# ID: svediakorp-per745
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1890
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 30,430
# sentences: 1,581
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:r 12 (118) B yrå: Drottninggatan 48, en tr. Annonspris: 26 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Utländska annonser 50 öre raden.
Fredagen den 21 mars 1890.
Tidningen kostar endast I kr.
för kvartalet, med Iduns- Mode- och Mönstertidning I kr.
65 öre; postarvodet inberäknadt.
Redaktör o c h utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Utgifning-stid: hvarje helgfri fredag.
Träffas S byrän kl. 10 — 11.
A l l m.
Telef.
6 1 4 7.
Lösnummerpns: 15 öre Hilda |n afton i början af detta år samlades en af hufvudstadens restauranter en talrik krets af på många skilda områden framstående per- sonligheter, så kvinnor som män, mest till åren mognade, mest grånade hår.
Det gällde att i festligt lag fira en för alla deltagarne gemen- sam vän, som denna dag fyllde sitt sjuttionde år, och hvilkens lefnadsgär- ning mer än de flestas syntes förtjäna erkännan- de och hyllning.
Denna gemensamma vän var fröken Hilda Dalman.
Att den lifsgärning, som då firades inom den trängre kretsen af när- mare vänner, ock varit af art att långt vidare, långt offentligare böra hedras, framgår tydli- gast däraf, att konun- gen i dessa dagar tillde- lat Hilda Dalman me- daljen i guld af åttonde storleken med inskrift: » Sui memores fecere me- rendo. » * Och hvari ligger då denna kvinnas förtjänst?
Vi kunna svara i få ord: i ett lif för andra!
Den framstående veten- skapsman, som vid den of van omnämnda festen åde närvarandes vägnar brin- * I fri öfvers.
: » Dina för- tjänster skapade ditt minne. » (vid kompletteringar).
3:dje år g.
Prenumeration sker X landsorten: å postanstalteraa.
I Stockholm: hos redaktionen, i bok- lådorna samt å tidningskontoren.
Dalman.
gade hedersgästen sin hyllning, gaf i sitt tal en teckning af hennes betydelse och verksam- het såväl inom det hem, hvars mångåriga värdin- na och medelpunkt hon var, nämligen hennes bro- ders, den kände riksdags- mannen, publicisten och skriftställaren " VV.
F. A.
Dalmans, som ock utom detsamma i ett vidt omfat- tande, välsiguelserikt ar- bete i välgörenhetens tjäust.
Och vi kunna i dag, då Idun för sina läsarinnor framställer Hil- da Dalmans yttre bild, ej bättre och mera sym- patiskt få den andliga bilden tecknad än genom ett utdrag ur dessa väl- taliga ord, som godhets- fullt ställts till vårt för- fogande.
De gifva på samma gång intressanta interiö- rer från gångna dagar, som helt visst med nöje skola mottagas i månget, nutidshem.
» Det är, » yttrade vid tillfället talaren, » det gamla Dalmanska hem- met, jag ville föra er till, sådant så många af oss erinra oss det — låt oss säga — på 50-talet, d. v. s. för 30 å 40 år tillbaka.
Och då vi tänka på.
detta hem, håller jag före, att det för roånger »
I det större s o m det mindre Se man e n d a s t på det inre, S ö k e viljans lag; Hjärtat är en s p e g e l s k i f v a.
Som skall troget återgifva P l i k t e n drag f ö r drag.
Talis af de närvarande särskildt är de i vida kretsar bekanta musikaftnarne där, som i första rum- met framstå för erinringen.
Jag vet icke, om i något hem i vår stad hvarken förr eller senare aftonunderhållningar sådana som dessa haft något motstycke.
Mu- sikaliska soaréer, vid hvilka både mycken och god musik bjudits, och där gästerna hufvud- sakligen utgjorts af bekanta musikidkare och musikvänner, kunna vi väl ock annorstädes ifrån erinra oss.
Här var visserligen äfven det musikaliska elementet starkt represente- rad^ men det gjorde sig ingalunda gällande med någon slags exklusivitet; och på grund af den gästfrihet utan like, som känneteck- nade det Dalmanska hemmet, och lättheten att där förskaffa sig tillträde, bar societeten icke just en påfallande musikalisk prägel.
Men de erbjödo, dessa soaréer, ett alldeles egendomligt behag och hade en helt egen- domlig tilldragningskraft, som väl ytterst var att hänföra till värdfolket, men som också gaf sig tillkänna i vissa betecknande drag.
Sålunda försiggick aftonunderhållningen ej just efter ett uppgjordt program, utan hade snarare karaktären af något improviseradt; det berodde sålunda till stor del på tillfällig- heter, hvad som förekom, och hvilka de med- verkande voro.
All stelhet var bannlyst.
Hvar och en, äfven den som första gången kom tillstädes, kände sig strax hemmastadd, och för hvar och •en hade dessa aftnar alltid något af intresse: att taga vara på, för de allra flesta mycket och af vexlande slag.
Utom sång och musik — någon gång äf- ven uppläsning — förekom nämligen åtskil- ligt både att se och höra; och tillfälle var därjämte beredt till inledande af de angenä- maste bekantskaper.
När vi tänka på denna samling, är det ej, som om vi bläddrade i ett fotografialbum och plötsligt ljusnade upp, när vi mötte de kända konterfejen af Adolf Lindblad, Munthe (Hen- rik Mathias), Troili (målaren) m. fl.
?
Hade vi gått än längre tillbaka, hade vi träffats af de allvarliga dragen af Erik Gustaf Geijer; och hade man då för tiden haft tillgång till •en fonograf, kunde vi här i afton fått höra .Jenny Linds och Louise Michaelis stämmor och Vilhelmina Nerudas violin, sådana de ofta hördes i det Dalmanska hemmet; ja, det var — som vi veta — ganska vanligt, att utlandets förnämligaste artister under sitt upp- trädande i vår stad där läto höra sig, min- dre till följd af särskild inbjudning än af eget erbjudande.
Att vår teaters artister — såväl den ly- riska scenens som talscenens — voro där tal- rikt representerade, faller nästan af sigsjälf; det kunde också därför ibland^ se ut, som om scen och salong alldeles blandats om med hvarandra och åtminstone delvis ombytt roler, så att de musikaliska prestationerna hufvud- vudsakligen utfördes af amatörer, under det scenens folk för omvexlings skull fingo slå sig ner på åhörarbänkarne; men vanligen gick det så till, att äfven artisterna fattades af den lifvade stämning, som uppbar det hela, och villigt bidrogo, hvar i sin mån, att göra aftonens utbyte ännu mera rikhaltigt.
Men — tänker kanske någon — fröken Dalman uppträdde ju hvarken som sånger- ska eller pianist — och det är alldeles riktigt.
H o n lånade nog gärna sitt öra åt sången och musiken, men hennes öga hade därjämte åtskilligt att öfvervaka; hon syntes visst icke på något sätt förströdd, men det var dock helt och hållet på hennes omsorg det kom an, att det utsökta ' nöjet kunde be- redas åt såväl värdfolk som gäster — och det var häri, hon hade sin hemliga, sin för- nämligaste glädje.
Hon var detta gästfria hems egentliga värdinna.
Och hvad detta ville säga i det Dalman- ska hemmet, vet hvar och en, som erinrar sig, icke blott huru ofta dessa musikaftnar återkommo, utan äfven för hvilket vidsträckt umgänge dessutom detta hem utgjorde en centralpunkt, huru ofta värdens publicistiska kollegor, riksdagsbekanta och enskilda vän- ner där sammanträffade.
Jag kan icke af- hålla mig från att äfven här påminna om några namn: Anders Fryxell, Eydqvist, Talis Qualis — att icke nämna ännu lefvande deltagare i dessa smärre, förtroliga middags- och aftonbjudningar.
Fröken Dalman var emellertid i detta hem något ännu mycket mer än dess värdinna.
Hvad betydde hon ej därjämte för dess med- lemmar, för hvar och en af dem särskildt!
Ständigt stod hon vid broderns sida med råd och dåd — och den, som var något förtro- gen med hans skaplynne, måste bekänna, att hon i sig förenade just det, som han framför allt behöfde för att kunna med gladt mod och ostördt egna sig åt sin mångartade, be- tydelsefulla verksamhet; hon egde därjämte gåfvan att ana hans önskningar — och att ana dem var att förekomma dem!
Ständigt omgaf hon hans ädla, i allt utom å hälsans vägnar så rikt begåfvade maka med systerlig vård och egnade oaflåtligt en dotterlig åt den då ännu lefvande åldriga modern.
Om vi länge dröjt vid erinringarna från det Dalmanska hemmet, så ha vi endast gjort, hvad gästerna där ständigt brukade göra: se- dan de kommit dit, stannade de där länge och gärna.
För öfrigt har ju detta besök så mycket mindre utgjort en digression från ämnet, som fröken Dalman just var detta hems samman- hållande medelpunkt.
Och ändå — hvem såg man oftare ute, än här, än där, i stadens olika, aflägsnaste delar?
Det Dalmanska umgänget var j u så vidsträckt — gällde kanske den brådskande gången återgäldandet af mottagna besök?
Icke så precis — saken var, att fröken Dalman äfven hade sitt särskilda umgänge, som icke fick försummas.
Det gällde nu att i nödens kojor bringa hjälp, och detta icke endast i form af utdelta allmosor; hon medförde äfven rika skatter af deltagande, af råd, af uppmuntran, ja äf- ven — där så tarfvades — allvarliga påmin- nelser, och återvände därifrån ännu rikare — med skatter af välsignelser.
Och när hon kom hem — hvad papper, hvad skrifvelser belamra borden!
Uträknin- gar för gåfvors utdelning, redovisningar för det mottagna, kallelser till sammankomster!
Qualis, Hvilken dag!
Och så dag efter dag — hvilket lif!
Emellertid började det att skymma i det förr så ljusa, så vänliga hemmet.
Ålder och krämpor trängde sig in.
Det gällde nu att fördubbla verksamhet och omtanke.
När brodern med mer och mer minskad synförmåga, men alltjämt med oförminskad, okuflig arbetslust tog sig för att hufvudsak- ligen ur sitt klara, hållfasta minne teckna våra ståndsriksdagars historia, hvem är det väl som presiderar vid skrifbordet, omgifven af böcker och riksdagsprotokoll och manu- skript, om icke fröken Dalman?
H o n var nu hans handsekreterare, hans föreläsare, ja hans öga: hon fick nu ofta lof att något sakta den vanligen så raska farten, ty hon var äfven i bokstaflig mening hans ledarinna, hans stöd.
Och äfven då hon måste gå som bud och hjälparinna mellan sjuksängarne i hemmet — icke glömdes därför skyddslingarne där- utanför: skyddsföreningar, tjänarinnehem, Asylet, Tysta skolan, barnhem — ja jag är icke i stånd att ens uppräkna alla dessa föremål för hennes välgörande, välsignelserika verksamhet.
Ja, vi må väl säga ännu en gång — hvil- ket lif!
Ett lif för andra, utan tanke på sig själf — skulle man säga, om icke ett sådant lif just innebure rätta siktet på detta själf, om icke ädla sinnen i uppoffrande verk- samhet just funne sin sannaste, sin djupaste tillfredsställelse, i En moders bild.
Fyra sånger af Charlotte Lindholm.
(Belönade med hedersomnämnande af Svenska akademien den 20 dee.
1889).
IV.
Den g a m l e.
Stilla afton, du, som kvalet söfver, Sänk dig svalkande till dalen ned!
Särla dagg snart vissnad ros behöfver, Hon har stått i solen dagen öfver Pä den ljungbevuxna, brända hed.
Ljufva afton, öppna sakta porten Till de ljusa drömmars sagoland!
Drag den förlåt bort, som döljer orten, Där de sälla vandra hand i hand!
Kom med friden ock, o aftontimma, Till den gamle vid lians tysta liärd!
Sänd, o bleka måne, ned en strimma, I hvars sken en svunnen fröjd må glimina, Oifva ljus åt minnets dunkla värld!
Ty den gamle helst med minnet talar, Det har blifvit honom till en vän, Svalt det är uti dess tempelsalar, Skönt där vandra om och om igen.
Och då lefnadsdagen tyckes stupa Mot den sista, skumma afton ner, Ses den gamle stilla sig fördjupa
/ det svunna kära mer och mer.
Stundom man ett flyktigt löje ser Kring den fina munnens linier leka, Glada känslw da hans hjärta smeka; Stundom ögat matt och fuktigt är, Och en suck ur själen sakta bäfvar, Minnets dufva, som kring honom sväfvar, Hågkomst då af forna sorger bär.
— Men den gamle mins ej blott, han tänker, Hvita hjässan ofta ned han sänker I begrundning under dagens lopp.
Tanken är ej grubblande och dyster, Icke häller lekande och yster, Den är lugn och full af tro och hopp; Den är klar som Milans blåa vatten, Blid som stjärnans ljus i mörka natten, From och älsklig, som en barnasjäl, Allvars full och pröfvande likväl: » O, hvad var min lefnads dolda mening?
Om jag gåtan tyda rätt förstått, Hvad mig mötte, sorg som fröjd, var godt, Blott del tjänte till mitt hjärtas rening. » Och hans tanke löser sig i längtan, Längtan » hem » från möda, kamp och strid, Uti andens tysta, djupa trängtan Till en evig, en fullkomlig frid.
På den andra, solbelysta stranden, Som hans aning blott har skådat än, Väntar honom mången trofast vän; O, hur godt att i de sälla landen Få de kära, saknade igen!
Dyra moder, som i tidig timma Bergad blef vid evighetens hamn: Hviskar du ej stundom barnets namn?
När de klara stjärneljusen glimma, Tycker jag, du räcker mig din famn.
Älskade, jag längtar till ditt möte, Längtar efter hvilan i ditt sköte.
Bed, du gamle!
Bed i tro ditt sista Aldrig glömda, kära » Fader vår! » Snart de matta ögon skola brista, Snart vid hufvudgärden af din kista Älskad moder, lik en genius, står.
Gläds, du snart får sväfva i det fria, I en högre, i en himmelsk värld; Alla tecken bära bud och sia, AU du gamle, pröfvade Elia Nu är redo till din himmelsfärd.
Jag hänvisar dem af mina läsarinnor, som hafva Idun för förra året, till nämnda artikel, i hvilken denna tanke är vidare fullföljd, och skall här endast — för dem som icke ha den — anföra slutorden däri, till hvilka knyta sig de reflexioner, som komma att utgöra ämnet för denna artikel.
» Till alla kvinnor vill jag säga detta enda väsentliga: betänken i tid betydelsen, tyngden och vidden, den långt in i en fjärran framtid nående vidden af en moders gärning!
Det är icke blott fråga om att draga upp ett barn, så att lifvet hänger i det, och att göra detta » så godt man förstår », som det heter.
Detta: » jag gör så godt jag förstår », är en mycket, mycket för rymlig ursäkt och borde icke få användas af andra än dem, som uttömt alla tillgängliga källor för vetande i de ämnen, som beröra mänsklighetens lif med dess förut- sättningar och fordringar i allmänhet och bar- nens i synnerhet.
Att bibehålla lifvet i barna- kroppen är icke nog, så vida den- icke tillika göres stark, frisk och harmonisk, närmande sig fullkomligheten så mycket som möjligt.
Den allra första grunden härtill kan modern själf icke lägga, ty den ha föregående genera- tioner redan lagt; men hennes uppgift är större och betydelsefullare i samma mån, som denna redan lagda grund är svag eller i ett eller an- nat hänseende mindre god.
Det tillhör då henne att, med uppmärksamheten riktad på denna medfödda svaghet och blicken öppen för ärfda brister, så mycket omsorgsfullare och so- lidare lägga sin grund.
Det skall då måhända lyckas henne att alldeles förtaga, eller i alla händelser i betydlig mån förminska verkan af dåliga fysiska eller andliga anlag, hvilka, lem- nade åt slumpen och naturen att godtyckligt utvecklas, med naturnödvändighet leda till släk- tets urartning.
Men de mödrar, för hvilka psykologi och fysiologi äro tvänne lika betydelselösa som okända begrepp — äfven då de omskrifvas på svenska — de skola aldrig kunna utföra ett dylikt verk.
Och att vårt land och vår tid till sin djupa olycka haft allt för många sådana ovetande mödrar, därom vittnar på ett sorgligt och otve- tydigt sätt vår försvagade generation, blodfattig, nervös och själssjuk. » Till unga mödrar, varande eller blifvande.
Icke blott forntidens och medeltidens, utan äfven de senare århundradenas naturforskare, lagstiftare och filosofer hafva drifvit den åsik- n:r 22 af Iduns föregående årgång skref ten, att modern intet hade att skaffa med da- cAb » jag under ofvanstående rubrik några rader, nandet af barnets själ, utan att hennes roll hvilkas hufvudtanke utmynnade däri: att kvin- vid släktets fortplantning blott är densamma norna, — icke blott de unga och ogifta, utan som åkerfältets, i hvilket ett frö lägges ned äfven de förlofvade och gifta, ja t. o. m. de, att gro.
När plantan spirar upp, är hon till som stå i begrepp att bli mödrar — konse- sitt väsen och sin natur af samma slag som kvent försumma att bereda sig för barnavård det nedlagda fröet — hvete, om man sått hvete, och barnauppfostran såsom för ett kall och ett ris, om man sått ris — fullkomligt oberörd af den närande jordmånen.
Likaså bär barnet ämbete.
andligen blott faderns drag, fortplantar blott Och jag trodde mig ha funnit, att de gjorde detta till följd af den falska föreställningen, hans egenskaper och utgör en fortsättning blott att i kvinnonaturen är nedlagd en så klar » in- på hans släktlif.
(Andra artikeln.)
ffJP stinkt » och en så mystisk begåfning för mo- derskallet, att all beredelse därtill är öfver- flödig.
» Förmågan kommer med modersplikterna », så tro de och tänka icke ett ögonblick på att skaffa sig vare sig teoretisk eller praktisk kun- skap om vilkoren och lagarne för en männi- skovarelses utveckling.
Denna uppfattning har utan tvifvel lagt grun- den till kvinnans underkufvade ställning i de gamla samhällena och till det förmyndarskap, under hvilket hon ända in i vår tid varit och är hemfallen.
Ett uttryck härför, som ännu oförändradt lortlefver i våra sedvänjor, är, att barnen endast fortplanta faderns namn; aldrig moderns, annat än i innormala fall.
Och vi måste medgifva, att om den nämnda uppfattningen vore riktig, ja, då vore också hennes underkufvande fullt berättigadt; — om det nämligen vore en sanning, att moderskapet, hvilket på ett alldeles särskildt sätt är kvinnans » stora », säregna mission — de flesta kvinnors enda verkliga uppgift i lifvet (jag menar då med » uppgift » en verksamhet, som på sin ut- öfvare ställer ideella kraf) — om moderskapet till sin innebörd vore något oväsentligt och un- derordnadt vid sidan af faderskapet och detta ensamt vore det väsentliga, då finge förvisst vi kvinnor underdånigt böja oss för naturens egen dom och erkänna, att vi hade bra litet att komma med i utvecklingsarbetet.
Men lyckligt för oss talar den moderna ve- tenskapen, likasom sunda förnuftet och våra ögons erfarenhet, ett annat språk.
Den säger oss, att modern vid framalstrandet af den nya varelsen tvärtom spelar den mest betydande roll, att icke blott hennes kroppsliga egenska- per, hennes sundhet eller sjukdomsanlag, utan äfven hennes karaktärsegendomligheter, dess lyten så väl som dess företräden inympas på barnet redan före dess födelse; och sedan, un- der första åren af dess utveckling, ligger det ju specielt i moderns makt att ytterligare fram- tvinga eller kväfva hvarje särskildt af dessa medfödda anlag.
Det är af ofantligt stor vikt, att vi hafva detta sakförhållande fullt klart för oss, innan vi gå till det stora värfvet att blifva mödrar.
Men det båtar oss föga att veta, att så är, om vi icke tillika hafva insikter i de ämnen, som ensamt kunna göra oss skickliga och med- vetna i vår modersgärning.
Dessa ämnen äro fysiologi eller läran om lifvet — människokroppen och dess organ, des- sas förrättningar och utveckling m. m.
— samt psykologi eller läran om själen — hennes kraf- ter och yttringar, lagarne för hennes föränder- lighet o. s. v. — Utan lefvande kunskap i dessa ämnen blir ingen verkligen moder i medveten mening — (lika litet som en god uppfostrare eller lärare för andras barn).
— Hennes sträfvau att göra, » så godt hon förmår », blir ett trefvande i mörkret.
Vi skola nu icke ens nämna dem, som icke besjälas af någon sträfvan alls, utan reflexionslöst låta sig göras till naturens verktyg och lika litet ega vilja som förmåga att regle- rande ingripa.
De synas mig vara de mest straff- värda af alla brottsliga varelser, ty de kasta frukterna af sina synder halfva och hela år- hundraden in i framtiden, till en förbannelse för ofödda släkten, en hämsko på kommande generationers utveckling och förädling.
Innan jag slutar denna artikel, vill jag nu blott framdraga ett par konkreta exempel på förhållanden, då moderns pä kunskaper grun- dade förutseende är af ofantligt stort inflytande.
Äfven med fara att såra allt för finkänsliga ungmors hyperidealistiska sedlighet vill jag då allra först påstå, att delta förutseende aldrig kan börja för tidigt.
