# ID: svediakorp-per77
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1890
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,296
# sentences: 1,084
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDSKRIFT FOR SOCIALA OCH LITERHRA INTRESSEN.
UTBIFVEN AF.
LQly Engström.
Nagot om vara nyare barnböcker.
Prima Vista.
Ocksa ett skal.
Sinaprat om förströelser och ' nöjen.
Louisa M a y Alcott.
(Utdrag ur The Academy.)
Fran riksdngen.
Meddelande frhn Fredrika-Bremer-Förbundet.
Hvaijelianda i kvinnofdgan.
Pris pr argång: Förbundets medlemmar kr.
2,50.
{För För icke medlemmar,, 4,OO.
Till redaktionen insänd periodisk literatur: - Ny Svensk tidskrift, nr 2-3.
Nordisk tidskrift nr 2, 3.
- Pedagogisk tidskrift, nr 3, 4.
- Lasning för folket, nr 1.
Förr och Nu, nr 4.
- Svensk lararetidning, nr 12-17.
- Helsovannen, nr 7, 8. '
- Sedlighetsviinlien, nr 3.
- Idun nr 12- 17.
- Svensk Musiktidning, nr 4, 5.
- Slöjdundervisningsbladet, nr 3.
- Svensk bokbandelstidning, nr 12-1 6.
- Nya bokhandelstidniiigen, nr 12- 16.
Jordemodern, nr 4.
- Finsk tidskrift, nr 3, 4.
- Hemmet och Sam- ballet, nr 4.
- Kvinden og Samfundet, nr 3.
- Hvad vi vi], nr 7, 8.
- Tilskueren, nr 2, 3.
IZoti ja Yhteiskunta, nr 3, 4.
- Eng- Iishwoman ' s review, nr 3, 4.
- Women ' s suffrage journal, nr 4.
- Woman ' s journal, nr 10-1 5.
-- Deutsche Hausfrauenzeitung, nr 12 - 17.
Neue Bahnen, nr 6-8.
- Das Magazin fiir die Litteratur des In- und Buslandes, nr 12- 17.
- La citoyenne, nr 157.
- - - Fredrika-Bremer-Förbundet s m m m 0 Ledning för hemstudier inom olika Rmnen lemnas af Fredrika-Bremer-Förbundet.
Ledningen innefattar: 1) Allmänna ' råd elle7 afivisningar rörande literatur, afgift.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
1 kr.
2) Studieplan.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
5 3) Rdd och fortsatt ledning, hvrrrvid lärjungen har rätt att hvsr fjortonde dag insiinda en skrift- lig uppsats och förfragningar.
Afgift för halfar fur hvarje ämne.
.
.
.
15 Närmme upplysningar meddelas genom Fredrika- Bremer-Förbundets byrå.
Något om våra nyare barnböcker.
g.
ett skolbibliotek finnas naturligtvis en hel mängd böcker.
Der finnas representanter både för det nyttiga slaget och det roliga slaget.
De nyttiga lånas vanligen ut som hjälp vid kriaskrifningar eller åt lärjungar, som vilja förkofra sig i ett eller annat ämne.
Men för att hålla oss vid sanningen - efterfrågan på de der nyttiga böckerna är ej synnerligen stor.
Annorlunda är förhållandet med de roliga.
Deras hyllor iiro vanligen mycket glest besatta, ja, en del af dem vandra ständigt ur hand i hand.
Och hvem kan väl undra p % att så är förhållandet!
Då en lärjunge har ss&amp; många nyttiga skolböcker, så mycket att läsa, som anstränger minne och förstånd, så vill han gärna på lediga stunder hafva n %got till lifs äfven för fantasien.
&amp; len äfven bland de roliga böckerna gifves det en bestämd.
skillnad.
Låtom oss blott betrakta dem ut- och invändigt!
En del af dem se ut, som om de nyligen kommit fran bokliidan; med andra deremot är det mycket klent bestäldt hvad den yttre fägringen angår: .ryg- gen är bräckt, och papperet skiftar betänkligt i grått, och detta fastän dessa barnens favoriter vanligen finnas i dubbla exemplar.
Och samma favoriter hr ut och år in!
Smaken Br städse densamma.
Den bok, som ett Ar .icke vunnit högre bifall iin ett " Bh jan, vinner sällan nästa &amp; r n&amp;got högre.
Deremot gifves det andra böcker, hvilka alltid Bterlemnas med glädjestrålande ögon och hvilka nästan alltid äro upp- tingade på förhand: de finnas aldrig p&amp; hyllan, förr än hela.
.
klassen last dem.
Det bör sålunda icke +ara svårt för dem, som sysselsatt sig med barn och deras läsning, att veta hvad som är i ett sundt barns smak.
Vi tala icke här om de blaserade barnen, t y beklagligtvis gifves det äfven sådana - sällan af naturen, utan oftast till följd af en förvänd uppfostran.
Den läsning, som skall passa det sunda barnet och af detsamma omfattas med kärlek, den bör vara beslägtad med barnanaturen och vara frisk och sund som den; derjämte bör den hafva en poetisk fggring, som kan fangsla det för intryck mottagliga barna- sinnet.
I, den fantasiens örtagård, der barnen släppas ut att göra sina första skördar, skall det växa rosor och ej tistlar.
Äro nu vår tids barnböcker i allmänhet sådana, att man utan vidare kan sätta dem i barnens händer?
Hafva vi vid Dagny.
7.
. '
- jularna blott att låta barnliteraturens alster vandra från bok- ladan och in bland julklappshögarna?
Vi tro det icke.
Ännu behöfves mycken sofring och mycket gallrande.
Vi höra ju ständigt det ordet upprepas, " att för barnen iir endast det basta godt nogn, och likväl trhffa vi p&amp; s&amp; mycket, som är medelmiittigt eller rent af underhaltigt.
Det är ingalunda var afsigt att här lemna.
någon uttöm- mande granskning af vår tids; &gt;amböcker.
E n sadan uppgift skulle vida öfverstiga vvHr fömhga.
Det är blott nkgra iakt- tagelser, gjorda vid lasningen af barnens böcker och vid um- gänget med barnen sjalfva, som vi velat lemna Dagnys läsare.
E n företeelse?
som bör gliidja hvarje barnavän ar, akt äfven inom barnliteraturen uppskltt en riktning, som bär prägeln af en sund realism.
I de flesta af våra nyare svenska barnböcker uppträda ej längre de sm&amp; hjältarna och hjiil- tinnorna handlande och ta.lanEe som gamla människor med on lang lifserfarenhet bakom sig och dertill som de mest adla, upp hoj da och storsinnade personligheter.
Nej, vi träffa nu på verkliga barn, ej blott idealbarn, utan äfven riktigt stygga barn.
Vi få vara med dem i sorg och gliidje, i skämt och allvar, och vi finna, att de ofta %ro tecknade efter verklig- heten.
De författarinnor, som de senaste åren bjudit oss p&amp; sådana skildringar ur den verkliga barnavarlden äro förnilm- ligast J.
' C.
v. Hofsten och Laura Fitinghoff.
Vi kunna af- ven dit räkna Nathilda Langlee, ehuru vi firikta, att hon ä.r vii1 mycket undervisande for ett iiktigt passa den publik, som ännu ej fått ögonen öppna för betydelsen af det didak- tiska elementet i literaturen.
Med hvilken glädje hafva ej fröken Hofstens " Barnhistoriern mottagits och h i l k a friska fjällvindar hafva ej strömmat oss till mötes i fru Fiting- hoffs nEn liten värld bland fjällen. "
Och dock tro vi, att äfven pk det område, som dessa författarinnor representera, missriktningar äro på viig att uppstå.
Det har gått har s o n i de storas realistiska literatur.
Författarena hafva s&amp; an- strängt sig att skrifva riktigt naturligt, att de ibland råkat in på det onaturligas område.
De gamla osanna.
idedbarnen äro afskaffade, och vi hafva i stallet fått verkliga barn, som äro utsatta för allehanda pröfningar pk hvardagslifvets om- rade.
I följd deraf råka de ur jamnvigten och blifva elaka .och hlimdlystila.
Nu måste det naturligtvis finnas nkgon orsak
till deras ondska - och det är just i uppfinningen af dessa orsaker, som det mången gång ligger något ansträngdt och onaturligt och som ger berättelsen en anstrykning af n&amp;- gonting " gjordt. "
.
Är det t. ex. verkligen så obarmhertigt a t t låta den i berättelsen nPröfningarn af L. Fitinghoff (Nya barnbiblioteket I.)
omtalade lille Magnus springa åtskilliga ärenden, fastän det är hans sista lofdag, då det på eftermiddagen sliall blifva kalas i hans eget hem?
Vi medgifva gärna, att " Faster Linan är bra litet omtänksam, som låter honom springa två gånger till ~ o r r ~ a t a - n men sådant kan hända.
Skola barn verk- ligen vänjas vid att endast tanka på sig själfva och ej ocksh.
på andra, äfven om detta senare skulle ske med någon upp- offring?
Och ar det vidare t.roligt, att samma faster Lina vid middagsbordet håller ett långt iial om nyttan af försakelse i anledning deraf, att Magnus blef utan soppa, då det handel- sevis kom en oväntad gäst till middagen?
Öfver sådana smk missöden brukar man eljest draga tystnadens slöja.
Att en skolpojke ej blir särskildt glad öf ' ver att springa ärenden fram och tillbaka sista lofdagen, d&amp; kälkföret är godt, det * förstå vi nog, men att han särskildt skulle lida af att bära " en illaluktai~de lampbrännare " till en fotogenbod, der man skall sitta " i en linkt, så att man kunde storknan, det tro vi ej mycket på - skolpojkars luktsinne är i allmänhet ej SS starkt utveckladt.
För resten måste väl en och hvar af gss någon gång gå in i en fotogenbod.
Emellertid behöfvas alla dessa pröfningar för att Magnus skall blifva riktigt ond och i tankarna kalla faster Lina i ' h~~ggorm " och %korpion. "
Lyckligtvis äro vi öfvertygade om, att högst få af be- rättelsens läsare i verkligheten hafva träffat på en så elak faster, som den här omtalade; hon vill ej ens upprn&amp;dm Magnus med en kopp kaffe och litet iiybakadt bröd, utan låter honom blott känna lukten.
Skall en sådan skildring som den ofvan omtalade, göras, önskade vi, att den komme i oförnuftiga och elaka fastrars händer, och ej i barnens.
Vi hafva nu kommit in på, ett annat område, der vi tro, att misstag ofta omedvetet begås, i det att barnen bjudas på sådana berättelser, hvilka bättre passa för de vuxna.
Sa kommer t. ex. i fröken Hofstens roliga och varmt skrifna berättelse nDen snWa tantenn (Nya svenska barnbiblioteket I) en liten odyglig flicka, Gnnhild, och smälter isskorpan,
- som håller p&amp; att växa kring den ensamma Tant Reginas hjarta.
Lifvet har niimligen handskats hårdhandt med Tant Regina.
Vi tro icke, att kärnpunkten i den fina berättelsen uppfattas af barn.
För dem torde det intrycket bli starkast, att Gunhild var en liten odygdig Sicka, och att det mycket val går an att tigga sig till bhde pepparkakor och karameller af stränga tanter, aom en g&amp;ng sagt nej, och att det just ingenting gör, om man drar ner bordduken och blalbarssoppan p&amp; golfvet.
Fru Fitinghoff går dock ännu längre i detta, afseende.
Af allt hjärta sympatisera vi med henne deri, att en mor bör svara, sitt barn sanningsenligt och uppriktigt, afven nar barnet gör frilgor, som äro af grannlaga och ömtålig natur.
En mor bör bättre an någon annan kunna bedömma, när hon skall tala och hvad hon skall saga sitt barn.
Genom att sjalf tala hindrar hon barnet att vända sig till kamrater eller oför- ståndiga tjänarinnor för att f&amp; upplysning i de ämnen, som det börjat att spekulera öfver.
Svar p&amp; sina friigor skaffa sig alltid barn på nlgot sätt, derom kunna vi vara förvissade.
De fragor, som barn en gång satt under debatt, slappa de ej, förr an dn kommit till klarhet.
Fru Fitinghoff säger i företalet till " En liten värld bland fjällenn, att en mor bör tacka Gud, att hennes älsklingar .hos en moder kunna söka f&amp; svar p l sina spörsm&amp;l.
Haraf skulle man väl draga den slytsatsen, att det icke är i en barnbok, som den frågan bör debatteras, huruvida anglarna kommit med den lille nyfcdda brodern, eller om han hittats i forssen.
Det ar emellertid den tolfåriga ' Elsa, som upplyser sina syskon om sanningen och meddelar dem, hvad hon f %tt veta af sin mor.
Hvad som härom säges, det är sagdt, både fyndigt och h t, och vi tro, att mer än en mor kunde hafva htskilligt att lära deraf - men i en barnbok bör det efter vår mening icke stå.
Barn- böckernas innehalll ar ju något, som vi önska göra till bar- nens egendom, något som de sinsemellan kunna glädjas A t .och tala om, och just derföre önska vi, att frigor af s&amp; öm- talig natur, som de ofvan omtalade - de må vara aldrig sil va1 behandlade - má vara derifrån bannlysta.
Om dem bör en mor tala med sina barn - ej barnen pal egen hand.
Akt vi å andra sidan gfven önska storkhistorierna förvisade ur barnliteraturen, det torde falla af sig sjalf.
Hvarföre fru Fitinghoff vidare i sitt " Bibliotek för barn och ungdom7 ' upptagit berättelsen om något så abnormt, som att den fyraårige Helmer blef förälskad i en ung flicka och dog af kärlek - det kunna vi omöjligen förstå.
Är be- rättelsen sann, så torde den möjligen kunna intressera iakt- tagare på det psykologiska området, men ej barn.
D % fru Fitinghoff kan bjuda våra barn på så verkligt goda och för- träffliga berättelser som t. ex. " Violan och " Huru Lill-Valle vardt Stor-Vallen, hvarföre skall ' hon ej sikta och sålla litet nogare?
Att denna siktning är en mycken svår uppgift, ja kanske den allra svåraste föi en författare, det veta vi väl Häruti har ju till och med en sådan författare som Andersen mången gång misslyckats, det måste vi ju erkänna.
