# ID: svediakorp-per75
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1890
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,293
# sentences: 842
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


DAGNY TIDSKRIFT FOR SOCIALA OCH LITERIJRA INTRESSEN, UTGIFVEN AF ANDRA HAFTET.
.BsseZde.
Ytterligare om kvinliga skolr&amp;dsmedlernrnar.
Gertrud Adelborg.
Svenska tjänstflickors utvandring till Danmark.
(Forts. och slut.)
Matldda Roos.
Frhn de fattigas hem.
Gustef Svc~won.
Hvad gagn kan samskolan medföra serskildt för kvinnan P Bokanmalningar.
EssseZde: Spridda blad af Rosalie Olivecrona.
A. K-dt: V&amp;r tid och ungdomen af Ludvig Lindroth.
Fredrik Wet- terlund: Digte af Herman Bang.
T r å n riksdagen.
den från Fredrika- Brelnw- Förbundet: endie fonderna.
åden för kvinnor.
I I I.
(Forts.) da i kvinnofragan.
För Förbundets medlemmar kr.
2,50.
För .icke medlemmar n 4t00-
Anmälan, agny, sona iifven under förlidet ii ?.
utgcltt i en för vdra f ö r hdllanden s ' $or upplaga, skall fortfarande verka f ö r Fredrika- Bremer-Forbundets ändamål: " en sund och lugn utveck- ling af arbetet för kvinnans höjande i sedligt och intel- lektuelt såväl som i socialt och ekonomiskt hänseende ".
E o n skall dfven följa den nyare literatzwen, sdrskildt siidana dess alster, hvilka beröra sociala och sedliga frdgor, meddela kortare beriitteber, biograJis7ca och historiska utkast, ijfversigter m. m. Dagny redigeras dr 1890 f r u Amanda Kerfstedt, bitrddd a f * en redaktionskonzité.
F r u S. L-d Adlersparre kommer j ' ort- .farande att till redaktionens förfogande stulla sin r i k a e ~ f a r e n h e t och sitt uarrna intresse.
Dagny utkonzmer nzed dtta Adften pd tvd trycknrk.
P r i s e t f ö r h e l d r g b n g blir fortfarande: l+llör n z e d l e n z n z a r a f f ö r b u n d e t.
.
7cr, 2,50.
För iclce m e d l e m m a r.
-, 4,00.
P ö r b un d s m e d l e m m a r prenumerera d P~-edi-z ' lca-Bre~~ze~ -- Fö~ * - hundets byrd,, 5 Malnztorgsgatan, personligen eller medelst postan- visning.
I c k e f ö r b u n d s nz e dl e m m a r 7cunna prenumerercc d e l s vid alla postanstalter i riket.
d e l s pb förbundsby-dn, d e l s &amp; f % e r hos hrr bolchandlare.
.
.
.
.
Lösnummer kunna erhållas å Fredrika-Bremer-Förbun- dets byrå till ett pris af 6 0 öre för enkelhafte.
Fredrika-Bremer-Förbundets.
byrå, Stockholm, finilas anrnglda kvinliga arbetssökande sasom: lektions- gifvxe i sprak, svenska &amp; nnen, musik, sång, ritning och m %lning, handarbeten m. m., svenska och utländska la- rarimor för hem och skolor, kontors- och skrifbitraden, husförest %ndarinnor, sällskap och bitriiden i hem, före- laserskor, gynmaster, sjuksköterskor m. fl.
Ytterligare o m kvinliga skolrådsmedlemmar af Esselde.
=id ett föregående tillfälle hafva vi med ifseende på kvin- nors inväljande i skolrAd och fattigvårdstyrelse uttalat som v %r Asigt att flertalet ibland oss ännu icke äro vuxna dessa uppgifter.
Det visade sig vid skolriidsvalen förliden höst i hufvudstaden, akt denna förutsättning var riktig.
Det var nämligen i.cke lätt att finna kvinnor p % en gång lämp- liga och villiga att åtaga sig uppgiften.
Under sadana för- Mllanden torde det ej vara ur vägen om Dagny öppnar ett litet samspråk med sina läsare rörande de egenskaper, som böra fordras af en kvinna för att hon skall vara lämplig att inväljas i skolråd.
E n del af dessa, egenskaper äro naturligtvis de samma, som fordras af manliga skolrådsledamöter, shsom redbarhet, pligttrohet, godt omdöme, medborgarsinne samt förmåga att arbeta tillsammans med andra icke såsom en blott mekanisk hjälpkraft under andras ledning och ansvar, utan på grund af egen öfvertygelse och i medvetande af eget ansvar.
Af dessa egenskaper är det arbets f ormågan och medborgarsinnet, som iiro hos kvinnan minst utvecklade.
Bristen p&amp; d e m Sir det också som i allmanhet afhiller oss fr&amp;n att mottaga offentliga uppdrag, och som nu senast gjort det sv8rt att finna kvinnor villiga och dugliga att deltaga i skolrådsarbetet eller ens i valet af nya skolrAdsledamöter.
Kommer man att tanka öfver detta ämne, s&amp; drifves man att se till hvad slags personer det var, som i hufvudstaden tilläto a t t man uppstiilde dem som valkandidater.
Man finner då, a t t i de församlingar der kvinliga skol- rådskandidater förekommo, dessa samtligen voro lärarinnor.
Det är, för att tala med Geijer en händelse, som ser ut som en tanke.
Och hvad innebär denna tanke om ej det, att lärarinnorna äro framför andra i besittning af de för en skolrådsledamot oumbärligaste egenskaperna.
E n jämförande blick på kvinnor af andra kategorier skall förklara förhål- landet.
Förmögna ogifta kvinnor med oberoende ställning och hvilka, såsom det heter, " icke behöfva arbetan, hafva icke heller som unga lärt arbeta.
De komma sällan i tillfälle att Dagny.
- - 3 T
öfva sin omdömesförmå,ga på större omrhden eller att tänka öfver allmänna angelägenheter, Somliga öfva en prisvärd välgörenhet; andra medverka i föreningar för fattigas hjälp, men detta ej sällan på ett ensidigt sätt, som begriiasar deras intresse till deras fattiga, deras skyddskvarter, deras spisnings- anstalter = nggot som i och för sig visst icke bör klandras, men som dock gör dem ur stiind att öfvsrskåda eller fatta vidden af den samhällsuppgift, i hvars lösning de likväl taga del.
Detsamma kan sagas om flertalet arbetande kvinnor äfven om de tillhöra den bildade klassen.
Visserligen hafva de lärt arbeta, men detta siillan pk ett sjalfständigt satt.
De a g - ganden, som anförtros den kvinliga tj änstepersonalen i for- siikringsanstalter, banker eller köpmadontor m. m.
äro för det mesta af mekanisk art, och vi känna mer h en af dessu kvinnor, som i många decennier,; ?å ett exemplariskt satt skött sin tjiinst, men icke hafva gjort sig nggot begrepp om den anstalt de tjäna eller kunna bilda sig &amp; got omdöme om den kanske storartade och for allmiint väl vigtiga institution, i hvilken de medverka som kuggen i ett stort maskineri.
Skollärarinnan har deremot liirt arbeta p t ett mera tän- kande och sjiilf ' ständigt sätt; hon deltager i skolans lärare- kollegium, s&amp; ock, d&amp; hon är framsthende, i komither, skol- mötesbestyrelser m. m.
Hon har ock genom själfva sin dagliga verksamhet talrika tillfallen att bilda sig omdöme-; om män-.
niskor och förhållanden.
Vii1 ar det sent, att icke alla begagna sig af dessa fördelar, att m h g a också har blifva blott kuggar i ett maskineri.
Men här finnas dock samma mojEig3zeter till vinnande af arbetsduglighet samt sinne för och insigt i all- männa angelägenheter, som mannen möter genast vid utträdet i lifvet.
EPa bidragande orsak till att liirarinnor torde komma att valjas i de st&amp; städerna är naturligtvis den, att de äro kända i större kretsar än de flesta andra kvinnor, som kunna komma i frhga, och att de valjande kunna hoppas, att de ega sakkurcskap på det omrade der de skola arbeta.
Tills vidare är det saledes ganska naturligt att man At- minstone i hufvudstaden söker få fraxnst&amp;ende IamsiLinior iii i skolrbden, men det vore icke önskligt, att man i all framtid sålunda begränsade sitt val.
S&amp; är icke fallet bland rniinnen.
Uan väljer af dem redbara praktiska personer af alla stånd intresserade för skolans uppgift och folkets basta.
S&amp; bör
man välja äfven bland kvinnorna, när de en gång genom uppfostran blifvit verkligt arbetsdugliga och väckta till del- tagande för folkets väl i n&amp;gon annan riktning än endast allmosegifvandets.
Grunden till kvinnans uppfostran för offentliga värf vänta vi af den högre flickskolan och dess lärarinnor, men hittills hafva vi väntat förgäfves.
Bristen på medborgerligt sinne.
och förstånd på allmänna angelägenheter hos hufvud- stadens kvinnor visar sig bäst i deras ringa deltagande i stadsfullmak tigvalen.
*) Men oaktadt allt hvad här blifvit sagdt, veta vi väl, att hufvudstaden eger mer än en framstående och för folkets väl nitälskande kvinna, Bfven utom lärarinnornas krets, som en- dast af blyghet och ovana vid att framträda, undandrager sig både att själf taga del i skolrådsval och att låta sig välj as.
E n klass der man redan nu borde kunna finna ej få lämpliga personer för den ifrågavarande uppgiften, är den som omfattar kvinliga arbetsgifvare och större husegare.
Som bekant falla nämligen äfven ekonomiska frågor inom skol- rådets verksamhet, såsom tomtinköp och byggande af skol- hus m. m.
Den sjalfmisströstan vi talat om bör kinnna öfvervinnas, helst om man besinnar att nybörjare inom skolrådet - män så val som kvinnor - har som på andra områden troligen få, betrakta ' början af sin tjänstgöring som en larotid.
Som bekant har man i landsorten vid val af kvinlige skolrådsledamöter ej följ t Stockholms och Göteborgs exempel och valt lärarinnor, utan kvinnor af annan samhällsställning.
Af flere skäl torde detta vara ganska naturligt.
För det för- sta finnas på landsbygden högst få lärarinnor att tillgå, då man väl ej i början torde komma att rösta på folkskolelärarin- nor.
Att invälja en valbar folkskollärarinna möter likväl in- tet hinder; mer än en folkskolelärare på landet är medlem af skolrådet.
Men det torde ej förnämligast vara bristen på, lärarinnor, som på landsbygden vändt kommunernas upp- +) Vi kunna ej underl8tit att phminna om, hurusom kvinnorna i en finsk stad förliden höst genom att sh mmgrannt som möjligt infinna sig vid stadsfullmiiktigvalen lyckades beherrska dessa och blaud stadsfullmiik- tige invälja man, hvilka på, sitt program friimst skrifvit arbetet för nykter- hetssaken.
marksamhet på andra kvinnor.
Af gammalt har p&amp; flere af våra större bruk och egendomar skolorna omfattats med varmt intresse af egarnes hustrur och vuxna döttrar.
Bi kanna mer än en husmoder p&amp; landet, som varit skolrkd, om icke till namnet, sk dock till gagnet.
Om nu i en kommun finnas sådana på förhand för skolorna varmt intresserads kvinnor - enkor eller andra myndiga kvinnor -, så är det ju ganska naturligt, att en kommun med sitt val träffar just sådana.
Och hos dessa sjalfva torde ej den bland de stora städernas kvinnor förekommande rädslan för det offentliga upptriitdan- det, låt vara i en liten krets, förefinrias som hinder att mottaga valet.
I de flesta fall torde nämligen skolrådets maaliga.
med- lemmar höra till dessa kvinnors ngoda vänner och trogna grannarn.
Vi äro förvissade om, att den ratt som lagen nu tillerkänt dessa kvinnor att egna sig å t folkskolans tjänst, skall göra dem alltmera skickliga att ataga sig skolrldsbe- fattningen, enär denna rätt skall hos dem röda kalislail @ F alasvar, si % a t t de med bibehiillande af det gamla intresset al gå framat i arbetsduglighet och verkliga insigter.
Af erfa- renhet veta vi, a t t det mer än en gång varit svhrt att p&amp; landet erhålla lämpliga skolrådsledamöter; vi äro öfveriygade om att denna brist skall mer och mer komma att fyllas af dugande kvinnor.
Att skolraden på landet och i de mindre städerna hafvn ett vida större verksamhetsf6lt och vida större myndighet än t. ex. skolraden i Stockholm torde vara bekant.
I hufvudstaden %r det nämligen Ofverstyrelsen som nar- mast sköter folkskolans pedagogiska angeliigenheter, sksom ämnesfördelning, anskaffande af materiel m. m.
- Att i en del kommuner p % landet kvinnor icke kunna inväljas i skol- rad beror derpå att kyrkoraden der tjiinstgöra äfven såsom skolrkd, och a t t kvinna icke är valbar till kyrkor&amp;d.
Det star likväl hvarje kommun fritt att i detta hänseende ordna sig efter eget godtfinnande med kyrko- och skolråd skilda eller förenade ..
Men om vi nu lyckas tillegna oss de egenskaper, som anses oumbärliga för skolrådsledamötsr i allmänhet, vare sig de äro män eller kvinnor, så är dermed icke allt vunnet.
I så fall skulle Hr.
Törnebladh haft ratt i sitt p&amp;stå,enidc, att det vigtiga är att f&amp; en duglig person i@ i skolrataet och att det
ar aldeles likgiltigt om denne ar en kvinna.
Men det är icke s&amp;.
Hvad som skulle vinnas med den nya lagen, ar just att ett kvinligt element komme in i den institution, som har led- ningen af folkets skolor sig anförtrodd.
I småskolorna ut- bildas massor af barn i den ålder då, enligt allas ksigt, både gossar och flickor böra stå under moderlig vård och tillsyn.
Den egentliga folkskolan har lika många flickor som gossar, och af lärarekorpsen är mer an hälften lärarinnor.
Det %r ju d&amp; tydligt, att den institution, som bör leda och öfvervaka hela denna verksamhet bör inom sig ega ocksa ett kvinligt element.