Ty tanken på det ansvar, hon möjligen en gång såsom moder kan komma att ikläda sig till nästa generation, borde kraf- tigare än något annat af hålla hvarje ung kvinna från brott mot såväl helsans som moralens la- gar.
En sjuklig mor får näppeligen friska barn, de bli tvärtom vanligen svagare, än hon har varit.
Och en mor, som lemnat fria tyglar åt vissa dåliga karaktärsdrag, skall sällan undgå att se dessa lefva upp igen hos sina barn.
Och enligt lagarce för racebildningen förekom- mer hvarje skarpt utpräglad egenskap — vare sig ond eller god — ännu mera utpräglad i nästa släktled.
Detta gäller lyckligtvis i lika hög grad förvärfvade som medfödda egenskaper.
Jag säger lyckligtvis, ty just därigenom äro
vi i stånd att själfva uträtta något på det psy- kiska området för grundläggandet af våra barns anlag.
Antag, att jag af naturen bar ett het- sigt temperament med alla dettas svagheter: häftigt lynne, obetänksamhet, själfsvåld, nyck- fullhet o. s. v., men att jag genom uppfostran och ännu mera själfuppfostran kväft dessa då- liga böjelser och i stället tillkämpat mig själf- beherskning, mildhet och sinnesallvar, så kan jag ha godt hopp om, att dessa senare egen- skaper skola plantas in på mina barn; åtmin- stone skola de förra, äfven om de förefinnas, vara så betydligt försvagade, att de med en därpå riktad klok uppfostran tämligen lätt skola kunna bortarbetas, hvilket icke blifvit fallet, om anlaget hos mig fritt fått rotfastas.
A f ännu större betydelse blir detta psykiska experiment, om det gäller bekämpande af någon viss, inom släkten utpräglad eller ärftlig last, mani, sjukdom eller svaghet.
Jag vill endast nämna dryckenskapslasten, hvilken vi alla veta sträcka sina följder in på barnen, oftast i flere led.
Huru oändligt mycket skulle icke mödrarna här kunna uträtta, om de blott kände sin plikt och egde tillräckliga kunskaper!
Här trädde den andra sidan af deras psy- kiska uppgift oss till mötes: den nämligen att bilda en stark motvikt till de dåliga anlag eller skadliga impulser barnen kunnat mottaga af sin far eller t. o. m. af far- och morföräl- drar.
Sådana arf, som liksom hoppa öfver ett släktled och in i nästa äro för såväl psykolo- gen som fysiologen väl bekanta och bruka be- nämnas » bakslag ».
Det skulle föra mig längre än utrymmet denna gång medgifver, om jag inläte mig på en närmare granskning af mödrarnas ställning till barnens från andra håll mottagna impulser.
Må de gifna antydningarna tills vidare vara nog och om möjligt hos en eller annan ung mor eller ung kvinna skärpa intresset för hit- hörande studier!
Elna Tenow.
M o d e r och smak.
Några iakttagelser af Helena Nyblom.
(Forts.) Paris fråga icke damerna först: » Hvad är modet, så att jag kan klä ' mig där- efter? » De fråga: » Hvad finns det i da- gens mod, som bäst passar för min person? » Och det finns alltid någonting för alla.
En ung och en gammal dam, en brunett och en blond, en smärt och en korpulent dam kläda sig icke på samma sätt.
Hvarje fin dam i Paris klär sig efter sin figur, sin färg och sin ålder.
På gatan är ingen fin dam klädd på något påfallande sätt; oftast i mörka färger, hälst svart, med någon liten plym eller blomma, som antyder, att det icke är sorgdräkt.
Damerna i vagn kläda sig redan mera elegant.
En fin dams eki- page är en del af hennes hem, där är hon » hemma hos sig » och kan bära de färger, hon behagar, och hvilken fantastisk hatt som klär henne.
På teatern, egentligen på operan, kläda sig pariserdamerna i stor toalett, barhalsade med blommor och juveler.
D e ogifta unga damerna bära aldrig prydnader, utom kanske någon lefvande blomma i bröstet, och i det hela anses det för god ton, att de unga flic- korna kläda sig så enkelt och anspråkslöst som möjligt.
Det nuvarande modet, bluslif med ett bredt bälte eller skärp och en enkel rynkad kjol, är väl det, som bäst af allt klär en ungdomlig figur.
D e gifta damerna däremot uppträda i sina loger och hemma hos sig själfva med all den lyx, de behaga och ha råd till, men man ser sällan två da- mer lika klädda.
En elegant afton i operan kan man se så många variationer af toalet- ter, att det nästan stöter på kostym, men dessa dräkter äro för det mesta valda med en smak och en hänsyn till den person, som bär dem, att de i de flesta fall göra det be- hagligaste intryck.
För en fransk dam med smak är hon själf, icke hennes toalett, det viktigaste.
Allt pas- sar tör henne och samlar sig till ett helt så harmoniskt, att man ofta knappt observerar det förrän så småningom.
Hur ofta upplefva icke vi andra att först förvånas, ja förfäras öfver en eller annan toalett och så, slutligen, upptäcka, att den hänger på en människa.
För en fransk dam höra alltid först och främst till en nätt toalett skor och handskar, som sitta bra.
Den enklaste tjänst- flicka tänker först på sina skor eller kängor och, utan att vara » bien gantée », kan man icke anses vara ordentligt klädd.
Dessa ting höra till det absolut nödvändiga, men för resten kan, som sagdt, hvar enda dam i Paris finna, hvad hon önskar, och välja, hvad hon vill, af de millioner detaljer, som modet bjuder henne.
I allt detta herskar den största frihet.
Men det finns ett absolut vilkor för alla franska toaletter, en obevekligt sträng utgångspunkt, utan hvilken man ej kan tänka sig en fransk toalett, och det är — korsetten.
Jag tror, att en fransk dam hällre skulle taga lifvet af sig än taga snörlifvet af sig.
Det finns undantag bland de helt unga och smärta, och en af de vackraste damer, jag någonsin sett, var en ung fransyska, som icke bar kor- sett; men regeln, den stränga, obevekliga re- geln är: först korsetten, sedan kunna vi tala om resten!
D å en fin svensk dam, med mycket pengar och, som hon trodde, god smak, ville sy sig en klädning hos en af de stora, de högtidligt stora pariserskräddarne, kastade » artisten » först en domareblick på henne och sade: » Madame, jag syr ingen klädning, om jag icke först får sy er en annan korsett! » Därför bära också alla parisertoaletter ett väl starkt kännetecken af det gemensamma grundlaget.
Det är någonting styft, hårdt och precist vid kostymen, som ser plågsamt ut, i synnerhet då många af damerna i Paris äro ganska korpulenta.
Men försöken, mina damer, att föreslå en pariserdam reformdräkt!
.
.
.
* De italienska damerna få nog de flesta af sina moder från Paris, men de variera dem efter sitt eget italienska utseende, bära klä- derna lösare och ofta själar och kappor i till- fälliga veck, som de arrangera med mycken naturlig smak.
Ingen nordisk dam kan ka- sta en slöja öfver axlarna med den elegans och verkligt plastiska skönhet, som en itali- ska förmår det.
De kunna både sig själfva och slöjan utantill och äro aldrig rädda att se » tillgjorda » ut.
Ä r o de vackra, förstå de att makalöst framhäfva sin skönhet.
I Italien lefver man mycket mer utomhus än i Paris, och om sommaraftnarne anses torgen i de stora städerna som ett slags sa- long, där bekanta mötas och helsa på hvar- andra, medan musiken spelar.
Damerna upp- träda då ofta mycket eleganta, gärna i ljusa dräkter eller alldeles hvita, med hvita hattar, som förträffligt kläda deras svarta hår.
Alla slags lätta orientaliska tyger omvexla i deras klädningar, som de 1 8 8 9 buro så långa, att de stötte i marken, och med stora, vida är- mar, allt med afsikt att vara så svalt som möjligt.
På dessa aftonpromenader bära också de fina damerna juveler och pärlor, i synner- het pärlhalsband, som äro mycket omtyckta i Italien, — naturligtvis äkta.
Ingen bär i Italien oäkta smycken.
Bondkvinnorna bära korallhalsband eller guldkedjor; i Toscana lägga ofta bondflickorna ned sin hemgift i ett halsband af äkta pärlor, men endast främ- lingarne köpa de oäkta romerska och veue- tianska pärlorna.
Det händer, att man kan se italienska da- mer i mycket frappanta och skrikande fär- ger, sådana som man finner mycket brunetta personer gärna föredraga, men som oftast för- stå också de att kläda sig väl efter sin per- son, och deras figurer ha mera mänskliga och fria rörelser än de franska damernas.
Pa- riserdamerna påminna ibland något om dock- figurer.
Hvad de italienska damerna för resten an- går, tror jag icke man gör dem orätt genom att säga, att de, när man talar om medel- klassen, hufvudsakligen kläda sig för pro- menaden.
De tillbringa sin lyckligaste tid ute, och då man i Italien oftare trätfar sina bekanta på gatorna och promenadplatserna än mottager dem hemma, är det för prome- naderna damerna göra toalett.
Hemma torde man ofta finna dem ganska vårdslöst klädda och, så snart det blir varmt, i så litet som möjligt.
Det skulle icke öfverraska en att finna samma dam, som.-man en afton mött på promenaden i en spetsklädning eller sam- metsdräkt, i sitt hem en morgon klädd i un- derkjol och peignoir.
Naturligtvis gäller icke detta de förnäma och rika damerna, utan om den klass, som representeras af ämbetsmän, militärer och köpmän med moderata inkomster.
För resten gäller säkerligen detsamma med afseende på de franska damerna af motsvarande klass.
Toaletterna i hemmet negligeras ofta, för att man må kunna uppträda med mer effekt ute.
* * * Hvad de engelska damerna angår, är för dem alltid det viktigaste vid toaletten, att den är så praktisk som möjligt.
D å de fle- sta engelska damer, åtminstone de yngre af dem, tillbringa en stor del af sin tid med sport af alla slag, gäller det för dem huf- vudsakligen att finna sådana dräkter, som passa för tillfället.
D å de tillbringa så stor del af sin tid med fotvandringar, bergbestig- ningar o. s. v., välja de tjocka, solida skor, stoffer, som kunna motstå väder och vind, hattar, som icke behöfva frukta en regnskur, och täta flor till skydd mot solen.
Allt detta är godt och väl, och med en liten smula smak kunna j u också sådana dräkter bli vackra och klädsamma, men det kan icke nekas, att engelskorna ofta alldeles uppoffra skönheten för det praktiska.
Äfven på en mindre resa utrusta de sig, som om de väntade oväder och orkaner af värsta slag.
När en fransk dam gör en min- dre resa, klär hon " sig med samma elegans som till en promenad, kanske med till- lägg af paraply och regnkappa som ba- gage.
Hennes utseende tycks säga: » Hvem vet?
Man kan möta bekanta, och i alla
fall vill jag inte se ut som en fågelskrämma, därför att jag är tillsammans med främmande. » En engelsk dams resdräkt tycks snarare säga: » Hvem vetl Det kan bli regnväder: jag kryper in i en säck. » (Ports.
o. slut i nästa.
n:r.)
Om vården af burfåglar.
(Belönadt svar å prisfrågan V I I I.)
ör våra små, bevingade vänners trefnad, de må ' • j j ä?
nu heta kanarie- eller andra lyxfåglar, är för- ~ " nämsta vilkoret burens snygghet samt dagligt ombyte af bad- och dricksvatten, Buren måste vara så rymlig som möjligt, antingen den är afsedd att hysa en eller flere invånare, i syn- nerhet bör den vara duktigt tilltagen i höjden samt försedd med pinnar, gungor o. dyl. af ihåligt trä, till ex. fläder, på hvilket man utstuckit märgen med en grof strumpsticka.
I den sålunda uppkomna håligheten kryper dä den ohyra in, som i så hög grad kan plåga fåglarne och till och med kan för- orsaka deras död.
Dessa parasiters förekomst upp- täcker man genom att granska allra öfversta delen af buren, då man ser ett hvitaktigt stoft, som under loupen visar sig vara lefvande varelser.
För att af- lägsna snyltgästerna måste hela buren med pinnar och tillbehör allra minst en gång hvar tredje månad skållas i kokhett vatten eller ånga samt därefter torkas och beströs med persiskt insektpulver.
Burens botten bör dagligen beströs med sand eller gärna groft grus, som är mycket omtyckt af fåglarne.
Badkaret bör hälst sitta utanpå buren och utgöras af en fyrkantig zinkreservoar, hvars tre sidor och tak bestå af glas, medan ingången från buren befin- ner sig på den ena sidan af kvadraten.
I häckburen får aldrig badkaret finnas inuti buren, emedan då de späda ungarne löpa fara alt drunkna däri.
Likaledes böra, för att undvika att mat och dryck förorenas, behållarne för frö och dricksvatten hänga utanpå buren, dock så att djuren bekvämt kunna räcka dem.
Fåglarnes matsedel är ju ganska enformig, men den kan med mycken fördel varieras på många sätt.
Så äro t. ex. kokt potatis, äpplen, smultron, grön- kål, sallat med flere grönsaker samt i synnerhet ost ett gärna sedt tillägg till den vanliga dieten, som bör bestå af sammanblandadt roffrö, kanariefrö och en mindre mängd hampfrö.
Bakverk böra gifvas med försiktighet, om det finns kryddor uti, i all synnerhet är mandel farlig.
Bland ' grönsakerna är persilja ett dödande gift för fåglarne.
Kanariefåglarnes häckningstid inträffar i februari och fortfar till midsommar, under hvilken tid man, om lyckan är god, kan hinna fostra upp 4 kullar ungar af samma föräldrar.
För ändamålet väljer man en större bur, som ställes i någon undangömd, fred- lig vrå af rummet, hälst på golfvet, och öfverhöljes med ett stycke papp eller tyg.
Högst uppe i buren fastgöres stadigt det blifvande boet, som bör bestå af en rund korg af ståltråd — * ej af trä, som samlar upp ohyra.
Korgen får ej vara mer än 12 centi- meter i genomskärning och fodras med en bit ylletyg.
Nu insläpper man det äkta paret i sin nya bostad, men det händer emellanåt, att » lite gnabb » och små tvister förekomma makarne emellan innan, de lärt att draga jämnt under det äktenskapliga oket.
Stundom går det så hett till, att fjädern ryker omkring, i syn- nerhet om frun råkar vara mera bedagad än herrn, då hon gärna vill taga husbondeväldet.
För att nu främja den husliga friden och trefna- den i det nya hemmet, måste man se till, att dess skafferi är väl försedt, och ett hälft hårdkokt ägg med kvarsittande skal måste dagligen offras på den goda sämjans altare.
När några dagar gått, hafva lynnena hunnit foga sig efter hvarandra, de husliga scenerna bli allt mera sällsynta, och snart börjar herrn med mycken ifver att draga till bo.
Nu måste man på buren upphänga små bundtar oblekt, så kalladt ljusveksgarn, sönderklippt i 10 centimeter långa bitar.
Detta garn drager nu hanen ned i buren, kardar det med sina klor och anstränger sig ofantligt för att åstadkomma ett mjukt läger åt sin sköna, något som dock ej lyckas honom, utan honan får sjelf lof att taga i tu med atbetet.
Nu går det raskt undan, och på en dag kan hon hinna få hela boet färdigt, om man blott tillser, att materialier ej fattas henne.
Sedan honan lagt fyra till sex små spräckliga ägg, måste hon troget rufva dessa under 14 dagar, och under tiden matas hon af gemålen.
Det hårdkokta ägget får ej heller nu fattas.
Ibland händer det, att hanen byter plats med honan, medan hon hin- ner flyga ned och stöka om sin toalett en smula och få sig en matbit.
Är nu liggtiden ute, får man höra ett svagt, pi- pande läte från boet, och om man sakta för modern till sidan, får man skåda ett litet, naket vidunder till fågelunge med stora, blinda ögon, som sitta utanpå hufvudet.
Nästa dag kommer en unge till och föl- jande dag en, tills alla äggen äro kläckta.
Om nå- got rötägg finns, måste det nu aflägsnas.
Med stor ömhet mata nu de små föräldrarne sin afkomma, och efter 8 dagar börja ungarne kunna se och fjädern sticker ut som pinnar på de späda kropparne.
Snart äro de färdiga att flyga ur boet och bli fullfjädrade, men dessförinnan kommer en farlig tid för dem.
Ungarnes stora blodpennor äro nämligen en stor läckerhet för deras far, som är nog grym att plocka sina barn på hvarenda fjäder, om han får hållas.
För att hindra detta, flyttas genast ungarne i en an- nan bur, som fastsättes tätt intill föräldrarnes, så att dessa fortfarande kunna mata sina barn genom spje- lorna.
På samma gång försöker man lära de små alt själfva äta och gifver dem för den skull krossadt hampfrö och finhackadt, hårdkokt ägg — vatten får ej fattas.
Snart hafva deras näbbar hårdnat, så att de kunna äta okrossadt frö, och de unga hanarne börja nu muntert kvittra och jollra.
Önskar man nu få goda sångare, anskaffas en duglig läromästare, hälst en Hartz-fågel, och alla sämre sångare aflägs- nas så långt, att ungarne ej kunna höra dem.
Sång- lärarens bur ställes nederst på golfvet, och ofvanpå- denna ställas ungarne, hvar och en i sin bur och den ena buren på den andras flata tak, så att de sjungande ej kunna se, utan endast höra hvarandra.
Till sist några anvisningar om sättet att tämja fåglarne.
För detta ändamål utväljer man en eller flere af de små blinda ungarne och lägger dem i ett bo, liknande det hvari de föddes och invändigt fylldt med bomull, hvarmed också de små öfverhöljas och hållas mycket varma; i synnerhet är detta af vikt under natten.
En gång i timmen matas de med en blandning af krossade skorpor — ej kryddade — och hårdkokt ägg, tillsatt med litet ljumt vatten och socker.
Yiå matandet begagnar man en gåspenna, på hvars spets man tager litet af blandningen, kitt- lar ungen på näbben, då han spärrar upp sitt gap, dit man lätt kan sticka ned födan.
Efter omkring 14 dagars förlopp börja de själfva kunna äta och försöka på, om vingarne bära dem.
Nu löna de sin fostrare rikligen för hans lilla möda genom den stora tillgifvenhet och smeksamhet, de i alla sina lifsdagar hysa för den, som varit dem i fars och mors ställe.
Karin.
Med minst lika stor uppmärksamhet be- traktas han utaf den unga damen.
Det är en hög, smärt figur, iklädd en sval hvit fla- nellskostym och med hatten tillbakaskjuten i nacken, han har ett solbrändt ansikte med vackra, regelbundna drag.
Efter ett par minuters läsning synes dock den för resten rätt naturliga tanken falla ho- nom in, att boken måste tillhöra någon, och att den således, på ett eller aunat sätt, ham- nat på denna plats.
Han ser efter på titel- bladet om något namn står skrifvet, men för- gäfves.
Boken har troligen blifvit tappad af någon, som möjligen ej är så långt borta, hvarpå han ser sig spejande omkring, tills ett sakta prassel leder hans blickar till de.t rätta stället.
Han går fram, artigt helsande, och åter- lemnar boken, sägande: » Jag antager, det är er tillhörighet, min fröken. » Han dröjer en sekund vid titeln, men som han tyckes vara en man med ob- servationsförmåga, har han med berömvärd snabbhet låtit sina blickar fara öfver hennes obehandskade händer och besluter sig.
då han ej där funnit den ominösa släta guldringen, för ofvannämnda tilltalsord.
» Jag tackar er, det är verkligen min bok, » svaras honom nu, matt och likgiltigt.
» Den låg i solskenet, som sig bör, uti sitt rätta element, » fortsatte främlingen, hvilken ej tycktes vara obenägen att konversera.
» Hm! » säger fröken, » jag kastade dit den! » » Kastade! » Han ser frågande på henne.
» Just så, den retade mig med sitt solsken och sin glädje, och så förpassade jag den bort, ut i den mörka, sorgliga världen, där må den se till, huruledes den reder sig med sina teorier, » förklarar fröken med en anstryk- ' ning af lifssmärtä.
Främlingen skrattar muntert.
Sommaridyll.
För af D o l l y Idun Roon.
i^Sörolen glittrar på vattenytan och bränner m glödhett på klipporna, men här till denna vrå, under de skyddande hängbjörkarna, hafva de heta strålarne ännu ej mäktat att framtränga.
En ung dam sitter på den mjuka mossan med en bok i handen, men allting tyder på att denna ej fängslat hennes intresse, ty hon blickar, hälft drömmande och hälft otåligt, ut på den solbelysta taflan.
Hennes tankar måste ej precis vara utaf de angenämaste, ty hon skrattar försmädligt och kastar plötsligen, med en åtbörd.af för- akt, sin bok långt bort i solskenet, där den i fallet öppnar sina blad för solens inkvisi- toriska blickar och blifver liggande, glän- sande hvit uti det skarpa ljuset.
Hon måste hafva vanan att tänka högt, ty sträckande sina armar i luften säger hon gäspande: » O, hvad de äro enfaldiga, dessa berättelser; hvarför skulle jag också medtaga honom hit! » (med honom, menar hon troligt- vis boken) » H u då!
Sådana idéer! » Härefter sjunker den unga damen tillbaka uti ett slags apatiskt tillstånd och betraktar h af vet med en missnöjd uppsyn.
