# ID: svediakorp-per756
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1890
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 24,492
# sentences: 1,274
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:r 22 (128) AiiDOnspris: Fredagen den 30 maj 1890.
Tidningen kostar endast I kr.
för kvartalet, med Iduns- Mode- och Mönstertidning 35 öre pr petitrad (10 stafvelser).
I kr.
65 öre; För » Platssökande, och » Lediga platser.
postarvodet inberäknadt.
25 öre.
Utländska annonser 70 öre pr petitrad.
Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å byrån kl. 10 — 11.
Allm.
Louise Telef.
61 47.
3:dje årg.
Byrå: Utgrifningrstid: hvarje helgfri fredag.
Lösnummerpris: 15 öre Drottninggatan 4 8, 1 tr.
Prenumeration sker i landsorlen å post- anstaltema, i Stockholm hos red., i boklådorna o c h tidningskontoren.
(vid kompletteringar).
Fahlman.
jjet gifves tre olika slags öden för ar- tister: antingen att glänsa med ens, ge- nast göra sig ett namn och bli stjärnan eller le- jonet för dagen i bokhan- delsfönsternasporträttupp- satser eller också att så småningom, tum för tum, tillkämpa sig en ställning.
Det tredje — och det van- ligaste — är att aldrig vin- na något, aldrig tilldra sig uppmärksambeten, utan dö som man lefvat — i skug- gan.
Fru Louise Fahlmans öde som artist faller un- der den andra kategorien: att genom aldrig svikan- de energi så småningom nå den bemärkta plats bon nu intar vid vårt lands första dramatiska scen.
Men det ligger hela nio år — • nio år af strid och pröfningar — mellan det första försöket och den afton, då den stora se- gern vanns — segern, som afgjorde hennes framtid.
Det var som Messalina vårterminen 87 på nuva- rande Svenska teatern.
Första gången jag såg fru Fahlman var en dag för tolf år sedan uppe hos fru Tammelin.
Jag har nämligen, också jag, en gång svärmat för teatern fr och gick den tiden och tog lektioner för den fram- stående skådespelerskan i hopp att en gång sluta mina dagar som kunglig pensionerad aktör.
Jag kom den dagen något för tidigt till min lektion och fick vänta i yttre rummet, där kana- riefåglarne fiögo omkring och vårsolen sken så varmt in genom fönsterna utåt Nybron.
Då hörde jag plötsligt från det inre rummet en mjuk, smältande mjuk och klar kvinnostämma, som reciterade ett poem — en af Burns förtjusande hög- landssånger.
Jag lyssnade — lyss- nade, utan att våga andas.
Jag hade aldrig förr hört en så bedåran- de, klockren kvinnoröst; det var idel välljud, som i varma tonfall strömma- de ut till mig i det med växter och solljus fyllda rummet.
Och jag frågade mig själf, hvem denna okända elev kunde vara.
Så dog stämman bort därinne i en dämpad hvisk- ning; dikten var slut, och lektionen var det också.
Portieren veks åt sidan, och ut trädde en ung, smärt, alldeles mörkklädd kvinna, som med en svag böjning på det vackra huf- vudet passerade förbi mig och ut i tamburen.
DUN 2G0 1800 Det är något högtidligt i den tanken, att det aldrig utföres en gärning eller yttras ett ord, som icke medför en följd af verkningar, hvars slut vi aldrig kunna spåra.
j3.
Det första, snabba intryck jag fick af henne var, att hon liknade en kreolska — en utom- ordentligt välväxt och vacker kreolska.
Och min första fråga till fru Tammelin, som lugnt fortsatte att sticka, gällde henne.
» Man är nyfiken tror jag, min unge herre.
Det var en ung enka, som ämnar sig in vid teatern.
Hon skall debutera på N y a.
.
.
i ' Äfventyrarlif '. » » Hennes namn.
.
.
hennes namn då? » Fru Tammelin log litet skälmskt åt min ifver, men den var ju förlåtlig — jag var en- dast tjugu år.
Och så svarade hon på sitt korta, distinkta sätt: » Louise Fahlman, om ni vill veta. » Och i april samma år skedde hennes debut i » Äfventyrarlif », dramatiseradt skådespel efter en af Bret Hartes romaner.
En debut — tänk så mycken nervös oro, så många farhågor, så många förhoppningar.
Jag tror för min del, att debutanten jämförelsevis är den lugnaste, men hennes närmaste, de som älska henne — för dem är en första debut lika många timmar på sträckbänken som den varar.
.
.
I ett hörn af Nya teaterns foyer såg jag, den afton fru F. debuterade, en ståtlig, hvit- skäggig gubbe, omgifven af tre unga damer.
Och de sutto där för sig själfva hela aftonen, utan att ett ögonblick gå in i salongen.
Det var debutantens far, skeppsbyggmästare Jensen, och hennes systrar — alla bleka af ängalan.
Och så kom en herre fram under en entre- akt och frågade helt förundrad: » Sitter du ännu här?
Har du inte varit i salongen, Jensen? » » Nej. » » Är du galen.
.
.
det går ju bra för Loval » » Jag vågar inte », ljöd det trohjärtade svaret.
Men skeppsbyggmästare Jensen kunde godt ha vågat.
» Lova » var charmant, det låg osökt natur öfver hennes spel, och rösten, den under- bart klara rösten klang lika säker som på lek- tionen hos fru Tammelin.
Debuten hade lyckats, och fru Stjernströms trupp fick en skådespelerska mer.
Sedan dess har fru Fahlman, med undantag af ett par år i Göteborg, 7 9 — 8 1, tillhört Nya teatern, tills bon hösten 87 — och det var icke för tidigt — fästes vid den Dramatiska.
Det var, som jag yttrat, Messalina, som offi- cielt utgjorde vändpunkten i hennes konstnärs- lif.
Kritiken lofsjöng, och publiken applåde- rade.
Men för den, som med intresse följt hennes verksamhet vid scenen, var det långt förut hon fullständigt slagit igenom.
Som prissessan Eboli i » Don Carlo » hade hon redan utvecklat glänsande egenskaper som tragisk skådespelerska, som mrs Clarkson i » Främlingen » hade hon segrat i det borgerliga dramat, och hennes » Lilla slarfvan » och baro- nessan Dinati — • framför allt den lilla blonda, älskvärda pratmakerskan Dinati — hade visat henne vara en ypperlig, rent af öfverlägsen comédienne.
Och som comédienne är hon ovilkorligen störst.
Hennes elegans, hennes friska, smit- tande glada lynne, hennes lätthet att behandla repliken • — tänk på » Lilla svärmor » och Cy- prienne i » V i skiljas » — den senare, om också hållen i annan ton, ett fullt värdigt motstycke till fru Hennings och i mycket påminnande om Celine Chaumonts — allt tyder på, att kom- mande teateraftnar skola låta henne fira stora triumfer på komediens glada fält.
Som människa äger fru Fahlman två stora och för en aktris ganska sällsynta egenskaper.
Hon låter icke framgången förblinda sig, och hon är ej det minsta intrigant.
Vänfast och flärdlös har hon alltid förstått att vinna och bibehålla de personers sympatier, med hvilka hon kommit i beröring.
Och hennes sträfvan i lifvet är att uppfostra sin son till en bra karl och som konstnärinna nå fram till det högsta resultat.
» Det är, hvad jag vill lefva för! » yttrade hon en gång entusiastiskt.
Och jag är viss på, att denna entusiasm skapar henne en både ly- sande och lycklig framtid.
Och hon förtjänar den efter ärlig strid.
Daniel Fallström.
Min svala.
• •wfägjtfo liten svala — är du här igen oeh flaxar munter kring min fönster.
ruta!
Nå, sä välkommen.
.
.
Tack för längese ' n!
Vi ska!
väl nu, som alltid, vänskap sluta!
Du hvarje morgon med ditt glada skri skall väcka mig, och jag till svar besjunga den ljusa sommarvärld, du lefver i, och vi ska!
båda jubla med de unga!
Du jagar dagen lång för dina små, i Jcärligi nit att deras hunger mätta, och jag ser, fylld af sympati, därpå 1 oeh skall din dygd i rim och meter sälla.
Och när din vinge tröttnat emot kväll, du skall mig tälja nytl från södra länder.
Och vid din saga skall jag, barnsligt säll, i fantasien gästa Nilens stränder!
Så ska ' vi svärma båda, sommarn lång, så länge solen vänt oss njuta låter.
Och när se ' n kulen höst går in en gäng, vi skiljas med ett gladt — vi träffas åter / Octavio Beer.
JSMILES.
Vänskap.
n enda pålitlig vän är bättre än många vänner, » har någon träffande sagt och därmed äfven antydt, hvaruti sann vänskap består.
Hvad är då vänskap?
Helt visst någonting helt annat än det flyktiga förbundskap, som knytes på balen eller vid glaset.
Vänskapen, då den är af äkta metall, hvilar ej på den osäkra grunden af sådana tillfälliga förbindelser.
Den förutsätter all- tid-en närmare, en djupare och innerligare bekant- skap, som först då kan vinnas, när man hun- nit tränga till en människas personlighet och där upptäcka något, hvartill man känner sig sympatiskt dragen.
Hvarje människa har be- hof af vänskap.
Det finnes intet sundt män- niskohjärta, som ej har behof att älska och älskas, att i kärleken gifva och taga, om ock graden af denna hängifvenhet är olika, i den mån en människa mer eller mindre lyckats frigöra sig från vänskapens värsta fiende, ego- ismen.
Sökte man än öfver hela världen, skulle man näppeligen kunna påträffa en män- niska, som till den grad vore sig själf nog, att hon ej behöfde ea vän, med hvilken hon öppet och förtroligt kunde utbyta tankar och meddela sig i glädje och sorg, i lust och nöd.
Också stod vänskapen högt i kurs hos de gamla klassiska folken.
Romare och greker räknade den såsom en af lifvets ädlaste goda.
Och vänskapsförbund, sådana som det mellan Orestes och Pylades m.
fl., hafva, i likhet med tvillingsstjärnorna David och Jonathan, Filippus och Natanael, Luther och Melanchton, Schiller och Goethe, skridit igenom folk och århundra- den såsom verkliga typer af sann vänskap.
I ungdomsåren knytas de flesta vänskaps- band, såsom ju ock är helt naturligt, enär sin- net då ännu svärmar uti idealernas skimrande, ehuru ej sällan bedrägliga värld.
Man har deltagit i hvarandras lekar, man har nött samma skolbänk, låtit ett och samma öfver sig gånga och befinner sig redan med en hel fond af barndomsminnen, som äro gemensamma, sida vid sida på detta betydelsefulla övergångssta- dium i lifvet, då en gemensam kärlek till ide- alet drager besläktade själar till hvarandra och förenar dem i tron på en gemensam framtid, i gemensamma förhoppningar, gemensamma före- satser och beslut.
Vanligen äro dessa ungdo- mens vänskapsband både ädlare och innerligare till sin art och äfven varaktigare till sitt be- stånd än de förbindelser, som knytas vid en mera framskriden ålder.
Ty vid de sistnämnda saknas ofta den förnämsta kryddan i vänska- pens glädje, en gemensamsamt tillryggalagd tid.
Man äger inga gemensamma beröringspunkter i det förflutna; man har icke tillsamman ge- nomlefvat en historia och kan alltså icke till- samman företaga en lustfärd i minnenas pantheon.
Det har ock i alla tider funnits människor, som klagat öfver brist på vänner.
De hafva kännt sig så ensamma och öfvergifna och ka- stat skulden på sin omgifning, blott icke på sig själfva.
Men efterforskar man på allvar orsaken, skall man finna, att felet ej sällan, ja, för det mesta, låg hos dem själfva.
Vän- skapen, liksom kärleken, fordrar nämligen offer.
Och egoismen vill ingenting offra.
Den är karg och hård och därjämte stolt och öfver-
modig samt begagnar hvarje tillfälle att lysa med verkliga eller inbillade företräden och gör sig därigenom otillgänglig för vänskap.
Vän- skapen förutsätter vidare öppenhet.
Men en del människor äro till sin natur så inbundna, så kärfva och sträfva, att det fordras en ängels tålamod att arbeta sig igenom det hårda skalet ocb vinna deras hjärtan: Ingen må därför undra på, om sådana människor ej lätt kunna vinna och ej häller i längden bibehålla några vänner.
Det finnes däremot andra, som visst icke ha anledning att klaga öfver brist på vänner, män- niskor, hvilka genom sin naturliga glädtighet, sitt muntra lynne och sin öfversvallande lef- nadslust fått hela världen till vän.
Men för- söker man att dissekera den vänskapen, skall man snart finna, huru ihålig och innehållslös den är.
Den saknar det förnämsta, den sak- nar allvar och fasthet.
Det förhåller sig med den såsom med den » skrålande regnbäcken », den har en bred och grumlig yta, men sak- nar djup och kan icke spegla himmelen.
I nöden sättes den vänskapen på ett hårdt prof; och huru den består profvet, visar en sorglig erfarenhet.
Råkar blott någon af de s. k. vännerna i fattigdom ocb misér, så är det snart slut med vänskapen, och den » förlorade » öfvergifves af sina stallbröder.
Och det kan knappast annorlunda sluta med » en vänskap i det onda », i sinnesrus och utsväfningar.
Tusen sinom tusen unga kvinnor och män, som utgått oförderfvade från sina hem, bafva till stor del sina s. k. vänner att tacka för sitt lifs olyckor.
Bättre än många vänner är fördenskull en enda pålitlig sådan.
Ty det är här icke kvan- titeten, utan kvaliteten, som är det bestäm- mande.
Det räcker på låDgt när icke till att hafva dansat med hvarandra på en bal, klingat med hvarandra på en fest eller att hafva suttit vid samma spelbord; det räcker icke till, när det är fråga om sann vänskap.
Det är, så- som det heter i » Gjengangeren », det är icke nog For paa hinanden trygt att stole, A t have drukket en gäng Duus — A t have gaaet i samme Skole — A t vare kommen tidt i samme H u u s — A t have nwdt hinanden tidt paa Gaden — A t have sig engang i Paris — 1 Klubber tidt at have sjunget sammen — A t have budt hinanden tidt en Priis — o. s. v. maåt Sann vänskap kan därför icke uppstå, med mindre där finnes en djupare själarnes har- moni än den, som gemenligen framträder vid de s. k. glada lagen.
I hjärtat, människans lifscentrum, måste vänskapen grundläggas, om den skall blifva fast rotad och bestående.
Och den sammanförande och sammanbindande kraf- ten är icke endast och icke ens väsentligen likhet i bildning och samhällsställning, utan en andlig själens instinkt, som söker sin fyll- nad i ett till hjärtelag och världsåskådning be- släktadt väsende.
Denna öfverensstämmelse i det väsentliga utesluter visserligen icke olikheter i det en- skilda.
Tvärtom, sådana olikheter bidraga till ett ömsesidigt kompletterande.
Den enas sär- skilda individualitet tjänar blott till den andras utfyllnad, och så uppstår den själarnes har- moni, det innerliga ackord mellan hjärta och, hjärta, som vi kalla sann vänskap.
Vi tänka här närmast på sådana olikheter, som bero af temperament, ett lifligare och rörligare eller ett mera lugnt och beräknande sinne.
Hvilken olikhet t. ex. mellan Gustaf Adolf och Axel Oxenstjerna, och dock hvilken harmoni, hvil- ken vänskap!
Hvad som brister hos den ene, ersätter den andre; hvad den ene söker, finner han hos den andre.
Och vi tro, att sådana olikheter i det enskilda, långt ifrån att sön- dra vänner ifrån hvarandra, tvärtom bidraga till att stärka vänskapsbandet till ömsesidig andlig tillväxt och utveckling.
Helt säkert skall en sådan vänskap tjäna därtill, att under den dagliga nötningen enskilda kantigheter af- slipas och sådana egenheter uppoffras, som äro en kvarlefva af den gamla egoismen.
