# ID: svediakorp-per737
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1889
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,477
# sentences: 671
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:r 6.
F r e d a g e n d e n 8 februari 1889.
Tidningen B yrå: Klarabergsgatan 54, en tr. Annonspris: 25 öre p r petitrad (— 10 stafvelser).
endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet Ingen inberäknadt.
lösnummerförsäljning.
KFonpinsessaii Lovisa af Danmark.
| et svenska hofvet och vår svenska huf- vudstad ha nyligen haft att glädja sig L åt ett lika illustert s o m kärkommet gästbesök.
F ö r att personligen bringa kung Oscar sin hyllning vid h. maj:ts 60-års- jubileum hade nämligen äfven infunnit sig Dan- marks tronföljare o c h hans gemål.
De sym- patier, s o m öfver allt mötte det danska furste- paret under dess vi- stelse här, voro både allmänna o c h hjertliga.
Också tror sig Mun till- mötesgå många af sina läsarinnors önskningar med att pryda sitt num- mer för dagen med den intagande bilden af Carl XV:s dotter.
Det biografiska ma- terielet här nedan är hufvudsakligen hemtadt ur en samling memoa- rer, förda af en dam, som under många år stod kronprinsessan nära.
Kronprinsessan Lovisa af Danmark, dotter af konung Carl X V och hans gemål, född prin- sessa af Nederländerna, föddes på Stockholms slott den 31 oktober 1851.
Prinsessan emot- tog dopet af biskop He- drén i Slottskapellet den 8 november och erhöll dervid namnen Lovisa Josefina Eugenia.
Aret kostar Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas S byrån kl. 10 — 11 och 4 — 5.
A l l m.
Telef.
6 1 4 7.
Utgrifningrstid: ', hvarje helgfri fredag.
Infaller helgdag på fredagen, u t - gifves tidningen näst föreg.
eller nästföl j.
söckendag.
derpå, den 14 december 1852, föddes hennes broder, prins Carl Oscar Vilhelm Fredrik, hertig af Södermanland.
D e n lille prinsen dog dock redan i späda år, den 13 mars 1854, och prinsessan Lovisa var och förblef sina föräldrars enda barn.
Oaktadt — eller kan- ske snarare just emedan — dessa så högt älskade » lilla sessan », som hon allmänt kal- lades, leddes hennes uppfostran både med 2:dra årg ..
Prenumeration sker: I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å Skade- postens hufvudkontor, i boklädoraa samt å tidningskontoren.
allvar och stränghet, genom hvilka dock städse kärleken framlyste.
Prinsessans barndom till- bragtes så godt som oaf brutet i hemmet, så- väl före som efter hennes faders tronbestig- ning.
Liksom fordom hennes moder, drottning: Lovisa, i Haag, så hade äfven prinsessan Lovisa i Stockholm några jemnåriga lekkam- rater, med hvilka hon i all förtrolighet fick: umgås.
Dessa voro v a n - ligen hvarje vecka någom afton inbjudna till drott- ningen för att roa sig; med prinsessan, och då ', stod, som man säger:, glädjen högt i tak.
Drott- ningen försmådde ej, att sjelf deltaga i lek och dans, hvilket ej alls för- skräckte de unga, utan blott lifvade dem allt mer och mer.
Särskildt brukade alltid prinses- • sans födelsedag regel- • bundet firas med en barn- • bal, till hvilken hennes; jemnåriga i stort antal L voro inbjudna.
Med moderlig iiver omfattade drottning Lor visa allt, från det.
stör- sta till det minsta, som rörde hennes enda barn,, och hon egnade henne alla stunder, som voro lediga från de för hvarje dag återkommande be- styren.
I synnerhet på.
Ulriksdal, der prinses- sans rum lågo alldeles bredvid moderns, var det henne lättare än i staden att med ett vaksamt öga följa prinsessan och stun- dom under skämt, stun- dom under allvar gifva henne de råd och till- rättavisningar, af hvilka^;
Idun u t k o m m e r I h u f v u d s t a d e n h v a r j e h e l g t r l f r e d a g o c h k o s t a r qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt.
— barndomen i alla lifvets förhållanden är i så stort behof.
Under den tid hon växte upp, fick prin- sessan också inandas mera sanning, än hvad fallet var med de flesta barn; hennes moder var den första att säga henne den.
Mycket tidigt lärde henne hennes moder att öppna sitt hjerta för de fattigas nöd, och då prinsessan fick sin egen kassa att sköta, fick hon allvarliga förmaningar om att i detta fall icke tänka ensamt på sig sjelf.
Drott- ningen bestämde också, att prinsessan till en början skulle afsätta en del af sin kassa till ett fattigt barns underhåll.
Prinsessans undervisning var ordnad med sträng, systematisk regelmässighet. '
Särskildt lades vigt på historia, på nordisk literatur samt på nordiska och främmande språk.
Sina språkkunskaper hade prinsessan dess utom rikligt tillfälle att odla på sina resor i in- och utlandet.
Endast fyra år gammal följde hon med sina föräldrar till Norge.
Resorna till brödralandet förnyades ofta, isynnerhet de år kronprins Carl var Norges vicekonung.
Dess utom fick prinsessan ofta i sin moders sällskap besöka morföräldrarne, än i Holland, än på slottet Muskau i Schlesien.
Knapt elfva år gammal hade prinsessan under ett besök med föräldrarne i Skåne 1862 sammanträffat å Wrams-Gunnarstorp med den danska konungafamiljen, af hvilken hon några år der efter sjelf skulle komma att blifva en medlem.
År 1808 stundade en för prinsessan L o - visa djupt betydelsefull tid — hon skulle nu beredas till sin första nattvardsgång för att sedan sjelf åtaga sig ansvaret för sitt lifs handlingar.
Med det varmaste deltagande följde drottning Lovisa den religiösa under- visning, som meddelades hennes dotter, och samtalade ofta och länge med henne i dessa ämnen, hvilkas vigt hon så mycket önskade kunna lägga sin unga dotter på sinnet.
Prin- sessans skriftefader blef hofpredikanten Björn- ström.
Beredelsetiden nalkades sitt slut.
Med anledning af prinsessans konfirmation flyttade den k. familjen detta år tidigare än vanligt till Ulriksdal, och i det lilla kapellet, som Carl X V och hans gemål der låtit bygga, mottog den unga konfirmanden för första gången nattvarden.
Den k. familjen dröjde en kort tid här- efter vid Ulriksdal, men i början af juli må- nad afreste de höga personerna till Beckaskog.
Obestämda rykten hade redan nu talat om prinsessan Lovisas nära förestående förlofning med Danmarks tronföljare; och dessa rykten vunno ökad näring, då kronprins Fredrik äfven detta år infann sig på besök vid hof- vet å Beckaskog.
Förlofningen mellan de unga försiggick också strax efter kronprinsens ankomst.
Underrättelsen härom väckte öfver- allt de varmaste sympatier.
Den 11 juli 1869 var prinsessans första lysningsdag; den 23 anlände den danska konungafamiljen till Stockholm.
Nu vidtog en rad af lysande fester, bland hvilka bröllopsdagen, den 28 juli, med sitt högtidliga allvar stod som skild från de andra.
Då på morgonen denna dag drottning L o - visa och kronprinsessan lemnade det kära Ulriksdal, hade der samlat sig en mängd menniskor, som med rörelse betraktade mor och dotter, hvilka, dittills oskiljaktiga, från denna dag skulle vandra skilda banor.
D å prinsessan Lovisa efter ankomsten till hufvud- staden blifvit iklädd sin bruddrägt, fastades kronan på hennes hufvud af de båda drott- ningarne af Sverige och Danmark, hvilka tär ett I I P " v L- / I I \ ±J Kl IN Tidningen nnehåller nästan uteslutande originalbidrag.
— U p p g i f a n ä r m a s t e postanstalt n a m n o c h a d r e s s s a m t e r l ä g g en krona, så er- äfven i bröllopsprocessionen till slottskapellet ledsagade bruden.
Vigselakten förrättades af erkebiskop Reuterdahl, och i den lysande samling, som fylde kapellet, såg man, utom de svenska och danska konungafamiljerna, äfven storfursten Wladimir af Ryssland.
Efter ceremonien emottogo de båda nyförmälda sina höga anförvandters lyckönskningar, och på slottet gafs cour.
Brudparet afreste derpå i gala-cortége till Haga lustslott, der brudens föräldrar förut hade infunnit sig för att så- som sina gäster helsa de nyförmälda, hvilka dröjde qvar i Sverige ännu några dagar.
Den 8 augusti på aftonen lemnade kron- prinsessan Lovisa sitt barndomshem vid Ul- riksdal och sin födelsestad.
Följd af tusen- dens välönskningar och varma förböner, af- reste hon med sin gemål samt sina föräldrar, hvilka vid en jernvägsstation i närheten af hufvudstaden skulle säga sin älskade dotter farväl.
Den unga furstinnan hade i hög grad förvärfvat sig svenska folkets hängifvenhet.
Allmän var också saknaden, när hon nu lemnade oss.
Men den bittra känslan förmil- drades vid tanken på, att hon ej for långt ifrån oss, ej heller till något främmande folk, utan till brödralandet i söder.
* » Från Dannemark till Carl den elftes sida Kom fiam Ulrika för två sekler se ' n, Stark i att älska, tålig i att lida, Och varmt välsignad uti minnet än.
Betala nu vår gamla hedersskuld I ett jungfruligt bjertas bästa guld, Och blif som hon, att Dannemark må prisa En ny Ulrika uti dig, Lovisa! » Frithiof I öfrigt tagas kronprinsessans intresse och tid i anspråk för q vinliga arbeten af hvarje- handa slag och i främsta rummet af hennes barns uppfostran och öfriga husmoderliga pligter.
Hennes äldste son, den adertonårige prins Christian, egnar sig åt den militära ba- nan (landarmén), hans broder prins Carl (f. 1872) utbildar sig för sjövapnet.
Dessutom räknar danska kronprinsparets familj fem yngre telningar: prinsarne Harald (f. 1876) och Gustav (f. 1887), prinsessorna Louise (f. 1875), Ingeborg (f. 1878) och Thyra (f. 1880).
