# ID: svediakorp-per764
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1890
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 29,453
# sentences: 1,154
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


F r e d a g e n den 17 januari 1890.
N:r 3 (109) B yr å: Drottninggatan 48, en tr. A n n o n s p r i s: 2f&gt; ö r e p r p e t i t r a d (= 10 s t a f v e l s e r).
U t l ä n d s k a a n n o n s e r 50 ö r e r a d e n.
Tidnintreu kostar e n d a s t I k r.
f ö r kvartalet, med I d u n s - M o d e - och Niönstertidning I kr.
6 5 ö r e; postarvodet inberäknadt.
Redaktör o c h utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å b y r å n kl. 10 — 11.
Allm.
Telef.
6 1 3:dje år g. Utgrifning-stid: hvarje helgfri fredag.
Lösnummerpris: 1 5 öre.
Prenumeration I landsorten: å sker postanstalterna.
1 Stockholm: hos redaktionen, 4 7.
lådorna i bok- samt ä tidningskontoren.
Enkekejsarinnan Augusta af Tyskland.
ffij / Tistoriep o m det ty- - ^Töl ska rikets seger- &lt;s) krönta enhetskamp är a f det oförgängliga slag, att personer o c h händelser te sig snarare större äu mindre, då de betraktas i perspektivet af ett längre tidsafstånd.
Dec gäller om de ledande männen, det gäller äfven om kvinnorna, ty äfven i den historien har kvin- nan haft en uppgift att fylla vid mannens sida och har fyllt den äfven.
Bland kvinnorna hade k e j - sarinnan Augusta som kejsar W i l h e l m s maka högsta rangplatsen, o c h den visste hon genom sin egen begåfning o c h verk- samhet att försvara, lik- som äfven hennes make icke blott var den krönte representanten af storver- ket, utan däri hade in- satsen af en ihärdig lifs- gärning.
G e n o m sin härkomst, sin ungdoms utveckling och sitt däraf erhållna skaplynne blef kejsarin- nan A u g u s t a representa- tivt den sammanbindande länken mellan det natio- nela verkets skönliterära grundläggning o c h dess med politisk och militä- risk dådkraft genomförda fulländning.
Kejsar W i l - helms, Bismarcks och Moltkes tid skulle aldrig blifvit hvad den blef, om icke Göthes, Schillers, Herders o c h W i e l a n d s ti- dehvarf anslagit den ty- ska nationalstämningeus djupaste strängar och väckt tro på en stor framtid.
D e t lilla W e i m a r blef så- lunda föregångaren till det stora Berlin.
Lilla, ja, om man mäter med ka- sernmått; men mäter man med kulturmått, då får man fram det stora W e i - mar, m o t hvilket Berlin både var o c h förblir li- tet.
Sistnämnda mått v i - sade Napoleon, att han något förstod sig på, dä han lofvade hertig K a r l A u g u s t att blifva stor- hertig, ty den weimarska arméen kunde sannerligen icke på något nämnvärdt sätt förstärka Rhenför- bundets truppkontingent.
D å prinsessan A u g u s t a föddes (1311), var väl det weimarska tidehvarfvets sol nära sin nedgång, men hon lyste ännu, o c h hon lyste klart.
Schiller och H e r d e r voro döda, W i e - land en ålderstigen gubbe, som väntade sitt snara slut; själfve hertig K a r l A u g u s t (han antog 1815 definitivt titeln storher- tig) började redan af årens skröplighet få påminnelse om, att han i sinom tid skulle lemna plats ät tronföljaren, åt sin son prins K a r l Fredrik, livars dotter Augustas döpelsö-
Ä k t a k v i n l i g h e t är intet annat än sann m ä n s k l i g h e t.
M. akt då bildade ett litet högtidsafbrott i den borgerliga stillheten vid det lilla weimarska hofvet.
Men det låg ändå ett slags ieststäm- ning öfver det hela.
» M a n kallade W e i m a r nordens A t h e n », skref madame StaOl i sitt just vid den tiden utkomna arbete om Tyskland, » o c h det var i själfva verket den enda plats, där intresset för de sköna konsterna var, så att säga, nationelt o c h ett föreningsband mel- lan samhällets alla klasser.
A f denna lilla krets kan inan lära sig att finna den stora ver- kan en sådau lefnadsriktning skulle få öfver hela Tyskland, om den allmänt adopterades. » H v a d fröken E b b a M u n c k var och förblif- vit för prins Öskar Bernadotte, det var fröken Elise Radziwill, likaledes en adlig hofdam, för prins W i l h e l m af Preussen.
D e t var å ömse sidor en ren och innerlig ungdomskärlek, men här inträdde också denna » plikternas kollision », för hvilken prins W i l h e l m b l e f utsatt, medan prins Oskar, befriad därifrån, fritt fick under- kasta sig den nödiga uppoffringen för att följa sitt hjärtas maning.
Fadersviljan, hvilken han alltid obetingadt hörsammade, reste sig oöfver- stigligt mellan prins W i l h e l m och hans tilläm- nade brud.
G e n o m general Witzleben fick han den skrifvelse, hvari för honom framställdes » den härda plikten att för statens och det kungliga husets väl uppoffra en ädel böjelse »; han kände sig förkrossad vid läsningen däraf, men han hemtade sig och skref redan samma afton till konungen, att han var beredd att lyda.
Ja, det låg något universelt i denna stäm- ning, ett medvetande o m något, som borde sprida sig öfver hela Tyskland.
Göthe, ännu alltjämt själen i denna lilla weimarska värld, har äfven med makten af sin personlighet starkt inverkat på de båda uppväxande prin- sessorna Maria och Augusta.
Den mäktiga I början af år 1827 skref man redan från rörelsen, som drog med sig Napoleons fall, W e i m a r: » V å r prinsessa Augusta tyckes myc- ledde äfven den weimarska stämningen i patrio- ket behaga prins W i l h e l m, och berlinarne tisk strömfåra; den gamle hertigen Karl A u - drömma redan o m en andra förbindelse. » I febr.
gust anade, att Preussen här hade en stor 1829 egde förlofningen rum i W e i m a r, den 10 uppgift att fylla, och tidigt visade sig hos ho- I juni höll prinsessan sitt högtidliga intåg i B e r - nom den önskan att se sina bägge dotterdött- lin, o c h kort därefter firades förmälningen i ry- rar placerade åtminstone så nära den preussi- ska kejsarparets närvaro.
Den 18 oktober 1831 ska tronen som möjligt.
Men den därvid an- föddes sonen Fredrik W i l h e l m Nikolaus, den knutna franskhatande fanatismen var både för blifvande kejsar Fredrik I I I.
Den 5 decem- honom och för G ö t h e främmande.
ber 1838 föddes dottern Luise Marie Elisabeth, sedermera förmäld m e d storhertig Fredrik af Under sådana förhållanden växte de båda Baden samt moder till Sveriges nuvarande kron- prinsessorna upp, erhöllo en ädelt fosterländsk uppfostran, sådan den aldrig bättre kunde fås i prinsessa.
än i W e i m a r under Göthes ögon.
Hertigens I c k e hvilade det egentligen någon romantik önskningar började redan gå i uppfyllelse, ty öfver detta äktenskap; det var ett » kristligt vintern 1826 förlofvades prinsessan Maria med | äkta förbund » för förverkligande af familjelif- prins Karl af Preussen, en yngre broder till vets stora lifsuppgifter, och det är j u vackert prins W i l h e l m.
Henne fann då W i l h e l m v. så.
Om någon af Göthes gestalter tjänat som H u m b o l d t besitta » d e kunskaper och den bild- förebild för prinsessan Augusta, så måtte det ning, som man på grund af hennes stånd kan hafva varit Ifigenia, och hon kunde j u sägas förutsätta, äfven den tyskt fosterländska, som hon hafva kommit till Berlin som Ifigenia till T a u - just i W e i m a r företrädesvis kunnat erhålla ».
ris.
H o n var » e n smula för stark » för det Han tillägger: » Systern, prinsessan Augusta, känslosamma lifvet, men hon var i fullt mått skall redan nu, ehuru hon knappt trädt ur den plikttrogna makan och m o d e r n; skulle hon barnåren, hafva en ännu fastare och själfstän- i väsen o c h gestalt kunnat förliknas vid någon digare karaktär.
Hennes drag äro i högsta af de antika gudinnorna, måste det hafva varit grad uttrycksfulla, och hela hennes gestalt skall vid J u n o.
S o m den allvarligt stränga modern säkerligen, om den ej blir en smula for stark, åtnjöt hon af sina barn framför allt respekt, med åren utveckla sig ännu skönare, än den då däremot fadern g a f ett mera gemytligt in- nu framträder. » tryck.
» V i d prinsessans undervisning », berät- Prins W i l h e l m, den äldre af de båda brö- tar Borchert, » var den höga modern person- ligen för det mesta tillstädes.
Intet undgick derna i Berlin, b l e f snart nog den, som kom att fästas vid den yngre af de båda systrarna hennes plikttrogna öga, och medvetandet däraf i W e i m a r.
Han var hela 14 år äldre än hon, hade sådan inverkan på dotterns hela hållning, att hon ovilkorligen reste sig upp, då modern han hade varit med på den sorgliga färden frän Jena till Memel, han hade grämt sig öf- inträdde. » ver att ej ha fått vara med vid Leipzig, men han hade till slut fått vara med i kulregnet vid B a r sur A u b e; han var redan verksam vid ledningen a f den alltjämt fortgående preussiska härorganisationen, han hade som resande prins bevittnat den reaktionära furstepolitikens seger i V e r o n a, och han hade med Niebuhr genom- vandrat Korns fornlemningsvärld.
Ja, allt detta var dä godt och väl och endast egnadt att göra h o n o m högst intressant för en ung flicka, som hade en » fast karaktär » och var » en smula för s t a r k ».
Men — det finnes j u så ofta ett förargligt » m e n » — den preussiske prinsen hade också hunnit så långt i utveck- ling, att — prinsessan Augusta ej var hans första kärlek.
Efter sin faders död (1 8 4 0) uppsteg Fredrik W i l h e l m I V på tronen, o c h s o m » prins af Preussen, presumtiv tronarfvinge, b e b o d d e nu prins W i l h e l m m e d sin maka det då nybyggda, tämligen anspråkslösa tronföljarpalatset vid Un- ter den Linden.
Så brast stormen lös 1 8 4 8; det visade sig, att » prinsen af P r e u s s e n » då icke var populär, han måste gå i » frivillig be- skickning&gt; till L o n d o n, o c h på hans palatä sat- tes inskriften » Nationalegendom » för att rädda det frän förödelse.
Efter återkomsten lefde han med sin maka någon tid i K o b l e n z, där han uppehöll sig som generalguvernör öfver Rhenprovinserna.
D e n konstitutionella monar- kiens grundsats hade han dock förklarat sig vara trogen, och hans handlingar gifva ej nå- Läsarns.
got skäl till tvifvelsmål m o t hans ord.
Man må därvid erinra sig, att hans maka var dot- terdotter till den furste, hvilken g a f den för- sta konstitution, som någon tysk stat kommit i besittning af.
Mellan konungens h o f och tronföljarens var sympatien på sista tiden icke obetingad.
Drott- ning Elisabeths pietism och prinsessan A u g u - stas humanism representerade två alltför skilda världsåskådningar.
I sin kärlek till literatur och konst bar den sistnämnda alltjämt Göthes prägel.
Som konung W i l h e l m I uppsteg prins W i l - helm 1 8 6 1 på tronen.
Därpå följde de bittra striderna med landtdagen och sedan de stora krigen, hvilka fingo sin blodiga afslutning i det franska.
Bismarcks våldsamma förfaringssätt har icke haft någon beundrarinna i drottning Augusta, lika litet som i kronprinsessan V i c - toria; den mäktige ministerpresidenten lät nog ibland förmärka sin otålighet öfver de hinder, han från det hållet hade att möta.
Men sitt förnämsta äreminne har Augusta, både som drottning och kejsarinna, beredt sig genom det omfattande välgörenhetsverk, hvarmed hon un- der krigen arbetade på att, så godt sig göra lät, lindra nöden, och äfven efter återställd fred fortsatte hon därmed i ständigt större skala.
H v a d man kallar populär, b l e f hon egentligen aldrig, men m e d den respektfulla vördnaden har med rätta blandat sig erkännandet, att hon förtjänar lefva i tacksamt minne.
Otio Sjögren.
Det porträtt af den nyss hädangångna kejsarin- nan, som våra läsarinnor möta å första sidan, är för vår räkning auskaffadt direkt från Berlin och framställer hennes bild från något tidigare lefnadsår.
T v ä n n e öden.
^ /) en ena gick i träskor och vadmalströja grå J^y Och vallade den enda kon i hagen, Och torrt var hafrebrödet och mjölken tunn och &gt; blå », Sirm var den stackars » » rar / eras » kost för dagen; Hon hade väl egt moder, men icke modersvård, Sin faders namn hon ej fick lof att bära; Hon skickades på socknen, fick gå från gård till gård; Att » illa undt ej mättar » fick hon lära.
Den andra gick i sammet och uti sidenskor Och fina seder re ' n i vaggan lärde; Hon talte ej vid luften, bar handskar jämt och flor Och visste på sig själf att sätta värde.
Hon saknade ej moder och icke modersvård, Sin faders ögonsten hon var tillika; Af ömma händer sveptes hon i sobel och i mård, Med guldband knötos lockarna de rika.
Den ena växte upp likt ett ogräs uti mark, Som nöjas fick, blott ingen det förödde; Och dock blef stängeln smidig och roten sund Och helsans rosor uppå kinden glödde.
Väl föga godt hon hörde och lärde_ mindre Och dock blef hjärtat varmt, och fromt blef Den ingen annan vårdar och ingen minnes, Vår Herre vårdar nog och har i minnet.
och slark, ån, sinnet; den Den andra växte upp likt en drifhusplanta späd, Som skyddad slår för solen och för vinden, Dock lutar kronan redan, och stängeln växer sned, Och ingen purpur skiftar uppå kinden; Och lifskraft kanske knappast med våren strömma vill In i de blåa ådrorna, de fina: Om Herren ej ger växten, man fåfängt bjuder till, Han är dock den, som låter solen skina.
1890 I DU N Den ena högt är älskad och firad och berömd, Den andra kanske bannor blott får höra; Den ena är beundrad, den andra är förglömd.
Och lider hon, hvad skulle det väl göra?
När.
sidenklädd den ena till kyrkan far ibland Med guldbesmidda spännet, snabbt som vinden, l sliten dräkt den andra då står, med framräckt hand, Och nifjer djupt och får en slant vid grinden.
Det kan väl ingen veta, hur det i världen går Till sist den ena af dem som den andra; Ej alltid man i lifvet på rosor dansa får, Ej alltid, uppå idel törnen vandra, Och mulen dag till sist kan väl ock en solglimt få; Men hur de vexla, dessa tvänne öden, Och huru skilda banor de uti lifvet gå, Till slut de skola mötas uti döden.
Visst blir den ena jordad uti en bortglömd vrå, Där inga blommor pryda mörka kullen; Visst skall den andra rum i familjegrafven få Och ei uti den ringa, soarta mullen, Men, hur vår Herre domer, på förhand ingen vet, Och den., som här var ringa och föraktad, T himlen kanske kommer till fröjd och härlighet Och där blir som den yppersta betraktad.
Mathi / da Lang / et.
Den unga hustrun i äktenskapet.
Äktenskapet är högeligen elastiskt; det tillåter många grader.
Den ene är 2 0 grader gift, den andre 10, en annan 0 grad.
Man borde därför alltid fråga: » Huru många graderar ni gift? » Michelet.
^.
f s k e d från fädernehemmet — högtidsfest — den första dagen i mannens o c h makens hus!
Hvilken revolution i en kvinnas lif!
Först har hon räknat dagarne, till dess den stund stod för dörren, som skulle med- föra det ljufva uppfyllandet af hennes innersta längtan, och så — när den var inne, slog det oberäkneliga hjärtat högt af fruktan.
Nu först känner hon, hvad hon går att lemna, hvarifrån hon afstår.
F ö r sista gången sitter hon vid det kära familjebordet i hemmet, för sista gången känner hon sig helt och hållet som ett med far och mor, med syster och bror.
H e l a hennes gångna lif står inför hennes andliga ögon.
H o n vandrar igenom de rum, hon så snart skall l e m n a; hon blickar med vemod på hvarje bohag, hvarje möbel, som väcker min- nen, inom hvilkas krets hon växt upp till jungfru.
H u r trefligt var det icke i hennes egen lilla kammare; huru stego ej hennes barn- d o m s oskuldsfulla drömmar, hennes kärleks o c h längtans suckar upp för hennes fantasi; hur gladt o c h sorglöst hade hon ej här fram- lefvat sina dagar, omhuldad, älskad och lyck- lig!
V ä l henne, o m hon så gjort sitt val, att hjärta förenats med hjärta, och att redan sedan länge själarnas äktenskap afslutits, innan bröl- lopsdagen var när.
D å förmedlar denna endast en högre grad af gemensamt känslo- o c h hand- lingslif, ej en skilsmessa från allt, som förut gifvit tillvaron innehåll.
V i skulle gärna se, att äktenskapet icke inleddes med en bullrande fest; en sådan före- faller nästan som ett oskärande af denna öfver- gång, som ju ej med en enda dag kan utplåna allt, hvad hittills för den kyska, väluppfostrade jungfruns finkänslighet tett sig särande.