En sådan vänskap mellan tvänne i hufvud- sak likstämda hjärtan är i sanning någonting obeskrifligt skönt, ömsesidig tillit, ömsesidig trohet!
Man vet å båda hållen, att man kan stödja sig på hvarandra.
Man är förvissad om hvarandras tillgifvenhet, deltagande, bered- villighet att lemna personligt bistånd och hjälp.
Och dessutom — man vet, hvar man har den vän, af hvilken man blifver förstådd och ej förrådd, när man behöfver upplåta sitt hjärta och bikta sina heligaste tankar, sina djupaste känslor.
Men ju sällsyutare en sådan vänskap är, dess riktigare är det, att den ä ömse sidor väl bevaras.
Smicker får ej profanera denna rena låga.
Alla illusioner böra lemnas åsido; ty brister får vänskapen redan från början vara beredd att möta, men äfven att förlåta och fördraga, ja, fördraga, äfven om man har föga hopp, att de någonsin skola bortläggas.
Dock, vi kunna ej skönare beskrifva vänskapens inne- börd än genom att citera Pauli ord till kär- lekens pris, kärleken här identisk med vän- skapen.
» Kärleken är tålig och mild; kärle- ken afundas icke; kärleken skalkas icke; han uppblåses icke.
Han skickar sig icke ohöf- ligt; han söker icke sitt; han förtörnas icke; han tänker intet argt.
Han gläds icke öfver orättfärdigheten, men han fröjdar sig öfver sanningen.
Han fördrager allting, han hoppas allting, han lider allting. » Lycklig den, som redan i ungdomsåren, då hjärtat lifligare än eljes törstar efter vänskap, funnit » en vän i det goda ».
En sådan är en oskattbar pärla, om hvilken men väl må se till, att han icke förloras, att man icke gör sig honom ovärdig.
Föräldrar, sen till, hvilka vänner edra barn välja.
Däraf beror så mycket, ja, må hända hela deras kommande lif.
K. A. Hagström.
Varmhjärtade läsarinnor, hvad I hun- nen göra blir kanske ej så stort; men af det lilla fröet kan växa ett stort träd, som öfverskygger tusentals af ängens späda blomster; och en god gärning, om ock än så ringa, den har en förunderlig kraft inom sig till att kunna sträcka sina verk- ningar, längre än mänskligt öga spanar, genom dagar och år, genom mörker ock ljus, genom tid och evighet!
Förtröttens icke!
Ännu finnes del helt visst otaligt många ibland Eder, som öm- men för de små fattigmetnsbetrnens sorn- marhvila, som med ett ringa bidrag både kunneij.
och vilfen i Eder mån under- stödja » Iduns skollofskoloni ».
Dröjen då icke längre, att det ej blir för sent!
Ännu kan insamlingen under de när- maste dagarne fortgå.
De minsta bidrag mottagas med tacksamhet; ingen, som något kan offra, skall draga sig undan — det är vårt vissa hopp!
Insänden därför, ärade läsarinnor, oför- töfvadt Edra bidrag till Redaktionen af Idun Stockholm, i postanvisning eller post- sparmärken (ej frimärken).
Vid försändel- sen bör tydligt angifvas, all den är afsedd för » Iduns skollofskoloni ».
Älla inflytande, bidrag redovisas i Idun.
V i begynna här nedan redovisningen öfver hittills influtna medel: Red.
af Idun 1 0 0: —; H.
L.
1 0: —; Elin M.
1 0: —; O. A.
5: —; Ellie 2: —; Tom Tebbis 5: —; H.
A.
1 0: —; L.
W.
3: —; Pren.
i Kalmar 2: 5 0; Lilla Maud o. lille John 2: —; Nanny B.
1: 5 0; ano- nym 2: 5 0; Karin Larson Sundborn, Falun 1 1: —; Julie Wth 5: —; anonym 1: 2 0; dito 0: 3 0; familjen Th. N — g, TJpsäla 2 0: —; Bias 1: —; anonym 0: 5 0; Greta P.
2: —; Nyköpings poststämpel 1 0: —; I. O. Arb- man, Bergsäng 1 0: —; Nyköpings poststmpl 1 0: —; Karla Palm, Strömstad 1 1: 5 0; Fyrväplingen 1 5: —; Charl.
Kihlberg, Udde- valla 1: —; M.
C.
S. dito 1: —; Fru Dah- lin 5: —; Helene G. Holck, Göteborg 5: • —; A.
W.
Z.
1: —; Fanny K.
Grisslehamn 1: —; Anna Broander, Roneliamn 1: 5 0; M.
L., Ljungbyholm 2: —; Prenumeranter i Waldemarsvik 5: —; Hilda Ekström, Wexiö 5: 5 0; C.
S. 0: 5 0; Emilie IL af O — s 2: —; A.
Sid., Södertelje 1: —; R - s 3: —; Vadstena poststmpl 1: 5 0; En barnavän, Karlskrona 1: —; Tre små syskon i Små- land 5: —; Från tio syskon 1 0: —; Från svalor i Örebro 3: —; Elsa o. Hanna 1: 5 0; H., Stockholm 1 0: —; Luttan 5: —; Eke- bor 7: —; Em. P. Malmborg, Hölö 2: —; L.
M. Blomstrand, f. Stjärnqvist 2: —; C. O. o. S, H.
, Viskafors 1: —; postanv.
fr. anonym 5: —; Sigrid N — n, Grängesberg 5: —; anonym 1: - —; Amelie Westfelt, San- darne 3: -; Hallstahammars poststmpl 1: —; E.
T.
1: —; D.
o. E., Kalmar 1: 5 0; Söl- vesborgs poststmpl 1: —; Prenumerant, Göte- borg 0: 3 0; Henriette H - - - g 1: —; Ponte 1 0: —; En lycklig vermländska 1: —; L.
Callerström, Päskallavik 2: —; C. Raphael, Stockholm 1 0: —; Beda Wra 2: —; Ka- trineholms poststmpl 5: —; Hedvig Gyllen- haal 1: —; I.
Å.
Dylta bruk 3: —; Fru E. Ga, Nyköping 2: —; A.
Solberg, Vesterås 5: —; Sigrid Fors 1: —.
Förtröttens icke!
Med några blommor och en tu / va har barndomen snart färdig sin lycksalighetens ö, hela sitt sagospel med brokiga äfveniyr.
J.
H. Thomander.
Med stor glädje har Redaktionen från mångfaldiga håll mottagit såväl pelmniära bidrag till den tilltänkta skollofskolonien som ock varmhjärtade och sympatiska lyck- önskningar för den goda sakens framgång.
Men ännu återstår mycket att göra.
Sommaren står för dörren!
Om ett par veckor afslutas läsåret i Stockholms folk- skolor, och efter vinterlångt arbete släppas de blekkindade faliigmansbarnen fria att njuta den solvarma sommarens lif gifvande glädje.
Javäl — att njuta, de som det kunna.
Men huru många skola, sättas i tillfälle därtill?
Huru många sJcola bere- das möjlighet alt för några korta, oförgät- liga sommardagar lämna de mörka, armo- diga hemmen vid den stora stadens kval- miga gränder alt i Guds fria natur hemla hälsa och krafter, kanske af oändlig bety- delse för ett helt lif?
Summa: Kr.
3 9 6: 3 0.
" r (är syrenerna blomma. "
Af Sune Folkeson.
^ I.
£iri Ström kom just Dyss från sin engel- ska privatlektion.
Då hon öppnade dörren till det rum, hon delade med den yngre systern, fann hon denna redau hemkommen till frukostlofvet.
Det var någon att genast meddela sig med: » Kan du tänka dig, hvad jag fick till kria- ämne till nästa gång? » » Hur ska ' jag kunna det? » » Syrenerna du, som blomma här midt öfver! » » Hvad skall d u skrifva om dem för slag?
Har man hört, ett sådant dumt ämne! » Siri hade en s l ä D g af motsägelseända, och fast hon p å hemvägen gått och undrat öfver det svåra ämnet, svarade hon nu litet spetsigt: » Tycker d u?
Det vet jag just inte — det beliöfs bara lite fantasi oeh poesi, kanske — » tillade hon snusförnuftigt, glömsk af att hon, med sin tröga, osjälfständiga na- turs benägenhet för reflexrörelser, repade u p p ord för ord sin lärarinnas invändning mot hennes nyss förut gjorda inkast, som så myc- ket liknade systerns nu gjorda.
Dessutom kände hon ett oförklarligts välbehag att för- ödmjuka den intelligenta, alltid som mönster framdragna yngre systern.
Systern gick snart tillbaka till sin skola, och Siri blef ensam.
Hon gick u t p å den lilla balkongen, som hörde till deras flickrum, lutade armbågarne mot räcket, stirrade öfver kanalen, bort mot syrenerna.
De stodo i en lång, blekt violett linie, alldeles invid kanal- kanten; och vattnet, genomblixtradt af strål- knippen, återgaf den fina, bleka, i rödt g å - ende lilafärgen.
Luften var stilla, doftfylld, sommarvarm.
Ur hvarje löfsmyg hördes foglarnes drillande locktoner.
Det unggröna löfverket gick i skiftningar från rosa till klargrönt; hälft out- slaget, låg det som skira, luftiga högar af gaz öfver trädens kronor.
Ännu såg man teckningen p å hvarje träd, den runda, spritiga, eller den kärfvelika teckningen, hvarigenom den kommande, yppiga fullgångna sommar- prakten antyddes.
Midt p å dagen liknade det en skimrande dröm.
Obestämda tankar och känslor, som följa med allt omedvetet lif, trängde sig med den veka vårluften in i kroppen och satte fart i det tröga, frusna vinterblodet.
Folket gick raskare, spänstigare p å gator- na, ögonen strålade utan anledning och man tog hvarandra i hand med en hjärtligare tryckning.
Siri hade sutit en lång stund och sett p å syrenerna: de voro verkligen underbart vackra.
Plötsligen suckade hon djupt, utan att hon visste det, eller hörde det.
Det var en be- gynnande längtan nere i själen, som icke hade något annat uttrycksmedel; en bunden, sorg- bunden stumhets uppror emot sitt eget lyte.
Men det blef liksom lättare efter sucken — som det blir ibland efter outtalade böner.
Hvarför var hon s å tom, så ointelligent, när systern var s å begåfvad?
Ack, hvad hon längtade efter sol och öm- het, den enda form för lifs- och vårglädje, hennes instängda, tillbakasatta ungdom vå- gade drömma.
Och hon såg bort till syre- nerna igen.
Solen låg öfver dem, bakom dem, fram- för dem, trängde sig ned i deras bild och blandade sig med den.
Och i sin omedvetna, vårlika poesi tycktes de bära inom sig hela vårens saga: lefva och älska några timmar i ljus, — ge lif och dö.
Det låg en sådan oemotståndlig lifsförnim- melse öfver dem, att Siri, drömmande, som hade hon talat till dem, hviskade: » hvad de måtte vara lyckliga! » Hon kände sig så underlig till mods!
so- len, som baddade på hennes obetäckta huf- vud, gjorde henne nästan yr, som efter en sjukdom, första gången man får åka ut.
Den starka luften gjorde henne mattare och tröt- tare än vanligt.
I det bleka, gulbleka an- siktet syntes då och då en verkligt röd fläck, som hade det funnits någonstans en källa rödt blod, hvars vågor kvällde fram vid de snabbare hjärtslagen.
Hon påminde sig några strofer naturpoesi, hon lärt sig utantill i somras på landet.
Sakta repade hon upp dem — gång på gång: » Att ditt lif är en dikt, visst då du har rönt, Men en dikt om ett stort, en dröm om ett skönt ».
Hon tyckte orden lisade den där längtan djupt nere, som nästan kändes likt smärta.
Tårar trängde sig upp i massa — runno stilla, plågfritt utför kinderna.
Hon visste inte, hvad hon ville, inte hvad hon bestämdt längtade efter — annat än hjärtliga ord, mjuka smekningar och goda ögon, som skulle se på henne, henne ensamt.
Någon slags befrielse, — från hvad eller från hvem hade hon ej ännu fått klart.
Och syrenerna?
tion började dunkelt ana, att de hade något att säga, blott hon kunde förstå deras doftande, strålande språk!
Och sedan tolka det.
Då hörde hon moderns röst inifrån rum- met — den lät så gäll, så tillgjord i denna harmoniska vårstämning, att Siri rent af spratt till, förskräckt.
Så kan man hoppa till, när man glömt sig kvar i någon dröm, en ljuflig sommarkväll, vid ett kraxande korpskri.
Från hennes ansikte ströks skimret bort, glansen slocknade i ögonen, som om en kall, grå skugga strukit däröfver.
Hennes drag återtogo det vanliga bleksotströtta, tunga, tarfliga uttrycket.
Med motvilja reste hon sig upp och gick in, för att fråga, hvad modern ville.
Ah, hon var så trött på allt, detta evigt enahanda; hvad möblerna voro stela och prunkande simpla.
De där röda schaggmöb- lerna i salongen med sina hvita öfverdrag — hvad de plågade henne just nu!
Och alltid stodo de på samma sätt, i samma grupper eller rader — och där satt fadern i samma stol hvar kväll, med samma tidning och ta- lade om samma saker: torgpris och börsno- tiser.
Och modern talade om samma män- niskor och samma historier, hon kunde dem alla utantill, kunde hela deras lif utantill, från första timmen till sista.
Och samma uttryckssätt hade de alla, från den yngsta, upp till fadern, och samma uttryck — sam- ma fraser, samma omdömen, samma tankar, — åh, det var så grått, så tungt, så tarfligt alltsammans.
Och huru skulle det kunna vara annat?
Hon begrep icke, hvad som fat- tades af dessa yttre lyftningsmedel, hon be- grep blott att det fattades något.
Men till och med en ytligt granskare skulle genast märkt t. ex. frånvaron af böcker — där stodo några paradband i ett skåp, gamla ^historier och resebeskrifningar, förlegade auktionsrester, som hittat vägen hit som andra möbler.
- Och för resten kunde man slutit sig till nivån af konversationen: om teatern eller kon- serterna visste man ingenting, ty där satte man icke foten en gång.
Att gå och se de nya taflor, som anlände då och då, hade fa- dern rent af förbjudit barnen, ty » målare voro bara ena odågor och lättingar ».
Intet umgänge hade man, jo, afskrädet af andra kotterier: gamla skvallersjuka, argsinta fröknar isynnerhet — någon ungdom sågs heller aldrig till, barnen hade inga vänner, det tåldes ej, att de » drefvo på gatorna ».
Samtalsämnena voro oföränderligen de sam- ma: affärer, pangar och skvaller — eller skvaller, pangar och affärer.
Ingen läste högt om kvällarne; — - de små dunkade igenom sina lexor, oeh de stora halfsofvo på sina stolar, och öfver dem alla kröp hvardaglighe- tecs tunga enformighet, ett välståndslif utan bildning, men med bildningens fernissa, ett parvenylif med schaggmöbler och fina toalet- ter och simpla känslor.
Ett hälft lif, med half förnöjsamhet, med half glädje, med hälft allvar.
Poesien fanns blott i inbundna prakt- band på bordet — idéer fick man ur tid- ningarna — och öfver och genom allt kröp detta småsinta lifs andetomma tröghet, lade sig i högar af damm öfver unga hjärtan och gamla hjärtan, öfver unga viljor och gamla viljor.
Hon specificerade icke, hon kunde visst ej utreda, ej klargöra alla dessa sammanlänkade orsaker till den tyngd, som föll öfver henne i hemmet.
Ej heller begrep hon, att hon trycktes under omständigheter, i hvilka hon också hade del — ty hittills åtminstone hade hon varit lika medelmåttig som de andra; mera genom sin passiva, negativa del uti tarfligheten i själslifvet omkring henne än genom någon positiv.
Men själen låg där, som hos alla unga varelser, som hafva mer eller mindre rika möjligheter till utveckling, och väntade på förlossning.
