# ID: svediakorp-per739
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1889
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,383
# sentences: 716
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 22 februari 1889.
N:r 8.
Byxa: Klarabergsgatan 54, en tr. Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafrelser).
Tidningen kostar endast 1 krona för qvartalet.
postaryodet inberäknadt.
Ingen lösnummerförsäljning.
Utffifning-stid: hvarje helgfri fredag.
Infaller helgdag på fredagen, ut- Träffas å byrån kl. 10 — 11 och 4 — 5.
gifves tidningen näst föreg.
eller nästfölj.
söckendag.
A l l m.
Telef.
6 1 4 7.
Redaktör o c h FRITHIOF Baronessan |en uppskakande tra- gedie, som den 30för- lidne januari utspelades på det tysta, oansenliga jagt- slottet Mayerling invid Wien, då det stora Österrikiska kejsardömets tronföljare för egen hand ändade sina da- gar, följd i döden af den qvinna, han älskade öfver rikedom och makt, ja, öfver lifvet, har allt sedan hållit bestörta sinnen öfver hela den civiliserade verlden i upprörd spänning.
Det my- stiska dunkel, som till en början sveptes öfver kata- strofen, har småningom bör- jat skingras, och ur de hvarandra korsande och motsägande ryktena har den gripande sanningen trädt fram och befunnits — i hela sin dystra romantik — mer sagolik än sagorna sjelfva.
.
.
Mary Vetseras namn har blifvit ett af dessa, hvilka äfven en aflägsen framtid ej skall kunna nämna utan den sorgbundua sympatiens tonklang.
Den kärlek, som förde de båda unga i dö- den, kommer aldrig att för- svaras, men evigt att förlå- tas.
Ty dem, som mycket älskat, skall ock mycket förlåtet varda!
Det finnes icke en punkt i denna korta kärleksdikt, som ej blifvit från de mest skilda håll belyst; något nytt ämna vi minst af alla söka lemna.
Men när en gynsam omständighet satt utgifvare: HELLBERG.
Mary 2:dra årg.
Prenumeration sker: I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen^ å Stads postens hufvudkontor, i bokladorna samt å tidningskontoren.
Vetsera.
oss i tillfälle för våra läsa- rinnor framlägga den unga, olyckliga baronessans inta- gande bild, ha vi skyndat begagna det, visse om sven- ska qvinnors medkänsla och deras domars mildhet.
Ung — ett adertonårigt barn — skön och af en högättad familj tycktes lifvet ha slösat äfven öfver henne af sin rikaste lycka.
De stränga fordringar, man är van att ställa på en klas- sisk skönhet, motsvarade hon visserligen ej.
Men hon lär hafva varit af ett bedå- rande behag, af fin, medel- stor, graciös gestalt, en bländande hy, svart rikt hår.
Och mot den mörka skug- gan från detta hade de un- derbart svärmiska, klarblåa ögonen verkat med fängs- lande kontrast.
%1 För dem, som först trädde in i det rum, der kronprins Rudolf och Mary Vetsera sökt en gemensam död, tedde sig en syn, som väl aldrig torde förblekna i deras minne.
På den hvita bädden, bredvid den starke mannens döda kropp, den unga qvinnans lik, skönt ännu trots blekheten ocb.
med de ljusa ögonen slutna till evig sömn.
Och öfver det, hälft döljande de jung- fruliga formerna och skott- sårets fina blodspår, funno de friska blommor strödda — en outgrundlig kärleks sista offergärd.
.
.
idun utkommer I hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar för qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt.
— Hvad vi fordra.
Tankar angående Nils Hertzbergs b o k » Qvinnans kallelse och uppfostran ».
* land de många skrifter, som i våra dagar utkommit och behandla qvinnans för- hållande till samhället och qvinnans för- hållande till mannen, torde få vara skrifna med mera intresse och kärlek till ämnet än ofvannämda arbete af professor Hertzberg.
För hvarje rad möter oss en upprigtig önskan att kunna verka för qvinnans bästa, och hjertat, som dikterat orden, är en gentlemans.
Likväl — trots det skenbart rigtiga i hans slutledningar och den öfvertygelsens värme, som utmärker hans skrifsätt — uppstego i mitt sinne invändningar, af hvilka jag nu vill framlägga några få.
Men ' min opposition är långt ifrån ett påstående, att jag har rätt, snarare yttring af en skeptisk naturs mot- villighet att gifva med sig, förr än hon är fullt öfvertygad.
Sålunda finner jag särskildt anmärknings- värda herr H:s uttalanden om qvinnans be- stämmelse, qvinnans deltagande i det offentliga lifvet och qvinnans uppfostran.
Den ofta anförda satsen, att » säkraste mått- stock för ett samhälles sedliga och sociala tillstånd är den ställning qvinnan innehar », tager hr H.
till grund för sitt studium af qvinnofrågan.
Men är denna grund pålitlig?
Ingen kan förneka, att aktningen för qvin- nan och hennes frigörelse går med säkra steg framåt, och det erkännande, hon vet att för- skaffa sig för sin begåfning och duglighet, blir allt rättvisare.
Detta i de länder, der visserligen odling och kultur stå högst, men sedernas förfall allt mera griper omkring sig.
Å andra sidan visar oss historien folkslag, t. ex. judafolket, hvilka hyst djup vördnad för mo- ral och sedelag, men egt föga begrepp om qvinnans rättigheter.
Sådana erkändes sällan, följaktligen var hennes ställning ej afundsvärd.
Stödjande sig på nyss nämda, i mitt tycke, falska grund, vågar hr Ff. påstå, att historien och lifvet lemna oss den rätta vägledningen för bedömande af qvinnans uppgift.
I histo- rien, menar samme författare, kan man klart se, hvilka lifsgerningar hon är kallad att ut- föra.
— Men historien är en sann berättelse om folkens utveckling, ett ständigt upprullande efter hvartannat af bilder, af hvilka den sista alltid visar ett fullkomligare tillstånd än den näst föregående.
Vill man sålunda med tanken omfatta bilden af det allra fullkom- ligaste tillståndet, får man ej dröja vid det förflutna, utan i framtidens historia söka nå den afiägsna slutbild, der förbättrandet upphör i ideal, harmonisk fulländning.
Qvinnans historia visar hittills ett famlande och sökande efter något bättre än det bestående — ett famlande så svagt och så i mörkret, att det under långa tider nästan undgått uppmärk- samhet.
Der denna sträfvan gjort sig märkbar, har den alltid uppväckt högljudda invändningar från det manliga slägtet.
Dock hvarför skall qvinnokönet hindras i den utveckling, som är en lag för allt i naturen?
Friheten att ut- bilda sig efter sin egen håg vill äfven herr H. beröfva henne.
Han säger nämligen — * I n:r 50 af Idun för förra året återfinna våra läsarinnor ett kort omnämnande af hr Hertzbergs arbete, som just då utsändts i sin svenska drägt.
V i ha ej velat neka » F.
8. » att framställa sina mot- skäl, synnerligast som artikelförfs ställning till frågan torde delas af många.
ett I DU N Tidningen nnehåller nästan uteslutande originalbidrag.
— U p p g i f å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t namn o c h a d r e s s s a m t e r l ä g g en krona, så er- härom undervisad af historien — att qvinnan, redan då hon utgick ur Skaparens hand, er- höll sin nppgift, och att denna uppgift under tidernas lopp tydligen manifesterat sig.
Det första kan ej bestridas, men väl det senare.
Qvinnan har ju hittills saknat sjelf- bestämmelserätt och derigenom hindrats att visa, huru långt hon med sina gåfvor kan komma.
Hon har varit, hvad männen tillåtit henne att vara, det är allt.
Hvad har då blifvit af qvinnan under detta männens förmynderskap?
En öfverfiödsvara på alla områden, som ej äro makans och modrens.
Herr H.
öppnar visserligen äfven en del andra områden för den qvinnliga ar- betskraften, dock med uttryckligt förbud för qvinnan att blifva mannens konkurrent.
I och med det samma har herr H.
stämplat qvinnans fordran på sann, mensklig frihet såsom förmätenhet och högmod.
Qvinnan anser denna fordran rättmätig och definierar sålunda sin bestämmelse: qvinnan skall, sedan hon fritt och otvunget utvecklat sig i den riktning hennes individuella håg och anlag utvisa, få, såsom hon sjelf önskar, söka sin utkomst och arbete för mensklig- hetens framåtskridande.
Såsom man af det redan sagda kunnat ana, är herr H.
ingen vän af qvinnans del- tagande i det offentliga lifvet.
Han erkänner visserligen, att hon eger den begåfning, som härtill fordras, ja, han nekar ej, att samhället kunde hafva stort gagn af upplysta och in- sigtsfulla qvinnors direkta ingripande i dess angelägenheter, dock anser han detta långt ifrån önskvärdt och förmenar henne afgjordt tillträde till politikens område.
Hvarför då dessa inskränkningar?
För att ej den ljufva frid, som nu hvilar öfver qvin- nans tillvaro, må störas!
Det är idel ömhet om qvinnans subtilt danade väsen, hvilket ju skulle illa medfaras i det offentliga lifvets vimmel.
Jag tviflar på att tänkande qvinnor äro tacksamma för denna välmening.
Lyckligtvis torde den tid snart komma, då det skall anses för en orimlighet, att det ena könet föreskrifver lagar för det andra och liksom binder händerna på halfva mensklig- heten.
Ännu lefva vi i detta sakernas till- stånd, och många finna det alldeles i sin ord- ning.
Slafvarna funno också sin ställning helt naturlig, till dess frihetens dag kom.
Men hvarför togo de ej långt förr ett ener- giskt steg till sin befrielse?
Det kommer att frågas så en gång äfven om qvinnan.
Saken är, att länge undertryckta varelser tyckas finna sig väl.
Det är tämjandets hemlighet.
Naturen blir hälften vana och hälften re- signation.
Ännu några ord om qvinnans rätt att del- taga i politiska angelägenheter.
Borde icke hvarje qvinna inse vigten och betydelsen af att ernå denna rättighet?
Samhället behöfver på många områden reformeras; ingen nekar att qvinnan är nödvändig vid denna reforma- tion.
Hittills har hon blott medgifvits ett indirekt ingripande.
