# ID: svediakorp-per735
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1889
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 53,684
# sentences: 2,609
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Iduns julnummer.
N: r 51.
F r e d a g e n (105) B yrå: Drottninggatan 48, en tr. Annonspris: 25 öre pr petitrad (=10 stafvelser).
Utländska annonser 50 öre raden.
Tidningen kostar endast 1 krona fSr qvartalet postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnummerförsäljning.
I d u n s Anna Wahlenberg.
d e n 2 0 Pris: 4 0 öre.
d e c e m b e r Redaktör o c h utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å byrån kl. 10 — 11.
Allm.
Telef.
6 1 4 7.
1889.
2:dra å r g.
TJtgifningfstid: Prenumeration sker hvarje helgfri fredag.
I landsorten: å postanstalterna.
Infaller belgdag på fredagen, ut- gifves tidningen näst föreg.
eller I Stockholm: hos redaktionen, i bok- lådorna samt &amp; tidningskontoren.
nästfölj.
söckendag.
m e d a r b e t a r e s t a b.
Mathilda L a n g l e t.
Eva W i g s t r ö m (Ave).
A m a l i a Fahlstedt.
A n n a Christenson.
V i l m a I_indhe.
Elisabeth K u y l e n s t i e r n a.
Helena Nyblom.
Frithiof H e l l b e r g.
Elna T e n o w.
Rafael H e r t z b e r g.
John Johnson.
Birger Schöldström.
Adolf Hellandér.
Gunnar Forssell.
L.
A.
A h l g r e n (Seaevola).
J o h a n N o r d l i n g.
Georg Nordensvan.
O. H.
D u m r a t h.
Daniel Fallström.
ammat F r å n lafins&amp;a oinginalef D i e s älla dag, jo %mm e s t laetitise, när änglars S j ö n g Att en ' 0- H o n o m, synd, Lefver I en dunkel Ljusets L a g d är k o n u n g på Den jordisk en s o m Barnalinda Ledaren S v a g t allting röst, hvars D ä m p a r alla åskors stormars evighet g u d o m l i g ära!
s o m Och för oss, Den stora stugan upplystes af sexton t j o c k a talgljus i h ö g a, b l a n k a tenn- o c h mes- singsstakar, p a r o m p a r stälda p å de t v å d u k a d e b o r d, h v i l k a utmed rummets b å d a i Fräls ack Jesu n ö d oss från oss upp till Bland din l å n g v ä g g a r sträckte sig g e n o m hela stugans l ä n g d; stora b ä g a r e o c h k a n n o r a f silfver och tenn g l i m m a d e i ljusskenet, o c h ölets hvita s k u m glänste m o t b ä g a r r a n d e n s r ö d a förgyllning.
P å tvärbänken, der en utskuren högsätes- stolpe samt b r o d e r a d e » f o r n n o r d i s k a » h y e n d e n utvisade hedersplatsen, satt b o n d e n P å l m e d sin hustru, hvars v i d l y f t i g a v i n g a d e h u f v u d - b o n a d g a f henne ett d r a g a f höghet, s o m fullt p a s s a d e till hennes k l o k a ansigte o c h f y l l i g a figur; o c h mera n o g g r a n t iakttogs ej r a n g e n i forntida k ä m p e h a l l a r än här p å b o n d e n s n a k n a träbänkar.
B a r n e n, husetä tjenare, a l l a k ä n d e d e n n a ordning, ingen b r ö t e m o t den s a m m a.
L ä n g s t ned vid m a n f o l k e n s b o r d satt p å den förnämligare väggfasta bänken en g u b b e med örnnäsa, s m å o r o l i g a ö g o n, kal p a n n a och en b l o n d u p p å t b ö j d hårfrans långt nere i nacken.
T y s t t o g han för sig a f den im- m a n d e v a r m a » s a l t m a t e n » m e d de sötsura bruna bönorna.
Stallpojkarne p å l ö s b ä n k e n m i d t e m o t stötte hvar andra i sidorna, när n å g o n större b r ö d s k i f v a a f h ö g t i d s q v ä l l e n s fyra brödsorter g l e d ned under bordskifvans kant, men h u s m o d e r n s l u g n a herskarinne- skull m e n ska all låt jorden synders milde oss V a k n a var det j u l, riktig j u l!
är kärleksfull o c h våra Sjelf ljud, R i n g n i n g e n afslutades m e d en v a c k e r full- t o n i n g treklang, o c h d å d e n n a d o g b o r t m e d en s v a g dallring, s m a l l det första bösskottet i k y r k b y n, o c h så p a n g, p a n g, p a n g, från hvarje g å r d rundt i nejden, m e d ett k o r t u p p e h å l l för att invänta d e fyra s e d v a n l i g a k n a l l a r n e från » P å l s k a n o n e r », ett p a r h ö g - ljudda småttingar, h v i l k a s röst alltid beled- sagades a f .en hel s a l v a bösskott från b o n - dens v u x n e söner samt mera betrodde tjenste- karlar.
danat Himlarne Låt, Ave.
bära, härlighet Hjelp strider.
lik, att herskarbud A l S ^ r å n s o c k e n k y r k a n s spetsiga torn l j ö d o « ä i *) k l o c k o r n a, än h ö g t i d l i g t i j e m n a slag med starka t o n v å g o r, än hastigt o c h afbru- tet, än blott » k i m a d e s », men alltsamman v ä c k t e en g l a d stämning; man h ö r d e att det v a r u n g d o m u p p e i tornet hos ringaren, u n g a g l a d a menniskor, s o m r i n g d e in j u l e n.
Nu i qvider N a m n s d a g e n.
En julbild ur allmogelifvet af skuld dömer.
här.
frälsning kärleksrik Hör sakta S a m m a Alla strå skär, oss Du, bär stjernors och o c h g ö m m e r!
krubbas stilla af vrå all allt så s o m i ren i vår H o n o m, helsning, verldens s o m Kom Si, till C. V. MODIN.
al?
här glada jungfru, F ö d t Utan sin t o l k a d vorden, Krist, och all gladt brist, fara!
en g å n g julesång ängdaskara!
blick q v ä f d e hvarje fnissning öfver den tyste g u b b e n s bordsseder.
Der fans ej en själ b l a n d d e trettio der i b o n d e n s stuga, s o m ej visste, att gårdens r y k t a r e v a r en frigifven lifstidsfånge, s o m h u s b o n d e n f ö r m å n g a år sedan » l ö s t u t » o c h gifvit l a g a försvar.
K a n s k e detta mindre skett a f m e n n i s k o k ä r l e k än a f b e r ä k n i n g att i M a r k få en k a r l, s o m ej h ö l l sig för g o d till att v å r d a b o n d e n s m å n g a kor, får o c h svin.
T y ännu i slutet a f 1 8 4 0 - t a l e t ansågs ryktaresysslan v a n h e d r a n d e för en ordent- lig d r ä n g o c h hänsköts p å m å n g a ställen till q v i n n o r n a s g ö r o m å l l i k s o m, den d a g i d a g, i m å n g a fattigare b y g d e r.
H v a r j e n y tjenare s p o r d e sig i tysthet före, h v a d » M a r k hade funnit p å », m e n d å blott h u s b o n d e f o l k e t m e d säkerhet visste detta, s k u l l e M a r k s egen utsago, att han begått dråp, k a n s k e blifvit trodd, o m ej g u b b e n s b o r d s s e d e r hvarje j u l röjt sanningen.
Nu inburos d e v ä l d i g a silfverblanka tenn- faten m e d den k a n e l s t r ö d d a risgrynsgröten.
Tjenstpigornas r ö d a fingrar l å g o stadigt p å fatens heta sidor, a r m b å g a r n e r a k t ut från k r o p p e n, ö g o n e n stelt fastade p å en liten insjö a f smält s m ö r i fatets m i d t; bröstet
flämtade, det gälde både styrka och förakt för hett tenn att sätta julgröten ordentligt på julborden.
Ingen följde denna akt med spändare uppmärksamhet än en af husets yngre dött- rar; hon grufvade sig för det, som nu ålåg henne att utföra.
Husfadern fattade den konstrikt arbetade silfverkannan, slog tillbaka dess tunga lock, å hvars dubbelskifva scenen emellan Euth och Boas vid axplockningen var af- bildad, och en reflex från det invändigt för- gylda dryckeskärlet spelade öfver mannens energiska ansigte.
» Vi fira julafton här i qväll, » sade han glädtigt, » men vi fira tillika en flickas fö- delsedag och en karls namnsdag. » De nykomna tjenarne stirrade frågande på husbonden; de, som voro äldre i gården, nickade förtroligt bort mot qvinnobordet, och husmodern gaf en vink åt » födelsedagsbar- net » att framträda till högsätet.
» Här är allas vår moder, » fortfor husfa- dern; » der nere sitter Adam — Adam Mark, som i qväll firar sin namnsdag bland oss.
Jag dricker honom till med tack för hans goda vård om min boskap, och hon, min dotter, som i qväll firar både namnsdag och födelsedag, skall bjuda Adam först och se- dan alla er andra kannan för att dricka Adams och Evas skål! » Det var tredje julaftonen, som den nu trettonäriga flickan skulle utföra denna cere- moni.
De två förra gångerna hade hon ej kunnat undertrycka en rysning, när hennes namn nämdes i samband med den trumpne, skallige gubbens, och det var äfven nu med darrande händer hon emottog ölkannan.
Men nu visste hon, att någonstädes i en koja borta i kyrkbyn satt en qvinna med två gossar, Adam Marks barn, hvilka hon al- drig vågade kalla för sina, på det ej faderns vanfrejd skulle återfalla på dem.
Blott husmodern dristade sig att i enrum med gubben nämna hans familj, men det skedde blott när hon nödgades uppmana honom att, hellre än att snatta åt barnen, öppet mottaga lifsmedel åt dem och deras mor.
Men äfven i sådana ögonblick förne- kade Mark tillvaron af sina söner och deras mor, det var rent af en fix idé af gubben.
Denna höst hade bonden utan vidare ta- git Marks äldste pojke i tjenst; han skulle hjelpa fadern med kreaturens vård.
Nu satt gossen midt emot denne på frambänken, men Mark gaf honom ej ett ord eller en blick; ingen hade någonsin sett gubben förråda, att han kände den nye stallpojken, och denne låtsade sig ej känna Mark annorlunda än som gårdens ryktare.
Flickans blick föll på denne fattige pojke, som nu med häpna blickar såg den stora glänsande silfverkannan på väg till fadern, och en hastig tanke föll henne i sinnet.
» Skål, Anders!
Drick mig tiil på min födelsedag! » sade hon, skrattande åt pojkens gapande förvåning, när hon räckte honom kannan och han i dess glänsande lock såg sitt eget trubbiga ansigte.
Husmodern hostade lätt, flickan blef ha- stigt allvarsam, tog kannan från den lille och gick bort till gubben.
» Lycka till en god jul, ett godt år, lycka och välsignelse och allt, hvad som kärt är! » sade hon på öfligt vis och utan att se på den för henne så motbjudande gubben.
Han hade aldrig plägat att svara ett ord på hennes lyckönskan; nu spratt hon häftigt till, när han på sin högsvenska dialekt med darrande röst sade: » Gud signe och skydde henne i alla hennes lifsdagar! » Då såg hon upp i den gamle brottslingens ansigte, der de oroliga ögonen, fulla af tårar, mötte hennes.
Sedermera var hon aldrig rädd för Adam Mark.
* Ännu fyra julaftnar firade hon och gub- ben deras namnsdag tillsamman, och under denna tid kom ännu en af gubbens tillväxan- de söner att sitta på frambänken vid julbor- det.
Men när julringningen följande år klang öfver nejden, stod allt husfolket samladt kring Adam Marks öppna likkista, der han hvilade i sin bländhvita drägt, öfversållad med buxbomsqvistar.
Husfadern läste en bön; en fattig qvinna med tre gossar trädde fram och kysste den döde, locket påskrufvades, båren lyftes på starka skuldror; husbonden gaf ett tecken, och under dånet af » Påls kanoner » bars den forne lifstidsfången ut ur gården och mot kyrkan, der klockorna ännu ringde in det glada budskapet om frälsning för alla men- niskor.
Iduns medarbetarestab.
En liten interiör.
duns hundrade nummer var färdigt och i utsändt.
Det hade så att säga inledt redaktionens jularbete.
Ty nu måste ome- delbart derefter förberedelserna till det stora julnumret begynna.
Den första och vigtigaste frågan blef: hvad skall man sätta på julnumrets första sida?
Hvar finna ett qvinnoporträtt, lämp- ligt att införas just i julnumret?
Skulle man kanske anskaffa någon särskild på julhög- tiden syftande illustration?
Nej, det vore att gå in på de illustrerade tidningarnes område.
Hvad var att göra?
Rådplägning hölls, och beslutet blef, att Iduns julnummer skulle å första sidan med- dela en grupp af tidningens qvinliga och manliga medarbetare, både de fast anstälde och dem, som mer eller mindre regelbun- det lemnat eller på det nya året komme att lemna bidrag till Idun.
Detta vore något nytt, åtminstone här hos oss, och skulle bestämdt med välvilja upptagas af tidningens talrika läsarinnor.
Vi vågade åtminstone sluta härtill af den omständigheten, att då redaktionen under sistförflutna sommar lät utgå ett upprop till Iduns läsarinnor om att sjelfva uppgifva kandidater till tidningens qvinliga porträttgalleri, bland då nämnda namn uppgåfvos så godt som alla i Idun oftare förekommande författarinnenamn och signaturer.
Flere förslagsställarinnor voro dock ej nöjda härmed; de ville ock se de manlige medarbetarne porträtterade.
Ja, en ärad brefskrifvarinna var nog blyg- sam att nöja sig med att uppgifva ett enda namn och detta på en manlig individ.
Hon ville nämligen promt se bilden af Iduns redaktör och utgifvare, » vare sig nu han är gift eller ogift », skref hon, och hon trodde nog också, » att de flesta af Iduns läsarinnor skulle vara intresserade häraf ».
Af porträttet eller af att få reda på det andra?
Antagande, att hon menade por- trättet, kan utgifvaren ej annat än blyg- samt slå ned ögonen och i all tysthet ön- ska, att samtliga läsarinnors intresse för ho- nom måtte vara lika stort som den ärade brefskrifvarinnans, liksom den senare å sin sida torde ursäkta, att jag i öfrigt bibe- håller mitt incognito.
Man bör ju så litet som möjligt tala om sig sjelf, det är en känd sak.
Och mycket finnes här ej heller att säga.
Men om ett par saker kunna vi väl i alla fall här ena oss, mina ärade lä- sarinnor och jag; den ena är, alt det väl bör betraktas som en vinst för den sven- ska fruntimmersverlden att bafva fått en egen tidning, inom hvars spalter åtminstone flertalet af dess individer kan mötas, och der hvarje qvinna, moder som dotter, maka som fästmö, väl kan finna något guldkorn, värdt att taga vara på.
Och är det så, då måste jag sjelf anse det vara det bästa, jag någonsin åstadkommit.
Det sämsta, jag deremol kunde göra mig saker till, vore, om jag ej sökte att på allt sätt åt Idun bevara det förtroende, som hittills från hen- nes läsarinnors sida i så rikt mått kommit henne till del.
Och detta var den andra saken, om hvilken jag tror vi kunna ena oss.
För öfrigt gäller bär som alltid, att » fält- herren ensam vinner icke slaget — de djupa leder vinna det åt honom ».
Jag hänvisar till de intresserade, skicklige och trofaste medarbetare af båda könen, som jag haft den oskattbara lyckan kunna för- värfva åt Idun, och jag vågar tro mig hafva gått de flesta läsarinnors önskningar till mötes, då jag i detta nummer intagit bil- derna af samtlige dessa medarbetare.
Det finnes nog flere än de porträtterade, som antingen rätt flitigt skrifvit i Idun under årets lopp eller ock under det nya året komma att medarbeta, och som också bort få komma med.
Men hinder hafva uppstått härför af ett eller annat slag.
De flesta bland de mera kända medarbetarne äro emellertid med.
Säkert träder i denna grupp mera än ett bekant ansigte eder till mötes.
Om vi först gå till de qvinliga porträtten, så finna vi der åt- minstone ett par » gamla bekanta », och sä- kerligen för oss alla ett par Mra gamla bekanta.
Jag menar naturligtvis fruarna Maihilda Langlet och Eva Wigström (Ave) Iduns båda flitigaste och mest intresserade medarbetare ända från tidningens begyn- nelse och således ett par af dess förnäm- sta stödjepelare.
Mycket behöfver ej här sägas om dem.
Deras porträtt hafva förut meddelats i Iduns ordinarie bildergalleri och de kännas tillräckligt af sina verk.
Men jag skulle önska, att ni alla kände dem personligen: ni skulle då omöjligen kunna undgå att hålla hjertligt af dem.
Men — det gören I nog ändå!
Så hafva vi vår värderade medarbeterska fru Elna Tenow.
Äfven hon har varit med från tidningens första dagar, ehuru hon på sista tiden tyvärr af sjuklighet varit hindrad med- arbeta så flitigt som hon önskat.
Hennes inlägg äro ofta egnade att väcka och tända, och om de stundom framkalla gensagor från andra håll inom läsekretsen, så skadar ju ej detta.
Derigenom blir saken i fråga så mycket bättre belyst.
Fru Tenow är emellertid en qvinna med skarpt hufvud och godt hjerta samt vinner med sin per- sonlighet alla, som komma i beröring med henne.
Bland de nyförvärfvade medarbeterskorna må i första rummet nämnas fru Helena Nyblom, hvilken i detta nummer lemnat ett såväl till form som innehåll ypperligt
Christenson är fast medarbeterska inom en af hufvudstadens dagliga tidningar, inom hvars spalter hon uppträder omvexlande med referat, kåserier, skisser m. m.
Båda dessa författarinnor stå ännu i sin ungdoms fulla kraft, så atl man kan hoppas mycket fra.
Himlen falder den förste Sne, Det er den store, samlede Magt, af dem.
Saa långt Ens speidende Blik Hvortil hvert et Snefnug har Hjälpen Öfvergå vi nu till de manliga porträtten, kan se, bragt.
ber jag att först få presentera min trägne och trogne medarbetare på redaktionsbyrån Som lysende Blink det funkler, Hvert enkelt sig blödt lod falde, Johan Nordling.
Ytterst intresserad af ar- O g dog det Luften fordunkler.
Men komme forenede Alle, betet i » damernas egen tidning », är han nog af Iduns alla läsarinnor känd, särskildt Og falder som et sölvspundet Flor, Da voxe de til en mägtio- Flod, genom sina små qvinnoporträtt och sina Der hylder i Hvidt den sorte Jord.
Som Intet, Intet kan staa imod.
noveller.
För öfrigt har han såsom fast medarbetare å byrån en hel del arbete att uträtta, och han gör det alltid med nog- Hver Stjerne der flyver ind i mit Slör, Det er det mangfoldige, samlede Smaa, granhet och pligttrohet, med nit och skick- lighet.
Blot for mit Aandedrät hurtigt dör, Der viser at Intet skal forgaa.
Så ha vi den värderade skriftställaren Og bort som en Taare smeker, Af Isrädsel kan vi skräkkes, Birger Schöldström, känd som framstående biograf och på literaturens område ett lef- Men massevis ned det välter.
Naar först denne Tanke väkkes: vande lexikon.
Då han upplåter sitt min- Blot Sne saalangt som Ens Oine ser, » Hver Tanke, hver Gjerning, hvert nes rika skattkammare, kan man alltid O g Driverne voxe mer og mer.
Ord du har sagt .. vara säker på att få mottaga intressanta meddelanden.
Jag hoppas, Iduns läsarin- Kan voxe og blive till en Magt. » nar många gånger under det kommande året skola få erfara detta.
Endnu en saadan fygende Nat, Och Georg Nordensvan är ju känd och Og Sneen har hele Landet fat En Magt der kan bry de og rive ned, välkänd för Iduns läsekrets.
Fin novellist och framstående kritiker, intager han den Og blytungt derover tynger.
Et Hepn til at däkke hvad gror i Fred, ansvarsfulla platsen som konst- och litera- De mägtige hvide Dynger En Hindring for dem der vil hjemad, turkritiker i Aftonbladet.
Han har utgifvit Vil standse Farten paa Vei og Sti, En Standsning for dem der vil fremad, flere arbeten, som vunnit välförtjent erkän- nande, och redigerar till hvarje jul den väl- Og byde: » Ingen kommer förbi! » En varmende Hjälp i Kuldens Nöd, kända kalendern » Nornan ».
Hvem känner ej Fallström, Daniel Tall- En ödeläggende Dom til Död.
ström, skalden?