Nu hade en första vårstråle gli- dit ner på djupet och en första vårdoft sti- git henne åt hufvudet.
Därför var det, som de gamla schaggmöb- lerna och bataljstyckena i sina förgyllda ra- mar plötsligt plågade henne, och som mo- derns gälla rop kommit henne att formli- gen spritta till.
Hon skulle gå efter band till sin bruna klädning, som sömmerskan höll på att af- sluta.
När hon kom ut i porten, var det första, som åter mötte henne, de härliga syrenerna, hon stod stilla och tänkte, Och hon undrade plötsligt, ifall någon af hennes familj någonsin drömt om nyutslagna syrener, vårtiden?
, » Nej, se Siri! » hörde hon plötsligt, alldeles intill sitt öra.
Det var hennes äldste brors f. d. klass- kamrat, nu välbeställd student i Upsala, där han läste på graden.
Hans stämma lät så frisk, så manligt jub- lande, och hans öppna, vackra ansikte med sitt skälmska uttryck verkade som en sång.
De skakade händer, och Siri hade glömt alltihop, tyngden hemma och syrenerna, vid denna omedelbara beröring med ett ungdoms- kraftigt handslag.
» Det var hyggligt, att du kom ut, så slapp jag gå upp — annars skulle jag frågat från mor och Hulda, om du inte vill dricka te med oss i parken, här midt emot? » Siris ansikte bokstafligeu lyste — » men vi ha sömmerska hemma! » » Strunta i » Majsa Jons! » Ä h, kom nu bara, Siri, och bråka inte.
Ni ä ' då aldrig
annat än konstiga, hemma hos er, — aldrig kan ni vara som annat folk, ute lite och roa er. » Nej, gunås — det visste nog hennes sjut- ton år.
» Men så skulle jag också skrifva en kria. » » Om hvad? » » Om syrenerna därborta. » » Kors så jolmigt och sentimentalt!
Det är någon gammal blåstrumpa, som lider af » veka » tankar nu på våren — hvad ger du mig, om vi hålla vad om det? » Siri smittades af hans klingande, muntra skratt, och kunde ej hjälpa, att hon skrattade med för sällskaps skuld.
Men så blef hon allvarsam.
» Det är inte sannt, för fröken Hjälm är ung och vacker — » » Men oförlofvad? » » Det vet jag inte. » » N u sitter du fast.
Det gör ingenting, vi ska ' koka ihop krian tillsammans, bara du kommer. » » Skall försöka. » » Hand på det! » Och så skildes de åt.
Men Siri tyckte, att det var t. o. m. roligt i bodarne i dag, och då hon kom hem, glömde hon att se på möblerna — eller också låg det något gladt öfver hemmet, nu i e. m., som hon kände så uppfriskande.
(Forts.).
draga ut i den dagliga striden, medan klan- gen af hennes ord ljuder som en segersång för hans öra.
Ja, till och med den ostyrige skolgossen, som, plågad af elaka kamrater, drar sig undan från lekplatsen, känner in- stinktmässigt, att i hans moders armar är hans tryggaste hamn.
Det finns ingen sorg, som icke kan lindras, ingen smärta, som icke kan stillas, genom att du anförtror dig åt den ädla och varmhjärtade kvinna, en kärleksfull försyn gifvit dig till moder eller hustru, syster eller väninna.
Låt hennes själsadel styrka dig, hemta tröst af hennes hjärtas renhet och sök råd oeh väg- ledning i hennes ord, om du icke genom egen hjälp kan finna vägen till själfva källan för allt ädelt och godt.
Iduns panoptikon.
Herrskapet u Petterssons skämt.
Frun slog ånyo sin knyck på nacken och menade, att han verkligen kunde förskona henne från sina dåliga kvickheter.
Han borde väl veta, om han intresserade sig en smula för sitt hus, att småbröd nu inte kunde fås för pengar.
Och när då hon, fru Pettersson, försökte att baka själf, så hade degen blif- vit varmjäst i det heta köket och stekugnen hade gräddat dåligt.
Kunde hon rå för det?
Och var det rätt, att hennes egen man kom med sådana speglosor i närvaro af barnen och tjänstfolket?
» Kära Emilia, snälla rara Lillan, inte visste jag det.
D u kan väl inte tro, att det var min mening att såra dig.
Förlåt, söta Lillan! » Och herr Pettersson började äta snarjästa och halfgräddade småbröd, tills han kände sig omfångsrik som kapten Rollas balong, fastän icke fullt så lätt.
* * pingsthelg.
— ååh! » gäspade hr Pettersson.
w&amp;sst » Jaså-åh, pingst hän.
.
.
au.
.
.
hän- ryckningens dag. » — Och så reste han på sig i sängen.
» Ja det är verkligen hänryckande, » sade fru Pettersson, som redan var klädd i mor- gondräkt och slog sin mest karaktäristiska knyck på nacken.
Hon var inte blid till lynnet, när den där knycken kom fram, det visste herr Pettersson, och därför stirrade han med sina små, omorg- nade ögon frågande på sin hustru.
Kvinnans inflytande i det » Se själf! » sade hon med en betecknande handrörelse åt fönstret och försvann ur säng- dagliga lifvet.
kammaren.
Herr Pettersson sprang upp och gläntade allmänhet skall en man känna sig myc- ket tilltalad af ett vackert ansikte, af på gardinen, och hans jovialiska ansikte för- ett behagligt uppträdande och af den yttre längdes högst betydligt.
älskvärdheten hos de kvinnor, med hvilka Regnet stod som spön i backen, och gatan han umgås i det dagliga lifvet.
Men det var nästan folktom.
En genomvåt mjölkflicka finns likväl andra egenskaper hos kvinnans stannade med sin kärra i hörnet och spände karaktär, som gifva henne ett långt större remmen kring frambenen på sin häst,- som inflytande på hennes dagliga umgängeskrets.
såg ut, som om han kommit simmande från Drott- En förståndig man, som tilltalas af kvinnans ningholm.
En sjaskig pigfiicka med en grädd- skönhet, skall förstå att värdera denna rik- snipa i hand, sjal öfver hufvudet och tofflor tigt och snart upptäcka den ihålighet i ka- på fötterna gjorde förtviflade ansträngningar raktären, som brist på själens adel oeh skön- att hoppa, öfver de värsta vattenpussarna.
het alltid medför.
Desto mera skall han Det var de enda lefvande varelser, som syn- sätta värde på den rättänkande, godhjärtade tes på gatan.
och älskvärda kvinna, som icke blifvit be- Jo, det var verkligen morgonfriskt!
Och gåfvad med kroppslig fägring, men hvars själs herr Pettersson som bedt sin svägerska, kas- skönhet strålar ut af hela hennes väsen.
sörskan, komma dit vid 4-tiden, ty han ville En sådan kvinnas inflytande i det dagliga i lämplig tid, just när middagsstöket skulle lifvet är stort och välsignelserikt för alla börja, öfverraska sin fru med inbjudning till omkring henne.
Det är till henne husets en liten middag på Hasselbackens veranda!
vänner komma med sina bekymmer oeh hemta Hasselbacksmiddag i ösande regn!
Nej pa3s, råd under sjukdom och nöd.
Det är från då fick man allt stanna hemma.
hennes läppar tröstens ord hviskas till den, Herr Pettersson började göra toalett och för hvilken sorgen är tryckande tung.
Det försökte slå ifrån sig sina ledsamma funde- är hennes mjuka hand, som torkar tårarne ringar genom att hvissla Azucenas aria ur från det gråtande sjuka barnet oeh liksom Trubaduren — han hade naturligtvis varit stryker febern från dess kind.
Det är hen- på Bötel — men embouchyren var inte rik- nes vänliga förmaningar och råd, som.förmå tigt i ordning, och han hvisslade falskt.
Frun de vuxna sönerna att besinna sig midt under kom oeh frågade, om han inte kunde sluta sitt vilda lif, och det är hon, som hos dött- med den där musiken.
Hon blef så nervös.
rarna befordrar den karaktärsstyrka och hjär- Så blef kaffebordet i ordning.
Herr Pet- tats renhet, som äro samhällets prydnad oeh tersson tittade forskande på småbröden, som deras eget värn.
hade en underlig form.
Han bröt ett.
När mannen, trött af dagens arbete och » Hvad är det för ett nytt hembageri, som sträfvan, om aftonen kommer hem, kanske Lillan har uppmuntrat den här gången » — vresig till följd af förtretligheter och ned- herr Pettersson kallade alltid sitt vif för Lil- stämd af motgångar, är det denna kvinna, lan, när han ville visa sig älskvärd.
— » Det som kysser bekymren från sin mans panna här är visst hvad man inom industrien kal- och gifver honom hvila i ett behagligt hem, lar för halffabrikat. » från hvilket han åter kan stark och modig Herr Petterson kunde ha sparat sig detta Så gick förmiddagen.
Regnet strömmade fortfarande ned.
Ibland lemnade störtsku- rarna rum för ett intensivt, genomträngande duggregn, och då kikade herr Pettersson ut på den lilla flik af himmelen, som han kunde se från sitt fönster, och trodde, att det skulle » lätta på ».
Men så kom det strax en ny störtskur igen.
Klockan half 3 ringde det på tamburkloc- kan.
Det var farbror Gustaf och tant Lova, som kommit på lustresa med Vesteråsbåten.
D e hade tänkt äta middag på Strömsborg, och nu i detta grufiiga hällregn var ju det absolut omöjligt.
Hvad skulle de nu taga sig till?
Farbror Gustaf och tant Lova brukade alltid vid sina sommarbesök äta middag på Strömsborg, såframt de ej voro bjudna till släktingar.
Det var det enda ställe de visste af, där det kunde komma i fråga att äta en sommarmiddag.
Och nu såg den beskedlige farbror Gustaf alldeles hjälplös ut, medan faster Lova hade en bister min på sig och skrockade på ett hotande sätt.
Fru Pettersson lyckades oförmärkt få in sin man i en fönstersmyg och tillsade honom hviskande, att han inte skulle understa sig att bjuda dem på middag, hemma åtminstone, ty hvarken gösen eller deserten räckte till åt tre opåräknade middagsgäster, allra minst när faster Lova var med, som hade en så förskräcklig aptit.
Faster Lova lät emellertid ganska tydligt förstå, att hon ämnade äta sin middag just här hos Petterssons, när hon inte kunde få den på Strömsborg.
Hon begagnade just inga krokvägar, utan frågade tämligen direkt efter herrskapet Petterssons middagstid och förfa- sade sig, när hon hörde, att det var så sent som klockan half fem.
Herr Pettersson fick finna sig i sitt öde och bjöd hela sällskapet på table- d ' hötemid- dag i Berns.
Och så snart kassörskan kom- mit och landån kört fram, gaf man sig af.
Men i Berns voro alla platser upptagna, och folk stod i kö bakom de andras stolar, väntande på att i sin tur få hugga deras plats.
Faster Lova gaf till ett fruktansvärdt skrockande och såg ut, som om hon ville svälja en hel kokt lax jämte medföljande kypare i en munsbit.
Nå — så fick man då fara till Hassel- backen i alla fall.
Där var, trots regnet, inte heller något öf- verflöd på platser inom hus, men man fick sig i alla fall ett bord.
Och snart blänkte
vinet i de slipade glasen, och hela sällska- pet pratade i muntraste stämning, utom tant Lova.
Hon gjorde som salig Didrik: teg och drack; men framför allt åt hon.
Hur man dinerade, glammade, drack kaffe med arracpunsch e t c, så blef klockan myc- ket.
Och herr Pettersson hade glömt att telefonera efter vagn.
Tant Lova skulle ovilkorligen hem genast.
Gustaf tålde inte vid att vara ute så länge.
Farbror Gustaf plirade på ett misstänkt sätt och såg ut, som han inte skulle ha något alls éinot att stanna kvar.
» Här ä ' j u så-så-så trefligt, » stammade han.
Men det halp icke.
Herr Pettersson måste ut på slätten i regnvädret och leta upp en ledig vagn eller i nödfall droska.
Ja, en droska fanns det verkligen — en enda.
Där stufvades de tre damerna och farbror Gustaf in.
När det var gjordt, stack herr Pettersson in hufvudet och sa ': » Jag sitter inte på kuskbocken i detta hundväder.
Jag » spårar ».
Adjös så länge.
Kör! » skrek han åt kusken.
» D u skulle aldrig ha släppt honom, Emi- lie, » sade faster Lova.
» Han är en spele- vink, när han kommer ut.
Jag såg, hur fas- ligt han drack, fastän han tål mera än min Gustaf.
Sitt rak, Gustaf! » * Herr Pettersson gick nedför stora uppgån- gen för att genskjuta spårvagnen.
Den vat öfverfull, och folk stod i kö i Allmänna gränd för att vänta på nästa.
Herr Pettersson blef arg, men räddades nästa minut af ett par herrbekanta, som svängde om hörnet i sin landa.
Räddarne drogo honom med in på Opera- kaféet.
En enda sängfösare i ruskvädret — bara en enda.
Se ' n skulle de skjutsa bror Pettersson hem.
När fru Emilie Pettersson sofvit en god stund, väcktes hon af osäkra steg inne i säng- kammaren.
Hon tände på ljus och såg på klockan.
Den var en kvart öfver två.
» Du måtte ha fått vänta länge på spår- vagnen, » sade hon.
Tonen lät inte mjuk.
» Käraste, snälla Li-lillan!
Det är j u pingst, pingst, hänry-hyckningens dag! » Sccevola.
m Några svenska nationalrätter.
H e d e r s o m n ä m n d t svar å prisfrågan X V I I I.
J § £ \ e t ges ä n n u på landet månget ställe, där den franska kokkonsten icke undanträngt den •~ svenska, utan maten fortfarande lagas på g a m m a l t svenskt vis.
Undertecknad, som j u s t växt upp i en sådan där u n d a n g ö m d vrå, där g a m l a seder och bruk iakttagas, tar sig därför fri- heten lemna beskrifning på några svenska rätter från sin h e m b y g d, och börjar då m e d sötosten, hvilken vid större festligheter i fina och förmögna b o n d e h e m aldrig fick saknas på middagsbordet.
fj0 Sötost.
Beståndsdelar: 12 liter nysilad mjölk, 4 liter söt grädde, 8 deciliter löpesvatten, 4 vis- pade äggulor.
Mjölken och grädden slås i en gryta, s o m sättes på elden, där den får stå, tills mjölken blifvit litet mer än ljum, då löpesvattnet slås i.
D å m j ö l k e n riktigt skurit sig och osten fått s a m l a sig, tages han upp ur v a s s l a n m e d ett durkslag, lägges i ett stort lerfat och röres sönder, hvarefter den åter lägges i grytan, sedan m a n först öst upp en tredjedel af v a s s l a n för att ha till påspädning vid kokningen.
Sötosten får nu stå och koka på sakta eld, hvarunder m a n ofta rör i den, så att den ej bränner vid.
Efter sex timmars j ä m n kokning brukar den vara färdig och liknar då till färgen delikatessmesost.
Några minuter innan grytan tages af elden, slår m a n de vispade äggulorna tillika m e d 4 deciliter tjock söt grädde i sötosten för att få såsen simtnig.
Den hälles upp m e d sin sås i karott och ätes kall.
Kokt fårkött med rofvor.
Beståndsdelar: 1 får- stek, 2 liter skalade och i klyftor skurna hvita rofvor, 2 hönsägg smör, 1 tesked stött hvitpeppar, \ tesked rifven muskot, 7 deciliter god gräddmjölk, socker, salt.
Fårsteken lägges i en gryta m e d kokande vatten tillika m e d rofvorna och saltet.
Så snart rofvorna kännas m j u k a, tagas de upp och stötas till m o s, s o m sättes öfver elden i en panna, i hvilken läg- ges socker och salt efter smak samt musköten och pepparn, hvarefter mjölken under ständig o m r ö - ring hälles på moset, hvilket efter en stunds kok- ning hälles upp på karott och serveras till fårkött.
