# ID: svediakorp-per772
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1890
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 34,507
# sentences: 1,535
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Med detta n:r följer Iduns Mode- och Mönstertidning n:r 9 till dem, som abonnerat å densamma SIxirMiuH-m, GcrtumdU Fredagen den 12 september 1890.
N:r 37 (143) Amioiispris: Tidningen kostar endast 1 kr.
för kvartalet, med 85 öre pr petitrad (10 stafvelser).
Iduns- Mode- och Mönstertidning För » Platssökande » och ' Lediga platser&gt; 1 kr.
6 5 öre; 25 öre.
postarvodet inberäknadt.
Utländska annonser 70 öre pr petitrad.
Redaktör o c h utgifvare: FKITHIOF HELLBERG.
Träffas å byrån kl. 9 — 10 A l m.
Telef.
6 1 4 7.
Utg-ifning-stid: h v a r j e h e l g f r l fredag.
Lösnummerpris: 15 öre (vid kompletteringar).
Boldr.-Aldicb.
3:dje årg.
Byrå: H a m n g a t a n 1 6, 2 / * tr. (midt för Kungsträdgården.)
Prenumeration sker i landsorten k post- anstalt, i Stockholm hos redaktionen.
1 Emily Crawford.
r^mily till Crawford — Pa- af blodtörstiga folkhopar riserkorrespondenten beherskade Paris världsbladet interviewa News — har Daily praktiskt bevisat riktigheten älsklingssats, gifves af sin att ingenting, » det som en chefer, medan rådplägning Ville.
för att kommunens i de höllo Hotel de (Mrs.
Crawford b l e f emellertid ej en enda gång man kan göra, som också under ej ut- förolämpad eller till gaste misshandlad.)
en kvinna förmår rätta, o c h det finnes och m e d m y c k e t, som är mera utförbart kvinna än for en för en m a n.
» dessa sätt Den på rin- 25 maj samma år bevistade riska skräckdagar hon den histo- debatten i national- H o n beträdde tidnings- församlingen i Versailles.
korrespondentens o c h re- Från tidigt på morgonen porterns bana på en tid, till midnatt då denna ansågs fullstän- den griljerade digt Thiers otillgänglig för det satt- h o n i loge, som af personlig vän- » svagare » k ö D e t, o c h hon skap har henne.
H e m k o m m e n till- bragte hon där vunnit världs- rykte.
E m i l y Crawford bär det mest lysande namnet in- att hade utverkat natten åt med skrifva o c h var kloc- kan åtta på morgonen i kvinliga journa- stånd att — utan att hon listvärlden, på samma gång under själfva debatten an- som tecknat o m den hon är en af de mest ett ord — sända framstående korresponden- sin tidning ett detaljeradt terna i Englands o c h A m e - referat rikas press.
dagens märkliga samman- af den föregående träde.
Under stora Man har talat m y c k e t den senaste koleraepidemien i Paris genomvandrade hon om dennamärkligakvinna, dess hospitaler, som voro för möda fyllda är stor nog, då det gäller ende.
att hvilken fullgöra, föresatt Det ingen hvad hon sig.
var hon, som den 24 mars 1871 d j ä r f d q s — af döda Själf ford har lemnat eller d ö - mrs Craw- en humori- stisk skildring af ett till- fälle, då beslutamhct o c h märk v ä l: en ensam kvin- energi lika litet fingo sak- na!
— passera genom det nas barrikadfyllda, af k o m m u - nämnda nardernas lena.
bataljoner och som vid de kritiska ofvan- tillfäl- D e t hade varit bal
I n g e n m ä n n i s k a ä r s å o b e t y d l i g, a t t h o n ej k a n v a r a v i s s p å, hennes e x e m p e l antingen k o m m e r att g ö r a gagn eller skada.
S.
jSMILES.
att i något af ministerhotellen hvilket).
.
.
klockan var till hade ä n d a.
.
.
mrs telegrafstationen för sända vestibulen, men, öfver gatan, som — är ulan hon de — på sina ett oväder ut- af ett fram flere tum anhöll en mrs älskvärdt Daily kuppen 1 ensam, Hade toa- O c h så sveper midt i becksvarta vadande äfven gång att Crawford bref i snöslask.
detl » att en hasehisch-dyrkare kan ha samma njut- De tiserade af sin rökning, s o m besök, pariserbyrå, det var vid sidan af b ö c k e r n a någon- nes själsanlag ett välkommen n:r 5 Rue till du dam, skräckthet detta korrespondent om hvars i c k e man i fantasien Mrs världsstaden bragder och oför- Ja, hur konstruerar ofta är u p p en före- som verkligheten sedan skall g ä c k a!
Crawfords yttre tyder på allting » e t t emanciperadt f r u n t i m m e r ».
rare det annat än H o n är sna- typen för en gammal rar tant, hos hvil- ken v i som barn fått sitta i knä, o c h som gif- vit oss mer lar » nämnarn », än mycket vi någonsin förtjänat.
nämnarn, långt Ansiktet strå- af lifslust, ögonen af skälmskhet o c h hen- nes sätt att vara förråder en sällsynt förening af b o n h o m m i e o c h finhet.
Det hela gör förhål- Fadern sam var en g o d, men i affärer man.
obetänk- O c h det var m e d bäfvan för sina barns framtid — familjen var stor — som mo- mögenhet försvinna g e n o m lättsinniga E m i l y Crawfords briljanta touche igenkäcnes dessutom i många andra blad än D a i l y engelska New-York sänder en som amerikanska, Tribune, färgrik dit skildring News, däribland hon hvarje vecka af pariserlif o c h pariserseder.
Journalistens tunga o c h oftast otacksamma ning som ej sällan långa diskussioner i häraf Emily samtal, sig o m kvinnans lyssnade och alltid mycket i däraf eganderätt.
en vrå till dessa slog rot i hennes unga sinne.
Hon för henne underlättats genom korrespondent Blowitz — knappast undantagen — Ingen hvardagshändelser, sin komiska som, äfven så stora privilegier som hon, och ingen blir i ministerierna mottagen på ett så förekommande News ' fru Crawford ».
bibeln, valde pojkaktighet ett Sylvain.
obetydlighet, ej voro utan När t. e x.
modern bad en af bröderna uppläsa ur mäktige såsom journalist de, inflytande på hennes framtida själsriktning.
kapitel stycke, han ett Klosterarbete.
alltid med slug som började med: » K v i n n a n vare sin man u n d e r d å n i g », eller nå- ^ {on ger åt pärlor dess rätta bruk, hon syr dem in uti altarduk.
gonting dylikt.
— E n gång b l e f den lilla djupt upprörd vid emellan tala att höra o m, att två af bröderna sins- » d e t ej funnes ett enda ställe i bibeln, s o m bevisade, att kvinnan egde själ ».
— H o n påminner sig en annan hon gång, då läst Scotts » L a d y o f the L a k e » skogsbacke öfver, med huru smärta hon skulle satt och kunna Hon bländas ej utaf hon syr det in uti guldets glans, helgonkrans.
Ur rymden tonar en fågelkör, men sångens jubel ej henne stör.
o c h i en grubblade förbättra sin till drottningen, liksom Elisabet om.
.
.
åh nej, E m i l y Crawford är ej- lastgam- Son märker knappt, att Guds jord och klosterlunden så lummigt skön.
är grön lilla — fore till L o n d o n oeh vände en Så blek och smärt i sin hvila tion tycks med spädaste liljan dräkt släkt.
gång Men öfver muren, hvars springa täcks af lätta rankor, en blomma räcks.
ett lif af hårdt o c h oafbrutet arbete.
Och klangfull röst, något dämpad, ber: » Du sköna helgon ej sömma mer.
T y hon är ej blott en glänsande begåfning, hon besitter äfven en arbetsförmåga som få.
Dagen tillbringar — hon m e d arbete eller i sitt h e m i det tysta P a r c Monceau-kvarteret; och under kvällen, ej sällan ända till sent på natten, finner man henne lutad öfver sina p a p - per i arbetskabinettet Hon berömmer aldrig ha tagit på D a i l y N e w s ' sig H u r E m i l y Crawford b l e f j o u r n a l i s t?
antingen utom hus interviewer, sammankomster o.
d.
— af att byrå.
under trettio Hon hade tillbragt några år i Paris, dit man skickat henne i skola, då några privatbref till en väninna föllo i händerna på Frapperad och i åskådningssättet, originaliteten af en tidningsutgifvare.
Hon De och gjorde engelska det m e d fullständig bladens bad färglagda höll kar ken sidan Irland.
sig undan från deras lekar, hennes tan- o c h ord v o r o ej deras, hon älskade d o c k o r eller granna kläder, o c h man hvar- kal- lade henne vanligen » den besynnerliga E m i l y ».
H v a d gjorde hon d å?
historia — H o n läste.
Hon läste bland annat Voltaires » K a r l XII han framgång.
skildringar m y c k n a prat o m » ruttenheten » i ansåg jeremiaderna barn var hon olik sina jämnåriga.
H o n barn, garn. '
engelsk stilens verve Den fina rankan med drufvor snabbt vuxit ut under fingrar blå små.
mer än återstår, sin prydnad får. » öfverdrifna Hon vid Så varm och klangfull hans stämma ljöd.
Hon teg, men kinden blef vackert röd.
af allt det stora, det nobla och gediget goda, hvarpå världsstaden vid Seine, trots sina fel, i alla tider varit o c h än i dag är så och som korrespondent b l e f det hennes ledande princip En enda klase blott tids nog Ouds moder pariser- förhållandena hade länge harmat henne.
Som Ditt vackra kors är ju färdigt, bort, bort med pärlor och gyllne miss Johnstone sända hans tidning bidrag.
år en hvilodag.
E m i l y Johnstone är född i den pariser- Times ' har erinrar sig dessutom från barnaåren en små trots har sätt som » D a i l y sig det är d ö d erbjöds också plat- sympati, hon i Frankrike mött.
bort, o c h det var i anled- i tiden hade vädjat till ryska tsaren.
— Crawfords henne.
smälte stänken skvallrar har korrespondenser.
fullständigt inte är det själfva åren, som kastat dit de grå mal Måhända delen af mannens arbete den ty åt ömsesidigt.
åtminstone någon del af egendomen, innan den ej detta möjligen kunde ske, genom att hon — hvarandra moders lagliga ställning gent emot fadern, o c h intryck af ungdomlighet oeh håret hen- Tvärtom.
spekula- En farbroder sökte tillförsäkra modern — Blott eller hennes förmåga.
dern såg sin mans en gång rätt ansenliga för- om vigör.
sen (1864) m e d mr Crawford, D a i l y skrifvit allra största mr såväl landena i n o m hemmet.
4 man berättat mig så m y c k e t — • var verkligen hon?
.
.
.
ställning, i tidigt utveckla hen- i en bestämd riktning: började o c h korre- båda makarne arbetade tillsammans o c h kri- hustrun ting annat, som bidrog att del kvinlig en hade af mina Vid räkning och i Septembre.
Paris, jag böcker! » tioner.
för Iduns ett bjöd hon mig News En själf, — korrespondent, minskade hvarken ning hemmet utspunno göra Giftermålet nes arbetslust » J a g tror tidningsstilen uppmärksamhet, spondensanbud tillströmmade från flere häll.
slukade e j, » säger hon beskrifva de andras m e d sina balskor Jag Hon förträffliga D e t är ett hjältedåd, få böcker.
sig var osläcklig.
nedstigen i kring hufvudet o c h styr kosan till Grenelle, natten, för ådraga — var allt annat än angenäm, det obrukbar själen böcker, Men sig att konventionella News ' så skulle det ske, o m också hennes egen Rue den snart Från o c h m e d fem års ålder lefde hon bland sina vagn \ föresatt blefve och med sidenskor och erepeklädning, Situationen letter, Shakespeare o c h hennes läsetörst måste medges 1 M e n hvad var att g ö r a?
hon läste allt, hvad hon k o m öfver, att täckt • — hon slask.
baldräkt, men hon, Sverige » en skildring af en snöstorm far piskande högt, ohyggligt I o ve!
— upptäcker brutit, o c h att News af Walter Scott.
sig till den vid R u e de Grenelle Daily baltoaletterna, två o c h allt.
C. ämnar nattliga att (jag minns nu ej slagit att rik, skildra allt såsom det i verklighe- » När än mitt öga sig stjäler hit, det ser med sorg på din tysta flit.
Det ser med sorg på din ungdomsros, din fagra helsa, som flyr sin kos.
ten var, osminkadt.
Hennes lig af en omedelbar, frisk o c h person- stil kännetecknade pariserbref — hon afskyr An är ej doket din bruddräkt, och vänd till lifvet och glädjen kom, om.
Gör på din fåfänga möda slut, gå ut bland blommor och sol och snart n o g blir farlig att ega, o m m a n ej för- njut. » Naturliga anlag.
Nu kindens rosiga färg försmalt, hon ser på korset och svarar kallt: ^Iv / Pänge nog valtar har det m ä n s k l i g a samfundet blifvit f ö r l i k n a d t v i d en o r g a n i s m eller en • » Nej, fåfäng möda det aldrig är att bringa Herren en gåfva skär.
Hvad gör, om kinden är blek och lärd?
Jag aktar fägringen blott för fiärd.
mekanism, där hvarje altar jag lägger from blomstrande rikedom.
k u g g e har här i följer är allmänhet hvarje helas o c h nyttiga alltifrån politikerns, o c h teknikerns m e r a k o m - ordning o c h ihärdighet.
allt plikt- Genomföres i sina yttersta k o n s e k v e n s e r, så stöd åt den a l l m ä n n a aktning g r u n d l ä g g a det m ä n n i s k o r n a s offrande sinn ' de naturanlag, sig hos de unga.
Hvad all- i rent sanning mest kvinnohjärta, det brinnande starkaste, o c k för samhällets o l i k a flockar, eller eger, men ännu följer d e n l ä r d o m e n, att f ö r ä l d r a r ej b ö r a drifva sina själfva gått, eller öfver barn att följa samma bana, hufvud att inslå deras de på äregi- samt för samhällets enk- på jorden, fördraga allt, u t o m att vansklig om makt och glömska, till pris och åt liknöjdhet.
Många åt en kvinnor utom att A. sträcka hafva nog förstånd till att sig o c h äfven m e d försakelser, skaffa ett lif utan glädje för dem o c h utan v e r k l i g n y t t a för kommer alltså f ö r hvarje Huru andra.
m å n g a tusen må m a n fästa v a l a f lef- äro ej d e, sinnande att som samt att nen k a n Hvad de egentligen passat för n å g o t helt nu nödgats försaka.
många redan vårt studenter gifves intet y r k e, då det rätt o c h redbart vanhedra sitt y r k e.
åter den senare delen a f svaret eller egentliga ä m n e angår, b e d ö m a n d e t a f barns dervisningen vid så medgifves, att o l i k a anlag.
våra a l l m ä n n a Un- läroverk och det e j, s o m utan v i d a r e eftertanke v a n d r a o m - s k o l o r är kring till föreläsningar a f o l i k a slag, utan att en nivellerande beskaffenhet, så att lärj ungarne kunna öfver besluta sig f ö r n å g o n viss fakultet, o c h o c h måste till en viss g r a d v a r a a f h u f v u d, s o m m a n säger, stöpas i s a m - ofta sluta m e d att b l o t t efter n y c k eller a f n ö d - ma tvång s k o l a, dess läroämnen, lärotider, klasser o. s. v.
e g n a sig åt ett studium, s o m f ö r d e m form.
Man kan ej vid o r d n a n d e t a f en alls i c k e e g n a r sig eller endast m e d f ö r y t l i g a u n d v i k a det reglementariska resultat.
som Huru mycket lärda vägen där klokare skulle det i tid afvikit från d e n s. och egnat sig åt deras m e d f ö d d a praktiska a n l a g k o m m i t till u t v e c k l i n g o c h där, s o m erfarenheten n o g en säkrare o c h m e r a tillfredsställande elever en lärare har att sköta, dess svårare måste det för h o n o m blifva att utforska och taga h ä n y n till hvars o c h ens särskilda a n l a g.
stå äfven på denna v ä g, g e n o m Dock förtroligare beröring m e d lärarne o c h e g n a oftare b e s ö k i skolan å t s k i l l i g a u p p l y s n i n g a r att vinna, ehuru kommit dem tillgodo?
k o m m a i fråga, till k v i n n o s i d a n, så huru då merendels öfverträffa v ä l i c k e, s o m tillbringa för sitt l i f i ett slags a n d l i g d v a l a, utan att un- ha finnas o c h schematiska, måste g ä l l a för alla, o c h j u större antal blott om hvilka Men sådana anlag, s o m d e öfrigas o c h g ä l l a dessa l y c k l i g e, naturen redan utstakat en bestämd från början synes lefnadsriktning.
s k o l a n är ej allt, o c h föräldrar m å ej ligen ä m n a t d e m o c h h u r u äfven d e b ö r a f y l l a anse sig h a gjort n o g g e n o m att ditsätta sina den barn.
uppgift, s o m blifvit d e m anvisad?
Vår åsikt är n ä m l i g e n, att hvarje människa a f na- S k o l a n är b l o t t ett h j ä l p m e d e l, o c h den egentliga uppfostran, den f ö r lifvet bestämman- turen fått n å g o n e g e n s k a p, h ö g r e eller lägre, de, g r u n d l ä g g e s oftast o c h säkrast i h e m m e t.
med Exempel hvilken gagna hon o c h framstå företrädesvis s k u l l e öfver kunna d e n v a n l i g a medel- måttan, o m h o n b l o t t f ö r m å d d e fatta o c h följa lifvet den gifna vecklingen mer i en f ö r m ö g n a r e lefnadsställning impulsen.
Huru många fruntim- slarfva till och godt tala i rätt t i d; få hafva förstånd att tiga i rätt l i g a omsorger, utan att att tid.
på dem så v ä l ställt b e t ä n k a, det försynen h ö g r e fordringar, att s o m noblesse oblige, richesse samt att r i k e d o m och föredömen i det senare, föräl- drarnas förhållande sinsemellan o c h till andra, föräldrar, Rousseau.
att det stora svårigheter ofta uppstå f ö r uppfattningen och blifna framtid, bedrifves, vanhedrar sin man, då d ä r e m o t man- dring v i d a r e står till b u d s, k o m m i t u n d e r fund o c h där s k u l l e haft d e n f r a m g å n g, s o m det gäller deras göres m e d lust o c h h å g alltid l y c k a s bäst, först v i d m o g n a r e ålder o c h d å ingen än- att Men i bägge afseende mera v i d bar- nens a n l a g, än vid sina e g n a önskningar, b e - o v i l k o r l i g e n till d e n människas stå tillbuds, ty tiden fordrar k u n s k a p e r ej b o r t sitt l i f i vällefnad, nöjen oeh fåfäng- J.
J.
Den krafter fallen tillbringa många qvinnor lefnad f ö r sitt u p p e h ä l l e.
m i n d r e b e m e d l a d e måste, så l å n g t hans och V ä n d a vi oss åter, s o m här v ä l företrädesvis Martin.
krafter ingen vet, eller senare n ö d g a s och s k i c k l i g h e t p å alla o m r å d e n.
bör afsöndrad, öfvergifven förr man r i k e d o m e n är kunna utvisar, se sig lemnadt egna barn andras så vidt d e ej s k o l a b l i f v a förfelade existenser värf, det kan mer emedan o c h ofta skenbar, så att dessa anlita till eget o c h sina t y c k e n o c h a n l a g f ö r framtida v e r k s a m h e t, lefnadslott emedan ej f ö r att sina barn all den undervisning o c h öfning, s o m k. se sig bringadt till van- det medgifva, helst insikter o c h för- laste länkar eller individerna att n o g a r a n s a k a har oegennyttigaste o c h den förra delen a f detta svar beträf- så f r a m g å r t y d l i g e n, att den f ö r m ö g n e b ö r s k ö t a o c h f ö r v a l t a det g o d a Huru är att som p å ett eller annat sätt röja rätt de ett modershjärta, sig, s a m t bästa d e r s ö k a, hvartill skaparens alstringskraft egent- Ett underhålla Här- annat Knutson.
arbete k a n erfordras, som består.
Anna då från början fästa n o g g r a n n u p p m ä r k s a m h e t vid måga sår — lefnadsriktning, äro g o d a, där m a n m e d ärlig- tillgångar full med stilla blifvande predikat i kyrkorna o c h med vexlande i c k e varit, o m dessa alla se, att hvad fliten barns först o c h vid valet af fåfängt med, Men hvarje V i tillråda vara granntyckt b r ö d r a s k a p p å j o r d e n, s o m m a n hittills afgörande stygnen se, lust och ve.
ej låta sina barn lära så m y c k e t, s o m hans bättre skall nadsriktning.
kan mellan gärningens att männa Man Slätt ingen den fromma främst V i svara m e d att h ä n v i s a som slutsatsen, att d e naturliga a n l a g e n b o r d e v a r a Det spridcs vidt öfver stad och land, det går beundradt ur hand i hand.
— sagda.
redan far, det rika klostret förbytts, ännu i kyrkan näst intill finner du haf, m e d e l v i l l ni föreslå att råda b o t på arbete, äfven kroppsarbetarens, s o m själfva Man räddar spillran från glömskans en konstnär ritade mönstret af.
hvilka ni, v å r tid redan i viss m å n börjar erkänna, oeh righet eller fåfänga, Och blicken dröjer så gärna vid det vackra minnet från fordomtid.
