# ID: svediakorp-per74
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1890
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,793
# sentences: 664
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDSKRIFT FOR SOCIALA OCH LITERBRA INTRESSEN, UTBIFVEN A F Hugo Tigerskiöld VZigledd.
Poom.
Gertrzcd Adelborg.
Svenska tjänstflickors utvandring till Danmark.
Cecilia Holmberg, f. Bååth.
F r b ett skhnskt fiskläge, M.
S.
Brev til Dagny fra Kristiania.
Eirstine Frederiksen.
Marie Zakrzemska.
Rvinligca ~kolr&amp;dsledamö ter.
- en - en.
Litei * atiiranmaInin~ar.
Fru Anne Charlotte L e m.
Ur lifvet.
Tredje samlingen.
Son~u KovaZevsky.
Ur Ryska, Lifvet Pris pr årggng: Forbundets medlemmar kr.
2,50.
{For För icke medlemmar 4,OO.
Fredrika-Bremer-Forbundets medlemmar anmodas att med snaraste till Fredrika-Bre- mer-Förbundets byrå, 5 IKalmtorgsgatan, in- sända sina årsafgifter.
Till Fredrika-Bremer-Förbundets komité f6r granskning ag barn- och ungdoms-literatur hafva herrur förläggare insändt: ' W. Bille: C.
0.
Berg, Kalle Hjelms barndomsminnen.
A. Bonnier: P. I&lt;.
Roseggor, Fran alpernas skogstrakter.
L. Hökerberg: D.
S. IIoctor, Experiment boken.
O. Lamm: v. Barfz~s, Afventyr i Syd-Afrika.
J. F.
Coope?
*, Snabbfot.
Y t Z. Haeggström: X .. Dahlström, Nordiska hieltesagor.
S.
B n z ~ n z p?
- d t Huru, skall en flicka vara.
9 9 A.
E. Westerberg: Z. PZ ' leuriot, Perlaii.
Berättelse f ö r ungdom.
Zanderska Helpensionen for flickor å Hjulsta, PI, mil från Enköping.
Undervisning i vanliga skolämnen, pianospelning, sing och handarbete.
De utländska språken undervisas af infödda larar- innor.
Lakarevarden bestrides af Herr Doktor E. Westerlund, En- köping.
Prospect och årsredogörelse sandas och almalningar af nya elever mottagas af Helena Hallström (G.
10458) Hjulsta, Enköping.
L
Vägledd.
Tvd liljor luta, prunkande oc7z sköna, Sin huita Icaïk mot blomsterglasets rand, Den ena uuxen under 7&amp;nlens solljus, Den andra alstrad af en 9nansIrohand.
Huarandra äro de så vills~mt lika., Att om jag, åtsporcl, vädjar till min bblick, Jag ej Ican svara, 7cvilken Bzcd ha+ skapat, Hvem af JEeuristelzs konst szia fagting fick .. 1 ö9pna fönstret JZ1Gktur so9izmurvinden, En snö7wit fjäril seglar sakta in.
Han stgr sin färd till högra liljans blomkalk, Han leds af Dig, nu vet jag hon tXr Difl.
Hugo Tigerskiöl d,
Svenska tjanstflickors utvandring till Danmark P&amp; uppdrag af den af Fredrika-Bremer-Förbundet tillsatta komitén för motarbetande af svenska tjiinstflickors utvandring till Danmark, anträdde jag den 4 nov.
1889 en resa till Småland, Skarie och Blekinge för att göra mig närmare underriittad om de förh&amp;llanden, s o m st&amp; i samband med utvandringen, samt samla material för småskrifter, ämnade att af komitéii ritgifvas.
J a g har under min resa besökt staderna N a h ö, Lund, Hel- singborg, Wexiö, Karlshamn, Ronneby, Kristianstad och Kö- penhamn samt Wirestads, Nöbbeleds, Linneryds, Södra Sandsjö, Tingsås och Urshults socknar i Kronobergs lan, Eringsboda socken i Blekinge 1611, samt Hjerstis sovken i Kristianstads lan.
Dessutom har jag genom pestorseinbcteua inliaintat underrättelser fr&amp;n Olj ehults socken i Ulekinge, fran SIarkaryds socken i Kronobergs län samt från Enislinge socken i Skhne.
nNar Vår Herre skapade Sm %land och höll på att dei.
plantera och sal, kom Skam och ville vara med om arbetet; men Skam hade bara stenar i sin saskäppa.
Han skdde och sådde öfver hela södra Småland, och nar han kom öfver Blekinge gräns, så gick botten w s&amp;skiippam3 Denna lilla saga beriittacles för mig en afton i en af s ö d ~ r, Smålands prestgårdar, der jag för tilifiillet uppcPiö11 mig som gäst.
Och i sanning, det bör icke förviina någon att folkhu- morn diktat en sådan saga, ty naturen ar här bhde fattig och karg, och vid en resa genom dessa trakter måste m m ställa till sig sjalf den frågan: Hvaraf lefver befolkningen?
Man måste beundra den outsägliga, flit och möda, som nedlagts för att vinna hvarje fotsbredd jord.
De sm&amp; oregelbundna iikerlapparna omgifvas af stenmurar s&amp; höga och breda, a t t de gifva skugga å t nihtan hela den lilla hkern, som oaktadt allt arbete är öfvershllad med småsten.
Ibland sticka stora.
stenar eller klipphällar med en eller par famnars mellanrum upp ur den odlade marken och försvara natiirligtvis allt arbete.
Den jord som vinnes sages dock vara ganska god.
A andra trakter ar marken vattensjuk och bar endast lågviixta triid, spiriga och magra, samt mjölonris eller i bästa fall lingonris,
3 - Stora skogar finnas ju ock, men dåliga kommunikationer för- svåra en inkomstbringande skogsafverkning.
Visserligen är det sant, att befolkningen i en del socknar genom utvandringen ' under senare år ej obetydligt minskats, och att kampen för tillvaron i följd deraf för de kvarvarande borde vara lättare; men äfven af dessa har en del varit på sommararbete i Dan- mark och der vant sig vid bättre kost, och de andra hafva hört omtalas, huru man lefver i främmande land, och så nöja de sig ej lkngre med den svältkost, hvarmed de förr åtnöjdes.
Fordringarna i öfrigt torde nog ock hafva stigit.
De flesta af de socknar jag besökte hafva inga bruk, herregårdar eller fabriker, och de bondgårdar som finnas äro ej större än att de vanligen skötas af egaren med hjälp af hans egna barn; möjligen tager han en halfvuxen dräng eller piga, hvilka kunna nöjas med da små löner, som betalas, d. v. s. 30-40 kr.
för år, i enstaka fall något högre.
Salunda kunde i en del socknar icke mera än ett par fullvuxna drängar och pigor erhålla platser.
Flickorna tänka då: nEn piga få,r har inte mera än 30-40 kronor för helt år och ' usel mat, en bit kornbröd och en sillstjärt, då tar en hellre bättre mat och högre lön i Danmarkn och " sliter en aldrig så länge här hemma så räcker det inte en gång tiu snygga kläder. "
När s&amp; nästan hvarje familj har någon bror, syster eller annan slagting boende utomlands, och flickorna oupphörligt höra, talas om.
de stora lönerna, den goda maten, nöjena och frihet.en, blir liingtan att komma ut dem öfvermäktig.
Det ar siilunda tydligt att det gifves anledningar nog till utvandringen.
Om varen är det en rörelse bland den småländska ung- domen som bland flyttfoglarna.
De unga samlas i stora flockar, råclslti och öfverlägga med hvarandra, framkasta och jämföra förslag, och en vacker dag är den stora skaran skingrad och borta i främmande land.
Racker ej kassan till en biljett till Amerika, så räcker den åtminstone till .Danmark.
Hemma vilja de ej stanna.
Utvandringen anses vara störst i gräns- socknarna mellan Småland, Skåne och Blekinge, liksom denna befolkning i allmänhet har mera oroligt lynne.
Den af Fredrika-Bremer-Förbundet tillsatta kornith hade till grund för sina beräkningar ang. utvandringens storlek lagt af Statistiska Byrån gjorda tabeller upptagande antalet ogifta svenska kvinnor, hvilka under åren 1886-1887 utvan- drat till Danmark.
J a g gjorde dock snart den iakttagelsen
att utvandringen eger rum i l h g t större ntstilickilimig an dessr.
angifva.
De statistiska tabellerna upptaga iiemligeu endast ' huni många ogifta kvinnor under uppgifvet år begiirt och erhållit betyg för utflyttning ur församlingen till Danmark.
D&amp; tjänst skall sökas i Danmark erfordras emellertid för att der uttaga den s. k. nOpholdsbogenn, hvilken skall innehafvas af hvar och en som i Danmark söker arbete, icke zitflgttmhgs- attest, utan de tjiinstsökande kunna lika väl erhålla nopholds- bogn p&amp; ett af pastor utfgrdadt a~betsbetyg.
Den, som erhåller arbetsbetyg, kvarstår naturligtvis såsom medlem af den fös- samling, der den arbetssökande ar skrifven och blir sålunda aldrig upptagen i de statistiska tabellerna öfver utflyttade.
Lika litet ar detta hiindelsen med de flesta af de personer, hvilka redan en gång varit i Danmark.
De resa utan att begära vare sig utflyttningsattest eller arbetsbetyg af pastors- embetet, endast p&amp; den nopholdsbogn de förut erhållit.
Men nu säger kyrkoherden i A. församling: " Jag lomuar ogerna arbetsbetyg; vilja de utvaiiha om ock blott föi.
ö manader, sil få, de taga utflyttnimigsattest, de stanna dock ofta livar i utlandet, och komma de igen, skrifver jag &amp; ter in dem i församlingen.
Jag kan p&amp; intet annat satt hhlla reda pk hvilka församlingsbor äro hemma och hvilka äro i främmande land.
n Kyrkoherden i B. församling säger deremot: nJag lemnar i allmänhet endast arbetsbetyg, ty utflyttningsattesten ha;.
det svara med sig, att om en flicka, utskrihen ur församlingen på varen och åter inskrifven p&amp; hösten, senare vill inga akten- skap, saknar hon för den tid hon icke varit skrifveu i för- samlingen betyg ang. hinderslöshet för aktenskap, och jag vågar sallunda ej lysa för henne utan annonsering i tidningarna m. m., hvilket orsakar mycket Detta olika tillvägagAende gör, att då de statistiska siffrorna för Nöbbeleds, Eringsboda och Karlshamns socknar aren 1886-1887 nära nog stamma med antalet utvandrande för dessa t enligt Statistiska Byrans tabeller, ansalg dere- mot kyrkoherden i Öljehult att i Lans församling endast 6 % af de utvandrande vor0 upptagna A dessa tabeller.
I Södra Sandsjö hade i %r 7 personer erhallit utflyttningsbevis för resa till Danmark, d&amp; deremot 34 erhállit arbetsbetyg ocli m h g a rest utan att alls göra anmälan.
Under shdana förhållanden blir omöjligt att anskaffa siff- ror, hvilka ens tillnärmelsevis angifva utvandringens storlek.
Som utvandringen till Danmark ofta sker endast för månaderna maj-oktober, under hvilken tid svenskorna hufvud- sakligen användas som hvitbetplockerskor och som ladugårds- pigor, hade mhnga af flickorna just nyss kommit hem, när jag i november besökte trakten.
J a g gick till den ena s t ~ ~ g a n efter den andra.
Genast jag trädde in afdammades en stol och stäldes midt på golfvet - det var tydligen ohöfligt a t t bjuda någon att sitta vid en vägg; - jag framstälde mina frågor och sökte få flickorna att berätta huru de haft det i Danmark, men vanligen hade jag ej hunnit långt, innan jag blef afbruten af frågan: " Ska ' ho ' söke plats i Danmark?
: Ph mitt nekande svar följde då någon anmärkning såsom: " Jaså, ho ' ä ' frhn Stockholm; ja, der ä ' ju sh möe trädgårds- arbete, sh att hon behöfver väl inte ge ' sig till Sade jag att jag var skickad för att höra efter om de hade det bra eller illa i Danmark, ville man gärna tro, att jag var sand af nk~mgen ".
" Ja, se om bara kungen visste huru vi hade det, sh hjälpte han oss nog.