Omsider tillsluter hon ögonen för att helt prosaiskt .slumra till, men efter en kort stund tvingas hon, genom ett lätt buller, att åter öppna dem.
En främling har stannat vid den föraktade looken, som han upptagit, och i hvilken han synes bläddra med stort intresse.
» Kallar ni detta för den mörka, sorgliga världen; beskåda då denna solbelysta tafla framför er, med sina praktfulla ljuseffekter, se trädens härliga grönska, lyssna till fåglar- nes sång, skåda er egen ungdoms fagra bild uti vattnets spegel och = — — » Han stannar förvirrad, ty fröken skickar honom en förkrossande blick, som tyder på, att han i sin ifver att vederlägga hennes lifsåskådning gått för långt, och som gör ett tvärt afbrott på hans vältalighet.
» Jag ber om ursäkt, att jag — att jag, » — stammar han.
» Får j a g kanske lof att presentera mig själf, mitt namn är Resen, Reinhold von Resen. » » Nej verkligen! » utropar hon högst intres- serad.
» Jo, jag försäkrar, » säger han hoppfullt.
» Är ni då släkt med baron Resen på Öf- verby? » » Han är min farbror. » » Således är ni min intima vän, Charlotte von Resens kusin? » Ett ljus uppgår för honom.
» Alldeles rätt, och jag vågar således antaga, att j a g har äran att tala med Charlottes vän- inna, fröken Cecilia Rudow? » Fröken böjer hufvudet jakande, och efter ett ögonblick frågar hon dröjande, » vill ni ej, baron, komma in och dricka te med oss? » » Med nöje, » gående.
svarar han, ytterst tillmötes- Hon stiger upp, ihopsamlar boken, para- sollet o. s. v., hvilka saker han anhåller att få bära, men ernår endast ett kyligt afslag.
Under vägen omtalar hon, att de, hennes moder jämte son och döttrar, skola vistas här ute några veckor, emedan sonen, som vid
en kapplöpning störtat med sin häst, varit sjuk och ordinerats hafsbad, och att de där- för uppsökt denna lilla obemärkta badort för att få vara i lugn och ro, » far from the madding crovvd, » tillägger hon småleende.
» Men huruledes kommer ni hit, baron? » Resen förklarar, att han brutit sin arm förra vintern och nu skickats hit för att återvinna styrka; han säger, att han finner luften utmärkt, baden härliga, naturen hän- förande o. s. v., men glömmer, troligtvis af distraktion, att tillfoga, att han anländt hit endast för två dagar sedan, och att han idag på morgonen, uti kraftiga, men ej synnerli- gen eleganta ordalag, lofvat sig själf att re- dan i morgon fly denna gräsliga afkrok och 1 stället begifva sig till Marstrand eller Ly- sekil.
Men nu talar han med en sann entusiasm om denna stilla, idylliska vrå, hvilket har till följd att Cecilia, som finner badorten högst tråkig, småler misstroget.
Han observerar henne från sidan och finner henne hafva en omisskännelig Kate Greenawaytyp med sitt ljusa, vågiga hår, sina bruna ögon med långa ögonfransar, den skära hyn och en en liten förtjusande mun, plötsligen upptäcker han, att äfven han utgör ett observationsföremål, hvarpå de båda ut- brista i skratt.
» Nå? » frågar fröken Cecilia öfverlägset.
Han tiger.
Hon har redan bestämt, att han ser bra ut, han har ett par muntra gråblå ögon, en vacker näsa och ett energiskt, usch, så ener- giskt, drag kring munnen, vackra välformade fötter och smala kvinliga händer, som dock in- gifva en känsla af seg styrka, ögonen äro clock det vackraste uti hans utseende och omedvetet citerar hon högt: » Ein graues Aug, Ein schlaues Aug. » Han ser förvånad ned på henne, men fort- sätter därpå med orubbligt allvar, och med en blick in uti hennes bruna ögon: » Auf schelmische Launen Deuten die braunen! » Hon stannar cch ser förtretad på honom.
» Ursäkta, » säger han ångerfullt, » men ni började j u.
» Hon rodnar.
Hvad det kläder henne, tän- ker Resen.
» Tycker äfven ni om Mirza Schaffy, » frå- gar hon något förlägen.
» Ja mycket! » försäkrar Resen med själf- känsla.
Cecilia tviflar dock härpå.
De anlända nu till den af friherrinnan Rudow bebodda villan, om man nota bene vill gifva namn, heder och värdighet af villa åt det rödmålade huset, som för resten ligger pittoreskt inbäddadt i skogen och i omedel- bar närhet af vattnet, som man ser framskimra mellan träden.
En med slingerväxter öfver- vuxen veranda löper utmed husets framsida och förlänar åt den lilla byggnaden ett må- leriskt utseende.
Framför verandan finnes en gräsplan, som dock för tillfället tyckes vara förvandlad till cirkusarena, ty en lurf- vig pony galopperar klumpigt omkring, riden utaf en märkvärdig företeelse, hvars rätta skepnad och natur tyckas vara omöjliga att definiera vid första påseende.
När hästen får se Cecilia och Resen, tvärstannar den plötsligt med den påföljd, att företeelsen från bans rygg hamnar hufvudstupa i gräset.
Lif- liga applåder och bravorop ljuda inifrån ve- randan.
Cecilia skyndar fram, åtföljd af Resen.
» Seså Flossy, jag ser, att du lyckligtvis ej skadat dig, men hvad är detta nu för ett nytt upptåg? » säger hon och försöker att se strängt på delinkventen.
Denna, som befinnes vara en lofvande ung dam, om åtta års ålder, iklädd långa, svarta strumpor, en ytterst kort, hvit klädning och en röd lawn-tennis-hatt öfver sitt i pannan tvärklippta hår, som förlänar henne ett ut- seende å la van Dyek, stiger upp, djupt för- närmad, och skakar gräs och grus utaf sig samt knyter handen emot verandan, hvarpå hon mönstrar Resen med en onådig blick.
» Hvem är det?
Presentera honom för mig! » Cecilia fullgör detta med orubbligt allvar: j Baron von Resen, min syster Florence Ru- dow.
» Resen bugar sig ceremoniöst, och fröken Flossy svarar med en nonchalant helsning.
Cecilia och Resen utbrista i skratt, hvilket inbringar dem en förkrossande blick.
De gå nu in på verandan, där de finna friherrinnan Rudow sysselsatt med något bro- deri och hennes son Karl utsträckt på en chaiselongue.
Han stiger raskt upp, när han ser sin syster inkomma med en gäst.
Karl Rudow påminner mycket om Cecilia, och de tre syskonen hafva en påfallande likhet med modern, en dam, engelska till börden, med förnämt utseende och ett älskvärdt, intagande sätt.
D e hafva alla samma- vackra, bruna ögon och mjuka, melodiska tonfall.
Presentationen försiggår; Cecilia omtalar, huru de träffats, och såväl friherrinnan som Karl äro förtjusta öfver detta afbrott uti det något enformiga badlifvet, ty de lefva ute- slutande för sig själfva och hafva ej någon gemenskap med de, för resten mycket fåta- liga, badgästerna.
CForts.
och slut i nästa n:r.)
I baltiden.
|är snön täcker ängarnas blommor och i solen vänder sitt strålande ansikte ifrån oss för att lysa öfver lyckligare trakter, sluta sig andra blommor till prydliga kran- sar, och i ljusens och gaslågornas sken bildar den blomstrande ungdomen glänsande led, vackrare än alla ängars och trädgårdars blom- sterkransar.
Jag tycker om baler och dans, jag förne- kar det ingalunda.
Jag sitter gärna som- åskådarinna och betraktar de unga flickorna, som med blommor i det glänsande håret se så glada, så harmlösa, så muntra ut.
Stränga moralister fördöma dansen och kalla den ett ohelsosamt och osedligt nöje.
Andra påstå, att det är den tänkande män- niskan ovärdigt att tanklöst sno rundt som en boll eller snurra, och i allt detta kan j u ligga någon sanning.
Ett omåttligt dansande är för visso ohelso- samt, och mången klandervärd känsla kan utveckla sig i den så oskyldigt dansande ungmöns bröst: afund gentemot den vackrare och mera firade systern, fåfänga och öfver- mod öfver egen skönhet, öfverdrifven upp- skattning af ett flyktigt nöje.
Dessa känslor kunna uppstå, men det är ingen absolut nödvändighet, att de skola göra det.
— Dem renom är allting rent, heter det, och bland de glada, smyckade, i ung- domens fägring blomstrande tärnorna, som finna nöje i dansen, äro väl de flesta harm- lösa och goda.
Där dansen utvecklar afund, fåfänga och högmod, skulle sannolikt dessa känslor slå grodd och växa äfven utan den- samma, ty ogräset i själen är såsom ogräset på marken, det behöfver ingen särskild ans och har bevingade frön, som föra det genom luften, ja, genom stängda dörrar.
Det bar långa rötter, och lika lätt som det gror, lika svårt är det att utrota.
Den, som tad- lar dans och baler och anser dem som ett fördärf för kvinnokönet, måste äfven klandra och fördöma många andra saker.
Ja, och skulle man än utrota alla nöjen från jorden, skulle dygden därför icke bli större.
Bland puritaner och pietister, bakom klostermurarne och i Vestatemplen ha passionen och ond- skan funnits, liksom hjärtats renhet och god- het.
Det goda är, Gud ske lof, en planta, som kan slå rot i hvarje jordmån, liksom den äfven behöfver vårdas i hvarje jordmån.
Människan har dansat, dansar och skall dansa i alla väderstreck, hos alla nationer, i alla tider.
Hos många folkslag höra dansen till den religiösa kulten, hos de flesta är den ett na- turligt uttryck af glädje, och just såsom så- dant ser jag den så gärna.
Våra blaserade ynglingar förakta och und- vika mycket ofta att dansa.
Icke emedan de hafva något bättre att göra, något större att betänka, något värdigare att Uträtta, nej, ty värr!
D e sitta under dansen hällre vid glaset eller spelbordet.
Men den kvinliga ungdomen tycker om dans, och de flesta un- ga flickor skulle oskyldigt och gladt dansa med hvarandra, om seden tilläte det.
Det egentliga behaget i dansen ligger i den rytmiska rörelsen.
Ä r ej ett blommande träd vackrast, när vestanvinden sätter dess grenar i rörelse, är ej ett sädesfält skönast, då det böljar for de friska morgonfläktarne?
Men glädjen i dansen är kort och flyktig.
Endast några år, och blommorna, som nu bilda den förtjusande krans, vi kalla bal, ha blommat ut, andra ha utvecklat sig ur knop- pens omhölje, medan de från i dag, som unga fruar eller gamla ungmor, gärna eller ogärna sluta sig till åskådarne.
Efter konfirmationen låter man den unga flickan göra sitt inträde i balsalen och be- traktar den på visst sätt som hennes inträde i de vuxnas lif.
Men detta är ett misstag.
Balens fröjder är den oskuldsfulla ungdomens sista fröjder — först med utträdet ur de dansandes skara börjar inträdet i det egentliga kvinliga lifvet.
De späda gestalterna, som sväfva förbi oss med blommor i håret, fira endast bortläggandet af barnskorna. '
Låt dem dansa.
Tiden, då de kunna få det, är kort, och lif- vets allvar står redan vid balsalens dörr, väntande på en hvai utaf dem för att räcka dem handen, antingen i form af familjesor- ger eller den ogiftas hårda ensamhet.
Men hvarje face af lifvet skall föra den tänkande människan vidare i hennes sedliga och andliga utveckling, och äfven ungdomens flyktiga tid, under hvilken dansen var tillåten, kan göra det, naturligtvis under förutsättning, att den är naturlig och oskyldig.
Den tad- lade balsalen är på mer än ett sätt för yng- lingen och flickan en dygdens och förståndets skola — gören den blott till en sådan, I förståndiga mödrar, nyttjen den blott allvar- ligt, I glada döttrar.
I balsalen kan skönheten lära sig behandla sin af naturen mindre gynnade syster med naturlig vänlighet, och hon skall göra det.
Den mindre vackra kan lära sig öfvervinna den groende afunden.
Alla kunna lära sig
att utan tafatthet röra sig bland människor, att njuta af den tillåtna glädjen med måtta och att, utan koketteri och beräkning, otvun- get, men med tillbörlig tillbakadragenhet, um- gås med det andra könet.
Därför ännu en gång: låtom oss unna ungdomen dess glädje!
Julie B.
Damernas dag.
Ett litet kåseri från riksdagsläktarne.
fjlgCära kusin Elsa, du har så många gån- « å s l!
ger uttryckt som din oförgripliga me- ning, att det skulle vara så » festligt » att en gång få komma upp och se, hur » farbrö- derna » ha det på riksdagen, och redan se^n länge vidtalat mig att bli din ciceron vid lämpligt tillfälle.
Nåväl — ett lämpligare tillfälle än i dag kan du ej gärna önska dig!
En damernas dag!
— en kvinnosak skall få sitt öde afgjordt, och » farbror » F. T.
Borg, en gammal det täcka könets riddare och dess intressens förkämpe, skall slå sitt stora slag för den kvinliga äktenskapsålderns höjande från 15 till 21 år.
Ja, du har ju redan sett i Idun, på hvilka grunder och med hvilka skäl han vill kämpa för sin sak.
Om du delar hans uppfattning, det har jag inte vågat fråga dig.
Det kan ju ges så många rent personliga hänsyn.
Men att du respekterar det ärliga syftet — åh, du vet nog hvilken hög tanke jag har om ditt lilla hjärtas instinkt.
Så — godt — du har redan hatt och kappa på, din långa boa, som klär dig så förtjusande, den lilla mjuka muffen af yfvig lo.
Det är ett vårväder för öfrigt, luften är hög och klar, och öfver Riddarholmen ligger bländande solljus, som kommer kyrkans kop- partak att glöda likt eld och obarmhertigt blottar de gamla ämbetsverkens förfallna skröplighet.
I sällskap med Riddarholmskyrkan — förnäm granne!
— ligger så den byggnad, där Sveriges öden hvälfvas af Sveriges delege- rade — vårt riksdagshus.
Nu är det visser- ligen utdömdt, och om vi lefva, du och jag, få vi kanske en gång följas åt till ett plenum midt i bruset mellan Norrströms flodarmar; men i dag ännu svajar den tretungade flag- gan öfver detta gamla tak, och den bistre militärposten bevakar ingången i Riddar- holmskyrkans skugga.
Först en frausysk visit i andra kammaren, för att vi sedan må få god tid att dröja i den första, dit naturligtvis dagens intresse främst koncentrerar sig, då det är här motio- nären själf kommer att kämpa för sin sak.
Vi stiga ut på underhusets refereniläktare — ty när du sällskapar med en tidningsman, kan en slik undantagsförroån komma dig till godo.
Annars får du vackert-nöjas med den vanliga, åhörarläktaren, där trängseln dock gemenligen plägar vara ganska besvärlig och där värmen » står högt i tak ».
Du tittar nyfiket fram öfver barriéren, och djupt under dig glänsa » farbrödernas » kala hjässor i snörräta linier likt en plantering frodiga champignoner, ordnade på rad.
Jag vet inte, hvarpå det beror, men i andra kam- maren hålla sig medlemmarne ganska ordent- ligt på sina platser under debatten, då du däremot strax i den första skall finna, att hvari nu än den » parlamentariska ordningen » består — icke är det i en ordning till rum- met.
Sannerligen — vi kommo just i grefvens tid!
Talmannen, herr Wijk, uppe å estraden höjer sin väldiga klubba till besegling - å en vanlig s. k.
» bordläggning », och nu stiger den föredragande notarien fram och uppläser med ljudelig stämma den Borgska motionen.
Som du känner, har frågan så till vida kom- mit baklänges in i riksdagen, att det förbe- redande lagutskottet utan vidare afstyrkt den.
Och icke kunna vi hemta mycken förhopp- ning om dess framgång ur minen i de väl- vise gubbarnes trumpna anleten.
Ack nej, vi bedrogo oss ej!
Att aflifnings- processen dock skulle göras så kort och utan alla förmildrande ceremonier — det hade du knappast förmodat.
Eller hvad menade den mörka skuggan, som för ett ögonblick drog öfver dina vackra ögon, kusin Elsa, annat än det — nog voro väl dock våra intressen en liten smula större affär värda?!
Fem minuter — en enda ropandes röst i öknen, en enda stackars vanmäktig, minuts- lång protest — och herr Borgs välmenande motion var hvad man på konstspråket kallar » strypt » — strypt med » acklamation » — i Sveriges riksdags andra kammare. '
* * Ny tablå och dock densamma.
Du har rätt: interiören till sina stora drag är j u täm- ligen liknande!
Samma hvitmenade, tvålofts- höga sal, samma snörräta rader af rödklädda karmstolar och gulbetsade pulpeter med smäl- lande klaffar, öfver våra hufvuden samma sväfvande glasballonger för de elektriska båg- lampor, som i mörka tider sprida ljus i för- handlingarna, och samma evigt brinnande gas- lanterniner, som påstås sörja för luftvexlingen.
Men se ' n de första ytliga intrycken förgått, finner du snart väsentliga skiljaktigheter.
Det ligger en annan norm öfver typerna där nere, och det råder ett annat lif ibland dem.
Borgarens och odalmannens breda, trygga drag ha förändrats i ämbetsmannens, militä- rens, aristokratens mer förfinade och skärpta, det godmodiga och tvärsäkra lugn, som å den andra sidan rådde, finnes ej längre åter.
Det hvilar en viss nervositet öfver det hela.
Få ha lugn att förbli på sina platser Man promenerar fram och åter öfver den ljud- dämpande brysseln, man samlas i grupper här och hvar, konverserar lågmäldt, diskuterar man och man emellan och sprides på nytt, allt under det förhandlingarna gå sin jämna gång och de uppträdande, i regel tämligen opåbörda, spilla sin bevisföring — för tal- mannen och stenograferna.
V i befinna oss i första kammaren.
Se dig omkring på läktaren; åhörarnes och tidningsreferenternas äro här sammanslagna till en, fastän med åtskilda platser.
Afdelnin- gen för de uteslutande åhörande är tätt pac- kad — mest damer!
I allmänhet visar en god del af hufvudstadens täcka kön ett lif- ligt intresse för riksdagens förhandlingar ge- nom talrik närvaro; men i dag är det tyd- ligt, att frågan särskildt lockat genom sitt speciella kvinnointresse.
De tråkiga bränvinsdiskussionerna dra långt ut, men vi begagna tiden till att orientera oss.
Och — ändtligen är dock ögonblicket inne!
Det går en susning af vaknande intresse öfver den församlade menigheten, man reser sig bakom oss för att bättre se, och ur långt fördolda kappfickor och hemliga tunikaveck smygas fram koketta små fruntimmerskikare i perlemor och elfenben, som riktas i nyfiken förväntan mot talarplatsen å estraden.
Men hvar, hvar ha vi då herr Borg, hvi- skas och frågas.
Ett ögonblicks tålamod ännu.
Han reser sig redan från sin plats nere i församlingen, där han lugnt inväntat det afgörande ögonblicket, och nu — nu står han där framme!
Ah, det är j u en ståtlig skickelse, denna reslige gubbgestalt med det hvita, rikt yfviga håret och det vackra, tvärklippta helskägget.
Han börjar sitt anförande, och allt efter som orden och tankarne rycka honom med, kommer det både värme och hänförelse i hans röst och en beherskad, måttfull liflighet i hans gester, som ovilkorligen taga åhörarne med sig — åtminstone uppe å läktaren. '
Ty kollegorna där nere, de besvära sig då icke stort att följa med hans ord.
Man spra- kar ogenerad t vidare, om ditt och datt, om Gud hvet hvad, och gör sig så » morsomt » som möjligt!
Vid en del pointer — jag, vill ej säga hvilka!
— finner man saken lustig.
Och naturligtvis, - då den är lustig, så skrattar man.
.
.
Herr Borg förmenar dock, att man må hysa hvilken uppfattning i frågan som hälst, är den till sin art af en sådan social vikt, af ett sådant djupt kulturintresse, att den borde höra till en af de allvarligaste, en representation kati få att behandla.
Kan någon verkligen på allvar påstå, att en 15 års flicka eger tillräcklig utbildning för att stifta familj och fostra barn?
Lagutskottet har sagt, att kvinnan kan påräkna mannens ledning i sin utveckling.
Detta är dock icke det rätta sättet att betrakta mannens och kvinnans iubördesförhållande.
Kvinnan bör väl icke närma sig mannen som ett barn, som behöfver stöd och ledniug, utan som en mogen, själfständig varelse.
Och som ytter- ligare stöd för sin motion och den däri ut- talade meningen anför herr Borg uttalanden af erkända auktoriteter på detta område, prof. Seved Ribbing m.
fl., hvilka beröra den fysiska sidan af frågan och framhålla vådan af för tidiga äktenskap.
Efter detta yttra sig verkligen ett par ta- lare, biskop Billing och generaldirektör A l - mén, så till vida för motionen, att de er- känna dess innebörd af sanning och förorda ett förmedlingsförslag — men intet hjälper!
Andra yrka afslag, bland dessa den » store » landshöfdingen, herr Bergström.
