# ID: svediakorp-per76
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1890
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,660
# sentences: 894
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


DAGNY TIDSKRIFT FOR SOCIALA OCH LITERARA INTRESSEN.
E.
N. Söderberg.
Lycklig du!
Poem.
Inledning till en diskussion pá Nya Idun.
E t t bref frbn 1810 om Carl Johan som kronprins.
Ama Wohienberg.
Till första April.
Edmund GammaZ.
Lina, Nordvall.
Literatur.
X. Sjukvard och Helsov9lïd.
En handbok utarbetad af flera liikare under redaktion af D: r C. Wallis och D: r F. W. Wzsrfvinge.
2 delar.
- L.
N. Stookholmstyper förr och nu af Claes Lundin.
Fr. Skoglunds förlag.
Dr iigtreformföre ?ingen.
Från riksdagen.
E. S-n.
Kvinnans aktenskaps&amp;lder.
Meddelande frin Fredrika-Bremer-Förbundet.
Hvarjehanda i kvinnofr&amp;pn.
- Förbundets medlemmar kr.
2,50.
{För För icke medlemmar, l 4900. pris pr irgt~ng:
Till redaktionen insända bocker: T. Hamma~gren, Om vArs svensks stlngfiiglar.
- C.
E.
Ifiy- dahl, Kokkonsten som vetenskap och konst.
- Hawiet H.
3L ' obimott, The new pandoral - I. Undset, Fra Akershus til Akropolis.
-- Ellen Fries, MBrkvärdiga kvinnor, 4: e och 5: e h.
- George Eliot V .., Qvarnen vid Floss, I del.
- A.
Schack, Er kvindessgen i det rettc spor?
Till redaktionen Insänd periodisk literatur: - Ny Svensk tidskrift, nr 1.
Pedagogisk tidskrift, nr 2.
- Läsning for hemmet, nr 1.
- Förr och nu, nr 3.
- - - Tidskrift för folkundervisningen, nr 1.
- - Svensk lgraretidning, nr 8 -- 1 1.
- Idiin, nr 1-1 1.
- Helsovannen, nr 1-6.
- Jordemodern, nr 1-3.
- Sedlighetsvh~nen, nr 2.
- Slöjdundervisningsb1adet, nr R.
- Verdandi, nr 1, 2.
- Svensk bokhandelstidning, nr 1-11.
- Nya bolrhandels- tidningen, nr 7-1 1.
- De svenska lendsmZblsn, nr 3 ' 7, 38.
Ny- laende, nr 2-5.
- Kvinden og Samfundet, HIP 2.
- Hvad vi vil, nr 4-6.
- Hemmet och samhikllet, nr 2, 3.
- Koti j a Yhteiskmta nr 2.
English woman ' s review, nr 2.
-- Women ' s suffrage journal, nr 3.
- Womans journal nr 6-9.
Das 3Ingazin far die Litteratur des In- und Auslandes, nr 7- 1 1.
- Deutsche EIausfrauenzeitung, nr ' i- l l. Neue Bahnen, nr 4, 5.
- La citoyeane, rr.
150, 155.
-- - - - - A Fredrika-Bremer-Förbundets byrå, Stockholm, finnas anmiilda knnliga arhe tssijkiiiide sás~iii: 1ekt.ioiis- gifvare i språk, svenska iirniien?
musik?
uáng, ritning och målning, handarbe t en in.
in., srewka och ri tliinilska l ii- rarinnor för hem och skolor, kontaors- och skrifhitriideii, husförest~ndarinnor, sallskap och bitriiden i hem, förc- laserskor, gymnaster, sjuksköterskor m.
A.
Lycklig du!
Jag såg dig le i döden, fast Zapparnes s7ctir72et svann och brännande feberglödelizl i somnande blicken brann.
Oc72 när dina ögon lycktes att nzer ej s7cåda Gzcds dag, ett solva~rnt skimmer mig tycktes bestrala bleknade drag.
Var det wzå7&amp;da en stri9nnta af soli ' jus som lifvet gaf, du uti dödens timma tog med till din dunkla graf?
Var det kanske ock en 7zägring, en återspegling fast svag a f evighetsljusets f ägring, som lyste i dina drag?
Jag kunde ej härpå svara, jag 7can det ej 78elZer nu.
Men lyc7cZig den nzdste vara, som slumrar in liksonz du.
.
.
E.
N. Söderberg.
Inledning till en diskussion i Nya Idun.
Vid Nya Iduns E ' ebruarimöte antogs till diskussionsämne för följan- de sammantriide: hvad ar tidens största lyte och tidens största fötrjanst med afseende å kvinnans stabihing S.
Då vid Iduns senaste sammankomst en stor majoritet, uttalade sig för det diskussionsamne som i dag föreligger, var detta beslut mahända en mer eller mindre medveten.
följd af det referat öfver Bellamys bok, till hvilket man nyss.
fönit lyssnat.
I det ideella framtidsperspektiv som der upp- rullades, med dess måaga glansande bilder, fanns det en, oklart belyst, icke utförd, knappt skisserad.
I en annan me- ning ' 8n med det bekanta fransyska uttrycket kan man afven här fraga: est la femme? "
Hvarför har den varm- hjärtade författaren icke velat saga oss hur han tänkt sig- hennes stiillning i den framtidsvärld hans fantasi skapat ?.
Eller har det icke lyckats honom att f&amp; det klart för sig hur den svAra fragan skall lösas?
Och den är icke lätt, kvinnofragan, detta sena begrepp i historien, som i sin tur förr eller senare måste blifvn en öfvervunnen standpunkt.
Likasom kast- och klasskilnaden måste äfven könsskilnaden upphöra att blifva bestämmande i fraga om allmänt mänskliga rättigheter.
Tyvärr har dock ännu i afseende pk kvinnans stallning, v %r tid icke blott ett,.
utan så många lyten att man stannar bokstafligen i valet och kvalet, då man skall säga sin mening om hvilket som ar det största.
Äsigterna maste ju dessutom vara olika hos olika individer; den ena önskar eller saknar ett, den andra något annat.
" Den vet bäst hvar skon klämmer som har den pån eller riittare, " var och en bar sin börda, " ty om tack vare drägtföreningar och bättre fysiologiska insigter, en klämmande sko snart blott finnes som skådeobjekt i ett antikvitetsmuseum, så bli vi dock i det hela aldrig kvitt lifvets mangahanda.
vedermödor.
- Om vi nu vilja börja med tidens största lyte, så kunna vi kasta om frågan på följande sätt: hvilka förhallanden med afseende på kvinnans stallning ar det som främst böra förbättras, som mest högljudt påkalla reformer?
och svaret kan icke gärna bli mer an ett: det ar.
i kvinnans arbete och vilkoren dervid.
som ändring kräfves, men arbete taget i dess mest vidsträckta bemärkelse, E n furstinna i sitt slott kan vara en arbeterska och en god ar-
beterska lika väl som den halfsvultna fabriksflickan, den myndiga herrgårdsfrun lika väl som den triilande torpar- hustrun.
Arbetet ar ju människans välsignelse och hennes förbannelse, kan vara den basta glädje och den tyngsta börda, kan lyfta den ena och krossa den andra.
Detta galler lika för bhda könen, för mannen som för kvinnan.
Men det som icke är lika ar vilkoren, utbildningen, förutsättningen att göra ett godt arbete, att lyckas efter sina gåfvors matt.
För mannen finnes bättre rustningar?
bättre vapen, och om afven han ofta får stå en hård dust för att vinna och försvara sin plats i lifskampen, s&amp; är detta dock för kvinnan ojämförligt mycket svhrare.
Det som gifves gossen som hans rätt, som regel, det skänkes flickan som en gifva, som undantag.
Yr- kesskolor, studiestipendier, reseunderstöd, utsigter till befor- dran, möjligheter till själfförvärf, för alla dessa hjälpande, stödjande, framj ande insatser under mannens utvecklings tid, finnas endast få motsvarigheter då det gäller kvinnan.
Om det nu häremot invandes, att de flesta kvinnor stanna inom nhemmets stilla värld " som det så vackert heter, och således hafva för sig utstakad en vag, som icke ligger jämsides med mannens, hvarför de icke heller lida intrhng af att nödgas löpa på samma vädjobana, illa " handicappedn som de äro, s&amp; for OSS denna invändning till en annan sida af saken.
Med den stora utsträckning vi gifvit &amp; t begreppet kvinno- arbete, finnes ju derinom en mångfald af verksamhetsomrh- den.
Likasom tvfi miinniskor aldrig fullständigt likna hvar- andra, så hafva väl knappt .två kvinnor i allo öfverensstäm- mande lifsuppgifter.
Men i ett likna de alla hvarandra: deras arbete är siimre lönadt an mannens, vare sig nu denna lön utfaller i penningar eller i erkännande, kan ekonomiskt eller etiskt uppskattas.
Sida vid sida arbeta man och kvinna på fältet, i fabriken, i skolan, på kontoren, i statens tjänst, men hon är öfverallt i de lagsta lönegraderna.
Den ene kan stiga, kan arbeta sig upp, den andra mötes inom kort af ett obe- vekligt: härintill och icke vidare.
samma prestanda f&amp; ett annat viirde om de utföras af man eller kvinna.
En kroppsarbetande man fordrar och får viss tid för mal- tider och hvila, en kvinna får det visst icke alltid afven om hon förrättar lika mycket, om ock icke lika slags arbete som han.
Att hennes lefnadsbehof äro mindre, är en af dessa halfva sanningar som länge haft kurs som akta och varit
e gällande, d&amp; det i stallet bort heta att hennes förmåga att umbära är större.
Ordnandet af kvinnoarbetet står ju pA dagordningen i de europeiska hlturländesna, men huru litet annu &amp; r gjordt å t denna del af den stora mäktiga arbetarfragan, framgth bland annat af meddelanden om den nya tyska komitén för arbetarlagstiftningen.
Det heter att omfattande förstudier och undersökningar äro företagna men att rörande sarskildt kvinnoarbetet sådana ej föreligga, uta2 torde behöfva anoril- nas.
Betecknande är ck at % cl&amp; arbetardeputatioiler från de stora militärverkstäderna af rederbörende mpdigheter mot- togos i en fabrik, hvarest mest ogifta arbeterskor vor0 sys- selsatta, dessa arbeterskor icke voro representerade.
Det ar dock icke manga hr sedan Bismarck yttrade, att kvinnorna kämpa för das Recht auf Arbeit.
Hvarför s&amp; är, hur det skall hjälpas, iir e a af tidens mest svai.1öst.a spörsmal, beroende p&amp; förhållandet mellan tillg&amp;ng och efterfrågan, den enskildes och det allmiinnas intressen, och det skulle blifva för långt och för tungt, d i afven fijr svårt att pk en fredlig Idun afton derorn orda.
- Hålla vi oss blott till det mera immateriella vederlag kvinnan bör ha ratt att f&amp; för sitt arbete, sin lifsgarning, erkännande, aktning, uppskattande, så finna vi en bet.änklig brist i den allmä.nna uppfattningen.
Orsaken hvarför detta icke alltid framtriider så skarpt, ar att kärleken, som eiiligt det gamla ordet &amp; er- skyler allt, fhr hon i alla dess skiftande formcr, och ofta i sikt mått.
Nen den verkliga djupe aktningen kommer viii den enskilda, individen, men icke det kvinliga sliigtet till del.
Hur mangen kvinna har icke, d&amp; hämmande skrankor rest sig i hennes väg, utropat: " Om jag vore karl! "
- men det torde med fog kunna betvifles att nlgon man ntigonsin ön- skat sig vara kvinna.
E t t par exempel, tagna p&amp; m&amp;f&amp; ur hvardagslifvet rundt om oss, ma belysa detta.
E n familjefkr kom en morgon till frukosten och beriittade om en orolig natt, full af vilda drömmar, - " och kan iU tarika er det värsta af allt, det ar Mde ömkligt och löjligt, jag drörnck a t t jag var kvinna och hur jag skaxndesln - eller ett annat: .Tv&amp; yngre vetenskapsmän möttes efter flera Ars skils mes^^.
