# ID: svediakorp-per742
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1890
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 23,746
# sentences: 1,185
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 3 januari 1890.
N:r 1 (107) B yrå: Drottninggatan 48, en tr. A i n o n s p i i s: 2 5 öre pr petitrad (= 10 stafvelscr).
Utländska annonser 50 ure raden.
Tidningen kostar endast 1 kr.
för kvartalet, med lduns- Mode- och Mönstertidning I kr.
6 5 öre; postarvodet inberäknadfc.
Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å byrån kl. 1 0 — 1 1.
A l l m.
Telef.
8 1 Fredrika å de svenska kvin- nornas tidning önskat pryda sitt första nummer af en ny ingående årgång med en svensk kvinnas bild, hvilken i vidsträck- tare måtto kan sägas vara representativ tor sitt kön och dess sak, har det namn, som lä- ses här ofvan, erbjudit sig som af sig själft.
D e n andliga inflytelse, Fredrika Bremer öfvat på sin samtid, torde i omfattning och bety- delse söka sin motsva- righet, och hvad hon här hemma, ja, inom kretsar, som vidga sig öfver tvänne världsde- lar, uträttat för kvin- nans frigörelse och lyft- ning genom en sund och moderat emancipa- tion, har för beständiga tider inskrifvit hennes namn bland dessa få lyckliga och stora, som upprepas ej allenast med stolthet och beun- dran, utan, hvad mera är, med tacksamhet och kärlek.
V i taga för helt visst, att hennes lifsgärning mer eller mindre direkt är alla våra läsarinnor väl bekant, men vilja dock beledsaga hennes bild med en kort åter- blick på hennes lefnads- lopp och verksamhet.
47.
3:dje år g. Utgifniug-stid: hvarje helgfri fredag.
Prenumeration I Stockholm: Lösnummerpris: 1 5 öre.
sker I landsorten: a postanstalterna.
lådorna hos redaktionen, i bok- s a m t å tidningskontoren.
Bremer.
Till börden var Fre- drika Bremer finska; hon föddes nämligen på Tuorla gård i närheten af Ä b o den 17 aug.
1801, men hennes fader flyttade till Sverige, när Fredrika nyss var tre år gammal, och intryc- ken från födelsebygden kunna därför ej gärna varit stora.
Sina barna- och ungdomsår tillbrin- gade hon ömsom i Stockholm och ömsom på det af fadern in- köpta godset Arsta i Södermanland.
Förhållandena i F r e - drika Bremers hem och den uppfostran, hon där rönte, voro ej egnade att bidraga till någon harmonisk utveckling af barnets oroliga och jäsande natur.
Fadern var en sluten och tillba- kadragen personlighet och kräfde med sträng- het ovilkorlig vördnad för hemmets patriarka- liska ordningsregler: modern var ytligt an- lagd och romaneskt skönhetsälskande.
Bar- nen höllos i den mest tvungna tukt och nä- stan klosterlik afstängd- het; mest af alla led här af Fredrika, som nu en gång för alla var » askungen » i familjen och ådrog sig faderns misshag genom sitt
Vid själfständiga väsen, moderns ovilja genom sin rent kroppsliga oskönhet.
Följden af denna afstängdhet blef för den till intelligensen så lifliga Fredrika de mest bizarra och sjukligt uppjagade idéer; så umgicks hon åren 1 8 1 3 — 1 4, då Karl Johan uppeldat svenskarne mot Napoleon, på allvar med planen att, förklädd till gosse, begifva sig till hären för att kämpa mot » folkförtryckaren *.
årsskiftet.
) e, dagen har grytt!
Vår strid är förbytt, Vårt syfte, vårt fält och vårt vapen är nytt, Sanningens ära Nu heter vårt mål, Kärlekens lära Det flammande bål, Idrott och dygd nu vårt svärd och vårt stål.
Hör, hvad klang bland flitens hamrar!
Hör, kring ifverns hjul hvad sus!
Se, från tankens stjärnekamrar, Se, hvad nya strålars ljus!
Hur det sjuder, hur det svallar Djupt i folkens känsloström!
På förverkligande kallar Tusenårig, helig dröm.
Framåt i striden — En strid oss värd!
Framåt för friden Med fridens svärd!
För sannings ära På sannings stråt, För kärleks lära Framåt, framåt!
Brinnande böner, O. sägen vår lott!
Kommande söner, Ä r målet nådt?
Evighetslöner, O, törnebekröner Ej himmelen blott?
.
.
.
Sekel må födas och sekel försvinna, Släkten förödas och släkten upprinna; Högre dock, högre bli hymnernas ljud: Helig, helig, helig är Gud!
C. V. MODIN.
Hennes första vittra alster var ett poem på franska till månen.
H o n var då endast åtta år gammal.
Sedermera skref hon un- der uppväxtåren allt flitigare tillfällighets- poem och små teaterstycken; äfven försökte hon sig redan då någon gång med smärre prosastycken i berättande form.
Hennes begåfning började efter hand uppmärksam- mas och skattas af föräldrarne och deras umgängeskrets, som dock endast i den- samma sågo den ytliga sällskapstalangen.
Tvånget i hemmet var henne alltjämt olidligt, Blotta orden ära, frihet, odödlig- lighet bragte hennes blod att svalla.
Be- gåfvad med en ovanligt liflig och kraftig själ, fann hon sig utestängd från all bety- delsefullare verksamhet.
Kvinnans lott i allmänhet och särskildt hennes egen kom henne att rysa.
E n bitter inre frost bemäktigade sig till sist den nu uppvuxna ungmöns hela va- relse.
E j ens i religionen fann hon någon tröst.
H o n kunde ej blindt tro, utan att öfvertygas.
D e n bokstafskristendom, som präntades i henne, förmörkade gudsbilden i hennes hjärta.
Under en lång följd af år varade denna sönderslitande kris, under hvilken hon tviflade på allt och förtviflade om allt.
Så småningom stillades dock striden i hennes inre.
H o n intogs af ett oändligt medlidande med alla olyckliga och betryckta, beslöt egna hela sitt lif till att göra godt åt andra.
Försakelsen och hängifvenheten luttrade hennes själ.
H o n fick slutligen ett bestämdt andligt innehåll och ett mål.
Första tanken på att i tryck utgifva, hvad hon författat, väcktes hos Fredrika Bremer af behofvet att skaffa sig medel till ett välgörande ändamål.
Under sträng ano- nymitet utsände hon 1828 den första sam- lingen af sina sedan så ryktbara » Tecknin- gar urhvardagslifvet ».
D e t lifiigaste bifall häl- sade denna debut och föranledde redan följande år ett nytt häfte.
D e t tredje följde år 1830.
I n o m mindre än tre år efter sitt förslå framträdande fann hon den drömda rykt- barheten redan vunnen.
Hvarje ny rad från hennes hand mottogs med stegradt intresse; den klara stilen, den fina satiren, den hjärtliga humor och varma medkänsla för all mänsklig sorg och glädje, som kän- netecknade hennes författareskap, förskaf- fade detsamma från första stund otaliga vänner.
Efter att under några år ha samlat sig och idkat allvarliga studier började hon ut- gifva en ny serie » Teckningar ur hvardags- lifvet », som fullbordades under åren 1834- 1843.
D e förnämsta verken i denna följd äro » Presidentens döttrar » och » Grannarne ».
Visserligen hade, som vi nämnt, redan tidigt hos Fredrika Bremer uppstått den tanken, att kvinnan ej intog den ställning inom det sociala lif vet, som med rätta till- kom henne; men under sin tidigare period på författarbanan uttalade hon den bestämda öfvertygelsen, att hemmet utgör kvinnans rätta verkningskrets, och att det för henne
vore en betänklig sak att träda upp offent- ligt och taga del i det yttre samhällslifvet.
Hennes uppfattning i denna fråga under- gick emellertid senare en betydlig förän- dring eller — o m man så vill — utveck- ling, och begäret att på det verksammaste arbeta för ett utvidgande af kvinnans ar- betskrets och öfver hufvud sociala frihet föranledde henne till en följd nya romaner, där denna tendens spelar den förhärskande stämman.
D e n mest märkliga af dessa är » Hertha eller en själs historia », som utkom 1856 och genom sina våldsamma angrepp mot det » maktegande manliga könet » väckte ett synnerligt uppseende och en bullersam motkritik.
D e kraf, hon där å sitt köns vägnar framställde, ha dock sedermera vun- nit såväl insteg i det allmänna rättsmed- vetandet som till en stor del uppfyllelse: myndighet vid viss ålder, tillfälle till kun- skapers inhämtande v i d högre allmänna läroverk och universitet samt användning i vissa befattningar i kommunens och sta- tens tjänst.
A r 1849, då Fredrika Bremer nått höj- den af sitt rykte som hemmets skildrarinna, företog hon en resa till Nord-Amerika för att i den nya världen studera kvinnans ställning i hemmen och samhället.
Fruk- terna af de omfattande studier, åt hvilka hon egnade sig i det fjärran landet, nedlade hon i det tre band starka verket » Hemmen i nya världen. » Sommaren 1856 snörade den outtröttliga författarinnan på nytt sin rensel till .långfärd; denna gäng styrdes kosan till österland.
Under fem år söker hon tillfredsställa sin osläckliga bildnings- törst i Schweiz, Italien, Palästina, Grekland och dess arkipelag.
Dagböckerna från denna tid utgåfvos i 6 delar under den gemensamma rubriken. » Lifvet i gamla världen ».
Under det senare skedet af Fredrika Bremers lif tog en djup och varm religio- sitet allt mera öfverhanden i hennes åskåd- ning och skrifter.
Men äfven vid denna sida af hennes andliga lif gjorde sig hennes omutliga frihetssinne alltjämt gällande, främst genom stränga strider med sitt eget förnufts kritiskhet, därnäst i den ädlaste och mest upphöjda tolerans.
Ingen är större motståndare till kyrkligt tvång än hon.
» Intet samhälle, ingen kyrka », säger hon själf, » må tillmäta sig myndighet att stadga, hvad som skall gälla i alla tider och för alla.
Endast en absolut frikyrklighet är den allmänna kyrkan, förenande alla i vördnaden för samhällets makt. » I full öfverensstämmelse med andan i sitt skriftställarskap var Fredrika Bremer äfven i det praktiska lifvet en aldrig trött- nande människovän, offentligen och enskildt.
A n ställer hon sig i spetsen för en insam- ling bland svenska kvinnor till bildande af ett räddningshem för vanvårdade barn, än presiderar hon under koleraåret 1853 som ordförande i en fruntimmersförening, som i storartad utsträckning understöder de ota- liga i nöd bragta.
H o n söker skaffa arbets- förtjänst åt frigifna brottslingar att dyme- dels hindra deras återfall i last.
Asylet för ålderstigna fruntimmer i hufvudstaden, Tysta skolan och Seminariet för bildande af lärarinnor därsammastädes m. fl.
välgö- rande och allmännyttiga anstalter åtnjuta hennes varma, verksamma intresse.
I hela sin praktiska verksamhet sträfvar hon följd- riktigt att hos sitt kön väcka håg för bild- ning samt medvetande om kvinnans själf- värde och ställning som moder och syster inom samhället.
Efter sin återkomst från den långvariga orientaliska resan bosatte hon sig i Stock- holm, där hon tillbringade fyra år under utöfvande af otaliga välgörenhetsvärf.
Som- maren 1865 flyttar hon till sitt gamla barndomshem Arsta, sysslande med planer för en ny omfattande resa, denna gång öf- ver Finland till Ryssland.
Dessa mänsk- liga beräkningar skulle dock korsas af än mäktigare.
P å en kyrkfärd juldagen samma år ådrog hon sig en häftig förkylning, och innan det nya året gick in, hade Fredrika Bremer slutit sina ögon till den långa hvi- lan efter ett lif, rikare än de flestes på outtröttlig verksamhet i höga syften.
I år kunna svenska kvinnor begå fjärnde- delssekelfesten af den ädla systerns minne.
Hennes namn har blifvit till ett baner, ki * ing hvilket sträfvarne för kvinnokönets andliga och materiella lyftning med förtröstan och stolthet sluta sig tillsamman; hennes lefnads- gärning till en hållbar grundsten, på hvilken de bygga.
Mycket af det i hennes idéer, som stötte samtiden som förfluget och öf- verspändt, har nu blifvit till en praktiskt pröfvad verklighet och befunnits sundt och g o d t; än mera återstår helt visst ännu att göra.
Men segern skall icke svika hennes fana framdeles, såsom den hittilldags icke gjort det.
Den lyftes därtill från första stunden allt för högt, och dess duk bär in- skriften: Rättvisa för alla, i sanniny och frihet!
Anmälan.
Någon anmälan i detta ords vanliga be- märkelse behöfva vi naturligtvis ej göra för våra förutvarande abonnenter, hvilka väl alle- sammans — åtminstone hoppas vi så — skola möta oss i Iduns spalter äfven på det nya året.
De känna oss och Idun redan så väl.
Några ord böra dock sägas om tidningens syfte, särskildt för de Dytillträdande abon- nenterna.
Idun vill, i korthet sagdt, göra skäl för det namn, som dess läsarinnor själfva gifvit henne, nämligen » damernas egen tidning ».
Den vill därför ock sysselsätta sig med allt, som rör och intresserar fruntimmersvärlden.
Allvarligare uppsatser, berörande och bely- sande allt, som kan innefattas i uttrycket » kvinnan och hemmet », skola omväxla med ädel, sund och intressant förströelselektyr.
Goda husliga rön och råd skola hädanefter som hittills i riklig mängd meddelas, och vänta vi med tillförsikt allt fortfarande tal- rika bidrag till dessa afdelningar från tid- ningens egen vidsträckta läsekrets.
Och med den talrika medarbetarestab, vi haft lyckan få samlad omkring oss, våga vi hoppas, att våra ärade läsarinnor, såväl de nya som de förutvarande, skola få skäl att vara nöjda med tidningen och dess innehåll.
Särskildt vilja vi påpeka, att Iduns kvin- liga porträttgalleri kommer att bli synnerligen rikhaltigt.
Bland nyheter, som torde varda särdeles välkomna, är den billiga och rikhaltiga mode- tidningen, som från och med detta år till- handahålles Iduns ärade läsarinnor.
Likaså det regelbundna införandet af enklare och finare matsedlar för hvarje vecka, hvilket ta- ger sin början i detta nummer.
En nyhet, som väl torde på somliga håll mottagas med blandade känslor, är det förän- drade stafningssätt, som vi från och med detta nummer infört i Idun.
D å emellertid detta stafningssätt, för hvilket Svenska akademiens nyaste ordlista ligger till grund, af kungl.
maj:t påbjudits till användning i skolorna och väl likaledes kommer att varda officielt, hafva vi, ehuru det har många inkonsekvenser att uppvisa, ansett oss böra antaga detsamma.
I öfrigt hoppas vi, att allt nytt, som in- föres i Idun, äfven skall visa sig vara godt.
Och i den förhoppningen samt i det ännu vissare hoppet att på det nya året återfinna alla våra förra läsarinnor, tillönska vi Iduns hela läsekrets ett godt nytt år.
Redaktionen.
Ett arbetsfält.