En älsklig grupp af de fyra äldsta af Carl X V: s barnbarn meddelades i kalendern Svea för 1878, jemte åtföljande verser af Mathilda Langlet.
* * Såsom slutord till dessa kortfattade bio- grafiska anteckningar kunna vi icke neka oss nöjet att här anföra en poetisk strof (af Frans Hedberg), hvilken såg dagen vid tiden för kronprinsessans förmälning.
V i göra det med så mycket större skäl, som hvad dikta- ren då framstälde som blott en förhoppning C ronhamn.
Den vackra och särdeles porträttlika bild af kron- prinsessan Lovisa, som Idun i dag meddelar, är for våra läsarinnors räkning skuren efter en vällyckad fotografi från hoffotografen Hohlenberg i Köbenhavn, den nyaste och yppersta, som torde finnas, och hvilken välvilligt ställts till vårt förfogande.
Som ofta skrifvelser anlända, hvilka samti- digt afhandla ämnen, rörande såväl Redak- tionen som Expeditionen, utbedja vi oss, att ärade korrespondenter till vinnande af snabbhet och reda i de skilda ärendenas behandling alltid skrifva på skilda papper till Redaktion och Expedition.
Vill du älska m i g?
* Äfven i sitt nya hemland har kronprinses- san Lovisa tillvunnit sig allas hjertan, ej minst genom sitt flärdfria, sympatiska väsende, sin uppoffrande hjelpsamhet och sin ömmande omsorg för dem, som lida.
Sjelf har kron- prinsessan tagit under sin protektion tre af Danmarks mera framstående filantropiska in- rättningar: Föreningen for sunde og billige Boligers Opforelse for Arbeiderbefolkningen (in- vigd 1871), Kronprinsessen Louises praeliske Tjenstepigeskole (stiftad 1872), der unga flickor, som nyligen konfirmerats, erhålla en tvåårig kurs i matlagning, tvätt, strykning m. m., samt Hvilehjem for Lcererinder (stiftadt 1878), afsedt för äldre damer, som i åratal egnat sig åt skolundervisning; hemmet har en sär- deles vacker byggnad vid Fredriksbergs Have.
I sammanhang dermed må nämnas, att kron- prinsessan egnar sitt bistånd och beskydd äfven åt flere barmhertighetsverk i sitt fädernesland.
Ett af dem, som har till ändamål att lemna hjelp åt fattiga barn, stiftades på h. k. h:s bröllopsdag och kallas Prinsessan Lovisas minnesfond.
* nu kan tilläggas karaktären af en temligen faktisk visshet.
(Efter Ploug.)
f I du älska mig, när dagen lider Mot sitt slut och solen lyser När allt mer mot öster skuggan Bådande När att snart min kraftlöst Skumt det varder fot har tröttnat, mitt mina till verklighet vänder, må?
fast hvad jag har blifvit När du ser, att hjertat mer Var än hufvudet, Som händer öga sig mot himlen att qvalen ändas Vill du älska mig, När jag skrider, natt; sjunJca i ditt sköte, då Bedjande Ej matt, lofvat bragt, begåfvadt och svag min vralcas lik en rostig ej mer kan gifva magt?
klinga, sJcarpa bett, Och den stora hop blott aktar ringa, Att min ett?
tro och gerning Vill du älska I hvars Och — mig, när dessa böljegång en genklang Väckte När voro mitt der för många för andra toner de ej höras af en yngre När de i den tysta Som på hyllan Vill du älska När Är slog gånger och din kärlek till mig Och Hvilan, sånger, hjerta drog förglömmas slägt; bok blott gömmas, står, af dam mig, när jag betäckt?
har funnit som mig detta lif ej gaf, det mål, min sträfvan en torfva här har blott, en okänd Vill du våra barn då troget Hvem jag vunnit, graf?
lära, var, för hvad jag ärligt stred Vill du mig i härligt Tills du vid min minne sida lägges Karl bära, ned?
Åkermark.
--
hålles ett n u m m e r I v e c k a n under hela qvartalet.
F ö r hvarje 6-tal a b o n - nenter, s o m samlas, o c h f ö r h v i l k a a f g l f t e n I n s ä n d e s till R e d a k t i o n e n a f Om sqvaller.
Några reflexioner af Elna Tenow.
(Forts.) |et är närmast i anledning af » Galeotto » jag kommit att anställa några reflexioner öfver sqvaller, hvilka jag här, då ämnet sär- skildt för q vinn an är af den allra mest in- gripande betydelse, vill meddela Iduns läsa- rinnor.
Om jag frågade Eder, huru man rätteligen bör definiera begreppet » sqvaller », så är jag öfvertygad om, att svaren härpå skulle till sitt innehåll blifva lika mångtaliga som de svarande.
» Sqvaller är naturligtvis att tala illa om folk », säger eu, » att utsprida osanna rykten », säger en annan blanda sig i andras ange- lägenheter », en tredje o. s. v Allt detta är naturligtvis relativt sant, men det hvarken uttömmer eller begränsar begreppet.
Sqvaller är icke alltid att tala •illa om folk; man kan också sqvallra utan att sprida ut osanna rykten, och man kan blanda sig i andras angelägenheter, utan att denna inblandning förtjenar namn af sqvaller.
Rättast tror jag man kan påstå, att sqvall- rets innebörd och utsträckning ej kunna sam- manfattas i en allmängiltig regel; undantagen skulle bli för många.
Sqvallret är ett underligt, mystiskt och luf- tigt väsen, som icke kan gripas med hän- derna, icke ställas inför rätta eller dömas efter straffparagrafer, det stänges icke ute med vare sig lås eller säkerhetsventiler.
Det smy- ger sig in med vår bästa vän eller med vårt mjölkbud.
Om vi icke lyssna till det, tro oss bortvisa det med förakt, är det derför ej afväpnadt.
Det väfver sig omkring oss och gör den oskyldigaste till sitt verktyg.
Det har till sina bundsförvanter alla dyg- der och alla laster, alla sinnen och förmö- genheter: nyfikenhet, skandallusta, lögnaktig- het, hat, afund, hämd — lika väl som ett vaket, allmänt och menskligt intresse, menni- skokärlek och medlidande, heder och rätts- känsla, beundran för det äda och förakt för det lumpna; vår fantasi, vår känsla, vår re- flexion, vår samhällsdrifl, allt hemtar sin näring och sin inspiration ur samma källa: kännedomen om och intresset för lifvet om- kring oss.
Men — en hårfin missriktning af detta intresse, ett ögonblicks missbruk af denna kännedom — och vi hafva skattat åt sqvallret.
D u finner detta öfverdrifvet, kära läsarin- na, men om du har tid att offra mig några minuter, skall jag söka visa dig, huru sqvall- ret i sina skiftande och vexlande former för- följer oss bokstafligen från vaggan till graf- ven, och du skall nödgas erkänna, att vi ha denna lilla tisslande, tasslande och lismande demon att tacka för många bittra stunder, mången verklig olycka, ofta hela vårt lifs ofärd — någon gång också dess välfärd.
V i göra vår första behantskap med den smygande verldsbeherskaren i barnkammaren och fortsätta den sedan oftast i skolan.
Våra minnen af denna första bekantskap aro visserligen icke angenäma.
Att skaffa oss bannor och förargelse var detta sqvallers enda ändamål, och äfven om bannorna som oftast voro förtjenta, förtog icke detta den känsla af hätskhet mot sqvallraren, som gjorde vårt sinne mera ondt än den undfångna agan gjorde det godt.
Från denna tid är det också, som sjelfva i r- \ l I Ly vj i k i Idun, erhålla * IN mentet dt ordet sqvaller har en obehaglig klang i våra öron och uttrycket » springa med sqvaller » blifvit en graverande förolämpning mot den karaktär, till hvars svagheter en tanklös prat- sjuka hör.
A f helt annan art är det sqvaller, som litet längre fram i de första ungdomsåren förpestar atmosferen omkring oss.
De unga ha knap- past hunnit lemna barnkammaren och skol- bänken, förrän deras sinnen förvirras af prat, skämt och antydningar om känslor och för- hållanden, som tillsvidare äro deras natur främmande.
Det är ingens afsigt att gifva de unga kun- skap och orientera dem i den verld, der de skola göra sitt inträde, nej, sqvallraren — oftast sqvallrerskan — har här ingen afsigt alls, vare sig ond eller god, hon blott roar sig sjelf; H o n ler, då hon ser den första förlägna rodnaden på ungmöns kinder, dit- lockad af hennes prat om vissa varma käns- lor och ömma blickar, för hvilka hon, den ännu omedvetna, vore föremål, och hennes antydningar på att hon sjelf — den lilla omedvetna — med klappande hjerta delade dessa varma känslor och besvarade dessa ömma blickar eller kanske sökte några andra.
Genom menniskors, ofta i andra afseenden kloka och förnuftiga menniskors, förkärlek för denna art af sqvaller, som jag vill kalla det pikanta sqvallret, frambringas på konstlad väg drifhuskänslor, som hafva intet annat att skaffa med de sunda naturliga känslorna än att de förderfva dem, kanske för hela lifvet.
De senare arbeta sig långsamt fram ur vårt innersta väsen och stå derför starka på djupa rötter, då de förra åter med sina rötter på ytan växa snabbt och frodigt, men lyckas lös af lifvets första storm och vissna vid första frostnatt.
Och skulle det hända, att det är äkta känslor vi träffat på och gjort till ämne för vårt tanklösa prat och våra insinuanta an- spelningar — så mycket värre, vore jag fre- stad att säga.
Ty hvad är i högre grad vårt eget, hvarmed utanför stående intet ha att skaffa, än våra känslor, vår kärlek?
Och hvilken rättighet är väl heligare och rättvisare än den att få behålla oantastade och okränkta de skatter, vi gömma i vårt eget hjerta?
Men nej, för sqvallraren och sqvallrerskan är in- genting heligt, de förstå icke, att de besudla allt, hvad de vidröra med sina brutala och orena händer, ja, orena, ty de röra lika girigt i det smutsigaste galanteri- och skandalsqvaller som i en ung mans eller qvinnas heligaste hjerte-angelägenheter.