- " Jag hör du är gift, har du barn? "
- Ja, tv&amp;, en gosse och en flicka.
Och du? "
" Xin vanliga otur, tro flickor!
: - blef svaret.
Och dock var denne familjefar eii tillgifveu
make och med skiii stolt öfver sina döttrar, och vetenskaps- mannen nästan afgudade sina sm % flickor.
Detta är ju baga- heller, det är sant, men halmstrået visar strömmens rigtning, och ett kainsligt öra förnimmer afven de flyktiga missljuden.
Det ar ju en till banalitet upprepad.
sats att staten hvi- lar på familjen och familjen på kvinnan, men ändå blir hennes verksamhet i och för familjen knappt erkänd som fullgiltigt arbete.
" Hvad gör madam sjalf då? "
frågar fattig- besökaren arbetarens hustru, mor till ett halft eller helt dus- sin barn, och menar dervicl tvätt eller sömnad eller dylika sysslor utomhus.
Hemarbete för andras rakning är en sak som kan evalueras per styck eller per timma, men arbetet hemma, det ar ungefgr som helsan och luften, det märks knappt förr än det saknas, det ar värme och ljus ofta omät- bart och.
ovägbart och dock - s % oumbärligt.
Trötta tankar och värkande lemmar äro blott tysta vittneri.
Man lägge blott marke till tonen i uttrycket: 77kvinfolksgöra !n och man skall finna att dermed menas en sysselsättning utan skicklig- het, utan ansvar, utan omdöme och utan intresse.
Hvad iinder om, der icke behofvet bjuder och icke en särskild be- gåfning kallar, kvinnan så ofta ännu blifver den tanklösa ytliga prydnaden för ett dockhem!
Gifvetvis menas här alla inom ett hem verkande kvinnor, icke blott den som framför andra anses ha ' ett eget hem och som dock i allmänhet min- dre an andra har nhgot som hon kan kalla sitt eget, d. v. s. hustrun.
Likasom från den dolda roten en vaxt kan utgrena sig åt alla håll, så komma i grnnden de flesta missförhållan- den i kvinnans lifsvilkor från den nuvarande motsatsen emel- lan sed och lag i fraga om den gifta kvinnan.
Så länge denna motsats ar olöst, så länge makan och modern faktiskt om än icke enligt juridiska termer ar omyndig, sh liingehon icke i familjen står, icke u9der, utan jamte mannen och fa- clern .som hans like., så länge skola vi förgäfves arbeta på lik- ställighet inom andra områden, så länge blir allt hvad vi kunna komma till, skolråd och röstratt och anställning i sta- tens tjänst och sådant mer, blott halfmesyrer, hvilka som vi dagligen ha tillfälle att se, med njugg hand och motvilligt sinne tillmatas oss.
Och så måste det alltid blifva, nar man icke vill draga nt konsekvensen af sina handlingar.
Eller kanske man här kan tillämpa det ryska ordsqråket, att den som ar matt, förstår icke den som ar hungrig!
Nu vet jag väl att det rika lefvande lifvet icke är ett räkne-exempel der två g h g e r tvii alltid blifver fyra, utan a t t sådana faktorer måste tagas med som låta produkten ut- falla iin med tre och an med fem, men man bör icke stanna vid sådana resultat, icke nöja sig med den manskliga brist- fällighetens missräkningar.
Vilkoren och lönen för kvinno- arbetet i * allmanhet äro s&amp;lunda dels otillräckliga, dels orätt- visa, - tänkom oss exempelvis skjortsömmerskans f&amp; ören för hvarje plagg och en Pattis m&amp;nga dollars för hvarje ton, - och har torde vi alltsh kunna söka tidens största lyte.
Samma vår tid bjuder oss dock många förtjänster att valja på, och äfven här är icke lätt att bestämma sig för den största, äfven här växla indiriduela åsigter påverkade af olika omständigheter.
Ger man dock frågan äfven har en mera vidsträckt innebörd, tager den i stort, sh torde dock mhnga enas derom, attedet som är nytt och derför just en nutidens företeelse ar vackandet af allmänanda och medborgarsinne hos kvinnan, känslan af solidaxitet med och ansvar för andra, af att vara människa först och kvinna sedan.
" Skall jag taga vara på min broder? "
blifver afven för henne en Eains- frilge, som hon inför sitt samvete sjalf maste besvara och som ett lifvets mal maste för henne stå, största möjliga lycka å h största möjliga antal, icke blott &amp; t mig och de mina.
.
Äfven flickans uppfostran sträfvar nu att bilda karaktärer, icke blott utveckla talanger, lära för lifvet icke för skolan enligt det gamla visdomsordet.
Och samhörigheten med det hela skall i samma mån det gör hennes eget lif rikare, ocksh satta henne i stAnd att biittre gagna det allmänna.
I alla tider har barmhertighetens tjänst för henne öppnat vida ar- betsfält och många äro de hvilkas namn stå inskrifna i dess gyllene bok, m&amp;nga hvilka i kärleksverksamhet g&amp;tt i spetsen för de djupa leden af pligttrogna, själfuppoffrande, tjänande systrar.
Me.n p&amp; andra gebiet finna vi ej mhnga som verk- ligen lemnat spår i tidens sand, lemnat efterföljansviirda, upp- muntrande föredömen.
Ofta har handlingskraften brutit sig väg p&amp; ett abnormt eller missriktade sätt, som hos en Cha.rlotte Corday eller Jeanne d ' Arc, och inflytande på varldshiindel- sernas gång har i allmänhet blott öfvats, till oudt eller godt, af krönta hufvuden eller kurtisaner, från forntidens grymma
tjiiserska Kleopatra till Indiens nuvarande herrskarinna Drott- ning Victoria.
Vaj: tid är en nivelleringens tid, och då jag nu tror att kvin- nan rycker upp i ledet och icke längre som S.
A. Hedin en gång sagt " är en hämsko på den fria tankens lopp, en för- domarnas mur mot dess fordringarn, tror jag dock att verk- ligt utmärkta, ledand-e, epokgörande kvinnor som trycka sin stämpel på den riktning de inslagit, ännu länge blifva myc- ket sällsynta.
Jordmånen är för litet beredd, har för nyligen börjat bearbetas och mycken mark ligger ännu obruten.
Det var ju ock naturligt, att då för ntigra tiotal år sedan arbetet började med hvad som d&amp; kallades kvinnans emancipation, ropet på ratt som då höjdes var det mest högljudda.
Vår tid fogar dertill ordet piigt och är medveten att hvarje rät- tighet medför en skyldighet.
Att detta tidens kraf erkännes kan väl kuappt förnekas; - att det icke hörsammas är en annan sak, att ännu ofta kvinlig feghet kallas för försigtig- het, svaghet för godhj ärtenhet, dådlös slapp het f ör ödmjuk anspråkslöshet, det kan icke heller förnekas.
Men det är dock mycket vunnet med att ha ' ändrat signaler, f&amp;tt målet kla- rare, idealet högre stäldt.
Tycker nu n&amp;gon att detta är ett h&amp;rdt tal och frågar hvart det specifikt kvinliga tager vägen, behaget, mildheten, offervilligheten, de vanliga dygder som icke endast försköna lifvet utan göra det värdt att lefva, sh svaras att det ar sörjdt för att traden icke växa upp i himlen, och naturen själf, denna underbara makt som man- niskan blott kan beherrska genom lydnad för dess lagar, ser nog till att das ewig weibliche icke förkväfves, icke dör ut.
Alltså, i höjandet af kvinnans allmänanda, vidgandet af hennes bsigter, starkandet af hennes ansvarskänsla skulle vi finna ett af tidens största framsteg.
Äfven här må ett bely- sande exempel tillåtas: Förliden sommar på Pariserutställ- ningen voro tre damer tillsammans på ett kafe.
Vid motta- gande af likviden för det som efter ett odrägligt dröjsmal serverats, sade uppassaren halfhögt till en kamrat, troligen i tanke att utländingarne icke skulle förstå: " Tiens, ces dames sont ghereuses! "
- " Huru, icke noga om slanten?
Gom- ment, pas dures a la d&amp;ente ?n blef det frigande svaret, at- följdt af den vanliga mångtydiga fransyska axelryckningen.
Då den betalande af sällskapet tillfrågades om hon verkligen varit så ovanligt frikostig, svarade hon nej, men tillade a t t
hon noga följde bruket i detta fall i de land hon besökte.
nFruntimmer " sade hon, " blifva så ofta illa bemötta just.
emedan de ej iakttaga sådant, och jag för min del anser det som en skyldighet mot mina medsystrar att söka rätta detta, att sjalf handla s&amp; som jag vill att alla till allas gemensam-, ma bästa skulle göra. "
Det bör kanske tilläggas att den ifra- gavarande damen var från den stora republiken på andra.
sidan Atlanten.
Det adertonde.
århundradets lösen var ju som vi veta: frihet och upplysning; det nittondes kan vara frihet och an-.
svar, och det tjugondes måhända blifver frihet och kärlek, som i dagens moderna sprak kallas altruism, och som från.
urminnes tid funnit sitt uttryck i budet: Älska din nästa som dig själf!
Att med afseende på kvinnan det illa uppskattade ar-.
betet är tidens största lyte och den nyväckta ansvarskänslan dess största förtjänst, har jag nu i några allmänna drag sökt ådagalägga.
J a g har dervid hufvudsakligen utgått f r h min.
erfarenhet om de förhållanden som i vårt land omgifva oss, och skall med lifligt intresse höra huru de som icke hafva " framtiden bakom sign, de som äro m&amp;lsmän för den nya ti- den, till ridare behandling och utredning upptaga det inne- * hhllsrika diskussionsamnet.
Ett bref från 1810 om Carl Johan som kronprins.
Det Bernadotteska namnet och Carl d. XIV Johans personlighet hafva nyligen framtradt under till viss grad ny belysning i tvänna märkliga literära arbeten.
Baron U. Vran- gel har i sin biografiska skizz: " Från Jean Bernadottes ung- domn meddelat värdefulla upplysningar om den Bernadotteska slägten, den unge Jeans familj elif, hans ungdomsförhållanden och hans lefnadsbana anda till dess han som Prins af Ponte Corvo kallades till arftagare af Sveriges tron.
I Hans Ga- briel Trolle Waohtmeisters, af Elof TegnBrs skickliga penna.
redigerade anteckningar, möter man deremot en fgngslande
' karaktäristik af den svenske kronprinsen och konungen Carl d. XIV Johan såsom människa och politisk personlighet.
Wrangel slntar med ett bref fran Bernadotte till hans broder, innehållande underrättelsen, att han kallats att varda svensk tronfölj are och slutande med f örklaringen att han " aldrig haft en önskan i denna riktningn men att, d&amp; ödet kallat honom att uppstiga p&amp; den store Gustafs tron, han vill söka att fylla sitt värf " sans orgueil ni faiblessen.
Glanspunkten af Wachtmeisters skildring utgöres af Karl Johans ingripande i de viirldshistoriska tilldragelserna af 1512.
Härom yttrar.
antecknaren, sedan han skildrat huru under riksdagen i Örebro kronprjnsen oaflåtligt verkat för att i Tyskland och ~ u r k i e t stacka Napoleons öfvermakt och motarbeta hans nu mot Ryssland riktade eröfningsplaner följande (sid. 302): - - " Om Napoleon skulle duka under i den ännu oafgjorda striden, s&amp; är det i dessa träkojor p&amp; stranden af Hjelmaren, som hans ofärd och Europas frihet bereddes af en bland hans fordna vapenbröders hand. "
D&amp; nu dessa minnen från Karl Johans bhde ungdomstid och storhetstid kommit att framstå, såsom ett ämne för dagen, torde det ej vara ntan allt intresse att taga kännedom om en liten episod under hans resa genom Wexiö och Jönköping sedan han landstigit i Helsingborg och der emottagits af Excellenserna von Essen och Toll, som skulle vara honom följaktiga på resan till Stockholm.