Denna sanning &amp; r s&amp; påtaglig, att vi äfven med risk att synas tala i axiom icke tveka att betona hurusom en kvinna, lämplig att inv&amp;ljas i skolrad måste hafva en egen- skap, som icke finnes hos mannen.
Holz s7call vara 7cvinZig: Hon skall (för att halla oss blott till ett par punkter) icke se saker och .förhållanden så i stort, att hon förlorar blicken för det lilla.
Hon skall inom skolrådet kunna blifva den, med hvilken lärarinnan lättast och förtroligast meddelar sig och hon skall i barnens hem kunna verka s&amp; som ingen man.
Vi skulle s&amp;lunda icke önska att se i skolråden invalda kvinnor, som i strafvan efter falsk likställighet bemöda sig att till tankar och &amp; sigter liksom i hela sitt uppträdande blifva s&amp; manhaftiga som möjligt.
Då skolråden hittills verkat med endast manliga krafter, har deras inflytande helt naturligt va- rit ensidigt manligt *).
E n skdan institution borde väl dock till sin sammansättning och verksamhet vara s % helt mans7clig som möjligt.
I detta syfte bör den med så mycken glädje hälsade reformen verk&amp; och skall det ock, när man och.
kvinnor med b a r sina egendomliga ghfvor samverka inom skolraden till fromma for folkets barn.
*) Vi erinra t. ex. huru villigt gossarnes slöjdundervisning tillgodo- setts i folkskolorna p&amp; landet, hvaremot det hört till undantagen att flickorna fatt lika sy; ja, man har i riksdagens andra kammare fitt bevittna huru- som landtmannens majoritet, som torde riikna inom sig mången skolrads- ledamot, högljudt och envist protesterat mot att folkskolan skulle upptags kvinlig hemslöjd bland sina Iaroiirnnen.
Svenska tjanstflickors utvandring till Danmark.
(Forts. och slut.)
. '
Det kan icke nekas att den lön de svenska tjiinstflickorna erhAlla i Danmark a r vida större an den de kunna vinna i hemlandet, och att i följd deraf mAnga af de utvandrande till Sverige hemföra ej obe- tydliga summor.
NAgra utvandra en sommar för att förtjana till en symaskin, andra insätta medel i sparbankerna, barn hjalpa sina för- illdrar, andra afbetala skulder, köpa eller bygga hus o. s.
Y.
SA hade t. ex. en flicka varit i Danmark l ' / z Ar och under denna tid hem- skickat 170 kronor.
- En kvinna blef enka med sex oförsörjda barn, hvaraf fem döttrar.
Dessa växte upp, började utvandra, och dA van- ligen tre af dem hvarje höst Aterkommo frAn Danmark med sin sparda penningesumma, hade flicko~na p&amp; detta satt Irunnut inköpa en snygg stuga och hade nu modern boende hos sig.
De vor0 glada och tack- samma för den förtjanst de haft, och det hade ghtt dem alla val.
E n af dem, som var mycket stark, hade förliden sommar, lönen och de penningar hon fAtt för extra betingsarbete sammanraknade, förtjänat 140 kronor.
Men den ekonomiska vinst dessa och liknande berattelser fortalja om kan dock icke motvaga de sorgligs följder för ava al individen som för landet, hvilka utvandringen i allmanhet medför.
LAtom oss nu se till huru lifvet gestaltar sig för de svenska flickorna i Danmark.
De flesta erhalla plats som ladugirdspigor eller som hvitbetplockerskor.
För 1adugArdspigorna galler vanligen följande arbetsordning: arbete i ladughrden: kl. ' / e 5 f. m.
- kl. l A 2 e. m.,, ' i 2 5 e.
m.
-,, 7 e.
m.
p&amp; andra girdar: arbete i ladugkrden kl. ' / e 4 f. m.
11 f. m., 4 e. m.
7 e. m.
PA mellantimmarne lattare arbete inom hus.
Lönen a r vanligen 100 kr.
för 6 mAnader.
LadugArdspigornas arbete a r i regeln mycket tungt.
Det beraknas vanligen, att en flicka skall hinna mjölka 18-20 kor p&amp; de tvA tim- mar, som gro anslagna till mjölkningen.
E n person g&amp;r efter och profvar, att hvarje ko &amp; r riktigt slutmjölkad.
Att ladugilrdspigorna ligga om ngtterna med varkande armar och sbka genom kalla omslag dbfva smartan lär ej vara ovanligt.
- -,
En flicka hade genom agent erhtillit löfte om plats i Köpenhamn mot 160 kr.
pr Sr.
Den plats hon fick var emellertid utanför Kö- penhamn och lönen 125 kr.
Hon skulle tj8na ensam hos en bonde; denne hade förut haft tvil tja.narinnor, men nar man nu fick en svenska, " och svenskorna gro ju SS flinka ", tog man bara en piga, Hon skulle mjölka 14 kor och sedan " baran mjölken med ok öfver axlarne l / 4 mil och detta tv&amp; g b g e r om dagen.
Dessutom skulle hon sköta grof- göromiilen i hemmet sSsom skurning m. m.
E j underligt om det blef tungt för henne.
Hon sjuknade snart och 1&amp;g i november döende.
Fadren sado griitande: nJa, hade jag följt kyrkoherdeus rld, SA hade detta icke h&amp;ndtn.
För hvitbetplockerskorna gäller vanligen följande arbetsordning: 7- e. m. under förra delen af sommaren arbetas: kl. l / s 6 f. m.
9, senare,,,, 9) 9, 9, 6 Y, - 6 Y,; af denna tid anslSs ' 1s timme till frukost, 1 l / z timme till middag och ' / n timme till aftonvard.
Lonen, vanligen 100 ' kr.
för 6 mSnader, kan genom extra eller betingsarbete stiga till 125 eller till och med 140 kr.
Äfven hvitbetp$ockerskornas arbete ar tungt.
Att dag efter dag g&amp; nedböjd öfver hvitbetshkern är anstriingande nog.
Är det brannande solsken blir arbetet an mera tröttande, och har det regnat eller regnar det, blir det ett ohyggligt arbete.
Khderna blifva genomdta och smutsiga.
P&amp; en del gSrdar i Danmark finnas ej eldstader i pigornas och drangarnes rum, och d&amp; finnes ej tillfallo att hastigt torka klil- derna.
" Man Iiigger sig p&amp; dem, s&amp; torka do fortastn.
FrSgar man flickorna huru de haft det i Danmark, fSr man emellertid vanligen svaret: " Möe gödtn, uttaladt med dansk brytning.
Och det ar ju ganska naturligt att de, dS de i m h g a fall utvandrat mot föraldrars och ntistan alltid mot pastors inrldan, skola tala val om den ort, der de varit, och dit de amna Stervända ngsta Sr.
Men talar man vid hyggliga kviunor, som efter flerilrig vistelse i Danmark blifvit bofasta i hemtrakten, far man höra att lifvet i Danmark i de flesta fall varit ganska tungt och fullt af frestelser och faror.
Dan- skorna sjalfva htilla sig numera för goda att arbeta sSsom hvitbetploc- kerskor, ladugards- och vardshuspigor, och innan svenskorna började anvtindas 9, dessa omrSden, var det endast de sämsta danska kvinnorna, som &amp; togo sig niinida arbeten.
Orden " malkepigen, " roe pigen och " vaerdshuspige " hafva derigenom fStt dSlig klang.
De iiro ofta liktydiga med offentligt fruntimmer.
gSrdarna, der ladugbrdspigor och hvitbetplockerskor arbeta och inkaserneras, föres ofta ett vildt lif.
Kvinnorna hafva visserligen sina rum skiljda frhn karlarnas, men att de g6ra besök i hvarandras bo- - a
stader siival om dsgen som om natten &amp; r ej ovanligt.
" S&amp; fort som di 8 ' ladugirdspigor, blir di inte extimerade af sitt herrskap, utan det &amp; r ofta ingen tillsyu alls, och vanoraas ii9 sidana vid girdarna, s&amp; kom- mer kararne inte in genom dörrarna, s&amp; kryper di in genom fönstren eller pigorna ut *.
En jurist berattade hurn stold en natt hade blifvit begingen i e# rum, der tio svenska kvinnor legat.
Vid polisundersökningen visade det sig, att under natten tio karlar afven varit i summet.
en del ghrdar söka dock förvaltame att hdllis ordning, g8 omkring p&amp; aftonen och se till att ingen karl smugit sig in till flickorna samt stanga igen om dem.
Sant ar emellertid nog hvad en iildre hustru sade: Bill di vara rediga i Danmark, s&amp; kan di det der lika val som i Sverige, men det fins s&amp; mtinga latta flickor, skall jag sage, och somma blir rent som galna, n&amp;r dorn kommer ut och far höra det friimmande spr&amp;ket och se s i mycket granne, som di aldrig sett forr och sa danstillstiillningar och &amp; dant; men se sidant ska ' en akta sig för.
Ja, ho ' vet nog, att om ho ' kommer i en friimmailde stad, s&amp; fast ho ' har varit i minga lander, sh Stan ho ' inte hitta till ratta; huru skall det d&amp; vara för en smAlandstös, som aldrig laar sett n %- got förrn.
.&amp; andra egendomar bryr sig ingen om hurn det g&amp;r till; blott arbetsmaskinen arbetar ordentligt, f i r den i 6frigt reda sig sjiilf.
ahet förvaltarne ghfvo stryk och dermed oskalige pid~efvo arbetet srar förr vanligt.
Det skulle dock ej nu kunna ske; flickorna ginge di3 till en annan egendom.
Det shges ock att förhtlllandena vid IssndtgArdarne börja blifva biittre hvad sedlighet och ordning angar.
En bidragande orsak Piartill tir sakerligen att finna i det upp- drag en bibelkvinna fr8n Elsa Borgs hem i Stockholm erbillit att verka bland de svenska tjiinstflickorna B Danmark.
Bet &amp; r nu fyrs somrar denna bibelkvinna, anstald genom Eronprinsessans af Danmark försorg, förmanat, last och talat med de &amp; Irandtg&amp;rdarnia samlade sven- ska flickorna, och i ett bref frin Danmark skrifves, att " hennes Mis- sion har overordedig heldig Ind$ydelse baade paa Herskap og Tyende. "
Men huru svhrt skall det dock icke varra att bevara sig oför- derfvad, d s man ung och oerfaren kommer i en sildan orngifning, lösryckt frin hemmet, frin alla familje- och slagtbandl och ingen som rider och varnar, men m&amp;nga som locka!
De fallna kvinnorna Iars icke lemna n&amp;gon möda ospard för att f % de of~rderlvade liks daliga, som de sjalfva gro.
Hter giillcr: ' En fAr lof te9 tre ' sig hele tiden, om det skall gA ", och att ' aldrig gifva sig ut ensam utan blllh va!
ihop med dem man kan lita p&amp;. "
a
.
I Danmark borjas och slutas arbetet pA de flesta stalleii p&amp; bestämdt klockslag.
Vanligen äro alla lediga kl. 7 p&amp; aftonen, och flickorna talade allmänt om denna ledighet sksom en stor fordel; den medför dock mBnga faror.
.Danslokaler med det i Danmark öfverallt.
flödande branvinet locka allt som oftast; p&amp; en del egendomar dansas ngstan hvarje kvall.
Mycket klagades öfver söndagsarbetet, hvilket ej lar vara ovanligt.
i Danmark.
Siillaii tvingas viii niigon direlit till arbete p&amp; söndagen, men arbetsgifvare och förvaltare se med missnöje pA den, som nekar att arbeta.
F ö r söndagsarbetet lemnas extra betalning.
Att flickorna i alla afseenden fara illa af detta shdagsarbete ä r ju klart.
Kroppen behöfver efter veckans tungs arbete hvila, och i det mangahanda hvari de lefva, behöfva de val en dags hvila och vederkvickelse.
De all- varliga flickorna frAn de goda hemmen medföra ju ofta nBgra andakts- böcker; när skola de f&amp; tid att läsa i dem, om söndagen friintages dom?
Och &amp; r det ej under söndagens stillhet, som tanken pA hem och föraldrar ofta starkare tränga sig p&amp; den bortavarande än under veckans arbet.e?
Och dessa hemtankar torde mer än en gAng hjiilpa flickan att ej förorsaka far och mor sorg.
I dagligt tal reda sig svenskorna ganska snart med det fram- mande sprAket, men da de g&amp; i kyrkaii första de ej alltid gudstj$i,nstea och komma kanske derför ur vanan med kyrkobesöken.
S&amp; st8 do der d&amp; ensamma i frhmmande land: ingen förgmlings-gemenskap eller kyrklig omvardnad, ofta ingen husbondes omtanke och tillsyn, ingen slagtioge, ingen van, som kan hillla en skyddande hand öfver dein, Synnerligen betanklig visar sig utvandringen vara för helt unga flickor; detta dels i sedligt afseende, dels ock för deras halsa.
All- mänt sades, att ingen flicka borde utvandra för0 18 Ars Alder, och nu begifva de sig ofta &amp; stad sa fort de gAtt och läst, ja mangen g&amp;ng and8 förr; det berattades ocksB om rnAnga flickor, som frAn anstran- gande arbete vid denna &amp; Ider hemkommit med bruten halsa eller sinnesförvirrade.
AngAende vadorna sAval i sedligt afseende som för halsaii gäller dock, att ett halft Brs vistelse i Danmark sBsom IndugArdspiga eller som hvitbetplockerska vanligen ej skadar; men upprepas resorna &amp; r efter Ar, uteblifva sallan de sorgliga följderna.
Flickorna angripas SA .. sm8ningom af " pyntesygen; " de upptrtlda till och med p&amp; Bkrarne i armband, halsband och andra granlAter, k6ya tunna fabrikstyger i stallet för de medhafda hemväfda ullkläderna och penningarne smalta snart uuder deras hander.
Flickorna börja ock tröttna p8 att blott arbeta och att vara utestängda frin.
alla de nöjen, de höra omtalas.
Försigtigheten slappnar af; de öfvergifva sina bepröfvade kamrater9 vAga sig ut p&amp; egen hand och ing % s&amp; smilningom bekantskaper bland karlarne p&amp; gArden, ibland med nagon svensk, som sedan kom- mer dem pA fall.