Han har de längsta musta- scherna i Stockholm, tror han sjelf, och — Hvor Säden gjemmes i Jordens Skjöd.
» Gud, hvad han skrifver vacker poesi! » For eeno-an » - til Sommer att blive Slet ingen af os formaar höget Stort, säga de unga damerna.
Ja, han är en O O Men feier Enhver for sin egen Port, äkta skaldenatur och skrifver bra, när han Bröd, så vill, men han har ett fel: han vill så Kan Veiene höides rene.
sällan.
Han har emellertid lofvat, att Iduns Der ialde de gnistrende Stjerner, läsarinnor under det kommande året ej Hvad Ingen löfter allene Og alle de skjulte Kjerner, skola få skäl att beklaga sig härutinnan.
Millioner forenede Krafter kan: Iduns Panoptikon skötes med godmodig Der frös under Höstens Storm og Foröde eller frelse et Land.
gladlynthet af vår ärade kåsör L.
A. Ahl- Slud, gren (Sccevola,), som nog skall draga för- Faa Värme og- Hegm af det hvide sorg om, att våra läsarinnor då och då få sig ett godt skratt, hvilket ju är lifvets Skrud.
Et Öieblik er saa hurtigt tabt, bästa krydda.
Men Livet er af Öieblik skabt; En som nog en och annan gång vill hjelpa till i detta syfte är John Johnson, Hvor hurtigt de end forsvinde, Den voxer, den voxer den hvide Här, känd humoristisk skriftställare, hvars namn Af Snelag tynges de stärkeste Trär, Du skal dog igjen dem iinde.
numera regelbundet återfinnes i alla jul- Den Säd under Vintersneen vi saar, kalendrar och jultidningar.
De kraftigste Grene knäkkes, Från hemmets verld har Adolf Hellan- Skal spire engang i en nyfödt Vaar.
Og alle Grändseskjel däkkes.
dér meddelat flere fina studier i Idun och De fjerlette Fnug, der svävende faldt, kommer nog fortfarande att göra det.
Han Helena Nyblom.
tillhör i likhet med de båda föregående den Har lydlöst og sikkert erobret alt. periodiska tidningspressens män.
Alla de nu uppräknade hafva redan nu mer eller mindre ofta uppträdt inom Iduns poem.
Af dansk börd, är hon sedan många för med säkerhet helsas välkommet af hela spalter.
Bland Iduns medarbetare af det starka könet har jag emellertid också gläd- år tillbaka gift med den kände skalden läsekretsen.
jen att från och med detta nummer kunna Fru Vilma Lindhé och fröken Amalia prof. C.
R. Nyblom i Upsala.
Och ehuru hon inrangera ytterligare ett par namn.
Det ena mest skrifver på sitt modersmål, kurma vi Fahlstedt äro ej heller obekanta för våra Båda hafva utgifvit bäres af en framstående författare från väl ändå nu räkna henne till de våra.
Hon ärade läsarinnor.
torde ock få anses som en af våra mest lyckade novellsamlingar och för öfrigt lem- vårt systerland Finland: doktor Iiafael begåfvade författarinnor på såväl prosans nat åtskilliga bidrag till Idun.
Fröken Fahl- Hertzberg.
Han har i sitt hemland skrifvit stedt är skolföreståndarinna i Stockholm.
mycket både för och om qvinnan och som poesins område.
namnes der » qvinnans skald ».
Och liksom Fru Lindhé bor i Göteborg.
Fru Anna Kjerrman, mest känd under han hit- der vunnit beundrarinnor i mängd, sitt flicknamn Anna Wahlenberg, är väl, Fröken Elisabeth Kuylenslierna har ehuru ännu ung, en af våra mest lästa för- tills uteslutande uppträdt inom tidningarnas så skall han nog ock göra det här, då han fattarinnor.
Hvarje arbete, som flutit ur spalter samt der under åtskilliga skyddande blir känd.
Särskildt bör det vara af in- hennes penna, har af såväl publik som kri- förklädnader — mest, åtminstone i Idun, tresse för Iduns talrika läsarinnor i Finland tik mottagits med välvilja och loford.
Hen- under signaturen E — th — skrifvit en hel att i denna tidning äfven få se bidrag från nes uppträdande i Iduns spalter skall der- hop noveller och skisser.
Fröken Anna sina egna författare.
Sne.
D e n a n d r e n y e m e d a r b e t a r e n b e r att sär- skildt få t a g a v å r a ä r a d e h u s m ö d r a r s u p p - märksamhet i anspråk.
D: r O. H. Dum- k o m m e r att l e m n a e n h e l h o p intres- s a n t a m e d d e l a n d e n till d e n k u l i n a r i s k a af- d e l n i n g e n .i I d u n, s k r i f v a s m å g a s t r o n o m i - ska kåserier, uppsätta matsedlar, såväl enklare som finare, skänka eder goda matrecept m.
m.
K ä n n a r e p å detta o m - råde o c h medarbetare i Hagdahls k o k b o k vid dess utgifvande, torde h a n här vara särskildt kompetent.
undra mig, o m man ansåge m i g s m u l a n a i v, s o m f r å g a r o m e n så sak.
v a r a en sjelfklar rath D e t s a m m a g ä l l e r l a g s t i f t n i n g e n p å alla områden.
F ö r u t o m den rent » m e d b o r g e r - l i g a » o c h » m e n s k l i g a » r ä t t i g h e t e n att l a g - stifta, sjelf eller g e n o m f o l k v a l d t o m b u d, a n s e r e n h v a r m a n, från d e n f a t t i g a s t e n ä - r i n g s i d k a r e till d e n h ö g s t s t ä l d e e m b e t s - m a n, s i g h a f v a så att s ä g a en e k o n o m i s k r ä t t d e r t i l l, rätt att v a k a ö f v e r, att ej fruk- terna af deras arbete o n ö d i g t o c h orättvist Till sist h a r j a g att p r e s e n t e r a v å r fram- till s t ö r r e e l l e r m i n d r e d e l a f h ä n d a s d e m, stående xylograf h a n s o m t. e x.
g e n o m a n s l a g f ö r ett eller a n n a t ä n d a - skär de c h a r m a n t a porträtten, s o m p r y d a m å l, g e n o m tullar, g e n o m i n l å t a n d e i k r i g I d u n s b i l d e r g a l l e r i, o c h s o m n u o c k s å sku- o. '
s. v.
D e s s u t o m h å l l e r e n h v a r p å sin rit d e m i n i a t y r p o r t r ä t t, h v i l k a p r y d a detta o c h a n d r a s m o r a l i s k a rätt att lagstifta o m n u m m e r s första sida.
H r F.
är a n s e d d uppfostringsväsen, kyrkliga förhållanden s o m vår förnämste träsnidare, åtminstone o. m.
d.
A l l t detta a n s e s så s j e l f k l a r t o c h på porträttets o m r å d e.
förnuftsenligt, att d e n s k u l l e b l i u t s k r a t t a d, s o m v i l l e b e s t r i d a d e n n a, en h v a r s o m m e d -.
.
.
.
.
• g.
• • b o r g a r e o c h m e n n i s k a t i l l k o m m a n d e, rätt.
O c h d o c k bestrider man den oförbehållsamt, J a n u, m i n a ä r a d e l ä s a r i n n o r, är p r e s e n - o m d e n, s o m y r k a r att få åtnjuta d e s s a r ä t - tationen gjord.
J a g h o p p a s, att I s k o l e n t i g h e t e r, är q v i n n a.
D e t är, s o m s k u l l e m a n finna e d e r b e l å t n a m e d e d r a n y a b e k a n t - i detta afseende hvarken vilja räkna henne skaper.
O c h b ä t t r e k a n j a g ej afsluta m e d s o m m e d b o r g a r e eller m e n n i s k a!
m i n lilla r e v y ä n m e d ' ett hjertligt t a c k till J a g t r o r, att o r s a k e n till m o t s t å n d e t m o t alla m i n a h ö g t a k t a d e m e d a r b e t a r e a f b å d a q v i n n a n s p o l i t i s k a r ö s t r ä t t är att s ö k a i en k ö n e n, i n g e n n ä m d o c h i n g e n g l ö m d, äf- ofrivillig sammanblandning af b e g r e p p.
N ä r v e n s o m till I d u n s ä r a d e l ä s a r i n n o r; och o r d e t q v i n n a namnes, v ä c k e s h o s en hvar l i k s o m j a g h o p p a s, att d e s s a s e n a r e allt föreställningen o m en u n g e l l e r ä l d r e d a m, f o r t f a r a n d e s k o l a v ä x a i a n t a l, s å skall d e t m å n o m sitt u t s e e n d e, sina t o a l e t t e r, sina ock varda m i t t b e m ö d a n d e att ständigt nöjen, den g o d a tonen, kanske o c k s å o m skaffa n y a o c h g o d a m e d a r b e t a r e.
sitt h u s o c h sin familj e l l e r o m a n n a t, s o m E n i allo a n g e n ä m j u l är n o g så g o d t o c h a k t n i n g s v ä r d t, o c h h v i l - k e n för sitt u p p e h ä l l e o c h sin s a m h ä l l s s t ä l l - t i l l ö n s k a s e d e r alla slutligen a f e d e r n i n g är b e r o e n d e a f a n d r a.
D e t är q v i n - Frithiof Hellberg.
n a n från b a l s a l o n g e n, p r o m e n a d e n o c h h e m - m e t, s o m m a n t ä n k e r p å, e m e d a n d e t är m e d henne, man mest k o m m e r i beröring.
D e t är ej i s å d a n a förhållanden, d å d e få Q v i n n a n s politiska rösträtt.
vara de dominerande, lusten o c h förmågan till p o l i t i s k v e r k s a m h e t v ä c k e s o c h u t b i l d a s.
| | l | l e t är e g e n d o m l i g t, att g a m l a å s k å d - M e n så är d e t j u ej h e l l e r d e s s a q v i n n o r, s o m d e t är fråga att kalla till v a l u r n o r n a s^-^&gt; n i n g s s ä t t h a f v a så s t o r m a k t ö f v e r och riksdagsbänken.
Kallelsen gäller blott s i n n e n a, att d e f ö r m å t i l l s t ä n g a f ö r n u f t e t s p o r t a r m e d lås o c h b o m f ö r sanningar, den m y n d i g a, arbetande eller kapitalförval- t a n d e q v i n n a n, s o m g e n o m att motsvara h v i l k a samma förnuft for l ä n g e sedan er- känt vara solklara.
S å l u n d a faller d e t n o g v a l c e n s u s å d a g a l ä g g e r, att h o n g ö r sin i n - sats i s a m h ä l l s a r b e t e t, är en e f f e k t i v m e d - i n g e n i n att b e s t r i d a t. e x.
m e d b o r g a r n e s l e m a f s a m h ä l l s k r o p p e n, h a r n å g o t att b e - sjelfbeskattningsrätt.
M e n b l i r d e t fråga v a k a o c h a n s v a r a f ö r, h v i l k e t u t g ö r en d e l o m att låta q v i n n a n d e l t a g a i b e s t ä m m a n - af s a m h ä l l e t s v ä l s t å n d o c h e x i s t e n s — o c h d e t a f s k a t t e b ö r d a n, d å a n s e r m a n ett så- hvilket berättigar öfriga samhällsmedlem- d a n t y r k a n d e v a r a ett n y h e t s m a k e n, s o m m a r, m e d u n d a n t a g b l o t t a f h e n n e, att del- ej är f ö r t j e n t a f a l l v a r l i g t f o l k s u p p m ä r k - t a g a i v å r d e n af s a m h ä l l e t s a n g e l ä g e n h e t e r.
samhet.
Gunnar Forssell, E m e l l e r t i d finnes d e t ett s t o r t antal q v i n - nor, hvilka i affärsverlden intaga samma ställning s o m hvarje annan kapitalist, fa- briks- eller näringsidkare, o c h h v i l k a d a g - l i g e n o c h s t u n d l i g e n f ö r v a l t a sitt k a p i t a l e l l e r sin r ö r e l s e o c h g ö r a d e t m e d n ö d i g i n s i g t, a l l d e n s t u n d m a n ej förnummit, att q v i n n o r skulle gjort k o n k u r s i jemförelsevis s t ö r r e a n t a l än m ä n, u t a n s n a r a r e t v ä r t o m.
A r d e t ej d e s s a q v i n l i g a affarsidkares s k y l - d i g h e t o c h r ä t t i g h e t, l i k a s o m d e t är d e m a n - l i g e s, att d e l t a g a i l a g s t i f t n i n g e n, o c h v a k a ö f v e r, att d e r a s s t ä l l n i n g ej f ö r s v å r a s o c h s k a d a s a f en o v i s s å d a n?
J a g är n ä s t a n s ä k e r p å, att d e flesta s k o l a s v a r a, att så- d a n t är o n ö d i g t.
M e n ställer j a g u p p frå- g a n litet a n n o r l u n d a o c h f r å g a r: är d e t af- f ä r s i d k a r e s s k y l d i g h e t o c h r ä t t i g h e t att d e l - t a g a i l a g s t i f t n i n g e n o c h v a k a ö f v e r, att d e r a s s t ä l l n i n g ej försvåras och skadas af e n o v i s s å d a n?
— j a, d å skall m a n s v a r a: naturligtvis!
O c h d e t s k u l l e alls ej för- J a g är så l i f l i g t.
ö f v e r t y g a d o m s e g h e t e n h o s g a m l a å s k å d n i n g s s ä t t, att j a g alls ej h o p - p a s, att e n s p l u r a l i t e t e n a f d e i alla a n d r a a f s e e n d e n u t o m k ö n e t till p o l i t i s k r ö s t r ä t t k o m p e t e n t a q v i n n o r n a s k o l a fatta m o t s ä g e l - sen o c h d e t för s u n d a f ö r n u f t e t k r ä n k a n d e d e r i, att h v a d s o m för en p e r s o n p r o k l a - meras s o m en h e l i g menniskorätt, i samma ö g o n b l i c k förvägras d e n n e s g r a n n e, l i k a s o m detta v o r e det naturligaste i verlden.
Jag v e t j u, att o m ett b e n a m p u t e r a s, så k ä n - n e r d e n e n b e n t e ä n n u i åratal s m ä r t a i d e tår, h a n ej m e r har.
P å s a m m a sätt h a f v a d e å s k å d n i n g s s ä t t, s o m u n d e r l å n g a år e n k o m i n p l a n t a t s g e n o m d e n d r e s s y r, v i kalla u p p - f o s t r a n, g j o r t s i g så k o n s t a n t a i v å r hjerna s o m t a g g a r n a p å c y l i n d e r n i en s p e l d o s a.
H u r d e t än v e f v a s o c h v e f v a s, b l i r d e t all- t i d s a m m a m e l o d i, h u r falsk d e n än m å vara.
D e t k a n n u e n g å n g f ö r alla ej hjelpas.
Men det är den växande generationen, s o m o c k s å i detta afseende skall föra verl- den framåt, d e hjernor, h v i l k a ännu u t v e c k - las, h v i l k a h a f v a r u m för n y a i d é e r.
Det är p å d e r a s vilja o c h f ö r m å g a j a g t r o r.
M a n h a r h ö r t s ä g a s, att q v i n n a n s k u l l e förlora en hel m ä n g d g o d a o c h vackra e g e n - skaper — ödmjukhet, blygsamhet, qvinlig v ä r d i g h e t, h u s l i g h e t o.
s. v.
— o m h o n d e l - t o g e i det politiska lifvet.
Jag tror det ej, m e n j a g m e d g e r, att j a g d e r o m ej h a r n å g o n erfarenhet.
A t t deltagande i det k o m m u n a l a l i f v e t ej h a r ett s å d a n t i n f l y - tande, v e t j a g d e r e m o t m e d visshet.
Hos o s s i F i n l a n d är d e t n ä m l i g e n l a g, att q v i n - n o r n a ej b l o t t få d e l t a g a i d e t k a n s k e n å g o t m e r p o e t i s k a o c h q v i n l i g a v ä r f v e t att v ä l j a p r e s t e r till f ö r s a m l i n g e n, utan ä f v e n i d e t f ö r v i s s t h e l t p r o s a i s k a b e s t y r e t att v ä l j a borgmästare och rådmän.
I d e s s a s val h a f v a q v i n n o r, b l a n d a n n a t ur m i n n ä r m a s t e b e k a n t s k a p s k r e t s, i åratal d e l t a g i t, u t a n att j a g k u n n a t s p å r a n å g o n försämring af d e r a s y t t r e eller i n r e m e n n i s k a.
D e hafva först b e s t ä m t s i g för n å g o n a f d e u p p s t u l d a kan- d i d a t e r n a, s e d a n g å t t till r å d s t u g a n m e d sin v a l s e d e l, o c h d å j a g p å a f t o n e n sett d e m på teatern, i konsertsalen, v i d en soaré eller i h e m m e t, h a r h v a r k e n j a g eller, så v i d t j a g kunnnat märka, n å g o n annan observerat n å g o t frånstötande eller » o q v i n l i g t », s å s o m d e t skall heta, h o s d e r a s p e r s o n e r.
M e n m å h ä n d a s k u l l e n e d l ä g g a n d e t a f en r ö s t s e d e l i en urna, a f s e d d f ö r v a l a f r i k s - d a g s m ä n, u t ö f v a ett m e r a förderfiigt i n f l y - tande.
J a g har, s o m s a g d t, i n g e n e r f a r e n - het d e r o m o c h kan derför i denna punkt ej m o t s ä g a d e m, s o m p å s t å d e t t a, o c h h v i l k a a n t a g l i g e n h a f v a n å g o t att s t ö d j a s i g p å.
Rafael Hertzberg.
Enligt mer löfte en m e d d e l a vi i detta vårt o r i g i n a l k o m p o s i t i o n för julnum- piano af markisinnan Maria de Gttell y Bourbon, hvilken, s o m v å r a läsarinnor se, af Isabella städes kompositrisen af varit Spanien tillegnats och drottning ej förut någon- offentliggjord.
Wc Julafton.
•,on h a d e gifvit det lilla rummet ett så I helgdagsfint utseende, hon kunnat.
.
E n barrvedsbrasa sprakade sällskapligt i den g a m m a l m o d i g a k a k e l u g n e n m e d sina in- brända, blåa drakslingor och sällsamma figurer.
Lampan stod p å runda bordet framför soffan; den hade under årens l o p p bildat en m ö r k ring i taket, o c h denna h a d e ej den ifrigaste g n i d n i n g förmått borttaga.
R u m m e t v a r lågt, och v ä g g a r n a b ö j d e sig ö d m j u k t framåt, tydligen vid lifsgränsen.
V i n d e n tjöt i fönsterspringorna, ett störande intermezzo till den g a m l a s v e m o d i g a tankar.
E n förbigåendes a r m b å g e s m ä l d e m o t fönsterrutan.
oförsynt K l i n g a n d e bjellror från g l a d a j u l r e s a n d e - blandade sig m e d k y r k k l o c k o r n a s fulltoniga b i n g b å n g, b i n g bång.
H o n stickade försigtigt a f sista maskan, o c h de s k r y n k l i g a händerna v e c k l a d e o m - sorgsfullt i h o p den halffärdiga strumpan för
att l ä g g a den i lilla arbetskorgen p å s y b o r - det.
J u l h e l g e n hade gått i n!
D e t k n a c k a d e temligen hårdt p å dörren.
E t t stadsbud f r å g a d e: » B o r fröken E c k - stein h ä r?
» Hon bejakade frågan.
» J a g s k u l l e l e m n a ett p a k e t från rådet E c k s t e i n.
» D ö r r e n stängdes å n y o.
kansli- H o n g i c k fram till b o r d e t f ö r att det stora, tunga paketet.
öppna fläckarne, s o m den u p p t i n a d e snön efterlem- nat v i d dörren, m e n i halsen brände det s o m eld a f återhållna tårar.
D e ville tränga fram, men hon t v i n g a d e d e m till baka, ty hvarför s k u l l e hon gråta, det var j u verl- dens g å n g.
H o n k n ä p t e tankfullt i h o p a l b u m e t o c h l a d e ned det i öfversta b y r å l å d a n, arkivet, s o m hon k a l l a d e den.
H ä r h a d e hon m å n g a k ä r a småsaker, minnen från b a r n d o m s - o c h ungdomstiden.
B r e f från brodern, d å han v a r p å k o n d i t i o n.
E n liten b l e k s k ä r l u k t d y n a spred en fin doft o m k r i n g sig.
Den h a d e form a f ett hjerta.
H v a d d a m e r n a talade o m.
Skiss af Georg Nordensvan.
I.
1£ D e h a d e k o m m i t in i det lilla v a r m a r u m m e t o c h o b e t ä n k s a m t s k a k a t snön a f sig på det n y s k u r a d e golfvet.
a ni hört nyheten? » fAjA » Förlofning?