Och när slutligen diskussionen förklaras afslutad, och den långa strömmen af svarta rockar böljar förbi talmansplatsen, hvar och en afleninande sin lilla sedel, sitt afgörande ja eller nej, be- finnes det, att 48 röster afgå med neder- lagets seger — nederlag för herr Borgs mo- tion, förståendevis — under det 46 yrka på frågans återförvisande till det förberedande utskottet för en något grundligare utredning.
En liten svag skymt af hopp för vår snälle » Helsingborgsfarbroders » mening kunna vi j u dock, kära kusin Elsa, leta ut i den om- ständigheten, att en så pass stark minoritet till sistone ansåg den värd ett mindre lätt- vindligt öde, och föll den, så föll den dock » framlänges », som termen lyder.
Och där- för torde nog herr Borg, som är känd för att vara en karl, den där ej ger tappt i en ärlig strid efter första dusten, komma åter, när tid randas, och kommer han igen, då råkas äfven vi på nytt där uppe — eller hur, Elsa?
— du och din egen tillgifne kusin Johan.
Mat och matlagning.
För Idun af 0.
H.
D. m^J^ » en om, såsom vi i vår föregående upp- p f l ^ g sats (Idun n:r 7) visade, » för mycket och för litet skämmer allt », så finnes där- jämte en hel hop andra omständigheter, hvil- ka vi måste taga med i räkningen, då det gäller att af mat och matlagning draga all den vinst och nytta, en god och klok hushåll- ning bjuder oss.
V i måste nämligen i allra första rummet ihågkomma, att endast den föda, våra matsmältningsorgan verkligen smälta, kommer vår kropp till godo, men att allt, ' som icke smältes, är, med afseende på krop- pens näring, som om det aldrig anrättats och förtärts.
Egna vi vederbörlig uppmärksam- het åt denna fundamentalsanning, följer ock- så, att vi böra söka underhålla våra matsmält- ningsverktyg i ett sådant skick, att de icke slitas alltför hastigt, underkastas en alltför hård medfart eller rent af misshandlas.
Hvarje synd vi begå mot denna regel ham- nar sig svårt, och då vårt syndaregister i detta hänseende lupit upp till en viss grad, som visserligen för olika individer kan vara ganska olika, uteblir straffet aldrig, och vi hemsökas af alla dessa rubbningar i vår or- ganisms välbefinnande, som börjande med mat- lustens aftagande genomlöpa hela skalan af oordningar i matsmältningen och i nervsyste- met, hvilka nedstämma lynnet, förbittra lif- vet och till och med kunna göra det outhärd- ligt.
Mången grymhet och stor orättvisa har sålunda haft sin grund i matsmältningsrubb- ningar; Voltaires påstående, att Bartolomeus- nattens fasor hade till bidragande orsak, att Carl I X af Frankrike led af svår förstopp- ning, har verkligen mycken sannolikhet för sig, och själfmord till följd af försummade inälfskatarrer äro tyvärr icke alltför sällsynta.
Hvem har icke hört talas om hypokon- drien, detta svarta spöke, som fördystrar en människas hela tillvaro, gör henne omöjlig för allt umgänge med sina medmänniskor och till en plåga för sig själf?
Hvem har i våra dagar icke hört klagomålen öfver den växande nervsvagheten och nervretligbeten?
Därmed vare visserligen icke sagdt, att dessa båda plågoandar hafva uteslutande sin grund i oordningar i matsmältningsverksamheten, men säkert är, att dylika oordningar i icke ringa grad bidraga till att förhöja deras plågsamma verkningar.
Icke utan skäl sjunger en fransk skald, Dorat: » Hur smälter ni?
med skäl det frågas; Om illa, jämmerligt ni plågas Och fröjd och gamman eder svika Och bort till sagolandet vika; Kan snille älskvärdhet medföra, - Så kan blott magen lycklig göra. » Nu torde säkerligen mången af mina ärade läsarinnor icke vilja gå in på den mening, Dorat här uttalar, och vi vilja visst icke hel- ler påslå, att lifvets lycka uteslutande ligger i en god matsmältning, ehuru det ingalunda kan nekas, att en sådan icke litet bidrager till att njuta af lifvet.
Å andra sidan säger en tysk läkare och framstående forskare vid namn Seigel följande tänkvärda ord, som hafva en djup psykolo- gisk betydelse: » Såsom de dödlige nu en gång äro beskaf- fade, skulle de helt säkert vara missbelåtna med en helt och hållet smältbar föda, af hvilken matsmältningsorganen icke kvarlem- nade något till bildande af dessa biprodukter, hvilkas fysiska beskaffenhet hos en vid gröfre kost van mäuuiska väcker afund hos hvarje hypokonder, som trots sitt rikhaltiga, fina kök icke lyckas nära sig väl och undgå de oupphörligt växlande ytterligheterna af för- stoppning och diarrhé. » Till en sund mat- smältning och därmed sammanhängande rik- tig och beståndande kroppsnäring hör därför också det regelbundna aflägsnandet af mat- smältningens återstoder, hvilka genom sin form och sin massa verkligen lemna en tillfreds- ställande känsla af önskad- lättnad.
A f daglig erfarenhet veta vi, hvilket infly- tande hvarje människas personliga förhållan- den, sinnesstämning, ålder och kön utöfva på födans smältbarhet.
Det är icke osannolikt, att kroppens bebof af eller tillgång på de olika näringsämnena förmår påverka deras uppsugning ur tarmkanalen.
Säkert är, att kroppens större behof af föda hos människor som arbeta strängt och långvarigt, äfven höjer hans förmåga att tillgodogöra sig månget slags föda; vid kroppsrörelse smältas lättare och fullständigare hårdsmälta födoämnen än vid ett stillasittande lefnadssätt, och mången an- rättning, som under andra omständigheter skulle hårdt tynga, på matsmältningen, för- drages rätt väl på resor.
Men icke blott kroppsarbete och stark rörelse, utan äfven långvarigt talande, sjungande och all hjärnans verksamhet, den må föranledas af tänkande eller af glädjens och hoppets upplifvande sin- nesrörelser, höja näringsbehofvet.
Därnäst göra sig väderlekens inflytanden gällande.
Då luften är kall, förbruka vi mera af våra kroppsämnen och behöfva i ty följd också rikligare föda, hvarför äfven näringsbehofvet vintertiden är större än under sommarvärmen.
Äfven luftens renhet befordrar icke litet nä- rings-, förbruknings- och afsöndringsförlop- pen i vår kropp, alldenstund den befordrar andhemtningen och den i lungorna försiggå- ende omsättningen af syre och kolsyra.
Till- räckliga bevis härför hafva vi i den utmärkta matlust, som människan erhåller i höga bergs- trakter eller vid hafskusten och till sjös.
Den rena, friska luftens inflytande sträc- ker sig äfven in i våra rum och matsalar.
I luftiga, väl vädrade rum är gästernas mat- lust större, än om luftväxling saknas.
Denna omständighet gifver oss en vink, som sjuk- vårdare alltid borde följa lika samvetsgrannt till fromma för den sjuke, som värdshus- och hotellvärdar följa den till fromma för sin kassa.
Man kan bestämd t icke på ett bättre sätt hindra en sjuk eller tillfrisknande från att få någon matlust än genom att låta ho- nom eller henne vistas i en fördärfvad och allt för oren luft.
I våra stora städer med all den fattigdom, som råder i dem se, vi också afskräckande exempel på verkan af dålig och förskämd luft på matlusten och matsmältningen hos de afmagrade, bleka barn och kvinnor och äfven män, som tillbringa sina dagar i illa vädrade arbetslokaler, nätterna i illa upp- värmda, illa vädrade och stundom äfven öf- verbefolkade rum.
Därvid spelar, noga taget, själfva födan, förutsatt att den icke är allt for illa tillredd, en underordnad roll, och vi må aldrig förgäta, att människan lättare hjäl- per sig fram med grof och enkel kost än utan tillgång till ren och frisk luft.
(Forts.) Kvinnorna styra oss, därför böra vi söka göra dem fullkomliga.
Ju insiktsfullare de äro, dess upplystare blifva vi.
A f kvinnans odling beror mannens vishet.
Sheridan.
Kokett.
» |P|jkon är kokett », är ett yttrande man bra ofta får höra.
Men hvad menas då med en kokett?
Jo, det är en kvinna, som genom sin toalett, sina väl beräknade rörel- ser, blickar, ord och småleenden söker spänna så många manliga individer som möjligt för sin triumfvagn.
Icke sannt?
En kokett är fullkomligt medveten om sin makt, hon vet, hvilken färg, som kläder henne bäst, hur bon skall kamma sitt hår; hon förstår att placera en rosett, ett smycke, ett band, så att de åstadkomma förvånande effekt, hon kan utveckla den mest retsamt förtjusande nyckfullhet och är alltid kall som is och leende älskvärd just i rätta ögon- blicket.
» En_kvinna, som ej är kokett, är tråkig, » yttrade en gång en herre, » n.
b. om hon ej är allt för gammal och ful. » Hade han rätt?
Jag vet icke, men jag vet, att det ligger i kvinnans natur att vilja behaga, och jag vet också, att kvinnorna ej borde vara så redo att uttala förkastelsedomen öfver en lyck- ligare medsyster med de ordenf » hon är för- färligt kokett. » Mina damer, jag undrar om icke den gamla svenska afunden sticker fram en smula?
I voren kanske lika » koketta » som hon, om I kunden - — men » de äro sura » sa ' räfven.
» Hon är förfärligt kokett », sägen I med en ton, som hade hon öfverträdt alla tio buden på en gång.
Hon kände sin tjusarmakt, och hon begagnade den — var det felet så stort?
Kommen ihåg, mina damer, det är mänsk- ligt att fela, men gudomligt att förlåta.
För- låten henne, att hon är en firad kokett!
Hvem vet dessutom, hvad som gjorde henne därtill.
Kanske döljes under baldrottningens glänsande, kalla, flärdfulla yta ett varmt hjärta, kanske dölja de leende läpparne, de blixtrande ögonen ett blödande sår, ett bit- tert aggande minne, en smärtsamt bekämpad kärlek.
Hvem vet?
Domen därför ej en kokett allt för hårdt!
Vera.
Teater och musik.
ICungl.
operan har återupplagit Rossinis melo- diösa opera » Barberaren i Sevilla ».
Reprisen, kan anses som synnerligen lyckad.
Fröken Petrini, hvilken här har sin andra debutroll, gjorde Rosi- nas parti mycket förtjänstfullt, och o m hon än ej kan sägas i denna roll hafva lyckats fullt ut lika bra som i Lakmés, så beror detta därpå, att den senare antagligen bättre lämpar sig för hennes naturell.
Hr Strandberg sjöng Almavivas svåra koloraturparti med den alltigenom goda musikaliska uppfaltning, som utmärker denne sångare.
Hrr Strömberg, Lin- den och Johansson som resp. Bartholo, Figaro o c h Bazil förtjäna äfven loford.
K.
Dramatiska teatern gaf i lördags för första gången Strindbergs genialiska skådespel » Mäster Olof ».
Direktionen förtjänar härför allmänhetens tack.
Detta skådespel borde vara stående på vår främsta talscens spellista.
— Utförandet var i många delar förtjänstfullt.
Hr Skånberg utförde titelrollen på ett sätt, som vittnar synnerligen för- delaktigt o m denne unge skådespelares begåfning.
Han rönte ock välförtjänt erkännande härför.
Bland de öfriga böra särskildt framhållas fru Fahltnan och fröken Klefberg som resp.
Kristina och Mar- gareta, bröderna Petris m o r; likaså hrr Hitlberg och Bceckström s o m biskop Brask o c h domini- kanermunken Mårten.
Den senare var i all syn- nerhet förträfflig.
Hr Hillberg förtjänar särskildt beröm för den goda iscensättningen af stycket.
— Författaren blef efter ridåns nedgång föremål för lifliga ovationer o c h måste flere gånger framträda och mottaga den fulltaliga publikens hyllning.
Matiné gifves Maria bebådelsedag å Dramatiska teatern af den populäre och framstående skåde- spelaren vid nämnda teater hr Ossian Hainvin.
Programmet upptager bland annat en nykompo- nerad komisk scen och duett med kör och orkester af lsidor Dannström, Ernst Lundquists 1-akts- bagatell » Småflickor » (fruarna Hartman och Bteck- ström) samt den välkända komedien » Sparlakans- lexor » med hr Almlöf i hans gamla glansroll som Mörk.
1 sistnämnda stycke medverka för öfrigt hr Svante Hedin o c h malinégifvaren själf.
Striden o m hjärtan.
U r ett k v i r m o l i f s historia af Johan Nordling.
I.
» Ur puppan ».
Idtms M o d e - o c h M ö n s t e r t i d n i n g har slagit så an och blifvit så väl mottagen, att första kvartalels alla nummer af den mer än 10,000 exemplar starka upplagan äro to- talt utgångna och ej vidare kunna anskaffas.
För att tillmötesgå från många håll utta- lade önskningar vilja vi beträffande Mode- och Mönstertidningen göra f ö l j a n d e m e d g i f v a n d e: De af / dans prenumeranter, som för längre tid än årets första kvartal prenumererat på Idun ensam (utan Modetidningen), men hvilka från och med aprilkvartalet äfven önska få / duns Mode- och Mönstertidning, utan att be- höfva för densamma erlägga den högre afgif- ien (kr.
3: 75 till årets slut), böra gå till väga på följande sätt för att erhålla Mode- tidningen för den lägre (= Iialfva) af giften: Prenumereren på / duns Mode- och Mönstertid- ning vid närmaste postansialt och erlåggen den högre afgiflen (för / år 3: 75, / år 2: 50, / år 1: 25) samt insänden prenumerations- kvittot till / duns Redaktion, så återsända vi med omgående till Eder halfva afgiflen (med afdrag af postportot).
Detta är det enda sätt, hvarpå de, som prenumererat på Idun ensam, kunna erhålla Modetidningen till det för Iduns abonnenter afsedda lägre priset.
Posttjänsiemännen måste nämligen hålla sig Ull den utfärdade posllaxan, och där slår före- skrifvet, att prenumeration skall ske på en gång ä båda tidningarna, för att Modetidnin- gens lägre pris skall erhållas.
3 1 4 2 1 4 Därför böra ock de, hvilkas prenumeration utgår med innevarande kvartal, skyndsamt för- nya densamma samt då på en gång prenume- rera å båda tidningarna, på det de må komma i åtnjutande af Modetidningens lägre pris (65 öre pr kvartal, 1: 25 för / år, 1: 90 för / är), l 2 3 4 JMLiirken Vill: Ofvanslående medgifvande gäller endast för dem, som verkställa prenu- merationen före innevarande månads utgång.
Och ju förr prenumerationen sker, dess säkrare ären I att erhålla alla nummer.
Sena prenu- meranter riskera alllid att gå miste om ett eller annat nummer, alldenstund upplagan är begränsad.
Profnummer af Modetidningen kunna er- hållas, om ett 4-öres frimärke insändes jämte namn och adress.
SMF Det är af vigt att skyndsamt prenumerationen.
~~ %tfå Iduns förnya Redaktion.
Kräslighet misskläder ingalunda kvinnorna; den är gynnsam för skönheten.
Brillant Savarin.
J ^ i e t var en tidig vårmorgon i slutefaf maj.
So- ksr len stod redan högt på himmelen, och där dess strålar silade sig igenom den jungfruligt späda grönska, som likt en lätt florsslöja svepte sig om grenverket till de ståtliga lindarne på Stjärne- holms parklerrass, ångade markens fuktighet upp som en genomskinlig solrök, hvilken af morgon- brisen blåstes ut öfver saltsjöfjärden, afkyldes och föll, ned på nytt i ett fint d u g g r e g n.
.
.
Öfver det stora adelsgodset hvilade en förnäm tystnad.
På slottsbyggnadens hvita fasad voro ännu de gröna spjälluckorna slutna för hela raden af fönster, liksom blundade den med alla sina ögon.
Högst upp i det egendomliga, tvåspetsade tornet öfver portiken glödde det gamla urets kop- partafla som af eld.
Så rasslade och knäppte det plötsligt af rostiga kettingar o c h hjul inom det.
Det var » varseln », som Sonja brukade kalla det.
Och 3 minuter efter — det slog icke fel — lyftes hammaren under tak- hufven och förkunnade för godsets folk den nya arbetsdagens ingång med fem takljämna slag, som i den tysta morgonstunden gåfvo genljud tvärs öfver den vida fjärden ända borta i » Trollberget ».
I samma ögonblick knarrade en låg liten bak- dörr i den venslra flygeln, o c h en ung flicka, iklädd riddräkt, steg ut pä borggården.
Hon gick med snabba steg fram mot den breda trappan, som ledde ned från den öfre gården till parkterassen, och i det hon med ena handen höll upp den långa ridklädningen framför sig, piskade hon käckt de glänsande stöfvelskaften med sitt ridspö.
Där nere under lindarnas kronor, glänste fjär- dens vatten emot henne, blinkande som af pal- jetter i guld; åt venster sträckte sig den vidtom- fattaude parkens slrandlinie, en buktig vägg af vårlig grönska, förtonande i den späda vegetatio- nens delikata nyanser; den ljumma luften sjöng af otaliga fåglars kvilter.
Den unga flickan stan- nade betagen, kastade det trotsiga lilla hufvudet bakut och andades girigt och djupt.
» Så är jag då åter här, ändlligen åter, » utbrast hon högt.
1 stallet sysslade gamle John som bäst med att rykta » Daphne », dä Sonja Stjärne med ens stod pä tröskeln.
Den gråskäggige stallknekten hade så när tappat ryktborsten i förbluffeisen.
» Nej, hvad ser jag — fröken Sonja.
Är fröken Sonja redan uppe! » » Ja visst!
En god morgon, John, » svarar hon gladt.
» Kan man väl sofva en sådan dag som denna, den första dagen på den nya sommaren. » » Det kan nog så vara; men — men — jag tänkte, att eu sådan liten fröken skulle vara trött efter resan, jag, » menade John o c h strök bort ett vän- ligt grin o c h en tuggbuss ur mungipan med afvig- sidan af handen.
» Ah, den resan är väl ingen Romresa.
Några timmars bekväm järnvägsfärd — klockan 3 i Stock- holm o c h klockan 9 här. » Sonja steg upp i spiltan och strök Daphues fina hals med sin behandskade lilla hand.
Det ädla djuret, den unga flickans största favorit o c h en gåfva af hennes far, vände de stora kloka ögonen emot henne och lade smeksamt hufvudet mot sin herskarinnas skuldra.
» Så roligt att åter få vara tillsammans, du Daphne.
Nu skola vi riktigt svärma om i skog och mark! » » Men fröken tänker väl inte ut och rida ensam heller, » invänder John med bestört stämma.
» Jo visst.
Pappa ville jag ej låta väcka så ti- digt, för han kan nog behöfva hvila på resan.
Och ensam är jag inte i sällskap med min kära Daphne.
Skynda du nu bara på, John! » » Nej, vet fröken Sonja, fröken får förlåta mig, men det vågar jag inte, aldrig i världen, » utbrister den gamle trotjänaren i ifrigaste förskräckelse.
» Grefven skulle aldrig ursäkta mig det.
Han skulle aldrig tillåta det.
Jag vågar det sannerligen inte! » » Se så, John, var nu inte barnslig, » sade Sonja med en obeskrifligt småförståndig min, som tog sig helt lustig ut på det unga vackra ansiktet.
» Jag är ingen barnunge längre; jag fyller sjutton år i dag, o c h pappa har alltid sagt, att då, när jag blir sjutton år, då är jag en stor dam.
Och därför vill jag ock behandlas så.
— Gå nu efter sadeln, så slutar jag själf ryktningen. » Och utan vidare ryckte den unga damen borsten ur Johns hand, sköt honom ut ur spiltan o c h full- bordade Daphnes morgontoalett med en kraft o c h skicklighet, som skvallrade om, att fröken Sonja visserligen ej för första gången tog i en rykt- skrapa.
Motsträfvigt och suckande gick John efter sadel och betsel, allt under det han ideligen ruskade på sitt stora grålurfviga hufvud, halfhögt muttrande för sig själf: » Sjutton år, ja, herre Gud, hvad ti- den går. » — » Sjutton år, j o, det är just skönt förstånd på ungdomen i de tiderna. » — » Det här går aldrig bra, går aldrig bra! » Men Sonja skrattade h o n o m helt muntert midt upp i talet, och han kunde ej i längden stå emot » den kära frökens » glada pladder o c h bruna, vän- liga ögon.
Inom några minuter stod Daphne, glän- sande o c b fnysande,-ute på stallplanen; hej — lätt s o m en fjäder svingade sig Sonja i sadeln från Johns kraftiga hand, och i ystra krumsprång bar det i väg efter strandvägen, under det ryttarinnan på långt håll svängde sin j o c k e y m ö s s a till trö- stande afsked åt stackars John.
Och den gamle hästkarlen kunde, trots all sin farhåga, ej undertrycka ett leende af stolt bifall, då hon försvann ur lians åsyn i kröken nere vid ångbåtsbryggan.
» Oj, o j, den Daphne — jag är alls inte lugn för det djuret, hon har sitt lynne för sig.
Men som en hel karl rider hon, det söta guds barnet; jag gjorde det sannerligen inte bättre själf. » * Den Sljärneska grefliga släkten räknades höra till de allra förnämligaste inom den svenska ari- stokratien.
Grefve Karl Stjärne, ättens hufvud, var nu en fyra o c h femtio års man o c h Sonja hans enda barn.