(Slut i nästa n:r.)
Grannens klenod.
§ g r a t l s e x e m p l a r f ö r hela d e n tid, u n d e r hvilken a D o n n e.
räcker.
A r o d e s a m l a d e a b o n n e n t e r n a färre än 5, t o r d e ag minnes en gammal historia, som min mormor plägade berätta, och hvilken de erfarna husmödrarne på hennes tid till ett fö- redöme förtäljde för sina unga döttrar och fränkor.
Den är kanske värd att höras än i dag.
Det var en gång — så begynna alltid sa- gorna — tvänne grannfruar: den ena var en rik fru, hvars egodelar dock för hvarje dag smälte samman; hennes granne deremot kom undan för undan allt högre i välstånd.
D å gick hon till denna och sade: » » Kära väninna, jag förundrar mig höge- ligen öfver edert hushåll; ni och er man voro två fattiga barn, och ert välstånd synes godt; jag medförde åt min man stora egodelar, och prenumera.
dock vill intet förslå.
Uppenbara för mig, huru ni åstadkommer detta! » Hennes granne svarade: » Jag har en helig klenod, den bär jag alla dagar, morgon som afton, genom alla rum, källare och visthus. » Då bad den andra enträget, att hon skulle låna henne klenoden för att hjelpa henne.
Men grannfrun band endast en liten sten i en duk och lemnade henne den.
Då nu den hjelpbehöfvande grannen med denna förment mäktiga klenod flitigt vandrade omkring i sitt hus, fann hon allestädes osed att rätta och oriktigheter att afhjelpa.
Inom kort tid gick hela hennes hushåll så punkt- ligt och jemt som på rullande hjul.
Då lemnade hon klenoden åter med varmt tack.
Hennes granne sade: » Kära väninna, jag vill ej låta er förbli i någon öfvertro.
Se här den förmenta kle- noden, det var blott en liten sten från fältet, som felades er.
Ni hade öfverlemnat allt i ert hus åt ert tjenstefolk och bekymrade er sjelf om intet.
D o c k: Ä r husfrun sjelf som vårdarinna med, ej tryta uti huset råd och sed. » Ruth.
Små steg mot ett stort mål.
Med anledning af en slöjdutställning.
JsSjiedan Idun utsände sitt senaste nummer till de vida kretsar, inom hvilka hon numera räknar sina läsarinnor och — läsare (ty hvarför skulle vi ej antaga, att äfven husfadern eller sönerna i familjen någon gång ögna genom våra uppsatser; alltid intressera de sig något litet för, hvad som ligger husets damer om hjertat), sedan dess ha visserligen inga s. k.
» stora tilldragelser » timat i vår hufvudstad af karaktär att kunna påräkna uppmärksam- het i våra spalter.
De lysande jubileums- balerna äro ett minne blott, och i regel håller sig ju Idun gerna fjerran från den dagliga nyhetsmarknadens brokiga virrvarr, der de stora » politiska » tidningarna bäst dominera situationen.
Det är sant, att dessa senare äfven före- kommit oss angående den sak, vid hvilken vi här med några rader vilja dröja.
För dem bland våra väninnor, som öppna » lilla pappas », » gubbens » eller » kära brors » dagblad, är den å Hotell W 6 af Stockholms läns hushållnings- sällskap i förra veckan anordnade slöjdutställ- ningen icke obekant.
Den omfattade alster från länets skilda folkskolor, till det hufvud- sakliga alster af späda, konstskickliga barna- händer, hvilkas praktiska yrkesskicklighet gjorde en glädje att se.
Utställningen i sin helhet föreföll kanske ej den flygtige betraktaren särskildt bety- dande.
Så på det qvinliga som manliga slöjdområdet — om nu dessa egentligen böra eller borde så pass bestämdt skiljas, som of- tast sker — förekom egentligen intet nytt eller genom frappanta egenskaper slående.
Denna enkla husgerådsslöjd, de olika snideri-, halmflätnings-, söm- och väfnadsarbetena hade vi sett mångfaldiga gånger förut på skilda industriexpositioner.
Idel gammalt nytt, med några få mindre nämnvärda undantag!
Derför ämna vi ej heller här gifva oss in på några detaljbeskrifningar öfver de olika arbetena, en detaljbeskrifning, som skulle er- bjuda ringa af intresse.
Men hvad som i våra ögon skänkte denna utställning sin stora betydelse, och hvad som
tlMl s k e å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t.
— B i d r a g frän alla o m r å d e n f ö r q v l n l l g verksamhet mottagas med tacksamhet.
Endast en sida a f p a p p e r e t b ö r gjort, att vi ej velat underlåta att i Iduns spalter, om ock blott kort, tala om den samma med våra läsarinnor, är den vackra och be- hjertansvärda idé, af hvilken den var — hur gerna medgifva vi ej delta!
— ett vackert utslag, de förutsättningar, ur hvilka den fram- gått.
Mycket har hlifvit i ord och skrift klagadt öfver den nyare tidens kortsynta fåfänga, som drifvit föräldrar och målsmän att till fromma för en ofta genom sin ytlighet värdelös skol- bildning försumma sina barns uppfostran och utbildning i praktiska kunskaper.
Det är ej nog med, att detta gäller de s. k.
» högre » klasserna (särskildt i städerna), der döttrars och söners uppfostran drifvits i ett avita pen- sions- och pluggläsningsmanér, medan sykam- maren och köket, det hvardagliga lifvets prak- tiska områden, af hvad namn de vara månde, blifvit främmande fält.
Ända ned till all- mogen och landsbygden i sin helhet har detta farliga tidsmode trängt sig, och i månget gammalt odalhem, der förr slöjdstugan gen- ljöd af väfstolens och bandknifvens id, rabblas nu så mycken själlös skolutanläsning, att allt annat glömmes och försummas.
Från hemmen har denna fåkunnighet stämp- lat skolan, allt vårt undervisningsväsende, genom detta hela vårt offentliga och sociala lif.
Dess bättre ha, på de senaste åren, mera framsynta sträfvanden på nytt gjort sig gäl- lande och arbeta af all makt att vinna ter- räng.
Slöjden har åter anvisats ett rum i våra skolor och i våra barns uppfostran — ännu i allt för ringa utsträckning och allt för litet allmänt, men dock i mån att gifva godt hopp för kommande dagar.
För det slägte, som just vuxit upp och ännu är ungt, kom be- sinningen ty värr i de flesta fall för sent; för det, som ännu räknar år qvar inom lärover- ken — små eller stora —, skall det en gång bringa lyckosamma resultat.
Något, som sagdt, är gjordt; men ofantligt mycket återstår ännu att verka för detta framsteg till våra barns fysiska och intellek- tuella fromma, denna lofvärda reaktion till gammal god svensk häfd.
Ännu florera i våra större städer de moderna flickpensionerna i all sin förvända fransyskhet, drifhus för okunniga och odugliga societetsdamer, ett be- dröfligt surrogat för sanna qvinnor; ännu förbises allt för mycket af flertalet elemen- tarläroverk den vigtiga frågan: praktisk yr- kesutbildning jemsides med den andliga.
Ty gym- nastiken, som man uppfunnit som ett allt till- fyllesgörande arcanum, fyller behofvet allde- les för ensidigt, förblandar ofta fysisk dug- lighet med akrobatisk virtuositet.
Ännu finnas mångenstädes folkskolor, der knappast ens det första lilla steget mot målet är taget.
På alla dessa håll, der början är gjord, och, än vigtigare, på de, der den återstår att göra, kunna Sveriges mödrar verksamt bidraga till den goda sakens framgång.
Huru de kunna inverka genom tysta, oaflåtliga krafter ända ut i det offentliga lifvet, känna de godt sjelfva; det är för öfrigt icke första gången Idun med dem talar öfver denna sak.
Och inom hemmet, der förmå de allt; der kunna de stödja skolan i dess svaga sträfvanden, i någon mån ersätta den, der ej ens sträfvan- den finnas, genom att föresätta sig att hvar i sin stad gifva uppväxande döttrar och sö- ner uppmuntran och pådrift i huslighet och praktiska sysslor, hvilka ofta äro vida mer egnade att — naturligtvis jemsides med den rent literära skolbildning, som numera ingen behöfver sakna — dana en frisk och hand- | I r * X I I \ J rVl IN användas o c h marginal lemnas.
Namn o c h adress t o r d e alltid noga a n g l f v a s, o c h kan f u l l k o m l i g diskretlon från r e d a k t i o n e n s sida påräknas.
lingskraftig ungdom att möta lifvets strid än pensionstalanger och skollatin.
Det var ifrån dessa synpunkter den lilla utställningen i hotell W 6 särskildt föreföll oss af glädjande betydelse som ett vittnesbörd om, att, åtminstone inom skolorna i Stock- holms län, den sunda principen vunnit fart och mera allmän fot.
Hur ofta än slika expo- sitioner kunna anordnas, böra de alltid finna tacksamma uppmärksammare; tacksamma, emedan de hoppas att exemplet från ett håll, på så sätt samladt och påtagligt, bör kunna egga till efterföljd på andra; tacksamma, emedan de inse, att äfven för sjelfva de unga slöjdutöfvarne den gemensamma utställningen verkar uppmuntrande och lifvande, då den ger anledning till täflan, utmärkelse — • en sporre, som ej bör fördömas i en god sträf- vans tjenst!
— och erkännande af nedlagd flit.
Men framför allt för de qvinnor och män, hvilka som yrkeslärare stält sig i spetsen för den goda saken, gifver utställningen dyrbara tillfällen till jemförelser af på olika håll, med skilda metoder vunna resultat, hvilket natur- ligen skall vara af betydelse.
Äfven ett litet steg mot det stora mål, vi ofvan berört, är af art att glädja alla ung- domens vänner — och till dessa måste väl i främsta rummet räknas ungdomens mödrar!
Som ett sådant steg betrakta vi slöjdutställ- ningen i hotell W 6.
/.
N-g.
Pe r m a r n a tiii Idun åB äro nu färdiga och expedieras dagligen.