En stilla vigsel — ett afsked från den gångna ungdomstiden, förklaradt genom föräldrarnes väl- signelse, genom vännernas deltagande, må leda henne in i makens hem, som för framtiden o c k skall vara hennes eget.
Bröllopsdagen är öfver.
H u r u främmande förefaller hon icke sig själf, ensam m e d man- nen, som hädanefter skall blifva hennes följes- 23 lagare genom lifvet.
Hans kärlek, hans upp- märksamhet, den rena atmosfär, med hvilken hans ömhet omgifver henne, allt detta kommer henne lyckligtvis att se det nya i strålande ljus, insveper henne som i en ljuf förtrollning.
D e n unga maken kan dock icke alltid stanna hos henne.
Så är hon allena.
— H o n an- ställer jämförelser.
H o n har lemnat en värld, som för henne länge egt bestånd; en ny, där allt begynner, där hon dagligen skall göra nya upptäckter, omgifver henne, en värld, inom hvilken hennes makt skall utveckla sig, hennes inflytande göra sig gällande, kort sagdt, hennes framtids värld.
A l l t beror af början, men icke alltid endast af hustrun.
— Hart när hvarje kvinna, som älskar o c h känner sedligt, för i äktenskapet med sig g o d vilja, mycken kärlek och mycken lärvillighet.
Till och med den ungmö, hvilken fått den yppersta undervisning i hemmet, skall erfara, att hennes rätta lärotid först tar sin början med själfständigheten i eget hem, med de erfarenheter, hon då dagligen samlar.
D e t ligger i hvarje lidelses natur, att den så småningom förtär sig själf, allt i mån som den sorgfälligare näres eller mera försummas.
Intet är en bättre probérsten för den sanna kärleken — detta till motsats mot lidelsen — än det tryggade besittandet.
Först i äkten- skapet visar det sig, om den eldige älskaren kallnar, eller om själarna allt innerligare sam- mansmälta m e d hvarandra.
M y c k e t beror där- vid af förhållandena, af lifsåskädning, af karak- tär; [det mesta dock af makans klokhet o c h besinningsfullhet.
Mannen har sin syssla, som håller [honom borta från h e m m e t; hundratals tankar och planer upptaga honom, en ny häf- stång i arbetet har gifvits honom genom äkten- skapet.
Han har byggt sitt näste och vill ut- vidga det.
Men just därför är han ock m y c k e t hemifrån.
H v a d gör under tiden hans kära, ensamma unga f r u?
— Alla hennes tankar äro riktade till mannen!
H o n drar försorg o m, att han må finna det behagligt, när han vän- der hem, och har hon slutat sina husliga be- styr, följer hon honom i tankarne i hans ar- bete.
— H u r u räknar hon ej timmarne, tills han kommer åter; och dä läser hon i hans ögon, på hans panna, om lyckosam framgång följt honom, om missnöjet likt ett moln drar fram öfver den, om han kväljes af sorger, om han uppfylles af förhoppningar.
O, kunde vi här tillropa hvarje ung hustru: tag varm del i allt, som rör din man, vinnlägg dig för framtiden o m hans förtroende.
Kvin- ligt deltagande, paradt med klokhet och kärlek, är balsam för det manliga hjärtat.
D e t är en falsk skonsamhet, om han fördöljer sina be- kymmer för dig, hvilka j u o c k äro dina och kanske öfverrumpla dig, om de för sent bli dig uppenbara, ö m s e s i d i g t förtroende är det första vilkoret för äkta makars varaktiga lycka.
Hustrun måste skaffa sig full klarhet angående de förhållanden, efter hvilka de för framtiden ha att reglera sitt lif; hon skall ej bedraga sig själf, ej låta sig bedragas.
Hustrun kan visserligen ej deltaga i hvarje af mannens sys- selsättningar, men hon måste ha medkänsla för o c h insikt om desamma, på det deras öm- sesidiga intressen ej måtte gå i allt för skilda riktningar.
E n oskattbarare kamrat, en nyt- tigare och mera deltagande förbunden och hjäl- pare kan mannen aldrig finna.
K a n hon ej direkt verksamt ingripa, får hon dock ej för- blifva oveten, hvarken i politik, ej heller i konster och vetenskaper, i handtverkets teknik, i affär oeh handel!
H u r olika är ej en lycka, som den hustru förmår gifva, hvilken likt blomman vegeterar fram sitt l i f — och hvars behag förgår med ungdomen, och den, hvars andliga krafter växa i äktenskapet!
En hustru, som vill hålla sin lycka vid makt, får ej tråka ut sig och andra.
Snart nog förgår ungdomens tjuskraft — därför gäller det ej blott att vårda kroppen, för mannens räkning kläda sig behagligt och smakfullt och använda omsorg på sin skönhet, utan det gäller ock att andligen fullkomna sig.
H u r många unga fruar äro ej af den meningen, att nu behöfva de ej lära sig något vidare, nu hafva de nått målet.
A c k, hur illa bedraga de sig e j!
Först nu begynner deras skolkurs, icke allenast i erfarenheter, utan äfven i vetenskap och konst, för mannens, för de kommande barnens skull.
E n bildad ande åldras aldrig; men en hustru, som anser sin bildning vara afslutad, blir snart odräglig i umgänget, hvardaglig, trivial.
Just dessa unga fruar, som från sina husliga sysslor ha så mycken tid öfrig, borde använda hvarje ledig stund till goda studier o c h allvarligt, bildande själsarbete.
Välsignelsen häraf skulle de snart spåra i sitt umgänge med mannen.
O m g o d m u s i k o c h dålig m u s i k, o m pek- fingervalsen och S c h a r w e n k a s danser, om H a n s von Biilow, speldosor, pianofingrar och S a l o m o n Smith.
Ett litet kåseri af Karl för damerna Benzon.
antagligen linnes det ingen bland er, mina da- mer, som förnekar musikens egenskap att ut- göra en bouquet pä lifvets fröjder och en tröst i dess vedermödor.
Så långt äro vi väl öfver- ens.
Musiken har därför med rätta bibehållit sin rang bland säflskapslifvets olikartade förströelser, och en ung man vinner till och med hos mången i per- sonligt värde, om han endast hunnit nog låagt i mu- sikalisk uppfattning att kunna » vända noterna » och med osviklig färdighet på hvilkendera af klavia- turens båda sidor som helst utföra » pekfinger- valsen ».
Men musikens välförtjänta popularitet har dock sina skuggsidor.
Den har inom vårt moderna säll- skapslif födt en åtrå att till hvilket pris som helst vara » musikalisk ».
Det kan nog gå an, så länge en ung dam är villig och kunnig att på begäran spela en smula dansmusik och på sådant sätt bidraga till trefnaden i ett oskyldigt samkyäm, eller så länge en ung man muntrar en krets med några sångstycken, i hvilka innehållet utgör hufvudsaken — när talan- gen ej räcker till för något bättre.
Men man är, gunås så visst, i våra dagar allt för benägen för » hö- gre uppgifter ».
» Salomon Smith sjöng ju den där arian så sti- ligt », tänker den unge mannen, » mitt instrument är hvarken så voluminöst eller skoladt, det måste jag erkänna, men man får ju roa sällskapet en smula, och herrskapet Petterssons och deras umgänge ha inte så stora pretentioner. » I samma riktning går den unga damens tanke- gång, sedan hon hört en Hans von Biilows eller en Wladimir de Pachmann ' s prestationer med ty åtföl- jande bifallsstormar, och så sätter hon sig en afton förtröstansfullt till pianot och vågar sig på, låtom oss säga, den svåraste af Scharwenka ' s Polnische Tänze.
Då jag gjorde dessa reflexioner, erinrade jag mig ett drastiskt, men i många hänseenden betecknande salongsmotiv ur Fliegende Slätter.
En pianist med det traditionella långa håret ackompanjerar vid pia- not en ung ståtlig dam, som påtagligen sjunger nå- got storslaget under gästernas tillgjorda hänryckning.
Till venster skådar man en interiör från köket, och den förtviflan, som målar sig på personalens anle- ten, är synnerligen komiskt återgifven.
Innebär icke denna bild i många fall en sanning i trots af sin obestridliga öfverdrift?
Låt ej er dotter taga musiktimmar, endast därför att hon har » så ' na präktiga pianofingrar »!
Säker- ligen han I ofta gjort den frågan: Spelar fröken inte också piano? » och fått det nedslående svaret: » Jo, jag spelte så rysligt mycket, när jag var yngre, men jag var så förskräckligt trög. » Seminariet för huslig utbildning GÖTEBORG
24 IDUN Och ännu en sak: Iären barnen att uppskatta god musik, då de hunnit tillräcklig ålder och omdömes- förmåga.
Importeren ej till hemmet ett nothäfte, en- dast därför att dess innehåll beklappas i Berns och på Ha.sselbacken.
Det tyckes nästan, som om den simpla:, vulgära musiken, den som tonar från orke- strarne i utlandets café chantants och sekundteatrar, skulle vara på god väg att uttränga all verkligt ge- digen musik.
Man skattar äfven för mycket ät dans- musiken med dess pikanta, rytmer och esomoftast brist på innebörd.
Begagnen ej så ofta om de store rnästarne epitetet » tråkig ».
Flertalet af er har nog äfvenledes sagt, att en Walter Scott var tråkig, men ändrat åsigt efter närmare bekantskap.
1 kännen alla det moderna tortyrredskap, som be- nämnes positiv.
Ej nog med att pianot understun- dom nedsjunker till dettas simpla nivå, positivet har till och med själft, fast under förskönande benäm- ningar sådana som orkestrionette, ariston och hiero- fon, sprängt de skrankor, som omgärda den husliga friden.
Dessa maskiner innesluta i allmänhet ett urval af musikaliskt kram, som tidigt leder de unges smak på villospår.
Och jag erkänner med öppet vi- sir, att en symaskin trampad af ihärdiga fötter och tillgodogjord af små trägna fingrar, för mig utgör en himmelsk musik i jämförelse med dessa musiklådors mekaniska gnissel.
Xantippa, Ä g l l å D a f n e m e d den s m i d i g a bysten frarn- (MsM åtböjd trädde ut på dörrtröskeln till sitt hus, måste h o n sluta d e leende ö g o n e n, ty solen sken b l ä n d a n d e p å husradernas v ä g - gar o c h p å det ljusa k a l k d a m m e t öfver A t h e n s gator.
F ö r att s k y d d a sig kastade hon én flik a f sin tunika k r i n g h u f v u d o c h s k u l d r o r o c h s m ö g sig så, i det hon b e g a g - n a d e den s m a l a s k u g g a n l ä n g s muren, in i grannhuset.
D ä r härskade dödstystnad.
D a f n e lyftade förhänget till det första g e m a k e t i höjden — där var tomt, de r ö d b r o k i g a v ä g g a r n a stirra- ned p å ett tarfligt b o r d o c h p å de e n k l a tri- klinier, som s t o d o p å ö m s e sidor o m bordet.
::: » H o n är helt visst i g y n ä k e i o n * *, » s a d e D a f n e till sig själf o c h l y f t a d e ett annat för- b ä n g e, som täckte i n g å n g e n till det b a k o m liggande gemaket — kvinnogemaket.
O c h m y c k e t riktigt, i den ö p p n a porthvälf- ningen, som förde ut till husets gård, satt p å en v a c k e r t f o r m a d, enkel m a r m o r b ä n k en ung kvinna.
H e n n e s hvita, m e d en b r o k i g kant försedda underklädning låg i mjuka veck kring hennes öfver h v a r a n d r a k o r s a d e, ut- sträckta fötter.
H e n n e s chiton * * *, som äfven var hvit, l e m n a d e de fina armarne fria, den e n a h v i l a d e helt tungt p å bänkens r y g g s t ö d.
O m k r i n g den u n g a k v i n n a n s v a c k r a h u f v u d slingrade sig tre r ö d a band, s o m i n a c k e n fasthöllo håret, s a m m a n s n o d t till en knut.
Nu v ä n d e hon d e m ö r k a ö g o n e n, s o m s å g o tankfulla ut, emot förhänget, som rörde sig.
g o l f v e t v i d hennes sida, i det h o n k n ä p p t e sina händer öfver den sittandes k n ä n.
Hon sökte uppfatta n å g r a ord ur männens samtal, men hon hörde endast o b e g r i p l i g a, men v ä l - k l i n g a n d e ljud, Där den äldre mannen m e d den lilla intryckta näsan, d e t tofviga s k ä g g e t o c h det afrikanskt u l l i g a håret talade, o c h skarpa, skorrande toner, när den i l l a k l ä d d e, svartmuskige y n g l i n g e n ö p p n a d e munnen.
» D u, » h v i s k a d e D a f n e, för h v i l k e n det var o m ö j l i g t att lefva i t v å minuter, utan att prata eller skratta, » h a n är i själfva ver- ket ful, din S o k r a t e s.
» » M e n han är stor, vis o c h h a r u p p h ö j d a d y g d e r, » svarade X a n t i p p a tillrättavisande.
L i k a f u l l t afslutades lofprisandet m e d en s u c k.
» H v a d h ö r j a g, min sötnos?
P å ditt äk- tenskaps första d a g?
Å n g r a r d u d i g att ha tagit den g a m l e - Sokrates till m a n?
» frågade D a f n e, i det hon lyfte sitt lilla h u f v u d l i k t en nyfiken fågel.
» N e j, » s v a r a d e X a n t i p p a m e d stolt öfver- tygelse.
» H a n är en a f A t h e n s störste män, o c h j a g b ö r visa m i g l y c k l i g, f ö r a t t ' m i n familj bestämt m i g till han m a k a.
— D u s k u l l e blott ha hört d e visa ord, m e d h v i l k a han i går införde m i g i sitt hus.
H a n för- k l a r a d e m i g, att det finnes dämoner, s o m in- v e r k a p å rena själar, i det d e f ö r l e d a till gärningar eller försummelser, k o r t sagdt, till det o n d a.
M e n det finnes en g u d, som straf- far det o n d a, o c h därför skall j a g fortfara att v a r a g o d och ära denna g u d g e n o m att p å det samvetsgrannaste u p p f y l l a mina plik- ter.
M e n hur k a n j a g v ä l det, när Sokrates själf hindrar m i g?
» D e n n a k l a g a n, som b e g y n n t e i h v i s k a n d e ton, h ö j d e sig så s m å n i n g o m nästan till ett j ä m m e r s k r i o c h v ä c k t e D a f n e s v a r m a medli- d a n d e o c h hennes nyfikenhet.
» H a n själf — hur k a n det v a r a m ö j l i g t?
Säg m i g allt.
D u vet, att j a g g ä r n a ville h a Antisthenes till g e m å l, o c h att j a g alls inte är nöjd m e d, att min familj bestämt G l a u k o s för m i g.
M e n k u n d e d u öfverbevisa m i g o m, att det är dåligt att v a r a en filo- sofs hustru, k a n s k e j a g skulle t y c k a bättre om Glaukos. » » N å v ä l, » sade Xantippa m e d en ung husmors hela ifver, » d e t är j u min p l i k t att d r a g a försorg o m min herres måltider, men hur kan j a g det, n ä r han inte ger m i g pen- g a r därtill.
S e, tre g å n g e r g i c k j a g till h o n o m med den b l y g s a m m a b ö n e n: » G i f m i g 60 tretrabolon *, så att j a g k a n k ö p a grön- saker o c h fisk till ditt m i d d a g s m å l.
» Två g å n g e r hörde han d e t alls inte, den tredje g å n g e n sade han till E u k l i d e s, s o m redan tidigt i m o r g s e k o m från M e g a r a: » Eu- klides, låt oss inte störas a f d e n n a k v i n n a!
» Då hon såg D a f n e s l e e n d e ansikte o c h skälmska ögon mellan marmorpelarne och förhängets m ö r k a v e c k, k o m det l i f i hennes m o d l ö s t h v i l a n d e gestalt.
E n hastig v i n k b j ö d den inträdande att i c k e g ö r a buller.
E n h ä n v i s n i n g m e d h a n d e n m o t gården f ö r k l a - rade o c k s å genast orsaken till den ä n g s l i g a vinken.
I n n a n ännu D a f n e hann utstöta ett r o p a f förfäran, stannade orden p å hennes l ä p - par, t y S o k r a t e s o c h hans e l e v trädde fram till g y n ä k e i o n s bågfönster.
Där v a n d r a d e m e l l a n de tvinande s y k o - morerna, utan att akta p å de stingande s o l - strålarne, tvänne m ä n o m k r i n g brunnen, hvars k n a p p a vatten m e d m ö d a b a n a d e sig v ä g g e n o m ett l e j o n g a p n e d i ett r ö d t stenbäcken.
D a f n e såg s k a d e g l a d t p å Sokrates.
Hon unnade b å d e h o n o m o c h den otvättade, m ö r - ke E u k l i d e s, s o m t a l a d e så illa, att hungern plågade dem.
M e n X a n t i p p a blef blossande röd.
H o n reste sig ö d m j u k t f r a m f ö r sin ge- m å l o c h sade s t a m m a n d e, att hon tre g å n g e r förgäfves b e d t h o n o m o m en tetrabolon, men d å Sokrates ej u p p f y l l t hennes b ö n, h a d e hon ej kunnat tillreda måltiden.