E n sådan episod aterfinnes i ett bref från en ansedd, iildre dam, fröken H. E. Silfverskiöld, bosatt i grannskapet af Jönköping.
Brefvet har sitt intresse afven såsom prof p&amp; den tidens kvinliga brefstil.
Det tillhör en vän af Dagny och med hennes benägna tillåtelse meddela vi det här nedan oförändradt, s&amp; till innehall som stafning.
*) Husqvarna den 30 Oktober 1810.
Bästa goda Jacquette, - - - - - - - - - - - - - - - - - - - Förlat a t jag dröjt så länge med at besvara dit kiara *) Fröken Helena Eleonora Silfverskiöld, inom slagten " tant Lena- Nora " kallad, vistades $ Husqvarna hos sin syster, gift med brukspa- tron Ehrenpreuss.
Hennes bror, Nils, var landshöfding i Vermlands Ian.
bref, men vår Kronprins r a r d&amp; l a q e i väntan och jag ville si honom först, innan som jag skref dig t.ill; nu liar jag sitt honom helt nära, vi voro i staden öfl-er natten hos fiaii Arnell, hvars hus var mi-ist midt emot piinaens logis, och ri roso en hel hop Damer som gick up d8 han åt; jag sgg honom sittande, han är intet vacker, mer ful, men har iiiigot., je ue sais quoi, som imponerar, svart.a lurfviga hår, som faller utau ordning i ~ a c k r a lockar, eldiga mörka ögon, men hans blick ar skarp; de commun med förre prinsen S&amp; has haii en stor krokig niisa.
Ack min Jacquette, sedan man kr gamal vordeii och kan med kall blod betrakta menskior, hvad de äro be- synnerliga, det stolta kiönet par prefbence.
E n del bär rege- rades af den fördomen, at en man kan af förfaders föstieii- ster begagna sig sjelf, och de funno Bernadotte för högt up- satt, men han kommer, och här h s iiii iiigen, som icke g e m E uphöjde honom an högre om det stofi till, min Bror *) sëger at hans abord vas viirdig, aEable d i 15itt; han has sarit val vuxen; Couren var har den tahikaste, Iiar n&amp;ggonsin har varit, t y Boijen * *) hade låtit et circulairebref g&amp; i hela länet till all.
noblesse, a t infinna sig; här var så trångt i staden at et rum öfver natten betaltes med 5 Rdr, och i denna talg- nöd, öfver alt ilurninerat; och i denna samling var nästan in- gen som intet prinsen hade nagot at säga åt, Iivad tycker du väl?
Hedenstierna, avocat-fiskal, var uti adelssuniform prinsen såg det p&amp; stunden och frågade honom, hva.dör hon intet bar l ' uniforme du Corps; han talte med min Bror om Wermland och kiiinde anecdoter om det landet, haii Mgaiie unge Stroten, om han var gift, ja - YOUS @ tes bien jeune, avez vous encore des enfans?
Oui, deux svara Glas.
Un bel ouvrage, sade prinsen.
afven fragade han Fredric Ehïeii- preuss om han var gift och om bans fö; älclrar lefde; i TVexiö har han fragat Gref Mörner, husn många qvadrat mil som hans län innehöll; han visste det intet; nå längden och bredden då, sade prinsen, Mörner sade honom det, och i den samma moment, sade prinsen houiom hnru m h g a qva- drat mil det innehöll.
Hvail tycks oia slikt?
Det stolta Skåne skall ha mycket tyckt om honom; Bror Xils hade i g&amp;r bref frhn Fredric Tornerhielm som med sin rika och eiiergiqua 6loqvence beskrifver Bernadotte charmant; han benainiier äfveu: z:) Nils Silfverskiöld, landshöfding i Permland.
gr$) Boije, lsndshöfding i Jönköpings län.
en hop particuliaritéer om Bernadotte, som äro till h m s éloge, och stiger a t han ph Balen i Ramlösa vant mycke bifall.
Excelencen Essen hker hela vägen med prinsen, denne (naml.
excellencen) var inqvarterad hos fru Arne11 och kom om afton in i salen dikr vi alla voro samlade; han sade at det rir en charme a t hka med honom, ty han har den första conversa- tion man vi1 önska sig.
Är det intet underligt hvad stora ghfvor som Gud liigger ner hos dom, som hans Allmagt vi1 uphöja?
det ar mer &amp; n anor, éducation och alt hvad högmo- det vi1 giöra giiillanda.
- Mycken militaire var i staden, \ till den som höll vagt deltes ut till manskapet vin och pangar - från pinsen - - - - - - - .- -- - - - - .- - - --------- ______ ---- Nu ar det sent, god nat, alskade viin, unna oss ' ibland at f&amp; veta huru du och din Dotter, ni mår, och dh du far si Ber- nadotte sh sag mig ditt tycke; i lif och död vaken eller sof- vande iir jag din vBn.
Htimble E t Sincere.
* Till första April.
Skiss J tima Wcildenberg.
Man skulle flytta.
Det var bestamdt anda sedan i höstas, dA husvarden inte ville satts in en ny spis i stallet för den gamla, som rökte, och fru Lind hade börjat att se pA vsningar redan i November.
Hen fastan man nu var i Mars var bostadsfriigan annu icke afgjord, - ty herr Lind kunde icke besluta sig.
Han p&amp;stod att det stod tv&amp;- tusen vhingar lediga och hade filtt klart för sig, att man bara be- höfde ha tAlamod, för att ngstan fA bo gratis.
" Ja men hvar? "
- frsgade fru Lind för hvar gáng han kom fram med denna förtröstansfulla förshkring.
Hon var heller icke utan sinne för ekonomien och egde till och med ett visst medvetande om a t t hon i friga om en del praktiska angelagenheter var sin man öfver- *) Ett valsprllk sadant som det hvarmed hon afslutar sitii bref, pliigade den tidens korresponderande damer anliigga för att pH en gång beteckna sina initialer - har H. E.
S.
-- och gifva uttryck At sin kans- lorigtning.
.
8 ' 2 lägsen.
Henues Asigt var att, fick man det sista, fick man ocksa det sämsta, och eu Iiigenhet med olagenheter rar ingen god affar.
Hen grosshandlar Lind var och förblef emellertid fullkomligt nöjd och lugn i vissheten om sina tvhtusen viiningar, ocb hen bara hsisslade och sjöng, nar hans hustru följde honom ut i tamburen om morgnnrne och bad honom s % vackert att försöka taga, sig en liten stunds ledighet från kontoret för att g&amp; och se p % rum.
Det kom derför som en Bfverraskning, nar han en middag, bhst han stod der och bredde smörgas, lade knifoen i f r h sig och s@ lp&amp; sin fru med en segerviss blick.
" Augosta du9 i dag har jag varit och sett pB.
en vhing. "
Fra Lind tvarstannade i sin sysselsattning att knyta servetec pA sin äldste son.
" Nej har du det!
NA-il ?l: " Joo, jag har verkligen sett en, som ar ganska traflig. "
" Det har jag med.
Hur var din?
Fem rum?
" Ja fem stora, praktiga rum och en iiten jungfrukammare. "
" Det var alldeles som der jag var i förmiddags. "
" Alla möjliga bekvamligheter, skafferi, en hel mangd garderober, till och med badrum. "
" Badrum! » - Fru Lind lät sin herr son glida ur händerna, fastan hon markt att han statt och fikat efter sockerskillen.
- " Det var viil inte p&amp; " Och trymil i salongen. "
" Hör du, hvad kostade den der? "
" Trettonhundra. "
" Jasa, d&amp; var det inte p % Hamngatan. "
" Jo, visst var det p$ Hamngatan. "
Ja s&amp; var det.
De hade varit precis p % samma stalle.
Samma vining.
Lika mariga trappor upp.
Enda skiluaden var den, att han hade talat med husvarden, haradshöfding Lundekvist, som oiiterkalloligf begart trettonhundra, och frun hade talat med vardinrian, som visser- ligen ocksA begart trettonhundra, men inte tyckts vara s&amp; mojlig att gA in p&amp; billigare vilkor.
F r u Lind satte sig ned vid bordet ~ i e d en liten lustig min.
Hon kunde se temligen retsamt öfverliigsen gt, niir bon sattes&amp; der och smälog.
" Du ar just den riatte att g&amp; och se p % cilninger, du Bengt.
Du sade val att du tyckte det var elegant med den der trymin, kan jag tro? "
Ja, det hade han verkligen sagt.
" Och att det var trefligt med badrummet? '
.
.
.
. "
Jaa.
Han tillstod afven detta med den oskyldigaste min i varlden och utan att vanda sin uppmarksamhet frtin soppan.
Inte heller kunde ban neka till att han yttrat sin förtjusning öfvcr garderoberna och beundrat de mllade taken.
Hans hustru shg ytterst medlidsam ut, under det hon lade upp maten &amp; t barnen.
Slutligen gjorde han ett försök till försvar.
.
" Ja, men du tyckte ju ocksti att det var trefligt? "
" Det kan val handa.
Men.
ser du, tycka ar en sak, och se &amp; r en annan.
Jag stig att golfvet i tamburen var ganska fult, jag, och tapeterna .i barnkammaren vor0 urblekta, och inte fanns det nlgon skank i salen, och taklisten i salongen var litet sprucken i ena hörnet.
Stig du det? "
" Nej. "
" Och kakelugnen i sängkammaren hade blifvit stött nere vid golfvet.
Stig du det dti? "
" Neej. "
" Ja., men siin ' t der skall man se, om man skall g&amp; och se pti VA- ningar. "
Herr Lind skrattade.
Det var s&amp; sorgligt stalldt att nlgra lexor aldrig gjorde nAgon effekt pti honom.
Dagen derpl gick emellertid fru Lind efter aftal till Hamngatan för att försöka reparera sin mans dumheter, och hon hade gjort stor toalett för att kunna upptrada SA imponerande som möjligt.
Herr Lundeqvist skulle se att hans ifrlgasatta byresgäster skulle bli en heder för huset.
DA hon kom till ort och stalle blef hon införd i en mycket ele- gant salong med brysselmattor, trymaer, och möblemanget delvis be- stilende af schäslonger och stolar, kladda med rödbrun sidendamast, delvis af brokiga fantasimöbler.
Denna lyx viickte goda förhoppningar.
Folk med tillgtingar behöfva ju icke vara sti nogräknade om ett eller par hundra kronors mindre hyra.
En dörr gick upp.
Varden kom in med ett charmant leende p&amp; sitt fetlagda ansigte och helsade mycket artigt.
Men dti fru Lind nämnde vlningen tvti trappor upp, fick han genast ett allvarligt uttryck och strök tillbaka sina llnga polisonger.
" Jaa, det &amp; r en sardeles vacker vtining. "
F r u Lind smllog alskvardt reserveradt.
" Abja, om man blundar för ntigra smtisaker. "
" Ntigra smtisaker .P Men hon gaf honom inte tid att komma fram med sina veder- ',.
.
liggningar och lofsbger utan berattade raskt att how sedan sett p&amp; vhningen och talat med hans fru, som begiirt elfvahundrra kronor.
" Elfva hundra!
Nej, min bästa fru T ' Han ruskade pA hufvudet.
" Ja, det vill saga, det lat atminstom som om det kunde bli s$ fastan det var fraga om tolf, det f&amp;r jag d&amp; lof att erkanna. "
" Nej, det &amp; r ocksh ett misstag.
Jag kan inte fUrsti, att min hustru kunnat uppge den summan.
VAningen kan omöjligt slilppas under trettonhundrafemtio eller mbjligtvis tretton. "
" Verkligen! "
" För Ufrigt ar den sa godt som uthyrd.
Det var an grosshandler Eind - vid Skeppsbron, om han &amp; r bekant? "
.
.
.
" Ja.n " Han var har i giir och sAg pal den ocb sar mycket fortjust.
vantar honom hit i hvar stund. "
Jag " Men lian kommer inte i dag.