Brita Stina Andersdotter ho ' gick till kungen o ' sa ' hur det var, o ' ho ' fick 50 riksdalern, och 7 ' Kuilgen han skulle nog anlägga fabriker i hvar socken, sil en inte behöfde utvandra, om han bara visste, att vi inte kan fh arbete hemma. "
Sarskild vigt lade jag ii inhämtandet af underrättelser aughende städjandet eller den s. k.
" fästningenn till Danmark och fann, att det sätt hvarpå denna tillgår är af stor betydelse.
Den skedde förr genom danska agenter, som reste omkring i Sverige, lockade och värfvade och togo med sig den reslystna skaran.
Men &amp; r 1884 utkom såsom en följd af Redaktör Ern$ Beckmaris resor för att undersöka utvandringen till Tyskland en Kongl.
Knngörelse och enligt denna eger endast svensk undersite att vara agent.
Denna lag gjorde salunda ett slut på de danska agenternas ofog i Sverige, men dermed synes ock lagens direkta praktiska betydelse vara slut, hvad aughr ut- vandringen till Danmark.
Dess bestiimmelser, att kommissionär för anskaffande af anställning ht tjänstehjon och andra inom och utom riket skall hos Konungens Befallningshafvande söka tillsthnd att, utöfva verksamhet, borgen å 1,000-5,000 kronor ställas, kontrakt upprättas, utflyttningsbetyg för tjgnstehjonen anskaffas m. m., anses säkerligen för besvarliga, t y enligt från
Konungens Befallningshafvande inhämtade upplysningar ut- öfvar ingen agent för utvandring till Danmark verksamhet enligt denna lag, utan lagen kringgås vanligen på följ ande sätt.
Förvaltarne å de egendomar i Danmark, hvilka till större antal använda svenska flickor såsom ladugårdspigor eller hvit- betplockerskor, vidtala antingen på hösten muntligen eller på våren skriftligen någon af de flickor, som å egendomen gjort sig kända såsom hyggliga och dugliga arbeterskor, och anmoda clenn?
att fästa ett visst antal flickor för följande sommar.
Ron, fkstepiga eller städjepiga kallad, träffar då öfverenskommelse med flickor från den socken, der hon bor, att arbeta B uppgifven egendom och gör så resan till Köpen- hamn tillsammans med dem.
Ibland erhåller fästepigan af förvaltaren penningar till allas resa, och hon fördelar summan, som sedan afdrages af lönerna; ibland resa flickorna å egna penningar.
En sådan fästepiga erhåller vanligen af förvaltareii 5 kronor för hvarje piga hon har med sig.
Flickorna ligga oftast vid resan till Danmark öfver natten i Elmhinlt eller annan svensk ort, mottagas i Köpenhamn af förvaltaren och föras direkt ut till den gård, der de skola arbeta.
De undgå sålunda de faror vistelsen i Köpenhamn medför.
- Några förvaltare vidtala på hösten de arbeterskor de äro nöjda med att nasta vhr iiterkoinma och sanda dem d&amp; reskassor.
Inga kontrakt uppgöras på förhand; det &amp; r blott en enskild öfver- enskornmelse.
Flickorna veta dock mycket, val att saken iir olaglig och gifva derför nekande svar, då de under resan tillfriigas, om de &amp; ro fastade.
Olagligt, som detta tillvägagående är, har det dock stora fördelar, om fästepigan är hygglig.
Förvaltaren vänder sig till en flicka han anser sig kunna lita på och får derigenom bättre folk.
Fästepigan vill ej f&amp; skam af dem hon tager med sig och väljer derför de basta flickor hon kan få.
E11 fastepiga berättade, huru väl 70-80 flickor anmälde sig för de 20 platser hon skulle besätta.
För flickorna är det en ovärder- lig sak att själfva få välja vid hvilken gård de vilja arbeta; de kunna genom fästepigan få ordentligt besked om de danska egendomarna och om arbetets fördelar och skuggsidor.
Och af ännu större betydelse ar säkert, att d&amp; pigorna fästas på detta sätt, många från samma socken komma till samma egen- dom och sålunda kunna vara hvarandra till inbördes stöd och hjälp.
Det har ock visat sig, att de halfArstjänster, till hvilka ' _
fästningen sker på nämda sätt, varit jämförelsevis mindre förderfbringande.
Från större delen af Kronobergs län och från en del af Blekinge lan fastes allmänt på nu niimda sätt och på l /, Ars arbetstid.
E t t annat sätt att fästa är att kommissionskontoren i Kö- penhamn till Sverige öfversända en svenska, som längre tid varit i Danmark.
Denna person uppträder d å.
vanligen i granna kläder.
Hon gör narr af de svenska flickorna, som gå så enkelt klädda och arbeta hårdt mot liten lön, lofvar dem goda platser, höga löner, fria resor och gifver dem ofta en liten handpenning, om de vilja antaga den plats som en iippgifven agent i. Köpenhamn erbjuder dem.
Detta sätt att fästa synes vara i bruk delvis i Sunnerbo härad (Kronobergs län) samt något i södra Blekinge.
Det brukas dook mindre nu än förr.
Och så till sist fara många svenska flickor till Köpen- hamn och anmäla sig direkt hos agenterna derstädes.
I bada dessa senare fall hafva svenskafma att göra med för dem okiinda personer och lockas eller tvingas att antaga platser utan att veta eller förstå nhgot om ställen eller för- hållanden.
Dessa senare satt att fasta hafva ock visat sig mest förderf bringande.
Fästekontoren tyckas hufvudsakligen besökas af flickor från de sydsvenska .städerna, Äfvenså vända sig dit de, som efter sommarvistelsen af en eller annan anledning önska stanna kvar i Danmark samt dessutom de, som i hemsocknarna äro så illa kända, att socknens fästepigor ej vilja taga dem med sig.
Agenterna eller deras utskickade möta de ankommande vid alla hamnar och båtar i Danmark, söka med lock och pock få flickorna med sig; ja, %r flickan nog oförståndig att gå ensam, formligen öfverfalles hon af dem, och många exempel hafva nämnts om flickor, som oaktadt de varit fästade till bestämd plats, dock å öppen gata af agent blifvit bortfästade Hnyo.
Att aldrig gå eller stå ensam är tydligen en viilbehöflig försigtighetsåtgärd. '
" En f %r bju ' te ' å ' fre ' sig hele tiden; " detta uttryck begagnades af nästan hvarje kvinna jag talade med.
Så komma då de stora skarorna af svenska tjiinstflickor i synnerhet v&amp;r och höst till agenterna, s.amlas i deras lokaler och å angriinsande gator.
Dit samlas ock de, som genom
annonser i tidningarna veta, att nu fimas hter oerfarna svensks flickor, som äro lätt bedragna, och sal, börjar ett lockande och bland annat försök att f&amp; fickorna in p&amp; närbelägna källar- lokaler; och d&amp;, ve den som af lättsinne eller oförstånd afl8,gs- nar sig från gruppen och följer med.
Såsom förut ar sagdt, synes det mest vara flickor från städerna som söka plats genom fastekontoren.
De önska van- ligen plats - i själfva Köpenham.
De flesta agenterna derstades, afven den mest beryktade af dem, Herr Jensen vid Halmtorvet, &amp; ro emellertid zcavtoriserede och hafva som följd deraf ej ritt.
att fasta till Köpenhamn, endast till dess förstäder och till landet.
Redan detta iistadkomrner stora bedrägerier, i t y att flickorna tro sig fastade till stad med plats som huspiga, kokerska m. m., och ofta hamna de sedan långt bort vid tyska gränsen sasom ladugardspigor.
Naturligtvis äro flick0rna.s oerfarenhet och godtrogenhet samt deras obekantskap med det danska spralket och med %yendelovenfl (Danska legostadgan: orsak till, att sh mtnga kunna pk detta sätt blifva bedragila, Ibland lemna fas ' tekontoren fastebevis, ibland ej.
Att de, som viinda sig till fastekontoren, f&amp; annarm plats an de blifvit lof- vade, hör emellertid till ordningen för dagen.
I ett af nKObenhavns Amts Landboforeningn &amp; r 1886 afgifvet betänkande i tjanstefolksfrbgan omtalas bland annat dessa fiistelcontor på följande satt: nPaa de Dage, da Omflytningen af Tjenestefblkene, navnlig paa Landet, gaar for sig, ligner Forholdeile i og udenfor et nr den slags Fcestekontorer, der her er tale om (de iiavtoriserede), naermest et Slavernarked, og meget af det, der foregaar paa et saadant Sted, kan heller ikke godt betegnes anderledes end som Menneskehandel.
Vaerst handler Fastemaxidene dog vist nok mod de fremmede, navn11g de mange svenske Tjeneste- folk, af hvilke en ikke ringe n el bliver lokket herover af F~stemamdene, og som saa, naar de er komne herover, maa tage til Takke med den Plads og de Vilkaar, som det behager F~estemanden a t byde dem.
Kan en ung Pige, der er h s t e t i Sverig til en L~rerindeplads, fra F~stekontoret sendes ud til en Hbrregaard som Malkepige, saa er nisten ikke mere noget umuligt for de Mirakelmamd, der holder Fa~tekolitorer.~ Vanligt &amp; r ock att flickorna f&amp; mindre lön, an som blifvit utlofvad; så t. ex. utlofvas fri resa och fritt logis, men för badadera göras sedan afdrag p&amp; lönen.
Den " fria resann gifvea
' ibland sålunda, att agenten i bref sander flickan ett tryckt kort (ej biljett), som då det aflemnas till kaptenen berattigar till fri resa å tingbåten enligt öfverenskommelse mellan kap- tenen och agenten.
Passa flickorna ej för den plats de fått, s&amp; mycket bättre; då komma de åter till kontoret och kunna ännu en gång in- bringa agenten fastepenningen, hvilken varierar fran 10-30 kr.
för arbetsgifvare och 5-20 kr.
för tjänstsökande förutom ersättning för logis.
Ibland tager dock agenten ingen ersätt- ning af de tjänstsökande.
När flickorna gå till sin plats, säger agenten: " Finner .Ni Eder ej å platsen så kom tillbakan, och en flicka berättade, huru en fastekvinna mött henne å gatan och sagt: " Inte %r det möjligt, att Ni längre vill vara kvar å den plats Ni fick.
J a g har så goda platser; tag en af dem i stallet. "
Ofta fastes till fingerade platser.
Så fick en flicka betala agenten tolf kronor och reste tjugo mil till den utlofvade platsen.
När hon k o d fram, fans emellertid ingen plats ledig A egendomen, och hon måste på egen bekostnad resa tjhgo mil tillbaka igen.
Två flickor fingo logis hos en agent i Köpenhamn.
Om natten kom agenten in till dem, och det var blott flickornas iipprepade hotelser att ropa.
på polis, som kunde förmå hononi att lemna dem i fred.
Äro flickorna vackra, låter kommissionären ofta dagarna gå utan att skaffa dem plats.
Han kvarhåller deras betyg, sa att de ej kunna söka plats på annat ställe.
De komma för hvarje dag i allt större skuld till honom för logis m. m., och tvingas sålunda mangen g %ng att sasom han önskar träda i hans tjänst, då förförelse blir ilasta steg.
E n flicka hade blifvit lofvad god plats, men direkt blifvit bunden i lastens tjänst.
E n nu gift kvinna beriittade, huru hon och en annan flicka första gången de varit i Danmark på hemresan passerat Köpenhamn, och då ej kunnat få nattlogis p&amp; det ställe, dit de hade fått anvisning.
De gingo förgäfves från hotell till hotell.
I somliga, der de sago karlar sitta och dricka, tordes de ej gå in, och det blef allt senare på kvällen, utan att de kunde finna något logis, der man ville taga emot dem.
Då de så gingo gata upp och ned, började två agenter att förfolja dem och sökte förmå dem att &amp; ny0 låta fasta sig; nej, de ville hem till Sverige.
Åter gingo de länge och sökte bostad,
agenterna f6 ' ijde dem, och till slut för att ej nödgas tillbringa natten p&amp; gatan följdo de agenterna till deras Lem, och d&amp; funnos der före dem tjugu fickor.