Skall hon emellertid kunna med fria händer tjena det allmänna samt äfven sitt eget bästa, måste hon ega tillträde och talan der, hvarest lagarna, äfven hennes, dikteras.
Öfvergå vi nu till herr H:s åsigter om qvinnans uppfostran, finna vi, att han grundar dessa på en för henne egendomlig själsdaning.
Denna skulle fordra, att, såsom hittills varit vanligt, först och främst qvinnans känslolif utbildas.
Förståndets utveckling kommer i andra rummet.
» Det är icke så mycket hennes förstånd som hennes hjerta, som be- höfver näring ».
Herr H.
vill i anologi här- med tilldela henne många undervisningsämnen, men från dessa borttaga den vetenskapliga kärnan.
Endast den allra ytligaste bildning skulle vara för qvinnan lämplig, helst under form af bildande konst, skönliteratur och hvad som i öfrigt kan inverka på hennes sinnen.
För en abstrakt själsverksamhet anses hon ej ha hvarken behof eller anlag.
Men är nu denna omtalade, egendomliga själsdaning verkligen för qvinnan ursprunglig?
Har den icke snarare framkallats af ett en- sidigt och ofullständigt uppfostringssystem?
För den, som tänker sig in i saken, tyckes det senare vara det antagligaste.
Ä r så för- hållandet, blifva de hittills gällande princi- perna för qvinnans utdaning förkastliga.
Tvärt om tyckes hon ha full rätt att erhålla lika grundlig utveckling af förståndsfunktio- nerna som mannen.
Säkert skulle hon hafva ofantligt mera glädje och nytta häraf, än af att, såsom herr H. förordar, få sitt känslo- och fantasilif uppjagadt.
Ä t detta håll har hon redan hunnit mer än tillräckligt långt.
Derom vittnar mycket — bland annat den ofta omtalade och ständigt förargelseväckande nervositeten.
Totalintrycket af herr H:s bok blir det, att qvinnan bör lefva i en finare, högre sfer än mannen, hvilkens pligt det är att så mycket som möjligt skona henne från detta jordelifs obehag.
Många qvinnor kunna emellertid intyga, att detta behagliga sätt att lefva ej blef deras lott; någon manlig beskyddare ha de ej.
För att icke tryckas allt för hårdt af ogynsamma omständigheter, fordra de att sättas i tillfälle att beskydda sig sjelf va.
Men derhän kommer det aldrig, om herr H:s mening allt framgent skulle göra sig gällande.
Att den nu gillas af många, syntes af de smickrande omdömen, som en stor del af tid- ningspressen bestod herr H:s bok.
Tidningarnas berömande yttranden kommo mig att läsa denna bok — min känsla af det obefogade i detta allmänna gillande nöd- gade mig att skrifva dessa rader.
F. S. Moderssorg och modersfröjd.
Fritt efter Becker.
et ges ej skönare en sång, än den i sina toners gång besjunger, hur oändligt när till modershjertat barnet är.
Det ges ej skönare en sång, än den som diktade en gång, hur evig kärleks stråle göt sig klar och varm i moderssköt.
Det än för när Det än hur sitt ges ej hjerta mera armt, det som- gråter tungt och varmt älskadt barn, när lyckan svek, hoppet från dess sida vek.
ges ej hjerta mera rikt, det åt modersglädje vigdt; sällt, på armen gunga få kärleksbarn med ögon blå!
O moderssorg och modersfröjd — oändligt vid är himlens höjd, dock än omätligare är den glädje, som ditt hjerta när!
Och mera djup än hafvets våg, dit aldrig menskligt öga såg, den smärta utan ro och tröst, som rymmies i ditt modersbröst!
Annie Berg.
nålles ett nummer I veckan under hela qvartalet.
För hvarje 6-tal abon- nenter, som gamlas, och för hvilka afglften Insändes till Redaktionen af Bref till tant Anna.
Stockholm, den 22 febr.
1889.
É | | | | i i literär njutning af ovanligt intresse i^fe^e väntar oss stockholmsboar i dessa dagar, då vårt södra grannlands store kritiker doktor Georg Brändes väntas hit för att hålla trenne föreläsningar om Göthe.
Du, kära tant, känner d:r Brändes ' verk- samhet och är en varm vän deraf, jag vet det, men jag har med förvåning funnit, att den stora massan af Sveriges qvinnor känner mycket litet till denne man, hvars kamp för humanisering, utveckling och framåtskridande äfven innefattar kampen för qvinnan, och hvars namn sedan mer än halftannat årtionde till baka är i hela den civiliserade verldens yppersta kretsar kändt bland de största för att icke säga såsom det största norden för närvarande eger på det andliga området.
Detta är sagdt, utan att man ett ögonblick glömt vare sig Ibsen, Björnson eller någon annan af » vore Konger i Aandens Bige ».
T y de må hvar för sig vara enastående i begåfning, i originalitet, i storslagen hänförelse, men doktor Georg Brändes oförgängliga ära är det att ha gjutit nytt.
lif i en andligt död nation och gifvit första impulsen åt den rika and- liga utveckling, som utmärker de sista decen- nierna här i norden.
De föreläsningar, han åren 1 8 7 1 — 7 5 höll i Köbenhavn, och som sedan utkommit af trycket under titeln » Hovedströmninger i det nittonde Aarhundredes Literatur », utgöra oomtvistadt den ursprungliga tillskyndelsen till våra dagars uppsving på det andliga området icke blott i Danmark utan i hela Skandina- vien.
— Såväl Ibsen som Björnson ha sjelfve erkänt den skuld, i hvilken de stå till denne lifgifvande ande.
Men dessa föreläsningar, hvilka vid sidan af tusentals beundrare och lärjungar äfven förskaffade honom en del hätska fiender bland de ortodoxe och konservative, hvilkas tunga blund han stört, orsakade att han ej fick den professur i estetik, som var honom ämnad.
Förbigås kunde han dock ej, och följden blef, att professorsstolen ännu i dag står obesatt.
Brändes tillbringade nu flere år i Berlin, i afsigt att studera tyska förhållanden — och följden af denna vistelse blef en ny rörelse i Danmark med honom som utgångspunkt, afseende att närma nationalfienderna till hvar- andra under kulturens internationella baner.
Här — likasom i öfrigt på politikens område lika väl som på literaturens — har Brändes ' inflytande varit epokgörande.
Och den stäm- ning, som i Danmark endast af tillfälliga för- hållanden till en tid hålles tillbaka, växer med sina rötter allt djupare in i folkmedve- tandet.
Denna stämnings kärna är att alla folk äro bröder och böra räcka hvarandra trofasta händer för att i gemensam sträfvan arbeta för utveckling och frihet.
Detta är » europeismens » vackra lära, som med ädel stolthet reser sig emot förgångna tiders brutala åskådningssätt.
Efter vistelsen i Berlin återvände Brändes i följd af sina landsmäns ifriga böner till Köbenhavn, der hans vänner och menings- fränder, som fruktat att han för alltid skulle förloras för fäderneslandet, genom samman- skjutande af medel beredt honom en privat professur.
Du har hört mig tala om hans föreläsnin- gar, hvilka utgöra alla literaturvänners stör- sta njutning under den på andliga intressen så rika vintersäsongen i Köbenhavn.
Åhörare- skarorna, som samla sig i kö på och nedan- i r \ I L / i i 11 U IN Idun, erhålleg cit gratlsexemplar för hela den tid, under hvilken abonne mentet räcker.
Aro de samlade abonnenterna färre än 5, torde prenumera- för universitetets stora trappa, få aldrig rum i åhöraresalen — ändock universitetshusets största.
För dem, som komma för sent vid stormlöpningen uppför trapporna och tillbaka- trängas vid den allt utom hänsynsfulla striden om platserna, och.
för de många, som före- dragit att lugna sin otålighet, upprepas före- draget en dag senare i veckan.
Det har så- lunda förekommit, att samma föredrag måst upprepas trenne gånger.
Den öfvervägande delen af åhörarne utgö- res af damer, men detta förhållande torde ej kunna tillskrifvas någon annan omständighet än den, att dessa företrädesvis disponera sin tid under en timma, då männen till stor del äro upptagna.
T y doktor Brändes har ingen- ting gemensamt med dessa damernas favoriter, hvilkas dragningskraft en man har svårt att förstå.
Hans skönhet är tankens ochhjertats, icke ansigtets, och hans väsen är både enskildt och offentligt obeskrifligt vinnande genom sin enkla fiärdlöshet, parad med ett egendomligt mjukt behag och åtbörder i tonfall, men fritt från hvarje spår af affektation.
Jag måste för utrymmets och tidens skull alldeles afhålla mig från att nämna något om det fängslande språk, den mängd af geniala och befruktande tankar m. m. m. m., som utmärker hans föredrag.
Men det är möjligt, att den starka köben- havnska dialekten första aftonen kommer att beröfva äfven dem, som fullt obehindradt läsa det danska språket, någon del af föredragets finaste bouquet; denna olägenhet skall dock säkerligen med första aftonen vara öfvervunnen.
Afundas nu ej allt för mycket din Guido.
I D femte U U S pristäfling.
1) För den bästa uppsats från något qvin- ligt yrkesområde utdelas ett pris af 25 kronor.
Härvid tillstädjes de täflande den största möjliga frihet i val af ämne, för så vidt detta endast faller inom uppgifven ämnesgrupp, som ju är synnerligen vid, då den omfattar all qvinlig verksamhet utom hemmet, denna må nu bestå i t. ex. någon lärarinneverksamhet eller i ren handtverksut- öfning.
2) För den bästa skildring ur eller uppsats öfver societets- och sällskapslif utdelas ett pris af 20 kronor.
Täflingsskrifter inom dessa tvänne afdel- ningar få ej öfverstiga fyra vanliga spalter i Idun.
3) För den bästa och rikhaltigaste samling af praktiska råd och rön för hus och hem (afsedda för Iduns smala spalter) utdelas ett pris af likaledes 20 kronor.
För täflingsskrifter inom denna afdelning gäller ingen bestämd omfångsbegränsning.
X * F " Ett extra pris ~~ %K &amp; på 25 kronor har Redaktionen dess- utom beslutit utdela för den bästa beskrifning öfver skandinavisk badort eller sanatorium, ett ämne och en fråga för dagen, då snart de sedvanliga vårfunderingarna för sommarsejou- ren torde stå för dörren.