Hm hade inte tid. "
" Hur ..
.! "
" Förl&amp;tn, sade lilla fria Eind och smilog Pnm i %rbindligare, " jag borde ha presenterat mig genast.
Grosshandlar Lind &amp; r min man ".
Det blef bugningar och fUrklraringar.
H~bradshöfdingen bad hanne stiga fram och sittra ned ph den ena af de sidonkl&amp;dda schblongerna och var artigheten sjalf.
Ban kom underfand med tatt han ktbant hemi- nes far och talade om ett afventyr de haft tillsammans p&amp; jlrnvlgen.
Det artade sig till en riktig konversationsvisit, och vkningen tycktes alldeles glömd, tills fru Fru Lind drog sin parfymdoftanda ntlsi2uk och for med den helt eftertanksamt öfver !tapparna, liksom hon erinrat sig nhgonting.
.
" Hen min man sade er val, att vi inte hade stid till en s&amp; hög hyra? "
" Tvlrtom, han tyckte inte alls det var dyrt. "
" Tyckte han inte? "
" Me-ej.
* Han var ohjtblplig, den der Bengt!
Och h m som selet stinta sb l h g e, för att det skulle bli billigare!
Bea tankte visst p&amp; det Billiga han!
Hon suckade.
" Min man Br litet obetiinksam i b h d ", szde hon.
Herr Lundekvist smillog.
" D&amp; &amp; r det 811 att han fbtt en saldan liten förstAndig fru. "
" Och SA sade han väl sa, derför att han inte esnkte e&amp; den ", fortsatte fru Lind, förnöjd öfver denna sinarika fiirklaring.
-- ' Neri
nu, nar vi reflekterat, ar det en annan sak.
Jag försakrar att vi inte ha rbd att g&amp; sti lbngt. "
Haradshafdingen blef mycket förvanad.
Han hade alltid trott.
att grosshandlar Lind vid Skeppsbron var en af vira solidaste affars -- man, och hvart man vande sig, hörde man ju detsamma.
Förgylldt bete!
Men hon var inte s&amp; dum, sb hon lat ftinga sig.
Hon for bter med nasduken öfver Iapparne och började beklaga sig ..
Visserligen var hennes mans affar saker, men den var 1Angt i f r h sh gifvande, som folk trodde, och man fick tanka sig för hvad man gjorde ..
De kunde inte gti langre an till tolf hundra.
Det var samma förhallande med varden.
Han fick ocksa lof att.
tanka sig för och kunde icke gti langre an till tretton.
Han hade en.
moster, som radde om halfva huset, och man vet hur gamla fruntim- mer &amp; ro, nar de f&amp; sina inkomster minskade.
De grama sig för hvart enda öre.
Fru Lind suckade och haradshöfdingen suckade.
De hade bbda tyckt, att det skulle varit s&amp; roligt om de kunnat komma öfverens, F r u Lind hade verkligen fastat sig vid vtiningen, och herr Lundekvist.
hade fastat sig vid hyresgasterna.
Det &amp; r en stor fördel om man trifs, tillsammans, och det var bra trAkigt att man inte kunde bli ense, sannerligen högst ledsamt!
" Och nar det ar en s&amp; liten summa, som skiljer ", sade varden.
" Ja, s&amp; obetydlig ", sade fru Lind.
Det var heller inte rtidligt att dröja med att bestamma sig, ty det hade varit flere, som reflekterat pti vaningen.
En herr Salomon hade ocksti varit uppe i gtir och förklarat sig mycket förtjust.
Han.
skulle komma igen i eftermiddag.
" Om vi bara hade rid! "
" Ja, om jag bara inte hade min moster .. Fru Lind fick en god idé.
nFrAga henne ", sade hon.
" Hon ar olyckligtvis p&amp; landet ", svarade haradshöfdingen och) strök sina polisonger.
- " Och för resten a r det inte lönt. "
Do funderade en stund, och s&amp; fick herr Lundekvist en idé.
" Om jag skulle gb och tala med er man! "
" Det ar heller inte mycket lönt.n " Men om jag skulle försöka.
Hvilket nummer ar det vid Skeppsbron? "
Fru Lind teg ett ögoublick.
" Db vore det biittre ", sade hon, " om ni ville komma hem till oss.
.
. "
0 i eftermiddag.
Min man har s % mycket utgöra i dsg, sfi han triiffas kanske inte p % kontoret. "
" Jaså,. "
Man tog afslred p % det hjartligaste.
EaradsMfdingen hoppades att fru Linds far m %dde bra, och att afftiren skulle bli uppgjord i eftermiddag.
Inte skulle de skiljas g&amp; dzt M r slittat.
Då, fru Lind kom ner p&amp; gatan igen vandrade hon litet modstulen hem&amp; men plötsligt greps hon af en ingifvelse, vande om, och tog viigen nedat Skeppsbron.
Man kunde inte veta hvad den der herr kundekvist knnde taga sig till.
Hen hade velat g % till hennes man p&amp; kontoret, rflle förstils helst tala med honom ensam, och det var inte sagdt att hau faste sig vid Bfverenskommelsen att g&amp; hem till dem.
I alla fall ' nr det blst att Bengt var beredd.
Hon triiffade honom i det innersta kontorsrummet, upptagen af den angenäma sysselsättningen att frukostera p&amp; en portion kyckling och en halfbutelj vin.
Om det nu vas datta.
bestyr, som satte ho- nom i godt humör, eller det bara var ett allmiint Ifittsinne, som be- själade honom, # r s v h t att afgöra, men han upptog underr8ttelsea om sin hustrus misslyckade mission med en nästan opassande mun- terhet, som gjorde henne rigtigt förargad.
Hon hade dA aldrig nAgot allvar med sig!
Det så,g ut att vara honom likgiltigt, om han fick tak öfver hufvudet eller ej.
" Hvsd skall jag saga honom ifall lian komnier hit dag, fragade han.
" Ska vi inte ge trettonhundra?
3 e t blir bras:!
25 kronor mer i kvartalet. "
" Det ar mycket far mycket! "
" Ja, dA ger vi det inte, eftersom du inte vill.
' 9 Det knackade pA dörren och kontorspojken animalde att n %gon ville tals med .grosshandlarn.
Han torkade sig om ltipparne med ser- veten, lade den ifrå,n sig och gick ut.
Fru Lind spratt till.
Innan dörren sttingdes hade hon hört den frlmmandes röst.
Det var ingen annan an herr Lundekrist.
Hur hade han kommit hit s % fort?
Han miste vara sardeles angellgen!
Det kunde inte hjalpas, hon miste lyssns vid dörren.
.
" Frun ba.r val redan telefonerat? "
Jaså,, han var radd för henne.
Hon srniilog för sig sjillf.
" Nej, det har hon inten, svarade grosshandlarn tioviirdigt, och herr Lundekvist tycktes bli lugnare.
De skrapade med stolar, och Qerefter började haradshöfdiugen berätta, att strax efter det Rnn g %tt - hade en herr Salomon kommit upp för att taga vhingen.
Nen som
herr Lundekvist inte kande mycket till denna person, hade han sagt att viningen till halften var bortlofvad och bedt honom komma igen om ett par tinimar.
Och derför var han nu har för att höra om inte herrskapet ville bestanima sig med detsamma.
Det vore naturligtvis roligast att ha med solidt folk att göra.
Fru elinds bjärta klappade, d e r.
hon stod trgclit mot dörren.
Hvad skulle B e ~ g t svara?
Hans behagliga röst höjde sig lugn, niistan likgiltig.
Ja., de skulle garna taga viiningen, om de fick den för tolfhundra.
Det var omöjligt.
Ja, d&amp; var det beklagligt att ingen affar kunde bli af.
Häradshöfdingen pliiderade, berömde bhde vihingen och herrska- pet Lind, försakrade att de inte skulle &amp; ngra sig, och att hyran var alldeles för billig andti.
Men det gjorde ingen verkan.
Grossliand- larn fikklarade med den största beslutsamhet och det orubbligaste allvar, att det inte tjiinade nsgonting till att resonnera vidare om saken.
Det var ingen pardon.
Herr Lundekvist maste stiga upp och taga afsked.
Man tackade hvarann .ömsesidigt utan att precis saga hvarfbr, och dörren öppnades och stängdes igen.
" Ja ", sade grosshandlarn, d&amp;, han kom tillbaka till sin fru, " nu har jag sagt nej, som du ville. "
Hon svarade alls ingenting och stig butter ut.
" DB.
a r du val nöjd? "
" Jaa.
-- Men det var allt en vacker vaning! "
" Visst var den vacker! "
" Och badrum!
Det som alltid varit min drom!
Barnen hade kunnat fil bada hvarenda dag. "
.
" Och vi sjalfva med! ' '
" Laget var ocksa sii utmarkt trefligt. "
" M, det är val inte vardt att sitta och sörja öfver det der mera.
Du ville ju s&amp; ha det. "
" Ville jag!
Jag ville bara ha det s&amp; billigt soin möjligt.
Du kunde val ha försökt litet mera med honom.
Hvarför skall du alltid vara s&amp; tvar! "
" Nej, hör du Augusta " JO, vet du Bengt ..
Det knackade hterigen p&amp; dörren och kontorspojken etack in hufvudet.
" Nu a r den der herrn har igen. "
" Hvilken? "
" Han som gick nyss. "
.
.
.
. "
.
.
. "
Dagny.
Herrn sig på frun, och frun sAg p&amp; sin man, och s % logo de mot hvarann.
Det ryckte till och med annu i grosshandlarns ansigte, d&amp; han tog i dbrrlilset, men han beherrskade sig fullkomligt och gick ut i andra rummet med alIdelcs sarniais miu, som n&amp; han förra g&amp;ngen tog emot herr Lundekvist.
Denne st.od der med hatten i hand och strök sig om poli- songerna.
" Det ä r för mirkviiirdigtn, sade han leende och skyndade emot grosshandlarn.
- " Det ä r alldeles, som om det skulle vara skrifvet E ödets bok, att herrskapet skulle komma att bo hos mig, f6r just som jag kom ner p&amp; gatan, s&amp; möter jag min gamla moster, som rAr om halfve huset, och hon tyckte att det inte var vardt att billla SA stribngt p&amp; de der hundra kronorna.
SA om herrskapet vill .. Grosshandlar Lind var en belefvad man, som visste att finna sig i alla situationer.
Han förundrade sig inte alls öfver det der lyckligs, mötet utanför porten och 18tsade inte en @ g om den gamla moster~s tillvaro.
Det enda han bekymrade sig cm sar, liar det skalle bli =ed herr Salomon, som Mndh ville ge trettonhnndrs.
Haradshöfdingen blinkade och srnAlog.
" Han filr g&amp;.
Solida hyresgaster aro i alla fall viirda hundra kronor mer än andra. "
Detta resonnemang sar s&amp; obestridligt klokt och förtraffligt, att, grosshandlarn inte kunde underlats att skanka det sitt högsta gillande.
Man blef de basta viinner i varlden.
Herr Lundekvist talade om att, han kande herr Linds svärfar, herr Lind bjbd herr Lundekvist era cigarr, och kontorspojken skickades efter blanketter till byreskontrckt.
Det blef en ganska] &amp; ng vantan f&amp; fr2 Lind derinne i det in- nersta kontorsrummet.
Men hon var cOjd och Mig i sin ensamhet: och nar hennes man Indtligen kom in igen, tog hon emot honom med öppen famu och strilande Ugon.
nSer du det, jag visste val att han skulle ge med sig.
S&amp; ar det nar man har en liten förstaindig hustruR.
Herr Lind skrattade.
n Jasik, ä r det din förtjanst! "
' Ja, hvems skulle det annars vara? "
Hon s&amp;g pil honom bide strangt och allvarsamt.
Den aran kunde a l ingen tags i f r h henne.
nDet beror p&amp; hur man tar det ", sade han.
" Hur man tar det!