Till denna rätt har m a n antingen sötsur dillsås eller kaprissås.
Stekt ål.
Beståndsdelar: färsk ål, äggula, rifvebröd, smör eller flottyr. '
1 vispad A l e n flås, fläkes, hufvudet och ryggbenet bort- tagas, hvarefter den skares i tämligen stora bitar, hvilka doppas i äggulan och sedan i rifvebrödet och stekas i smöret.
Till ålen bjudas sockerlingon, uppblandade m e d vispad grädde.
Sillsås.
(Frukosträtt.)
Beståndsdelar: 3 urvatt- n a d e sillar, 4 hårdkokta, hackade ägg, 4 hektogram smör, hackad peisilja.
Sillen flås, fläkes, alla ben borttagas noga, hvar- efter sillhalfvorna läggas på rent linne för att dra ur vattnet, sedan skäras de i s m å tärningar, hvilka tillika m e d smöret och persiljan läggas i en p a n n a och få koka några minuter och upphällas sedan i en såsskål öfver de hackade äggen.
Såsen ser- veras till råskalad imkokt potatis.
Grytstufning.
Beståndsdelar: färskt i skifvor skuret fläsk och kött, 5 rödlökar, 1 bukett persilja, 1 matsked hel kryddpeppar, 3 lagerbärsblad, 1 glas konjak, 4 deciliter vatten, 3 anjovisar.
I en stekgryta läggas hvarftals fläsk- och kött- skifvorna, hvarvid m a n iakttager, att första hvarf- vet i grytan alltid består af fläskskifvor.
Mellan hvarje dubbelhvarf strör m a n hackad persilja, lök, peppar och lagerbärsblad.
Då allt kött, fläsk och anjovisarne blifvit nedlagda i grytan, slås konjaken och vattnet dit, hvarefter locket sättes på och s m e - tas väl till, och sedan får grytan stå och s m å - koka öfver j ä m n, m e n ej stark eld, tills stufningen blir färdig, hvartill brukar åtgå 2 timmar.
Ätes till potatismos.
litet salt.
Sedan blandningen blifvit nog tjock, formas vanliga paltar, hvilka nedläggas i kokande vatten.
M a n bör låta dem under vattnet få kvar- ligga några sekunder i slefven, s å att de hinna få litet stadga.
V ä l genomkokta, upptagas de och serveras m e d kallt s m ö r.
Under » potatis-upptagningen », användes denna rätt ofta, och behöfva skalen då ej borttagas från potatisen före rifningen.
, Behöfva Stockholms invånare vara be- roende af bagare, bagargesäller, hagar- lärlingar, bageriarbetare i allmänhet s a m t b r ö d u t k ö r a r e, b r ö d f ö r s ä l j a r e m.
fl.
brödomhänderhafvande medmänniskor?
I dag sträjka bagargesällerna oeh bagarlär- lingarna, härnäst sträjka väl brödutkörarne och brödförsäljarne!
Vore det icke skäl, att allmän- heten ock vore betänkt på att sträjka en dag?
Här ute på landet förvåna vi oss på det högsta, öfver att Stockholms frihetsälskande, intelligenta och i allt annat — till och med i teater och musik — så strängt fordrande befolkning ställer sig, uti en så viktig fråga som det dagliga brödet, beroende af andras nycker, slarf eller vinstbegär m. m. och nöjer sig med att betala det en, två, tre, ja ända till fyra gånger mera än det, i förhållande till spanmåls-, mjölk-, ved- och arbetspriser m. m. verkligen är värdt (hvarom hvar och en, som lärt sig de fyra räknesätten i enkla tal, med lätthet kan komma underfund), samt därtill finner sig uti, att detta bröd ändå, i regeln, alls icke tillfredsställer hvarken den sunda smakens eller properhetens fordringar.
Ja, invänder ni, detta må nu vara sannt, men huru få det annorlunda?
Jo, helt enkelt därigenom att I balcen edert bröd själfva.
Är det omöjligt!
Ingalunda.
Här på landet baka numera de flesta hushåll — från kojan Hvitkål kokt i mjölk.
Beståndsdelar: 1 fast och till slottet — sitt mesta bröd uti en sådan hårdt hvitkålshufvud, 1 matsked socker, rifven där liten tingest, på hvilken all annan mat muskot efter s m a k, 1 matsked hel kryddpeppar, 3 matskedar hvetemjöl, salteft er s m a k, 2 hönsägg beredes — järnspisen — hvilken nog finnes smör, hos hvar och en af eder; och alla materialier, A l l a gröna blad borttagas från hvitkålshufvudet, som erfordras, finnas ju städse hos eder att hvilket skares i bitar och läggas i en väl förtennt tillgå, till och med jäst — pressjäst —, som kopparkastrull och brynes i smöret, hvarefter mjölken, sockret, pepparn och musköten slås i för oss här ute på landet stundom sträjkar och kålen, som under flitig omröring får koka öfver sätter oss i förlägenhet.
sakta eld.
Då kålen kännes kokt, redes den m e d Jag medger visserligen, att det är litet be- mjölet och litet mjölk.
Saltas efter s m a k.
kvämare för frun att sända jungfrun — frö- Fläskryggsoppa.
Beståndsdelar: Salt, urvattnad fläskrygg, 2 liter god gräddmjölk, \ liter skalad ken — till bagarboden, men en gång van vid och sönderskuren kålrot, J liter råskalad, sönder- att själf baka skulle bestämdt ingen fru vilja skuren potatis, 4 stora skrapade sönderskurna visa en sådan lättja eller okunnighet, att hon morötter, 4 stora skrapde sönderskurna palster- ej genom bakning en ä två gånger i veckan nackor, hackad persilja, 1 matsked anis eller fenkål.
Fläskryggen sköljes väl i ljumt vatten, hvarefter försåge sina familjemedlemmar med bröd af den lägges i en m e d vatten fylld kopparkastrull egen tillverkning, som, utom det att det är och sättes på elden.
D å vattnet kokat upp, skum- beredt af friska ingredienser och med renlighet, m a s det väl, locket lägges på kastrullen, och fläsk- har den fördelen att hålla sig färskt: det ryggen får på j ä m n eld koka, tills fläsket kännes mört, då den tages upp och spadet silas genom mjuka i flere dagar och skorpor i lång tid, hårsil, hvarefter det slås tillbaka i kastrullen, i hvilket aldrig är fallet med bagarbröd.
hvilken mjölken, anisen och rotsakerna slås.
Då Därjemte får den intelligenta husmodern häri- de senare äro kokta, redes soppan — s o m bör vara s i m m i g — m e d grädde och mjöl, hvarefter genom en tillökning i sin verksamhet, som persiljan lägges i och får ett uppkok.
Fläskryggen särskildt gör henne familjens medlemmar för- skares i bitar och ätes till soppan.
bundne och gör dem ytterligare beroende af Moster Greta.
henne; men bvilken familjefader varder icke mycket hellre beroende af sin » gumma » än af Till sist meddelas här ett par nationalrätter från — bagaren!
öfre Norrbotten, s o m en » Norrbottniska » haft vän- Det är nu visserligen synd om alla dessa ligheten meddela oss.
människor, som lefva » allenast af bröd »; men, Blöta.
Har m a n buljong, så sättes d e n s a m m a öfver elden att uppkoka.
Eljes tagas ben af ren- de lära icke blott äta det uti sitt anletes svett, eller oxkött, s o m kokas i vatten med litet salt.
utan äfven med stor vedermöda i alla sina Medan spadet häraf (eller buljongen) ännu kokar, lifsdagar, hvadan jag anser det vara en män- ilägges s. k. tunnbröd.
Upptages, då det är väl niskovänlig tjänst befria dem från ett dylikt blött, och ätes m e d kallt s m ö r.
D e n n a rätt användes allmänt på landet s å s o m elände, att de måga taga sig annat för händer.
söndagsfrukost.
Poiatispalt.
R å, skalad potatis rifves, och se- dan vattnet väl fått bortrinna (omkr. en t i m m e åtgår härför), tillsättas korn- eller hvetemjöl samt Landtlig husmoder.
Teater och musik.
Kungl.
Operan.
De ytterligare aftalade Bötelföre- ställningar, hvilka vi i förra numret o m n ä m n d e, gingo o m intet på grund af en envis halskatarr, s o m tyvärr hindrade konstnären att under den närmaste tiden uppträda och föranledde h o n o m att redan i början af förra veckan från Stockholm återvända till T y s k l a n d.
Den stora opera-nyhet, Verdis » Ottello », s o m än- nu återstod den m u s i k ä l s k a n d e allmänheten under detta spelar, gafs i m å n d a g s första gången för till sista plats utsåldt hus.
B l a n d åhörarne märktes konungen, kronprinsen och prins Eugen m e d tal- rik uppvaktning.
Om m a n får d ö m a efter det bi- fall, att ej säga hänförelse, h v a r m e d operan mot- togs, k o m m e r » Otello » att blifva i lika hög grad s o m A i d a Stockholmspublikens favorit.
V ä l 3 0 gånger m å s t e titelpartiets innehafvare, hr Ödmann, framträda, delande bifallet m e d fröken Oselio och hr Isimdqvist, D e s d e m o n a s och Jagos representan- ter, hvarjämte hr Nordqvist efter operans slut upp- repade gånger och under starka bifallsrop fram- leddes af fröken Oselio och hr Ö d m a n n.
Den sistnämnde hyllades dessutom vid forsla aktens slut m e d två lagerkransar och b l o m m o r.
Med n ö j e konstatera vi, att detta rikliga bifall var fullt förtjänt.
Operan, som dirigerades af hr Nordqvist, hvilken m a n på senare tiden sällan sett på anförareplatsen, v a r m e d ovanlig o m s o r g inöfvad, hvilket gäller så väl orkester s o m körer; dekorationerna voro särdelas vackra, delvis prakt- fulla; regissören hade på synnerligen lämpligt sätt förstått a n v ä n d a det något inskränkta rum, s o m vår g a m l a operascen medgifver; kostymuppsättnin- gen tycktes vara fullständigt n y och till det m e - sta mycket prydlig.
Hufvudpartiernas innehafvare, fröken Oselio s a m t hrr Ö d m a n n och L u n d q v i s t, v o r o vid mycket god röstdisposition och tycktes varmt intresserade af sina repektive partier.
Striden om hjärtan.
Ur ett kvinnolifs historia af Johan Nordling.
VIII.
På främmande jord.
(Forts).
&gt; I | K l W g e r hade arbetat i tre hela dagar.
I tre dagar hade han knappast unnat sig en mi- nut ledig från tidigt på m o r g o n e n till sent på kvällen.
H a n hade ej förut på åratal, åtminstone ej sedan han för två år sedan först började känna af sitt hjärtlidande, haft en sådan arbetslust och varit så intresserad af någon tafla s o m nu.
Han hade inrättat sin atelier på andra sidan gärdesgården strax nedom stättan.
Den stora gråa solskärmen hvälfde sin lappade kupol öfver en bit äkta konstnärslif: ett staffli, en halffärdig tafla och en solbrynt artist i lång, blårandig blus m e d af ifver glödande kinder och strålande ögon.
Han hade tagit sig för att m å l a den lilla täcka utsikten öfver sjön m e d skogen i bakgrunden och den gröna saftiga ängen framför.
Och liksom den artist, s o m m e d af helig inspiration besjälad pen- sel söker fånga sin hjärteälsklings drag på duken, i sitt arbete omedvetet ingjuter all den älskliga pietet, han känner för originalet, så flöto äfven nu ur Bergers pensel färgerna m e d en aldrig förr anad lätthet och mjuk harmoni, och det var m e d en vällustig känsla af sann konstnärlig ingifvelse, s o m han drag för drag kopierade de fina skiftnin- garna i lif och färg, i ljus och skugga h o s den lilla bit värld, hvilken han lärt sig älska s o m ett förlofvadt land för sina svärmiska d r ö m m a r.
Han visste icke rätt, huru det var, m e n emel- Priset togs ovedersäglingen af hr Ödmann, s o m lanåt kom där öfver h o n o m en aning, som o m m e d en stundom rent af häpnadsväckande eld och han snart skulle nödgas skiljas ifrån detta sitt glöd återgaf detta i så väl vokalt s o m ej m i n s t i eden och därför m å s t e skynda att först åtminsto- dramatiskt afseende mycket fordrande parti.
ne åt sig rädda dess bild undan glömskan.
Då Dramatiska teatern bjöd ock, samtidigt m e d Kungl.
grep han dubbelt hårdt om penseln och m å l a d e Operan, p å en m e d stort intresse m o t s e d d nyhet, m e d dubbel fart m e d ungefär s a m m a t o m m a, Gunnar Heibergs skådespel » K u n g M i d a s », o m ängsliga känsla af v e m o d, s o m o m det gällt att hvilket under detta spelar annanstädes så mycket porträttera de välkända dragen af en älskad afli- både talats och skrifvits.
För styckels innehåll i den, innan de för evigt öfverlemnades åt förgän- redogjordes omedelbart efter det s a m m a s uppfö- gelsen och grafven.
rande å k. teatern i K ö p e n h a m n utförligt i de N u var det på den fjärde d a g e n; taflan nalka- stora tidningarna, och då » Kung Midas » sedermera des sin fullbordan.
Törne hade ej synts till mer offentliggjorts i bokform, torde stycket numera än en gång s o m hastigast sedan den där aftonen, vara väl bekant för en stor del af våra läsarin- s o m börjat så hett och slutat så vänskapligt.
nor.
Berger hade varit tidigt uppe och målat oför^ Stycket betydande ej s å litet delvis kan ningar att måhända åskådare.
har m å n g a ställen, s o m äro skrifna m e d scenisk talang, m e n förefaller onekligen konstrueradt och overkligt, hviket dock bero på, att m a n här saknar förutsätt- fullt sentera den bild det upprullar — finnas dessa förutsättningar h o s norska trutet i solgas.set hela förmiddagen.
Fram mot middagen började han m e d ens känna sig s å be- synnerligt m o d l ö s och trött.
Det var, s o m skulle hans arm helt plötsligt förlamats — h a n m å l a d e några drag, så lät han den helt tungt sjunka ned i knäet och försjönk i d r ö m m a r; så spratt han åter upp, gjorde ä n n u ett par försök att arbeta, m e n nej, det var s o m förhexadt, h o n o m syntes, Emellertid väckte flere scener mycken munter- s o m stode någon bakom och drog h o n o m i ar- het, och efter tredje akten skördade trenne af hufvudrollenas innhafvare, hrr Palme, Hillberg och m e n, så snart han lyfte den m o t taflan.
En gång kände h a n det så tydligt, att han hastigt vände Rydgren synnerligen lifligt bifall.
sig o m för att få sikte på den efterhängsne.
In- Hufvudintresset knöt sig emellertid, s o m natur- E j ett lif, så långt han kunde se, utom bo- ligt var, v i d fru Hennings framställning af A n n a gen, finken,, s o m satt på stättan och sjöng.
Den stora Hjelm.
H o n gaf den unga kvinnan m e d en fint solskärmens skugga tecknade sig skarp och kan- studerad, beundransvärdt detaljsäker konst, s o m tig m o t den friska gräsmattan, där omkring sol- gaf ypperlig relief åt den alltjämt v ä x a n d e nervo- ljus, idel klart, brännande solljus.
Hvarje träd, sitet, s o m slutar i vansinne.
E n af glanspunk- m i n s t a buske, den gråa, m o s s i g a gärdesgården, terna var hennes stora replik i andra akten, ut- stugan på andra sidan, skogen, molnen, allt s y n - förd m e d en nästan brutal energi, s o m verkade tes så lätt, så genomskinligt, att det knappt lem- alltigenom äkta och sann.
Särdeles intressant är nade en s k y m t af skugga för de glödande, lodrätt det skiftande spelet i sista akten, och det skratt, nedfallande solstrålarne.
hvaruti till sist vansinnet bryter ut, har en fruk- tansvärdt h e m s k och gripande klang.