Huru många af Andersens sagor äro ej sagor för de stora, och ej för de små,!
Då vi här närmast sysselsätta oss med var inhemska barnliteratur, tränger sig den frågan ovillkorligen på oss: är det verkligen så, att barn mest tycka om historier, som handla om andra barn?
Vi kunna härpå svara både ja och nej.
Det är ju naturligt, att barn känna sig mest hemma- stadda i sin egen varld, och att de bäst första hvad somder tilldrager sig, men de söka också efter och behöfva något, som ar öfver och bortom dem sjalfva.
I fantasiens varld stifta barn gärna konungariken, och der draga de hällre ut p&amp; äfventyr med sagans hjiiltar an de spatsera på verklighetens gator och torg.
Vi önska derföre icke, att de moderna barn- historierna komma att tränga ut de goda gamla sagorna och iifventyrsböckerna med troll och jättar, prinsar och prin- sessor, indianer och ädla riddare.
De författare, som år efter år bjuda oss på skildringar ur barnens lif, * gifva oss ofta berättelser, som äro enformiga och matta.
SA kan t. ex. fröken Hofstens sista berättelser icke mata sig med hvad hon först gaf oss - eller kanske är det blott så, att vi fått för mycket af samma sort.
Topelius kunde nästan hvarje år sända de svenska barnen en kär- kommen julghfva, men han hade också många strangar på sin harpa.
Han gaf dem både vers och prosa och förde dem med Sampo Lappelill till Lapplands fjäll och med Prinsessan Lindagull till Persiens marmorslott.
Öppna vi deremot en af vara nyare barnböcker, så ar det nästan idel berättelser om barn i hvardagslifvets små förhållanden.
Motiven som behandlas.
iiro i allmänhet obetydliga.
SA, ar det t. ex. en liten flicka, som tar sig det orkdet för att gifvo sin docka ett saltsjöbad, hvaraf denna far mycket illa, men en sniill farbror gifver henne snart en ny docka.
Berättelsen má vara aldrig sh v61 framställd, den gör på, barnet icke något kraftigt intryck: dylika smk berättelser läsas sällan om af sin publik.
Helt annorlunda är det med de goda sagorna och iifventyrs- böckerna; de farigsla barnens uppmärksamhet p&amp; ett kraftigt sätt, de läsas och läsas om igen, ja, de uppföras vid barnens lekar.
I innehallet af detta, slags böcker ligger en maning till handlingskraft, som de moderna stamningsbitarna alls icke kunna gifva.
De föra snarare in p&amp; den moderna sjlilf- analysens icke alltid helsosamma strat.
Barn älska för öfrigt icke blotta stämningar; de a.ro mycket sunda realister och vilja gärna hafva klart besked om sina hjältar fraii början till slut.
Dermed h a h a vi na- turligtvis ej velat säga, att icke en god beriietelse afven bör vara stämningsfull - nakna och t o n a historier iiro ej i barns smak.
Vi tro vidare, att berättelser med ett alltför obetyd- ligt innehaU.
äfven hafva den faran med sig, att de vänja barnen att läsa på, ett ytligt sätt.
Det behöfves icke nlgot slags ansträngning, hvarken af först %nclet eller fantasien, iör att tillegna sig innehållet, och sådan läsning verkar för- slappande.
Det händer derföre ofta, a t t d&amp; man tillfrågar ett barn huruvida det läst den ena eller den andra af ds nyare böckerna, att man få.r det svaret: " jag minns inte rik- tigt, fh jag se efter? "
- och efter mycket seende iir det ofta taflorna, som fälla utslaget.
Det barn deremot som t. ex. left med Robinson på hans ö, glömmer icke att det last Eo- binson Crusoe.
Lika litet som det är värdt att bjuda barn på blotta stäm- ningsbitar, lika oförnuftigt är det, att i barnböckerna göra mer eller mindre spetsiga hänsyftningar pil dagens frågor?
hvilka ju icke äro af intresse för de smk.
Ti piimiiina Iiar om en förliden jul utkommen bok, Sniggel Snuggel, i hvilkeu en grefve hotar sina barn med, att han skall " be bönderna i riksdagen komma och t a dem. "
Om nClgra doktorer säges det, att de talade latin för a t t visa, " att de roro riktigt lärda. "
Om Sniggel Snuggel själf heter det, att han var " deu felande länken. "
(Hvad boken för öfrigt angilr, hafva vi aldrig kunnat förlika oss med illustrationerna öfveï den stac-
kars lilla trollungen med den ohyggliga svansen).
Nej, barn .älska det rättframma och naturliga, hvarföre också shdana berättelser som nKarins Amerikaresan och " En utflygt i det grönan af Lotten D.
(Julklapp till svenska barn) alitid skola .st&amp; högt i deras gunst.
Ehuru vi för öfrigt ej nämnt nhaot om öfversättnings- literaturen, kunna vi ' ej underlMa att fasta uppmiirksamheten ph den schweiziska författarinnan J. Spyris bok Heidi.
Hon .är tio- och tolfhringarnas gunstling, och hon förtjänar det af- ven.
Heidi och fru Kerfstedts " Små och stora " höra kanske främst, jämte en del sagor, till de böcker, som uppträda med brutna ryggar och grha blad.
E j heller hafva vi här sysselsatt oss med de s. k. små- barnsböckerna.
Sådana hafva vi af förträfflig beskaffenhet och med utmärkta illustrationer såsom t. ex. " Barnkammarens ' bokn nSkogstomten " m. fl.
E j heller hafva vi talat om böcker för äldre barn och ungdom, utan hvad vi ofvan sagt angår närmast den literatur, som är afsedd för barn mellan ungefär 8 och 12 ars ålder.
Vi hoppas att sedermera få hterkomma med nhgra ord om de äldre barnens och ungdomens böcker.
Att det icke är brist p5 barnböcker, och att det äfven finnes goda shdana i var tid, det kunna vi alla vara ense om.
Men barnen behöfva ej blott böcker, utan äfven ledning, då det gäller huru mycket och hvad de skola läsa.
Hurii .många föräldrar omtala ej med förtjusning natt deras barn aldrig vilja göra annat p i lediga stunder än läsa?
Detta är efter vår mening alls ingenting att glädjas öfver; ett sundt - barn bör finna lika mycken vederkvickels8 i leken som i de roliga böckerna.
De bokslukande barnen blifva lätt blaserade - och ropa ständigt p&amp; något nytt.
Barnens bibliotek bör icke vara för stort, men sådant att det kan läsas om mhnga gånger.
Och hvarför skall barnliteraturen nödvändigt vara af det allra nyaste slaget?
För tio år sedan fanns knappast ett bildadt hem, der ej barnen till julklapp hade fhtt Topelius.
Ingen frhgade d i i skolbiblioteket efter denne författare; han fanns hemma.
Nu deremot har han mycket god åtgång.
Det torde icke vara ovanligt, att tioåringar nu för tiden läsa Fältskärns berättelser och Alcotts berättelser utan allt urval.
Föräldrar anse ju, att Topelius och Alcott äro goda: författare, och s&amp; behöfver man ej vara ängslig.
Om någon kommer med en invändning mot lämpligheten af dessa böcker
vid en så tidig ålder, får man ofta till svar, att de ifråga- varande barnen iiro så ovanligt utvecklade och, att de redan liist alla barnböcker.
Hvad den mycket tidiga utvecklingen angar, s&amp; frukta vi, att den ej alltid är sund.
Om barn be- handlas som stora människor och föras in p&amp; områden, der de ej äro hemma, blifva de lätt brådmogna och lillgamla.
S&amp; blir äfven förhållandet, om de föras in i en läsning, som ej passar dem.
Känslor och fantasi sättas i en alltför liflig verksamhet - karaktärens och intelligensens utveckling hin- ner ej med.
Och om barnen redan läst hvad som ar skrifvet för ungdomen, hvad skall man då bjuda ungdomen p&amp;?
Skall man genast och utan vidare släppa in dem p&amp; romanernas.
omrhde?
Vi veta, af erfarenhet, att barnen alls icke lida af att få.
lefva lugnt och gladt i sin egen värld, och liksom vi af var- maste hjärta sympatisera med de pedagoger, .som rösta fdr.
* lugn vid undervisningenn, så önska vi äfven &amp; t barnen " lugn i rolighetsllisningen.
n Lillg Engström Också ett skal.
Hedvig Liiidcrona hade flickbjudning i kviill.
Fran hennes rum hördes den ena skrattsalfvan efter den andra; d&amp; och d&amp; nhgra toner .frlin pianot, som snart tystnade och öfverröstades af det standigt.
kvittrande pratet.
I förmaket sutto brukspatronen och hans fru.
Herrnl laste sitt Aftonblad, frun stickade strumpor.
DA och dA tittade han upp frAn tidningen, sköt glasögonen i pannan och sade med en lugn, förnöjd min: " nu har dai.
Hedvig roligt, det hörs. "
Modern nickade, och fadern fortsatte att Iasa riksdagsredogörelsen under det gliidjer~ öfver dotterns nöje 1Ag Itvar som ett solsken i det gamla ansigtet.
Det var synbarligen nAgot som Itlg honom narrnare om hjartat an bhde Bismarck och skyddslagstiftning.
Nu kom det ett alltför lockande akta flickskratt derinifrh, si$ der undertryckt i .början och sedan oemotstllndligt framvbllande, precist som en liten fördamd v&amp;rback.
Brukspatron vek ihop tidningen, och 8thlde sig p&amp; tröskeln.
Der stod en grupp af tre unga damer med armarna ' om hvarandras iif, en fjarde satt p&amp; pianostolen, till halften
vand mot pianot, till halften mot dem.
" Kanner n i igen det har?
* frhgade hon och slog nágra ackorder.
S8 en liten hviskning, ett litet.
fnitter och SA ett friskt skratt igen.
" Hvad de gro nayna!
Den ungdomen!
Hvad de ha roligt med litet! "
hviskade brukspatronen tiil sin hustru, nar han kom in igen.
Det Mg som en musik i de graciösa flickgestalterna, som alldeles för- trollade honom.
Emellertid satt Hedvig sjalf temligen tyst derinne.
Hon hade.
icke det der begaret att alltid hanga p&amp; nhgon vaninna, stryka hennes.
hár och trycka hennes arm; hon var " kalln, tyckte ocksh hennes jamn- áriga.
Och inte var hon " glad " heller, men det var en " rysligt bra " flicka, det kande man ju alltid p8 sig.
" Af hvem var du bjuden pB den sista militarbalen, det var vaB aldrig af löjtnant Holst? "
" Jo. "
" Nej, d8,afundas jag dig ngstan, för, o hvad han dansar bra, det a r en som kan föra det! "
Nu uppstod en liten diskussion, om huruvida icke löjtnant Holst.
förde val nara för att vara mönstergill dansör, men oppositionen ned- tystades, och beslutet blef att han var oöfvertrafflig, i synnerhet i polka.
" Men vet ni hvad flickor, tycker ni ända inte att Ebba K. lag- ger oförskamdt a n p&amp; honom? "
.
" Nej, hon lagger inte an, hon a r bara glad, det ar hon med alla. "
" Nej, hör nu Sigrid " inföll den unga vardinnan, " om hon inte vore din van, sil skulle du saga, att hon var grasligt kokett, men eftersom hon nu a r din van, s&amp; ar hon glad.
Jag skall tala om f ö r dig, att jag har rest i sallskap med henne pá jarnviig en hel dag, och.
d5 var hon allt annat an glad, den trákigaste reskamrat jag har haft ..
Men se vi reste i damkupé. "
" Usch Hedvig, hvad du ä r elak!
Du &amp; r vid dhligt lynne.
Flic- kor, vi fB lof att muntra upp henne!
Vi ska inte saga ett ord p dans mer, det &amp; r för ytligt.
Vi ska tala om allvarliga ting.
o m jag bara mindes ett ord af den der trakiga förelasningen jag var p&amp; i tisdags, s&amp; skulle du nu fatt i dig allt det larorika innehhllet, för den, var allvarlig och gedigen med besked. ".
" Frága henne hvem hon var ute och red med i söndags! "
före- slog en liten uppntist dam med skalmaktig min.
V a, det var ratt.
Rodna s5 mycket du vill, kara Hedvig, ge- nera dig inte för oss!
Svara behöfver du inte heller,.
vi veta precis -.
hur han sAg ut, mer liten an Isng, ljus som en Frithiof - men Hed- vig, du I r vtil inte ledsen p&amp; mig? "
- Sigrid slog armarna om den motvilliga vaninnan och kysste hennes bortvanda kind - " det a p ja bara skarnt, SA liar flickor emellan, det gör val ingenting.n " Jo, men jag tycker inte om det.
Och det a r inte sant, det ar inte som ni tror, for resten " - " Jo, nog &amp; r han kar i dig, för han har d i blifvit s&amp; trAkig se ' n .han blef bekaut med dig, och det &amp; r det stikraste tecknet.
Bjuder ban upp mig en g8ng till, s&amp; tror jag att jag mankerar honom.
Det a r alldeles tillrackligt om man kan st&amp; ut med sina egna.tillbedjare i t r l kighetsstadiet.
Ska man s&amp; dras med andras till p$ köpet, nej tack! "
Detta samtalstimne var tydligen obehagligt för Hedvig, och hur det var s&amp; tog det slut.
Man hoppade öfver till andra Imnen.
Mar alla skulle g&amp;, blef det ett kyssande i tamburen, men Hed- vig stod inte " p5 kyssfotn med mer &amp; n ett par flickor, hon tog de andra bara dugtigt i hand.
" I dag hade ni visst riktigt roligt, s m l yrhättor ", sade bruks- patronen nar han kysste sin dotter g % pannan till godnatt.
' Och i morgon blir det bal hos öfverstens.
Nia har miu flicka riktigt kommit 1 viften. ' '
Hedvig bara nickade, och gick in till sitt.
Här sjönk hon ned i sin mjuka mattstol och satt och tankte.
Hade hon haft roligt i dag?
Hade hon inte midt ibland viininnorna kant sig SA fullkoinligt ensam?