Kan dia nekc tiil att jag f6rtjfinat hundra kronor i dag! "
. "
Han nekade inte, men skrattade fortfarande helt ogeneradt.
" Hvarför skrattar du? "
sade hon .litet stucken.
nSka ' vi dricka en skA1, Augustan, sade han och tömde ater- stoden af vinet i glaset, " en skbl för en karls réela nej, i motsats.
till Hon var gaoska röd, d&amp; hon svarade: " Det finns ju inte en droppe kvar &amp; t mig - och inte vet jag- heller om jag vill svara p&amp; skAlen. "
n Ja, ni &amp; ro obj81pligan, sade grosshandlaren skrattande - " men, jag dricker den jagn, och dermed tömde ban glaset.
.
.
.
. "
Lina Nordvall.
t Den alltfbr tidigt bortgångna fröken Lina Nordvall, född 1832 var en kvinna, som förenade mannens tankeskärpa och kraft med sitt köns Iijärtevärma och förmåga a t t lefva för andra.
Den resliga, raka gestalten, det uppkammade huite håret, de lifliga ögonen och den raska gången, allt ui0tnade om mod, drift och företagsamhet.
Men talade Ni vid denna manhaftiga dam om hennes nödställda skyddslingar, fann Ni er ansigte mot ansigte med en person, som egde kvinnans hela ömhet och deltagande, och hvars tårade blick vittnade.
kraftigare om kärlek och medlidande än t. o. m. hennes val ' uttänkta och praktiska förslag till de nödställda tjlnstflickor -- nas hjälp.
Utan denna lyckliga förening af godt hufvud och varmt hjärta skulle Lina Nordvall ej förmått utföra sina., vackra lifsuppgifter dels som grundarinna och föreståndarinna.
för Herberget för unga kvinnor, Elara O. Kyrkognta 7, dels som sekreterare ?den Brittiska och kontinentala federationens svenska afdelning under de 10 första bekymmersamma åren af denna förenings tillvaro.
En nyttig beredelse för dessa lifsgäriiingar fick Lina Nordvall såsom biträde på sin faders dispaschör Nordvalls kontor, der hon uppsatte invecklade dispaschrskningar och skötte affarskorrespondans.
Då agitationen för bildandet af den Brittiska och kontinentala federationen nådde äfveri vårt: land, slöt hon sig redan tidigt till denna rörelse.
Genom etk aftonföredrag i Blasieholmskyrkan af C. O. Berg fick hon för
sta aningen om det gräsliga eliinide, som döljes sig wcler det respektabla samhällets y@.
Hon gret och grubblade hela natten och kunde ej p&amp; flere dagar komma till lugn.
Hen- nes innerliga deltagande för de olyckliga ogseni gjorde henne till nitisk anhängare och befordrare af federationens sxftc.
Öfvertygelsen och nitet ökades med den ökado czfaronliet af nuvarande missförhållanden, soii1 hoii under beröringen med en mängd värnlösa kvinnor inhemtade.
Hon vas med om uppsattandet af den petition för afskaftande af polisför- ordningen on1 prostitutionens reglementering, som imderteck- nad af 2000 kvinnor, deribland flere framstående, öf ' mrlem nades till K.
M. i Dec.
1883.
Flere gånger deltog hon i an- ordnandet af föredrag och diskussionsmöten för kvinnor, allt, till främjande af sedlig renhet, förbättrad uppfostran och en mer betryggad s t ä h i n g för arbeterskor, tjänarinnor och andra obemedlade, värnlösa kvinnor.
Från att i början blott hzfva som gruudarili~a oriimat och öfvervakat Herberget, flyttade hon under de sista kren och efter sin gamla moders död in i hemmet och egnade derefter hela sin tid och omtanka å t detta och å t federations- saken.
Allt klarare ins&amp;g hon, att ingen välgörenhet ar mer fruktbringande an den, som går ut p&amp; att förekomma synd och nöd.
Hennes arbete lönades med hastig och rik frarngiing.
Herberget behöfdes och begagnades flitigt.
Det öpnades i Januari 1881.
Under dess 9-åriga tillvaro h f V a platser an- skaffats å t inemot 2000 tjänarinnor och tillfalligt skydd le-a- nats å t tusentals oerfarna radvilla flickor, som utan denna säkra fristad kanske blifvit rof för den lurande förförelsen.
under 1888, det sista år för hvilket redogörelse Rr tryckt?
.var oms %ttningen på Herberget lifligaae an någonsin.
Logis hade gifvits ht 584 flickor, och af dessa hade 388 fått platser, 27 fhct bostad hos slagtingar, 2 efter goda råd Atervandt till lemnade tjänster och omkring 30 rest till hemorten eller till Amerika.
Blott 4 hade blifvit bortvisade för oordentligt upp- .förande, hvaremot 52 lemnat Herberget utan att vidare l &amp; t ~ .höra af sig o. s. v. Man har förebrått Fröken Nordrall att genom sitt Her- berge hafva lockat tjänsteflickor f r h landet upp till Stock- .holm.
Hon har tvärtom gjort allt livad hon kunnat för att; afstyra dylika flyttningar.
Under Herbergets forsta år tryck-
tes i flere tusen exemplar en liten skrift tillegnad tjanarin- nor p&amp; landet, och i hvilken de varnades för att flytta till Stockholm utan att förut hafva betingat sig arbete eller plats.
Denna skrift sändes till presterskapet i hela vårt land med anhållan att delgifve densamma åt vederbörande.
Det har lyckats fröken Nordv&amp; att öfvertala ett stort antal tjänste- flickor, som saknade vana vid stadslifvets sysslor, att åter- vanda till det enklare landtlifvet.
Omöjligt är att kunna beräkna hur m h g a kvinnor blifvit genom Herbergets verk- samhet räddade f r h att sjunka ned i förtviflans och vanärans djup, på hvars rand de ensamma och skyddlösa stapplade, då det människovänliga hemmet öppnade för dem sina portar och dermed möjligheten t111 hederligt förvärf.
Lina Nordvall var också en nitisk medhjälperska vid bildandet af Nattasylet för kvinnor, Riddargntan 9, och har säkert genom sin erfarenhet och sitt praktiska försthd varit en god rådgifvarinna för den franske pastor Bach, hvars män- niskovänliga nit varit främsta drif kraften för inrättandet af denna välgörande anstalt.
Nattasylet och Herberget, komplet- terade hvarandrn; det förra sökte främst upprätta från, det senare skydda för fall.
Herberget har under fröken Nordvalls langa sjukdom föreståtts af hennes van och mhgåriga medhjälparinna frö- ken Svenson, åt hvilken hon också uppdrog dess framtida vård.
Man har skäl hoppas, att den goda inrättningen skall under hennes ledning kunna fortga och allt framgent bereda utkomst och skydd åt ensamma, v&amp;nlösa kvinnor.
Under en lång och plågsam sjukdom sökte och fann Lina Nordvall kraft och frid hos den Gud, hvars h j d p och v5il- signelse hon ofta utbedt sig trid der arbetet för Herberget.
Hon fick i rikt mått erfara sanningen af löftet: " en som beder han f h. "
Ecinzu9zd GumnzaZ.
-.
Literatur.
Sjukvård och helsovård.
E n handbok utarbetad af flere Ilkare under redaktion af B: v C. Wallis och D: r F. W. Watf- vinge.
2 delar.
Af detta arbete omfattar förra delen: kemi, anatomi, fysiologi och helsovArdd4ra, och den senare behandlar: sjuksköterskaiis pligter, sjuk- dietetik, barns vird, de vigtigare sjukdomarne, kvinnans slägtlif och kvinnosjukdoniar, antiseptik och förbandsllra.
Enligt företalet har boken ett dubbelt BndamAl och &amp; r afsedd dels att begagnas " sásom uppslags- bok och rAdgifvaren för sjuksköterskor och val närmast för kvinnor af den bildade klassen hvilka egna sig At sjukvArd, dels " att tjana sisom ledtriid för helso- och sjukvarden i hemmetn, alltsl som en s. k.
" 1&amp;karbokn till rhdfrigande i hem och vid privat sjukvird.
Med afseende p&amp; denna sistnämnda uppgift torde boken icke komma att visa sig i allo tillfyllesgörande.
Den innehiller dels för mycket, dels för litet.
För mycket, för SA vidt som de anatomiska och kemiska afdelningarna och ännu mera de friln ingeni6rernas om- rAde linade styckena iiro för vidlyftiga, för mycket vetenskapliga och allts8 till det mesta torde blifva en förseglad bok för de husmödrar livilka skulle taga boken i bruk.
För ' litet iter, för SA vidt som de till den praktiska sjukvirden hörande afdelningarna iiro dels nAgot knapphiindiga och dels ej ratt lyckligt uppstallda.
Men främst för SA vidt som de kirurgiska anvisningarna endast representeras genom afdelningen om antiseptik och förbandslara samt genom spridda noti- ser i de öfriga afdelningarna.
Boken lemnar alltsh den hjälpsökande s&amp; godt som utan hjiilp eller vagledning i mAnga fall af trangande nöd och fara.
För litet innehaler ocksl boken shkerligen- i ett annat afseende, namligen hvad beträffar den vigtiga desinfektionen, hvilken behandlas p&amp; endast t v l sidor.
Och dock tir detta just ett arnne, i hvilket en husmoder torde söka noggrann och praktisk anvisning för sitt hand- lingssatt vid eller efter fall af smittosam sjckdom.
Det kan val ock knappt hafva varit bokens hufvudsyfte att gifoa fullsthndig handledning i dessa fall.
Andra arbeten finnas ocksh redan i denna vag, bland dem särskildt.
Tigerstedts illustrerade helso- vardslara.
Deremot torde bokens förnämsta och i första rummet gifna syfte vara, som namndt, att utgöra dels handbok, dels repetitorium och uppslagsbok f6r " den efter genorngilngen kurs i mera själfstiindig verk- samhet utgAende sköterskan. "
I detta afseende bör arbetet i mAnga fall motsvara Bfsen 1Angt gAende fordringar.
Det kan dock till en
början sattas i frilga om den kemiska afdelningen öfverhufvud varit ' behöflig.
Den som skulle kunna anvands densamma, har sakert p&amp; annat hall inhemtat hvad htir meddelas.
Denna afdelning synes ock mindre val uppsttillcl för SA vidt betraktelser öfver luft, jord och vatten m. m. förekomma redan i början och innan lasaren fAtt nilgon inledande kaniledom om de allmanna kemiska och fysikaliska processerna.
Äfven fbljer af denna uppstallning att kemiska föreningar, stundom af nog invecklad sammansattning, behandlas innan de i dessa föreningar ingA- ende grundamnen blifvit beskrifna.
Af liknande omkastning lider afven i nilgon m&amp;n afdelningen om anatomi och fysiologi.
Har förekomma brister i dispositionen, särskildt deri att flerstades stycken och 18nsat- ser ur patologien tranga sig in i den fortlöpande anatomiska och fy- siologiska beskrifningen, att sinnesorganen beskrifvas före nervsystemet m. m.
*) I afseende p&amp; helsovirdsl&amp;ran &amp; r redan omtaladt att framstall- ningen deraf ar för knapp för bruk i hemmet.
Än mera a r denna anmarkning befogad om man tanker sig boken sisom ledning för sjuk- sköterskor i själfstandig verksamhet.
Der göres visserligen behof af detaljerade föreskrifter.
Fortfarande ur synpunkten af bokens anvandbarhet sisom hand- bok för yrkessköterskor, torde man vara berattigad att om innehallet i andra delen uttala följade omdömen: D: r Warfvinges uppsats om sjuksköterskans egenskaper, pliyler och dliggande~ gr genomg8ende god och nyttig ehuru möjligen afven har för mycket ingenitlrs-detaljer före- komma.
D: r Hellström afhandling om barnavdrd och barnasjukodra, p&amp; det hela taget god, ehuru den ej gör öfverflödig Abelins kanda ar- bete.