A f den bestälda permupplagan återstår, sedan alla ingångna reqvisitioner expedierats, endast ett hundratal, hvadan de, som ännu ej reqvirerat permar, men önska erhålla sådana, skyndsam- mast möjligt torde anmäla sig.
Priset är endast 1 krona som jemte portot uttages under efterkraf.
Lösnummer till ofullständiga årgångars kompletterande finnas att tillgå fr. o. m. n:r 11 af 1888 års årgång.
Pris: 15 öre pr nummer.
Stockholm den 25 jan.
Redaktionen.
Ett ungdomsminne.
et var den 21 januari 1889 — alltså kung Oscars 61:sta födelsedag.
Huf- vudstaden var festligt smyckad till af- tonens illumination, och folket strömmade kring på gatorna vid festhumör och med vanlig stock- holmsk nyfikenhet.
Himlen var klarblå och luften lagom frisk att locka fram rosor på damernas kinder.
På Gustaf Adolfs torg stodo vid middagstid menniskor packade, icke så mycket för att af- vakta den antågande vaktparaden, utan för att få betrakta alla dem, som, vare sig åkande eller gående, färdades till Gustaf den tredjes konsttempel för att öfvervara galaspektaklet.
Vagn efter vagn rullade fram, betjenter hop- pade ned och slogo upp vagnsdörrarna, damer i pelskappor skyndade in i de uppvärmda vesti- bulerna, herrar i pels och höga guttaperka- galoscher smälde i dörrarna, och när klockan led mot half två, gick jag också in och slog mig ned på min plats, midt i hela löjtnants- troppen.
Det var en lysande syn den gamla opera- salongen kunde bjuda på den dagen.
Parket- ten tedde sig som en ofantlig bukett af blom- mor i de mest skiftande färger.
Skulle vi tala i blomsterspråk, så kunde man nämna blåklint och smörblomster, hvita och röda rosor, och den doftande heliotropen saknades ej heller.
Med ett ord, ljusa, luftiga drägter i blått och ljusgult, i hvitt, rödt och ljusgredelint och mellan alla dessa lysande färger stucko de svarta frackarna af som svarta penséer.
Ännu stod den kungliga logen tom, men allas ögon riktades dit för hvarje ögonblick.
Herr Nordqvist kastar en sista blick dit upp, och så höjer han taktpinnen, hvarefter ouvertyren till Den Bergtagna börjar.
Salongen blir mörk, man försjunker i tankar, själen gungar på to- nernas brusande våg, och man glömmer hvar- dagslifvet och bekymren der ute i verlden.
Och så går ridån upp för sagan, och man dra- gés omedvetet med af de nordiska, fantastiskt melodiska tongångarne.
Och så föll ridån öfver första akten, och nu var féeriet på scenen glömdt, och man intres- serade sig åter för fondlogen der uppe.
Man behöfde ej heller vänta länge, förr än dörrarna till de inre rummen slogos upp och konungen jemte alla de öfriga furstliga personerna inträdde.
Bland alla de höga gästerna, var det kanske iDgen, som väckte större intresse, än Lovisa, Danmarks kronprinsessa, Carl den femtondes kära dotter.
Det är så sällan vi få se henne, men desto gladare bli vi, när vi helsa henne på nytt, och hennes åsyn väcker gamla min- nen till lif.
Jag betraktade henne, der hon satt vid kung Oscars sida i det elektriska ljusets skimmer, och så hände det, att just som den Hallström- ska musiken lekte sin dans öfver fiolernas strängar, ett minne kom och väckte bilder till lif från forna dagar.
Jag såg icke längre teatersalongen med sin eleganta publik och sina glänsande toaletter, och det fans icke heller någon vinterns snö och köld der ute.
Det var i stället en vac- ker, solig högsommardag med en molnfri him- mel, som speglade sitt blå i Brunnsvikens leende böljor.
Det var en hvardagseftermiddag och Ulriks- dals vackra, urgamla park stod tyst och hög- tidlig, liksom ville den säga: » slå dig ned i min skugga, här fins hvila från all verldens oro. » En sakta vind ilade genom de mörka bladen, fågelsången ljöd gladt i trädens toppar, och blickade vi ut öfver vikens vatten, så sågo vi der de hvita svanarne kråma sina hal- sar och sträcka de röda näbbarne mot solen.
Vi gingo sakta öfver de finsandade gån- garne ned mot slottets baksida vid sjön, der rabatterna doftade af rosor och nejlikor och skugga rådde om eftermiddagarne.
Hit in kom ingen obehörig genom det grönmålade gallret.
Här var en fridlyst ort, der kungen ville vara endast menniska och njuta familje- lifvets lycka i kretsen af de sina.
Och vi behöfde ej söka honom länge.
Der i den lilla täcka, blomsteromslingrade rundelen, inom hvilken funnos trädgårdssoffor, stolar och börd, sågo vi kung Carl och drott- ning Lovisa, men icke i kungavärdighetens glans utan i all borgerlig enkelhet.
Drottnin- gen satt i soffan, sysselsatt med ett husligt
iMinuskrlpt, s o m ej a n t a g e s fogas.
till I n f ö r a n d e, å t e r s ä n d e s, Inga ofrankerade försändelser så vida p o r t o lösas.
bl- I [~ \!
I U U I M IN Annonser mottagas endast spalt, 10 stafvelser).
petitrad De äro vilkoren för all framgång, all lycka, ihandarbete, och kung Carl, iklädd sin klubbs jagtrock och med den skånska husarmössan som lifvet beskär.
Utrymmet tillåter icke jlitet på sned, blickade drömmande ut öfver att här ingå i detalj på frågan om helsovård, - viken, under det han blossar på en havanna.
men vi tillråda hvar och en moder, för hvil- P å bordet stod ännu kaffebrickan qvar.
ken denna är främmande, att ur vår tids rika » Hvar är ' sessan '? » frågade slutligen drott- literatur söka handledning i detta vigtiga ämne — att ej dröja dermed tills sjukdom mingen, i det hon såg upp från arbetet.
» Nere vid gungan », svarade kung Carl,, » och inträdt, då det i nio fall af tio är för sent.
itar sig motion på maten.
För öfrigt, der Dernäst kommer karakterens och hjertats ikommer hon i hvinande fart! » bildning med ett moraliskt lif till ändamål.
Och » sessan » kom, rosig och varm, med Exemplen i hemmet blifva af stort inflytande, fröjd i ögonen och det ljusa håret flygande för då barnen allmänneligen gerna efterhärma, vinden.
Med ett hopp var den tolfåriga flic- hvad de höra och se omkring sig, samt fort- kan uppe i kungens knä och nu började leken sätta dermed af vana, äfven sedan deras tanke yster mellan far och dotter, ända till dess kung vaknat till reflektionsförmåga.
Carl lösgjorde sig med sakta våld.
Derför äf det en samvetspligt för föräldrar » Nej, nu är det snart tid att begifva sig ut att ransaka sig sjelfva, och om de ej kunna jpå sjön, » yttrade kung Carl, » och ser jag rätt, lägga bort sina fel, åtminstone akta sig for iså tomma Daniel och Elise der borta, som jag att fortplanta dem på sina efterkommande, sändt bud till. » utan vara mycket uppmärksamma i både Det var Daniel och Elise Hvasser, hvilka görande och låtande i barnens närvaro.
hade sitt sommarnöje i närheten af slottet och Stor vigt ligger uppå att.
hafva en barn- ihär ute, der etikettens band voro lossade, till- sköterska, som är åtminstone hyfsad och oför- hörde kungaparets hvardagliga umgänge, som derfvad, så att råhet, osanning och elakhet rou nalkades och helsade vördnadsfullt.
Drott- ej må vidkomma » de små ».
Låt bevisen på ming Lovisa mottog dem hjertligt, och efter ett kärleksfullt familjelif, gudsfruktan och inågra minuter var hela sällskapet på väg ned frid fästa sin stämpel på barnasinnet.
Gif ' .till båtbryggan, der de smäckra roddbåtarne dem enkla vanor uti diet, klädedrägt och nö- gungade, under det att » sessan » dansade före jen; tillåt dem vara okonstlade och upprik- jied efter sandgångarne.
tiga, så att intet falskt, intet ondt sprider Kung Carl rodde sjelf långs de grönskande skugga öfver oskuldens morgonstund.
Då stränderna, der den höga vassen stod i blom kunnen I hoppas, att de blifva redliga, goda och böjde sig vördnadsfullt för hvarje kungligt och nyttiga menniskor, som bygga sin lycka årtag.
» Sessan » satt vid styret och skrattade på fast grund.
muntert, när hon ibland lyckades gira båten ur För att kunna i och genom uppfostran sin kosa.
verka för barnens framtid och blifvande verk- ö c h så hände det, att när solen småningom samhet måste man besinna, att vägarne till dalade bakom furuskogen och tystnad rådde detta mål äro flere, men att blott en tillför- kring land och vatten, kung Carl och Daniel litlig vägvisare finnes: barnens anlag och för- Hvasser stämde upp en glunt eller två, hvilka måga.
Ty dessa måste blifva vårt rättesnöre, Iter framkallade en rad af minnen och anek- om vi vilja se barnen - på deras rätta plats i doter från deras gemensamma Upsalatid.
Oqh lifvet, och det finnes väl intet mera hälft och; solen sjönk — — — — — — — — — förfeladt resultat än en praktiskt anlagd natur Orkestern gör ett fortissimo, ridån faller, intvingad uti lärdomens rustning eller en vet- akten är slut, och hägringen af det förflutna girig högre intelligens bunden vid plogen; dunstar bort.
» Lilla sessan » är en dam i det må nu vara fråga om att plöja i åkerns lifvets fulla sommar, men ansigtet var allvar- mull eller på den lägre tjenstemannabanans samt och drömmande.
Må hända genomilade stenbundna allmänning.
Hvad flickor beträf- äfven henne minnen från barndomens rosiga far, hvad kan vara mera afvigvändt än att dagar, minnen från de yra lekarne i Ulriks- låta dem pinas ut med lexläsning och musik- lektioner för att blifva lärarinnor, äfven då dals park och på Brunnsvikens klara vågor.
de sakna läslust, musikalisk begåfning m. m.