(' Ila husmödrar ha nog större eller min- (?
dre erfarenhet af de obehag och för- tretligheter, man kan ha af tjänare, och ändå kan man, bedröfligt nog, ej vara dem förutan.
Låt vara att felet ej uteslu- tande är tjänarnes, så är det lika fullt ett obehag, som gör det ofta nog tungt för hus- modern och äfven för de öfriga familjcmed- lemmarne.
Om man en gång kunde komma därhän, att hvar samhällsklass betjänades af sina egna medlemmar, vore bestämdt en stor del miss- hälligheter utjämnade.
Hos allmogeklassen är ett djupt misstro- ende till » herrskap » inrotadt, hvilket hvar och en lätt märker, som något lefvat tillsam- mans med folket.
Det är svårt för en all- mogeman att tro, det en » herre » vill honom väl, utan några biafsikter till egen fördel.
Hos » öfverklassen » ser man också ofta ett visst — inte precis förakt, men åtminstone en tryckande öfverlägsenhet gent emot » under- klassen », hvilket än mer underblåser misstron.
Detta förhållande är djupt införlifvadt i bägge parternas föreställningssätt och allra mest hos allmogen, som mindre genom bild- ning varit i tillfälle att afskaka gamla för- domar, och för att ändra detsamma fordras ännu rundlig tid.
Nu för tiden ser man ofta annonser, hvari flickor ur den s. k. bättre klassen erbjuda sig som hjälp vid förefallande göromål inom familjen eller ock som barnsköterskor, — » barnfröknar » som man får se dem benäm- nas i tryck.
Att dessa platser, synnerligast de senare, skola anses så underordnade, tycker jag är bra besynnerligt.
Man hör ofta sådana flickor känna sig så » beroende ».
Visst äro de, så väl som alla andra människor, beroende af andra, men jag kan ej inse, hvarför de äro det mer än andra.
En tjänsteman är ju också beroende af sina förmän.
En kvinlig telegrafist anses ju vara oberoende och lika- ledes en kvinlig kontorist med 800 ä 1000 kronors lön — j a g tror t. o. m., att de anses ha det mycket bra.
En telefonist har visst 6 å 700 kronor.
Nu är det ju så här i världen, att en fru ej uteslutande själf kan sköta sina barn, efter- som hon har flere förpliktelser inom hemmet.
Därför är hjälp för henne lika nödvändig som en kontorist på ett kontor eller en telegrafist på en telegrafstation, och det inser hon myc- ket väl.
Likaså är platsen nödvändig för » fröken », hvilken utan den kanske ej kunde ta sig fram.
Således är det därvidlag som
annorstädes i lifvet, att » alla behöfva vi hvar- andras hjälp ».
Lönen för en barnsköterska anses så obe- tydlig.
På landet torde den variera mellan 75 och 150 kronor.
Det låter ju ej mycket och är det heller inte, men låt oss tänka efter och jämföra med dem, som ha lön i ett för allt.
En » tjänstekvinna » med 800 kr.
har det ej så mycket bättre i ekonomiskt afseende.
Oftast är hon stationerad i stad, där lefnads- kostnaderna i medeltal torde uppgå till 50 ii 60 kr.
i månaden, d. v. s. ö å 700 om året.
Sedan är det inte mycket kvar af lö- nen till kläder och diverse, och om man då därtill tar i betraktande, att toaletten tar större utgift i en stad än på landet, så tror jag skilnaden ej är väsentlig.
Därtill kommer, att det fins en oändlighet med platser för barnsköterskor (något som man ej kan säga om platser på kontor o.
d.
), om nämligen de flickor med uppfostran, som egna sig däråt, genom anspråkslöshet och ar- betsvillighet äro tjänarinnorna ur arbetsklassen öfverlägsna.
Att flickor, som egna sig åt barnavård, i världens ögon ej äro så » ansedda » som så- dana, hvilka inneha något af de ofvan be- rörda yrkena, är tyvärr en sanning.
Men att detta är ett missförhållande, kan ej hel- ler förnekas.
Hvarje person, som med nit och omsorg fyller sin plats, är värd sina med- människors odelade aktning.
Att vara lämp- lig att sköta barn och egna sig åt deras för- sta utveckling, antingen tillsammans med de- ras mor eller ock på egen hand, borde också vara en borgen för den personens karaktär och uppfostran, så att något tillbakasättande aldrig borde komma i fråga.
Mycket beror också på dessa unga kvinnor själfva, hvad plats i samhällets rangskala de en gång skola komma att inta.
Blir man van att uti dem tänka sig tillbakadragna, stilla kvinnor, som med kärlek vårda våra barn, tänker man ej heller på att se ned på dem, lika litet som man gör det med den nyorga- niserade sjuksköterske-kåren, hvilken denna nya kår mest liknar.
Hos bägge tänker man sig en uppoffrande människokärlek till dem, som ej kunna hjälpa sig själfva.
I bildade hem händer det väl heller ej, att barnens vårdarinna anvisas en sårande underordnad ställning.
Härmed menar jag ej, att hon skulle vara tillbakasatt, om hon t. ex. ej toges med på bjudningar.
Har hon de anspråken att vara borta med familjen för beständigt, sköter hon ju ej sin befattning ordentligt.
Att vara ute med andra någon gång är ju ytterst nödvän- digt, men blir det för barnens vårdarinna en vana att » vara med », har ju modern ingen att lita på för barnen, medan hon själf är borta.
I alla lifvets förhållanden äro j u några motigheter att beräkna, och i detta fall äro de ej af så allvarsam natur, att de böra kunna afskräcka en modig och företagsam ung kvinna.
Stor aktning förtjänar visser- ligen den, som fyller en nödvändig plats i samhället.
Heder åt dessa kvinnor, som vilja egna sina bästa krafter åt de små!
Klara barna- ögon skola med kärlek söka deras och mjuka armar smekande läggas om deras hals!
På deras ålderdom skola de säkerligen ock vör- das och älskas af dem, åt hvilka de egnade sin krafts dagar!
Eve.
I forna dagar.
Strödda blad ur minnets album, samlade af M a t h i l d a Langlet.
1.
Isfarten.
| I | ö l e t kan väl vara ungefär två och femtio &lt;s§Mi&gt; år sedan; den lilla » hjältinnan », som uppträder på detta första blad i minnets bok, var väl då omkring sex år, och nu är hon nära sextio.
Det lilla fiskläge, som redan då gjorde anspråk på titel af köping och under denna rubrik figurerade i Palmblads geografi, befann sig ännu i oskyldighetens tillstånd, och ej ens de äregirigaste bland dess in- vånare drömde om den lysande framtid, som då ännu låg fördold bakom det tillkomman- des slöja.
Mellan de grå bergen stack här och där fram en rödmålad stuga, stundom liksom inkilad i en bergsskrefva, stundom åter omgifven af en liten täppa med några buskar och kryddsängar.
Det senare hörde dock till undantagen.
D e flesta invånarne tycktes vilja vara så nära sjön som möjligt.
Särskildt var detta fallet med prestgården.
Den låg egentligen på en brant klippa., en afsats nedanför en ännu högre och brantare sådan.
Men man hade fyllt ut till kanten af berget, så att framför den lilla, midt i backen liggande byggningen, sträckte sig en gräsplan, omgifven af ett staket.
När man nu gick omkring på gården, helst om man var så liten, att man ej räckte med näsan öfver staketet, såg man icke stranden nedan- för berget, utan endast vattnet, lrvilket åt den lilla bostaden förlänade ett egendomligt behag och i den lilla sexårigas sinne kvar- lemnade ett outplånligt intryck.
Icke som skulle hon då först sett det.
Hon var född här i den lilla prestgården, och hon hade alltid haft denna samma ut- sikt för ögonen, men det var först vid den åldern, hon började förstå, att det var vac- kert, detta.
Om sommaren glittrade vattnet, som om det varit beströdt med guld, om hösten häfde det sig i fradgande vågor, mel- lan hvilka då och då en » ökstock » (liten eka) kastades upp och ned likt ett nötskal; om vintern byggde isen blänkande bryggor däröfver, och lätta slädar ilade då fram mel- lan holmar och skär — alltid och under alla årstider var det vackert och lockande, detta vatten.
Där inne i det lilla pastorshuset funnos blott fyra rum — ett litet och ett stort på båda sidor om förstugan.
Till höger låg förmaket, som pastorskan var mycket rädd om, och som af den sexåriga ansågs nästan som » ett heligt rum ».
Aldrig fanns ett damkorn på det polerade alrotsbordet framför soffan, al- drig en fläck på de rödrandiga stolsöfverdra- gen, och när gardinerna tvättades, var och förblef en ogenomtränglig hemlighet, ty de sutto alltid där, lika bländande hvita och nystärkta.
Där inne och i sängkammaren funnos innanfönster; men i » pappas kammare » och i salen, som var hvardagsrum, ansågs för möbleringens skull öfverflödigt att bestå så- dan lyx; för de inneboendes skull kom det aldrig i fråga.
Kallt var det nog om vintern, och de oglaserade kakelugnarne höllo ej vär- me; ondt om ved var det nog också, men —.
man var så van vid att slita ondt på den tiden, så att det var alldeles som skulle det så vara.
I » pappas kammare » uppehöll sig Tinnie — hon hette Clementine, men hade i sin spädaste ålder haft det förståndet att själf ändra om namnet och gifva det en drägligare form — helst och mest.
Det skulle egent- ligen vara pastorns expeditionsrum den lilla kammaren, strax till venster i förstugan, och hans skrifbord stod också vid det enda fönst- ret.
Men på den tiden var pastorsexpedi- tionen så lindrig som möjligt, och Tinnie fick för det mesta ostörd husera där inne.
På ena väggen stod en rymlig bokhylla, väl fylld med böcker i bastanta skinnband, och det var detta, som lockade henne.
Nu mera kan ett sex års barn endast undantags- vis läsa i bok, men på den tiden ansågs det barn såsom förloradt, som icke vid den ål- dern kunde » läsa rent » och hade lärt sig utantill åtminstone » lillkatekesen ».
Tinnie hade den lyckan att ega föräldrar med be- tydligt frisinnade åsikter, och ingen hade tru- gat i henne ens de minst bittra små karten af kunskapens träd.
Men hon hade på nå- got outran sakligt sätt lärt sig läsa i bok, och sedan läste hon allt, hvad hon kom öfver.
Det var just icke mycket, och dock var det mycket omvexlande.
Bibeln och psalm- boken, mytologiskt lexikon, spridda delar af Brockmans konversationslexikon, Adlerbeths öfversättning af Vergilius, Beckers världshi- storia och sist, men sannerligen icke minst, Josephi Florii juridiska historia.
Den senare, i två delar, hvardera stor som en liten res- koffert, var hennes käraste lektyr, och bland dessa skatter fråssade hon till sitt nionde år, läste dem om och om igen och satte dem all- tid högre än alla andra böcker, som hon då och då kom öfver och stack emellan med.
En dag kom hennes gudfar på besök och stack i hennes hand en bok, på hvars titel- blad lästes: Frithiofs saga.
Det var den första bok hon själf egt, och hennes glädje var stor.
Hon hade redan upplefvat många glada och lyckliga stunder, men ingen har dock förmått utplåna minnet af den, när hon stod där med boken i handen och den tan- ken, att hon egde den.
Nu var det vinter, men det led mot vå- ren och Tinnie var ett godt stycke på sjunde året.
Hon måste ju lära sig arbeta och satt med en stickning i handen, ärligt bemödande sig att » taga ihop » på smalbenet af en blå ullstrumpa.
Men det ville icke gå.
Hon » lyfte af » som hon blifvit lärd, men huru hon » lyfte » for maskan slutligen af stickan, och när hon skulle taga upp den, kröp den ned, allt längre och längre, på ett högst gement och » intri- kat » sätt.
» Hur är det? » sade modern och såg upp ifrån sitt arbete.
» K o m hit, får jag se.
A c k, har du nu tappat maskor igen!
Nej, jag har inte tålamod med detta — jag får skicka dig till tant Charlotta. » Tinnie såg mycket olycklig ut.
Icke för det att allas » tant » Charlotta var så farlig, men hon omhuldade med moderlig ömhet ett par kolsvarta, gräsögda kattor, som hade sin plats på hvar sitt hörn af den låga kakel- ugnen i hennes rum, och som, när man öpp- nade dörren, med blixtens fart flögo ned och stodo där, fräsande och skjutande rygg — och Tinnie var dödligt rädd för kattor.
» Hvad skall det bli af den här flickan, som är snart sju år och inte kan lära sig taga ihop en strumpa? » beklagade sig pastor- skan, vändande sig till sin man.
» Ja, det är bra skada, att hon inte är en pojke, » svarade han, » ty läshufvud, det har hon då. » » Det är nog sannt, men hvad nytta har ett fruntimmer af det? »
» Åh, hon kan väl bli guvernant, » små- skrattade pastorn med en menande blick på frun.
» Ja, det är också en utkomst.
— » » Det slog bra ut för dig, tycker jag. » » Det är inte alla guvernanter, som råka i grannskap med ogifta komministrar, » svarade frun och skrattade också, » och för öfrigt be- höfs det stora kunskaper numera — språk och musik — och huru skall Tinnie få lära sådant? » » Jag kan få lära franska för mamma och latin för pappa, » föreslog Tinnie, som icke förlorat ett ord af samtalet.
Fadern skrattade.
» Det var inte så dumt tänkt, det där, » sade han.
» D u kan gärna i denna dag börja läsa franska för mamma, men latinet, min stumpa, det får du vara ifrån — det är blott pojkar, som läsa latin. » Han gick ut, men kom strax igen.
» Vet du hvad, mor? » sade han, » jag tror, att vi fara öfyer till Bodala i dag.
Det är så utmärkt vackert väder, och det har så länge varit sagdt, att vi skulle helsa på där. » » Men är isen säker? » » Åh, fullkomligt.
Fogelö-bönder åkte med stockholmslass i går.
Vi taga skjälskinnsslä- dan, och Tinnie kan få följa med.
Kan mid- dagen vara färdig klockan tolf? » Pastorskan, som hade varit guvernant i en finare familj i Stockholm, hade därifrån med- fört vissa litet förnäma vanor, hvaribland den att äta middag så sent som klockan ett.
» Åbja, » sade hon, lade bort sitt arbete och skyndade ut i det i en tillbyggnad be- lägna köket.
Tinnie satt kvar och såg utåt det glittran- de snöfält, som nu sträckte sig mellan hol- marna där ute.
Var det möjligt, att hon skulle få fara dit ut?
» På sjön står isen så spegelklar », citerade hon i tankarne, och strax omformade sig för hennes inre syn den gamla skjälskinnsbeklädda slädan till en fan- tastisk, förgyld snäcka, något liknande gula kappslädan, som pappa brukade åka öfver till Aspön med, och den lilla svarta blåsiga hästen blef till en eldig springare, och far och mor voro kung och drottning — ja, sedan kom hon inte längre, ty Frithiof var henne en allt för obekant företeelse, för att hon skulle kunna tänka sig något motsvarande.
Men hon njöt af sina fantasier ändå, alldeles ohindrad af, att hon aldrig ens på en plansch eller tafla sett vare sig kung eller drottning, vare sig förgyllda slädar eller eldiga springare.
Middagen var snart öfverstökad, och då slädan körde fram, voro alla bepelsade och i ordning.