Agenterna st ' ng.de nii in dem och sade, att " nu s k d e de fastas till Tyskland, sex m&amp;- nader ginge ju fort, och fina platser skulle de fåen Följande morgon kl. 6 kom någon in med kaffe till dem, och då dörren öppnades, passade fyra flickor på och spriingo sin vag och rusade ned till &amp; ngbhten; strax desefter kommo tolf af de andra flickorna springande, s&amp; fort de orkade.
De hade också lyckats slippa ut,.
Huru det gick med de öfriga fyra visste hon ej.
Händer det s %lunda, att genom fästekontoren en helt annan plats och en betydligt mindre lön vinnes, än hvad som utlofvats, och gro afven de sedliga farorna stora, s&amp; finnes dessutom ännu en anledning för de svenska tjiinsteflickorna att ej vanda sig till f6stekontoren.
De besiitta neml.
såsom regel dhliga platser med daligt folk.
hgeuternas anseeiick ar sådant, att de hyggliga arbetsgifoarne i Danmark, liksom ock de hyggliga arbetssökandena i Sverige, bjuda till att reda sig dem förutan.
I Smbland hörde man jemt sagas: n Ja, inte kunde man tordas viinda sig till fastekontorenn och i Kristian- stad, der utvandringen sker genom fastekontoren sades, att, det var stadens samsta befolkning som utvandrade.
I Danmark har man ögat öppet för agenternas skiindliga beteende och pressen angriper dem gåxg p&amp; &amp; ag.
Artiklar med rubriker: nKampen om S ~ e u s k e r e Weiidel ~~, med Ueiiue- sker3, nSvenskt slaflif i Danmarkn tala i de skarpaste ordalag om de nu radande förh&amp;llandena.
Så skrihes d.
6 april 1888.
" En af vore mest berygtede Uavtoriserede Fasternand, des saerlig ekceellerer i svenske Malkepiger til Landet, har et Logis- hus knyttet til sin Forretning.
Dette skal sikkert ikke bidrage til at fremme en god Moral, saa meget mere, eftersom For- retningsmanden er en misliebig Person, der har siddet 12 Bar i Tugthusetn och " Enkelte Uavtoriserede holder mere end e n Forretning.
Hvad Mening skal m m f, Eks.
daurie: sig om en af disse Personer, som skal skaffe Pigeme Pladser, naar man erfarer, at han har to Faestekontorer i Byen og samtidig er - Bordelvmt i en af vore mest berygtede Gader? "
Förarbete li %r p&amp;g&amp; för utarbetandet af en ny Tyondelov och ny lag för agenter.
Men redan nu har dock frin dansk sida ett vackert inliigg till förmån för v h a svenska flickor
- gjorts af Dansk Kvindesacrsfund, som genom sitt avtorisec-ede Fmte7contor med största intresse arbetar äfven för dem.
Det var detta samfund, som först fäste Fredrika-Bremer-Förbundets uppmärksamhet pi % den dåliga behandling, för hvilken de svenska flickorna ofta vor0 utsatta vid ankomsten till Köpen- hamn.
Samfundets derefter visade välvilja.
och tillmötesgående förtjäna ock varm tacksamhet af alla svenska man och kvinnor, som hafva hjärta för våra.stackars utvandrande landsmaninnor.
- Den af Fredrika-Bremer-Förbundet tillsatta komitén för motarbetande af svenska t j änstflickors intvandring till Danmark utsände under våren 1889 till alla pastorsembeten i södra Sverige anvisningskort ii Dansk Kvindesamfunds avtoriserede Fastekontor, och det har visat sig, att dessa anvisningskort varit ganska flitigt begagnade.
Under tiden nov.
1888-okt.
1889 fingo enligt underrättelse derifrån 98 svenska flickor genom kontoret plats i Köpenhamn och 28 plats å landet.
10 flickor hade bott fritt å kontoret intill dess plats anskaffats eller de återvandt till hemlandet.
Dessutom har kontoret i öfrigt hjälpt med råd och dåd.
Så t. ex. berättades, huru två svenska flickor, som sago hyggliga och anstandiga ut, inkommo å, Dansk.
.
Kvindesamfunds kontor och bodde der flera dagar, men de ville gärna hafva plats å samma ställe och i Köpen- hamn, och det var derför svalrt finna plats &amp; t dem.
En dag mötte de en fru, som lofvade dem stor lön, fri resa och andra förmåner.
Hon följde dem till kontoret, men då hon der ej ville uppgifva sitt namn, afråddes flickorna att anförtro sig A t henne.
Efter en stund gingo flickorna ut, och frun stod då kvar utanför vantande p&amp; dem och öfvertalade dem till att säga ja.
Flickorna åherviinde efter sina saker till kontoret, der man rådde dem att Atminstoile fordra skriftlig uppgörelse, men då detta af flickorna sattes i fråga, försvann frun helt hastigt och det hela gick om intet.
J a g har så lange uppehlllit mig vid fästekontoren, eme- dan jag anser, att många af de faror för hvilka våra svenska flickor utsättas härleda sig från dem.
I nästa nummer vill jag redogöra för de svenska flickornas stallning å de danska egendomarna samt för utvandringens svåra följder för såväl individen som för landet.
(Forts.)
Från e t t skånskt fiskläge.
af Cecilia Holmberg, f. BUth.
Det har ett par Ar varit min basta sommarnjutning att resa ned till den gamla kara sklnska kusten med dess mAnga mer eller mindre tilldragande fiskliigen.
Och ehuru jag ingalunda skulle vilja saga ni- got förringande vare sig om " Böste löjen eller " Srnyge huk, " som ligga och sola sig nere pA Söders1att.s ljungbevuxna 1Aga östersjökust och till hvilka jag star i skuld för mtingct godt glas mjölk efter mAnget parlfriskt bad, sA tillhör dock min basta fisklageskarlek det vackra Brild pA Kullens norra sluttning At Schelderviken.
Det &amp; r ej min afsigt att har skildra hvarken detta stalles egendomliga friska skönhet eller Kullabergs vilda klippbranter; det vore endast att förtaga öfver- raskningen för alla dem, som jag hoppas skols söka upp denna vackra lilla flack i gamla Sverige, ty öfverraskningen &amp; r stor och alldeles ovantad, d i man SA godt som i ett nu slungas friln den rika Hoganas- sliktten in i denna lilla varld af idyll, klippor och branningar.
Jag kom endast att sil lifligt t h k a p&amp; en sommarmorgon, dA jag, nyss anland till stallet efter flera Ars bortovaro, företog min alsklings- promenad kngs strandklipporna.
Arilds Iage &amp; r skönt i alla dagrar, vare sig luften ar gr&amp; och tung och gAr i ett med hafvet, som d&amp; ocksh ligger blytungt och orörligt, eller om de af Wirsén sil mycket omtyckta och besjungna " blha dagrarna " bilda " slöjor af eterisk tylln öfver Arilds hafsidyll, eller till slut om, som nu p&amp; denna morgon, haf och himmel &amp; ro blil, ej eteriskt beslöjade, utan friskt kraftigt blil med solfyld luft och skarp nordvestvind, som piska branningarna i hvita skumhvirflar emot Kullabergs trasiga hallar; strandviporna skriade, medan smA bleka sandblommor drogo h i t a fjarilar till sig; ute pA klipporna lekte lagets barn, lekte strandning, stodo karlavulet längst ute pA skaret och pekade utAt de upprörda vtigorna pA det 1Atsade vraket, med hiillning som deras fader, d&amp; desse btirga de " förloradefi som kommit Kullaberg för nara; plötsligt slogo ett par stora sjöftiglar ned i vattnet, döko i böljorna, leken var glömd, och hela skaran barn störtade plumsande öfver stenar och klippor för att skramma upp de ovanliga faglarna och fA se dem flyga: " det ar ' mAger " ', sade mig en liten andtruten ifrig tös i lintygsarmar och oredigt blAntottsh&amp;r, ' och de komma aldrig utan emot storm. "
Men annu blAste vinden endast frisk och sval, och jag fortsatte min fard langs stranden bort &amp; t TAngahallar till; der ofvan i skogs-.
brynet lilg ett hus, en liten gArd, den jag hade gömt i mitt minne sedan Ar tillbaka och nu garna ville hterse.
Vagen gick förbi vilda klippartier, der den gröna Akern n8dde ut till branten och der sten- gardesg8rden föijde en rad af stormen piskade sneda almar; djupt ne- danför hördes branningens sorl; vildrosor, " snarjebarn, ormbunkar klangde mellan stenarna, och hassel vaxte i skrefvorna.
Hvilken farg- prakt!
Lkerrenarna lyste klart gröna tatt intill den hvassa bjartröda Izlippan; bakom det mörka sn8ret uppstack en röd husgafvel med hvita knutar, Kullabergsvaggen sköt fram kal, nastan mörkviolett, och den högbl8 Schelderviken " Kastar langa böljor Iatt mot Tangahallar.
- - - e _ - Fiskarns tös, som trafvar jamt 6 strafsam backe,.
kannes val igen p8 liton lingul nacken - - - om tösen var densamma ar temligen ovisst, men lingult h8r hade hon, och muntert blickade hon, d8 hon visade mig ghgstigen upp för bran- ten till bokskogen deruppe, hög och tat.
Och har I8g girden, alldeles sig lik, som d8 jag sist stig den, sasom jag sedan sett den i mina tankar, sett den, ej med denna klara höstliga dager, utan i det ve- modstöcken, som lagt sig öfver all naturens fagring har uppe, ett vemod, som jag sett skymta i de manniskors ögon, som d&amp; bodde har och som val annu finnas kvar: en aldrig helad sorg öfver den skara af tre am8 ijushhriga alsklingar, som döden tog en vinterdag, d&amp; den vackra frun derinne ensam stred med förtviflan.och hennes man förde sitt skepp 18ngt p&amp; fjarran haf.
Vacker I8g nu g8rden der, alldeles sig lik; flaggstiingen stod kvar vid gafveln bakom stengiirdesg8rden med den lilla gröna grinden; sko- gen var fuktig af regn, höga bokar skuggade in öfver ghrden; - har uppe ser man ej den 18ga stranden nedanför; det gröna hafrefaltet men man ser hela vikens rundning tyckes g&amp; i ett med hafvet; bort At Engelholm, man ser klipporna p8 lagets andra sida, men af laget ser man endast en och annan skorsten.
Har ar ensligt, friskt och stilla; ej ett ljud annat an skogeng sus och branningens dan; hafvet &amp; r det .enda, det eviga saliskapet för Inne p&amp; den lilla girden ar en blomrik dem, som bo hlir uppe.
rabatt.
Den st&amp;tliga, sorgbundna husmodern alskar blommorna, som vore de hennes barn; hon vhrdar dem och vakar öfver dem, hon har - -
ej hjarta att bryta en enda, vill ej se dem hastigt vissna - det ar, som om hon d&amp; tankte p i de tre, som sjukdomen och döden s&amp; plöts- ligt tog.
Men dessa biida ensamma här uppe kanna sig dock ej allena: de ha ju hafvet och, som husfrun stilla, yttrade, d&amp; hon f6ljde mig ett streke p&amp; vag, %B far man ju Ilra att vara tBlig! "
- " T&amp;lig, ja tilig, ' han sade s&amp; med, gamle Knut Laveson nere i laget.
Och honom har tiden hunnit likra den eljes s i svara konsten: att vara Mig, n6got som dock tyckes utmgrka denna förnöjsamma, hederliga fiskarbefolkning, frain den fattige fiskaren till den eget skepp förande kaptenen.
Men gamle Knut ar lägets aldste, ar 81 Ar.
Han &amp; r farbror och .morbror till m h g a äldre och, om ej direkt s&amp; dock i figurlig mening " bestefar " för en hel skara af lagets yngre invainare.
Han bodde tlnnu i den stuga, der större delen af hans lif förrunnit: stugan och b&amp;ten, utom dessa har han knappast varit.
Neri han &amp; r mer &amp; n e5zdast 1G gets lldste: val ä r han bara en tmrfiig ganmal fiskare, nedtjarad och rödögd, men ur blicken lyser just detta tAlamod, som af mabnga onda dagar lart sig bli bofast der, det lyser en gammal mans erfarenhet; visserligen en tarflig gammal fiskare - men som mycket ttbnkt och mycket pröfvat, och som till slutbehillning sunnit en fromhet och för- nöjsamhet, som griper och förödmjukar, p&amp; samma ging som han i sitt enkla tal iit en hvar förmar gifvis lärdomar, ofta bhde sanna och djupa.