D a f n e s m ö g ljudlöst fram till sin i skug- gan sittande v ä n i n n a o c h satte sig ned p å:;: Låga soffor, på hvilka grekerna lågo under måltiden.
* * Kvinnornas rum i det gammalgrekiska huset.
* * * Grekernas underdräkt.
» J a g tror, solen visar m i d d a g, » s a d e S o - krates, » o c h j a g är h u n g r i g.
A r måltiden i ordning, så låt oss spisa.
E u k l i d e s v i l l del- taga däri. » * Gammalt grekiskt mynt.
E u k l i d e s skrattade föraktligt o c h m u m l a d e något om » undanflykter », » kvinlig rådlöshet » och l i k n a n d e.
M e n Sokrates f ö r e b r å d d e h o n o m hans o r d.
» V a r rättvis, » sade han mildt, » d e t är m a n - nens förnämsta d y g d.
D å j a g inte h ö r d e kvinnans b ö n, v a r skulden m i n.
M e n en annan g å n g, X a n t i p p a, höj d i n röst litet mera.
H ä r har d u en d r a c h m a, red i ord- ning aftonvarden litet tidigare än v a n l i g t o c h styrk oss n u m e d en k l u n k vin.
O c h så, E u k l i d e s, fortsätta vi vårt s a m t a l.
» en X a n t i p p a s v a c k r a ansikte strålade stilla l y c k a.
upp af » S e r d u, » h v i s k a d e h o n sedan till vänin- nan, » h a n är stor o c h tänker rättfärdigt. » O c h hon mindes hans b e f a l l n i n g att h ö g r e till h o n o m.
tala Då filosofen den följande d a g e n, d e n n a g å n g b e l e d s a g a d a f Antisthenes, s a m t a l a n d e v a n d r a d e k r i n g g å r d e n, b a d h o n först m e d mildhet o m penningar.
D ä r p å, d å han i c k e h ö r d e det, h ö j d e hon sin v ä l l j u d a n d e s t ä m m a o c h r o p a d e så hårdt, att h o n själf b l e f för- skräckt: » Sokrates, gif mig pengar! » Ä f v e n filosofen förskräcktes o c h g a f s k y n d - samt, f ö r att ej störas i sin t a n k e g å n g, d e pengar, hans hustru a n m o d a d e h o n o m o m.
M e n n å g r a d a g a r senare h a d e Sokrates re- dan v a n t sig v i d hennes h ö g l j u d d a tal, o c h X a n t i p p a måste r o p a än h ö g r e.
D ä r a f k o m det, att D a f n e redan efter n å g r a v e c k o r s för- l o p p sade till sina v ä n i n n o r: » H a n I l a g t m ä r k e till, s t ä m m a redan blifvit s k a r p D å hon alltid måste s k r i k a skriker hon n u o c k s å till oss att X a n t i p p a s och obehaglig.
till sin filosof, andra. » S å b e g a f det sig, att X a n t i p p a b e h ö f d e en ny klädning.
D å det ä n d t l i g e n l y c k a d e s henne att v ä c k a S o k r a t e s ' u p p m ä r k s a m h e t, fann han d o c k ingeD a n l e d n i n g till en d y l i k begäran du » D u ser u n g o c h v a c k e r ut i den k l ä d n i n g, har.
F å f ä n g a n är o c k s å en d ä m o n.
» X a n t i p p a s k l ä d n i n g v a r emellertid verkli- gen i c k e l ä n g r e bra, o c h hennes väninna D a f - ne g a f henne rätt däri, att en filosof inte förstod sig p å sådana saker.
O c h då X a n - t i p p a därpå, h ö g t s k r i k a n d e o c h gråtande, åter fordrade penningar till en n y k l ä d n i n g, g a f Sokrates henne, b l o t t f ö r att bli fri från detta störande kält, m e r a p e n g a r än hon b e - höfde.
N u k u n d e X a n t i p p a dessutom k ö p a ett nytt hårspänne o c h ett o r m a r m b a n d hos egyptiern, som under d e senaste d a g a r n e ut- bjudit sina v a r o r i bazaren.
N u märkte k v i n n a n, huru h o n k u n d e g ö r a sig lifvet behagligt, o c h huru h o n k u n d e ernå saker o c h ting, o m h v i l k a hennes ö d m j u k a sinne tidigare ej ens d r ö m t.
Och snart v a r det hennes v ä n i n n o r, snart därpå hela världen, att k i f o c h sin strid h a d e ej endast D a f n e o c h sade h e l a A t h e n o c h X a n t i p p a g e n o m sitt plågat Sokrates.
Stackars X a n t i p p a!
D å s o m n u v a r det männen, som s k a p a d e Xantipporna.
M e n i c k e alla k v i n n o r, s o m måste kifvas m e d sina ä k t a män o m hus- hållspengarne, k o m m a in i. världshistorien.
Ida Boy Ed.
Sen till, att Jdun med Modetidning tinnes hos alla edra bekanta!
I D U N 1890 Barn o c h tidningar.
v n p ^ i d n i n g e n för dagen har kommit o c h ligger &lt;Y \! \ där för att läsas af far och mor.
Barnen MaV vilja också gärna titta litet i den.
Dagspressen är en stormakt, som har inflytande på statens öden såväl som enskildes, den gifver o s s vår politiska riktning, konstnären hans ställ- ning, den säger oss, hvar vi bäst o c h billigast köpa våra kläder och vårt dagliga bröd, den ver- kar allt efter sin tendens förädlande eller demo- raliserande på siii publik.
Men att den äfven är en viktig faktor vid våra barns uppfostran, därpå tänker man dess värre allt för litet.
Hvarje daglig tidning bringar oss underrättelser om alla slags förbrytelser, hvilka tjäna den stör- sta delen af allmänheten som en intressant lek- tyr för dagen o c h göra tidningen pikant.
Det måste dock fylla hvarje människovän med djup sorg, då han ser, hvilken stor del af dessa tjuf- nader.
rån o c h själfmord, brandanstiftelser o c h sedlighetsbrott föröfvas af unga människor, ja, till och med barn, och det ej blott af proletaria- tets, som växer upp så godt som utan uppfostran, utan äfven af barn ur de bättre klasserna.
Ingen af oss kan vara så förmäten att säga: » I vår familj kan o c h skall sådant icke ske. » Giftet kommer ofta oförmärkt in i huset.
Vi kunna därför ej vara omsorgsfulla nog med afseende på att skydda våra barn för dåligt umgänge, dåliga böcker o c h äfven de tidningar, som bringa de mest detaljerade beskrifningar o m till och med de skamligaste förbrytelser.
Hur ofta utvisa ej rättsförhandlingarna, att förbrytaren gjort sina stu- dier i tidningarnas spalter.
Fåfängan att vilja se sitt namn i tryck leder oftare till brott än man tror.
Några bevis för delta påstående kan jag af egen •erfarenhet anföra.
För flere år sedan hörde j a g två gossar tvista om, hvilken af dem var störst.
Den ene hade undgått att bli gripen vid flere listigt utförda stöl- der, den andre rosade sig af att ha blifvit straf- fad af polisen o c h kommit » i tidningen ».
Han gick också af med segern.
— En annan gång såg jag rök stiga upp från ett afsides liggande stall ej långt från min bostad.
Jag skyndade dit och såg två gossar, som hade underminerat stalltrö- skeln och tändt eld därunder, som lyckligtvis blef släckt af en i närheten varande man.
De ville höra klockorna klämta o c h se folk rusa till och komma » i tidningen »!
Många af mina läsarinnor skulle helt visst kun- na anföra liknande exempel.
Vi se häraf, hvil- ket mäktigt inflytande läsandet af de dagliga tid- ningarne, som j u beständigt meddela broltshisto- rier, har på ungdomen.
De ädla handlingarna undgå lättare vår uppmärksamhet och bli sällan offentliggjorda.
Exemplets makt i denna riktning skulle visst ej heller vara ulan inflytande.
Där- för borde det finnas en god tidning för ungdomen, redigerad af dugliga pedagoger.
Vi måste alltid vid uppfostran taga hänsyn till tidsförhållandena.
Barnen se föräldrarne läsa o c h vilja följa deras exempel.
Men då måste man ock sörja för, att de få en lektyr, som kan verka förädlande och uppmuntrande.
Barnavän.
Iduns panoptikon.
Jm j a g nu, mina ärade, då vi träffas för första gången i år, inte önskar er » god fortsättning », så har detta sina särskilda skäl.
Det finns nämligen för närvarande förhål- landen, som inte jag — o c h helt säkert inte ni heller — vilja veta af någon fortsättning på, utan ett slut, j u hastigare, dess bättre.
Dit räknar jag ryska snufvan och den pjaskiga, slaskiga, mulna, ljumma och grådaskiga s. k. vintern.
Kan man öfverhufvud taget tänka sig någonting fatalare än denna eländiga parodi på vinter, då blåsipporna knoppas och nässlorna skjuta upp sina stickande, men matnyttiga bladskott i bör- j a n af januari?
Jag älskar blåsippor o c h rent af svärmar för nässelkål med förlorade ägg, men kan jag ej få dessa rariteter på andra vilkor än att byta ut dem mot de behag o c h det välbefin- nande, som en äkta, hederlig och frisk nordisk vinter skänker, då resignerar jag hellre och af- stär från både sipporna och kålen.
De flesta unga damer se missbelåtna, j a rent af bekymrade ut, och det ha de skäl till.
Den allra mest förtjusande vinterdräkt med finaste pelsverk och kokettaste snitt, som skulle göra succés pyramidale mot en bakgrund af glittrande drifvor o c h rimfrostiga träd, går j u alldeles för- lorad i denna välsignade dimma, detta ohyggliga, enformiga, tröttande grått i grått, som vår kvasi- vinter bjuder på dag ut och dag in.
Dessutom är det j u inte alls sagdt, att man vågar sticka sin näsa ut i denna ohyggliga luft, där influensa- mikrober hvirfla omkring likt snöflingorna i ett yrväder, bara mycket tätare o c h osynligare och otrefligare på allt sätt o c h vis.
Vårt societetslif, vårt program för vintern, ja, våra lefnadsvanor ha rent af blifvit upp- och ned- vända till följd af dessa abnorma väderleksför- hållanden.
Hvad blef det af dessa förtjusande små slädpartier, som vi gått och gladt oss åt nä- stan ända se ' n vi flyttade in från landet?
In- ställda, tills vidare åtminstone, och Gud må veta, om o c h när de någonsin kunna realiseras.
Och skridskoåkningen, den sköna, nyttiga, stärkande och roliga skridskoåkningen?
Inställd förstås äf- ven den, inställd af brist på is!
När allt kommer omkring, ger oss denna miserabla vinter inte ens så mycket is, att det räcker till för glacebered- ningen eller att kyla af sommarpunschen med.
Det må erkännas emellertid, alt de, som hafva till uppgift att sörja för våra förströelser, bju- da till att göra allt, hvad de kunna för att bereda oss ersättning för de missräkningar, som abnor- ma natur- och helsoförhållanden beredl oss.
På operan går Lakme i dagarne af stapeln med en ny debuterande sångerska, o c h inom kort kommer Othello.
På dramatiskan gör Chamillac furor, särskildt bland damerna, och Cornelius Voss på svenskan gör lyckade o c h framgångsrika försök att fördrifva den allmänna surmulenheten med ett godt skratt, därvid sekunderad af » Petermans flickor » på söder, som lära vara betydligt mycket uppsluppnare och gladare än de » muntra kvin- norna » på norr.
Ett annat nöje, som ni måhända ännu icke njutit af, men som ni ingalunda b ö r försumma, är den orientaliska irrgångssalongen.
Den ligger vid Hamngatan, midt emot Blanches och bredvid det forna enkehuset, som väl för 10 år sedan aldrig kunde drömma, o m att det skulle bli en central- härd för det nöjes- och njutningslystna Stock- holm.
Ni köper er en inträdesbiljett ä 1 kr.
i biljett- kontoret i trappa upp o c h fortsätter den andra halftrappan, där ni mottages af en ståtlig vakt- mästare, som drager undan portieren till salon- gen och med en handrörelse bjuder er att träda in.
Ni ser en mängd pelare och hvalfbågar i morisk stil med rik skulptur, glänsande i guld och brokiga färger.
Ni ser vattenkonster, blom- mor o c h statyetter, draperier o c h byster, men speglarna ser ni icke alls, hur mycket ni tittar efter dem, ty ni hade j u hört glunkas om, att det var speglarne, som åstadkommo de effekter salongen bjuder på.
En smula tveksam går ni framåt o c h finner till eder öfverraskning, att ni åtföljes steg för steg af en person på hvardera sidan.
Förvånad, kan- ske också en smula förargad öfver detta opåräk- nade sällskap, börjar ni att närmare fixera edra medvandrare i den orientaliska labyrinten.
Him- mel, ni ser er själf, först till höger o c h så till venster, icke en spegelbild, utan er själf lifs lef- vande, åtminstone tycker ni så.
På det.
sättet går ni — i tre exemplar — några steg framåt.
Ett oändligt perspektiv, en luxuriös pelargång möter ögat, och långt, långt bort i denna pelar- gång skymtar ni en figur.
Ni fortsätter att gå framåt, figuren i pelargången kommer er till m ö - tes: ni är på väg alt möta er själf.
Men innan ni hunnit möta ert andra jag, kommer en ny öf- verraskning.
Mellan ett par pelare träder en figur fram o c h går från höger, tvärs öfver pelargången.
Där möter han en annan figur, som kommer från venster.
Under tiden har ni fortsatt att gå fram- åt, och edert andra jag, som ni från början sett långt borta i perspektivet, nalkas äfven.
De, som korsa eder väg, hvilka tror ni väl det ä r?
Ni själf, ingen annan än ni själf, som kommit på en gång från alla fyra väderstrecken.
Och dessa fyra figurer, ni själf och edra tre kopior äro hvar- andra så illusoriskt lika, att er egen mamma skulle icke kunna säga, hvem som är den verklige, in- nan hon fick taga känseln till hjälp.
Ni vänder o m från detta rendez-vous med edra egna gengångare och går fram mellan några spring- vatten o c h blommor.
Ett nytt perspektiv öppnar sig, och på ett betydligt afstånd ser ni två perso- ner stå, liksom inbegripna i samtal med hvaran- dra.
Den ena vänder ansiktet åt er, och ni igen- känner åter er själf, men den figuren, som vän- 25 der ryggen till, förefaller också bekant.
Natur- ligtvis: det är ni själf det också.
Ändtligen stöter ni på en person, som ni icke kan antaga vara ett dubleltexemplar af er själf; det är en artig herre i mörkt skägg.
Han ger er åtskilliga upplysningar, bland annat den att detta rum, där ni nu ströfvat så länge omkring, där ni sett det ena ändlösa perspektivet öppna sig efter det andra, det är en liten kammare, 20 fot lång och 20 fot bred!
Tillika upplyser han, att någonting jämförligt med denna på optiska villor grundade inrättning icke finns någonstädes i världen, ej ens i Orienten.
Berlin har någon- ting i samma stil, men ofantligt mycket enklare.
Denne artige ciceron är trollkarlen själf, han som trollat fram hela salongen med dess pelargångar och de hundratals kopiorna af eder egen värda person.
Han för er till ett ställe, där ni själf står midt i en krets af gengångare, alla förvåna- de eller leende som ni, alla troget härmande hvarje gest, hvarje rörelse, hvarje min.
Ni ser er repro- ducerad ett femtiotal gånger eller så omkring.
Emellertid börjar det att formligen myllra af folk därinne, ni ser er själf, men ni ser också främmande obekanta ansikten, hvart ni vänder " er.
Ni har ett intryck, af att ett hundratal per- soner ströfvar omkring i denna labyrint.
I själfva " verket är det två nya besökande, som kommit in i salongen.
Jag läste nyligea i en roman om en ung kvin- na, s o m kände sig så olycklig, så förändrad, så främmande för sina närmaste o c h sig själf.
» O, min Gud, min Gud, » utropade hon med ett uttryck af hjärtskärande förtviflan, » jag är förlo- rad!
O, Gud, låt mig återfinna mig själf! » (Det är romanens ord.)
Om jag hade hört den olyckliga unga damen, så skulle jag ha tagit mig friheten svara: » Min fröken!
Ifall ni känner er på något sätt » bortkommen », så gå till orientaliska irrgångssa- longen.
Där skall ni i hög grad återfinna er själf! » Sccevola.
Förlofvadt folk.
(iPwunterns téSö^ närmande, han sällskapslif ger den u n g a d a m - o c h herrvärlden a n l e d n i n g till ö m s e s i d i g t o c h det h ä n d e r lätt, att förlorar sitt hjärta — h o n eller en förlust, s o m de p l i k t s k y l d i g a s t f ö r k u n n a släkt o c h v ä n n e r med i prydliga kort.