Å t landsidan kunde man uppför en brant och krokig backe komma upp på en platå vid foten af det stora berget, af hvilket den lägre afsats, där prestgården låg, var en framskjutande klack.
Den lilla hög- slätten sluttade sedan sakta nedåt stranden, på andra sidan om » Speglas-udde », och där åkte man utan svårighet ned till isen, och så bar det af » på den glatta ban ».
Det var redan mörkt, då prestfolket kom hem från sin utfärd.
Det vackra vädret ha- de hastigt förbytt sig till fult — en rå, fuktig väderlek, med obehaglig pinande blåst, som snart växte till storm.
Och det kom så hastigt — just ungefär på halfva vägen hem.
» Jag är riktigt glad åt, att vi ej läto öf- vertala oss att stanna kvar till kvällen på Bodala, » sade pastorn, då han bar in den halfsofvande lilla flickan, ungefär som ett an- nat bylte, » ty det blir bestämdt ett svårt vä- der till natten.
Det stormar redan. » » Ja, gudskelof att vi äro hemma, » instäm- de hans hustru.
» Hade det inte varit för Tinnies skull, så tror jag nog, att vi låtit narra oss kvar, ty det var så trefligt och muntert där borta. » Tinnie hörde alltsammans som i en dröm, och modern hade knappast hunnit stoppa henne ned i hennes lilla säng, förrän hon sof.
Andra morgonen var hon tidigt uppe och skyndade ut i salen, ifrig att för sin väninna, barnjungfrun, få berätta om gårdagens färd.
Föräldrarne stodo vid fönstret och sågo utåt sjön, och Tinnie stack sig in emellan dem för att också se dit ut.
Men hvad var detta?
Hvar var det hvita gnistrande snötäcket?
Där gick j u ett bredt, — så bredt — bälte af nästan svarta vågor fram mellan vid land ännu kvarliggande snö- täckta isband!
Och där hade de ju åkt fram i går!
Den lilla förstod ej hvarför, men hon kände sig så hemsk till mods.
Det mör- ka vattnet, som vältrade sig där ute, den molndigra, nästan lika mörka himlen — hon blef så betryckt, så rädd och smög sig intill modern, som ömt lade armen omkring hennes skuldra.
» Kan du tänka, » sade pastorn till sin hustru, » att, efter hvad Kallström säger, isen bröt upp inom mindre än en timme efter se- dan vi kommit i land! » » Hvad säger du? » utbrast hon förfärad.
Om vi hade dröjt kvar där borta en timme till eller två — — » s Ja, det Jean j u hända, att vi varsnat fa- ran i tid och kunnat råka land på andra si- dan, » sade han dröjande » men — » Han fullbordade icke meningen, men hon såg i hans ögon det outtalade och kastade sig gråtande till hans bröst.
» Om ej Tinnie varit med, » snyftade hon och drog flickan in i deras famntag, » så ha- de vi stannat kvar där och åkt hem — O Gud, vi hade kanske åkt rakt ned i djupet! » » Gud vare lof, att vår lilla flicka var med! » sade fadern, lyfte upp henne och kysste henne ömt.
Den lilla förstod icke fullt, hvad som sa- des, men dock nog för att aldrig glömma det lilla uppträdet.
Och ofta har hon sedan tänkt, att det vore godt, om föräldrar i all- mänhet endast sökte sådana nöjen, där en liten Tinnie kunde vara med och draga dem i rattan tid tillbaka till hemmet.
(Forts.) Ärade läsarinnor!
Nu under jul- och nyårshelgen erbjudas eder många och goda tillfällen att verka för Idun, om I så viljen.
I afläggen hos och mottagen besök af vänner och bekanta.
Gören klart för dem, att de ej böra försumma prenumerera på Idun.
Betänken, att om en hvar af Eder blott anskaffar en enda ny prenumerant, så blir upplagan derigenom fördubblad och redak- tionen derigenom satt I tillfälle att utvidga och förbättra tidningen, Framför allt: dröjen ej sjelfva att prenumerera, så vida I viljen erhålla tidningen utan afbrott!
Prenumerationspriset ställer sig sålunda: Idun med Modetid.
: helt år kr.
6: 5 0 hälft år.
.
.
&gt; 3: 2 5 qvartal.
.
.
» 1:65 Idun ensam: helt år kr.
4: hälft år.
.
.
» 2: qvartal.
.
.
» I: befordringsafgiften Iduns halfva prenumeranter priset.
erhålla fflodetidn.
ensam: helt år kr.
5: — hälft år.
.
.
&gt; » 2: 5 0 qvartal.
.
.
» 1: 2 5 inberäknad.
sålunda Modetidningen Kedaktionen.
för Disig luft.
Skiss af H l g XI.
te var det grått i grått.
Och här inne, i det eljes så soliga hemmet, rådde samma disiga stämning.
Brasan fladdrade och sprakade i kakelug- nen lika muntert som alltid och kastade blekröda, dallrande ljusfloder ut öfver mattans brokiga mönster.
De rörliga strålarne lekte på det uppslagna pianots blankputsade lam- petter och förirrade sig ända bort till den lilla cupidonen, som stod på en af grönt om- gifven konsol i ett hörn af rummet och höj- de med ett skälmskt tjufpojkslöje sin förrädi- ska båge.
Men i dag bortsköt den stackars lille sina pilar till ingen nytta, och därför var det väl, som hans runda ansikte stundom tycktes förvrida sig till en melankolisk gri- mas.
Men det var nog en synvilla bara.
Han stod vid fönstret och såg envist ned på den tysta gatan, där en ändlös rad af åkarkärror skramlade fram.
Gatstenarne voro blanka af fukt och smuts, och ur stuprän- nornas gap sipprade vattendropparne med pinsam enformighet.
Hon halflåg i gungstolen vid det andra fönstret.
I handen hade hon en bok, som syntes odeladt fängsla hennes uppmärksam- het, men vid nogare betraktande skulle äf- ven en ytlig iakttagare hafva märkt, att hennes literära intresse endast var låtsadt.
Blott ett par alnar skilde dem åt, och än- då var det, som om en oöfverstiglig ismur rest sig emellan dem.
De tycktes icke ens märka hvarandra.
Hon reste sig och gick med tysta, lätta steg bort till kakelugnen, rörde om brasan och återvände därpå till gungstolen.
Och han stod i samma orörliga ställning, han vände ej ens på hufvudet.
Så blef det åter igen så dödande tyst, och man hörde blott sprakandet och knastrandet i de halfkolnade bränderna.
Till och med pendylens regelbundna knäppningar foreföllo i dag mer än vanligt ljudlösa.
Kanariefågeln i rummet bredvid gjorde ett försök att slå en konstnärlig drill, men tystnade plötsligt, liksom förskräckt öfver att ha stört den dju- pa tystnaden.
Hur hade denna tryckande, disiga stäm- ning kunnat tränga in i detta lilla förtjusan- de hem, som tycktes enkom skapadt för en ogrumlad lyckas harmoni?
Den gamla historien!
De unga tu hade grälat för första gån- gen.
.
.
Grälat?
Å h fy!
Det skulle hvarken hon eller han velat medgifva, att de gjort; det hade ju bara uppstått en liten meningsskilj- aktighet, och den hade gifvit anledning till en liten dispyt.
Det var alltsammans!
Men var det alltsammans, hvarför då den- na isande köld?
Hvarför stod han där vid fönstret med minen af en krossad man, som gjort upp räkningen med lifvets fröjder — hvarför stirrade hon så stelt i den uppslagna boken, medan en nervös skälfning kring de friska, röda läpparne då och då förrådde det lilla blonda hufvudets upproriska tankar?
Ja!
Hvarför skulle han ta sig en sådan retsam öfverlägsen ton emot henne?
Var hon då en gås, som ingenting begrep?
Å h, hon var icke längre någon pensionsflicka, som beständigt behöfde underordna sina me- ningar och tycken!
Nej och åter igen nej — det var hon inte!
Och hon — hvarför skulle hon motsäga honom i en ton, som om hon ville för all
framtid fastslå, att han icke fick ha någon egen vilja i huset?
Det här artade sig j u till ett riktigt trefligt toffelvälde!
Nej, det var klart, att han fick vara på sin vakt — bättre att stämma i bäcken än i ån!
Och därför stod han vid fönstret och satt hon i gungstolen, skenbart likgiltiga för hvar- andra, men båda ängsligt väntande på, att den andra skulle taga ett steg till försoning, och båda lika fast beslutna att icke taga detta steg.
Kan man undra på, att luften här inne var lika disig som där lite på den slippriga gatan, där åkarkärrorna skramlade och tak- rännorna göto sina melankoliska tåreflöden.
.
.
!
» Nej! » utbrast han plötsligt i halfhög ton, liksom gripen af en vild energi, och som han vaknat till ett afgörande beslut.
Hon såg upp hastigt, men sänkte genast blicken, då han vände sig om mot henne.
» Jag går ut, » yttrade han i torr, nästan affärsmässig ton.
» Jaså, » svarade hon med ett så liknöjdt tonfall, som om detta vore en sak, som ej det ringaste intresserade henne.
Han bet sig förargad i läppen.
Hon stirrade fortfarande i sin bok, och, utan att se upp, sporde hon halfhögt med samma entoniga stämma, dock ej utan en li- ten skälfning i rösten: » Blir du länge ute? » Han kastade en snabb forskande blick på henne.
Nej, hon satt där lika iskall och lugn.
» Jag vet inte, » svarade han torrt.
» I alla händelser tror j a g inte, det är skäl, att du väntar mig till middagen. » Och därmed gick han, med en stark kän- sla af att allt detta var dumt och barnsligt.
Men han var allt för djupt kränkt i sin själs innersta för att icke på samma gång erfara en viss grym tillfredsställelse öfver sitt man- liga uppträdande.
Ja, han gick verkligen!
Hon hörde hur han tog på sig rocken, hur han öppnade och stängde tamburdörren och så hans bortdöende steg i trappan.
Han gick — gick, utan att ge henne en kyss, utan att säga så mycket som ett adjö!
Nej, nu kunde hon icke härda ut längre, nu var det slut med det konstlade modet!
Hon sprang upp, kastade boken ifrån sig, snodde näsduken förtvifladt emellan de fina fingrarne, och så sjönk hon ned på chäslon- gen, begrafde det lilla rosiga ansiktet i hän- derna och snyftade, snyftade.
.
.
Å h, hvad hon var olycklig!
Förfärligt olycklig!
Han hade gått bort i vrede — deras unga kärleks lycka var för alltid svun- nen — hon visste det — hon kände det Ack, om han bara ville komma tillbaka!
Hon skulle — — — Hon hörde steg.
Som en pil flög hon upp.
Det var han, som stod i dörren.
Hen- nes tårskymda blick uppfångade hans bild i trymån.
Brådskande torkade hon bort tå- rarne.
&gt; Hvad.
.
.
?
Jaså, det är du.
.
.
? » H o n hade föresatt sig att behärska sig.
Men det var rysligt svårt att kväfva snyftningarna.
» D u har gråtit, kära lilla barn? » Hans röst ljöd vänlig och smeksam.
» Visst inte, » svarade hon hastigt och i butter ton.
» Jo, du har gråtit.
Dina vackra ögon äro ju alldeles röda.
Ä r du mycket ond på mig? » Ond?
H o n ond på honom?
Åh, det var för besatt!
Hon kände lust att skratta — men så kom hon ihåg något.
» D u gick — — utan att säga adjö! » mumlade hon, medan underläppen ännu skälfde.
» Just därför kom jag tillbaka! » » Ah! » Hon sötsurt leende.
såg på honom med ett litet » Och nu är min afsikt att godtgöra min oartighet med en kyss — en riktigt varm freds- och försoningskyss, » fortsatte han, i det han tog ett steg emot henne och säg henne så skälmskt och trohjärtadt in i ögonen, att hon blef alldeles förvirrad.
» Elaka pojke! » Han tog henne om lifvet och vände det förtjusande surmulna ansiktet upp och tryckte en svällande kyss på den lilla röda mun- nen.
» Och nu är du åter min lilla, rara flicka, inte sant? » hviskade han ömt.
Hon lutade hufvudet intill hans bröst, såg upp i hans ansikte och sade med en ton af det djupaste allvar i världen: » Nåväl!
Jag är inte långsint, — j a g för- låter dig! » Han skrattade och tillslöt den lilla upp- roriska munnen med en ny kyss.
Det kom liksom en ljusning in i rummet, Cupido tyck- tes spritta af glädje i de dallrande reflexerna af den nästan utbrunna brasan, och kanarie- fågeln slog en lång, jublande drill i rummet bredvid.
.
.
Liljekonvaljer och hyacinter.
qjjust nu är den bästa tiden inne för dessa här- ~JrJ ligt doftande lökväxters odlande i våra hem.
Nedanstående, o m liljekonvaljens drifning i b o - ningsrum af sign. G.
R s i » Tidning för trädgårds- odlare », meddelas därför för dem af Iduns läsa- rinnor, hvilka önska göra försök med drifning af denna så omtyckta v ä x t: » Järnspisen i köket är i allmänhet omgifven af en häll af sten eller porslin.
På denna placerar man sina för drifning afsedda krukor, hvar o c h en försedd med tefat inunder.
På hvarje kruka ställer man en glaskupa, så hög att den fullt ut- bildade liljekonvaljen får rum därunder — detta för att ersätta växthusets fuktiga luft.
Vattningen sker på fatet med ljumt vatten, o c h krukan b ö r alltid stå i vatten.
Då de första blommorna äro utslagna, borttager man glaskupan och flyttar kru- kan på hvilken plats s o m helst i rummet, där de återstående knopparne i allmänhet normalt ut- veckla sig.
Genom detta enkla tillvägagående o c h genom att, medan den ena krukan är under drifning, in- taga en annan, har den som skrifver dessa rader blommande exemplar af liljekonvaljen ända från en tid före jul till sena vårdagarne.
I december får man emellertid, åtminstone uppe i höga nor- den, til!
följd af den otillräckliga tillgången på ljus, åtnöja sig med blommor utan blad, men re- dan i senare hälften af januari börja äfven blad att utvecklas.
— Åtskilliga författare omtala den drifna liljekonvaljens känslighet för ombyte af luft, men oaktadt omflyttningen från den varma o c h fuktiga luften under glasklockan vid spisen till den torra o c h ofta jämförelsevis kyliga luften inne i rummen, har undertecknad ej kunnat märka något däraf följande menligt inflytande på blom- ningen.
För den mera oerfarne blomstervännen torde det vara på sin plats att påpeka, det liljekonval- jen ej, såsom hyacinten, tulpanen o c h lökarne i allmänhet, behöfver någon » rotning » efter inplan- terandet i kruka, hvadan också rötterna med samma fördel kunna planteras i sand eller mossa s o m i jord.
Vid planteringen bör man tillse, att endast rollerna o c h ej knoppen komma under jordytan.
Till dess drifningen förelages, böra de i krukor inplanterade rötterna förvaras i källare.
Längre fram på våren behöfves för drifningen ingen annan värme än solen i ett af boningsrum- mens fönster.&gt; Som af ofvanstående synes behöfva liljekonval- jerna ej någon » rotning » och kunna därför inplan- teras omedelbart före drifningens början.