H v e m?
Ä r det Sigrid?
^ Ellen, Lissi? » » Det kan väl aldrig vara Klas? » » Ah, låt mig bara se på poststämpeln, skall jag genast säga.
Hangö!
Ellen, det är Ellen » » Alldeles!
Ellen är förlofvad.
Med en baron v. X.
» » T i l l min systers stod det p å asken, i » Hvilken Ellen? » » Ellen Sundel, ja du känner henne inte. » hvilken den förvarades.
Man slog genast efter baron ' von X.
i adelskalen- » Sidenhjertat håller sig längre än menni- dern.
skohjertat », tänkte hon v e m o d i g t.
» Hvad stackars Rose skall vara glad!
Nu får hon sin dotter försörjd.
För han har naturligtvis förmögen- Men hon kunde likväl ej döma så het, efter han vågar fria till en fattig flicka.
Står strängt.
det i brefvet? » A l l a d e forna g l a d a stunderna v a k n a d e i » Han har en förmögenhet.
Men mycket goda hennes minne.
inkomster.
Han är byråchef och har dessutom en egendom. » J u l g r a n e n, s o m de hjelptes åt att k l ä d a » Fyrtio år gammal.
Se här står han. » o c h sedan försökte nå o m k r i n g; bara de två Och en af damerna läste upp, hvad » boken » hade o c h hennes stora d o c k a.
att säga om baron von X.
» V i måste genast telegrafera och lyckönska. » Och julklapparne!
N ä r han b l e f äldre, » Modern?
Öfver att hon blifvit af med flickungen? » skulle han alltid läsa u p p deviserna, o c h så » A h fy, tant, du är stygg! » länge han k u n d e sitta o c h v ä n d a p å d e m, Tant blef hvarken ond eller skrattade.
Hon var endast för att retas litet m e d h e n n e!
van vid att opponera sig och få till svar, att hon var stygg.
H o n s m å l o g, den g a m l a, men helt flyktigt.
» Ni sade ju sjelfva, att Rose är glad öfver att få T ä n k, o m h o n h a d e fått säga sitt » m i n s dottern placerad.
' Försörjd ', som det heter.
Hon d u » åt h o n o m!
M e n alla dessa h å g k o m s t e r har min själ ansträngt sig också, så jag uppriktigt egde väl ej längre värde f ö r verldsinannen.
har skämts på hennes vägnar.
Har hon inte bjudit ut sin dotter inför hela verlden, och det allt se ' n H a n v a r j u ej mera hennes E d v a r d!
flickungen gick och läste — det är då inte så sär- M e d en tung s u c k tillslöt h o n l å d a n o c h deles länge se ' n.
.
.
» g i c k för att u n d e r s ö k a sitt p a k e t.
D e t var » A h, så vacker som Ellen är '.
.
.
» inlindadt i en tidning från föregående d a g.
» Vacker eller inte vacker, hvad hör det hit!
Har inte det arma barnet tillbragt dessa sista år med att H e n n e s b l i c k fängslades a f en rubrik med flänga omkring på baler och till badorter, och jag fetstil: vet inte allt hvart!
Och hon har vetat lika bra som » Välgörenhet.
jag, hvad det gälde; för det dolde modern inte för henne.
Det var nog, att bon inte annonserade! » K a n s l i r å d e t E c k s t e i n har denna d a g lem- » Nej, nu blir du för stygg!
Tror du inte, att El- nat en s u m m a a f 5 0 0 k r o n o r till försam- len var road af att vara ute och att göra bekant lingens fattigvårdsstyrelse att i m o r g o n, på skaper och roa sig?
Man skulle tro — efter din j u l a f t o n e n, utdelas b l a n d de fattiga.
beskrifning — att hon hvarken hade känslor eller.
.
.
eller hufvud, » • ' • D e n ädle människovännen har äfven un- » Hufvud? » Tant gjorde en liten grimas.
» A h, der flere f ö r e g å e n d e år l i k a rikligt sörjt för det allra som sötaste lilla hufvnd. » d e nödstäldas j u l h e l g.
» » Och ögonen, tant!
O, sådana ögon!
Ja, det säger D e t v a r således hennes j u l h e l s n i n g!
Allt jag, att vore jag karl! » &gt;Hi hi hi, Majken! » fnittrade de andra flickorna.
det förtryckta o c h k u f v a d e reste sig i n o m » Jag gitter inte höra på er, » brummade tant.
henne.
» Saken vore löjlig, om den inte vore så ynklig.
H v a d hon fick till lön för all sin kärlek Och vore det lönt att förarga sig, skulle jag göra var litet a f de n å d e g å f v o r, s o m tillföllo för- det.
Ja, det gör jag också för resten. » » Men är det ynkligt? » samlingens fattiga.
Det var en af de andra flickorna, som nu lade sig Broderskänslan v a r stum.
D e t v a r det i frågan.
a l l m ä n n a medlidandet, pligten, s o m b j ö d h o - » Ja, tant, skulle inte det här kunna bli n o m att l e m n a några s m u l o r a f sitt öfver- bra?
Hur vet du, att han inte är en hygglig karl, hennes baron? » flöd.
» Och om de tycka om hvarann, — som de na- A c k!
han k u n d e behållit d e m o c k s å.
göra ... » D e t v a r kärlek, h o n trånade efter.
» Jag har inte den äran att känna ' hennes baron '.
E t t enda fattigt ord p å det v a p e n p r y d d a Jag tillåter mig bara finna det ynkligt, att min kära Rose uppfostrat sin dotter, så som hon gjort. » kuvertet.
» Hur då? » Ja, hon var n o g barnslig att ö n s k a, det » Till att bli gift och till att bli en förmaksmöbel.
p a k e t e t åtminstone varit l a c k a d t.
Och det efter att hon sjelf.
.
.
D e n lilla doftande r ö d a fläcken innebär Jaså, ni känner inte till historien, flickor små.
alltid en j u l t a n k e, men, n e j!
D e t stela grå- Då ska ni minsann höra!
Det gör alltid godt i någon skrynka.
papperet s a m m a n h ö l l s a f segelgarn o c h i c k e Någon roman är det inte.
Men det är så oreson- ens hennes n a m n stod.
ligt, allt samman, så tyckte jag inte synd om dem, D e n u n g a d a m e n såg stelt o c h förnämt, m e d stora, m ö r k a ö g o n, p å den tarfliga sy- stern.
Endast bodherrarne h a d e m e d slarfvig, b r å d s k a n d e handstil skrifvit p å — kaffe, socker, risgryn o.
s. v.
H o n gjorde ej ens det ringaste f ö r s ö k att visa en vänlighet, s o m tydligen v a r henne helt o c h hållet f r ä m m a n d e.
D e t sved i det stackars g a m l a hjertat, o c h tårarne k o m m o p å nytt.
D e skrumpna fingrarne löste m e d nervös brådska upp omslagen, vände och vred på hvarje p a k e t, utan att l i k v ä l ö p p n a d e m.
D e r l å g o c k s å ett försegladt kuvert.
bröt det hastigt.
Hon » S o m v a n l i g t inte en r a d, » m u m l a d e hon, och hennes h a n d släpte åter den tiokronse- del, h o n tagit u p p ur omslaget.
I n g e n j u l ö n s k a n, ingen helsning till g a m l a syster!
D e t k o m tårar i hennes ögon.
H o n lutade hufvudet m o t den s t o p p a d e soffkarmen o c h grät, grät så öfvergifvet bit- tert, s o m blott den gör, h v i l k e n ej eger mera a f lifvet än sina minnen, o c h äfven dessa svika.
D e t v a r hennes ende, så outsägligt älska- de bror.
H o n mindes, som hade det varit i går, hans studentexamen, det p r y d l i g t s m y c - k a d e h e m m e t o c h, s o m en dyster b a k g r u n d, den m ö r k a, instängda atelieren.
Det var l ä n g e sedan n u; lifvet h a d e skilt d e m från hvar andra.
H o n h a d e blifvit efter i u p p f ö r s b a c k e n o c h helt anfådd stannat v i d första afsatsen.
H a n hade gått framåt, utan att ens se sig o m.
H o n g i c k till den lilla k u p i g a byrån med sin rena, hvita d u k o c h omsorgsfullt v å r d a d e uppsättning a f i sig sjelfva g a n s k a tarfliga toalettsaker.
H o n t o g fram ett a l b u m.
H ä r var det ej svårt att finna igen d e k ä r a d r a g e n a f för- äldrar o c h bror.
Föräldrarnes död o c h ändrat E d v a r d s g o d a relationer till sedda slägtingar, o c h svingat sig u p p till hade.
hade u p p l ö s t h e m m e t framtidsplan.
H a n egde statens v e r k g e n o m an- p å detta sätt h a d e han den plats, han nu inne- H o n betraktade länge det rena, ö p p n a gossausigcet, m e d den talande trofasta b l i c - ken.
N å g o t a f manlig kraft o m den b r e d a pannan.
låg f ö r b o r g a d t b a k - H o n v ä n d e m e k a n i s k t ett b l a d; der v a r åter igen han o c h v i d hans sida bilden a f en ung q v i n n a, den rike slägtingens dotter.
H a n hade k o m m i t till henne o c k s å för att presentera sin fästmö.
D e t var en j u l a f t o n som n u, men för tju- g u t v å l å n g a år sedan.
L ä p p a r n e v o r o hårdt slutna, o c h de be- h a n d s k a d e händerna h v i l a d e afgjordt viljelösa i hennes knä.
N ä r de efter en helt kort visit g i n g o, var det f ö r att a l d r i g m e r a å t e r k o m m a.
Hon torkade bort de mörka, grumliga » liten alltid hvarför hvarför kärlek, H o n stod der så ensam o c h b o r t g l ö m d.
: en skärande kontrast till den fröjdefulla j u l h e l s - ningen, » ära vare G u d i höjden, frid p å j o r - den, menniskorna en g o d v i l j e.
» Elisabeth Kuyhnstiema.
turligtvis skulle jag min själ läsa lagen för herrskapet.
Der hade Rose växt upp i öfverflöd, men på nå- der hos sina rika slägtingar i Stockholm, medan hennes mor drog sig fram genom att sy för betal- ning uppe i sin lilla småstad.
Hvasa?
Fadern?
Han dog tidigt.
Honom har jag aldrig sett.
Han sköt sig på en jagt, och det lär inte precis ha varit ett vådaskott.
Och då skulle Rose få bo hos slägtingarna i Stock- holm, medan hon gick i pensionen.
Det var ett hus, der man kunde roa sig.
Lefde som hvar dag varit den sista Och der stannade hon, tills hon blef förlofvad med Kalle Sundel, ett kräk till karl, men en oförarglig gosse för resten, som kanske kunnat bli folk, om han inte varit full
af fantasier och aldrig vetat, hvad han egentligen ville bli här i verlden.
Han var en ' intressant ' ung herre, som spelade fiol, svärmade i högre rymder och gick omkring med polkahår, som var modernt för ett geni på den tiden.
Men hur han skötte sina sysslor — han var i något verk extra ordinarie — det vet inte jag.
Han var son till rika Sundel, uppe i Norrland, som vanligen kallades ' snåla kommerserådet '.
Hi, det blef naturligtvis uppståndelse, när han kom hemrusande och talade om sin förlofning.
Men Kalle hotade att resa sin väg och aldrig komma igen — hvilket i parentes sagdt hade varit det bä- sta, han kunnat taga sig för, Nota bene, om han va- rit en man med ihärdighet och vilja.
Så slöt man fred.
Föräldrarna togo flickan i hu- set, och man skulle se tiden an.
Sjelf skulle fäst- mannen vända till baka till sin befattning i Stockholm.
Ja, jag bar varit i Sundelska huset i min ung- dom.
Der såg alltid stelt och ödsligt ut och så ogästvänligt, som om trefnad aldrig kunde bo under det taket.
Man plägade säga om Sundels hus, att det svåra- ste, det var att komma öfver tröskeln.
Kunde man från första början slå an den rätta tonen, obesvärad och vördnadsfull på en gång, då blef gamla frun rätt vänlig.
Men eljes var det aldrig värdt att få lif i henne.
Farbror Sundel sjelf lefde mest på sitt kontor.
Till deras hem kom nu Rose.
Naturligtvis kunde hon inte passa der.
Hon kunde inte ens låta bli att säga emot gamla frun, att göra invändningar — och det var det allra sämsta, hon kunde ta sig till.
Jag var just der en gång, då hon rent ut upplyste sin blifvandc svärmor om, att en sak inte var så, som hon sade.
Svärmor blef stående alldeles blek, men sade inte ett ord.
Det kom först fram efteråt några tomma ord, om att ungt folk borde lära sig att tiga och att dra nytta, af hvad gammalt folk säger.
Ty den som inte hyser vördnad för gammalt folk, den blir olycklig.
Det var en sträng och afvisande köld i allt, hvad fru Sundel yttrade.
Men Rose var oförståndig och tanklös, och redan dagen efter anmärkte hon på, hur bordet var dukadt.
Det var inte fint, menade hon, det brukades inte så.
Nå, ställningen var gifven.
Efter middagarne, när farbror gått in till sig för att ta en lur, så satt Rose inne i sängkammarn hos tant, men ingendera hade något att säga, utan de sutto och tego med ett stort stycke tomt golf mellan sig.
Hade de något att tala om, så slutade det oftast så, att Rose gick iri_ till sig, och sedan satt man en hvar på sitt håll.
Ödmjuk lydnad, det var hvad de gamle fordrade.
Kyssa på hand och tiga!
Tant gick der kall och liknöjd i de stora rummen och gaf sina befallningar om hushållet i kort, be- stämd ton.
Hon hade en enda svaghet, och det var för sin son.
Men just i den punkten hade hon intet in- flytande på sin man.
Eljes bemötte hon honom på ett öfverlägset, ringaktande sätt, riktigt föraktfullt ibland.
Och han var undfallande och lät henne styra.
Det var bara i afseende på sonen, han styrde efter eget hufvud.
Han hölls med strama tyglar, också när han vistades långt från hemmet.
Han behöfde inte spara på slantarna, han skulle ju representera handelshuset.
Men allt hvad han kostade, det bokfördes mycket ordentligt.
Jag behöfver väl inte säga, att förtroende var ett okändt ord i det Sundelska huset.
Men när Rose vågade utsäga ordet » polissystem », blef det orsak till en scen, som nära nog ba.de förmått flickan att rymma hem till sin mor.
Hon rymde ändå inte.
Den fattiga modern visste inte annat, än att Rose hade det hon önskade bos sina rika svärföräldrar, och hon var tacksam, för att dottern blef » försörjd ».
Jag kan så väl tänka mig henne der i huset.
Så kom det en gång bref från fästmannen, om att han stött sig med sin förman och denne hade svurit på, att han inte hade att vänta någon framtid på tjenstemannabanan.
Fadern hade genast klart för sig, att sonen var en förlorad menniska.
Han förkunnade högt, att nu var hans tålamod slut, Karl hade kostat tillräckligt, och allt var naturligtvis bortkastadt.
Nu hade han också kastat bort sin framtid.
Rose var inte så dum, så hon ej förstod, att allt, hvad han sade, var riktadt mot henne.
Hon kunde inte bära allt detta.
Hon skref till sin mor och bad att få komma hem till henne.
Innan Karl kom hem, reste hon, och det fast tant Sundel lät henne veta, att det såg illa ut.
Hon hade länge gått och rufvat på att slå upp sin förlofning.
Karl hade blifvit henne helt och hållet främmande på den tid, de varit skilda åt.
I sjelfva verket kände hon honom bra litet.
Och hen- nes lif i föräldrarnes hus blef outhärdligt.
Hon må- ste resa, innan han kom; stannade hon, skulle hon aldrig våga säga ifrån, inte för hans skull, men för moderns.
Ty henne var hon rädd för, hon som alla.
Nu skref hon i stället till honom.
Hon skref, att hon ej kunde älska honom, så som man bör älska sin make.
Hon var alldeles säker på detta, eljes skulle hon inte känna sig så lättad nu.
Hon fick svar både från Karl och från hans mor.
Han skref bönfallande.
Han kunde icke lefva utan henne, ville inte ens lefva, om hon öfvergaf honom.
Hennes kärlek skulle göra honom stark, men utan henne kunde han sjunka djupt, kräket!
Och hon skulle inte ha hjerta att lemna honom just nu, et- cetera, etcetera.
Men se moderns bref, det var ett aktstycke, Jag har läst det, och önskade jag kunde det utantill.
(Forts, å sid.
487.)
Och när juleljusen ha brunnit ner Och barnajublet förklingat, När helgens genie sitt välde ser Af hvardagskylan belvingadt, Då skall hvar ädel handling och hvarje tanke from, Som Kristusfesten födde, gå vintertid i blom Och båda vårliga tider, Som skola randas omsider Att aldrig mera förgå.
Karl Åkermark.
De ärade läsarinnor, som erhållit dubbla exemplar af förra veckans nummer med Idtms Mode- och Mönstertidning, Julafton bryter in.
et råder aningsrik högtidsfred I tidig julaftonstimma, Långt bort der öfver skog och hed Som klarast stjernoma glimma, Och månen gjuter ymnigt välsignande sitt ljus Kring ännu tysta gator och drömuppfylda hus, Tills morgonen börjar bräclca Och vakande klockor väcka Till stundande julehelg.
Man Och Han Han Han redan vaknat, den lille pilt, gnuggar sömnen ur ögat; ser mot fönstret — så mörkt och siilt; tindrar, om det har snögal, lyss Ull hvarje knäpp ifrån rummen näst intill — Att de ej tända ljus!
Att det aldrig dagas vill. '
Så somnar han trött och drömmer Om julklappar, dem man gömmer, Tills aftonsången är slut.
O, stämningssiunder af sällsam tröst För den, som kärleken spårar!
O, vemodsstunder, då pröfvadt bröst Vill lösas upp uti tårar!
— Det går ej rätt att skrifva vid arbetslampan, der Den ömme fadern tänker på barn och hustru kär Och fädernehemmet minnes — Hvad du gör vek till sinnes, Välsignade, fagra jul!
Det ljusnat.
Bjellrorna klinga gladt, Och rökm ringlar från huse ?i, Längs bergen midvinter solen matt Sig smyger.
Viken är frusen.
Det är, som all naturen tog del i dagens fröjd.
Och sparfven i sin kärfve får äta sig förnöjd, På torgen stå gröna granar, Och snöskyffeln gångstig banar För brådskande menniskoström.
Så kom då, skönsia bland festers tal, Som gladt ett menniskosinne, Och byt i glädjesång gråt och qval, Hvar helst du lidandet finne.
Låt mångbetungadt slägte på mörk och vilsen stråt Se glansen stråla ut från det fadershem, hvaråt Sen långa sekler vi sträfva.
Låt ledande sljernor sväfva Ännu för menniskobarn.
torde benäget lemna det ena till någon bekant, som ej fått den.
JM * Månne förgäfves?
Ett litet vinterstycke af Mathilda Langlet.
|li|I) et var en frisk, behaglig vintermor- &lt;£sM gon, tidigt, så der en timme före solens uppgång, men himlen var strålande klar och började redan ljusna så mycket, att stjernorna bleknade.
Månens fina silf- verskära liksom dansade der uppe i klarhe- ten, och lätta ljusningar stego från syn- kretsen tippat, så att månljuset blef allt mera bortblandadt deri och allt mattare.
Men blott en hastig blick kunde jag egna allt detta, ty det gälde att i rätt tid hinna ned till stationen och komma med på tå- get till Stockholm — » tåget », som aldrig väntar på någon.
Skyndsamt steg jag upp i en af de pryd- liga första-klassvagnar, som nu, omstämp- lade till andra klass, kunna disponeras äf- ven af resande med så moderat börs som min, och slog mig ned i närmaste hörn af den beqväma sammetssoffan.
Det förbi- ilande landskapet upptog strax hela min uppmärksamhet.
Sällan, om någonsin, har jag sett en sådan vinterprakt.
Det hade varit ombytligt väder under natten — först töväder och regn — sedan snö och sist fryskallt.
Snön låg nu icke som ett täcke eller en slöja, utan snarare, om man kan få använda en sådan bild, likt en hvit trikådrägt, så noga smög den sig efter alla små fördjupningar och höjningar i marken.
På fältet kunde man räkna hvarje liten fåra, hvarje liten sten och tufva, och den.
hvita drägten hade en egendomlig, blåak- tig skiftning, som väl gjorde den kallare, men också renare.
En liten rödfärgad lada nära banan flammade som af eld i mor- gonljusningen, medan halmtaket såg ut som en hvit spetsslöja deröfver.