Förr världen gällde riktigt n o g v a l e t a f en ä k t a hälft i b a l s a l e n för att icke vara föräldrar synnerligen försiktigt; v å r a hyllade den gammaldags åsikten, att l e k o c h dans utgjorde undantagen, o c h att det därför var bättre f ö r den h u s l i g a att äfven härden hem ta sin hustru ansågs förnuftigt att först mande en tid i hvardagsdräkt, i fa- i hushållet, j a, d e t skall miljens till längre krets och sluga och med friare, utkorade i afgörande ha funnits som visste Min Det se den t i l l k o m - vissa att morgoudräkt, steget.
därifrån.
synnerligen öfverraska innan gode sina d e t o g o det gamle morfar r å d d e m i g till d e n n a krigslist o c h r e k o m m e n - derade mig undersöka flickan dessutom att sybordet.
lura » Finner mig du till den o m m o r g o n e n, när h o n ä n n u att unga ej v ä n - tar b e s ö k, tvättad o c h k a m m a d, i s n y g g d r ä k t och förkläde, särskildt o c k s å m e d oklander- l i g a s k o r, m e d strumpor, s o m ej b e h ö f v a s k y något i främmande god ordning, lita på, att ö g a, o c h sybordets inre då kan är du med godt hopp d u ej drar n å g o n nit i det stora äktenskapslotteriet. » Ja, han morfar, följde hans I den jag en gammaldags herre, min har aldrig ångrat, att j a g råd.
r y n k e n p å näsan, gamle låten var men m i n a damer, åt denne herre från tiden före syndafloden o c h eder blick moderna skulle försätta onådigt glida ned utefter m o r g o n r o c k e n, s o m visserligen hvarje u n g m a n i h ä n r y c k n i n g.
M e n har, förlåt denna fråga, möjligen ej den rika, s l ä p b e p r y d d a m o r g o n d r ä k t e n n å g o t att dölja, s o m ej tål främmande kritik?
Äro framför allt skorna i c k e sneda o c h nedtram- pade?
Ä r håret v ä l k a m m a d t o c h underklä- derna o k l a n d e r l i g a?
T i l l g i f godhetsfullt en ä k t a m a n a f den g a m l a s k o l a n denna nyfikenhet o c h äfven denna fråga, o m en m o r g o n r o c k öfver huf- v u d är den bäst passande dräkten v i d en u n g flickas första toalett?
J a g tror, att en fotfri, stark husdräkt, s o m tillstädjer fria rö- relser v i d de husliga sysslorna, skulle v a r a mycket behagligare.
V i s s e r l i g e n har hvarje tid sin sed, o c h v i d ett så viktigt steg förstår v ä l h v a r o c h en bäst själf, h v a d s o m är tjänligast.
D o c k ville j a g gärna fästa u p p m ä r k s a m h e t e n på särskildt en sida a f förhållandet mellan de förlofvade.
E n l i g t den g ä n g s e uppfattningen äro förlof- ningskorten ett slags fribref p å hvarje ö m - hetsbetydelse o c h hvarje förtrolighet mellan de f ö r l o f v a d e inför allas ögon och p å ett snart sagdt förvånansvärdt o b e s v ä r a d t sätt.
Ett sådant ungt f ö r l o f v a d t par är ej till för det öfriga sällskapet, o c h detta tar ej heller nå- g o n hänsyn till d e m.
D e äro oskiljaktiga före, v i d o c h efter b o r d s s a m k v ä m e t; detsam- m a ungefär är förhållandet, o m det dansas eller bjudes p å n å g o n annan underhållning.
D e t är till och m e d vanskligt n o g för vänner o c h g a m l a b e k a n t a att få ett ord a f de l y c k - liga.
Ofta sitta dessa t v å i ett afsides hörn, g l ö m m a snart sin o m g i f n i n g o c h utbyta, utan att genera sig, h a n d t r y c k n i n g a r och kyssar, j a, k u n n a drifva det ä n d a till den salighetens gräns, att de f a l l a i hvarandras armar, s o m v o r e de allena i hela världen.
D e t finnes undantag, det tillstår j a g gärna, m e n de äro ej så m å n g a.
Ömhetsbetygelser tillhöra öfver h u f v u d i c k e offentligheten, d ä r de m e d brutal hand hän- synslöst beröfvas sitt ö m t å l i g a färgstoft; d e äro opassande, till o c h m e d för gifta.
Men f ö r dessa är det b i n d a n d e bandet åtminstone ett fast, beståndande, d å detta ej är förhål- landet m e d alla förlofvade.
D e uppslagna förlofningarnas antal är stort, o c h h v i l k e n ställning intar väl den u n g a flickan efter en sådan brytning, när hon, så att säga, låtit k y s s a o c h o m f a m n a sig midt p å ö p p n a tor- get?
H o n k a n v a r a aldrig så o s k y l d i g till att förlofhingen brutits; den orörda j u n g f r u - lighetens c h a r m e är borta, o c h detta är f ö r m å n g e n u n g m a n anledning n o g till att ej b j u d a den öfvergifna sin h a n d, h v i l k e t han k a n s k e annars gärna h a d e gjort.
I E n g l a n d känner m a n endast korta o c h i c k e offentliga förlofningar, s o m å l ä g g a de trolofvade d e n yttersta återhållsamhet.
Är en tredje ej i n v i g d i hemligheten, så k a n m a n d ä r helt säkert ej ens m ä r k a, att ett förlof- v a d t p a r finns i sällskapet.
Hans Stolte.
Så snart det ieke är absolut omöjligt, b ö r kvinnan själf amma sitt barn.
O m hon ieke gör det, då hon kan det, kränker hon sin för- nämsta plikt o c h beröfvar sig de upphöjdaste njutningar.
Grefvinnan Dash.
H u r vacker den väg än m å vara, som man vandrar m e d en kvinna, k o m m e r dock alltid det ögonblick, då man, för att förströ sig, börjar räkna milstolparne.
P.
J. Stahl.
Ett budskap, hvilltet vi hoppas måtte glädja våra ärade läsa- rinnor lilca myelcet som oss, är, att Idun på det nya året synes komma att vinna vidsträck- tare spridning än någonsin.
Ingen annan tid- ning l hela landet torde, att döma af oss med- delade postsiffroi ', hafva med det nya årets in- träde gjort ett, ens närmelsevis, så stort upp- sving som » damernas egen tidning » Idun.
Att vi härför till ej ringa del hafva att tacka det lifliga intresse, hvarmed våra ärade läsa- rinnor liar och där i landet arbetat för tid- ningens spridning, det inse vi mer än väl.
Och vi skola äfven på alla sätt visa vår tack- samhet härför.
På samma gång bedja vi emellertid alla våra läsarinnor, att de fortfarande bland sina belcanta verksamt arbeta för spridningen af Idun och dess Modetidning, hvilken också vunnit ett synnerligen varmt erkännande.
Kommen ihåg, att i Sverige finnas väl minst 100,000 famil- jer, där Idun både borde och kunde finnas, och dock torde den hittills ej trängt till mer än högst 15,000 hem.
FM stort fält finnes sålunda ännu att bearbeta.
Hjälpen oss där- med / Säkerligen finnas bland edra bekanta ännu många, som ej hafva Idun, kanske ej sett henne.
Visen dem ett eller annat num- mer eller bedjen dem uppgifva sin adress, skola vi genast sända profnummer.
Allt hvad I så- lunda gören för oss, det gören I ock för Eder själfva; ty ju större läsekretsen blir, dess mera lämna m i alla riktningar utvidga och för- bättra tidningen.
Märken ock väl, att om hvar och en skaffar en enda ny abonnent, så blir ju därigenom utan synnerlig möda upplagan fördubblad.
I förhoppning om, att detta resultat snart måtte nås, tacka vi Eder, för det 1 så man- grant åter infunnit Eder hos allas eder vän- inna Idun.
Med utmärkt högaktning Redaktionen.
Om ordningen i hushållet.
(Till julen utsändes å A d o l f Bonniers förlag ett förträffligt, vilja vi nästan säga, för hvarje husmoder oumbärligt litet verk, » Bådgifvare för husmödrar », en samling råd och upplys- ningar för hemmet o c h hushållet bearbetade efter tysk källa för svenska förhållanden a f samma erfarna hand, D:r O. H. Dumraths, hvil- ken i Idun numera leder matsedels- och mat- receptafdelningen.
V i ha ej velat underlåta att fästa våra läsarinnors uppmärksamhet vid den- na verkligen praktiska och förvånansvärdt mång- sidiga o c h uttömmande husskatt, o c h tro oss ej bättre kunna gifva dem håg att närmare göra dess bekantskap ärf- genom att här nedan anföra ett litet utdrag om ordningen i hus- hållet.)
Till de värdefullaste egenskaperna i en god hus- hållning hör obestridligen, att allting därstädes skall befinna sig i ordning, att allt sker i r ä t t t i d och att hvarje sak har sin r ä t t a, b e s t ä m d a plats, ' oafsedt renligheten, som naturligtvis är en sak, som bör följa af sig själf.
En viktig beståndsdel i det husliga lifvet är den riktiga, tidsindelningen.
Huru många hustrur fin- nas icke, som just i denna så väsentliga punkt svårt försynda sig!
Det händer, att mannen kla- gar öfver att måltiderna blifva för sent i ordning, att barnen måste stjälpa i sig kaffet skållhett, på det att de i rattan tid må hinna i skolan, och andra exempel snart sagdt i det oändliga kunna anföras.
Därvid springa alla beskäftigt omkring i huset fram och åter, utan att dock få något ur händerna.
Dylika oregelbundenheter förekomma endast där- af, att frun i huset icke förstår att r i k t i g t u p p - s k a t t a eller b e g a g n a d e n t i d, som fordras till hvarje förrättning.
För att anföra ett exem- pel, så kan man begripligtvis icke för hvarje dag koka ett och detsamma; ena dagen bjudes sålunda på grisstek, andra dagen på ärter och fläsk, en tredje dag måhända på pannkaka.
Hvar och en af dessa anrättningar fordrar till sitt lagande na- turligtvis icke lika lång tid, den ena tager mera den andra mindre tid i anspråk.
En husmoder,, som icke på förhand tänker härpå, utan med af- seende på tiden vill behandla allt efter samma mönster, skall för den skull icke heller alltid hafva middagen färdig vid samma tid.
Ena gången blif- ver maten färdig klockan 2, en annan gång först klockan 3 eller kanske ännu senare.
Till hvilka obehagliga uppträden dylika förse- ningar med tiden kunna leda, framgår tydligen,, då man besinnar, att ett mycket stort antal män.
så väl gifta som ogifta, äro bundna vid b e s t ä m d a a f f ä r s - e l l e r tj ä n s t e t i m m a r, att barnen i r ä t t t i d s k o l a i s k o l a n o. s. v. Hafva dessa för den skull endast en helt kort tid till sitt för- fogande för att äta den måhända ännu kokheta middagen, så måste det slutligen gå därhän, att den hastighet, med hvilken maten fortares, s k a - d a r h e l s a n, äfven om man frånser, att på detta sätt den hvilopaus efter middagen, som är så väl- kommen och behöflig, beröfvas oss.
Läkarne fram- hålla nämligen skarpt, att man med fylld mage visar sig föga hågad för arbete och framför allt föga skickad för att tänka och att efter måltiden en kort stunds hvila är ganska välgörande för matsmältningen och nödvändig för helsan.
r Innan man företager sig något arbete, bör man för den skall beräkna huru lång tid detta fordrar för att blifva färdigt i rattan tid, på det att det måtte passa, tillsammans med arbetsplanen för hela dagen.
Det är j u naturligt, att, liksom för födans till- redande, äfven för alla andra husliga förrättnin- gar och vederkvickelser tiden måste behörigen af- mätas, och för den skull skall en duglig och klok husmoder dagen förut uppgöra planen för arbete och hvila.
Angående ordningen i hushållet må följande framhållas: Hvarje sak tilldelar man en bestämd plats, dit den genast efter dess begagnande åter lägges.
Hvad här af sig själft naturligtvis gäller om större föremål som kastruller, stekpannor, baljor, fat o. s. v.; beaktas icke alitid, då frågan är om mindre föremål.
Huru mycken tid förspilles exempelvis icke ofta med att leta efter korkskrufven, en nyckel eller en sax.
Den lilla- mödan att iakttaga ofvannämda grundsats belönas för den skull rikligen genom tidsbesparing.
Man bör vidare vänja sig vid att aldrig låta kryddor; stärkelse, mjöl, té o. s. v., hvillca man nyss köpt hem, förblifoa liggande i pappersstru- tar eller papperspåsar, utan genast tömma dem i de till deras förvaring afsedda kärlen.
Soin man vet, är papper ett föga varaktigt ma- terial, som lätt hopskrynklas och sönderrifves eller också uppmjukas af fuktighet.
Man kan för den skull icke undvika, att då man begagnar de va- ror, som innehållas i pappersstrutar eller påsar, omslaget lätt sönderslites och innehållet spilles ut.
Detta sker så mycket lättare, om innehållet utgö- res af pulfverformiga ämnen eller af ämnen, hvilka hafva en spetsig eller kantig form, sådan som fö- rekommer hos kanel, torra citronskal o. s. v. Härtill kommer vidare, att många kroppar lätt draga till sig fuktighet och flyta sönder, såsom fallet är med potaska, såpa, eller att man i pap- persomslag icke alltid kan skydda dem från väta.
Man kan sålunda lätt föreställa sig, hvilken vil- lervalla som uppstår i en låda, i hvilken de mest olika ämnen förvaras om hvarandra, såvida hus- modern eller kokerskan icke vill aflägsna pappers- påsarne.
Oafsedt att ett dylikt förvaringssätt all- tid måste ingifva en viss grad af motvilja hos dem, som räka få se det, så är det o c k s å d y - r a r e än hvarje annat sätt, emedan härigenom ganska ofta ämnen förstöras och blifva obrukbara, hvilka, om de förvarats i passande kärl, skulle hafva hållit sig ganska länge.
D e r f ö r: b o r t m e d pappersstrutarne och liknande omslag!
Så snart man för hvarje föremål anskaffat ett särskildt kärl eller inredt en särskild låda, är det nödvändigt, alt kärlet eller lådan förses med en namnplåt för att undvika Jöroexlingar.
Isyn- nerhet kan lätt ett misstag ega rum vid pulveri- serade kroppar, enär dessa ofta knappt kunna särskiljas genom blotta utseendet.
Om det redan i och för sig icke kan vara lik- giltigt, om i stället för socker mjöl blandas till en
anrättning, så är hvarje slags förvexling högeligen farlig, då det gäller mindre oskyldiga, måhända giftiga ämnen.
Hvem har icke ofta hört omtalas — och detta förekommer snart sagdt för hvarje år — att en tjänstflicka eller ett barn af misstag råkar förtära lut eller fläckvatten och att arbetare i stället för brännvin råkat få svafvelsyra, emedan dessa giftiga vätskor förvarats på vanliga buteljer utan särskild beteckning, som angifver, att de in- nehålla dessa giftiga vätskor!
Dylika olyckor skulle högst sannolikt till största delen förekommas, o m hvarje kärl erhölle en tyd- lig påskrift, som angåfve innehållet.
För giftiga eller åtminstone skadliga ämnen, såsom lut, svaf- velsyra, saltsyra, messingsvatten, o. s. v. bör så- som regel gälla, att man förvarar dem på ett särskildt ställe, afsklldt från födoämnen och njut- ningsmedel.
Detta bör ske för att så vidt som möjligt und- vika en förvexling mellan oskadliga o c h farliga ämnen, hvilken lätt under det dagliga arbetets brådska kan råka till att inträffa. "
Till o r d n i n g e n i ett hushåll hör ytterligare, att hearje kärl, som tjänar till förvaring affödo- ämnen eller njutnings medel och andra, förbruk- ningsämnen, förses med lock, och hvarje till, för- varing aj vätskor ajsedd flaska eller butelj med kor / i.
Vid fasta kroppar undvika vi på detta sätt alla föroreningar af dam och hindra därjämte in- sekter från att intränga m. m.
Vid vätskor är en omsorgsfull igenkorkning af de flaskor, i hvilka de förvaras, dessutom ett medel att bevara dem starka o c h kraftiga och att [undvika hvarje förlust genom afdunstning.
Välja vi exempelvis ättika, så visar sig, att | denna vid luftens obehindrade tillträde blifver svagare och * slutligen helt och hål- let fördärfvas, i det att s. k. åttikålar i riklig mängd utveckla sig i densamma.
larne äro en följd af att små svampar utvecklas, hvilka med tiden genomtränga hela pulfret och så mycket säkrare förmå förstöra det, som j u i det på alla sidor tillslutna kärlet ett uttorkande icke kan ske.
Låtom oss för den skull väl taga oss till vara för att genom oförsiktighet åstadkomma väta i de till förvaring af torra växtämnen bestämda kärlen, ty dessa växtämnen skola genom fuktighetens in- flytande blifva mögliga och fördärfvas.
Därjämte är det just icke någon vacker anblick, om i ett snöhvitt pulfver, t. ex. socker, finnas gula, bruna eller svarta klumpar, hvilka lätt uppstå, om man däri nedsticker våta skedar, som förut användts i kaffe, soppor eller dylikt.
På samma^ sätt utsattes sprit för alt afdunsta, om en flaska, innehållande denna vätska, lemnas att stå utan propp, hvarigenom en tydlig förlust inträder; detsamma gäller om benzin o. s. v. Man vet vidare, att vin i illa korkade buteljer ganska lätt fördärfvas o c h surnar.
Olja, utsatt för luftens inverkan, visar en stor benägenhet att härskna.
På detta sätt kunna exemplen efter be- hag ökas vida mera, men alla ådagalägga, af hvil- ken stor v i k t d e t ä r a t t o m s o r g s f u l l t t i l l - sluta förvaringskärlen.
Ty värr finner man i många hushåll, att ofvan- stående grundsatsers betydelse icke behörigen iakt- tagas, eller att af försumlighet eller lätja kärlen icke åter tillslutas, utan lemnas öppna, hvarige- nom deras innehåll utsattes för alla möjliga in- flytanden.