De plan- teras i 4 ä 5 tums krukor, flere i hvarje kruka.
Har man ej passande glaskupor, kunna, om ock ej med samma fördel, nyttjas blomkrukor, på hvilka alloppshålen blifvit tilltäppta, att hvälfva öfver liljekonvaljerna.
Består spiselhällen af järn, ställas tefaten på brädlappar för att förhindra en alltför stark upphettning af desamma.
Rötter passande till drifning tillhandahållas af alla välsorterade frö- och växthandlare under sen- hösten o c h vintern till pris af 3:50 ä i kr.
pr 100.
Hyacinter drifvas äfven bäst på samma plats, som ofvan nämts för liljekonvaljen, med följande förfaringssätt.
Som hyacinterna ej, i likhet med konvaljerna, få stå på med vatten fyllda fat, o c h den starka värmen därför skulle åstadkomma en alltför stark upphettning af krukans väggar, enär värmen ibland kan uppgå till ett par o c h trettio grader, fyller man en större blomkruka, eller, om man drifva flere hyacinter på en gång, en låda med sand och nedsätter däri hyacinlkrukorna, så att botten o c h sidorna af desamma äro omgifna af sanden.
Sanden hålles ständigt vid jämn fuktighet genom att då o c h då genomvaltnas med ljumt vatten.
Genom detta vidmakthålles äfven en jämn fuktig- het hos jorden, så att vattning af densamma vanligen blir obehöflig under hela den tid drif- ningen pågår.
Lökarne fordra emellertid jämn fuktighet, o c h man får därför ej försumma att vattna jorden, o m denna skulle blifva för torr, hvilket lätt händer, o m sanden emellanåt får torka för mycket.
För att skydda blad o c h i synnerhet blommor för det skadliga inflytandet af den i spi- seln herskande torra och heta luften, hvälfver man öfver dessa en blomkruka af erforderlig höjd, hvil- ken behålles öfver växten, så länge den kvarstår i spiseln.
Så snart blomstängeln uppskjutit 12 å 15 cen- timeter högt o c h blommorna börjat öppna sig, upptages krukan ur sanden, den öfverstjälpta kru- kan aftages, o c h växten flyttas fram i ljuset, då blad o c h blommor snart utveckla sig till fullo o c h antaga sina rätta färger.
På detta sätt lyckas drifningen alldeles förträff- ligt, under förutsättning att lökarne äro vederbör- ligt rotade i krukorna, d. v. s. hafva stått i cirka två månader efter inplanteringen nedgräfda i jor- den ute i det fria eller i sand eller sågspån i en frostfri källare, innan drifningen börjas.
Är man vid drifningens början i tillfälle att omplantera hyacinterna med fullkomligt oskadade rotklimpar i något större blomkrukor, för att tillföra de på bottnen af krukorna i mängd hopade rötterna rik- ligare näring, lyckas drifningen så mycket säkrare, och blommorna blifva större o c h skönare, ehuru ingalunda flere till antalet, ty den sig en gång ut- vecklande blomstängeln med sina blomklockor lig- ger redan vid lökens plantering färdigbildad inuti densamma.
Lökarne få ligga torra under somroaren o c h kunna på hösten ånyo inplanteras till drifning eller också utplanteras på kall jord, då man föl- jande vår erhåller blommor tidigt i det fria.
Ehuru blommorna blifva färre till antalet o c h således växten ej så skön som första gången lö- karne drifvas, lönar det sig dock nog att drifva lökarne två gånger, o m man ej hvarje år vill köpa nya.
Viola.
Ur näsdukens historia.
Ett apropos under influensan.
M SyjyIskvärda läsarinna!
1 dessa dagar, medan ^ J y ^ i n f l u e n s a n, grippen, blixtsnufvan, Peters- Vy burgskatarren o c h hvad allt den namnes, denna underliga sjuka, som i fullaste bemärkelse » kom öfver oss som ett nysande » — — medan den ännu är i friskt minne, torde det ej vara utan sitt intresse att egna litet uppmärksamhet åt det intima plagg, hvars oumbärlighet just den besvär- liga influensan så otvetydigt visat — åt näsduken!
Näsdukens historia!
Ja, den har verkligen sin historia, o m än dess anor ej sträcka sig just så långt tillbaka; ej förr än i midten af sextonde seklet träffa vi på näsduken.
Antiken visste ej af den.
Det passandes o c h anständigas begrepp ha, som bekant, visat sig allt annat än fasta o c h beslående; de ha växlat med modet o c h tiden.
Och hvad näsduken sär- skildt beträffar och dess användning, finna vi hos den klassiska antiken en från moderna tiders helt
afvikande uppfattning.
Det skulle varit ett oför- låtligt brott mot etiketten, o m en romersk eller grekisk dam, s o m ville i någon mån göra anspråk på vett eller världsvana, i sällskap begagnat näs- duk.
Äfven den mest förtjusande lilla näsa, som offentligen visade sig ha användning för en näs- duk var objälpligen d ö m d; ungmön skulle däri- genom skrämt den hängifnaste beundrare på flyk- ten; var den felande gift, kunde slikt brott mot skick o c h anständighet rent af förorsaka skils- mässa.
I en af Juvenali Satirer heter det: Snör din rensel o c h ge dig i väg, den frigifne säger, ty du är vorden o s s led, du snyter dig ofta.
Min herre har sig en annan utvalt, som eger en torrare näsa.
Epiktet lägger i sina Dialoger stor vikt vid iakt- tagandet af det passande härvidlag.
Och Nero, som i sin mani för komedien, höll ända till löjlig- het strängt på konvenansens fordringar, berömde sig öfver alt aldrig offentligen hafva ertappats med att nysa eller snyta s i g.
Ehuru antikens folk således ej kände bruket af näsdukar, synas männen hafva, då de visade sig ute, begagnat » svelte-dukar » af fint linne.
Uttryck- ligen betonas emellertid, att de endast få användas till aftorkandet af den svettiga pannan — Plinii Rhetorica ger t. o. m.
anvisning, huru detta skall • ske rikligt comme il faut vid det offentliga upp- trädandet.
Hur hårdt förbudet mot näsdukens användande än kunde synas oss nutidsmänniskor och nordboar, lär det ej fallit sig så svårt för antikens romare och hellener.
Denna evigt blå himmel, denna ständigt strålande s o l, detta milda, j ä m n a klimat kände ej till snufva eller förkylning, näsduken torde varit ett fullkomligt obehöfligt plagg.
Den lätta, ändamålsenliga dräkten, den hälsosamma yttre behandlingen af kroppen i många och grund- liga bad, afnfningar, som befordrade hudverksam- heten — allt skyddade dessa människor för förkyl- ning o c h gjorde snufvan till en högst ovanlig åkomma, hvilken med fullt fog kunde räknas som en verklig sjukdom.
Och den sjuke fick naturligt- vis lof att använda näsduk; bonden o c h dags- verkaren hälpte sig väl då liksom nu — utan näsduk.
Egendomligt är att medeltiden, med sina talrika enskilda o c h allmänna badhus, sina regelbundna och grundliga bad och tvagningar, ej heller känner till näsdukens bruk.
Först längre fram i tiden, på öfvergången till nyare tider, medan badhusen förföllo och baden voro mera sällsynta, först då gör sig behofvet af näsduk gällande.
Och j u större » vattuskräcken » blef, dess känbarare blef behofvet af näsduken.
Att mellan dessa båda fe- nomen finns ett sammanhang, torde vara sannolikt, det hygieniskt statistiska materialet är för litet för att direkta förhållandet skulle kunna uppvisas.
Se- dan 1600-talet är den epidemiska snufvan känd; 1782 spred den sig med stor våldsamhet från Ryss- land öfver Sverige och Danmark till det öfriga Eu- ropa.
Som sporadisk åkomma har snufvan i sam- band med förkylning existerat sen verldens begyn- nelse, o c h att förvekligade eller föga härdade na- turer lättast råka ut för densamma torde vara hvar o c h en nogsamt bekant.
Det är i Italien, först i midten af 1500-talet, vi träffa på näsduken under namnet fazzoletto.
Den tycktes » fylla ett länge kändt behof », den spreds hastigt öfver hela Europa.
Redan fä år därefter föreskrifver » anständighetskatekesen », den tyska bearbetningen af Erasrni RotU-rdami: Liber aureus, huru man skall betjäna sig af näsduken, vända sig afsides och blygsamligen bete sig.
I afbild- ningar af dräkter från denna tid synas damerna med näsduken i händerna, näsduken blir allt mer en prydnads- och lyxartikel o c h mot slutet af sextonde århundradet se sig städernas fäder föran- låtna att inskrida mot lyxen i näsduksväg.
Så föreskrifver Magdeburgs Klädedrägts-Förordning af 1583: Vid bröllop må brudgummens och hans släktingars näsdukar i värde ej öfverstiga en o c h en half thaler, gemene mans o c h tjänares ej en half till en gulden.
Näsdukarne förfärdigas af » kammarduk » eller fint linne.
Den hvila färgen var förhärskande, men äfven bjärta, brokiga näsdukar användes.
De be- sattes med breda, dyrbara spetsar, betäcktes med guld- och silfverbroderier, i hvilka infattades pärlor och ädelstenar för att förläna dem ännu större glans o c h prakt.
I hörnen hänga små tofsar, det hela innefattades i breda, genombrutna nät.
Näsduken måste nödvändigt vara parfymerad, ej blott för den angenäma doftens egen skull, utan äfven emedan parfymen ansågs konservera o c h försköna hyn.
Recepten å dylik parfymering — ett par sådana ha bevarats ända till våra dagar — förekomma oss lika underliga som onödigt till- krånglade.
Ett af dem lyder: Alun, malvasier, gummidragant o c h arabicum försättes med qvick- silfversublimat, blyhvitt, ättika o c h imber, därtill tages myrlen, koppar, femtio snäckor, citron o c h sockerkandel, s o m sammankokas.
Däri betas o c h kokas näsduken sju gånger, o c h efter den sjunde gången är han kostlig o c h väl tillredd o c h be- håller sin parfym i sex månader.
Det var i Paris, som redan då förde spiran inom modets värld, dessa parfymerade näsdukar, mou- choirs de Venus, som de kallades, uppkommo under Henri III:s regering.
Själf vurmade han för det nya modet, o c h från hans h o f spred det sig till hela Europa.
Ända in i adertonde århundradet behöll Venus-näsduken sitt anseende, och först så småningom började man inse, att den skarpa par- fymen ej var så helt o c h hållet ofarlig.
Särskildt h o s damerna förblef näsduken en ej blott nödvändighets-, utan äfven o c h framför allt en lyxartikel, som ej fick saknas i någon fullän- dad toalett.
Den lilla yta, s o m verkligen afsågs att begagnas, krympte mer och mer tillsammans- till ett intet, spetsar o c h genombrutna broderier omgåfvo en atom af batist, o c h denna parodi på näsduk förevisades, medan den brukbara reserv- näsduken omsorgsfullt doldes.
Franska revolutionen, s o m gick härjande o c h förstörande fram å så många områden, dömde äfven dräkten från siöcle de Louis seize till dö- den.
Man skulle återgå till antikens dräkter för att ej säga antikens nakenhet.
Men den enkla grekiska drägten egde inga fickor och revolutions- tidens sköna måste göra sig frågan: hvar skall man göra af näsduken?
Nå, umgängesformernas frihet höll i det närmaste j ä m n a steg med den politiska friheten, o c h snart kom det därhän, att en dam af värld aldrig visade sig ute utan sin uppvaktande kavaljer, en af » les merveilleux », som den tidens sprättar kallades.
De voro snart » porte-mouchoirs », näsduksbärare, o c h fullgjorde delta sitt nya ämbete med förvånande virtuositet.
— Den grekiska frihets- och förkylningskostymen passade emellertid ej för våra breddgrader, snuf- van vardt kronisk o c h hela » la grande nation » nös o c h hostade, hostade o c h n ö s.
Så försvann den modegalenskapen.
Och nu härskar näsduken lika enväldigt s o m förr, lika parfymerad och utstofferad, spetsklädd och broderad!
Och ännu talar den sitt tysta, be- tydelsefulla språk, detsamma sen sekler tillbaka, viftar ett sista farväl, vinkar ett gladt välkommen; sakta hviskas bak dess parfymerade spetshölje ljufva kärleksord.
.
.
» Hvad det vill säga?
Det vet väl frun som läser så mycket i böcker. » Lilla frun rodnade.
inte i de böcker Nej, det stod minsann hon läste, och inte visste hon heller hvad det var, då hon aldrig befat- tat sig med de medan John tråkiga lefde.
hushållsräkningarna, Men Karolinas näsvishet stod ej att tåla; den hade blifvit olidlig, sedan hon tagit hushållet ensam om hand.
» Jag menar, att jag inte begriper, huru så- dant kan komma i fråga, » svarade den unga matmodern högdraget.
» Det är inte lätt att begripa, hur folk bli ' tjufvar, för men det hjälper antingen nu frun stå minsann inte ändå, begriper, det eller ej, så de där ute och kräfva frun på reparation af ekiffoniern, som jag vill gå ed på jag be- talat för tre år sedan. » » Ja, hvad kan jag göra vid det, Karolina? » » Jo, frun kan se efter bland » salig herms » papper, om inte räkningen ligger där.
Han var den som höll reda på sitt, han, och visste på öret, hvad han gaf ut och fick in, och det var en ordning och ett besked med honom, så att det var en fröjd att tjäna dan hade vi ett ord herre.
heller Och inte under de femton år hushåll, innan han gick sta ' under en så- jag obytt skötte och gifte hans sig ... » » Jag skall se efter räkningen, Karolina; da kan komma igen om en stund, » sade lilla frun tvärt, för att bryta af loftalen öfver » salig herrn », som aldrig slutade, när Karolina bör- jade.
Karolina såg misstroget på matmodern och på boken, men gick ut, puttrande för sig själf: » blir det å ' att så — — nåja, hvem kunde tro » salig herrn » skulle dra ' hem ett höns!
En riktig läser, hela Guds långa dag!
ske sådant odåga, som bara ligger och Herre Gud, kan- hade han lefvat än, om inte hon varit! » Lilla frun såg bra nog förargad ut, där hon satt uppkrupen med den lätta, ljusblå schalen tätt åtdragen om i den mjuka chaise longen, de späda axlarna.
» Salig herrn » höll ordning — hvad Karo- lina var löjlig och bondaktig med sitt herrn »!
En ouppgjord räkning.
Af S u n e F o l k e s o n.
» Alpfrun, eår^r nu äro de här igen från Anders- sons. » » Än se ' n? » svarade den tilltalade otåligt.
» Di vill ha betaldt igen. » » Nå, så betala då!
Karolina fick ju hus- hållspengar till månadsuppköpen sä var att i går?
Och snäll och kom ihåg en gång för alla, när jag sitter och läser, vill jag inte bli störd; åtminstone inte onödigtvis, » tillade den lilla frun ifrån sig och vände om bladet.
Men missnöjd, Karolina tog gick upp boken hon lagt dörren med handen på låset.
vet jag visst, » muttrade » Onödigtvis!
det hon half högt, » aldrig frun, » började hon åter.
» Hvad är det nu igen?