» a l l t detta veta vi förut, het o c h e n k l a värf, såvidt d e skötas m e d Men många, många år efteråt, då i ruiner vid vandrarns stråt Pärlkorset finns där, och glorian ännu en gyllene strimma kvar.
förmå?
säger p å det o n d a?
» det ligga och i underordnade, med f ö g a ö f v e r e n s s t ä m m a n d e sysslor rens banor, s o m ensamt tillfredsställa Den fina barden med drufvor blå än sträcker ut sina rankor små.
men last ringa d e p l i c e r a d e ä n d a n e d till d a g l ö n a r e n s o c h tjäna- familjerna, en gammal altarduk, sömmad skönt, än lyser silket båd ' rödt och grönt.
anlag a l l a ställningar politiska institutioner s ö k t å s t a d k o m m a.
två, så.
till » Godt », liknelse någor- däraf, att behöfliga aktningsvärdt skall d e n g i f v a Och muren tätas, och aldrig mer en blomma faller till jungfrun ner.
skiljas de unga offret fullbordas så i lifvet, så v i d t det afser det d e n n a tanke Men fromt hon sluter sitt öra till för sanningsord som för glädjcdrill.
alltid skära Ä r denna träffande, eller af För Det bestäm- lära sig ingenting a f egentligt n ö d g a s efter deras frånfälle deras trohet, af kött och blod luft.
för god. » lefva, och uträtta det för Men för hans afbild tycks dig den soliga sin gifna ej maskineriet i sin helhet s k a l l h a l t a eller vetenskapsmannens Du böjer i brinnande böner knä inför hans bild utaf brokigt trä.
dessa om saker, Hans tempel bryter du ovist ner, i mänskomurade hvalf tillber.
ge m e l s e o c h måste i enlighet d ä r m e d s a m v e r k a, kall hör då, hör: du jörstör.
H u r u m å n g a, i m i n d r e b e m e d l a d ställ- och m e d hvarje sätt, som k o m m e r äfven ning, o c k r a i c k e p å föräldrarnes arbete, så län- släktingar väl » Du bleka svärmcrska, Guds skönsta helgedom del ett nytta!
gagn lunda Och må jag vissna i lifvets vår, blott Herrens tempel jag pryda får. » hvarje på d e n ö d l i d a n d e, samhället o c h staten till eller fiber, där hvarje fjäder, d r e f eller hjul, till alldeles afstanna.
På jungfruns min ungdoms organ, den andra, v a n o r n a där verka ej litet p å af eller d e naturliga ondt.
Det tillkommer alltså s o m verkligt ifra f ö r sina barns v ä l, i första h a n d själfva, ut- a n l a g e n vare sig v a r a u p p m ä r k s a m m a p å sig så att från d e m inga dåliga impulser gifvas, s a m t att i öfrigt m e d största u p p m ä r k -
samhet o c h ett lefvande intresse följa sina barns beteende så under studier o c h syssel- sättningar, som under l e k a r o c h tidsfördrif.
Sällan, o m någonsin, l y c k a s m a n under de första tio eller femton åren k o m m a till n å g o n be- stämd slutsats angående ett barns v e r k l i g a fallenhet, men g e n o m d e l t a g a n d e i deras stu- dier, förhörandet a f h e m l e x ö r, föresättandet a f o l i k a slags sysselsättningar, synnerligast under loftiderna, b e s ö k i s k o l a n o c h samrådande m e d lärare eller lärarinnor u p p s n a p p a r m a n efter- h a n d vissa g r u n d d r a g till b i l d e n af den m o g - nare u n g d o m e n, elementerna till dess b l i f v a n d e karaktär, h å g o c h duglighet.
L e k a r o c h för- ströelser l e m n a s t u n d o m vissa antydningar, d e m m a n d o c k måste m o t t a g a m e d försiktighet, t y barnets h å g leker p å m å n g a h a n d a, vare sig a f nyfikenhet eller begär efter o m b y t e.
Sär- s k i l d t torde detta g ä l l a o m musiken, m e d af- seende h v a r å m a n så gärna vill tro h v a d m a n önskar.
M e n barnets frivilliga k l i n k a n d e p å ett p i a n o b e t y d e r oftast icke vidare än hvarje aunan lek, o c h, o m v e r k l i g t gehör o c h musik- sinne saknas, skall en o r d n a d undervisning snart k o m m a lusten att förgå.
Medelmåtta vid utöfningen a f de s k ö n a konsterna är dess- u t o m o t a c k s a m m a r e än vid hvarje annan o c h lemnar f ö g a utsikt till bergning för framtiden.
utsikt till giftermål, så att d e ej behöfva lig- g a släktingar eller b e k a n t a till last.
D å fram- stående f ö r m å g o r finnas såväl b l a n d k v i n n o r som b l a n d m ä n, måste samhället o c h staten för u p p n å e n d e t a f sina ä n d a m å l s ö k a b e g a g n a sig a f de bästa krafterna, de m å tillhöra h v i l - ketdera k ö n e t s o m helst.
Y t t e r l i g a r e t i l l k o m - m a de viktiga faktorerna a f kvinnnans plikt- trohet, redbarhet o c h uthållighet, måttlighet o c h ringare anspråk, som sätta henne i stånd att b e r g a sig m e d mindre löneförmåner.
D e n n a konkurrens är rättmätig o c h kan ej undvikas, men d ä r e m o t reservera vi oss m o t den sam- vetslös-a o c h förderfliga konkurrens, som bedrif- ves a f personer i b e t r y g g a d e k o n o m i s k ställ- ning, h v i l k a ej akta för r o f att, för blotta erhållandet a f n å g o n sysselsättning o c h utan afseende p å ersättning, g e n o m inflytelserika relationer tillegna sig befattningar o c h upp- drag, till förfång för lika berättigade, men o- b e m e d l a d e m e d s ö k a n d e o c h till nedprejande a f arbetslönerna.
V i l j a männen häfda sin öf- verlägsenhet o c h b i b e h å l l a sitt förut häfd- v u n n a öfvertag, så kan det hädanefter endast ske g e n o m öfverlägsenhet i insikter o c h s k i c k - lighet, plus ett u p p f ö r a n d e i öfrigt, s o m b e - rättigar till afgjordt företräde framför kvin- norna.
(N å g o n l e d n i n g för u p p s p å r a n d e a f naturan- l a g kan s t u n d o m vinnas g e n o m efterforskning i n o m släkten, där vissa fallenheter icke sällan g å i arf, o m ej från föräldrar, så från förför- äldrar eller flere l e d t i l l b a k a.
Slumrande anlag k u n n a äfven v ä c k a s g e n o m efterapning a f föräldrars e x e m p e l eller trägnare sysselsätt- ningar i n o m h e m m e t samt utanför d e t s a m m a g e n o m tätare b e s ö k p å museer, samlingar, fa- briker, verkstäder o. s. v., g e n o m hvarjehanda slöjd- o c h andra arbeten under loftiderna o c h, därest hågen synes luta åt det praktiska, ge- n o m bevistandet a f tekniska skolor, där så m å n g a öfningar gifvas att välja p å.
Under tiden m å man misstro a l l a tillfälliga ansatser, huru blixtrande de än m å synas, o c h endast fästa sig v i d de sysselsättningar u n g d o m e n v i d a l l a l ä g l i g a tillfällen helst föredrager.
Har m a n sålunda p å ett eller annat sätt u p p s p å - rat n å g o t bestämdt anlag, så b ö r man ej t v e k a att u p p m u n t r a o c h understödja dess u t v e c k l i n g, så l å n g t helsa o c h krafter det m e d g i f v a, ty det stannar då i c k e v i d den v a n l i g a medel- måttan o c h l ö n a r sig därefter m e d tiden.
M e d dessa anmärkningar afsluta vi denna lilla uppsats, s o m i n g a l u n d a afsett att p å ett u t t ö m m a n d e sätt b e h a n d l a det föresätta ämnet, utan att b l o t t fästa uppmärksamheten på vissa synpunkter o c h faktiska förhållanden.
L y c k l i g t v i s h a på senare tider äfven för k v i n n o r så m å n g a o l i k a u t v ä g a r till syssel- sättning o c h bergning öppnats, att valet blif- vit friare än någonsin o c h a n v ä n d n i n g finnes för de mest olikartade anlag.
Till och med konsten att sköta ett hushåll o c h v å r d a ett hem, n å g o t som i viss mån b o r d e tillhöra d e m alla, har g e n o m krafternas f ö r d e l n i n g blifvit en specialitet, hvars grundliga inlärande o c h tidsenliga b e d r i f v a n d e n u m e r a förmår bereda större fördelar än förr.
M a n k l a g a r blott — o c h i visst hänseende ej utan skäl — öfver den svåra konkurrens, s o m alltmer uppstår ge- n o m kvinnornas ingripande i männens y r k e n o c h befattningar, men d e n n a konkurrens lär, såsom g r u n d a d p å b å d e teoretiska o c h prak- tiska skäl, ej tills vidare k u n n a u p p h ä f v a s.
D e n beror 5 förra fallet p å det erkännande, s o m en stigande u p p l y s n i n g gifvit åt k v i n n a n s rättigheter såsom människa, ett erkännande a f hennes l i k a beskaffade själsförmögenheter o c h möjlighet till dessas u t v e c k l i n g.
I senare fallet framstår det faktiska förhållandet a f k v i n n o r n a s öfverlägsenhet i antal öfver m ä n - nen — i Sverige finnas 1 0 0, 0 0 0 k v i n n o r m e r än m ä n — • såsom en b j u d a n d e n ö d v ä n d i g h e t att b e r e d a underhåll åt alla dessa, s o m ej h a Hz.
G r å a hår.
Skiss för Idun af JSlin Ameen.
^J|ulie hade nyss slutat sina morgonbestyr ^sS » o c h satt nu framför spegeln i sängkam- maren, sysselsatt m e d att kamma sitt långa, tjocka hår.
D e t var förskräckligt, hvad detta hår på det senaste året hastigt grånat!
H o n fick emel- lanåt bestryka det lätt med pomada, för att de grå strimmorna ej skulle synas så m y c k e t.
Men idag ville det rakt inte gå.
D e t var som ett helt fält af försilfrade trådar bland det svarta; det stack upproriskt fram vid tinningar- ne, i nacken, b a k o m de små, vackra öronen.
V a r det verkligen ett tecken till, att hon passerat gränsen, att hon lemnat ungdomen och stod på medelålderns t r ö s k e l?
H o n be- traktade noga sitt ansikte.
D e t var ett af dessa ansikten, hvarken vackra eller fula, men som bibehålla sig bra ända in i ålderdomen.
D e t var inte heller lätt att gissa sig till dess ålder — om inte de grå hären varit.
Eljes kunde det lika väl tillhört en kvinna på tjugu- fem som trettiofem.
O c h Julie var trettiotvå.
H o n kunde således, o m hon gift sig vid sex- ton eller sjutton år, haft en dotter, som snart varit vuxen.
D e t var väl häruti egentliga b e - viset på hennes ålder låg, icke i utseendet eller i sinnet.
Medan hon dansat o c h förblifvit ung, hade dock en ny generation vuxit upp, hvil- ken o m ett par år skulle träda ut i lifvet med fordran på, att de äldre skulle draga sig till- baka och lemna platsen åt de yngre.
H o n hade aldrig kännt det så tydligt som i dag på morgonen, aldrig tänkt sig så in i det som under den föregående natten.
Ty hon hade haft en sömnlös natt efter balen i går.
Som vanligt hade hon dansat, pratat o c h haft så roligt som någon ung flicka, ja, hon hade icke tänkt annat än att hon var ung, och det såg ej häller ut, som hade andra tänkt annorlunda.
D e n vackra baldräkten af rödt sidensars hade klädt henne väl o c h tillika med dansen bidragit att ge hennes matt-bleka hy en högre färg.
Håret hade varit konstnärligt ordnadt af frisörens hand, o c h hennes mörka ögon hade strålat som två stjärnor af lust o c h glädje.
D e t var i går.
Men i dag såg allting an- norlunda ut, hon själf också.
H y n var färg- lös, ögonen matta, håret — o, så grått!
H o n önskade, att hon hade kunnat dö under natten med minnet af den aftonen som den lyckliga- ste i sitt lif; d ö med ungdomseld i blicken, med lefnadslust i hjärtat o c h med hela sin varelse fylld af den stora kärlek, som svept in henne liksom i ett h a f af lycka.
A t t fä d ö, sedan hon för första och sista gången i sitt lif kännt, hur hon kunde älska, d ö, begråten o c h själf älskad — o c h icke vänta på att bli gammal o c h glömd.
D e t hade kommit så sent till henne o c h aldrig förr.
D e t hade därför verkat desto mäktigare, så att hon nästan svindlade och tyckte sig ej kunna bära det.
O c h nu dagen därefter måste hon bära mera än det, hon må- ste försaka.
D e t hade morgonens sista tim- mar fört med sig, sedan hon de första tim- marne efter hemkomsten från balen frossat af en framtidslång lycka.
Han skulle k o m m a i dag fram på förmid- dagen, men det skulle ej bli så, som hon, som de båda först tänkt sig.
H o n skulle icke jublande flyga honom till mötes, icke slutas i hans kraftiga armar och höra honom om o c h o m igen säga, att han älskade henne.
Detta var endast för de unga — och hon var j u i lifvets höst!
I lifvets höst, med alla pulsar slående af längtan, med själen törstande efter lifvets l y c k a!
Oeh just han var hennes lycka o c h ingenting annat.
Så ungdomsfrisk o c h varm med sina tjugusex år, så manlig o c h ändå så drömman- de vek.
D e t hade varit som att läsa i en tjusande b o k sida för sida, att se, hur han utvecklat sig o c h älskat — älskat henne.
H a n visste nog, att hon var äldre, men det betyd- de ingenting för honom — eller hade han glömt det?
O c h så hade hon i går med glödande kin- der o c h klappande hjärta lofvat att bli hans hustru, o c h i dag skulle hon taga tillbaka sitt löfte, därför att hon inte kunde uthärda att bli gammal o c h glömd.
D e t ringde på tamburdörren, o c h hon spratt häftigt till.
Jungfrun kom strax därefter in och anmälde, att herr Berner önskade tala med henne.
» J a g k o m m e r — k o m m e r s t r a y », svarade hon klanglöst o c h såg ut, som hade hon varit nära att svimma.
F ö r honom, som väntade där ute, föreföll denna kvart af väntan som en evighet på brän- nande k o l; för henne, som kämpade där inne, var den som några korta minuter, o c h när hon slutligen stod framför honom i förmaket, visste hon ej, hur hon ämnade säga det.
Hans unga friska ansikte rodnade af glädje, och han sträckte båda armarne m o t henne.
» Julie! » H o n såg på honom, o c h hans armar sjönko ned, o c h han upprepade förskräckt: » Julie! » H o n stödde sig m o t den höga ryggen af en länstol.
H o n försökte göra sin röst stadig, när hon s a d e: » Hvad skall ni tänka o m mig, när ni får
höra, att jag i dag tar tillbaka det ord, jag i går g a f e r?
» H a n såg frågande på henne, som hade han ej förstått.
» J a g m e n a r », fortfor hon litet otåligt, » att jag kan inte bli er hustru. » Han bleknade oeh ryckte till som för ett slag, men det veka i hans ansikte hårdnade, o c h han var endast manlig bestämdhet, när han svarade: » S å handlar ingen hederlig kvinna m o t en hederlig man — ni måste förklara edra ord för mig o c h sedan — taga dem tillbaka. » H o n gled ner i länstolen.
» S å skall jag försöka förklara d e t », sade hon med en trött suck.
» Sätt er, o c h hör på mig. » Han gjorde, som hon bad, och afvaktade med en misstogen min hennes vidare meddelande.
H o n höll sina händer hårdt sammanknutna i knät o c h såg på dem, ej på h o n o m.
» V e t ni, hur gammal jag ä r?
» » Ungefär lika gammal som j a g », svarade han raskt, förvånad öfver denna inledning.
» N e j, A x e l, jag är trettiotvå, snart trettiotre — ni nyss tjugusex. » H a n såg pä henne, o c h nu när hon sagt det, fann han, att hon i dag såg betydligt äl- dre ut än förr, helt annorlunda än på gårda- gens bal.
Han såg små fina rynkor i pannan o c h vid munnen, såg att hyn var gråblek o c h håret, nej, hvad det var gråstrimmigt!
Han sade sig själf, att det betydde ingenting, o c h han ville ej erkänna, att hans känslor fått lik- som en sval duach öfver sig v i d dessa u p p - täckter.
Han hade älskat henne i går, där hon så glad o c h ungdomsfrisk, så strålande och varm låtit honom föra sig i dansen — han hade under natten o c h morgonen icke tänkt på annat än att återse henne — likadan, en- dast mera kvinligt ljuf o c h ö m, då de skulle träffas ensamma.
H a n hade älskat henne — ånej, ånej, han gjorde det ännu — han kunde inte släppa henne, sedan hon lofvat att bli hans.
Utan att se på h o n o m, hade hon förstått, hvad som fyllt hans tankar under de par mi- nuter han suttit tyst, o c h ett bittert leende krusade hennes fint formade läppar.
» H v a d gör det, J u l i e », sade han häftigt; » inte är det något skäl att taga tillbaka edra ord — om ni verkligen älskar mig. » » D e t är skäl tillräckligt -- nu gör det kan- ske ingenting — inte så mycket, men om nå- gra år — när en kvinna börjat åldras, går det så förfärligt fort, o c h man kan inte, kan inte hålla kvar sin ungdom, inte om man offrade allt därför! » D e t kom som ett rop af smärta, o c h det gjorde honom ondt om henne.
» F ö r mig skall ni alltid bli den enda, den älskade — frukta inte för d e t!
O m ert hår i morgon vore hvitt som snö, ert ansikte ryn- kadt, er gestalt böjd — ni vore j u ändå alltid densamma till själ o c h hjärta.
Ni har så m y c - ket, som kan fängsla en man o c h — hålla honom k v a r.
» själf.
H a n strök henne sakta öfver håret, o c h hans röst hade det ömmaste tonfall, när han sade: » Å, om du bara ville tro — tro, att jag älskar dina trettiotvå är, din mognade kvinlig- het vida mer än en sextonårings friska s k ö n - het.
D e grå strimmorna i ditt hår — ja, jag ser dem, o c h j a g älskar också dem — därför att j a g älskar allt, som är din personlighet.
J a g känner det så visst, som j a g lefver, att jag är din l y c k a liksom du är min, o c h att vi två höra tillsammans.
V a r inte så hård mot mig — o c h dig. » Han föll på knä, o c h med en barnslig åt- börd lade han sitt hufvud i hennes kä.
Hon lyfte redan sina händer för att trjvka det ljus- lockiga hufvudet till sitt bröst o c h hölja det med kyssar.
Han var så g o d, så vek — hvad som än hände, o m hon blefve hans hustru, skulle han alltid, alltid vara g o d mot henne.
Å, o m hon skulle våga det — kanske skulle hon inte lefva så länge, att hon kunde hinna bli g l ö m d, kanske inte åldras fort, kanske.
.
.
.
H o n längtade att få säga det bindande or- det, att se glädjen lysa till i hans blå ögon, klara som en flickas, o c h hon längtade först och sist att fånga sin lycka till hvad efter- kraf som helst.
Hennes läppar öppnade sig redan, hennes hand höjde sig ånyo för att sjunka ner på hans hufvud.
M e n då sköt hon hastigt stolen tillbaka, vidrörde h o n o m omildt och sade skarpt: » S t i g u p p — det tjänar till ingenting — jag kan det i n t e.
» Han reste sig o c h stod framför henne, blek och allvarlig.
» S ä g då m e d ens sanningen, att ni inte äl- skar mig, att ni endast lekt m e d m i g!
» » Lekt?
N e j, inte det; men det är nog så, att jag kanske inte förstår mig på att älska — kärleken tillhör j u ungdomen — en kvinna i lifvets höst är antingen redan utbrunnen — ett värdelöst ting — eller har hon aldrig äl- skat o c h står som novis vid några o c h trettio år — en löjlig, skrattretande företeelse — lika löjligt, som skulle jag på balen i går klädt mig i hvit lenon o c h fläta utåt ryggen. » Hon skrattade, lågt o c h nervöst, o c h däref- ter lutade hon ansiktet m o t stolskarmen o c h snyftade.
H a n stod villrådig.
H v a d mera skulle han säga eller göra — hon skulle ändå ej låta öf- vertala sig.
» V i l l ni då, att jag skall gå — utan något hopp att ni skall ändra e r?
» » J a », svarade hon oeh lyfte upp sitt huf- vud, » d e t är inte värdt att tala mera därom.
Ni skall snart inse, att jag i dag handlade rätt, o c h att det i går var ett misstag. » » F å r j a g inte se » I n t e nu under ha väl ändå hållit det är ej värdt att seende. » er i b l a n d?
» den närmaste tiden — vi en smula af hvarandra — rifva upp såren genom åter- » N i k o m m e r inte på balen i öfvermorgon eller skall jag u t e b l i f v a?
» » H u r kan ni t r o!
Å n e j, jag har dansat ut H o n skakade sorgset sitt hufvud.
; — i går dansade jag bort min u n g d o m — » N i tänker så nu, o c h nu skulle det gå — i dag har jag med ens blifvit en gammal kvin- men inte alltid.
E n annan dag — kanske na.