Fru Hennings v a r s o m alltid föremål för en entusiastisk hyllning och framkallades upprepade gånger.
Kvinnan är m e r m ä n n i s k a än m a n n e n.
nes lif hon gör själfva sfer är mindre ock snart; böjer går Det allmänhet mannen för är rundar rätliniga att hon, det mänskliga allt in statu quo.
rädda som släktet; ut på men allt Hennes hon fyller harmoniskt sträfvande honom till från egentligen hon Hen- mänsklighet; mänskligare.
tilltagen, hon mannens kelriktning lösa.
i söker A. en den och cir- det änd- uppehåller att bevara Törneros.
Plötsligen började det gå rundt, rundt m e d svindlande fart i hans hufvud.
Ett flor drogs för hans ögon, och det svartnade till midt i dags- ljuset.
H a n hade s v i m m a t, om h a n ej sjunkit ned på den lilla fällstolen.
Där satt han länge m e d hufvudet lutadt i händerna och väntade på någonting, han visste ej rätt h v a d; m e n där sked- de ingenting, där kom ingenting; det var blott en stor h u m l a, s o m förirrade sig in under skär- m e n, surrade länge och väl omkring där inne, b r u m m a n d e h o n o m ä n i det ena örat, än i det andra, skulle så ut, m e n stötte hufvudet i väfven och började åter en irrfärd i skuggan därunder m e d ett ideligt och ilsket surrande.
Allt detta hörde h a n hälft omedvetet, utan att j u s t reflektera däröfver, s o m ett ljud i fjärran; ena stunden kände han på sig, att det var dånet af något af- lägset, brusande vattenfall, och började j u s t få så pass reda och beherskning öfver sina tankar, att han var på vippen att gå till d o m s m e d sig själf, för att han aldrig observerat det förut, då m e d ens den öfvertygelsen smög sig öfver h o n o m, att det var någon besynnerlig, entonig vaggsång, hvars pinande enformighet allt mera söfde ho- nom in, till dess han helt plötsligt vaknade upp till full sans, vid att h a n gled ned af den låga stolen och h a m n a d e raklång på gräsbacken.
Han tog eft par glas portvin till middagen och kände sig mycket kryare däraf.
Fram på eftermiddagen, när det blef svalare, började han åter måla något litet, m e n hade ej hållit i därmed lång stund, förr än h a n kände sig förbi och gick bort och satte sig på trappsteget till stättan.
Vid h a n så hade sutit en stund, kom Törne gå- ende m e d händerna i byxfickorna, hvisslande på en munter stump ur någon favoritoperett.
Nar han fick ögonen på Berger, s o m blek och slö satt och hängde på stättan, stannade han tvärt.
» Är du sjuk? » » N e j, j a g är bara litet trött. » » Jaså », sade han och log, » ja, j a, du tar väl aldeles för häftigt i m e d den där taflan.
Ifver är nog bra, men måttligt är bäst. » Men när h a n så fick se det matta och tvungna leende, s o m drog öfver den andres hvita ansikte, blef han m e d ens helt ängslig.
» D u m å s t e sköta o m dig bättre, det är säkert det; du är nog sjuk ändå, kanske du gjorde klo- kast, i att gå in och lägga dig. » » Å h n e j, prat!
Det är ingen nöd m e d mig.
Min tafla står där nere, om du vill se den, så får j a g höra, h v a d du säger. » Törne gick ned åt ängsbacken; h a n hade knap- past hunnit halfvägs, när han får höra ett skrik från stättan.
H a n vänder sig o m och springer dit; vännen ligger orörlig m e d krampaktigt för- vridna anletsdrag på rygg i gångstigen nedanför gärdesgården.
Berger hade fått hjärtslag.
Törne lyfte h o n o m öfver stättan och bar s å in h o n o m i stugan, där h a n lade honom på den bäd- dade sängen.
Själf satte h a n sig bredvid på en stol för att invänta hans uppvaknande.
De gröna spjäljalousierna voro tillskjutna ut- ifrån för solen.
E n tung, skuggig svalka var lägrad öfver rummet, m e n icke dess mindre luk- tade där instängdt af maten sedan middagen och portvinet, s o m ä n n u stod uppslaget på det odu- kade bordet.
Han fick vänta länge, mycket länge.
Det var pinande tyst i r u m m e t, en sådan där tryckande, kvalfull tystnad, s o m plågar oändligt mycket mer än det mest skärande missljud, och s o m blytung och kall lägger sig försoflande öfver hela ens vä- sende.
H a n kunde bokstafligen, s o m m a n säger, höra sitt eget hjärtas slag och den andres ännu svagare, o j ä m n a andedrag.
Efter en timme, kanske två, kanske tre, det visste han ej rätt, slog den sjuke långsamt upp sina ögon.
Det första han fick se, var vännen, s o m satt vid h a n s hufvudgärd.
» Ä r du bättre n u?
» » Ja, j a g tror det. » S å blef där åter tyst en stund, en evighet.
Plötsligt sade Berger m e d matt, hviskande s t ä m m a: » Taflan — m i n tafla — j a g vill se den. » Törne gick för att hämta den.
A c k, h v a d det kändes lätt och skönt att k o m m a ut ur den tunga, instängda sjukluften o c h få dra ett djupt andetag i solskenet därutanför!
Hvilken härlig afton!
S e sjön, hur klar och spegelblänk!
Och skogen, hur fridfull och hög- tidlig, lugn ocb tyst!
När Törne k o m m e r fram till stafflit, stannar han full af beundran s o m fängslad framför mål- ningen.
Den är verkligen ypperlig!
Hvilket lif, hvilken späd och saftig grönska i den sluttande ängsbacken — hvilken fin skiftning i dagrarne där nere bland v a s s e n och på den lätt krusade sjön!
Hur mörk och dyster den h ö g a skogen där bakom, s o m ett mollackord i en smekande, me- lodiös sonat, och så aftonhimmelen däröfver, en glänsande, praktfull, hänförande final, hvilken färg, hvilken glöd, hvilka lätta, flytande förtoningar, hvilken fin poetisk idealisering, och dock hvilken sanning, hvilken gudomlig natur!
H a n står där länge gripen af förvåning, af be- undran — han j ä m f ö r kopian drag för drag m e d originalet, upptäcker någon n y fullkomlighet, nå- gon n y artistisk n y a n s af genialisk uppfattning och drar endast då och då en suck: » Åck, den s o m blott kunde m å l a så, något liknande, något tillnärmelsevis! » S å för han sig då ändtligen till m i n n e s, hvar- för han kommit, tar tallan ifrån stafflit och skyn- dar åter.
(Forts.)
de 3 delarne med tunn, hvit sbirting ooh syr tillsammans figurerna a i si- dorna c med efterstygn.
B, som bil- dar bottnen, beklädes på ena sidan S ö n d a g: Soppa med sockerrötter; med atlas, som vikes väl öfver på an- " kotletter af oxtunga; sparris; apelsin- dra sidan oeh där fästes.
Därpå klip- sallad (Idun n:r 2 1).
pas 2 atlas- och 2 plyschdelar efter fig. M å n d a g: Puré af morötter; kokt a, i det man likväl upptill på allesam- bafstunga.
man beräknar ytterligare 12 cm i tråd- T i s d a g: Ragu på lam med risgryn; rät riktning.
M a n syr nu tillsammans äggöl med mjölk.
atlasen på sidorna c och infogar den Onsdag: Soppa med spenat; kokt sedan, så att söm inträffar mot söm.
fårbringa med dillsås.
med fina stygn i det styfva fodralet.
Torsdag: Puré af potatis; kokt Nedtill vikes den till en bred söm öf- torsk.
ver kanten och fästes på utsidan.
N u F r e d a g: Surstek; soppa på smul- förenar man figurerna a och b, som tron.
alla tre förses med atlasfoder, i det L ö r d a g: Soppa på gädda; ragu på man infogar bottnen med kast stygn.
fläskkorf (chipolata) med kalfstek i tär- Därpå syr man tillsammans plyschde- ningar.
larne i sidorna e och drager dem, li- kaledes så att söm inträffar mot söm, utvändigt öfver fodralet.
E n bred söm A f vikes en efter be- i undre kanten inåt och plys- hof stor gädda tagas fileterna, hvilka chen fästes med osynliga stygn vid hvardera skäras i två delar, saltas bottnen.
I öfre kanten sys plyschen och stekas lindrigt med smör i förten- och atlasen tillsammans, hvarvid man nad stekpanna samt få kallna.
Gädd- på båda sidor om sömmen c lemnar 6 hufvudet och benen jämte en morot, cm öppna.
3 cm från öfre kanten an- en lök, en purjolök, salt och vatten, bringar man en dragsko, genom hvil- tillsatt med hvitt vin, kokas till fisk- ken dragés en silkeskordong.
Vack- buljong.
D e t stekta gäddköttet stötes rast är kanske ett fodral af rödsilkes- med blött och urkramadt bröd, drifves plysch med atlasfoder i gammal guld- genom sikt, spädes med buljongen, färg.
drifves åter genom finare sikt och upp- hettas under omröring; afredes därpå V å r a b a r n.
vid första uppkok med ett par, tre äggulor efter behof, litet grädde till- Härdningssystemet bör användas med blandas; saltas, upphälles och serveras stor försiktighet.
V å r dräkt är med med stekt bröd eller kokta risgryn.
hänsyn till kroppsvärmen endast er- sättning för ett visst kvantum föda.
2.
Lam- Detta vetenskapliga rön finner dubbel bringa delas i fyrkantiga bitar, fräses tillämpning på barnen.
I anseende till i smör, kryddas, blandas med en mat- deras lilla kropp och hastiga växt blir sked hackad persilja, några matskedar den skada kylan åstadkommer mycket rå skinka, skuren i tärningar, och en stor.
Kalla afrifningar i ett varmt rum liten lök; fräses tillsammans några mi- äro mycket välgörande, då kroppen nuter, hvarpå buljong tillsättes, så att sedan frotteras duktigt efteråt, så att den jämt skyler köttet; får koka starkt värme frambringas.
Till och med om fem minuter och sättes därpå på sva- barnen äro friska, behöfva de nästan gare eld.
D å köttet är till trefjerde- dubbelt så varma kläder som fullvux- delar färdigkokt, upphälles det i durk- na.
För att barn skola få gå med ur- slag, afputsas, nedlägges på nytt jämte ringade klädningar, bör det vara myc- den silade såsen i kastrullen, risgryn ket varmt.
Den för barnen så nöd- — 1 0 cl.
för 3 0 el.
sås — tillsättas, ko- vändiga rastlösa verksamheten och rö- kas ' / « timme, hvarefter kastrullen flyt- relsen bör man aldrig söka inskränka, tas på svagare eld, där risgrynen och och om sommaren bör man förse de raguen böra blifva samtidigt färdigkokta.
små med lösa, praktiska kläder, som Serveras.
icke så lätt blifva smutsiga, och så att Anm.
O m man så hafva kar), till- de slippa höra den eviga förmaningen sättas på samma gång som buljongen att vara » försiktiga ».
Man bör bada tre matskedar tomatpuré.
barnet hvarje dag, tvätta det middag oeh kväll, Tungan och låta det tumla om duk- 3. tigt, för att kroppen skall bli smidig.
skares i fingertjocka skifvor, som dop- För att bringa litet system och ro i pas i en blandning af ägg oeh kryddor det hela, bör man dagligen taga sina (salt och litet muskott), rullas i rifvet älsklingar med sig ut oeh gifva dem bröd och stekas gulbruna i smör.
en åskådningsundervisning naturen, låta dem binda buketter och själfva omsorgsfullt sätta dem i vatten o. s.
H a n d a r b e t e n.
v. O m sommaren bör man gifva dem mycket mjölk, ägg och kokt frukt.
På Fodral till teaterkikare.
M a n kan detta sätt skall man fä sina barn att utan svårighet själf förfärdiga sådana befinna sig väl, både andligt och kropps- af papp eller grof, fast kanfas, två för- Försiag till matordning för veckan 2 — 8 juni.
Recept.
Soppa på gädda.
Ragu på lam med risgryn.
Kotletter af oxiunga.
O. H.
D. storade delar efter fig. a., efter fig. b. en förstorad del.
ligt.
K l ä d e d r ä k t en.
Citronsaft är mycket att föredraga fram- för andra starkare medel, såsom svaf- velsyra, saltpetersyra o. d.
E f t e r r ä t t e r.
Citronpudding.
A f 8 äggulor, 3 dl.
grädde, rifha skalet af 2 små citroner, en desertsked potatismjöl och knappt 2 1 3 gr. socker kokas en kräm, som vispas, tills den svalnat.
D e 8 till hårdt skum slagna hvitorna röras därpå i krämen.
E n form glaseras med brynt socker, krämen hälles i denna, sättes i en kokande vattenpanna i ugnen att koka, tills den väl höjer sig och for- men kännes lätt, då den stjälpes upp varm.
Ätes varm eller kall, med va- nilj- eller citronsås.
E. R — d.
Tvättsvampar få, sedan de begagnats någon tid, en obehaglig lukt.
D e be- frias från denna och regöras på följande sätt.
M a n lägger svampen i en kruka och pressar saften af en citron öfver den, hvarpå citronen skares i stycken oeh lägges i krukan bredvid svampen.
Kokhett vatten slås öfver alltsammans, hvarpå det får stå i ett dygn.
Då man sedan pressar ut svampen i rent vatten flere gånger, blir den som ny.
oöfverträffliga H os en tjänstemannafamilj, boende på Norr, finn.
att hyra ett stort, ljust, möbleradt rum med fri utsikt och egen tambur, 1 tr. upp åt gata, för ett bättre fruntimmer.
2 5 kr.
pr månad, eldning och städning.
Adress å Iduns byrå.
[2012] LEDIGA PLATSER.
S k a f f e r i e t.
Att göra härsket smör välsmakande.
Gymnast!
M a n lägger smöret i en lösning af dubbelt kolsyradt natron, koksalt, nå- got socker jämte litet upplöst vinstens- syra och arbetar smöret duktigt däri, då den dåliga smaken helt oeh hållet försvinner.
Önskas under sommaren erhålla mas- sagebehandling af examinerad sådan (helst kvinlig).
Fritt vivr &lt; och ett vackert, vänligt hem lemnas i utbyte.
Vidare meddelas Hornsgatan 1 8, 2 tr., kl. 3 — b.
[20H] H e m f ä r g n i n g -.
En lärariifiiiiltaii Att färga glacéhandskar vackert svarta.
(Materiel: för ungefär 1 0 öre blåträd, 5 öre alun oeh 10 öre bomolja).
Genom detta förfaringssätt kan man finna an- vändning för gamla förbrukade bal- handskar.
M a n upplöser ett stycke alun i varmt vatten och bestryker där- med handsken medels en pensel, bäst är att därvid träda upp handskfingren pä en pinne.
D å handsken torkat, bestryker man den med det vatten, hvari man länge koka!
blåträdet.
Ef- ter torkningen bli handskarne violetta och bestrykas nu ånyo med blåträd.
Sedan de nu torkat, bestryker man dem med bomolja, hvarigenom de bli svarta och mjuka.
D e färga ej mera än vanliga svarta handskar.
med undervisningsskyldighet hufvud- sakligen i modersmålet och tyska språ- ket är ledig vid Skellefteå elementar- läroverk för flickor.
Årslön 1,000 kro- nor.
Ansökningshandlingar och betyg skola vara inlemnade före den 15 juli till styrelsens ordförande theologie dok- torn S. Brandeli i Skellefteå.
[1963] Styrelsen.
I nformator, som är villig att mot fritt, vivre läsa 3 i 4 timmar dagl.
med två gossar om 13 och 1 4 år, önskas under sommaren af familj, bosatt på vacker landtegeDdom.
Svar till » G.
G.
», Köping, p. r.
[2003] E n ung, bildad flicka, hälst kunnig i sömnad, kan få lära hushållet mot det, att hon är villig hjälpa till med alla inomhus förefallande göromål.