Han äger intet af den djarfva barskhet, som företriidesvis karaktlsi- serar Skagens och Drtachmanns hjalte, den gamle fiskasen Lars Kruse; lian har ej utfört hjlltebragder som denae, neni han ingifver en kiinslra, som aldrig Lars Kruse med sina medaljer Byckas v a c h, hur stor be- undran och hur lifligt intresse man hyser för honom; han viicker vördnad.
DB jag skulle söka upp honom i hans stuga, voro p&amp; den lilla garden ett par kvinnor i ifrigt arbete med att laga niat och fAlla hvitc lappar till de " bagare, " de i kobbarna fastsatta kappar, som skulle utmarka stallet, der nlringarne nedstinkts.
" Goddag, " sade jag till en af kvinnorna, " jag kommer med hiils- ni ng frain B. "
och jag nämde namnet pP en af v4ra yngre förfittaïe.
som legat p&amp; Arild en sommar och d&amp; mycket sallskapat med Knut Laveson, hvars hela bjlrta ban runnit.
" Far, far! "
ropade kvinnan, " htrr a r &amp; t Pierskap, som ha11stw friin B.
.
. "
Smil korta, hastiga steg, utmarkande för gammalt folk, som iiro böjda och stela i knana, hördes emot stenliPggningen i en liten bakgárd,.
.
och fram kom Knut Laveson med ' den stora bl&amp; mössan nilgot ner i nacken, med sjömansylletröja, och stora beckbyxor ofvanpa ett par andra af vadmal, och s&amp; brildt fick den gamle vid att höra det honom s&amp; kara namnet, att han ej ga.f sig tid helt afdraga beckplaggen, dem lian endast anvande vid sitt arbete att tjara naringar, utan kom med dem till htllften afdragna.
MAnget af de samtal, jag haft med Knut Laveson, stAr lifligt för mitt minne; han ar i sitt ofta med ordstaf, smilvers och bibelsprhk fyndigt inflickade tal liksom i sitt vasen, der han trots de röda ögon- locken annu klarögd vänligt blickar p&amp; oas genom de stora massings- glasögonen, en hel personlighet, trofast och minnesgod, som folket har i allmanhet, val vard b&amp;de att lara känna och aftaga hatten för.
Det namn, jag niimt, löste genast Knut Lavesons tunga; till den, som kom med en sidan halsning, kutide han för visst ha tillit och tala fritt inför, p&amp; samma ging som minnen f r h en hel sommars m h g a samsprhk strömmade p&amp; honom och tvungo honom att riktigt tala ut.
Han talar ocks&amp; garna langa stunder, och d&amp; liksom i sin ghng kort, afbrutet, följande sin egen tankeghng, men oftast förunder- ligt rikt; hans inre lif rör sig annu friskt och varmt.
" Det var mig en stor gladje att höra fr&amp; honom, " sade gamle Knut Laveson, halft upprörd, helt glad, " det var den baste karl, som n8osiii va ' t p&amp; laget - en sikdan kommer det aldrig mera hit - - " ' " Ja hanv - - sade kvinnan, som band garn p&amp; garden, i det.
hon vande sig om och lat niitet sjunka, " han var med oss, nar det brann här - och han sparde sig inte - han stod bland oss och rir- betade som en af oss - - - " " Jag har m&amp;nga ganger önskat se honom igen, innan jag dör, men nu ii ' jag li ' aval sh gla ' att ha ' hört frh ' n.
Han mins nock sin gamle Kuut Laveson, - - jag har ttlnkt skrifva till ' en - nu skalk jag minsann ocksi göra det.
- - Jag hade en gammal bok, en po- etisk bok, som jag arft; den var fr&amp; 17 16, och den ville han s&amp; gama ha - - men jag kunde inte ge hoiiom den, förran jag frigat dött- rarna - fast, " tillade gubben sm&amp;tt förlagen, " jag gör nog som jag vill, - men s&amp; fick han den, emot att jag skulle f&amp; nigon af hans egna backer - och jag fick tv&amp; stycken; ja, jag kände s&amp; godt igen mig sjalf i den: han g&amp;r mellan husen och vankar i sina egna tankar - ja, det ar jag det - och s&amp; han, den tullige i triiskorna, han som tog tonen f r i ' klockaren - han g&amp;r der oppe i läget annu - " " Är Knut Laveson alldeles ensam nu? "
" Nej - jag har nu denna dottren min - men alla mina pAgar ii ' borta; den aldste gaf sig ut me det skepp, som hette Arild, liksom,.
laget har, nien s i rymde han fr&amp; ' det och har aldrig hörts &amp; t sedan det &amp; r nu 22 ar se ' n; en ar död och begrafven i en stad, som heter Eivorna, en annan föll i sydamerikanska kriget, och den fjlrde, han ja, " sade gubben med graten i Iialsen - " det hor händt mig s i underbart - han, min yngste, reste ut för 16 Ar sedan, och har aldrig litit höra i f sig, och jag trodde honom död för langese ' n - och s&amp; nu i sommar kommer det ett bref med hans portratt han var er; vacker pöjk, s&amp; klar i synen - pengar va ' det inte i brefvet, jag t ' dnkte inte hlller p&amp; det., inte p&amp; en enda skelling, jag blef bara gla ', " sade Knut Laveson, i det han upprörd torkade sig i Qonen, nbrefvet skall jag visa; svaret skref jag sjalf, men se utanskrifteu, den skref jag s&amp; fAkunnigt; det skulle till San Francisko, och barr var d&amp; en sidan god herre, en reda ' tör h g t oppe fral landet, som var nygift och bodde der henne p&amp; krogen hos mor Cilla, der herskagerna, som bada, Bta middag; och han hjalpte mig, och han till och med betalte post- portot - det var nu hans godhet.
Ja, det kom ju i tidningen se ' n, " gubben sag rakt framfar sig under den breda mössktirmen och me4 ett uttryck af förlrgen stolthet: att ha ' statt i tidningen " var den största ara, som ntigonsin vederfarits honom; " och s&amp; skref jag och tacka, " harmed uppdrog han med mycken svirighet ur byxfickan ett hoprulladt, nedtjaradt papper, virade kring en blyerts: " jag skref &amp; h t tag det nu och skicka det till B.
., han för att ha det och lasa d&amp; skulle nock bli gla9, om lian fick se det. "
- - Brefvet var riktigt bro skrifvet med stor redig stil, och gubben bar det alltid p&amp; sig, det var hans stolthet.
P&amp; hans önskan afskref jag det.
I all sin originella naivitet bar det prageln af Knut Lave- sons bAde styrka och svaghet: trofast tacksamhet och da och d&amp; en flaska " birn nere i " mor Gillas " krogstuge, jamte stoltheten öfver att v ara en " observeradR person: Min goda herr Redatör!
Min blygsel &amp; r ganska stor, om jag vigade eller ej, att skrifva nigra rader till Herr Redatbren; ena dagen bom efter den saiidra alts8 n&amp;r jag gick för mig själf tyktes det liksom ropa i örat skrif till den Goda Herrn, och tacka Honom s&amp; godt du kan far den glad- jefulla annonsen i tidningen n: o 80; jag trodde ej att jag p % gamla dagar sidan heder skulle f&amp; erfara, ty sar tidningen kom till mor Sella blef intet litet uppst&amp;ndelse bland Berrskaperna, alla ville lasa den bide Herrar och fruar ifrln en till en annan, SA att jag sjtllf knappast fick tid att lasa den.
till slut fick var klockare veta om tidningen och (med önskan) f&amp; lasa den ho h e t, om intet Prestem med fick I ' dsa den och s&amp; ar jag genom detsame Mde kand och halsad - - -.
.
af alla, m&amp;ngon sager till mor Sella gif den gamle en half bir och alt. a r val.
FörsmA nu ej min enfaldiga tusengBnger tack för all god- het mig a r bevist: ty s&amp; har jag läst och s&amp; star det skrifvet: har ni- gon bevist dig ara och godt förglömmer du det ar dig stor spott; ty det a r báde för gammal och ung, att tacklös garning ar alltid tung - för ro skull, om jag fBr litet plasera, s&amp; .ar min önskan den att den första handvärkare som behöfves i Edert hus mBtte.vara vaggemakaren, all annan godhet &amp; r ock bra, men denna önskan är alt god och väl- kommen af sBta makar.
Lefven väl, Lefven val!
Gud valsigne Eder säger den gamle.
Knut Laveson.
D&amp; vi last brefvet, rackte oss gubben sitt eget till sonen samt dennes, som innehöll redogörelsen om, huru.hans lif förflutit dessa 1 6 hr, en enkel bertittelse om ett hhrdt och strafsamt lif i frammande land, der nu langtan efter att höra frBn hemmet gripit honom.
Knut.
Lavesons svar visade, liksom nyss Btergifna bref, att han praktiserar sin teori angsende brefskrifning, den han vid ett annat tillfalle medde- lade mig: " vir gamle skolmästare sa ' alltid: iiar ni skrifver, pöjkar, s&amp; sitt aldrig och fundera, utan IBtsa, som om den, du vill skrifva tell, sitter vid din sida - och skrif s&amp;som du skulle tala tell ' en - det gBr bast - - " " Kom.
nu: med, Knut Laveson, och drick en half bir hos " mor Cilla " - Drick!
.
Skal! "
Gubben tog ett litet hopp af gliidje: " d&amp; a ' det nock bäst, jag tar byxorna &amp; f mig - " dottern halp honom helt och hillet af med bedrplaggen, och med smA latta steg skyndade hau in i huset, att tvatta bort tjhran.
Sedan han satt sig tillratta i lagets krogstuga, styrd af ' mor lagt Cilla - lagets myndigaste kvinna., alla badgasters värdinna sin stora mössa p&amp; ena knat, strukit upp sitt annu rika gr&amp; h&amp;r och f i t t sin halfva ö1 framför sig, var Knut Laveson en fullkomligt Jyck- lig nian.
- - " Gud har nu alltid varit min hjhlp: min och allas förtröstan vare till honom, sil g&amp;r allt val, och inte har jag behöft bettla an, och inte haller har jag behöft att begara hjalp Af församlingen och g&amp; i vtigen för nhgon annan, som kunde behöfva det bättre &amp; n jag, för annu kan jag arbeta, ' och det a r d&amp; inte förbjudet.
Jag.
har bara tre sin&amp; yöjkar med i biten, men vi manövrerar oss and&amp;; beratta det s&amp; blir han gla '; mins han rnanne annu den visan, jag larde ' n?
för B.
- det var en ssdan utmiirkt visa, " och dcrxned.började Knut Laveson med ett visst rytmiskt fall i tonen och med Atskilliga afvikelser frán originalet föredraga följande:.
.
-.
.
.
Ack, hur hastigt flyktar ej menuteii ingen dödlig hindra kan dess lopp, knapt den börjad ar, förrn den är sluten, knapt den hinner öppna rosens knopp, men likvit1 kan p % den samma komma bhde karleken och hatets agg, mkngen liten eldig laga flamma, mhgen s&amp;ras utaf sm8rtans tagg.
SA njut d&amp; gladjen hvar menut af lifvet gör det goda, gör det nyttiga, gif en skarf af det, som dig iir gifvet &amp; t den usla och den torftiga, d&amp; skall du i dödsmenuten smaka lugn och styrka, och i döden säll kasta nbjd en tacksam blick tillbaka, slumra roligt in den s i s t kval1 - - - " " Stod den visan i boken, han fick? "
" Ah nej ", sade en medelilders krinina, som satt och band not vid fönstret, " den boken var &amp; f vara förfader. "
" den " Den var %f en som hette Runius, " sade Knut Laveson sto1 i boken; det var en utmarkt bok.
Läs den!
- Det tir s i för- underligt, att en manniska kan komma med sadana anstalter; poet ar nagot, som ' skall komme regnande ned i hufvudet.
kardom vill nog till, men inte alla larda it ' poeter - -; den har visan liirde B.