Af icke minare vikt än att omsorgsfullt sluta förvaringskärlen är äfven att sörja för, att kannor eller Jlaskor med olja, fotogen, sirup och dylikt ställas fjå eti underlag af lera eller metall.
Det torde sällan vara möjligt, att så sorgfälligt hälla sega eller oljeartade vätskor ur ett kärl i ett annat, att icke åtminstone några droppar rinna ned på kärlet.
Men dessa föranleda ofelbart, o m man icke ställer kärlen på ett passande underlag, stora och fula, ringformiga fläckar, på eller i träet af det skåp, i hvilket kärlen förvaras.
Genom att använda ett underlag ui.dvikes icke blott, att plat- sen, där vätskorna förvaras, nedsmutsas, utan där- jämte återvinnes en icke obetydlig mängd af den ifrågavarande vätskan, hvilken eljes skulle hafva gått förlorad.
Af samma skäl bör man undvika att länge låta fett eller smör, korf och skinka ligga inlindadt i papper, utan man bör i stället se till, att dessa och liknande f e t a a r t i k l a r s å h a s t i g t s o m m ö j l i g t l ä g g a s på t a l l r i k a r e l l e r fat och undanställas.
Det mål, som åsyftas med en sorgfälligare för- varing af åtskilliga i hushållet använda artiklar, nämligen att de länge skola hålla sig friska o c h bevara sin godhet och sitt snygga utseende, ernås likväl endast delvis därigenom att de förvaras i passande kärl.
Härtill kräfves nämligen ytterligare, att dessa kärl b e g a g n a s p å l ä m p l i g t s ä t t.
Detta.
; sker genom att till uttagande af pulfverfor- miga och fasta ämnen alltid använda rena skedar.
Men framför allt bör man undvika att betjäna sig af fuktiga kärl eller att införa fuktighet i kärlen.
Kärlen måste i stället efter rengöringen sorgfälligt torkas och sedermera a l l t i d hållas a b s o l u t torra.
J l l i = J a r du redan slukat i dig din soppa, Fritz, Ail JL o c h mor har ännu ej hunnit ösa för, » ^- * ^ sade fadern.
» Du äter allt för varmt, allt för fort; det kommer du själf att få lida för. » Men den lille Fritz kunde ej låta vara att äta, så snart tallriken stod framför honom.
Det dröjde inte länge, förrän han en dag slukade en sked- full kokande risgrynsvälling o c h måste lägga sig till sängs med förfärliga smärtor i halsen.
Värre var det, då han engång tillsammans med en sked soppa slukade ett spetsigt ben, som läkaren en- dast med svårighet fick reda på med tillhjälp af fina instrument.
Så snart fuktighet kommer i ett vegetabiliskt pulver, t. ex. rågmjöl, ser man först talrika små klumpar uppstå, hvilka göra det förut likformiga pulfret olikformigt.
Men snart tillkommer ytter- ligare något annat.
Rundt omkring dessa klum- par, hvilka på visst sätt utgöra härden för de små vätskedelar, som inkommit, börjar mjölpulfvret blifva slemmigt och antaga en ful färg.
Båda de- Nytillträdande abonnenter kunna mot insändande af 40 öre i frimärken er- hålla I d u n s julnummer ningens redaktör med porträtt af tid- och nitton af de mest framstå- ende kvinliga och manliga medarbetarne.
Numret innehåller dessutom 20 sidor intressant och om- växlande text samt torde i detta afseende vara den rikhaltigaste jultidning, som någonsin utkommit.
Må e x e m p l e n varna!
;) Det tyckte pojken emellertid ej just gjorde godt, och föräldrarne trodde redan, att han helt o c h hållet lagt bort den dåliga " vanan.
Så kommo studentåren, och Fritz, studenten, som ej väl tålde, att man gjorde honom förebrå- elser, upptog tämligen onådigt hvarje förmaning från föräldrarnes sida.
Flitig var han, och till att äta begagnade han den minsta möjliga tid.
Med tiden blef Fritz professor och en ansedd man, och då han nu hade sitt eget hushåll, var det ingen, som kunde ställa något hinder för den då- liga vanan.
Den lärde mannen klagade visserli- gen öfver sin krångliga mage, men han menade, att det berodde på hans stillasittande lefnadssätt, ty han tänkte alls inte längre på sin ovana.
Lån- ga promenader, till o c h med badsejourer hjälpte ej mot det tilltagande onda, som till sist lade ho- nom på sjukbädden.
» Säg mig, hur är det fatt med min m a n?
» frå- gade hustrun läkaren.
» Det gör mig ondt att nödgas säga er, att han lider af en obotlig magåkomma; slemhinnorna äro illa angripna; j a g fruktar till o c h med för kräftan. » » Men hur kan det vara möjligt?
Min man får alltid goda, sunda rätter o c h han går aldrig ut på lokaler, där han kan ödelägga magen med starka drycker. » » Han har kanske brukat äta sin mat fort o c h varm? » » Det brukade han visserligen göra, » medgaf hustrun.
» Ja, där ha vi saken, » svarade den erfarne lä- karen.
Den sjukes krafter nedsattes mer och mer, till dess döden befriade h o n o m från hans lidanden.
Liköppningen utvisade, att han dött af kräfta i magen, och läkaren sade: » De heta o c h otillräck- ligt genomtuggade rätterna ha varit för mycket för hans mage. » Teater o c h musik.
K. operan bjuder onsdagen den 15 dennes på sin första verkliga nyhet för innevarande spelar.
Leo Delibes ' 3-akts-opera » Lakmé » gifves nämligen då för första gången härstädes.
Intresset för den nya operan torde varda så mycket större, som titelpartiet uppbäres af en ung debutant, fröken Petrini, vid hvilken stora förhoppningar knyta sig.
General- repetitionen i lördags, vid hvilken vi tyvärr voro hindrade infinna oss, lär också hafva bådat godt för så väl operans som debutantens framgång.
På upp- sättning och dekorationer lär intet hafva sparats.
Som Idun lägges i press redan på onsdagsförmid- dagen, kunna vi emellertid denna gång ej vidare yttra oss om nyheten i fråga.
På k. operan har tvänne aftnar under förra och innevarande vecka uppträdt en ung violinist från vårt södra grannland, fröken Schytte, hvilken visat sig vara en ovanligt lofvande konstnär.
Hon är ju ännu helt ung, men skall helt säkert efter ytterligare några års samvetsgranna studier under god ledning blifva en konstnär af rang.
Hennes uppträdande påminte om den sedan några år tillbaka här väl- bekanta Teresina Tua, men hon lade i dagen dju- pare ton och mera verve i spelet än denna.
Hennes utförande af Mendelssohns violinkonsert och Svend- sens sångbara romans förtjänar goda loford.
Hon har här ock skördat både blommor och bifall.
K. dramatiska teatern gifver fortfarande för fulla och goda hus Feuillets komedi » Chamillac », och sär- skildt är hr Fredriksson som titelrollens innehafvare föremål för liflig och välförtjänt hyllning.
Utförandet, om hvilket vi förut yttrat oss, är i sin helhet ock värdt det erkännande, som från alla håll kommer det till del.
Stycket torde ej så snart försvinna från dramatiska teaterns spellista.
Den i söndags af regissören hr^l.
Roos anordnade matinén var talrikt besökt, och det lifiiga bifallet och de muntra skrattsalfvorna i salongen vittnade nogsamt om den belåtenhet, som där var rådande.
Fru Flartmans Gurli i » En räddande ängel » är för känd och välkänd att ej genast slå an eller att här vidare behöfva omnämnas.
Största intresset fäste sig vid utförandet af Holbergs » Den förvandlade brud- gummen », och gaf detta utförande, i hvilket fru Litt- marck samt fröknarna Klefberg och Ahlandcr inne- hade de främsta rollerna, tydligen vid handen, att det ingalunda saknas krafter vid denna scen för att där låta de allbekanta Holbergstyperna på ett värdigt sätt framträda.
V i hoppas därför ock, att detta stycke snart måtte på denna scen efterföljas af flere af den odödlige författaren.
Vasateatern repeterar flitigt » Mikadon » eller » En dag i Titipu » och torde redan under loppet af nästa vecka blifva färdig med den samma.
Filharmoniska sällskapet gifver sin nästa konsert redan i början af mars, och kommer därvid Seb.
Bachs storartade Mathäus-passion att utföras, då för för första gången i Sverige.
Den 14 januari.
K v i n n a n vittnar för eller m o t mannen.
O m han är om han lastfall; hon nan vild o c h rå, är hon ful o c h s o r g s e n; är g r o f o c h sinlig, är hon listig o c h om han är utan bjärta lättfärdig, är den o c h ideal, är förderfvad o c h dåraktig.
lefvande uppenbarelsen nens samvete.
E. de Kvin- af man- Pompery.
En ouppgjord räkning.
Af Sune Folkeson.
(Forts.) j | O n höll u p p att läsa der hon — de voro log ett bortskämdt o c h såg på sina hän- sällsynt barns vackra, och leende, då hon sakta strök d e m m o t brefvet.
I ett annat bref s k r e f h a n: dan — är så tafatt, så blyg gent emot h e n n e?
Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
mor, fin med » Se- du nu sett oss, förebrår du mig, att j a g jag vågar inte Men röra vid henne, hon, så o c h klen, j a g kunde j u bryta sönder henne mina grofva arbetshänder.
Ser du, hon
förefaller m i g som en fågel, morgon slagit sig ner på o c h sjunger, därför att det kring — — men bara jag den, skulle sången tystna som en solig vår- mitt fönsterbräde är vår rundt o m - sträckte fram ban- o c b fågeln flyga. » » .Jag begriper nog, att jag måtte förefalla hen- ne obetydlig, tråkig o c h dum.
M e n det är omöjligt att hjälpa; då hon talar om b ö c k e r, konst eller teater, .sitter jag bara o c h tiger, men det är, därför att j a g sitter i ångest, att hon skall sluta tala, så jag inte längre skall få höra det där förtjusande, sjungande tonfal- let, hon har i rösten.
D u vet ju, att jag hör- de henne skratta, innan jag såg h e n n e?
Och att jag redan var kär i rösten, innan j a g ens visste, huru vacker hon var.
En kvinnas röst har aldrig bedragit m i g, — där den är mjuk o c h varm o c h sjungande, där finns ett godt och friskt hjärta, o m det också är sig själft omedvetet. » — — — — — — — — — H o n såg upp med en varm o c h tacksam blick i sina stora, mörka ögon.
H a r godt det skulle ha varit att få älska en sådan man, — — - • — hon tog nervöst till sig nya bref, — — — » m o r, o m du såg uttrycket i hennes ögon just n u!
D e äro så stora, så allvarliga, att de kasta skugga öfver hela det lilla runda, näpna barnansiktet, o c h där blir en sådan tju- sande blandning af barnslighet o c h kvinlighet.
O c h så milda de kunna vara, när hon ser på blommor t. ex., hvar b l i c k.
ä r en smekning nästan. » — — — — — — — — — — — » O c h så är hon så outvecklad, oaktadt sin stora världserfarenhet.
H o n han egentligen ej lefoat, förstår du, utan bara representerat ef- ter inlärda regler.
V å r t lif, tankens o c h käns- lornas, har hon blott sett på teatern o c h snud- dat vid i osanna b ö c k e r.
J a g tror aldrig, hon hört en ton af mänskligt lidande eller fröjd, som ej varit falsk eller förstämd. » — — — O c h så vidare, längre n e r: — — — — — — — — — — » D u skall inte döma henne, som du gör, mamma, hon känner sig j u inte själf, hon vet inte ännu, hvem hon är, hon tror sig vara någon helt annan.
H o n har aldrig fått k o m m a in till sig själf eller till andra människors väsen annat än genom kon- venansens medlareskap.
H u r kan du då tro, att en sådan flicka är l y c k l i g?
O c h utan att hon är lycklig själf, kan hon inte sprida lyckan omkring s i g » — • — — — — Denna gång var hon helt blek, då hon såg upp.
H a d e Johan r ä t t?
V a r hon inte l y c k - lig?
H a d e hon aldrig varit det?
H v a d var då l y c k a?
H o n tog ett nytt bref — — — — — — — — » hon har j u aldrig fått känna den glädje, som en uppoffring ger, eller den styrka, som en seger öfver sig själf innebär » — — — — — — • — — — — — — • — V a r detta ett svar på hennes fråga?
Ja, då hade hon aldrig varit lycklig!
Ty i hela sitt l i f kunde hon ej påminna sig en gjord uppoffring eller en försakelse eller en k a m p.
H o n hade fått allt, hvad hon pe- kat på, allt obehagligt hade aflägsnats, först hos föräldrarne, där hon varit enda barnet och mycket klen, o c h sedan i hennes gifte.
Aldrig lycklig!
Hvilken gränslös längtan efter lycka kände hon inte plötsligt, som ett oresonligt, oeftergifligt kraf.
T y en ny värld hade öppnats för henne i mannens bref, en, af hvilken den, hon lefvat uti, blott varit en vrångbild.
H e n n e s inlärda salongslexor, hennes på för- hand uttänkta svar o c h rörelser, hela den sam- mansatta mekanismen o c h det fint utarbetade urverket, som kallas en världsdam, oföränder- ligt korrekt o c h densamma vid hvarje timme | på dagen — det hade varit hemtes lycka.
O c h nu stod uret stilla, ett hjul hade gått sönder, eller en fjäder sprungit af — och inom henne hade det blifvit tyst.
H o n förnam ej längre det eviga tick-tacket af sitt eget lilla urverk — men blott en stor tomhet, som bredde sig ut öfver allt, där mekanismen förut tjänstgjort.
H o n grep åter efter mannens bref, men denna gång m e d skälfvande händer.
F ö r hvart och ett hon lade bort, steg ett häftigt: » m e r a!
m e r a!
» upp på läpparne.
H o n satt med fam- nen alldeles full af bref, o c h utan att veta, hvad hon gjorde, tryckte hon hvart o c h ett till sitt hjärta, häftigt o c h varmt, innan hon lät det glida ned till de andra.
A l l a talade blott om henne.
H e l a hans värld, rörde sig kring » hans lilla p o e m », som han kallade henne.
Han blott lefde för att skaffa henne glädje.
Ä n var det bön om hjälp att välja en dyrbar gåfva eller en öfverrask- ning, som m o r o c h son beredde tillsammans, eller en fråga om ressällskap till utrikes brun- nar o c h bad, ty själf skulle han med någon drumlighet eller försumlighet bara retat henne.
H o n var j u van vid en sådan världsmannaru- tin som faderns, o c h han, Johan, var en ohjälp- lig bourgeois i allt sådant — — — — — — — — — — — — — — mera — — » m o r, du kan inte tänka dig en sådan vårdag det varit i dag.
D e hvita syrenerna hänga som brudslöjor i luften.
H o n hade va- rit ute o c h plockat vilda blommor till vaserna, ty vi vänta främmande från sta ' n, o c h när hon k o m, varm, m e d det ljusa, lockiga håret som en guldsky kring hufvudet, gående genom den hvita syrenallén, o c h m e d famnen full af blommor, trodde jag det var våren själf, som k o m, o c h jag öppnade fönstret — för att släppa den i n; ofrivilligt räckte jag ut armar- na för att lyfta henne upp från marken.
H o n bröt en hvit syren o c h räckte mig genom fön- stret.
N u står den här o c h doftar, på mitt skrifbord, o c h mina allra heligaste o c h bästa känslor, som alla böra henne till, g ö m m a sig i de hvita små k a l k a r n e » — — H o n kunde ej läsa längre, en onämnbar ån- gest pinade henne.
H v a d kunde det v a r a?
H o n visste det ej själf, hon hade aldrig lärt sig att tänka utan hjälp.
H o n skulle velat — — eller le o m så också mitt eget skulle brustit, för glida in i hennes, droppe för droppe.
på det afståndet vi stå till hvarandra — är det möjligt?
O c h jag är rädd att bli löjlig » — — — — Hvilket fel?
H v a d menade J o h a n?
Och afståndet?
Hennes föräldrar hade j u alltid lefvat i hvar sin del af våningen, o c h hon hade j u kopierat sitt l i f efter deras.
Hon kunde ej minnas, att hon annat än undantags- vis smekt mannen under deras korta äkten- s k a p; det brukades ej i hennes h e m; det hade där stämplats som ofint.
O c h i allt hade hon följt föräldrarnes exempel o c h böjt sig för » g o d a tonen ».
D e hade gift bort henne, lofvat hen- ne all den l y x, hon varit van vid.
O c h hon hade låtit dem bestämma.
H o n hade fått allt, hvad de lofvat henne, o c h således hade hon alltid, tills i dag, trott sig lycklig.
Men nu, nu visste hon, att lyckan var något helt annat — — — — — — — H v a d kunde Johan mena med f e l?
Här gamla tröstegrunderna till, så hon blott.
räckte inte de m y c k e t fattade (Forts.) Från Iduns läsekrets.
sällan k o m m o nu uttrycken af hans djupa kärlek, och det var dem hennes hjärta nu längtade efter.
J o, se här var ett: — — — — — gråta, gråta — het, att Men hur hon visste ej rätt hvilket — — — hon skulle velat gå långt bort — — ut i skogen eller bort till den där syrenallén.
B l o m m a d e den nu m å n n e?