En farbroder, grefve Axel Stjärne, hotade att aldrig kunna drifvas ur sin ståndpunkt som inbiten gammal ungkarl och bebodde året om ett af familjens många gods i Skåne.
Det var nu en sorg för Karl Stjärne, att den urgamla släkten med honom och brodern skulle slockna ut på svärdssidan — - men det var väl ock den enda.
1 öfrigt bjöd honom lifvet allt, hvad det gärna kan gifva sina gunstlingar: börd, anseende, rikedom, helsa och en älskad dotter.
Karl Stjärne hade i yngre år varit anställd som kammarherre vid Oskar I:s hof, ehuru han snart nog lemnade den glänsande, men hala hof manna- banan, som föga anstod hans själfständiga lynne.
Han hade sedan egnat sitt lif åt sina många jorda- gods, åt vidsträckta resor och bokliga studier, som .mycket intresserade honom, synnerligast historiska och nationalekonomiska, inom hvilka fack han ock, ej utan framgång, uppträdt som författare med ett par mindre broschyrer.
På en af sina resor gjorde han i Paris bekant- skap med en ung ryska af gammal förnäm adel.
Den strålande skönheten var en af säsongens mest firade stjärnor, o c h otaliga voro de män med ly- sande börd och ställning, som i världsstadens sa- longer täflade o m hennes gunst.
Inom en månad hade den svenske ädlingen besegrat dem alla o c h förde den unga grefvinnan Sonja Saltikovv s o m brud med sig till sitt fädernesland.
1 åtta år varade ett äktenskap, som allmänt och med all rätt ansågs som ett af de lyckligaste inom Stockholms förnäma kretsar.
Som ett åsk- slag drabbade det ock därför make och dotter, när en häftig nervfeber efter den tiden inom få dagar lade grefvinnan Stjärne i grafven.
Sonja var då sju år.
Men sedan de dagarne hade tio år bredt tidens allt helande balsam öfver detta sår.
Fadern och dottern — de hade j u dock hvarandra, o c h de voro hvarandra allt!
Om vintrarne bebodde grefve Karl Stjärne det aristokratiska gamla familjepalatset vid hufvud- stadens förnämaste gata, Trädgårdsgatan, o c h om somrarne som oftast lifgodset Stjärneholrn, beläget invid Bråviken.
Af alla faderns egendomar fanns ingen, som Sonja älskade högre, o c h där hon kände sig friare och lyckligare — och detta vägde mer än tillfylles.
När Sonja efter en uppfriskande ridt på hela tre timmar, glödande af helsa o c h den lifliga mo- tionen, sprängde upp på slottsgården, såg hon re- dan på långt håll faderns resliga figur bredvid Johns framför trappan.
Stallknekten sprang fram och tog tyglarne af henne; innan fadern hann efter, var Sonja ur sadeln.
» Gud vare lof, att vi ha fröken välbeställd hemma, » suckade John, från hvars beklämda, trogna bjärta i detta ögonblick föllo centner af skuldelyngd; » det var som jag fruktade, grefven var långt ifrån nöjd! » » Kära älskade lilla pappa, » stormade Sonja honom till mötes, » aldrig har du väl kunnat vara orolig?
En liten lusttur med Daphne — min för- ståndiga snälla Daphne — och jag är j u stora damen i dag; det har du väl inte glömt? » Han fick intet ord till svar för hennes varma kyssars störtflod; sä tog hon h o n o m under armen och drog honom med sig in i den svala vesti- bulen.
» Men du har verkligen skrämt mig, Sonja, » sade han till sist, när hon lemnade honom andrum.
» Det kan nu så vara, att min lilla fjäril i dag lemnar puppan; men unga vingar äro svaga, och att alldeles ensam ge dig ut på långtur med den kapriciösa Daphne — ja, vet d u.
.
.
» » Se så, min lilla pappa, nu är j u allt bra, o c h du får inte vara butter och ond längre på din Sonja — • allra minst i dag, min dag, sommarens första dag!
.
.
. » » Jag önskar, jag lärt mig den konsten bättre, du lilla sprakfåle, » log grefven besegrad, under det han med en stolt blick mätte den unga flickans smidiga gestalt, som skyndade framför honom uppför den breda ektrappan.
» Men förfärligt hungrig har jag hunnit blifva, må du tro, och jag hoppas, att Jakob har fru- kosten i ordning; om en minut har jag bytt rid- klädningen af mig. » — Från den ståtliga matsalen en trappa upp hade man en vidsträckt och hänförande utsikt.
Blicken kunde där ohindradt nå ut öfver de resliga lin- darnas toppar på den lågt liggande terrassen till långfärd öfver det vida vattnet därutom.
Själfva salen var helt hållen i ek, med manshöga panel- ningar och blanka panoplier, som hotande läto yxornas och hellebardernas eggar glimma fram bakom ciselerade sköldar och bröstpansar.
Genom de fem höga fönstren silade den strålande maj- solen breda strömmar mellan de tunga persiska gardinernas fransar, som delade det bonade golfvet i breda bälten af skugga och ljus.
Midt i salen var frukosten dukad, två ensamma stackars kuverter på ena ändan af det långa, mas- siva bordet, hvilka sågo helt bortkomna ut som ett blygsamt appendix till den långa silfvergnist- rande raden af imposanta borduppsatser.
Fram- för Sonjas kuvert stod en rikblommig mörkröd provenceros, hvars doft simmade som en fin par- fym genom hela rummet.
Och bakom hennes stol Jakob, allvarsam och högtidlig i sin hvita halsduk och sitt välborstade livré.
Förslag till matordning för veckan 2 3 — 2 9 mars.
S ö n d a g: Puré af selleri; njurkalf- stek; knäckpannkakor.
Måndag: Pärlgrynssoppa; njur- bullar.
T i s d a g: Späckad oxhare med grön- saker; soppa på torra äpplen.
Onsdag: Soppa pä köttextrakt; stekt sill i papper med stufvad potatis.
T o r s d a g: Soppa på grönsaker, I; köttpudding med potatis.
F r e d a g: Biffstek; äggöl med mjölk.
L ö r d a g: Buljong med grönsaker; ugnstekt gädda med kapris; risgryn med äpple.
Recept.
Knäckpannkakor: Agg, grädde, litet socker, skirdt smör, vatten och något mjöl sammanvispas väl till en smet, och pannkakorna gräddas tämligen hårdt; upprullas på en tjock pinne och fyllas, innan de serveras, med grönsaker och sylt.
Njurbiälqr: En kalfnjure med sitt fett och lika mycket kalfkött hackas fint, blandas med mjölk, rifvet bröd, persilja, peppar och salt och 3 ägg; häraf formas små kakor, som doppas i vispade ägg, rullas i rifvet bröd och stekas i smör.
Serveras till grönsaker eller med äpplemos.
Soppa på köttextrakt: Grönsaker ko- kas med så mycket vatten, som önskas till soppan, på samma sätt som till köttsoppa, frånsilas, hvarefter soppan saltas och tillsättas 1 till 2 teskedar Liebigs eller 2 till 3 teskedar Cibils köttextrakt på hvarje liter soppa samt Grefven läste genast den förvåning, som tändes i den unga flickans ögon, då hon steg in.
; Och han förekom frågan på hennes läppar.
» Ja, du förvånas, kära barn, öfver dessa lustiga arrangement.
Jag hade också tänkt vi skulle fru- kostera så trefligt och enkelt på tu man hand i orangerirummet, men Jakob har försäkrat mig, alt icke allt vore som sig borde, om du ej pä en så- dan här betydelsefull dag satte dina ostyriga små fötter till stor taffel under din farfars och farfars- fars bord — och så fick den gamle gossen sin vilja fram, när han gjort sig så mycket besvär med anordningarna. » Sonja log och räckte vänligt den gamle hof- mästaren sin hand.
Han bugade sig djupt o c h kysste den.
» En ringa tjänare frambär sina vörd- nadsfulla välgångsönskningar till fröken Sonja på hennes födelsedag. » » Alllid den samme i alla väder, » log grefven; » det är en röst från din farfars chevalereska da- gar, som talar till dig, Sonja. » » Till middagen hoppas jag emellertid, att vi skola ha det litet lifligare omkring oss, min flicka, » sade grefven, sedan de slagit sig ned.
» Våra gäsler komma med tåget kl. 4.
Ja, du vet, hvilka jag menar — alla utom en.
Men den får du heller inte veta; det blir min öfverraskning till dig, min stora present på din födelsedag.
.
. » » En öfverraskning?
Du gör mig nyfiken, pappa.
Säg, säg genast, hvem du menar och plåga mig inte till döds.
.
.
» Den lilla handen stannade på halfva vägen mel- lan fatet och munnen, beväpnad med silfvergaffel och ett aptitligt stycke af Jakobs tryfferade chateau- briand.
Och de bruna, skälmska ögonen försökte förgäfves anta ett hotfullt uttryck att skrämma pappa till bekännelse.
» Nej pass, fröken Nyfiken, kan du inte fundera ut det själf — och det gör du inte — så ej lurar du del ur mig. » » Jaså; ja, då är det farbror Axel, » förklarade Sonja öfvertygadt och böjde sig på nytt ned öfver sin tallrik.
» Jag säger ingenting — du får väl se! » Ack, han vår för olidlig, den stygga pappa, med sitt hemlighetsmakeri; men när han satte sig på den kanten, då var det inte värdt försöka öfver- tala honom, det visste Sonja af erfarenhet.
» För öfrigt, hvad bryr jag mig om, hvem som kommer, när jag bara har dig. » klippte Sonja utaf; men inne i hennes lilla hufvud dansade de ny- fikna frågorna lika fullt rundt, rundt: hvem?
— hvem kunde det vara?
— farbror Axel, ja, den snälla farbror A x e l; honom höll hon j u så mycket af, och hon skulle blifva så glad, om han k o m n e — men ändå, inte var det väl någonting alt vara kokas ånyo 10 minuter.
1 soppskålen läggas rostade brödskifvor, på hvilka soppan hälles.
Anm.
Användes Cibils köttextrakt, behöfver soppan icke mer än få ett uppkok.
Soppa på grönsaker: I.
(För vege- tarianer).
Grönsakerna sköljas, skäras fint, läggas i en panna med 20 gram smör, litet salt och peppar samt fräsas 5 minuter under omröring, hvarpå nå- got mjöl tillsättes och 5 minuter där- efter det kokande vattnet.
Soppan omröres, tills den börjar klarna, och får sakta koka en kvarts timme.
Aggen vispas, och därtill läggas 65 gram smör, hvarpå soppan lyftes af elden; af den- samma vispas till äggen, så att smöret smälter, hvarefter denna afredning un- der jämn vispning sättes till soppan.
Bröd skares i skifvor, som läggas i soppskålen.
Anm. I stället för bröd kunna an- vändas förvällda risgryn, makaroni, som kokas i soppas.
Till grönsaker kunna användas antingen sallad, patientia och körfvel eller jordärtskockor, palster- nackor och selleri samt morötter, på hvilka man bör vara frikostig; ett nö- digt vilkor är, att de tre senare skäras iint och fräsas i smör.
O. II.
1).
Matlagning ".
Grönsaker böra icke tvättas förr än i sista ögonblicket, innan de skola till- redas.
Potatis, sellerirot o. s. v. för- lora fort sin fina smak genom tvätt- ning.
Låter man om sommaren blom- kål och andra kålsorter komma i berö- ring med vatten, förlora de sin frisk- så hemlighetsfull för!
tänk, om.
.
.
?
— men nej, det var j u rent omöjligt!
Efter frukosten glömde Sonja för en stund alla sina gissningar; hon hade så mycket att be- styra.
De hade kommit sent i går kväll direkt från Stockholm, och hon hade ej varit ute till det kära Stjärneholm sedan julen.
Först af allt ned till trädgårdspaviljongen alt få en riksviktig och lång öfverläggning med trädgårdsdirektören, herr Berg, om hvad han ämnade med drifhusen och planteringarna till sommaren.
Om den saken skulle nu alltid Sonja vara med och slå sitt kloka hufvud till — ty se, blommor — det var hen- nes lif!
(Forts.) En utställning af silfverhusgeråd, som helt visst är egnad att väcka en stilla egandets längtan i i hvarje känsligt husmodershjärta, är för närva- rande anordnad i hrr Nordin &amp; Josephsons bok- handel vid Drottninggatan härstädes.
Utställaren ha våra läsarinnor sedan en tid återfunnit bland Iduns annonsörer; det är nämligen guldsmeden C.
J. Jakobsson i Söderhamn.
Och hvad egandet angår kan j u hvem som helst bli den lyckliga, som vill offra en krona för en lott.
I hvarje fall är ögonfägnaden värd ett besök.
För utställningen har tillverkats en särdeles prydlig monter, ett större skåp med glasväggar, där pjäserna presentera sig särdeles fördelaktigt.
A den öfre afsatsen befinner sig en väldig, med fina graveringar i fornnordisk stil sirad silfver- bricka, som väger öfver sex kilo.
Framför den samma höja sig två armljusstakar af silfver, hvil- kas midtelparti framställer Våren och Sommaren.
Nedanför ligga fyra etuier, innehållande kaffeske- dar.
På nedre afsatsen märkes först och främst en hög kaffekanna, prydd med afbildningar i drif- vet arbete efter Acharius ' » Fjolners saga ».
På denna afsats hafva vidare placerats gräddsnäcka, sockerskål och skedkorg, likaledes försedda med afbildningar ur Fjolners saga.
Vid sidan häraf synes en större dryckeskanna med bilder i drifvet arbete af Apollo, gratierna och sånggudinnorna.
Nedanför denna afsats äro de med fina drakslingor prydda kaffekopparna placerade.
Utställningen i sin helhet gör intryck af att vara ett gediget o c h noggrant utfördt alster af konstindustri och hedrar tillverkaren.
Med detta nummer följer till prenumeranter i lands- orten ett cirkulär från red.
af » Stockholms- Tidningen » härstädes, betecknadt med n:r 12.^.
het.
Ännu värre är det med sallad.
Ingenting förstör salladen fortare och gör den osmaklig, än när vattdroppar hänga på bladen, sedan den är afploc- kad; är man tvungen att skölja den, bör det ske fort, och man bör strax torka bladen.
Under inga omständig- heter får salladen ligga mer än några få minuter i vattnet.
Fru X. väl och ger dem ett uppkok i saltadt vatten, hvarefter de tagas upp att svalna och rinna af.
Samtidigt har man kokat litet god buljong, hvari kålen kokas mör, men likväl så, att alla hufvudena ligga hela.
Litet salt och hvitpeppar tillsättas, hvarpå kålen serveras till kotletter, salt tunga, and, pölsa o. s. v. Smörgåsbordet.
Bostaden.
Falsk kaviar.
Litet rökt fläsk, en spickesill, en lök och ett hårdkokt ägg hackas fint på hackbrädet; detta blandas med litet god matolja, och massan serveras på rostadt hvetebröd med smör.
Smaken är mycket pikant och påminner starkt om kaviar.
G.
S. Giftfritt flugpapper.
Man blandar fin- stött hvitpeppar med något sirap och stryker den tjocka, flytande massan på groft läskpapper medels en borste.
Där- efter låter man det torka.
När man önskar använda papperet, lägger man det på en tallrik och fuktar det med vatten.
Karin.
K ö k s trädgården.
Rosenkål eller brysselkål är en af de finaste och mest välsmakande rätter.
Den sättes om våren i god jord med 3 ^ 4 tums mellanrum, helst mellan sallad eller liknande låga växter.
Den knyter ej som andra kålsorter ett enda hufvud, utan skjuter upp i en lång, grof stjälk, besatt med blad.
Dessa plockas bort på hösten, och likaså bry- tes spetsen af, då vid bladstjälkarne bildas små, tätt tillslutna, runda huf- vuden, som icke få bli för stora, innan de aftagas för att begagnas.
När fro- sten börjar, tages hela växten upp med rötterna och sättes i sand i käliaien, genom hvilket förfaringssätt man kan ha rosenkål hela vintern igenom.
Vid anrättningen tager man bort de yttre, små lösa bladen, tvättar hufvudena Strykning.
Alt stryka gardiner, så att de bli som nya.
Då gardinerna tvättats, hängas de upp till torkning, utan att först stärkas.
Därpå kokas stärkelse och, om man önskar få gardinerna crémefär- gade, kokar man upp saffran, häller den genom en sikt och rör den till- samman med stärkelsen, så att färgen blir jämnt fördelad.
Nu läggas alla gardinerna i stärkelsen, tryckas ner och hängas upp på längden trådrätt till torkning.
När de äro väl torra, läggas de en och en i sänder på ett långt bord, bestrykas försiktigt med en fuk- tig svamp eller lapp och öfverfaras lätt med ett ganska varmt strykjärn.
På några minuter äro gardinerna struk- na och se ut som nya.
F ö n s t e r t r ä d g å r d e n.
Rengöring af blomkrukor.
När man företager den årliga omplanteringen af sina krukväxter, bör man alltid ren- göra blomkrukorna grundligt, innan, man häller ny jord i dem, något som säkert helt få länka på.
Krukorna öfverdragas nämligen invändigt med en skorpa, som täpper till väggarnas porer och gör, att jorden hastigt blir sur, medan äfven fiön af svampar och snyltgäster fastna i den.
Därför bör man, innan krukorna åter användas, grundligt rengöra dem med en grof, våt borste.
stoppas med tagel eller dun.
Öfver- draget förses med ögglor till samman- snörning, och kudden omgifves med en grof knypplad, virkad eller guipure- spets, som rynkas tämligen rikt.
Slum- merkudden sammanfattas i båda ändar och förses äfven med spetsar samt en grof silkeskordong eller ett bredt atlas- band i broderiets färg.
En ny mycket, vacker kudd montering äro jättepora- poner i broderiets färg, hvilka sedan man omgifvit kudden med slätspända brokiga kordonger, anbringas i hörnen så att dessa fullständigt döljas.
Från midten af pomponen utgå ögglor af kordongen, hvilka i sin tur bära tofsar eller mindre pomponer.
B o h a g e t.
Huru skall man vårda sig om pianon?
Denna fråga hör man upprepade gånger framställas och några på erfarenhet grundade råd torde ej vara malplace- rade.
Instrumentet (liksom öfverhufvud alla stränginstrument) får aldrig utsät- tas för häftig och ofta upprepad tem- peraturvexling, hvarför man ej bör placera ett piano i närheten af kakel- ugnen eller kaminen eller vid en ytter- vägg, som tager intryck af väderleks- förhållandena.
Genom för mycken värme torkar det till instrumentet an- vända träet ihop, hvarvid strängarnes skrufvar förskjutas och pianot nästan alltid är ostämdt.
Genom fuktighet rosta skrufvarne och strängarne, medan filten och klädet däremot svälla — korte- ligen instrumentet försämras oerhördt.
Dessutom bör man i synnerhet om sommaren aldrig låta pianot onödigtvis stå öppet, emedan damm samlar sig däri och målen lätt finner tillträde till filt och kläde i det inre.
A r man riktigt noga, gnider man tangenterna, sedan man spelat, med mjukt sämsk- skinn, då de skola hålla sig länge hvita och ej så lätt antaga den fula färg, som gör att instrumentet ser gammalt ut.
Hufvudsaken är likväl, att man inte är alltför sparsam be- träffande stämningen.
Ett piano bör, om det dagligen begagnas, stämmas hvar tredje eller hvar fjärde månad, så att det ej får bli för mycket ostämdt.
All dekoration å instrumenten, såsom de vackra broderade och veckade dra- perierna på pianons baksidor, bör und- vikas, så ock alla brons- och porslins- figurer och vsser på locket.
Då man spelar, bör man bemöda sig om ett mjukt smekande anslag och begagna pedalen, endast då denna är föreskrifven; användes den för ofta, blir instrumentet fortare ostämdt.
För öfrigt bör man ej anlita den förste bäste och kanske billigaste stammare, utan låta instru- mentets tillverkare rekommendera en tillförlitlig person.
H a n d a r b e t e n.
Nya handarbeten.
Yllesniljer börja nu allt mera användas till en mängd vackra arbeten.
Sålunda tecknas t. ex. persiska mönster på grof kanevas och broderas med yllesniljer i halfva korsstygn, hvarigenom erhålles en yta, som till förvillande grad liknar äkta smyrnaväfnad.
Man kan på detta sätt göra fotpåsar, kuddar till divaner i herrum, längder till gungstolar o. s. v. I liknande genre, men mera lämpande sig till föremål i en salong, utföras broderier i bococomönster med gore- linstygn af fina krussniljer.
Botten- kanevasen till dessa är medelgrof, så att arbetet, som naturligtvis utföres bäst i båge, icke blir för påkostande för ögonen.
Hela stolar kan på detta sätt broderas, äfvensom söf kuddar etc. Mycket vackra äro för sofrum stora ryggkuddar och slummerkuddar, som förses med öfverdrag af broderad java- kanevas, hvilka kunna tagas af och tvättas.
Kuddöfverdragen betäckas på båda sidor med små pleiumönster, som sys med groft, tvättäkta garn i en färg, öfverensstämraande med rummets de- koration.
Af satin eller kattun i samma färg gö / es äfven underkudden, tom LEDI GA PLATSER.
Plats s o m barnvårdarinna finnes att tillträda den 1 april för en bildad flicka af god familj, och blir vistandet de 2 första månaderna i Hel- singland, sedan i Luleå.