Täflingsskrifter inom denna afdelning få ej öfverskrida ett utrymme af tre vanliga spalter i Idun.
Red.
Från qvinnans arbetsfält.
Studier från Stockholms horizont af J. N — g.
II.
Telefonisterna.
* jSflfjet är ej att förundra sig öfver, att qvin- d y P?
nan, i sin från så många håll förkätt- rade sträfvan att vinna ökad arbetsterräng, genom den allmänna oviljan ofta afskrämmes från att på områden, der mannen af ålder va- rit allenaherrskande, upptaga en svår konkur- rens.
Konkurrens är strid och derför ock eg- nad att skapa bitterhet och hat.
Det är der- för att könshatet, om det skulle i större utsträck- ning väckas, innebär så oöfverskådliga vådor för allt vårt sociala lif, som just könskonkur- rensen (eller konkurrensen de olika könen emel- lan) måste gifva hvarje sansad betraktare an- ledning till betänksam fruktan.
Så mycket lämpligare och mera glädjande bör det då förefalla alla vänner af en förstån- dig qvinnofrigörelse, när ett helt och hållet nytt arbetsområde för henne öppnas, betingadt af nya tider och nya förhållanden.
Hon kan då, om hon med vakenhet passar på, rycka fram och taga den nya platsen i besittning utan att behöfva tränga sig till den samma med forne innehafvare.
V i ha ock att från de senare åren anteckna många olika tillfällen, då nya arbetsfält öppnats och under fredligt besittnings- tagande af qvinnan tillgodogjorts.
Särskildt på det moderna yrkesområde, vid hvilket vi i dag ämna dröja, har qvinnan fun- nit stor och allmän användning.
För endast 20 år till baka var begreppet » telefonist » något helt och hållet okändt; för ännu ett decen- nium sedan låg telefonväsendet så i sin linda, att det minst af allt kunde bli tal om nägon särskild yrkesklass i detta sammanhang; i den dag, som i dag är, sysselsätter det svenska te- lefonväsendet flere hundratal personer, af dessa den största parten qvinnor.
Äfven för de mest afsides boende af våra läsarinnor, de der till äfventyrs sällan komma till direkt erfarenhet af städernas och specielt storstädernas moderna lif, torde numera detta kulturområde vara så välbekant, att vi ej behöfva slösa ord på att söka klargöra, hvad som rätt menas med en » telefonist » och hvari hennes arbete består.
Öfver en stor del af vårt land väfver telefontrådarnes korrespondens- nät sina luftiga maskor; i flertalet af våra mera betydande stadssamhällen har det nya umgän- gesmedlet tagit verldsbekant uppsving.
Öfver 15,000 telefoner äro för närvarande i verksam- het inom vårt land, hvaraf mer än 6,000 en- samt i Stockholm.
Det största telefonbolaget inom Sverige, ja, inom hela verlden, är Stockholms allmänna telefonaktiebolag, hvarför vi ock med allt skäl kunna lägga detta och förhållandena inom det samma till grund för en kortfattad skildring af de qvinliga telefonisternas ställning inom yrket.
Visst torde väl vara, att icke allestä- des inom de mindre telefonsamhällena telefo- nisternas arbete och vilkor äro så mönstergildt ordnade som inom denna typiska inrättning, men der ännu önskningsmål återstå att efter- sträfva, der ännu förbättringar jemsides med sjelfva institutionens utveckling och tillväxt kunna komma att göras och helt visst äfven blifva gjoida, kan näppeligen en bättre norm s På grund af flere samträffande orsaker har ar- tikel I I i denna serie nummer för nummer fördröjts.
Hädanefter kommer emellertid serien att ostördt in- flyta med en \ två uppsatser i måöaden.
t i o n ske å närmaste postanstalt. — Bidrag från alla områden f ö r qvlnllg verksamhet mottagas med tacksamhet.
Endast en sida af papperet bör föreläggas, lagd.
än den hvilken här redan är.före- Hvad först sjelfva arbetslokalerna angår, är väl kändt, att det nämda Stockholmsbolaget, allt sedan det för snart tvänne år sedan in- vigde sin nya ståtliga lokal vid Norra Smed- jegatan, härvidlag presterar det ypperst möj- liga.
Den stora apparatsalen är ytterligt rym- lig, ljus, luftig och i all måtto beqväm.
Hvil- ken stor roll dessa faktorer: ljus, utrymme och frisk luft spela för utöfvarne — eller rättare utöfvarinnorna — af ett enerverande.
och an- strängande arbete behöfver ej särskildt påpekas.
Den nämda apparatsalen är mer än 110 fot lång, 29 fot bred och 21 fot hög.
På sidan om denna sal är till telefonisternas beqvämlig- het sörjdt för ändamålsenliga frukost-, toalett-, bad- och kapprum.
De rent yttre betingel- serna för de unga telefonisternas materiela väl- befinnande äro således på ett mönstergildt sätt tillgodosedda.
Härutinnan kan ock knappast för mycket göras.
Ty det är fåfängt att söka förneka, det telefonistens yrke är af en synnerligen ansträn- gande art.
Den evinnerligt spända uppmärk- samhet, de måste iakttaga, det enerverande surret från de tusentals ringapparaterna och kopp- lingsbordens klapprande klaffar, den särskildt ansträngande natt-tjenstgöringen — allt förenar sig att undergräfva ett icke allt för starkt nervsystem.
Och våra damer äro icke särdeles välkända att i detta hänseende vara öfverflödigt starkt utrustade.
Att sjukdomsförhällandena vid det Allmänna telefonbolaget dock ställa sig så gynsamt, som nedan af siffror närmare framgår, vittnar godt om, hvilka lyckliga resultat kunna ernås genom ändamålsenliga arbetslokaler och ett rationelt ordnande af arbetstiden.
Vid Stockholms allmänna telefonaktiebolag äro för närvarande anstälda 100 qvinliga tele- fonister, hvilka, fördelade i två vakter, förrätta allt arbete vid expedition af samtalen.
Den vanliga tjenstgöringstiden är ena dagen kl. 8 — 12 f. m. och 3 — 6 e. m. och andra dagen kl. 12 — 3 samt &amp; — 10 e. m. Hvarannan söndag är fridag, och under de öfriga sker tjeii3tgöring antingen kl. 8 — 3 eller kl. 3 — 1 0.
Nattjenst- göringen, kl. 10 e. m. — 8 f.
ra., bestrides äf- ven af qvinliga telefonister, som ock, alterne- rande med sina andra kamrater, utföra dag- tjenstgöring.
Då nattjenst påkommer, hvart femte dygn, äro de tjenstgörande lediga från annan tjenstgöring efter kl. 6 qvällen förut samt hela påföljande dag och inträda i arbete först den derpå följande dagen kl. 12 midda- gen.
Aflöningsvilkoren torde må hända icke före- falla allt för lysande; men så länge, ty värr, den qvinliga arbetskraften ännu ej hunnit sträfva sig upp till synerligen hög valör på arbets- marknaden — beroende dels på att den är så jemförelsevis opröfvad och dermed till preten- tionerna försagd på nya områden, dels derpå att konkurrensen på de hittills allt för få ba- norna måste bli onaturligt svår — så länge kunna de visserligen ej förefalla oskäligt låga.
Aflöningen utgår med 25 öre pr tjenstgörings- timme, motsvarande något mera än 50 kronor pr månad med 7 timmars dagligt arbete.
Ge- nom något förlängd tjenstgöring under den tid sommarpermissionerna pågå ökas äfven årsaflö- ningen till något högre belopp än efter nyss- nämnda månadsinkomst.
Vid sjukdomsfall be- talar bolaget under den tid.
då 125 tjenstgörings- timmar skolat ega rum, 20 öre pr sådan timme och under ytterligare samma tid 10 öre pr timme.
På sommaren erhåller hvarje telefonist en half månads permission med full aflöning.
i r- \ I L / I I Kl \ J | \ | användas och marginal lemnas.
Namn och adress torde alltid noga anglfvas, och kan fullkomlig diskretlon från redaktionens sida påräknas Dessutom förekommer äfven permission af hvar- jehanda anledningar, och har sådan för hvarje telefonist i medeltal under 1888 utgjort 3.96 dagar; i allmänhet afstår dervid den permitte- rade telefonisten sin timpenning till den för henne tjenstgörande extra .telefonisten.
För att antagas till telefonist skall den sö- kande, som, efter inlemnad, till bolagets sty- relse stäld ansökan, åtföljd af prest- och läkare- betyg, eihållit kallelse dertill, undergå en läro- kurs af något mera än 200 timmar.
Efter den sammas slut och om eleven derunder visat god fallenhet för samt förvärfvat tillräcklig skicklighet i det ingalunde lätta arbetet, erhål- ler hon anställning som extra telefonist för att sedan i tur och ordning befordras till ordinarie.
Ansökningar om platser ingå till den mängd att vanligtvis t. o. m. flere hundra måste ligga och vänta på blifvande ledighet.
Omsättningen af tjenstgörande är ej synner- ligen stor, och många finnas, som varit anstälda hos bolaget sedan dess början; ehuru arbetet är mycket ansträngande, synas dock telefoni- sterna väl kunna uthärda det samma.
Under 1888 har i medeltal hvarje telefonist varit i anledning af sjukdomsfall frånvarande endast 3,59 dagar eller knapt 1 dag af 100 arbets- dagar.
Till detta gynsamma resultat torde, som v i ofvan framhållit, i väsentlig mån den nya, rymliga och luftiga stationslokalen samt det nuvarande, mindre ansträngande expeditions- systemet bidraga.
År 1886, då ännu den äldre lokalen och det gamla expeditionssättet begag- nades, uppgick antalet sjukdagar pr telefonist till 6,95 eller nära dubbelt så många som un- der sistlidet år.
För att befrämja, det de hos bolaget tjenst- görande måtte bilda sig en liten sparpenning, har bolaget i början af detta år utfäst sig att för en hvar af dem, som af sin månadslön i sparbank insätta minst två kronor, äfven in- sätta detta belopp mot i hufvudsak det vilkor, att insättningarna ej få uttagas, förr än den tjenstgörande lemnar sin befattning vid bolaget.