FA de db barn, kvarstanna de ofta i Danmark, utackordera barnet och fortsatta att t j h a.
Bida flera af de svenska kvinnorna i Danmark hafva salunda barn, an hoad man Mr hemma har reda pi.
FA de tv8 barn racka emellertid peoningarne ej till, .och s&amp; Btervanda de hem eller %tersandas af den danska polisen, som s&amp; fort nhgon svenska begar hjalp, genast atersiinder henne till hemlandet.
Har nu en flicka.
rakat i olycka eller bar hon under sommaren bortslösat sin arbetsförtjanst, s&amp; att hon ej har penningar till hemresan och derför vill stanna kvar i Danmark, vander hon sig g % hösten van- ligen till agenterna i Köpenhamn.
Utan alla penningemedel, som flickorna ofta gro, blifva de helt och hallet beroende af agenterna och deras godtycke, rAka snart i skuld till dem och malste till slut antagla Iivad plats agenten bjuder dem, denna m&amp; nu vara aldrig s8 dhlig.
Det synes som om det i KUpenhamn ginge flickorna &amp; nnu samre a n p&amp; landet.
G&amp; de med halsduk ute p&amp; gatorna, fA de ofta Ihgt - fulje, och vanligt Sr att höra: " Mej, se en svenska, henne ska ' vi At.
Lönen i famiij a r vanligen 8-14 kr.
j. miinaden, Hvnd tillsyn, arbets- och matordning angii, tir det naturligtvis olika i olika familjer.
Efter de uppgifter jag erhiillit a r lönen: A vafverier vanligen (fast lön) 7-12 hr.
i veckan,.
,,,, (vid accordsarbete) 8-14,,) q 1 cickoriafabriker 4-12!, 9 (vanligen 7 kr.).
vid cigarrfabriker.
7-9,, 99,, tandsticksfabriker 4-14,, 9 9 Under sommaren arbetas frin kl. 6 f. m. till kl. 6 7 e. m.
Under vintermlinaderna nedsattas lönerna och d&amp; arbetas fr&amp;n kl. 6 f. m. till kl. 4 e. m.
Det &amp; r ofta diliga svenska kvinnor, som arbeta i Köpenhromn, - och de hafva gifvit det svenska namnet vanrykte i Danmark.
Det a r kvinnor, som i syd-Sveriges stader kommit p&amp; skam, och som derf6r dölja sig i Danmark eller som i den danska landsbygden stllt SA far sig, att de icke vilja eller icke kunna hterviiuda till hemmet.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
9) Jag vill har begagna, tillfdlet att omniimna, att hrnehjemmet ' " Bethania, ", Helgolandsgade 8: V., erbjuder bostad för billigt pris, 30 öre om dygnet för kost och logis.
Den, som der vill blifva mottagen, bör förete rekommendation utvisande att sökanden ar en ordentlig flioka.
Hem- met iir nybygdt och mycket viil ordnade.
Att sanda en ung oerfaren flicka ensam till Danmark anses af goda hoch tankande mödrar som ett stort vagspel.
Jag hörde ocksh mödrar yttra fbljande: " Hon hade aldrig fAtt resa om inte min syster varit der, - som kunde taga v&amp;rd om henne ", och " Ja, s&amp; har jag ocksA i hvarje ' bref förmanat henne .eller skrifvit s&amp; mycket Guds Ord och bedt henne - tanka p&amp; sin framtid och p i sina gamla föraldrar ".
Det goda hemmets inflytande och uppfostrans betydelse har öfverallt visat sig.
För de hyggliga flickorna frAn de goda.
hemmen g&amp;r det oftast abra, men för de oförsthndiga och fdfäfiga &amp; ro farorna i Danmark vida större &amp; n i Sverige, och s&amp;som förut &amp; r sagdt, de upprepade resorna - eller längre tids vistande i Danmark ökar faran.
I november mtinad Atervanda m b g a af de utvandrande; en del .af dem skildras d&amp; allmant s&amp;som förvildade.
Har ser man en mor med - ett barn p&amp; armen, der en flicka som sörjer och grtiter, ty hon skall hem och bekanna sitt fall.
M&amp;nga iiro ock högijudda och svarjande; .och med branvinsbuteljen, som gAr laget rundt, upptrada de A ilng- b&amp;tar, jiirnvagar och h8llplatser.
S&amp; &amp; tervanda de till sina hem, och der - fann jag dem nu.
Hos somliga talade redan ansigtsuttrycket om, att de lart mycket ondt; men jag sAg ock mAnga unga flickor, som efter en .B tvil halfirstjanster i Danmark hade ett utseenb s&amp; rent, förstAndigt .och fltirdfritt, att man siillan f&amp;r se det battre.
De hade genom faste- .pigornas försorg uiidgiltt farorna i Köpenhamn, p&amp; landet hillit viil ihop med sina bekanta friln socknen och vor0 ngstan ovetande om alla - de faror som funnos utom dem A sjalfva landtghrdarna, men afven der: hade de vetat att bevara sig.
I hemorten har man emellertid ej liingre förtroende för dem, - sedan de börjat utvandra.
De antagas ej g&amp;rna i tjanst inom för- - samlingen, Atminstone ej om de varit iite flera Ar.
De anses h a f v ~ ' fhtt för stora ansprtik, för mAnga nya idber, ja, med ett ord, de anses ~oenvandbara.
E j heller vilja de garna arbeta under vintern.
De .strafva s&amp; h&amp;rdt under sommaren, att de anse vintern som en hvilotid, ~hvilken p&amp; basta satt skall fördrifvas; nar viren kommer resa de &amp; ter sin vag.
Hafva de under sommaren hopsparat nigra penningar g&amp; dessa snart &amp; t, och derefter blir det hemmet, som Ater far föda dem.
Den van- liga arbetslönen i Danmark a r 100 kr.
för halft Ar.
Nar derifrh dra- .ges resekostnaderna till c: a 30 kr., BterstA 70 kr., hvilket a r det kapital, som en hemviindande flicka disponerar, om hon varit mycket sparsam.
Nu a r det visserligen sant, att en helhrsldn i Kronobergs och Blekinge kr., men den tjanande f&amp;r d&amp; afven Ian sallan öfverstiger 30-40 kost och bostad i r e t om, hvarför f0rtjansten för dem, som tillbringa
vintern i sysslolöshet ej torde blifva ni&amp;mnicard, men som vanligt Bs det den kontanta penningen som varderas och efterstsiifvas.
Antages emellertid helBrsplats i hemlandet, kommer reslusten ofta p&amp; vihen, drangar och pigor blifva oregerliga och skiljas rnbngen gftng friln sin plats i olaga tid.
Och sBlunda uppsthr det förhBllrrndet, att oaktsidt det är sant, att inom flera af socknarna i Kronobergs lan knappast finnes plats att fil i hela socknen för ett par fullvuxns drilngar och pigor, s i ar det ock ' lika sant, att der &amp; r ondt om tjanstfolk, synnerligast sommartiden.
911 ungdoni vill tjana utomlands och fordrar, om den skall skanna hemma, högre lon &amp; n hvad de smA ggrdsegarne kunna gifva.
D i den kvinligs ungdomen silunds i allmänhet under vintern saknar bcst8mdt arbete samt hemmen med de torftiga förhillanden, som der rhda, ej kunna gifva namnvardl syssels~ttning, besannas ordet: " Fáfang gA larer mycket ondt ".
Tiden tillbringas med besök, kaffe- drickande rn.
m. och derunder sprides frbn stuga till stuga berattelser om Danmarks högra löner, m h g a förlustelser, fritiden och den obundna friheten.
Nissnöje med hemmavarande föïh&amp;llanden samt 18ttsinne och fáflnga uppspira i de berattandes sphr.
Hafvza flickorna hopsparat och i banken insatt nagon penninge- summa f&amp; de snart giftermillsanbud, och d i visa sig Ater följderna af utvandringen frAn en annan sida.
Flickan har under barndomen va- rit upptagen af - sin skolghng, utvandrar kanske som helt ung och lar sig i Danmark Iivarken det ena eller andra af de göromall, som till- höra en hustru; deremot har hon i det bördigare och rikare landet lilrt sig en hel del ansprak, som hnda till de sista tiderna ansetts för stora för SmBlandsbygden.
Efter giftermiilet hopsmälta snart de hop- sparda penningarna, och fattigdomen trycker dubbelt.
Men en af utvandringens mörkaste sidor ar dock det sedliga för- fall, som Atfölfer densamma.
I hvarje socken berättades om kvinnor, som blifvit hemskickade med 1, 2 &amp; 3 barn.
Modern hade först kun- nat försörja sig, men s i blef det henne en dag omöjligt; hon begarde allmosa och blef d&amp; oniedelbarligen hemslnd.
Ibland kunna flickor- nas föraldrar Ataga sig barnen, och d l Atervander modern vanligen till Danmark, hemsander nigon g8ng litet penningar; mangen gAng l&amp; ter hon ej höra af sig, förr $in hon kommer med ett barn till.
Ofta kunna dock hennes föraldrar ej itaga sig tungan af annu en mun att föda, och d&amp; f&amp; fattigvirden taga hand om barnen.
Om en ung mo- der berattades huru hon kommit till Sverige med ett helt litet bara, g8tt till sitt hem, sakta öppnat dörren och lagt barnet innanför den- samme.
De innevarande hade ingenting markt, förs an barnet bör-
jade skrika; modern hade utan att gifva sig tillkänna för sina förll- d r a r genast atervändt till Danmark.
- En annan mo ' der blef af po- lisen hemskickad f r h Danmark, och en mörk, ruskig höstafton kom, hon till sin faders stuga.
Hon ledde dA vid handen ett barn, som .. finnu ej var tv&amp; &amp; r och bar p&amp; armen ett pA tvA manader.
DA fadern %ck se henne ropade han: " Ut med dig, jag vill inte se dig ", och - statigde dörren för henne.
Hon hade rest mot faderus vilja.
Der stod hon d i med barnen, som gräto och jamrade sig.
Den lilla ville hafva .näring af modern, den aldre en bit bröd.
Hon gick ut i mörka sko- - gen och lyckades s&amp; srntiriingom leta sig till en backstuga, der hon tills vidare blef mottagen.
Det ar ej ovanligt att kvinnor hemkomma med barn, inhysa sig .nAgonst&amp;des: rymma fran barnet, som derefter m h t e omhandertagas af fattigvhien.
Hr efter &amp; r kan modern upprepa samma Atgärd; hon .har kvar sin plats i Danmark, nytt arbetsbetyg behöfves siilunda ej, .och intet hindrar henne att fortsatta sitt lastfulla och förderfbringande .lefnadssatt.
Förunderligt ä r ock huru litet mAnga föraldrar anse sedlighets- brott som synd och skam.
Jag hörde mangen g&amp;ng uttryck sasom: ' " Det kommer inte flera barn till i världen iin Gud villn och " Ja det har gatt vhr flicka riktigt bra i Danmark.
Visst har hon ett barn: derifrh, inen det betalar hon oss för, SA att det är det ingenting att saga p&amp;. "
Emellertid hafva de till Danmark utvandrande svenska tjänst- gickoroa förvarfvat sig ett &amp; ligt rykte.
I Nöbbeled sades: " S9 m h g a som resa ut, SA komma de nog i olycka, om man bara visste om det; " .och i Karlshamn: " Det stigs allmiht har, att ingeu piga kan resa till Köpenhamn utan att hafva barn med sig hem. "
E n högre polisman i ICöpeuhamn uttalade de harda orden: " Ni .matte inte hafva niigra sedliga flickor i SverigeJ).
Han stödde denna sin Asigt bland annat derpA, att t. ex. bland 18 för osedlighet under: 3 manader tilltalade svenska kvinnor, 9 sade sig redan i Sverige hafva t r l d t in p&amp; lastens bana.
Detta skulle d&amp; tyda p&amp; att det är de osed- liga flickorna, som lemna Sverige.
Att förhallandet I&amp;ngt ifriu alltid Ar sidant., hafva vi ofvan visat och tillika att just de samsta flickorna stanna i Köpenhamn.
Vidare visade han huru nBer$ning om Kjében- ' havns Politin Ar 1887 bland de prostituerade i Eöpenhamn upptog ej mindre an 87 kvinnor frAn Sverige.
FrAn Köpenhamn vor0 under samma tid 254.
Han ' var emellertid ej ensam om detta harda omdöme.
Nej, det mötte mig bfverallt i Köpenhamn.
Det sades att man började blifva '
* &amp; radd att anvanda de svenska tjanstflickorna, emedan man sallan lycka- des träffa p&amp; nAgon sedlig flicka.
För att i nAgon mAn se huru det förhöll sig med sedligheten i de svenska församlingar, der den ifrhgavarande utvandringen mest eger rum, har jag derom insamlat en del uppgifter *) och fuunit dela a t t antalet inom församlingarna födda oakta barn icke &amp; r större inom.
namnda församlingar an A landsbygden för Ofrigt, dels ock att an- talet derstldes frAn Danmark harstammande i Sverige födda ollkta.
barn a r ofantligt stort, E&amp; t. ex. inom Virestads församling 48, % af samtliga oakta barn, och dock finnes i denna berakning upptagna en- dast de barn, som inom socknen födas och icke alla dem, som hem- - sändas frAn Danmark med eller utan mödrarna.
Att komunerna drabbas fiArdt af utvandringens följder B ï natur- ligt.
Enligt af komunalordförandena lemnade uppgifter underhöllos t. ex. Ar 1889 af TingsAs ' komun 29 personer, af Oljehults komun 7 personer och af Eringboda komun 11 personer, hvilka antingen voro olktca barn harstammande frAn Danmark eller personer, som genom utvandringen dit blifvit till halsan förstörda.
S&amp; snart en sveusk kvinna ej &amp; r i stiind att försörja sig sjalf i Danmark hemslndes hon nä.rnligen genast, och det a r endast shdana medellösa kvinnor, hvilka,.
sedan de fylt 21 Ar, tillbragt 12 Ar pA fri fot i Danmark, som ej p&amp;.
detta satt kunna htersandas till Sverige.