Så kom en skogsdunge — det var mest små och halfvuxna granar — och på gre- narne lågo små glittrande drifvor, mot hvilka den mörka grönskan stack af så bjert.
Men på andra sidan om kullen stod björkskog — unga, fina björkar, än i täta grupper, än här och der en ensam ung- björk, men alla klädda i den mest prakt- fulla skrud.
Det var icke, som när rim- frosten drager ett glittrande flor öfver kro- norna — det var mycket, mycket präkti- gare.
T y den våta snön hade klibbat sig fast vid hvar enda gren och qvist, hvar enda
knopp och stjelk och sedan frusit fast der Jag tyckte, att modern blef litet blekare yster och glad hoppar fram på sin ljusa stråt i stjernor och strålar och kristaller, och än förut, men hon svarade med stadigare öfver skog och snöfält samt värmande och hvarje gren och qvist affecknade sig så röst än nyss: lifvande gör en påhelsning, om än aldrig så fint och skarpt mot den klara, genomskin- kort, i hvar enda stuga, icke blott i slottets » Jag hoppas det, min älskling! » liga luften, der gula och ljusblå färgtoner Men hon gömde sitt ansigte bakom bar- höga gemak, utan äfven i torparens låga skiftade och utträngde hvar andra.
nets guldbruna lockar, och jag tyckte nä- koja, och upptinar den isiga rutan samt Som jag nu satt och beundrade all den stan, att tårar skimrade i hennes ögon, när skänker den fattige, som ofta nödgas sakna den muntert sprakande brasan, kostnadsfritt nya skönhet, hvari det eljes temligen en- hon såg upp igen.
formiga landskapet blifvit klädt, hörde jag Och då ångade tåget in i banhallen.
både ljus och värme.
Öfverallt är han en oförmodadt en späd stämma utropa: Jag hade redan upptäckt ett kärt ansigte välkommen gäst, icke minst i det dystra » Mamma, månen springer lika fort, som och nickat till helsning.
Men den unga, sjukrummet, ty ljus är helsans första vilkor.
vi åker! » bleka moderns ängsligt spejande blickar Och ljus sprider han öfver den sjukes tärda anletsdrag, och kanske tändes också en hop- I den halfskymning, som, tack vare den hade icke funnit den hon sökte.
traditionella ljusstumpen i taklyktan, alltid » Pappa kommer inte, » klagade den pets ljusglimt i den lidandes hjerta vid denna första ljufva helsning från våren.
Och råder i våra jernvägskupéer, när dessa för- lilla.
menas vara upplysta, hade jag icke strax » Jo, jo », sade modern, » tålamod blott! » framför allt, han är i sin rena, härliga glans en budbärare från ljusets källa, från honom, bemärkt mina medpassagerare, och sedan Men hennes röst darrade.
var jag allt för upptagen af det vackra vin- Jag dröjde, så länge jag anständigtvis som låter sin sol uppgå öfver onda och go- terlandskapet för att egua dem mer än en kunde, hopsamlade långsamt mina saker, da, och är sålunda egnad att lyfta vårt flyktig blick.
Nu såg jag, att i andra hör- steg långsamt ur kupéen och dröjde på sinne till det eviga ljus, hvaraf vi här en- net af kupéen satt ett ännu ungt fruntim- perrongen — men ingen syntes.
Det fina, dast skönja några matta, brutna strålar.
mer och en liten, kanhända femårig flicka.
bleka ansigtet blef allt blekare och liksom Kan således icke äfven den lilla lekande Det var hon, som gjort den öfverraskande sammandrogs af smärta, och den späda solstrålen, som tittar in i vår kammare, få gälla såsom ett sändebud från Gud?
upptäckten, att också månen följde med stämman frågade ännu en gång: tåget.
» Men kommer då pappa aldrig? ».
Men ett sådant sändebud, en sådan liten Modern log och yttrade DÅGRA ord för Jag hörde icke svaret, men jag tyckte, » solstråle » är hvar och en inom sin verk- att förklara fenomenet.
Det var ej så lätt, att det liknade en halfqväfd snyftning.
ningskrets, den må vara större eller mindre, och den lilla tycktes ej heller vidare fästa Mitt sällskap väntade, och jag måste gå, kallad att vara.
Skuggorna här i verlden sig dervid, ty då tåget snart gjorde uppe- men hela dagen ljöd i mitt öra den späda falla ofta så täta, att det i sanning gör godt håll vid en station, anmärkte hon förnum- stämman, som frågade: kommer då pappa ända in i själen, när vårt öga här och der stigt, att nu stannade månen också i alla aldrig?
upptäcker någon, som tagit sig före att ut- fall.
Och ännu kan jag se de hopplöst smärt- öfva en solstråles välgörande mission.
Länge För öfrigt bleknade månen mer och mer, fulla blickar, som från kupéfönstret mön- behöfver man ty yärr ej söka för att finna och de gula färgtonerna blefvo öfvervägan- strade alla kommande och gående på per- sådana, som på sin väg blott lemna mörka de i luften.
Nere vid synkretsen började rongen — månne förgäfves?
— hvarför?
skuggor efter sig.
Men hvar äro de, hvil- Jag måste gå, och dessa frågor blefvo, kas väg, liksom solstrålens, betecknas af en redan en fin guldrand skimra och uppåt de snöklädda kullarne och de glittrande som så många andra frågor här i lifvet, skön ljusfåra?
Hvar äro de, hvilkas blotta närvaro framlocka glädjens solsken på mulna, björkarne kröp sakta en glausdager, unge- obesvarade.
Kanske skall jag någon gång återse dem, sorgsna, lidande anleten?
Ä r det allenast fär som en förgyllning öfver silfverfili- grams, men ännu dröjde dagens stjerna och dessa båda, och jag inbillar mig, att jag då vid » den verldsliga lyckans sol », som sådana liksom stannade på tröskeln ett ögonblick skall kunna läsa i deras ögon svaret på strålar tändas, som värma andra?
Nej, rike- domens sol i och för sig lyser kallt såsom för att bese den härliga jord, som väntade min fråga: månne förgäfves?
det elektriska ljuset och förmår ej skänka hennes ankomst.
Motsatta sidan af him- någon värme och glädje åt det egna hjertat, melen började skifta i rosenrödt — sådant än mindre göra menniskan till en solstråle, betyder storm, säga de gamla, men nu såg en glädjebringare för andra.
Härligare, skö- det ut, som om rosiga dimmor lägrade sig, tjocknade, vältade hit och dit och slutligen Sen till, att Idun med Modetidning nare är den sol, vid hvilken den måste hafva värmt sitt hjerta, som fått ett sådant öfver- upplöste sig i skära, luftiga slöjor, som finnes hos alla edra bekanta!
mått af sann och ren glädje, att den räcker fladdrade högt upp på himmelen.
Och till att meddela äfven åt andra.
Den solen alltjemt ilade tåget vidare, framåt, oupphörligt lyser i himmelen, men har också många strå- framåt!
Och alltjemt dröjde solen ännu bak- lar här på jorden, lefvande strålar, hvilka om skogar och kullar i fjerran.
E n solstråle.
genom vänlighet, hjelpsamhet och glad offer- Men så kom hon!
Kom i guldsträlar och i perlemorskiftande glans och lyste » l | j p |) är hemmets solstråle », heter det så villighet låta sitt ljus lysa för menniskorna.
i en sekund upp himmel och jord och «s » fe ofta om någon god, vänlig husmoder, En krets, der en sådan solstråle aldrig menniskoanleten, och till och med i den som utgör medelpunkten i en lycklig familj.
borde saknas, är hemmet.
Vid hemmets härd skumma jernvägskupéen blef det ljust, blef Och samma ord höra vi äfven upprepas om borde den lysa hela dagen om i hvarje ma- klar dag.
Och nu såg jag ett litet rosigt något välartadt, muntert och lifligt barn, som kas, hvarje husmoders ansigte, lysa make, barnansigte med klara^ blå ögon och om- sprider trefnad och glädje omkring sig.
Allt, barn och tjenare till mötes i blick, i ord, i gifvet af en massa krusigt, Ijusbrunt hår, som i någon mån skänker ljus och värme, handling.
Trumpna, mulna miner göra hem- hvilkct den blå sammetshatten icke för- allt, som vederqvicker och lifvar, verkar så- met tråkigt, atmosfären derinne, der barn och mådde fängsla.
Modern log emot mig, ty som solstrålen, när han efter en lång tids plantor skola uppammas, tung och tryckande.
hon såg, att jag beundrade barnet, och vi mulen himmel åter tittar in i våra boningar.
Solskenet deremot, der det strålar i glada, vexlade några ord.
Icke många, ty jag En angenäm tilldragelse, som plötsligt afbry- vänliga ansigten, gör hemmet till ett paradis, hade min fröjd af att se på den lilla och ter hvardagslifvets enformiga böljeslag; en en kär, oersättlig föreningspunkt för famil- höra på hennes glada pladder.
Jag G L Ö M - lycklig vändning i våra yttre omständigheter; jens alla medlemmar, när de från skilda håll de alldeles den vackra naturen der ute för ett välkommet bref, som oförmodadt tänder samlas, maken från sitt arbete, barnen från naturens mästerverk här inne i vagnen, och hoppets fackla på vår väg och förvandlar sina lexor.
Finnes ej sol i hemmet, sökes så blef jag helt häpen, när biljetterna af- mörker till ljus, sorg till glädje, är likasom densamma utanför hemmets väggar, i säll- fordrades oss och vi voro nära Stockholm.
en solstråle, som plötsligt genomtränger ett skapslifvet, i balsalongen eller i kamratkret- Så fort tiden hade gått!
mörkt moln.
Ju mera sällsynt denna sol- sen vid de fylda glasen.
Och huru många » Kommer pappa och möter oss i Stock- glimt är under de långa kulna vintermåna- äro ej de hem, der man har tråkigt, och det, derna, dess kärkomnare är han, när han fastän det blott behöfdes en enda liten glad holm? » frågade den lilla.
» Ja, det gör han, » sade modern, men en kall vinterdag tittar in genom dubbel- min eller några vänliga ord för att jaga det låg en viss osäkerhet i rösten, som fönstret och bringar oss en helsning från den hela tråkigheten på flykten.
Men, bevars barnet troligen märkte, ty hon frågade mäktige solfursten sjelf.
Hvar och en vet väl, ingen vill anstränga sig.
Mannen har också, huru solstrålen upplyser och värmer anspråk på hustrun, hustrun på mannen; åter: » Men är det riktigt säkert, att pappa icke allenast vår kammare, utan äfven vårt barnen på föräldrarne och föräldrarne på sinne.
Också är han allas favorit, der han barnen; husbondefolket på tjenarne, och tje- MÖTER oss — säg, mamma? » o u
narne på husbondefolket.
Och då ingen vill kosta på sig mödan att utföra solstrålens mission i hemmet, så faller af sig sjelft, att samvaron derinne måste blifva trög och tung, kanhända kylig.
Och hvad blir följden?
Jo, det ofta så ytliga sällskapslifvet skall ersätta, hvad hemmet saknar.
Men den sol- stråle, man försöker fånga utanför hemmets dörr, huru flyktig är den ej vanligen och huru dyrköpt äfven.
Ack, den sol, vid hvil- ken du söker värma ditt hjerta, då du i helgdagskläderna vandrar bland främmande och talar artiga ord och bjuder på höfliga fraser, medan barnen derhemma förfrysa af brist på sol, den är sannerligen icke mycket värd.
Har du solsken på din panna endast för att behaga i sällskapslifvet; är din glädje endast en antagen min, som hör till helg- dagsdrägten, men aflägges, så snart du åter träder öfver hemmets tröskel — då har du fattat betydelsen af en solstråles uppgift allt- för ytligt, ty den vill värma och icke alle- nast lysa.
Men se der en familjekrets, som sparat sin bästa glädje för hemmet.
Oförstäld ly- ser glädjen fram.
Men hvem är solstrålen, som skapat detta ljusa hem?
Makan, modern, som har en uppmuntrande blick, ett vänligt ord till alla, en lätt hand att af värj a hvarje moln, som vill fördunkla hemmets lycka.
» Hon är hemmets solstråle ».
Hm, Systrar.
alMn i rummet stormade » Lillan ».
Hon hade ingen ro i dag att hålla sig stilla, blifva på samma plats en minut.
Dertill klappade hennes unga hjerta allt för högt, brände blodet i hennes ådror.
Hennes klara, blåa ögon strålade, den runda kinden bar vinteräpplets friska färg, och det långa, flickaktigt utslagna håret stod som en solsky kring hennes hufvud.
Hon fick syster Hedda om lifvet och svängde henne rundt om flere hvarf.
Det var icke görligt att stå emot.
» O,-Hedda, hvad jag är lycklig, hvad jag är lycklig!
Tror du, att någon menniska i hela verlden kan ha ett bättre och manligare hjerta än Karl?
Nej, det tror du inte, säg att du inte tror det ... » Ack, ständigt denna samma fråga, i tusen variationer.
Ett påstående för öfrigt, ett stolt, jublande påstående mera än ett spörs- mål.
Ej heller gaf hon sig tid att vänta på ett svar, hvilket hon ej ens kunde tänka sig på mer än ett sätt.
Som en flygande vind var hon redan i andra ändan af den stora våningen.
Med ett blidt, sorgmodigt leende såg Hedda efter henne.
Att hon var lyck- lig — J.
hvem kunde betvifla det?
Allra minst hon sjelf.
Hur lefvande stod ej for hennes eget minne en dag för sju år sedan, en oförgätlig vår, hennes egen förlofnings- dag.
Sju år — kunde det verkligen vara så länge?
Den gången var » Lillan » blott ett elfvaårigt barn, och hon sjelf en tju- guårig ungmö, för hvilken lifvet låg ljust och lockande, o, hur lockande och ljust!
Hedda suckade, der hon sakta gick fram och åter efter det stora, dukade gästabuds- bordet, som gnistrade af armstakarnes silfver och vinkaraffernas blodröda kristall.
Hon lade en sista ordnande hand vid de rika a anordningarna; gästerna kunde när som helst väntas.
Allt sedan moderns död, då » Lillan » föd- des, hade Hedda varit värdinna i sin fars hus.
Under hennes ögon hade systern vuxit upp; förunderligt, hvad tiden gått — nu tyckte hon sig redan en gammal qvinna, och » Lillan », sjelfva » Lillan » var i dag, efter hvad hon tusen gånger sjelf försäkrade, den lyckligaste fästmö i minst ett helt planetsy- stem!
Som hon gick der i sina tankar, ryckte hon till, vid att en stor het tår brännande föll på hennes hand.
Tårar nu, midt i fest- ljuset och glädjen!
Hastigt torkade hon sina ögon med den hopskrynklade näsduken.
En sista rond genom de upplysta rummen for att förvissa sig, att allt var i ordning.
Den stora trymåen i salongen återgaf från hjessa till fot hennes bild.
Hon stannade plötsligt, nästan förskräckt.
Hur dyster och mörk hon såg ut i sin svarta drägtl Hon hade verkligen satt dit en liten hvit remsa i dag, en liten enkel garnering kring halsen för att något mildra den dystra ver- kan.
Det var ju » Lillans » glädjedag och derför också deras allas.
Glädjedag!
Sanningen att säga hade hon gråtit varma tårar på sitt rum öfver denna enda lilla hvita flik, när hon tråcklade fast den på sin klädning.
Och hennes tankar hade vandrat långt, långt bort öfver gräns- lösa verldshaf och oändliga landvidder till en ensam graf i det fjerran amerikanska ve- stern, en ensam graf, som hon aldrig ens sett ...
Ty der var inseglet satt på hennes kär- lekssaga.
O, hur hade icke de två väntat och hoppats, arbetat och älskat, försakat och förbidat!
Han, den unge talangfulle ingenjö- ren, skulle i det nya landet bryta sig en egen bana, skapa en ställning för dem båda.
Det var ett hårdt arbete, men det fans lust och rik kärlek med, och då blef det icke tungt.
Se hvar andra fingo de ej under dessa långa år, lekamligen icke; men de voro i beständig andlig umgängelse, och för deras bref voro de långa vägarne korta.
Modet fick icke sjunka; de stödde hvar andra in- bördes.
Men då — när de sent omsider stodo snart sagdt vid målet, drabbade ödets slag.
En häftig feber fullgjorde sitt grymma verk, snabbare än ens den elektriska gnistan hann bära det första budskapet öfver verldshaf- vet ...
Hon hade sjunkit ned i soffhörnet och lutade ansigtet ned i sina händer.
Det var ett vackert ansigte med blida, regelbund- na drag, men blekt och kring ögonen lätt fåradt af fina rynkor.
Lifvets bitterhet hade redan ristadt sin skrift uti det.
Hedda grät.
.
.
Plötsligt spratt hon upp.
Tamburklockan ljöd.
Helt visst gästerna, som kommo!
Hastigt reste hon sig, slätade ut vecken i sin svarta klädning, fick eaudecologneflaskan från ateniennen och baddade sina ögon.
Betjenten stod i dörren.
Han bar i sin hand en stor praktfull bukett af rosor med långa, vajande hvita sidenband.
» Till fröken Lilly från häradshöfdingen. » » Jag skall taga den, John.
O, hvilka förtjusande blommor!
Och huru de dofta! » Hedda sänker sitt brännheta ansigte djupt ned i de friska blommornas fuktiga svalka.
Deras berusande doft fyller med ens hela rummet af sin ånga.
Det var, som om en ung vind af sommar dragit dit in, midt ur decemberkylan.
Sådana hade ock hennes varit!
Men dessa — hvad hade hon för rätt att profanera dem med sin sorg.
.. Åter står » Lillan » på tröskeln, glad strå- lande i sin ljusa drägt, med spelande ögon.
» Hedda — o, hvad jag är lycklig!
Se — hvilka blommor!
De äro mina, ja, visst äro de mina. '
Den snälla Karl!
Hur uppmärk- samt! » Ifrig rycker hon buketten till sig!
Hon borrar sin lilla näsa mellan blommor och spetsar, hon fyller girigt sina nittonåriga lungor med deras friska andedrägt.
.
.
Men när hon åter ser upp och möter sy- sterns klara blick, märker hon plötsligt, att Hedda gråtit.
Denna tanke — icke en se- kund hade den fallit henne in midt i hennes egoistiska, barnsligt lösgifna glädje, att all denna festlighet, alla dessa glada tillrust- ningar hos systern endast kunde väcka smärt- samma minnen.
Nu går en varm ström till hennes hjerta, hon fylles af ett oändligt, kärleksfullt medlidande och af en aggande harm öfver sig sjelf, när hon med skälfvande läppar ropar: » Hedda — du har gråtit! » » Nej, nej », säger Hedda och vänder sig hälft bort för att dölja sitt ansigte, » visst icke, min älskling, visst icke.
.
.
» Men » Lillan » slungar sina vackra blom- mor långt ifrån och slår armarne om Hed- das hals.
» Jo, du har gråtit, stackars, älskade, älska- de syster ».
Och jag, jag, som kunde vara så obetänksam, så grym.
.
.
» Under systerns varma smekningar förmår hon ej längre bära våld på sig sjelf.
De luta sina hufvuden tillsammans, och deras tårar blandas.
Så kysser Hedda hennes panna och säger: » Gud välsigne dig.
Du förtjenar det, att blifva mycket lycklig, lyckligare än jag.
.
.
» Johan Nordling Augusti.
En naturskildring.
^rjv lockan i Klara torn hade nyss slagit sex, (A«&gt;V men solen stod ännu högt på himmelen.
Luften var ljum, men icke qvalmig; en och annan vindfläkt östanfrån kom rned svalkande helsningar från hafvet.
Stockholms gator voro tomma, som de äro det en söndagseftermiddag i högsommaren, då allt hvad hufvudstaden eger af ungdom och lefnads- lust strömmat ut till skärgård och Djurgård.
Och de som ännu voro qvar, tycktes jagade af en fe- beraktig oro att komma bort: tjensteflickor i med- veten elegans trippade brådskande hän mot ång- slups- och spårvagnsstationerna, och en försenad dandy i nya kläder, hög krage med snibbar ä la negerkomiker och vida hvita manschetter, fallande ut öfver ett par röda händer med ovårdade nag- lar, sätter af längs med trottoaren i en fart, som kom hela hans kantiga kropp atl arbeta likt ett maskineri utan enhet och sammanhållning.
Det kom en flicka ut ur en port på Drottning- gatan.
Hon var ej i de första ungdomsåren, heller inte mycket öfver dem.
Ville man beteckna hennes ålder med en årstid, skulle det hvarken vara sommar eller höst; man skulle säga att hon var i augusti.
Skogen står ännu grön och hela sommarens fägring dröjer oberörd qvar, medan frukterna långsamt mogna i solskenet.