— er.
d., men visa afgjord riktning för vården af ett hems intressen, vare sig att detta " blir ett eget eller andras.
Gif de framstående anla- Några ord om barnens gen uppmuntran och stöd, hvarthän än de bäst ' kunna bryta sig väg till framgång, uppfostran.
och skänk med samma kärlek uppmuntran åt den minst begåfvade, ihågkommande skal- A f Inga Sehenfelt.
dens ord: Hedersamt omnämd vid Iduns fjerde pristäfiing.
roppens helsa är första vilkoret för en sund utveckling af vår naturs krafter, och dessa böra få en harmonisk utveckling, på det att de alla må komma till sin rätt och blifva ett fullständigt helt.
Men redan i vaggan utsås måuget frö till sjukdom, då barnet blir ett offer för okunnighetens miss- tag och i följd af dessa sjukligt och klent för all sin tid; fastän den späda plantan ej for- drar mer än att få växa upp i enlighet med naturens enkla lagar: naturlig näring (moders- mjölken), snygghet, frisk luft, en moders ömhet.
Menniskan behöfver för att rätt kunna fylla sin bestämmelse all den helsa och kraft naturen ernat henne, under hvilka samhälls- förhållanden hon än kommer, såsom rik eller fattig.
» Fyller du din plats, så är den ärofull, hur ringa den än aktas. » Isynnerhet mödrarne åligger det att studera sina barns naturanlag, dels emedan fadern är mera än modern sysselsatt utom hemmet, dels emedan han vanligen saknar qvinnans tålamod och finare instinkt.
Och det fordras båda dessa egenskaper för att gå till grun- den med studiet af barnens gryende verk- samhetsformåga och deras goda och onda böjelser.
Modern kan, om hon med allvar vill, fylla detta värf.
Hon försumme då icke att uppmärksamma barnen i deras barnkam- mare, i deras lekar med syskonen och främ- mande barn, hvarhelst deras lynnes-skiftningar hafva tillfälle att bryta fram.
A r hon då mild och rättvis, lugn och allvarlig, när till- rättavisningar behöfvas, skall hon i de allra flesta fall vinna sina barns kärlek, så att de (- = m o t kontant llqvld i f ö r s k o t t af 2 6 ö r e pr Ingen annons införes under I 4. krona.
lyda för hennes skull.
Mera stridiga och häftiga barn måste stundom agas, men man bör vara sparsam med kroppsaga och aldrig gifva den under sin egen uppbrusande häf- tighet, ty då förlorar den sitt moraliska in- flytande på den agade, hvilken bör anse så- som en skam och blygas öfver att hafva gjort sig förtjent af straff.
Väck derföre barnens ambition genom att klargöra för dem, att det är synd mot Gud och orätt emot menniskor att handla af elak- het, och att de, då de företaga något, som är förbjudet, förnedra sig sjelfva.
Att tidigt ingifva barnen en tillitsfull tro på ett högre väsende och vördnad för vår religions bud är af största vigt, men det får ej ske så, att det blir tröttande, utan på ett för barnahjertat tilltalande sätt, d. v. s. i största enkelhet och korthet.
Att föräldrarne sig emellan med öfvertygelsens värma tala i ämnet i barnens närvaro torde lägga den allra bästa grund.
Det är isynnerhet trenne fel, som tyvärr äro ganska allmänna, och som inverka olyck- ligt i menniskans lif: egoism, afund och yt- lighet.
Må man oförtröttadt strida mot dessa, medan tid är.
Barnen äro såsom vidjor, med förstånd kunna de böjas.
Försumma ej att rycka upp den onda brodden i barndomen.
Egoismen beröfvar oss våra medmenniskors välvilja och vänskap, afunden förbittrar hela vårt lif, ytligheten leder oss till dårskaper i tusental, gör oss till narrar.
Derföre, visa barnen glädjen af att få dela med sig af sitt goda till andra, lär dem att skenet, bjefs och grannlåt äro utan värde, och de skola icke afundas sina lekkamrater t. ex. en finare klädning än deras egen är; säg dem, huru mycket större betydelse vårt inre goda medvetande har än verldens dom och menskligt lofprisande, och — handla sjelf derefter i alla dina företag.
Exemplets magt är stor.
Teater och.
musik.
Kungl.
operan.
Tredje symfonikonserten gafs sist- lidne lördag och inleddes med Carl Goldmarks på många år här ej hörda orkestersuite » Ländliche Hochzeit ».
Kompositionen är anslående och melo- diös, om ock ej alla satserna i den samma kunna tillmätas något högre värde.
Särskildt och välför- tjent bifall väckte fjerde och femte satserna, af hvilka den senare, hållen i synnerligt liflig stil, måste om- tagas.
Ivar Hedenblads » Konsert-Ouverture », anförd af kompositören sjelf, utgjorde ett nytt bevis på ton- " sättarens begåfning.
Perlan af programmet utgjordes af den vackra kavatinan ur Webers » Euryanthe », på ett utmärkt sätt föredragen af fru Edling.
Denna liksom slutnumret, Bach-Aberts bekanta preludium och fuga, väckte stormande bifall.
Orkestern under hofkapellmästaren Nordqvists ledning skötte sig som vanligt på ett öfverlägset sätt.
Publiken var ovan- ligt nog ej synnerligen talrik.
Nästa operanyhet blir reprisen af » Hvita frun », som gifves en af de närmaste dagarne, må hända re- dan på fredagen innevarande vecka.
K. dramatiska teatern gifver i afton (onsdag) för första gången » Pepa », komedi i tre akter af Meilhac och Ganderax, öfvers.
från franskan.
I hufvudrol- lerna uppträda fruarna Hartman och Dorsch-Bosin samt hrr Fredrikson, Hedin och Palme.
Stycket har gjort stormande lycka i Paris.
V i kunna ej nämna vidare om det samma förr än i nästa num- mer.
Å Vasateatern gifver Bocaceio fortfarande goda hus för hvarje afton och inhöstar rikliga triumfer åt ti- telrollens främställarinna, fröken Petterson.
I rent mu- sikaliskt hänseende har numera framställningen utjem- nat sig till verklig finess och schwung; soli, duetter, körer — allt går ypperligt.
Härför tillfaller i främ- sta rummet stort erkännande kapellmästaren, hr Halidén, under hvars nitiska och med rätta erkända ledning den väl sammansatta teaterorkestern här gjort ett godt arbete.
M e d I d u n s e x p e d i t i o n ä r f ö r e n a d I d u n s u t r ä t t n i n g s b y r å, hvilken g r a t i s verkställer alla u p p k ö p åt Iduns a b o n n e n t e r I l a n d s o r t e n s a m t f o r öfrigt De tvänne Griinfeld-konserterna, som gifvits i musi- kaliska akademien härstädes sistlidne torsdag och tisdag, hafva utgjort verkliga musikaliska högtider.
Sedan den oförgätlige Pachmann gästade vår hufvud- stad, hafva vi ej hört någon så framstående pianist som hr Alfred Griinfeld.
Ett så i alla afseenden solidt spel, fritt från allt effektsökeri, får man leta efter.
Den största virtuositet, den mest ofelbara teknik paras här med det bästa och ädlaste konstnärs- skap, eld och kraft i föredraget omvexla med det vekaste och mest hviskande piamssimo.
Och brodern Heinrich Griinfeld är, om också ej så framstående som den förre, dock äfven han en på sitt instrument högt stående musiker.
Äfven hans föredrag är ädelt och själfullt och kan, understödt af broderns alldeles utomordentliga ackompagoemang, omöjligt undgå att fängsla och väcka lifligt bifall.
Att ingå på någon närmare redogörelse för de båda synnerligen gedigna programmen, nekar oss det in- skränkta utrymmet.
De utgjordes af idel goda och fullödiga stycken, hvilkas utförande framkallade det mest stormande och intensiva bifall af den talrika publiken.
På torsdagen i denna vecka gifva de värderade konstnärerna - en populär afskedskonsert med låga bil- jettpriser.
Deras återkomst en annan gång skall sä- kerligen helsas med glädje.
Den 6 febr.
Fortsättningen af Johan Nordlings berättelse » Ett storstadsbarn » kommer på grund af från många håll framstäld begäran att vid- taga förr, än från början ämnadt var, eller så fort den nu pågående följetongen » En radikalkur » inom ett par, tre nummer hun- nit afslutas.
En radikalkur.
Novell af Elin Ameen.
(Forts. fr. n:r 4.)
len stora sorgen hade också fört med sig &lt; ?§^^&gt; en annan, men fastän äfven den trängt in i hennes själ som ett skarpt svärd, hade den dock ej haft den andras djupa förtviflan.
Hon hade älskat varmt och lidelsefullt, så som hennes natur var mäktig att älska, och trott sin kärlek besvarad, då den älskade begärde hennes hand.
Hennes far hade varit stolt åt att hon skulle få grefvinnetitel, oaktadt gref- ven i gengäld fordrade en stor summa som hemgift.
För henne betydde hans titel och hennes pengar intet — hon älskade, det var allt för henne.
Sedan katastrofen inträffat, löste hon ho- nom från hans löfte med en hemlig förhopp- ning, att han ej skulle mottaga offret.
Han tog likväl mot det, och hon fick tömma också den bittra kalken.
Tre år hade förflutit sedan fadrens död, och hon bar ännu sorgdrägt.
Hon kunde ej förmå sig att kläda sig annat än i svart, Hemslöjd.
För våra husmödrar — och hvarför allenast för dem; det finnes väl mån- gen qvinna ntan eget bo, som gerna mottager ett nytt uppslag till en prak- tisk och gifvande hemslöjd — böra de nya stickmaskiner, som j.
E. Eriksons mek.
verkstad härstädes nyligen fört i marknaden, blifva välkomna.
Bed.
har å utställningslokalen vid Drottningga- tan gjort sig förvissad om det nya fabrikatets framstående förljenster och mångsidiga användbarhet, hvilka för öfrigt redan i somras å den stora ex- positionen i Köpenhamn rönte ett am- pert erkännande, som tog sig uttryck i den högsta belöningsmedaljen.