Det är märkvärdigt, hvad Hon Karolina har mänga påståenden i dag. » höll i hand; hon hade ett ondt öga till alla böcker.
» Påståenden?
tycker i sta ' n frun jag, falska är väl inte så många,: räkn ngar, så tycker jag kunde se sig för och inte kasta ut pen- gar onödigtvis, » få Det men när Anderssons går omkring med slå i frun » Falska reste sig långsamt upp, lade med en suck ifrån sig den gick fram till den gammblmodiga som varit mot dess intressanta romanen mannens.
Hon hade och chiffoniern protesterat ställande här i hennes sängkamma- re.
Men Karolina hade envisats, den skulle stå där, for det fans inte någon arman plats i hela våningen åt den, och på vinden kunde hon väl aldrig tänka att frun vill ställa » salig herms » — — tirad öfver och så för att slippa en ny » salia: herrn » hade lilla frun gifvit med sig.
att i sitt innersta hjärta tyckte Karolina, det gjorde frun bara godt att se på den, » för annars alldeles, kan glömmer hon väl » salig herrn » jag veta, men si nu står chiffo- onda samvete, och hon kan inte komma ifrån ' et om slöt hon med tonvigt, glad att det där retsamma ordet till baka.
räkningar?
Hvad vill det säga? » hon aldrig så gerna ville, som hon kom ifrån sorgdräkten efter årets slut. » Lilla frun Karolina såg snedt på romanen, hennes mat- mor » salig något skulle han väl göra i niern där och ser på henne, som hennes eget hör jag a n n a t.
.
.
» » Men, och alla fall. » Men inte, utan stod kvar i — Den afskydde just den där chiffoniern.
var lika gammalmodig, tung och klumpig som — — ja, just som egaren själf hade va- vit.
Den rent af sårade hennes skönhetskäns- la, och det förödmjukade vänner skulle se en henne, att hennes sådan osmaklig gammal möbel i den annars så eleganta sängkammaren; hon rodnade därvid, nästan som hon rodnade, då hon sin otympligt grofve kommit in i ett större sällskap med och tafatte man på tre
alnars afstånd ifrån sig.
Hon öppnade chif- foniern.
Det var första gången efter mannens död.
Där hade svåger och kompanjonen, som fort- satte firman under sitt och enkans namn, vid bouppteckningen lagt in hennes mans korre- spondens, familjepapper, räkningar etc. etc.
Det hade aldrig fallit henne in att se på bref- ven en gång.
Mannens korrespondens!
Det kunde ju inte innehålla något intressant.
(Ports.)
Från Iduns läsekrets.
Till » Frida N. N. » (På fiere af Iduns prenumeranters uppmaning har jag skrifvit följande lilla poem till Frida N.
N.
Hon har gifvit oss sfi många goda och nyttiga råd, att det varit med verklig saknad vi ej på en längre tid vidare hört af henne.)
Säg, Frida, hvarför skrifver du ej flera A f dina goda råd, som förr du skref?
V i alla längta att få höra mera Från den, som redan allas älskling blef.
I hvarje nummer förr stod alltid Frida I främsta led och visdomsråd oss gaf, Men nu alltjämt förgäfves få vi bida, Och vår förhoppning ständigt går i kvaf.
Med denna tanke vi oss svårt förlika, Att ej namn i Idun mera se, Så gif för våra varma böner vika!
I nästa nummer råd oss åter ge!
ditt vanlig Men du ovanlig är.
Det är din ära, Af män ' ska kan man ej begära Mer än ett litet enkelt råd ibland, Din fröjd att räcka konsterfaren hand.
V i lägga ner den varma offergärden Och tacka för hvar skatt af dig vi fått.
Ditt vackra namn har klang, mest dock vid härden, Där skörda vi hvar dag hvad du har sått.
A — T V. H a r kärleken rätt att p å f ö r h a n d b i n d a?
I n:r 49 af Idun förlidet år framställde Iduna en så lydande fråga (n:r 3 2 4): Kan det vara ohederligt af en ung man att binda en ung flicka vid sig, jämväl om han ej på några år kan ha utsikt att bjuda henne ett h e m?
Bland andra svar har nedanstående ingått, hvil- ket vi anse tillfredställande belysa saken: Fröken Iduna!
Min blick föll nyligen på eder i » Idun » fram- ställda fråga, och jag ville gärna med några ord besvara densamma, förutsatt att detta ord låter sig göra.
Mer kan det dock ej bli, då sannolikt hr redaktörens utrymme är lika kring skuret som min tid är knapp.
Den form eder fråga har torde sannolikt ej vara afsiktlig, ty i denna form är den ej värd ett skär- skådande och — med förlof — hart när naiv.
Ej vill ni väl på allvar spörja, o m det kan vara ohederligt af en ung man att binda vid sig en flicka, äfven om han ej på några år kan erbjuda henne ett hem?
Härom lära väl knappt två menin- gar kunna tänkas, åtminstone med de förutsätt- ningar jag tänkt mig för framställandet af eder fråga.
Naturligtvis måste del vara ohederligt af en ung man att vid sig binda en flicka, om ej hans motiv för denna förbindelse äro hederliga och ärliga.
Ni förstår, hvad jag menar, o c h är helt visst med mig ense; — är det yttre fördelar, sinnlig böjelse, tom nyfikenhet måhända 1. d., mea ett ord, är det ej en allvarlig, redbar och ärlig böjelse — kärlek — som ledt honom härtill — visst har han handlat ohederligt!
Ty under denna förklädnad — jag menar den sanna kärlekens — vilja j u alla mer eller mindre orena motiv för äktenskapliga förbindelser uppträda.
den kunna vara ohederlig?
Vet ni hvad kärlek är • — det kan ju ej förklaras — har ni känt det, hvilket jag gärna ville antaga för att kunna för- klara er fråga, då tror j a g helt visst, att de be- tänkligheter, som densamma tyckes antyda, ej skola vara af allvarligare art. Känner ni er fästad vid en person — ej till följd af en tillfällig känslo- stämning eller ett ögonblicks pjunkiga sentimen- talitet, utan med en s o m ni på allvar kan kalla sann och ädel — då skall ni ej tveka att binda er, äfven om eder fullständiga lycka, före- ningen med den älskade, kan synas något fjärran.
Ni skall få se, att den känslan är en makt, som under tiden skall bilda och förädla er och göra er lycklig i blotta hoppet o m en fullkomlig lycka.
— Jag förutsätter, att ni valt eder ett fullt värdigt föremål för er kärlek, som kan skänka er lika mycken sann och uppriktig kärlek tillbaka, o c h till hvilken ni kan hysa fullkomlig tillit o c h för- troende.
Detta åter beror till stor del af ei själf.
Det ligger en påtaglig sanning i Mattias Skards ord vid hans föreläsning för någon tid sedan o m äktenskapet och familjen: » En ädel yngling kastar endast sina blickar på en ädel kvinna; en dålig yngling på en dålig kvinna. » Och jag ville än vidare citera samme man i hans slutord efter den tillämpning han gjorde af Amor och Psyche-myten på den sanna kärleken.
» Blott på den fulla tilliten kan den rikliga kärleken fotas, o c h det är kärle- kens hemlighet att bringa vår i ett pinadt, för- fruset menniskosinne. » I största hast har jag sökt besvara er fråga.
De antydningar j a g velat göra — o m de ock fram- ställts fragmentariskt o c h utan sammanhang — tror jag dock ni skall rätt förstå såsom de äro, ett försök att vindicera gent emot de tomma for- merna det innehållets rätt, oberoende af dessa förra.
Det är lika mycket bedrägeri att mörda en sann och ädel kärlek som att upphöja en tom lidelse och ett tillfälligt romantiskt känslo- pjunk till rang af kärlek.
Den sanna kärleken låter sig ej förklara; det är som Ruckert någonstädes säger: » Liebe ward der Welt v o n Gott verliehen, Dm zu Gott die Seele zu erziehen ».
— kärlek, med några Efter denna preliminär framträder för mig gifvet- vis frågan i en långt mer generel form: » Ar det ohederligt af en ung man att binda en ung flicka vid sig, jämväl om han ej på några år kan ha utsikt att bjuda henne ett hem? » Det är på denna fråga jag ville svara ett ord.
Indirekt har jag, så långt jag ämnat inlåta mig på delta intressanta och ej oviktiga spörsmål, ofvan antydt det svar, jag skulle vilja ge på er fråga.
Jag svarar på densamma: nej.
Skall jag anföra skäl för min mening, blir detta naturligtvis hufvudsakligen ett upprepande af ofvan förda resonnemang från an- nan syi.punkt.
Sker en dylik förbindelse pä grund af verklig, sann böjelse och sympati — hvad vi kalla kärlek i detta ords bästa bemärkelse — hur skulle sanna, djupa U — e.
Sen till, finnes att hos Mosspudding Förslag till matordning 5 — 11 för veckan jan.
Söndag.
Buljong med grönsaker (ju- lienne).
Späckad oxhare med grön- saker.
Mosspudding.
M å n d a g.
Griljeradt oxkött med per- silja.
Puré på jordärtskockor.
Tisdag.
Kokt salt fårbringa med brynta rötter.
Tisdagssoppa (soupe å. la reine).
O n s d a g.
Köttbullar med bruna bö- nor.
Mannagrynsvälling, serve- _ ras med socker och kanel.
T o r s d a g.
Ärter och fläsk (med varm punsch).
Tunna pannkakor med sylt.
F r e d a g.
Kokt gädda med pepparrot.
Ärtpuré.
L ö r d a g.
Biffstek med lök och potatis.
Hafresoppa.
Recept: 2.)
för 8 personer: 8 Makaroni-låda.
Makaroni förvällas i äggegulor, 5 hvitor, 210 gram socker, mjölk, tills de bli mjuka.
Lådan smör- saften och skalet af 2 citroner, ett dricks- jes med smör.
Makaroni lägges däri glas hvitt vin vispas öfver elden, tills och beströs med hvitpeppar och socker.
det tjocknar.
Sedan lösas 6 skifvor Sedan vispas några ägg med litet gräd- gelatin, som ihälles, hvarefter grädd- de och hälles öfver samt gräddas.
skum vispas af J liter grädde och irö- Lapskojs.
Kokt, råskalad potatis stö- res.
Hålles i form att kallna; garne- tes och färskt buljongsköit skares i bi- ras med makaroner (vanligen, men orik- tar.
Buljong eller lindrigt saltspad tigt kallade bisquiter) eller ananas och hälles i ' e n kastrull att koka, däri läg- inlagd frukt.
ges köttet samt litet starkpeppar och för 4 personer: En te- sist potatisen.
När detta uppkokas, kopp prima hafregryn kokas 1 \ timme ilägges litet smör.
med vatten i slutet kärl utan salt; spä- des, om så behöfves; drifves genom Potatisbullar.
Kokt, råskrapad potatis hårsikt och bör då vara tämligen: jock.
sönderstötes.
Salt, starkpeppar och soc- Goda malagarussin, som förut blifvit ker ilägges samt litet mjölk och en kokta, äro fullt svällda och klara, iläg- nypa mjöl Rullas i rifvet bröd och gas äfven som mandelstrimlor,och hafre- stekas i flott eller smör (eller bäst båda soppan serveras.
På hvarje tallrik ser- delarna).
veras vispad grädde; grädden kan vi- spas i soppskålen.
Likaså kan man, om så önskas, tillsätta en tesked smör till hafresoppan, då denna slås upp i Ett ersättningsmedel för te kan man skålen.
erhålla genom hallonbuskens blad, hvilka Anm.
Så väl ärter som bruna bönor afplockas och torkas.
Kokningen sker kokas betydligt lättare, om de, innan på samma sätt som med te, man skall de anrättas, få ligga ljugufyra timmar endast akta sig för att lägga för myc- i vatten.
O. H.
1).
ket på pannan, ty då blir afkoket för starkt; det är eljes mycket välsmakligt.
Hafresoppa Drycker.
1.)
Griljeradt oxkött med persilja: Återstoden af steken från söndagen (el- ler annat oxkött, stekt eller kokt) ska- res i skifvor.
Smör lägges i en stek- panna, och sedan det smält, iläggas köttskifvorna, som icke få ligga på hvar- andra, och som dessförinnan doppats i vispadt ägg och rifvet bröd.
Kryddas med litet salt och peppar, vändas, kryd- das på andra sidan ined salt och pep- par, uppläggas på varmt fat.
Eit par skedblad ättika » lås till smöret i pan- nan, omblandas, får koka en minut och slås öfver köttet, som öfverströs med en sked finhackad persilja.
I all dess enkelhet en god anrättning.
Matlagning-.
S å s till kalfdans.
Man tager mjölk, som kokas upp med socker och något kardemumma samt litet salt.
Då det kokar, ivispas litet mjöl; råmjölksgrädde helst, annars god vanlig grädde vispas uti.
Sedan får det ej koka.
Vispas, så det blifver fraggigt.
Brödpudding.
212 gr. (§ 15) stötta skorpor, 05 cl.
(\ stop) god mjölk, 85 gr. (20 ort) smält smör, 3 bitter- mandlar, i-ocker efter smak, 4 ägg och 1 spetsglas konjak.
Gräddas.
Ates som efterrätt med vanilj sås.
Allmännyttig-t.
Att borttaga oljefläckar från papper Man bestiör den smutsiga fläcken med rifven hvit krita, låter papperet ligga 24 timmar i en lagom pressning ocb renar det sedan från kritan med en borste.
Skulle fläcken, det oaktadt, ännu icke vara försvunnen, så påläg- ger man mjukt rent läskpapper och för några gånger öfver den med ett varmt strykjärn.
Anna.
Idun med Modetidning alla edra bekanta!
Att taga bläck och flotifl: ekar ur golf.
Tag mycket fin skursand och saplödder och gnid på fläcken starkt med en gam- mal, ren skosula, 6å skall den snart vara försvunnen.
Anta W. Ati taga bläckfläckar ur golf.
Där- till begagnas svafvelsyra, hvilken kö- pes på apoteket; man häller några droppar diraf p i fiackarne, som där- efter skuras med sand och vatten.
Af- sköljes några gånger med vatten.
Man bör akta sig, att intet af denna syra kommer på fingrartie och kläder, eme- dan hon bränner.
Anna.
Sällskapslifvet.
Bjudningar.
De, som icke hafva verk- ligt god råd till att hälla stora, bril- janta kalas, borde aldrig af konven- nans eller andra skäl befatta sig med dylikt.
Stanna då hellre vid de stora » juntorna » eller hvad ni vill källådern, där man ulan frack och dekolletering kan helt u-efligt lefva familjelif i stor skala.
Lags då ej heller an på att lysa med öfverflöd i mat och dryck, utan tänk på mindre materiella nöjen åt edra gäster: litet god musik, en be- skedlig » prifie », något Jitet deklamation, godmodigt kall-prat och skämt, allt un- der damernas flit vid handarbetet Fram- för allt, sammanför icke några stridiga element.
.
.
allt för skarp disharmoni spolar trefnaden från däck — ohjälp- ligt.
Toaletten.
Att befria tänderna från vinsten.
Man renar tänderna med en i vinättika doppad tandborste.
Därefter begagnar man pulveriseradt kol och ralanhia- tinktur, hvarigenom bildningen af vin- sten förhindras.