För gifta ma.kar och deras barn galla silrskilda besthmelser.
* *) *) Nedanstaende tabell visar: 1) antalet hren 1884-1888 inom församlingen födda brirn; 2) under samma tid födda ohlits barn: 3) huru mhnga af dessa senare kunna anses härstamma ' fran Danmark; Af de l j 1 I Antal &amp; ren N 884-188t födda barn Små.land.
.
.
.
Wirestad Nöbbeled O. ThorsBs Linnery d Södra Sandsjö Tin s i s ~a8car~d Blekinge.
.
.
.
Eringsboda Öljehult Karlshamu Ronneby Skiine.
.
.
Bj ersiis Knisslinge svensk Författningssano.
.
Deraf oakta 36 15 9 25 39 29 26 64 21 92 164 21 8 för a r) akta an- Ner i % ses hiir- L€ sarnt.li.
stamma ga oakta fr&amp;n Ilan.
mark G % 27 % 22 % 14 23 34 % 12 % 0 % l4 % 3 % 6 ?b 0 % 0 % '
Och för att se saken frAn hnnu en annan synpunkt, hurudan skall utvecklingen saval den andliga som den materiela blifva i de fur- samlingar, der ntlstan all ungdom.
stival manlig som kvinlig utvandrar?
Inga unga finnas, som med friskt mod och obrutna krafter kunna bruka.
den svsrarbetade jorden; s i blir d&amp; denna obrukad, eller man nöjer.
sig med att gifva henne endast den mest nödtorftiga vilrd.
Skulle det vara omöjligt att rAda bot för eller minska de eko- nomiska mis ' sförhillanden, som aro kvinnoutvandringens egentliga - kalla ?.
Skulle ej Atglrder kunna: vidtagas, hvarigenom den flit och den kraft, som nu nedlaggas i frhmmande land, komme fosterbygden till godo?
I den af Konungens Befallningshafvande i Kronobergs 1Bn för gren 1876-1 880 utgifna berattelse skrifves angAende de inom lanet be- fintliga mossarna, att " hvarje brtinntorfmosse tir en guldgrufva, sAvida man förstar att med enkla, billiga och praktiska inrattningar tillgodo -- göra guldet i densamma. "
I den derpi följande fem8rsbertlttelsen &amp; .r införd en redogörelse öfver lalnets mossar och bertlknas deri, att.
182,350 tunnland böra genast efter afdikning utgöra odlingsbar mark - en högst betydlig ökning i ett Ian, hvars hush8llningss~llskap Ar 1885. beraknade h e t s areal af odlad jord och hker till sammanlagdt 147,829 tunnland.
Man kan invanda att mossarnas odling och landtbrukets höjande intet har att skaffa med den svenska tjtinstflickans utvandring till fram -- mande land.
Ja, SA kan det tyckas, men dagligen se v i val dock, att der mannen har god arbetsförtjanst, der lemnar hemmet tillrtlckligt.
med arbete A t kvinnan, men der mannens arbetsförtjanst &amp; r ringa, d e r inga medel finnas för inköp af materialier, der blir ej heller kviniians.
arbetskraft r&amp;tt anvand inom hemmet.
Detta har si2 mycket större.
betydelse i en fattig trakt, der ddliga knmunikationer, otillrticklig skol-.
undervisning (mAnga skolor flytta 9, 3 stationer, ocb hvarje barn f8r sillunda skolundervisning 2 h 3. manader hrligen), föga industriel verk-.
samhet och nastan inga slöjdskolor finnas.
Slöjdskolor för flickor hafva ej statsanslag, utan det beror af komunernas eller enskildas intresse huruvida stidana uppriittas eller ej, och det ar ju dA naturligt, att de fattigare socknarna, der f&amp; be- medlade personer finnas, skola sist komma i Atnjutande af slöjdskolans.
förmilner, DA staten understöder 1, 167 slöjdskolor för gossar, hvarför lemnar den ej understöd At slöjdskolor för flickor?
Sömnad, stickning,.
lappning, lagning, - v&amp;fnad, sphnad, allt detta &amp; r ju dock saker hvarmed: kvinnan kan gifva mannens arbetsförtjanst drygsel, hemmet trefnad och &amp; n mera, hon kan dermed ' mhgen g h g skaffa sig och andra en vak e
behöfiig inkomst.
M h n e ej kvinliga hemilöjdens befriimjande i nagon m h skulle kunna bidraga till Kronobergs lans förkofran?
Detta &amp; r emellertid endast frigor.
Hvad som kon och bör göras för att stiifja eller begransa ut- vandringslustan eller itmiostone att afviinda de bedröfliga följderna, det tillkommer naturligtvis icke mig att saga.
Har jag med denna uppsats lyckats att vacka medkansla och intresse för de utvandrande - tjiinstflickornas öde, a r mitt narmaste mil vunnet.
Men val vore om det inom vart land uppstode dugande och in- flytelserika man, som behjartade den allvarliga frigan och toge henne .om hand att bringa henne till en god lösning.
Till sist ber jag att hiir f i begagna tillfallet för att uttala min - lij&amp;rtliga tacksagelse för all den gastfrihet, som stadse visats mig un- .der min resa siival i prestgardar som i andra hem ' samt för den be- - redvillighet och det tillmötesgiiende jag rönt af alla de personer, hos hvilka jag begart r i d och upplysningar.
Gertvud Adelborg.
Från de fattigas hem.
En Skildring af M.
R.
(Eftertryck förbjudes).
Då man, kommande från Humlegården, fortsätter Linne- .gatan anda tills man passerat Artillerigatan, har man till vemter en liten grand, som sammanbinder Kommendör- och Linnégatan, och, bär det föga klingande namnet Nybergs.
gvälzd.
Denna gränd, som består af en skarpt sluttande backe, der granskapets ungdom samlas för att fika kälke, har på - ömse sidor ett komplex af gamla, förfallna bygnader, hvilka .utgöra en skarp motsats till omgifningarnes höga, moderna hus och till den eleganta cirkus, som synes dernere i fonden.
Gamla, spruckna plank, hopsjunkna hus med små fyrkantiga fönster och dörrar, så låga, att man knappastekan gå, rak deri- genom, bilda facaderna iitfit gatan.
Ena sidan fjättrar upp- .märksamheten genom en arkitektonisk egendomlighet: en hög,.
svartnad stenmur, ofvan$ hvilken ligger en t erass, omgifven '
af ett murket trästaket och förfallna byggningar.
Midt emot ligger en lång byggnad med inkörsport, öfver hvilken ar an- bragt ett slags vapen i relief: en kanon på sin lavett och y&amp; ömse sidor * ett hufvud med s16 osäkert modellerad fysionomi, a t t jag ej kan saga om det är ämnadt att föreställa ett lejon- eller ett m8nniskohufvud.
Detta hus har för icke längesedan, innan Svea Artilleriregemente fick sin nuvarande kasern vid Karl XV: s port, tjiinstgjort som bostad åt något af regemen- .tets batterier.
E n sägen vill afven förtälja, att det i forna tider var drottning Kristinas jagtslott; jag går dock icke ' i borgen för denna sägens värde nr någon annan synpunkt än att den kastar ett skimmer af romantik öfver den gamla bygg- naden, ty jag har hört samma sak sägas äfven om andra gamla kvarlefvor af " det Stockholm som går. "
Men det kan ju hända att drottning Kristina hade jagtslott p&amp; flere h&amp;ll i stadens orngifningar.
Lika tstrflig som Nybergsgranden ter sig till det yttre, lika fattigt och försakande är lifvet bland befolkningen der.
Sturegatans elegans niistan tangerar en brännpunkt af nöd och bekymmer, hvarom innevharne i de luxuösa husen, hvil- kas utsigt smekes af Humlegårdens grönska, kanske knappast kunna göra sig en föreställning.
Man ser också har ingen- ting annat an fattigt folk; de små barnen som Aka i backen och skrikande ropa " se opp " åt hvarandra, äro alla af under- klassen; arbetare i slitna drägter, kvinnor med ämbar äro de enda promenerande här; bakom fönsterrutorna framblickar d&amp; och då ett ansigte med denna bleka, grtia hy, som ar nödens fabriksmärke.
.
.
Nybergs gränd är sedan gammalt illa beryktad; den har utgjort ett tillhåll för dåliga kvinnor, och oväsen och buller- samma uppträden hörde till vanligheten.
Men allt sedan i höstas har här pågått en grundlig omstöpning af förhållan- dena.
Fröken Agnes Lagersteclt *), öfver hvilkens verksamhet i Nybergs Grand jag härmed vill lemns Dagnys lasare en tyvärr ofullständig skildring, inlade d&amp; till drätselnämnden en anhållan att få bli vicevärdinna för de 6 hus staden egde i Nybergsgrand, och då denna anhållan beviljades, började *) Fröken Lngeretedt hade v&amp;ren 1889 genom ett resestipendium af stiftelsen Lara Hiertns minne, satts i tillfdle att under tv&amp; manader i Lon- don studera, Miss Octavia Hills verksamhet för fattiga hyresgäster, Dayqj.
4
hon genast sitt arbete med att söka höja den i saviil mora- lisk som fysisk nöd djupt sjunkna befolkningen.
Idén till denna verksamhet har fröken Lagerstedt hem- tat från Niss Octavia Hills " Homes of the poorz i London.
Det är med goda och adla företag liksom med brott och miss- gärningar, de begränsas ej inom sig sjiilfva, de sprida o m kring sig frön, hvilka träffa andra sinnen, slå rot och spira upp vare sig till godt eller ondt.
S&amp; zfven har.
Fröken La- gerstedt hade länge, gripen af det m~nniskoalskancle i Niss Hills verksamhet, kant sig manad att följa hennes exempel, och efter åtskilliga planer och försök i olika riktningar, öpp- nades slutligen för henne en utväg hä,rtill.
Arbetet i Nybergs grand skiljer sig dock i &amp; tskilligt från Miss Hills.
För det första ar det ju icke närmelsevis s&amp; stort oih omfattande; det ar ju annu i sin början, och Xiss Hill har hunnit sa långt att hon, dels eger, dels före- står flere stora hus, hvilkas alla lägenheter för ett uilittligt 8 " s uthyras å t de fattiga .. För oiet eudra erbjuder det en olikhet deri, att fröken Lagerstedt Bor midt ibland hyresga- sterna, hvilket icke Miss Hill, till följe af det stora omrade hennes verksamhet omfattar, kan göra.
I Fröken Lagerstedts plan ingar icke endast att vara sina hysesgasters vicevärdinna; utan äfven deras stöd och hjiiilp, d. v. s. Zefvo bland dem, deltaga i deras bekymmer, och p&amp; s&amp; satt fiirsöka hjälpa dem upp ur det andliga mörker, hvari de flesta af dem asro ned- sj unkna ..
De sex husen hesbergera for narvasande 18 hshA11, af hvilka hyran upptages månadsvis.
I Xiss Hills hem betalas den för hverje vecka, d. v. s. s&amp; snart veckolönen erhkllits, och meningen %r att betalningsvilkosen skola bli de samma iiifven har, men hittills har denna plan ej kunnat realiseras.
Lagenheterna bestta i bästa fall af ett kök och en kammare, men i allmanhet bo tv&amp; folk tillsammans i en dylik lokal.
I ett litet, smalt rum med spis och ett fönster bor en gammal mor med sina tv&amp; döttrar, af hvilka den ena för niimarande ligger sjuk till sangs, och den andra genom fösegieade sjuk- dom är halft idiot.
De stackars kvinnorna iiro egare af en symaskin och skola försörja sig med siimnad, men man kan första hurudan deras ställning ar, dB de i alhiinhet ha ondt om arbete, och d&amp; sjukdom och ålderdom göra handen trött och kraftlös.
.
.
Tyvärr är den moraliska nöden lika stor som den fy- siska.
Fattigdomens svåraste fiende, superiet, kräfver äfven här sina offer.
Och det är icke endast männen som dricka, det händer äfven att en eller annan kvinna öfverlemnar sig A t denna förfarliga last, som omöjliggör alla försök till upp- rättelse och välstånd.
Häromdagen måste fröken Lagerstedt efter flera varningar och försök att åstadkomma en förbätt- ring säga upp ett folk, af hvilket både hustrun och mannen söpo, hvar och en på sitt håll.
De ha två barn - det ena en gosse p&amp; 17 år - och det ar sorgligt att tänka på hvil- ket elände denna olyckliga familj går till mötes, då den vän- liga hand, som hittills velat stödja och hjälpa, undandrages dem; men om ordning och trefnad skola kunna bibehaillas i den lilla kolonien, ar det ju nödvändigt att aflägsna dem som kunna sprida omkring sig det daliga exemplets smitta.
Det ar intet lätt åliggande .att styra för dessa 43 hus- håll, hvilkas bekymmer äro lika stora och mångskiftande som deras inkomster äro små.
Än är det en sjuk, som skall ha hjälp, än tvistigheter att slita, än ekonomiska trångmål att utreda.
För nagon tid sedan insjuknade t. ex. en hustru, som ännu animade sitt lilla barn; det stackars barnet togs ifrån modern, som maste föras på sjukhuset, och lemnades till ett annat folk.
Hustrun, som tog hand om den lilla, hade redan en liten nyfödd i inackordering, ett " fosterbarnn, som den tek- niska termen lyder, samt dessutom sitt eget, men hon lofvade icke desto mindre att herbergera den stackars öfvergifna.
Häromdagen, då jag kom på besök till fröken Lagerstedt, hade emellertid anförts klagomall öfver fosterföräldrarna; mannen söp, kom hem rusig och ställde till uppträden, hvilka blefvo ännu häftigare genom hustruns gräl och förebråelser - och följden häraf blef naturligtvis att fosterbarnet ej fick den vård som iitlofvats.
Som fröken Lsgerstedt just då stod be- redd att gå dit ned för att hålla räfst och taga barnet der- ifrån, frågade jag henne om jag finge följa med, hvartill hon svarade jakande.
Sedan vi från garden stigit upp för en trappa och gHtt igenom en smal korridor med dörrar på sidorna och svagt upplyst af en fotogenlampa, gingo vi ned några trappsteg och kommo in i två rum, af hvilka det ena beboddes af det ifrågavarande folket.