" Ja, jag blir alltid ensam, jag ä r jia s$ olik alla andra; nar alla andra ha roligt, d$ har jag trhkigt, och det andra tycka a r trhkigt, det tycker jag &amp; r roligt. '
Hedvig var endast 22 Ar, men hon bar redan p i mabnga svikna illusioner.
Hon hade inte blifvit bedragen i kblek, hon hade inte funnit alla manuiskor vara bofvar, men hon hade blifvit bedragen p&amp; annat.
Hon hade vuxit upp temligen cnsam p i landet, ty hon var enda dottern i huset, och hennes bröder vistades för det mesta vid universitetet.
Hennes fader, som var en ovanligt bildad man, hade till största delen sjalf ledt hennes undervisning, och hennes sinne hade .blifvit närdt med en kraftigare andlig föda Bn hvsd som &amp; r fallet med de flesta flickor.
Den allra nyaste literaturen hade hsllits labngt i f r h henne, hon hade vaxt upp med Geijer, Tegner, Bjgrnson och Ibsen.
Och hon inte barn laste sinas författare, bon alskade dem, och hon tog pA allvar allt hvad de sade henne.
B allt hsad hon laste fans ingenting af denna halkiga skepticism, som afillrdar allting med en axelryckning.
Ack, hur väl hon mindes en afton p&amp; försommaren, nar hona -
1 l3 just hade fyllt sexton Ar!
Hon 1Ag i ljungen ptilett utsigtsberg, och njöt, an af mossor, myror och blhögda v8rblommor bredvid henne, an af den tafla i stort som bredde sig ut vid hennes fötter.
LjnsblAtt., glittrande, dansande vatten, holinar med ljusgröna björkar - der borta en mörkgrön kant af barrskog, mot den IjusbIA himmelen, Allt SA ljust., luftigt, skart och gladt!
Plötsligt kom hon att tanka: ja, detta Iiiirliga land, det a r mitt fademesland, ' jag vill göra nggot för det, jag vill bli nilgot för det!
Och hon strackte ut ariirarna i exstas, hon hade velat taga .alla dessa jusgröna smA öbarn i sina armar och trycka dem till sitt hjarta, ty hon i~lskade dem.
Den svallande urigdomslusten blef i detta ögon- blick ett oandligt begsr att verka, att kampa.
För hvad?
Det visste hon inte.
Men det skulle han Iara henne.
Han, det var den der ynglingen " med 1Agande barm ", som skal- derna talade om, som gick derute i varlden och hade dessa samma klnslor som hon, men o, s&amp; mycket starkare, sil mycket klarare!
Han skulle saga henne livad hon ville, hvad hon tankte, hvad menin- gen var med den ljufva storm, som brusade i hela hennes varelse.
Och hand i hand skulle de g&amp; in i en stor kamp för nAgot som var rik- tigt ratt och riktigt stort.
Hon gick hem pti kvallen alldeles öfverlycklig At den sällhet, &amp; t den Storhet, som hon nu förstod att lifvet skulle föra med sig.
Hoii kande vsrprakten i björkar och blommande baggar som en lyckönskan just till henne.
Hon var en konungadotter, som nyss hade öfverskhdat det rike der hon snart skulle herska.
Och dessa drömmar kommo igen, och allt tydligare blef grund- tonen i dem, ej: jag vill ha!
utan: jag vill bli!
- jag vill göra!
- men lika tydligt kände hon att ingenting skulle fA form, ingenting skulle fti gestalt förran lian kom, som förstod allting SA mycket battre &amp; n hon.
Der hon kunde saga blott ett ord, der skulle han siiga hela meningen, han behöfde bara se p&amp; henne, s&amp; visste han hvnd hon tankte.
Men den Hedvig, som satt h l r i belysningen af den skara tak-; lampan, med det missnöjda, niistan litet hArda draget kring munnen, hvad hon var olik den sextonilriga entusiasten!
Hon hade konimit u t i varlden, pti supéer och baler, och i början var hon visst inte blyg eller sluten.
Hon var frimodig och meddelsam, ty hon trodde att alla uuga tankte och kande som hon.
" Hvad du pratade mycket dumheter pti den tidenn, brukade hennes bror hiiradshöfdingen saga, " du kunde ju ryka p&amp; hvem som helst och tala om fosterlandsk&amp;rlek och jag vet inte hvad. "
'
114 En kavaljer kunde af idel konversationsnöd frBga, benne om bort hade last den och den boken: genast slog hon upp sina grha, intensiva ögon och började lidelsefullt berömma eller fördöma.
Kavaljeren blef flat - och dansade ut för att komma frain en a&amp; underlig kornver- sation.
Men nu hade hon ibndtligen med moda lart sig umgtangeslifvots imperativiska kraf p&amp; intighet, hon hade atminstone lart sig att icke saga hvad hon tankte och kande, men hon kunde annu icke stiga och blicka ingenting med g r k e och variation.
Fast hon giilde för stel, gjorde hon andock en viss lycka i societeten.
Den ktinsla hon iynerst hade af att vars p i visst satt föroliimpad, gaf henne en allvarlig var- dighet som skarpt skilde benne fran andra Panga flickor.
Och oak- tadt hon numera aldrig " förlöpte sig ", 1Bg det i Biennes hastiga fiirg- skiftningar, i hennes underliga ogon, som ofta lyste upp utan all yttre- anledning, nBgot visst mystiskt som drog.
%vad a r det med fröken Lindcrona? '
brukade herrarna saga, " ar hon bliistrumpa eller laser- ska, man kanner att ndgot galet a r det, men man vet inte hvrad - rasande söt a r hon i alla fall. "
Ynglingen " med den lagande barmen ", som var of6rstidd, som behöfde nagon som trodde pA honom och hans lifsgarning, hade hona aldrig sett en skymt af.
I stallet för honom kom ben allvarlige be- undraren, den unge vetenskapsmannen Emil Rundberg, sona flickorna nyss hade brydt henne för.
Att han sar begifvad visste hon af sina bröder, de berömde honom sarskildt för hans intressanta och origi- nella konversation.
Under hela denna vinter hade hon sett honom dyka opp öfverallt, der hon befunnit sig, Forst talade de en tid ona vader och vind p&amp; vanligt vis, se ' n blef h m allt tystare, och nu slger han s&amp; godt som ingenting.
NAgot h t r o l i g t eamtsal ha de aldrig haft, och det har han heller tydligen ingen Atrik efter, han vill barra st&amp; bredvid benne, sitta bredvid henne, dansa med henne, se p&amp; henne, alska honom?
- t8nkte Hedvig, det kan ju aldrig komma i fraga, Hon &amp; r fast besluten att hvarken acceptera eller ens litsas marka hans hyllning.
Hon som hade selat bli nhgot, göra n b o t, som hade 6nskot ett intensivt lif a f kamp och strid, hon tycker nu att bon ar lik en 18- derlapp i vintersömn p i en gammal vind, stelfrusen, liflös, med löj- liga slappa vingar.
Skulle hon d i icke kunna ryckta upp sig och f&amp; arbete?
Endast af tröghet har hon latit binda sig i det sysslollösa flicklifvets vanor: skridskohkning, konditorifrakostar, promenader och visiter ph förmiddagen, bjudningar, conserter, baler p i eftermiddagen.
Bagarna gA, och hon kanner hur allt det hon förut anshg vara sin
sjal, krymper ihop och drager sig tillbaka i en allt mindre och min- dre yr&amp;.
Hon undrar ibland om det verkligen annu rör sig nigot derinne - eller ar det kanske alldeles dödt?
Det fins en miinniska som hon afundas, det iir Maria Plomgren, hennes barndomsvan, dotter till förvaltaren p6 hennes fars gods.
Hon %r lararinna, f i r arbeta ohyggligt för att hjalpa att försörja sina syskon, tir jamt jagtad, jlmt i penningeförliigenhet, lefver i standig oro.
Men hennes lif ar fullt och upptaget.
Hedvig afundas bAde hennes arbete och hennes bekymmer.
Men nu gAr det upp ett ljus.
Skulle inte Xaria resa hem till sin sjuka fader, var hon inte nyss och beklagade sig bfver att hon ej kunde f&amp; nigon att vikariera i skolan?
" Det kunde ju jag göra, det Och Hedvig blef riktigt upp- skulle jag bestamdt reda mig med! "
.
lifvad af denna idé, reste sig upp och slog armarna öfver hufvudet i förtjusning.
Ja, i morgon skall hon skrifva till Maria.
" Och se ' n, hvem vet om jag, s6vida jag inte a r allt för oduglig, kunde f&amp; sidant arbete jtimt! "
Och hon somnade med ljusa förhoppningar och glada drömmar, ej om morgondagens lysande bal, utan om ett enkelt, af varlden föga aktadt arbete. '
- En rnAnad har gatt.
Hedvig har verkligen, till sina vaninnors förvAning och anstöt, börjat sin verksamhet som vikarie för Maria Plomgren.
Hennes utseende har förandrats, det gngsliga, instangda uttrycket har nastan försvunnit.
Och hon kanner sig ocksi som en far tala ut, hon har nu i de s m i fAtt um- annan mtinniska.
gangesvänner, till h i l k a man.
kan stiga ett varmt ord, utan att se en generad min, som om man sagt nAgot opassande; hon har förstátt att det ar de smi, som intressera sig för det stora.
911 hennes osläckta törst efter synipati, hennes förut instangda entusiasm utgjuter sig nu och gör lektionstimmarne mingen gAng till högtidsstunder för b&amp;de henne och barnen.
Der kommer hou uppför Regeringsgatan.
P&amp; hvar sin sida om sig har hon en liten 10-&amp;ring, en s&amp; ' n der liten figur, som med sina Unga smala ben och sina vippande korta kjolar a r sii lik en trana eller ' niigon annan vadare.
Desss biida vadare ha mycket klara blia ögon och de äro envist riktade p&amp; den unga lararinnan, som skrattar med hela ansigtet.
Det lilla reserverade drag, som hon i tanke p6 d ' isci- plinen strafvar att bibehalla, gör det bara dubbelt skälmaktigt och intagande.
Vadarnes ögon äro ömma, niistan lika ömma som vissa on.
tillbedjares i trhkighetsstadiet, men de senares ömhet iir dyster och ngstan anklagande - vadarnes karlek a r brinnande, men p % alamrna ghng mycket munter.
En ung, rak och bestämd man kommer emot detta glada sallskap.
Hedvig marker bonom inte förran han sthr alldeles ing&amp; henne.
De stackars sm&amp; vadarne fh genast falla undan, nar han gör ett bestgmdt helt om och tar sin plats vid hennes sida.
Hans ansigte &amp; r mycket rödt, men det a r ocksh en varm vhrmiddag.
nÄr herrskapet hemma i dag, jag hade just tänkt mig upp p&amp; ett litet besök? "
" Ja - det vill saga, pappa och mamma gro p i middag, men de komma hem p&amp; kvallen.))
Det ryckte till i den unge mannens anisigte, han slog ett litet afgörande slag med sin kapp p i venstre stöfveln; det betydde s i mycket som: tarningen a r kast.ad!
Han rackte fram sin hand, och sade med betoning: " Alltslb i eftermiddag. "
Det var besynnerligt, det lat niistan hemskt, han kunde med samma ton ha sagt: i eftermiddag hoppas jag frfin hissen.
Vadarne stego fram igen med mycken silkerhet, lade sina smi hufvud p&amp; nacken och riktade ögonen p i sin kars frökens ögon, men de vor0 borta, inte alls hemma, ingen kunde f&amp; tag i dem.
D % blefvo vadarne inelankoliska, s i mycket som vadare kunna bli, trodde att de hade gjort niigot ondt - man vet ju att nar snalla lararinnor Bro ledsna, da ha alltid Barnen varit stygga, men o!
hvad det I r s v h t att veta, n&amp; de stora tycke att man har varit stygg!
De försvuono i en sidogata, icke utan mAngs tifventyrliga, endast f6r foglar tillAtliga halsvridningar At Wedvigs hall !.
Ja, hvad ville han d&amp;?
h, det var inte svårt att veta.
Bon kande en oro, ett illamaende, som niar man s t i r inför en sjukdomkris.
Precis kl. half G ringde han.
h, det var som hon hade anat, han passade p&amp; nar han visste att hon var ensam.
Hon Iiörde jungfrun i tamburen: " herrn ocb frun 8 ' inte hemma ", och hur han svarade: " jag g i r in och helsar p i fröken ett ögonblick. "
Hedvig reste sig upp i förmaket, der bon hade försökt att Iiisa en tidninig.
Hon kandc nar hon reste sig, att hon darrade i hela kroppen.
Bon kunde aldrig fallkomligt beherska sitt ansigte, och det fick nu ett s&amp; utpragladt angsligt uttryck, att det gjorde den unge doktorn yttermera förlagen.
Nar ' man star inför en allvarlig, afgörande stund, kanner man sig till mods som om m m skulle fr&amp;n den tjocks jordatmosferen kasta sig ut
i den klara, skarpa etern.
Man hisnar och ryser, innan man gör ett.
sildant hopp; man ar sá bortklemad af hvardagslifvets ijumma luft, Allt detta erforo de b&amp;da tv&amp;.
Halas rörelse tog formen af en.
vis; tvgrhet.
" FAr jag satta mig? '
frAgade ban med on skarp, hastig röst.
" Ja, för all del.
- Det a r ett harligt vhrvader i dag, men tank att det skall vara s&amp; kallt i Italien! "
- tvart emot sin vana vm hon i dag filrdig att tala om alla banaliteter i vädden - blott af feghet, Doktorn var inte intresserad af temperatur.
Hedvig fltitade fransarna p&amp; bordduken till en dubbel, en tre- fortfarande tystnad.
dubbel, fyrdubbel flata, tog upp dem igen " Har ni sett hur vacker esplanaden har blifvit, nu skall den dras u t anda till Storgatan, det blir en troflig promenad. "
Doktorn brydde sig inte om Stockholms stads gatureglering.
Ett par sekunders tyst fransflatning.
Slutligen tycktes han vakna upp: " EIvad var det för barn ni gick med i dag? "
Hastigt som blixten rann det upp i Hedvigs hufvud att hon skulle stalla honom p i ett sista prof: om han fiirstod, om han sjalf hade anat hennes langtan efter arbete, d&amp; ville hon erkanna att hans karlek var akta, annars - - " Det var mina elever - ni vet inte att jag nu har blifvit Iiirarinna. "
" Det ar val inte möjligt ", utbrast han och riktigt hoppade till.
i stolen.