Anna.
i S m ö r g å s b o r d e t.
I D U N Gädda till smörgåsbordet, utmärkt god.
En gädda på 1 | a 3 kilogram (3 ä 4 sklp) fläkes och benen tagas ur, skin- net dragés utaf.
Man sköljer, sedan gnider man in halfvorna med hvitpep- par och salt, lägger dem i en stekpanna bredvid hvarandra; bra med smör öses emellanåt öfver fisken.
Den behöfver ej stå länge, ty den skall se kokt ut, och ej stekt.
Serveras sedan med stekt potatis omkring.
I.
A.
B utgifvos fortfarande af " bör f RITHIOF JHELLBERG åkning-.
hos med p o r t r ä t t i h v a r t eller h v a r t annat n u m m e r.
kvinna, i hvarje Intressanta b e r ä t t e l s e r o. f ö l j e t o n g e r.
bildadt hem.
nMzBBtt8BBttB8£ H u n d r a t a l s h u s l i g a rön o. råd.
I H 9 B H H H H i M y c k e t g o u t e r a d af- d e l n i n g för frågor och svar.
JKlHWBWSIIMWBBWBWy HwBBwBHIWH^ 8 W \ rt &lt; \ r » * jjNL iUUJLN IBXFS!
|DUN » SE För halfva priset erhålla I d u n s abon- nenter (och endast de!)
den eleganta och r i k h a l t i g a IDUNS Moåe-o.lönsiertidning, D å d e n n a eljes kostar 5 k r.
p r år och 1:25 i k v a r t a l e t, få I d u n s abonnen- ter d e n s a m m a för 2: 50 p r å r eller 65 öre i k v a r t a l e t.
I D U N S M o d e - Mode- och.
Mönster- Tidning en g å n g i m å n a d e n, 8-sid. o. rikt illustr.
samt m e d en rikhal- tig m ö n s t e r b i l a g a.
A.
I stället för smördeg kan detta be- gagnas: 425 gr. (1 sklp.)
smör (ej salt), lika mycket rifven potatis (kokt dagen förut), något mindre mjöl; smöret kan vara något drygare än det andra.
Detta arbetas mycket väl tillsammans och kaflas rätt länge; sedan kan man med ett större tefat taga rundlar, lägga på ena halfvan äpplemos, vika andra half- van öfver samt krusa kanten med en knif eller sporre.
Räcker annars till 2 tårtbottnar.
Äppelmos lägges ock emellan.
oeh M ö n s t e r - T i d n i n g utgifvas med 1890 till f ö l j a n d e Idun Idun Modetidningen (ensam) ijé k r.
6: 50 i / i år » 1 / 4 » I D U N år j &gt; 3: 25 1 / 2 » 1: 65 i / s » » (ensam) » » 2: 50 » 1: 25 I D U N har oförtöfvadt.
uteslutande Skaitiirås Upplagan IDUNS Mode- oeh Mönster- Tidning 1 (Fortsättning af småbitar å följande sida.)
l / « k r.
5: — befordringsafgiften i n b e r ä k n a d.
m e s t spridda tidning för fruntimmersverlden.
Engelska bakelser.
5 ägg, 200 gr socker.
100 gr. mjöl, 24 gr. ingefära, 2 gr. kanel, en nypa salt.
Aggen och sockret vispas öfver svag eld (glöd), mjölet och kryddorna tillsättas små- ningom.
Massan lägges i smörbestruk- na, mjölbeströdda formar, beströs med socker och gräddas.
1 / 1 år » 2 1 / 2 » 1 P r e n u m e r a t i o n torde s k e A. pris: Modetidningen kr.
4 l / i år Kostnadsfria lätareråd Kostnadsfria lalareråå en praktiserande hufvudstadsläkare af e n praktiserande m.
M. m.
hufvudstadsläkare IJHN tidning samt utkommer hvarje f r e d a g i 12- ä 8-sidigt format, t r y c k t p å fint, glättadt papper; i Kvinligt porträttgalleri bildad damernas egen Humlebröd til!
kornkaffe för dem, som ej kunna dricka kaffe, och som tycka kornkaffe vara mindre smakligt.
425 gr. (1 sklp.)
humle, 4 kg.
251 gr. (10 sklp.)
rågmjöl.
Humlen kokas i kort spad; sedan blandar man både humlen och spadet med rågmjölet, bakar tjocka kakor däraf, som gräddas i ugnen, men ej få brännas.
Med kornkaffet kokas nu en bit af detta bröd.
Sådant kaffe har i undertecknads hus druckits i många år af man och barn för dålig mage och befunnits särdeles välgörande.
I. m e d d e l a r t a l r i k a uppsatser allt, som r ö r k v i n n a n och hemmet.
finaas hvarje och m e d b i d r a g af de f ö r n ä m s t a m a n l i g a och k v i n l i g a med- arbetare, b l a n d h v i l k a må nämnas: Mathilda Langlet, Eva Wigström (Ave), Helene Nyblom, Elna Tenow, Anna Wah- lenberg, Vilma Lindhé, Amalia Fahlstedt ------- m.
fl.
; dir Rafaéi Hertzberg (Helsing- fors), Georg Nordensvan, Johan Nordling (red.- sekret.
), Birger Schöld- ström, Adolf Hellander, L, A. Ahlgren (Scawola), Daniel Fallström m. fl.
Amerikanskt kaffebröd.
1 kopp sur grädde, 2 koppar mjöl, 3 ägg, 1 tesked pulvriserad soda, 2 koppar farinsocier (brunt).
Nejlikor, ingefära, kanel, po- meransskal (stötta).
Sist iröres sodan.
1 å 2 skedblad smält smör (utan salt) slås i två formar, som äro smorda med smör och rifvet bröd.
I.
A.
I.
I D U N fasta abonnenter, u t g ö r n u inalles inga l ö s n u m m e r k ö p a r e.
11,000 e x.
Bästa och billigaste annonsorgan deraf p o s t u p p l a g a n (enl. officiella siffror) är S k a n d i n a v i e n s b i l l i g a s t e m o d e t i d n i n g — för så v i d t pre- n u m e r a t i o n skor i s a m b a n d m e d Idun d å priset endast b l i r 6 5 öre i kvartalet.
S e annonsens m i d t f ä l t!
för dem, som önska träffa kvin- n o r n a och h e m m e n m e d sina ' annonser.
Byrå och expedition: 4 8 Drottninggatan 48.
Annonser.
PLATSSÖKANDE.
Tandläkaren E n u n g flicka, af god familj, (e. o. postexpeditör) undervisningsvan söker plats i familj såsom LÄRARINNA.
Hon är villig att dessutom biträda vid SKRIF- och / co » (orsgöromåI samt att gå frun tillhanda.
Plats hos någon äldre dam såsom hjälp och sällskap antages tack- samt.
l:ma betyg och referenser.
Svar till » Ct », adr.
Gumajlii Annons- byrå, Stockholm.
(G.
7087) Panorama international, Constance Elbe, Humlegårdsgatan 8, 2 tr. Rådfrågningstid 1 — 2.
(1345) Med.
Dr ERNST SALÉN, Ö g o n l ä k a r e.
Bostad: Stora Vattugatan 2, Mottagning: helgfria dagar kl. | 1 0 — | 12 f. m.
(1376) a [1347] D o k t o r A.
K U L L DIVERSE.
Doktor A. Afzelius l i l l a Vattu^ataii 34, 9 — 10 och 2 — 3.
Mag- och h u d s j u k d o m a r.
Riddargatan 2 6 A, I tr. upp, kl. 9 — 10 f. m.; | 3 — | 4 e. m.
[472] (G.
24414) Panoraman Hamngatan 18 B, 1 tr. upp.
(bredvid Svea-Saten) Denna vecka: lista Serien: J:sta Serien: Nästa vecka: • ' f Rundmålningsbyggnaden Spanien.
S k o å t l Djurgården and.
är öppen alla Entré 30 öre, barn 2 0 öre.
dagar från kl. half 10 f. m, Abonnementskort, gällande för 8 be- sök, kr.
1: 75, barn 1: 20. intill mörkrets inbrott.
Öppet alla dagar från kl. 10 — 10.
[1353] Hvarje söndag nytt program.
[1357] P å l a n d e t, helt nära järnvägs- station och kyrka, kan god inackor- I Palm &amp; StadlingS samt öfriga bok- dering erhållas för 1 a 2 bildade flickor i bildad familj.
Trakten förtjusande, lådor i riket: piano och goda grannar finnas.
V i - dare underrättelse i sybehörshandeln 39 Sibyllegatan, Stockholm.
Om Pianoundervisnin- [1341] Doktor Carl Flensburg 33 Drottninggatan 3 3.
Hvardagar 723 — 724.
Helgdagar 10 — 11.
Doktor C D.
Josephson H ö t o r g e t 1 1, 1 tr., Hvardagar 2 — 3.
Helgdagar 10 — 11.
Allm.
telef.
6 9 1 0.
Fruntimmerssjukdomar, Förlossningar.
domar.
Barnsjuk- Behandlar företrädesvis [1343] [1365] i. gen i våra dagar.
E n h j ä l p r e d a för elever, för- äldrar och Bearbetad efter af F e r d.
Pris u n g a lärare.
de bästa källor Bengzon.
1 kr.
[1369] [1335] I nackordering kan erhållas för tvänne flickor.
Pris för större deladt rum 65 kr.
för mindre dito 50 kr.
Enskildt rum 75 å 60 kr.
Svar till » trefligt hem » Iduns redaktionsbyrå.
H e m f a r g-ning ".
S v.
Billig färg till mattor.
Man betar lapparne eller garnet, som skall använ- das till mattväfning i vitriol,1 löst i kallt vatten; sedan upprör man kalk i äfvenledes kallt vatten och lägger ner godset däri, låter det ligga en stund, hvarefter det upptages och sköljes.
Här- af erhåller man en vacker ljusgul färg, ganska lämplig till mattor.
P a n o p t i k o Kungsträdgårdsgatan n 18 öppet hvardagar och sön- dagar h e l a dagen från kl. 9 f, m. t i l l 10 e. m.
[1350] J.
G.
H a m m a r s H v a r j e h a n d a.
Eanipkök.
Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
Att fördrifva kålmask.
Man nedstic- ker löfvade björk- och alkvistar mellan kål- eller kålrotsplantorna, så begifver sig masken skyndsamt därifrån.
Kitt till glas och porslin.
Siktad kalk, blandad med ägghvita, lämnar ett godt kitt till glas och porslin o. s. v., men man måste använda det med största noggrannhet, så att intet får stanna utanför springorna, emedan det hastigt hårdnar och låter sedan svårligen bort- taga sig.
Att förbättra ost och göra den smak- lig.
Osten blötes först i vört och för- varas sedan i humle med en tyngd of- vanpå.
P r i s: enkla m e d en veke 4 å 6 k r.
, extra solida 8 k r.
, med två vekar 12 kr.
och med tre vekar 18 kr.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje köpare.
[1348] Jlcgina.
L ä k a r e r å d.
OBS.
Påbörjad månad räknas för hel.
Skriftliga anmälningar till den 3 jan., muntliga den 3 och 4 jan.
kl. 11 — 2, 5 — 7.
Mottagningstid: ons- 30 Malmskilnadsgatan dagar och lördagar kl. l,so — ' 2,20 e. m.
[1377] [G.
2S291] Stockltolni, Brunnsgatan n-.r 28, 2 tr. Ett tillfälle alt t i p så återkommer aldrig.
30,000 meter l:ma Halfylle som kostat grå 70 öre, röd 88 hvit 84 öre, bortslumpas till öre, röd 61 öre och hvit 61 öre lillifl Musik för Hemmet, Flanell öre och grå ö l metern.
som efter endast ett kvartals tillvaro vunnit mycket stor spridning, anmäles till ny prenumeration och vill, såsom dess namn angifver, ät hemmen regel- bundet bereda omvexlande oah värdefull musik, äfven af lättfattligare innehåll än hvad hittills varit fallet.
utkommer hvarje helgfri lördag i häften om minst tre sidor musik, utom då större kompositioner införas, då två veckohäften sammanslås till ett dubbelhäfte.
M l in il / f f i r U n m m n t o kompositioner granskas af Herrar Erik Åkerberg I V l u b l l \ IUI ri 0 i 11111 tj LO och Emil Sjögren.
förses med ett prydligt omslag, som kommer alt innehålla den följande veckans program å Stock- holms teatrar, nyheter från musikvärlden, annon- ser m. m. kostar kr.
6:60 för heltår, kr.
1: 70 för kvartal, lös- nummer 15 öre, postarvodet inberäknadt.
Pre- numeration i landsorten å alla postanstalter, i Stock- holm å Bedaktionens byrå, Vestmannagatan 7, Allm.
telefon 57 00, samt å alla boklådor och större tid- ningskontor.
oktober — december-kvartal, 13 nummer, erhålles portofritt emot insändande af kr.
1: 50 i sparmärken.
Prenumeration torde ske fortast möjligt för att kunna bestämma uppla- gans storlek.
Stockholm i december 1889.
[1336] Redaktionen för » Musik för Hemmet. » A. Williamson, Stockholm.
Vesterlånggatan 57, 1 tr. upp.
Musik för Hemmet [l3731 Tandläkaren R O L A N D a T ii d M A R T I N S p u 1 \ e r försäljes i Stockholm: p å a l l a A p o t e k, hos C.
F.
D u f v a, Drottninggatan 41, i de större parfymbodarna, m. fl.
m. fl.
ställen.
[l ?,3?]
S tatyetten » Mammas älskling » utföll med lott n:r 661 och kan få af- hemtas Lilla Vattugatan 27, 4 tr. [1331] 7 A.
.A — i.
T a g li värj e k väl 1 under n äg ra veckor ett hett 20 minuters fotbad m e d till- sats af 3 — 4 matskedar ättika.
Ingnid efter fotbadet samt pä morgnarna en salfva af 1 del borax pä 10 delar diachylonsalfva.
Maka.
N i torde föga eller intet vinna g e - nom medicinsk behandling.
Drick emellanåt ett glas Viehyvatten; detta plägar något lin- dra obehagen, som j u dock äro af öfvergående natur.
E. L — n och afton.
i S.
Tvätta fortfarande morgon Fukta efter tvättningarna med 1 proc.
naphtolsprit.
Prenumerant 1889.
L ä t läkare undersöka gossens näsa.
Den använda behandlingen s y - nes oss i alla händelser vara förståndig, hvar- för ni åtminstone tills vidare kan fortsätta med densamma.
En fbrlofvad.
Omöjligt att i en tidnings spalter besvara er fråga.
V ä n d er personli- gen (eller skriftligen) till någon läkare.
A.
M.
3) Utan undersökning kunna vi ej yttra oss härom.
Möjligen föreligger nägot.
underlifslidande.
— 2) Egnells » Coll-odin », som linnes på de flesta apotek, plägar göra god nytta.
30 ärig fru.
Fordrar sannolikt, behandling af och hos läkare.
E. V — n.
Ni bör naturligtvis fortsätta, tills ni blir frisk; åtminstone sex veckors kur torde behöfvas.
— Potatis bör helt och hållet undvikas.
— Franguladekokt skulle blott skada er och blott tillfälligt hjälpa.
Svea.