&amp; f mig; men melodien, den fick han inte med, fast jag garria sjöng den, för jug har varit b %de med lustigt och olustigt folk, sjungit med dem som har sjungit, och gr&amp;tit med dem har gr&amp;tit.D nDet a r en utmarkt melodi till den visan, ' afbröt kvinnani vid fönstret, Catrina, krogvardinnans, mor Gillbas syster och gubbens syster- dotter, och började sjunga första versen; att vara beslagtad med mor Cilla, som hgrskar öfver s&amp; mAnga fina badherskaper, a r en stor he- der p % Arilds läge, och gamle Xnut ser visst p % en och säger med sjalfkiinsla: nae, jag a r hinnas morbror, mor Cillas der. "
Med klar ehuru nagot svag st#mms tog s&amp; Knut upp andra v&amp;- set och sjöng visan ut.
E n och annan af de i mor Cillas stuga bo- ende " herskapernen, som undrade öfves den ovanliga duetten, tittadc in genom dörren, meii Knut lat ej störa sig; han hade nu kommit rik- tigt i tagen - han ar lagets sagoförtaijare och berlttar val - och gaf mig efter visans slut till biista Itskilliga bertittelser om nförlornin- garn p&amp; den tid, d % ilnnu inte " rackettskjatning " brukades.
Men han -.
.
hade lart mig att med vissa förbehall lyssna till dessa hans glansnum- mer, " ty, " hade han en gAng anförtrott mig; " har var en gAng en fru frk ' Helsingbörg, som reste omkring och ville ha historier - jag visste inte, jag skulle hitta pi, och SA matte jag ljuga ' na s8 full .med historier - och se ' n har jag last deni tryckta i bok!
- - n. Vanskapen mellan mig och Knut Laveson stadfastes &amp; n ytterli- .gam under de följande dagarna geuom nAgra rullar tobak till hans vinterförrAd och en och annan flaska ö1 hos mor Cilla, Ofta nog van- kade gubben.ovanligt fundersam omkring; brehet., som skulle skrifvas - och sändas med mig till B.
., 18g honom i tankarna: " han ska ' nock ble, gla9 och f&amp; bref frA7 mig, " sade gubben med tillförsigt, hvarje ging vi.
möttes i nilgon af lagets smA tr8nga gator.
Dagen f&amp;e min afresa tittade jag tidigt p8 morgonen in i Knuts stuga för att f&amp; det markvardiga brefvet; han satt vid det öppna fön- stret, med glasögon p8 niisan och fördjupad i sin skrifning.
Stugan var s8dan han innehaft den jämt i 60 Ar; liten och trilng, med en tyrspis, en bank, en sang och ett slagbord vid fönstret, som stod öp- get, s&amp; att den friska hafsvinden flagtade in i rummet.
Fiskare eller kust- befolkningen i allmanhet skiljer sig fr8n den öfriga allmogen ej minst .deri, a.tt de veta satta pris p&amp; den friska luften, och d8 man eljes p8 landet sallan om ens nhgonsin ser ett öppet fönster, s8 ä r förh8llandet - ett annat i lägena.
Sjöfolk, som aro vana att fylla sina lungor med .den friska hafsluften, tycka sig i fara att kvafvas i den intapta stugan, derför: upp med fönstren och vinden in!
Som helt ung, 22 Ar gammal, hade Knut Laveson flyttat in i - denna stuga med sin 20 Ariga hustru, bhda fr8n eu af .de öfre Kulla- gArdarna.
" Hon var nock en grann tös, " kan man f8 höra Knut be- ratta, " men hon var bra arg; jag hade d8 inte mycket ondt Af7et, för jag 1Ag s8 mycket ute: en och hvar m8 skiljas,ilt, men aldrig uti sinne, .som det heter; men: kör ut naturen med en stiing, den kommer nock igen en gAng, och fast det var fasligt väl, strax jag kom bem, SA r&amp;ckt.e - aldrig den glädjen länge - nar jag hade varit hemma ett par dar, var och barnen, dem tukta hon, s8 det small i, d e t slut med det igen arken.
- - Jag försökte nock att vara Mig, för det skall man ju, men: aldrig SA uselt jiirn, s8 a r det and8 n8 ' t stal i ' et, och om man .spottar Iiinge p s stenen, SA blir den vilt till sist.
Och man kan inte, lefva s8 efter skriften, fast det stAr ju, att man skall vanda den andra # kinden till, d8 man fAr en örfil.
- - - Hur det kan bli i en an- .nan varld, det vet man inte, men det a r alltid bast att vara ödmjuk, - för Herren st8r emot de högfärdiga; det sthr SA i den boken B.
.
fick: -.
-.
.
Dagny.
2
jtiittar kunna intet komma in i himmelriket, ty dörrea &amp; s för lag ock de vilja intet bocka sig.
- - Men nar hon Mg i de sista tagen, s&amp; sa ' hon: " du ska ' förlhta mig, Knut, för jag har inte varit rekti ' emot dig, " och det va ' ord, jag aldrig vantat f&amp; hOra a h a, s&amp; jag sa ': ng&amp; du i Herrans frid till hvile, n8got on&amp; skall aldrig jag ttlnka p&amp; dia graf.
n Denna berattelse stod för mig, d&amp; jag nu satt sgngkanten i gubbens kammare och vantade, att hen skulle skrifva ut sitt bref.
P i bordet lhgo diktböckerna, som B.
.
.
gifvit honom: samt nbgra af Val- denstrbms skrifter.
Sjalf hade han nyss hemkommit fr&amp;n sjön efter att ha ensam dragit in 20 ngringar med en fattig faingst af ej fullt en sal sill, men " man far vara tklig, " och gubben klagade ej öfver det Mrda slitet .för en knapp föda.
Och oaktadt det b h d a arbetet darrade ej hanis kro- kiga, nedtjarade hand, bans handstil vas lika redig, som bans tanke a var klar.
Sextio &amp; r i denna lilla stuga!
Under dessa sextio &amp; r hade det ena dygnet varit det andra likt: om dagen ute i viken att shetta ngringar, och om natten ute i s m m c vik att draga dem in; hemma en knapp ' rivila och en Wkig hustru.
Och s$ smhingom hade stugan blihit fgld af sm&amp; som efterhand vuxit upp och ater försvunnit, somliga alldeles sp&amp;rlbst.i kammande land; och den sn g&amp;ng " granna tösenn hade blifvit gammal och, som kvin- norna vid kusten, filrad och vaderbiten i anisigtet, och Knut Lavesoni sjalf l i k a d; men till slut hade de dock skilts i frid och forsoning, utan mariga ord, men dock nog för att allt bittert och straft för alltid skulle vara utplhadt ur den efterlefvandes minne och hjiirta.
- Och nu p&amp; sistone hade denna ovantade fröjd h h d t honom, brefcet friin sonen, " ett svar, " som han trodde, " p&amp; all8 de stackar ban höjt med bön om n&amp;gon underrattelse fr&amp;n den saknade. "
Och i sammanhang harmed detta nya intresse, denna brefskrifo~n~, som Mr den gamles lifligs ande blef som en bro öfver till en rikare vadd.
Och inom denna enkla ram, Pivilket lif rikt p&amp; gligetroget arbete, p&amp; sjalftappfostrande kraft att vajr undan för ett hetsigt sinne, hsilken ödmjukhet, fromhet, och först och sist hvilket ttalamod.
Saktmodig och talig och dock en karl för sin hatt, det var Knut Laveson, och med - verklig vördnad blickade jag p i det öfver papperet nedlutade lurfviga gril hufvudet.
Men nu var brefvet flrdigt.
Knut Laveson nedlade pennan, strök upp sin gria lugg och torkade med handens baksida svetten ur pan- nan.
Belaten med sitt verk rtickte han mig brefvet att Iasa högt:.
.
.
.
.
.
.
Min goda R Lef Val!
Ju langre tid desto valkomnare torde det kanhanda vara, jag har flera gtinger tankt att skrifva nigra roder, tag ej till misstycke mina enfaldiga ord: Herrn vet, jag ar en olard man, dock valment, mitt hjklrta a r bundet med mycken förtrolighet till herr B.
och i synnerhet - - " för alla goda htilsningar.
Efter en bertittelse om sonens bref och den gode " redatörens " ingripande lydde slutet: " Nu vitncler jag mig till herr B.
.
och säger: ungkarlslifvet a r val godt, men en god halft annu biittre, i synnerhet som tiden ilar och kalla vintern tillstundar, hvem vklrmer sangen?
- Nu vill jag sluta.
mitt bref.
Jag vill vara uppriktig och andäktig Gud Vglsigne oss och alla.
Ty Fromhet och dögd, tukt klra ' ocksti, man mer an guldet skatta mti, nar guldet försvinner, man vet ej hvar, s8 stAr dock dögd och Fromhet kvar.
Lef val!
Lef val!
stiger den gamle Knut Laveson.
P, S.
Nu har jag fylt 81 tir Gud!
hvot om jag lefver till ntista vár min darrande hand för mig sptir. "
D&amp; jag kom till " ungkarlslifvet, " skrattade gubben för sig sjiilf, s&amp; ttirarna runno, aftorkade dem sedan med handen och plirade klipskt: " det skall roa honom, det skulle ju vara lite plaser med i det; han var en s&amp; skklmtsam herre! "
" Farval Knut Laveson, sta nu p&amp; sig i vinter! "
" Gud fAr komma, nar han vill, det a r min tröst - " och med klar blick sade lian farviil med m&amp;nga taclrs6tgelser och halsningar t.ill hans kiire herr B.
.
.
Men ofta ljuda för mig hans s&amp; ofta upprepade ord: ttilig, ja tA- lig; och jag tycker mig d&amp; se gamle Knut, gr&amp; och böjd, vankande " i sina egna tankar " mellan Arilds ltiges smti hus och kojor, numera en- dast vantande pi, att " Gud skall komma. "
- Och frAn honom vandrar min tanke till den vackra sorgsna kvinnan i gtirden deruppe mellan bokarna, der hon gAr sti vanligt och pysslar och allt emellan&amp; med era; suck tungsint blickar ut öfver Schelderviken, som.
n- kastar 18nga böljor.
latt mot Tslngahallar.
n.
.
-.
.
.
.
.
Brev til Dagny fra Kristiania.
Kristiania har i den senere tid varet mest optaget af fabrikpigernes strike, forsvarsforeningen og livindernes storair- tede tilslutning til den og af de nye böger til jul, fremfor alle da Guds Yeie.
Striken er som bekjendt afsluttet med at de stakliels piger har gjenoptaget sit arbeide paa de gamle betingelser.
Dog kan f i n haabe a t den opsigt og tilslutning sagen har vakt og den generositet som saa mange kulistnere og frem- ragende mamd og kvinder har vist mod de strikende, ikke vi1 vare uden inflydelse paa de arbeidendes fremtidige vilkaar.
De har selv fölt sympati og solidaritet fra sine medmen- neskers side, fölt a t mennesker fölte for dem, dette forhold vi1 val ogsaa virke til a t det nye lönningsregulativ blir dem gunstigere.
Med menneskenes öiiie paa sig blir fölelsen af ansvar starkere.
- Kvindereisriinge i Forsvarssagen har som tilstrakkelig sees af aviserne vundet forsvaret mange penge og megen tilslutning, men ogsaal hvad mindre kommer frem offentlig, ads killig modstamd och kritik.
Denne bestaar da i: Man finder at alt det staak er unödigen at henkalde det krigslystne Eiiropas opmaerksamhed paa et lidet land der frem- h r alt bör se i krig at vare neutral; man finder a t det er usandt, naar kvinder her i landet giver, thi de som har noget er saa faa, at det er et ganske forsvindende antal; de andres eiendom for saa vidt som den findes, eies og disponeres over afderes maend, saa det at kvinder giver er humbug.
Man finder ogsaa a t krig bör ikke vare h i n d e r s interesse, kan ikke vare det.
Det er dem som bringer til verden med smerte de mennesker som krigen draber, alene derfor blir deres forhold e t andet.
Foreninger for neutralitet, for pleie af syge og saarede i felt det er kvindernes sag.
- Dette er gammeldags, men intet kan vare mere gammeldags end selve kvindernes opraab.
Det var tydeligt skrevet af en mand og indeholdt: alt det som maend finder a t h i n d e r bör föle, ligesom tydelig- vis hele kvindernes deltagelse var maends vark.