Vid vårt inträde öppnades dörren till det inre rummet, w
och mannen kom ut.
Han skg hvarksn snygg eller nykter ut, och hans lynne föreföll ej att vara det bästa, mon då frö- ken Lagerstedt, hvilkens milda, bestihds satt tycktes utöfva ett välgörande inflytande på alla, böi-jade förehalla honom hans uppförande, svarade han höfligt, om än hans anklagel- ser mot hustrun vor0 nggot hetsiga.
Under tiden klagade denna på sitt håll öfver hur s v h t lion hade det, allt medan hon sakta vaggade det ena af sina dibarn p#, armarne.
Det andra barnet, upphofvet till denna scen, satt emeller- tid lugn och stilla hos en af de i rummet b e h t l i g a kvinnorna.
Det var en liten täck flicka, med stora, bl&amp; ögon, hvilka sigo sig omkring med en undrande, omedveten blick.
Stackars lilla kräk!
Jag tänkte på de rikas och lyckligas barn, hvilka i sina mjuka bäddar och varma sofrum omsorgsfullt skyddas för det minsta drag, då jag såg hur man samlade ihop den lillas små tillhörigheter och sköt a t hennes vagn, medan hon själf, för andra gangen kastad till en ny mo2 och ett nytt hem, bars ut j den kalla vinterkvällen.
Näst superiet %r arbetslösheten den värsta fienden till de små hushlllen vid Nybergs grand.
J u mera arbete som kan anskaffas och utföras, ju säkrare skall den moraliska ståndpunkten höjas och det relativa välstånd, man har rätt att hoppas, infinna sig.
För den som vill intressera sig fös ifrågavarande lilla koloni finnes tillfille att göra beställningar och lemna arbete i m&amp;nga grenar: vedsågning, sömnad, för- tenning o. s. v. En i de dagliga tidninigarue, Aftonbladet och Stockholms Dagblad, införd annons lemnar för iifrigt nar- mare besked härom.
Tre verkstäder inrymmas i lokalen: en smedja, ett tunnbinderi och en vedgård.
Dessutom har frö- ken Lagerstedt själf etablerat en liten vedhandel, der hyïes- gästerna mot ett nedsatt pris, fA göra sina uppköp af bränsle.
För folkets andliga utveckling har fröken Lagerstedt sörjt genom att anordna ett gemensamt samlingsrum, der bö- nemöten hållas söndag och thorsdag, syförening mandag, samt lördag thebjudning för karlarne och derefter högtlasning.
Detta samlingsrum är öppet hvarje eftermiddag mellan 5 och 8, då det, ljust och varmt, tyckes inbjuda hyresgiisterna att komma och en stund vederkvicka sig med liisandet af vare sig en tidning - Aftonbladet, som hvarje kväll sändes gratis till hemmet och Remlandsvannien - eller nigon af de böcker, religiösa afhandlingar, reseskildringar, o. s. v., hvilka
.
finnas att tillgå,.
Sanningen kräfver dock det erkännandet, att de flesta i allmänhet äro tröga att infinna sig i samlings- salen; de aftnar, da de ha hopp om att få se sin vice-var- dinnas vänliga ansigte äro de mera angelägna att komma, annars lockar dem just icke hvarken böcker eller tidningar.
Tyvärr ar krogen en fruktansvärd rival, som ännu återstår att besegra.
Naturligtvis är fröken Lagerstedts lika kloka som män- niskoälskande plan att skaffa lämpliga hem åt de fattiga och att genom personligt inflytande leda dem, endast provisoriskt realiserad.
De gamla husen vid Nybergs gr2ind höra, som redan är nämndt, till det Stockholm som går; inom kort tid skola de måhända rifvas och på de dyrbara tomterna upp- byggas palatser, i hvilka familjer ur de förmögnare klasserna flytta in.
Hvar äro då de 43 familjerna, hvilka nu hafva ett, om än anspråkslöst hemvist här?
Latom oss hoppas att den plan, som utgjort själfva drifkraften till fröken Lagerstedts adla verksamhet, blifvit förverkligad, derigenom att det.
in- tresse hon sjalf känner för de fattiga meddelats å t andra, som ha krafter och förmåga att räcka henne en hjiilpsam hand.
Ty denna plan bestar i att, efter Miss Hills mönster, vid nagon af stadens utkanter, der tomterna äro mindre vilrda, f&amp; uppbygdt ett hus med för arbetare sarskildt inredda bo- städer, å t hvilkas innebyggare hon skulle blifva såväl värdinna som stöd och rådgifverska.
Men till denna plan fordras stora krafter och lefvande intresse, och som vi veta går det hos oss lhngsamt, äfvan för de bästa idher a t t slå rötter i det allmänna medvetandet.
Vi äro tvifvelsutan ett bland jordens hyggligaste folk; vi begå inga excesser hvarken i ondt eller godt.
Med de stora kulturländernas himmelsskriande nöd och derur alstrade brott kunna vi lyckligtvis icke mäta oss, men - denna nöd ar en bördig jordmån för de maunisko- kärlekens härliga blommor, hvilka hos oss endast höra till undantagen.
Dock, om detta arbete för de fattiga an kommer att g&amp; långsamt, skall det helt säkert icke afstanna.
Ty det ligger deri ett frö till lif, som tvifvelsutan endast behöfver tid, för att n&amp; den utveckling, till hvilken den redan nu s&amp; välsig- nelsebringande verksamheten vid Nybergs grand varit ett stort och afgörande steg.
Hvad gagn kan Samskolan medföra sarskildt för kvinnan?
Det rör sig inom den narvarande tiden en förunderlig mhgfald af krafter, hvilka hvar p&amp; sitt omrhde söka gifva samhalls- och fa- rniljeförh&amp;llandena andra former.
I detta samtidens omgestaltnings- arbete p&amp;traffa vi mycket, som för det klarseende ögat milste synas osundt och som hvarje rlltthkande manniska med alla tillhtliga me- del mhste bekampa.
Det kan d&amp; ligga nara till hands att tro, det allt ar af ondo, som mer eller mindre bar nyhetens marke.
Gör man sig likval möda att narmare pröfva andarne, traffar man mAngen med rena sfsigter, mhogen, som verkligen har en god ghfva att gifva.
Och haröfver glades man, ty den som ej ar likgiltig för sitt folks.
och sina medmanniskors val, han glades deröfver att ej allt i tidens strafvan &amp; r af ondo.
Och nar man bland alla de nya idéerna finner en, som har en verkligt god innebörd, d&amp; vill man tjana denna idé med hjarta och hufvud, ja med alla till buds sthende medel.
E n sildan - och som det vill synas mig, en af de adlaste - är den, hvilken fordrar att personligheten skall f&amp; sin ursprungliga majestatsrätt &amp; ter.
Ty det &amp; r ej börd, ej penning, utan den i san- ningens tjanst utvecklade och stark vordna personligheten, som skall bygga samtidens kultur- och samhallsbyggnad.
MAngen ar genast far- dig med realiserandet af denna ide.
" Gif allt hvad manniska heter .- rika och fattiga, man och kvinna nu genast samma yttrande- och bestämmelserätt i samhällets och familjens alla angelagenheter, och saken ar klarn.
Att g8 s8 hastigt och radikalt till vaga synes mlg dock vara nAgot för brhdstörtadt.
E t t vida omkring förnummet rop ar ju emellertid att samhallet skall gifva kvinnan samrni rgtt som mannen i fr&amp;ga om samhiillets styrelse, och det torde val ocksh hos ' oss vara framtiden, en narmare eller fjarmare, förbehAllet att skanka kvinnan afven den politiska röst- ratten.
Att söka afpressa den narvarande tiden denna g&amp;fva, eller om man s+ vill, denna rattighet, torde ej lyckas.
Jag tror att för sakens och kvinnans egen skull a r detta ocks&amp; det basta.
Jag sade ofvan, att det skall vara den utvecklade personligheten, som skall Jörbattra v8r kultur och samfundsbyggnad.
Niival, saken ä r d&amp; till en borjan helt enkel: kvinnan skaffe sig en utbildning, en samhallsfostran, som st-aller henne jamsides med mannen och satter henne i s t h d att klart bedöma sin samtids verkligheter, ratt skilja ph hvad som är fr&amp; hrad som synes; att vardera en sak efter dess inre balt, ej efter dess yta.
Af ingen torde kunna nekas, att kvinnan har en stark benggenhet till
det senare.
Skall framt.iden mera an det närvarande pilverkas af kvin- nans ingenium, sil mgste hon öfva sig uti att tränga djupare in i familje- och samh&amp;llsfrilgorna.
Kvinnan gör ocksli, fastan föga gyn- nad och understödd af samhiillet, ett aktningsbjudande arbete för att komma till den erforderliga bildningsgraden.
Det är ocksh att hop- pas det samhallet skall SA smilningom j a m a den hittills ratt knaggliga vagen och derigenom underlatta arbetet.
Nar kvinnan begär af sam- hallet bildning, sa begar hon ej mer än sin oförytterliga rattighet, om samhiillet eljest trar pil det lika, manskliga varde, som kristendomen tillerkanner man och kvinna.
Med detta till utghgspunkt ar det kvin- nan bör angripa det bestilende, derest hon önskar tindring.
Antag nu, att samhallet ger med sig och sager till den bildnings- sökande unga kviunan: " jag har visserligen ej rild att bygga nya skol- hus och uppratta en uy lararekh för eder rakning, men jaa vill n&amp;- got omandra gossarnes skolor och sedaqvaren s&amp; goda och stigen in.
* En och annan skall kanske kanna sig belilten med att fli lasa och vara tillsammans med gossarne, men mer an en moder skall helt visst yttra sin motvilja med ett: " Det blir visst ingenting utaf, att main flicka filr komma i en gosskolan.
Inbjudningen till dock vid att noggrannare skarskAdas och den skall kanske vid nlrmare eftersinnande 1Augt i f r h att vara farlig, tvärtom innebara nggot godt för framtiden.
Ja, förf.
kan ej undgli att deraf vanta mycken viilsignelse, ej minst för kvinnan.
Till en början kan ju frhgas: hvarföre skulle ej gossen och flickan kunna undervisas tillsamman, d&amp; de ju bAda %ro manniskor och utgöra tvenn,e hälfter, hvilka sedan skola förenas till ett helt.
Under forna tider, d&amp; bildningen var ett mannens monopol och d&amp; kvinnan s&amp; sallan behöfde en boklig utbildning för sin utkomst i varl- den, och d&amp; man ej kommit till insigt om att hon för sin egen ut- vecklings skull och för att en ggng kunna uppfostra sina söner be- höfde kunskaper, var det ju naturligt, att skolans dUrr kom att st8 öppen endast för gossen.
Tiden a r nu en annan.
Till kampen för tillvaron maste nu äfven kvinnan smida sina vapen.
Hartill behöfver hon e n, med mannens likartad sj&amp;lsodling; hvarför skulle hon ej kunna mottaga den tillsamman med honom?
Nar systern och brodern skola utbildas till samma lifvets strid, hvarför skulle de ej f r h början f&amp; öfvas i samma led?
.
Vi hafva sedan att komma ihhg, att hvarje m&amp;nniska friin början ar ett stycke rgämne, som under fostrarns hand skall formas till en i och för sig skön och passande del i den stora samfundsbyggnaden.
I detta formande spelar nu sjalfva undervisningen naturligen den största
.
rolen, men af stor betydelse ä r dervidlag afven samarbetet med jämn- Ariga kamrater.
Genom dessas olika individualitet afn6trs SA smil- ningom den enskildes kantigheter och mangc ensidigheter bortarbetas.
Men det ligger d s i sakens natur, att dertill fordras en sik tillgang p&amp; motsatser inom kamratkretsen.
S a k m dessa, Br alldeles naturligt att barnens själffostran blir af mindre varde.
Eos flickan finnes van- ligtvis benägenhet för ett fel, som i stalle ', f 6 ~ att mCer iappfostrings- tiden betvingas, tviirtom genom lramraternas inbördes uppmuntran och exempel, p&amp; allt möjligt sätt underblises och befordras inom en skol- krets af uteslutande flickor.
Jag menar behagsjukan eller i allmanhet beghret att Adraga sig uppmiirkssrmhet.
Och jag trotsar, att niagon flickskola kan lyckas att bortarbeta detta fula drag.
Och hvarför miss- lyckas en stidan skola, afven om den g8r ett aldrig si % aktningsvärdt bemödande?
Enligt min mening derför, att denna fostran i första hand tillhör lärjungarne själfva.
Nu invänder säkerligen milngen: att slgppa flickon samman med gossarne, i den tro, att dessa skol8 kurera henne för henncs böjelse för koketteri, det vore ju ' ratt sltta bocken till &amp; radg&amp;rdsmiistsren.
Detta a r dock ett misstag.
Just det dagliga samarbetet och samvaron med gossarne kommer henne att lagga i sido all öfning i koketteriets konst, säkerligen icke minst derför, att Bion finner det löna sig s&amp; litet.
Hon vanjer sig att enkelt och okonstladt umgls med sitt motsattai k8n, och denna vana blir sedan hennes natur.
Bet blir icke först p&amp; barn- balerna i grann och öfverraskande toalett hon skall e r ö h sina goss- bekantskaper.
Hon har vid samundervisningen genom att själf blifva?
i nigon man frigjord friln ytligheten afven fhtt lara sig att bos gos- sen sOka efter karaktaren, personligheten, och bedöma honom derefter, ej efter en msngen ghng bedragande, om %n fager yta.
Hvad gagn flickan kan hafva af denna lärdom, nar Bion en gAng skall f6r alltid skänka bort sitt bjhrta och sin hand, tsrfvar ju ingen n&amp;rmsre belp- ning.
Kan det val ttlnkas nAgot mera förvändt, an n l r den ungr.
kvinnan blott söker efter en m m utan att fasta afseende gA hans BI- raktär och om hsn är, hvad ban synes vara, ja utan att ens frtigs efter om han ä r en ökhnd roué, och likaledes, när mannen blott spejar efter en rik och vacker flicka utan att taga notis om hennes person- liga värde.