R e - flekterande torde med snaraste hän- vända sig till » Ella », Smedby, p. r.
[2007] A l l m ä n n y t t i g t.
För att få gulnsdt linne hvitt igen blöter man det i sur tjärnmjölk och låter det ligga däri, j u gröfre linnet är, desto längre bör det få ligga i blöt.
Därpå tvättar man det med såpa i ljumt vatten, Sköljer det därefter i kallt vat- ten och låter det torka.
Hjälper ej detta förfaringssätt första gången, upp- repar man det samma.
Ljungbyhol E n ung, glad flicka, kunnig i franska språkets talande, önskas som säll- skap åt en ung flicka på landet under sommaren mot fritt vivre.
Svar inl.
till Konditoriet, 8 4 Drottninggatan.
[1996] För att rengöra vaxdockhufvuden be- gagnar man sig af urtvättadt smör.
D e t röda på kinderna åstadkommer man med smink, ögonbrynen målar man med en fin pensel bruna.
Kulörta bomullsstrumpor böra tvättas i vatten tillsatt med quillayabark, då färgen ej går ur.
Barken kokas en stund i vattnet ' och silas däipå af.
Man bör likväl ej doppa olikfärgade strumpor i ett och samma vatten.
PLATSSÖKANDE.
E n ung, bildad tyska, som talar sven- ska, önskar plats såsom sällskaps- dam eller lärarinna för äfven mer för- sigkomna elever; såväl vanliga skol- ämnen som språk och musik.
När- mare upplysningar genom doktor A.
Haeflner, Göteborg.
[1991] Ett sätt att lätt öfverföra teckningar på papper.
Papperet, hvarpå tecknin- ' gen skall öfverföras, lägges på mönstret och bestrykes med benzin.
Därigenom blir papperet genomskinligt, så att man tydligt kan se de finaste streck af teckningen.
Denna far ej det minsta illa vid detta förfaringssätt och tager ej åt sig benzinen.
T o a l e t t e n.
Westbergs (Sent inkommen annons.)
H v a r j e h a n d a.
Hvita stråhattar af alla slag rengöras lätt med syrsalt.
E n liten kvantitet af detta salt upplöses i vatten.
Med en borste, doppad i denna lösning, bor- star man hatten, utan att den blir ge- nomvåt.
Därefter sköljer man den med rent vatten och låter den torka i skug- gan.
Hatten behåller sin fason.
Lättast får man grundstommen a oeh b, genom att lägga kikaren på ett papper och med blyertspenna följa ef- ter dess konturer N u öfverdrar man så att konstverket skadas.
Oxalsalt tränger nedåt och verkar för svagt.
Fläckar efter anilinfärger göras mattare genom att lägga på dem lappar fuk- tade med eau de javelle, k ' orvatten eller klorkalklösning, men kunna ej riktigt utplånas.
M o t blå fläckar af (Fdrts.
å nästa sida.)
B o h a g e t.
Att taga fläckar ur marmor Konst- verk af marmor, statyer, byster, medal- jonger o. s. v. kunna genom alla slags fläckar vanställas, så att de snart sagdt förlora sitt konstvärde.
Svårast är att utplåna bläck- oeh blodfläckar på mar- mor.
Syror, som taga bort bläckfläc- karne, oxalsyra, saltsyra, utspädd svaf- velsyra, angripa den af kristaller af kolsyrad kalkjord bestående marmorn, Tvättpulver X » ärarinna.
ägande utmärkta betyg och vitsord om skicklighet samt undervisningsvana, önskar nu el.
till hösten pl.
uti krist- ligt sinnad fam. Ben.
svar sändes till » Lärarinna », Jönköping, Klosterg.
3 0.
(G.
3200) [1999] E n ung dam, som i många år i ut- landet idkat språkstudier, önskar plats som lärarinna i engelska o, fran- ska språken, musik, ritning, träskär- ning, handarbeten o. slöjd.
Goda ref. Svar t.
» TJ.
G.
», Göteborg, p. r.
[1995] O anspråkslös och gladlynt, musika m en aktad familj eller äldre frun- timmer önskar en ung, vad lektris skrifbiträds, prestdotter som äfven i främ mande språk, som säll o. hjälp, emotses sv.
t.
» 2 2 », Iduns byrå.
ri990] å h o s 2 0 alla öre p r p a k e t speeerihandlare.
[1972]
vegetabiliska färgämnen använder man först försiktigt utspädd ättikssyra, där- efter klorkalk.
Blodfläckar söker man först borsta bort med destilleradt vatten och alabasterstoft och därefter bleka med klorvatten, likväl lyckas det säl- lan att helt och hållet utplåna dem.
På samma sätt förfares med gamla olje- fläckar, så vida man icke kan doppa hela marmorstycket i renad benzin, i hvilken det då bör få ligga en timme.
ercy F. Luck &amp; C:o Stockholm.
Anna.
C h i n a Blom The.
T h e e r.
T l i e - B l a n d n i n g a r.
Pris pr kilo L ä k a r e r å d.
Congou.
Finest Blom Pekoe 16: 50 Blom Pekoe n:r 1 9: 70 Blom Pekoe n:r 2 7: 30 Finest Scented Orange Pekoe 7: 80 Hyson (grönt) 6: 20 Seented Orange Pekoe 6: 20 Oolong 5: 25 Oculus.
Tvänne sätt finnas, nämligen att Pris pr kilo antingen genom en operation gifva ögonlocks- Finest Moning ._ 11: — kanten en bättre ställning eller också att af- Kungchow ~.
9: 20 lägsna hären medels elektrolytisk epilation.
Hvilket i detta fall är det lämpligaste, måste Oonfa - — - 7: 70 (ögon-) läkare afgora Moning 6: 20 Använd den behandling, som Kaisow n:r 1.
5: 25 linnes föreskrifven för Ella i n:r 3.
Farlig är nog er åkomma icke, men troligen står Kaisow n:r 2 4: 30 den i samband med något inre lidande.
— Kaisow n:r 3 — 3: 50 Qiycerin är ej att rekommendera, ännu min- Congou - _ 2: 8 0 dre kamfersprit; » björkbalsam » är säkerligen ett &gt;; oskyldigt » medel.
— Låt bli att äta trä- kol!
Som vi antaga, att Ni använder det som Souchong.
medel mot » magsyra », så vilja vi råda Er att låta läkare föreskrifva Er en lämplig brunns- Finest Souchong._.
.
11 och dietkur såsom varande mycket mer ra- Lapseng Souchong 7 tionelt.
Däraf skulle kanske också er hy ha godt;, Souchong n:r 1 5 Skolfux.
Mot den egentliga s. k. skrifkram- Souchong n:r 2 4: 30 pen eller skrifsjukan äro jämte undvikande af skrifgöromål massage (i förening med lämp- liga gymnastiska rörelser) och elektricitet de verksammaste medlen.
Förefinnes därjeinte allmän r.ervs vaghet, måste naturligtvis äfven denna på lämpligt sätt behandlas.
— livad nytta Ni kan hafva af hypnotisk behandling, lemna vi osagdt; mer än en tillfällig lindring torde i alla händelser knappast vara att vinna därmed.
Försöken Th. (finborg &amp; Cds i Stockholm tillverknngar af 1) Borde behandlas med insprutnin- gar af ljum koksaltlösning (1 %).
2) Ja, na- Coneentrerad turligtvis!
3) Skulle detta fortfara, bör Ni låta läkare undersöka henne, emedan det möj- Ä t t i k a ligen kan bero pä något underlifslidande.
pä flaskor för ut- H.
1.
Förbind dessa ställen morgon och spädning.
afton med 10 % borvaselin på rena linnelap- S e n a p, par.
— IS i bör i sommar bada flitigt i Öppet vatten.
blandad efter engelsk och fransyek smak, Siri.
Dessa försvinna så småningom af sig flere sorter.
själfva; något medel att påskynda processen kunna åtminstone vi icke säga Eder.
Biffstekssås.
D:r-d.
21-årig fru.
I n d i s k a T h e e r.
Pris pr kilo Non Plus Ultra O. T.
D Czarens .... _ Mandarin Stora Moguls Mikadons Kalifens Rehausens, original Rehausens Smulthe 11: — 8: 50 7: 30 6: 40 5: 40 4: 50 3: 50 7: 10 4: 30 3: 50 Särskildt framhålla vi » Stora och » Mikadons » theblandnin gar å kr.
5: 40 och 4: 50 pr såsom varande myckel pass hållsthe af god kvalité '.
Försändelser till landsorten emot efterkraf eller postförskott.
Finest Assam Malty Cachar Pekoe Assam _. Ceylon Darjeeling H n s m ö d r a r!
N:r 5 5 8.
Hur skall man taga rostfläckar ur en marmorskifva?
Lalla.
N:r 559.
Två Smålandsflickor, hvilka tänka göra en resa genom Sverige och Norge, bedja Iduns ärade läsarinnor gifva ett godt råd om, huru resan klokast bör ställas för att på samma gång blifva angenäm och ej alltför kostsam.
Kessällskap af någon yngre glad familj önskas.
Reslystna ungmor.
N:r 5 6 0.
Hur bör man förfara med en gummi-regnkappa, som efter blott en som- mars begagnande blifvit så stel och hård, att den i nuvarande skick ej mer kan användas?
Kan något åtgöras för att återställa den i ursprungligt skick^?
Nancy.
N:r 5 6 1.
Frågas, om någon af Iduns läsa- rinnor kan gifva mig ett råd, huru jag skall få bort den röda färg, som slagit uti en hvit linnematta genom tvättning, emedan deu var kantad med röd diagonal, som icke höll färgen.
Hilding.
N:r 5 6 2.
Hvad är bildning?
Ett allvar- ligt och ej allt för ytligt svar skulle säker- ligen blifva välkommet till många, men syn- nerligast till en Oförständig bondflicka.
N:p 5 6 3.
Om en beskrifning på en vacker penntorkare beder en ung flicka, som behöfver en sådan på sitt skrifbord.
Eunigunda.
Hr 5 6 4.
1) Hvad skall jag göra åt fjäder- garnityret på min vårkappa för att åter få det krusigt och vackert?
2) Huru skall en nästan ny gendarmfärgad cachemirsklädning, som råkat ut för olyckan att fä öfver sig en half butelj punsch, åter blifva snygg?
3) Hvart bör ansökningen ställas om att få plats vid Tjänarinnehemmet för en 63-årig trotjäna- rinna, som i 28 år troget följt samma familj från välstånd till fattigdom, frågar ödmjuk- ligen Greta.
Nkr 5 6 5.
Huru mycket aska erfordras (i kannor räknadt) till lut för läkning af en b y k bestående af nedanstående kläder: 15 parlak., 12 duk., BO st. servietter, 75 handd.
(köks- och fina ihop), 24 ömg., 30 linnen, 25 skjortor, 20 par kalsonger, 10 underkjolar, 100 näsd., 6 gångmattor, 30 köksförkl.
— alltsammans bårdt smutsadt.
Någon af Iduns verkligt er- farna läsarinnor bedes besvara denna fråga.
Hushållerska.
N-.r 5 6 6.
Huru bor man förvara dräkter af siden eller kläde?
Skall man låta dem hänga eller lägga ned dem?
Ett godt råd mottages med tacksamhet af Fridegunda.
N:r 5 6 7.
Vill någon af Jduns ärade läsare eller läsarinnor godhetsfullt lemna upplys- ningar o m: 1) Hvad som fordras for inträde i folkskolelärarinneseminarium, och om man — med förut endast vanlig folkskoleunder- byggnad — hinner förberedas därtill på de återstående 3:ne månaderna.
2) Till hvem skall man vända sig för att grundligt kunna förberedas.
3) Hvilket seminarium är att före- draga, Kalmar eller Skara?
Snart svar emot- ses med tacksamhet af 20-årig Småländska.
köpas billigast i C a r l HANDSK-AFFÄRER.
För handskarnes hållbarhet ansvaras.
Glacé-, kul.
4 knapp., breda silkes- sömmar kr.
1: 50 D:o d:o 5 snörknäppen d:o kr.
2 å 2: 50 D:o d:o 6 knapps Mousquelaires » 2 ä 2 samt alla slag, såväl eleganta som enklare, Glacé- och Gants de Suédes från 2 till 20 knappar.
Rekvisitioner från landsorten m BUTIKER: 45 Vesterlånggatan 45, Telef.
7 24.
5 Sturegatan 5, [1717] n Goda h u s m ö d r a r!
!
!
En 19-årig bonddotter söker plats till 1 juli i ett godt och kristligt hem, där hon, under husmoderns ledning, kan praktiskt få lära sig allt, som hör till ett landthushåll, såväl gröfre som finare matlagning.
Ett godt och vän- ligt bemötande ombedes.
Afgiften får ej öfverstiga 300 kr.
pr år, och önskar hon betala dem i två terminer.
När- mare genom bref inom 14 dagar under adr.
» Anna X.
», Ahus, p. r.
[1994] P lats sökes å kronofogde-, häradsskrif- vare-, länsmanskontor eller som bokförare.
Van, duglig, billig.
Stu- dent- o. kameraiex.
aflagda.
Svar till » Sw. », Iduns byrå.
[1992] I saknad af föräldrahem söker en flicka från landet pl.
i aktad fam. att bitr.
i husl.
görom.
Kunnig i konstväfnad.
Svar till » Eva Hjälpreda », Linköping, p- r.
Lilla Vattugatan 2 4, praktiserar under sommaren vid Hjo Vattenkuranstalt.
[1341] E E tt ungt fruntimmer, kunnigt i främ- mande språk och vant vid under- visning, önskar att öfver sommaren på landet mot fritt vivre få gifva lek- tioner.
Rekommendationer erhållas.
Svar till » A.
L.
» torde inlemnas å S. Guma ?lii Annonsbyrå, Stockholm.
(G.
29S5) E [1976]!
V t £ x l i x i l 3 e x - g.
DIVERSE.
Doktor A.
A f z e l i u s, [2004] n ung flicka, som med goda betyg genomgått 8-klassigt läroverk samt vistats 1 | år i Schweiz och Tyskland för utbildande i språk, önskar till hö- sten plats i en god familj.
Svar till » A.
W.
», Iduns byrå.
[1973] Telef.
7 22.
24 Södermalmstorg 24.
C a r l E [2005] Malmbergs välrenommerade S o j a, Malda kryddor (garanteras oblan- dade) på bleckdosor med genomborradt lock.
B o r d s a l t i paket om 425 gram (= 1 skalp.)
Uere gånger prisbelönade och fullt jäm- förliga med de bästa utländska fabrikat.
Tillhandahållas hos Hrr specerihand- lare.
[13391 ung flicka önskar plats i familj att på längre eller kortare tid un- dervisa uti gammaldags väfnad, såsom: rödlakan, dukagång, krabbasnår och rosengång m. m \, samt är dessutom villig att deltaga i husliga göromål.
Svar till » E.
L.
», Iduns byrå.
guls » H A N D S K A R Nitte.
Frågor, 11; — 9: — 6: 20 6: 75 4: 80 Doktor Carl piensburg 33 Drottninggatan 3 3.
Hvardagar ' / 23 — ' H.
Helgdagar 10 — 11.
Behandlar företrädesvis Barnsjuk- domar.
.
[1343] Doktor Per Johansson Riddargatan 2.
Hvaräagar ti.
9-10,2-3; söndagar 9-10. d^to I andberg tt fruntimmer, som som genom- gått en fullständig kurs i dubbla bokhålleriet, önskar sig plats å praktiserar under sommaren kontor, eller i brist däraf såsom lärarin- (15 juni — 1 sept.)
i Marstrand.
na för mindre barn eller värdinna i [1764] enkemans hem.
Sökanden är musika- lisk och af god familj.
Goda referen- ser, pretentionerna små.
Svar sändas Uti vacker trakt af Södermanland En ung musikalisk flicka af god fa- benäget t.