- Det va- sentlige der haabes opnaaet er ve1 at storthinget ikke kan blive v.ed a t knappe af paa bevilningerne til forsvaret ligeover
for en saadan folkestemning, men selve dette politiske kande-.
stöberi, ved privat initiativ a t gribe ind i hvad der var re- * gjeringens og stortingets pligt og ret a t arbeide for, selve dette afkjöler ogsaa mange.
Baade striken og forsvarssagen fik foröget fart og interesse ved Björnsons inclgriben, til fordel for striken, mod forsvarsbevzegelsen.
Det hele endte med den almindelige Björne-jagt som er det ikke sjzeldne og ikke opbyggelige sknespil i vor presse og som, hvad man ellers kan tanke og mene, blot forcli den er alles krig mod en, blir - afskyelig for retsindige mennesker.
Alt dette kom san meget mere ubehageligt som Guds Veie har vundet megen sympati og beundring.
Ejendere er enige om a t szette den hoit over " Det flager?
Det flager flöd over alle bredder, i Guds Veie er compositionen ganske an- deiledes enkel og concentreret, men grundtanken og konflikten rammer det centrale i kristenclommen.
Kristus var przest ' og lage, det var gjennem deres syge legemer han made men- neskenes sjzele.
Nu er przesterne ikke mere lreger, lzegerne ikke mere przester.
Tvertom, de som skulde arbeide sammen ar- beider hinanden imod.
I Kristi liv, i Kristi 1sre var gjerning og tro uadskillige.
Kristi kirke, iszer da den lutherske har sat troen i höiszedet og regner ikke gjerningerne som saadanne med i kristenhet, men de foragtede gjerninger optages af de humane, som igjen fornzegter og foragter kristentroen.
Saaledes er det blevet skilt og splittet som skulde vare og var et.
Denne splittelse er tyngdpunktet i Björnsons bog.
Den kulminerer mellem przesten og lagen ved et sygeleie, skildret saa som kun en förste rangs digter kan det og Björn- sens store seier her er at han har ladet przesten handle saa, at man maa vfere enig med przesten og sige: han kunde ikke, han burde ikke gjöre andeledes.
Men i den zedle strid faar lzegen siden overtaget og afnöder przesten den indrömmelse: nDer bra folk gaar der er Guds veie " -.
Bogen barer hel igjennern en mzegtig aands stempel og er fuld af saa fine detaljer og saa trreffencle psykologisk karakteristisk, som kun kan findes hos en digter af Björnsons lyriske og dramatiske rang.
Björnsons bog staar paa en höide for sig selv og rager op over al anden juleliteratur.
Maa det dog vare mig tilladt blandt bögerne paa det norske julebord at fremhzeve for Dagnys Izeserinder nEviinaern af fru Ann&amp; Nunch, en kraftig, varm,
talentfuld bog, et energisk indlzeg mod bohemo-litesaturea og boheme-standpunktet, farverig i sine detaljer, intesessant og liv- lig i sin udvikling.
At den ikke kan vare udelt!
behagelig at * lzese folger med nödvendighed af selve stoffet, skjöndt discret behandlet.
Vi har visselig her en mege t lovende ny forfattesindc.
Selve sprogbehandlingen og den plastiske relief hos cnhveï af personerne, sammen med stilens personlige glöd röber en afgjort begavelse.
&lt;- Fröken Charlotte Koren, forf.
af Gjertmcl, Hans SkjeOlle o. fl.
har sendt hjem fra England, Iivor h m Izenge har op- holdt sig, Agga, der foregaar i England og skildrer engelsk natur, liv og memesker baade i London og p&amp; landet med megen finhed og liv.
Man faar lyst til att reise til England ag a t tage Agga med som guide.
De fleste vi1 lzso den med megen intesesse, let, behageligt og dannet skrevet som den er ..
Sympatisk og endog gsibende er skildsingen af den elskelige for fattigdom sygclom og nöd opcfreade miss Gmbam og man ser af hendes przediken og h r d e n blau (1t sailafim- dets bzerme a t det er fra Englamid exemplet er kommet ii!
den filantropiske virksomhed, der has skaffet mange af vore damer en saa smuk og velfortjent anseelse.
Til Fredrika-Bremer-förbundets udvalg af börne- och ung- doms literatur vi1 jeg tillade mig att anbefale.
Illustreret Tidende for b h udgivet af Nordahl Eolfsen, med interessant og livlig text, smukke illustratione;.
lege, rebus, c. s. v. og Elc gawmel prasteguard af - Kasen Stenerseu, en saudfid.ig skilt !- sing af en gammeldags norsk pmstegaard og dens beboerrh, fordringslös, elskvardig, eiendornmelig og tiltrakkende for ung og gammel.
Marie Zakrzewska.
Denna utmärkta kvinna, hvars namn &amp; r nara förknippadt med en af kvinnosakens största segrar, henne miste jag uppsöka strax första dagen, d&amp; jag kom till Boston, detta paradis för kvinnor, sar- skildt för " emanciperaden medlemmar af könet.
Jag fann henne tillika med hennes van, Julia Sprague, f. .d.
iararinna, i en villa vid utkanten af staden, der dessa tvti - " a glo- rious couple " som de med ratta blifvit kallade - skapat sig ett vackert hem, öppet för enhvar, som kommer till dem med sinne för de idéer de sjalfva lefva och verka för.
.
Sedermera Atersig jag Marie Zakrzewska vid m h g a olika tillfällen.
Jag sig henne d&amp; hon, den snart sextioiriga kvinnan, hemkommen efter en hel dag af oafbrutet arbete för att njuta nagra timmars hvila, fick höra att ett sjukt barn behöfde hennes hjalp och sprang upp s i rask som en ung flicka för att skynda till det.
Eller dti hon i sina konsulta- tionsrum i den centralaste deien af staden tog emot de minga yngre och aldre kvinnor af alla samhallsklasser, som kommo till henne med sina egna och sina barns kroppsliga och andliga skröpligheter; och hon d i med den för henne egna blandningen af öm moderlighet och lugn myndighet visade sig vara en skicklig famPljeZäkare i ordets egent- ligaste bemarkelse, i stind att genomskada invecklade förhtillanden och .gifva rad för mer an ögonblickets behof.
Eller da hon gastades af landsman frin " das grosse Vaterlandn p&amp; andra sidan hafvet och med sin öfverltlgsna m&amp;i.nniskok&amp;nnedom och sitt ungdomligt friska intresse tillsa.mmnn med deal dryftade dagens brannande frAgor.
Mest oför- giitlig ar dock för mig den första kvallen, d&amp; jag s&amp;g henne i kretsen af hennes elever, oinkring tjugu yngre kvinliga Ilkare friin Boston; Jag hörde henne d&amp; tillsamman med den enda äldre, som var iiarvarande, dr. Morton, uppfriska sina minnen fr8n deras sviira tid, dti de bida hade arbetat p&amp; det som varit Marie Zakrzewskas lifsm&amp;l, det hvarför hon blef emigrant, n&amp;mligen bildandet af en praktisk öfningsskola för kvinliga Iakare, ett sjukhus för kvinnor, skött af kvinnor.
Det var 1&amp;tt nog nu far den firade lakaren, som bares p i han- derna af man och kvinnor ur Bostons allra bästa kretsar, a t t.
sitta i sitt ombonade hem vid sitt rikliga bord och.
minnas de dagar, dti eii skifva flitsk till frukosten varit en eftertraktad ' lyxartikel för 1Lrare och elever vid hospitalet; d&amp; ett Arligt teaterbesök varit all den förströelse de unnade sig och d i de varit hanvisade till att söka sin praktik bland de lagsta lagren af befolkningen, bland fattiga irltindskor, som pti samma -
g h g de begagnade sig af de bildade damernas bjalp, dock med uppbliiss ringaktning s4go ned ph de " emanciperade fruntimren! '
De unga kvinnor,.
som sutto rundt omkring Marie Zakrzemska tilljublade henne sitt bifall och sin gladje öfver de segrar hon vunnit.
För dem Mg nu vagen öp- pen; men hennes breda panna med det glatta, At sidorna nerstrukna haret bar pragel af att hvnd hon kommit till, det hade hon niátt genom kamp.
Det var i Nem York som Marie Zakrzewska tillsamman med systrarna Blackwe71 (Emilg och Elisabeth, den sistngmada kand af ve^ hos oss som författare till Moral Education) tillkampat kvinnorna rätt till praktisk utbildning, hvilket dittills varit dem f6rnekadt trots det att enstaka liikareskolor gifvit dem tillfitlle till teoretisk utbildning och examen.
Men för att fil medel till sjukhusets upprattande hadc hon mast vanda sig till Boston, sh att denna stad afven i förevarande fall hafdat sitt rykte för att vara den axel, som drifver fram&amp;ts&amp;ri- dandets hjul i Förenta Staterna.
Bon hade skaffat sig tilltrade til; förmögna familjer, om hvilka hon visste att de hade hjarta för en stor sak; der hade hon talat för sin s$ varmt och öfvertygande, att mar?
icke blott öppnat sin pung för henne ntan ccksä nagra 2f döttrarnc i dessa hus gifvit sig i lara hos henne, unga kvinnor för hvilka tan- ken p&amp; att blifva Iakare varit lika främmande " som den i detta ögon- blick skulle vara för en prinsessa af blodet i Europa. "
Sedan hon; fatt sjnkliuset i New York i @ ng, hade Ntarie Ztakrzemska följt den uppmaning som staldes till henne att inratta nilgot liknande i sjtilfva Boston.
Hur mycken möda detta kostat, det blir latt nog bort- glömdt nu d&amp; man ser den stolta byggning, som b h namoet New Z n g l a ~ d Hossita2 fog * Women.
Den framgång som M.
Z. haft var s&amp; mycket markiigare som bon var en f r h m h g och i i a e t afseende haft andra foretraden A m - för vanliga emigranter an sin egen personlighets.
Bon hade, inrim hon kom till Amerika i sina tankar " idealiserat landets frihet och 3 synnerhet kvinnans stallning. "
" Hade jag vetat bvad jag nia efter flera &amp; rs vistelse i landet vet, skulle jag troligtvis tanke mig för tv&amp; ganger, innan jag emigrerade; ty till och med den idealiserade frihe -- ten har förlorat en del af sin tjusningsförmAga, d % jag betanker hur- m ~ c k e t blttre den kunde vara. '
Icke fh sorgliga historier har N.
Z. att beriktta om ungs lands- maninnor af god, ja t. o. m. framstilende familj, som hon förgafses sökt radda frhn det sorgliga öde de dragit öfver sig genom sin okun- nighet och ofömaga att st8 p&amp; egna ben.
Sjalf var hon af annar taga.
I den stund hennes medel taga slut och hon inga patienter k a r fh, slir hon sig p&amp; affarer, köper ullgarn för sina sista styfrar, psnt-
siitter sin klockkedja för att f&amp; pengar till att annonsera efter arbe- terskor och ger dessa i uppdrag att förfardiga en modeartikel, for hvilken hon skaffar afsattning hos köpmännen.
D&amp; denna vara en tid efter kommer ur bruk, griper hon sig an med en alldeles ny, livil- lien liksom den första skaffar henne och hennes lilla skara arbeterskor pengar.
Men efter ett Ars förlopp blir det tydligt för henne, att ehuru h&amp; p&amp; detta sätt kan skaffa sig lifsuppehtille, ja kanske for- mögenhet, kommer hon dock icke sitt egentliga rnA1 ett steg narrnare, vinner icke ens det att lara sig spraket (hon hade ej ltitt för spriik), derför att hon viisentligen har att görs med landsman; utan tvekan slAr bon da strax om och begifver sig med tom börs, men friskt mod och ett oryggligt beslut att underkasta sig hvad det vara m&amp;, till ett vestligt universitet för att taga sin examen.
Det gjorde hon, trots sprhket, SA bra, att fakulteten ber henne till utmarkelsetecken mot- taga den summa hon 1Anat att studera för.
Hon var tjugufyra Ar gammal, d&amp; hon 1853 lemnade sin fader- nestad Berlin, der hon utbildat sig till barnmorska.
Skildringen af hennes barndoms- och ungdomslif, gifven af henne sjalf i bref till eu vauinna (Life of M. Zakrzewska by Garoline Dall), ar en kvinnohistoria af sardeles stort intresse.
MAnga &amp; r igenom hade hon lidit för det hon kommit till världen som en flicka, med anlag och intressen rigtade p&amp; annat tin det vanliga.