P å baler träffas vi aldrig mera, A x e l, snart nog, skulle ni ändå finna mig för gam- men k o m en dag tillbaka hit till mitt hem — mal — det vore så förfärligt att inte längre det gör ingenting, om ni har med er någon vara älskad, att bli glömd — jag kunde inte annan — den som i mitt ställe skall bli er uthärda det — bättre då skiljas i dag — med lycka - — bara inte alltför snart » minnet af hvad vi båda i dag kände. » » K a n s k e blir det jag, som först får nöjet Några tårar trängde sig fram under hennes sänkta ögonlock oeh rullade ner på kinden.
H a n var nu idel vekhet, vek som en kvinna.
Han tänkte mera på henne, som led, än på sig — gratulera e r », svarade han hetsigt.
Men mot hans vilja skymtade dock i detsamma för hans inre syn, liksom i en vision, en sjuttonåring från balen i går — han visste ej, hvarifrån m e d ens den tanken dök upp hos honom — så obestämd, så b l i x t s n a b b; men han såg hen- ne i en sekund, så täck o c h frisk o c h blond med rosig hy o c h barnslig oskuld i blicken stå där bredvid h o n o m.
D e t var ingen läng- tan ännu, som efter denna, som i dag stötte honom bort, ingen framtidsdröm, intet hopp, ingen bäfvan — endast en sväfvande aning, född a f Julies löst framkastade ord.
Julie skakade sorgset leende sitt hufvud.
» Å n e j, inte till det, men ni skall, hoppas j a g, få gratulera mig till att bära mina grå hår m e d heder! » D e t var ett försök att skämta, men det slog illa ut, o c h tonen blef i stället skärande bit- ter.
N u, när han stod färdig att gå, ångrade hon, hvad hon gjort.
A l l t inom henne som män- niska o c h kvinna ropade att få sitt kraf på lycka tillfredsstäldt, o c h hon tyckte till o c h med, att det var dumhet, vansinne att själf kasta det ifrån sig.
O c h hon sade sig själf det, som alla kvinnor, hvilka älskat, sagt före henne o c h skola säga efter henne, att ingen annan i världen kunde älska honom så som just hon.
Hade han nu sagt något — eller bara trotsat henne o c h helt enkelt slagit ar- marne o m henne — hon skulle gifvit vika och låtit sig tagas med storm.
M e n han räckte henne endast sin hand, litet stelt, fast med återhållen rörelse oeh sade: » S å farväl, J u l i e!
Eller till härnäst — för den dagen k o m m e r ändå förr eller senare. » » J a, farväl — till härnäst. » Hon besvarade icke hans handtryckning, utan hennes hand gled kall o c h stel ur hans.
Men när dörren hade tillslutit sig efter ho- nom o c h hon var ensam, g ö m d e hon ansiktet i händerna o c h, glömmande sina grå hår, grät hon så, som en ung flicka begråter » in första kärleks rosiga dröm.
Jungfrun af Orleans - en lycklig äkta maka.
En legend i kritikens ljus.
T år kritiska tid är icke synnerligen nådig mot de vackra legenderna i historien.
Oom- bedd tränger forskaren med sin vetenskaps fackla fram genom aflägset dunkla lidehvarf, han pröfvar o c h väger urkunder och samtidas vitnes- mål, han anställer formliga korsförhör; och ur sagans vackra skal vecklas så ofta ut en obetyd- lig, stackars liten kärna af verkligt äkta historiskt faktum.
Så har för den moderna forskningen den allbe- kanta Tell-myten fått stryka på foten.
Nu är turen kommen till Jungfrun af Orleans.
En fransk författare, Ernest Lessigne, har nyli- gen utgifvit en bok, som i hans hemland väckt det störta uppseende, o c h i hvilken visserligen den ryktbara kvinnans tillvaro ej bestrides, men där hon helt och hållet frånkännes den ledande roll, hon skulle ha spelat vid engelsmännens för- drifvande ur Frankrike, och reduceras till ett un- derordnadt verktyg, beröfvad till och med den martyrkrona, som den förmenta döden på bålet förlänat henne.
Den särskildt lysande hjältedat, hvilken upp- gifves som hennes — undsättandet af det beläg- rade Orleans, det sydliga Frankrikes nyckel, dit engelsmännen så småningom framträngt, förtages henne bestämdt af Lessigne.
Staden var väl be- fäst med åttio kanoner, engelsmännen få till an- talet, och vid just denna tid hade det lyckats Karl VILs regering att åstadkomma splittring i det förbund mellan England och hertigen af Burgund, af hvilket det förras makt i Frankrike var be- roende.
Med denna tidpunkt sammanfaller visserligen Johannas första uppträdande vid Karls hof i Chi- non.
Hennes rykte som gudaingifven sierska var
redan utbredt bland befolkningen, och politiken förmådde konungen att nyttja henne som ett an- vändbart verktyg; men visst är, att regeringen i henne endast såg en obetydlig, i kroppslig utveck- ling efterblifven, nervöst öfverspänd och af hallu- cinationer anfäktad kvinna o c h ej någon profe- tissa, åt hvilken man kunde öfverlemna ledningen af de krigiska operationerna.
När Johanna sedermera i maj 1430 vid Compiegue föll i burgundernas våld, var det dock visst icke engelsmännen, utan det franska presterskapet, företrädt af universitetet i Paris, som tilltvang sig hennes utlemnande för en lösepenning af 1000Ö francs o c h ställde henne till rätta för affall från den rätta tron och kätteri inför ett presterligt tri- bunal.
Och under det hittills gällande framställ- ningar påstått, att engelsmännen, på själfva dagen för de franska andliges dom, utan dom och ran- sakning lefvande brände henne, förklarar Lessigne, att hon visserligen hölls fången, men att hon se- dermera undkom och — gifte sig!
Till stöd härför anföres ett gammalt dokument, i hvilket » vi Robert des Armoises, riddare, herre till Tichiemont o c h Johanna du Lys, jungfru af Frankrike, gemål till besagde Tichiemont » göra ett med sigill och namnunderskrifter samt vittnes namn bestyrkt förordnande.
Johannas familj hade redan 1429 af konungen erhållit rätt att bära namnet » du L y s ».
Och för att än ytterligare stödja, att denna dam des Armoises verkligen är identisk med jungfrun af Orleans, citerar Lessigne flere skilda urkun- der, af hvilka Johannas återkomst till Orleans, hennes återförening med sina bröder och sin mor, hennes mottagande och de henne förärade skän- kerna framgå, åf ett senare dokument af år 1443 synes, att Johanna då ej längre vistades i Frank- rike — hennes dagar ändades i privatlifvets dunkel.
Vi ha trott, att det skulle kunna intressera Iduns läsarinnor att förnimma, hur den ryktbara Jeanne dArc-legenden tett sig i kritikens ljus, och ha därför gjort denna korta resumé af herr Les- signes bok, hvilken, som sagdt, nu s o m bäst gör ett ofantligt uppseende i Frankrike.
då och då rekryterar den kvinliga tjänsteklas- sen i de stora städerna.
Men det bästa hon hade, i min vän Gustafs o c h mitt t y c k e, var dock hennes fästman.
D e t var en riktig jätte.
Också en art af välgörenhet.
J a g måste tänka efter ett ögonblick, men erinrade mig snart dem, som han syftade på.
» J a s å, inte d e t!
» » N e j.
J a g träffade A n n a härom dagen.
H o n flyttade efter min mors död .till öfverstinnan S., där hon synes vara lika mycket omtyckt som i mitt föräldrahem.
P å min fråga efter Alfred, svarade hon, att han var vid god.
helsa, att de voro lika kära i hvarandra som för tio år sedan, att de hade giort små besparingar, men att de ännu inte vågade gifta s i g.
» Herr Redaktör!
O m E d e r tidnings utrymme det medgifver, om Ni själf iske är en allt för obarmhertig kritiker, och om E r publik icke bekajas af det falska pryderi, som försmår allt, som i ringaste mån vidrör ömtåligare ämnen, j a, då skulle jag gärna vilja framställa några spörsmål o c h göra åtskilliga förslag, hvilka skulle kunna diskute- ras af publiken o c h möjligen leda till gen- svar, upplysningar o c h motförslag af rätt stort intresse.
Frukta icke, att jag skall blifva ensidig.
Anledningarna äro j u af så omvexlande art. J a g meuar anledningarna att fråga och svara.
O c h att det kommer att ske på ett i allo grann- laga sätt, därför torde nedanstående få borga.
* * * F ö r dagen har jag, såsom af rubriken här ofvan synes, för afsikt att behandla en art af välgörenhet.
Jag tror, att förslaget är nytt.
Må man betänka sig mer än en gång, innan man af tunnar sitt: » O c k s å ett sätt! » för att därpå likgiltigt lägga hela projektet i minnets innersta skräplåda — — — F ö r omkring tio år sedan vistades jag i min vän Gustaf W: s familj här i hufvudstaden.
Jag var fattig, föräldralös o c h så godt som upptagen såsom min skolkamrats broder.
Han var nämligen ende sonen o c h hade icke behöft bedja länge, innan han fått mig mottagen af de sina.
H o s denna familj fanns då för tiden bland tjänstfolket en duktig flicka, kokerskan A n n a.
H o n var en rödlätt, ljusbårig tös, välfödd, stark och gladlynt, så att det sken af henne; j o s t en sådan flicka, hvarmed landsorten lyckligtvis I W: s k a familjen plägade man icke förbjuda tjänarne att umgås m e d sina » bjertens kjasr ».
Likväl hörde man aldrig husmodern beklaga sig öfver husfolkets moral.
D e t var därför icke ovanligt, att Alfred — som för öfrigt var magasinsdräng hos en grosshandelsfirma — på Annas ledighetssöndag infann sig i köket för att afhämta henne; då passade vi pojkar på och öfvertalade honom att roa med några kraft- prof.
Detta b l e f för resten en gång en källa till svårt bekymmer för oss, då Alfred efter en vadslagning om tolf skilling formade en spritt ny eldgaffel till skepnaden af en orm.
J a g vet icke, hur han k o m på den tanken, men en dag började Gustaf helt förnumstigt tala med A n n a om giftermål.
Ja, ja, förstås mellan henne o c h Alfred.
A n n a log sitt stora löje o c h svarade: » D e t där förstår då unga herrn rakt i n t e!
V i få allt vänta många år ännu.
M e n vi ä ' unga o c h glada, så det går n o g.
» H o n sade icke kära, men hon tänkte det nog.
* F ö r ett par månader sedan träffade jag efter några års skilsmessa min vän Gustaf, som nu är medicine kandidat, under det jag men det hör j u egentligen icke hit.
Efter ömsesidiga meddelanden om hvad vi under skilsmessan upplefvat o c h erinringar om forna dagar, utbrast Gustaf plötsligen: » O c h A n n a oeh Alfred, som i c k e äro gifta ännu! » » O c h hvarför i n t e?
Arbetsföra o c h ordent- liga som de båda äro.
O c h med små bespa- ringar till bosättningen. » » N e j, de frukta oförutsedda händelser, såsom sjukdom eller dödsfall.
Oeh hveni vill neka, att denna fruktan är berättigad?
M e n under tiden har samhället gått förlustigt ett kraftfullt, i sedligt oeh fysiskt hänseende mönstergillt par, som mänskligt att döma skulle ha skänkt det samma åtskilliga plantor af den art, som be- klagligen icke mera är så allmän i stora städer. » » D u har rätt.
Men hvad är att göra vid den s a k e n?
» » J o, j a g tänkte man skulle kunna hjälpa dem på väg. » » Till giftermål? » » Just det! » » Men huru?
D u är icke synnerligen för- mögen, o c h jag är fattig.
O c h deras farhågor, som du själf medgifver vara berättigade, lär du icke vilja eller kunna bortresonera. » » N e j, jag har tänkt mig saken på ett annat sätt: du och jag göra gemensam sak o c h öfvertala öfverstinnan S. att bistå oss.
V i kunna näppeligen samla ett så stort kapital, att det skulle försäkra dem mot alla framtida eventualiteter; men vi skulle nog under ett lämpligt aftonsamkväm kunna intressera några människovänner att sammanskjuta så pass, att det räcker till ett års premier för de båda uti en sjukkassa och en lifassurans å exempel- vis 1,000 kronor.
F å de vara friska oeh krya ett helt år, torde de nog hafva afsatt till det följande årets p r e m i e r.
» » S e här min hand, G u s t a f!
» I jul står Alfred * o c h Annas bröllop.
v N u vill j a g bara fråsa Er, herr Redaktör, tror Ni inte, att här i hufvudstaden årligen skulle kunna åvägabringas månget för de en- skilde o c h samhället välsignelsebringande äkten- skap, o m man med urskiljning o c h omtanke följde det här ofvan gifna e x e m p l e t?
X / x.
Hustomten.
S^ör mycket länge sedan, d. v. s. i farfars ungdoms- {£) tid, voro tomtar mycket vanliga företeelser.
Det fanns kvarntomtar, som väckte mjölnaren, d l en ny säck behöfde slås på kvarnen, byggnadstomtar, som packade stenfot och hopfogade springor, och hvilkas hamrande och knackande man kunde höra i nattens stillhet, samt hustomtar, som uträttade allehanda små sysslor och särskildt vårdade sig om att hålla trefnad och godt lynne vid makt inom familjen.
Hustomten var en liten treflig hundraårig gubbe med godt bjärta, stor erfarenhet, grått skägg och röd toppmössa.
Han verkade i tysthet, visade sig blott vid utomordentliga tillfällen och förnams mest genom sina goda gerningar.
Mången tror, att tomtarne all- deles tagit till flykten för den stigande upplysningen, men det torde likvisst ej vara förhållandet.
Min tro är, att de blott icke mera visa sig.
Endera därför att människorna nu ha så nog af sig själfva, att de ej mer vårda sig om en liten god husande, eller ock kanske därför, att den röda toppmössan ej längre är på modet.
Att hustomten emellertid finnes nu som förr, är visst som dagen, och om vi leta noga i det husliga lifvets gömmor, så finna vi många spår af den lille mannen med det goda hjärtat och den stora er- farenheten Jag såg en gång en ung fru stående vid ett fönster för att med blicken möta sin från en resa återvän- dande make.
Han stannade vid trappan och hoppa- de lätt som vanligt ur åkdonet.
Hans panna var lugn och klar, men den lilla tomten, som såg längre, drog en suck och hviskade till den unga kvinnan: » onda tidningar ».
Ett kort god dag vex- lades, oeh middag intogs, ty det skulle ju så vara.
Tomten, som satt och såg på, skrufvade sin röda mössa och hittade på tusen erinringar om svunnen tid, då kärleken var allt, då hvarken ärelystnad å ena eller en afmätt tillbakadragenhet å den andra sidan störde harmonien.
Allt mera oroligt sökte han att i deras tankar inkasta anknytningspunkter till ett samtal, som knnde närma de två till hvarandra, men förgäfves.
Nästan samtidigt ljödo två tonlösa &gt;god middag », och tomten var ensam.
Herrn satt på kontoret och uppgjorde stora planer, af hvilka dock ingen blef färdig, innan den förkas- tades.
Då och då knackade han sig i pannan och mumlade ohörbara ord.
Tomten klättrade sakta upp på stolkarmen och gaf med böner i ord och blick det rådet att omtala allt för henne — henne, som älskade honom så innerligt.
Kunde hon ej råda och hjälpa, så kunde och ville hon så gärna deltaga, och ett deladt bekymmer väger blott hälften.
Mannen lyssnade och var nära att låta sig öfvertalas.
Men — » nej, hvarför blanda henne i saker, som hon ej begriper, eller kanske ej ens vill begripa?
Hon har lugnast, då hon intet vet. » Tomten visste, hur lugnt det var att ingenting veta.
Han drog sin mössa öfver ögonen och smög ur rummet.
Det var natt.
På sin vanliga rond brukade tomten tillse allt; nu sökte han blott ett, och han fann det.
På del hvita örngott, där hennes öga nyss slutits, funnos spår efter tårar.
Tomten grät också de första tårar på århundraden, beklagade de unge, som så nära sin lycka ej tillvaratogo den, och gick för att söka ett bättre fält för sin verksamhet.
På sin vandring i världen fann han många famil- jer, som till det yttre liknade den han lemnat, och slutligen beslöt han stanna hos en, ty han trodde ännu på sällhet och lycka i lifvet.
Det var afton.
Tomten hade hamnat på ett syskrin och höll som bäst på att därur plocka fram en hop värdelösa småsaker, hvilka, just genom de vid dem fastade minnena, lyckades framlocka leenden på deras egarinnas läppar.
Tiden gick, utan att hon märkte det, och så inträdde den, som tomten skulle kalla sin
nye herre.
Han kastade en hungrig blick på det tomma bordet, men kunde rakt icke komma förbi en stol, som tomten ställt i hans väg, utan måste sätta sig.
Det var vid arbetsbordet midt enot henne.
Hon reste sig för att ordna den försummade måltiden, men måste dock, hon visste ej hvarför, kasta ännu en blick på den nykomne.
Tomten drog dem båda vid näsan, tills de själfva drogo hvarandra till sig.
Då gjorde han med den ena foten på en trådrulle och den andra på en fingerborg en stilig hofmanna- bugning och uppträdde i nästa ögonblick i kökspi- seln, där han med en väldig slef räddade en redan något vidbränd sås från total förintelse.
Aftonen blef en af dessa, då man talar litet, men njuter desto mer af att vara förstådd utan ord.
Tomten gick ut på ängen och samlade en knippa månstrålar oeh satte sig att med dessa måla en tafia.
Motivet var angenäma minnen och godt hopp, och kompositionen lyckades, så att den ställde till det mest älskliga leende bland gubbens oordnade skägg- testar.
Vid första blick af solen var taflan färdig och upp- ställd på sin plats.
De sparsamt inströmmande strå- larne bröto sig genom den tunna färgen och skimrade mot två par slutna ögonlock, framkallande lätta dröm- bilder, sådana som endast barn och de förnöjsamma kunna drömma.
På samma sätt som nattens skuggor sakta vika för dagsljuset, vika också småningom och omärkligt drömmens obestämda bilder för det åter- vändande medvetandet, och de ögonblick torde vara människans lyckligaste, då rosiga drömmar om min- nen och hopp sakta öfvergå i solbelyst verklighet.
Tomten log sitt skälmska löje.
Hans inträdande i huset hade yarit angenämt, och han hade hopp om god fortsättning.
Arbetet hade varit lätt och blifvit tacksamt belönadt enligt en tomtes sätt att se saken.
Ingenting hade kostat honom ansträngning, och nu stod han i tamburen och funderade på att taga mo- tion — stötte toppmössan käckt på sned och slog kullerbyttor uppför trappan.
f r å n dam-världen i f a n s.
Studier.för Idun af A l v a r Arfwidsson.
III.
Aktriserna.
(Slut fr. föreg.
n:r.)
l l l e p o i x vid Gymnaseteatern — (s?
D e m a r s y o c h M a g n i e r den Paris ' skådespelerskor — Jeanne J u d i c o e h m å n g a andra h a m e r af furstlig elegans i sina h e m.
vid sidan a f v a c k r a s t e af Granier o c h eller mindre M e n de f ö r d u n k l a s häri a f den artist, s o m o c k s å f ö r d u n k l a r d e m i nästan allting annat, den mest genialiska, mest m å n g s i d i g a o c h mest vanvettigt excentriska a f d e m alla, a f henne, hvars f e n o m e n a l a magerhet k o m m e r den ene att säga, att h o n k u n d e b a d a i en bösspipa, den andre, att hon v o r e i stånd att drapera sig m e d ett segelgarnssnöre.
.
.
ni har redan gissat, att j a g menar Sarah Bern- hardt!
D e t är en raffinerad rat hennes hotell.
fantasi, som dekore- E n p a l m s k o g, som höjer sig öfver en väl- dig d i v a n, jättelika fågelburar, s o m, garne- r a d e m e d lianer, sträcka sig u p p m o t pla- fondens matta glasrutor, pelsverk, g r o t e s k a skulpturer oeh j a p a n s k a pärl-portiérer — tänk allt detta, hälften atelier o c h hälften vinter- trädgård, hälften E u r o p a o c h hälften A s i e n i en d ä m p a d, orientalisk färgstämning o c h g e - n o m v ä f d t a f exotiskt b e d ö f v a n d e vällukter, o c h ni har en föreställning o m la grande Sa- rah ' s sal, hvarifrån k a n h ä n d a hon själf i detta ö g o n b l i c k stiger ut för att afkasta sin b y - zantiska gördel o c h låta hemta sin mansdräkt — h o n ämnar d å fatta målarpenseln eller skulpturpinnen.
(A p r o p o s m ö b l e r i n g förnekar Sarah ej hel- ler häri sin s m a k för bizarrerier.
H o n tycks visserligen h a öiVergifvit den likkista, hvari hon f o r d o m tillbragte natten, men h o n lär i stället h a en satinklädd säng, som är 10 fot bred.
E n annan skådespelerska — operett- d i v a n J e a n n e G r a n i e r — har likaledes en säng a f verkligt h ä p n a d s v ä c k a n d e p r o p o r t i o - ner, f. ö.
den enda m ö b e l n i hennes s ä n g k a m - m a r e; hon tar p å så sätt » s k a d a n igen, ty hon s k a l l a l d r i g g l ö m m a sin lilla, olidligt trånga j ä r n s ä n g i p e n s i o n e n!
») I s a l o n g e n är det, s o m sagdt, aktrisen ger audienser, mottar böneskrifter o c h supplikan- ter, beviljar eller afslår b ö n e r o m förord till befattningar, v i d h v i l k a s besättande h o n har inflytande, o. s. v.