Eller till en ström, en rik och mäktig, o c h lyss ' på dess sång eller bara få kasta sig ned o c h gråta.
A c k,, bara få vara ung igen, men riktigt denna gång, ej m e d hopsnördt hjärta!
— — Så började hon åter läsa.
Ibland föllo b r e f från andra personer i hennes händer, men hon kastade otåligt undan d e m.
D e t retade o c h plågade henne, att alla andra, utom hon, hade kännt, älskat och beundrat h o n o m.
M e n hans bref blefvo småningom mera sorgs- na, tyngre.
Där talades nu mest om affärer.
D å o c h då, när modern kanske klandrat, bröt kärleken fram som en lidelsefull glöd, så m y c - ket starkare, som den tycktes undertryckt — — — — — — — — — » d u har inte rätt att döma henne ohörd, mamma.
D u kän- ner henne ej, hon är bortskämd, det kan väl vara, men där finns intet ondt, blott obrukade krafter.
Felet är ensamt mitt, hade jag blott vågat i början lägga hennes hjärta in emot mitt, så hade jag nog mäktat fylla dess tom- En förfrågan.
Skulle någon eller några af Iduns många läsarin- nor, hvilka äro så lyckliga att ha ordet i sin makt, ej känna sig manade att bemöta Aves uppsats i n:r 49 af denna tidning för i fjol?
Den, som skrifver dessa rader, har alltid dragit sig för att i skrift uppträda offentligt och vet sig alls icke ega den skicklighet, som erfordras för att våga » draga blankt » ' mot en, som för så skarpa vapen som A ve; men då hon önskat och väntat förgäfves, att någon annan måtte göra det, och antager, alt artikeln i fråga under julbrådskan förbisetts, så an- håller hon härmed att få fästa uppmärksamheten å den samma.
Eller månne ej det anatema, som Ave utslungar i följande ord: » Hvarje kvinna, som åta- ger sig ett arbete af den art, att det lika bra läm- par sig för mannen som för henne, gör orätt emot hela samhället, ja,, kränker sedelagens heliga allvar, om hon nedsätter arbetslönen på grund däraf, alt hon kan lefva på mindre inkomst än mannen » kräfver ett litet genmäle?
Aves bevisföring är för öfrigt härvidlag sådan, att den synes mig punkt för punkt kunna gendrifvas.
I ett har Ave rätt: att det finnes sjelfviska ar- betsgifvare, hvilka betala en kvinna en så skamligt liten aflöning, att vederbörande skulle blygas att er- bjuda den åt en man; och det fastän kvinnan kan sköta samma syssla som mannen lika bra, om ej bättre; men, så ringa denna » skamliga aflöning » än är, kan man i alla fall kalla den lysande i jämfö- relse med, hvad en barnfröken, en hushållerska, ja t. o. m. de flesta lärarinnor erhålla.
Och hvarför då förmena kvinnan att förbättra sin ställning?
Där- för att hon tager bort tillfällen till förtjänst för man- nen, hvilken har större lefnadskostnader än hon, me- nar Ave.
Ja, nog är det sannt, att mannens lef- nadskostnader äro större än kvinnans; men om de också nödvändigt måste vara det, undra vi.
Behöf- ver ej kanske kvinnan, om hon är frisk och arbetar strängt, äfven hon en god ocb kraftig föda, och kan ej hennes aptit också vara god?
Jo, helt visst.
Det är således ej ätandet, som gör skillnaden i lefnads- kostnader så stor; men månne det ej möjligen kan vara drickandet, ja just drickandet, tillika med ci- garrerna, kortspelet, kafélifvet och mycket annat, som ej så noga.
kan specificeras.
Frågas nu, om kvinnan, på det att mannen skall få dessa sina lefnadsbeliof tillfredsställda, ej är i sin goda rätt, då hon mottager en syssla, genom hvil- ken hon ej endast själf kan lefva, utan äfven, hvil- ket många gånger inträffar, är i stånd att under- stödja åldriga föräldrar och unga syskon; eller må- ste hon, utom arbetets tunga, äfven bära på medve- tandet, att hon » kränker sedelagen »?
Ack, mina kära medsystrar, I, som tanken som jag, hjälpen mig att öfvertyga Ave i denna punkt.
Jag, med min ovana att skrifva, skulle göra det allt- för klumpigt, och min föresats var verkligen, som jag i början antydde, endast att påvisa, fastän jag, drifven af mitt intresse för saken, glömt mig och öfverskridit den gräns, inom hvilken jag borde hål- lit mig.
Elma.
Förslag till matordning för veckan 1 8 - 2 5 jan.
Enklare bord.
* Söndag: Hvitkål.
Grisstek.
Brödpudding.
M å n d a g: Stufvad lake.
Puré af torra gröna ärter.
Tisdag: Kött och potatispudding.
Snarkokt soppa.
Onsdag: Kokt fårbringa med dillsås.
Dansk soppa på sagogryn.
T o r s d a g: Hachis på får.
Buljong med grönsaker.
Fredag: Stekt fårsk sill med se- napssås (sauce Dijon).
Soppa på fårhals (eng. mutton broth).
Lördag: Kallops med stufvade mo- rötter.
Risgrynsvälling (fransk).
Anm. 1.
För att personer, som eljes icke må väl af hvitkål, skola kunna fördraga den, gör man väl i att för- välla kålhufvudena i vatten, innan de sönderskäras.
Anm. 2.
Kallops kan på ett lika praktiskt som utmärkt sätt kokas, om man i en kastrull med öfvergripande lock (fransk kastrull) lägger köttet med lök och kryddor och därefter insätter kastrullen i en kakelugn, där brasan nyss utbrunnit och spjället är färdigt att stängas.
Kastrullen intages följande dag, då man endast behöfver till fullo anrätta kallopsen i och för serveringen.
Till kallops kan man med mycken fördel använda godt hästkött, hvilket kokt på det angifna sättet blir ut- märkt.
Mccept.
1) Snarkokt soppa: Skorpor, citron- skal, kanel, smör och litet salt kokas med så mycket vatten, som man vill hafva soppa.
Då skorporna kokt sön- der, drifvas de genom sil, afredas med ägg-gulor, grädde, vin och socker; om man så vill, iläggas russin.
Litet vin, marsala eller madeira, lämpa sig godt för ändamålet.
2) Dansk soppa på sagogryn: Sago- gryn kokas långsamt på sakta eld till en simmig soppa, som, sedan den lyfts af elden, tillsättes med vispade ägge- gulor, efter behag och personernas antal, renskt vin och socker efter smak.
Russin kokas särskildt och sättas jämte spadet till soppan, som därefter ser- veras.
3] Soppa pä fårhals • Man kan an- vända hvilket stycke fårkött som hälst, men vanligen tages halsen.
Köttet lägges i kastrull, sedan benen blifvit knäckta, jämte purjulök eller i brist däraf rödlök, moröiter, kålrot, selleri, ett par nejlikor, hvarpå såsen påfylles och allt sammans får koka upp, skum- mas och därefter sättes på sakta eld att koka sakta i omkring tre timmar.
Under tiden kokas 2 till 3 timmar perlgryn, och då dessa äro väl färdiga, tillsätter man samma slags rotsaker, man förut lagt i soppan — man bör nämligen dela de rotsaker man vill använda i två delar — hvarefter sop- pan genom sil uppsilas öfver grynen och rotsakerna.
Därpå får alltsammans koka ytterligare en timme eller, till dess att rotsaker och gryn äro full- kokta, då soppan serveras.
Köttet kan serveras i soppan i tär- ningar eller också särskildt med smör- sås och persilja eller med löksås.
4) Sauce Dijon: 8 skedar smält smör sättas på elden i kastrull med 2 te- skedar fransk senap och litet peppar och salt; då det kokar, aflyftes kastrul- len och tillsättes en bit kallt smör, hvarpå såsen serveras, så snart detta * Matsedlar för finare bord komma hädanefter att meddelas endast i hvart- annat n:r, då behofvet af dessa ej kan vara så stort som af de enklare.
smält.
Äfven engelsk eller vanlig gul senap kan användas, men fransk senap är finare.
O. H.
D.
V å r a barn.
Sysselsättning.
Gula ärtor läggas öfver natten i vatten.
Vattnet silas af.
Ärtorna torkas.
Barnen få dem nu tillsammans med en del tänd- stickor med afskrapad tändsats och kunna däraf förfärdiga hvarjehanda småsaker genom att sticka in stickorna i de mjuka ärtorna, såsom stolar, bord m. m., som sedan beläggas med papper, tyg eller dylikt.
bedjas Bostaden.
Att snabbt göra upp eld.
Man kan ge den husmor rätt, som sade, att hon bedömde sina tjänarinnor efter det sätt, på hvilket de drogo försorg om torrt och finspäntadt bränsle att göra upp eld med.
Det är en så lätt sak att alltid hålla torrt bränsle och sparar mycken tid att hafva det till hands, i stället för att man först-skall spänta, kanske till och med hemta från källare eller vind, när där skall göras eld.
Den säkraste och billigaste metod att göra upp eld på är att ha väl fin- späntade, torra stickor, som brinna, så snart man sätter en tändsticka till.
Hvad det gäller är att få elden att brinna bra på en enda punkt, ty där- ifrån utbreder den sig då helt snabbt till det öfriga bränslet.
Man bör där- för helst bryta de fint huggna eller späntade fyrstickorna i längder på 8 — 10 cm.
(3 — 4 tum); ofvanpå dessa stickor läggas några tjockare.
Iakt- tages detta kunna papper, braständare och andra hjälpmedel undvaras.
A n - vändandet af fotogen bör hvarje hus- mor bestämdt förbjuda; det är endast odugliga, slarfviga tjänstflickor, som gripa till detta farliga hjälpmedel, som redan medfört så många sorgliga följder.
» Brasan vill inte brinna », bör man al- drig höra, hvarken från husmoderns eller tjänarinnans sida.
Skulle dåligt drag i skorstenen vara orsaken, är det vederbörandes plikt att genast vidtaga rättelse häraf.
Men där allt är i ord- ning, bör man på en minut kunna göra eld i spisel, kakelugn eller kamin.
Och, som sagdt, en duglig tjänstflicka är alltid väl försedd med torrt, fin- späntadt fyrbränsle.
Elsa.
Drycker.
Brinnande punsch och holländsk punsch.
Den förra: en butelj rödvin, 11 / 2 but.
hvitt vin, 1 / 2 kilogram socker och en god i / t liter rom upphettas till- sammans till nära kokning, tagas då från elden; man antänder med en pap- persfidibus och serverar den brinnande.
Sedan lågorna slocknat, kan man efter behag tillsätta något varmt vatten eller te.
Den senare: 16 gram fint te öfver- gjutas med 1 liter sjudhett vatten; sedan teet dragit i 10 minuter från- silas det.
Till dekokten sättes ' I2 kilo- gram socker, på hvilket man afrifvit annonsafdelningens rubriker tfjänstsö^ande och Lediga platser.
Red.
som befordrar bära som gärna alla i n k o m m a n d e tydligt a n n o n s n u m m e r frankerade svar, eller signatur, till a n n o n s ö r, vid a n n o n s e n s insändande m e d d e l a t R e d.
namn o. a d r e s s.
Bäst är att vid a n n o n s e n s insändande b i f o g a likvid i p e n - ningar Fönsterskärm.
Man låter göra en ställning af rotting, sammansatt med blanka stift och öfverspänd med lenong.
Skärmen består af fyra gaflar, c:a 45 centimeter i fyrkant hvardera, sam- mansatta med gångjärn, så att den kan böjas inåt på midten och utåt på si- dorna.
Man skaffar sig creton eller kathun med stora figurer och buketter, hvilka sedan ordnas på lenongen och fast- sättes med klister, bestående af mjöl och vatten.
Ställd mot dagern är den förtjusande vacker och prydlig.
Den jag vändt mig till, efter flere försök på annat håll, för att få ställningen förfärdigad, är en bokbindare Ostlund, Jaboksbergs- gatan 25, öfver gården 2 tr. Linnma.
uppmärksamma räkna eller gångbara frimärken.
annonskostnaden, Hvar o c h enär hvarje rad å 25 öre.
full rad.
S å l u n d a räknas 8 7 stafvelser s o m velser s o m 8 en kan s j ä l f be- tiotal stafvelser bilda en Minst fyra öfverskjutande stafvelser räknas s o m 9 r a d e r; 8 2 staf- rader.
Alla lättforstådda f ö r k o r t n i n g a r äro tillåtna.
Idun är f ö r kvinliga t j ä n s t s ö k a n d e bästa a n n o n s t i d n i n g!
Allt, s o m r ö r d a m e r n a s värld 3 — 4 oranger, och en butelj gammal jamaikarom tillsättes.
La comtcssc.
Husg-erådet.
Fläckar på silfverskedar, med hvilka man ätit ägg, aflägsnas lättast, genom att man gnider dem med soda.
Elsa.
a n n o n s e r a s bäst i ldunl vor, så många man vill kosta på, så gör man en stark men go 1 skarpsås af senap, hvitpeppar, socker, ättika, god grädde och häller rikligen öfver allt- sammans; får stå med såsen en stund, innan det ätes.
(Forts, å följ.
sida.)
K l ä d e d r ä g t en.
Ylletyger bli vattentäta, om de en timme läggas i en lösning af ättik- syrad lerjord vid 45 graders värme.
Efter badet pressas, torkas och strykes tyget.
En vacker, glänsande blanksmörja.
Man blandar 300 delar bensvart, 160 delar dextrin och 20 delar alun, rör detta samman med 240 delar melass, 100 delar träättika och 30 delar vatten och sätter härtill, när massan är väl samarbetad, 65 delar vanlig bomolja och 85 delar engelsk svafvelsyra.
Skall svärtan bli otadligt svart, får man be- gagna bästa sortens bensvart.
Allmännyttigt.
För att hindra färgerna flyta i hvar- andra, när man målar på silke o. s. v., kan man blanda dem med litet renad oxgalla, som finnes att köpa å apo- teken.
— pp — Matlag-ning.
Saltning och rökning af skinkor.
Så kallade Ashlandskinkor, som i Ame- rika betinga de högsta salupris, beredas på följande sätt: Till 4 medelstora skinkor tages 450 gram fint salt, 150 gram salpeter och 300 gram brunt socker, väl blandadt.
Dermed gnidas skinkorna på båda si- dor, hvarefter de nedläggas i tätt kärl och få stå i kallt rum i 3 veckor.
Därefter afhälles den lake, som samlat sig på botten i kärlet, och en lake, kokt af salt och vatten, så stark, att ett ägg flyter därpå, hälles kall öfver skinkorna.
I denna lake få de ligga i 3 veckor, tagas därpå upp, gnidas med salt, upphängas att torka under några dagar och rökas med enris, tills de bli ljusbruna.
Därefter insys hvarje skinka i tyg, som hvitlimmas, torkas och hvitlimmas ånyo.
M.
En god kall rätt.
Lax skares i ski- vor, som urvattnas något; kokt kall potatis skares i skifvor; när laxen är urklappad, lägges först ett hvarf pota- tis i en karott, så lax (på laxen strör man något hvitpeppar) hvarflals, tills karotten är full — då skär man ägg, kokta 7 minuter, i klyftor eller half- A n n o n s e r.
Annonspris: 25 ö r e p r p e t i t r a d (= 10 s t a f v e l s e r) I n g e n a n n o n s i n f ö r e s u n d e r 1 kr.
LEDIGA PLATSER.
Van Lärarinna, med förmåga att meddela undervisning för flickor till inträde i de högre klas- serna och som talar franska och är kunnig uti musik och handarbete, er- håller plats nu genast.
Eleverna äro tre flickor, däraf den äldsta är 11 år.
Vilkor: 150 kr.
och ett vänligt be- mötande.
Svar jämte fotografi torde sändas till » X.
», Nettraby.
[G.
10102] [1389] Guvernant med vana att handleda och undervisa i vanliga skolämnen, språk och musik, önskas för flickor, af hvilka den äldsta på nionde året.
Reflekterande hän- vände sig med referenser samt uppgift om ålder och löneanspråk till Borg- vik, Vermland, pöste restante.
[1380] E n e n k e l, anspråkslös fficka, hvil- ken kan deltaga uti stickmaskinsarbete samt andra handarbeten, som fodras hos en familj, kan genast få plats på landet.
Svar lämnas till Iduns byrå, » 35 ».
[1405] O B S.
För en anspråkslös och skicklig lära- rinna finnes plats nu genast ledig.
Fordringarne: vanliga skolämnen, språk och musik.
I samma familj emottages ett äldre fruntimmer i hel- inackordering.
Reflekterande erhålla vidare upplys- ningar af Fru Amanda Iverson, adress Deragård &amp; Algutsboda.
[g.
10368] [1413] E t t p å l i t l i g t — helst äldre — fruntimmer, som vill åtaga sig, dels en husjungfrus och till en del äfven en hushållerskas åligganden, erhåller den 24 nästkommande april plats i en mindre familj pålandet.
Svar till » 100 A.
», Iduns redaktionsbyrå.
[1403]
Potatiskaka.
212 gram kokt och rif- ven potatis, 212 gr. smör, 212 gr. hve- temjöl, sylt, socker.
Potatisen och smö- ret röras hårdt tillsammans, mjölet till- lägges, degen utkaflas i 3 bottnar, som gräddas i ugn, hoplägges med sylt emel- lan, öfcersockras och serveras.