" Jo, det ar bara ett vikariat jag sköter nu, men om det &amp; F. möjligt för mig, som inte har nAgon examen att komma med, sil skulle jag sedan garna p&amp; allvar vilja egna mig &amp; t lararinnekallet.
Är n i s i förvanad öfver det? "
" Ja, det a r jag verkligen.
E r ilder, er stallniug, ertn - han höll p&amp; att s8ga " utseende ", men hejdade sig.
" Kan ni inte fSrst&amp; " - Hedvig lyfte sina ögon för första gAngen: mot honom och betraktade honom genomtrangande - " att jag behófver arbete?
Har hemma &amp; r ju ingenting att göra för mig. "
Han steg upp och gick med Nnga steg af och an p&amp; golfvet.
Plötsligt stannade han midt för henne.
en varelse sidan som ni ar e j " Nej, det kan jag inte förstil skapad att arbeta och sltipa. "
Hans rast lat dampad och ntistan darrande.
" Till.
hvad a r jag skapad d&amp;? "
frigade hon.
Ögonblicket efter ville hon bita sig i tungan.
För allt pris ville hon undvika en för- klaring, och nu hade hon sjalf gifvit tecken att den skulle komma.
- -
Han lutade sig öfoer hennes stol, och hur skumt det var kunde bon se att bans ögon blefvo nastan svarta.
" Ni ar skapad att bilras pB, händerna af nigon, som tilskar e r af hela sin sja.1 - - att - ' ban ville fortsatta, men ban var för mycket upprörd far att finna ord, som uttryckte hans starka kanslor, och ban var aldrig nigon vEbn af Raser.
Han betraktade henne, der hon satt nedböjd, skriimd och logslig.
Hon stig s&amp; spiid .och barnslig ut.
" Om, ni visste bvad jag skulle vara rildd om er, hur jag skulle skydda er - " Hedvig var bedofvad; oaktadt allt klnde hon en varm ström som trangde till bjartat.
Det susade far öronen, hon hade knappt medvetande och kande som om hon ornojligt kunde saga ett ord.
" FBr jag intet svar? "
- han böjde sig nhmrere till hennes ansigte, och armen som hvilade p&amp;.
hennes stolsrygg visade tecken att vilja narma sig.
Hou ryckte till.
Skulle hon binda sig nu?
Nej, hon mlste &amp; emanna sig.
- Det gick en skugga öfver doktorns ansigte, han hade nyss varit nlstan saker p&amp; sin sak.
" Kan ni inte alska mig? "
frtigade han med half förtviflan I rösten.
" Jag &amp; r sh förvhnad ", stammade Hedvig, endast för att saga nggot som icke betydde ja.
Törviinad!
- Det ar inte möjligt, jag har alskat er i nlra .ett Ar, och jag bar pii sista tiden inte alls sokt dölja minn kansler för er.
Ni borde vara beredd.
Ni borde ha hunnit besluts er för .om ni ville ta emot mig eller inte ", tillade han med en v i ~ otilighet s i rösten.
Han var icke utan nerver, och dessa f&amp; minntes hade slitit .dem mer an nAgot annat ban varit med om.
" Hvad har ni emot mig?
Jag bar ingen lysande stUlning, jag medger det - » Hedvig gjorde en hastig afvarjands itbörd.
" Jag har ingenting emot er " - hon r8tade upp sig och talade ' men jag kdnner e r inte. '
1&amp;gt, men lingsamt och bestamdt " Besynnerligt!
Ni klnner mig inte!
Vi ha ju varit tillsarm- mans otaliga giinger denna vinter.
Mi kanner mig inte!
Och jag Banner e r, jag kanner er SA viii att jag set att af allas kvinnor p&amp; jorden vill jag endast ega er - er och ingen rannan! "
De sista passionerade orden gjorde henne &amp; ter fGrvirrad, bon böjde ned hufvudet ett par ögonblick Ijksom for att I a i h stormen gassera.
" Vi ha aldrig talat allvarligtn - nu var hon iiter lugn - " EOrrtin -
i dag.
Ni har aldrig gifvit mig nbgot af ert lif, och ni har aldrig fordrat ntlgot af mitt.
Ni sager att ni har alskat mig ett helt Ar, - och jag har k8nt mig lika ensam detta Ar som annars.
Och om ni vore lika tom som de andra skulle jag ingenting saga, men jag vet, att ni har rika intressen och att ni verkligen hör till dem som lefva.
Hur kan ni d&amp; vdga att saga att ni alskar mig?
Jag skulle kunna bata er för att ni sager det.n Hon hade rest sig upp, hennes ögon blixtrade, hon var oigenkannelig.
Han res&amp; sig ock&amp; upp.
Han var s&amp; förvhad att han p&amp; en hang stund ingenting kunde saga.
Till sist tog harmen öfverhand.
" Ja, ni bildade kvinnor nu för tiden, ni ha intet hjarta, det vet m a n ju.
FörstAnd, det ha ni, och fordringar det ha ni ocksA och teorier skapptals, men att halla af en hederlig karl, som ger er hela sitt bjiirta - det ar naturligtvis alldeles för enkelt, alldeles för en- bldigt.
Ni ar inga kvinnor det a r saken.
Gud vet hvad ni ar .. " Han hade inte val stött fram detta ord, förran han kande sig skamsen.
Han s&amp;g skyggt bort t111 Hedvig.
Manne hon var förolam- pad ?.
Nu hade han val alldeles förderfvat sin sak.
Men hon sAg inte alls förbittrad ut, hon var nastan skamsen ' hon ocksh öfver sitt lidelsefulla utbrott, hon som.
aunars var s&amp; sbPla.
Bröstet höjdes och sanktes, heta flammor filrgade de fina kinderna och de fuktiga ögonen blickade ut i fjiirran, ltlngt, Ungt bort.
Var h o n ingen kvinna?
" Jag f6rst&amp;rn, sade hon, " att ni tycker jag a r besynnedig.
Det %an ju handa; att mina kansler och tankar &amp; ro okvinliga det vet a g inte - - - Se, det a r s&amp; med mig att jag vet ingenting varre an ensamhet.
Jag har varit SA mycket ensam, isynnerhet ' se ' n jag kom till Stockholm i sallskapslifvet.
Och jag her alltid t h k t a t t om jag migon g&amp;ng skulle Ilska, s&amp; ville jag inte vara ensam i en enda vr8, af ' mitt bjarta.
- - Jag trodde just det var karlek att anan hade sallskap jgrnt, att man hade alla tankar och klnslor ihop. '
Emil afbröt henne: " Nej, nej, froken, nu ar ni alldeles för abstrakt igen, ni för- alandar vanskap och karlek. "
" Ja, d&amp; förstAr jag mig inte ps k&amp;rlek.n ' Hon sade detta tvart och afvisande, det var tydligt att hon hall p&amp; att frysa till.
" Med mina vanner talar ' jag om mina intressen, men med er - det bar alltid förefallit mig, som om ni stod högt 6fver allt det der, nhgonting helt, helt annat.
Skulle jag tala geologi med erf4 " Och si undfaguar ni mig med samma balfraser, soin jag har fAtt till lifs af alla sprattar. "
- Dagny.
8 '
" Ja, jag medger att jag nog oftls har brustit i konversation; Blan blir dum, nar man hr kar - det kommer ni aldrig att erfarta. ".
" Nej, nej, ni förstar mig inten - Hedvigs ansigte drogs ihop,.
som af kroppslig smarta, hon kn8t har&amp; ihop handerna, ngstan utom sig af det pinsamma i allt detta, isynnerhet som hon kande att han allt mer och mer fick öhertag, under det hon endast kom med lbjliga ansprhk.
" Har jag inte ofta sett hur ni har diskuterat med mina brilder, och ni ha sett s&amp; intresserade och lifvade ut allesammans - d@ ar lif, det, har .jag tllnkt!
Ack, den som vore med, den som n ~ n s i b 6ck tala om nagontiog, som gjorde en ond eller glad eller upplifvad!
SA kommer ni öfver till oss flickor, tar p&amp; er en aniisn min och frAgar om det var mycket folk p&amp; den sista basaren.
Försthr ni inte att det &amp; r detsamma som att se andra frossa, nar man sjalf Skulle ni tycka om att bli af med era vanner och era svater?
lifliga samtal vid cigarren, och eudast lefva p&amp; ~alongskallprat ?~ " Jag?
- Jag beböfver viil inte saga hvad det ar som i &amp; r har fört mig till balsalongerna.
Eljest s&amp;.
.
. "
" Trifves ni inte i denna varld, der man hvarkeni Iiandlar eller tllnker eller kanner.
Nej, det tror jag og!
Ni ar van att lefva intensivt.
Hvarför .skulle jag trifvas d&amp;?
Det &amp; r ett misstag om ni tror att jag &amp; r svag, att jag vill baras genom vilrlden.
Jag ilr stark och ungdomskraftig jag ocksa, likaval som ni, och jag sill inte pA &amp; got satt vara passiv.
Jag vill vara med niidt uppe i lifvet.
Och blir det aldrig.
.
.
s&amp; som jag har tankt.
.
.
eller drömt .. sa har jag nu 18rt mig att man lefver nar man arbetar.
Halllre vill jag aldrig smaka hvsd mlnniskor kalla lycka, an standi$ och jamt ligga för ankar i en liten usel dam och se de stors seglarne stryka förbi utät hafvet.
- Ni ber mig anförtro mig Pt er farkost, och ni har aldrig talat om för mig, hvarl ni tanker styra eller huv.
ni tanker styqa. "
- ' Det later underligt i era Uron ", svarade Emil, och hans ton lat bitter, " men det harr funnits kvinnor som ha sagt: d u stlr vid styret, och dab filljer jag hvtart det e&amp; rna bara!
- FrOken Hedvig, om ni hade en gnista kilrlek för mig, skulle ni inte resonnera pi detta satt-. "
.
' Karlek!
-.
Om en manniska f~rsrniiktor af tarst, och en maan dricker i fulla ' drag utan att ge henne en droppe, skall d&amp; den som grstar falla den som dricker om halsen och saga: jag alskas dig! '
" N i blir allt orimligare!
Bvad i r det nia egentligen som jag skulle ha och som .ni törstar efter? "
-.
.
.
.
121 - " Hvrid ni har ni har allt: arbete, intressen, kamratskap, viinskap, tankar, sympati - - " " Jag tigger er ju att ta emot det som Hr mycket mer Hn sympati - kgrlek! "
" Det har jag aldrig bedt om ", svarade Hedvig häftigt och ngstan htirdt.
Han kande sig stirad, djupt shrad.
" Allts&amp; itersthr.
for mig ingenting annat &amp; n att taga afsked ", sade han stelt och aflagset, " jag ber om urstikt att jag s&amp; lange be- svarat er.
Det &amp; r sent.
Jag har stamt möte med en viin kl.
7. "
Hvad denna iterghng till det stela officiella sallskapslifvet pltigade ' henne!
Midt upp i all harm och bitterhet hade det varit en sorts njutning att f&amp; tala ut, en njutning att bhde höra och saga skarpa saker som sades pti allvar.
Hon strlckte fram sin hand.
" Förltit ",.
sade.
hon p&amp; ett oandligt mjukt satt, " om jag har gjort er ledsen, jag vet att jag ä r s i underlig. "
Nar han gick genom salen, mötte han Hedvigs mor, som just nu kommit hem.
Hon kom emot honom med en tydlig oro i sitt bleka ansigte.
E n blick p&amp; hans tittryck satte henne genast in i situationen.
" Ni gtir redan? "
sade hon, " jag hoppas ni komnier snart till- baka. "
Ran grep hhrdt fast i hennes Iiand: " Skall jag - bör jag? "
" Ja ", sade hon bestamdt, " det skall ni. "
Emil gick derute p&amp; gatorna, under det ett sakta vtirregn dröp frdn himlen.
Bast som det var markte han att han stod vid Katarina kyrka, d&amp; vänd$ han om och visste inte ordet af förran han stod vid Centralstationen.
Han var förfidmjukad, han var ond, han var för- vinad, men p&amp; samma gting var han upplifvad, elektriserad.
Langst inne i hononi brummade en bas som förargade sig och talade i halfva svordomar om fruntimmers-griller och fruntimmers-pjosk.
Han var en fin karl, men fina och bildade karlar bruka svara - Atminstone invärtes.
Förödmjukad var han?
inte sti mycket derför att han pii s l t t och vis fatt en korg, utan mest derför att han sh totalt misstagit sig p&amp; den kvinna han älskade.
Han hade brukat dela in bildade fruntimmer i tv&amp; klasser.
Först stidana der, som hade platser, soni studerade.
N&amp;, dem ville lian visst inte saga nhgot ondtf om, det ar ju ntigonting som fBljer med civilisation och framhtskridande.
Teoretiskt alldeles berättigadt! '
Bevars, man ar vtbl ingen möglig medeltidsfigur beiler!
Neri han klnde inte personligen nigra shdana, och i praktiska lifvet hade han alltid gjort en liten * lovn omkring dem.
- Och s&amp; fur det andra sidana der kvinnor som man kunde bli kar i, som ha migot sant der mjukt och obeskrifligt med sig.
- Men, nu Hedvig?
- - - Bvad hou var söt, ntbr hon satt der rcdnande, dödligt f6rUigemi9 och han niistan barrs s&amp;g den yfviga stora hkknuten och den hvita halsen med de smil, smil., ljusbruna Ilockrame!
- Nen han markte med förvaning att det sar en annan bild som hack sjunkit lika djupt i bans hjarta - bilden af Hedvig, der Bion stod med den ena handen p&amp; bordet, hufvudet stolt tillbakakastadt och de gria agonen blixtrande af trots och bitterhet, men ock&amp; af lefnadskrsft.
Ja, kraften ar sk6n, ocksh hos en kvinna!
Och mintro det inte p l det hela ar Mttre att en flicka s8ger friskt och modigt ut hoad bon tanker, om det ockst % a r nhgra - - nu började basen att brumma igen - &amp; n att hon &amp; r ett sant der elandigt vAp, som sil.
minga as03 Och han hade tankt att komma och ta henne som en stackars liten dufva och stoppa henne i sin rarrkfiehra - det var Lendi ra- sande dumt!