M a l i c e n o c h romanförfat- taren påstå, att det b å d e är i salongen o c h b o u d o i r e n s o m p o l i t i c i få sina ämbeten, men — h v a d vet j a g?
Teaterlönerna växa.
V i befinna oss ej längre i Laferriéres tid — det v a r Laferriére, s o m b l e f tillfrågad, o m det v o r e sannt, att m a n förr i tiden, p å B a t i g n o l l e s - o c h Montmartre-teatrarne, stun- d o m kastade potatisar, b r ö d b i t a r o c h korfvar p å de uppträdande.
» J a visst, » b l e f svaret, » och oftast slukade v i den s k y m f e n med stör- sta b e g ä r l i g h e t!
» Teaterlönerna gansen.
växa — o c h m e d d e m ele- Man måste v e r k l i g e n ha en liten v a c k e r l ö n för att såsom J e a n n e G r a n i e r — o m o c k s å tvingad a f d o m s t o l e n — betala en års- r ä k n i n g för tvätten p å 2, 0 4 4 f r a n c s!
A k t r i s e n s elegans är utom scenen vanligen d y r b a r, nästan alltid smakfull, men någon g å n g så u t m a n a n d e, att hon, i likhet m e d den v a c k r a C é l i n e M o n t a l a n d i vintras, kan bli arresterad s å s o m misstänkt att tillhöra den kategori a f damer, till h v i l k a h o n minst a f allt ville räknas.
O m den toalett-lyx, s o m u t v e c k l a s på s c e - nen, är det svårt att ens g ö r a sig ett b e g r e p p.
D e t finnes b l o t t en e n d a teater, s o m förser aktriserna ej b l o t t m e d klädningar, utan äf- ven m e d allt annat, s o m h ö r till teatertoalet- ten, o c h det är C o m é d i e F r a n c a i s e (såsom parisarne själfva kalla d e n; i utlandet heter den » T h é å t r e F r a n o a i s »).
P å d e öfriga tea- trarne få artisterna själfva bestå sig m e d k o - stymer, o c h att de d å s ö k a öfverbjuda hvar- andra, faller a f sig själft.
D e t har gått så långt, att — efter h v a d j a g nyligen läste i en tidning — m a n b e g ä r h ö j d a löner m e d hänvisning till — klädes- räkningarna från Worth.
D e t t a lär vara skälet till att M a r i e M a g n i e r a f böjt f ö r n y a n d e a f sitt k o n t r a k t vid G y m n a s e t e a t e r n: under säsongen 1 8 8 8 — 8 9 h a d e hon 2 1, 6 0 0 kr.
i l ö n, m e n toaletterna i de tre s t y c k e n, h v a r i hon uppträdt, h a d e kostat.
.
.
gissa!
.
.
.
18,000!
M a n h a d e mindre pretentioner förr i värl- den (a h!
under h v i l k a förhållanden m a n d å måtte h a lefvat, att d ö m a a f v å r a fäders ut- s a g o!)
D å spelade B l a n c h e Pierson i tre pjä- ser p å en k v ä l l o c h a n v ä n d e o a f brutet s a m m a k l ä d n i n g, ehuru m e d o m b y t e a f spetsar — det k a n n u för tiden ingen m ä n n i s k a b e g r i p a!
A t t R a c h e l s fyra k o s t y m e r såsom L o u i s e de L i g n e r o l l e s k o s t a d e 1, 0 0 0 kr., bragte C o m é - die F r a n c a i s e s direktion i förtviflan.
När m a d a m e D o c h e kreerade » K a m e l i a d a m e n » och hennes k l ä d n i n g a r kostade 2, 0 0 0 kr., ro~ p a d e m a n p å s k a n d a l, o e h sedan har Sarah Bernhardt för sina k l ä d n i n g a r i s a m m a r o l l betalat tio g å n g e r den s u m m a n!
!
.
.
.
Ack, den Sarah!
Man skall verkligen heta Sarah Bernhardt för att ha 2 0 0 teater- kostymer, 2 0 0 promenaddräkter, 2 0 0 p i r kän- gor o c h 2 0 0 par h a n d s k a r!
H a d e h o n ej dem (o e h den 1 0 fot breda sängen), v o r e hon helt enkelt ej Sarah Bernhardt.
S a r a h, m e d sitt suveräna förakt för g u d comme-il-faut ' s o c h d e b o r g e r l i g a d y g d e r n a s föreskrifter, har n å g o t a f g a m l a tidens konst- närsnatur, sådan m a n skildrat oss den.
A k t r i s e r n a sträfva n u efter respcctabiliiy, ett engelskt uttryck för en engelsk uppfatt- n i n g; en » r e s p e k t a b e l » person får göra, h v a d hon vill — b l o t t hon ej låter det u p p t ä c k a s.
R e d a n T h é o p h i l e G a u t h i e r såg m e d o b l i d a ö g o n d e n n a tendens, o c h den g a m l e kritikern S a r c e y k l a g a r bittert däröfver.
I forna tider ville konstnären b l o t t v a r a u p p b u r e n för sin t a l a n g att p å scenen återgifva d e passioner, han i lifvet studerat.
N u ha männen blifvit korrekta o c h d a m e r n a d y g d i g a i detta ords borgerliga mening.
D e t är p å den sociala sträfvar u p p å t.
rangskalan man nu iiAsseye %-vous, Altesse!
... » » M o r a l e n g n u g g a r h ä n d e r n a, » säger S a r c e y, » m e n vinner konsten d ä r p å?
» J a g åtager m i g naturligtvis inte att b e - svara frågan.
J a g b l o t t konstaterar det led- s a m m a i konflikten o c h nedlägger min p e n n a för d e n n a g å n g.
Iduns månadsrevy.
|lf| den storpolitiska världen har augusti månad «sfi * förelett prägeln af ett fredligt stilleben.
Tysk- land, som under framfarna år så gärna velat hafva » krig i sikte » gifver nu fredsförsäkringar åt alla håll och det ibland under rätt originela former.
Sålunda begagnades den stora läkarekongressen, hvilken den 4 augusti sammanträdde i Berlin, som ett organ i fredsdemonstrativt syfte, helst som Frankrike syntes hafva velat mottaga den till för- soning räckta handen genom att till nämnda kon- gress afsända ett stort antal representanter.
» Vi veta, att freden upprättar, men alt ofreden öde- lägger » yttrade Virchow i sitt helsningstal, och orden synas isynnerhet hafva senterats af kon- gressens franska ledamöter, hvilka äfven på ett synnerligen förekommande sätt motlogos.
I syfte att knyta eller befästa vänskapsförbindel- ser säges också kejsar Wilhejm hafva fortsatt sina resor till främmande land.
Återkommen från sin norska resa gjorde han i början af förliden månad ett besök i England.
De engelska tidningarna tro sig veta, att på basis af Helgolandsfördraget ö v e r - enskommelser af vidsträckt politisk slagvidd in- gåtts, isynnerhet med afseende på Afrika, där hädan- efter måhända Tyskland kommer att gå hand i hand med England vid utbredandet af europeiskt kulturherradöme.
Det därpå följande besöket i Ryssland bar så till vida en militärisk prägel, att det närmast gällde bevistandet af den stora trupp- revyen vid Narva.
Att en uppgörelse äfven här varit på tal, antydes; den skulle då hafva gällt Bulgarien, där Tyskland då lär gifvit utsikt till större medgörlighet för Rysslands önskningar be- träffande furst Ferdinand.
Någon förstämning sy- nes här ändå hafva efterlemnats.
Det ser ut, som om kejsar Wilhelm icke varit i allo nöjd med mottagandet, och i den tyska pressen har en och annan spetsig anmärkning framförts.
Visserligen har i Sydamerika återigen en revolu- tion egt rum, men den har varit af oblodig, nästan idyllisk art. I Buenos-Ayres har nämligen presi- denten Celman, som i själfviskt syfte missbrukade sin maktställning, tvungits att afgå, och under befolkningens jubel tillträdde den nye presidenten Pellegrini som representant af ett bättre regerings- system.
Den internationella arbetarrörelsen är ännu allt- jämt verksam i olika länder, äfven om den ej framträder revolutionärt hotande.
Under den gångna månaden hafva den stora kolarbetarestrejken i Bel- gien och sjömansstrejken i Australien på sitt sätt
burit vittne därom.
I tyska riksdagen är förslag väckt om tio timmars normalarbetsdag, hvilken om några år skall nedsättas till nio och innan detta århundrades slut ytterligare nedsättas till åtta timmar.
På en talrikt besökt arbetarkongress i London hafva nu äfven ombuden för de engelska fackföreningarna, ehuru med en ej synnerligt stor majoritet, uttalat sig för åtta timmars normal- arbetsdag.
Här i Sverige har under den gångna månaden allmänhetens intresse till stor del upptagits af de pågående valen till andra kammaren.
Att döma af de val, som hittills egt rum, ser det ut, som om frihandlarne till någon del vunnit terräng i lands- orterna.
Därtill kommer, att Stockholmsbänken denna gång högst sannolikt får en afgjord fri- handelsprägel.
Under de nu pågående agitatio- nerna för valet här i Stockholm är emellertid stri- den mellan protektionism och frihandel i någon mån trängd i bakgrunden för den politiska princip- kampen mellan » höger » och » venster ».
Hittills är det hufvudsakligen den frisinnade venstern som offentligen trädt fram på agitationsbanan.
Mellan den gamla liberalismen, representerad af Liberala valmansföreningen, och den unga starkt fram- trädande socialdemokratien har ställt sig en ny grupp, den » demokratiska », som påyrkar ett mer principfast vidhållande af de frisinnades program samt intager en mellanställning mellan de båda nämnda partien.
På valmöten har ej varit någon brist, enär sådana hållits af alla tre de nämnda grupperna; dessutom hafva Stockholms protektio- nister vid mer slutna valsammankomster enat sig till samverkan äfven för detta val, antagligen med förhoppning att i en eller annan valkrets vinna någon eller några platser.
Då nu därtill kommer, alt inom de nyupprättade valkretsarne äfven mer lokala valsträfvanden pågå, få förberedelserna för det nu stundande valet ett synnerligen kompli- cerad!
skaplynne.
Otto V i d dess anblick han lande o c h han i vester Morgon vårens lyckans minareter S e r d u ej i timma, genom morgon- töcknen glimma, h u r u l ä n g t a n s å l l a r ö f v e r t i n n a r n a sitt g u l d, som med en styrka Fram!
glänser lik O r i o n s, b l ä n d a n d e o c h utan gränser?
H a n j a g a r g e n o m lifvets kala, törn- bevuxna m o t ett mål, hvars stepper falska h ä g r i n g s t ä n d i g t horisonten » Framåt! » len b l o d e t på rinner, h å r d t o c h hjärnan, s n ä r j d i feberyrsel, Dock släpper.
r o s s l a r h a n, fastän från rifna hä- bröstet flämtar vägen stundom brinner.
h ä n d e r, att en ljuflig b l o m m a h ö j e r u p p b l a n d t i s t l a r n a sin k r o n a, d ä r d e n t r ö t t e nacken böjer.
Ater rymmer.
börja samma resa, möda; m e n d e t är s o m s k u l l e s o l e n ej s å o b a r m - hertigt ty vid vandrarns hjärta glöda; hvilar b l o m m a n b r u t e n, nu ett minne: m e d sin n ä r h e t, fastän liflös, är h o n b a l s a m för hans sinne.
S e ' n, när ö k e n s l a f v e n r a s t a r o c h d e g a m l a drömmar komma, icke fick tid att tänka på maten.
En annan ful ovana, som verkar i hög grad skadligt på matsmält- ningen, är att i största hast kasta i sig födan, utan att gifva sig tid till att ordentligt tugga den.
Däri- genom tvingas nämligen magsäcken att öfvertaga ett extra arbete, som enligt naturens anvisning eljes tillkommer tänderna och saliven.
Den gamle heders- man till uppassare, som på en Parisrestaurant såg en kund med största hast slänga i sig maten och varnande sade: » Il faut digcrer monsieun, uttalade därmed en djup fysiologisk sanning, och den stora engelske före detta premierministern, den numera öfver åttioårige Gladstone ansåg sig för sin kraft- fulla helsa hafva att tacka den omsorg, med hvilken han tuggar sin föda; han säges nämligen gifva hvarje tugga ett nyp för hvarje tand, h vilket gör icke min- dre än 32 tuggningsrörelser hos käkarne.
Kända och berömda för sin förträffliga matsmältning voro tre af det första franska kejsardömets stormän, Cam- bacéres, Talleyrand och Napoleon I:s yngste broder Jérome, hvilka i sanning också förstodo att i fullt mått uppskatta bordets nöjen.
Att furst Bismarcks nerver voro så dåliga och den store mannens lynne så ytterst retligt, berodde nog äfven på hans oordent- liga matordning, innan professor Schweninger tog honom under behandling.
Ytterligare må anmärkas såsom en sak af ganska mycken vikt icke allenast för trefnad och ordning, e n v i s s n a d b l o m m a, utan äfven för helsan och en ostörd matsmältning, att alla måltider böra intagas på sina bestämda tim- d å — h v a d under — se.
.
.
p å en g å n g färgas mar.
Att härigenom arbete och andia sysselsätt- ningar kunna regleras och dagens timmar lämpligen bleka bladen röda, indelas, inses lätt, men att äfven helsan har gagn o c h ur k a l k e n, hälft f ö r i n t a d, å t e r v ä l l u k t s - af att man äter på bestämda tider är icke för alla lika klart.
V i böra dock härvid i första rummet strömmar flöda!
besinna, hvilken ofantlig roll vanan spelar i vårt lif och icke mindre i vår organisms hushållning.
På Chicot den tid, vid hvilken vi äro vana att gå till hvila, blifva vi sömniga, och äro vi uppe längre än van- ligt, går sömnen oftast sin ko?, och vi nödgas ligga vakna.
På samma sätt blifva vi hungriga vid en viss tid, vid hvilken vi vant oss, och efter denna vår vana att äta på bestämdt klockslag rättar sig För Idun af 0.
H. O. hela hushållningen i vår organism.
Hungerkänslan, som inställer sig vid denna lid, synes nämligen IV.
jämte på mycket annat bero på ett visst tillstånd hos vår blodblandning samt HO3 de körtlar, som af- ' W&amp;J / l ' återtaga härmed den serie uppsatser öfver söndra matsmältningssafterna och vant sig vid att Y \ [/ {?
ofvanstående ämne, hvilka andra sysselsätt- rikligast tillhandahålla dessa vid just den tiden.
7? *? '
ningar för en tid nödgat förf.
att afbryta, och Försumma vi nu vår måltid, försvinner matlusten, på fortsätta våra betraktelser därifrån vi i n:r 17 af samma sätt som sömnen försvinner, då vi vaka Idun för detta år slutade dem.
öfver ett visst klockslag, och det är alldeles icke V i nämnde, att vi icke skulle vara i stånd till sagdt, att den åter inställer sig när som helst, då det be- att förtära en föda, som i rått eller oberedt skick hagar oss.
Matsmältningsorganens körtelsystem lider innehölle de för vår kropp nödiga näringsämnen, af denna oordning i våra vanor, och den omedelbara ägghvitsämnen, kolhydrat, fett, lim, salter, äfven om följden häraf blir dålig och ofullständig matsmält- dessa ämnen funnes i densamma i aldrig så väl af- ning, ojämn afföring, dålig blodblandning och ömsom passade förhållanden.
V i måste nämligen i de allra öfverretning, ömsom förslappning af nervsystemet.
flesta fall förut tillreda dem, innan vi kunna äta dem, För nervösa personer eller personer, som redan lida och denna tillredning är ofta en ganska invecklad af matsmältningsoordningar, äfvensom barn, hvilkas och kinkig process, som kräfver — eller åtminstone organ äro mycket plastiska och lätt skaffa sig ova- borde kräfva, ty härvidlag slarfvas tyvärr ofta oför- nor, är det af stor vikt att noga reglera måltids- låtligt, till men både för helsan och kassan — myc- timmarne, och dtt är alldeles icke för mycket sagdt, ket vetande och uppmärksamhet.
V i böra besinna, att många envisa rubbningar i matsmältningen till att genom felaktig beredning kunna vi förstöra de en ingalunda oväsendtlig del kunnat häfvas och af- präktigaste råvaror och göra måltiden, som borde hjälpas endast och allenast genom födans intagande vara en källa till glädje, njutning och vederkvickel- på bestämd tid.
se, till dess raka motsats eller till den förargelse- klippa, mot hvilka det bästa lynne, det godmodiga- Liksom man för att njuta en lugn och god sömn ste öfverseende och den fredligaste sinnesstämning bör med sina kläder aflägga dagens sorger och be- ohjälpligt stranda.
Därmed vare visst icke sagdt, kymmer, så bör man också gå till bordet med sin- att allt därvid beror uteslutande på matens beskaf- net så fritt som möjligt från störande intryck.
Att fenhet, dessvärre förekomma rätt ofta åtskilliga an- alla medlemmar i familjen böra infinna sig snyggade dra omständigheter, hvilka kunna göra måltidstim- och rena är en sak, som väl borde förutsättas af sig men till en snart sagdt med fruktan och bäfvan själf; dock händer icke så sällan, att dessa kraf på motsedd stund, som man genomgår med den fasta ordning åsidosättas på ett rent af förvånande sätt.
föresatsen att göra den så kort som möjligt och att Utan att, såsom etiketten i förnäma och rika hus så modigt som ske kan foga sig i det oundvikliga.
fordrar, herrarne skola komma till bordet i frack En sådan obehaglig stund kan verkligen måltiden och och damerna i toalett, kan dock rimligtvis fordras företrädesvis middagsmåltiden vara, då familjens med- äfven i den tarfligaste familj, att husfadern och hus- lemmar samlas för att under de minuter den varar modern gå till bords fint och ordentligt klädda, och ömsesidigt på hvarandra utösa sitt dåliga lynne, eller att barnen, innan de få sätta sig, tillhållas att ve- då denna egnas åt klagomål öfver alla små och stora derbörligen kamma och tvätta sig.
En lämplig upp- förtretligheter, för hvilka familjemedlemmarne varit sikt öfver tjänstefolkets renlighet skadar icke heller, utsatta under dagens lopp.
Kommer härtill smutsigt så att den tjäaarinna, som serverar vid bordet, icke duktyg och slarfvig servering, eller låter maten är kolsvart om händerna och bär en dräkt, som vänta på sig, då familjefadern har knappt om tiden stundom är lika plågsam för synen som för lukten.
eller barnen skola vara i skolan på visst klockslag, är trefnaden fullständigt borta, och att en måltid, som intages under sådana omständigheter, icke ver- kar på långt när så helsosamt och välsignelsebrin- gande, som den är afsedd att göra, ligger i öppen dag.
Likaså hindras eller också fördröjes matsmält- ningen, om man vid bordet hängifver sig åt samtal Kvinnan söker ett hjärta, icke njutning.
H o n af alltför djupsinnig eller spännande beskaffenhet.
Frankrikes ambassadör hos Karl X I, Feuquiere, kla- är kysk i djupet af sitt väsende, oeh endast gade ingalunda utan orsak, att hans matsmältning hon vet, hvad blygsamhet är.
led af att spisa middag tillsammans med Johan B. Ramerling.
Gyllenstjerna, ty dennes bordssamtal togo i sådan grad sändebudets uppmärksamhet i anspråk, att han d r a g e r h a n ur h j ä r t a t s g ö m s l e n v a r s a m t f r a m ^Tfjf den vida lefnadsöknen hoppets trol- la ska hägring strålar j ' och förtjusande oaser på den flacka sanden målar: jättelika palmer vaja, frukter skimra, källor flöda, och vid österns bleka måne mörka kvinno- ögon glöda.
huru randas.
samma 1 på sanden!
bekymmer, a n d a s r o s e n s v ä l l u k t, l å n g t s e ' n sol Om mat och matlagning.
Sjögren.
Minnen.
Framåt, vandrare förgäter tunga, ängs-
" Adjö ".
ru A. har gjort middagsvisit en t ä m l i g e n l å n g hos fru B.
för- S l u t l i g e n re- ser h o n sig.
» Men nu måste j a g v e r k l i g e n g å, j a g stannat här Fru m y c k e t längre B.: har är&gt; .... » » Å h visst inte, ni k o m m e r så säl- lan, att j a g.
.
.
» Fru A.: oftare än Fru B.: » Sällan, ste A.: jag hit — — » » J a, m e n ni v e t o c k s å, h u r r o l i g t j a g t y c k e r det är Fru nej m e n j a g g å r j u p å n å g o t annat s t ä l l e — att » Tack gå.
se er, o c h.
.
.
» så m y c k e t!
Kommer ni Men nu må- n u snart till m i g också? » Fru B.: » N a t u r l i g t v i s, men.
.
.
» Fru A.: » A h, j a g ber, i n g a m e n!
rigt F ö r öf- v a r ni j u i g å r afton p å konserten.
.
.
» Fru B.: » J a visst, det v a r — Fru A.: » F ö r t j u s a n d e, eller h u r?
förande fröken X.
Fru B.: — — » S å hän- sjöng! » » J a, underbart, men Z.
v a r o c k s å y p p e r l i g.
.
. » Fru A.: » Ja, det m e n n u adjö — tyckte jag också, — adjö! ... » Fru B.: » Adjö! » Fru A.: » G l ö m inte, att j a g väntar er m y c - — ket s n a i t!
» Fru B.: » Tack, tack — men räkna inte d ä p å; ni vet, h u r mycket j a g har _ så noga att g ö r a, ni har Fru — A.: m y c k e t mera tid.