Hennes ansigte var litet och blekt med en ljus- röd, vacker mun och ett par stora mörka ögon, som sågo trötta ut.
Hufvudet höll hon en smula framåtböjdt, som om hon lyssnat, der hon gick gatan fram med små nervösa steg.
Hennes drägt var enkel.
Kanske skulle den sett tarflig ut, om någon annan burit den, men nu gjorde den en- dast intryck af något diskret och fint.
Det var
hållning och skick, som stämplade den som så- dan, hållning och skick från ett bildadt hem.
Hon såg framför sig på det särskilda sätt, s o m en menniska begagnar när hon är öfvertygad om, att hon icke kan möta en enda bekant, men hennes blick hade intet af det nyfiket intresserade uttryck, hvarmed en främling betraktar en främmande stad.
Vid hörnet af Fredsgatan vek hon af, gick förbi Gustaf Adolfs torg och Jakobs kyrka snedt öfver Kungsträdgården, i hvars alléer folk dref och lyss- nade till den bullrande gratismusiken från Schylla och Charybdis.
Men hon såg hvarken åt höger eller venster, och gratismusikens toner tycktes icke locka henne.
Hon fortsatte sin väg öfver Norr- malmstorg och genom Biblioteksgatan ut till Hum- legården, o c h hon satte sig på en bänk i den allé, der de lekande barnen helst hålla till.
Der var fullt af småfolk, mest fattigmans barn.
Herrskapen hade tagit sina småttingar ut till vil- lor och sjöluft, och Humlegården var vid denna årets tid arbetarbarnens lekstuga.
Men funnos der än icke så många sammetsblusar som i maj, voro ögonen lika klara och skratten lika friska.
Der rotades med träpinnar i gruset, der rullades kulor och hoppades hage, der lektes blindbock och sprangs ta fatt.
Man slogs ibland och var vänskaplig ibland; mellan klagolåt öfver en i hast undfången knuff ljödo jublande glädje- skri öfver någon lyckligt utförd mandat eller nå- gon vunnen seger.
Den bleka fröken satt framåtlutad på sin bänk och följde hela den lilla verlden med blickar, som nu fått intresse och lif.
En och annan gång, när något af barnen föll omkull och började gråta, eller när allvarligare konflikter uppstodo, kunde hon spritta till med en hastig, orolig rörelse, som ville hon springa upp och skynda till hjelp.
Men hon beherskade sig alltid, och med ett tveksamt uttryck i sitt ansigte blef hon qvar i samma ställ- ning som förr, följande småttningarnes lekar med spändt intresse.
Och när en liten kulting hän- delsevis kom nära hennes plats, höll hon andan och satt alldeles orörlig, som om hon varit rädd att skrämma en skygg fogel.
Timme efter timme svann, o c h barnaskaran glesnade.
Fäder o c h mödrar kommo och hem- tade sina små — en efter en gingo de förbi bän- ken, der den bleka fröken satt, och hon följde med en egendomlig blick af ömhet hvarje litet blondt eller mörkt hufvud, som passerade förbi.
Men vändes barnets ansigte emot henne och sågo barnets ögon upp emot hennes egna, slog hon sina ner liksom förlägen eller skamsen, öfver att hennes smekande blick ertappats.
Först när det blifvit alldeles tomt omkring henne, reste hon sig upp och gick till baka samma väg hon kommit, med samma nervösa steg och samma trötta uttryck i de mörka ögonen.
* Hon var 28 år gammal och anstäld i en bank.
Föräldrarne vore döda, syskon hade hon inga, slägtingar endast få o c h aflägsna.
Hon hade efter föräldrarnes död gått igenom en handelsskola och fått vackra vitsord o m uppfö- rande och duglighet.
Så hade hon sökt en bank- plats i Stockholm.
Att hon fick den, förvånade just ingen, hur förvånansvärdt det än var, ty det fans ingen, som intresserade sig för henne så pass mycket, att man kom att tänka på, o m det var märkvärdigt eller icke.
Hon bodde hos en gammal enkefru, lefde ett stilla och enformigt lif, kände just inga menniskor och umgicks med ingen.
Af naturen var hon skygg, och denna skygg- het hade med åren snarare till- än aftagit.
I hemmet hade hon, som enda barnet, under upp- växtåren fördt ett afskildt o c h instängdt lif.
Gent- emot andra barn, som hon kom i beröring med, hade bon en känsla som inför något obekant och märkvärdigt.
Det föll henne aldrig in, att de le- kande, skrattande ostyriga ungarne voro väsen af samma slag som hon.
Hon kunde aldrig förmås att deltaga i deras lekar, men hon tyckte o m att se på dem, helst från en vrå, der hon icke obser- verades.
I timtal kunde hon stå der med vid- gade ögon, som uttryckte på en gång undran, för- tjusning och en viss respekt.
Strax då hon blifvit vuxen, kom denna känsla för barnen i bakgrunden — medan det unga hjer- tats första allvarliga kärleksdikt långsamt dog hän.
Men under de sista arbetsamma o c h en- samma åren hade den trängt sig fram på nytt.
När hon stod framför ett barn, kände hon nu alltid något af detsamma, som hon då känt inför den man, kring hvilken hennes tankar lönligen kretsade.
Hon var skygg, vågade knappast se på barnungen, fick hjertklappning om han kom henne nära, och hade på samma gång en våldsam läng- tan att stryka med sin hand öfver hans hår eller känna hans mjuka kind mot sin.
* Hennes lilla rum vette med sitt enda fönster mot gården.
Ute hade det varit nästan fullt dags- ljus, men här inne låg skymningen redan o c h drömde öfver möblerna.
Hon satte sig i hvilo- stolen borta vid fönstret o c h stirrade ut med en underligt frånvarande blick.
Länge blef hon sittande i samma ställning och med samma tomma blick.
Men så reste hon sig hastigt med en energisk liten kastning på hufvu- det, tände lampan, rullade ner gardinen och bör- j a d e syssla med ett skrifarbete, som hon tagit hem från banken.
Och pennan gled fram öfver papperet, hastigt och rutineradt med säkra slängar, feberaktigt s o m ville den skrifvande jaga undan onda tankar.
Onda, derför att de voro lockande, rusande, slap- pande tankar — tankar s o m alstrade missmod och trötthet, o c h hon fick ej vara trött, hon må- ste se till att hålla sig spänstig och rask, ty i morgon kom det åter en dag — en arbetsdag.
Ett drag af beslutsamhet fäste sig kring mun- nen och ett nålfint veck mellan ögonbrynen; pen- nan flög fram öfver papperet, och rad fyldes ef- ter rad.
Ett litet guldur låg framför henne på bordet; den långa visaren kröp taflan rundt och ännu skälfde pennskaftet i hennes hand, en liten arbetsvan hand, mindre fyllig än haremshanden, men icke mindre hvit.
Lampskenet föll öfver ansigte och hår; vec- ket mellan ögonen hade småningom strukits bort, o c h draget kring munnen mjuknade.
Hon lade pennan på bordet och lutade sig långsamt med händerna sysslolösa i sina knän till baka i stolen; ögonen tycktes oemotståndligt attraherade af någonting utanför lampskenet, någonting som var långt, långt borta, någonting som blicken icke kunde nå — — — Nej, hon kunde icke komma ifrån dem, de följde henne öfverallt, dessa blonda o c h mörka hufvu- den.
Barnaögon, bruna och blå, sågo på henne från hvarje vrå, barnaskratt och barnagråt fylde sjelfva tystnaden omkring henne.
Hon var åter i Humlegården, satt framåtlutad på sin bänk, och en efter en drogo småttingarne henne förbi.
Och för hvar o c h en särskild, som kom, fick hennes ansigtes uttryck en särskild ny- ans af ömhet, skiftade de mörka ögonen som en skogstjärn i olika belysning, spelade leendet kring hennes mun, än starkt, än blekt, som solskenet en aprildag mellan snöfylda moln.
Der är den lille tidningspojken, han, som ser så ängsligt bortkommen ut i hopen af alla de andra.
Det fins något i hans ansigte, som kommer henne att tänka på, att han tryckts ner hela sitt korta lif igenom, att han måst hålla till baka sitt skratt o c h hålla till baka sina tårar.
Stackars liten tolfåring, så rädd och jagad och förskrämd han ser ut!
Just en sådan liten va- relse, som han, skulle hon vilja ha rätt att hålla af, att värma i sin famn o c h lugna med sin röst.
En sådan förfrusen stackare — hur skulle han icke se upp till henne, tacksamt och gladt, vid smekningen af hennes hand och klangen af en vänlig qvinnoröst — — åh, hon skulle stryka öf- ver hans panna så sakta och varligt tills han förstod, att han kunde lägga sitt hufvud förtroen- fullt intill hennes bröst • — — Hennes ansigtsuttryck skiftade, det kom ett hurtigt drag kring munnen, och ögonen fmgo glans som vid en häftig kroppsrörelse.
Det är en liten präktig gosse, hon ser, en stark pojke med röda kinder och ett öppet frimodigt ansigte.
Hon tar honom på sina armar och his- sar honom högt i luften, så att han skriker af glädje o c h hans ögon stråla — — — Men så tultar en liten flicka fram i sin korta kjol — uttrycket skiftade på nytt — Hon lyfter den lilla upp i sitt knä, o c h lillan ser med un- drande barnaögon in i den bleka tantens ansigte.
Och tant berättar vackra sagor — » en tilb och » en till » — tills barnaögonen slutas o c h lillan somnar med munnen halföppen af förvåning ännu i sömnen.
Så böjer hon sig ner och kysser bar- nets panna — hennes ansigte blef så vekt o c h hennes ögon fuktiga —.
Men der kommer hennes egen gosse, hennes älsklingsbarn.
Han är blek som hon sjelf, och de stora mörkgrå ögonen äro sorgsna och allvar- liga.
Han är sjuk.
Hon har sett, att hans hän- der äro vaxgula, hon tycker sig nästan kunna känna, hur feberheta de äro, och hon hör hans torra skrällande hosta, som skär henne i bröstet.
Han ser så klok ut.
Han är icke heller hen nes barn på samma sätt som alla de andra; han är hennes vän och kamrat.
Hon tycker sig i slägt med det der lilla sjuka barnet, och hon har så ofta känt sig frestad att — som nu — draga honom till sig och anförtro h o n o m, hur innerligt hon håller af honom — hans bleka ansigte, hans kloka, allvarliga ögon och det sorgmodiga draget kring hans mun —.
Hon hade ' lagt båda armarne på bordet och böjt sitt hufvud ner emot dem.
— --- — Friska skratt, klara öppna ögon, mjuka händer och fina kinder, barnaglädje och barnasmärta — minnena blandade sig inom henne till ett oredigt virrvarr, ur hvilket en tårfyld, medveten längtan långsamt arbetade sig fram som ett regnmoln på himmelen en sensommardag.
Molnet växte och tätnade, bredde ut sig till en ångestfull, tryckande känsla af ensamhet — — och regnskuren bröt lös.
När hon åter lyfte upp hufvudet, glimmade hennes mörka ögonfransar likt fuktigt gräs.
Och åter stirrade hon framför sig med samma trötta o c h tomma blick, som intet såg.
Tankarne voro fjerran, långt borta.
En solig, öppen himmel hvälfver sig, öfver en vid slätt, der gulnade hvetefält vaja.
Än är det sommar, än äro ängarne gröna, än blommar vild- rosen i landsvägsdiket.
Men borta under en pil står en lång, mager man med en lie på sin axel och väntar på, att hans dagsverke skall begynna.
Mannen med lien är icke döden; han är hösten.
Icke förintelsen, utan förgängelsen.
Än skall det komma mången solskens dag, i sep- tember o c h i oktober.
Men mannen med lien skall då ha börjat sitt arbete.
Och när han slutat?
När intet af sommarens fägring fins qvar?
Hon ryste till, men med ett energiskt uttryck i sitt ansigte grep hon åter efter pennan; och åter jagade den fram öfver pappet — flyende för onda tankar — tills klockan i Klara torn lång- samt slog elfva slag.
Då började hon kläda af sig.
Hon behöfde hvila; i morgon kom j u åter en arbetsdag.
Anna Chrisdmson.
Försumma ej att i tid prenumerera på Idun med, Modetidningen!
Mndast 2,65 för qvartal, 6,50 för helår.
Q v i n n o v ä n s k a p.
Mpljet är en i c k e f ö r s v i n n a n d e del a f de millioner bref, s o m g e n o m postverket årligen befordras, s o m k u n n a rubriceras un- der, h v a d m a n i d a g l i g t tal k a l l a r » fruutim- mersbref ».
D e s s a k u n n a n o g äfven i ett o c h annat beröra affärer; framför allt utgöres ett o r o v ä c k a n d e stort antal a f mer eller m i n d r e s. k.
» k o m m i s s i o n s b r e f », m e n det mest o m - fattande antalet är d o c k känslobref, innehål- l a n d e tusen sinom tusen p i k a n t a hemligheter, förtroenden, g ö m d a minnen o c h v ä c k t a för- hoppningar.
D e t är dessa, ständigt m e d if- v e r efterlängtade skrifvelser, ofta p å finaste e l f e n b e n s p a p p e r o c h m e d eleganta m o n o g r a m samt p å flere ark, s o m m e d en a l d r i g trött- nande energi v e x l a s m e l l a n » v ä n i n n o r ».
Dessa qvinliga vänskapsband, många gånger rent a f rörande i sin naivitet, k n y t a s ofta redan d e första dagarna, den l i l l a flickan in- tagit sin plats p å s k o l b ä n k e n o c h m e d p å en g å n g s k y g g a o c h förtroendefulla b l i c k a r b e - traktar de främmande barnaanleten, som m ö t a henne v i d hennes första utträde i lif- vet.
O c h hur d e t är, så fins der alltid ett p a r g l a d a, g o d a b a r n a ö g o n, s o m v ä c k a hen- nes sympati, o c h i n o m k o r t ser m a n d e s m å s m y g a till h v a r andra i frukostlofvet o c h, med armarna o m h v a r andras lif, h v i s k a sina s m å förtroenden o c h berätta o m sina fröjder o c h » sorger ».
Dessa vänskapsförbindelser kunna nog sträckas till flere, men det är alltid en eller ett par blott, med hvilka ett förbund knytes » för lifvet ».
Snart umgås man i hvar andras hem, och så gå barnaåren under lek och arbetets förkofran, till dess det måhända fo- gar sig så, att en solljus, vårdoftande pingst- dag de till späda jungfrur vuxna flickorna sjunka ned, sida vid sida, vid altarrunden, för att viga sig in att lefva och kämpa det stora lifvet.
Det är nu den unga, lätt knutna, ännu opröfvade vänskapen mellan ett par flick- hjertan skall visa sig ega märg och hållbar- het.
Det är nu verlden och sällskapslifvet komma med sina lockelser och impulser, det är nu karaktärerna råka in i passionernas vågsvall.
I dess yrande skum har mången dyrt svuren flickvänskap lidit skeppsbrott och bitterhet, afund och fiendskap utplånat ända till sista minnet af den gemensamma skära barndomstiden med dess idylliska, drömlika hägringar.
En tid ännu kanske i ungdomlig, yrande lust vid hvar andras sida, i beundran och beröm för hvarandras fägring och behag, men så kommer en dag eller rättare en afton, när allt är glädje och sprittande lif rundt omkring, då ljusen stråla i kristallkronor och valsens toner ljuda berusande, då — det är som om plötsligt ett svart moln bredde sig öfver den ena vännens panna, blicken blir mörk och kall, och det käns som ett stygn i bröstet.
Hvad är det, som händt?
Orsaken är kanske blott en ung man i vacker uniform eller elegant frackdrägt, hvil- ken kommit bägges unga hjertan att i tyst- het klappa.
Så finner den ena nu helt plöts- ligt, genom en uppsnappad blick eller ett hviskadt ord, att hon är förbisedd, att vän- innan var den rätta, och — hjertat blir så hårdt, hon ser bort till vännen som till en fiende, och en enda balqväll har lagt en årslång, svuren vänskap på bår.
Fall finnas, då dylika sår, hur bittert de än svida, gömmas tyst och vänskapen fort- lefver, gifvande nya blommor, vattnade af osedda tårar.
Andra, och kanske de flesta, väninnor skingras efter flickålderns slut åt skilda håll, och vänskapen mellan dem underhålles af den trägna brefvexlingen och ett förtjusande återseende då och då; och den vänskapen står sig kanske allra bäst.
De gamla min- nena bibehålla sitt första rosenskimmer; och de nya inbördes intrycken och blickarne in i hvar andras lif och tankar år ifrån år äro likt ett fast cement, som binder dem samman i alla lifvets skiften.
De goda, verkligt ädelt själsdanade väninnorna anförtro sina glädje- och sorgestunder åt hvarandra; mycket göm- mer qvinnohjertat för den ofta buttre maken, hvilken kanske föga fattar det fina stränga- spelet, för att i stället sänka det i skötet hos den bepröfvade och finkänsliga barn- domsvännen.
Qvinnovänskapen, när den är sann och äkta, är uppoffrande och består, fast som en klippa, under alla lifvets skiften.
Hur många qvinnor finnas icke, som genom ödets lottkastning blifvit dömda att vandra allena genom lifvet, som aldrig fått ordna åt sig ett eget hem, aldrig fått glädja sig åt att se en familj uppväxa omkring sig, aldrig fått ge- nomlefva dessa stunder, bittra och ljufva, som medföra en makas och moders kall.
Hur hårdt och kargt och ensamt skulle ej lifvet kännas henne, om hon icke egde den trofasta barndomsvännen att sluta sig till, med hvilken hon kan utbyta sina innersta tankar.
Ofta händer, att två qvinliga enslingar sluta sig tillsammans och genomlefva sitt dagliga lif, sida vid sida.
Jag mins ett par typer, riktiga praktprof på qvinlig vänskap, uppoffrande för hvar andra, hjertliga mot alla och spridande glädje och munterhet, hvart de kommo.
» V i ha bedt flickorna Eva och Emma komma hit i afton », hette det, och flickorna kommo.
De voro hvita som duf- vor i hufvudet, och nog var jungfruskinnet något skrynkligt, men ack, hur mycken hjer- tats godhet och mildhet strålade icke ur de gamla ögonen, och hvilken innerlig kärlek de hyste för hvar andra 1 Och när den ena vän- nen en sommarmorgon slumrade in för att gå mot en ny ungdom, så vissnade snart äf- ven den andra bort och följde ungdomsvän- innan till ljusare rymder.
Man vill ofta häckla qvinnovänskapen, men det är icke rätt.
Den är nästan alltid af ädlare metall än mannens.
» I guldvagn skall du åka; då känner du ej mer, Att du har ondt i foten. » Hon spinner blott och ler.
Och från sin qvastkäpp nådigt han log, den lille man, Och sporrade sin Guldhof.
Men mor hon spann och spann.
Amalia Fahlstedt.
* * å~ F ö r att g l ö m m a.
.
.
Skiss af Anna Walilenbevg.
fastän klockan redan var sex, stod kaffe- &amp; bordet ännu dukadt och orörd t i prest- gården.
Man väntade på, att kyrkoherden skulle komma hem från stationen med en li- ten fröken, som skulle lära sig hushållet.
Adolf Iidlander.
Prostinnan såg upp från stickningen.
» Beda, » sade hon till sin dotter, » nu tyckte jag alldeles, att det körde. » En liten gänglig, outvuxen flicka på sexton år lemnade genast sin sysselsättning att ordna Spinnvisa.
böckerna på divanbordet och sprang till fönst- |j|t| ' or Greta sitter ensam och spinner ret.
Under den sista qvarten hade de så många gånger trott sig höra de väntade, att hela da ' n, hon var beredd på att blifva besviken igen, ' fcht För garnet får hon pengar, när men nu syntes verkligen ett åkdon längst Y hon går in till sta ' n.
bort i alléen mellan de nylöfvade lindarna.
» Nu mamma, nu komma de! » Prostinnan reste sig och skakade sin kläd- Lill ' Olle på en qvastkäpp kring stug?
i ning, medan Beda kastade en blick i spegeln lustigt far på sig sjelf och sin toalett.
De kommo all- Och spinner lyckodrömmar, om hur han deles lagom ut på verandan för att se vag- snart blir karl.
nen göra svängen kring gården och stanna vid trappan.
Då skall han vinna ära och tjena gods Beda hade riktig hjertklappning af nyfi- kenhet.
De hade aldrig förr haft någon in- och gull, Det fins ej någon Goliat, som han ej slår ackordering, och hon undrade, hur hon skulle komma att trifvas med den främmande flickan.
omkull.
De skulle dela rum uppe på vinden.