Förutom det här ofvan skildrade bolaget gifves det i hufvudstaden ännnu ett, nemligen Stockholms Bell-telefonbolag, hvilket till om- fattningen visserligen är mindre och derför ock sysselsätter betydligt färre telefonister; men i hufvudsak torde dock förhållandena inom det samma — hvad angår arbetstid, aflöning och helsotillstånd — ställa sig liknande.
Telefonväsendet så inom Stockholm som öf- ver hela vårt land är stadt i daglig utveckling och tillväxt, kräfver oupphörligt ny och förö- kad arbetskraft.
En institution, ännu knap- past decenniet gammal, kan naturligen endast anses ligga i sin linda; till hvad den i en fram- tid kan utveckla sig, äi vanskligt söka profe- tera.
Redan nu har den dock ej endast lof- vat utan äfven hållit mycket — mycket ej minst hvad angår beredandet af nya, välbehöfliga ar- betstillfällen för qvinnan.
Maja på berget *.
Skildring ur verkligheten af H.
G.
Det glänste och gnistrade der ute.
V i hade en lång tid haft det obehagligaste väder med dimmor och slask, mera passande november än januari.
Under gårdagen klarnade det ändtligen upp och började frysa, och på mor- * Det enkla lilla porträtt, som i dessa rader teck- nas, torde vara väl bekant för de af Iduns läsarinnor, som till äfventyrs besökt Mössebergs kallvattenkur- anstalt.
» Maja på berget » har ej väntat in en ny säsong.
gonen kom ett lätt snöfall.
Träden voro be- täckta, ej med rimfrost, utan af en tjock is- bark, som beklädde ända till den minsta qvist, och som, vid grenarnes svajning för den lätta vinden, brast och nedföll som ett glittrande regn af diamanter.
Den hvita, mjuka mattan inbjöd så lockande till en promenad, och då jag dessutom redan förut tänkt besöka gamla Maja, som bodde der högst upp på berget och som nu häftigt insjuknat, tog jag ett raskt beslut, fattade min lilla Inga vid handen och begaf mig åstad.
Till en början gick allt bra, och vi njöto i fulla drag af solskenet och den friska kalla luften.
Men då vi kommo upp i skogen på bergets sluttning, började vår entusiasm att lägga sig en smula, då vi funno, att hvarje sak har två sidor, och att det, som synes skönt på afstånd, ej alltid är så behagligt på nära håll.
» Diamantregnet » kändes mindre ange- nämt, då dess hvassa ispiggar träffade det obetäckta ansigtet, och den mjuka snömattan dolde en förädisk glanskis, som gjorde vandrin- gen uppför det branta berget högst besvärlig, nästan farlig.
Men slutligen stodo vi der- uppe på platån och kunde fritt blicka om- kring oss.
Strax nedanför utbredde sig den stora bad- orten och tog sig rätt egendomlig ut i vinter- drägt.
Då jag sist stod häruppe, voro de täcka villorna i det närmaste begrafna i de lummiga löfmassorna, nu deremot lågo de så tydliga, och jag tyckte mig först i detta ögon- blick få rätt begrepp om, huru verkligen stor- artad hela anläggningen är.
Ett stycke djupare ned låg jernvägsstatio- nen, der just nu ett tåg brusade in, och ännu längre bort den lilla staden med sitt skim- rande kyrktorn.
A l l t häruppe var så stäm- ningsfullt, så tyst och stilla, att det utgjorde en god beredelse för det besök, jag stod i begrepp att göra.
Med ett visst vemod tänkte jag på denna fattiga, gamla qvinna, som nu låg döende derinne.
Det är likväl ingen vidare tragisk, eller ens märklig lefnadssaga, som gjort, att gamla Maja fått ett rum i dessa spalter.
Hon var en simpel bondqvinna, hvars yttre lif i det stora hela ej skilde sig från hennes med- systrars.
H o n hade kämpat samma strider mot fattigdom och brist och genomgått likartade pröfningar, dock utan klagan, utan knot.
Hvad som i öfrigt skilde henne från mängden var hennes orubbligt goda och jemna lynne, hennes glada, förnöjsamma sinnelag, fotadt på en varm gudsfruktan, som gaf henne kraft att med lätt mod bära hvarje motgång.
En bland de svårare var måhända den, då för några år sedan hennes egen lilla, gråa stuga nedrefs för att lemna plats för det nya, vackra sanatoriet, der Maja sedan fick sin bostad i ett litet nätt och trefiigt rum med tillhörande kök, men der hon likväl ej någonsin fann sig så hemmastadd som i sin gamla, kära koja, der hon tillbragt största delen af sitt lif.
Som vårdarinna af detta sanatorium kom hon hvarje sommar i beröring med åtminstone några hundra af det tusental, som vanligen besöka denna badort, och af alla, som lärde känna den hjelpsamma, och godhjertade gum- man, blef hon af hållen och värderad.
Med stor förnöjelse plägade hon ibland framvisa många synbara bevis på välvilliga badgästers bevågenhet, som dessa i form af skrifvelser, porträtter o. d. brukade sända henne, alltid adresserade blott till Maja på berget, det enda namn, hvarunder hon var känd Då jag förmodar, att det bland Iduns lä- sarinnor finnes ett stort antal, som deruppe
Manuskript, som ej antages till Införande, återsändes, så vida porto bl- fogas.
Inga ofrankerade försändelser lösas.
i r-v i i Kl I |_y U IN Annonser mottagas endast mot kontant llqvld I förskott af 2 6 öre pr 4. spalt, petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen annons Införes under I k r o n hvilket ej är större, än att detta ur möjlighets- hänsyn vore en synnerligen lätt sak.
Nåväl!
Resultatet af mina studier har blifvit, att jag härom dagen aflade en dyr ed på att aldrig gifta mig, om icke möjligen med någon » sämre » flicka.
Ty de » bättre » flickorna kännetecknas enligt min åsigt af följande: de ega ett hufvud, som döl- jes till sju åttondedelar af en hatt, lik dalmasar- nes flåhackor; de ega två armar o c h tio fingrar Inkommen i det som vanligt väl putsade uttänjda till en färskräcklig längd genom hamran- köket fann j a g ingen der, hvarför jag knackade det på något olyckligt stackars piano; de äro kring midjan så snörda, att de endast kunna äta spar- på dörren till det inre rummet.
Derifrån ut- ris, o c h af dessa torde knappast tre få plats rätt kommo då Majas vårdarinna samt den gamle upp o c h ned .bredvid hvar andra (åtminstone gjorde doktor M — r, badortens vinierlakaxe, ty äfven jag den iaktagelsen vid en obduktion); vidare ha denna årstid komma kurgäster dit.
Denne de förstört sitt underlif genom att under hela sin tid gå på sylspetsformade s. k. klackar; vidare ha yttrade, att gumman var så klen, att hon ej de förstört sina fötter genom skor, s o m äro två borde mottaga några besök, hvarför jag äm- tum kortare o c h en tum smalare än vederbörande nade genast draga mig tillbaka.
Men den fot.
Och så kunna de inte koka en gryta potatis, sjuka hade igenkänt min röst och bad att få inte steka en biff, inte plocka en höna, inte bädda en säng, inte sopa ett golf, inte laga en strumpa, se mig.
Med föresats att ej trötta patienten, inte tänka en klok tanke till slut.
Helsans rod- utan göra mitt besök så kort som möjligt, nad är dem en fasa, friska luften o c h arbetet en förskräckelse.
Misshandla ett piano på det ohygg- steg j a g in i sjukrummet och såg vid första blicken, att här var all jordisk hjelp fåfäng.
ligaste, parlera ett tjog franska glosor, så att sjelfva Gud fader behöfver tolk för att förstå dem, Hennes dagar voro räknade.
D e förr så fro- studera modejournalerna o c h läspa sött åt sina diga dragen voro nu infallna och bleka.
En kavaljerer på en bal, det kunna de med smak, svår hosta afbröt oupphörligt de ord, hvar- samt ligga till middag dagen efter.
— Der har ni med hon envisadns att hälsa mig välkommen.
porträttet af en » bättre flicka », för hvilkens » upp- fostram en mycket förståndig (!)
mamma sörjt på Men hennes ögon lyste lika vänliga, och öfver det sorgfälligaste.
det aftärda ansigtet hvilade ett obeskrifligt De söka platser mycket nu för tiden.
— Hvarför?
uttryck af lugn och frid.
Man såg, att hon Jo, ty vi karlar svära, den ene efter den andre, afslutat sin räkning med en verld, der hon på att hellre gå ogifta i all vår tid än skaffa oss hade intet att sakna, samt utan fruktan mot- en hustru, s o m ej ens kan föda ett friskt barn, och hvilken man måste slösa mer penningar på såg det steg, som skulle föra henne till en till lösbehag (om hon skall se något så när » skap- annan, der ingen sorg mer är.
H o n förnekade lig » ut), än man har råd att offra på sin egen ej ens nu sin kärlek till barnen, ty med sin toalett.
En » sämre » flicka är ett naturbarn, full brutna stämma sökte hon tala med Inga och af helsa, friskhet, naturliga behag, arbetslust o c h håg att sköta det hem, h o n en gång får kalla sitt.
uttrycka sin tacksamhet för någon småsak, Men allt sådant anses i fina verlden för någonting som den lilla kort förut gått ditupp med.
rysligt ociviliseradt, hvilket måste arbetas bort.
De » bättre » flickorna ha öfvervunnit alla hinder Ja, det var ett minne för lifvet, denna den och befriats från alltihop — deri ligger deras fö- ringa qvinnans dödsbädd, obesudlad af hvarje reträde.
Skaffa er, aktade » bondhustru », sjelf för låg, jordisk tanke och med minne blott för någon tid ett dylikt exemplar, så skall ni nog få det goda, som blifvit henne bevisadt.
Lycklig se, att jag inte far med osanning — Det kan j u oen, som så dör, i frid med sin Gud och finnas undantag, men dels äro de få, dels vete gudarne, o m de hunnit bli fullständigt » bättre » utan att efterlemna en ovän på jorden.
flickor.