Huru mycken förbannelse har icke följt sadana aktenskap, stiftade p&amp; sadana grunder.
O m det nu kunde tankas, att samskolr.
med samuppfostran kunde i niagon mln afbj2llga detta samhallsonida, s i vore ju mycket vunnet och ej minst f6r kvinnan, ty det ar ju likval hon, som lider mest af äktenskapets olycka och som fröjdas mest af dess lycka.
Denna förhoppning torde ej vara nilgot hugskott.
Är det
.
e j sannolikt, att d&amp; gossen och flic.kan under uppväxtAren lart kanna rhvarandras fel och förtjanster under samarbete - detta samarbete och samlif med samina uppfattning om hvad som a r rätt och oratt och med samma intressen skulle kunna fortsattas afven i aktenskapet .. Och framför allt skulle icke p&amp; detta satt far ocb mor komma att tillsam-.
mans uppfostra sina söner och döttrar med samma ideal för ögonen och efter samma grundsatser?
Men samskolan har afven en annan uppgift och denna är den sedliga.
Deri ligger enligt mitt förmenande idhens tyngdpunkt.
SA- vidt jag känner, fiunes föga att i detta fall med fog förebri flicksko- dan; jag tvtirtom kanner, att man med samvetsgrannaste omsorg vakar 4fver den unga flickan just i detta hanseende; men hvad jag ocksil vet, ar att förhiillandena inom gosskolan Atminstone p&amp; mAnga h&amp;ll .lemna i detta hanseende mycket öfrigt att önska.
Skolans ledare och darare göra nog kanske hvad göras kan, men rektor och larare &amp; ro ej alltid narvarande i klassrummet och under lekarne.
Gif flickan till- trade till dessa bAda och det skall nog visa sig, att hennes person .s&amp;sorn Jlicka är for gossen ett sedligt stöd af stor blrkraft, och ett moraliskt varn mot mycket, som ej eger det höfviskas natur.
Ingalunda tror .jag dermed, att ynglingen genast och hlirigenom skall blifva ett sedligt ideal - kanske torde han and&amp; komma i beröring med ocb .kanske duka under för lifvets siimre krafter ty har han icke yt- +terst som v&amp;rn mot lifvets onda makter ett hem, der far och mor aro: hans förtroligaste och basta vanner, s&amp; kan det handa att alla andra skyddsvgrn brista.
Ja, men har har ju fickan ingenting vunnit, sivida man ej an- tager, att afven hon behöfver ett liknande moraliskt stöd i gossens narvaro, inviinder man.
Sant; hon har ingenting vunnit for detta skede af sitt lif, men vinsten ä r henne förvarad for framtiden.
I en make med renare sedligt lif och dermed ocksi med större förm8ga att skapa lycka kring den husliga harden fAr hon en rik belöning.
Och kvin- s a n s utbildning m&amp; nu gA i hvilken riktning som helst., en faktor bör hon aldrig utelemna: möjligheten att nA sin högsta uppgift - den att blifva maka och moder.
Hon har d&amp; att vilrda sig derom, att hon som hustru kan bliha lycklig och göra lycklig.
Nogsamt skall det .ocksa visa sig, att det arbete, som hon harför underkastat sig ej &amp; r .förgtifves.
Mangen kvinna tror nu, att hon efter bröllopet skall kunna inverka ' för8dlande p5 sin man; ofta lyckas hon häri, men oftare miss- lyckas hon.
Mannens pekuniära deficit kan hon kanske utfylla, men .ej sii hans moraliska.
Den bristen ar nu vorden för stor och hennes sedliga kapital torde ej racka till för tv&amp;.
G. Svenso~.
-
Bokanmalningar.
a Spridds blad af Rosatie Ohivecrona.
Stockholm.
Norstedt &amp; Söner.
Under en t.id dh de unga hade mindre brgdtom att lefva och njuta lifvet; d&amp; de icke voro som nu standigt jagtade mellan vaxlande stamningar och slitande konflikter; d&amp; sjalens strangar icke vor0 s&amp; hirdt spanda, nerverna icke SA sköra och arbetet för det dagliga brö- d&amp; genomlefde man om och omigen hvarje det icke heller sil tungt intryck man erfarit, rufvade i stillhet öfver hvarje kansla, som knop-.
pades i ens hjarta; och hvad man sillundzr upplefvat, till fröjd eller smarta, bevarade man som en hemlig skatt af oförgatliga minnen eller heliga reliker.
%t dessa osedda minnesklenoder egnades hela album fylda med pressade blommor och blad; eller fiiste man deras drag med n&amp;gra anteckningar pA " spridda blad. "
DA kom det stundom rytm och takt i den enkla ordföljden, mellan raderna smög sig ett rim, lekande som solstrillen mellan nylöfvade ungtrad eller klangrikt som gökens tonslag i vhrlig luft, och sil hade - utan att man ratt visste .huru det gAtt till - de s&amp; lange narda och sil ljuft omhuldade drömbilderna fhtt form och gestalt i poesiens spr&amp;k.
Man mtlrkte dil att detta sprhk just tlr drömmarnes, de gömda kanslornas, de stumma tankarnas mo- dersm81, ocb det blir en ljuf vana, lifvet igenom, att &amp; t " shgmön * anförtro sina basta intryck.
Lange bevaras de dock i det tysta, röjda blott f6r den narmaste viinkretsen, för make och barn.
Ej sgllan ar.
det först sedan hösten strött rimfrost i hennes hAr, som den en g h g SA unga och för offentligheten SA skygga skaldinnan dristar att p&amp;.
barns eller barnbarns böner samla " de spridda .bladen ", lagga sin unga sjals blomster och sin mognade tankes alster under tryckpressen och.
18ta dem blifva den lasaude allmanhetens egendom.
Nhgonting liknande, SA tro vi, har man att tacka för Rosalie Olivecronas " Spridda bbd. "
Den enkla öfverskriften iir en smula förshtlig: man vantar sig en samliug strövers, egnade ritt fira nagra glada familjefester och man finner - en hel lifs&amp;sk&amp;dning, visserligen ofta indirekt eller helt oafsigtligt uttalad, men just derför SA mycket mer betydelsefull.
Don oblandade lifsgladje som fyller ett ungt oskyldigt sinne mö- ter oss p&amp; det första bladet.
Kommer s&amp; en karlek till naturen, nog maktig att erinra om den dragningskraft naturandarne, enligt de gamla sagorna, öfva pil den unga manuiskan.
Men sil möta oss lifvets dunkla g&amp;tor och dess skarande motsatser i sorg och gllidje, saknad och lang- -
tan, förr ock nu, lif och död.
Vi möta tankar, &amp; n frestande, I n spör- jande tveksamma om vagen; vi möta kiirleken i dess olika skepnader, vi möta konsten sökande sin vag mellan lurande afgrunder och him- melska höjder.
Men i bredd med dessa dunkla gAtor finna vi den förklaring de f&amp; i en from och alskande kvinnosjal.
Mellan de allvarliga, stundom vemodiga, men alltid blida stam- ningsbilderna ligga inströdda m&amp;nga alskliga drag af ren gladje, ett.
resebref, n&amp;grsr skamtdiliter samt ett varmt kandt minneskvade öfver Prinsessan Eugenie.
Har och der förekomma uttryck af missmod öfver den nya tiden, som M e r.
.
" konsten skymmas af kulturen, och af materien anden i naturenn samt öfver ett yngre slagte, som öfvermodigt ler &amp; t det för- flutnas storhet.
Missbruken fii harmed sitt berattigade straff.
Men det.
goda den nya tiden medfört och huru vi skola bidraga till att det dessa punkter i den varderade förkans matte bekampa det onda lifs&amp;skAdning, har hennes singmö förteget.
Lyckligtvis &amp; r dock Ro- salie Olivecronas mAng&amp;riga arbeten p&amp; lösningen af vissa moderna samhallsfrAgor, sarskildt kvinnofrtigan, alltför val kandt och viirderadt, att man skulle af s&amp;ngmöns tystnad kunna forledas att tro henne helt och hAllet tillhöra det förflutna.
Haraf följer att mellan raderna i mer an ett af de fina ungdomspoemen den nutida lasaren skönjer en.
osynlig skrift, som kastar ett intressant dubbel-ljus öfver amnet.
S&amp; t. ex. i den unga flickans visa: Hvad jag ville vara.
Nar f6rf: an.
liter den ungas svarrniska önskningar mynna ut i det vemodigt under-.
- gifna omkvadet: " Men n&amp; jag stackars ficka Får stanna der jag ar! "
fortsatter lasaren i den osynliga skriften historien om huru den unga flickan, slutligen ej kuude förmas att i overksamhet " stanna d e r hon varn, utan med fars och mors lof for ensam öfver hafvet till Ame- rika, att der i fyra &amp; r arbeta och lara, samt vid hemkomsten gjorde sina erfarenheter fruktbarande för sina svenska systrar.
Eller tag ynglingens och flickans " m~rgondrbmmrrr.~ Nar vi lasa flickans klagan: - - - I oro, oviss7tet jag svafvar hur mirc framtid ska22 gestalta sig.
Mannen han får välja sjalf sin barca kvinnans gå dit hennes nornor mana.))
' Tlnka vi ej d&amp; med en kansla midt emellan tAr och löje pA hur an-.
norlunda det nu ar,.
och tacka förf: an för den valsignade andel hon haft i denna förbiittring?
.
Vi hafva härmed velat erinra hurusom Rosalie Olivecronas be- tydelse för hennes folk icke ligger blott i hennes egenskap af vitter för- .fattarinna, utan att hon, ehuru stiende p i gransen mellan fornt och nytt, dock alltid skall komma att raknas bland den nya tidens ledande kvinnor.
Af hennes " spridda blad ", hafva sju erh1llit Svenska Akademi- .ens hedersomnämnande.
Blandidem ptipeka vi med förkärlek: Pardeler .en jemförelse mellan bravurs8ngerskans korta lysande bana och barm- bertighetssysterns verksamhet i miinniskokarlekens tjanst.
; den sista kallelsen samt Tafiken af hvilka vi anföra de gripande slutstroferna: Äro försltliga Tankar förlhtliga P Kan man sig värja?
Rads att fördraga dem, Skynda, förjaga dem, Sök dem besvärja!
Om I beliigren mig; Ej I bewegren mig, Ljus-skygga tankar!
Bönen den brinnande, All t öfvervinnande, Blifve mitt ankar. '
P 1 de sista bladen säger förfian farvll till sin stingmö med de a f alsklig ödmjukhet priglade orden: Förutau anspr8k kr min shng; och skankte Den nhgon glädje, är jag rikt belönt.
Den lir ett genljud af hvad blist jag tinkte Och af min kiirlek för allt godt och skönt.
Fastän blott ringa ar min shngargAfva, Vill jag dock tacksamt gifvar ' n derför lofva.
Af kritiken mottagna med ett visst vördnadsfullt intresse, som p&amp; ett vackert satt jafvar förf: ans misstanke, att " dagens barn " skola förakta en diktning, som stammar fran förfluten tid, skola de spridda bladen vinna ett sympatiskt mottagande hos alla, som med oss äro dfvertygade att hvad en from och adel kvinna i sina basta stunder tankt och k&amp;nt icke skall vara förgäfves uttaladt, utan verka som en moders blida ord 1 h g t efter sedan den kara stämman tystnat.
Esselde.
' Vår tid O c h ungdomen af Ludvig Lindroth.
P.
A. Nor- stedt &amp; Söners förlag.
I en tid d1 partisinnet mer an vanligt yttrar sig i hetsigheter s c h missförsttlende, d&amp; &amp; .ena ' sidan sjalfva begreppet frihet anses lik- tydigt med regellöshet, och &amp; andra sidan detta begrepp gör gemensam - sak med sj&amp;lfsv&amp;ldet och tuktlösheten, &amp; r det en stor gladje att lasa e n bok, hvars författare p1 samma gäng han skattar friheten högt, pil samrna g1ng han sltter som uppfostrans höga mA1 att bilda sjalfstiindiga gersonligheter, dock framvisar att den högsta frihet iii att erkänna och böja sig for Gud, att den högsta lycka 1igger.i det harmonisks och
af karleken genomandade familjelifvet med dess auktoritet.
Det a r ocksa framst till förkldrar han egnar sin bok, och vi tro at.t alla siidana skola hafva godt af den.
Om inan fördomsfritt laser detta arbete, skall man icke kunna und@ ett allvarsamt erkannande att mycket försummas gent emot de unga, att ansvaret a r stort och att milngen förlorad son eller dotter kommer att utkräfvas af faders eller moders hand.
Om ocksa de sanningar han framstiiller icke gro nya, s&amp; ut- talas de dock med en sidan omisskanndig karlek till ungdomen, med s i mycken tro pii dess bildbarhet t.ill att Astadiromma en bättre tids- anda och s&amp; mycken förhoppning om att saken kan lyckas, om man f&amp;r öga för bristerna, att det, när man läser boken med dess m h g a subjektiva hansyftningar, förefaller som om man samsprAkade med en gammal och god viin, meddelade sina bekymmer och fick rad, upp- muntran och trbst i gengäld.
Vi skola icke inga pA nagon närmare utlaggning af arbetet, men vi önska det stor spridning och framför allt, att man icke blott läser det utan ock modigt och förtröstansfullt griper sig an med att i egna förhllllanden söka tillämpa dess kloka fingervisningar.
A. K-dt.
Herman Bang: Digte.
Kflbenhavn 1889.
Förstin I an eller hvad?
mzuspci.
Det gifves, sager hr Bang, dagar d&amp; lians sjal likt spindeln sitter ensam och spinner - tomhet.
Resultatet af denna intressanta gymnastik föreligger nu i en samling " Digte. "
Och hr Bang har presterat det mesta möjliga.
Med smak och komfort har han lyckats arrangera At sig ett verkligt litet gehenna (dik- tadt, d. v. s. poetiskt) med forstorande trymiler fran golf till tak.
Och som en Dalai-Lama i fickformat, med attityd af Oswald, slutscenen, ligger han och beundrar, stirrande i speglarne - " det store Tomme. "
" Det store Tomme " tager sig för öfrigt, tycka vi, nästan bast ut rent typografiskt, i det lackert glesa trycket.