D: r Johnsons om dieten i akecta och kroniska sjukdomar skall blifva af stort gagri, helst af sildan undervisning förut icke mycket fin- nes; mhhanda hade det ej varit olampligt att har införa Alméns mycket anlitade tabeller öfver olika födoamnens naringsvarde.
D: r Warfvinges redogörelse ftlr de viytiyaq * e och alhdnnare förekommande sjukdotnarne synes n&amp;got ojamn; om somliga sjukdomar ar medtaget för mycket, .om andra (t. ex., sockersjukan vid hvars behandling diet och allman v&amp;rd dock a r af hufvudsaklig vigt) för litet.
InnehAller likval saker af stort varde och skir pti egen botten, tir ej blott eftersagning.
D: r .Karolins Widerström: om de kvidiga könsorganen, deras fulaktioner .samt deras vanligaste sju&amp;-lomar, ar till framställningen god och bbr blifva af mycken nytta, helst som populara afhandlingar om kvinnosjukdomar * Mik handa förtjänar här ornniimnas en af Ina Almén bearbetad po- pulär fysiologi som, i förh8llande till omfång och pris, gifver en god kun- skap om människokroppen.
hos oss hittills saknats.
D: r Permans antiseptik och fi %~bandsZ&amp;iw, synnerligen god och anvandbar.
Nen hvar, vi upprepa det, I r den kirurgi som icke fAtt rum iuon ramen af förbandsläran eller Aterfinnes bland de allehanda kirnrgiskc yttre skador o&amp; anvisningar som upptagas i andra afdelningar?
01-11 bulnader, om frhmmande kroppar i öga, öra: svalg m.
E., om br %ck, med ett ord om flera af de ofta förekommande fall som krafva beskrif- ning i en dylik handbok finnes litet eller intet.
Just harvid kunna goda anvisningar vid manga tillfallen riiddre lic och helsa.
Denna ofull- standighet, &amp; vida den ej m6jligen genom en kommande del afhjiilpes, minskar i viss grad arbetets anvtindbarhzt, och man miste derför kom- ma till det slutomdömet, att detsamma, i trots af m h g a och betydande förtjänster, icke i allo genomfört det program som författarue i före- talet sjalfva uppstallt.
X. Stockholmstypelp förr och nu tecknade af ClaBs Lundin; Stock- holm, Fr. Skoglunds förlag.
Med ett v&amp;lkomnande leende öppnar mani denna bok som gifver ett nytt bevis pi % den kande krbikörens outtröttliga flit och stiindigt vakna intresse för allt som rör den stad, bvars akta barn han ar.
Xllardrottningen, det Stockholm som al * och # mir mera det Stockhoh som var, skildras bar i en serie med Iatt hand tecknade bilder.
P1 de första bladen, der ordet föres af " min van författaren ", Irrellas detta att skrifva tidsenligt för vart nervösa Arhundrade och i öfrigt fAr m m, aiitid i samrna lekande nagot sj#lfsv&amp;ldlgz: ton, en slags redogörelse för rnotiverna, arbetssättet, " de lokale for ' iold " vid tiUkonrisieni af dessr uppsatser, med alskvad blygsamhet af förf.
sjaif kallade " srn&amp;krcfsfl.
Bland skisserna, uppgAende till ett antal nf sexton, finnas %era, Pivilkz, med allt skal kunna kallas för novelletter.
Sadana iiro f l r u n ~ e n i Parisgrihd, Afrodite, Handtverkslif, m. fl.
af olika egrde, en och annan n8got antikveradt schablonmiissig men erbjudande en stor om- vaxling i karaktper och situationer, s i mrcket rikrare som tiden afven riixlar, fr %n 1820-talet till panoptikons och orientalistkongressens da- gar.
Af större intresse gro dock de bertittelser hrilke riiia sig om vissa samliiillsklasser eller vilja kasta Uns ö !ver samh~l1sför ' riiilande~ hvilka diskuteras som nutidens brännande fragor.
Eit höra Xytt och gavmalt, skildrande allt det ofog som bedrifres, det kaotiska virrvarr som herrskar i de stora nyuppförda ' nyreskaser~erna, afvensom P~-&amp;.diz ~~älllardrottningens tron, der den litterilra boh4mens slaflif sarskildt i dagpressens tjlnst, framstiilles med p&amp; eo= gang sakkannedom, med- Btlnsla och verklig humor.
,
Att kvinnofrtigaii icke skulle blifva lottlös, derför borgade förf: s kända, i itskilliga tidningsartiklar och föregiende arbeten Adagalagda varma intresse för densamma.
Har vilja vi pApeka Bland fruntinz- mer och Alla vcigar gppna.
Den förra visar oss liur en frisinnad ung kvinna har att kämpa mot fördomarna hos sitt eget kön, hur diskus- sionen öfver kvinnans likställighet med mannen, af damerna afklippes med: " LBt oss framför allt vara kvinliga! "
samt hur herrarnas omdö- men och Bsigter utmynna i: " Hon har kortklippt hAr.
D&amp; är hon en.
af de rätta.
För öfrigt &amp; r hon ful. "
Nggot oklart och sväfvande tyc- kes dock den litertira storheten, frilierinnau, vara uppfattad.
Med s&amp;- dana, inkonsekvenser som förf.
tilldelat henne, kan ingen ledande ställ- ning intagas och bibehilllas.
Klar och kraftig i all sin harda realism %r deremot Alla vägar öppna.
Det är en familjehistoria, # till hvilken m8ngfa.ldiga-motstycken kunna sökas i vhrt land.
Hvar och en torde inom en mer eller min- dre tr8ng krets af vanner och bekanta kunna aterfinna denne embets- man, byrhchefen, som efter ett gladt Upsalalif blott hade tv8 utvagar: att göra cession eller att gifta sig.
Han valde det senare, fick sina ungkarlsskulder nästan betalda, lefde lyckligt och skickade sonen i sin tur till universitetet.
Dottern erhöll en s.
.k.
vardad uppfostran, ge- nomgick en ansedd flickskola och talade om studentexamen, hvilket modern fann gudlost och fadern kallade " modernt pratn.
Dervid var intet att göra och hon växte upp, blef en ung dam i societeten, for p8 baler och vantade p&amp; friare.
S&amp; dog ByrBchefen.
" Husets stallning ar mycket d8lign, " han lefde p&amp; gamla skulderw s i lydde vännernas.
efterniale.
Nu vaknade Almas företagsamhet .. Enkepensionen var liten, brodern skulle fortsätta sina studier - naturligtvis pá skuld, - och Alma vill förtjäna sitt uppehalle.
Med otillräcklig underbyggnad och: bristfälliga kunskaper, &amp; r hon för Brlig att Btaga sig undervisning.
Först försökes handarbetet och hon &amp; r klok nog att icke blygas för att sy för betalning; men efter ett 8rs ihärdigt arbete blir det henne tydligt att hon ej kan lefva p&amp; denna förtjanst.
SA g8r hon till en välvillig farbror, som försäkrar henne att nu alla otrirBden äro öppna.
för kvinnan, hon kunde vtilja hvilket yrke som h&amp;lst.
" Kunde hon bli ingeniör? "
Nej, icke utan att först genomg8 tekniska högskolan.
" Kunde hon f&amp; studera der? "
Nej, det fick hon visst inte, och hvar- för skulle ocksh fruntimmerna g8 i vsgen för karlarne?
- Nu begifver hon sig till en annan gammal vän, hofrattsrildet, som ger henne tv&amp; goda r8d: att söka anställning som renskrifvare med tjugufem kronor i niauaden, och att rätta munnen efter matsäcken.
" Men det a r alls ingen mats&amp;ck.
Det tir ju p8 sin höjd en s~iiltpAse !~ utbrister Alma.
Ett försök pil en tidningsbyril slir icke heller vii1 ut och slut- ligen söker hon plats som kontorsbiträde hos en affärsman, som endast använder fruntimmer.
Denne herre ä r stor väu af kvinnosaken och .likal liberal i ord som motsatsen i fordringar.
Samma arbete men icke samma lön som ett manligt biträde.
" En kontorist Br en kon- torist, vare sig man eller kvinna, men ser ni, ett fruntimmer behöfvesl inte sil mycket som en karl. "
Man förstir Almas invandningar och .hur hon talar sig varm, halft förskrackt öfver sin egen dristighet ty .om rnhnga täiilia som hon, är det blott f&amp; som vaga sil yttra sig.
- Förf.
slutar berättelsen med följande sens moral, ungefärligen sillunda uttalad af en bankfröken med half inkomst mot hvad männen uppbara.
" Vi nöja oss med nigra hundra kronors inkomst, ty vi födas, klädas ch harbergeras af nara anhariga.
Det är icke vardt att brAka för andra, för det der stora flertalet som icke har samma förmilner och som icke lian lefva pil den lilga inkomsten.
För oss stil alla vägar .öppna - för att vi ska ha niilpengar.
Att de man som skola lefva pil sitt arbete fil g&amp; sysslolösa a r ju helt naturligt, emedan det är myc- ket billigare att i affären använda fruntimmer. "
Detta ä r ju taiikvarda ord och milnga sildana finnas, milnga sauningar sägas under den le- kande form som gör att de flerstades lättare intriinga.
Förf.
har gif- .vit oss en underhilllande bok men dervid icke glömt att " med humle brygges mjödet, ej blott nied honung ", och vi tro att man ej skall iingra att haha gjort bekautskap med dessa Stockholmstyper.
L. s.
Denna förening, som stiftades 1886, och hvars styrelse alltsedan nitiskt verkat för den uppgift föreningen satt sig före, torde förtjana här nigot närmare omnamnas.
Silsom af namnet framgir, a r före- ningens mil1 att motarbeta det myckna i den nuvarande kvinnodriiiten, som ä r rent af skadligt, och att istadkomma praktiska, bekväma och andamAlsenliga, samt med hygienens fordringar öfverensstarnmande kla- .dedrägter för kvinnor och barn.
Den föresthllningen gör sig temligen .allm&amp;nt gallande, at.t föreningens verksamhet inskrankt sig till fram- laggandet och förordandet af den s. k. fornnordiska kvinnodrägten - hvilken för öfrigt alls icke utgiit.t friln föreningen - och som .denna drägt p i milnga hiil1 mötte det mest energiska rnotstilnd, sil har en del af denna motopinion drabbat sjalfva föreningen.
Ingenting kan likval vara orhttvisaro än detta.
För att gifva ett riktigare begrepp
a .-om föreningens verksamhet, viija vi här meddela att st.yrelsen utar- betat fullstandiga underdrägter, af olika modeller, för fruntimmer, samt sBvtil under- som öfverdragter för barn af alla Aldrar, frán och med det nyfödda barnet till den ntistan vuxna skolflickan, för den sednare med sarskildt afseende pB lämplighet for gymnastiken.
Äfven har föreningen 1Atit utföra modeller till eu enkel, praktisk dr&amp;&amp; för.
arbetskvinnor, hvilka vid fyra stlrskildta tillfallen, i förening med upp- lysa.nde föredrag, af nilgra medlemmar af föreningens styrelse förevi- sats för kvinnor ur arbetsklassen.
Dessutom har till föreningen af Fröken Lundin, Stockholms förniimsta sömmerska, skiinkts en för- ' träfflig kliidning för blifvande mödrar, hvilken vi stirskildt anbefalla till ' vederbörandes, säval som till herrar lakares uppmClrksambet.
Sedan ungefär ett Ar tillbaka har föreningen anordnat en ut- .stallning af alla dessa modeller, jiimte förshljning af mönster i Fröken .. Ohlsous modebandel, Blasieholmstorg 14, och sedan detta Ars början finnes der afven tillfälle att f&amp; köpa och bestalla fardiga kladesplagg - af alla nyssn8mda slag, utförda efter föreningens modeller, omsorgs- ' fullt och punktligt, af goda materialier, samt till relativt moderata priser.
Stlrskildt torde fá pilpekas det tillfiille som har erbjuder sig .för unga möd-rar att, der det möjligen skulle befinnas för dyrt att ibesttilla hela den lilla utstyrseln, kunna fti köpa en fullstgndig mo- dellomging smBldtlder, efter de nyaste, och af nigra af vira förnikmsta läkare gillade och förordade modeller.