Det var med på en gång beklämda och Elak ungkarl.
upphöjda känslor, som jag en stund derefter stod utanför vid bergskanten, sedan j a g af * * den gamla tagit ett farväl, som j a g anade var för alltid.
i den luftiga bygnaden besökt gamla Maja, smakat hennes kefir-mjölk och » rara peppar- kakor », åhört hennes prat och kanske också dragit på munnen åt hennes naiva landtlighet, kan det måhända intressera dem att på detta sätt aflägga ett sista besök hos den vänliga gumman.
Och så var det äfven, ty ett par dagar derefter dog » gamla Maja på berget. » » Bättre » och » sämre » flickor.
flisa * v a r frågoafdelning förekom nyligen, som väl de flesta bland våra läsarinnor erinra sig, en fråga från » en bondhustru », hvad egentli- gen menas med det i annonser o c h annorstädes så vanliga uttrycket: en » bättre » flicka.
Tvänne svar ha ingått; det första från » elak ungkarl » är bittert nog i sin öfverdrift, det senare från » stu- dentska » torde ganska förståndigt bemöta frågan.
Vi meddela emellertid här nedan båda svaren till den kraft och verkan, de hafva kunna.
iiL- » Var god tillåt mig i edra spalter lemna » en bondhustru » svar på hennes fråga rörande inne- börden af begreppet » bättre » o c h » sämre » flicka.
Jag är ingen sådan » bättre flicka » — icke flicka alls en gång; men j a g har i flere år sökt reali- sera tanken att gifta mig, o c h då det ingalunda varit min afsigt att taga till hustru någon » sämre » flicka, har j a g studerat » de bättre » i hopp att kunna bland dem finna mitt ideal.
Jag har inga stora pretentioner, äter helst af allt grof husmanskost och går klädd som en bonde, ehuru j a g skulle kunna ha anspråk på att vara » herrekarl »; — dessa anmärkningar må jag förutskicka, på det ingen må alltför mycket förvånas, då j a g säger, att j a g ville ha en hustru, som kunde sköta mitt hem, Att uttrycket » en bättre flicka » ej är så väl valdt, kan j a g vara villig medgifva, enär jemfö- relser i allmänhet slå en massa menniskor för hufvudet, o c h man af kärlek till nästan bör akta henne för gallsjuka, men att det skulle vara orik- tigt o c h rent af förkastligt, vill jag dock bestrida, då uttryckets mening torde vara så väl bekant, att knappast någon, utom en bondhustru, skulle behöfva begära upplysning derom.
» E n bättre flicka » är här naturligtvis det samma som en flicka af god familj, med god uppfostran i så väl mora- liskt, praktiskt s o m intellektuelt hänseende.
Att en flicka är af god familj är visserligen ingen hennes egen förtjenst, men det blir dock alltid en merit hos henne, enär hon derigenom sättes i tillfälle att, o m hon vill, mer än eljes utbilda sitt sätt o c h sin förmåga att fylla en plats i en högre samhällsklass, o c h man får väl i allmänhet antaga, att den tjenstsökande får offra sina kraf- ter h o s medmenniskor, som i yttre afseenden stå " på ett högre trappsteg än hon sjelf.
Detta är hennes ena företräde framför andra, hvilka dock ej derför såsom i frågan behöfva gå under benäm- ningen » sämre flickor ».
Hennes andra företräde genom en god uppfostran torde vara så påtagligt, att j a g ej ens behöfver förklara det för en bond- hustru.
Nu kan visserligen invändas: hvarför utsätter då ej den tjenstsökande i stället för uttrycket » en bättre flicka » alla de meriter, som ingå i det samma?
Jo, af ett enkelt skäl, som troligen torde vara alldeles obekant för en bondhustru, af eko- nomiska skäl.
När man sätter in en annons, beta- las nämligen den samma efter bokstäfvernas antal, och är då naturlagen gifvet bättre att i få ord säga så mycket s o m möjligt, o c h användes derför med förkärlek uttrycket » en bättre flicka », såsom i sig innefattande en hel mängd olika meriter.
Slutligen vill j a g åt en bondhustru rekommendera följande annons: » en hederlig, allvarlig o c h arbetssam a bonddotter söker plats såsom sällskap, lektris eller värdinna i ett finare h e m »; och hoppas j a g svaren skola blifva många.
En studentska.
En radikalkur.
Novell af Elin Ameen.
(Forts.) orgmästarinnan sjelf spelade med en ifver.
och liflighet, som hade det gält hennes lif.
Hennes små skrik och utrop hördes allt emellanåt samt hennes rullande skrattsalfvor, när hon tog in » tricken » i sista minuten eller gjorde » lilla slam ».
H o n bjöd för det mesta » hjerter » — utan att ha ett enda trumfspel på hand — som hon ihärdigt bedyrade.
Och under hela tiden vippade och hoppade roset- ten i pannan på hennes mössa, som hade den blifvit elektriserad af hennes liflighet.
Annie satt och såg på dem och på rum- mets gammaldags möblering.
Hvilken un- derlig verld hon ändå blifvit förflyttad till!
Kunde hon någonsin ha drömt sig en sådan tillvaro för några år sedan!
» Klöfver! » » Ruter.
.
.
pass på, min nådiga! » » Nej, hjerter tar öfver! » » Spel ut! » Och så kortens skrapande mot bordet, dok- torns svordomar och borgmästarinnans falsett- skrik.
Annie slöt sina ögon.
Det var varmt i rummet, hon kände sig matt och dåsig, men nöjd och belåten.
Att sitta så der — utan att göra någon ting — att låta tankarne domna bort — ingenting minnas, ingenting hoppas, ingenting önska!
Då hördes bjellerklang släde stannade vid porten.
utanför, och en » Der ha vi minsann vår unge doktor, » sade borgmästarinnan.
Annie hade hastigt öppnat ögonen och lyss- nat till bjellerklangen.
Ingenting önska?
Och hon såg med ett drömmande uttryck ut åt den mörka gatan.
Så fattade hon sitt ar- bete och började ifrigt sy, men borgmästarin- nan bad henne gå ut i köket och höra efter, om der fans litet varmt kaffe åt doktorn.
Hon stod i salen och sysslade med kaffet, när han kom dit, sedan han helt hastigt helsat på de spelande, hvilka voro midt inne i en robbert.
Hon gick och hemtade sitt arbete, men satte sig sedan hos honom i salen.
» Tack för lånet af ' Rosmersholm ' », sade hon, » jag har den med mig i dag. » » Nå, hvad tyckte fröken om den? » » Jag vet inte. » » Vet ni inte? » » Nej, inte utom att den är förfärlig och gripande — oaktadt all sin dunkelhet — men ' tycka om ' — det gör man väl inte med en sådan bok! » » Ibsen har aldrig varit större än i ' Ros- mersholm '! » — Ibsen var nemligen doktorns afgud.
» Inte?
D å beklagar jag min enfald som vida föredrager ' Brand ', ' Et Dukkehjem ', ' Vildanden ' m. fl. » » Men ni måtte väl tycka, att Rebecka är en herrlig qvinna? » » En herrlig qvinna?
Hon som störtar Beate i Möllefossen för att få sin egen brännande lidelse tillfredsstäld, och som sedan, när lidel-
Med Iduns e x p e d i t i o n är f ö r e n a d Iduns uträttningsbyrå, hvilken gratis verkställer alla u p p k ö p åt Iduns a b o n n e n t e r i landsorten s a m t f ö r öfrigt sen slocknat, inte ens förmådde älska som en qvinna! » » Jag tror, ni gör Eebecka orätt, att ni alls inte förstått henne.
Det var j u medve- tandet af sladd, som stälde sig mellan henne och Rosmer.
D e vilda begären slocknade, en bättre, ädlare känsla uppstod i deras ställe — och så hade hon ju, som hon sjelf säger, — en ' fortid '.
.
.
» » Anser ni också det höra till hennes ' herr- ligheter '? » » Den ohämmade naturkraften väcker alltid min beundran, och inte betyder det någonting för mig, att en qvinna haft en ' fortid '. » Annie hade velat fråga honom, om han menade, att han kunde gifta sig med en qvinna, som haft en ' fortid ', men någonting band hennes tunga.
Hon hade j u också sitt för- flutna — fast ej genom eget brott — men han kunde ändå tro, att hon frågade med tanken på sig sjelf — hon, som var sin fa- ders dotter!
» Hvad jag kan förstå, » sade hon sakta, i det hon böjde sig ner öfver sitt arbete, » är, att när två, som älska hvar andra, ej kunna lefva till sammans, då är det skönt att dö till sammans.
.
.
» » Det kan också jag förstå, » inföll han ha- stigt men sakta, liksom hon talat.
» Men, » fortfor hon, » så var det inte här — Rosmer och Rebecka kunde ha lefvat till samman, men mig förefaller det, som de rent af ej orkade, med lifvet eller kärleken.
Ros- mer hade mist sin handlingskraft, tron på sig sjelf och sitt lifsmål — men en qvinnas kärlek, hennes stora, uppoffrande kärlek kan återge honom den — — men inte nu genom att egna honom ett lif af kärlek utan genom att dö!
Och när Rebecka är stor nog för att fatta det, när hon vill ge honom detta bevis på kärlek för att återge honom tron på sig sjelf, henne och lifsmålet — när hon i ett ögonblick af hänförelse blir stor och sant qvinlig — — icke ens då förmår hon Rosmer att vakna ur sin förslappning han finner, att han ändå inte har kraft att lefva, utan att det är beqvämare att hoppa ner i forsen till sammans med Rebecka! » » Nå ja, han måtte gerna försvinna; svaga stackare, som han, har jorden godt om — men det fins inte en Rebecka på hundra qvinnor — hon måtte gerna få lefva! » » Och jag säger tvärt om, » utbrast Annie ifrigt och med glödande kinder, » låt henne dö, låt henne bringa sitt sonoffer, men må Bostaden.
Frisk luft.
Man kan icke nog ofta framhålla nödvändigheten af frisk luft i boningsrummen.
Det spares af mången på frisk luft, som kostade den tio kr.
kub.-m.
; och ändock få vi den icke blott gratis, utan vi kunna äfven utan nästan all möda få den in i våra rum.
Icke vattnet få vi så helt för intet.
Hvarföre spara vi då?
Jo endast af okunnighet.
I en familj här i närheten föddes för ett par månader sedan en gosse.