Det der med sympatien - ja - det fhr vara s&amp; larige.
Neni nog k m det handa, att man ar litet för x~onchrslsnit i det der fallet.
Vinna en kvinns - ja, s&amp; sager man ju - det &amp; r allt nibgot annat an [att ta henne helt enkelt.
Det är somliga som inte vill bli tagna, och det &amp; r sannerligen inte de sarnsta och i sin djupa afgertygelse uttalade han denna sista sats alldeles högt.
- " Ja, min käre gosse. "
si3 slutade han sina sjalfbetraktelser " du fhr allt anstrangs dig be.
tydligt i den h l r affiaren, men besslrr has du aldrig varit r&amp;dd @ r. '
nJag skall .ha henne ", var hans sista tanke, niii.
ban llngt fram p&amp; morgonen somnade in.
Prima Vista.
- - - Vhren kommer och vintersasongen %r ngra slut.
RXlngahanda 0afva nöjena och förströelserna varit g&amp; senare tiden, sedan man vii1 blmtat sig frin den förstämning som influensan istadkorn.
Olika 81-0 helt sakert de minnen som denna furflutna vinter lemnat i unge och gamla sinnen, olika i anseende till smarta och glldje, olika i anseende
till skuld och oskuld, det senare skiftande lika som nöjena gro skilda till sitt innehA11 och syfte.
Ett, vi skulle nastan kunna saga hemskt tidens tecken, ar att familjer börja besöka vnrietéförest&amp;llningar och dit med- taga sina barn, att unga och gamla man der iiro lika ursinniga att applAdera prestationer, som för hvarje nkgorlunda arbart sinne borde före- falla vidriga och för bvilkas t5skAdande man iltminstone borde söka att skydda ungdomen.
Vi ti1l ' At.a oss har att beratta ett slag af förströelser som en högt uppsatt ernbetsman anordnat i sin familj, der han och hans fru en g h g i manaden samlat en skara ungdom.
Det har varit ett litet sällskap for literiira tiiflingar, med sin sarskilda granskningskomité för prisutdelning.
Sallskapsaftnarne hafva afslutats med musik, ett par danser eller en enkel dramatisk förestallning, alltsammans utan an- spr&amp;k inom en förtrolig krets.
Det ar med nöje vi för vAra yngre lasares skull meddela ett prof p&amp; en af de af komitén med pris be- lönade uppsatserna, en s. k. bouts rimés.
Om man lagger ett papper öfver versen, sh att man blott ser de kursiverade rimmen, SA skall man latt inse att det ej ar SA allde- les lätt att fii reson i dem.
SA har har det emellertid lyckats för en tjuguhrig dam.
Ack, om en g8ng en vanlig f6 mig hörde Och sade: " allt sttir i ditt fria val.
Har - valj din lott! "
Min vag mig genast förde Till n8gon undanggmd och fredlig dal, Der lummiga och gröna iiro tradera Och rosenbuskarne i blomning stå Der tat och gul hau synes vagga, säden Och der smA lam helt ogeneradt g&amp;.
Hvar morgon der jag At min lott mig glädde Och tidigt steg jag upp - i solens spar, Och hastigt i min mantel jag mig klädde Och borstade mitt tunna, gula har.
Och funne en gAng jag en liten snärta, Som kiirlelrseld i mina Bdror göt, Jag öppnade för henne strax mitt Iljurta Och sedan ett förbund med henne slöt!
,
Stor vore icke hyddan, som oss hyste, Och aldrig uh ' nsin gjorde vi kalas.
Om kvllln en liten dank helt natt oss hyste Ocb knep det, drucko vi ur samma glm.
Ifall upp8 besök ibland vi fore, SA skulle det ske glaclt och utan tvång, Men gladast vi helt slkert and % vovse Nar vi mot hemmet hade stalt rAr g d q.
) I Framfor var stuga skulle d&amp; vi stalana - arm - Min hustru skulle torka ômt min p a n n a, Som utaf promenaden blifvit vct9 * m, Se ' n omsorgsfullt vAr lilla ko hon ledde Till baset och trakterade med bröd.
Till sist med halm vi kossans lager edd de, PB henne skulle minsann ej g&amp; nöd.
Hon ser viil tarfiig ut, men ralls ej I vikens dar blenid mossbelupna ?clippor Jag ser oss traska invid insjöns strand, Jag ser oss plocka blil och haiita sippor, Som vaxa der s5 sött p&amp; egen hand.
I graset se ' n vi hdfva dagen Idge, VAr kossa oss med troget sallskap J d Z, Vi pi % naturen filosofiskt såge Till dess att solen sjônk och skuggan $621.
Hen vore jag p i vandring ibland f i d l a n Och reguet strömmade och stormen hven, J a g shge, nar jag vande hem p&amp; kvdlle~, Den lilla dankens ljufveliga sken.
Och nar sig vgbgen emot hemmet safikte, J a g skyndade framht uti den tro, Att hustru min med kvtillsvardl p&amp; mig iiinkde, Och snart jag %ter hunne hemmets $#o.
Nen - har i Wimmerby Hur m h g a tarar On mitt J a g ar val tvungen vanta, Och se hvad ödet b l r uti jag maiste va~diaa, öga göt.
jag som andia, sitt sköt.
Ty aldrig niinsin %n i lifvets 8k.iffen Min akta halft, mitt hulda vif jag f a m.
Ska ' vi f6 g&amp; och söka intill griflen Och aldrig finni reda p i Rvarann? '
r / Som vi tro att ' det möjligen skall roa för8ldrar och syskon i landsorten, hvilka hafva sbner eller bröder vid krigsskolan pil Carl- berg, inf6ra vi ock&amp; bland talet om ungdomeni fUrströelser en liten skildring af en s. k.
" gout6 baln.
gnistranda kall vinterafton utan; Vagn efter vagn stannar för Carlbergs sthtliga hufvudfqad, hvilken ar rikt upplyst med mare- challer och (o hvilken syn för sextonariga flickhjtlrtan!)
hvars trappa .&amp;r garnerad med idel uniformer Som sagdt: vagnen stannar.
IShgon respektabel mamma sticker ut sitt fjllderprydda hufvud och ntimner den kavaljer som bjudit b n - nes dotter eller d6ttrar.
Ett nummer tipprepas med dundrande st&amp;mrna och fortplantas fr&amp;n grupp till grupp - och i ett nu st&amp;r Wohlthatern der, om han ej redan fans der förut.
HBr n ' ere, bland vagnarne,. %r ' han, som sagdt, endast ett nummer.
Han hjiilper mamman ur vagnen; bjuder henne armen och dottern blicken, samt för s&amp; den mo- derliga hedersgtlsten upp för trappan, der en dnbbel ' rad af unga hjsl ' te- Smnen ifrigt granskar den u n p dam, som följer i det moderliga spAret.
S&amp; n&amp;gra ögonblicks drUjsm&amp;I i toaletten, utanfor hvars dörr Wohlthfitern stonnar tills ' han &amp; terser sina damer, dein han nu ledsagar upp för ytterligare en trappa och in i stora salen.
Snart ar denna fyld af unga damer, gamla mammor och lyckliga, hoppfulla kadetter.
Presentationer försiggii, dansprogram aflemnas, namn antecknas, en mera aosprAksl6s orkester uppspelar en introduktion, derefter en " Walsteuf- fel " - och liksom gripna af - en yrande hvirfvelvind, s6 flyga krigare och t8rrior genom salen.
Htlr &amp; r icke fraga om ett sgdant ord som blaserad; det fins icke.
I ingen dörrpost stAr niigon blek och iikgilig figur, undrande om han orkar dansa eller ej.
Alla kavalje- rerna dansa af hjtirtans lust och i sitt anletes svett.
Deras ögon stra- och la, kinderna Iiiga och munnen ler: det iir dansen for dansens skönhetens skull.
Ja, ty det miste medgifvas: kadetterna bjuds nastan uteslutande vackra flickor.
Det &amp; r ytIigt, m&amp; s&amp; vara, men battre dock den kadett, som i &amp; r frsgar: " hur ser hon ut ", an den löjtnant som sedermera girigt spörjer: nhur mycket har hon? "
SI snart on kadett med sin dam dansat det reglementerade ena hvarfvet kring den ovanligt stora salen, vandrar paret och efter + '.
.
. '
' - -
dem i tur och ordning hundrade andra par - ut genom den ena a l salens till en niistgransande shning hörande dörrar, skrider under liflig konversation igenom rum efter rum och kommer slutligen in genom salens a n d r ~ dörr, endast genom en kolossal kakelugn skild frhn den förra, och s i dansar man Ater ett Bivarf och furetager en ny prome- road, anda tills orkestern spelar sista takten af valsen.
Detta Ir en aiödvhdig anordning, minskande trbogseln och ökande trefrmaden.
S % dansas fransber p&amp; alla möjliga hi11 i salen, en sex, i t t a At gangen; derelter polka, hambopolka och alla moderns hoppsansaker, under det stamningen blir allt lifligare.
Arm i arm vandra de unga, de lyckligw, de glada paren, medan mammorna, placerade p l salens lAngbankar, och befalet, der och h a r i d6rrarne, skanka hAllning och vardighet At festen.
Ingen annan traktat bestils &amp; n, för damerna litet lemonad och mandelmjölk och för herrarne ett glas punsch Supén I r obefintlig .. Nen dess roligare bar ungdomen, som derigenom f&amp;r dansa dess langre, Smliningorn börja mammorna se p i sina, ar och gasps anständigt bakom solfjltdrarne.
Ändtligen utpeka da unga med en undertryckt suck dansprogrammets sista polka, sista fransas och ock otkterkalleligen shta vals!
Men d&amp; valsar man icke heller, man flyger, man störtar, ls htinder man rusar.
.
Orkestern slutar, men b l ~ ~ d r a t a klappande a P., begara annu niigra hvarf, bara tre, bara tv&amp; ack bara ett e ~ d till De beviljas; tonerna ljuda A nyo, och de brokiga lyckliga paren hvirfla kl. slir ' / 2 !2 och orke- annu e n.
gkng igenom salen, d i plötsligt stern vid reprisens sista takt g8r ett tvart ackord.
Derefter en fanfar - tecken till balens slut, och sh a r det förtjnsslade, ~j~rnförligs nöjet förbi!
Sa bar det Ater ned för trapporna och .h i toalettrummet.
Ut- kommen derifrh och val papelsrad, finner den sköna Ater vid dörren sin kavaljer, som nu ledsagar henne och msmman till vagnen.
Bbr- ren öppnas, mamman instoppas, dottern inhoppar, iirnnui ett f t m i l - och vagnsdorren slBs igen.
Men p&amp; bada sidor om glaset vexlas anau en sista blick, s&amp;.
oskyldig och glad, som den kanske aldrig sexlas mera har i Ilfvet,.
.
-
Louisa May Alcott.
nr en engelsk tidskrift hämtade meddelanden.
May Alcotts lif torde icke heller för svenska.
läsare sakna sitt intresse, då denna författarinna här tillvunnit sig en vidsträckt läsekrets och många vänner.
Louisa Alcott föddes 1832, den andra i ordningen a F fyra döttrar, hvilka vi återfinna såsom Meg, Jo, Beth och Amy i en af hennes bäst kända böcker.
Fadern Amos Bron- son Alcott beskrefs af Emerson, hans bästa vän %om en ren idealist.
alldeles i saknad af såväl literär begåfning som prak- tisk förmåga, alltför kall, inåtvänd och griibblande för vän- skapsförbindelser. ')
Denna bild är kanske icke särdeles tilltalande, men Emerson ger honom också vitsord att ega i uppfatt- ningen " och stå i förtrolig andlig gemenskap med Plato ..
Han var ett af " dessa ljusetsn barn, som i världslig visdom icke kunna gå upp emot " världens barnn, en sannings- älskande människa, helt och hållet upptagen af tanken p %.
höga föremtil.
Det var icke brist på vilja, eller arbetsamhet - det var bristande praktisk förmaga, som gjorde att han icke kunde försörja sin familj.
Louisas första ungdom till-.
bringades i fattigdom, till och med i nöd.
Hennes faders oljraktiska tänkarnatur hade vändt sitt intresse åt uppfost- ringsfr&amp;gor, och ehuru han lika litet har som annorstädes mäktade genomföra sina teorier, tillämpade han dem dock praktiskt i sin egen familj, och det var under inflytandet af ' dessa som Louisa Alcotts uppfostran skedde.
Att grannarna ofta skakade pil hufvudet A t dessa besynnerliga grundsatser och förutspådde att Mr Alcott skulle alldeles förstöra sina dött- rar torde vara alldeles visst.
Intet kroppsstraff fick före- komma, deremot skulle barnen lära sig att tanka p&amp; egen hand och afväga skälen för och emot vid sina handlingar, hvarjämte de egde fritt tillstånd att framställa hvilka frågor som helst äfven de mest besynnerliga. '
O m också denna me- tod skulle kunna haft skadliga verkningar uteblefvo dock dessa här, dels genom ' Mr Alcotts insigtsfulla ledning, dels.
genom barnens egen sunda natur.
I fråga om de kroppsliga.
: behofvens tillfredsställande var det mindre väl staldt, d&amp; man fick nöja sig med ett kosthåll bestående af " med vatten kokt ris utan socker, och Grahamvälling utan bröd och sirap. "
Ocksii skges Louisa vid ett tillfalle, då fadern iitbredde sig öf- ver de välgörande följderna af den vegetarianska dieten shsom förmildrande af ett uppbrusande lynne, hafva utbrutit: " Det har jag icke kunnat finna, t ~ a r t o n i vet jag att jag, ehuni jag aldrig förtärt nhgot kött i all min tid, likväl ofta ar för- färligt retlig och lätt blir stuckenn Trots all aktning och tillgifvenliet för fadern intog dock modern främsta rummet i hennes hjärta.