.
.
» » Hvad, jag skulle ha mera tid min kära vän, jag, som alltid känner mig riktigt j ä k t a d Fru med B.: ... » » J a, precis p å s a m m a sätt är det mig ... » Fru hvart A.: » Jag tiden tar begriper vägen.
helt enkelt Hvarje del af den mänskliga organismen, som icke får utveckla sig på normalt sätt, undergår en större eller mindre förstöring.
Ännu svårare är det förhållande, att trycket blott träffar en jäm- förelsevis smal z o n och således icke behörigt för- delas samt för den skull åstadkommer en sam- mansnörning.
Härvid är det likgiltigt, o m bandet är af gummi, d. v. s. elastiskt, eller icke, följden blir alltid densamma, en rubbning i den åtsnörda delen, främst i musklerna, och på grund däraf svaghet i musklerna, s o m bilda vaden.
Hur starkt trycket verkar, visa de djupa fåror, s o m uppkom- ma, o c h s o m icke ens försvinna, o m strumpeban- den åratal igenom varit bortlagda.
Skadligast är denna inverkan på personer i växt-perioden; här kan följden blifva, att utvecklingen af de för tryc ket utsatta partierna på ett betänkligt sätt häm- mas.
De hittills anförda olägenheterna af bruket att bära strumpeband äro dock i vågskålen de minst tyngande.
Ännu större betydelse ha de därige- nom framkallade rubbningarna i blodomloppet.
Genom åtsnörandet af underbenet hämmas tillflö- det af friskt (arterielt) blod, partiet erhåller föga näringsmedel och kan icke vederbörligen utveckla sig.
Det blir följaktligen svagt och föga tjänst- dugligt.
I ännu högre grad hindras afgången af det förbrukade (venösa) blodet.
Härigenom upp- stå bvarjehanda syrnptomer, som visa, att blod- omloppet är stördt.
De närmaste äro de så ofta förekommande o c h ytterst besvärliga krampådror- na med deras mången gång farliga följder.
De uppträda vida oftare hos kvinnor än hos män, och främsta orsaken härtill är just strumpebandet.
Dessutom påträffar man ofta ansvällningar i fötterna, hvilka om aftnarne äro starkare och föda en förtidig känsla af trötthet och olust till arbete.
Sjuklingarne — de förtjäna detta namn — äro då faktiskt icke mer i stånd att uppfylla sina hus- liga plikter; de kunna endast med svårighet taga ett steg.
Afläggas strumpebanden, försvinna symp- tomen nästan alltid, men uraktlåter man allt för länge att använda detta försiktighetsmått, kunna förändringar inträda, s o m starkt inverka på be- nens bruk, och s o m icke vidare kunna bekämpas.
Sålunda, mina läsarinnor, bort med det för så oskyldigt ansedda strumpebandet.
inte, M e n adjö f ö r si ta gången. » Fru B.: Fru A.: jag — » Adjö!
Smånotiser från kvinnovärlden.
adjö! » » O m ni inte k o m m e r snart, skall — — A h, men hvarifrån har ni fäll det förtjusande p a r a s o l l e t?
» Fru B.: » T y c k e r ni v e r k l i g e n o m d e t?
» Fru A.: » D e t är charmant, j a g ö n s k a r — nej, n e j, j a g ö n s k a r ingenting, n u jag gå, göra, jag har ju många Fru B.: » Adjö!
A.: väder; » I man har är g l a d att oeh ä n d å för det.
gå m e n det v a r så rätt, T v å timmar är j a g r a k t t v u n g e n att till! » därefter ytterligare lemnar hon k o m j a g j u hit e g e n t l i g e n Nu sätta m i g ett t a g Red.s vackert en g å n g k u n n a alldeles g l ö m t berätta er o m V e r a s bröllop, efter att Adjö! » d a g ha v i ändtligen ut utan p a r a p l y o c h — bara måste flere visiter adjö! » Fru jag att ett reser sig fru A.
, o c h a d j ö - t a g a n d e i en kvart väninnan.
anmärkning.
ver väl k n a p p a s t D e n l i l l a skissen behöf- några kommentarier.
Bort med strumpebanden!
J p l e n medicinska vetenskapen, hvilken blandar (&amp; ff sig i allt, och som i synnerhet på ett nästan allt för indiskret sätt befattar sig med dam- toaletten, djärfves nu för liden till och med taga itu med — strumpebandet.
Efter det snörlifvet, löshåret och toalettens öfriga hjälpmedel under- kastats en skoningslös kritik, har nu turen kom- mit till det mångbesjungna, hedervärda strumpe- bandet.
Det beständiga trycket, säga läkarne, stö- rer näringsförmågan hos väfnaderna, hvaröfver bandet utbreder sig, så att ämnesomsättningen försiggår långsammare och mera ofullständigt.
Icke blott de mjuka väfnaderna utan äfven bensubstan- sen angripas på ofvan nämnda sätt.
Mrs Josephine Butter, den ryktbara engel- ska filantropen och första väckarinnan af den nu öfver nästan hela den civiliserade världen utbredda federationsrörelsen, hade i dessa dagar väntats hit- komma till Stockholm för att deltaga i den årskon- ferens, den svenska afdelningen af » Britiska konti- nentala och allmänna federationen » i dagarne afhåller å Hotel Continental härstädes.
Mrs Butlers hitresa har dock i sista stunden mött hinder, hvadan hen- nes beundrare och vänner för denna gång få afstå från att se och höra henne.
I måndags afton höll emellertid d:r Carl von Bergen ett intressant föredrag om Josephine Butler i Praktiska arbetsskolans lokal i Brunkebergs hotell.
Tal.
erinrade till en början om federationens mål och principer, hurusom den vill å nyo uppväcka och betona gamla förgätna sanningar, som äro årsbarn med kristendomen.
Mrs Josephine Butler är den, som framkallat fe- derationen.
Hon drefs därhän af en djup sorg i hemmet, hennes lilla dotters olycksdöd.
Denna sorg verkade på henne till en början förlamande och nästan själsförslöande.
Hon kom så i beröring med en dam, som tillhörde kväkarnes läger; denna sökte trösta henne och påvisade, att det fanns mödrar, som ledo en djupare sorg än hon, mödrar, som för- lorat sina döttrar på förfärligare sätt än genom dö- den.
När mrs Butler fått blicken öppen för detta gräsliga sociala elände, griper hon genast an sitt verk.
H o n besöker de fallna kvinnorna, öppnar ett räddningshem för dem hemma hos sig — hennes man var prest och har kraftigt stått vid hennes sida samt brutit en lans för hennes sträfvanden.
Snart kan hon upprätta ett särskildt räddningshem och hennes namn blir allt mera kändt.
Det var 1864 som mrs Butler började sina sträf- vanden.
Hon uppträdde med föredrag och skrifter och började en agitation för att i parlamentet få in sådana män, som ville ha bort prostitutionen.
Ett petitionerande började till regeringen, och efter 17 år kröntes omsider sedlighetssträfvandena med framgång.
D e hade blifvit en politisk faktor, som man måste taga med i räkningen.
Under denna strid hade emellertid mrs Butler, för att ge mera eftertryck åt sina sträfvanden, dragit in kontinenten i sedlighetsrörelsen.
Hon gick här- | vidlag till väga på samma sätt som i England och vände sig först till en mängd framstående män.
Från Victor Hugo, Garibaldi och Mazzini ingingo erkännande och entusiastiska svar, i Paris ställde sig sådana män som Jules Simon, Jules Favre och de Pressensé på hennes sida.
I mars 1875 hölls den första federationskongressen, som sedan efterföljts af flere, och statuter antogos för federationen.
Mrs Butler är skriftställarinna och i sin bok om Catharina af Siena har hon entusiastiskt, framhållit hvad som hos henne själf är driffjädern.
Det är en sann religiositet, som utgör nerven i hennes verk- samhet, och först däri får hennes kamp sin rätta belysning.
Fru Emelie Flygare-Carlén, den åldriga, högt värderade författarinnan, har, som bekant, den senaste tiden varit nästan alldeles blind.
Det skall helt säkert glädja hennes många vänner och be- undrare att höra, att hon nu efter en i tisdags lyck- ligt genomgången ögonoperation återfått synförmå- gan i för hennes ålder ovanligt hög grad.
Operatio- nen är så mycket märkligare, som fru Carlén helt nyligen ingått i sitt 84; e år.
Teater och musik.
Kungl.
operan fortgår med berömvärd omvexling på reprisernas område.
1 söndags gafs den allt fortfarande lika populära » Konung för en dag », i måndags » Mignon » och på onsdagen » Vilhelm Tell ».
Vid denna senaste repris, o m hvilken vi ej i detta nummer hinna närmare yttra oss, knyter sig ett särskildt intresse, därigenom att rollbesättningen delvis är ny.
Arnolds parti har nämligen öfver- tagits af hr Ödmann o c h prinsessan Mathildas af fru Edllng.
Titelpartiet innehafves fortfarande af hr Lundqvlst.
K.
Dramatiska teatern bjuder likaledes fortfarande på en särdeles omvexlande o c h väl vald repertoar, nu liksom förut uppburen af det förträffliga ut- förande, s o m kännetecknar den gamla stamtrup- pen vid denna landets föBsta talscen.
I fredags, då ett s. k. plockprogram uppfördes, fick man äf- ven tillfälle se ett par, tre nyengagerade förmågor.
Det var i det tack vare fru Hårsmåns Gurli alltid lika populära stycket » En räddande ängel ».
Fröken Behrens hade öfvertagit Arias roll, hvilken h o n utförde på ett verkligen förtjänstfullt sätt och med all den blyga älskvärdhet och värma, s o m den- samma kräfver.
Kapten Lagerskiöld gafs af hr Byström något osäkert o c h alltför kyligt, o c h kam- marherren hade fått en god representant i hr Hedland, s o m tydligen har anlag för det komiska.
— Samma stycke jämte tre andra småstycken » Sin pappa upp i dagen », » I telefon » och » En kopp te » — gifves på fredagen.
På repertoaren har återupptagits Shakspeares lustspel » S å tuktas en argbigga » med fru Hartman och hr Hillberg fortfarande som Katharina o c h Petruchio.
- Biancas, Tranios och Biondellos roller hafva öfvertagits af fröken Söderman samt hrr Strömberg och Hedland,.
Om lördag gifves » Dora » och på söndag Gogols förträffliga komedi » Revisorn » — ett stycke, s o m aldrig borde behöfva försvinna från repertoaren.
Svenska teatern har från och med torsdagen den 11 dennes på sin spellista upptagit Bissons muntra 3-aktslustspel » Salig Toupinel ».
Hufvud- rollerna innehafvas af hrr Viktor Holmquist, Engel- brecht, Olson och Sandgren samt fruarna Sternvall och Anna Lundberg.
Vidare i nästa nummer.
Fröken Mathilda Jungstedt, den begåfvade opera sångerskan, förbereder en afskedsmatiné till sön- dagen den 21 dennes i Berns ' salong.
Hon af- reser därefter till utlandet för sångstudiers idkande.
Det ett var ett stort misstag, s o m haft tande på kvinnans deras öden n a t u r är misstag af männen — ett g a n s k a bittert infly- — att inbilla (j a g vill i c k e säga sig, att under- lägsen, d e t m å v a r a, m e n) så o l i k a deras egen — att d e stiftat l a g a r, s o m hindra andliga framsteg.
detsamma barn, stiftat Hafva lagar de till kvinnornas ej i och med f ö r f å n g f ö r sina h v i l k a s k o l a fostras a f k v i n n o r, o c h f ö i de makar, till h v i l k a s v ä n i n n o r, j a, ofta n o g rådgifvarinnor, k v i n n o r n a äro bestämda?
Lord Bulwer.
Striden om hjärtan.
TJr e t t k v i n n o l i f s historia af Johan Nordling.
XX.
Katastrof.
(Forts.).
i g S o n j a hade redan en månad varit från Stock- J&gt;- * holm, från hemmet, fästmannen och fa- dern.
Talrika och långa bref ifrån henne — Kurt fick nästan dagligdags mottaga och besvara utförliga dagboksanteckningar o c h försäkringar om hennes kärleks lifaktighet — gåfvo dock de hemmava- rande hugnesamma budskap, att hon trifdes ut- märkt vid den vackra medelhafsbadorten, att hon hastigt förkofrades till helsa och krafter, och att hennes sinne kommit in i en jämnare, gladare, mera harmonisk stämning, än det egt på länge.
Äfven under Stockholms nordliga himmel bör- j a d e nu skog o c h marker spira och slå ut i full vår.
Man var ännu blott i medlet af maj, men björ- karne o c h lindarne på Djurgården stodo färdiga till den stora sommarparaden i nya gröna uni- former, som lyste godt i ögonen i solens klara sken; o c h vid middagstiden rullade det ena eki- paget efter det andra » stora promenaden » rundt, presenterande inom den svartglänsande sufflettens ram korrekta dandys och aristokratiskt bleka unga kvinnohufvuden, njulningsfullt lutade bakut mot de mjuka sidenkuddarne, medan vårens starka vind kysste fram de första matta rosorna på vin- terblekta kinder.
.
.
Grefve och grefvinnan Stjärnes stora engelska vagn med det allmänt beundrade spännet af fyra glänsande bruna fullblod saknades knappast nå- gon dag i den förnäma världens Djurgårdsrevy.
Sedan Sonja icke längre stod, så att säga, midt emellan dem, hade det kommit en glad o c h fri- modig öppenhet i deras umgänge, hvaraf de båda begagnade tillfället att girigt njuta.
Körturer hvarje dag, middagar på Hasselbacken och andra restauranter, kvällarne på teatern, ett beständigt utelif, att hela världen skulle se, af- undas deras lycka!
Under denna ovanliga och bekymmerslösa tid, då grefvinnan Stjärne för första gängen helt och ostördt fick njuta förmånerna o c h behagen af sin ställning, fick hon mindre ofta än tillförene till- fälle att aflägga de hemliga besöken hos Rose, och flere dagar kunde ibland gå o m emellan vi- siterna på Söder.
Historien om miss Blys spöksyn — ty hvad var det väl ändock annat än en spöksyn?
— som trots allt till en tid hade oroat henne, var äfven längesedan glömd, då ej ens den vidskepliga en- gelska tjänarinnan vidare kunnat åberopa något återseende med » herr James ».
* * Vi yttersta ändan af den breda Karlavägen, där de moderna stenpalatserna ännu icke alldeles trampat ned de små Ladugårdslandsrucklen vid sina fötter, där ännu ej gatans filé står putsad färdig och parat, utan murarnes slefvar gå och kalk- dammet ryker mellan ställningar och spiror, dit samlades en vacker vårmiddag stora strömmar af festklädda människor och rullade rader af glän- sande vagnar.
Klockan var omkring tu.
Den stora nya hippodromen, en praktbygnad, vuxen upp ur jorden att fylla en storstads nöjes- behof, skulle invigas med en glänsande matiné af det Waldenfeldtska sällskapet, o c h biljetterna hade redan flere dagar i förväg till höga priser slutsålts till en publik, som i sig inbegrep allt, hvad Stockholm egde lysande och förnämt Naturligtvis saknades ej det Stjärneska livréet i raden af betjänternas o c h kuskarnes färgrika dräkter, där de, uppställda bredvid sina vagnar, under samspråk från kupé till kupé sökte förkorta tiden, medan föreställningen pågick.
Inne i den väldiga cirkusbyggnaden tedde sig en brokig och lysande syn.
Den, som stod nere på arenan, fick närmast intrycket af att befinna sig på botten af en jättelik krater, hvars stupande väggar rundt o m kläddes med en ymnighet af färg- lysande, lefvande blommor, så till sista plats voro alla gallerier o c h rader från golf till tak fyllda med åskådare.
Öfver det hela simmade det elek- triska ljuset som en luftig glänsande slöja och bröt sin strålglans i blixtrande juveler, i unga, sköna, förväntansfullt glänsande ögon.
I en af de små logerna på ömse sidor om gån- gen från stallet sutto grefven och grefvinnan Stjärne i sällskap med baron Furgeon vid den franska legationen, som grefven inbjudit dela deras loge, då han först samma dag anländt från en seme- sterresa och ej kunnat anskaffa någon biljett.
En synnerligen anmerad premiérestämning råd- de.
Ett monotont sorl från tusen samtal steg i en enda väldig ljudvåg upp under den järnspända rotundans hvälfning.
Från första parkettraden midt emot grefve Stjär- nes loge riktades tvänne kikare uppmärksamt tvärs öfver arenan.
Det var Kurt Stråle o c h hans vän baron Ruda.
» Se där, där har du din charmanta » svärmor », sade Ruda o c h skrufvade in sitt glas i skarpaste focus.
» Jag har redan observerat henne; j a g kan ej förneka, alt denna vidunderliga kvinna, som jag nu så väl lärt mig värdera till hennes rätta halt — j a g kan ej förneka, att hon är för- ledande skön, hur gärna jag än skulle vilja vara blind för hennes ytliga behag.
Jag var en gång nära att falla i hennes nät, Ruda.
Gud vare lof — nu är jag räddad, för evigt räddad. » » Ah — bah — du tar saken så aux serieux.
På afstånd kan man väl dock få beundra henne och njuta.
I dag tycks hon särskildt lagt an att åstadkomma något utomordentligt med sin toalett.
Och — vid Jupiter — hon har lyckats öfver all beskrifning. » » Tycker d u?
» » Tycker j a g!
?
Prosaiska själ!
Se, se, denna smaragdgröna sammetsrobe, skiftande som skinnet på en vacker orm, smidigt efter hvarje hennes rö- relse.
.
.
Ah, det är helt enkelt storartadt. » Kurt Stråle svarade ej.
Han kände numera alltid ett visst obehag bara af att se Käthe Stjärne, ehuru hon fångade hans blick med magnetisk loc- kelse, så som vissa tropiska ormar uppgifvas äga förmåga att ljusa sina offer.
Och än mer plågade det honom att behöfva tala o m henne.
I detsamma stämde ock orkestern upp med en bullrande cirkusmazurka, förebådande entrén, o c h allt samtal dränktes i hornstötarnes skall.
* * Den första afdelningen af programmet var afslu- tad, och stallbetjäningen tågade in med sina kvastar o c h krattor att jämna rännbanans såg- spån.
En del af publiken reste sig att fördfifva pausen vid ett glas lemonad i buffeten eller ett besök i stallarne.
Stråle o c h Ruda voro bland dem, som blefvo sittande.
Plötsligt föll Kurts blick på ett namn i program- met, som han likgiltigt genomögnat.
» Världens förnämste jockeyryttare, signor Antonio Bosca, i sina utomordentliga prestationer på osadlad häst ».
Han skulle uppträda först i den kommande afdel- ningen.
» B o s c a », sade han och ryckte Ruda i armen, i det han höll fram programmet för hans ö g o n; » var det ej om den mannen du en gång berättade mig en egendomlig historia för ett år sedan, och som då uppträdde å Djurgården?
Det var j u han som reste världen rundt för att söka sin hustru, och som du var med och räddade från att drunkna i Themsen en höstkväll, då han skiljdes från henne och från att räknas bland de lefvandes antal. » » Jo, mycket riktigt.
Han tillhörde redan då detta sällskap.
Hans spaningar tyckas förbli evigt lika fruktlösa. » » Jag minns ej detaljerna af denna mystiska sak.
Ni hade j u kommit hem en kväll från er klubb; vid ett brohvalf upptäcker ni en folksam- ling; ett lik, som det såg ut, tycks drifva i ström- men; du och en kamrat få det i land, det lefver — — Var det ej så? » » Alldeles.
I fem veckor låg den obekante på ett anspråkslöst hotell, där vi inackorderade ho- nom, sväfvande mellan lif och död.
När han ändtligen kom till helsa och klara sinnen, fann han sitt hem sköfladt, sin hustru rest ifrån, allt förintadt.
Hon hade genom polisen fått upplys- ning, att han var omkommen.
Ty det troddes allmännt.
Han var bara en stackars oordentlig äfventyrare till cirkusryttare, men han måtte ha älskat henne passioneradt.
Han gjorde försök till själfmord vid upptäckten, att hon öfvergifvit ho- nom. » » Jag minns, du berättade det.
Del var då han sargade sig till detta vidunderliga ärr, han ännu bär.
Ja, det var en egendomlig historia.
Roma- nerna i lifvet öfverträffa ofta dem i böckerna.-.
» Tst — musiken spelar upp.
Han kommer, vi ha h o n o m redan här! » Det går ett sorl genom den väldiga cirkusbygg- naden, ett öfverraskningens och beundrans sorl, när Antonio Bosca spränger in.
Under slöjor och flor färgas fina kinder, och som på ett gifvet kom- mando fällas alla kikare upp till mönstrande ögon.
Denne man företer ock en sällsynt ståtlig skic- kelse till häst; han rider ett stort svart engelskt fullblod med höga spänstiga ben och nobla former.
Själf tyckes han vara skapad i ett med del djur, han rider; så gjuten vid sadeln fogar han sig smidigt och dock manligt behärskadt efter hvarje dess rörelse.
Och så detta egendomliga ansikte, som aldrig förfelade att, särskildt på kvinnorna, göra ett djupt intryck.
Det var hvarken regelbundet eller vackert, men ingen skulle heller gärna vilja kalla det fult.
Under ett par väldiga, långt och buskigt fram- springande ögonbryn brunno djupt liggande mörka ögon med en intensiv eld.
Näsan var stor och något snedtryckt, dock ej oädel till formen.