Vid första ögonkastet på den nykomna » Hör, mor, jag tror jag rider till kungen kände Beda, att hon skulle komma att tycka nu i hast! » om henne.
Det var en ung flicka, något äl- Och mor hon ler och nickar och spinner dre än hon sjelf, men större och fylligare, fastän smärt om lifvet.
Hon tycktes hafva utan rast.
gråtit, ty hennes vackra, lifliga ögon voro en smula rödkantade, och det täcka ansigtet Den rutiga sjaletten, som annars har för sed hade ett nedstämdt uttryck, hur ofta det än Att sluta tätt kring pannan, på halsen gli- lystes upp af ett intagande leende.
dit ned.
Beda satt tyst och betraktade henne, me- dan de drucko kaffe.
Hon tyckte sådan Lill ' Olle stannar gångarn, på väg till kun- synd om henne.
Det var nog svårt att för första gången komma hemifrån till vildt främ- gens slott, mande menniskor.
Man borde vara riktigt Och ropte till förvånad: » Kors, mor, ditt vänlig emot henne, det kände hon.
Men hon hår är grått! » var för blyg att komma sig för, och hur det var gick hela eftermiddagen, utan att de blif- » Din jacka, käre Olle, som jemt ska ' lap- vit närmare bekanta.
pas på, Då de sagt godnatt och lemnats ensamma den hinner till att göra din mor i förtid för att gå upp på sitt vindsrum, började Beda slutligen känna sig litet mera obesvä- grå. » rad.
Hon lyste artigt sin nya rumkamrat uppför trappan, bad henne akta sig för lå- » Nå ja, det gör det samma, om inf ' du är rarne till venster, och när de kommit in, bör- så ung, jade hon hjelpa henne att packa upp sakerna.
Sedan de också hängt in klädningarna i Du blir ändå min drottning, då jag en gång garderoben, blefvo de helt hastigt du, det vill blir kung.
säga, sjelfva ordet » du » kunde Beda ännu » Då skall du få en klädning, som lyser inte riktigt få fram, men hon sade » Emy » i stället för » fröken », och det lifvade upp sam- himmelsblå, språket betydligt.
De pratade väl en qvart, Med vackra silfverstjernor, som glindra der sedan de lagt sig, men så släckte Emy ljuset, och det blef tyst.
uppå.
Beda kunde inte somna.
Det var så un- derligt att inte ligga ensam, och hon låg och lyddes efter Emys andedrägt.
Plötsligt tyckte hon sig höra en snyftning från andra sängen.
Hou lyddes ännu upp- märksammare än förut och undrade, om hon misstagit sig.
Men så hörde hon samma ljud igen, och så ett rassel med lakanet, som om den gråtande torkat sina ögon.
Låg hon verkligen och grät!
Beda satte sig upp i sängen.
Hon ville så gerna för- söka trösta, men var rädd att synas ogrann- laga.
Nu kommo flere snyftningar på hvar andra.
De skuro Beda i hjertat.
» Emy », sade hon sakta, » Emy.
.
.
! » Det blef alldeles tyst.
Endast tunga an- detag förnummos från sängen midt emot.
Den stackars gråtande lilla främlingen ville troligen inbilla sin kamrat, att hon hört orätt.
Emys beherskningsförmåga var emellertid inte stor.
Efter ett par ögonblick bröto snyft- ningarna fram på nytt i fördubblad styrka, ty hon gjorde icke längre några försök att hålla dem till baka.
» Emy, » upprepade Beda, » är Emy sjuk? » Det var mera grannlaga att fråga så, än att fråga, om hon var ledsen.
» Nej, » ljöd det halfqväfda svaret under täcket.
Beda satt ännu en stund och hörde på snyftningarna, men sedan stack hon fötterna i sina tofflor och smög sig tvärs öfver golfvet, och lutade sig ner öfver Emys säng, der kuddarne lyste så hvita i månstrimman, som trängde in genom springan vid rullgardinen.
» Gråt inte, » sade hon bevekande, » gråt inte.
.
.
! » Emy rörde sig icke, men det kom ett mum- mel under täcket.
» Jag kan inte hjelpa det.
Det är så för- skräckligt.
.
.
. » Ja, det kunde Beda så godt förstå.
Hon kände med sig sjelf, hur förfärligt det skulle vara att komma hemifrån.
» Men vi ska ' nog försöka att göra det så trefligt vi kan för Emy, » sade hon tröstande och satte sig på sängkanten.
» Ah, det är inte det ...
. » Emy satte sig plötsligt upp i bädden.
» Du tror visst, att jag kommit hit för att lära mig hushållet, du? » » Ja.
.
.
.
» » Nej då, det är för nå ' nting helt annat. » » År det.
.
.
? » Beda blef allt mer förvånad, och de sutto tysta ett ögonblick.
Hastigt slog Emy ar- raarne om sin nya väns hals.
» Du är snäll och rar.
.
.
.
Jag tror det.
Jag tror det .... » upprepade hon snyftande vid Bedas bröst.
» De ha skickat bort mig för.
.
.
.
för.
.
.
.
för nå ' nting; som jag inte kan tala om.
De tro, att jag kan glömma.
Men det kan jag aldrig, aldrig.
.
.
. » Beda smekte henne litet tafatt till svar.
Den främmande flickans ömhet och förtroende kommo så brådstörtadt, att hon inte visste, hvad hon skulle säga.
» De tro, att jag inte ska ' tänka på honom, derför att vi inte få träffas, » fortsatte Emy.
» Men de ska ' få se De kan få mig sjuk.
De kan få mig att dö, men aldrig, aldrig att glömma.
.
.
.
Det ska ' inte lyckas. » Kärlekens fröjder och sorger kände Beda inte mycket till.
Hon hade visserligen ett dunkelt begrepp om den lyckliga kärleken genom åtskilliga förlofvade par bland sina bekanta, men någon olycklig sådan hade hon icke sett på nära håll.
Det föreföll henne, som om en hel ny verld öppnade sig för henne, der hon satt på sängkanten med Emys hufvud mot sitt bröst och hörde henne be- rätta om allt det der, som inte kunde talas om.
Det var en romantisk historia om en kort bekantskap, långa, hemliga gatprome- nader, dyra löften och onda tungor.
Emys föräldrar ville inte tro, att han var en dug- lig och bra ung man, och så skickade de henne från hus och hem och alla hon höll af — för att glömma.
Men hon kunde inte bära sitt öde ensam, och så öppnade hon sitt hjerta för den första ömmande lilla varelse, hou mötte.
Beda hörde på med ett lefvande intresse och ett par brinnande ögon fastade på sin nya vän.
Hon led med henne, grämde sig med henne öfver föräldrarnes hårdhet och menniskors förtal, och innan den långa hi- storien var slut, hade de båda flickorna blif- vit så förtroliga, som om de varit bekanta i ett helt år.
Då Beda låg i sin säng igen, var det redan dager, men hon kände ännu inte något be- hof af sömn.
Hennes hufvud var fullt af underliga tankar.
Det var så besynnerligt att bära på hemligheten af två menniskors hjertesorg, den ena här strax bredvid henne, den andra så långt borta.
Hon tänkte och hon tänkte, och hon låg vaken, långt efter sedan lugna, jemna andetag från sängen midt emot böljade förkunna, att stackars Emy sof.
Under de första dagarne var Beda orolig, för att Emy skulle göra allvar af sin hotelse att inte sköta sin helsa.
Hon lade för henne alla godbitar, hon kunde få fatt på, och kom alltid med själar, då hennes vän gick ut för tunnklädd.
Men det dröjde inte länge, förr än sol och sommar och landtluft verkade på stackars Emy.
Hon kunde inte hjelpa, att hennes kinder blefvo röda, och att hon fick aptit till middagen.
Hon kunde inte hjelpa sin natur, som kom henne att vara vänlig och glad mot alla menniskor, ja, till och med så vänlig och glad, att det påstods, att det blifvit lifligare i prestgården, sedan hon kom dit.
I synner- het voro traktens ungherrar flitiga med sina besök.
Informatorn hos grefvens, ingeniören vid jernvägen och bruksförvaltaren voro nästan dagliga gäster.
Man spelade krocket på gårds- planen, gjorde utfärder till lands och sjös, och då och då arrangerades till och med en liten improviserad bal.
Ingen, som såg Emys täcka, friska ansigte och leende ögon, kunde ana, att hon bar på en hjertesorg.
Det var bara Beda, som visste det.
Det var bara hon, som visste, hur den glada lilla Emy kunde ligga och snyfta om qvällarna, och till hvem hon skref sina långa bref.
Och det var bara hon, som fick följa med upp i skogen och ligga bredvid på mar- ken, medan Emy läste sitt bref, som de varit och hemtat på posten.
Ibland fick hon också höra flere rader läsas högt, och hon hade sett de drag, som inneslötos i den lilla me- daljong Emy bar på sitt bröst innanför kläd- ningen.
Hon drömde sig in i denna främmande kärlek, som om det varit hennes egen, och hon var stolt öfver, att ingen kände Emy mer än hon.
kallat in henne från krocketpartiet för att hjelpa till med klädutdragningen, och nu stod hon der och arbetade, medan hennes medspe- lare, Emy och bruksförvaltaren, slagit sig ned på gungbrädet derutanför, upptagna af en liflig konversation i stället för det afbrutna krocketspelet.
Beda kunde se dem för hvar gång, hon gick förbi fönstret för att hemta ett nytt klädbylte.
Första gången hon gaf akt på dem, satt Emy och försökte balansera krocketklubban på sin lilla framsträckta fot, som för till- fället var innesluten i en mycket söt lackerad sko, och förvaltaren såg småleende ned på den, medan han pratade.
Andra gången hade Emy satt klubban i marken och stödde hakan mot klubbskaftet, medan hon skälmaktigt höll hufvudet på sned och tycktes säga någon liten näbbighet, ty hennes kavaljer tog på sig en min af så- rad stolthet.
Tredje gången skrattade de bägge två så hjertligt, att Beda inte kunde låta bli att stanna och försöka höra, hvad de hade så roligt åt.
Men det lyckades henne inte, och hon gick till baka till sitt arbete med en känsla af obehag.
Det var ändå märkvärdigt, att man kunde visa sig så glad som Emy, då man bar en sorg inom sig.
- Fönstret lockade Beda fortfarande med en oemotståndlig makt.
Slutligen lutade hon sig ut igenom det och ropade Emy.
» Skulle du inte skrifva slut på ditt bref, Emy?
Det skulle ju med posten i qväll. » » Åh, det är inte så brådtom, » svarade Emy och skrubbade med krocketklubban öf- ver sanden för att utplåna en ritning, som bruksförvaltaren dragit upp med sin käpp.
Och hon gjorde sig verkligen inte brådtom.
De sutto qvar hela tiden, medan Beda gick förbi fönstret med sina bylten.
På q vallen, när de bägge flickorna gått upp till sig, var Beda något tyst, men slut- ligen gjorde hon samma fråga som förut på eftermiddagen, nämligen om Emy slutat sitt bref.
» Nej. » Svaret lät helt kort.
» Du skrifver inte så ofta nu för tiden. » » Det är inte heller så ofta jag får bref. » » Men han skref sist. » » Det kan väl hända, » sade Emy retligt.
» Men han kunde väl skrifva om igen.
Om han höll riktigt af mig, skulle han ha gjort det bara för att höra, hvarför jag inte skref.
Du kan vara säker på, att en menniska, som tycker om en annan, inte kan vara så der lugn.
Hvarför reser han inte hit, till exem- pel, för att få träffa mig? » » Emy, » utbrast Beda och såg tyst på henne under ett ögonblick, » tycker du inte om honom längre? » » Det är han, som inte bryr sig om mig.
.
.
. » Hon kastade sig på soffan och gömde an- sigtet i kudden.
» Åh, jag är så olycklig, så olycklig, så olycklig ..;,.
" .• » Men fastän hon låg der och snyftade, fortsatte Beda helt oberörd att reda ut sitt hår.
Hon visste inte, hur det kom sig, men i qväll hade hon ingen lust att gå och trösta henne.
* * En dag i slutet af augusti gick Beda nere i trädgården och plockade blommor till va- Det var hett och qvaft inne i köket, der serna.
Det var annars Emys göra, men hon Beda gick och stökade.
Hennes mor hade hade inte synts till på flere timmar.
D å h o n g i c k förbi h ä n g a s k b e r s å n, såg h o n n å g o t ljust s k y m t a m e l l a n b l a d e n, ® ^ när h o n tittade ditin, u p p t ä c k t e h o n den f ö r s v u n n a d e r inne, b ö j d öfver ett bref.
E m y s p r a n g u p p vid ljudet a f fotstegen o c h g ö m d e hastigt papperet i k l ä d n i n g s v e c k e n.
H o n hade h ö g r e färg än v a n l i g t.
» H a r d u varit ensam p å p o s t e n?
» Beda, hjertat o c h passa åt än den ena, än den an- dra, ungefär s o m en g a m m a l nattrock.
H o n k ä n d e sig så underlig till m o d s, der h o n satt p å b ä n k e n o c h h ö r d e E m y berätta.
D e t b ö r j a d e b l i klart f ö r henne, att verlden inte v a r alldeles sådan, s o m hon d r ö m t sig den.
frågade » J a, j a g var ä n d å ditåt. » » Ä r d e t ifrån h o n o m?
» » Honom, ja.
.
.
.
» E m y såg besynnerlig ut o c h v ä n d e b o r t hufvudet, alldeles s o m o m h o n varit förlägen.
» Ä r h a n m y c k e t o n d, f ö r att d u inte har skrifvit? » » N e j, han är inte alls o n d.
.
.
.
» H o n t v e k a d e litet, Derefter tittade h o n s m å l e e n d e på Beda.
» H a n har varit o c h t a l a t m e d mamma och pappa. » B e d a h ö l l p å att s l ä p p a b l o m m o r n a, h o n hade i förklädet.
» H a r h a n!
— Å h, E m y, så r o l i g t!
Och de togo vänligt emot h o n o m?
» » Ja-a.
.
.
.
» » Emy!
Emy!
H v a d j a g är g l a d!
» H o n slog sin l e d i g a h a n d o m E m y s h a l s o c h ville k y s s a henne.
M e n E m y b ö j d e sig litet u n d a n.
» D e t är inte den d u tror, » sade h o n utan att se p å henne.
, I n t e den h o n t r o d d e!
B e d a b e g r e p ingen- ting.
H v a d v a r det då, de h a d e pratat o m!
D e t Var n å g o n t i n g u n d e r l i g t med E m y, ty h o n v i l l e inte se henne i ansigtet.
M e n p l ö t s - l i g t v ä n d e h o n sig o m o c h tittade u p p.
» H v a r f ö r står d u o c h ser p å m i g så d e r?
» utbrast h o n o t å l i g t.
» Precis s o m j a g gjort dig någonting.
J a g har j u sagt dig, att h a n inte b r y r sig o m m i g, o c h d å skulle j a g g å o c h sörja ihjäl m i g f ö r hans s k u l l!
N e j t a c k!
F ö r resten v e t j a g nu, att j a g inte t y c k t e rik- tigt o m h o n o m.
» » Vet du! » » J a, f ö r n u t y c k e r j a g riktigt o m en annan. » H o n t o g fram brefvet, s o m hon g ö m t i k l ä d n i n g s v e c k e n, v e k det så, att n a m n t e c k - n i n g e n k o m utåt o c h h ö l l d e t först h ö g t u p p i luften, sedan närmare intill B e d a.
» Bruksförvaltaren! » B e d a stod orörlig o c h stirrade p å sin v ä n, tills d e n n a b l e f stött o c h v i s a d e d e t i b å d e o r d o c h sätt.
M e n E m y var a l d r i g l ä n g e förargad, och strax d e r p å d r o g h o n B e d a ner på b ä n k e n o c h började berätta o m sin n y a roman.
H o n måste h a n å g o n förtrogen i sin l y c k a s o m i sorg, o c h h o n t a l a d e o m, h u r h o n dragits till sin n u v a r a n d e fästman m e r o c h mer f ö r hvarje d a g, tills h o n fann att han var den rätte, o c h de k o m m o öfver ens, att han s k u l l e fara b o r t o c h tala m e d hennes föräldrar.
» O c h h u r det än är, » s a d e h o n, » så är det alltid roligare att t y c k a o m en, s o m ens.
pappa och mamma också tycka o m.
» » J a, » sade B e d a.
D e t måste hon m e d g e v a r sant.
E m y v a r j u en m y c k e t förstån- d i g o c h b r a flicka, när m a n tänkte rätt p å saken, men h o n k ä n d e sig plötsligt s k y g g för henne s o m för en f r ä m m a n d e.
H o n h a d e trott, att ingen k ä n d e henne så v ä l s o m h o n, o c h n u visste h o n, att h o n k ä n t henne m i n d r e ä n de andra.
D e t v a r l i k s o m h o n trott sig veta, h v a d k ä r l e k v a r.
H o n h a d e trott, att d e t v a r n å g o n t i n g stort o c h heligt, s o m b a n d för l i f v e t, o c h s o m m a n skänkte b l o t t till en.
M e n n u visste h o n, att det o c k s å k u n d e v a r a n å g o n t i n g, s o m k u n d e k r y p a ut o c h in g e n o m Julseder.
ulgranen, hvilken redan i hednatiden förekom, blef i Skandinavien o c h Tyskland genom kyr- kan medelpunkten för julfesten.
Det hulda lilla Kristusbarnet bringar det pyntade trädet ner från himmelen; han lyssnar vid alla fönster efter snälla och lydiga barn och sväfvar hela natten kring det härliga trädet, som han smyckar med strålande ljus.
På den heliga julaftonen slå tusen små hjer- tan h o n o m till mötes.
Engelsmännen pryda om julen sina hem med mistelgrenar.
Enligt våra förfäders tro inneslöt misteln mycken välsignelse o c h rikt spirande lif.
De gamlas » gyllene ris » var ingenting annat än misteln med sin om vintern guldgröna bark.
Ho- merus och Vergilius kalla den för den trollstaf, » som gifver och lager sömn o c h på döden sjelf tillycker ögonen ».
Misteln, som enligt den gamla sagan ur vår egen mytologi dödade gudasonen Balder, blef sinnebilden af det fordomdags som gaffelformigt tänkta Kristi kors o c h bar äfven nam- net » det heliga korsträdet. » Hela verlden skall på den dag, som genom frälsarens födelse bringade förlossning åt jorden, fröjdas o c h lyckliggöras.
Till och med för him mel ens foglar förkunnas det glada budskapet.
Bönderna i Norge draga ut med långa stänger, vid hvilka de fäst sädeskärfvar, och plantera dessa på fälten.
Hela dagen flyga då foglarne muntert kring kärfven och picka ut kor- nen.
Matrosen på det villande hafvet klättrar upp i masten o c h binder mistelqvisten i dess topp, så att den må synas vida omkring o c h förkunna fe- stens början.
I Bretagne springa gossar och flic- kor midt i natten omkring med eldbränder, fästad e vid långa stänger, öfver de vida snöfälten och svinga sina flammande facklor, till åminnelse af den stjerna som lyste öfver Betlehem.
I andra länder ligga julsederna mera fjerran från festens ursprung.
Så är juldagen i Ryssland förlofningarnas dag.
Rundt o m dukade bord, prydda med guldglittrande och ljusstrålande gra- nar, sitta de beslöjade flickorna, bland hvilka den unge mannen skall utvälja sig den rätta.
Träffar han ej på henne, måste han lösköpa sig med en gåfva.
Är det deremot hans hjertas utkorade, så gå de båda till föräldrarne, hvilka med sin väl- signelse och vexling af ringar fullborda förlofnin- gen.
I England är julen en fest för skämt o c h upptåg.
Den i taket af dans- eller matsalen hängda mistelgrenen berättigar männen att kyssa hvarje qvinligt väsen, som låter fånga sig under den samma, o c h folktron säger, att en flicka, som ej blir kysst under misteln, under det följande året icke finner någon man.
t de heta breddgraderna firas den heliga festen med gästabud o c h dans, endast Mexiko har att uppvisa något liknande vårt stilla julfirande inom familjen.
I Spanien ligger glanspunkten i de krab- bor, som öfverallt inrättas i kyrkorna och hem- men.
Äfven i Tyskland har » krubban », en fram- ställning af gudasonens födelse, stor dragnings- kraft för barnaverlden; dock känner man den der endast i de stora städerna som offentlig.
1 hem- met och under julgranen pläga de ej vara så ståt- liga.
Krabborna äro sed hufvudsakligen i Italien.
Der draga Zampagnari (skalmejeblåsare) från hus till hus och föredraga sina naiva visor om Kristi födelse.