Det är med af- seende pi % henne hon yttrar de vackra orden: nall filosofin i v %rt hus ar icke inskriinkt till studerkammaren, mycket fins ock i köket, der en präktig gammal fru tanker höga tankar ach gör ädla handlingar, allt mder det hon kokar och diskar.Ig Ocksa är det hennes förhoppning att en @ ng få bereda henne s n sorgfri tillvaro och när modern dog, skref hon: " en varm strömning synes med henne hafva försvunnit ur lifvet och det tyckes icke vidare tjäna nHgot till .att fortsatta med nk- gonting. "
Modern var helt och hhllet invigd i barnens förtroende och tog med hela hjärtat del i allt.
?Gen det oaktadt visade hon ingen klemighet eller n %got af den falska skonsamhet som ville undanhålla lifvets svhigheter för dem.
Synnerligen tilltalande och vackra iiro också de drag, genom hvilka för- &gt;nållandet mellan henne och hennes make belyses.
.
Det hände icke sällan att afven det allra nödvändigaste för de dagliga behofven saknades i hemmet.
Vid ett till- fhlle bar man sin frukost bort till en familj som led ytterlig brist; vid ett annat bortskickades middagen för att gifw tillfällig hjälp &amp; t en granne, som oviintadt fått besök af gäster.
En bister vinterdag, nar vedförradet höll p&amp; att taga slut, backade en liten stelfrusen tiggarunge på dörren och bad .om litet ved.
Husmodern visade en lätt förklarlig betänk- samhet, d&amp; söndagen tillstundade och en hel dag skulle ut- härdas utan något bränsle.
Men fadern afgjorde: Wif halfva v&amp;rt förråd och lita p&amp; Gud, vädret blir nog mildare ollw acksk f&amp; vi ved p&amp; annat sättn, och modern tillade skrattande: " ja, och annars kunna vi gå till siings och hB11a oss va.rma med att berätta historier. "
S&amp; gafs hälften till den fattiga grannen.
Litet senare, medan snöstormen ännu rasade, och elden var nara att slockns, knackade det %ter.
Denna g h g var det en bonde, som varit p&amp; vag till Boston med att lass ved, men som icke kunde
komma hvarken fram eller tillbaka för det dåliga vädret, och som im frågade om han fick lassa af veden hos Mr Alcott.
Med betalningen var det icke sh bradt.
V3er dun, sade Mr Alcott till sin hustru med en blick, som ingaf barnen den bestämda öfvertygelsen att han var allvetande, " sade jag dig inte, at ' t det skulle komma ved, såvida inte vädret slog om. "
Modrens valspråk var: hoppas och arbeta, och hon bru- kade säga: " kasta ditt bröd i bedröfvelsens vhgor, och om några dagar skall det komma tillbaka med smör på. "
Vi få en annan bild af deras husliga lif genom en tilldragelse, som Miss Alcott antecknat i sin dagbok 1854.
Mr Alcott hade rest för att hLlla föreliisningar och hade som vanligt misslyckats.
' Pappa kom hem i Februari, hans resa var be- tald men ingenting mer.
Vi vaknade om natten af att det ringde på porten.
Mamma sprang ned ropande: " Min man?
Vi rusade efter, och fem hvita gestalter omfamnade den halft förfrusne vandraren, som fördes in hungrig, uttröttad, kall och nedslagen, men tappert leende och lugn som alltid.
Vi gåfvo honom mat, värmde honom och pysslade om honom, allt under det vi längtade efter att fråga hur mycket han förtjänat.
Men ingen vågade sig fram med frågan till dess Ula May, vid en paus i berättelsen om allt det trefliga han sett, iitbrast: " NA, pappa, betalte m8nniskorna mycket? "
D&amp; sbg han p i oss med en underlig blick, öppnade sin börs och visade oss en dollars sägande med ett leende som lockade tårar i våra ögon: " Bara den här.
De stulo min öfverrock, och jag var nödsakad att köpa en plaid.
Det var dyrt att resa, men jag har brutit väg.
Nästa &amp; r g&amp;r det bättre. "
J a g skall aldrig glömma hur vackert mamma svarade honom, fastän hon hade litat och hoppats mycket p&amp; denna resa.
Med strålande ansigte kysste hon honom och utropade.
" Jag tycker att det gått utmärkt.
Vi begära ingenting annat, älskade, än a t t ha dig lyckligt och väl hemma igen. "
Anna och jag ' kväfde vhra thrar.
Vi hade f&amp;tt en lektion i verklig kärlek, som vi aldrig glömde.
När som helst kan jag se den blick, som den uttröttade mannen och den ömma och milda h u s t p n utbytte.
Under sådana inflytanden uppväxte i barndomshemmet miss Loiiisa Alcott och hennes systrar.
Hennes fars idéer blefvo på detta sätt världens egendom genom dottern.
Vis- serligen har han själf författat böcker som hafva ett godt
och själsföradlande innehåll, men deras inflytande ar icke jamförligt med det hans dotters berättelser iitöhat.
" Falska isigter ", säger kardinal Newman, " kunna vederkggas genom motskä.1; men utrotas kunna cle endast genom sanna &amp; sigter. "
Den förra metoden är reformatorns, den metod miss Mcott va.lde var den sakrare.
Hennes berattelser vunno stor an- klang genom sin lifsverklighet och p&amp; samma gång genom sin öfverraskande förtrogenhet med barnets utvecklingsmöj -- ligheter.
Vetenskapsmannen beratta oss om i luften kring- flygande groddfrön som vid beröring med infusorier visa lifs- tecken.
Lifvet fans der till möjligheten, och det fattades blott en anledning för att uppenbara det.
PB samma satt funnos hos barnen möjligheter, hvilka ehuru länge undertryckta framlockades och utvecklades genom det uppfostringssystem för hvilket Alcott och Pestalozzi (för att ej nämna andra) gjorde sig till m&amp;lsman.
Pestalozzi är allmänt kand, men hans Bsigter kunna svhrligen uppfattas bättre eller framstiillaa med biittre verkan an just i de befryndade idéerna hos tan- karen fran Concord i den tolkning kvilken de funno genom hans dotters böcker.
Der funnos öfverallt Negs och Jos, Beths och Amys.
Att nutidens barn äro olika " den gamla.
goda tidens " beror icke p&amp; någon förandring i deras natur, utan i q r a möjlig- heter för dess utveckling.
Det ar en följd - och en vigtig följd - af detta århundrades demokratiska anda.
Vanda vi os5 till Miss Alcotts eget lif, s&amp; finna vi att författarinnan öfverträffar sina böcker.
Den vilda, och ret- samma men sanna och trohjärtade " Jon var i vissa fall ett sjalfporträtt.
D&amp; hon säger: " Jag tyor a t t jag i ett före- gående stadium måtte hafva varit ett rådjur eller en hast, derför att jag tycker det är s&amp; roligt att springan, eller, " Jag kan inte bli van med någon pojke förr an jag öfvervurinit honom i kapplöpning och inte med någon flicka, om hon nekar att klattra i trad eller hoppa öfver gardesgárdai?, s&amp; ii- detta och mycket annat " Jon sjiilf.
Xen i sitt inse lif var Loiiisa Al- cott större an " Jo. "
Det vilda och energiska i hennes tem- perament utvecklade sig under en noggran sjiilfkontroll till en kraft, som gaf henne förmgga ett nnder alla fö; hhllaiideii lefva ett ädelt och sjalfuppoffrande lff.
" Jag ar född med en gosses Ende " sade hon.
" Jag kan icke vänta, nar jag kan arbeta. '
Och arbeta gjorde lioii:
med hvarje hederligt arbete hon kunde komma öfver.
Hennes bistånd behöfdes väl för att lyfta familjen upp ur fattigdomen och a t t hjälpa dess medlemmar in på deras olika lefnads- banor; hennes dagbok innehåller många anteckningar lika den i Sept.
1861 så lydande.
" Skref en historia &amp; t C. eftersom Plato behöfver nya skjortor, och Minerva ett, par kängor och Bebe en hatt. "
Vi finna henne skicka " halsdukar och litet pappern, till sin fader under det hon själf g&amp;r med lappade klädningar och har svart att skaffa sig det allra nödvändi- gaste.
Julafton 1864 berättar hon, a t t hon fick tio exemplar af " Moods7 ', just då, utkommen, och hon känner sig upp- muntrad af att hon under den följande veckan icke hörde talas om annat än " Moodsn hvart h o n.
kom, -, huru folk skrattade och gret vid dess läsning o. s. v. - men under tiden spikade hon själf p &amp; förmaksmattan och kände sig utomordentligt moralisk en dag d a.
hon helt ensam skötte en stor tvätt, bakade, sopade rummen o. s. v. Slutligen lyckades hon att befria familj en från fattig- domens lidanden.
Efter tjugu Ars outtröttliga ansträngningar kunde hon skrifvs: " Alla skulder äro betalda och vi hafva nog för att lefva.
Det har kanhända kostat mig min helsa (hvilket det också hade) men eftersom jag ännu lefver, s&amp; finnes det nog m e r för mig att göra. "
Hon.fortsatte att .arbeta för det mesta för andra, ännu i sexton år.
Men d&amp; var hennes kraft uttömd, och hon m %ste lära att lefva utan a t t arbeta.
" Denna lärdom är mycket tungn, sade hon, " se- dan jag i så många år varit driffjädern i familjehjulet.
Uen .det tir nyttigt för energiska sinnen att se att världen kan g å lika bra dem förutan och att lära sig att lemna all- ting, vara stilla och vtinta på slutet med gladt sinne. "
Hon knotade hvarkenunder arbetet eller stillheten.
Ingen utanför den förtroligaste kretsen visste hvad hon offrade och led.
Nej, ingen människa visste det.
Hennes starka ande dolde de ångestfulla tankarne - hennes dagbok ensam emottog dessa hemliga förtroenden.
" Lifvet är min skola ", skref hon 1859.
" Må jag g&amp; igenom den väl och få något så n&amp;r godt betyg. "
E n ung kvinna som hade läst " Workn tog tjänst hos Miss Alcott för att se " om hon lefde som hon ltirde. "
Hon fann att hon gjorde det, och att Christies erfarenheter i sanning vor0 hennes egna.
Emerson, som var hennes van från hennes barndom till sin död, har säkert ' tänkt på henne, då han skref: Om vi i all ödmjukhet väfva en aln bomullsband så väl vi förmå,, så skola vi långt efteråt få se att det inte alls var nhgra bom- ullsband, men en vintergata som vi flgtade, och att trådarne voro Tid och Natur.
Hennes tjänster vor0 icke begriimade inom hennes egen familj.
Hade de det varit skulle hennes lif varit lugnare och kanske lgngre, ty öfveranstrangning i allmänhet, tillika med hennes korta men lysande bana, vid faltlazarettet un- dergrafde hennes helsa.
Hon var en barmhertighetens goda ande for mången, som icke hade andra anspråk på henne, än det i hennes ögon största " att vara i nödsn J u mer hon fick desto mer tiggde man af henne.
" Hvar- enda stackars människa, som jag känner, behöfver hjiilp, och utgifterna ökas.
Jag är den enda som kan förtjiina pengar och måste trampa kvarnen för andra, fastiin min egen siid &amp; r malen och inne i bodenn, sager hon.
Hon lemnade icke åsido sina pligter som medborgariiina; hon verkade för kvinnosaken och andra tidens sträfvanden.
Eftersom hon själf var praktiskt anlagd hade hon ett visst förakt för blotta teoretici.
Hon tyckte icke om att en hop " gröna filosofer " öfversvammade Concord.
Wrn de vore fi1.m- tropern, sade hon, " s&amp; skulle jag vara glad öfver det.
lien att spekulera är att slösa bort tiden, d&amp; s&amp; mycket verkligt arbete ropar på utförande.
Etitom oss grubbla mindre och hjiilpa mer, till dess våra fattiga äro mattade och våra fallne, äro ~ p p r a t t a d e.
~ Hennes öfverfiödande deltagande skydde inga svkrig- heter.
Hon bistod icke blott meningsfränder utan ock s&amp;- dana hvilkas lifsuppfattning icke var hennes egen.
# f Från riksdagen.
- g ' fter den vanliga hvilan under pkskhelgen, sedan riksdags-.
arbetet åter upptagits, hafva flera ärenden varit före, som böra vara af intresse for Dagnys lasekrete.
Bland dem
, m&amp; nämnas det ökade anslaget till Nordiska museet.
Som stiftande ledamöter, samlariniior och gifvarinnor hafva kvin-.
nor städse tagit liflig del i arbetet för denna fosterländska.
inrättning, och på m h g a sätt öfverallt i landet sökt bidraga till dess framghg.
Det ständigt ökade arbetet vid ordnandet och vården af samlingarna har ocksa i väsendtlig inan varit anförtrodt &amp; t kvinliga föresttinderskor och biträden.
Genom enskilda motionärer hade föreslagits att det begärda anslaget skulle höjas till 26,000 kr.
Bifallet härtill vanns i första.
kammaren med den ringa öfvervigten af tv&amp; röster, men i den andra vor0 sympatierna varmare och ' majoriteten vida större.
Under diskussionen bemöttes bland annat det ofta hörda inkastet att det samlas för mycket, likt och olikt eller, som det stundom rentut säges, skräp.
" Men skräp ärn, för- klarade en talare, " sådant som icke finnes på sin rätta plats, när det kommer dit upphör det att vara skräp. "
Äfven på- pekades vigten af mhngfaldiga lika eller likartade exemplar, dels sksom materiel för den komparativa forskningen, dels äfven såsom bytesmedel.
- Till folkskoleseminarier hafva anslagen ökats för höjning af löner i vissa grader samt f ö r befrämjande af undervisning i slöjd, säkerligen bLde viil- kommet och välbehöfligt.
Båda kamrarna hafva likas&amp; enats om inrattande af en ny professur i slaviska språk vid inrii- versitetet i Upsala.
Harigenom skulle fyllas ett alltmera k h d t behof ' att möjliggöra och underlätta studiet af det språk som talas i vårt så nära liggande stora östra grannland.
Be- slutet, som delvis afven motiverades af önskan att vid uni- versitetet fasthålla en framstående vetenskapsman, fattades emot statsutskottets enhälliga afstyrkande.
För ombyggnad af Konstakademien, hvarest som bekant både manliga och kvinliga lärjungar söka undervisning, har.
begärts ett större belopp men kamrarna voro i fråga härom af olika meningar.