Bland tiil b i l l i g a s t e p r i s o c h p å b ä s t a s ä t t u t f ö r alia m ö j l i g a u p p d r a g till t j e n s t f ö r Iduns ä r a d e l ä s a r i n n o r.
hon kände som hade hon ej rättighet att bära ljusa färger.
Vänner hade välvilligt erbjudit henne ett provisoriskt hem eller hjelp att skaffa henne någon plats.
Hon bodde också en tid hos slägtingar, medan hon gick igenom ett små- skolelärareseminarium.
Oaktadt slägtingars och vänners ifriga protester mot att hon valde en dylik anspråkslös utkomst med dess mera tarfliga samhällsställning, vidhöll hon likväl envist sitt fattade beslut.
Folkskolelärarinna ville hon bli och ingenting annat — inte guvernant eller kassörska eller telegrafist — nej, just det hon valt, syntes henne lämpligast och lättast att ernå.
I oberoende skulle hon få lefva, i en obemärkt ställning, undangömd i en småstad eller på landsbygden.
Och så skulle hon få ha sitt eget hem, der hon kunde styra och ställa som hon ville — sin egen lilla vrå, långt från verldens oro och larm, Och nu i denna aftonstund närmade hon sig sitt nya hem — det låg dernere i den lilla skogomkransade staden — nära kyrkan, från hvars tornspira tuppen i glänsande qväll- belysning tindrade mot henne som en vänligt inbjudande lycko-stjerna!
Hon skulle börja ett helt och hållet annat lif, hon ville försöka alltmera se tillbaka på det förflutna som något afslutadt, begrafvet.
I sitt jemna, dagliga arbete ville hon hemta nytt, friskare själslif.
Den Annie Birger, som först lefvat den lyckliga fröjdfulla barndomen i ett rikt hem, smekt och bortskämd af alla, och som sedan haft några berusande ung- domsår, då hon dansat, lett, svärmat och älskat, då hvar dag af hennes lif varit som en herrlig festdag — densamma Annie Birger, som sedan med ens blifvit frånröfvad allt, hvad hon från vaggan ansett vara sitt för alla tider — den Annie, hvars ögon fått mörka ringar af tårar, hvars själ känt den djupaste förtviflan jorden kan gifva en menniska — hon ville nu som folkskollärarinna börja sitt lif på nytt — ett stilla, enformigt, sträfsamt lif • — ett lif af fattigdom och försakelse — i alla händelser sundt och friskt — utan fan- tasier och drömmar, utan längtan och kärlek.
Aldrig mera hoppas någonting — inte som andra flickor hoppas — och aldrig älska — som hon en gång älskat — ingen känslo- verld, intet grubbel — • ingen åtrå — bara arbeta, arbeta och så låta dagarne gå!
De flesta passagerarne på ångbåten hade nyfiket betraktat det unga sorgklädda frun- timret, som suttit så orörlig och stirrat på landskapet, försjunken i djupa tankar.
Midt emot henne hade en ung man haft sin plats, och öfver kanten på ett tidnings- blad hade han nästan oafbrutet betraktat henne.
Han visste, att han sett henne förr, de nya maskinernas särskildt anmärk- ningsvärda fördelar framför äldre kon- struktioner å stickmaskiner förtjena nämnas det jemförelsevis ringa utrymme de taga, den snabbhet, med hvilken de arbeta, och framför allt den omstän- digheten att den besvärliga maskräk- ningen för olika vidd och hvarftal här automatiskt verkställes medels en liten visare, som rör sig öfver en särskild skala.
A f annonsen, som finnes införd i dagens nummer, kunna våra läsarin- nor inhemta alla de olika arbeten, hvilka af de nya maskinerna kunna verkställas och hvaraf framgår, att de böra kunna blifva till stort värde i månget hem och en häfstång för höjan- det af en uppmuntransvärd slöjd.
men kunde ej erinra sig hvar, ej heller hen- nes namn.
Hennes ej egentligen vackra, men uttrycksfulla ansigte sqvallrade om, att hon hade sin djupa erfarenhet, sin egen lifshistoria, och derför intresserade hon honom.
Pion hado lidit och sörjt, derom vitnade de mörka rin- garne kring ögonen och det hårda, åldrade draget kring de tunna läpparne.
Men inga tårar hade likväl förmått fördunkla glansen i de stora, mörka ögon, hvilka varmt och passioneradt upplyste hela det mörkhyade ansigtet.
Om hon ända velat le — blott helt litet — han förestälde sig i fantasien, hur det svagaste leende skulle förändra hennes utseende och göra henne nästan vacker.
Ångbåten hade lagt till vid kajen.
Annie hade vinkat en bärare till sig och höll på att samla ihop sina effekter, då hon plötsligt från sidan kände sig sluten i en varm om- famning.
— D u stygga barn, som inte lät mig veta dagen, då du skulle komma — men jag tog reda på det ändå!
— A, tant Brummer — så snällt af tant!
Det var en liten rörlig gumma med silf- verhvitt hår och ett fryntligt, angenämt utse- ende.
— Ja, ser du, och så väntar jag en gäst med ångbåten, en inackordering — vår andre stadsläkare, som snart blir den förste — den gamle är det förbi med — han har hyrt sig in hos mig för ett år — jag måste vara mån om förtjensten, ser du — en ut- märkt hygglig man — heter Ljung för resten — var sjelf och gjorde upp hos mig — för- månliga vilkor — ja, ja, allt det der får j a g berätta för dig en annan gång.
Men hvar har jag honom?
Å, se der, goddag, doktor Ljung, välkommen till vår lilla stad!
Hon hade skyndat öfver däck fram till ho- nom, och han besvarade hjertligt hennes hels- ning med ett gladt leende på sitt friska, ungdomliga ansigte.
Nästa minut var hon åter borta hos Annie, hvilken likgiltigt betraktat, hur tant Brummer och doktor Ljung utbytt helsningar.
— • Min unge, behöfver du hjelp, så har jag Stina med.
Och utan att afvakta svar, rusade hon mot relingen och ropade gällt mot någon på kajen.
Stina, Stina, kom fort och hjelp fröken Birger med hennes saker?
Doktorn vände sig så häftigt om, som hade han fått en stöt och kastade en nästan be- stört blick på den unga flickan.
Hennes namn hade med ens uppfriskat hans minne, och nu undrade han inte längre öfver, att hennes ansigte bar spår af lidande och talade sin egen historia.
(Forts.) 1 Matlagning.
Champinjonomelette.
Champinjonerna rensas, sköljas samt kokas mjuka i smör.
(Vill man gömma dem, läggas de blott i stenburkar med en smör- botten öfver och kunna stå hur länge som helst).
Nu bakas tvänne vanliga pannkakor (ej för tjocka), och häremel- lan lägges champinjonerna.
Vill man, kan man koka champinjonerna i litet mjölk, som först får uppkoka, innan man ivispar litet hvetemjöl, och då det blifvit lagom tjockt, iläggas cham- pinjonerna; alltsammans lägges mellan pannkakorna, som ofvan.
Detta är en fin, men dyr mellanrätt att använda vid middagar.
Hoi.
Köket.
En amerikansk författare skrifver föl- jande, som vi meddela våra läsarinnor i tanke, att det törhända kan tjena som förebild.
» På de flesta bondgårdar är köket det vigtigaste rummet i linset, det ruin, der familjen oftast samlas, och der husmodern tillbringar sin mesta tid.
Inrätta först och främst köket så, att det blir så beqvämt som möjligt för de arbeten, som skola utföras.
In- rätta det dernäst så, att det blir ett snyggt och trefligt hemvist för dem, som skola uppehålla sig der.
Äfven om ej familjen använder det som hvar- dagsrum bör det vara hemtrefligt och prydligt för deras skull, som derstädes
A n n o n s e r m o t t a g a s g e n o m 8.
Q u m n l l u s a n n o n s b y r å o c n / » öiäi r e d ' a k t l b # t f. "
J till 2 6 ö r e p r 4 - s p a l t i g p e t i t r a d (= 1 0 s t a f v e l s e r).
Tidn- kostar e n d a s t en kr.
f ö r qvartalet, befordringsalg.
inberäknad.
A n o r d n a r hvarje qvartal pristäflingar f ö r sina p r e n u m e r a n t e r.
X J t s t M l l n.
i i 3.
s M ö l n l y c k och e F ö r s ä l j n i n g är öppnad 40 Drottninggatan 4 0 af de vid 188S års Utställning i Köpenhamn med l i ö g s l a p r i s e t belönade samt i Sverige och Utlandet os cs bo cS C / J Patenterade cd E c: £0 O &lt; * TT ta 3 pj.
ti oq (D et- W 4 21 5 ' cS u © a &gt; c bo o 3 CS T r y c k t 03 sa af J.
E. ERIKSONS MEK.
V E R K S T.
- A K T I E - BOLAGS D o m e s t i k, TILLVERKNING CO Stockholm.
äkta färger, moderna mönster, A dessa stickmaskiner tyg, i ' Mollskinn Q &amp; &amp; Krafttyg, Bomnlls-Korderoj, Victoria Klädningstyg, allt med t v i n n a d N Bolagets varp.
tillverkningar, belönade med f ö r s t a p r i s e t vid utställningen i Köpenhamn 1888, finnas till salu i alla välsor- terade väfnadsbutiker i Sve- nge.
[25] flickkläder, och herrvästar, schalar, ts m L L E S Svenska Konstväfnader t o och Broderier.
Yllestramaljer, och Silke.
alla färger, Garn Förklädestyger, ylle och bomull.
kjolar, samt hundratals Landsortsboar.
Undertecknad åtager sig uträttandet af hvarjehanda uppdrag, såsom uppköp af matvaror och allt som hörer till fruntimmers- och barntoaletten, tapis- seriarbeten m. "
m. Profver å tyger anskaffas.
Förfärdigandet af klädningar ombesörjes.
Samvetsgrant bemötande.
Val af goda varor.
Der så önskas, sändas varorna mot postförskott eller efterkraf.
Provision 3 %, dock intet uppdrag under 50 öre.
Postadress: Engelbrektsgatan 31 A.
Telegrafadress: Ströms, Stockholm.
Maria Ström, född c© Beställningar utföras d Mattor, Draperur m. m. i hvilken stil som önskas.