Kä- karne voro starkt utvecklade; en blåsvart skägg- botten färgade haka och öfverläpp.
Men hvad som i synnerhet bidrog att gifva del hela en egendomlig karaktär var ett långt, zig- zagformadt, bredt ärr, som ifrån venstra tinnin- gen gick ned öfver kinden o c h försvann på hal- sen under den kulörta ståndkragen.
Denna ärr- fåra hade en blekt hvit färgton, som skarpt af- tecknade sig mot den föröfrigt mörka hyn.
Med den lilla j o c k e y m ö s s a n i handen och sänkt hufvud red han helsande tvänne hvarf kring ba- nan, medan en tveksam applåd togs upp af nå- gra djärfva kvinnohänder och hastigt svällde ut till en bedöfvande salva, som kom takhvälfnin- gens grofva järnsträfvor att sjunga som en lutas strängar.
Hade ej det allmänna intresset varit så spändt, skulle visserligen dock den uppmärksamhet, som den vackra grefvinnan Stjärne egnade den främ- mande cirkusryttaren, väckt omgifningens förvå- ning.
Nu gåfvo ej ens hennes man eller den franske baronen till en början akt därpå.
Han svängde så tätt förbi henne, Bosca, vid sin entré, att hon med sin utsträckta hand skulle ha kunnat vidröra hans skuldra.
Som träffad af en elektrisk stöt ryckte hon till, hennes ansikte blef hvitt som den mjölade clownens, som dansade efter Boscas häst, och hon böjde sig fram med feberstirrande ögon, medan hennes hand så kramp- aktigt fattade o m barrierens sammetsvall, att den mjuka handsken remnade ända upp till armbågen.
Hennes hjärta stod stilla, och hennes bröst hop- snördes.
Hon fick ej andan på flere sekunder.
Drömde h o n?
Var detta blott en gräslig hallu- cination, framkallad af miss Blys skrockfulla prat; eller stego numera de döda upp ur sina grafvar för att gyckla för de lefvande?
Den man, som med sänkt hufvud, helsad af den lysande publikens jubel, red sin häst fram- för henne, det var James — hennes för död bållne man, James Bentson.
(Forts.) Redogörelse för insamlingen till Barnhemmet i Bohuslän.
Barnvän — i 10; H. E — d —: 20; » Beatas min- ne » 10: —; fru Augusta Borg 10: —; Onämnd —: 30; H.
—: 50; Bohusläning —: 50; Idunpre- numerant 1: —; Onämnd 1: —; fru Magda Lun- dahl 1: —; P a r u s o.
B o b l: —; » Einars minne » 5: —; Från en moder 5: —; Onämnd, Ljungby —: 50; E. och A.
5: —; Z.
P.
1: —; Onämnd, Södertelje 1: —; d; o —: 40; Prenumerant på Idun 1: —; Eva Malmborg, född Santesson —: 30; Onämnd, Stock- holm 1: 50; Zelma —: 50; Några af Iduns läsare —: 50; H.
50; G.
H.
1: 30; — i - 1 —: 50; Pre- numerant af Idun —: 60: d:o d:o —: 30.
(Forts.)
Butelierna därtill måste alltid vara väl torra.
Större delen af bären kan uppta- gas, innan saften silas, samt läggas på (Forts, å följ.
sida.)
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 1 4 — 2 0 SEPT.
S ö n d a g: Sköldpaddsoppa (oäkta); ostron; stekt hammelsadel med grön- saker; glace.
M å n d a g: Soppa på svamp; filet af hafstunga; lamstek med gurkor.
T i s d a g: Juliennesoppa; hummer - salad; stekt svinrygg.
O n s d a g: Soppa med klimp; mate- lote på ål; surstek.
T o r s d a g: Oxsvanssoppa; kräftor; kyckling; brödpudding.
F r e d a g: Grönsoppa; anka med gurk- salad.
L ö r d a g: Kabiljo med äggsås; stekt kalflefver; filmjölk.
Recept.
Matelote af ål.
Fisk af flere slag lämpligast gädda, lindare, lake, gös, laxöring eller röding — och ål rensas, skares i stycken och tvättas väl.
Fisk, hvilken såsom ål och gädda behöfver längre tid till att koka, lägges i kastrul- len fem (5) minuter före de andra; i bottnen på kastrullen läggas ett par klyftor hvitlök, 2 lagerblad, 2 nejlikor, peppar, salt och persilja.
Fisken lägges ofvanpå, och så mycket rödt vin och buljong tillslås, att detta står öfver densamma.
Då fisken kokt 20 minu- ter, aflyftes den och hålles varm.
Spa- det silas ifrån, 25 små lökar brynas med smör och mjöl, spadet och cham- pignoner tillsättas, hopkokas på stark eld; Fisken upplägges högt, garneras med kräftor, champignoner och lökar.
Såsen serveras särskildt.
Falsk sköldpaddsoppa.
Buljong ko- kas af kalfhufvud och grönsaker, — ' / z kålrot, selleri, 2 morrötter, — kryd- das med salt, peppar och ingefära, skummas väl och silas, spädes med stark buljong och uppkokas.
Tre hvit- lökar hackas, brynas i smör och mjöl, buljong tillsättes med litet brynt socker, en knifsudd cayenne, en knifsudd soc- ker och litet sherry, hvarefter soppan icke får koka för att icke skära sig.
Serveras med litet af kalfhufvudet och hårdkokta äggulor, hvilka dock kunna uteiemnas.
Stekt svinsadel.
Sadeln, äfven rygg- stycke kalladt, utskäres och endast ett tunnt lager af späck kvarlemnas.
Köt- tet beströs med mycket salt, får ligga 1 — 2 timmar, aftorkas, ombindes, lägges på en långpanna med smör och beströs med litet salviablad.
Stekes i måttligt varm ugn 2 ' k timmar och vändes där- under stundom, till dess det blifvit väl genomstekt.
Serveras med god jus eller pikant sås, med garnityr af surkål.
Ganska god anrättning.
O. H.
D.
H U S H Å L L E T A N D A R B E T E en blomma jämte flere blad nästan jämnt på hela grenarne.
Japansk Kvitten.
Denna förekommer i tre färger.
Den lysande röda är kanske mest egendomlig, men de hvita med skär anstrykning och de svagt laxfärgade blommorna äro kanske de vackraste.
De sistnämnda kunna i papper blott åttadkommas medels till- hjälp af färger.
Till de förstnämnda tager man bjärt rödt silkespapper och klipper efter närstående af- bildning stjär- norna till blommorna.
Dessa läggas två och två i flata handen o. pressas me- dels en liten fingerborg ku- piga.
Blommorna måste alltid vara mycket runda och synas mer eller mindre slutna.
Kalken bildas sedan genom flere gula ståndare.
Sedan man trädt upp den klockformiga blomman på stjälken, fäster man ytterligare en liten grön stjärna om 1 — 1 ' / 2 cm:s genomskärning bakom denna.
— Bladen N.
ATT FÖRFÄRDIGA PAPPERSBLOMMOR.
(Forts.) Hagtorn.
Blommorna förfärdigar man nästan på samma sätt som körsbärs- blommorna, klipper blomstjärnorna en- dast litet mindre och bladen enligt af- bildningarna.
För öfrigt tager man ej gula utan brunaktiga ståndare, arran- gerar af blommor och knoppar enskilda knippen och fäster ytterligare en och [2559] A n n o n s e r böra, för i veckans nade att senast annonser, vara annonser efter annonser efter R Y C K E R ETT SÄTT ATT KOKA SAFT.
efter böra likvid, plats- 25 öre, öfriga 35 öre pr rad.
som ju särskildt böra där de mera met B A M S K Ö T E R S L S A I En allvarlig oeh plikttrogen flicka, som vill åtaga sig att under moders upp- sigt sköta och handleda 3 mindre barn, erhåller plats nu genast.
Skyndsamt svar till » Barnsköterska », Iduns byrå.
[2§£jl__ är i inom hem- Priset å för- vigsel- och födelseannon- 1 kr.
50 dödsannonser det familje- införas än i någon an- observeras och familjen.
fofnings-, ser beröra främst antal öre pr st; för beräknas priset rader [2447] FÖRLOFVA E S K I L DE.
M O B E R G (G.
5566) [25371 L U N D B L A D.
(H u s m ö d r a r!
VIGDE.
T H Y S E L I U S och B E A T A [2523] Snörmakeri.
[25481 E R I K med En ung flicka, kunnig i snörmakeri, erhåller nu genast förmånlig plats i större landsortsstad.
Den härå reflekt.
torda hafva godheten meddela sig i bref, åtföljdt af betyg, till » Snörmakeri », adr.
S. Gumajlii Annonsbyrå, Stkhlm.
och R O B E R T I N E anspråkslös, p. r. upp- tager.
[2524] godt sätt och utseende, samt god säl- jare, villig att något syssla med hand- arbete erhåller plats som expedit i min- dre diversehandel på landet.
Ansökan med uppg.
åpret.
åtf.
af goda rek.
o. foto- grafi sändes und.
adr.
' L.
S.
', Hernösand, efter annonsen L N N D Q V I S T.
Stockholm, lördagen den 6 septemb.
(2549] DÖDE.
Westbergs oöfverträffliga 12510] Förlofnings-, vigsel-, födsel- och döds- annonser, En frisk flicka gr. bär (hvad sort som helst) lagas 319 gr. socker, som hvarftals nedlägges i en stenkruka, men socker underst och öfverst.
I botten slås en liten tår vat- ten, så att det ej brännes vid.
Krukan täckes med ett lock, hvilket väl igen- smetas med deg af rågmjöl och vatten, sättes i en vattengryta och får koka oafbrutets i 6 timmar.
Härefter lyftes krukan upp och fär stå att kallna till dagen därpå, då den öppnas och saften frånsilas.
Vattnet skall vara kallt, då saftkru- kan nedsättes i grytan.
På detta sätt kokad, häller saften sig flere år utan att jäsa eller mögla, om man har en någorlunda god källare som förvaringsrum.
All saft bör under silningen få själf rinna.
Man har därtill en påse, bra nog stor, vid upptill och afsneddad nedtill, så att den ser ut som en stor strut, försedd med ett par bandöjglor upptill.
Upphänges på en stark käpp, och saften slås nu uti, sedan man ställt en kruka eller ett fat under.
Mot slutet, då så godt som all saft hunnit igenom, kramas det öfriga ut så godt sig göra låter.
All saft skummas ytterst noga.
(G.
22216) rfaren enkel lärarinnna, som sär- skildt undervisar i tyska och en- gelska, helst ock deras talande, får pl.
i familj.
Lektionsbyte kan få ske i vanlig skola.
Betyg etc. sändas till, » W.
», Lyrestad, Skaraborgs län.
.
Till 425 E E nan tidning AF EN TRÄLÅDA samt rester af kläde eller ylleplysch kan man förfärdiga en vacker pall.
Man fyller lådan, som ej för vara för stor (10 cm.
hög, 40 cm.
lång och 30 cm.
bred är ett lagom mått) till hälften väl med sjögräs, på hvilket man fast inpressar ett tjockt lager vadd.
Därpå limmar man eller spikar fast på lådans väggar kläde eller plysch.
Till dynan broderar man på kläde eller plysch i olika fantasistygn med oiientgarn ett stilfullt arabesk- mönster, eller om tyget icke räcker, broderar man på yllekanavas i kors- stygn ett gammalnordiskt mönster.
Därpå spikar man fast dynan, omger den med passande yllekordonger och bildar på båda sidor två stora ögglor af kordongen till handtag.
små- pr petitrad, af [2496] n ung, bildad dam, musikalisk (ej elev af Musik.
Akademien), som är fullt kompetent att undervisa i sång och helst har altröst, kan erhålla plats i familj som sällskapsdam för vintermånaderna mot lämplig ersättning och allt fritt.
Svar i / örsegl.
biljett före d.
15 sept.
t.
» E. », Östgöta Kurirens byrå, Vadstena.
inlem- S. k.
T I S D A G.
åtföljda nom en köpmansfamilj i Norrland ön- skas ett äldre pålitligt fruntimmer med enkla vanor och vänligt sätt så- som hushållerska att förestå köket samt i öfrigt gå frun tillhanda i sömnad och andra förekommande göromål.
Sofrum- met delas af tvänne barn om 5 och 8 år.
Svar, helst med fotografi och uppgift om lönepretentioner, sändas till » 28 år », Iduns byrå, Stockholm.
inkomma vara som beräknas 10 stafvelser Idun, göras af rödt och grönt skiftande glans- papper efter ofvanstående form och fästas på grenarne jämte blommorna liksom hos hagtorn.
(Forts.) kunna nummer, kretsarne, D.
CHAMPIGNONER.
De sorgfälligt ren- sade och i skifvor skurna champigno- narna låta sig mycket väl torkas, såväl i solen som i lindrig ugnsvärme.
Då de uti i det fria lätt smutsas af flugor och insekter, är torkningen på spiseln eller i ett värmerör att föredraga.
Vid användningen uppkokas de i en glas- burk förvarade champignonerna.
Ett annat sätt är att koka in svampen i en deg.
Till detta ändamål finhackas svampen och blandas med mjöl, något vatten och en nypa salt till en deg.
Af denna formas små bröd, som, knappt fingerstjocka, torkas några dagar i stek- ugnen.
Väl bevarade, hålla sig cham- pignonerna förträffligt och gifva, rifna eller stötta, såser och ragouter en för- träfflig smak.
H (Senkommen annons.)
T J ^ t t yngre bildadt fruntimmer, mu- sikal.
och språkkunnigt, önsk.
in- ack.
hos trefl.
aktn.
familj där tillfälle erbj.
att under husfruns ledn.
delt.
i alla in.
ett hem förek.
görom.
(särsk.
matl.).
Sv.
med.
prisuppg.
till » An- språkslös 1890 », Strängnäs, p. r.
I Tillkännagifves Kan någon af Eder rekommendera en verkligt god, pålitlig och ärlig tjänarinna, kunnig i uppköp för hushållet och mat- lagning samt villig alt deltaga i städning och dylikt, blefve en bekymrad husmor Eder innerligt förbunden.
Familjen be- står af 4 vuxna personer och 2 barn, för hvilka senare finnes särskild tjäna- rinna.
God lön och vänligt bemötande kan påräknas.
Svar till » Husmoder i Stockholm », torde sändas till Iduns Red., som vidare befordrar detsamma.
[2547] att For ea anspråkslös flicta vår älskade syster S A R A H B E T J E M A N N, född den 20 augusti 1853, stilla afled den 0 september kl. 10 e. m. jefter endast några dagars sjukdom, djupt sörjd och saknad af oss, slägt och vänner.
[2550] Syskonen.
LEDIGA PLATSER.
En småskolelärarinna _ eller en folkskolelärarinna, som vill in- träda uti familj, och är kompetent att undervisa mindre barn uti handarbeten och större, utom annat, äfven första grunderna i musik, erhåller en god pl.
på landet.
Närmare underrättelser lemnar E. Montgomery, Eottneros.
af god familj, som tagit folkskolelära- rinneexamen, helst i Kalmar, och eger vitsord om skicklighet att undervisa barn i de första grunderna och i mu- sik och dessutom är villig alt emellan lästimmarne utöfva tillsyn öfver dem och biträda modern med vård och un- derhåll af barnens kläder, finns plats i höst som lärarinna för 2 barn i en äm- betsmans familj på landet.
Svar med uppgift om lönepretentioner med refe- renser och åtföljdt af fotografi sändes under adress » Plikttrogen », Söderkö- ping, p.
r.
[2519] E tt fruntimmer af stadgad ålder och med goda rek., villigt att ensam sköta hushåll för 2 skol- gossar med informator erhåller plats till nästa vårtermin.
Befl.
härå torde insända svar med uppgifva löne- anspråk, till » P.
», Surahammar.
12514] [2545] Tvättpulver J Ö N L S.
Ö P I U I hos alla specerihandlare.
1.19 72]
porslinsfat att torka, och kunna de sedan gömmas som de äro för att användas soppor o. s. v. Olga.
Syltnlng-.
Lingon i sockersaft.
Man plockar ut de största bären, sticker ett hål i hvarje (eljes krympa de sedan ihop), packar dem hvarftals med strösocker i en hög glasburk, hvilken man tid efter annan omskakar.
Stenia.
Skärbönor.
Det gamla sättet att salta ned dem i bytta, börjar bli gammalmo- digt; och sanningen att säga smakar sådana urvattnade bönor långt ifrån goda om vintern.
Bättre gör man, när man torkar dem.
Förut förvällas de med socker och litet vatten, hvarefter de torkas försiktigt.
Stenia.
Nyponsylt.
Eöda, men ej mjuka ny- pon aftorkas med groft linne och skä- ras i halfvor sedan blomman frånklippts; kärnorna urtagas och nyponen kokas mjuka i vatten.
I en del af detta vat- ten samt en kaffekopp ättika upplöses därefter | kg.
socker (på 1 kg.
frukt), litet citronskal dito saft och några ka- nelbitar tillsättas och nyponen kokas häri tills de se något skrynkliga, ut.
Innan man fyller sylten på burkar är bra att låta den ett par dagar stå i större fat, som man skakar ofta, för att saften må blanda sig bättre.
Detta gäl- ler om all frukt, som gerna vill höja sig i syltburken: men kan detta ibland afhjälpas genom påläggande af en snygg skifferbit.
Stenia.
Lingon-päron.
3 liter lingon afkokas i 3 liter vatten.
Sedan denna saft silats, kokas den åter upp, medan man skummar väl, därefter tillsättas 7 dl.
sockersirap jämte pomeransskal och kanel samt ingefära.
Ingefäran krossas och kokas med vatten i en särskild panna, hvarefter det silas och slås till saften.
Därefter iläggas päronen (här- till 5 liter, väl skalade, men stjälkarne få ej aftagas, utan skrapas rena) att koka, tills de bli så mjuka, att en fin vispqvist går lätt igenom.
Uppläggas på fat att svalna.
Därefter läggas de i kruka eller burk, och saften slås öfver.
Olga.
Inlag- g-ning-ar.
Smär-inläggning till vinterbchofcet E N U N G F L I C K A, af god familj, som vill egna sig för handel, kan få plats i finare sådan.
Någon betalning för inackordering fordras första året.
Svar till » Finare handel », Iduns byrå, Stockholm.
[2533] E n väluppfostrad ung flicka önskas som hjälp och vårdarinna för 4 — 7 års barn.
God helsa och jämnt lynne hufvudvilkor.
Svar med uppg.
på ålder, pretent., rekommend.
m. m. torde adr.
t.
» Fru A.
T.
», Styrmansg.
1.
Stockholm.
[251S] E n ung, troende flicka, v&amp;n vid hus- hållsgöromål, önskar nu genast plats hos en kristligt sinnad familj helst i eller i närheten af Stockholm för att hjälpa till med alla inom hus förefal- de göromål.
På lön fästes ej afseende.
Sv.
till » A.
K.
», pöste restante.
Hög- by, Borgholm.
[2535] M.
[2530] D na i pianospelning i pension, eller i god, trefiig familj, där hon äfven kunde vara som sällskap och hjälp i hushållet, eller som värdinna i mindre hem, önskas af en bildad, 27-års flicka.
Har stu- derat för ansedd musiklärare, har god metod och kan undervisa ganska långt komna elever.
Har äfven i tre års tid sysselsatt sig med skötandet af ett mindre landthushåll, och kan undervisa nybörjare i vanliga svenska skolämnen.
Svar till » Musikalisk X.
», Iduns byrå.
[2558] E n bildad flicka, 27 år, af god fa- milj, med mångårig vana vid skrif- göromål och räkenskapers förande, sö- ker plats såsom bokförare, kassör eller annan dylik sysselsättning.
Lön be- gäres icke för den första tiden.
Svar till » A.
G. » torde inlemnas till Iduns byrå, Stockholm.
[2505] E n yngre fru, bosatt i Stockholm, fullt förtrogen m. praktiska görom.
samt finare handarbeten, önskar någon sysselsättning, hvarmed hon kan försörja sig.
Svar till » M — 2 8 — f », S. Gumslius Annonsbyrå.
[2486] En anspråkslös flicka, som genomgått 8-klassigt läroverk för flickor och sedan i mera än 6 år underv.
i vanl.
skolämn., språk o.
musik, önsk.
t. hösten pl.
som lärarinna.
Vack.
bet.
Sv.
adr.
till » A.
L », Frinnaryd.
[2515] Z modeaffär önskar en ung flicka af god familj, med någon vana både i yrket och han- del, plats.
Små pretent.
Svar märkt: » Karin 21 », Arboga, pöste restante.
[2525; Y ärdinneplats eller att gå frun till- handa önskar en duglig och ar- betsam flicka från landet med mångårig vana vid husliga göromål, och hvilk.
i Stkhlm genomg.
en kurs i kläd- sömnad.
Goda rek.
Svar till » Verm- ländska », Åmåls pappershandel, Åmål.
[2522] \ \ r \ flicka (prestdotter) som genomgått - L / LL handelskurser i Helsingborg och Köpenhamn, önsk.
i höst pl.
på kontor eller såsom kassörska.
Från förut in- nehafd plats finnas rekommendationer.
Svar till 66, Annonsbladet, Lund.
(G.
22490) ju till husmoderns sommarbestyr.
Otvif- velaktigt rättast är att skira det och sålunda skilja det från alla främmande partiklar.
Dock häpnar man öfver hur litet verkligt smör man på det viset er- håller.
Jag åtminstone fick i fjol af 4 kg.
knappast 2 — allt det öfriga var skum, saltgröt och ostämnen.