Frisk var han som kanske de flesta barn äro, när de komma till verl- den.
Modern befann sig ock väl efter omständigheterna.
Familjen hörde ej till nödens barn, hvarföre modern och barnet erhöllo tjenlig föda och skötsel i öfrigt, men frisk luft — inte en smula.
Den utestängdes med största sorgfällig- het.
Vid in- och utgåendet iakttages ännu, som gälde det att utestänga pesten, den största försigtighet att icke den yttre luften skall intränga i rummet.
Och hvad har följden blifvit?
Barnet- är oroligt och skriker både natt och I r-v I I kl I L / v j IN tiil billigaste pris o c h på b ä s t a sätt utför alia m ö j l i g a u p p d r a g till tjenst f ö r Iduns ärade läsarinnor.
det då inte vara så tröstlöst förgäfves — må hennes död ge Rosmer nytt lif och ny kraft!
Ack, hvarför lära de stora diktarne oss ej, att lefva lifvet — hvarför visa de oss inte vägen framåt — - utan i stället detta hopp- lösa, förtviflade: ner, ner i Möilefossen, när idealen ramlat, när lyckan sviker — åh, det är inte svårt att dö, när man är olycklig, men det är svårt att lefva — det vet jag bäst! » Hon hade släppt sitt arbete.
Hon gömde ansigtet mot sin arm och grät.
Det var så olikt henne, som alltid föreföll lugn och be- herrskad, till och med likgiltig för allt.
Dok- torn kände ett djupt medlidande med henne, och hans ögon fuktades.
» Ja, ni har kämpat modigt — ni dränkte er inte i Möilefossen — det är sant, » sade han med ett varmt tonfall i rösten.
Och han kände varmt för henne — i det ögon- blicket.
Han var innerst i sin själ en vek natur, känslig och lätt mottaglig för intryck.
Länge efteråt i kommande år erinrade han sig den aftonen och sin stämning då — nå- gonting ej långt ifrån förälskelse — och flic- kan, som satt midt emot honom med ned- böjdt hufvud, så att han endast såg hjessan med det mörka, tjocka håret.
Han kom i håg den smärta, fina, af gråt darrande ge- stalten, lutad mot armen, som låg på bordet, samt röstens lidelsefulla vibrerande.
Hon lyfte upp sitt ansigte, vått af tårar, och fäste sina mörka ögon sorgset på honom.
» Och vet ni, hur gerna jag skulle gjort det — jag menar, dränkt mig sjelf med alla mina sorger i någon brusande fors?
Vet ni, hvad det kostade mig att bjuda frestaren vika och åter taga fatt på lifvet?
Nej, ingen, ingen vet det, jag har aldrig talat med nå- gon derom — — inte heller om, huru svårt det ännu i bland kan vara — — när något riiver upp såret, som kostat mig så många qval, så mycken energi att läka.
Men lefva måste man, derför att Gud vill det, derför att sjelfmord är fegt och det enda brott, som aldrig kan ångras och försonas — och, hvem vet, kanske derför heller aldrig förlåtas!
Ni undrade en gång öfver, att jag så sällan log — hur kunde ni undra! » » Jag undrade öfver, att ungdomen inte tog ut sin rätt och lade leendet till baka på läp- par, som voro ämnade att le och le mycket, i harmoni med ett par ögon, som ännu kunna stråla.
Vet ni, jag trodde när jag först åter- såg er här och iakttog ert ansigte, att ni ej mera kunde hvarken le eller gråta! » dag, utan att det för öfrigt kan sägas vara sjukligt; modern ser tynande ut.
Här, som i otaliga liknande fall, kan man med säkerhet påstå, att endast bristen på frisk luft är orsaken till lidandet.
Man beklagar sig öfver den eller den familjen, som ej har råd att hålla sig med * kaffe, men ingen fattig- dom är beklagligare än den (andans) fattigdom, som gör att menniskor äro rent af rädda för frisk luft.
Sennan, i februari.
N. H — m.
1 Bakning.
: Grahamsbrijd beredes på följande sätt Det fingröpade hvétemjölet med bibe- hållet, ej frånsiktadt, kli öfvergjutes med varmt vatten af 30 till 35 grader Cels.
och bearbetas derefter noga under minst 30 minuter till en fast deg, som derefter lemnas åt sig sjelf att jäsa på ett varmt ställe, t. ex. i spiseln.
Hvar ken surdeg, jäst eller några andra jäs ningsämnen få dervid användas, utan degen skall jäsa af sig sjelf och så länge, till dess den öfversta skorpan bojar » Och nu vet ni, att jag, trots allt, kan båda delarne! » Ett lätt leende for i det samma som ett skimmer öfver hennes af tårar ännu våta ansigte.
När doktorn senare på aftonen följde henne hem öfver den knarrande skarsnön och öfver dem hvälfde sig vinterhimlen med sina millio- ner klart tindrande stjernor, gingo de tysta vid hvar andras sida.
Doktorn, som hade ett skiftande och ombytligt lynne, förargade sig öfver den veka stämning, som Annie förut försatt honom i, och han ångrade sitt visade intresse och deltagande.
Var han på väg att förälska sig i henne, frågade nan sig sjelf.
Det ville han inte — inte binda sig nu, innan han sett mera af lifvet och qvin- norna, rört sig i vidare kretsar och i annat umgänge.
Hvarför skulle just hon vara » den rätta », hvad han än kände för henne!
Vid grinden, som ledde till skolans lilla trädgård, stannade de.
» God natt, doktor! » Han stod ett ögonblick stilla med hennes hand sluten i sin.
Lyktan invid dem belyste hennes ansigte och han läste deri ett uttryck af glad förväntan och, henne sjelf omedvetet, af en varm känsla, som kom hennes ögon att stråla, hennes ansigte att glöda midt i vinterkylan.
» God natt, fröken! » Han släpte hennes hand och gick hastigt från henne.
Hon stod qvar och såg efter honom — såg ännu sedan han vikit om hör- net.
Så gick hon in genom grinden och lång- samt den skottade gångstigen fram till trappan.
» Jag vill det inte, jag vill det inte », sade hon ångestfullt till sig sjelf.
Och nästa dag tog hon åter fatt på sitt arbete med fördubb- lad ifver.
Men hennes sätt blef ojemnare än förut, och hon förvånade ofta barnen med sin otålighet ena minuten och sin efterlåten- het den andra.
(Forts.) Från Iduns läsekrets.
Härmedframbäres ett hjertligt tack till » Albert ... » för uppsatsen angående » Husmodern och tjena- rinnan ».
Hon har deri uttalat en mängd af erfarna husmödrars åsigter.
Många läsarinnor af » Idare ».
4 ^ spricka sönder, hvilket vanligen inträffar efter två till tre timmars förlopp.
Der- efter afdelas degen i stycken om ett å två skålpund, hvilka formas i 1 till tum tjocka, runda eller aflånga bullar, hvilka nagass med en brödpigg på öfre sidan tillräckligt för att hindra skorpan att springa af vid gräddningen, och derefter gräddas under l / till 2 timmar i het, mycket het bakugnsvärme.
Sedan brödet stått inne i ugnen unge- fär en timme, bestrykes det med en våt borste, på det att ytan skall få ett mindre sprucket utseende.
A f största vigt är, att bakugnen är väl uppeldad, och att jäsningen försiggår i tillräcklig värme.
1 2 Ett riktigt beredt grahamsbröd måste vara fint, poröst, tätt, men ej degigt och af en aromatisk, söt lukt och smak.
Då brödets godhet i hög grad beror på det använda hvetets beskaffenhet, bör man alltid bruka prima vara, och om hvetet tvättas före målningen, blir brödet hvitare och sötare.
Skorpan blir alltid mycket hård, men den, som har klena tänder, kan lägga kakan i en ren, fuktig linneduk under några timmar före måltiden.
Vidare är gra- hamsbrödet mera hårdtuggadt än annat bröd, men denna olägenhet är på det hela taget en fördel, ty ju långsammare man äter och ju bättre man tuggar maten, dess bättre smältes den.
Brödet smakar äfven sötare och mera aroma- tiskt samt mättar och närer mera, ju bättre det tuggas.
Det påstås, att grahamsbrödet om det är riktigt beredt, skall vara icke blott sundare och mera, närande än något annat bröd, utan derjemte äfven billigare och mera välsmakande.
Men dess förmåga att i de flesta fall på ganska kort tid bringa en försvagad matsmältning i ordning är dock bero- ende af, att brödet omsorgsfullt beredes på ofvan angifna sätt.
Det mjuka gra- hamsbrödet — det fins äfven grahams- knäckebröd och grahamsskorpor — håller sig sommartiden blott 4 till 5 dygn, men vintertiden deremot i flera veckor.
Det kan i förbigående anmär- kas, att rågbröd bör bakas efter samma metod, men personer med dåliga magar böra i allmänhet undvika rågmjölsmat.
H.-V.
VI vilja särskildt fästa uppmärksamheten på Iduns lämplighet för plats- sökande och platsutbjudande annonsörer, äfvensom för alla öfrlga slags Matlagning-.
Mjölk-gelé.
Fem glas mjölk och 125 gr. socker kokas 5 — 10 minuter samt afkyles väl.
Dertill sättes 30 gr. ge- latin, som lösts i en kopp vatten och saften af fyra citroner samt fyra vin- glas hvitt vin.
Citronskalen kunna afrifvas tillsammans med socker och serveras till geléet.
Detta gelé gifves med fördel åt sjuka, för hvilka mjölkdiet ordinerats, särdeles under febersjukdomar, då det är både lättsmält, närande och läskande.
Anna B. Bavaria.
2 liter grädde vispas till skum.
Härtill sättes 150 gr. socker, 100 gr. i litet vatten upplöst chokolad samt 13 gr. gelatin löst i vatten.
Katten serveras med vaniljsås eller vis- pad grädde.
Anna B. l Risgrynspudding.
/ ' qvarter risgryn kokas i ny mjölk, så det blir en tjock, väl kokt gröt, och tillsättes socker och vanilj efter smak.
1 qvarter grädde vispas till hårdt skum och blandas till- sammans med gröten och 4 blad i vatten upplöst gelatin.
Slås i form och ätes kall med sylt till.
Anna B.
B Äppelpudding.