Hvarje hem, hvarje kyrka utrustar en krubba, den ena vackrare o c h mera storartad än den andra.
Löf af myrten och lager smycka de festligt upplysta gatorna: fyrverkerier spraka, mu- sik dånar.
Den gamla julsången: » Stilla natt, heliga natt » skulle här illa passa i stycke.
I Schlesien herskar ett egendomligt brak.
På den heliga qvällen stå gossar och flickor tillreds med band af halm för alt under averingningen dermed ombinda fruktträden.
De mena sig då kunna gifva dem större fruktsamhet.
Seden med julgran känner den schlesiska allmogen blott föga.
Barnen måste på julqvällen flitigt spinna, för att Kristusbarnet skall kunna komma med sina gåf- vor.
Redan veckor i förväg måste de spinna nå- gra rullar öfver sitt vanliga antal, hvilka då läg- gas af på » altaret », en hörnhylla, som prydes af en helgonabild och brokiga pappersremsor.
Här hemtar nu Kristusbarnet dem och lägger som skänk äpplen o c h nötter, ett nytt plagg eller en leksak i de uppstälda tallrikarne.
Mångfaldigt vexlande äro bordets njutningar vid juletid.
Under det ryssarne om julaftonen ställa bränvin och fiskbröd på sitt bord, förnöjer sig spanjoren med varm punsch, krakmandlar och rus- sin.
Engelsmannen förtär sin plumpudding, ris och fogelpastejer.
Tropikernas invånare för- friska sig med vaniljglace, citron- och ananaskräm samt cigaretter.
I de tyska hemmen slår gerna en fet gås på bordet, i R o m utgöres julkosten af de delikata ålar, som i massor ditföras från norra Italien.
Gröten, lutfisken, doppebrödet, fläsket, ka- kan — alla dessa rariteter, som bär hemma locka vår aptit under de glada dagarne, känna vi alla för väl att beböfva särskildt orda om dem.
» Ett h e m.
» Utkast af Elna Tenotv.
/ hiJirUk h a d e h o n aldrig m ö t t.
D e n, åt ^ " h v i l k e n h o n allt sedan barnaåren g ö m t sina e g n a v a r m a s t e k ä n s l o r, k o m en d a g o c h presenterade för henne sin u n g a, v a c k r a, rika fästmö.
H o n tryckte häftigt hand och hviskade: den » G u d göre dig l y c k l i g!
» S å v a r det förbi.
Hon gången.
unga var flickans 2 4 år den E n man k u n d e h o n ha fått, en f ö r m ö g e n o c h a n s e d d m a n till o c h m e d, m e n h o n dar- rade v i d tanken p å hans o m f a m n i n g o c h hans k y s s.
S k y g g o c h r å d v i l l såg hon u p p i hans ansigte.
H a n s blick bad o m mer, ä n h o n h a d e att gifva.
» N e j, nej, j a g k a n i c k e!
» S å v a r det f ö r b i.
D å var hon 2 6.
M e n ett hem!
— j a, ett hem s k u l l e h o n ha, ett eget h e m, der h o n var fri o c h fick h v i l a ut.
För hon.
det arbetade, sträfvade och försakade D å husets u n g a döttrar f o r o p å b a l o c h » guvernanten också v a r v ä l k o m m e n », så stannade h o n h e m m a f ö r att k u n n a l ä g g a den s u m m a, en p a s s a n d e drägt skulle k o s t a henne, till g r u n d f o n d e n till sitt h e m.
Hem!
— • H v a d det k l i n g a d e ljuft för henne, som alltid suttit v i d andras h ä r d.
A f s a m m a skäl n e k a d e h o n sig nöjet att tillbringa sommarferierna p å landet o c h j u l - ferierna i h u f v u d s t a d e n hos vänner, s o m hennes flärdfria, uppoffrande väsen f ö r alltid bundit v i d henne.
» F ö r h e m m e t », h v i s k a d e h o n till sig sjelf, d å en uppoffring syntes henne f ö r tung eller d å hon sårades a f den t a n k l ö s a d o m e n: » F r ö k e n G r ö n b e r g är girig. » D å h o n k o m u p p p å sitt r u m o m q v ä l - larne o c h d e t v a r tyst o c h stilla i huset, d å t o g hon fram sina skatter o c h b r e d d e ut d e m p å det stora s k o l b o r d e t.
M e d s a m m a leende ö m h e t som en l y c k l i g b r u d betraktar sin utstyrsel, g r a n s k a d e h o n allt o c h for s m e k a n d e m e d handen öfver det e n a p l a g g e t efter det andra, l a k a n, örngott, h a n d d u k a r, servietter o c h d u k a r, frukten a f så m å n g a nätters arbete, så m å n g a års för- sakelser.
Det d u k t y g e t s k u l l e h o n ha o m s ö n d a g e n, o c h d å det k o m f r ä m m a n d e, o c h det der, d å hon var ensam.
O c h d e der v a c k r a l a k a n e n m e d b r e d a m e l l a n b å r d e r s k u l l e h o n l ä g g a sina gäster p å, de a n d r a s i m p l a s k u l l e h o n ha sjelf o c h de ännu gröfre åt tjensteflickan.
Ja, t y tjenste-
flicka skulle hon också ha, en liten behän- dig en med hvitt förkläde och en liten köks- mössa på hufvudet.
Hon skulle vara som en mor för henne.
Ack ja, hvad det skulle bli skönt, och katten skulle ligga vid kakelugnen och spinna, kanariefogeln sjunga bland blommorja i fön- stret, och hon sjelf i skymningen spela sina käraste melodier, hur länge och hur ofta hon ville, ljufva smekande toner, som skulle lulla hjertats stormar till ro.
Ej a, voro hon der!
Med en suck lägger hon in sina skatter igen, varsamt och ömt som vore hvarje tråd i det kyligt fuktiga tyget en känslig nerv.
Hur mycken poesi gömde de icke för henne, alla dessa föremål, som andra föraktligt skulle rynka näsan åt.
Ännu en stund sätter hon sig att arbeta, tills ögonen falla tunga ihop och armarne sjunka slappa i skötet.
: -,. '
• * Ändtligen har hon nått målet, men hon fyller också 4 0 år i dag.
Hon kan se tillbaka på 2 5 — ja, hon kan gerna säga 3 0, 3 5 års arbete, slit och försakelser, ty hon minnes intet annat.
Från sin spädaste barndom har hon sett, hur lif- vets solljus fallit öfver andras vägar, men envist mörka slagskuggor betäckt hennes egen stig.
Två små rum och kök i en landtlig små- stad bilda det så länge och ifrigt efterläng- tade hemmet.
Hon ger lektioner i språk och musik, och det kan nog vara sträfsamt äfven nu.
Men då hon stänger sin dörr efter den sista eleven, så är hon ändock fri och råder sig sjelf.
Det är en härlig känsla!
Och katten spinner i kakelugnsvrån, ka- nariefogeln sjunger bland blommorna i fönst- ret, och sjelf spelar hon sina käraste melo- dier om och om igen under långa aftnar.
Alldeles som hon tänkt sig.
Blott hjertats stormar ville icke lägga sig, som hon hade hoppats.
De 4 0 åren, som hon så mycket längtat efter i hopp, att de skulle sänka sin kyliga svalka öfver hennes sinne, de medförde intet lugn.
Hennes höst var för yppig och rik.
Hon tänkte derpå i dag, der hon ännu låg i sin bädd med den hvita kissen i famn.
Kyrkklockorna ringde till ottesång, en sol- stråle smög sig fram mellan gardinen, kana- riefogeln qvittrade i rummet bredvid, der flic- kan gick och stökade.
Troligen dukade hon kaffebord med blommor och grönt åt sin matmor.
Dunkla och obestämda smögo sig tankarne fram i hennes hjerna, hälften tankar, hälften drömmar.
Var hon ändtligen lycklig nu?
Nej, nej, hon var det icke.
Det var för tungt, för tomt, för ödsligt detta lif.
Hvad hjelpte de 4 0 åren, då hennes hjerta ännu klappade lika fordrande som vid 2 0, hennes blod forsade, och hen- nes själ längtade efter ett väsen, som hon kunde gifva alla sina tankar.
Längtan grep henne med vemodig styrka, hon tryckte ar- marne hårdt om det lilla mjuka djuret i sin famn.
Hvarför var det ej ett barn?
Hennes barn, en gnista af hennes själ.
Hon skulle icke; fråga efter, hvar hon fått det ifrån.
Verlden skulle gerna få smäda och peka Bleuette.
T i l l e g n a d H.
M a j: t D r o t t n i n g I s a b e l l a II a f S p a n i e n.
Markisinnan de Guell.
fingret åt henne, blott hon hade en varelse att älska, att slösa hela sin ömhet på.
Hon spratt upp ur sin drömlika dvala vid ljudet af en ringning på tamburklockan och en röst, som framstälde några frågor, hvilka af flickan hviskande besvarades.
En röst, som hon icke hört på många år, men i hvil- ken hon kände hvarje tonfall, hvarje skift- ning.
» Helsa din matmor, att jag kommer till- baka », hörde hon honom säga, och så blef det tyst, Hon sprang ur bädden och klädde sig skyndsamt.
Framför spegeln ordnade hon sitt ännu rika hår.
Tiden hade farit skon- samt med henne.
Hennes panna var slät och jemn, ögonen klara, kinden frisk och barmen fyllig.
Skulle allt detta mattas och vissna utan kärlek — utan lif?
I denna stund ryste hon för den tanken mer än någonsin.
Hon gick ut i den lilla salen.
Der stod på kaffebordet bland de anspråks- lösa ängsblommorna, som Karin plockat, en praktfull doftande bukett med ungdomsvän- nens namn gömdt mellan blommorna.
Han skulle komma till baka.
Och han kom.
— Det sved i hennes hjerta, då hon tryckte hans hand, en för- frusen åldrings, som lidit skeppsbrott på lif- vets haf och nu kom till henne för att söka hamn.
Hans lif hade varit stormigt, hans äkten- skap olyckligt, hans barn hade gjort honom sorg.
Det var, hvad hon fick veta.
» Har du ännu något öfrigt för mig, Hilma, » frågade han vemodigt, medan blic- ken skymdes af en dimma, » men jag förtjenar det icke, jag har så litet att bjuda dig i gengäld? » Hon räckte honom tigande handen.
Hvad skulle hon nu med sin stormande ungdomskärlek till?
Här hade en stilla vän- skap varit nog.
Hvad lönade det, att hon kom med känslor, lika varma, rika och rena, som den dag, hon såg den andra taga i be- sittning hennes lifs hopp, då han blott hade spillrorna af ett förfeladt lif, en förslösad kraft att bjuda henne; det var ett ojemt byte, men hon hade dock någon att älska.
Hon skulle ändtligen få ett hem.
S t o c k h o l m.
kimmerkrönt i fjerrran hägrar för mitt minne Stockholms stad, ^^jlÉ^ alléer, ^=ch&gt; slottets mäktiga fasad.
l o r g e t s s n ö r r ä t a Länge skild från dig, hur ofta vild en längtan jag förnam att ur Djurgårdsskogens skymning få se Bellman titta fram.
Borta från dig, hur jag saknar qvällstur öfver Skeppsholmsbron, fiskarns lyktor, hvilka glimma, der han vittjar sina don.
Och, I södra berg, s o m mjukt, fantastiskt medan b o r t o m Klaras stigen fram m o t skyn, kyrktorn liksom smälter vesterns bryn O, j a g l ä n g t a r höra se återse vinternattens på o c h drager i den vida verlden hamna brus, fånga stjerneljus.
.
.
T a r du ränsel vid er, strömmens dofva dess vattenspegel — dina bästa en mälarstrand B j ö d s d i g ett p a l a t s ut, tankar till slut.
af m a r m o r, s m y c k a d t m e d en kunglig prakt, tog sin längtan till e n ä l s k a d Ingen fläck som än svalans vingar stockholmstrakt.
p å j o r d e n finnes, m e d trollmakt binder så, der under m ö r k a brohvalf Målarns fria b ö l j o r gå!
Intet f o l k j a g v e t i v e r l d e n fastän det har — m å n g a fel — som s å v a r m t j a g g a f mitt som s å helt j a g g a f m i n hjerta, själ!
Göteborg, dcc.
89.
Daniel Iduns Fallström.
panoptikon.
skalder o c h s i m p l a r e pennfäktare h a en hel del o l i k a m e t o d e r f ö r att k o m m a i så g y n s a m författarestämning s o m möjligt, o c h dessa metoder, eller k a n s k e rättare d e omständigheter, h v a r u n d e r d e anse sitt inge- n i u m b ä s t g ö r a sig g ä l l a n d e, v e x l a snart s a g d t f ö r hvarje i n d i v i d.
Somliga arbeta helst p å den tidiga m o r g o n q v i s t e n, m e d a n a n d r a i c k e k u n n a få l i f i sin P e g a s u s förr än i nattens sena timmar.
N å g r a anse, att en liten florshufva har en f ö r u n d e r l i g m a k t att p i g g a u p p fantasien; andra d e r e m o t g i f v a B e l l m a u rätt, d å han s j u n g e r: Vid ett stop öl och några supar Fladdrar snillet mörkt och plumpt, och m e n a, att den regeln håller streck, äfven o m ö l e t o c h suparne b y t a s ut m o t en butelj a f v å r g u l a n a t i o n a l d r y c k eller en flaska ädel B u r g u n d e r.
S å m å n g a hufvuden, så m å n g a sinnen.
D e t originellaste sätt, j a g hört talas o m att försätta sig i p o e t i s k stämning, v a r d e t s o m användes a f M a t h i a s B j u g g, en h e d e r s m a n till tullinspektor, s o m lefde i E n k ö p i n g f ö r vid pass 1 0 0 år sedan.
N ä r diktarelynnet f ö l l p å h o n o m, g i c k han — förutsatt att det v a r s o m m a r t i d e n — u t o m staden o c h klätt- r a d e u p p p å en k a l b e r g k l i n t, den h ö g s t a som fans i trakten.
D e r satte han sig, t o g a f sig sin l a m s k i n s p e r u k o c h lät den heta rötmånadssolen b ä d d a p å sin k a l a hjessa.
P å det sättet k o m j u hans hjerna u n d e r A p o l l o s direkta o c h o m e d e l b a r a p å v e r k a n, o c h n u flödade hans skaldeådra s o m en strid ström.
R i m fans der i l å n g a banor, m e n resonen v a r d e t k n a p p a r e m e d.
H a n s poesi erinrar i sjelfva verket b å d e o m r ö t m å n a d och solsting, o c h det e n d a mästerskap han, trots den intima förbindelsen m e d solens o c h skaldekonstens g u d, k a n g ö r a anspråk på, är mästerskapet i » d e t alldeles r a s a n d e ».
U t a n att p å n å g o t sätt vilja täfla m e d den g a m l e M a t h i a s B j u g g i originalitet — så l å n g t sträcker sig i c k e min ärelystnad — befinner j a g m i g f ö r n ä r v a r a n d e i en situa- tion, s o m en s m u l a p å m i n n e r o m h a n s.
Ty att skrifva poesi, under det man hälft o m hälft lider a f solsting, k a n k n a p t v a r a v a n s k - ligare än att skrifva kåserier, när m a n är i h ö g g r a d bekajad a f » r y s k a s n u f v a n ».
O c h det är j u s t händelsen med eder ö d m j u k e tje- nare.
T i l l min ursäkt l ä n d e r d o c k, att j a g utan n å g o n egen ö n s k a n eller eget f ö r v å l l a n - d e k o m m i t in i detta f ö r literär p r o d u k t i o n så f ö g a g y n s a m m a p r e d i k a m e n t.
D e t är en g e m e n å k o m m a, d e n n a snufva, som i v a n l i g a fall inte alls är n å g o n snufva, d e n n a blixtkatarr, denna la Grippe, eller hvilka namn man nu behagar ge den.
U t a n n å g o n slags k r i g s f ö r k l a r i n g k o m m e r hon från vår g a m l a arffiendes h u f v u d s t a d o c h slår ned s o m en b o m b m i d t i b l a n d oss, h y - ser respekt h v a r k e n f ö r u n g eller g a m - mal, h v a r k e n f ö r v å r a m o d i g a garnisonstrup- per eller v å r a respektingifvande konstaplar.
Hon slår sig fast l i k a o g e n e r a d t under cylinderhatt eller pelsmössa som under p i c k e l h u f v a n, o c h h o n h a r i c k e f ö r s y n f ö r att r y c k a tjogtals s m å flitiga f r ö k n a r från j u l - klappsarbetet, t v i n g a d e m att g å till sängs o c h äta antipyrin.
H o n stänger teatrarne, hon hindrar fabrikerna att f u l l g ö r a sina b e - ställningar, h o n v e r k a r s t o c k n i n g i h e l a j u l - kommersen.
D e t är o h y g g l i g t.
H ä r h a r inte p å m y c - ket l ä n g e grasserat en så a l l m ä n t u t b r e d d epidemi i S t o c k h o l m, åtminstone inte sedan v i i h ö s t a s v o r o h e m s ö k t a a f orientalistfebern.
M e n den å k o m m a n h a d e m y c k e t m i n d r e b e - svärliga s y m p t o m, o c h de s o m egentligen h a d e o n d t a f den febern, det v a r d e resande ori- entalerne.
N ä r allt k o m m e r o m k r i n g, så är det kan- ske några i orientaliskt t r o l l t y g förfarna öf- versteprester eller scheiker, s o m s k i c k a t oss den här influensan p å halsen, derför att v i i v å r n a i v a nyfikenhet r y c k t e d e m i deras bur- nuser o c h i v å r ö f v e r s v a l l a n d e v ä l v i l j a för- störde deras m a g a r m e d för m y c k e n mat.
H o kan veta?
Österifrån k o m m e r den här julpresenten i alla f a l l, så m y c k e t är sä- kert.
Sedan j a g n u l a d d a t ur m i g en d e l a f mitt d å l i g a h u m ö r, skulle j a g så ytterst gerna vilja säga I d u n s läsarinnor ett par hjertliga o c h artiga ord, d å det n u är sista g å n g e n p å detta år, s o m vi prata m e d hvar andra.
M e n j a g n ö d g a s hänvisa till de » f ö r m i l d r a n - d e o m s t ä n d i g h e t e r n a » o c h utan allt o m s v e p a f fraser ö n s k a er en angenäm jul o c h ett godt slut på det gamla året!
J a g tillåter mig uttala den f ö r h o p p n i n g e n, att v i s k o l a träffas snart igen under bättre disposition.
Ödmjukast Scavola.
Permar till Idun 1889 tillhandahållas nu, eleganta, i blått och guld, eller rödt och guld, mot insändande af I: 25 i postanvisning eller i sparmärken.
Julrosor.
Skizz af Hi.
et är julaftons förmiddag.
Bjellerklang och - 4 / frustande springare, glada ansigten och vän- ^ * * " ~ liga blickar.
Menniskorna skynda om hvar- andra, den ena hit, den andra dit, i sista stund jul- uppköp, öfverallt brådska och ifver.
Men hvarthän styra de sin färd, alla dessa, som föJja samma väg dit bortåt utom staden, somliga till fots, andra åkande?
Hastigt glider släden öfver ny- fallen snö fram på vägen, som kantas af rimfrost- gnistrande träd.
Djupt sjunker foten i mjuk förrä- disk matta, men framåt alltjemt till målet — kyrko- gården, som skymtar der borta i snöig skrud.
När allting prydes till julens fest, smyckas också grafven derute af älskande bänder.
Rösterna dämpas, min- net blott talar sitt stumma språk, medan blomster- gärd lägges ned på hvitklädd kulle.
Hur den mörka grönskan sticker af mot ändlös snöbädd, som skyd- dande bredt sig öfver slumrarne derunder.
.
.
.
Så hemåt igen med dröjande steg, medan bjell- rorna klinga och snön lyser hvit som förut.
Redan börja flingorna falla och utplåna spåren efter lefvan- des intrång bland grafvarnes frid, och innan qvällen ligger dödens stad lika tyst och ren som förut under snöhvitt täcke.
Medan julljus tindra och julglädje råder, ilar mån- gen tanke till baka till ödslig kulle derute, glänBer osedd en tår i vemodsfull blick — under julqvällens glädtiga fest.
a P å grund af det öfvermåttan s t r ä n g t a n l i t a d e u t r y m m e t n ö d g a s vi tyvärr i s i s t a stund utesluta John J o h n s o n s för julnumret af- s e d d a h u m o r e s k » Min d o t t e r »; den skall d o c k k o m m a v å r a l ä s a r i n n s r till g o d o i n å g o t af d e n ä r m a s t e n u m r e n.
Aprilmolnet.