" Jag a r stolt öfver dig, min dottern, skrif- ver hennes far, en för sin politiska radikalism afskedad preussisk of- ficer, till henne i Amerika, " men du vAllar mig dock mera sorg $in niigot annat af mina barn.
Vore du en ung man, kunde jag ej finna ord nog att uttrycka min gladje och stolthet öfver ditt handlingssatt, ty jag vet att du har dig själf att tacka för allt hvad du ut- rattar; men du är en kvinna, en svag kviana, och allt som jag kan göra för dig nu Zlr att sörja och grAta.
O, ' min dot- ter, vand om frAn den olyckliga väg du betradt; tro mig, frestelsen att lefva för mfinskligheten, hur lockande den än kan synas, skall dock slutligen blott leda dig att inse att allt ä r f&amp;fanglighet, och att otack ar världens lön. "
Samma e l h d e hade följt henne friin hennes tidigaste barndom.
I skolan hade hon till straff för sitt sjalfstiindiga upptradande blifvit öfverflyttad frAu flickklasserna till gossarna.
Hon tyckte om att vara tillsamman med dem och taga del i deras frilufts- lekar; men p&amp; samma ging led hon af att vara utestangd frán sällskap med lärare och kamrater af sitt eget kön.
I sitt elfte Ar fann hon iindtligen en vihinna, som bon kunde hängifva sig At med all den vär- me, som lag i hennes natur.
V#ninnan var katolik, och af idel karlek var Marie till och med bettlukt p&amp; att öfverg8 till samma religion ocb
blifva nunna tillsnmman med henne.
DL hiinder det on dag i skolan, ni6r Marie som vanligt ifrigt uppsöker vaninnan, att denna ej vill tala till henne, utan vänder sig bort och brister i gr&amp; Hennes biktfader hade förbjudit henne att urngss med en protestant, ocli hon tigger och ber att Marie sh snart som möjligt skall blifva katolik.
nEn kort stund sag jag p i henne, djupt uppskakad och mera bedröfvad i hemes &amp; n i mina egna vagnar.
Sá vände jag mig plötsligt bort, utan att saga ett enda ord.
Jag hade fatt ögonen öpgm för katolska kyrkans &amp; J- ranni, och den hade mist en blifvande proselyt.
Jag narmade mig aldrig mer min vaninna och talade aldrig med henne mer i skolan. "
Maries mor hade, d&amp; fadren förlorade sin tjtlnst, tagit barnmosske- examen och praktiserade i Berlin.
Bon saknade derför kvinlig tillsyn i hemmet; lärare och kamrater gjords narr af henne gör bennes brist p&amp; prydlighet - vacker var hon af naturen ej; men fast detta gjorda henne ondt, föll det henne icke in att det kuude vara annorlunda.
' En g&amp;ng ble f jag verkligen tvungen att skratta &amp; t mig sjalf dab jag af en händelse fick se mitt ansigte i spegeln, med ena hgrflatan r8tf öfver venstra örat och den andra öfver hcgra ' ögat.
Helt lugnt hangdc jag dA en karta öfver spegeln och fortsztte, mic likning.
De h %rda omdömen som drabbade mig, gjorde mig tidigt reflekterande.
Jag hörde att man kallade mig stpfsint, blott derför att jag inte ville ge efter, dA jag kände att jag hade rätt.
Jag visste, att jag endast ön- skade alla andra godt och gärna ville lemno min hjalp der den k m d e bebbfaas; jag s&amp;g, att samma personer, som uudveko mitt ~ a l l ~ k och ap gjorde narr af mig, icke blott mottogo, utan afren fordrade tjanster af mig; haraf blef en följd att jag anuu mer sISt mig itiom mig sjalf. "
Under sina sista skolar fann emdlcrtid Xarie i en tjugu 5s i6ldre lärare en van, som fick ett stort och Bielsosscnt inflytande öfver henne.
Han började med att i all vanlighet göra henne uppmarksam p&amp; den otjänst hon gjorde sig själf genom sin v&amp;rdslösade klldsel och sitt barda väsen, och det dröjde icke lange förran hon rattat b %da delarm.
Nu fick hon till och med, fasttln fullkomligt utan grund, af kamraterna höra att hon var svag för grannlit och kokett.
Men här var nu m- ledning gifven till ett förtroligare förhillande mellan henne och lararen, som biide genom samtal och regelbunden undervisning i pspkologi sbkte försona Marie med människonaturens svagheter, hvilka hon re- dan i det praktiska lifvet lärt känna.
Den Ilskade lararen sjuknade emellertid; en morgon skickar ban bud efter henne och vill taga af- sked af henne.
Hon far ej tillaltelse att !erma, skolan fdrs &amp; n det lir för sent, och hon finner honom död; nu fsttsr bon en s %dan afsky för skolan, att hon pil intet vilkor lgngre vill g&amp; der.
' Det kan sagas om Marie Zakrzewska, att hon " burit marskalks- stafven i tornisten " fr&amp;n det hon var barn.
Som andra barn fick hon dockor att leka med; men det dröjde aldrig mAnga dagar, innan hon upptackte att de smA varelserna ledo af alla möjliga krampor och .mhste plastras om.
Operationer företogos bAde p&amp; hennes egna och ph syskons och kamraters dockor, vanligen med dödlig utgsng.
Marie upptriidde d&amp; vid begrafningen i egenskap af prest och moralist och: lockade ej sllllan sina Ahörare att gr&amp;ta genom att skildra hvilken van- vArd de oskyldiga smA varit utsatta för SA i kroppsligt som andligt .afseende.
Stora medicinska arbeten slukades af den vetgiriga flickan .vid en &amp; Ider, dil andra barn läsa sagor.
Hon hade knappt slutat sko- lan förr an hon blef sin mdrs medhjalperska vid dennas stora praktik.
Hela veckor igenom vor0 hvarken mor eller dotter ur kladerna.
" Un- .der dessa hr lärde jag känns m&amp;nniskolifvet i grund och botten.
Jag .s&amp;g dygden i trasor ocli lasten i högsatet.
Jag shg prostituerade kvin- nor, som föreföllo mig rena och kvinnor ur s&amp; kallade blttre klasser, .som ing&amp;fv-o mig vämjelse.
Jag lärde mig bedöma manniskona- turen, se det goda, der hvarest varlden finner endast fel och se fel, der Imrest ögonskenligen blott dygder finnas.
Dessa erfarenheter kostade mig min ungdomliga omedelbarhet; men jag ville ej byta bort dem mot att evigt kunna bevara ungdomens tilltro.
MA alla och en- hvar söka bevara skenet; men den som vill blifva i s t h d att hjälpa andra med bAde insigt och medk %nsla, mlste kunna gonomsktlda ytan s c h se, hvad som ligger bakom. "
Vid aderton Ars ilder söker M.
Z. tilltriide till Berlins barn- morske-skola, men det nekas henne, derför att hon ilr ung och ogift.
Hon studerar d&amp; privat under öfverläkarens ledning, men upprepar p % samma ghng &amp; r efter Ar sin ansökan.
Genom vädjan till konungen lyckas till slut professorn f&amp; in sin gunstling vid skolan.
PA samma gAng hon nu upptages som elev, anstaller professorn henne som sin medhjalpare vid undervisningen af s8väl kvinliga som manliga elever.
Hans helsa var bracklig, och han hade gjort upp en plan att uppfostra .henne till sin eftertradare som lärare vid skolan, hvilken plats hon skulle förena med den af stiftelsens första barnmorska.
Fastän hon visade stg fullt kompetent till dessa embeten, väcktes dock f r h flera h811 ett &amp; dant motsthnd mot hans planer, att det blott genom utom- ordentliga anstrilngningar &amp; hans sida och hlirdt arbete A hennes lyt- kades genomdrifva dem.
Och samma dag som hon, stralande af glildje, meddelar honoin sin utnamning, dör han.
Deras gemensamma mot- sthndare, som i henne se en representant för den förhatliga kvinnofr8- gan, begagna sig hllraf for att upptaga striden p&amp; nytt och föra den.
nu med de lägsta vapen.
M.
Z. soker afväpna dem genom att afst8 en del af sin myndighet At en diakonissa, som man frsn en viss sida.
vill ha fram.
Men d8 ej heller denna uppoffring synes hjtilpa, före- drager hon, att nedlägga striden, nöjd att lemna sin plats med bästa möjliga vitsord om duglighet och personlig aktningsvardhet.
Hellre än att fortsätta en strid, hvars smAaktighet synes henne ovärdig, vill: hon arbeta för sin sak pii en plats der de svarigheter, som visserligen förests, dock äro af en mindre pinsam art.
Det framgár af ofvan citerade uttalande om den amerikanska fri- heten, att M.
Z. icke undgick att känna sig sviken i sina förväiitningar.
Emellertid var dock just hon med sin storslagna, kraftiga karaktär den rätta att börja kampen p&amp; en skadeplats, der det galler i sanning stora insatser.
Hon var uthhllig nog att välbehtlllen kunna genomg8 den skiirseld som förestir enhvar fullvuxen människa, innan Iion lyckas blifva hemmastadd i en s i främmande kultur ' som den amerikanska.
Och hon var SA framstsende att amerikanarne förlato henne att hon ej var en a.f dem.
Srnihingom slöt hon sig ocksh med upprigtig sympati och förtroende till sina nya landsman.
Genom resor i sitt gamla fader- nesland och umghnge med landsman följde hon utvecklingen i Europa i den sociala fragan, som framför allt tyckes ligga henne om hjärtat.
Men äfven p8 detta omrAde kom hon efterhand att vanta sig mer af utvecklingen i det nya landet &amp; n i det gamla.
I senare Ar ha hennes rekreationsresor mera haft vestern till mA1 &amp; n gamla vadden, hon har t. ex. besbkt Kalifornien.
Och hon har alla förutsattningar för att kunna ratt bedöma det folk hon frivilligt slutit sig till och bland hvilket hon lefvat ett lif, sh vackert och viilsignelserilit som fii af hen- Iiivstine Frede.i-.i-sen.
nes samtidskvinnor.
Kvinliga Skolrådsledamöter.
Det h h d t anlitade utrymmet har hindrat oss att i detta häfte införa nAgra notiser.
Dock kunna vi ej uriderliita att upprakna nam- neri p&amp; de damer, hvilka blifvit valda till skolr&amp;dsledamöter.
, Först &amp; ledes fröken Lilly Engström, Stockholm, derefter fröken.
Eva Rodhe, Göteborg, samt fröken Britte Sophie Raab 8 Ugglansryd, Ryssby församling.
Vidare enkefru Anna Ch.
Olsson i Kyrkesund, frn Francke och Doktorinnan Belfrage i Fiissbergs församling invid Göteborg, fru d ' Angotte född Bexell i Grimetons f6rsamling, Halland, samt grefvinnan Augusta von Essen i Helsingborg.
Literatur.
Anne-Charlotte Leffier: Ur lifvet, Tredje Sam- lingen 2.
Gamla Jungfrun - I Fattigstugan.
- E n brödkaka.
- Moster Malvina.
- Gråtande Venus.
Sthlm.
Z. Hsggströms förlagsexpedition.
Sonja Kovalevs.ky: Ur Ryska lifvet.
Systrarna Raj evski.
Ofversättning från förf: s manuskript af W a l b ~ r g Hedberg.
Stockholm Z. Hzeggströms Förlags- expedition.
u Lefflers sista bok är icke glad.
Och detta beror icke derpå, att hon denna gång framvisat några skuggwdor af sociala förhållanden och gjort några påstaenden, som den stora allmänheten icke gärna ser gjorda eller hvilkas sanning och allmängiltighetiden måhända bestrider.
Det är intet utmanande i denna bok.
Och dock verkar den dystrare eller rättare hopplösare än iiagon af fru Lefflers föregående.
Ty der det 6ns lif, der fins det ännu hopp.
E n författare må anklaga aldrig s&amp; mycket, så fort anklagelserna riktas mot institutioner och människor, kan rättelse vantas, men så ar det icke, nar lifvets egen mekanism får uppbära skulden.
När det är lif- vets skeppbrott, som behandlas, ödets nyckfullhet eller världs- ordningens oordning, som framställes och den drunknande f&amp;- fan@ synes vänta p i det lilla halmstrået, som kunde radda honom - da blir intrycket mörkt på allvar.
