio n:r lemnas (• föri,so; 2of&lt;ir2,M.l Svea klädnin^s tyget är tillverkadt af allra finaste kamgarn, mycket segt och starkt o - - ' - ° tillverkas i mo- dernaste mönster och äkta färger, priset endast 63 öre metern = 37 öre aln.
En vara jämngod med » Svea-tyget » gäller eljes i handeln 84 öre metern.
A. Williamson, Stockholm.
Obs.
Den, som ej är belåten med sända varor, får retournera dem.
Profver sändas endast, då 20 öre bifogas.
Bepröfvadt medel.
Många intyg om .ss verksamma egenskaper.
Försäljes i iainut på många apotek.
I flaska 1:50, \ flaska 2:75. r V bästa medel för att undvika få lunginflammation och lungkatarr.
Säljas i 4 storlekar, för barn, 2 ä 2: 50 pr st., och större 3 ä I 3: 50 pr st. expedieras mot efter- kraf af för Sverige, Norge och Danmark Stockholm.
[i 424] Lektioner i teckning och målning gifvas undertecknad, träflas Ons- vatoriigatan dagar af och Lördagar 3, 3 tr. kl. som Fanny 12 — 3.
Hjelm.
Obser-
Läroanstalt Etui- &amp; Portföljfabrik Telefon 49 70.
Specialaffär för 36 alla slags m o n teringar.
&amp; 38 Hamngatan STOCKHOLM.
Svensk tillverkning.
Boda varor Ferm expedition.
S finnas nu tillgängliga i pä samma gftng e l e g a n t och p r a k t i s k u t s t y r s e l, så att damm och smuts ej häfta vid dem.
De tillhandahållas dels i b l å t t o c h g n i d, dels i r ö d t o c h f g u l d med k l o t h r y g g.
Priset är i år 1 K r o n a Christiania, Kungi.
Hofmusikhandlare.
[1434] r C /) CD På mitt förlag utkommet och är att tillgå hos alla Bok- &amp; Mu- sikhandlai e: Sparsamma Fruar.
Agathe Gröndahl Härmed tlllkännagifves, att j a g efter min moder Fru B, Sundemans frånfälle öfvertagit Album den Ylleaffär, hon bedref i n:r 11 Artille- rigatan.
danefter till spanad.
V ä f n i n g a f t y g e r, scha- lar, filtar m. m. hvarje d a g I Klara Norra K y r k o g a t a 1 2, 1 tr. OBS.
hvarje Blott af garn.
ett kilo gammalt hälft kilo Album SångvcBrker, ull till 6 Favoritsånger, m. piano kr.
2: 00, .med original- och öfversatt engelsk text.
^0F " Mot direkt insändande af ' beloppet tillsändas häftena franko ylle!
Jlildur / lidersson född Sundeman Å Underkjolar Telefon 794.
CD [1361] af plyscheradt kläde, CD " (som inkommo för sent till julen och nu slumpas bort för att ej behöfva be- hållas i lager till hösten) de bästa, som finnas i marknaden, på samma gång starka, mjuka varma och prydliga.
Pris för färdig kjol 5 kronor, osydda 4 kronor.
Försändas till landsorten mot efter-, kraf.
Eekvisitioner expedieras genom Id ana nträttningsbyrå.
Rekvirera genast, ty l (igret är helt litet!
(rm] Husmödrar!
Kasten aldrig bort gar i t stick- ylle!
Undertecknad em&lt; etager jämte ull äfven gammalt ylle till spinning, väfning (för hand), s c] ^ c h filtbe- redning.
Hos mig sp, annet s. k. tras- garn är bevisligen de i bästa och vack- raste, som kan erhå ' _ ({._ Spänadslönen den billigaste i Sto &lt;.fcb-olm.
Berednin- gen af filtar oöfve träffad.
Otto Elmgren, [1339] Vesterlånggatan 66.
(1359) j a 0 Illustreradt Observ&lt; e r a återkommer aldrig.
30,000 meter l:ma- Halfylle Flanell som kostat grå 70 öre-,, röd 88 öre och hvit 84 öre, bortslumpas till grå 51 öre:, röd 61 öre och hvit ^1 öre metern.
A. Williamson Stockholm.
Vesterlånggatan 57, 1 tr. upp.
r [13S8J [1373] GUSTAF HOLMBLOM " KAPP-FABRIK} | 38 Vesterlånggatan 38 I Nedra botten, I o. 2 tr. upp.
ri352] erhåller hvar och en som köper nedanst ående billiga och värdefulla varor en ovanligt stor.
crk 3 x 5 al.nar, hvit bordduk, värd sina 15 kr.
Alltsammans erhålles för endast 30 kronoi ' efterkraf och sändes P r a n 1 * ' - o!
\ duss.
(6 st.) finfina sidenschala r med B ammetsrosor för endast 10,50.
\ » (6 st.) stora fyrkantiga linnt s-borddu.kar i finfin kypertväfnad 10,50.