Man kokar en god del äpplen i vatten, häller sedan upp dem i en hårsil och låter saften rinna af, hvarefter äpplena sedan kunna an- vändas till äppelmos.
Till en liter saft tager man nu 8 blad hvit och 2 blad röd gelatin och sätter det, sockradt efter behag, på svag eld, så att gela- tinen upplöses.
Då den blifvit upplöst låter man massan koka upp samt till- sätter / liter hvitt vin.
Det upp hälles derefter i en glasskål för att kallna samt serveras med vaniljsås.
Victoria.
1 2 Lefverpastej.
En liten svinlefver hackas på bräde och röres 1 timme genom sikt, 12 anjovisar, på hvilka benen uttagas, hackas; l / % fett fläsk af ryggen males på qvarn 2 gånger; 1 &lt;8 fläskkorfsmat ältas väl ihop; stark peppar, nejlikor och lök tagas efter be- hag; 5 jumfrur grädde och 8 ägg Pa- stejen gräddas i ugn l / timme.
Häraf fås tvänne formar.
Alba.
1 2 1 2 Stufvad lake.
Till cirka 4 " 8 lake tages 4 lod smör eller mera, hvilket gör fisken så mycket smakligare, 3 skedblad fint socker, 3 skedblad hvetemjöl, en fin- hackad lök, en nypa peppar, | citron samt salt efter smak och mjölk så mycket, att fisken täckes.
(En annan sort).
Till cirka 6 9 lake fordras 1J " 8 smör, som lägges på botten af kastrullen, hvarefter laken ilägges och kryddas med finhackad lök, fin peppar och salt.
Kastrullen, hvaruti laken kokas, bör vara fullkomligt luft- tät, emedan fisken annars torkar och då måste uppblandas med vatten, hvar- igenom den förlorar betydligt af sin smak.
Upplägges genast, då den tages af elden.
Abbore, tillredd på samma sätt men med tillsats af persilja blir äfven mycket delikat.
Finska.
Sillmjölkslåda.
Sillmjölken af ett par sillar lägges i vatten öfver natten och röres upp med 2 ägg-gulor, litet grädd- mjölk, socker, peppar och något rifve- bröd, hvarefter det gräddas i liten form.
Alba.
Efterrätter.
Judetårta.
Ett qvarter skiradt smör (saltfritt), 1 qvarter rifvet socker, 1 sup, 1 ägg, 1 tesked stött kanel, karde- mumma efter behag, / stop hvetemjöl knådas tillsammans och strykes i en stekpanna; så fylles med sylt eller fruktmos.
En del af degen lemnas och rullas i stänger, som läggas i kors öfver tårtan.
Alba.
| I pv LJ tjockt, att, då man slår en droppe på ett knifblad, denna droppe stelnar.
För- varas i burkar med vaxpapper, dop- padt i cognac, ofvanpå.
Serveras till kakor etc. Hoi.
Huskurer.
Mot bleksot (osvikligt medel).
5 lod pomeransskal, 3 dito millefolium, 4 dito lakrits (ramsvart inuti), för 25 öre dubbla malörtsdroppar och för 25 öre jerndroppar.
Pomeransskalen forvällas och skäras i små bitar samt kokas till- sammans med millefolien och lakritsen i \ kn.
vatten, till dess ett qv.
åter- står.
Skall sedan stå en half timme och draga, då, så väl som under kok- ningen, lock skall ligga på pannan.
Kryddorna frånsilas, och då spadet är alldeles kallt, ihälles jern- och malörts- dropparne.
Förvaras i flaskor.
En mat- sked tages häraf 3 ggr om dagen, helst 1 timma före maten morgon, mid- dag och qväll; men glömmes det i rätt tid, kan det tagas strax före målet.
2 satser intagas efter hvarandra, derefter göres ett uppehåll på 8 veckor, hvar- efter åter ett par satser kunna tagas, om så behöfves.
| l kl \ J IN N:r 4 1.
En ung fru frågar, om någon af Iduns läsarinnor vet något verksamt medel för öfvervinnandet af ett olyckligt tycke, som hon nu hyst i nära 3 års tid.
Alla medel, såsom trägen sysselsättning hela dagen, resor, ombyte af umgänge, förströelser af alla slag, fullständig skilsmessa från föremålet m. m. ha ' försökts — men förgäfves.
Hennes man, som tillber henne, är full- komligt okunnig om hennes svåra själskamp.
Hon håller ännu innerligt af honom och skulle icke vilja förorsaka honom cn dags oro eller sorg, om det kan undvikas.
Som han nästan året om vistas på resor, har hon litet eller intet sällskap af honom.
Genom dessa ständiga strider mot sitt upp- roriska hjerta, har hon ådragit sig ett svårt nervöst lidande, som försvagar både själs- och kroppskrafter.
Snar hjelp är af nöden, om hon skall få behålla sitt förstånd.
Katie.
Svar.
N:r I 7.
Till redaktionen har från en syd- svensk husmoder ingått en skrifvelse till » tack- sam finska » jemte en del profiappar, hvilket vi öfversända, om vår finska prenumerant upp- gifver adress och sänder porto.
Med.
Breflåda.
Tacksam finska.
Tacksamheten är Ömsesi- dig.
Vår läsekrets ser helt visst med nöje, att ni snart kommer åter.
M.
L.
E. Örebro.
En annons på 9 rader gör 2 kr.
25 öre för gäng (efter 25 öre pr rad) och följaktligen för 3 gånger kr.
6,75.
Channäh.
Vi kunna naturligtvis ej bestäm- nia oss, förr än vi få se uppsatsen i sin hel- het.
Början lofvar ju dock icke illa.
Marta.
Svar i nästa nummer!
— io —.
Edra poem vittna om ganska god begåfning; vi skola använda det senare med någon retouche.
Fru Kruse.
Eder fråga är redan besvarad.
Se n:r 6 för i år, sidan 46, tillkännagifvandet ofvan följetongen.
B. V. S.
Eder lilla skiss saknar ej stili- stiska förtjenster, men ej tro vi mycket på dess ^verklighet ».
Den verkar uppskrufvadt; slik en herre som er unge student är en trå- kig romanfigur, som aldrig funnits till i lef- vande lifvet.
Nå — nu är han » både död och begrafven ».
Lcin.
De nummer af årgången för i fjol, som innehålla första delen af Johan Nordlings berättelse «Ett storstadsbarn », kunna af ny- tillträdda prenumeranter erhållas från expe- ditionen efter 10 öre pr nummer i stället för 15 öre, som fjolårets lösnummer annars betinga.
Numren i fråga äro till antalet 12, och blir så- ledes sammanlagda kostnaden 1 kr.
20 öre.
G.
» Den första kärleken » ha vi ej hört af; den måtte ha förolyckats på vägen.
— Om någon bokstaf, betecknande stadsdelen, skall utsättas i adressen är denna N.
För öfrigt är detta alls ej behöfligt.
Red.
Roligt vore att genom Idun någon gång få höra, om ej detta recept gör åsyftad verkan: lätthet att röra sig, aptit, sömn, friskare hy etc. v. S — n.
Husdjuren.
Malsedel för hönsen.
» Kasta det åt hönsen, det duger åt dem », hör man så ofta en husmoder på landet yttra, och dessa små nyttiga, tacksamma vän- ner få mottaga allt möjligt skämdt, härsket, surt och unket affall, som vi ej vilja lemna åt våra andra husdjur, och ändå begära vi af den snälla tippan, att hon skall värpa stora och många ägg.
Också blir ofta fallet, att våra landtfruar klaga, att hönsen värpa så dåligt i år.
Jag vill då gifva dem ett råd: skaffa Eder en bra race t. ex. Minorka, som värpa många och stora ägg.
(Häromdagen fick jag ett som vägde \ %).
Gif dem omvexlande, kraftig men billig föda, och Ni skall aldrig behöfva klaga, att Edra ägg- förråder äro små.
Vår och sommar har jag begagnat mig af följande ut- fordringslista, och funnit den förträfflig.
Äppeigelé.
Kokas som äppelgröt med uteslutande af sockret.
Silas igenom silduk.
Saften väges, och i denna ko- kas lika vigt socker, hvilket skummas väl och får koka, till det blifvit så Ä V h s b öfrigt gå frun till hända med sömnad och andra inom huset förekommande göromål.
Årlig lön 150 kr., allt fritt.
Goda rekommendationer erfordras.
A n - sökningar stälda till » God husmoder » kunna insändas till Iduns red.
[89] o PLATSSÖKANDE.
En 18-årig flicka, som länge varit föräldralös, önskar sig ett godt hem, der inga egna döttrar finnas.
H o n har någon vana vid hushåll och vill del- taga deri.
Svar med utsatt pris, ej öfver 300 kr.
pr år, till » Verkligt hem » lemnas till Iduns byrå.
[93] En prestdotter önskar plats som lä- rarinna för mindre barn.
H o n kan undervisa i vanliga svenska skolämnen samt eugelska språket.
H o n är äfven villig att deltaga i hushållet.
Löne- pretentioner 100 kronor.
Svar till » F.
25 », adress S. Gumaslii annons- byrå, Stockholm.
(G.
12443) [90] Plats som kassörska, kontors- eller skrifbiträde eller ock som sällskap ön- skas af ett fruntimmer af bättre familj.
Svar till &gt;L. », Norrköping, p. r.
[83] DIVERSE.
Doktor &lt;3äJ ?I Flensbuug 14 Lilla V a t t u g a t a n 14.
Hvardagar ' / 3 — ' / 24.
Helgdagar 10 — 11.
2 Behandlar företrädesvis domar.
Barnsjuk- [34] Ramlösa Plantskola.
Min nya priskurant öfver rikhaltiga förråd af alla slag plantskoleartiklar är nu utkommen och tillsändes franko.
Helsingborg i september 1888.
[522] JV.
P.
Jensen.
Innekållsförteckningr: Baronessan Mary Vetsera (med porträtt).
— Hvad vi fordra; tankar angående Nils Hertz- bergs bok • » Qvinnans kallelse och uppfostran » af F. S.
— Moderssorg och modersfröjd; fritt efter August Becker af Annie Berg.
— Bref till tant Anna; från Guido, — Iduns femte pristäfling.
— Från qvinnans arbetsfält; studier från Stockholms horizont af J. N — g.