Barnens ål- der 7, 6, 5 och 3 år, och skall ifråga- varande fruntimmer äfven åtaga sig läsning med de två äldsta barnen.
Godt lynne och angenämt sätt äro nöd- vändiga egenskaper, (loda rekommen- dationer erfordras.
Svar med uppgift om ålder och lönepretentioner samt fotografi sändes till » Barnvårdarinna », Hybo, pöste restante.
[1713] E n 11115 flicka, som méd ut- märkta betyg genomgått 8-klass.
läro- verk och forberedt flickor till inträde i högre klass, önskar plats i familj att undervisa i vanl.
skolämnen, språk och musik samt deltaga i husliga göro- mål.
Närmare meddelar Regements- pastor G. Högstedt, Helsingborg.
11703] En medelålders, bildad tyska, som har vistats i England och Frank- rike och är villig att så väl tala som grammatiskt underv.
i dessa språk, ön- skar anst.
ss.
lärarinna, eller s. sällsk.
hos äldre personer.
Goda rekommenda- tioner finnas.
Upplysningar å Fre- drika-Bremer-förbundets byrå.
(G.
1655] T o a l e t t e n.
Vid Fridensborg, Att rengöra klädesborstar.
En oren borste gör mången gång kläderna mera skada än gagn.
För att rengöra den, gnider man dem några gånger mot ett stycke rent papper, som man håller spändt öfver en skarp bordskant och fortsätter därmed så länge, tills pappe- ret, som oupphörligt ombytes, ej längre smutsas af borsten.
Karin.
i närheten af Motala, finnes plats den 1 april för tre unga flickor, som önska lära hvad som fordras för att sköta ett hem, såsom bak, slakt, syllning och saftning, väfnader, såväl enklare som konst-, kläd- och linnesömnad m. m.
Ett godt hem erbjude », pris 30 kr.
pr månad.
Adr.
Fru Sigrid Peterson, Fridensborg, Motala.
(G.
1501) [1090] Lärarinna, A l l m ä n n y t t i g t.
Oljehus, som lossnat i larapfoten, sättas fast med tillhjälp af litet alun, som smältes i en blecksked öfver lågan af ett ljus.
Lampkupor rengöras medels såpa och en yllelapp, hvarpå de sköljas i varmt vatten.
Fotogen fläckar ingnidas med ultramarin och sköljas därpå.
Praktisk eldning.
Stenkolen gifva långt mer värme, om man ej lägger de nya kolen på dem, som redan äro i ugnen, som i allmänhet sker, utan däremot skjuter de kol, i hvilka är god eld, långt in i eldstaden.
Därpå lägger man de nya kolen strax intill de brin- nande, framtill på härden.
Man vin- ner därigenom, att de gasarter, som utvecklas af de nya kolen, måste stryka fram öfver de glödande, som ligga längre in.
Därigenom tillgodogöras dessa ga- ser, som eljes onyttigt skulle gå upp genom skorstenen.
Gammal praktikus.
Flytande lim.
Ett mycket starkt lim, som isynnerhet är att rekommendera för trä och metall, kan beredas af 100 gr. klar gelatin, 100 gr. snickarlim, ' 25 gr. alkohol och 2 gr. alun; allt- sammans kokas i vatten i 6 timmar, medan man- tillsätter så mycket 20 % stark ättiksyra, som behöfs för att lin- net skall bli lagom tjockt.
När föremålen, som äro limmade därmed, torkat, blir limmet på grund af aluntillsatsen nästan oupplösligt.
En annan sort vanligt flytande lim får man genom att låta 100 delar lim koka några timmar i 260 delar vatten och 16 delar skedvatten.
Detta är två utmärkta, bepröfvade recept.
Praktikus.
B / v a r j e h a n d a.
Våta skodon torka bäst, om man fyller dem med torr hafre.
Denna suger hastigt i sig fuktigheten i lädret och hindrar på samma gång skodonen att knoga ihop sig.
Man kan natur- ligtvis använda samma hafre oupphör- ligt; j u torrare den är, desto bättre verkan har den.
Att rengöra sidenband.
De doppas i terpentin, gnuggas däri och strykas öfver på afvigsidan medan de ännu äro våta.
.
A. O. Feltfläckar i böcker.
Ingenting är obehagligare eller mera stötande för ögat än en fett fläck i en eljes ny och välbevarad bok.
Man bortskaffar bäst en sådan fläck genom att blanda bränd magnesia med benzin (naturligtvis ej i närheten af ljus eller lampa).
Fläcken gnides varsamt därmed, hvarefter man examinerad, skicklig, undervisnings- van, ej under 25 år gammal, sökes för 4 elever till instundande höst.
Lön 500 kr.
Svar till Doktor E. Sehwartz, Grefturegatan 40, Stockholm, hvilken äfven lofvat lemna muntliga upplys- ningar fr. kl. half 5 till half 6 e. m.
(G.
13754) [170G] E n u n g, a n s p r å k s l ö s flicka med jämt och godt lynne, van att undervisa barn i van- liga skolämnen och musik samt villig att deltaga i husliga göro- mäl finner plats i enkel familj på lan- det.
Svar med lönepretentioner och fotografi sändes till » J.
F.
», M ä r s t a, [1707] [1720] E n ung, anspråkslös flicka, som genomgått elementarläroverk och är van att undervisa, önskar plats på nyåret i familj för att undervisa min- deråriga barn i vadiga skolämnen, språk och musik.
Goda betyg och re- kommendationer kunna företes.
Re- flekterande härå torde godhetsfullt in- sända svar till » Ida », Sölvesborg, pö- ste restante.
[1711] E n u n g flicka af god fam. fr. lan- det, kunnig i linne- o. enklare klädsöm- nad, trikotstickn.
samt en del finare och enklare handarbete önsk.
pl^hos en god fam. i stad som sällskap och hjelp.
Svar till » 21 år », Iduns byrå.
[1705] E11 1 6 å r s f l i c k a, van vid klädsömnad, önskar anställ- ning i familj att gå frun tillhanda; på lön göres ej anspråk.
Svar torde be- näget sändas » Hedvig », Bromölla sta- tion, p. r.
[i 2] 65 E n ung, anspråkslös flicka, med vana vid undervisning, önskar till hösten plats i familj att undervisa minderåriga barn i vanliga skolämnen o. språk.
Lönepretentioner små.
Svar till » Id. » Billesholms Grufva, p. r.
[1G53] Hushållerska.
En pålitlig och villig hushållerska eller bättre kokerska, ej öfver 40 år, skicklig i finare och enklare matlag- ning, bakning och syltning, samt för- sedd med goda rekommendationer, får plats den 24 april på en egendom helt nära Stockholm, om betyg Insändas till » N.
», Ostgötagatan 30, Stockholm.
Svar med det snaraste önskas.
[1G91] E n ung anspråkslös bättre flicka med jämt och godt lynne, hvilken, jämte det att hon eger vana att undervisa barn i vanliga skolämnen o. musik, har fallenhet för och någon kun- skap i kontorsgöromål, kan erhålla plats den 1 instundande maj i familj på lan- det.
Vid god handstil fästes afseende.
Svar, åtföljdt af lönepretentioner och fotografi jämte relationer sändes till » Familj », adress Sveg.
[1639] DIVERSE.
Doktor A.
Afzelius Lilla Vnttngatan Mag- och 2 4, 9 — 10 och 3 — 3.
hudsjukdomar.
[1341] Doktor C a z l p i e n s b u z g 33 Drottninggatan 33.
Hvardagar 723 — 724.
Helgdagar 10 — 11.
Barnsjuk- Behandlar företrädesvis domar.
Med.
D r [1343] E R N S T SALÉN, Ö g o n l ä k a r e.
Bostad: Stora Vattugatan 2, Mottagning: helgfria dagar kl. \ 10 — i i. m.
[U64] 12 PLATSSÖKANDE.
Plats sökes för en ung flicka af god familj, van vid alla inomhus förefallande göromål.
Bästa rekommendationer.
Om så er- fordras, kan en mindre årlig afgift er- läggas.
Svar till » Anspråkslös 18 år », Tillberga, pöste restante.
[169G] En ung flicka, s. genomg.
8-kl.
lärov., önsk.
gen.
pl.
s. lär.
åt 1 ell.
2 nyb.
Sök.
är äfven kunnig i musik.
Svar torde sändas till » 19 år », Hammar, p. r.
[1603] En ung, anspråkslös flicka, van vid inom ett landtbruk föref.
gö- romål, söker till våren plats i familj att gå frun tillh.
eller undervisa min- deråriga barn.
Vid lön fästes ej afs., endast ett godt bemöt.
Goda rekom.
Svar till » 22 år », Norrköping, p. r.
[1715] Johannes Schinidt, 1 0 W a l l i n g a t a n nedre botten.
1 0 OBS.
iiraätataä.
OBS.
Mottagningstider: kl. 10 — 11 f. m. och 2 — 4 e. m.
Helgdagar endast sjukbud.
Fullständig sjukgymnastik efter Kellgrens metod, så väl manuel behandling som rörelsegymnastik.
Äfven m a s s a g e och h y p n o t i s k behandling.
Tre-årig assistent hos Direktor Kell- gren i London biträder vid gymnastiken.
Tider: för Herrar kl. 9 — 11 f. m. samt kl. 3 — 5 e. m.
» för Damer kl. 12 — 3.
[1433]
slår bort magnesiasmulorna.
Nya fläc- Doktor Per Johansson kar försvinna genast, med gamla måste Riddargatan 2. förfaras på detta sätt två a. tre gånger.
En stor fördel är, att till och med det Hvarflagarti.
9 - 1 0, 2 - 3; söndagar9-10.
finaste papper ej tager skada däraf.
Ö.
A. Läkareråd.
N o n P l u s U l t r a.
genom att använda D o k t o r Runborg-, Guldmedalj Guldmedalj London 1884.
London 1885, 12 Brunlcebergstorg 12, kl. 9 — 1 0 f. m., 3 — 4 e. m., behandlar företrädesvis bröstsjukdomar, Prisbelönad Prisbelönad Antwerpen Köpenhamn S — d.
Bet vore högst önskvardt, att flic- kan blefve undersökt af läkare, för den hän- särskildt / ungsot.
[" 14651 delse att något allvarsammare lidande skulle ligga bakom.
Gif henne emellertid kraftig loda (i synnerhet rikligt med god mjölk samt ägg och färskt kolt), lat henne vistas ute så Hamngatan 18 B, 1 tr. upp.
mycket som möjligt och gif henne dagligen tvä stycken Ett varmt salt bad (bredvid Svea-Salen) en ä tvä gånger i veckan vore också af nytta Denna vecka: för henne.
i n a och.
J a p a n.
T detta fall torde en K operation vara af nöden.
Denna är ofarlig och kan Nästa vecka: utföras af närmaste lasareUsläkare, för så vidt Kon.
Ludvig II:s af Bayern Ni ej, som det synes, föredrar att anlita ki- rurg i hufVudstaden.
Tre veckor bör Ni för s l o t t L i n d e r h o f o. B e r g.
säkerhets skull beräkna.
Entré 3 0 öre, barn 2 0 öre.
Ni måtte ha burit Er Abonnementskorl, gällande för 8 be- bra oskicklgt och hårdhändt åt vid Ert » ex- periment »!
Emellertid kunna vi lugna Er sök, kr.
1: 7 5, barn 1: 2 0.
med, att fläckarne af sig själfva gå bort, om Öppet alla dagar från kl. 1 0 — 1 0.
Ni blott så mycket som möjligt lemnar dem i fred.
Hvarje söndag nytt program.
Står sannolikt i samband med [13571 C 5 Er blodbrist, hvilken därför i första rummet bör behandlas.
När värken påkommer, kan Ni försöka taga 25 centigram och vid om lindring ej inträder, efter en timma yt- terligare 25 centigram.
Tngnid hvarje afton (och helst äfven på morgonen) med tillsats O af 1 proc.
Skulle blott ha en mycket obe- tydlig och öfvergående verkan, hvarför Ni gör •Frisk- och s j i i g y i n a s t f t.
Massage, ~ klokare i att^läta bli experimentet.
Endast C. O. Kochs Tandläkare Flor iI i ne 1888.
1885. erhållas vackra och friska tänder.
Erkändt såsom hittills det bästa medel till fö ' skönande och bevarande af tänderna och tand- köttet.
Pris 1 krona.
Till landsorten mot efler- kraf.
Panorama international, jodjärnpiller.
Margita.
Förtviflad 16-åring.
Henric Carlsons OBS.
Linköping.
Var god klipp ur an- Bokhandel, nonsen!
[1702] Arraks-Punsch Medaille dir I 1 8 i h Husmödrar!
Karin X. antifebrin Nittonårig flieka.
lanolin salicylsyra.
16 Jakobsgatan 16.
Lappska.
En bekymrad prenumerant.
Collodin D&amp;tor stora fördelen Eiffeltyget Jlannic.
Deletor.
i zink- L a b i o l o g i.
oxid borsyreWsning hvclestärkelse.
Upsala, Vaksalatorg 27.
Veritas.
något 5 1 belönad med r T l l &lt; 3 L i r L O C a.
a, l J (Första priset) Verldsutställningeu i Paris 1 8 9 8.
[1719] B S.
!
Andrad adress!
Bort med liktornarne!
(Deletor.
nytt, osvikligt, smärtfritt lik- Ni Ett gör klokt i torasmedel (bättre än andrår Hktornsmedel) borttager full- komligt liktornar med roten inom kor- taste tid.
Inlagdt i eleganta karton- ger har den för alla dylika medel, att man stän- digt bär det pä sig.
Hvar och en som har liktornar skall skatta sig lycklig efter att hafva användt Hvarje kartong kostar 1 kr., som in- sändes som postanvisning eller i spar- märken.
Post- o. telegrafadress » De- letor.,.
g Elektricitet, inMatiiier, S att vända Ex till läkare, emedan det förefal- Öppet för Herrar kl. 7,ir- — 10 f. m.
*.
ler oss troligt, att E d w krämpor stå i sam- S och 2 — 4,3o e. m. samt för Damer kl. band med något underlifslidande.
— Ni bor _; ett par gånger i veckan taga ett 35° varmt 11 f. m. — 1 e. m. och 6 — 7 e. m. Un- karbad med tillsats af ty| kilo soda.
Se i öf- dersökning af snedhet kl. 11 f. m. — 1 * rigt svar till Carola i n:o 4.
• e. m. samt tisdagar kl. 6 — ^7 e. ra.
11 Se svar till Veritas här nedan.
5 2) Tvätta de såriga ställena, så ofta de blifva G. ZÄNDER, * ned vätta, med (4 proc.)
[1G32| Med.
och Doktor.
^ il pudra därefter med ett puder af af 1 del S • pä 50 delar 3) Använd den för Ella i n:r 3 föreskrifna behandlingen.
Tvifvelaktigt är väl, om Ni med Ungertecknad gifver fortfarande, åt medel kan fä igen Ert hår.
personer Däremot hvilka lida af döfhet, under- torde Ni, isynnerhet vid för handen varande visning i Labiologi (konsten att af mjöllbildning, genom sorgfällig behandling S p a r s a m m a Fruar.
kunna lörinndra det onda att ta för stark läpparnes rörelse uppfatta det som säges).
fart.
Tvätta hufvudet hvarje kväll grundligt Träffas 2 - 3 e. m. med grönsåpa och varmt vatten och — efter Härmed tillkännagifves, att jag efter min afsköljning och noggrann torkning — med 1 Norrlandsgalan 44, 1 tr, Stockholm.
moder Fru B. Sundemans frånfålleöfvertagit procent (S.
N.
Slutligen A.
1090) ingnides [1710] håret Ida Nachman.
den Ylleaftär, hon bedref i n:r 11 Artille- med litet olja!
Begagna aldrig s. k. finkam.
Behandlingen fordrar, som Ni skall finna, rigatan.
Ull och gammalt ylle mottages hä- mycket tålamod och måste användas mycket danefter till spanad.
Väfnlng af tyger, scha- länge, fastän längre fram ej så ofta, ntan Mademoiselle Henninger Ponl-Chailly kanske blott hvar tredje dag eller så.
lar, filtar m. m. hvarje dag i Klara Norra Lausanne emoltager unga flickor i pen- E. W. Står sannolikt i samband med de Kyrkogata 12, 1 tr, Hvar och en färs i 11 sion.
Grundlig undervisning.
Godt rubbningar, som förekomma vid Er ålder.
ylle tillbaka i form af garn.
hem.
Pris billigt.
Rekommendatio- Tag.
3 gånger dagligen 3 stycken OBS.
Blott ett hälft kilo ull till och i öfrigt af tiden ner se lemnas Fru an.
Johansson, Mäster- Se svar till E. i n:r 7.
Ni måste 3 8, Fru E. Krook, Brahe- hvarje kilo gammalt ylle I samuelsgatan] i$lla ' på flere månader, ehuru mindre ofta Jijldur Andersson, gatan 5 4, Fröken E. Axelson, Palm- jängre fram.
En gång i veckan bör Ni allt född Sundeman.
framgent göra en tvättning.
grenska skolan, Brunkebergstorg 2.
11.
1.
K.
L, NI kan dricka en flaska Ma- OBS.Telefonn:r23 56.
[1361] [17C9] rienbadervatten hvarje morgon eller, om detta ej medför önskad verkan, taga en tesked Föreningen för sömmerskor pä kvällen.
Det sjuka är en själfhjälpsförening med afgifter stället bör hällas väl rent medels sköljningar.
af 15 tt 2 5 öre i veckan.
Fördelarne Vill det onda ökas, bör Ni ej dröja att å nyo S i n g e r s vända Er till läkare.
ära: fri läkarevård, fri medicin samt Alldenstund det ges några olika penningeunderstöd vid sjukdomsfall.
slag af » nervjidande, är det oss omöjligt att Hedersledamöter erlägga 3 kr.
år- besvara Er fråga.
ligen fru till i en låne- och bjälpkassa.
A f I svaret iill kokett föregå- äro oöfverträffade i arbetsför- ende nummer står: hvilket den skall lemnas vara: smärre lån, understödjas B M naphtolsprit.
Schweitz.
Pilulce sul- phatis chinici Elly.
K. sammansatt lakritspulver Vivika.
Tryckfel.
grönt, gröt.
D:r - d.
Frågor.
N:r 4 6 3.
Hvad erfordras för att få in ti ä de i postverket?
N:r 464.- Astrid fiågar, vid hvilken ålder man får inträde vid Musikaliska akademien, huru stor kostnaden blir, samt huru lång tid fordras för att genomgå densamma?
N:r 465.
Hvad fordras för att blifva an- tagen till hoftröken, samt kan en ofrälse flicka få blifva detsamma?
N:r 466- Vore mycket tacksam, om någon ville uppgifva en renommerad urfabrik eller urmakare antingen i Stockholm eller på någon annan större plats, för en femtonårig gosse, som har håg för det yrket.
Han önskar in- komma som lärgosse.
Oripal Symaskiner konvalescenter, lemnas tillfälliga under- stöd m. m. Sommarhemmets fond bildas af större gåfvor.
Medlemmar, som däraf äro i behof, erhålla där en månads kostnads- fri landsvistelse.
Nya ledamöter samt hedersledamö- ter kunna anmäla sig hos fröken A. Humlegårdsgatan 10. och årsberättelser på samma ställe.
Elsbeth.
Läsarinna af Idun.
Kylen, Litola.
Outtömlig N:r 4 6 2.
Huru tillgår att sticka siramalj?
A [1663] på ny t tigt och nöj- samt innehåll är den nya uppfin- ningen Examina- tor.
Bör finnas i hvarje hem, ty ut- om det att den roar ung och gammal, är den äfven prydiig.
På grund af den stora om- sättning, den haft, har jag nu kunnat nedsätta priset till 1,50 som vid rekv.
torde insändas.
Exp.
helst pr järnv., emedan frakten blir billigast.
Erhålles endast hos mig eller mina agenter.
[1567] JOHN FRÖBERG, Finspong.
måga och varaktighet.
Rekom- menderas till en hvar som sät- ter värde på en verkligt god sy- maskin.
Säljas på förmånliga betal- ningsvilkor i Stockholm endast i Singers Filial 15 Fredsgatan 15.
Stadgar [1687] Kasten aldrig bort gammalt stick- ylle!
Undertecknad emottager jämte ull äfven gammalt ylle till spinning, väfning (för hand), schal- och filtbe- redning.
Hos mig spunnet s. k. tras- garn är bevisligen det bästa och vack- raste, som kan erhållas.
Spånadslönen den billigaste i Stockholm.
Berednin- gen af filtar oöfverträfiad.
och alla Fru från landet.
Ileivor Ulftand.
Otto Blmgren, Vesterlånggatan 6 0.
fram-.
till klädningar öfverträffar alla ut- annonserade klädningslyger både i styrka och pris.
Det är nya utsökta mönster och kan endast fås hos un- dertecknad till 4 0 öre mtr = 2 4 öre aln.
Order expedieras mot efterkraf.
Profver endast då 2 0 öre- bifogas.
Kungsholms Ekiperingsaffär, Stock hoim.
J.
£• [1718] Sandberg.
Knyppeltråd af linne, bomull och silke uti alla förekommande nummer samt Knyppeldynor, Knyppelpinnar, Knyppelnålar och Knyppel mönster ex- pedieras uti större eller mindre poster pr efterkraf till alla platser inom riket.