Moderata priser.
\ Stockholm, Drottninggatan 36.
Tillverkningsort: Lund (Thoia Kulle).
Göteborg | Filial: (Svenska industrimaga- sinet.)
[50] andra Alla filtar, pläder, damasker, artiklar, S 17 täcken, vantar, öfverkast, mössor, som man af ylle dukar, öfverkläder, eller bomull mattor, kappor, möbel- goss- och.
behöfver i hemmet.
C H A R.
Slichard ' s CflOCOlat.
Suchards Cacaopuiver, Cacao Soluble, ett rent lösligt pul- ver i bleckburkar på - |, ^ och | kilo, är drygt, välsmakande och närande.
Af Suchard ' s Cacaopuiver får man 100. koppar på | kilo.
[21] Plantskola.
Fysiologiska D Erkänd utmärkt qvalité.
Samtliga Suchard ' S Chocolader än&gt; garanterade ren Cacao och socker utan tillsats.
Suchard ' s Praliner, Gianduja, Capsules, Noisettes, Nougatines och andra dessertchocolader rekom- menderas.
Min nya priskurant öfver rikhaltiga förråd af alla slag plantskoleartiklar är nu utkommen och tillsändes franko.
Helsingborg i september 1888.
[522] JV.
P.
Jensen.
Fabriksmärke.
S U C H A R D.
E v e m vill ej lära känna sin tillvaro efter detta l i f v e t?
skodon i • Den vidtberyktade boken V l T a i i l S I i i f v e t e f t e r d ö d e n af F i g u i e r, G r a t i s som i Frankrike på kort tid utgått i öfver 30 upplagor, medföljer gratis som bihang Sveriges mest spridda Veckotidning » Stockholms Veckoblad », hvarå kan prenumereras å hvarje postanstalt med för damer, herrar och barn tillverkas hos undertecknad.
ZfHp Använd alltid sådana åt edra barn, så få de ej liktornar och kylknölar på gamla dagar!
Om profsko insändes, behöfver ej mått tagas.
Högaktningsfullt [78] C. NILSSON, Drottninggatan 100. fördelar framför andra U Guld- och Silfvermedaljer.
1 k r o n a för hela året.
(G.
11539) [79] G r a t i s ^ B strama / jer, strumpor, Klockhoff.
Äkta färger.
Originalmönster.
Bästa materialier, 5 " tröjor, Maskinerna tillverkas af bästa svenska materiel, äro enkla, lättskötta och eleganta samt taga, med bord, ej större plats än en vanlig familjesymaskin.
Köpare af stickmaskiner erhålla gratis den undervisning, som erfordras för de olika arbetenas förfärdigande.
Af förbättringarna vilja vi särskildt nämna systemet f ö r plaggens fasonering, hvarigenom all räkning vid " stickningen borttages.
Ett rikhaltigt lager af sådana artiklar, som tillverkats på dessa stickmaskiner, är ständigt till påseende i utställ- ningslokalen.
Agent f ö r Stockholm och omnejd: handl.
P.
Persson, 40 Drottninggatan 4 0.
[69] Ramlösa - g * - kan tillverkas: gardiner, kalsonger, teaterkappor [49] so p r dam- I T 61 sorter!
l l I H &amp; Drottninggatan O * W * ö m 61 3 tr. upp Allmänt erkändt bästa få härmed r e k o m m e n - S n ö r l i f " L a dera sin nya, G r a c i e u s e ", tidsenliga såväl i höga som låga former, finnes endast att erhålla hos Fotografei Zongl.
Hofieverantör, 27 Drottninggatan utföres 27 enligt Stockholm.
Obs.
Med Tillsändes, om lifvidden uppgifves i centimeter eller decimaltum.
r ^ w w m omsorgsfullt nutidens fordringar.
största högaktning m i m &amp; c m 71] 48 STOCKHOLM, GERNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
VI v i l j a s ä r s k i l d t f ä s t a u p p m ä r k s a m h e t e n p å I d u n s l ä m p l i g h e t f ö r p l a t s - s ö k a n d e o c h p l a t s u t b j u d a n d e a n n o n s ö r e r, ä f v e n s o m f ö r alla ö f r l g a s l a g s tillbringa större delen af sin tid.
Allt lör ofta är köket ett otrefligt rum, der man endast kan tänka på slit och släp, med mörka, nakna väggar och utan en beqväm plats, der man kan hvila sig de minuter, arbetet gifver en lös.
Håll väggarne ljusa och rena.
Smycka fönst- ren med rankväxter om sommaren, och bruka enkla, men snygga gardiner om vintern.
Häng några vackra taflor på väggarne.
D e behöfva ej vara dyra; nu för tiden finner man ofta.
i de illu- strerade tidningarne verkligt goda plan- scher, hvilka far i huset eller sönerna kunna förse med enkla ramar.
Haf en bänk, som är beqväm att sitta på i köket, och en gungstol med god sits, bred rygg och beqväma karmar, så att man kan hvila bra uti den.
En häng- lampa, som kan hissas upp och ned, är trenig och nyttig.
När allt är rent och prydligt, så som ju hvarje husmoder, hvilken omfattar sin ger- ning med kärlek, vill hafva det, då behöfver ingen skämmas för att mot- taga oväntade gäster i ett slikt kök.
Efterrätter.
annonser s o m beröra familjekretsen.
— Annonser mottagas endast g e n o m 8.
Gumselius a n n o n s b y r å o c h h » s redaktionen.
A b o n n e n t s a m l a r e antagas.
Hvarjehanda.
En husmoder har ej allenast att ut- dela befallningar.
Hon måste äfven kontrollera, att dessa blifvit utförda och väl utförda.
Vid alla sysslor måste tillräcklig tid beredas, om en sak skall blifva ordentligt gjord.
A andra sidan böra tjenare läras och vänjas att » raska på ».
Men för att nu medelvägen skall kunna ernås, måste husmodren sjelf förstå huru lång tid befallningens full- görande tarfvar.
Och i nödfall bör hon äfven kunna praktiskt visa den måhända lika mycket oerfarna, som slarfviga tjenarinnan till rätta.
Annonser.
Annonspris: B ak ni iig-.
Adéle-kaka.
3 äggulor vispas godt med 10 lod siktadt socker, 10 lod •smör, 10 lod hvetemjöl, kanel och ci- tron efter behag.
Till sist ivispas 3, till skum slagna hvitor.
Bakas på ett litet pannjern i stekugn.
Jernet vär- mes, bestrykes med smör och skorp- rojöl (stötta skorpor).
Kakan bestry- kes ofvanpå med ägghviteskum, och härpå läggas sönderskurna russin och mandel.
Bakas en half timmas tid.
Skares i skifvor och ätes till kaffe eller the.
Hoi.
Vaniljbröd (hel sats).
4 äggulor och 3 hvitor röras tillsammans med | % fint hvitt socker under en timme (en half sats röres en half timme).
Litet socker har fråntagits och stötes med en bit vanilj (för ungefär 15 öre) samt blandas med smeten.
Härefter ned- röres 14 lod hvetemjöl.
A r o äggen stora, tages mjölet drygt, äro de små, tages det knappt, fiäraf göras små plättar på en vaxad plåt, och få de stå öfver natten samt gräddas i ytterst svag ugnsvärme.
Af en half sats blir ungefär 40 st. v. S — n.
Drycker.
Citronsaft.
Ur 28 citroner pressas saften.
10 " ffi socker i 1 kanna hvitt franskt vin hälles dertill; står täckt i [&gt; dagar, hvarunder det omröres 3 — 4 ggr hvarje dag, A f denna sats blir ungefär 1 7 | buteljer.
v. S — n.
Huskurer.
För svår hosta.
Fyra lod osaltadt smör, fyra äggulor, ett hälft qvarter 1 ' onung, tvänne lod hvit, rifven inge- fära arbetas, till det blir som en pep- parkaksdeg.
Massan får ej värmas, ej leokas, ej heller någon af dess bestånds- delar.
En thesked tages häraf trenne gånger om dagen, morgon, middag och jtfton.
Ada.
Mot röda händer.
På apoteket köpes i en flaska lika delar arnikatinktur, glycerin och rosenvatten.
Flaskan om- skakas väl, och händerna ingnidas härmed efter hvarje tvättning, medan de äro fuktiga, samt aftorkas sakta.
Godt resultat skall snart visa sig.
v. S — n.
C B?
X o Ingen annons införes under 1 k r.
DIVERSE LED / GA PLATSER.
Doktor Carl piensburg En anspråklös och enkel flicka med godt lynne, ej allt för ung, kan i vår få plats i större landthus- håll.
Sökande skall vara kunnig i matlagning, bakning och öfriga vid ett landthushåll förekommande göromål.
Noggrannhet och ordentlighet vigtiga och nödvändiga egenskaper.
Svar med uppgift om ålder, lönepretentioner och referenser uppgifvastill » Husfru », Domn- arfvet, p. r.
[74] Hoi.
Läkareråd.
Gammal van af Idun.
A f er beskrifning kunna vi ej bilda oss något säkert omdöme om er s j u k d o m; det tyckes ju ha varit svårt t. o. m.
för läkare, som haft tillfälle till per- sonlig undersökning.
Under sädana förhål- landen torde ni göra klokast- i att hänvända er till specialist.
M.
A.
Se svar till Prenumerant i n: r ö!
Frcdrique.
E n grundlig bad- och brunns- kur i sommar torde blifva nödvändig för eder.
För närvarande bör ni dricka Carlsbader på följande sätt: hvarje morgon två dricksglas 50° varm Carlsbader / t i m m e före frukosten och m e d c:a 20 minuters mellantid mellan de båda glasen.
Förtär under några veckor in- genting annat än uppkokt mjölk, kafremjöls- välling (kokt på s. k. dietiskthafreinjöl), 1 — 2 löskokta ägg dagligen samt litet väl gräddadt hvetebröd och skorpor.
Intag 4 — 5 maltider dagligen.
Andedrägten blir bättre, när magen k o m m e r i ordning.
Skölj munnen flitigt m e d aseptin och borsta tänderna väl morgon och qväll.