Anna.
Kokta rädisor.
Vanliga rädisor, som ännu äro späda, sammanbindas i små | J 3 ^ knippor och kokas i saltadt vatten 20 Q J J minuter.
Serveras upplagda på rostade E B " brödskifvor och ätas såsom sparris med ™2 smält smör.
Ä r o rätt angenäma.
• " ••« Anna.
mmam m C O Kokt lök.
20 medelstora lökar, 4 gr. C D socker, 5 dl.
vatten.
Lökarna afskäras JU3 litet ofvan och nedan, förvällas 10 mi- nuter i kokande vatten, kastas i kallt vatten och uppläggas att afrinna.
Det yttre och inre skalet borttages, lökarna " ~ " * kokas sakta mjuka med 5 dl.
vatten och " — — • kryddorna, få afrinDa mycket väl och läggas 5 min.
före anrättningen i den rätt, hvartill de äro ämnade.
Anm.
Den hvita spanska löken är såväl mil- dare i smak som prydligare till utseen- det än de flesta andra och bör därför användas i alla anrättningar, där löken är synlig.
Anna.
C O C D T D C D ä t t e n H ™ x m E!
m G3 " " " — ™ " B a n a » •™ [J| * " » * » i I (JjJ) •• " " j •jj • C / 3 u s d j u r E n 1 9: årig flicka önskar plats i familj såsom sällskap eller att gå frun till hända.
Svar till » Naima », Mariestad,pö- ste restante.
[uoi] E n u n g flicka, som genomgått nya hushållsskolan i Stockholm, Smed- mans handelsskola, en längre kurs i Handarbetets vänner, samt är skicklig i musik, önskar härmed plats som bi- träde i ordentligt hem, under god mat- moders ledning.
Svar till » M.
B.
», adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm.
[G.
116] [1411] Platssökande.
Plats såsom lektris hos en äldre dam eller äfven såsom biträde med skrifning eller hushållsgöromål på lan- det eller i en stad sökes af en ung flicka med stilla sätt, af god familj.
I brist på en dylik plats är den sökande villig att undervisa mindre barn i de första grunderna af vanliga skolämnen och musik.
— • Svar till » E.
L. », Fårö- sund.
Pöste restante.
Underrättelse 28 Jakobsgatan 3 tr., Stockholm.
[1410].
Tvätt af ylle och ullgarn.
Då man tvättar ylle, såsom strumpor, kjortlar, tröjor m. m., bör man icke försumma att genast, innan det fatt kallna, skölja det.
Skölj vattnet bör hafva samma värmegrad som det vatten, hvari tvät- ten skett.
Om detta tvättningssätt iakt- tages, undviker man den olägenheten, att kläderna krympa, och de få dess- utom en mycket hvit och vacker färg.
Nyspunnet ullgarn tvättas på följande sätt: Man lägger det i en tvättbunke och häller sjudande vatten däröfver, stöter det sedan med en träklubba, tills det börjar löddra sig.
Då sköljes det hastigt vid rinnande vatten och får då en mycket hvit färg.
— 3 C v PLATSSÖKANDE.
e n.
E n flicka, som genomgått Kulles väfskola, önskar, på ett par månader, plats i familj for att meddela under- visning i Fornnordisk konstslöjd.
Adr.
: » Margaretha », Iduns byrå.
[1397] A young English lady is prepared to give instruetion in English reading &amp; conversation.
Moderate terms.
Adress Miss Isabel Derby, of London, Iduns byrå.
[1381] P l a t s ö n s k a s af en ung flicka, van att undervisa uti vanliga skoläm- nen och musik samt kunnig uti kläd- och linnesömnad åt såväl barn som äldre.
Llon är äfven villig biträda med husliga sysslor.
Små anspråk.
Goda rekommendationer finnas.
Svar emotses till » 21 år », Iduns byrå.
[1414] Att hindra hönorna från att uppäta sina ägg vill nog hvarje husmoder, som äger höns, veta råd för.
Iakttag då följande: (rör ett trärede i form af en kast, och lägg öfver denna en liten ram, hvilken skall vara öfverdragen med stark linne- väf, så att en fördjupning bildar sig mot midten, häri gör man en inskärning i korsform, så stort att ett ägg bekvämt kan falla ned därigenom.
Ligger hö- nan, så faller ägget genom snittet ned i kasten, hvilken bör vara till en del fyld med hackelse eller hö.
Sedan be- höfver man blott upplyfta ramen, så har man ägget oskadadt i behåll.
Att pä kort tid göra ankor feta.
Korn, som förut legat i vatten, lägges i hög för att gro, hvarefter det sedan ntbredes att torka.
Ankorna instängas i ett hus, som är väl underhalmadt och utfodras med ofvannämda malt, som helt obetydligt fuktas med vatten.
Det utströdda fodret måste först vara väl uppätet, innan något nytt utkastas.
L ä k a r e r å d.
Voito.
Efter a !l s a n o l i k h e t b e r o r d e n n a v ä r k o c h ö m h e t p / i rauskelinflainmation i ryggen, hvarfor N i bör använda inassagebeharjdiing.
S k u l l s N i ej h a tillfälle att fä o r d e n t l i g m a s - s a g e, k a n N i f ö r s ö k a att låta n å g o n g ö r a g r u n d - liga g n i d n i n g a r (m e d h ä n d e r n a) m e d kamfer- olia ett p a r g å n g e r d a g l i g e n.
E l e k t r i c i t e t t o r d e föga h j e l p a E d e r.
Ella.
Finnar o c h pormaskar f ö r e k o m m a ofta t i l l s a m m a n s, o c h ur d e s e n a r e u p p s t å vanligen finnarna.
P o r m a s k a r äro ingenting a n n a t Un en a b i; n r m a n s a m l i n g a f f e t t i h u d - porerna, o c h den svarta punkten i deras t o p p beror på vidhäftande dam o c h s m u t s: finnarna ä t e r äro s m å v a r h ä r d a r i t a l g k ö r t l a r n a s u t f ö r s - p å n g a r e l l e r f ö r s t a d i e r till d y l i k a v a r b i l d n i n - gar.
H v a d beträffar o r s a k e n till d e s s a p r o - c e s s e r, sä b e r o d e d ä r p å, a t t d e t b i l d a d e h u d - fettet — ofta a b n o r m t r i k l i g t a f s ö n d r a d t — likasom stänges inne i h u d p o r e r n a.
I vissa fall s t a l d e n n a s j u k d o m i s a m b a n d m e d n å g o t allmänlidande (vanligen bleksot); i andra m å s t e m a n a n l a g a, att d e n sammanhänger Panorama interaational, Hamngatan 18 B, 1 tr. upp.
(bredvid Svea-Salen) Denna vecka: 2:dra Serien: Pyrenéerna.
Nästa vecka: l:sta Serien: Södra F r a n k r i k e.
Entré 3 0 öre, barn 2 0 öre.
Abonnementskorl, gällande för 8 be- sök, kr.
1: 75, barn i: 20.
Öppet alla dagar från kl. 10 — 10.
Hvarje söndag nytt program.
[1357] E n e l l e r t v ä n n e u n g a flickor eller yngre damer, som för undervis- ning böra vistas i Stockholm, kunna därstädes erhålla inackordering i fa- milj, där god omvårdnad kan utlofvas.
Närmare meddelas af Bokhandl.
A.
d ' Aubigné, Drottninggatan 80.
[1392] B A R A A gående ett e l e -) gant 2 0 - ä 2 4 - v sid. profnummer /, i fint koloreradt!
omslag af den lö- fl pande årgången.
/ 20 Ö R E.
Häftet innehål-I \ Endast n: r i — ler mer än 5 0 y p - j!
detpräktiga brud- perliga illustrat.
utstyrselnumret jemte beskrifnin- | B — C — betingar ett garöfverdrägter, | pris af - 4 O Öre.
hattar, handarb., i ' |, • Tio n:r lemnas monogram m. m.
* för 1, 5 0 1 2 0 för 2, 5 0 - Pröfva S v e a - t y g e t!
Svea klädningstyget är tillverkadt af allra finaste kamgarn, mycket segt och starkt (glider ej), tillverkas i mo- dernaste mönster och äkta färger, priset endast 63 öre metern = 37 öre aln.
En vara jämngod med » Svea-tyget » gäller efjes i handeln 84 öre metern.
A. Williamson, Stockholm.
Obs.
Den, som ej är belåten med sända varor, får retournera dem.
Profver sändas endast, då 20 öre bifogas.
(1S75) Doktor A.
Afzelius Mag- och hudsjukdomar.
[1341] Do^toi?
3 3 C a r l p i e n s b u r g Drottninggatan 3 3.
Hvardagar ' / z3 — ' / z4.
Helgdagar 10 — 11.
Behandlar företrädesvis Barnsjuk- domar.
[1343] Doktor C, D.
J o s e p h s o n H ö t o r g e t 1 1, 1 tr., Hvardagar 2 — 3.
Helgdagar 10 — 11.
Allm.
telef.
6 9 1 0.
Fruntimmerssjukdomar, Förlossningar.
[1365] I Palm &amp; StadlingS samt öfriga bok- lådor i riket: O m P i a n o u n d e r v i s n i n - g e n E n i v å r a h j ä l p r e d a ä l d r a r o c h Bearbetad efter af Ferd.
f ö r d a g a r.
e l e v e r, u n g a f ö r - l ä r a r e.
de bästa källor Bengzon.
Pris 1 kr.
[1369] Pianoundervisning meddelas af van och erfaren lärarinna, elev af fröken Thegerström.
Pris: I elevens hem 1,50, hos lärarinnan 1 kr.
Svar till » Skicklig », å Iduns byrå.
[1396] af dem, som önska vårdas af egen läkare hos föreståndar- innan, fröken E. Storckenfeldt, helgfria dagar kl. 12 — 2 e. m. å hemmet; och af dem, som önska vårdas af hemmets läkare, hos d:r T. Hellström, kl. 9 — 10 f. m. och 2 — 3 e. m. helgfria dagar och 9 — 10 f. m. helgdagar, Drottninggatan MS 97.
Betalningsvilkoren äro O m 2 0 öre i frimärken insän- das till S k a n d i - navisk Modetid- ning, Stockholm, erhålles pr om- DIVERSE.
t i l l ä V a t t n « a t a n 2 4, 9 — 10 o c h 2 - 8.
emottager i sin nya, efter nutidens fordringar inrättade lokal vid Valhalla- vägen patienter, lidande af in- eller utvärtes sjukdomar.
Patienterna kun- na efter eget val vårdas antingen af den läkare, åt hvilken de själfva vilja anförtro sig, eller och af den vid hemmet anställda läkaren.
Anmälan om intagning göres RÖD, narig och slsroflig hud och hy, ömliylda händer m. fl.
hudåkom- mor botas och förekommas säkrast med Liebrichts Lanolin, som gör hu- den hvit, mjuk och smidig.
Intet annat medel uppfyller sitt ändmål som detta, och bör det ovilkorligen använ- das af alla, som ha behof af att använ- da något för händer, hud och hy.
OBS.
Förordas af Helsovän- nen N~:r 4: för 188!)
som säger: » Professor Liebricht i Berlin har upp- täckt ett medel mot röda, ömkylda och missvårdade händer.
UTedlet är La- nolin » etc. etc. — Serliner Klinische Wochenschrift yttrar att » händer röda som kräftor återfå sin naturliga färg, och t. ex. skådespelare, som eljes med smink förstöra sin hy, bevara den frisk med Lanolin ».
Lanolin, beredt en- ligt JAébrichts anvisning, kostar 1 kr., säljes i Stockholm af Louise Blombergs parfymeri, Vester- långgatan 3 9; Göteborg af Olivia Pihlström; JönJcöping af Fr. Aug.
Strand- berg; Kalmar af L.
G. Lambert; Östersmid af Bergs bokhandel; JTernösand af Johanssons bok- handel m. fl.
m. fl.
OJBS!
Sändes öfver allt franco mot 1,20 i frimärken, insända till C a r l O l i n, Magasinskvarteret 1 &amp; 2.
Göteborg.
OSS!
Liebrichts sigill i Jackstäm- peln.
fiios]: I afdelningen: A i enskildt rum (5 kr.
pr dag.
B i halfenskildt rum.
.
.
4 kr.
» » C i rum för mer än 2 patienter 3:50 ' » » I I Afdelningen: A i enskildt rum 2 kr.
pr dag.
B i rum för 2 — 8 patient.
1:50 » » I dessa afgifter ingå icke läkarear- vode för dem, som vårdas af egna lä- kare.
Alla I I afdelningens patienter erhålla kostnadsfritt medikamenter och förbandsartiklar, med kostnadsfri läkare- vård endast för så vidt de behandlas af hemmets läkare.
Om sängplats eller måltider önskas för anhörig, vän eller tjänare, som åt- följer patient i enskildt rum, kan upp- görelse därom ske med föreståndarin- nan.
Sjuksköterskor för vård af sjuka i privata hem såväl i Stockholm som landsorten erhållas efter anmälan hos förestån- darinnan.
Betalningsvilkoren äro: För en sköterska: Helt dygn Kr.
2: 25.
Natt-tjänstgöring &gt; 2: —.
Dag-tjänstgöring » 1:25.
För två sköterskor: En för dag-tjänstgöring, en för natt-tjänstgöring » 3: 25.
Sköterska, tjänstgörande i landsorten, erhåller dessutom fri tvätt, hvaremot dagkostnaden minskas med 25 öre.
OBS!
Sophia-Hemmet ikläder sig ansvar endast för de sjuksköterskor, hvilka erhållits genom hemmets för- sorg.
Post- &amp; Telegrafadress: S o p l i i a - Hemiiiet, Stockholm.
Telefonnummer: Allm.
Telefon 82 00.
För vattnings v. tsko ttet.
[1400] X C E L S I 0 R T E.
Direkt från Hankow (China) im- porteradt, oförfalskadt T e af 1889 års skörd, i flere utsökta, aromati- ska och prisbilliga qvalitéer.
För- säljes packadt i bleckburkar, kar- tonger och silfverstanniol genom Specerihandlarne.
En-gros-lager hos Otto Dahlström &amp; Komp.
[1356] E s c s l s i o r - T e.
Verkligt god inackordering kan er- hållas för ett yngre fruntimmer.
Pi- ano finnes.
Pris 50 kr.
i månaden.
Svar till » Lärarinna », Scheelegatan 1, 3 tr., Stockholm.
[1406]
ombesörjer genom fullt kompetenta personer u p p k ö p i alla möjliga branscher åt Iduns abonnenter o c h for uppdrag åt andra m o t en obetydlig saker skickas mot efterkraf o c h få returneras gratis ersättning.
Alla (d o c k genast) m o t fraktkostnaden.
D u b b e l t porto torde medsändas.
H - v a r med nugot underlifslidande eller n å g o n m a g - åkomma.
Vissa medikamenter kunna ge an- l e d n i n g till finnar, sa t. e x.
tjära, h v a r f ö r tjärtvål, s o m så o f t a a n v ä n d e s, i n g a l u n d a är att r e k o m m e n d e r a.
H v a d beträffar så b ö r m a n t v ä t t a a n s i g t e t h v a r j e m o r g o n (i v i s s a fall oftare) m e d såpa eller tvål o c h v a r m t vatten för att u p p l ö s a d e t a n s a m l a d e h u d f e t t e t (p o r - m a s k a r n e).
E n g å n g i v e c k a n e l l e r så bura de största p o r m a s k a r n a utpressas.
P å q vallen i n g n i d e s n å g o n l ä m p l i g salfva (t. e x.
1 d e l fäldt svafvel p å 10 d e l a r lanolin).
E f t e r n å g o n tid g ö r e s e n p a u s i i n g n i d n i n g a r n a,, l ö r att ej h u d e n skall b l i för mycket r e t a d.
— F ö r e l i g g e r n å g o n af de ofvan n ä m n d a sjukdomarna, b ö r a dessa naturligtvis samtidigt behandlas.
CARL WARMUTH, Christiania, Kungl.
Hofmusikhandlare.
behandliLgen, PS mitt förlag utkommet och är att tillgå hos alla Bok- &amp; Mu- sikhandlare: Agathe M å n g a fall a f finnar ä r o s ä r d e l e s e n v i s a, o c h s v å r a r e fall (s ä r s k i l d t d e n a r t a f finnar, s o m p l ä g a r kallas » k o p p a r r o s ») f o r d r a r ofta behandling af o c h hos läkare, s o m mera speci- ell sysselsätta sig m e d h u d å k o m m o r.
Agathe Gröndahl Album Sångvwrker, 6 Favoritsånger, m. piano kr.
2: 00, med original- och öfversatt engelsk text.
fmJp Mot direkt insändande af beloppet tillsändas häftena franko pr post, [uoij Mary.
1) N i g ö r k l o k t i att v ä n d a E r till l ä k a r e f o r att få e d e r t b r ö s t u n d e r s ö k t o c h fii b e h a n d l i n g f ö r e s k r i f v e n p å g r u n d a f d e n n a ä f v e n s o m för E r a l l m ä n n a s v a g - b e t.
I ö f r i g t b ö r N i s ö k a v a r a så l u g n som m ö j l j g t; n å g o n d i r e k t a n l e d n i n g till f a r h å g o r h a r N i e n l i g t vår t a n k e i c k e.
2) D e s s a k u n n a k ä n n a s än t i d i g a r e än s e n a r e.