L e f af mjölkmat, löskokta ägg, kokt färskt kött och kokt färsk fisk.
Drick hvarje morgon ett glas varmt vatten (40 proc.)
med tillsats af 75 gram Forlavatten.
Alice.
Detta är ett så pass svårbotligt ondt, att ni gör klokt i att vända er till specialist.
Vågens dotter.
Tvätta ansigtet hvarje mor- gon med grönsäpa och varmt vatten.
Ingnid hvarje kväll en salfva af 1 del fäldt svafvel pä 5 delar lanolin och 5 delar vaselin.
Utkrama pormaskarna emellanåt.
Kaffe är helt säkert skadligt för eder.
Eosacea.
1) " Vi kunna ej säga er något botemedel, då barnet eljes är friskt.
F ö r - svinner sannolikt, med åren.
2) Troligen s. k. hudsvamp.
A n v ä n d flitiga tvättningar m e d grönsåpa och varmt vatten.
D:r — å.
Frågor.
N:r 351.
Hvilket är det bästa sättet att inlägga färskt kött och köttbullar m. m., sa att det icke blir s k ä m d t?
Tacksam, om skyndsamt svar erhölles.
Marta E.
N:r 352.
Blomstervänner!
H u r u skall llum Auratum behandlas under vintern?
Lz- Finskan H.
N:r 353. läsarinnor, E n ' p r e n u m e r a n t frågar Idune hur hon skall bära sig åt att få öppnas åter den 7 januari 1890.
Honorar för Vårtermin (5 månader): Piano: Klass I.
Nybörjare, a) 2 elever på 1 timmes lektion 2 gån- ger i veckan: kr.
40 för hvarje elev; b) 2 elever på 1 % timmes lektion 2 gånger i veckan: kr.
60 (för hvarje elev).
Klass II.
Mera försigkomna, a) 2 timmar i veckan: kr.
125, b) 1 timme i veckan: kr.
65.
Ha,rmonilära och Kontrapunkt: Klass I.
4 elever på 1 lektion i veckan (2 timmar) kr.
40.
Klass II.
1 elev 2 gånger i veckan Kr.
50.
J.
G. HAMMAR, Återställande i oskadadt skick af sam- met, som blifvil tillruggad.
Sammeten fuktas på afvigsidan och dragés sedan öfver ett varmt strykjärn.
Obs.!
Den får ej strykas, utan den skall dragas fram och tillbaka öfver järnet, tills den blir slät.
Har man större förråder af mjöl och gryn, bör man ofta röra däruti.
Har man mjöl i säckar, bör man vända dem ibland.
Har man det i bingar och lådor, bör man tillse, att ej något stan- nar på kanterna, utan man sopar ned med en vinge, sedan man tagit.
1 MUSIKSKOLA E n g e l s k a är tr. Musik för Hemmets Musik för Hemmet Musik för Hemmets M a g a s i n e t flyttadt till 49 Regeringsgatan, 1 Höstlagret nu inkommet.
rös2] Ä alla rikets postanstalter: Pröfva Jörgens illustrerade veckotidnfng GUSTAF HOLMBLOM KAPP-FABRIK 3 8 Vesterlånggatan 3 8 Fi g a r o, samhällsbevarande, obesvärad, nä- ringsskyddande.
Helårspris: 4 kronor.
(G.
28306) [1376] Nedra botten, I o. 2 tr. upp.
[1352] Försök G e r m a n i a!
Germania klädningstyget är ett nytt, nästan outslitligt, tjockt och varmt klädningstyg, som tillverkas i moderna mönster.
Priset endast 49 öre metern = 29 öre aln.
Kan endast köpas hos tillverkaren A. Williamson, Stockholm.
Vesterlånggatan 57, 1 tr. upp.
Obs.
Den, som ej är belåten med sända varor, får retournera dem.
1 ' rofver endast då 20 öre följa.
[1374] Om 2 0 öre i frimärken insän- das till Skandi- navisk Modetid- ning, Stockholm, erhålles pr om- 1 JEt Häftet innehål- ler mer an 50 yp- o perliga illustrai, jemte beskrifnin- gar öfver dragter, hattar, handarb., monogram m.
111.
U S A. Williamson, Stockholm.
Obs.
Den, som ej är belåten med sända varor, får retournera, dem.
Profver sändas endast, då 20 öre bifogas.
gående ett ele- gant 20- a 24- sid. profnummcr i fint koloreradt omslag af den lö- pande årgången.
BARA 20 ÖRE.
Endast n:r 1 — det präktiga brud- utstyrselnumret — betingar ett pris af 40 Öre.
Tio n:r lemnas för 1,50; 20 för 2.
S v e a - t y g e t!
Svea klädningstyget är tillverkadt af allra finaste kamgarn, mycket segt och starkt (glider ej), tillverkas i mo- dernaste mönster och äkta färger, priset endast 63 öre metern = 37 öre aln.
En vara jämngod med » Svea-tyget » gäller eljes i handeln 84 öre metern.
(1375) Sparsamma Jiildur ^Andersson, - 4 Ärade Damer!
En 28 års man med godt utseende och trefiigt umgängessätt, hvilken en längre tid förestått en landthandel i en naturskön trakt i Värmland samt till våren själf ämnar öfvertaga den- samma, önskar inleda korrespondens med en huslig och snäll flicka eller ung enka med någon förmögenhet för att, om ömsesidigt tycke uppstår, ingå äktenskap.
Svar, helst åtföljdt af foto- grafi, torde insändas till » Köpman •&gt; denna tidnings kontor före den 20 ja- nuari, f. v. b.
Fullt allvar!
Anonyma bref be svaras ej.
[1330] Telefon 497.
H H. SACKMANN 5 3 Drottninggatan 5 3 ßtoclrliolm Fruar.
Härmed tillkännaglfves, att jag efter min moder Fru B. Sundemans frånfälleöfvertagit den Ylleaffär, hon bedref I n:r 11 Artille- rigatan.
Ull och gammalt ylle mottages hä- danefter till spanad.
Väfnlng af tyger, scha- lar, filtar m. m. hvarje dag i Klara Norra Kyrkogata 12, 1 tr, Hvar och en får s Itt ylle tillbaka i form af garn, u s m ö född Sundeman, [1351] d r a r Å!
Kasten aldrig bort gammalt stick- ylle!
Undertecknad emottager jämte vill äfven gammalt ylle till spinning, väfning (för hand), schal- och filtbe- redning.
Hos mig spunnet s. k. tras- garn är bevisligen det bästa och vack- raste, som kan erhållas.
Spånadslönen den billigaste i Stockholm.
Berednin- gen af filtar oöfverträffad.
Prisknraiiter gratis, [1339] Otto Elmgren, Vesterlånggatan 66.
gratis ombesörjer genom fullt kompetenta personer uppköp i alla möjliga branscher åt Iduns abonnenter och för uppdrag åt andra mot en saker skickas mot efterkraf obetydlig ersättning.
och f l returneras (dock genast) mot fraktkostnaden.
Dubbelt porto torde medsändas.
kaffefläckar ur l i n n e?
M e d ä t t i k a liar j a g försökt, m e n h a r ej e r h å l l i t d e t ö n s k a d e r e - sultatet.
G. G — g.
N:r 3 5 4.
E n ä r m i n m a n är e n l y c k l i g jä- gare, s o m h e m f ö r m a s s o r af fogel, anhåller j a g, att n å g o n af I d u n s l ä s a r i n n o r b e h a g a d e m e d s n a r a s t e m e d d e l a, h u r u m a n skall till- g o d o g ö r a sig k ö t t e t a f d y k ä n d e r t. e x.
s k r a - k a r?
H v a r liar m a n b ä s t a a f s ä t t n i n g f ö r d u - net.
Ulla H. i W:ge.
N:r 3 5 5.
H u r g ö r e s n a s k k o r f, att d e n ej hårdnar, när d e n blir k o k t?
H v i l k e t är d e t b ä s t a s a l t n i n g s s ä t t e t u t a f k ö t t, f ö r att fä d e t att hälla s i g g o d t äfven p ä sommaren?
V i l l e n ä g o n utaf I d u n s ä r a d e l ä s a r i n n o r äf- v e n gifva m i g b e s k r i f n i n g p ä g o d a k o r f s o r t e r?
Bort med liktornarne!
Deletor.
M finnas nu tillgängliga i på samma gång e l e g a n t och p r a k t i s k u t s t y r s e l, så att damm och smuts ej häfta vid dem.
De tillhandahållas dels i b l å t t o c h g n i d, dels i r ö d t o c h 5 g u l d med k l o t h r y g g.
Priset är i år g e r h a r Deletor d e n stora fördelen fram- £• f o r alla d y l i k a m e d e l, att m a n s t ä n -.
d i g t b ä r det p å s i g.
H v a r o c h e n Z s o m h a r l i k t o r n a r skall s k a t t a s i g B l y c k l i g efter att h a f v a a n v ä n d t Deletor.
O Hvarje kartong kostar 1 kr., s o m in- £ s ä n d e s s o m p o s t a n v i s n i n g e l l e r i s p a r - a?
m ä r k e n.
P o s t - o.
telegrafadress » D e - letor », Mörsil.
fl340J 1 K r o n a 2 5 1 medels postanvisning RA A \ L Ö S A - Min nya priskurant öfver rikhaltiga förråd af alla slags p f a n t s k bibekältäf&amp;rgea artiklar^ v «™ utkommen oeli tillsändes franko, A t t vid tvättning p ä c r u m e f ä r g a d e g a r d i n e r lär v a r a n ä s t a n o m ö j l i g t, m e n o m efter t v ä t t e n (l i k s o m b l ä e l s e n y t t j a s till v a n l i g a g a r d i n e r) till h v a r j e p a r a n v ä n d e s f ö r 12 ö r e saffran, e r h ä l l e s e n m y c - k e t i ' m crOmefärg.
Gulli.
Helsingborg Ave.
N:r 296.
I t i d n i n g e n I d u n 1880 n: r 46 linnes e n f r ä g a f i å n ett GO-årigt f r u n t i m m e r, h u r u h o n s ä k r a s t skall p l a c e r a 8 0 0 0 k r o n o r f ö r erhållande af möjlig h ö g s t a ränta, hvilken fräga j a g efter ö f v e r t y g e l s e v i l l b e s v a r a.
H a r i f r å g a v a r a n d e f r u n t i m m e r ej n ä g o n, s o m h o n v i d sitt JråiiJalle vill e f t e r l e m n a d e s s a m e d e l t i l l, sa b ö r h o n, f ö r e r h å l l a n d e a f h ö g s t a ränta,__ k ö p a e n g e n a s t b ö r j a n d e lifränta d ä r - för.
Ä r å l d e r n 00 å r sista f ö d e l s e d a g, e r h å l - ler h o n t. e x.
i f ö r s ä k r i n g s b o l a g e t T h u l e g e - n o m att i n b e t a l a 8,000 k r.
en å r l i g lifränta a f G80 k r.
4 0 ö r e e l l e r 8, p r o c e n t p å i n b e - talta k a p i t a l e t.
N.
L.
M N:r 2 9 7.
Vante ä r i f o l k s p r å k e t e n v a n l i g b e n ä m n i n g p ä s l a p p a, viljelösa k a r l a r.
— E o l k t r o n s ä g e r, att o m e n s j ö m a n e l l e r fiskare råkar u t f ö r s t o r m o c h sä ofirar e n af s i n a s j ö v a n t a r ät h a f s f i u n, b o r g a r h a n l i f o c h g o d s.
Ave, N:r 304.
F ö r att.
g ö r a l o c k b e t e t, s o m h e l s t b ö r b e s t å a f h v e t e b r ö d, b e g ä r l i g a r e för r å t - torna, t o r d e » fru K a r i n » g e n o m d r ä u k a det s a m m a m e d bränvin, innan det insattes i fällan.
M e d l e t p r ö f v a d t o c h m e d g o d t r e s u l t a t af Hilma Sm.
N:r 324.
J a g s k u l l e till s v a r vilja gifva Fduna e n g r u n d l i g m o r a l i s k d u f n i n g!
D e t är sä l å n g t ifrån » o h e d e r l i g t » a f d e n u n g e m a n - n e n att » b i n d a », s o m ni säger, d e n u n g a H i c k a n, att — a l l t n a t u r l i g t v i s u n d e r f ö r u t - s ä t t n i n g, att d e b ä g g e p a r t e r n a u p p r i k t i g t o c l i f ö r lifvet å t m i n s t o n e tro s i g ä l s k a h v a r - a n d r a — d e t t v ä r t o m v i t t n a d e föga g o d t o m h a n s k ä r l e k s s t o r l e k, o m han d r o g e sig u n - dan.
Vill ej Hickan tåligt v ä n t a d e d ä r å r e n, så k a n d e n u n g e m a n n e n v a r a g l a d att s l i p p a e n s å d a n fru i f r a m t i d e n.
Breflåda.
I.
A.
Hjärtligt tack för det s ä n d a; k o m s n a r t åter.
U. F. För mycket blommor!
Assar Rling ..
Dito.
Lukretia.
Tillhör aunonsafdeJningen.
F — n.
Karlskrona.
F i n n e s.
P r i s: 15 ö r e.
Finskan II.
Förra beskrifningen infördes o r d a g r a n n t efter m a n u s k r i p t e t.
V i s k o l a d o c k snarast införa den förbättrade u p p l a g a n.
G l ö m ej b o r t I d u n.
Alarik.
Ja, p r e n u m e r a n t e r!
Den person, s o m ä I d u n s b y r å p r e n u m e r e - rat f ö r f r ö k e n L o t t e n L u n d, H y l l i n g s f o r s, torde uppgifva närmare adress, o m tiduinsen skall k u n n a k o m m a p r e n u m e r a n t e n till b a n d a.
Red.
Innehållsförteckning:; F r e d r i k a B i e m e r.
(M e d porträtt) — Se da- g e n h a r g r y t t; v i d årsskiftet; a f C. V. Modin.
- - A n m ä l a n.
— E t t arbetsfält; a f Fve.
— I forr.a d a g a r; s t r ö d d a b l a d ur m i n n e t s a l b u m; a f Mathilda Langlet.
I: I s f a r t e n.
— D i s i g luft; s k i s s a f Illgn.
— L i l j e k o n v a l j e r o c h h y a c i n t e r; a f Viola.
— Ur n ä s d u k e n s h i s t o r i a; e t t a p r o - p o s u n d e r i n f l u e n s a n.
— En o u p p g j o r d r ä k - n i n g; a f Sune Folkeson.
— F r å n I d u n s l ä s e - krets.
F ö r s l a g till m a t o r d n i n g f ö r v e c k a n 5 — 11 jan.
— Matlagning.
— Drycker.
— Allmän- nyttigt.
, — Sällskapslifvet.
— Toaletten.
— Hemiargiiing.
— Hvarjehanda.
— L ä k a r e r å d.
— F r å g o r.
— Svar.
— Bi elläda.
sparmärken Permar till Idun lämplig nuårsgåfVa.
Med utmärkt högaktning Frithiof Hellberg [1351] N:r 2 9 4.
» J u l k a l a s e t » ä r förf.
a f » V i t a l i s » o c h l i n n e s i l i a n s s a m l a d e s k r i f t e r i d e s. k.