(II: Telefonisterna.)
— Maja på berget; en skil- dring ur verkligheten af H.
G.
— » Bättre » och » sämre » flickor.
— En radikalkur; novell af Min Ameen.
— Från Iduns läsekrets.
Bostaden.
— Bakning.
— Matlagning.
— — Efterrätter.
— Huskurer.
— Husdjuren.
— Hvarjehanda.
— Frågor.
— Svar.
— Breflåda.
Måndag, Onsdag och Lördag: M o r g o n J hvetekli, J hafremjöl, \ rofvor (kokta och sönderkramade) upp- rördt med vatten.
M i d d a g korn.
Q v ä l l hafre.
Tisdag och Fredag; M o r g o n ^ hvetekli, \ hafremjöl, \ köttaffall (upprördt med mjölk).
M i d d a g risgrynsaffall.
Q v ä l l korn.
Torsdag och Söndag; M o r g o n \ hvetemjöl, \ hafremjöl samt några skedar majsmjöl.
M i d d a g hvete.
Q v ä l l korn.
I hönshuset stå dessutom alltid små lådor med benmjöl (hemmagjordt), träd- kål i små bitar, och stött svafvel.
Höns, så fodrade, betala sig genom en stor äggproduktion.
Småländskan från Stockholm, Skriftlig undervisning i s t e n o g r a f.
(Arends ' system) erhålles af skicklig lärarinna mot insändande af 15 kronor jemte noggrann adressuppgift till Red.
af Idun.
[26] I Pianospelningmeddelas noggrann undervisning af en ung lä- rarinna.
Svar märkt » Noggrann » torde inlemnas å Iduns byrå.
(G.
768) [92] Stanna t v å minuter CD CD och läs, att min öfver hela Skandinavien omtyckta Annonser.
Meter- och Annotationsbok, med Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen annons införes under 1 kr.
LED / GA PLATSER.
mått-, mål-, v i g t - och.
p r i s - förvandling, vitsordad af de förnämsta svenska tidningar, kan erhållas hos mig eller mina agenter.
Inbunden i läderband 90 öre pr st. » i clothband 85 » » SS- ro En anspråklös och enkel Hvarjehanda.
flicka med godt lynne, ej allt för ung, kan i vår få plats i större landthus- håll.
Sökande skall vara kunnig i matlagning, bakning och öfriga vid ett landthushåll förekommande göromål.
Noggrannhet och ordentlighet vigtiga och nödvändiga egenskaper.
Svar med uppgift om ålder, lönepretentioner och referenser uppgifvas till » Husfru », Domn- arfvet, p. r. ng| Saltlake att lägga sylta i.
Man upp- löser salt i vatten, tills ett färskt ägg flyter i laken.
Då är den lagom skarp.
Hilda.
Frågor.
J 2 annonser som beröra familjekretsen.
— Annonser mottagas endast genom S.Gumsellus annonsbyrå och hos redaktionen.
Abonnentsamlare antagas » N:r 3 8.
Huru tidigt bör en husmor på landet stiga upp, och i hvilken ordning bör hon företaga sina sysslor?
Kanske mången ung, ovan husmoder, vore lika tacksam för svaren på dessa frågor som Tacksam finska.
N:r 39.
Skulle någon godhetsfullt vilja lemna upplysning, hvarest man bäst kan fä afyttra såväl virkade som knypplade spetsar?
Ulla.
N:r 40.
Vill någon^af Iduns läsarinnor hafva godheten upplysa mig, om det i Stockholm finnes någon, som uppköper begagnade fri- märken.
Prenumerant.
c /?
Hushållerska.
En äldre flicka af god familj, huslig och van vid enkelhet, kan den 24 nästk.
april erhålla anställning hos en familj i Helsingland, att förestå mat- lagniug, sköta mjölkkammare och för JOHN FRÖBERG, Finspongt 63 ALMEDAHLS Fabriks Försäljnings-Magasin^tockholm, Special-affär för X J t s t y r s l a,!
*.
Tldn.
kottar endast en kr.
för qvartaiet, b e f o r d r i n g s a f g.
Inberäknad.
A n o r d n a r hvarje qvartal prlstäfUngar f o r sina prenumeranter.
Annonier mottagas genom 8.
Gumnllus annonsbyrå locn nos redaktionen till 2 5 öre pr 4-spaltlg petltrad (- 10 stafvelser).
I D U N 9!
40 ef T / f l l l 61 p C :o Drottninggatan Drottninggatan 40 Utställning af 61 3 tr. u p p 0 få härmed rekommen dera sin nya I * 00 L-J w CO tidsenliga p O a Fotografering utföres enligt P omsorgsfullt nutidens På dessa i Sverige o. utlandet patenterade o. prisbelönta Stickmaskiner kan man efter 2 a 3 veckors öfning tillverka nästan allt livad af ylle eller bomull behöfves i hemmet.
Se vidare annonsen i Idun den 1 och 8 februari d. å. fordringar.
Med s t ö r s t a h ö g a k t n i n g [99] c ^ 0 ° F r a n s St. Gråmunkegränd 1.
Säljer O vatten IIP billigast l:ma maltdrycker, varor.
Minsta antal, 25 flaskor, hemsändes fritt efter order pr post eller Fysiologiska skodon Husmödrar!
s o Zf2 B " ' f i \ S o j a, flere gånger prisbelönade och fullt jemförliga med de bästa utländska fabri- kat.
Tillhandahållas hos Hrr specerihandlare.
5 " • H Z.
6 = i ® i A H E M H E T S illustrerad Stockholm, Drottninggatan 36.
H R.
A L L E H A N D A veckotidning för nytta och nöje, som utgifves i stort sextonsidigt format och innehåller: 38 Regeringsgatan 38,1 tr. upp.
dels intressanta och spännande, konstnärligt illustrerade romaner, Strumpor, tricotunderkläder för Da- » praktiska råd och anvisningar för hemmet och familjen, mer, Herrar och Barn, randig och en- » en illustrerad skämtafdelning m. m. m. m. färgad Serge, Cheviot till gosskläder, Flaneller, Velveteen, Barnskor, Cor- Prenumerationsafgiften är: Kr.
5 för helt år, Kr.
2,50 för hälft setter samt Engelska Eeformlif, Tri- år och Kr.
1,25 för qvartal, postarvodet inberäknadt.
cotkostymer och Kavajer för mindre gossar.
Pears Soap m. m.
Utmärkta Teer.
Inbetalas endast 20 öre å närmaste postanstalt erhållas 5 olika OBS.
Endast Engelska varor af bästa qvalité.
[70] illustrerade nummer som prof på hvad Hemmets Allehanda har att O B S.
!
E n d a s t 2 0 öre.
O B S.
!
bjuda på.
Tillverkningsort: Lund (Thora Kulle).
Filial: Göteborg (Svenska industrimaga- sinet.)
[50] K u r s i klädsömnad gifves af undertecknad för ett begrän- sadt antal elever.
OBS.
Eleverna för- färdiga egna klädningar.
Bernadina Nicodemi, Barnhusgatan 4, 1 tr. upp öfver g.
(G.
12256) O B S.
!
E n d a s t 2 0 öre.
O B S.
!
r .i; för damer, cn ef Alla fördelar framför andra sorter!
för herrar, Allmänt erkändt bästa s S n ö r l i f P D kunna ej få någon prisvärdare tidskrift än Engelska Magasinet Konstväfnader och Broderier.
Yllestramaljer, alla färger, Q&amp;rn och Silke.
Förklädestyger, ylle och bomull.
Ä k t a färgfer.
Originalmönster.
Bästa materialier.
Beställningar utföras å Möbeltyger, Mattor, Draperier m. m. i hvilken stil som önskas.
Moderata priser.
C Romanläsar e!
S å s e r, ~ &amp; l (lf L L E Svenska U S e n a p, 8&gt; » I S Ä t t i k a, Cacaopulver, Cacao Soluble, ett rent lösligt pul- ver i bleckburkar på \, \ och | kilo, är drygt, välsmakande och närande.
Af Suchard ' S Cacaopulver får man 100 koppar på | kilo.
[21] Fabriksmärke.
Försöken Th. Win- borg &amp; C:i8 i Stock- holm tillverkningar af för damer, herrar och barn tillverkas hos undertecknad.
IKF~ Använd alltid sådana åt edra barn, så få de ej liktornar och kylknölar på gamla dagar!
Om profsko insändes, behöfver ej mått tagas.
Högaktningsfullt [78] C. NILSSON, Drottninggatan 100..
SucharcTs Chocolat.
SucharcTs [81J TT N D Erkänd utmärkt qvalité.
Samtliga Suchard ' s Chocolader äro garanterade ren Cacao och socker utan tillsats.
Suchard ' s Praliner, Gianduja, Capsules, Noisettes, Nougatines och andra dessertchocolader rekom- menderas.
reko nmenderas: JLLtelefon.
— Till landsorten mot efterkraf.
R Silfvermedaljer.
mineral- P- 0 A ä 7 öre, l:ma bajerskt Öl a 6 Si 5 öre o. s. v. O b s.
!
Utmärkta P $ H öre, Iskällardricka ä 5 öre, Vichy, Biliner och Sodavatten Q 2 * o Q H H C ä 15 öre, Taffelbier a 10 öre, s. k. Maltextraktöl ä 8 öre, Hushålls-Filsnerbier 02 U 17 Guld- och Filial: Stallgatan 1.
i Stockholm och läskedrycker m. m., deraf särskildt Porter S L u n d b e r g för barn. "
L a G r a c i e u s e ", Goda qvalitéer.
såväl i höga som låga former, finnes endast att erhålla hos •i H c n r i l i.
14 Priskurant sändes på begäran.
X i a l o a t t, Kongl.
Hofieverantör, 27 Drottninggatan K.
M. LUNDBERGS Bosättningsmagasin 27 N:r Stockholm.
Obs.
i i i i i — H É M M U M ' in i 7 Storkyrkobrinken STOCKHOLM.
Tillsändes, om lifvidden uppgifves i eentimeter eller decimaltum.
Låga, bestämda priser.
N:r 7 [86] rft] m mi • •!
— — « « — — 84 STOCKHOLM, GEKNANDTS BOKTKYCKEBJ-AKTIEBOLAG