Rabatt vid större köp!
Priskurant på begäran.
P.
A l e x a n d e r s o n, [1695] Vadstena.
BK Agg- [1469] Öfverthuns omtyckta Hönsgårds Ä g g, fina Löskoknings- o. Mat- ägg.
Äggaffären Gallina, M ä s t e i - s a m u e l s?
.
5 3, nära Drottninggatan.
Allm.
Telef.
7 16.
Försök Germania!
Germania klädningstyget är ett nytt, nästan outslitligt, tjockt och varmt klädningstyg, som tillverkas i moderna mönster.
Priset endast 4 9 öre metern = 2 9 öre aln.
Kan endast köpas hos tillverkaren A. Williamson, Stockholm.
Vesterlånggata Obs.
Den, som ej är belåten med sända varor, får retournera dem.
Profver endast då 2 0 öre följa.
[1374] Apelsinmarmelad.
lianinos, Flyglar &amp; Orgel- Svensk tillverkning, af utsökt be- skaffenhet, Fru Avéns matvaruhandel Regeringsg.
och Stureplan samt Slöjd- magasinet Mästersamnelsgatan 4 3.
från de bästa svenska och ut- ländska fabriker.
[1704] Största lager!
Billigaste priser!
Fullkomlig garanti!
Liberala be- talningsvilkor!
OBS!
Äldre instrument tagas i utbyte.
J.
L U D V I G Se den större annonsen i n:r 3 för i år.
[1434] [1340 Vänner af spetsknyppling T Bekymrad femtonåring.
N:r 4 6 7.
Huru eller till hvem skall man vända sig för att få en gosse antagen som elev vid skeppsgosseskolan?
(Ej Rydbergska stiftelsen.)
Hur skall ansökan skrifvas, och när skall den vara inlemnad?
Vid hvilken ålder bör gossen vara?
Hur mycken skolbild- ning behöfves?
' Erfordras det läkare- och prestbetyg?
Huru lång är kursen?
Komma de sedan alltid att stanna vid flottan?
Anses den banan bättre än att skicka gossen direkt till sjös?
N:r 4 6 8.
Huru färgläggas fotografier?
Hvar- till kan man använda » skägget » på björk och gran?
Huru tillgår målning på sammet, och hvad för slags färger användas därtill?
f [1339] O H L S O N, Stockholm.
16 Regeringsgatan 16.
[1423]
N:r 469.
Hvar kan man få trikålif lagade, frågar Hildegard.
Nkr 470.
Skulle någon af Iduns ärade läsa- rinnor vilja upplysa, om de känna något verk- samt medel för svar reumatisk värk.
Flere läkare äro anlitade, utan resultat.
Personen har nu ' lerat nära ett år i våldsamma plågor i hufvudet och nacksenorna.
Svar af vaktas tacksamt till Lidande.
N:r 47 1.
Hvar får man köpa en treflig lamp- matta?
Maria.
N:r 472.
Huru är rättast och mest pas- sande: att märka sin » utstyrsel » med egna initialer eller det blifvande gemensamma till- namnets?
Och huru brudlakanen?
Fästmö.
N:r 473.
Kan man af svart plysch förfär- diga en tafvelram, och hur blir den trefligast?
Hur bör liäet vara till ramen?
Själfvataflan är ett religiöst stycke.
Passar det att öfver- sålla ramen med stjärnor, sydda med vanliga korsstygn af hvit brillianttråd, eller blir det trefligare att sy bara hörnstycken?
På goda råd väntar tacksammast Öda.
Nkr 474.
Huru skola ormbunkar, odlade i boningsrum, skötas så, att de bli stora och vackra?
Jag köpte i höstas hos en trädgårds- mästare en ormbunke med stora blad, lik- nande dem, som växa vilda.
Alla dessa stora blad ha nu vissnat, och några mindre i stäl- let framkommit.
Böra ormbunkar omplante- ras på våren?
Böra de gödslas?
Snart svar af en, som med framgång skott sådana, emot- ses med tacksamhet af Blomstervän.
N:r 47 5.
Hvilket är det bästa sätt att ur ylleborddukar borttaga punschfläckar?
Sara.
N:r 476.
HvartiJl kunna kvarblifna ost- kanter användas?
Ostvän.
N:r 477.
Huru få bort fläckar af bom olja, som kommit på ett skrin af päronträ.
Om snart svar, hälst i nästa nummer af tidnin- gen; beder » Nicka ».
N:r 488.
Kan någon af Iduns läsarinnor godhetsfuilt gifva mig anvisning på ett mindre finbageri, där man kan få lära sig baka kaffe- bröd och limpor, och livad det kan kosta?
M.
L. Nkr 489.
Hur skall man få en tyllklädning styfigen, som genom begagnandet blifvit slan- kig, men ej behöfver tvättas?
Rådvill.
Nr 490.
Huru skall man själf kunna upp- förgylla en gammal fin spegelram utaf gips?
Mathea.
N:r 491.
Huru skall jag tillverka en pryd- lig matsalsbordduk, och utaf hvilket tyg.
Matfiea.
N:r 492.
Linnegång mattor bruka som be- kant efter kort tids användande upprulla sig i kanterna, hvilket förorsakar otrefnad.
Kän- ner någon af Iduns läsarinnor till något medel att afhjälpa detta, vore tacksam, om detta benäget meddelades Runa.
N:r 493.
Skulle någon af Iduns läsarinnor hafva monogrammet G. F. trefligt och ej för stort — passande till herrnäsdukar — vore undertecknad ytterst tacksam, om någon ville hafva godheten skicka henne det snarast möj- ligt.
Anne-Marie.
Percy F. I M k C:o S t o c k h o l m.
China Theer.
Blom Pris pr kilo Finest Blom Pekoe 16: 50 Blom Pekoe n:r 1 9: 70 Blom Pekoe mr 2 7: 30 Finest Scented Orange Pekoe 7: 80 Hyson (grönt) G: 20 Seented Orange Pekoe G: 20 Oolong 5: 25 Congou.
Finest Moning Kungchow Oonfa Moning Kaisow n:r 1 ._ Kaisow n:r 2 Kaisow n:r 3 Congou ... — Pris pr J 11: 9: 7: 6: 5: 4: 3: 2: Finest Assam Malty Cachar Pekoe Assam Ceylon ._ Darjeeling _.
11: 7: 5: 4: 30 11 9 6: 6: 4: 20 75 g Pris pr 11: 8: 7: 6: 5: 4: 3 _.
7: 4: _ 3:: kilo — 50 30 40 40 50 50 10 30 50 Särskildt framhålla vi » S t o r a Mo- guls » och » Mikadons » theblandnin- gar å kr.
5: 40 och 4: 50 pr kilo såsom varande mycket passande hus- hållsthe af god kvalité.
[1645] Jf Carl Malmbergs Tälrenommerade HANDSK-AFFÄRER.
köpas billigast i För haudskarnes hållbarhet ansvaras.
Glacé-, kul 4 knapp., breda silkes- sömmar kr.
1: 50 D:o d:o 5 snörknäppen D:o d:o 6 knapps Mousquelaires » 2; samt alla d:o » 2 slag, såväl eleganta som enklare, PASSA PÄ GAMLA FRIMÄRKEN Jag betalar för: 3 sk. banko-märket pr st. kr .4: — 6 sk. » » 1:50 8 sk. » » 0: 50 24 sk. » » 4- 4: 50 allt i felfria begagnade exemplar.
Lösen, blandade, pr 100 st. 0: 60.
Äfven andra svenska märken Jr köpas, om anbud lemnas till [1708] H. LICHTENSTEIN, i Stockholm.
Jr Glacé- och Gants de Suédes från 2 till 20 knappar.
Svar.
Nkr 416.
Upprita mönstret på ett papper ocli utstiek konturerna med en grof nål.
Fast- stick därefter papperet vid plyschen och ifyll hålen med hvit krita, hvilken då afsätter sig på plyschen.
Borttag slutligen papperet och ifyll de hvita konturerna med en lösning af guld- eller silfverbrons och gummi arabicum, enär kritan eljes skulle allt för snart utplånas.
Ragnhild Svanvinge.
Nkr 422.
Förnämsta bomullsleverantörer i Manchester äro: Josef Magnus &amp; Nephew samt Kessler &amp; Comp.
Adr.
för båda Manchester.
I.
N:r 423- En utmärkt vegetariansk kokbok linnes i bokhandeln; pris 75 öre.
N:r 425.
Heter bandet i sanning kärlek, så låt alla skrankor falla.
Föräldrarne äro visserligen sina barns ledare och vårdare un- der dessas minderårigbet; dock må ej bar- nens lydnad for föräldrarne gå utöfver, hvad som t. ex. säges i Guds ord (1 Moseb.
2: 24), hvilket äfven af Kristus citeras (Matt.
19: 5): / Fördenskull skall en man Öfvergifva fader och moder och blifva när sin hustru ».
Hvad som där säges om sonen, bör helt naturligt hafva lika mycken tillämpning på dottern.
Barn som barn.
Således ingen olycka att be- fara af dylika skäl.
Om brott kan alls icke här blifva tal.
Guillaume.
Nkr 427.
» Molly » erhåller ett starkt och vackert garnityr till sina lakan och örngått, om hon tfger ett bredt linnebaud, ungefär 3 — 4 centimeter, ritar på detta med blyerts- penna omkring en femöring enkla eller dubbla krokar och sedan syr dessa med » kråkspark » af groft glansgarn.
I böjningarna syr » Molly » små runddelar i plattsöm.
Låt sedan båda Non Plus Ultra O. T.
D Czarens Mandarin Stora Moguls Mikadons Kalifens Eehausens, original ... Behausens.
Smulthe Försändelser till landsorten emot efterkraf eller postförskott.
Rekvisitioner från N:r 399.
Gretchen &lt;0 Irene!
Tack!
Min adress är: Fröken Armina Skoog, Örebro,pöste restante.
N:r 406.
Tomma tändsticksaskar kunna, ifall de ej ä^o allt för utslitna, öfverklädas med kulört papper och.
sålunda blifva ganska nätta penn- eller frimärksaskar.
Ett annat, särdeles vackert, sätt att Öfverkläda dem till- går sålunda: Man sönderhackar gamla butelj- korkar i smulor, öfverstryker askarna med lim och rullar dem i korksmulorna upprepade gånger, tills de äro fullkomligt skylda däraf.
Sedan de torkat bronseras de och beklädas invändigt med guld- eller silfverpapper.
— — En annan användning för tomma tänd- stickslådor är, att limma tillsammans nio styc- ken, öfverkläda dem med sidenband och fast- sätta tvänne trådrullar under det hela.
De få då utseendet af en järnvägsvagn och utgöra eu särdeles nätt prydnad för sybordet.
I lå- dorna läggas nålar, knappar, hakar och hy- skor m. m. dylikt.
Ragnhild Svanvinge.
s The-Blandning-ar.
Indiska Theer.
Souchong.
Finest Souchong Lapseng Souchong Souchong n:r 1 Souchong n:r 2 The.
landsorten mot efterkraf.
BUTIKER: 45 Vesterlånggatan 45, 5 Sturegatan [1717] 5, 24 Södermalmstorg 0«ti * X 24.
Malmberg.
Frofessor 3D:r C. E- Bergstrands f g finnes l v att ä tillgå l k ä hos n de d a flesta B Frö- l o och n Blomsterhandlande i s t e r g ö d samt n i i i i parti g hos O. S.
S.
B allé &amp; komp., 5 Brunnsgränd, Stockholm, p.636] HUSMÖDRAR!
Försöken Th. Winborg &amp; O / is i Stockholm tiilverknngar af Concentrerad Ättika • Ö L NnborIII il&amp;CK-jjr^P pä flaskor för ut- spädning.
Nenap, blandad efter engelsk och fransysk smak, nere sorter.
BifTstekssås.
Dockor, största urval och i alla pris- lägen, klädda och oklädda, med och utan blundögon, dockhufvuden af porslin, vax och oförstörbar massa, patentdockkroppar, dock- skor, dockstrumpor, dockhattar.
Nya 47 Galanterimagasinet, Drottninggatan, 9 Hötorget, 16 Humlegårdsgatan.
[1689] Soja, Malda kryddor fgaranteras oblan- dade) på bleckdosor med genomborradt lock.
i paket om 425 gram (= 1 skalp.)
flere gånger prisbelönade och fullt jäm- förliga med de bästa utländska fabrikat.
Tillhandahållas hos Hrr specerihand- lare.
[1339] Bordsalt Prisbelönad trädgårdsbok.
När våren kommer, bör intet hem sakna Hushål [strädgården af Oscar Tamm.
Pris häftad 65 öre, kartonnerad 85 öre.
[1585] Norsk Kabeljou, Portugisisk Lök, Ost, Ägg, sm, Anjovis på burkar och ' / s-tunnor billigt.
OBS.
Dagliga sändningar af färsk margarin, uti Margarin- &amp; Anjovis- magasinet 17 Munkbrogatan 17.
(G.
1523) [1697] Högre flickskola önskas till hösten öfvertagas.
Närmare å Fredr.
Brem.-förbundets byrå, Stock- holm.
[1614] Den äkta, världsberömda " Hjälm-Puts-Pomadan " tillverkas endast hos oss, och torde kö- pare tillse, att askarne äro försedda med vår firma Adalbert Vogt &amp; C:o. Underhaltiga och värdelösa efterap- ningar bör tillbakavisas.
General-Depoter för Sverige: Wilh.
Tecktonius, Stockholm.
Axel Bsrgmark &amp; 0:o., Göteborg.
[1606J AUGUST JULIUS Kongl.
Hof-Leverantör.
Speceri-, Via- ocl De k i l atessmagas n i i parti och minut, 38 Drottninggatan 38.
Allm.
Tel. 44 58.
Bell.
916.
GUSTAF HOLMBLOM KAPP-FABBIK 38 Vesterlånggatan 38 \ Nedra botten, I o. 2 tr. upp.
n iri352] l
kanterna af bandet gä under symaskinen, däri Ni satt en grof nål utan träd, ställ maskinen till lika långa stygn.
Nålen gör hal i bandet med jämna mellanrum, hvari ni först å ömse sidor virkar ett hvarf med stolpar och luft- maskor, så ett hvarf med s. k. esstolpar och så åter ett hvarf med stolpar och luftmaskor.
Undvik så mycket som möjligt virkade spet- sar.
De hålla ej så länge som tyget och kosta möda och bekymmer att få hela eller nya igen.
Brodera hällre på fällarne med litet glansgarn, går lika fort och håller plagget ut.
Pa grofva linne- eller bomullslakan sys endast ett stort namn med rödt garn.
» Bisan. » Om » Molly » vill erhålla några vackra och trefliga spetsprofver, så uppgif adress till Elise Aspengren, Mosas.
Om » Molly » sänder sin adress till » " Prestgården », Rydaholm (Jönköpings län), skola spetsprofver med det snaraste blifva henne tillskickade.
A. Nkr 429.
Man behöfver ej vaxa bolstervar, om fjädern är lagd uti ett inre var af oblekt prima domestik.
E. af R.
Man tager en eller två skifvor lim, som bultas sönder och läggas i blöt samt kokas sedan i en kanna vatten.
Sedan lim- met är väl smält, lägges däruti ett stycke vax, så stort som ett ägg, och när det smält, vi- spas i alltsammans så mycket skrädt korn- mjöl, att det blir som en gröt, därpå lyftes det af elden, klappas jämt med en slef och, medan det ännu är varmt, lägges däruti en god knifsudd venedisk terpentin, hvarpå åter med slefven klappas, tills det blir kallt, då bolstervaret bestrykes därmed pä afvigsidan, och därtill är en ny skoborste tjänligast.
När bolstervaret är torrt, manglas det väl.
Finskan Jenny.
N:r 430.
För detta ändamål anser jag lämp- ligast välja verper af någon större och all- mänt känd skald.
Med afseende på innehål- let är Viktor Rydberg ovilkorligen bland de mest framstående, och med hänsyn till skön- het i form och klang anser jag Stagnelius in- taga första platsen.
För ifrågavarande ända- mål ville jag rekommendera följande allmänt omtyckta poem: » Necken », ni, ti.
småbitar af Stagnelius; » Svarta svanor&gt; samt » Vattenliljan *, m. fl.
sonetter af Snoilsky; » Barndomspoesien », » Drömlif *, » Snöfrid » och » Barndomens ängel » af V.
Rydberg; » Tanken » m. fl.
af Runebergs sraåstycken; » Svanen » af Malmström; » Flytt- fåglarne » och » Fridsröster » af Tegnér.
N:r 4 3 3.
Om man stickar efter följande beskrifning, får en herrstrumpfot vacker fason.
Då hälen är stickad och hoptagen samt ma- skorna vid sidorna upptagna, ihoptagas de två sista maskorna på vensterstickan af hälen och de tvänne första maskorna pä högerstic- kan (då man tager midt i maskan, på venster- stickan tager man vid sidan af maskan).
4 hvarf etter hvarandra hoptagas hvarje gång, ?edan hvartannat hvarf, tills det blir 17 ma- skor på hvarje af de 4 stickorna.
Härigenom bildas likasom en kil på ömse sidorom hälen.
Därefter stickas 60 hvarf från hälen till hop- tagningens början, då man tager ihop andra och tredje maskan i början af hvarje sticka.
Hoptagningen af tån tillgår sålunda: 1 gång 4, 2 gånger 3, 2 gånger 2 samt därefter hvarje livarf till strumpans slut.
Pi-estfru.
N:r 438.
Solmålning tillgår sålunda: Man tecknar med blyerts på ett stycke styft visit- kortspapper det landskap eller den figur, man ämnar utföra.
Därefter dragés rätsidan af kortet hastigt fram och tillbaka Öfver en ljus- låga, tills det är Öfverdraget af ett jämnt svart sotlager.
Med en stompf, en tillspetsad pap- perssudd eller något dylikt upptages nu sotet på de ställen, som skola vara ljusare.
Härvid modererar man dagrar och skuggor genom att gnida hårdare eller lättare.
De skarpaste dag- rarna isättas sist med hvit akvarellfärg.
För att sotet ej skall afnötas, fixeras slutligen det hela med fixervätska, hvilken fås på apoteket.
Efter någon öfning kan man med detta enkla och underhållande arbete förfärdiga verkligt vackra gratulationskort och planscher.
Ragnhild Den 1 1 1 2 5 50 50 750 I maj 1 8 9 0 u t l o t t a s följande vinster: kr.
40,000 kr.
25,000 kr.
15,000 kr.
20,000 kr.
25,000 kr.
50,000 kr.
25,000 kr.
22,500 40,000 25,000 15,000 10,000 5,000 1,000 500 30 Den A.
R.
Vi antaga med nöje ert anbud a säviU porträtt som biografi.
O. L., Gbg.
Vänd er till någon jurist.
Bed.
M. W. som for en tid sedan annonserade i Idun ang. lektioner i glödritning och läder- plastik bedes uppgifVa sin adress till Redak- i onen.
I n n e h å l l s f ö r t e c k n i n g: Hilda Dalman.
(Med porträtt.)
— En mo- ders bild; fyra sånger af Charlotte Lindholm.
Belönad med hedersomnämnande af Sv.
Aka- demien.
IV: Den gamle.
— Till unga mö- drar (varande eller blifvande); af Elna Tcnow.
Andra artikeln.
— Moder och smak; några iakttagelser af Helena Nyblom,.
(Forts.) — Om vården af burfåglar; bel.
svar å prisfrå- gan VIII af Karin.
— Somraaridyll; för Idun af Dolly Boon.
— I baltiden; af Julie B.
— Damernas dag; ett litet kåseri fiån riksdags- läktarne; af kusin Johan.
— Mat och matlag- ning; för Idun af O. H.
D.
(Forts.) — Kokett; af Vera.
— Teater och musik.
— Tillkänna- givande.
— Striden om hjärtan; ur ett kvin- nolifs historia; af Johan Nordling.
I: » Ur pup- pan », — En utställning.
Förslag till matordning för veckan 23 — 29 mars.
— Matlagning.
— Smörgåsbordet.
— Köksträdgården.
— Bostaden.
— Strykning.
— Fönsterträdgården.
— Bohaget.
— Ilaud- arbeten.
— Toaletten.
— Allmännyttigt.
— Hvarjehanda.
— Läkareråd.
— Frågor.
— Svar.
— Breflåda.
SÄLJAS T L I L BILLIGASTE DAGSKURSER I PARTI och M N I UT I nov.
1890 u t l o t t a s följande vinster: kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
1 a 40,000 1 ii 25,000 1 a 15,000 10,000 2 5,000 5 1,000 50 500 50 750 30 40,000 25,000 15,000 20,000 25,000 50,000 25,000 22,500 Kronor 40,000 DROTTNINGGATAN N:R 80, kr.
10,000 3 ä 5,000 = kr.
15,000 15 a 1,000 = kr.
15,000 40 ä 500 = kr.
20,000 750 a 30 = kr.
22,500 UlF Prospekter och sändas pä begäran till och grannländerna.
kurslistw landsorten Gasverk SKODON, ' v ä l g j o r d a r Kaminkoks 15,000, större b e l o p p kunna 10,000, för herrar, damer och b a r n.
Stort urval af Tofflor, Balskor.
Beställningar och reparationer utföras skynd- samt.
— Moderata priser.
Beelt bemötande.
vinnas g e n o m 46 [1661 [5,000 köp m.