» S v e n s k a k l a s s i k e r n a », utgifna 1853.
P. ö r e.
Inga permar expedieras, utan att beloppet först insändts antingen eller ock i (ej frimärken!).
farenheten från förra året, vilja vi enträget uppmana Iduns läsarinnor att med första insända sina rekvisitioner, på det de må vara säkra om att ej komma, sedan upplagan, som på förhand bestämmes, är slut- såld.
O b s.
!
Dem af Iduns läsarinnor, som sakna n:r 7 och 9 för detta år, meddelas, att dessa nummer komma att nytryckas på nyåret, för så vidt minst 100 anmälningar härom, åtföljda af rekvisition på l permar, ingå.
För öfrigt kunna öfriga nummer af årgången erhållas till komplettering mot insändande af 15 öre i frimärken pr nummer.
kunna ock användas till Maria.
S v a r.
t i l l I d u n &amp; B&gt;B %&gt;?
a N:r 3 5 6.
S k u l l e n å g o n af I d u n s l ä s a r i n n o r i I d u n vilja g i f v a m i g s v a r p 5, h u r u b r e d u n - g e f ä r m a n s k a l l b e h ö f v a k n y t a f i l é g u i p u r e till spets å gardiner, o c h hvar jag skulle kunna erhålla trefligt m ö u s t e r till s å d a n a.
Ingen vore härför tacksammare än Fo.
N:r 294.
[¿349] Permar Ett n y t t, osvikligt, smärtfritt lik- y t o r n s m e d e l (b ä t t r e ä n Gollodin o c h alla j andra l i k t o r n s m e d e l) b o r t t a g e r full- komligt liktornar m e d roten inom kor- - taste tid.
I n l a g d t i eleganta k a r t o n - Alla 5 Red.
o. ulgifvare af Idun.
(1359) i sept.
1889 JENSEN Husmödrar!
Til.
Winborg &amp; C:is Försöken i Stockholm till verknn gar af Concentrer ad O * — - fig m 11 " " t " " " " ' ZJllili synnerligen praktiskt uppstäld samt försedd med tabell öfver Ättika metersystemet p ä flaskor f ö r u t - har utkommit och linnes till salu spädning.
ä 1 krona J r " ' ^S^ " - llI Senap, Sr b l a n d a d efter e n g e l s k o c h fransysk smak, flere s o r t e r.
ESTAHLISW D f ISe Bok- &amp; Bappershandel Beefsteaksauce.
48 Drottninggatan, Soja, flere gånger belönade hörnet af Klarabergsgatan samt i filialerna pris- och fullt jemförliga med de bästa utländska fabrikat.
Tillhanda- hållas hos Hrr specerihandlare.
[1339] Regeringsgatan 2 7, Skeppsbron 2 0, Hornsgatan 5 4 äfvensom hos alla öfriga bokhandlare i riket.
[1328] Pianomagasin.
F l y g l a r, P i a n i n o s, T a f f l a r och O r g l a r från in- och utländska utmärkta Fabriker t i l l d e b i l l i g a s t e priser.
För instrumentens bestånd ansvaras.
Äldre Pianos tagas i utbyte.
OBS.
Ständigt lager af F l y g l a r från Bliithner och P i a n i n o s från G. Schwechtens berömda fabriker.
GUST.
PETTERSSON &amp; Komp., 38 Regeringsgatan 38.
B ^ T " Flyglar, Tafflar och Pianinos från J.
G.
M a l m s j ö.
[J.8B7] XCELSI0R- Illustreradt Familjeblad praktisk veckotidning för h e m m e t ocli u n g d o m e n, med ett intressant och roande innehåll, praktfull utstyrsel, passande för divanbordet, utbjuder sig härmed till prenumeration för 1890.
G r a t i s n u m m e r på begäran.
Kristinehamn i nov.
1889.
[1333] [G.
27813] Illustreradt Johannes A. Nyvall.
Familjeblad!
Om denna förträffliga familjetidning säger Teologisk Tidskrift (Red.
H.
H.
biskopen m. m.
M. Johansson): » På denna förträffliga illustrerade tid- ning — — — önska vi fästa våra läsares särskilda uppmärksamhet. » G r a t i s - n u m m e r erhälles.
Kristinehamn i nov.
1889.
[1334] [G.
2.7814] Johannes A. Nyvall.
T E.
Direkt från Hankow (China) im- porteradt, oförfalskadt T e af 1889 års skörd, i flere utsökta, aromati- ska och prisbilliga qvalitéer.
För- säljes packadt i bleckburkar, kar- tonger och silfverstanniol genom Specerihandlarne.
En-gros-lager hos Otto Dahlström &amp; Komp.
[135GJ Eaccelsior-Te.
DALMASEN, ?jälfständig v e c k o t i d n i n g, s o m s p r i d d g e n o m 9 0 0 p o s t a n - s t a l t e r l ä s e s m e d a l t s t ö i r e i n t r ä s s e ö f v e r h e l a r i k e t, frän n o r d l i g a s t e L a p p l a n d till s y d l i g a s t e S k å n e, u t g i i V e r 1S90 s i n s j u n d e å r g å n g - i b e t y d l i g t utvidgadt f o r m a t m e d ett l i k a f r i s k t, o m v ä x l a n d e o c h l ä t t l ä s t i n n e h å l l s o m hittills s a m t åtföljes a f ej m i n d r e ä n s j u g r a t i s f o i l a g o r, b e s t å e n d e a f l ö i j a n d e s y n n e r l i g e n värdefulla b ö c k e r: l: o H j ä l p r e d a t o r t a l a r e å m ö t e n o c h s t ä m m o r, 2.o B l ä n k f y r a r, aforismer och tänkvärda yttianden af hundratals märkvärdiga personer, 3:o) V ä g e n till r i k e d o m, f ö r fattigt f o l k, 4: o) H j ä l p d i g s j ä l f, tillförlitliga r e c e p t e r m.
m.
af d:r l n d e ISetou, 5: o) E n f r a m t i d s s y n a f e n f. d.
p r ä s t m a n, 6:0) N y k t e r h e t s D e r ä t t e l s e r a f Kfraini, e t t tiotal g r i p a n d e v ä r k l i g l i e t s s k i l d r i n g a r, 7:0) V a k n a u p p!
e l l e r n u t i d e n s d u n d e r - l ö g n e r (k o m m e r att v ä c k a stort u p p s e e n d e!)
— A l l a d e s s a g r a i i s b f l a g o r, h ä f t a d e h v a r f ö r sig i eleganta o m s l a g, erhållas ovilkorligen u n d e r å r e t s l o p p af s a m t l i g a helärsprenume- r a n l e r å D a l m a s e n, h v a r s p r i s d o c k f ö r h e l a å r e t 1890 ej ä r h ö g r e än 2 k r o n o r i p o s t - a r v o d e 20 ö r e).
— I n g e n f r i s i n n a d själ f ö r w t m m e n u att g ö r a b e k a n t - T * A T TVT &amp; Q T T J s k a p m e d d e u u n d e r alla t i d e n s s k i f t e n l i k a f r i s p r å k i g a v e c k o t i d i i i n g e n ^ - - ' • Ä: l j A T A Ä O, J i; Efter er-
IDUN 12 era Svart helsiden Merveilleux från 1: 68 pr meter Svart helsiden Merveilleux l:ma från 3 kr.
pr Svart helsiden Faille från 2: 1 0 pr meter = 1: 25 ' O^?
" elsiden Victoria Garantie fr. 6 kr.
pr meter \. "
^ ^ H v ^ - - ' P = 0.crème helsiden Duchesse till brudkl.fr.
6 kr.
pr m.
= 3: vc ^^r Hv.o.crêmehelsidenMerveilleuxtaibrudkl.fr.2:50prm.
= l: 1 5s i- ~ g s TT • ^ bJ o- =r H-i 2.
8 3 Pi po (D P- O S bandia r r O •i ^s^S?
Mynttorget Kufoud&amp;ontoz: 7.
[1866] 8P " Q o Se k ö et- v i v t a r n a t l f s i d e n A t l a s t i n D r u d k l ä d n f r 1: 6 8 r m t r ^^y^ - E K - m » H « J ^ / h v.
0. crème helylle Cachemire, dubbel b r.
, f r.
l: 6 8 p r m.
= l k r.
p i Kulört helsiden Merveilleux i alla färger fr. 2:50 pr m.
= l: 50 pr al Rekvisitioner från landsorten expedieras pr o m g å e n d e m o t efterkraf.
[1371] Prenumerera på Svenska Konstväfnader och Broderier.
Lille S Svensk Bitidning U C H A (äfven landtbruk, trädgårds-, hönssköt- sel).
120 öre årligen.
Profex.
fås gra- tis.
Göteborg.
[1363] Hj.
Stålhammar.
3 endast Drottninggatan 36.
Lund: Fru Thora Kulle.
[1371] Etablerade Erkänd utmärkt kvalité.
Samtliga Sucb.ard ' s Chocolader äro garanterade ren Cacao och socker utan tillsats.
Suchard ' s Praliner, Gianduja, Noisettes, Nougs.tines och andra dessertchocoiader rekommenderas.
g 63 © aq po &lt;!
• S3 K ¿00 sa B 03: / Q B co W ga: co o S3 55 » S3 ert- o- la &gt;_&gt;• 8 " 95: SV pi | ej- tV •-i i bygeln.
fjäder 18 fr. 26 &gt; 45 40 40 17 » » - » » » » » H A N D A R B E T E.
öre U r l i a ii d e l.
Lektioner gifver undert., utex.
lärarinna från » Handarbetets Vän- ner », åt damer och barn i knyppling, snörmakeri (utan maskiner), schattérsöm, guldbroderi, hvitbroderi broderi å plysch, siden, kläde |&lt; m. m., makramé, filet-guipure, märkning (flere sorter), hålsöm och forn- | nordiska sömnader, monteringar af färdiggjorda arbeten samt upprit- |) ningar å plysch, siden, kläde m. m.
Modeller till påseende.
Fritt | val af arbeten och lektionstid.
Brahegatan 4, 2 tr. upp.
Anna Andersson.
; y.362) mm [1337] Uti alla boklådor kan man subskribera på Ssrnandts Konversations-Lexikon.
i Detta arbete är en sammandragen bearbetning af och kommer att innehålla allt det väsentliga, af hvad det stora och dyrbara na- tionella verket » Nordisk Familjebok, Konversations-lexikon och Realeneyklopedi » innehåller — således den samlade frukten af detta innehållsrika verk — med tillägg af resultaten af de nya forskningarna på vetandets alla områden under den tid, som förflutit under nämda verks långvariga utgifning; och är detta nya Terk afsedt att utgifvas under de närmaste tre åren i cirka 60 häften a 50 öre, so att hela verket utlofvas väl kunna bli / va billigare, men icke dyrare än högst 33 ' li kr.
Första häftet, innehållande 96 spalter, upptagande 1,135 sär- skilda rubriker, är i bokhandeln tillgängligt.
Sedan subskriptionen under detta ur något stadgat sig, fortgår utgifningen med nyårets ingång.
Man bör därför skynda att anmäla sig.
Enskilda personer, såväl i stad som på landet, hvilka in- tressera sig för detta arbete och vilja mot provision samla abonnenter därå, kunna blifva antagna som kommissionärer, om de hänvända sig till Gernandts Boktryckeri-aktiebolag, Stockholm.
[1364] I O tr- izi OÎ S3: JS / L- L u n d b e r g s B o s ä t t n i n g s m a g a s i n, N:r 7 Storkyrkobrinken N:r 7, holirllo Strumpor Han!
UttlU, HCiyiie helylle Strumpor, Dam lieiyilB StrUmpOr, Däm-, Helylle nrjljuc, Strumpor, Dam-, Mylle Jli£ ^ f i ä f ' ' Strumpor, Dam-, Mylle S ^ S S f ' ' ' Strumpor, Dam-, helyl e l e S a, ™ " ' ' ' Strumpor, Bail -, Mylle Strumpor, Barn-, Mylle, groftrådiga, L ^ ^.
Strumpor, Barn-.
Mylle, fintrådiga, kr.
1: GO pr par för d:o. «5 » Strumpor, Barn-, Mylle, eng. fina å kr.
1: 60 pr par för d:o. Strumpor, Herr-, halfylle, Strumpor, Herr-, Mylle,,, &gt;, _ „ » Strumpor, Herr-, halfylle, eng.,,.
_,, Strumpor, Herr-, Mylle, eng.,,, •.
Tröjor för Damer, Kalsonger för Damer, Tröjor för Herrar, Kalsonger för Herrar, Tröj or för Barn, Kalsonger för Barn.
&amp; kr- t: 35 pr par för fina, tunna engel- k a, kulörta.
k r.
1 75 pr par för tjocka, engelska, kulörta.
S ä; ä m j l k l k r a - ^ ' engelskarkulörta ^ ^ p r p a r &amp; p a r e 5 s t i c r f p x a ö r t r n i e &lt; e c a r a ^ ^j° ^ ' ^ e x t r a g o d s t a r k a a m j n a a k &gt; a e n g e l s k a rar finaste tunna en k a a e, resär.
5 p r p a r r s r a Alla fördelar framför andra sorterl § B •ö O: i "!
S3 B pu «1 Guldmedalj vid Världsutställningen i Paris 1889.
» c+- 2 -- Cacao Soluble, ett rent lösligt pul- ver i bleckburkar på | och | kilo, är drygt, välsmakande och närande.
Af Suchard ' s Cacaopulver får man 100 koppar på | kilo.
[1342] Fabriksmärke.
kr.
C. F. LAUEJN ' S SÖNER Moderna Sals-ur från 55 kronor.
S3 ct- ct- B garanti Amerikanska Pendylor 18 » 7 » Skepps-Ur » Väckar-Ur 9 6 2 Talmi-Urkedjcr Nickel- » 7 5 Urnycklar, Medaljonger.
Glasögon, Pince-nez.
Thermometrar.
Marin- och Teater-Kikare.
03 P- B B O p-l trt- O B H5 O: i-l Suchard ' s Cacaopulver, 49.
U r » O: CTQ CD Slussplan 6 3.
Telefon 21 Försälja goda, justerade m e d 2 års Guld-Dame-Ur, uppdragning Guld-Herr-Ankar-Ur Regulatorer, lod, slagv &amp; B 1844.
Urmakare och Urhandel.
M« c D 18 Guld- och Silvermedaljer.
Suchard ' s CflOCOlat (g.
(f. gÄ URINS (S0NER • R Stockholm: stickade, från kr.
1: 10 pr par.
Allmänt erkändt bästa Snörlif såväl i höga som X: " L a d-racieuse ", låga former, finnes endast att erhålla hos Hexiric Ziabatt, Kongl.
Hofleverantör, 27 Drottninggatan 27 O " fa =3 Tillsändes, om lifvidden deeimaltum.
uppgifves 1:35 J " «©S©r-ylle-underkläder för damer, herrar Egen tillverkning af stickade Y l l e v a r o r Stockholm.
Obs.
1: i centimeter eller [1355] och barn.
i K.
M. Lundbergs Bosättningsmagasin, N:r 7 Storkyrkobrinken.
N:r 7.
6] [m STOCKHOLM, GERNANDTS BOKTKYCKEBI-AKTIEBOLAG