I » (6 st.) hellinne serviett er » » 1,50.
| » (3 st.) stickade hellinnedr imvästar af nyaste o. elegantaste fason 7, 5 0.
OBS.!
Annonseras endast en gånff.
Oh " S.!
Alla bref besvaras genast.
Tandläkaren R O L A N D M A R T I N S •Alb.
S.
J ' casaon, Göteborg.
T a n d p u l v e r försäljes i Stockholm: pä alla Apotek, hos C.
F.
D u f v a, Drottninggatan 41, i de större parfymbodarna, m. fl.
m. fl.
ställen.
[1332] Allmänt erkändt bästa Saörlif " L a Gracieuse ", såvä£ i högs.
som låga former, finnes endast att erhålla hos * ^ H a n d d u k s v ä f n a d e r och H a n d d u k a r.
^ ^ Till finare Da ' munderkläder finnas utmärkt * Bomullsväfnader, ^ y hvilka i utseende och känsel likna linne, till verkade af rund- f&lt;r ^ tradiga, hårdtviar, ade garner och särdeles omtyv M a för sm håll- ^ j » z barhet och sroidi ghet.
^ V \ uppgifves i centimeter eller [1355] $ ^ ^ ^ ^ Yl Stockholm.
U t s t y r s l a r.
L i n n e - o. B o m n l l s v ä f n a d e r till Lakan o. Örngått.
L i n n e - o. R o m ' u l l s v ä f n a d e r tulDamunderkläder.
Broderier, Trnrran ings, knypplade S k å n s k a och Vadstena- Spetsar.
H e n r i c Labatt, Drottning-gatan 27 T i l l ^ ^ ^ KLongl.
Hofleverantör, Tillsändes, om lifvidden deeimiiltum.
n o g a, att M n A.
x e l M a p o u s, 1 7 Drottninggatan 1 7, Stockholms Största MO fleaffär för endast detail, sändas p r o f v e r å alla moderna] t a l t y g e r i silke, ylle och bomull, samt förfärdigas skyndsa mf, elegant och billigt alla slags X L Ä D N I N G A R samt M O R G O N R O C K A R.
Alla fördelar framför andra sorterl Ohs.
Familjeblad praktisk veckotidning för h e m m e t och.
u n g d o m e n, med ett intressant och roande innehåll, praktfull utstyrsel,, passande för divanbordet, utbjuder sig härmed till prenumeration för 1890.
G r a t i s n u m m e r på begäran.
Kristinehamn i nov.
1889.
[1333] [G.
27813] Johannes A. Nyva.ll.
It tillfälle att töpTsåMlUit as 27 Hellberg Red.
o. utgifvare af Idun.
^^^JHSL^ ^prjiost^^ 4 t n a T utmärkt högaktning FritMof r C / 9 ^CD ö r o - Agathe Gröndahl Hvar och en får s i t t y i l e tillbaka i form Med Pianovcerker, innehållande 11 F a v o r i t k o m p o s i t i o n e r kr.
3: 00.
Ull och gammalt y l l e mottages hä- 2 5 Inga permar expedieras, utan att beloppet först insändts antingen medels postanvisning eller ock i sparmärken (ej frimärken!).
Efter er- farenheten från förra året, vilja vi enträget uppmana Iduns läsarinnor att med första insända sina rekvisitioner, på det de må vara säkra om att ej komma, sedan upplagan, som på förhand bestämmes, är slut- såld.
Obs.!
D e m af Iduns läsarinnor, som sakna n:r 7 och 9 för detta år, meddelas, att dessa nummer komma att nytryckas på nyåret, för så vidt minst 100 anmälningar härom, åtföljda af rekvisition på permar, ingå.
F ö r öfrigt kunna öfriga nummer af årgången erhållas till komplettering mot insändande af 15 öre i frimärken pr nummer.
CARL WARMUTH, Se den större annonsen i n:r 3 för i år.
Damer.
Wmwmmu t i l l IdLwa i § S § Finaste; .monteringsaffär.
CD för I bokhålleriskolan vid Gnesta utbildas fruntimmer till dugliga konto- rister och kassörer i alla branscher af affärsverksamhet.
Undervisningen be- strides af en genom mångårig praktik väl förfaren kontorist och tvänne lärarinnor.
Skriftliga förfrågningar besvaras mot porto af fröken A. Keventer, adr.
Gnesta.
Bef.
: Föreståndaren för Labbetorps Bokhålleri-Institut Herr C.
J. Linde- berg, adr.
Kilsmo.
[G.
10487] [1412] Beställning; ar å alla slag af Damuni lerkläder, Lakan, Ör ngått emottagas och utföra » n ied omsorg.
Profver å alla slags Väfnader sändas) ^ ^ " ranko.
| j K.
M. Lundbergs Bosättningsmagasin, &gt;• ^ 7 StorkyrkobrinJausn 7- STOCKHOLM ", G E K N A M J T S B 0.
K T R Y C K K K t - A * ' T I E B O L A G