» H.
C.
A.
1890 », Iduns byrå.
nära järnvägsstation emottagas tvänne [1984] inackorderingar på längre eller kortare milj, som med höga betyg utgått ur tid.
Uppl.
lemnas, då porto följer, af 7-klassigt läroverk och därefter i 6 år li anspråkslös flicka med god upp- fru A. Keventer, Gnesta.
år ägnat sig åt undervisning, dels i fostran, som inneh.
pl.
som guver- (G.
17402) [2000] skola, dels i familjer, samt kan förete nant, önsk.
sig pl.
i en enkel fam. på utmärkta rekommendationer, söker till ekvirera å Papper och landet, där hon mot en billig afgift kan få hösten plats såsom lärarinna i någon Kuvert fr. H J A L M A R P E T E R S - delt.
utidehusl.
görom.
Svar torde sänd.
familj.
Svar torde godhetsfullt adres- m.
» M.
J.3124 », adr.S.
Gum.A-B.Sthlm.
SON &amp; C:i, Pappersafiär i parti och seras till » I.
», Seffle, p. t.
[1997] (G.
3124) [1989] minut, (G.
17472) [2006] Inackordering.
I^äi * ai * iiiiia.
E R gratisprofoer Karlstad.
N:p 568.
Finnes något sätt att färga en ljus, haifylle barnkappa vackert mörkröd?
Svar, motses med tacksamhet af Hanna.
N:r 5 6 9.
Kan man i hemmet själf med fördel bereda vaxpapper till öfveibindande af syltburkar?
Och i så fall huru tillgår detta?
Hus häller ska, N:r 570.
Min förra förfrågan, huru man skall kunna tillverka ett billigt, men trefligt antependium tyckes hafva spårlöst gått förbi.
Hoppas nu fä ett svar af någon, som intres- serar sig för ett vackert altarbord.
N:r 571.
Som jag genom finare handarbe- tens förfärdigande sökt bereda mig en välbe- höflig inkomst, men förtjänsten " alltid blir så obetydlig i jämförelse med det arbete, som därå nedlägges, har jag tänkt försöka med väfnader, men som jag ej kan tillverka några ovanligare sådana, vore jag mycket tacksam, om någon genom vår vän Idun ville gifva mig några beskrifningar på sädana väfnader, som kunna tillverkas i vanlig väfstol.
Oänd- ligt tacksam för minsta ledning, och om jag skulle bli i tillfälle att som återtjänst gifva råd uti na ' got, som jag kan, skulle ingen vara gladare än — ia.
Svea Mineralvattenfabrik S O N:r: 4 3 5.
Om Gerd vill uppge, hvilket lands nationaldräkter hon behagar tycka om, skall hon &gt; ' å upplysning om, hvar beskrifningar pä dem hnnas.
Läsare af Idun.
N:r 447.
1) Bäst att göra slut på Rifven ', medan de äro små, annars kunna de bli stora svampar.
Plocka upp dera och luckra jorden.
2) Göteborgs Trädgårdsförenings frö- och växthandel.
N.
N — Man doppar ett stycke knäckebröd i vatten samt lägger det på jorden i blomkru- kan.
Efter någon timme skall det visa sig, att brödstycket blifvit fullt af dessa små för- störelseredskap, hvilka man lätt ailägsnar med en vattensköljning.
Älskarinna af blommor.
— 2) TJppgif Eder adress lill fröken For- sell i Söderhamn, så får ni i¥a / tcrm ' a sko 11; de fatta lätt rot .. K:r 4 4 9.
Det beror på, hvilken af våra ränteanstalter Ni anlitar, emedan de äro fo- tade pä något olika grunder.
Länens ränte- anstalter återbetala i allmänhet de insatta medlen utan ränta, om dödsfall intiäffar före lifränteåldern.
Dä förkofran af dessa anstal- ters penningar är beroende af den ränta, som kan betingas, samt af dödligheten bland delegarne, kan resultatet af gjoröa insättnin- gar icke med full visshet förutsägas.
Dock torde sannolikhetsberäkningarna i längden komma att sammanfalla med de verkliga för- hållandena.
— I Skaraborgs läns lifränte- anstalt skulle Ni sålunda enl. dessa för ön- skade ändamålet behöfva insätta: a) 4G0 kr.
till fyllda 50 år b) 180 till fyllda 55 år.
Anlitar Ni däremot ett penningstarkt bolag, så har man den fördelen att med visshet på förhand kunna bestämma premiens storlek.
Så kan Ni hos brand- och lifförsäkringsbolaget Skåne erhålla pension af 500 kr.
genom in- betalning af H9l, till fyllda 50 år eller 22l o " " 55 " N:r 454.
Köp i glasboden assietter eller andra föremål af rent glas utan facettering och fastsätt de begagnade brefmärkena pa baksidan medels gummi.
Det hela tager sig bra ut, om olika märken placeras bredvid hvar- andra.
Ställ assietterna på den höga boise- ringen i salen, där de komma att utgöra en prydnad.
Sixela.
N:r 4 5 6.
Tyvärr är det något sent för Er, att under denna saison kunna få en umgänges- krets, ty enligt mitt förmenande går det lät- tast att skaffa sig nya bekantskaper på isen, vid den nu så brukliga skridskosporten.
Vänta därför, tilldess nästa vinter ånyo be- lagt Nybroviken med sitt sköna salongsgolf, ty då skall Ni se, det går som en dans.
Äf- ven erinrar jag mig hafva hört sägas, att an- genäma bekantskaper hafva stiftats på ridhu- sen vid Mästersamuelsgatan och Grefture- gatan.
Detta är nu ett mera dyrbart sätt alt göra bekantskaper, då lektionerna alltid kosta mycket, men denna årstid är ju särdeles lämp- lig för ndt.
Kunna mina råd gagna, vore det mig kärt.
70 j8 Läsarinna af Jdun.
N:r 458.
Anspråk å vitsord om kunskaper, motsvarande dem som för högre Lärarinnese- minarium; undantag för hvad språk beträffar.
Ålder 20 år.
Ansökningar skola inlemnas före 15 maj.
Kursen är 2-årig och börjar i september.
John Björn.
.
Innehållsförteckning:.
Louise Fahlman; af Daniel Fallström.
(Med porträtt.)
— Min svala; poem af Oetavio Beer.
— Vänskap; af R.
A. Éagslröm.
— Förtröt- tens icke!
— När syrenerna blomma; skiss af Sune Folkeson.
— Kvinnans inflytande i det dagliga lifvet.
— Iduns panoptikon: Herr- skapet Petterssons pingsthelg; af Sc&amp;vola.
— Några svenska nationalrätter; hedersom- nämndt svar å prisfrågan X V I I I; af Moster Greta.
— Behöfva Stockholms invånare vara beroende af bagare o. s. v.
; af Landtlig hus- moder.
— Teater och musik.
— SiridVn om hjärtan; ur ett kvinnolifs historia; af Johan Nordling (Forts.).
Förslag till matordning för veckan 2 — 8 juni.
— Handarbeten.
— Våra barn.
— Kläde- dräkten.
— Toaletten.
— Efterrätter.
— Hem- färgning.
— Allmännyttigt.
— llvarjebanda.
— Bohaget.
— Läkareråd.
— Frågor.
— Svar.
o r g s g a t S T O C K H O L M a n Q 3 rekommenderar ärade läsare af tidningen Idun sina tillverkningar af alla sorters — C I L.
S v a r.
3 3 Läskevatten brygdt kolsyradt Sockerdricka, Champagnedricla, Ghampagnelemonad, Hallon- oeh Fruktlemonad.
jämte Belltelef.
1197- ^ S » och Order p r post eller telefon expedieras omgående.
WF~ Allm- telef.
64 77- Tillverkningen kontrolleras a f Professor Severin (bredvid I I L d j e serien af Öfre Italien.
min väfskola i Linköping mottagas elever i såväl enkel som konstväf- nad samt handarbeten.
Under juni, juli o. augusti kan väfkursen pågå å landet.
Bref besvaras pr omg.
A d r.
: Fru Fredr.
Wallenberg, f. Ström, A n n a Högman Svea-Salen) rekommenderar sitt Från och med den 1 till och med den 7 j u n i: Alperna.
Abonnementskort, gällande för 8 be- sök, kr.
1: 7 5, barn 1: 2 0.
Öppet alla dagar från kl. 1 0 — 1 0.
Hvarje söndag nytt program.
[1357] Nykvarn &amp; Linköpi rikhaltiga | m o d e v a r u l a g e r.
Entré 3 0 b ' re, barn 2 0 öre.
Order mottages God pr telegraf, I post och telefon och expedieras I | skyndsamt.)
V e s t e r l å n g g a t a n 5 4 1 Allm.
telefon 2459.
I s o m m a r kunna unga damer få treflig hostad och god inackordering vid Hjo Vat- tenkuranstalt hos doktorinnan M.
L. Tengstrand (adr.
till I juni: Upsala, sedan Hjo).
L i n n é g a t a n [17271 I Panorama International, Hamngatan 18 B, 1 tr. upp.
Jolin.
6, Allm.
telefon 60 89.
[1905] extra förtjänst kan erhållas genom att samla begag- nade frimärken.
Jag betalar för 1 0 0 st. tjänstefrim.
(blandade) kr.
0,20 1 0 0 » lösenfrim.
» » 0,70 1 » 3 skilling banko » 5,oo 1 » 6 » » » 2,oo 1 » 8 » » », 0,75 1 » 24 » » » 6,50 i felfria exemplar.
.
0.
Olsson, 1865] Persg.
4 1, Helsingborg.
[1854] E n ung lärarinna, som studerat ty- ska och engelska språken utom- lands, önskar tillbringa sommaren på någon naturskönt belägen egendom.
Svar torde sändas till » T h e l m a », V e - sterås, pöste restante.
[19-10] G - l ö m o j ^ b o r t, att O. Borås, säljer prima helylle marinblå Gosstricotkostymer från 3 till 1 0 års för 3: 7 5.
Prisku- rant å yllevaror sändes franko.
Williamson, S t o r a m a n s v ä s t å r med ärmar till 3: 5 0 pr st. [1673] O. W I L L I A M S O N, Borås.
Henrik Gahns äktaAseptin-Tvål, som besitter samma goda egenskaper som Henrik Gahns berömda A m y k o s, rekommenderas som en sär- deles helsosam toalett-tvål.
Säljes i välförsedda detaljaflärer.
Hvarje stämplad stående tvål är med vid- fabriles- märJee.
Aktiebol.
Hiertas Bokförlag, p I alla boklådor kunna erhållas följande lämpliga T Ungdomens b ö c k e r: Gossarnes lekar.
— Flickornas lekar.
— Olym- pen (allmän mytologi).
— De geo- Stärkelse, grafiska upptäckternas bok.
Af svenskt fabri- kat, gifver lin- Thomas.
— De stora uppfinnin- net, utan att för- ningarna.
A f Thomas.
— Arbetets störa det, e n Hvarje del 2: 5 0 (inb.
3 kr.)
Dessa ytterst omsorgsfullt Knypplade Yadstenaspetsar, redigerade arbeten, tillsamman in- Altarduksspetsar, Näsduksbårder, Antimakassar m. m.
äro erhållas nehållande mer än 2, 0 0 0 illustr., synnerligen lämpliga gåfvor till ungdomen.
genom Fredsgatan 30.
Allm.
T [1627] P R E M E I B Ö C K E R: bok.
[1555] 3: 50 duss., 3: 50 duss., 3: 50 duss.
Etsade Glas, passande till presenter, hos A u g.
V o g e l s Konstglassliperi, bländande hvit färg.
Till salu hos alla speceri- handlande i ri- ket.
[1487] 30 HAJ fru CHARLOTTE RANDEL, Defoe, Robinson Crusoe.
50 är 2-dra 1: dragningen i Kulturhistoriska adr.
Vadstena.
(inb.
2: 5 0).
— Dräper, Den euro- Föreningens lotteri V i d rekvisition af prof, torde än- peiska forskningens på historia.
kr.
slöjdföremål.
konst-, industri- 7 och damålet med desamma, eller den unge- (inb.
8: 5 0).
— Sundström, Fauna Lotteriet omfattar 10,000 värda färliga genre som önskas, nppgifvas, öfver Sveriges ryggradsdjur.
50. vinster, 175,000 kr., och 3: med hufvudvinster till ledning vid urval af sådan prof- (inb.
5 kr.)
— Veibull, Gustaf II af 2, 5 0 0, 2, 0 0 0, 1,500 och 1,000 kr.
sändning.
[2008] Adolf.
4 kr.
— Världsliteraturens värde.
Lottsedlar till 2 och 3 kr.
säl- historia.
9 kr.
(inb.
14 kr.)
jas — i alla boklådor.
[1939] Til behör för knyppling, Vidmark, lysk-Svensk ordbok (nyss utkommeD).
såsom: dynor, pinnar, nålar, mönster och tråd, erhållas (G.
17433) 1 2: 5 0 (inb.
1 5 k r).
fru CHARLOTTE RANDEL, V i d Ulricehamns adr.
Vadstena.
[2009] Knypplade Spetsar från fru Charlotte Randel i Vadstena finnas ständigt i lager och beställnin- gar emottagas i Arbetsmyrans lokal, Stockholm, tagas Sanatorium inackorderingar i enskild hos fru B. Freding.
Drottninggatan " ' [2010] mot- villa [1959] Sångläraren G. F0GELBERG.
Lektioner till nedsatt pris under som- maren i hemmen (äfven å landet nära Stockholm).
Svar i biljett hos Elkan &amp; Schildknecht, Gehrman &amp; C:o eller W.
Lamms pappershandel.
[1998] R / 7 (Wendcla Almén) RU w I [2002] genom Fysiologiska stodon för damer, herrar och barn tillverkas hos undertecknad till moderata priser.
Personer, som hafva öm- tåliga eller förstörda fötter, kun- na hos mig få skodon, som passa väl och äro bekväma att gå med.
Högaktningsfullt [1795] C, NILSSON, Drottninggatan 100.
ombesörjer genom fullt kompetenta personer uppköp i alla möjliga branscher g r a t i s Hill åt Iduns abonnenter och för uppdrag åt andra mot en obetydlig ersättning.
saker skickas mot efterkraf och.
BL returaeras (dock genast) mot fraktkostnaden.
Dubbelt porto torde medsändas.
S a &lt; * &lt; * I i a r i n A. tillhandahålles i Stockholm hos Herrar p.349] Ospritadt Portvin L A M B E R G S 1 KÄPPMÄGÄ8INEK1 C.
A. Akerholm, Götgatan 28, Gustaf Waliin, Hornsgatan 28, Carl Holmen, Hornsgatan 74 B, A. Löfberg, St. Nygatan 8, H. F. Lemke, Bödbotorget 1, John Lindman, Norrlandsgatan 28, Nordblom &amp; Lindström, Drottningga- tan 27 o. Linnégatan 7, Carl Liljeström, Drottninggatan 93, Aug.
Österblom, Biblioteksgatan 11, Östermalms Kaffehandel, Östermalms- torg 1, P.
G. Hultström, Handtverkareg.
16 A.
Ve 29 &amp; 44 t l e T r o 1 0 |S !f^ tan 29 &amp; 44 till lägsta priser.
[19GG] vät &lt;j^ozda o. a | cj,o3a i / tj-cjez., |-vn.na » tAävidiyt - pa lacj-es.
H u s m ö d r a r!
eBeötä-Wtvi-ncja-t utnötas wied o-tösata Den, som önskar fin och god anjovis, bör hos herrar handlande efterfråga Benj.
G. Mollen &amp; C:os i Lysekil och i synnerhet Mollens » Victoria-Anjovis », hvilken är non plus ultra.
C A R L H O L M 2 &amp; no^zawnheX.
sändes franko.
Ny kurs börjar under oförändrad ledning nästkommande augusti månad.