Minoriteten i den kammare som afslog den ökade summan var dock s&amp; betydlig att det är sannolikt.
att förslaget skall gå segrande ur den stundande gemensamma voteringen.
- P&amp; sadant sätt, genom gemensam votering, kommer äfven att beslutas om en annan fråga som ådragit.
sig en mindre vanlig uppmärksamhet, icke för det relativt obetydande belopp hvarom var friiga, utan för de åsigter och.
omdömen hvilka under debatten uttalades, samt för det sätt hvarpå detta skedde.
Af regeringen hade, sasom tillförene,
p&amp; dess förslag uppförts en summa af 20,000 kr till arbetar- institutens föreliisningskurser.
Dessa iiro i Stockholm talrikt besökta och bland krarekåren finnes iifven kvinliga förelasare.
Första kam., inom hvilken yttrades xissnöje med och misstro till institutets nuvarande ledning, beslöt summans nedsättande med ett belopp motsvarande det som skulle tillfalla Stock- holms arbetar&amp;stitut.
I andra kam., hvarest iifven allvix- liga inkast gjordes, bifölls dock deii större summan; detta mhhända hufvudsakligen p % grund af ecklesiastikministeras som vanligt till formen fulländade anförande.
- En be- gäran att iifveu i &amp; r en simma af 28,000 kr mktte beviljas.
för nykterhetens friimjande har afslagits, antagligen af det skäl att de redan e r h a h a medlens fördelning icke medhun- nits.
Då till den sarskildt tillsatta s. k. nykterhetskommis- sionen begäran om bidrag i@ % T i.
h 13 - olika nykterhets- föreningar, vill det synas som om afven liiir eu god anviinii- ning skulle funnits för att göra mmman p&amp; basta sätt friikt- bringande.
Atskilliga iirenden hvilka i f~reg&amp;ende hiiften varit om- nämnda äro annu oafgjorda.
Friimst bland dem orinra vi om civiläktenskapet, eller rättare de motioner hvilka iiro väckta i syfte att bana väg för införande af sådant genom utvidgad ratt till äktenskaps afslutande inför borgerlig myndighet.
1 Atskilliga kretsar utom riksdagen spörjes ett lifligt deltagande för denna sak, hvilken ock beröyaniars ganska, vidt skilda.
intressen.
I nästföljande häfte torde bliha tillfalle att har- hi11 Aterkomma.
F. d. generaldirektören BI.
Huss, hibnd sboxn utmsrkt vetenskaps- man och adel manniskovitn, bar nyligen aflidit och i de m h g a ut- tryck af vördnad och erkannande hvilka f6ljde hans bortgang, höfves det afven den svenska kvinnan att deltaga.
Det var p&amp; hans framsti611- ning *) som inom det s t h d h m tillharde vid den sista staudsriksdagen 1865-66, det beslut fattades, hvilket afsig att " tillfklle till undervis- ning uti alle till medecinedoktoss-grah hörande amnen mA kunna beredas kvinna, derban att hon k m erhiilla rlttighet till 18karekonstens utôfning ", afvensom att tilldela henne kompetens f6r sina bestfilhinger 1 statens tjiinst samt lararebefattningair vid elementarl&amp;roverk.
Detta uttalande af en SO framstiiende Itblcare, " att h i n n a n kan vara Iamp- lig och passande for medicinens utöfningR, var af stor betydelse och bör i tacksamt minne bevaras.
$3) Med rtnlednin af Svenséna iuom bondestanidet viickta motion rörande ntvidgaridet af %vinnans medborgerliga rittigheter.
Meddelanden från Fredrika-Bremer- Förbundet.
IComitd~a för utrednivg af, de till Danma.rk ectuandvande svenska alhnogeyfickornas s t u h i t y och arbetsf&amp;hållanden har utsllndt en miingd smilskrifter, 9000 ex., att utdelas till den kvinliga ungdom.en i de socknar, der utvandring i större utstrackning eger rum.
Skrif- terna, hvari utvandringens följder belysas genom exempel hemtade f r h det verkliga lifvet i flickornas egen hembygd, afse dels att sprida kunskap om de faror, h i l k a utvandringen niedför, dels ock att starka.
.
karleken till fiiderneslandet.
Huru man i Danmark betraktar vira smAlandska arbeterskor, derom kunna vi f&amp; ett talande vittnesbörd i i det under utgifning varande arbetet " Danmark i Skildringer og Billeder af danske For- fattere og Kunstnere ".
Arbetets 31: sta hafte innehaller en skildringt af Lolland; författaren, C. Govertz Jensen, faster sarskildt uppmark- samheten p&amp; den alltjämt stigande sockerfabrikationen och gör en skildring af arbetet p&amp; hvitbetshkrarna.
Han gör det p&amp; ett lef- vande och Bskbdligt sätt.
Vi se de unga flickorna ifrigt arbstande, böjda i rat vinkel.
Förvaltareu a r.
standigt i deras narhet för att drifva p i arbetet.
Förf.
erkanner att " det hele ser noget slave- mssssigt ud; man e r, ikke vant til den Slags ~ r b e j d e her bjernrne, og man faar uvilkarirlig ondt af de stakkels unge Piger, .der rnaa slaebe saa haardt. "
Man kan icke giirna undga att göra sig den frigan, hvarför de danska förvaltarena införa ett nytt arbetssatt d&amp; det galler de smalandska flickorna och icke landets egna döttrar.
Men vi 1&amp;ta förf.
fortfara: " Men disse smaalandske Piger er ogsaa de gladeste og letsindigste Skabninger af Verden.
De kommer lierned om Som- meren, arbejder om Dagen, danser om " Natten og vender hjem i det sene Efterarrr med flere Penge, end deres fattige Hjemstavn kunde bringe dem i hele Aar, og mere pyntede end Komtesser.
Forvalteron beklager en hel Del mere de svsre Heste, der lige saa rastlsst maa traekke de tunge Hestehaltke og Raderenser geiinem Marken foran Pigerne, men Forvalterne er nu ogsaa gjaerne lige store Dyrevenner og Menneskehadere - en underlig Fglge for Resten af paa andres Vegne at have med Folk og Heste at ggre. "
Skildringen atföljes af en stor ' helsidesplansch, som framstaller de srniilandska flickorna p&amp; hvitbetsilkern.
Predrika- Bremer-Ir&amp;&amp;.mdets vårsamkvdm egde rum den 19 Mars i Hôtel Continentals.
stora v h i n g och var, att dönia af de J) QPY
talrika besukande (180) personer) och den lifligs stiimning som Rer- skade under aftonen, synnerligen lyckade.
Sedan thé serverats, hölls af doktor G. Göthe ett intressant föredrag om " Gretvinnan d ' EgmontB, bvilket fbredrag illustrerades af talrika portrltt frAn förrra srhundradet.
Derefter vidtog en omvex- lande inusikafdelning: sang af fröken Sparrman (Susannas aria air " Figaros brbllop ", vals af Arditi) samt ett violinnummer (romans af Svensen) af malaren hr J. Tiren, med ackompagnemmg af fru D. Kind- strand.
Efter supén, som intogs i stora salen, finigo glsterna &amp; nya nöjet att höra s h g af fröknarna Sparrrnan och Sjöcpist, samt ett deklamationsnnmmer sf fru Anna Norstedt.
Det animerade srsmkvlmet slutade omkring 11.
12.
Hvarjehanda i kvinnofrågan.
Sverige.
Lavs B.idas Minnes styrelse hrsr bland andra besliatzt utdela fOljsnde anslag: Till grundplAt för en ny stipendiefond for kvinnor, som studera medicin kr.
4,000.
Till understöd At en arbetsstuga för barn inom Klara församling.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
kr.
500. at foresthdarinnan for blrvarande sömmerskeförening fröken Anna ByEdfl sAsom understöd för att i Kapenhamn narmare studera organisationen af dervarande sömmerske- förening.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
kr.
200.
För en undervisningskurs i matlagning vid Stockholms folkskolor.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
kr.
1,500..
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
A~bettdugor f t i ~ barfi.
En sorts undervisnings- och besgis- ningsanstalter för barn har under de senare &amp; ren under namn af " arbetsstugor för barn " uppriittats i StockPiolm, Göteborg och Up- sala.
Hufvudsakligen genom anderstod fr8n kars Biertas minne Bafvla redan 7 af dessa i hög grad nyttiga inrlttningar kunnat i hufvudstaden underb&amp;llas.
Hvarje arbetsstuga har sin styrelse; men dessutom bil- dades förra Aret en centralkomit6, hvars ordfabrmde, fru Anna Hierta- Retzius, liufvudsakligast arbetat för planens utförande.
I arbetsstugorna hafva under senaste gret varit inskrifna 403 barn, som der fAtt undervisning 6 tim. i veckan, 2 timmar hvarannm dag för hvarje barn.
De hafva varit utvalda bland de allra fattigaste af folkskolans elever.
Ile hafve förfardigat 7,500 arbeten och förtärt 24,742 inaltider.
Detta a r den materiella sidan och den &amp; r icke ringa, n&amp;r man tanker sig 403 utsvultna, utmesglade barn.
Men den moraliska och uppfostrande betydelsen Or s l l dock af ilnnu större
varde, dA dessa ofta vanvhrdade smh stackare f&amp; se vanlighet, renlig- het, ordning och framför allt f&amp; lara sig att alska arbetet.
För den som narrnare vill göra sig underrattad om saken finnes i bokhandeln för 25 öre tillganglig en liten broschyr med redogörelse för planen i dess helhet.
Arbetsstugorna beböfva naturligtvis allmln- hetens medverkan för att fortfarande kunna utbfva sin gagnande verksamhet.
Fria undervisningskurser för allmogen &amp; ro sedan i fjor anord- nade i Skarstad, ly /, mil norr om Jönköping, af Sofia H. Adlersparre.
Andamfilet med dessa kurser gr att gifva allmogens barn tillfalle att samla och f6rkofra den kunskap de inhämtat i follrskolan.
Undervis- ningen, för hvilken ingen afgift erlagges, ar SA anordnad, att lärjungen f i r deltaga deri en dag i veckan eller flera dagar, en minad eller hela lirotiden.
24 Iarjungar i Aldern 12 till 24 Ar hafva besökt kurserna.
Torsdagar och fredagar, dh undervisning gifvits i rakning och rattskrifning, har skolan varit mest besökt.
Ännu en kvinlig tandläkare.
Tandlakareexamen har blifvit aflagd i Jönköping inför förste stadslakaren dr Engstrand samt tand- lakaren NelzBn af fröken Alma BjSrklund, stipendiat af fru Wilhel- mina, Hiertas understodsfond för kvinliga tandlskare.
Gajva till lararinnornas pensioasförening.
Godsegaren Rob.
Dickson b Firnmerstad liar till pensionsföreningen för lararinnor vid Sveriges högre skolor för kvinlig ungdom skankt 2,000 kr.
Johannis raga Eprka i Stockholm prydes &amp; om det torde vara bekant af milade fönster.
Ett par af glasmhlningarne i hufvudporta- lens Tympanon Iro utförda A fröken Cecilia Boklunds atelier harstades.
Fröken B. har afven under utförande ett större fönster, 45 qv.-fot, bestaldt af enskild person.
Testarne~ts forniulcir.
Ftireni~gen f ör * gift kvinnas eganderdtt har, for att söka förebygga de misstag, som ofta beghs till fbljd af okunnighet om testamentsratten 1Atit utarbeta ett formular innehillande alla nodiga upplysningar for ett lagenligt testamentes uppsättande.
Föraldrar uppmanas att begagna sig af detta praktiska formular, som ar uppsatt af en bland hufvudstadens slrickligaste jurister, (nota- rien 0.
Wallin) och lamnar sQrskilda anvisningar bl.
a. afseende det fall, att migon öaskar gifva sin gifta dotter testamente, med vilkor att den testamenterade egendomen skall tillltdra henne ensaildt och vara frhn mannens förvaltning undantagen.
Afven fastes uppmark- sambet dervid, att ont testamente göres till kvinna i afsigt att hennes varande eller blifvande man icke skall förfoga öfver det testamenterade, bör sarskildt i testamentet bestammas, att hvad som tillfaller henne, skall tillhöra henne enskildt och antingen förvaltas af henne ensam, eller ock af nigon tredje af testator namd person.
Formuliiret ar utgifvet p i Hrr Svanström &amp; C: is förlag och finnes till salu hos alla bok- och pappershandlare till ett pris af 50 öre.
Finland.
Ur Finsk Kuinnof örenings d~ * sberattelss f ör 1889.
Bland de af Föreningens Atgarder under 1889, som synas oss mest beaktansvarda, anföra vi följande:. '
'
Anodnaradet af föredrag för cls&amp;&amp;mcde koitnzov ..
Föredragen liafva innehhllit praktiska rid och anvisningar, berörande ilmnen nr det dagliga lifvet.
För Sonamarkolonier fö9, arbetade kvimor arbetas fortfarande och kan företaget anses hafva utfallit ti; k allmlln belhtenhet.
En egen lokal har Foreningen för första g8ngen kunnat skaffa sig, der böcker, tidskrifter och piano stab till dan besökandes förfogande.
En Pöredragstournée i laiadso~teia har föranstaltats i glndam81 att göra allmanheten mera förtrogen med föreningens syften.
Dessa föredrag, afhandlande " Kvinnofrhgm " afhördes med lifligt intresse af talrika &amp; hörare.
I och för diskuterandet af fraigan om: Uividgandet af kvinnans arbetsområden har af Föreningen tillsatts en komité.
Denna utta- lade saisom önskvardt, att en Iamplig person afreste till utlandet för att inhemta klnnedom om olika brancher af sm8industrien samt handt- verk f6r att sedermera i förening med fackman, stbttra i g8ng en kvinlig s. k.
" skolverkstad " i Helsingfors.
bskvardheten af en HandboE i Ko~nmu~alkecns7~ (1: p för kvinnor har likaledes diskuterats och har en jurist p&amp; föreningens uppmaning itagit sig utarbetandet af en dylik.
afven uttalade sig Föreningen for Kvimors inviiljande 8 fattig- vårdsstgr~else~ och ha fva valan vis ni saga^ för stadsfz~llmal~tigtevdet utsandts.
Den af Föreningen redigerade kalendern " EmebioP har afven utgifvits 1889.