Vi kunna förstikra vilra lasare, företradesvis mödrar och upp- fostrarinnor, att det lönar mödan att taga i sk&amp;rsk&amp;dande de resultat, som af Dragtreformföreningen astadkommits under de fil ar den egt ' b e s t ~ n d, och detta ehuru den haft ytterst smil penningeresurser till sitt förfogande.
Dess uppgift ar utan tvifvel i hög grad belijtirtansvärd, detta erkannes af &amp; al niedicinska auktoriteter som annat försthndigt folk, och den förtjänar i sanning mera uppmuntran och ett allmän- nare tillslutande än hvad son1 hittills kommit dess strtifvanden till del.
F ö r dem som tillfölje af denna lilla uppsats kunna kanna sig mrtnade att närmare taga reda p&amp; saken, vilja vi pspeka att Dragtre- iormföreni ' ngen har sitt Brsmöte i dessa dagar, vid hvilket tillf~lle Bornmer att framlaggas en redogörelse för dess hittills varande verk- samhet.
Derefter vore meningen att fil i gáng en diskussion om bästa sattet att understödja och utvidga föreningens verksamhet, hvilken för narvarande, af brist pil medel, mAst betydligt inskrankas, oaktadt styrelsens goda vilja och osparda möda, i föreningens tjtinst.
Naturligtvis blifver db hfven tillfillie för nya ledamdter att anteckna sig - Arsafgiften a r 1 kr.
Riksdagen.
Kvinnans liktenskapsålder.
L: %gutskottet och hr Borgs motion.
Såsom det J u var att vänta, har lagutskottet afstyrkt hr F. T. Borgs i förra häftet af Dagny i korthet omnamda motion om höjande af kvinnans aktenskapsålder till likhet.
med mannens, eller till tjuguett år.
För den, som är något van att följa med det offentliga lifvets företeelser, &amp; r det ej svårt att se, när ett förslag faller framåt.
Har är detta fallet i en ovanlig grad.
Ingen hade viil tänkt sig någon möjlighet till frarnghg redan nu för ett förslag, till hela sin tankegång så nytt som det föreliggande.
Nen man kande s&amp; v d den.
ordknappa kärfiet, hvarmed ny -- modiga förslag inom höglofligii lagutskottet pläga affärdas, att den ovanliga hofsamhet, att ej säga undfallenhet, hvar- med afstyrkandet motiverats, knappast kan undgå att väcka te förvåning, på samma gång den dock iir värd det f ~ ~ l l a s er- kännande.
Den fruktansvärda ordförandeklnbban, under hvars drabbande tyngd så månget omoget motionsfoster gått in i den eviga hvilan, slår här till helt lent; och det bemötande, som kommer motionen till del, är i allo aktningsfullt.
Beklagligen kunna vi dock knappast derom säga, att det äfven är insigtsfullt.
Den specifikt juridiska insigten må vara högst aktningsviird i och för sig; men i en fråga af så om- fattande natur som denna räcker den ej ensamt till.
Med sin vana att.
tänka sig in i invecklade rättsfall fördjupar den sig " så i de juridiska svårigheterna, att den alldeles underskattar de sociala, fysiska och etiska fördelar, ' som reformens genom- förande skulle .föra med sig.
Detta fall ar för öfrigt icke ena- stående.
Under de förhandlingar om äktenskapslagarne, som p&amp; 1870-talet ägde rum i Tysldand, uppträdde i regeln liikare och naturforskare för en högre, men juristerna för en lägre äktenskapsålder.
(Svens&amp;, Kvinnofrågan, sid. 61).
Lagutskottet söker också stöd för sitt afstyrkande hos den gamla lagkomit6ns ärevördiga auktoritet.
I motiveringen af sitt förslag till giftermålsbalk försvarar komitén en %iders- gräns af femton år för kvinnans inträde i gifte med hennes %idigare utbildning, de tillfällen hon ägt eller ames ha fua bort aga att vinna insigt i det, som tillhör hushållsomsorg~rna, samt i " den Zeching 7zon af nzannen har att pdr2ilcwzn.
Alltså:
- enligt lagkomiths uppfattning af äktenskapet skall hustrun vara dels mannens lmshållerska, dels hans docka, soin af ho- nom kräfver ledning.
Detta rn&amp; nu stå för komiténs räkning; för vår del sätta vi äktenskapets uppgift något högre.
För egen del m.edgifver utskottet, att " man visserligen icke i allmänhet kan antaga, att kvinna vid 15 ars ålder upp- nått den mognad i kroppsligt och andligt afseende, som äk- tenskapet förutsätter, ehuru ntan tvifvel fall förekomma, då så kr förhållandet, åtminstone i fråga om den kroppsliga ut- vecklingen. ')
Med sin dubbla reservation kunde detta utta- lande ej gärna vara försigtigare.
Men - förmenar utskottet - nvid 17 till 20 års ålder torde de allra flesta kvinnor uppnå häm- .den utkeckling, att.
så.dana (från bristande ~~tveckling tade) skgl icke k ~ ~ n n med a fog åberopas mot deras inträde i äktenskap. '
Så sagdt, så slut, - icke ens ett försök till be- vis.
Och så klokt var kanske det.
Bevisen hade må hända varit svåra nog att finna.
Väl har ~ ~ t s k o t t lemnat et siffer- uppgifter om det antal ' kvinnor, som under åren 1878-87 gift sig i hvarje åldersklass mellan 16- 21 år; men i hvad mån dessa siffror skola gifva mera stöd %t utskottets uppfatt- ning än åt motionärens, det är och förblifver en outransaklig hemlighet, hvars slöja ntskottet ej ens gjort ett försök att lyfta .. Hufvudsklilet mot reformen skulle väl ligga i utskottets förhoppning, att antalet äktenskap vid lägre ålder " icke ar större än som kan motsvaras af antalet fall, i hvilka kvinnan vid ifrågavarande ålder uppnått erforderlig utveckling för äktenskaps ingående. "
Utskottet tror allts % .på izågon slags * ha9.monia prcetaóilita, som låter äktenskap i tidig ålder endalst ingås af kvinnor, som mognat i tidig ålder.
Se der om nå.- gonsin en rosenröd optimism, som i all sin idealistiska, att nu ej säga ideologiska älskvärdhet tager sig skäligen ovän- tadt ut hos vhrt realpolitiska lagutskott.
Den som något kän- ner hur det går till på landet, der tidiga äktenskap äro van- ligast, vet nog också, att de ej slutas af de tidigast mogna, utan af dem, der välvisa pappor och mammor nied lock och pock förmå dertill, - och det är kanske ntigot mindre idea- listisk t.
Bifall till ansökningar om äktenskap af omyndige har motiongren tänkt sig bura gifvas endast i trängande fall, hvil- ket naturligtvis skulle göra pröfningen af dem vida lättare, än utskottet.
förmenar, och dermed afven minska deras antal.
Ned ett ord, utskottets skiil mot reformen iiro mycket svaga.
Men det ar ej p&amp; dem dess öde beror.
Den skall ha att genomgå sin pröfvotid, siisom rUt nytt h k i viislden.
Den skall ' falla, och falla om igen; - =en deil skall 6alh framåt.
* &gt; B. Siz.
För behandlingen af PEï Bo: p förra hiiftet omtalade motion, har har ofvan utförligare blifvit redogj jordt.
Bland öfriga dels afgjorda, dels p&amp; vidare utedning beroende aren- den må nämnas: om upphäfvande af s. k.
" tagelottn, (att vid arfskifte i fråga om fast egendom p&amp; landet, bror skulle före syster ega rätt till utlösning af sin andel) hvarvid lagntskot- tets tillstyrkan af riksdagen bifallits; orp inväljande af ' supple- anter, till hälften af ledamotsantalet, i kyrkoråd och skolrad, hvilket nu, di % kvinnor icke blott hafva riitt att blifva, ntau faktiskt &amp; o medlemmar af skol~&amp;.det., torde biifva af, vigt isynnerhet i vidsträckta och glest Befolkade laadsfössamliiigar fös befrämjande af slöjd hm beriljsts anslag till i u ~ t r u k t o ~ i husslöjd m. m., samt till viifskolan i BorAs p&amp; vissa vilkor 4,800 kr.
Af balda kamrarne har afslagits en motion om in- skriinkning i gift mans ratt att utan hustrus samtycke ga i borgen.
Förslaget synes dock ha.fva varit värdt ett battre öde, då dess dubbla andamail var att lagga en hiimsko på in- gbende af vissa borgensförbindelser samt att, i öfverensstam- rnelse med senare tiders lagstiftning, " iita kvinnan iifven shom gift deltaga i förvaltningen af makarnas gemensamma tillgångar.
n E t t förslag som bör r a m egnade att i nilgon d n iii- verka på den svårlösta frågan om iitvandringen i a l h m h e t och derjämte p&amp; den af svenska tjiinstflickor till Danmark, ar vhckt i syfte att, som det blifvit sagclt, bilda " k010iiie~ inom våra egna gränser. "
Detta antages kunna ske medelst iippliitande, genom statens försorg, af odlingsbara iitmarke?
i mindre jordlotter &amp; t obemedlade camhallsmedle] i~li~as.
Den föll ock i kamrarna den 12 &gt;; ars, inen med orintadt s t i ~ d IX- i derstöd (46 mot 48 röster i första, 70 mot 125 i andra kammaren).
De- batten röjde s8 starka sympatier för 18 &amp; r som &amp; Idersgans, att ett ö f ~ y - $ngsförslag i detta syfte bör ha god utsi$ att snart $ i g e ~ o m.
Meddelande från .Fredrika-Bremer- Förbundet.
Förbeclzdets sjukkassa har under Ar 1889 utdelat sjukhjälp till ett belopp af 1524,50 och antalet af dess medlemmar uppgAr för nar- varande till 164.
Hvarjehanda kvinnofrågan.
Sverige.
Till stipendiute~ å frökna9vae H.
och A. Biertas fond '.
för kvinliga medicine studerande hafva af Karolinska institutets larare- kollegium utsetts: Tora Alfhilda Evelina Granström, Sigrid Molander.
och Anna von Hall.
Stockholrns h3sesalongs styrelse har beredt tiliffille för lararinnor vid liufvudst~dens allmänna och privata Isroverk att erh&amp;lla Arsabbon- nement p&amp; tilltrade till lasesalongen för ett pris af 3 kr.
Sedlighetskonferens i Stockholm.
FrAn Federationens hufvud- byrA i Geneve har inghtt meddelande on], att Arets konferens kommer- att hillas i Stockliolrn under tidigare delen af september minad inne- varande &amp; r. Evidiga ordförande i skolfö~en&amp;ga? *.
Kalmar skol förening har.
till ordförande för innevarande Ar valt folkskollärarinnan Lovisa Vider- ström.
För tv&amp; &amp; r sedan hade Karlskoga larareförening likaledes en folkskolliirarinna till ordförande, antagligen den första kvinna i v i h t.
land, som bekladt ordförandeplatsen i en skolförening.
Danmark.
Danska kvziznan och viksdagsonannava~et.
Vid det.
senaste riksdagsmannavalet hade, genom saniverkan af ett par kvin- noföreningar i Köpenhamn (dansk Lvindesamfund och kvindeiig valg-.
retsfor ening) den anordning blifvit trtiffad, att valkandidater inom de.
olika valkretsarna, vid valmöten skulle uppmanas att redogöra fiir sin.
stallning till kvinnosaken, s8rskildt i afseende p&amp; valratten.
Bland interpellanterna vor0 flera kvinnor, h i l k a med allvar och matta yrkade.
likstallighet med mannen i familjerättsligt och kommunalt banseende,, afvensom i frAga om bevillningsrii.tt d&amp; äfven kvinnan ä.r skattskyldig, och deltagande i lagstiftningsarbetet emedan Ilfven hon maste lyda lan- dets lagar.