Ny, rymlig och för ändamålet fullt lämplig lokal å Björnsnäs herregård, vac- kert och sundt belägen nära Aby järnvägsstation samt 1 mil från Norrköping.
Upplysningar lemnas i Stockholm å Fredrika Bremer-Förbundets byrå samt i Norrköping af doktorinnan H.
Haglund, som äfven mottager anmälningar.
o [1897] dks C: o, H ö t o r g e t.
för unga bildade flickor öppnas den 15 nästa augusti.
Prospekt för skolan sändes på begäran af fru Mathilde Hiittling, född Gaudard, Alingsås.
Eeferenser: i Stockholm, grefvinnan F. Leuhusen (född Hermansson), 36 Sturegatan.
Fru Herman Ankarcrona, 5 Engelbrektsgatan.
Fru Magnus Neij- ber, 22 Sturegatan.
1 Karlskrona: Landshöfdingskan grefvinnan U.
Horn (född Sjöcronaj och Marindirektören Hugo Lilliehöök.
I Göteborg: Fru Lina Ehedin, Brunnsparken.
[1787] Sparsamma Fruar.
Frö-priskurant Lilla Nygatan 17, Stockholm.
r Alingsås hushålls- ocli språi- 2 A. års SVENSONS Fröhandel e S S Ö D B R Q V I S T A T r å n g s u n d [1784] utdelas gratis, m [1944] hos 1890 e XT:r Bröderne Herrmann, STOCKHOLM.
[1753] (G.
2093) som någon tid varit slutsåldt, är nu åter inkommet, hvarpå vi fästa våra ärade kunders uppmärksamhet.
Priset är som förut 1 kr 50 öre och 2 kr.
50 öre pr but.
med 10 procents rabatt vid kontant köp.
L erbjuda största, modernaste sortiment af såväl enklare som eleganta General-Depöt för Skandinavien (G.
17458) [2001] Gammalt ylle och ull emottages dag- ligen till spanad, väfnlng af tyger, scha- lar, filtar m. m, OBS.
Hvar och en fär sitt ylle tillbaka 1 form af garn eller väfnader.
OBS.
Nedsatt spånadsafgift, OBS, Ett parti schalar realiseras från 5 kr.
OBS.
Ett parti filtar realiseras från 5,75.
Telefon 26 53.
Jiildur Andersson, [1361] född Sundeman, 12 Klara Norra Kyrkogata 12 A B r o b y Praktiska Hushållsskola GUSTAF HOLMBLOM " K A P P F - A B R K I erbjuder unga, bildade flickor ett angenämt hem i förening med nyttig verk- samhet.
Läroämnen i matlagning, med hvad till dess beredning hör, väfnad och alla slags handarbeten.
Kursen, ettårig, räknas från 1 juli till den 15 december och från 15 jan.
till den 1 juni.
Fri läkarevård och fria bad.
Pris 75 kr.
pr månad.
Prospekt sändes på begäran af Fru Elisabeth Gadd, född Schartau, adress Broby.
Eeferenser: Prosten A.
Lund, Hjersås; Generalskan Sjökrona, Kristian- stad; Fru Hilda Ehrenborg, Hessleholm; Fru Anna Ståhle, Helsingborg; Fru Clara Ljungqvist, Jönköping; Eektorskan Sigrid Neuman, Ystad; Fru V. Gu- stafsson, Malmö och Kyrkoherde H.
Lindqvist, Broby.
[1993] I [[1352] Ännu finnas några fä p e r m a r kvar till I d u n 1 8 8 9, dels i rödt och guld, dels i blått och guld.
Priset är endast 1 kr.
25 öre, | | 38 V e s t e r l å n g g a t a n 38 [[n Nedra botten, I o. 2 tr. upp.
n som torde insändas i förskott l medels postanvisning eller i sparmärken Skodon.
svenska och välgjorda för herrar, damer och barn.
Stort urval af För ' Tofflor, Balskor.
Beställningar oeh reparationer utföras skynd- samt.
— Moderata priser.
Heclt bemötande.
46 Alla A.
N o r d f o r s, Regeringsgatan 46.
[1694] af kontrolleradt silf- ver, delvis förgyld och oxiderad, natur- lig storlek; pris 10 kr.
utan och 15 kr.
med 3:ne halskedjor.
Erhålles mot post- förskott från guld- smeden J.
G. Hent- zell K a l m a r.
[1724] [1359] Iduns Expedition.
mm S E X FÖR F E M T O N!
Till det otroligt billiga priset 2,50 säljer jag, när minst \ dussin tages, en ny sorts hemstickade extra prima Trikotkläder för 3 — 7 års gossar.
Som antagligen ett mycket stort antal be- ställningar kommer att ingå, förbehål- ler jag mig 14 dagars leveranstid.
A. Williamson, Vesterlångg.
57, I tr. [1936] Stockholm.
Svenska o 50 Eegeringsgalan 50.
Allm.
Tel. 46 47.
[1723] mm Se den större annonsen i n:r 3 för i år.
[1434] (ej frimärken!)
porto tillkomma 30 öre.
y CD
Fr lö ci SVEITSK A isto S e T I n C a K M o ÅSKIUBn SUCHARP.
2 0 G k M - o c h S i l f v e r m e d a l j e r • S u c h a r d ' s C h o c o l Liljehol S m e n s V i n f a b r i k, t o d d a o l i a a, E r k ä n d t u t m ä r k t k v a l i t S a m t l i g a S u c h a d s C h o c o l a r e k o m e n d e r a r n e d a n n ä m n d a s i n a t i l v e r k n i n g a r, g a r n e r a d e r e n C a c a o o c B.
» &gt;: s t i l s a t s.
U t i b e r ä t e l s e t i l K g l.
M e d i c i n a l s t y r e l s e n f ö r å r 1 8 0 y t r a d e S u c h a r d ' s F r a l i n e r, G i i g S t o c k h o l m H e l s o v.
- n ä m n d m y c k e t f ö r d e l a k t i g t o m d e s a v i n e r.
N o i s e t t e s, N o u g a t i n e s o c S e r v e r a d e k a l a, a r o v i n e r n a e n a n g e r ä m l ä s k d r y c k; h u s - d e s e r c h c o l a d e r r e k o m n d e r a s.
h å l l ä m p a d e s i g s ä r d l e s v a l f ö t i a g n i n g a f s o p r, v i n l é, s o m f ö r s ä l j s f H e a r S p c e r i h n d l a n d.
l e m o n a d e r, b å l a r o.
d.
Ä a d e k o n s u m e t r m e d e l f o r d n p a e t, P u r e c h k o l a d m d b l å e t i k (K l 5 s ä l j a s i k i l o f ö r p a c k n i n g o m s l a g, b ä r a n d e f a b r i k s m ä r k p r i e t p r | - o c h I S o c k r a d e s a f t e r: o c h 1 k r.
K v a i t e t e n F a b r i k s m ä r k e.
SUCHARD g å t n å g o n f ö r ä n d r i n g.
3 » » 3 o I &gt; S a f t e r n a ä ro, f e n l i g t f i n t y g N f h a n d e l s k e m i s t e n h e r d o k t o r S e t e r b e r g » f u l k o m l i g t f r i a r å n o b e h ö r i g a o c k a d l i g a t i l s a t - | I s e r, s a t ö h å l s i g s å s o m r e n a o b l a n d e s o c k r a d e f r u k t s a f t e r ».
T j u l a n d e r 4 1 O R ö r a n d e d e s a f a b r i k a t e r y t r a r h e r h a n d e l s k e m i s t e n d.
1 5 m a j 1 8 8, 3 =: V a t d e ä r o » f f r å n f r ä m a n d e s y r o r, s k a r p a ä m n e n o c h m e t a l e r, o c h J a n s e r j a g d e m d ä r ö v a a a f g o d b s k a f e n h e t.
» i n e r o c h s f t e r f ö r s ä l j a s p ä h e l - o c h h a l f b u t e l j e r, a l a f ö r s e d a m e d e t i k t e r, i n e h å l a n d e h v i l k e t t i l i d v i k a n d e a f f ö r v e x l i n g t o r e n o g a o b s e r v a s.
l e r n a s e r v e r a s i s k y l d a h o s h e r a r k o n d i t o r e r: H a m n g a t a n 1 0, D.
i H O, F l y g l a &amp; O r p l - r o t n i n g t a n eleto 25, lia D r t n i n g a t a n 4 0, G ö t g a t a n 5.
[1 8 3] V i n h a n d e l, 10 — » h a r m o H i u m Jfc &amp; ft f a b r i k e r.
o F u l k o m l i g g a r a n t i!
L i b e r a l a b e - 5 t a l n i n g s v i l k o r!
g 5 O B S!
Ä l d r e i n s t r u m e n t t a g a s i S S D r o t t n i n g g a t a n S S, 2.
— 5 C o u t b y t e.
B D J.
L U D V I G O H L S O N, r e k o m e n d e r a r s i t v ä l s o r t e r a d e l a g e r a f e n d a s t S t o c k h o l m.
S p i r i t u ö s.
S ä r s k i l d t f m h å l e s: F i n a r e C h m p N s s o n l D a h l b c k n ä m s t a f i r m o r, flere å r ä r i l a g r e t.
B 1 6 R e g e r i n g s g a t a n 1 6.
h v i P o t v i n, s ä d e l e s o m t y c k t, M a r i n i q u e - k ö rer, flere p m å n g a å r h ä r p l a g r a d e s s m t s v å r i — • t i l r i s e r, e n l i g t r i s k u r n t, o m ä n d e s L a g e r a f g, K T A g 03 c d " STOCKHOLM COLLODIN C O T u s e n t a l s * 3 I 8 lf Re er i d ngsgat r an en 3E Sj 3 e b g i n!
8 » O. S e i d e l &amp; N a u m a n n s C D I g o d k o n s t r u k t i o n, s o l i d i t é, e l e g a n s o c h l ä t - p r c g å e n d e o ö f v e r t r ä a d e.
2 0 0 m a s k i n e r p å l a g e r i M a l m ö.
I l u s t r e r a d c + A x e l J L i t s t r Ö i n.
p r i s k u r a n t p å b g ä r a n.
P D i f i g a a g e n t e r s ö k a s i a l a s t ä d e r s a m t p å a n d r a s t ö r e p l a t s e r.
o " - ä — f v e r I D U N £ co " Erik O Schweder &amp; C:o, Malmö.
P C D S * CS) g j C D G e n e r a l a g e n t e r f ö r S v e r i g e.
g P o hé » Fru f o - ~ E l l e n.
M ö l l e r s P r a k t i s k a H u s h ä l l s - s k o l a ^ ö r p n a s d e n 1 5 a u g u s t i 1 8 9 0.
S k o l a n, a f s e d f ö r u n g a f l i c k o r f r å n 1 6 t i l o m k r i n g 2 5 å r s å l d e r, h a r t i l b i l d a d e u n g a t i l p r k t i s k t d u g l i g a h u s m ö d r a r e g n a e l e r a n d r a h e m; u n d e v i s n i n g a l a g ö r o m å l, s o m h ö r a t i l e t v ä l o r d n a d t h u s h å l, s a m t i s ö m n a d, v ä f n a d, n i d e r i m.
m.
a f d ä t i l s k i c k l i g a l ä r a r i n o r.
K u r s e n, s o m a r e t å r i g, r ä k n a s f r ä n B — s.
t l d e n 1 5 j u n i o c h f r å n d e n 1 5 a u g.
t i l d e n 1 5 d c.
F ö r B a d - o S o m m r g ä s t e P r i s e t p r å r 6 0 k r.
P r o s p e k t s n d e s p å b e g ä r a n.
R e f e r e n s e r i f r u C.
g r e n, V e s t a H a m n g a t a n 5, f r u P e d e r F ö r e n i n g s g a t a n 1 9 I f r u J u l i e G l e r u p, S t u r g a t a n 1 7.
I f r u S o f i e B j ö r k m a n, R u t o r p.
I f r u M a g n s v.
E s e n.
A n m ä l i n g a r t o r d e i n s ä n d a s n d e r a d r e s f r u E l e n M ö l e r, K u n g s p o r t s a v e n y e n 21, 5GAEDKE S ' CACA0, g: ^ [1 8 4 7] d a m e r n a s f a v o r i t d r y c k, ä r r e n a s t o, h e l s o s a m m a s t.
S T O C K H O L M, G E R N A N D T S B O K T R Y C K E R I - A K T I E B O 4 I CD Till s M a l u hos Herrar Specerihandlande.
48 Drottninggatan 48.
Se vidare annonsen i månadens första nummer!
~ 9 Q i [1922] Krnsbärsvin.
K ö r s b ä r svin.
.. V i n b ä r s v i n, rödt.
| V i n b ä r svin, s v a r t.
Vinbärsvin, nvitt.
I Hallonsaft.
\ Körsbärssaft.
Vinbärssaft, röd, ;(V i n b ä r s s a f t, svart.
Vinbärssaft, nvit.
I Ättika.
" j Vinättika.
I Attiksprit.
större flaskor, Bort med liktornarne!
f utmärkt tredubbel fabrikens namn, attiksprit på | HeHhacfcei *, WiderstrÖm, Allm.
Tel. 5 0 8 9 Allm.
Tel. 5 0 8 9.
Sjöberg, Collodin och alla Ett nytt, osvikligt, smärtfritt lik- tornsmedel (bättre än andra liktornamedel) borttager full- komligt liktornar med roten inom kor- taste tid.
Inlagdt i eleganta karton- ger har den för alla dylika medel, att man stän- digt bär det på sig.
Hvar och.
en som har liktornar skall skatta sig lycklig efter att hafva användt Hvarje kartong kostar 1 kr., som in- sändes som postanvisning eller i spar- märken.
Post- o. telegrafadress » De- letor », Deletor ländska Största lager!
stora fördelen fram- Billigaste priser!
Deletor.
o Upsala, Vaksalatorg 27 1 och c0 Gö- teborg, Magasinskvarteret 2.
[1340] [1423] KO fl K.
X Från undertecknads korkfabrik rekommenderas för hushåll &amp; Butelj-, Krus- o. Flask-kork äfvensom öfriga korksorter.
Order till landsorten expedieras mot efterkraf.
[1699] Fredr.
Nymansson, Tillförlitligaste o c h af personer b e p r ö f v a d t medel mot liktornar, vårtor, hudhårdnad och nagelträng '.
O b s.
alltid [1735] l:sta Långgatan 3, Göteborg.
w &amp;!
) jte-SF~T * rSr | " " y ~ denna etikett inregi- strerad * som ga- ranti för varans äkthet.
Säljes i Stockholm hos C. Jt \ J&gt;ufva, Drottuingg.
41, Louise Blomberg, Vester- långg.
39, JSlin Edlund, Drottningg.
63, Uylin &amp; C:i JParfymmagasiner, Tid- m.
fl.
; i landsorten i väl- försedda I * arfymeri-, JEkiperings- och mmami ningskontoren Cigarraffärer å 1 kr.
fl.
B} $É~~ Sändes franko mot kr.
1,10 i frim.
s o m samlinjrsperm för [1767] V är oumbärlig foi hvarje prenumerant, som Önskar att vid årets slut hafva sin årgång komplett och fläckfri.
Sj elf bindaren afskaffär förargelsen att aldrig veta hvart det eller det numret tagit vägen.
Sj elf bindaren behöfver inköpas enär den kan användas år efter år.
• Sj elf bindaren finnes i 3:ne qvaliteter till resp. 75 » 3 5° k 5 kr.
pr exemplar, och kan erhållas i Stock- holm hos hvarje Bok- och de flesta Pappershandlare, samt större Tidningskontor; — i landsorten i hvarje Bokhandel.
S j e l f bindaren tillverkas af •.
F. Eerzogs Bokbinäeri- och Bokför !.-Aktiebolag, Stockholm.
[" 1980] endast en gä ?zg; 2: [1662] (G.
13375) i Sköfde: o c unga flickor Göteborg: Stockholm: Wairn, Jönköping: Malmö: Göteborg.