E n af dessa skisser är hemtad ur fattigstugan; bland dessa ruiner af hvad som fordom varit människor se vi oss omkring med förskräckta blickar, ledda af författarinnans säkra hand och lugna beskrifning, som ingenting glömmer.
Det eviga genljuder mycket starkt i våra öron.
E n annan berättelse ger oss en " paralleldram " mellan två kandidater till en plats, den ene får den och det är han, som icke skulle ha haft den, den andre får den icke, och det är han, som har hungriga munnar att föda.
E n liten förlof- ningshistoria, som är inflickad, ' ger förf.
tillfälle att vara sa- tirisk med fullt skäl öfyer den ljufva oron hos en fästmö, som fordrar allt jämt nya försäkringar om sin älskades brin- nande kärlek.
Vi khnna allt för vad - denna händelse med en plats, som råkar tillfalla orätt person, i dagligt tal kalla vi det ödets ironi eller ödets lotteri.
Förf.
kan anföra halfva vår tids literatur som ett stöd för berättigandet.
af dessa pessimistiska taflor.
Och dock fråga vi oss: äro dessa taflor gjorda för den skönliterara skildringen?
Det är intet svar, ingen utsigt, ingen vidd i sådana skildringar.
Taflan blott beklammer och trycker.
Den är maran, som betar oss andedrägten och som vi måste skaka af oss, om vi vilja lefva.
Den ar iitervänds- gränden, der muren tvingar oss att vilnda om, om vi vilja röra oss.
Thackeray har någonstädes talat om, huru märk- värdigt det är, att ett enda ben af ett djur kan leda forska- ren att bestämma, hvilket djur det tillhört, och att vi sjalfva, om vi p&amp; ett utplhadt minnesmiirke funne bokstafverna qzre Romanus, skulle med tillhjälp af vår klassiska lWom genast kunna inse, att der måste ha statt senattu yoptlzcspe.
Men likasom det fins fragmenter, som pk detta satt kunna ge oss inblick i helheten, så fins det ocksk andra, som iiro menings- lösa.
Det fins ben sh sma, att man ej kan läsa djurets namn i dem, bokstäfver s&amp; f&amp;, att man icke k m vet.&amp; något om me- ningen af ordet eller om der ursprtiiigligen statt att ord.
Dct fins likaledes mörka vrår i lifvet, der skuggorna falla svartare än naturens egna, men att studera dem för sig %r att vara orkttvis mot det solsken, som dock sprider sig öfver världsbyggnaden, som helhet betraktad, och det ger samma oriktiga föreställ- ning att uppehklla sig vid dessa skrymslen, som det skulle göra att vilja döma en byggnads planmässighet efter ett och annat blindfönster, som förekommer p&amp; dess facad.
Det är farligt att se ned i sådana afgrunder.
Nhgon annan filosofi kan icke byggas på &amp; ni 8n 18ugtan efter f ö r intelsen, och denna längtan, som gör döden till VAL vän och befriare, gör oss likgiltiga för allt.
Literatur, konst - hvar- till tjänar allt detta, när förintelse ar mAlet?
Hvartill tjänar glädjen, medan " den tjänande brodernn lider.
N8händs iir icke gktan s&amp; omöjlig att lösa, men för diktaren, som behand- lar det enstaka exemplet, är den omöjlig.
J a g vet icke, om fru Leffler vill gå i den hopplösa pessimismens tjänst eller om hon vill inträda i leden bland dessa indiska nirvana filo- sofer, som i den moderna franska portsin ljudeligen firknmsr det universella eländet.
Jag har blott utdragit konsekvenserna.
Hon har skildrat äfven moster Xalvina, ocksh hon en typ ur det misslyckade lifvet, ett gammalt piihiing, som far vara med som nådehjon hos förmögna slagtingar.
Skildringen ar liflig, men äfven här är taflan öfverdrifvet plkgsamn.
Men huru förf.
förstkr att med några drag göra sällskapet lefvande, inviga oss i moster Malvinas tysta strider och harmsna känslor:
lata oss se hennes, förödmjukelser ja icke ens besparar oss hennes egna löjliga svagheter.
Denna bild är en grupp, som i teckningens skarpa linier påminner om plastisk konst.
Det- är på samma sätt med samlingens sista novell.
Hvilken re- lief och hvilken koncentrering!
Här är det också mindre mål- ning an skulptur föres metod påminner om.
Detta sätt att.
handtera pennan som mejsel skulle vi vilja förebrå författar- innan som en förtjänst stående p&amp; gränsen till ett fel.
Hen- nes fristaende gestalter bli allt för fristaende, de verka med sin bestämda plastiska utformning kallt, de få icke tillräcklig.
bakgrund.
När hon deremot ' någon gling ger sig tid att stanna och utföra taflan, ser man, att hon hvarken har brist.
på farg eller luft eller skuggor och dagrar.
.Den lilla be-.
skrifningen, huru bildhuggaren förföljer sin flyende älskling och slutligen utmattad sjunker ned i gräset bredvid hennes- sida och kysser henne som en skolpojke, fast han är gamla.
karlen, visar hvad fru Leffler förmar, när hon fördjupar sig i ämnet och låter det rycka med sig i stället för att kom- mentera, och derför borde hon berätta mindre och i stället.
måla och beskrifva mera.
Det heter om Carmela, att hon var " en fogelnatur, utan tankar, utan stämning, " på ett annat.
ställe talas de t om n hennes smeksamma, inställsamma hund- ~ a l p s n a t u r.
~ Begge reflexioneroa iiro ypperliga men det vore ännu bättre, om läsaren eller recensenten finge göra dem.
sj älfva.
Publiken kan icke se detta, tanker författarinnan, och så sätter hon dit dem och blir sin egen kritiker, men ju mera hon kan afhålla sig från att ge mera än sensationer af sina taflor dess mera verka de med lifvets egen omedel- barhet och afsigtslöshet.
Fru Kovalewskys.
bok handlar om det ryska lifvet, men gjorde den ocksa icke detta, skulle man kunna säga, att den är rysk.
Stilen, stämningarna, en viss naivitet, som dock tillika ar djupt kontemplativ, något på en gång af barn och filosof, förståndsmässighet och svärmeri - allt detta är ryskt, och vore man ock&amp; hundra gånger professor och hade genomtriingt den högre matematikens djupheter, har man iindå alltid något kvar af det primitiva drömlynne, som till-.
hör den slaviska rasen Ryssland är i närvarande stund Frankrike före 1789 med bortseende af alla folknaturens olikheter.
Det ar samma per- manenta kris i alla förhallanden, men en kris, som icke kom- mer till utbrott, en tärande tvinsot och ett dansande på e n
vulkan.
Den ryska literaturen har f i t t sitt stora vemod af dessa absurda förhtillanden.
Men denna samliiillsordning ar också präglad af de patriarkaliska förhållandenas alskriirdhet.
Franvaron af ett offentligt lif, bristen p&amp; allmänna ämnen a t t diskutera medför den fördelen att privatlifvet blir rikare, sj älfva husdespotismen gör det husliga lifvet mera spiinnanile, barnvärlden blir mera romantisk, när husbondens rynkade ögonbryn innebär en hel tragedi för allt husfolket och han straffar och belönar som en gud.
Det ar sysiimrna Rajevskis barndoms och ungdomshistoria som berättas.
Att den yngre af dem är förf.
själf, torde icke vara för djärft att antaga.
Det ar två, unga flickor i olika stadier af iitveckling med olika karaktärer som framställas och ingenting kan rara mera rörande naivt än den yngstas utbrott, nar hon, ännu ett barn, älskar den store diktaren Dostojevski, han sjalf ett stort barn, som &amp; ter älskar den äldre.
Vid upptäckten af detta rivalskrip och clcn äldre systerns lycka, ar det den fjortonåriga Tanja tar sin tillflykt t-il1 bönen: " Gode Gud lat hela världen rara förtjust i Anjutan - så, ger sig det förtviflade barnabjlrtat luft - " me11 laga bara, SR att Fedor Michajlovitsch tycker jag %r ackr rast !^ Blott ännu en anmärkning för att visa.
huru likta stim- ningen ar i dessa bilder.
Den äldre systern Anjuta, hon som med stoltheten hos en liten drottning bryter barnkammarens fiingsel och träder ut i världen hyllad redaii i hemmet som den, hvilken far göra, hvad andra icke ffi, ar mtiil; ligtris Se- traktad af den yngre med en slags skygg beundrarr, som en undantagsvarelse, för hvilken sj alfsvåld, stolthet, q-ckfullhet - och dylikt är ett privilegium.
Xen det &amp; r icke nog att förf.
i sin skildring gett henne denna prägel af privilegierad varelse, förstatt att ge benne denna belysning af barndomens mystiska dyrkan.
Icke heller läsaren undgår detta intryck, afven lian f&amp;r nigot med af förtrollningen, och jag trotsar någon läsare a t t lägga i hop boken utan att föra med sig en svaghet, ett slags förälskelse för denna underliga drömmade flicka, s o n gråter hejdlöst, nar hon upptäcker att lifve ' i ar en gåta, der stora okända naturkrafter drifya sitt mystiska spel med miiii- niskoöden.
Hon &amp; r icke den enda figur förf.
gjort oss för- trolig med.
J a g ar öfvertygad, att ingen skall läsa desse erinringar utan att med saknad skiljas fran dem och önska att han i en snar framtid måtte f6 reta fortsiitkningen p&amp; sy- - en.
- etz .. strarna Rajevskis lefnadshistoria.
Xarrktlying 1890, U. W. Walllïerg &amp; C: o Boktrjckeri.
Fredrika-Br emer-Förbundets byra, 5 Malmtorgsgatan, kl. 11-4.
Riid lemnas i juridiska, ekonomiska och hggiena frbgor.
Upplysningar lemnas angiiende laroanstal- ter och arbetsomriiden tillgängliga f6 r kvinnor.
Anmälningar mottagas till inträde i för- bundets sjukkassa.
Äfven personer som icke äro medlemmar al förbundet, kunna blifva delegare i densamma.
Anmälningar till deltagande i de af Fredrika- BremermFörbundet ordnade Hemstudie-kurser mot t agas.
B y r h mottager anmälningar af nya med- lemmar.
Byrbn mottager prenumeration % tidskrif- ten Dagny.
O
Anmälan, agny, som tifvela under förlidet d r utgdtt z ' en f ö r vbra för hdllanden stor zrpplaga, skall fortfarafide verka far Fredrika- Bremer-Förbundets ändamal: " en sund och lugn utveck- ling af arbetet för kvinnans höjande i sedligt och intel.
lektuelt saväl som i socialt och ekonomiskt hänseendew.
Hon skall iifven följa den nyare literatzrren, sarskildt sådana dess alster, hvUca ber-öra sociala och sedtiga frdgor, meddela lco~ * tare berättelser, biogr.aJis7cn och historislca zrtkast, öfversigter m. m.
Dagny redigeras dr 1890 a f fru Amanda Kerfstadt, bitradd en redaktionskonzitti 3 ' 7-u S, L-d Adlersparre kommer j ' o ~ t - farande att till redaktionens förfogande st&amp; sil2 rika erfaarenhet och sitt varma intyesse.
Dagny zrt7conzms.r med dtta htiften pd tvd tr! / cknrk.
af P r i s e t f ö r h el 87-9 å n g btir fortfarande: F ö r m e d l e m m u r a f j i j r b u n d a t.
.
k r, 2,50.
F ö r iclce n a e d l e m m a ~ * -, 4,oo.
F ö r b un d s m e die m m a r prenumerera &amp; F ?-ed ?-ilca-Breme? -- E1Ö1 * - bundets byrd, 5 2C.falmtoi-gsgatan, personligen eller medelst postan- visning.
Iclc e f ö r b u n d s nz e dl e na m a r kwzna prenumerera d e l s vid alla postanstalter i d c e t.
d e l s pd förbundsby ?-dn, d e l s afven hos h r r bokhandlare.
.
.
.
.
.
Lösnummer kunna erhållas å Fredrika-Bremer-Förbun- dets byrå till ett pris a f 6 0 öre för e n k e l h ä f t e.
Norrköping 1830. bi.
W. Wallberg di Comp.
Boktryokeri.