Af valkandidaternas svar frarngar att de i allmänhet v o m villiga att arbeta för kvinnans kommunala rösträtt och flera uttalade sig derjamte för bifall till den politisks.
Finland.
Finska kvhfioföre~zingerc har denna vinter htillit tviinne .. möten för att diskutera frAgan om införande af undervisning i mat- lagning för folltskolans flickor.
En komité tillsattes för att utreda fragan, och enligt dess för- slag skall en för saken lgmplig person s h d a s utomlands för att stu- dera den pedagogiska sidan af undervisningen i lcokkonsten.
Ett nattherbe~ge föl * Aecsvilla kvinnor öppnades, urider beniim- ningen " Mariaföreningens kvinnohem ", i oktober förlidet &amp; r i Hel-.
singfors.
Zaternatikern fröken Lagedorg frnn Helsingfors, som erh-ållit sin matematiska utbildning vid Stockholms högskola, föredrog vid franska matematiska sallskapets i Paris senaste sammantrade en ve- tenskaplig undersökning angiende integralkalkylen och invaldes deref- ter till sallskapets ledamot.
Ryssland.
Euitvsnor i järnvagens tjiinst.
Kyiigen har den ryska regeringen gifvit jiirnvägsbolagen i kejsarriket rätt att tifven anstalk kvinnor i sin tjanst.
Det traaskaspisba jiirnvägsbolaget liar ej dröjt att stfilla denna nya forordning sig till efterrättelse, och bland de hun- d r a * tjanstem&amp;nn, som det nyligen engagerat, befinna sig afven 30 kvinnor.
Tyskland.
E n kvimoföreni~zg " för bevarande af goda preussiska seder och bruk ' ' har stiftats af kejsarinnan Victoria Augusta af Tysk- land.
Föreningen raknar uteslutande kvinligs medlemmar.
Dessa skola arbeta för bekampande af lyxen och sjalfva gifva gode exempel genom att " inskranka antalet af sina toaletter, bara klädninignr af enkelt snitt och p&amp; alla omrhden iakttaga strang ~ushillning ".
Osterrike.
Kvidiga studerande i Osterrike.
Samtliga tschec- kiska kvinnoföreningar ha ingifrit en petition till ~sterrikislsa riksrii- det om tillatelse för kvinnor att studera vid universiteten och att taga doktorsgraden.
England.
Kvinfiga ledamöter i Lozdons grcfskapsm !id.
F6r- lidet Ar ledo kvinnosakens förkampnr i iEngland ett nederlag, d&amp; lady 8andhursts val till ledamot af Londons grefs ' skapsrAd blef bfverklsgadt shsom varande ogiltigt, och en manlig ledamot i stallet intog hennes plats.
Icke desto mindre ha nu tvlnne damer, miss Cobden och miss Qlons, gjort sitt intrti.de i grefskapsrhdet, p&amp; den grund, att deras val ej, i likhet med lady Sandhursts, inom 1 ' 2 mhnader bifvit öfser- Blagadt.
E n af grefskapsradets medlemmar har emellertid, sedan de b&amp;de!
damerna val intagit sina platser, vidtagit lagliga atgarder för att frabai- taga dem deras ratt till sate och stämma i grefskapsr5det.
Till hvilken af de bilda parternas förrniin domstolen skall uttala sig, ar annu oafgjordt.
Kvinnan i församlingen.
Den ryktbare predikanten Spurgeon har uppmanat fru Chant, hvilken allmant anses för Englands mest be- gafvade kvinliga talare att predilsa i hans kyrka.
Irland.
Kvisllig jurist.
Miss Letitia Alice Wdkington, som var den första kvinna som tog förberedande juridisk examen vid uiiiversi- tetet i Irland, blef nyligen promoverad till juridisk doktor vid samma universitet.
Frankrike.
H h g a sökade.
Bôtel de Villes och inrikesrnini- steriets statistik har nyligen visat, att i Frankrike till hvarje ledig lfirarinneplats finnas mellan 880 och 1,150 sökande med intyg öfver a t t ha aflagt i lagen stadgade examina.
Amerika.
Den första kvinliga i ?ra$Icchef kan Amerika be- römma sig af.
E t t telegram frAn New York uppgifver, att mrs Char- les Haines nyligen blifvit utnbmd till trafikchef för Xedina Valleg jiirnvikgen.
Norrköping 1890, M. W. Wallberg &amp; Cm ~ o k t r p k e r i -
Handarbetets Vänner, Brunkebergstorg 18, S t o c k holm.
...
Förening för den svenska kvinliga hemslUjdens fbradling i konstnarligt och fosterliindskt syfte.
Utställning och försälj niug af Y afnader, Broderier.
och spetsar.
Undervisning i gammalsvensk konstväfnad och konst- sömnad meddelas 15 Januari till 16 Juni samt 1 September till 15 December.
Vidare underrättelser ii Föreningens Byra.
Stockholms Musik-Institut.
Uiidcrvisiiiiig, iiicddelas uti: Pianospeliiing, Iiarmoniliira och tontriiffiiing.
Af- giftoii por iiibnnd iir: för iiybörjnroklassoii, 2 tiiiiinars iiiidervisiiing i vecknn,, 6 kr.
1: 3 kl. iiodrc, S tini.
i v., 10 kr.
1: s kl. öfre, 2 tiin.
i v., 10 kr.
II: % kl. iiedre och öfrc, 2 tini.
i v., 15 kr.
l1T: e kl., iitl~ildningsklassoii, 1 tiiiinios ciislrild Ick-.
tion i .v., 20 kr.
NYA, aniii~liiiiigar mottng.2s alla dagar kl. 1-2 uti Iiistitiitots lplisl, Roge- ringsgntnii 61, 1 t r.
Sigrid Carlheim-Gyllensköld, f. .d.
olcv af Koiigl.
M~isik-Konsorvatorium i Stockliol~n~ af lyary ~ r &amp; s i Drcsdoii samt Tlicodor Loscliotizkg ' ocli Aniietta Essiyoff i Wien.
G.
A.
L. S~enssons Snormakeriaff är .. i rekommenderar sitt stora lager af alla slaga moderna Ger- neringsartiklar för Klädningar &amp; Kappor, Fran- sar, Tofsar, Galler cFc Kordonger för Möbler och Gar- diner samt Tömmar och .Vagns-Snörmakerier.
Beställningar å allt hvad till yrket hörer mottagas och ntftiras skyndsammast och till billigaste pris.
6 Malmtorgsgatan, Stockholm.
Almedahls Fabriks Försäljnings-Magasin (ETABLEltA1) ' P ' 1.SfiB) Stockholm, Brunkebergstorg, tillhandah&amp;ller efter samma redbara princi er, som all t hittills tillrimiiit sig erkannande o. ftirtroende, fnlfhodig sortering af Hellinnevaror, Bomallsvaror, Broderier, (stat-kn, välsgdda) m. m. som ti: l finare och enklare UTSTYRSLAR höpr för Hushall, Restaurationer, Sjukhus, Badhus, Angbatar till bestabmde vtrkligt billipp.
priser.
~iftfritt!
Bolstervar, Täcktyger, Filtar, Rullgardinstyger, Flaneller, Extra goda och billiva IrUndska Lärfis- och Batistnësdukar.
~roFver sändas p&amp;.
begäran gratis.
-- -- - -.
- -.
.
-.
- - -.
- Praktisk Konstvafnadsskola, 37 Norrlandsgatan 37 Mottager elevel., undervisar i alla slags konstvafnader samt enklare väfnad.
Vafstolwr med t illbeliör anskaffas.
Beställningar af alla sorters lioiistviifiiader emottagas och utföras med noggranhet till billigt pris.
Diverse kolistvaf- nrtder, såsom ortierer, gardiner: bord- och serveriiigsdiiktii * ~ parad- och ba handdukar, förkläilen; flossa och kidclenniu- stermattor m. in.
finnas till salu.
?
!i Nor disk Hons t - och Slöjduts tallni 9 Kungsgatan 9 erbjuder ett rikt urval a f Svenska, arbeten, TrBskulptur, Malningar, Konstvafnader, DekorationsforemiU m. m.
I BOKBINDE 26 MALMSKlLNADSGATAM 26 emottagas böcker till inbindning i saviil enkla som finare band sam t utföres noggrant allt som till yrket krau h&amp;uföras .. ' --------- - - - - - - - - - - BETTINA LEWYSOHN.
F r u V ilhelmina Almgren, född Ohlsson.
Profver; Pi, Bomullskladningstyger och Percaler sandas pii begiisan franco fr %n K.
M. Lundbergs Bosättningsmagasin, 7 STORKYRKOBRINKEN 7, Stockholm.
Dagnys arade lasarinnor, beakten det praktiska i min annons!
Nedlaggen ej uti illaluktande malmedel edra reparationsfardiga strumpor - sanden afven dem öfver sommaren till kuranstalt och I hterfkn dem till hösten som nya.
Pris för vidstickning af fina, vafda strumpor 95 öre, gröfre stic- kade 80 h 85 öre pr par.
Ett redbart och godt arbete utlofvas.
Afven 9, nya strumpor sk val som öfriga tricotvaror emottagas bestallningar till moderata priser.
Order frkn landsorten emottagas afven och expedieras mot efterkraf.
Lotten Blanck, Hemstickade tricotvaror, Biblioteksgatan N: o 23, S t o c k h o lm.
Fredrika-Bremer-Förbundets hemstudier.
Ledning för hemstudier inom olika ilrnnen lemnas af Fredrika-Bremer-Förbundet.
Ledningen innefattar: 1) A llmanna råd eller anvisningar rarande literat ur, afgift.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
1 kr.
2) Studieplan.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
5,, 3) Rad och fortsatt ledning, hvarvid lärjungen liar ratt att hvar fjortonde dsg insända en skrift- lig uppsats och furfragningar.
.
Afgift för halfar för hvarje ämne.
.
.
.
15,, Närmare upplysningar meddelas genom Fredrika- Bremer-Furbundets by rh.
Anmälan, agny, som dfven under förlidet dr utgdtt i en för vara för- hdllanden stor zqplaga, skall fortfarande verka för Fredrika- Bremer-Förbundets andamål: " en sund och lugn utveck- ling af arbetet för kvinnans höjande i sedligt och intel- lektuelt såval som i socialt och ekonomiskt hänseende ".
Hon skall afven följcc den nyare Ziterntzwen, sdrskildt shdana dess alster, hvilka be ?-öra sociala och sedliga frågor, meddela kortare bertittelser, biog~ * nJtskcc och historiska utkast, dfversigter m. m.
Dagny redigeras d r 1890 a f j k Amanda Kerfstedt, bitl-add a f en redaktionskomitd.
F r u S, L-d Adlersparre kommer j ' ort- f a runde att till vedakikionelzs förf ogande stulla sin r i k a erfarenhet och sitt uarnza intresse.
Dagny utlcornmer med atta htijten pd tv8 tryckark.
P s - i s e t f ö r hel d r g d n g blsr fortfarande: För m e d l e m m a r a f f ö r b u n d e t kr.
2,50.
För icke medlemmar.
.
-, 4,oo.
.Pö r b u ~ a d s m e d l e m m a r prenumerera d E7redrika-Breme7 -- FiZ33- bundets byrh, 5 Malmtorgsgatan, pemonligen eller medelst postan- visning.
Ic k e f ö r b u 92 d s n2 e dl e n&amp; m a r kunna prenumerera d e l s vid alla postanstalter i riket.
d e Z s p&amp; förbundsbyrån, d el s &amp; @ en hos krr bokhandlare.
.
.
.
.
.
Lösnummer kunna erhållas å Fredrika-Bremer-Förbun- dets byrå till ett pris a f 6 0 öre för enkelhäfte.
Stockholms Maltkuranstalt, Se annonsen A omslaget till Dagnys andra hhfte.
- - - - - --.
- - - - - - -.
Norrköping 1890, M. W. Wallberg &amp; C: o Boktryckeri.