Hr Bangs smarta &amp; r kolossal.
Det g i r dock an s&amp; länge han har den att gladja sig ht.
Men ibland &amp; r hels lifvet dödt, och sjalfva det sista lefvande, sorgen, " dröjer blott kort i likets hus ' - " sorgen, det sista, skuggan efter lifvet som gick. "
DA har det " moderne Sjaele- liv " ' intrade, och den intressanta, den gr&amp;, den geniala likgiltigheten kommer.
E n kansla f&amp;r skalden dock ej neka sig.
Han miste kanna, att denua dag, d&amp; han kanner, att han alls ingenting k h m e r - a t t,,
.
" den er den tungeste. "
Men vore ej den deg iln tycgre, d&amp; han kibnde, att han icke ens hade denna yttersta kgnsla?
- o. s. v. i oandlig- het?
" Geni, du gave til Elendighed !n Och hr Bang I r " uhyre moderne. "
En morgon vaknade lian t. o. m. som " ett likn - förmodligen tilldrog sig detta för minga Ar sedan, ty redan " Haablplse Slsegter " bevisar uppgiftens faktiska och historiska sanning, och hr B. borde allts&amp; nu hunnit vänja sig Bervid.
Liket ater fortfarande med aptit och gAr omkring, hvilket ha B. finner vamjeligt; det har ock skrifvit " Slsgterna ", " Fedra " och affek- teradt blaserade " Digte ", n8got som si anse far betydligt mera a m - jeligt.
PB ett annat sttllle visar hr B. emellertid sjalfkritik nog att bedja " det store Intet (?) "
lara sig att htrdanefter g&amp; tyst fram genom murkret; man kan knappast annat &amp; n insttbmma i en SI billig begaran och Iyckö~ska supplikanten.
Högst alskvardt ropar hr B. till dirden att IAta honom dö som hen lefvat (med graflik stämma:) gudlös.
Or- det tages har i sin egentliga betydelse = utan nigon Gud.
Oafsedt nu det puerila i sjalfva hadelsen - en dylik afses tydligen med ord- leken - innehAller en slik mBnsterfras precis lika mycken trivialitet som " sota " pensionsflickevers om " liten larkan, hvilken " drillar i skynn o. d.
Utom dessa symptom af tidens literkra sjukdom, innehiller boken afven erotiska motiv, stundom verkligen nedskriha!
' med kijerteblod *, stundom nog vulgart uppfatt.ade.
Det ä r blott ledsamt, att deras sin- lighet ar mer s i att saga skolpojksaktigt frisk Bn hmad som mitte vara ratt elegant p&amp; den blaserade genialitetens stadium.
Dot ar all- tid ledsamt, nar en sk&amp;despdare faller ttr sin roll.
Som form har hr Bang valt den, som nog biist passas bans in- dividualitet, b %de i dess sanning och dess affektation: den jiimförelse- vis klanglösa, dampade, oftast rim- och meterfria versen utan segel- bundna strofer.
Der han lyckas Aterge en stamning, sker det dock ofta hktpoetiskt genom vissa rytmisks tonfall, tungsint innerliga, och genom att " parallelisera ", d. v. s. Itertaga och stundom nyansera, en sats (se " Chogins Ballade ", " Aldrig mer; ") nigonting egendomligt tbr hans satt att afsluta en strof med tvii daktyliska rader af ungebr samma metriska klang (slutstrofen af- " Eros ", %erc strofer af " Sommerdag " etc.), Det verkligt ömma och fina i Bangs vasen kommer fram i dikter s&amp;- dana som de Blskliga " To Vantros Hjestern och " N&amp; ", i den sorgsnz: gripande " Aldrig mern, (der sluttanken vii1 ar ett minne frin Beines " Sie liebten sich beiden,) i den med ringa medel storslagna, koncen- trerade " Fedreland ", som tyder p i vida mer haltfulla intressen ac " det store Intet " och i nagra andra.
-
%tskilligt a r intryck frha teatern.
- Det starkt subjektivistiska visar sig öfverallt redan deri, att rubrikerna aldrig.
ställas sjiilfstandiga frAn poemen utan omedelbart gripa in uti dem s h o m ingress.
Hufvudintrycket af boken ar emellertid det gamla vanliga: ko- ketteri med andlig bankrutt.
Detta koketteri, det ar " liket. "
Förtjänade hr Bang att tagas p&amp; allvar, vore det lämpligt att erinra om en sak.
Det finnes en annan art poesi, som djupt skan- ker i af lifvets verkliga, bittra " ma16rtn och som vist uppmanar: *) - M - - - - - - Hjiirta!
Töm dess galla, svtilj den helt och snart!
Allt deri jag gjutit hvad af godt du glömt, allt hvad du förbrutit, allt hvad du fördrömt,.
allt - men med en droppe himladagg bemängdt.
Det ar denna droppe, hvarom hr Bangs poesi ' icke har nhgon som helst aning.
Hans bok a r annu ett vittne till tusen om det absolut tomma och för lifvet ohUlbnra i den Askadning, hvilken med stolthet pockar p&amp; namnet " den moderna ", och som afven fatt sina ansprtik erkanda i vida kretsar, der man ej tillriickligt gjort sig reda för dess egentliga, ohbuda innebord, men som i sjhlfva verket endast bestar i den gamla satsen att allt ar stoft och att döden tir slutet p&amp; allt.
Fredrik Wetterlund.
Från riksdagen.
Då man ur de många och mhngartade förslag hvilka inom motionstidens slut vid innevarande års riksmöte blifvit väckta, vill sarskilja de som närmast beröra kvinnornas in- tressen, s&amp; blir skörden icke mycket stor.
Det lidger val ni sakens naturn att så m8ste vara, likasom ' att, å andra sidan, icke m h g a förslag finnas, af hvilka icke dessalsamma intres- sen mer eller mindre beröras.
De stora ekonomiska och po- litiska samhällsfrågorna ingripa afven i kvinnornas förhållan- *) Atterbom, " Malörten. "
.
den, s&amp; ock alla ändrade och nya, lagar inom kiilt~~rlifvet i allmänhet.
Särskildt rna erinras om arbetarförsakringen, skol- stadgan, nykterhetsfrågan m. fl.
och har Senna sistnämda i år uppkallat ett stort antal motioniimr, hvilka önska &amp; ndrad bestämmelse vid tillhandahiillande af vin och maltdrycker.
- E t t lagförslag som specielt rör kvinnan iir Hr F. T. Borgs (1: sta .E.)
i syfte att höja aktenskapsA.ldern för kvinnan U1 21 Br.
Den i flera afseenden taank~iirda motiveringen visar, genom exempel från olika omrtdemi, de för samhäbllet menliga och för kvinnan ofta olycksbringande följder som för tidiga äktenskap medföra.
Att vid den ålder som af lagen medgif- ves, 15 Ar, den unga flickan icke kan vara kroppsligt och andligt mogen för makans och moderns kall, lär val knappt kunna bestridas; här, under v %rt nordliga luftstreck, torde det åtminstone blott undantagsvis vara fallet.
Som fullt myndig enka, flera &amp; r före den för man och kvinna lika gällande m p - dighetsåldern, kommer hon ock i en unda.ntagsstiilluing, hvil- ket icke kan vara önskvärdt.
Sedan ftjrslagei blifvit hos lag- utskottet behandladt, torde vara skal att till detsamma &amp; ter- komma.
- I 2: dra K. har Hr P. Waldenström begärt ändring i förordningen om äktenskap, s&amp; att äfven om kontrahenterna tillhöra den svenska kyrkan men icke Astunda kyrklig vigsel, deras äktenskap rna afslutas inför borgerlig myndighet.
B? %- tionären säger själf, i frhga om obligatoriskt civiläktenskap, att: " Dit skall det väl ock en girig komman, men har för närvarande åtnöjt sig med att i sina motioner taga ett stog i denna riktning.
Man kan med säkerhet föniisiiga att denna fråga äfven utom riksdagshusets murar kommer att stälhs under en ganska liflig debatt.
- Bland förslag f r h rege- ringen må, erinras om den redan i trontalet omnämda lagem om försäkring för olycksfall i arbetet samt förslag till ord- nande af helso- och sjukvarden i riket.
Meddelanden från Fredrika-Bremerl Förbundet.
Stipendiefonderna.
Till a h ä n n a fondefi för yrkes- och studa ' estipendie~ har under &amp; r 1889 influtit Arsbidrag och g&amp;fvor till ett sammanlagdt belopp af 10,248 Kronor, hvadan för narvarande fonden uppgAr till 20,077 Kronor.
Dessutom a r en summa af 15,000 Kronor tecknad att utg8 i Arsafgifter under de narmaste 4 Aren.
Whitlockska stipendiet har för 1890 tilldelats samma stipendiat.
som föreghende Ar, filosofie kandidaten, fröken Wilb ' elmina Ofilson i Lund.
Fredrika-Bremer-Förbecndet har farlorat en af sina basta van -- ner och verksammaste medlemmar i Fru Ida Sylvan, som afled i Kri-.
stianstad den 9 Febr.
41 &amp; r gammal.
Inom kretsen af sina narmaste.
och i det s~rnhalle, der hon verkade, kommer den adla, varmhjartade, för allt godt verksamma kvinnan att lemna ett tomrum, som sent torde fyllas.
Lycklig maka och moder till 9 barn, oppnade hon flera gAnger hem och hjarta för moderlösa, som under hennes uppfostrande ledning- starktes och mognade för de uppgifter lifvet &amp; t dem hade i beredskap.
Det var ktlnslan af att det moderliga elementet saknades i samhalls- ordningen, som förmildde henne att med lika mycken offervillighet som praktisk klokhet vhrda sig om de smil och bjalpbehöfvande, pA samina gAng hon hade blicken öppen för miinsklighetens stora lifsfrtigor ..
Arbetsområden för kvinnor.
(Forts.) III.
De statens civila verk, vid hvilka kvinna har ratt att- söka anstäiining.
a) Eongl.
Teleg~afvwket.
För intrade vid telegrafverket fordras att liafva med godkanda afgbgsbetyg genomgatt statens normalskola för flickor eller annat.
dermed jamförligt Iaroverk, samt att hafva fyllt 17 Ar, men ej öfver- skridit 20 &amp; ra Alder.
PA enahanda satt kan ock till elev vilkorligt antagas kvinna, som icke aflagt sádan examen som nu omnarnts, men med betyg af larare i de sarskilda amnena vid allmant laroverk eller af Israre eller lararinnor i högsta afdelningen af sgdant Iaroverk, som nyss omförmiilts, styrker att hon i svenska, franska, engelska och tyska.
spriiken afvensom i aritmetik, historia och geografi eger iusigter, jam- förliga med dem, som förutsattas för att i afghgsexamen friin statens- normalskola för flickor i dessa amnen erhAlla betyget godkand.
Ansökan om intrade, som ingifves till Kongl.
Telegrafstyrelsen i Stockholm, skall vara; skrifven af den sökande sjal1 och hennes namn- teckning bevittnad.
Den skall htfoljas af grest-, libkare- och m8lsmlmns betyg, upptagande ilder, frhjd, h&amp;lsotillstAnid och f6rlldrars eller mils- mans medgifvande, att personen i friga &amp; r söka, intrade vid tele- grafverket.
Sedan den sökande blifvit antagen som elev, f&amp;r hon kostnads- fritt genomgi en 3 mhaders teoretisk Ilrokurs, lavarefter hon, om hon .i examen blifvit approberad, eger att vid nhgon telegrafstation under minst 1 minrad inhemta praktisk kunskap i telegrafering.
B&amp; hon er- ballit godkhndt betyg harutinnan och aflagt vederbörlig ed, kan hon af telegrafstyrelsen förordnas i praktisk tjiinstgöring.
Den teoretiska .kurs, som eleverna skola genomga, l i r icke bestgmd att egia rum nAgon viss tid, utan besluter telegrafstgrelsen för lavsarje glng derom.
Vanligen erhiiller den utexaminerade telegrafisten f 6.
h plats sh- .som extra ordinarie bitrade vid nAgon större station och sedan an- tingen plats siisom ordinarie bitrade vid dylik strttion elle;.
ock före- ~st&amp;ndarinneplats vid mindre station.
För att vinna intrade silsom elev vid postverket fordras: att sn- tingen hafvs aflagt studentexameii eller ock kunna förete betyg om .aflagda, godklnda prof i svensk amnesskrifning, allm8n och i synner- het faderneslandets geografi, räknekonst samt ett af de tre sprgken, tyska, franska eller engelsko.
Kunskaperna i dessa iimen böra i all- mlnhet fullt motsvara bvad som fordras i s ': udentexamen, men om i ett eller annat ämne ett sidant kunskagsmQtt icke kan vitsordas, bös i betyget anmgrkas den ltirokurs, p i hvilken betyget bar afseendle.
Betygen böra vara utfardade af llrare vid allmlnt högre laroverk eller universitet eller, hvad sgrgken vidkomma, af godlriind sprtlkllrare.
Ansökan om tillatelse att f&amp; tjtinstgörra som elev vid postverket ingifves till Kongl.
Generalgoststyrelsen i 8tockholm och skall vara af den sökande egenhiindigt skrifven.
Vid ansökan s k d l bifogas ofvsna omtalade betyg om föreskrifna kunskaper samt prestbetyg.
Om den sökande önskar tjlnstgöra vid n8got stirskildt af de postkontor, som till elevers mottagande blifvit utsedda (se Kopigl.
Genieralpoststyrelsens cirk ul&amp;rskrifvelse d.
19 segt.
l884), bör detta i ans6kraingen utsattas.
I man som platser för elever finnes att tillga, meddelar Generalpost- - styrelsen tillatelse till tjanstgöring samt anvisar postkontor9 der tjlnst- göringen skall verkstlllas.
Efter minst ett halft ars tjiinstgöring skall eleven inför kontors-
förestandaren underg8 examen i kannedornen om postförfattningarna och postbehandlingen.
Med bifogande af kontorsförest8ndarens betyg öfver sistniimda examen, uppförande under elevtiden, pklitlighet och lamplighet för posttjansten ingilr eleven nu till Generalpoststyrelsen med ansökan att vinna anstallning siisom extra ordinarie postexpeditör.