Säkrare b e - s t ä m m e r N i t i d p u n k t e n efter sista m e n s t r u a - t i o n e n (i m e d e l t a l 275 d a g a r från första d a g e n af d e n s a m m a r ä k n a d t).
undersökning Eva.
I n g n i d h v a r j e afton en salfva a f 1 d e l fäldt svafvet o c h 2 d e l a r ' xinkoxid p å 20 d e l a r ootdcrecem.
B e g a g n a v a r m t v a t t e n till t v ä t t - ningarna.
U n d v i k hetsig d r y c k och mat, äfvensom m y c k e t varma s o p p o r eller d r y c k e r.
JOH.
Plissé- och Persiennefabrik Frågor.
•43 SibyllBffatan 4 5 N: r 3 6 0.
F r å g a s, o m d e t finnes n å g o t m e - del att u t r o t a s. k.
» m j ö l d a g g » frän r o s o r V Stockholm.
N:r 3 6 1.
H v a r m e d böra galoscher torkas, for att hålla s i g b l a n k a, e l l e r finns d e t n å g o t att å t e r k u n n a g ö r d e m b l a n k a m e d?
Buffalo Bill.
Rekommende- rar sin tillverk- ning af varakti- ga, praktiska o. billiga gardiner och persienner af papper.
hög- N: r 3 6 2.
T r e s y s t r a r, h v i l k a alla ä r o i sta g r a d n ä r s y n t a, fråga, o m n å g o n a f I d u n s läsarinnor k u n d e o c h ville gifva d e m n å g o n b o t f ö r n ä r s y n t h e t.
P i n c e - n e z h å l l s i c k e på deras p l a t t a n ä s o r, o c h g l a s ö g o n vilja d e o g e r n a b e g a g n a, d å d e t är så m i s s k l ä d a n d e för f r u n t i m m e r: K u n d e möjligen hypuotism hjelpa?
Tre unga finskor.
H:r 3 6 3.
K a n n å g o n a f I d u n s v ä l v i l l i g a l ä s a r i n n o r säga m i g, h v a r m a n får k ö p a iin s p å n till s p å n a r b e t e n, u n g e f ä r 1 m e t e r l å n g a samt 2 eller 1 / tum breda, Jenny.
OBS.
Ombud för Liljeholmens Persiennefabrik (Engelskt patent).
[1407] 1 2 N:r 3 6 4.
K a n n å g o n a f I d u n s l ä s a r i n n o r gifva m i g b e s k r i f n i n g a r p å, h u r xjästa- » struf- v o r t i l l a g a s, v o r e j a g t a c k s a m.
J a g h a r ej kunnat upptäcka det i någon kokbok.
Si, N:r 3 6 5.
rosor?
Hur f ö r d r i f v e s o h y r a från törn- Si.
H u s m ö d r a r!
Försöken Th. Winborg &amp; C:is i Stockholm tillverknngar af Concentrerad Ättika N: P 3 6 6.
H varifrån k a n m a n e r h å l l a ett trefligt m ö n s t e r till ett » k n u t t ä c k e »?
Si.
på N: r 3 6 7.
H u r u g ö r a f ö r att v i d s i r u p s b e - r e d n i n g i h e m m e t (verkligen) erhålla 5 k a n - n o r s i r u p.
J a g h a r n y l i g e n k o k a t s i r u p efter den i Idun förekomna beskrifningen, m e n erhöll endast 3 V a k a n n o r, o c h likväl v a r d e n ej så t j o c k, s o m j a g h o p p a t s, d e n s k u l l e b l i f v a.
Förfaringssättet följdes m y c k e t n o g a.
Senap, b l a n d a d efter e n g e l s k och fransysk smak, flere s o r t e r.
Biffstekssås.
Soja, A. St-g.
N: r 3 6 8.
Vill någon af Iduns läsarinnor g o d h e t s f u l l t g i f v a e n b e s k r i f n i n g p å e n treflig virkad res- eller r ö k m ö s s a?
Otålig fästmö.
N: P 3 6 9.
Beder härmed o m upplysning, h u r u m a n skall k u n n a r e n g ö r a s k r i d s k o r?
J a g t r o r, att m å n g a s k u l l e vilja veta d e t t a, tills • skridskosäsongen » börjar.
Loin.
N: r 3 7 0.
Ville någon af Iduns läsarinnor g o d h e t s f u l l t l e m n a u p p l y s n i n g o m bästa s ä t t e t att f ö r v a r a fläsk å r e t o m.
A t t t o r k a d e t är f ö r s ö k t, m e n då b l e f d e t h ä r s k e t; s e d a n h a r j a g låtit d e t l i g g a i l a k e n, m e n äfven d e t v a r ej t i l l f r e d s s t ä l l a n d e, t y d e t b l e f d å m y c k e t bäskt.
• Ung husmor på landet.
Inneliållsförtecknlng; K e j s a r i n n a n A u g u s t a a f T y s k l a n d; a f Otto Sjögren (M e d p o r t r ä t t.)
— T v ä n n e ö d e n; p o e m a f Mathilda Langlel.
— D e n u n g a h u s t r u n i äktenskapet.
— O m g o d m u s i k o c h dålig m u s i k m.
m.
; ett k å s e r i f ö r d a m e r n a a f Earl Benxon.
— X a n t i p p a; s k i s s a f Ida Boy-Ed.
— B a r n o c h t i d n i n g a r; a f Barnavän.
— I d u n s p a n o p t i k o n; a f Scaivola.
— FÖrlofvadt f o l k; a f Sans Stolte.
— E t t b u d s k a p.
— O m o r d n i n - gen i hushållet.
— M å e x e m p l e n varna!
— En o u p p g j o r d r ä k n i n g; a f Sune Folkeson.
F ö r s l a g till m a t o r d n i n g f ö r v e c k a n 18 — 25 jan.
— V å r a barn.
— B o s t a d e n.
— D r y c k e r.
— Husgerådet.
— Klädedrägten.
— Allmän- nyttigt.
— Matlagning.
— Tvätten.
— H u s - djuren.
— Läkareråd.
— Frågor.
flaskor f ö r u t - spädning.
Malda kryddor Bordsalt n.
" trerldigt godt - fae erliållas?
omsättningen 0^F * r den Ylleaffar, hon bedref i nir 11 Artille- rigatan.
Ull och gammalt ylle mottages hä- danefter till spanad, Väfning af tyger, scha- lar, filtar m. m, hvarje dag I Klara Norra Kyrkogata 12, 1 tr, Hvar och en får s i 11 ylle tillbaka i form af garn, kilo ull till.
Jlildur .Andersson, född Sundeman, Telefon 7 9 4.
[186I] A [1398] D a m e r.
cd Musikskola är nu åter öppnad den 7 januari 1890.
Honorar för Vårtermin (5 månader): Piano: Klass I.
Nybörjare, a) 2 elever på 1 timmes lektion 2 gån- ger i veckan; kr.
40 för hvarje elev; b) 2 elever på 1 Va timmes lektion 2 gånger i veckan: kr.
60 (för hvarje elev).
Klass II.
Mera försigkomna, a) 2 timmar i veckan: kr.
125, b) 1 timme i veckan: kr.
65.
Ilarmonilära, och Kontrapunkt: Klass I.
4 elever på 1 lektion i veckan (2 timmar) kr.
40.
Klass II.
1 elev 2 gånger i veckan Kr.
50.
OBS.
Påbörjad månad räknas för hel.
Skriftliga anmälningar till den 3 jan., muntliga den 3 och 4 jan.
kl. 11 — 2, 5 — 7.
Mottagningstid: ons- dagar och lördagar kl. 1,30 — 2,20 e. m.
[1377] [G.
2 8 2 9 1] Stockholm, Brunnsgalan n.r 28, 2 tr. IHustreradt Familjeblad!
Om denna förträffliga familjetidning säger Teologisk Tidskrift (Red- H.
H.
biskopen m. m.
M. Johansson): » På denna förträffliga illustrerade tid.
ning — — — önska vi fästa våra läsares särskilda uppmärksamhet. » G r a t i s - n u m m e r erhålles.
Kristinehamn i nov.
1889.
Johannes A.
Ny vall.
[1334] [G.
27814] •Ett tillfälle att köpa så M i t återkommer aldrig.
30,000 meter l:ma Halfylle Flanell som kostat grå 70 öre, röd 88 öre och hvit 84 öre, bortslumpas till grå 51 öre, röd 61 öre och hvit 61 öie metern.
A. Williamson, Stockholm.
Pianomagasin.
F l y g l a r, P i a n i n o s, T a f f l a r och Orglar från in- och utländska utmärkta Fabriker till de billigaste priser.
För instrumentens hestånd ansvaras.
Äldre Pissos tagas i utbyte.
OBS.
Ständigt lager af Flyglar från Bluthner och Pianinos från G. Schwechtens berömda fabriker.
cd Vestertånggatan 57, 1 tr. upp.
[1373] Tandläkaren alla NS c » r Apotek, hos C. F. Dufva, Drottninggatan 41, i de större parfymbodarna, m. fl.
m. fl.
ställen.
[1332] Sparsamma Fruar.
för I RiÉrl 1 skalp.)
Härmed tillkännagifves, att jag efter min moder Fru B. Sundemans frånfålleöfvertagit ~^ff I bokhålleriskolan vid Gnesta utbildas fruntimmer till dugliga konto- rister och kassörer i alla branscher af affärsverksamhet.
Undervisningen be- strides af en genom mångårig praktik väl förfaren kontorist och tvänne lärarinnor.
Skriftliga förfrågningar besvaras mot porto af fröken A.
Keventer, adr.
Gnesta.
Bef.
: Föreståndaren för Labbetorps Bokhålleri-Institut Herr C.
J. Linde- berg, adr.
Kilsmo.
[G.
1 0 1 8 7] [1412] pä OBS.
Blott ett hälft hvarje kilo gammalt ylle!
1889 fyradubblats.
L ä r o a n s t a l t ROLAND MARTI flere gänger och fullt jäm- förliga med de bästa utländska fabrikat.
T a ii fl p i i 1 v Tillhandahållas nos Hrr specerihand- försäljes i Stockholm: lare.
[1339] prisbelönade och då alla mellan- hos någon, hvilket ock (Nord.
A.-B., Göt.
2 0 7 0 X 1 0 J (garanteras o b l a n - dade) på bleckdosor med geoomborradt lock.
i p a k e t o m 425 g r a m (= a Pr efterkraf, postförskott 1 1: SO, 2, 2: 40, 2: 80, 3, 3: 60,4: 80 pr \ kilo (för 15 kronor fraktfritt).
Alex.
Barclay, Göteborg.
ÖHRVALLS D.-r — d.
s Mina äkta teer säljas endast kontant, händer undvikits, kunna de lemnas billigare än bevisats af att Gröndahl Album Pianovmrker, innehållande 11 Favoritkompositioner kr.
3: 00.
I [1349] Husmödrar!
Kasten aldrig bort gammalt stick- ylle!
Undertecknad emottager jämte ull äfven gammalt ylle till spinning, väfning (för hand), schal- och filtbe- redning.
Hos mig spunnet s. k. tras- garn är bevisligen det bästa och vack- raste, som kan erhållas.
Spånadslönen den billigaste i Stockholm.
Berednin- gen af filtar oöfverträffad.
[1339] Otto Elmgreii, Vesterlånggatan 66.
GUST.
P E T T E R S S O N &amp; Komp., 38 Regeringsgatan 38.
Flyglar, Tafflar och Pianinos från J.
G.
M a l m s j ö.
[1307] Mört och väl- smakande Spisbröd 33 öre, Knäckebröd 40 öre.
Drottningg.
7 7.
10 kg.
hemsändes, O b s.
Hvarje kaka märkt med E.
S.
— E.
K. Samuelsson.
Etabl.
1854.
Telefon 59 26.
[1384J Engelska Magasinet är flyttadt till 49 Regeringsgatan, 1 tr. Höstlagret nu inkommet.
[5821 CD CO
32 I DUN 3?
CK?
Otto Ctfllbergs 36 =r E t u i - P o r t f ö l j f a b r i k ét &amp; 3 8 Hamngatan, S t o c k h o l m.
CO er H - O ° 8 E &lt;D g.
O H- 8 » " Q o Mynttorget liujvudkonioi;: 7.
[i ' S661 «ö &lt;l © M« e * * P P H.SACKMANN 53 Drottninggatan 5 3 — Prisknranter gratis.
• t * * r f p o K ' R A A \ L O S A - sa B p &amp; ST sa Sa: ' 5 c 11395] Försök Germania!
I a n t s k ä artiklar^ S " r m utkommen och tillsändes franko.
&gt;-• CIQ E. Helsingborg ^ ST ^ S p e c i a l a f f ä r för alla slags monteringsarbeten i skinn, plysch, sammet och siden samt infattning af alla slags taflor.
Min nya priskurant öfver rikhaltiga förråd af alla slags N.
P.
i sept.
1889 J E N S E N Germania klädningstyget är ett nytt, nästan outslitligt, tjockt och varmt klädningstyg, som tillverkas i moderna mönster.
Priset endast 49 öre metern = 29 öre aln.
Kan endast köpas hos tillverkaren A. Williamson, Stockholm.
Vesterlång gatan 57, 1 tr. upp.
Obs.
Den, som ej är belåten med sända varor, far retournera dem.
Profver endast då 20 öre följa.
11374] Småbarnsns glädje.
C: GUSTAF HOLMBLOM | KAPPFÄBBIEg B 3 8 Vesterlånggatan 3 8 | Nedra botten, I o. 2 tr. upp.
C O Q r n [1352] • — .. — &gt; ' — .Vi _ i.
—, i —,, O sa O: aq B^ O trt- fa: cr sa B p.
~ Bort med liktornarne!
Deletor.
E U nytt, osvikligt, smärtfritt lik- S t o r n s m e d e l (b ä t t r e än Collodin o c h alla £ a n d r a l i k t o n i s u a e d e l) b o r t t a g e r full- g komligt liktomar m e d roten i n o m kor- - taste tid.
Inlagdt i eleganta k a r t o n - " j g e r L a r Deletor d e n stora fördelen f r a m - ^ l ö r alla d y l i k a m e d e l, att m a n s t ä n - d i g t b ä r det p å s i g.
Hvar och en s o m har l i k t o m a r skall s k a t t a s i g f l y c k l i g efter a t t h a f v a a n v ä n d t Deletor.
Carl Warmuth, Christiania Kungl.
Hofmusikhandlare. '
Just nyss utkom 5:e upplagan af Barnens TDansalbnni 20 favoritdanser, ganska lätt satta för piano.
l:a häft.
1 kr.
S:e upplagan af Barnens Bansalbum Nytt häfte.
20 favoritdanser, gan- ska lätt satta för piano.
2:a häft.
1 kr.
Per mar till I dun 1889 finnas nu tillgängliga i på samma gång e l e g a n t och p r a k t i s k u t - s t y r s e l, så att damm och smuts ej häfta vid dem.
De tillhandahållas dels i b l å t t och.
g u l d, dels i r ö d t och g u l d med k l o t h r y g g.
Priset är i år 1 2 3 L x r o i a.
s t 2 5 ö r e.
Inga permar expedieras, utan alt heloppet först insändts antingen medels postanvisning eller ock i sparmärken (ej frimärken!).
Efter er- farenheten från förra året, vilja vi enträget uppmana Iduns läsarinnor att med första insända sina rekvisitioner, på det de må vara säkra om att ej komma, sedan upplagan, som på förhand bestämmes, är slut- såld.
Obs.!
Dem af Iduns läsarinnor, som sakna n:r 7 och 9 för detta år, meddelas, att dessa nummer komma att nytryckas på nyåret, för så vidt minst 100 anmälningar härom, åtföljda af rekvisition på permar, ingå.
För öfrigt kunna öfriga nummer af årgången erhållas till komplettering mot insändande af 15 öre i frimärken pr nummer.
Med utmärkt högaktning JFrithiof (1359) Hellberg Med.
o. utgifvare af ldun.
|=| jSj S g ö g H N Q H M V ä n n e r af god, sedlig och intresserande läsning böra ovilkorligen prenumerera å Illustreradt Familjeblad.
Gör ett försök!
Kristinehamn i nov.
1889.
[G.
27815] [1 4 0 8] Johannes A.
Myvall.
ä H • m Hvarje kartong kostar 1 kr., s o m in- s ä n d e s s o m p o s t a n v i s n i n g eller i s p a r - märken.
P o f t - o.
telegrafadress » D e - letor », M ö r s i l.
[1340] Mot ins.
af beloppet till- sändes häftet franko.
Fås hos alla bok- och musikhandlare.
[1402] Extra l:ma qvalité ax o- O o B " sa B Alla fördelar framför andra sorter 1 Allmänt erkändt bästa S n ö r l i f " L a G-racieusé ", såväl i höga som låga former, finnes endast att erhålla hos Henric P- 2 Sr to Kongl.
Hofleverantör, Drottning-g-atan 27 Stockholm.
Tillsändes, om lifvidden uppgifves i centimeter eller decimaltum.
jtgdsi 27 Obs.
Labatt, ipltrii i alla finle^ar, Ivaraf profver på begäran sändas.
K.
M.
LUNDBERGS Bosättningsmagasin 7 Storkyrkobrinken 7 Stockholm.
[U 1 5] - j STOCKHOLM, UJältNANDTS BOKTKYCKim-AKTIEBOLAQ