Till ett diskussionsmöte, hvars gmne var: " Vore undervisning i matlagning önskvlrd och gagnelig för folkskolms flickor ", voro stadenia folkskollararinnor inbjudna.
Pluraliteten enades om nyttan af en dylik undervisning, hvarför en kornite valdes för att uppgöra förslag rörande basta slttet att f&amp; en dylik till sthnd.
Finska KvinnofOreningens byrh har fortsatt sin verksamhet.
Arbetsgiharnes antal har under air 1889 uppgatt till 897, hvaraf 415 p&amp; tjanarinneafdelningen, de arbetssökandes till 792, deraf 5 ' 86 g.&amp; tj8narinneafdelningen.
Det ar silunda en liflig och mangsidig verksamhet som af den finska föreningen utvecklas.
~ lildliuggarimm.
Fram kr i ke.
Föreningen af » z A I a ~ h n o och (Union des femmes peintres et sculpteurs) i Paris bar beslutat att hos undervisningsministern begtira upprattandet af en sarskild kurs i " Ecolc des Beaux Artsn för mailarinnor och bildhuggsrinnor, sramt arte det, hadranefter m&amp; till8tas kvinliga konstnarer att tafis om " le prix de Rome. "
Vid vlrldsutst~llningen ha 92 kvinnor erhiillit utmtirkelse inom sektionen för de fria konsterna, och guldmedalj tilldelats 4 kvidiga?
konstnarer.
Asien.
Kvinrsoröp.else i Japan.
Sedan Japanesiskorma kommit i beröring med och lart kanna det europeiska famiIjeHifvet, har tifven i Japan uppsthtt en rörelse för att bereda kvinnan en vardigare stall- ning.
I spetsen för denna rörelse st %r k e j s a r h a n (Harnko) sjalf och landet har till stor del henne att tacka fur grundlaggandet af talrika flickskolor, hvaraf .det för narvarande eger 28,000.
Amerika.
E22 kvinlig mekanisk avO&amp;aw.
Miss Nelly Patterson i Mount Carinel i Connecticut har nyligen afslutat en fyrahrig larotid p&amp; en mekanisk verkstad.
D&amp; hon vid 16 Ars iilder skulle viilja sig en sysselsiittning, var det intet af de vanliga kvinliga yrkena, som tilltalade henne.
Deremot hyste hon ett, lifligt intresse för matematik, mekanik o. dyl. och ingick derför som " largosse " ph en mekanisk verkstad.
Vid slutad larotid var det intet slags maskinarbete, som hon icke utfört.
Evinliga journa&amp;ster äro mycket vanligare företeelser i Amerika än i Europa.
I New York fins det t. o. m. en kvinlig journalist- klubb, h a r s medlemmar sammautrada hvarje sondagseftermiddag för att diskutera friIgor, som röra pressförh8llanden.
Hvarje New York- tidning har Atskilliga darner i sin t j h s t.
" New York Worldn anviin- der 8 kvinliga reporters, och kvinnor hafva banat sig vag till hvarje gren af den amerikanska journalismen.
Literaturafdelningen i " Sunday New York Tribune " ur literiir synpunkt kanske den biista af Ame- rikas tidningar, skötes af miss Mackay Hutchinson, och nNew York Times " börsreferent tir en kvinna.
" Journalismen a r det enda yrke ", sliger en amerikansk korrespondent, * der kvinnorna gro likst.&amp;lda med inannen - i det afseendet att de betalas lika högt för sina artiklar. "
MYS Annie Williams, trettiofem &amp; r gammal, har kontrakt p&amp; att planera sex mil af järnviigen Evansville Richmond.
Kontraktet var först uppgjordt med hennes man, som nu ar död.
Miss Rebekah E. Robberts har erhhllit till&amp;telse att föra talan vid " de fader- och moderlösas domstoln i Filadelfla.
Hon ar den andra kvinliga advokat som fAtt tilltrade till denna stads domstol.
Den första indiankvinna, som tagit doktorsexamen, a r Susaii La Fjetche, som förra gret erhöll diplom friin " Womans medical collegen i Filadelfia.
Hennes föriildrar aro bosatta i Nebraska.
Sedan hon genorngiitt indianskolan i Hampton, erhol1 hon friin " Indian asso- ciation " i Connecticut hj2tlp att fortsatta sina medicinska studier.
Australien.
S i n f ö ~ s t a kuinliga liikare har Austraiien fAtt .. Miss E. Constance Stove inregistrerades nyligen af medicinalstyrelseii i Melbourne siisom praktiserandc llkare, efter att förut ha tjiinstgjort p i Nya hospitalet för kvinnor i Londoii.
A Rkbundets byr&amp; iiro undep januari d n a d anmelda: Arbetsgz.bare: för erhallande af Itrarinnor i 3, lektioner 1 1, var- dinnor och bitraden i bem 2, kontors- och affiksbitraden 3, diverse tillfiilligt arbete 2, s: a 3.
ArOetssöknnde: Itirarinnor 15, lektionsgifvare 20, vardinnor och bitriiden i hem 6, lrontors- och skrifbitsiedeu 3, gymnaster 2, s: cs 4fL Inom crjukvdrden: *) arbetsgifvars 17. arbetssökande 3. februari manad: Arbetsgifvare: för erhallande af lararinnor 9, lektioner 8, kas- sörska och kontorsbitriiden 3, vardinnoa., siillskap och bitriiden i hem 6, tillfglligt arbete 2, s: n 28.
Arbetssökande: lärarinnor 12, lektionisgifvare 10, kontors- o&amp; slirifbitriiden 5, v8rdinnor och biträden i hem 4, s: a 31.
Inom Sjukvarden: arbetsgifvare 23. arbetssökande 3. mars nadnad: Arbetsgifcare: för erhallande af Itirarinnor 6, lektioner 5, kon- tors- och skrifbitraden 4, vlrdinnor och bitriiden i hem 8, lektris 1, s: n 24.
Arbetssökande: liirarinnor 18, lektionsgifvare 10, kontorister 8, vardinnor och bitraden i hem 7, s: a 43.
Inom Sjuk.udrden: arbetsgifwre 29. arbetssökande 2..
april manad: Ardetsgifvare: för erhallande af lt3rarinnor 6, lektioner 5, kon- torsbitrhde 1, renskrifning och annat tillfiilligt arbete 5, bitritde i hem 1, s: a 18.
A~betssökande: liirsrinnor 30, lektionsgifvare 5, kontorister 4, värdinnor och bitriiden i hem 8, gymnast 1, s: a 48.
Inom @ ukv&amp;den: arbetsgifvare 28. arbetssökande 5.
O.
a 9) detta omrade blir den arbetssökande vanligen upptagen blott för kortare tid.
Norrkilping 1890, N. W. Wdlborg $ C: o Bohtryckcri.
Handarbetets Vänner, Brunkebergstorg 18, S t o c k holm.
Förening för den svenska kvinliga hemslöjdens föriidling i konstnarligt och fosterländskt syfte.
Utställning och försäljning af Y afnader, Broderier och Spe t sar.
Undervisning i gammalsvensk konstviifnad och konst- sömnad meddelas 15 Januari till 15 Juni samt 1 September till 15 December.
Vidare underrättelser k Föreningens ByrB.
Stockholms Musik-Institut.
Undorvisiiing ineddelas uti: Pianospolning, liarnionilära och tontriiffiiing.
Af- giftcii per manad tir: fur iiybBrjareklasson, 2 tiniinars undervisiiing i veckan, 6 kr.
%: a kl. nedre, 2 tini.
i v., 10 kr.
1: a kl. öfre, 2 tini.
i v., 10 kr.
11: s kl. iicdrc och öfro, 2 tim. i v., 15 lm.
1II: e kl., utbildniiigsklassen, 1 timmes ciiskild lck- tion i v., 20 kr.
Nya anmkliiingar iiiotbgas alls dagnï kl. 1-2 uti Iiistitiitets lokal, Rege- ringsgrttan 61, l tr.
Sigrid Carlheim-Gyllensköld, f. d. elco af Kongl.
Musik-Konservatoriuni i Stockholin, af Mary Krobs i Dresdcn ' samt Theodor Lesclictixky och Aiinettc Essipoff i Wien.
O G.
A.
L. Syenssons Snörmakeriaffar rekommenderar sitt stora lager af alla slags moderna, Gar- neringsartiklar för Kladningar &amp; Kappor, Fran- sar, Tofsar, Galler &amp; Kordonger för möbler och Gar-.
diner samt Tömmar och Vagns-Snörmakerier.
Beställningar &amp; allt hvad till yrket hörer mottagas och utföras skyndsammast och till billigaste pris.
5 Malmtorgsgatan, Sto~kholm.
Almedahls Fabriks.
Försäljnings-Magasin Stockholm, Brunkebergstorg, tillhandah&amp;ller efter samma redbara principer, som allt hittills tillvunnit sig erkännande o. förtroende, fullständig sortering af ell linne varor, Bomdisvaror, Broderier, (starka, .völsyddcc) m. m. som till finare och enklare UT S TY R SL A R hörer för Hushåll, Restaurationer, Sjukhus, Badhus, Angbatar till bestkmda, verkligt billiga priser.
Giftfritt!
Bolstervar, Tacktyger, Filtar, Rullgardinstyger, Flaneller.
Extra goda och billi a idandska Larfis- ooh Batistnësdakar.
plrofier siindas p&amp; begäran gratis.
Praktisk Konstvafnadsskola, 37 Norrlandsgatan 37 Mottager elever, undervisar i alla slags konstviifnader samt enklare väfnad.
Viifstolar med tillbehör anskaffas.
Beställningar af ' alla sorters konstva$iadei emottagas och ' Diverse konstväf- utföras med noggranhet till billigt nader, såsom portierer, gardiner, borXfl0ch serveringsdukar, parad- och badhanddukar, förkläden; flossa och kiddermin- stermattor m. m. finnas till salu.
Stockholm 13 /, 90.
Johanna Brunsson.
Nor disk Hons t - och Slojdulstallning, 9 Kungsgatan 9 erbjuder ott rikt urval af Svenska arbeten, Träskulptur, Malningar, Konstvafnader, Dekorationsförem~l m. m. Rosaline, det angenämaste och basta af hud- försköningsmedel, ar ytterst verksamt mot fräknar, solbränna, hetblemmor och stark rodnad i ansigtet, gör huden mjuk och 1: ivit samt ar särdeles be- hagligt att använda.
Säljes h l: 25 tl.
endast hos sH4s ?a 3tsh %la=ap 63 Drottninggatan (i3 (Parfymhandeln.)
Profver &amp;.
.
Bornullskladningstyger och Percaler saildas p&amp; begiixiin fr aiico f r h K.
M. Lundbergs Bosättningsmagasin, 7 STORKY RKOBRINKEN 7, Stockholm, ' Dagnys ärade lasarinnor, beakten det praktiska i min annons!
-.
Nedlaggen e j uti illaluktaode malmedel edra repsrationsfb-dige strumpor - sanden d if ven dem öfver sommaren till kuranstalt och I sterfan dem tjll hösten som nye.
Pris för .vidstickning af fiua., väfda strumpor 95 öre, gröfre stic- kade 80 a 85 öre pr par.
Ett redbart och godt arbete vtlofvas.
.
Afven &amp; nya strumpor s&amp; väl som Gfriga tricotvaror emottagas bestallningar till moderata priser.
Order fran landsorten emottagas äfven och expedieras mot efterkraf.
Lotten Blanck, - - Hemstickade tricotvaror, Biblioteksgatan N: o 23, S t o e k h o1 m. EMMA NORDBERG &amp; AUGUSTA PETERSONS Uiidervisnings- Atelier för Etsning, Glas-, Porslins- och Terracottamilning s a m t Mderplastik.
, ' '.
Anmälan, agny, som u f v e n under förlidet Rr.
zctgdtt i e) &amp; .föl- u d m, för- 7~dllanden sto ?.
zqplaga, skall fortfarande ve~kcc föl * Fredrika- Bremer-Förbundets ändamål: " en sund och lugn utveck- ling af arbetet för kvinnans höjande i sedligt och intel.
lektuelt såväl som i socialt och ekonomiskt hänseende ".
Hon skall &lt;fiie~t följa den n p - e Zitei * at.zcren, surskildt sddatza dess alstej *, 7wil7ccb berörcc sociala och sedliga f ~ d g o ~ meddela, kortare bei-tittelser, biogrctjskct och histoi-iska zitkust, öfiiersigter m. m. Dagny redigewts .dr.
18.90 tt f Jimzc Amanda Kerfstedt, bit ?-udd a f e n ~ e d a k t i o n s l c o ~ ~ ~ 61-u i t i.
S. L-d Adlersparlre kommer foq-t- farande att till ~edaktioneszs fö ?fogmzde stalla sin dkcc erfurenhet och sitt camzcl i9zt resse.
&lt;: Dagny ut7; omize.r mxZ clttn A t i j h t pd trd t ~ y c k c w k.
P r i s e t f ö h ~ e l c5rgdng bli ?.
fortfciru~tcle: &gt; ' ör n t e d l e w z m a r ccJ ", förbzcndet.
k r.
2,50.
För i c k e nzed1emma~- -.
, 4,00.
F ö r b z c n d s m c d l e nz m a ?- pre ?tw ?ize~e~a c2 P~.ecE ?-i7cc~-B~-e ?1ze ?.-Fö1.- bundets b y d, 5 fialmto ?-gsgatan, pemonligen eller medelst postan- visning.
I c k e f ö r b u n d s m e dl e n % nt n 9- k u n n a p ~ e ~ z u m e r e d ~ e a Z s vid alla postanstalter i riket, d e l s pd fö~-bzcndsbz~rcS~z, d e l s &amp; f ven hos 7 ~ 9 - bol7~nndla~.e.
.
.
.
.
.
Lösnummer kunna ' erhållas å Fredrika-Bremer-Förbun- dets byrå till ett pris af 60 öre för enkelhafte.
A redr rika-Brener-Förbundet * byrå motta- gas anmälningar till inträde i Förbandets sjuk- kassa.
Afven personer, som icke äro medlemmar af Förbundet, kanna blifva delegare i densamma, Norrköping 1890, M. W. Wallberg &amp; C: o Boktryckeri.