Ntir plats blir ledig kan sedan den, som blifvit antagen till e, o. postexpeditör, erhAlla anst8llning silsom extra bitr&amp;de vid postkontor.
Ordinarie anstlllning har kvinna ej ratt att erhiilla vid post- verket.
Hon kan emellertid ' erhiilla förordnande att tills vidare be- strida ordinarie postexpeditörsbefattning.
Kvinna kan ock erhAlla förordnande s b o m postrn %stare vid 5 och 6 klassens postkontor.
Inga kvinliga elever antagas tills vidare.
Nar ny elevkurs för kvinnor börjar, kommer tillkannagifvande derom att införas i de all- manna tidningarna.
(Forts.) Hvarjehanda i kvinnofrågann Sverige.
NattuspZet för kvinnor i Stockholm, Riddargatan N: o 9, bar alltifrh 1885 gifvit kostnadsfritt herberge &amp; t hem- och vQ.rnlösa kvinnor.
Asylet skaffar afven tillfalligt arbete eller platser &amp; t mangen behöfvande och har visat.
sig i mhnga fall kunna förekomma brott och nod.
Under 1887 anvisades arbete eller hem At omkring 170 utblot- tade kvinnor.
Tyvarr &amp; ro anstaltens tillghgar nu i det narmaste ut- tömda, hvarföre den torde blifva nödsakad att sttinga sina dörrar, ifall ej allmanheten gifver den ett kraftigare stöd.
Kvinna i sparDanksstyre2se.
Fröken Hilda Rydin ar suppleant i Sala sparbanks direktion.
Stipendium från Fra Wiliaelmi~a Hiertas stipendicjond har tilldelats fröken Alma Björklund.
Norge.
Bland Norges mbnga kuinliga s7cokådsmedlemmar namnes för Christiansand stiftsamtmaninde Stang, kand och varderad i St.ockholm sedan den tid hennes man derstades beklildde statsrnini- sterposten.
E n kvinlig student ar vald till redaktör för norska studente ' r- samfundets t.idning.
Danmark.
En praktisk-teoretisk eiwgård~skola för s&amp; val man- liga som kvinliga elever öppnas den 1 april vid Rödkilde högskola p&amp; Möen.
Finland.
Konkordia-Förbundet hade enligt hredogörelse för 1888 vid Arets slut en kassabehslllning af 48,768 finska mark.
För- bundets verksamhet, insamlandet af penningar afsedda att utdelas till stipendier för kvinnor, har p&amp; senaste tiden utvidgats.
Förbundet
tillhandagår nu afven unga kvinnor med afseende a studieplaners ord- nande samt vid val af nya praktiska lefnadsbanor.
Till samskola kommer fran och med n b t a termin Ekenas ele- mentarskola att f6rvnndlas.
England.
EN skola för kvkligai jozcmalister har upprtittats af fröknarna Emily och Georgiana Hill, Westminster, Bridge-road, London.
Kvinnor utbildas i denna anstalt till författarinnor, stenografer, kor- rekturläsare och " reporters ".
Fröknarne Hill iiro utgifvare af tidnin- gen Westminster and Lambeth Gazette.
Kvinnor sona främli~gsförare.
Under sistförflutne Br grunda- des i London ett företag " the Lady Guide Association ", med uppgift att anvanda dertill Iampliga, kvinnor som forare, tolkar, ressiillskap, bitriiden vid uppköp m. m.
Föreningen som har en centralt belagen byr&amp;, tillhandahii !ler förteckningar pil möblerade Iiigenheter med och utan inackordering, bestaller rum pi % hotel, vexlar utlanidskt mynt, anskaffar jarnvags- och audra biljetter samt lemnar öfverhufvud alla de underrattelser och det biständ, som en friirnling i London kan be- höfva.
Förarne &amp; ro delade i tre klasser och kunna antagas för timma, dag eller manad, mot ett arvode fr&amp;n circa kr.
3, 5 0 till ?,.i0 för dag.
Englands första kvinliga läkare, Elisabeth Gawet A ~ d e r s o n, öppnade för omkring 15 Ar sedan i London ett sjukhus för kvinnor, der lakarevarden bestrides af henne sjalf och andra kvinliga liikare.
För att anskaffa medel till eu större och aiidam&amp;lsenligare byggnad anordnas i var en bazer, och kommer desvid en afdelning atl inneh&amp;lla utst&amp;llning af dockor, med dertill hörande gristfiflaai.
Ingen afgift er- lagges vid taflingen.
De dockor som insändas blifva sjukhusets till- Iiorighet.
Shrskildt mottagas med tacksamhet dockor, kladda i natio- naldragter, uniformer eller andra embetsdriigter, hofdragt m. m.
Dockorna böra vara inlemnade före den 115 mars till fru J.
A. Westerberg, Kungsportsavenyen 15, Göteborg, eller fröken Lotten La- gerstedt, Hvitfeldtsplatsen 7, Göteborg.
Belgien.
Belgiska deputerade kammaren har beviljat kvinnor ratt att taga akademiska examina och erhiilla de rlttigbeter, som dessa examina medföra.
Kammaren beslöt tillilte kvinnor oinskrhkt utöf- ning af kikare- och apotekareyrket.
Ett förslag, att afven tillilta dem praktisera som advokater, förkastades deremot.
Det framhölls uttryck- ligen, att det stod kvinnorna fritt att ahtira allra f6relfisningsr inom universitetets fakulteter och följa alla larokurser.
Endast den juridi- ska banan blef stangd for dem, till och med om de siflagga juridiska examina.
Italien.
Professor i slaviska litei.a !ure~ vid universitetet i Eo- logna &amp; r fru Malvina Ogonowska.
Grekland.
En petitbn till förmåla f8r de ofe~ttliga $icIcs7co- lorna har blifvit inlernoad till den grekiska kammaren.
Denne peti- tion har erhallit 2,850 underskrifter.
Xorrköping 1890, U.
R. Wallberg &amp; C: o Boktryckeri.
Handarbetets Vänner, Brunkebergstorg IS, S t o ck holm.
Förening för den svenska qvinliga hemslöjdens fOridling i konstnarligt o@ fosterlindskt syfte.
.
Utställning och försäljning af Yafnader, Broderier och Spetsar.
Updervisning i gammalsvenslc konstväf ' nad och konst- sömnad meddelas 16 Januari till 16 Juni samt 1 September till 16 December.
Vidare underrättelser t % Föreningens Byrå.
Stockholms Musik-Institut.
Undervisning ineddelas uti: Pianospelning, harmonilara och tontriiffaing.
Af- giften per manad &amp; r: för uybörjareklasson, 2 tinimars uiidervisiiing i veckan, G kr.
1: a kl. nedre, 2 tim. i v., 10 kr.
1: a kl. öfre, 2 tiin.
i v., 10 kr.
11: s kl. iicdro och öfro, 2 tim. i v., 15 kr.
1II: e kl., utbildningsklassen, 1 timmes onskild lek- tion i v., 20 kr.
Nya snmiilningar mottagas alla dagar kl. 1-2 uti Institlitets lokal, Rege- ringspstran 61, l tr.
Sigrid Carlheim-Gyllensköld, f. d. elev af Kongl.
Musik-Konuervatorium i Stockholm, af Mary Krebs i Dresden samt Theodor Leschetizky och Annette Essipoff i Wien.
P P - P - - G.
A.
L. Syenssons Snörmakeriaffar rekommenderar sitt stora lager af alla slaga moderna Gar- neringsadiklar för Klädningar &amp; Kappor, Fran- sar, Tofsar, Galler &amp; Kordonger för Möbler och Gar- diner samt Tömmar och Vagns-Snörmakerier.
Beställningar &amp; allt hvad till yrket hörer mottagas och utföras skyndsammast och till billigaste pris.
6 Malmtorgsgatan, Stockholm.
Undervisnings-A te1 ier för Etsning, Glas-, Porslins- och Terracottamilning sanit Laderplastik.
finme band samt utföres noggrant alltsom 431.1.
Praktisk Kons tvafnadsskola, Mottager.
elever, undervisar i illa slags konstväfnader samt enklaxe vafnad.
Vlifstolai .med .tillbehör anskaffas.
, Beställningar af alla sorters konstväfnader emottagas Öch utföras med noggranliet- till billi t pris: - Didrse.
kbristvaf- nader, s @ o q portierar, gardiner!
%ord- och-~s,erveri~gsd~~kai:, parad- och badhanddukar, iförkladen; flossa.
och kidderiniii- I. stermattor w. m.
finnes till salu.
* - t! '
.
,
Fredrika-Bremer-Forbundets medlemmar anmodas att med snaraste till Fredrika-Rre- mer-Forbundets byrå, 5 Nalmtorgsgatan, in- sända sina arsafgifter.
Till redaktionen insänd periodisk litteratur: Nordisk tidskrift, nr l.
- Pedagogisk tidskrift, nr 1.
- Förr - Svensk läraretidning, nr 1-7.
- Svensk musik- tidning nr 1, 2.
- Nya bokhandelstidningen, nr 1-6.
- Sedlighets- Nylande, nr 1. vännen, nr 1.
- Slöjdundervisningsbladet, nr 1.
- Kvinden og Samfundet, nr l.
- Hvad vi vi], nr 1-3.
- Finsk tidskrift, nr 1.
- English woman ' s review, nr 1.
- Women ' s suffrage journal, 1-2.
- Womans journal nr 1-4.
- Deutsche Hausfrauenzei- tung, nr 1-6.
- Neue Bahnen, nr 1-3.
- Das Magazin fur die Litteratur des In- und Auslandes, nr 1-6.
- och nu, nr 1, 2.
- Th. Tjäders Inackorderingsbyra, Stockholm, Malmskilnadsgatan 38.
Mottagning l1 - 4.
Förmedlar inackorderingar i Stockholni och landsorten samt uträttar kommissioner och verkstaller uppköp.
Uthyr möblerade och omöblerade våningar samt son-iniarnöjen.
Anskaflar G.uver- nanter, Vardiimor och Hushallsbitraden, lemnar anvisning om lek- tioner, samt in- och utländska pensioner.
NORNAN Byrh for anskaffande af kvinliga tjenare förmedlar tjenster endast för privata hem Smålandsgatan 30.
Stockholms Maltkuran~talt.
Nyberedt Naltextrakt (varm 3hltinfusion) finnes alla dagar bl.
8-9 samt 11-2 (helgdagar 1 - 2) till afhemtning eller drickning pii stallet i lokalen n: o 39 Master Samuelsgatan l tr. upp.
Intyg fin- nas till pilseende fran flera Hrr Lgkare i Stockholm, som efter m h g - irig pröfning rekommendera kuren sisom " ett sardeles välgörande och stärkande medel vid katarrer, så väl i respirations- som digestions-organerna (lung-, mag. och tarmkatarr), bleksot, dålig matlust, envis förstoppning, hosta och hes- het, allmän svaghet och dålig nutrition. "
Anstalten stAr un- der kikares kontroll.
lir svagheten eller sjukdomen ej af svarare art, ver- kar kuren oftast inom kort tid.
Men efter en Iangre kur hafva 8fven svarare ilkornmor blifvit fullstaindigt botade.
Till och med vid hotande lungsot har maltkuren efter några mhader, enligt lakareintyg, verkat " krafternas tilltagande och de hektiska symptomens försvinnanden.
Maltkuren hor visat sig vara ett sardeles sttirkande medel för kon- valescenter samt svaga och sjukliga barn, som derigenom ofta inom kort tid iitervunnit helsa och krafter.
Priset &amp; r pr m h a d vid afhemtning eller drickning p&amp; stilllet 15 kr., för barn 12 kr., vid hemskickning l8 kr.
Personer, som önska pröfva medlet, innan de inskrifva sig, fA g8re detta afgiftsfritt, önska de fortfara dermed langre tid, blir ofgifteil 5 kr.
pr vecka.
Tryckta cirkulär oc8 lakareintyg utdelas gratis A anstalten.
I Svenska Ltikaresallskapets Tidskrift Hygiea skrifves, augiiende de verkningar pA flera sjukdomar maltkuisn visat sig kiafva, f8ljsande: " Kronisk tarmkatarr har f&amp; %iittrats eller öfvcrghtt i helsa, der maltkuren varit nastan enda behandlingen.
Afvensa i anemi (" blod- brist ") och kloros (" bleksot "), naturligtvis 88 i förening med jern- behandling, har det visat sig med fördel brukadt.
BUen de, som mest begagna sig af koren &amp; ro bröstpatienter: tuberkulosen och den kroniska pnevrnonien i sista stadiet till den enkla bronkiten.
PA de förra a r aaturllgtvis icke tal om inverkan p&amp; sjukdomen, utan iiar förmodligen det har föreskrifvits som ett iilttf6rdragligt f8dotimne.
Men deremot i den mindre avancerade krmiska pnevrnonien torde dess verksamhet visa sig mest framstgende, helst med afseende p i kraf- ternas tilltagande och de hektiska symptomepis försvinnande. ' '
Samma tidskrift omnamner afven ' de fordelaktiga vitsord om maltkurens verkan sardeles gA sjukdomar uti digestions- och m- spirationsorganen, som finnas af Professorerna Witt ocY Engelsted samt D: r Studsgaard i Köpenhamn samt Lifmedi- kus Budde och Professor Hjort i Kristianiau.
I Tidskriften tilltigges: u Maltpreparatens egenskap at t rars ett naringsrikt och latt- smält medel synes framgii af dessa liikores anförda erfarenhet, och skilnaden emellan narings- och lakemedel uti en hel mängd sjuk- domar, sasom just de anförda: anemi och kronisk pnevmoni, torde latt bortfalla; detsamma blir ock förhiillandel vid den kroniska, tarmkatarren, der val det bästa lakemedlet &amp; r det, som skaffar kroppen den största näring med den minsta anstrangning för tarmslemhinnan, som af det anförda omdömet: " det verkar p&amp; krafternas och oftast på huiiets höjande " vii1 besancas.
39 Master Samaelsgatan 39, 1 tr. upp.
Norrköping 1890, N.
K. Wallberg &amp; &amp; o Boktryckeri.
.