En anspråkslös, barnkär flicka, som vill åtaga sig sköta ett treårigt barn och deltaga i inom hus förefallande lättare göromål, kan få plats i en enkel familj.
Svar, helst med fotografi, torde mpd första sändas till » Anspråkslös », Kristianstad, p. r.
[73] 3 4 Vingelés.
Till en flaska Sauterne eller rhenskt vin tages ett qvarter vat- ten, ett och ett hälft lod gelatin, ett hälft " 8 toppsocker, fyra skedar sherry, saften och skalen af tvenne citroner; kokas tillsamman.
När detta kokar, vispas tvänne ägghvitor och äggskalen deruti.
Sedan slås det genom en sil- duk, så att geléen blir klar, hvarefter den hälles i geléeskålar.
Ange.
25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Lärarinna, som genomgått Wallinska skolan i Stockholm, önskar plats för att under- visa flickor i vanl.
skolämnen, språk, musik och handarbeten.
Svar till » X.
», H u l t station.
[75] Plats i Stockholm eller landsorten, i ett bildadt hem, önskas af en ung flicka af god familj för att läsa och spela med minderåriga barn, förfärdiga finare handarbeten och deltaga i lättare göromål.
Lön begäres ej, endast ett vänligt och godt bemötande.
Svar till » Ellen 19 », Iduns byrå.
[72] En ung flicka önskar mot fritt vivre plats i familj för att gå frun till hända med inom hus förekommande göromål.
Upplysningar lemnas af prosten The- lander, Bårslöf, Kaus, samt Fredrika- Bremer-förbundets byrå, Stockholm.
, (G-.
427) [66] Obs.!
E n a n s p r å k s l ö s, huslig, s ö m k u n - nig flicka, ä f v e n v i l l i g h a f v a till- syn öfver o c h undervisa mindre •barn i m u s i k o. v a n l.
s k o l ä m n e n, ö n s k a r plats, helst å landet, nu eller i v å r.
A d r e s s » I n a », S u n d s - vall, p ö s t e restante.
[59] Breflåda.
M — n.
V i tacka för den sända lilla skissen samt för ert intresse för Idun.
H v a d nu den förra angår lämpar den sig m i n d r e; den är allt för fattig på handling för att egentligen kunna intressera.
E n ledig penna förråder den emellertid, och vi be eder vara hjertligt välkommen åter m e d något annat.
Rusé.
» Prinsessan Hjerta » genomandas af verklig poesi; kanske delvis något litet för sentimental.
Detta skulle dock ej ha hindrat oss meddela den vackra sagan, om ej vårt begränsade utrymme förbjuder oss offra ät denna genre.
V i hoppas att ni ej glömmer I d u n m e d något annat alster af er penna; helst praktiska prosanpps&amp;tser.
D:s poem är ingalunda dåligt, och vi skola antagligen finna användning för det samma, om ni tillstädjer oss att något retouebera det.
D.
R.
Bref i denna vecka afgått under adress: Helsingborg, pöste restante.
Hilda.
V i tacka för intresset och vänliga bidragen, hvilka vi m e d nöje skola begagna oss af.
Anna Lisa.
.Ta, af prenumeranter.
Således äfven af eder.
Magni och A.
T.
S. tackas för de uttöm- mande svaren.
Red.
Lärarinna, lektris eller s ä l l s k a p.
En lärarinna — 22 år — önskar med första plats att undervisa i van- liga skolämnen (icke främmande språk) samt musik.
Den sökande, hvilken eger vana både som lärarinna och lektris, har god helsa och gladt lynne samt har utgått från ett mycket godt hem.
Anspråken äro ej stora.
De bästa rekommendationer kunna före- tes.
Närmare upplysningar kunna er- hållas genom Iduns Redaktion, dit svar, märkta &gt; H.
H.
», ock torde ställas.
Innehållsförteckning: Kronprinsessan Lovisa af D a n m a r k; af Friihiof Grönhamn.
(Med porträtt.)
— Vill du älska m i g; poem efter Plong af Karl Åker- mark.
— O m sqvaller; några reflexioner af Elna Tenow (forts.).
— Grannens klenod; af Ruth.
— Små steg mot ett stort mål; m e d anledning af en slöjd ut ställ ning af J. N — g.
• — Tillkännagifvande.
— Ett ung- domsminne; af — er.
— Några ord om bar- nens uppfostran; af Inga Schenfelt.
(Heder- samt o m n ä m n d vid Iduns fjerde pristäfilng.
— Teater och m u s i k; — E n radikalkur; n o - vell af Min Ameen (.forts).
Ett bildadt fruntimmer önskar komma antingen som värdinna i en enklings hem, der barn finnas, emedan hon eger vana vid barns ledning samt är kunnig i engelska och franska språken, hvilket senare äfven kan begagnas som sam- talsspråk, eller ock som sällskap och lektris hos ett fruntimmer.
Närmare upplysningar hafva fruarne Kempe, Sturegatan 24, och Engelhardt, Stor- gatan 9, godhetsfullt lofvat lemna.
Svar torde lemnas å Tduns byrå till » Pligt- trogen ».
[62J Hemslöjd.
— Matlagning.
— K ö k e t.
— Efterrätter.
— Bakning.
— Drycker.
— H u s - kurer.
— Hvarjehanda.
— Läkareråd.
— Breflåda.
Lilla V a t t u g a t a n 14.
Hvardagar ' / 23 — ' Isb Helgdagar 10 — 11.
Behandlar företrädesvis Barnsjuk- domar.
[34] 0 CD :3 Nerv-octi Sinnessjuke mottagas till vård å sjukhemmet Tufvan.
Fri läkarevård af framstående specialist.
Alla behöfliga bad.
Samvetsgrann sköt- sel.
Godt bord.
Komfortabelt och be- qvämt.
Hemlif.
Prima referenser.
Pro- spekt gratis.
Julius Örtegren, (G.
371) [61] Tomteboda.
Af en händelse kan ett barn blifva inackorderadt i god familj, der inga inackorderingar förut finnas, eller ock flicka anstäld i affär.
Eget rum och pianino.
Svar, märkt » Billigt », torde inlemmas å Iduns byrå.
[77] Att förestå ett ungkarls- PLATSSÖKANDE.
Skärgårdsflicka.
1) Se svar till Souma A x.
1) i n:r 5.
2) Sluta m e d afrifningarne för någon tid och tag i stället, om möjligt, varma karbad (34 — 35°) med tillsats af V-i kilo soda.
Fukta de kliande ställena med lika delar brän- vin och aseptin morgon och afton.
Aida.
1) Troligen är plomberingen dåligt gjord.
I alla händelser måste ni ånyo låta en tandläkare sköta _edra tänder, eljes för- värras det onda.
2) Öronspecialist i Göteborg är d:r F r.
Erikson.
— O m någon fara ligger i dröjsmål, kunna vi naturligtvis ej afgöra.
3) N å g o t enkelt medel » att få brun hud hvit » känna vi icke.
N i kan j u försöka den der alpblompastan och sedan upplysa Iduns läsar- innor om verkan.
Kristina.
1) N i skall hvarje qväll omsorgs- fullt gnida in hela hufvudet med olivolja, i hvilken genom uppvärmning upplösts sali- cylsyra (2 gram på 100 gram olja).
Der efter täckes hufvudet Öfver natten m e d en vaxtaft- mössa.
Tag vidare 3 gånger dagligen 3 st. Blaud s jernpiller under längre tid.
Drick mycket mjölk (minst 1 liter dagligen) och ät mycket ägg.
Barnet måste ni m e d första vänja utaf — ni är för klen för att ge di, och flickan är dess utom för gammal för dylik näring.
2) Mest ålderdomskrämpor.
— Skaffa henne Rosens bröstdroppar att taga en half tesked till natten.
D:r — d.
14 hem bos en medelålders tjensteman nära Stockholm sökes en dertill kom- petent och van person, som med om- tanka och huslig omvårdnad kan åtaga sig ett sådant.
Svar med rekommenda- tioner jemte om möjligt fotografi (som återfås) torde sändas till » Litet landt- hushåll », Blomsterhandeln, Malmtorgs- gatan 5, Stockholm.
[76] Att förestå en enkemans hushåll i Göteborg sökes en dertill kompetent och van person, som med noggrann- het, omsorg och skicklighet kan åtaga sig att sköta ett sådant.
Svar med porträtt och rekommendationer torde sändas till » Skicklig », p. r., Göteborg.
[6gL 3 t ö H O &lt; d CD Engelska Magasinet 38 R e g e r i n g s g a t a n 3 8, 1 tr. u p p.
Strumpor, trieotunderkläder för Da- mer, Herrar och Barn, randig och en- färgad Serge, Cheviot till gosskläder, Flaneller, Velveteen, Barnskor, Cor- setter samt Engelska Beformlif, Tri- cotkostymer och Kavajer för mindre C O gossar.
Pears Soap m. m.
CD Utmärkta Teer.
OBS.
Endast Engelska varor af bästa qvalité.
[70] o K u r s i klädsömnad gifves af undertecknad för ett begrän- sadt antal elever.
OBS.
Eleverna för- färdiga egna klädningar.
Bernadina Nicodemi, Barnhusgatan 4, 1 tr. upp öfver g.
PO m Skriftlig undervisning i s t e n o g r a f!
(Arends ' system) erhålles af skicklig lärarinna mot insändande af 15 kronor jemte noggrann adressuppgift till Bed.
af Idun.
[26] ro CO Märkning och broderingr utföres noggrant och billigt.
Adress,: Norrtullsgatan 23 B, 2 tr., ingång från Vanadisvägen.
Ellen Olsson.
Moderlig vård.
Hos ett fruntimmer, som haft privat skola, kunna tvänne små flickor mifva inackorderade; skolundervisning och pi- anolektioner kunna dem meddelas.
Verk- lig moderlig vård ocb.
tillsyn utlofvas.
Svar till » moderlig vård » inlemnas Klarabergsgatan 54.
[43] 47 B y A L M E D A H L S Fabriks Försäljnings-Magasin,^Stockholm, " ~ ^ S BflT * Special-affär för U t s t y r s l a r.
o o Q * » JJJ ^3 " o