För den, som ändock vill göra försöket, nämner jag, att smöret till skirning sättes i en järngryta på svag eld att smälta lång- samt och kokas sedan på starkare eld så länge, tills det ser klart ut.
Derpå stäl- les grytan afsides på spisen en kvart, för att mjölkdelarna må riktigt sjunka till botten.
Skummet afiägsnas sedan försiktigt, och det klara smöret hälles i väl rengjorda torra krukor; dessa öfver- bindas med genomstucket papper.
Så- dantsmör bibehåller sig oförändradt och ärutmärkt till bak- och stufningar.
Förvarar jag smöret på vanligt vis, nedklämdt i krukor eller byttor, så iakt- tager jag följande: Jag köper aldrig så- dant som blifvit tjärnadt, medan åska är i luften — det står sig ej.
Mitt förråd tvättar jag först i små portioner med litet ättika, som skiljer mjölkde- larna, därefter i friskt källvatten, knå- dar i några korn » konservsalt » för hvar gång och trycker det hårdt i hyttan, som gnidits med salt rundtomkring och på hvars botten jag strör några krydd- nejlikor (dessa meddela ingen krydd- smak åt smöret, utan verka konserve- rande).
Tvåfingersbredt från öfre kan- ten lemnar jag fritt, påtrycker en i salt- lake doppad linneduk på smörytan och häller tomrummet fullt med saltlake eller stensalthitar.
Stenia.
Jgn 20-årig önskar att Svar flicka, till hösten vara behjälplig kunnig plats i hushåll, i familj vid husliga till » Beredvilligt, restante.
för göromål.
Mariestad, pöste 2526] L [2552] Hushållerska, 40 år, med mångårig vana att på egen hand sköta större hushåll söker pl.
till 24 okt., helst på landet där tillfälle gif- ves få ombestyra väfnad m. m.
Svar sändes till » Hushållerska 40 år », adr.
S. Gumaelii Annonsbyrå, Stockholm.
(G.
5607) E N hör 3 1 KLARABERGSGATAN 1 tr. UPP.
Hvard.
kl. 12 — 2, Helgd.
kl. 10 — 11.
Invärtes och ögonsjukdomar.
[2265].
[2544] TJÄNSTEMANNADOTTER önskar till hösten plats (helst på lan- det) hos en äldre dam som sällskap, samt att deltaga i det husliga eller att undervisa minderåriga i svenska äm- nen och musik.
A f framstående per- soner finnas rekommendationer.
Svar till » E.
A.
», Strömsholm, pöste rest.
Örats, näsans ock strnDeis siMomar.
Pano a r ma n i tema o ti na, l [2420] Hamngatan 18 B, 1 tr. upp.
(bredvid Svea-Salen) Från och med den 7 till och med den 13 september 1890: Frankfurt am Main.
Entré 3 0 öre, barn 20 öre.
Abonnementskorl, gällande för 8 be- sök, kr.
1; 75, barn 1: 20.
Öppet alla dagar från kl. 10 — 10.
Hvarje söndag nytt program.
[1357j Tysk underv s i n n i g för unga flickor lemnas af ung tysk lärarinna i Stockholm, i konversation såväl som i tysk literatur och historia.
Bästa rekommendationer genom ansed- da tyska familjer härstädes.
Närmare upplysningar genom Fredrika-Bremer- Förbundets byrå, Malmtorgsgatan 5.
(G.
5632) [25531 E n flicka om 9 ä 10 års ålder kan uti ett bättre hem i Stockholm blifva inackorderad samt erhålla moderlig omvårdnad, för att tillsam- mans med egen dotter gemensamt be- gagna skola.
Upplysn.
lemnas af fröken Myrberg, mellan 1 1 — 1 2 i Södermalms högre Läroanstalt för flickor.
[2426] INACKORDERING.
För fruntimmer för helt år eller för flickor i skolåldern, som behöfva besö- ka elementarläroverk, gifves tillfälle till inackordering i ett aktadt och godt hem i Lindesbergs stad.
Närmare upplysningar meddelas af hr pastor A.
N Y M A N i Lindesberg.
(G.
21963) sökes af en van och skicklig lärare.
Undervisningsämnen: vanliga svenska skolämnen och musik (piano och violin).
Anspråken små.
Utmärkta rekommen- dationer.
Svar till » Informator », Stock- holm, pöste restante.
T ~ \ n ung flicka, som är villig betala J ~ V något för sig, söker nu eller till ' hösten plats att gå frun tillhanda hos någon aktningsvärd familj i Stock- holm eller dess närhet.
Svar till » 1867 », Upsala, pöste restante.
[2516] E n enkel, anspråkslös flicka, som genomgått hushållsskola och är af god familj, önskar till hösten plats i ett godt hem att gå frun tillhanda och biträda med alla inom- hus förefallande göromål.
Lön begäres ej.
Svar till » M.
2 4 », adr.
Almvik.
(G.
5497) [2533] En ung anspråkslös norsk frö- ken af mycket god familj, som är kunnig i såväl husliga göromål som i att un- dervisa barn i alla skolämnen (sång o. piano), önskar plats i en bildad svensk familj.
Hon har tagit de bästa betygen i Middelsköleexamen.
Upplysningar erh.
i Stockholm, 6 Regeringsgatan 2 tr. kl. 11, 3 0 - 1 2 hos fru Holmboe-Schenström.
(G.
22562) [2556] E 1-års flickebarn önskas till upp- fostran på landet i ett godt o. fint hem, där barn ej finnas.
Svar hvad som betalas pr år till » A &amp; O », Ransäter.
[2541] ung, anspråkslös flicka med vackra seminariebetyg, söker pl.
som lärarinna för minderåriga barn i vänlig familj.
Sökanden är äf- ven villig biträda i hushållet, om så erfordras.
Svar till » Musikalisk », Tors- hälla, pöste restante.
[2534] E N FLICKA med godt lynne önsk.
pl.
i fam. A r kunnig i sömnad, enk.
mat- lagn.
Kan äfven underv.
barn i musik.
Innehar nu dylik pl.
Goda rek.
Svar till » A.
A.
O.
», Iduns byrå.
[2543] n DIVERSE.
Doktor A. Afzelius, IIILLA V A T T U G A T A N 2 4.
Mottagningstid 9 — 10 och 2 — 3.
Företrädesvis mag- oeh hudsjukdomar.
[2551] Doktor Carl piensburg 3 3 [2470] JTtt [2546] INFORMATORSPLATS 3 1,: r 6, Setterblad.
Se hit!
D Drottninggatan 26.
PLATSSÖKANDE.
ot fritt vivre önskar en flicka, som är fullt kunnig i sömnad o. bakning, plats i större fam. för att lära matlagning.
Svar t.
» E.
S. », Bollnäs, p. r.
D:r GUSTAF LAMM, DROTTNINGGATAN Barnsjuk- FÖRETRÄDESVIS domar.
[1343] Doktor Per Johanss on RIDDARGATAN 2.
125-10j HVARDAGAR fl.
9 — 10, 2 — 3; SÖNDAGAR 9 — 10, TANDLÄKARE John Wessler GÖTGATAN 1 4.
OCH.
V I N T E R B O S T A D ATT H Y R A.
Invid station 5 stora, vackra rum med tambur, kök och veranda, träd- gård samt öfriga bekvämligheter.
Hy- ran 200 kr.
pr år.
Tillträde 1 okt.
Närmare genom korrespondens med » X X », Foglavik.
[2513] Hos en bildad familj, i en af mellersta Sveriges residensstä- der, finnes från medio af oktober till- fälle till hel inackordering för en ung flicka mot en afgift af 35 kr.
pr må- nad, hvari ingår undervisning i musik och handarbeten samt deltagande i mindre hushåll.
Svar med uppgift om ålder o. rekommendationer torde adres- seras till » Ung familj », Iduns byrå.
[2557] 3 3.
Träffas alla dagar kl. 1 0 — 1 1.
BEHANDLAR SOMMAR- [1737] Utmärkt god fiskfärs kan erhållas så- väl af privata hem som utförsäljare.
N:r 1 Klara Vattugränd, uppg.
4, 3 tr. [2555] U ng glad och anspråkslös flicka, som vill lära sig hushållet, kan i höst blifvSinackorderad i ung ämbetsmanna- familj i treflig, helsosam trakt; goda kommunikationer.
Pris i allo 50 kr.
pr månad.
Svar till » Husmor », Esphult, Wingåker.
[2489]
Toaletten.
Husmödrar!
Borstning af tänderna.
Många bor- sta sina tänder ganska oförståndigt, i det de föra borsten från den ena sidan af munnen till den andra tvärs öfver tänderna.
Matsmulor och dylikt föras därigenom just in i mellanrummen, hvarifrån det var afsikten att bortskaffa dem.
Det enda riktiga sättet är att föra borsten upp och ned i tändernas riktning.
Härigenom pressas borstens hår in mellan tänderna och rensa mel- lanrummen.
Tvättvatten mot solbränna, skroflig hy o. s. v. 1 liter vatten, uppblandadt med 10 gr. rosaessens, 32 gr. söt, 8 gr. fin rifven bittermandel samt 8 gr. borax, ställes 4 — 5 dagar i solen, hvarunder man ofta skakar flaskan och därpå silar vattnet.
Trädgården.
Mask på krusbärsbuskar kan man und- gå genom att vattna jorden kring bu- sken med grönsåpsvatten.
Ett lager frisk garfvarbark kring stammen har äfven god verkan.
Försöken Th. Wiriborg &amp; i Stockholm tillverkningar af dis Lactoserin-Cacao, JU Lättsmält.
tillerkända | förordad af professorerna C.
E Berg- strand och Olof Hammarsten; I bruket Vattenfläckar på papper, kopparstick och böcker.
— Då papper icke blifvit fuk- tigt helt och hållet, utan en brun rand bildat sig därpå, aflägsnar man denna genom att ånyo fukta hela papperet.
Detta gör man genom att lägga det mellan fuktigt papper eller linne.
Därpå låter man det torka, i det man beströr det med pulvriserad krita mellan torrt läskpapper.
J.
8.
Fry] &amp; Sons Coneentrerad billigast.
Ä t t i k a pä flaskor för ut- spädning.
S e n a p, blandad som engelsk o. fransk, tiere sorter.
koncentrerade, lättlösta Biffstekssås, S o j a, Malda kryddor Kil (garanteras oblan- dade) på bleckdosor med genomborrade lock.
preparerad medels en särskild vetenskaplig metod, som garanterar fullkomlig upplösning och utvecklar cacaons finaste arom.
Hufvuddepot för Sverige: Flere prismedaljer erhållna, och äro fabrikaten fullt jämförliga med de bä- sta utländska.
Tillhandahållas hos hrr specerihandlare.
Percy F. Luck &amp; C:is [2228] Handelsaktiebolag Hvarjehanda.
Att rengöra tagel.
I tillräckligt kvan- tum vatten, tillsatt med potaska, ko- kas taglet duktigt, hvarvid man flitigt omrörer det med en käpp.
Därpå sköljer man det i rent vatten och slår upp det på ett såll eller en utbredd duk att torka.
43 prismedaljer \ Ren.
STOCKHOLM — SUNDSVALL — ÖREBRO.
&gt;Å Ett rikhaltigt lager af Goss- o. Flick- kläder för alla åldrar, bättre och enk- lare.
Kläder sys äfven, då tyg till- släppes.
Telefon 23 62.
Tillagning ': 3 Till en stor tekopp tages en balf tesked cacao och en tesked strösocker, hvil- ^ W ket röres omkring, medan kokande vatten pågjutes.
Mjölk eller grädde samt mera % socker tillsättes efter smak.
i M.
Den högsta grad af lättsmältbet hos denna utmärkta cacao framträder öfver-] Qjb, ^ raskande tydligt, då mjölk eller grädde tillsättes; cacaon kan emellertid äfven ML drickas utan någondera tillsatsen.
JMl Nancy Cederberg, 24 Vesterlånggatan Utdrag ur vetenskapsmäns analyser och omdömen: Se Idun n:r 34!
J 24.
[25U] Priserna ä Fry ' s Chokolad ställa sig sålunda Cacao extrakt burk 3.- Ben osockrad för 425 gram l i 1.60; » » med Vanilj » » 1.80 0.85 &lt; Caracas, lätt sockrad ... » » 1.80 1.60 Caracas Cacao Sockrad Vaniljcbokolad » » 1.80 0.90 1 Sockrad Chokolad » » 1-40 1.40 t Homoeopatisk Cacao Concemrer.
Cacaopulver Vi burk 3. — 0.80 « l / s » 1.60 Många sorter cbokolad-praliner, pastiller,, » V4 • 0.85 chokolad-karameller ni.
m. m. m.
[2396] ^ 05H55 !7:e upplagan!
Nu utkommen!
fiTrrJtmgrEl i HERREN AF DAVIDS STAMl 1 el er tre år i den Mia stata.
I |jj Ny godtköpsupplaga, häftad I: 50, inb.
2 [| la kr., nu utkommen.
369 sidor.
pl Isi En samling bref.
hvilka.
en alexan- E) IVIot mygg skyddar man sig bäst «jj drisk judinna, under sitt vistande " genom nejlikolja.
" g i Jerusalem på Herodes tid skref 5 | till sin fader, en rik jude i Egypten, g ~ och i hvilka hon såsom ögonvittne § berättar alla händelser och under- a Eva v. S.
Den ryska läkare, som rekom- bara tilldragelser ur Jesu af Na- ~ menderat lingonrisdekokt mot reumatism, an- vänder den i styrka at 1:8, och ger däraf S zarets lif från hans döpelse till j | 2 — 3 glas dagligen.
Det torde dock vara skäl Höstterminen börjar den 16 september.
Såväl nybörjare som mera försig- §J hans korsfästning, af professor J. g] att åtminstone i början använda en mindre Hj H.
I n g r a h a m.
Till salu i alla É kvantitet.
Lingonriset bör vara färskt.
komna elever mottagas och undervisas i vanliga skolämnen, handarbete och Intressent.
Man kan ej med bestämdhet m boklådor samt hos bokförläggaren Isi träslöjd.
Gossar beredas till elementarläroverken.
Anmälningar mottagas fre- begränsa tiden till dag eller ens vecka.
Det Lärokurser för barn, Läkareråd.
V a l h a l l a v ä g e n 39. m enda man torde kunna säga, är att det skett i november.
Vendia S.
Använd de medel, som före- skrifvits för fotsvett i svaret till S.
B.
i n: r 5.
Betty.
1) Lämpligast till någon specialist i fruntimmerssjukdomar.
2) Ortopediska insti- stutet, Brunkebergstorg.
3) Se svar till Phyl- lis i n:r 13.
Svea N.
Se svar till Naemi i n:r 6 och n:r 8.
Ebba.
Lägg hvarje kväll på lappar, tjockt bestrukna med borvaselin (10 %) och fäst dem med gasbindor.
D.r — rf.
Frågor.
N:r 7 I 4.
Kan någon af Iduns läsarinnor gifva beskrifning på » kitt » eller något annat medel att sätta ihop söndrigt porslin, glas och stenkärl, vore jag mycket tacksam.
Karin.
N:r 715.
Huru beredes getost?
Och huru bör den förvaras för att erhålla verkligt gam- mal smak?
Landsortsbo.
N:r 716.
Skulle någon af Iduns läsare god- hetsfullt vilja upplysa mig, när franske pre- sidenten Thiers dog, blefve jag särdeles tack- sam.
Friherrinnan von R.
N:r 717.
Finnes något säkert medel att utrota kakerlackor?
Persiskt insektpulfver, borax, tjära och fotogen hafva användts, men utan resultat.
Tacksamt emotses svar af Betty.
N:r 718.
Synnerligen tacksam skulle jag vara, om någon af Iduns läsarinnor ville re- kommendera mig ett lämpligt medel, hvar- med bläckfläckar å stolöfverdrag kunna bort- tagas, utan att tyget skadas.
Nitte.
N:r 719.
Hvar kan man i Stockholm få inlemna till försäljning glasmålningar, chromo- futografimålningar, och hvad betalas ungefär- ligen för en sådan i kabinettsformat med ram, frågar en af Iduns prenumeranter.
N:r 720.
Finnes någon lifräddningslina eller - stege för eldsvådor konstruerad och i han- del tillgänglig, lämplig att t. ex. medföra på resor, då mer eller mindre högt belägna eld- farliga bostäder ofta erbjudas?
1 Adolf Johnson, Stockholm.
| Un [2187] B a n l | |j.
e n r2 536] 2 6 lärarinnor!
På Nordin &amp; Josephsons förlag har i bokhandeln utkommit: deras yttringar och behandling i hem och skola, af B e r n h a r d H e l l w i g.
Ofversättning från tyska originalets 4:e upplaga af fil.
kand. Vilna Meyer.
Pris 1 kr.
H o l l ä n d a r e g a t a n 14. säljning.
[2554] A. Teresia Lind.
F r e d s g a t a n 2 6 STOCKHOLM Arbeten för träsnideri, Träsniderijärn och Mönster, Salongsbord och Stolar för montering, Af delningsskärmar och Blom- ställ samt lager af Svenska leksaker från Claestorp, Gemla m. fl.
[2539] Barnens fyra temperament, » Det bör läsas af föräldrar och lärare, icke blott en gång; det bör höra till hemmets i dagligt bruk varande bibliotek. » (Nya Dagl.
Allehanda).
» Detta lilla häfte Ur det ett nöje att rekom- mendera till alla uppfostrares och uppfostra- rinnors synnerliga uppmärksamhet.
Beskrif- ningarna på de olika temperamenten äro för- träffliga. » (Eskilstuna- Po sten).
» Boken är ända igenom ädel, så till syfte som framställning. » (Blekinge Läns Tidning).
» Den är med ett ord väl värd att taga kän- nedom om, icke endast af alla samvetsgranna uppfostrare ex professo, utan äfven af alla tänkande och för sina barns bästa intresse- rade föräldrar och målsmän. » [2521] (Svenska Dagbladet).
Anna Starck.
född Schröder.
Claestorpsboden [HtH CTH bok lgi 7:e för upplagan!
Nu utkommen!
En föräldrar, lärare UE^CjTHl och Adolf Fredriks skyddsföreningsarbeten — Lagningsbyrå — Linnesöm — Märk- ning — Monogramer — • Strumpor — Gammal prenumerant.
m. m. Handarbeten emottagas tillför- N:r 721.
&gt;Nina » bedes vänligen gifva Iduns läsarinnor ett förslag till en praktisk tids- dagar g] Nytt för hemmet!
Ett billigt o c h fördel- aktigt medel att upputsa polerade möbler är använd- ning af Monopolpolityr, hvil- ket gifver åt en fördunklad lackerad yta rent och propert utseende!
Emballerade flaskor åtfölj- da af bruksanvisning, säljas ä 1 k r.
från A.
16 Rue Marbeuf [2517] (Champs-Elysées).
M:elle de Ron recoit des pension- naires.
Excellentes références.
S ' adres- ser, pour renseignements, ä m: me Lund- holm de Paris, 9 Smålandsgatan, Aout Sept.
IKLevléjm., Hellestad.
16 Svenska [2335] E n eller två unga flickor få god in- ackordering hos en lärarinna här- städes.
Franska talas och hjälp med lexor erhålles.
Referens: herr Kom- mendörkapten Kreuger, Smedsudden.
[2523] 50 Regeringsgatan 50 Allm.
Tel. 46 47.
[1434]
I 1 "?
.. CN I ST P I S * « I.
09 - • PJ • £ I AQ P 09 P G ' ^ ^!
B 1 P S ST P a a; i ff I I I L Ä C+- &lt;1 B [55 I I S » T CD * • SA OJ.
S ' « 3 B „ O &gt; na.
^ •5 H; ER " S K B =&gt; ' 1 ^ C » E 3 1 I G "?
O A ' § Ä » B G * S f ' 3 I - 3 QJT S.
O * P * W A&gt; - C TO a B §?
' • ET (T B - G * * ' I N " A I » IS g 2 s- 01 B A P.
B 2 P P Ä O « CO _ P O Ö, W^I C+ C^ 3 3 RJ ^ - r = * z = 2 3 C / 5 a| gf G.
3.
5 " ° »!
P 1 G » O K " Q B • P " •?
^ O P B g P O S " S 3 A » QJ 1 — • &lt;D E * B — I CO G I O G: » &amp; B&gt; - ^ P &amp; H 2 B e - T Ä O: L L - G - W I - S G L F D E 3 2.
&lt;] JOO 5 RS P; Ö " A A P: P ^R O.
S.
2 JO G E B 1 G, P: &amp; B ~,&lt;N, 3 »;: B B E2 * 2 3 K L I B G G = B G » 7 B B?
£• ^ ^ W K £I TA 1 „ » S B A &amp; &amp; S!
B S ' B BJ &lt;1 g » Q 3 S, B § ' G 3- P ' S S - 5 B 1 CS 9 P CO B O: B - B » or * o ™ » Till inandning genom nä- san kan äfven begagnas apo- tekare L i t s t r ö m s i Falun I n h a l a t o r, som innehåller ett helsosamt o. ofarligt antisep- tiskt medel, hvilket vi själfva en tid pröfvat. » (Helsov.)
G * B 1 O? "
KS " B CD O &amp; Ot?
&amp;!
fe, O G R7 EF- P P " _ v; pf O&gt; CL SI 9: Q ® I L C D » C M g B S » L&gt; O ' M BI B P w S " SF ' A- G * A B F ^ tö O B SA I-I B T » H: a&gt; B?