[1686] (G.
13728) a 1: 0 5 pr hektoliter.
o m b e s ö r j e s å 15 ö r e p r hl.
25,000, 1 n o v.
1891 u t l o t t a s följande vinster: kr.
Gasverkskoks 40,000, 40,000 25,000 15,000 20,000 25,000 50,000 25,000 22,500 1 a 40,000 = lligaste och renligaste fasta bränsle för kaminer) a 1: 25 pr hektolit Hemtransport = kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
1 ä 10,000 = försäljer: Vanlig k 40,000 25,000 a 15,000 ä 10,000 a 5,000 a- 1,000 500 ä 30 a 3 3 o l i.
l a a i i d.
c l, S t o c k h o l m.
Krossad 1 1 1 2 5 50 50 750 I maj 1891 u t l o t t a s följande vinster: Den Alex.
fllilpé &amp; C:o, Stockholms fl.
af Teater-Premie-Obligationer på V e x e l k o n t o r e t, S k e p p s b r o n 3 6, S t o c k h o l m.
P r i s p r k o n t a n t 28 k r o n o r.
Obligationerna säljas äfven på m å n a t l i g a a f b e t a l n i n g a r på följ.
vil- kor: E n Obligation erhålles mot 13 inbetalningar af kr.
2: 60 i mån.
; Två Obligationer mot 13 inbetaln.
af kr.
5 i mån.
; F e m Obligationer mot 16 in- betaln.
af kr.
10 i mån.
Tvänne utlottningar årligen: den 1 maj och den 1 november.
Full- ständig beskrifning sändes mot 10-öres porto.
Hvarje obligation skall o v i l k o r l i g e n utfalla med vinst från k r.
3 0 till k r.
4 0, 0 0 0.
[1511] Vexelkontoret, Skeppsbron 36, Stockholm.
A.
N o r d f o r s, Regeringsgatan 46.
[1694] Villa vid hafVet.
Angenäm och helsosam såväl sommar- som vinterbostad med utmärktaste läge invid botanisk trädg.
Tillträde 1 april Upplysn.
jämte fotografi på Iduns byrå.
[1678] B illigaste sättet att hålla småpojkar snygga är att hos A.
W i l l i a m s o n Stockholm, V e s t e r l å n g g a t a n 5 7, 1 tr. upp, k ö p a helylle hemstickade Tri- cotkläder ä kr.
3: 75 för 3 — 8 års pojkar.
D e som till p å s k önska hafva af dessa kläder torde med första insända order, emedan jag till julen måste afsäga mig öfver tusen order, som f ö r sent in- kommo.
[1594] LOTTSEÅLAR, Å 1 KR.
ST. b o f a s t « • • • j - g • SSk « " 3 M rt C, b ° tj * 3 ö a&gt; « ö Svanvinge.
B r e f l å d a.
Den Säljes i StoclcJiolm hos C. F. Dafva, Drottninggatan 41, Louise IZlomberg, V e - sterlånggatan 39, Fru O. Stråle, Drottning- gatan ii, Allttxiivttha, TidttingsUontoret, Gustaf Ad.
Torg, Södra Tidningshontoret m.
fl., i landsorten å en del Apotek samt i välförsedda Parfymeri-, Ehiperings- och Cigarraffärer å 1 krona pr st. WJJT~ Bändes franko mot kr.
1,10 i frim.
[1720] Axel TAtström *, Falun.
1890 ÅRS Frö-priskurant Min nya priskurant öfver rikhaltiga förråd af alla slags PLANTSKO ARTIKLAR^ å följande gedigna Silfverarbeten.
(Vikten cirka 3 0 kg.
= 67 skalp.)
Kaffekanna (med afsvalningsfat) Gräddkanna, Sockerask, Sockertång, Ä R N U utkommen [1351] oeh tillsändes franko.
~ ^S$K SSaP^ Helsingborg i sept.
JENSEN Lilla gratis, Nygatan sändes 17, franko.
Stockholm.
[1507] t D e öfver hela Europa patenterade engelska M a c k o S t a r Hufvudkuddar, vitsordade af de berömdaste medicin- ska auktoriteter, fås nu hos C h a r l e s B e c h s h ö f t, Göteborg.
Ensam försäl- jare för Sverige.
Sändas mot efterkraf.
Pris 5 kr.
(Nord.
A.
- B.
Göt.
2S5ix6) [1613] Dragning å ofvanstående pjäser kom- mer att försiggå den 3 april detta år.
Obs.!
X C E L S I O B.
Direktfr, produktionsorten importeraflt, oförfalsMt CEL; SVENSONS FRÖHANDEL sioe T utdelas 1889 2 5 Kaffekoppar med fat (af Silfver), 25 Kaffeskedar, Kaffeskedskorg, Kaffebrödskorg, Stor Kaffebricka, Dryckeskanna 1 par Ljusstakar för 5 ljus.
KINESISKT TE med fin arom försäljes i flere utmärkta o. prisbilliga kvaliteter gen.
Hrr Speceri- handl.
En gros lager hos Otto Dahlström &amp; Co. X CEL SIOE T [X C E L S I O B, - T, !i476] G r I ö r o a L o j b o r t, att O. Williamson, Borås, säljer prima helylle marinblå Gosstricotkostymer från 3 till 10 års för 3: 50.
Prisku- rant å yllevaror sändes franko.
STORA MANSVÄSTAR med ärmar till 3: 50 pr st. [1573] O. W I L L I A M S O N, B o r å s.
Ett litet antal Lottsedlar fin- nes ännu kvar till salu hos mig och de flesta bokhand- lare i riket.
C.
J.
J A K O B S S O N, Juvelerare &amp; Guldsmed SÖDERHAMN.
[1508] O v a n l i g t billigt!
Eleganta herr SommaiTOCKarpr.
J duss.
13,5o Stickade MtYäStar » » 9,oo Helylle DamMtOi, sorterade » » 9,oo Helylle DamTästar &gt; » 7, 50 Vackra KMMngSlil - » » 7,50 Fina sammetssclalar » » 5,2., St. Tegasclalar.fyrk.o.afi.
» » 7, BamMäiiingar, helylle &gt; » 3,00 Vackra BailMtOr » » 3,? » stora Linue-fjonldutar » » 4, o Hellinne S8rvietter — - » duss.
3,oo A l b.
S.
Jansson,L=aDrottlhM.
3, G ö t e b o r g [1655] 50 5
IDUN 143 Henrik Gahns * SS Tvätt-Tvålar SS: » i firmastämplade stycken innehålla ej frätande lut, äro goda och billiga.
Be- kommenderas åt alla sparsamma och praktiska husmödrar.
Säljas i välför- sedda detaljaflärer.
« m M £ &lt; £ B u Hvarje tvål är fabriliS- märke.
stämplad med vid- stående A S % Si « é a [1712] as A G A &amp; r Lager af G o s s k l ä d e r ö- ss BADHUSET.
.
(G.
13807) STOCKHOLM 38 Regeringsgatan T SS [1699] Stärkelse, svenskt fabri- kat, gifver lin- net, utan att för- störa det, en bländande hvit färg.
Till salu hos alla speceri- handlande i ri- A A i &gt; A A A A A A A A A A A.
M O P T I M U M, medel, oumbärligt vid toaletten, som rätt användt, efter föreskrift (som finnes anbragt å flaskans eti- kett), borttager s. k. lefverfläckar, fräknar, finnar och solbränna, gifver hyn en vacker och frisk färg, för- tager den skarpa inverkan af vin- terluften samt bibehåller huden smi- dig och fin.
Detta utmärkta medel är äfven verksamt mot arm-, hand- och fotsvett, kläda i huden samt är särdeles välgörande till rengö- ring af håret, då det stärker hår- rötterna och befordrar växtligheten.
Pris pr flaska I krona.
En och hvar, som varit utsatt för s. k. lefverfläckar i ansiktet, vet huru svårt, för att icke säga omöj- ligt, det är att blifva dem kvitt.
En person, som mycket besvärades af detta onda, rådfrågade för några år sedan (bland många in- och ut- ländska, äfven en berömd svensk läkare iÅborius i Göteborg) om botemedel för denna åkomma, hans ordination hjälpte och har sedan dess gjort månget fläckigt ansikte rent och vackert.
För att låta detta nyttiga medel komma till en större allmänhets begagnande, har det blifvit utlemnadt i handeln.
Hår-Svärta, å 1,50 pr flaska, fullkomligt oskadlig, ej att förblanda med de vanliga hårfärgningsmed- len, som alltid innehålla de skad- liga beståndsdelarne bly och ättika.
Försäljes i Stockholm hos apote- karen C. F. Dufva, Drottninggatan 4 1; Fanny Gelin, Malmtorgsgatan 5; Louise Blomberg, Vesterlångga- tan 39; i landsorten å de flesta apotek samt i parti hos C.
S m i t t &amp; Co, [1700] Stockholm.
ir T T « T T T T T T T T T T * ket.
P.
E r i c s s o n &amp; Co., G - Ö t e b o r g, etablerade rekommendera sina P e r s i e n n e r, u a 1850 patenterade M a r k i s e r e r TÖ IT ^ anhållan om tidiga 1 u l L ordres för vårsäsongen.
Illustrerad [1487] priskurant med alla upplysningar för måttagning m. m. sändes franko på Angenäm och vederkvickande hvila efter arbetet erhålles uti Hjalmar Peterson &amp; C:nis N y a F ä l l s (gul eller brun) som äfven kan begagnas som t o l begäran, liksom prof å markisduk.
f$8^T " S o l i d a s t e o c h e l e g a n t a s t e v a r a till möjligast lägsta pris garanteras.
~3MK Chäslong Fåtölj, Säng I 4 0 å r har vår firma som specialitet tillverkat ofvannämnda artiklar.
A l l t f ö r l i t e t " b e a k t a s, och och som erhål- att Persienner och Markiser äro nödvändighetsartiklar, som på kort tid inbe- les fraktfritt mot 10 kr.
järnvägsefter- spara sig själfoa, genom att fullständigt skydda gardiner, möbler, mattor, ta- kraf från Hjalmar Peterson &amp; G:nis Bokhandel, Karlstad.
Till förekom- peter m. m. att förstöras af solen.
Dessutom äro de enda medlet att hålla soliga rum svala, hvilket behag ej mande af förvexlingar är vår Nya kan de nog alltid stämplad på båda värderas.
L ä s!
kortstyckena som uppbära armstöden Intyg.
» O m den af Hrr P. Ericsson &amp; Co. förevisade Persienne, patente- med vår firma Hjalmar Peterson &amp; rad den 10 maj innevarande år, få vi.
på begäran intyga, att denna Persienne C:ni, Karlstad.
(1548] (Spjälgardin) genom sitt lättgäende, sin soliditet och i alla afseenden praktiska konstruktion vida öfverträffar hvarje af oss känd Persiennesort, på grund hvaraf vi gärna rekommendera den hos allmänheten.
Göteborg den 16 september 1882.
N. Anderson &amp; Co., J.
A. Westerberg.
Victor Adlcr.
gen.
Adrian C. Peterson, Arkitekt.
A. Krilger.
C. Fahlström.
I ofvanstående utlåtande instämma vi till alla delar och tillägga, att då ifrågavarande fabrikat motsvarar alla fordringar på en väl konstruerad Persienne och därjämte synes vara nästan outslitlig, vi anse lika fördelaktigt för hus- egare som hyresgäster, om Persienner tillhörde husens inredning.
Stockholm den 30 augusti 1883.
A.
E. Melander.
Carl Sandahl.
Oscar Erikson.
Hj.
Kumlien, .T.
E. Cederblom, Fällstol 3: 5 0 duss., W 3: 5 0 duss., 3: 5 0 duss.
Etsade Glas och Sejdlar, passande till presen- ter, hos A n j.
V o g e l s Konstglassliperi, Fredsgatan 30.
Allm.
Arkitekt.
(Nord.
Annonsb.
Göt.
3000 x 3) Professor vid Tekniska Högskolan.
o e / 3 [1701] Telef.
47 97.
[1627] Alingsås hushålls- och sprf- inäervisninpstola för unga bildade flickor öppnas den 15 nästa augusti.
Prospekt för skolan erhålles på begäran af fru Mathilde Hiittling, Alingsås.
[1675] i nya moderna mönster, B å r d e r, R u l l g a r d i n e r prima oljemålade samt enklare sorter, R u l l g a r d i n s v ä f, prima amer.
Rullgardinstillbehör, G a r d i n s t ä n g e r (Portierer) med ringar, G a r d i n r o s e t t e r, K o r n i s c h e r m. m. till billiga priser.
26 STORA NYGATAN 26.
Allm.
Telef.
84 06.
[1657] Vict.
Modin.
ombesörjer genom fullt kompetenta personer uppköp i alla möjliga branscher g r a t i s åt Iduns abonnenter och for uppdrag åt andra mot en obetydlig ersättning.
saker skickas mot efterkraf Alla och fä returneras (dock genast) mot fraktkostnaden.
Dubbelt porto torde medsändas.
[im&gt;]
Sänd till endast Norrbro Vexelkontor, denna och följande 12 månader kr.
2 öre 60 eller Stockholm, S U C H A R D.
ock kr.
; 5 så erhåller ni i förra fallet en och i senare fallet två teaterobligationer, på hvilka Ni redan nästa l:sta maj kan vinna 4 0, 0 0 0 k r o n o r 18 GkIÖ- o c h Silvermedaljer.
.
[1582J H y ar k a n - u-erlsligt g o d t t e er3aåHas?
Mina äkta teer säljas endast kontant, och då alla mellan- händer undvikits, kunna de lemnas billigare än hos någon, hvilket ock bavisats af att f M T ~ omsättningen 1889 fyradubblats.
" Tpg Pr efterkraf, postförskott a 1: 80, 2, 2: 40, 2: 80, 3, 3: 60,4: 80 pr i kilo (för 15 kronor fraktfritt).
Alex.
Barclay, Göteborg.
; (Nord.
A.-B., Göt.
2670xlOJ [1398] &lt; SucharcTs b l o m s t e r v ä n n e r!
Svenska Trädgårdsföreningens Tidskrift, afsedd för a m a t ö r e n lika väl s o m för f a c k m a n n e n, utkommer med ett nummer (16 sid. stor 8:o) i början af hvatje manad, januari- och juli- numren åtföljda af en färglagd plansch, och kostar i prenumeration 4 kr.
Denna summa kan insändas i postauvisning till red., adr.
Rosendal, Stockholm.
Obs.
Ledamot af Föreningen erhåller ett exemplar af tidskriften gratis sig till- sändt eller ock växter till samma värde som årsafgiften 4 kr.
Ledamot blifver en hvar, som sig därtill hos styrelsen anmäler.
S.
Af innehållet i de tre hittills under året utkomna numren påpekas: Krukväxter i bo- ningsrum; Huru eu mindre prydnads trädgård bör anläggas; Om trädgårdsgångar; Om gräsplaner: Gödsling af fruktträd; Späda gröna bönor; En svart gruppväxt; Englands fruktodling; Ciderfabrikationen i Frankrike; Hvarifrån kommer allt ogräs; Minneslistor m. m.
[1698] Seidel &amp; B i c y k l a r Naumanns OÉ E r i k S c h w e d e r Generalagenter • vid r 3 3 S l s r ä d d a r e g r ä n d 2 „ Stockholm.
Försälja till billigaste priser alla sorter TT A f-iTTT Höns, Kyckling, Ankor, (jäbs, Kalkoner, T J V A lUf-ll / L / ^ Hummer, Ostron, Löjrom, färsk och röKt J-zilTV^ färsk Saltsjöfisk, rysk Kaviar, Elbe-Kaviar, färska och rökta Ben- stekar, l:a norsk Istersill, norsk Fetsill, Delikatess-sill o. Anjovis.
0 O S i T F L O extra fina ti 1:50 pr duss.
; vid köp af minst 50 st. är priset 10 kr.
pr 100.
— Eekvirera pr post, telegraf, telefon.
Telegrafadr.
: Wiréns, Stockholm.
— Telefon 22 50 o. 39G.
[10.58] iii.
finnas nu tillgängliga i på samma gång e l e g a n t och p r a k t i s k u t - = s t y r s e l, så att damm och smuts ej häfta vid dem.
De tillhandahållas dels i b l å t t o c h g n i d, dels i r ö d t o c h.
g n i d med k l o t h r y g g.
Priset är i år r o n a Paris 1889. s a m l i n g h a n d a r b e t e n, m o n o g r a m och d r ä k t e r m. m. kan erhållas genom att från Iduns Redaktion, Stockholm, rekvirera h e l a å r g å n g e n a f S k a n d i n a v i s k M o d e t i d n i n g f ö r 1 8 8 9 (undant.
n:r 5 o. 9, som äro utgångna).
Årgången, hvilken i sin helhet omfat- tar t j u g u f y r a 20- å 24-sidiga nummer med 48 kolorerade om- slagsplanscher, och som förut kostat 8 k r o n o r, säljes nu för det oerhördt billiga priset af e x i d a - s l; a I s L r o n - O i r, som torde insändas medels postanvisning eller i sparmärken.
Härtill torde läggas 60 öre som porto, i fall paketet måste sändas postledes.
[1591] IDUNS REDAKTION.
&amp; C:o, M a l m ö.
för Sverige.
(&gt;- i?)
5 W I R É N &amp; Co, K i En synnerligt rikhaltig M e d e v i 1 Världsutställningen E5E5E5H5E5H525a5H5E5H5H5H5E5H5E5H5H5E515 T r i c y k l a r.
I god konstruktion, solidité, elegans och lätt- gående oöfverträffade.
Öfver 200 maskiner på lager i Malmö.
Illustrerad priskurant på begäran.
Driftiga agenter sökas i alla städer samt på andra större platser.
[1062] G u l d m e d a l j Cacaopulver, C a c a o S o l u b l e, ett rent lösligt pul- ver i bleckburkar på \, J och | kilo, är drygt, välsmakande och närande.
Af Such.ard ' S Cacaopulver får man 100 koppar pä \ kilo.
[1342] Fabriksmärke.
oeh CllOCOlat.
Erkändt utmärkt kvalité.
Samtliga Such.ard ' S Chocolader äro garanterade ren Cacao och socker utan tillsats.
Sucb.ard ' s P r a l i n e r, G i a n d u j a, N o i s e t t e s, N o u g a t i n e s och andra dessertchocolader rekommenderas.
x T r ä d g å r d s - SuchartTs 2 3 H e l s o b r u n n a r o c h B a d, — Säsong 1 juni — 1 september, fördelad på två terminer.
— Intendent Waldemar Zander, Stockholm; biträdande läkare H.
Brand och D. Andersson.
Sjukgymnast och massör direktör C.
I. Cleve.
Utmärkande för denna i Östergötland belägna kurort är dess många järn- källor, dess förträffliga gyltjebad samt fuktfria läge i en ovanligt härlig natur.
— AHa brukliga kalla och varma bad, äfven elektriska och Nauheimsbad ser- veras.
— Elektricitet, magsköljning m. m. Barrskogsluft.
Godt, dieliskt bord.
— Billiga vilkor.
— Mest besökt för magkatarr, reumatism, blodbrist, nerv- svaghet, underlifslidanden ra.
fl.
God musik mot billig afgift.
— Direkt ångbätsförbindelse Stockholm — Medevi med » Esaias Tegnér ».
Fullständiga prospekt, anskaffande af rum m. m. genom ?&gt;Brunnskontorcli, Medevi.
— Kolsyradt Medevivatten genom Apoteket » Nordstjärnan », Stock- holm, och » Brunnskontoret ».
(G.
13266) [1692] D - V A F A Denna lilla synnerligen praktiska apparat, med hvilken så-1 i väl barn som äldre kunna hopväfva hålen på söndriga strum-j por ocb duktyger, så att de bli alldeles som nya, är lika I j oumbärlig i hvarje hem som symaskinen.
Apparaten, som förts | i marknaden af firman F e r c y T.
L u c k &amp; C: o härstädes, kostar e n d a s t Q li.x *.
G O ö r e, j portofritt sänd till landsorten.
Order kunna insändas till I d u n s T J t r ä t t n i n g s b y r å, S t o c k h o l m.
[i 2i] l fi ö r o.
Inga permar expedieras, utan att beloppet först insändts antingen medels postanvisning eller ock i sparmärken (ej frimärken!).
Efter er- farenheten från förra året, vilja vi enträget uppmana Iduns läsarinnor att med första insända sina rekvisitioner, på det de må vara säkra om att ej komma, sedan upplagan, som på förhand bestämmes, är slut- såld.
Ol&gt;S.T Dem af Iduns läsarinnor, som sakna n:r 7 och 9 för detta år, meddelas, att dessa nummer komma att nytryckas på nyåret, för så vidt minst 100 anmälningar härom, åtföljda af rekvisition på permar, ingå.
För öfrigt kunna öfriga nummer af årgången erhållas till komplettering mot insändande af 15 öre i frimärken pr nummer.
I E 3 JT O f V O JC å Bomullskläd n i ngstyg er, P e r c a l och S a t i n sändas K.
M. LUNDBERGS fritt från Bosättningsmagasin Med utmärkt högaktning (1359) F r i t h i o f Hellberg Bed.
o. Tare af Idun.
N:r 7 S t o r k y r k o b r i n k e n S T O C K H O L M.
N:r 7.
[1688] STOCKHOLM, GERNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