— K " PR P &amp; O F PO P Ö P G " SR CD • " * Ö CD B E 2 P Qj PJ A S G JE G ^ rt « * * S &amp; P » * 0 J - O.
" Q - PJ ^ B CD?
^ S BI G C O » 5° 1 2 M P.
M O (» B C 5 SL 3 P: Ö P ST P 1 »; 13?
" S. B-W GEN G 3 « P CRQ CD B B o S J PT R+ G.
- B: | 1 ^ S B 3 TI) B „B- S: P: B B B: P- A 8 1 - 1 1 3 " G * TD PJ P CD P * CS (4, B CD C / Q M O § t ' B H-, G!?
M » | B C 9&gt; P PO O: B G G 1 S q ^3 03 I ' 2 O ^ i • S W V O J B B O P K &lt;A • SLH C » S M S B B B g pog:55 S „tto.
&amp; B BAP; O Q CO 3! "
O &gt; 3 " 3 CD Ö O.
- a K 3 (o 2 2, ~B 2.
W » = P.
t?
» ffl.
3 " [| 12 ila M) Q IQ 3 a » L Å I o - ^SJRS J? » » PR B P O N P K CO RR.
P: i?
H C » JA: S T O R T ta S M G O?!
10 L A S - O C H P N Y A, E 3 BB X K E E L G E - 3 =3 3 CD SO !2J .13 JA PO Ö B p - J TT O " O p 1 S L N L I I I N I B I I G!
I I G S tfo a.
B a B - |° &amp;.
g 3 «&lt;.&lt;«G .ö - B, - S E H U 3 5 " «&gt; S G- E S O G, A 5 G C!
B ^ R SS. » S.S„ ".
SI ÖJ B; M — • * w ra » • ••&lt;!
S ^ P ST ^ R S S; S F P ' ö B &amp; • 2 O - 1 I S I N S S E R M Ö N S T E R.
B I L L I G A S T E 8, 0 3 L I - 8 S A - 5 O * B!
P G « ' A S '!
1-4- CO £J G 3 R J&gt;E] «SNIRTLLNG '.
iSillIB * " ill •3 -- O S M A K F U L L A A F V I S 11 Q I N 11 TI U D Å N 1 E GQ CD 1 3 ö W o p= B 00 o g; B R - " &amp; &amp; Nysilfver, Nickelvaror, Brickor, Knifvar och Gafflar, Lyxartiklar.
fp U U R V A L B § C 5 / G SL B T J 30 i La g I p = ?r 3 P Il 3 - H H 03 &gt;j o K a P3 3 O 8 PR B pr PT- FT P - CD CD &lt; 5. "
U &amp; B PJ B ET M PJ B.
B M O B E P.
W FL P P 5 9 t y Alldeles nytt och dessutom ovanligt vackra och välsittande äro de omtyckta Damvästar af bästa ullgarn och med stilig isättning och bård, allt i de vackraste färger, som fås endast från ALB.
S.
JONSSON, Göteborg.
Sändes hvar och en mot 4 kr.
efter- kraf.
Parti rabatt.
Uppgif storlek.
[2272] CD SI CR &amp; K O O » Ä o!
- B 2, CD CO •i 0 CO O P B I B ^ A £ T O: - CD 0 P BI B P — P CO S,£x - a •DÖQ D PO CD &gt;T3 B 2 S, C B ' ^ I B " 1 B „ B PJ - ff &lt; G3 T Ö * H E+ B CD P: P P Cu^ * S " S " I W a&gt; * n t t o a So O TR?
CD G B 2 2 I alt P h aga s O RH » K S » S &lt; B SRS A S- K B Ä U O-O 3 G fe-?!
S ^ S TE 1 H MI -- rf S-OF I: S - M S|B 0 A 03 B ö«- » G B S IREN ' P, CD ^.
OA G ' G- ^!
M 3 .J ^.
* S M &amp; B - G * TF * ÄI 0 G.
P - ~.P V P, O g A O B fi » - .. B „ S T^r C D C O II B B O P J CO CD P- •-I &lt;R+- B P P &gt;-L.
M 1 CD D 0Q C » 2_ " | | » B J 2 P: G., W a&gt; &gt; S &amp; ht a, M O 2 B „-A R B 05 3 TF S 5 J m g- i &lt;f S g » I I 3 =• — S L A-Ä G w 5 5 li ' i CD EF- OT P r 0 5 W - Ä I 4 3&lt;J &amp; F B a " I • F0 0 TS W £ S-0T0- a *, 03 P W M " R B CD I " T^CR CD C+ 7 P-OQ FRR " CD P ' TO B 3.
09 P ?T P O R O &amp; P P I S - S I &amp; » P — EN J ^ I-S 1 Ö B O SO, S S „ P ET 3 1 U _ &amp; E O H S SI &gt;&gt; B • PO J • ^ I G 03, ' S 1 l P O O S - O 1.3 P HKIIIIi ?f SlSfi " G - $3 &amp; O!
O » I ° ^ ' T L i » • s S * B NJA G 3 t * S &gt; P.
•I &amp; &amp; A « 3 B &lt;.£.
' • " 3.
C; B.
C G B &lt;9 S CD lat *: B 3 I ™ P 2 I 1 » CD 0 1 CF3 CRQ O P=CO S-É X P R I S E R.
&lt;fr HF.B • S- ° 05 G- P C S » B B G £.
o. O PR » O B TO crq C 3 /
LÖRJER GENOM FULLT KOMPETENTA PERSONER U P P K Ö P I ALLA MÖJLIGA BRANSCHER G R A T I S ANS ABONNENTER OCH FÖR UPPDRAG ÅT ANDRA MOT EN obetydlig SKICKAS MOT EFTERKRAF OCH FÄ, NÄR VARANS ART SÅDANT MEDGIFVER, GENAST) M O T FRAKTKOSTNADEN.
Pianomagasin.
Kunglig ' B F l y g l a r, F i a n i n o s, T a f f l a r och O r g l a r från la och utländska utmärkta Fabriker t i l l d e b i l l i g a s t e priser.
För instrumentens bestånd ansvaras.
Äldre Pianos tagas i utbyte.
OBS.
Ständigt lager af F l y g l a r från Bluthnei och PianinOS från G. Schwechtens berömda fabriker.
Regeringsgatan J. i n e Etui- Liljeholmens Vinfabriks [1367] 22 §.
» Den, som, utom i de fall, hvilka omförmälas i 16 och 17 § §, utan pa- tenthafvares lof inom riket till afsalu tillverkar vara eller vid tillverkning till afsalu använder tillverkningssätt, därå honom veterligen patent här åt- njutes, eller till salu här i riket håller eller till försäljning till riket inför här patenterad eller efter här patenterade tillverkningssätt frambragt vara, som honom veterligen utan patenthafvarens tillstånd åstadkommits, straffas med bö- ter från och med tjugu till och med tvåtusen kronor; ersatte ock all skada. » Säljes hos alla välförsedda speceri- handlande i Sverige, Norge, Finland och Danmark.
[2531] Örebro Kem.-Tekn.
Fabrik.
Hofleyerantör 4 - 9 _: /, — HAMBURG.
7 0.
INFATTAR AKVARELLER, F O - TOGRAFIER O C H P L A N S C H E R 1 RAMAR tonger.
med passepartout eller kar- KAMLISTER SER.
TILL B I L L I G A PRI- O B S.
Fullständigt snickeri i fabriken.
Goda varor.
Egen tillverkning.
Billiga priser.
[2273] På W I L H E L M BILLES Erhålles Huru männen Den ödesdigra frågan med dess svar af A g n e s Stevens.
Pris 2: 25.
[1736] Banyuls-Trilles.
Näringsmedel O.
deras näringsvärde.
• Inköp af näringsmedel.
Råa näringstne- I I dels förvaring.
Inläggning O.
konserve- ring.
Näringsmedlens tillredning.
Vatt- [net i hushållets tjänst.
Kokkärl O.
hus- I geråd.
Arten O.
beredningen af olika [I slags blandningar, Spiselns o. kakelug- |] nens skötsel.
Ordningen i hushållet.
I Tvätt.
Fläckars borttagande.
Sprit- och I fotogenlampor.
Striden mot ohyra i hu- j set o. köket.
Praktiska vinkar för varma I och kalla dagar.
Helsovården i familjen.
[Sjukrummet.
[2149] 1850.
P. Ericsson &amp; C:o. Göteborg.
Akta billigast och Rekommendera bäst sina Patenterade SVENSONS Fröhandel O T o s - I « OTos.I Priskurant ut- kommer i da- M ^ CD T3 * 12 ^ .3 endast hos de större Spe- [2483] Svenska frimärken, alla slag, köpas.
100 obeg.
omstämpl, vanl., gula, kr.
14, 100 » » tjänste, blå, » 14, 100 » » » gula, » 15, 100 » » kuvert » 14.
Otto Olsson, Persg.
41, Helsingborg.
HUSMÖDRAR.
O des på begäran [2316] M.
fl.!
Låten icke edra matvaror taga skämning.
Genom att begagna P R E S E R V I T Å S.
kunna matvaror af alla slag, råa som kokta, bevaras fullkomligt friska ganska lång tid, och detta utan nämnvärd kostnad eller möda.
Handelskemists intyg samt de mest ampla loford om dess an- vändning föreligga.
Säljes hos hvarje välfournerad specerihandlare ä 60 öre pr paket samt i parti genom hufvudförsälj- ningen i Stockholm.
J.
E r i k s s o n, 17 Drottninggatan 17.
[2148] Persienner, 1 7 U NYGATAN 1 7 € a c a o [24GS1 Ett aptitgifvande, magstärkande vin, afsedt för convalescenter och svaga personer i allmänhet.
Rekommenderadt af många hrr lä- kare.
Pris för butelj kr 3: — hos Högsteclt &amp; Co„ [2327] Stockholm, 32 Regeringsgatan.
Etablerade § a e d k e ' s är damernas favoritdryck och an- vändes numera allmänt i alla finare cerihandelsfirmorna.
garne och sän- Husmödrar.
Gh o eo l a d e &amp; C a c a o, &amp; Portfölj fabrik, T E L E F O N Adolf Bonniers förlag: Rådgifvare för husmödrar.]
En samling råd och upplysningar!
för hemmet och hushållet.
Bearbet-1 ning från tyskan af 0.
H.
D.
Med 68 upplysande träsnitt.
Pris 3: 50, inb.
4: 50. gratis.
[1349] Rekommenderar sina tillverkningar af alla slags Etuier, Portmonnäer, Plånböc- ker, Portföljer, Damväskor, Sy- &amp; Smycke- skrin m. m., i vackra mönster.
Montering af Tapesseriarbeten.
som sätter värde på att vid hembak- ning erhålla goda småbröd och tårtor, spis- och knäckebröd, olika sorters lim- por, olika slags karameller och glace samt god jäst m. m., m. m. bör in- sända 75 öre i frimärken till C. O. Ek- blad &amp; Comp:s bokhandel i Vestervik, då portofritt erhålles en tillförlitlig S a t s - b o k för nämnda ändamål.
[2167) Som till vår K Ä N D E D O M kommit, att flere firmor utfört i marknaden ett pre- parat, kalladt » Jästpulver », och till och med efterapat vår etikett, så fästes allmänhetens uppmärksamhet vid, att endast hos oss tillverkas H.
E. Ek- ströms patenterade och vidtberömda äkta Jästmjöl, och att å etiketten på burkarne är anbringadt fabrikens in- registrerade ofvanstående skyddsmärke.
Alla andra tillverkningar äro efterap- ningar eller förfalskningar samt straff- bara på grund af Patentlagens RETURNERAS Specialaffär för alla finare arbeten i lä- der, plysch, sammet och siden etc. 36 &amp; 38 H a m n g a t a n 36 &amp; 38.
Hvarje husmoder, ^ ALLA DUBBELT PORTO TORDE MEDSÄNDAS.
Otto Gillbergs r, prisbelönta tillverkningar försäljas hos hrr specerihandlande.
Se Idun för fredagen den 25 april.
^0F " Viner och safter försäljas på hel- och halfbuteljer, tredubbel ättiksprit pä större flaskor, alla försedda med etiketter, innehål- lande fabrikens namn.
[1896] 38.
G.
MALMSJÖ.
v af Flyglar, Tafflar och Pianinos FRÅN r Bärsafter och Ättika GUST.
PETTERSSON &amp; Komp., 3 8 ä ERSÄTTNING.
Allm.
Telefon 6136.
Ingen bör försumma att för endast 5 kr.
rekvirera 1 spel- dosa, 1 duss.
fotografier af namnkun- niga personer i visit- och kabinetts- format och \ duss.
fin-fina fotografi- ramar fr. B.
N. Pettersson, Göteborg.
O B S.
!
Expedieras mot insänd re- missa eller efterkraf.
[2520] Fotogen ^ af utmärkt beskaffenhet hemsändes och utlånas därtill lämpliga ci- S T E R I L G R: N.O.
HÖLMLUND &amp; C:os Lamphandel, ' Drottninggatan 41.
[2475] H A S A S H GUSTAF HOLMBLOM KAPP-FABRIK 38 Vesterlånggatan 38 Nedra botten, I o. 2 tr. upp.
_ _ ri3S2] Sparsamma Fruar!
Gammalt ylle och ull emottages till spanad, väfning af såväl hand- som maskinväfda tyger, äfven pas- sande till gardiner.
Schalar, fil- tar, doffel, utmärkta kläden till herrkostymer m. m.
O B S.
!
Hvar och en får sitt ylle tillbaka i form af garn eller väf- nader.
OBS.!
Spånadsafgiften den billigaste här på platsen.
Telefon 2 6 5 3.
[2266] Hildur Andersson.
12 KLARA NORRA KYRKOGATA 12 m £ 2 (Nord.
A.
B.
Göt.
4070x6) [2427] 27 december är 3:dje dragningen i Kulturhistoriska Föreningens lotten på konst-, industri- och slöjdföremål.
Lotteriet omfattar 10,000 vinster, värda 175,000 kr., och med hufvudvinster af 2,500, 2,000, 1,500 och 1,000 kr.
värde.
Lottsedlar till 2 och 3 kr.
säl- jas i alla boklådor.
[1939] Å $0
S U C H A R D I hvarje välsorterad detaljafllr i Skandinavien samt i Barnängens Försäljnings- magasin, Vesterlånggatan 47, Stockholm, försäl- jas följande artiklar af prima kvalitet och med elegant utstyrsel: Barnängens Liljekonvalj-Eau de Cologne, utsökt lin, uppfriskande och ren med rik, naturlig och varaktig liljekonvalj doft.
Eau de Cologne Royale, Eau de Cologne for Gentlemen, Eau de Cologne Excelsior, E a u de Cologne Concentrée, ™ som genom sin friskhet, rennet ocn rinea.
?
20 GKM- och Silvermedaljer.
Suchard ' s CflOCOlad.
Erkändt utmärkt kvalité.
Samtliga Chocolader äro garanterade ren Cacao och socker utan tillsats.
SucharcTs SucharrTs Praliner, Gianduja, Noisettes, Nougatines och andra 4 dessertchoeolader rekommenderas.
Ärade konsumenter meddelas, att fordna paket, Pure Fäte, osockrad chokolad med blå etikett, numera säljas i kiloförpackning med rödrutigt omslag, bärande fabriksmärket.
Detalj- priset pr | - och J-kilokaka är 50 öre och 1 kr.
Kvaliteten bar ej under- gått någon förändring.
, [1342]; Ä nn1; enom sin friskhet, renhet och r i k e d verklig vällukt öfverträffa alla andra i ha Sär- förekommande fabrikat i denna bransch, mot skildt kunna dessa sorter rekommenderas hufvudvärk, dåsighet, nervositet etc. Barnängens Parfymer och Essencer med rikaste naturlig blomdoft i smakfullt utstyrda flaskor.
Stort urval.
Barnängens Balsamiska Amykos-Aseptin.
Fabriksmärke.
Genom sina milda, men kraftiga egenskaper är denna Aseptin ovilkorligen att före- de intyg frän annat Nordens förnämsta läkare hvilka Se åtfölja hvarje draga framför hvarje preparat i denna bransch.
vidare den flaska beskrifning och 11725] SUCHARD Moderna PeMragar, passande för både höst oeh vin- ter, i stort urval från 7 kr.
till högre priser hos D. Forssells Söner &amp; C:o, l O IDrottninggataxi l O.
- m9 Sänd till 40,000 kronor.
N:r 29 S:t Faulsgatan.
Stockholm, » NORRBRO VEXELKONTOR », Norrbrobazaren.
[2469] n » » m i t » i i n » i e i I Maltextrakt PRISBELÖNT: P A R I S, LÖNDON,MALMÖ, ANTWERPEN (NORA.
A.-B., Göteb.
3241x3) Oscar L. Björkbom, [2442] - Tpfij] Obs.
A teaterobligationen serien 7919 n:r 5, hos oss försåld mot 5 kr.
afbetalning, utföll den 1 maj d. å.
5.000 kronor, Prospekter gratis mot porto.
Agenter antagas.
L A H S MOKTTÉKTS Neutrala K ä r n t v å l till ylletvätt, och Oleiiitvål till linnetvätt användes lämpligast sålunda: N:r 19 Stora Nygatan Vexelkontor " denna och följande 12 månader, antingen 2 kr.
60 Öre eller ock 5 kr., så erhåller Ni i förra fallet en och i senare två teaterobligationer, på hvilka Ni redan den 1 november kan vinna [2457] » J kg.
tvål kokas i 2 liter vatten; när tvålen är upplöst, tillsättas un- der omröring 20 å 25 liter ljumt vatten; i denna utspädda lösning ned- doppas plaggen, hvarefter de på vanligt sätt genom gnidning rengöras. » Finnes hos de flesta specerihandlare samt i mina butiker: [2129] " Norrbro Göteborg.
mm n » 9 N N JXya S p r å k k u r s e n, Mäster Samuelsgatan 1 9, öppnas den 15 sept.
Undervisning i tyska, engelska och franska språken efter en erkändt praktisk, ny metod, hvarigenom eleven kan på ovanligt kort tid lära sig förstå och tala det främmande språket, äfvensom att — i särskild fortsättningskurs — öbehindradt läsa och skrifva detsamma.
Hvarje kurs bildar ett afslutadt helt och fortgår under tre månader med 50 lektionstimmar.
Valfrihet mellan förmiddags- och eftermiddags-kurser.
Olika kurser för personer med och utan förkunskaper.
Kursernas hufvudledare äro: i t y s k a: undertecknad, J. Bergman; i engel- ska: undertecknad, P. Dahlander; i franska: lektorn i detta språk vid Upsala universitet, Bieeneié-hs-lettres A. Taverney.
Samtliga vid läroverket anstälda lärare hafva idkat studier i utlandet.
Af- giften erlägges vid anmälningen och utgör 25 kronor för en kurs å 3 måna- der (50 timmar).
PONTUS DAHLANDER, JOHAN BERGMAN, Jur. utr.
kand. Fil.
d:r.
•MM * a p e t c r, R u l l g a r d i n e r, I Z o r i i i s c lier J Obs.
Inga anmälningar mottagas före den 8 sept.
Närmare framdeles.
(G.
22091) [2472] (uppsättning ' ombesörj es) «-fcig=2 säljas b i l l i g a s t - * Ä * 0 Stora Nygatan R i c h a r d ™ ™ S O ~^$m.
[2499] § SVENSKA A n d e r s s o n s zzzziiZi.uxi.iA.Li Musik-Skola öppnas åter harmonilära den 18 sept.
o c h kontrapunkt.
Förfrågningar sept., 5 — 6 och muntliga e. m. lördagar och den 15, 16 Stockholm, emottagas: Förutvarande efter oförändrade.
skriftliga o c h 17 samma månad mottagningsdagar \ 2 — ^3.
anmodas ånyo anmäla Arbetsplan och honorar anmälningar Ordinarie kl.
Undervisning meddelas uti pianospelning, till den 15 28, 2 tr. kl. 1 2 — 2 midd., den 18:de: onsdagar elever, som önska fortsätta, Sängar, ÖängfeläkF, %iém o * dillar (o. 2168O) [2438] t Möbeltyg, Mattor, Portierer, Gardiner hos F.
U H N É R &amp; C: i, jlXla färtjer Stockholm, Fredsgatan 2 2.
osliailliqa.
Profver utletniuis äfven till land J u v e l e r a r e jjLUJuxxxnzzncnzzzzzzczzuj^^ H-u-ar Isa » - u-erldigt g o d t t e erh.allas '?
&lt; i: &lt; » N [1922] |q Mina ä k t a t e e r säljas e n d a s t k o n t a n t, och då a l l a m e l l a n h ä n d e r undvi- kits, kunna de lemnas billigare än hos nägon, hvilket ock bevisats af att omsättningen 1889 f y r a d u h h l a t s. "
" ^ g Pr efterkraf, postförskott ä 1: 80, 2, 2: 40, 2: 80, 3, 3: 60, 4: 80 pr \ kilo (för 25 kronor fraktfritt.
Alex.
Barelan, Göteborg.
(Nord.
A.
- B.
Göt.
4053x101 [2441] sig.
Brunnsgatan STICKMASKI1IER| 4 0 Drottninggatan 40.
JMV~ Se vidare annonsen i månadens första nummer!
[2538] sorten.
•;; K.
M. LUNDBERGS Bosättningsmagasin [2367] N:r 7 Storkyrkolbrinken N: v 7 il F T T * V T • &gt;- ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ L. LARSON &amp; C:o, S S S J f f l.