S k i s s af Vilma Lindhé.
iigv-gertha v a r ingen oförståndig, o f ö r n ö j s a m häH hustru, m e n i d a g g j o r d e hon intet f ö r - sök att b e k ä m p a sin s o r g eller d ö l j a sitt missnöje.
Hon h a d e så säkert r ä k n a t p å att få k o m m a till en b a d o r t detta år l i k s o m det f ö r e g å e n d e; m e n vid frukosten, d å h o n fram- kastat, att d e b o r d e h y r a r u m i tid, h a d e H u g o — m a n n e n — p å sitt l u g n a b e s t ä m d a sätt förklarat, att de ej h a d e råd dertill.
E j att h o n eller barnen v o r o derifrån, men a l l a deras b e k a n t a staden, o c h h o n rent a f s k ä m d e s der o c h l i k s o m s k y l t a m e d, att sämre än andra.
sjuka, l å n g t skulle lemna att sitta q v a r de hade det H o n ä l s k a d e dessutom naturen o c h h a f v e t framför allt.
» Var det ej en ä d e l k ä l e k, l i k s o m en ä d e l sorg, d e n h o n n u k ä n d e?
» frågade hon sig, der hon satt v i d fönstret i det hemtrefliga h v a r d a g s r u m m e t o c h lät d e eljes flitiga händerna hvila.
D e hade råd, det v a r h o n viss o m, men d e t v a r det der, att H u g o a l d r i g v i l l e sätta sig i s k u l d eller ens l å n a.
» R e s a p å andras p e n g a r?
S k u l l e d u vilja d e t?
» h a d e han frå- g a t o c h sett riktigt bister ut.
Nåja, han fick o c k s å g å utan ett v ä n l i g t o r d eller en k y s s o c h hjelpa sig p å med r o c k e n, bäst h a n ville.
V i d minnet d e r a f o c h a f den sorgsna före- b r å e n d e b l i c k, han sändt henne, flödade tå- rarne m e d ö k a d fart.
— S å t o r k a d e h o n b o r t dem o c h t o g till s ö m m e n.
D e t v a r i april o c h h a d e varit förfärligt r u s k i g t en tid m e d snö, h a g e l, storm o c h r e g n; men i d a g sken solen riktigt v a r m, blott då o c h d å s k y m d
af ett förbiilande moln.
I trädgården utan- för, hennes egen lilla trädgåd, svalde knop- parna, medan bellis och perlhyacinther stucko upp sina små hufvuden och sneglade bort till krusbärsbuskarna, som redan gjort sig gröna och togo sig så bra ut i sin nya drägt.
Bertha såg ingenting — hvarken solsken eller grönska — tänkte endast på, hur grymt det var att behöfva sitta instängd i staden, helst när Mina, hennes bästa väninna, som hon aldrig kunde låta bli att afundas, redan hyrt fyra rum och kök i Marstrand, hvilket hon berättat dagen förut.
— Det värsta var, att hon sjelf oförsigtigt nog yttrat: att de också bestämdt sig för en lägenhet der.
Med ett ryck slängde hon undan sykorgen — hade hon ej suttit och fållat åt rätsidan nu igen.
Allt gick illa i dag.
Barnflickan hade retat henne med sin långsamhet, och då hon sjelf tvättat Arthur, började han stor- gråta.
Hon var lite hårdhändt kanske — och så smälde en örfil på hans lilla kind.
Det var inte roligt att tänka på.
Ledsam- heter hvart hon såg, och om Hugos inkom- ster verkligen minskades — hur skulle det då gå?
Aldrig hade lifvet synts henne så bittert eller framtiden så hopplös.
Arbeta kunde hon ej.
Hvart skulle hon gå?
Hvad taga sig för?
Barnen skrattade och lekte inne i barnkammaren — Arthur också, det hörde hon.
Var den lilla kinden ännu röd efter slaget?
Hur hon längtade att kyssa den, men hon skämdes för sin vrede nyss och sina förgråtna ögon och kunde ej gå dit.
Det ringde på tamburklockan.
Ah, bref- bäraren!
Ett bref!
En förströelse!
Något som drog henne bort från henne sjelf!
Ja, ett bref från gamla faster!
» Intet annat! » var hon färdig att utbrista, hon som eljes gladde sig öfver dessa sällsynta epistlar mer än öf- ver alla andra.
— Långsamt, nästan motvil- ligt bröt hon förseglingen.
Hon visste nog sjelf hvarför.
Ja, ur hvarje rad andades den emot henne, denna glada förnöjsamhet, som hon ej kunde förstå, och som i dag syntes henne som en direkt förebråelse.
Att kunna vara nöjd — nej, lycklig med så litet!
Nu blef det för mycket.
Hon slängde bort brefvet, som hade det bränt henne.
» Jag har redan flyttat ut på mitt sommarnöje » stod det.
Tårarne kommo henne i ögonen, medan barn- domsminnena trädde fram likt perlor i ett kostligt smycke.
kunde skratta sig förderfvad åt de historier, hon lagade af de hvardagligaste småsaker, som undgingo alla andra.
Ja, en dussinmen- niska var hon minst af allt, med sin eldiga håg, sitt lifliga lynne och veka lättrörda sinne.
En qvinna till hjertat, en snillrik man på hufvudets vägnar.
Hon hade varit förmögen och kunde varit det ännu, om hon ej, smittad af affärsfebern, som låg i sjelfva luften, satt upp ett väfveri, hon också, samt godtrogen och bottenärlig som hon var, låtit lura sig af en filur till verkmästare — en fransman, som blifvit rik på hennes bekostnad.
Nu hyr hon två små rum i samma hus, som varit hennes eget, samt dertill den stora salen med de präktiga väggmålningarna, der Bertha och hennes syskon dansat efter det gamla klaverets toner.
Der säljas nu gammalt porslin, apelsiner, lax, hummer, rökt ström- ming, grönsaker med mera, allt efter olika konjunkturer och årstider, och på behållnin- gen af den lilla handeln är det den gamla lefver.
Visst är det knaggligt och svårt, ty hon är sangviniker af rang och ser allt ljust och stort, tills det går upp och ned derpå — men mången finansminister kunde afundas henne förmågan att reda sig ur trasslet, och hur hon bär motgångarne sedan!
— det är rent storartadt!
Sjelf sitter hon bunden vid soffan, lam i benen sedan flere år, men kom- menderande som en general, liflig, ung och entusiastisk vid sina sjuttionio år.
Nu är hon på sommarnöje.
» Maskrosorna slå ut i rännstenen », skrif- ver hon.
» Jag har en framför mig på bor- det.
Har du riktigt sett, hur vacker en mask- ros är? » Det är många år nu hon suttit instängd, hon som varit rörligare än andra, och som älskar naturen med skaldens och konstnärens värme.
» Jag lefver mest i minnets verld, der jag plockar den ena blomman efter den andra », står det vidare i brefvet.
» Visserligen är jag skröplig och kan nu mera knapt röra mig, men jag älskar lifvet, och kan du tro det?
— sinnet är så friskt, att jag tycker mig ibland kunna vända upp och ned på hela jordklotet.
Att bli ensam — mer och mer ensam • — se alla gå bort — det är det svåra, men lifvet är så skönt, Gud så god!
Jag förstår mig lika litet på att klaga som den gamle åkarkampen, som betar mina maskro- sor.
Hur tåligt och pligttroget ett djur kan- vara!
Djuren ha också min aktning och sym pati i högre grad än mången.
.
.
. » Ack ja, Bertha kände till fasterns lefnadsfilosofi — och sommarnöjet också.
Det inre rummet, varmt och ombonadt, med utsigt till ett rödmåladt plank, fick hon ej lemna under vintern, men när våren kom, rullades hennes stol ut i det yttre, som låg åt strömmen midt för » Holmen » med sina gröna träd och sitt » Tivoli ».
Hur många gånger hade ej Bertha suttit bredvid henne och sett in i det vackra goda ansigtet med de qvicka spelande ögonen.
Här njöt hon af sommaren, och härifrån var det hon studerade lifvet, intresserade sig för tvättgummorna på klappbryggan, för ba- garens stora hund, för åkarekamparne, för lifvet i det lilla som i det stora, medan hen- nes egen lefnadsafton flöt stilla och fridfullt likt strömmen i hafvets sköte.
När Hugo kom hem — det hade pinat honom hela förmiddagen, att han gjort sin hustru ledsen, och han började smått kapitu- lera om möjligheterna — var hon ej till finnandes.
Hade hon gått och beklagat sig för Mina kanske?
Hans panna mulnade.
» Frun är i trädgården », sade husjungfrun, som dukade middagsbordet.
Ett ögonblick stannade han tvähågsen, rädd för det första sammanträffandet — så gick han raskt ut till henne.
Hon stod med spa- den i handen och gräfde af alla krafter i den solvarma ångande myllan.
Bredvid henne lågo några fleråriga växter, som hon delat för att omplantera.
» Hvilken vacker högväxt qvinna hon var! » Arthur hade sin lilla kratta i han- den och, båda voro så upptagna, att de ej märkte honom, ej underligt heller, så som de pratade och skrattade.
Så såg hon upp, rodnade smått, men gick emot honom, drog handsken från den hvita kraftfulla handen och sade med den varma goda blick, han så väl kände.
» Jag har tänkt på, att vi kunna äta middag och qväll här ute i sommar, både lönnen och kastanjen.
.
.
. » Längre hann hon ej, ty hans kyss af bro t meningen — aprilmolnet hade skingrats.
Det finnes i qvinnans svaghet en kraft, som mannens styrka med förvåning underkastar sig.
Qvinnan står naturen närmare än mannen.
I trots af företa Mosebok skulle jag vara frestad tro, att qvinnan gått före mannen i skapel • sens ordning.
Det inflytande, som hon lik- som ovetande utöfvar, har delaktighet af na turens inflytelser.
Slem.
Qraneii.
" ^Étfag står uti skogen sä frisk och grön, Om sommar och vinter lika.
Ibland jag höljs af den mjuka snön, Och rimfrostkristallerna rika, Då liknar jag i min hvita skrud En festligt smyckad, leende brud,, Som blott på sin älskling bidar.
En strid ström brusar genom fabriksstaden.
Röken stiger ur skorstenarna, ångan pressas genom ventilerna, hjulen surra, spinnrockar och väfstolar äro i full gång.
Broar spänna sig öfver vattnet, som hon Om julen jag fins i de flesta hus.
älskat att stirra ned uti, der det bryter sig Och der så ståtligt jag siras, med okuflig kraft i dånande larm.
Längre Jag klädes med glitter, flaggor och ned blir strömmen djupare, och endast det raska loppet samt hvirflarna här och der.
ljus, • påminna om dess vilda ungdomsmod.
Bom hedersgäst jag firas.
Här, vid kajen, bor gamla faster och har Omkring mig dansa så glada de bott der hela sitt lif, liksom hennes föräldrar små, före henne.
Hon bar nog varit » ute i for- Och klappa i händer och fröjda sig sen », hon också, men nu liknar hennes lif ett stillastående solblankt vatten.
så, Hon har rest mycket, sett mycket och kan Åt hvad jag har att dem gifva.
berätta derom, så att man aldrig glömmer det.
Bertha var strängt uppfostrad och fick aldrig läsa några romaner, men ingen förbjöd henne * * att höra fastern förtälja Sue och Dumas När bitter saknad i hjertat rår — den nyare litteraturen kunde hon aldrig med — så att man frös, grät och jublade Bertha reste sig upp.
Hur vackert solen Och tåredagg g lindrar på kinden om hvart annat.
sken, och här satt hon och förnötte sin dag.
Och sorgetåget så dystert går Hvilken humorist hon var, och hur man Tänkte ej ens på, att barnen borde ut.
Och klocktoner dallra får vinden,:
Åt sorgen ock min tribut jag ger, Jag pryder grafven, der kistan sänks ner, Och följer den döde i mullen.
Med ingen i skogen jag byta må Mitt ödes sällsamma gåta; Är det ej ljufligt att vara få Bäd ' med dem, som le och som gråta.
Nej, icke jag byter med björk och al Och icke med blommande linden i dal Mitt ödes sällsamma gåta.
Och icke jag byter med skogarnes kung, Med eken den stolta och höga, Som lyfter mot skyn sin krona så tung Och fruktar stormarne föga.
Jag är blott granen, är nöjd der- med, Och när jag blir gammaljag hugges till ved Och brasa åt fattigmän gifver.
Eline.
E n g l ö m d författarinna.
fadern », som då uppfördes af Anton Olivier Hoff- lunds trupp.
D.
l 1799 hade hon i Örebro recett: » Konstmakarcn » samt » Klöfverknekt ».
Derefter fin- ner man henne först 1809 i A b o, då hon d.
/ f. f. g. uppträdde med Smedberg-Wickbom-Knopf- ska truppen (som » h.
högh.
furst Bagration nådigst behagat gifva tillstånd » att i Finlands d. v. hufvud- stad spela) såsom Wilhelmina i » Enleverade fästmön » och Lisa Speteenas i » Kapten Puff », hvarefter hon blef en mycket framstående medlem först vid fru Margareta Seuerlings, sedan vid Bonuviers och så vid A.
P. Berggrens trupper i Finland.
Hon egde en boksamling, ur hvilken hon under sina konstresor i detta land lemnade lån, enligt hvad man af tid- ningsannonser från särskildt år 1809 kan finna.
t l a 8 I en finsk anteckning om mtlle Baptiste berättas, alt den tidens alla herrar varit pin käre i henne, och hennes umgänge hade en sådan tjusningskraft äfven bakom ridån, att då en major Blom i Kuopio en spektakelafton infann sig på scenen, befans han ännu vid ridåns uppgång sysselsatt att bjuda kring konfekt.
Hon säges varit för sin tid och samhälls- ställning ovanligt bildad.
I flere af de finare finska embetsmannafamiljerna var hon en värderad och om- tyckt umgängesvän, enligt hvad för förf:n till denna lilla skiss omtalats från en äldre qvinlig medlem af den högt aktade slägten Cygnaeus.
H o n tyckes först blifvit gift med skådespelaren C.
H.
Smedberg, men skilts från honom, hvarefter hon, omkr. 1819, ingått nytt äktenskap med kam- marmusikern och teaterföreståndaren Johan Gustaf Lemke (f. 1790, d. i Helsingfors 1825), » en man — beskrifver honom Pinello * — med röd näsa och en liten guldfiol i knapphålet ».
Hennes största betydelse torde emellertid varit såsom författarinna för scenen.
Af hennes arbeten har, enl. Dahlgren, endast imitationen » Den unga enkan » spelats i Stockholm (å Munkbroteatern 28 gånger åren 1794 — 98), men i Finland och svenska landsorten ha uppförts det af henne efter Kotzebue bearbetade 4-akts-skådespelet » Adelheid von Wulfin- gen, en händelse ur det trettonde århundradets tyranni », samt de af henne författade originalstyckena » Louise eller Den af ödet på en gång gynnade och vanlottade flickan », sorgespel i 3 akt., » Den oskyldiga förmä- tenheten », kora.
i 1 akt, » Högmodet eller Den fal- ska stoltheten », dramatisk familjmålning i 4 akter, » Franz von Hill eller Bröderne af det hemliga för- bundet », skådespel i 5 akter (dramatiseradt efter Klingers roman » Die Söhne der Finsterniss » och, såsom förut nämts, framför allt » Hugo von Hochberg&gt;, första gången uppförd d.
/ 1819 i A b o och sedan länge en stående kassapjes på Bonuviers, Berggrens, Lamberts, Sjövalls (den af Blanche odödliggjorde teaterdirektören), Carl Bromans och Djurströms spel- listor samt uppförd ända in på 1840-talet.
Fru Cle- mentine Swartz, den utmärkta f. skådespelerskan vid Kungl.
teatern, har som 6-årigt barn — 1841 å teatern i Kalmar — spelat en roll, gossen Udo, i Fredrique Baptistes sistnämda stycke.
* * I Linkö- pings-Bladet läses d.
/ 1811 nedan stående ver- ser af Fr. Eleon.
Baptiste, det enda af henne för- fattade, som nedskrifvaren af dessa rader upptäckt vara tryckt.
H o n vistades då i nämda stad med sin förste man, Smedberg, hvilken det året var an- stäld vid J.
J. de Broens trupp, som nyss invigt en nyuppförd teater i Linköping.
Att fru S. ej tillhört denna trupp och uppträdt å den nya skåde- banan, tyckes framgå af verserna.
2 0 8 En literalurhistorisk skiss.
et fans en period, då svenska teaterns — här närmast afsedt landsortsteatern — verksam- ^ * ^ het var ett stycke medeltidsromantik, med riddare, som kämpade för kärleken och äran, och trubadurer, som sjöngo i månskensqvällen sina sån- ger till de skönas lof.
Någon komisk figur släptes ogerna fram bland dessa stolte riddare och fagra borgfröknar, på sin höjd » Rocchus Pumpernickel » eller » Donaufruns » tokrolige Larifari.
Det var den Djurströmska perioden, som bar denna romantiska färgton, och som hos de nu glesnande leden af teater- vänner med minnen från 1820- och 30-talen, långt ifrån att hafva förbleknat, tvärtom hos dem åter- kallar stunder af ett mera idealiskt innehåll, än en senare tid förmått för dem skapa.
s £ &gt; 1 8 2 I skygd af Thalias befäl, på samma rum, der hennes offer brinna, jag hoppades den sällhet hinna att ock få säga farväl.
riddaredram i Men sluten ur de systrars ring, - 1 akter, svenskt original.
Dess förf.
har den, som som blomster kring dess altar sira, skrifver dessa rader, i åratal förgäfves eftersökt; jag blott i tanken ser den afskedsfest de fira, först sommaren 1887 fann han namnet i en gammal ser Eder bifallslagren kring Abotidnings ' annonsafdelning: om deras panna vira Namnet spanas fåfängt i något literatur- eller teater-historiskt arbete, med undantag af Dahl- och ser det utan qval, nöjd i mitt grens Anteckningar om Stockholms teatrar, der (sid. (ilö) » Baptiste, Fredrique, skådespelerska », namnes Hvad!
Utan qval!
Monn ' jag vill skryta?
såsom öfversättarinna af en 1-akts-komedi från tyskan.
Jag tärs ju ej af afunden — Hvi blygas då: för qval, vid öfvertygelsen, Sporrad af upptäckten i det gamla finska bladet, att lott med dem jag ville byta, har jag sedan eftersökt och funnit några data om och önskan att med dem få bifallslagren bryta, denna alldeles bortglömda författarinna, och de följa näst önskan att förtjena den?
här nedan.
Fredrique Eleonore Baptiste tillhörde måhända den i förra århundradet från Frankrike hitkomna * » Små berättelser och tidsbilder af Kapten Puff. » konstnärsfamilj, Baptiste, hvilken skänkt Sveriges (Åbo 1866).
första scen framstående representanter för såväl skåde- * * Stycket är otryckt, men affischer öfver det samma spelet som baletten och musiken.
Eller måhända finnas i Kungl.
Biblioteket.
A f de i stycket före- var hon dotter till en kungl.
kammartjenare Baptiste kommande personerna — Hugo von Hochberg, Ma- och dennes hustru Engla Helena (1829 afliden i en thias von Waldenhausen, Kurt von Felsenburg, Eber- ålder af 79 år).
hard von Turneisen, Kuno von Hohenstein, Udo, Waldemar, Adelheid, Hulda, Kunigunda, eremiter, Den ifrågavarande mademoiselle Fr. Eleon.
Bap- riddare, väpnare, röfvare, herdar och herdinnor — tiste debuterade å Norrköpings teater d.
/.
1797 som Carolina i Lindegrens dram » Den försonade synes, att det samma varit » högromantiskt ».
Få af de skådespel, som utgjorde sagda periods hufvudrepertoar, ha i svenska landsorten samt i Fin- land så ofta och med sådant bifall uppförts under de båda ofvan nämda årtiondena som Hugo von Hochberg eller Den ädla uppoffringen, Baptiste.
Ack, under Thalias befäl på samma rum, där hennes offer brinna, hvi skulle jag ej såsom dess prestinna få Eder säga mitt farväl!
1 mitt Dock, af de ynnestprof I gett skall minnet blifva mig en ära, med tacksamhet jag går att lära i templet, än af mig ej sedt, der hägn Gudinnans trouppe 1 gett, i templet, I han byggt till Er och hennes ära.
Och detta tempel!
Ljufva hopp!
Bedrag mig icke — o, jag beder.
— Jag skall dess förlåt se gå opp och bland en annan Thalias tropp förnyadt offer bjuda Eder.
Hennes hopp att få uppträda i Thalias nya tempel i Linköping uppfyldes ej.
Följande året var hon åter i Finland, hvilket land hon sedermera aldrig tycks lemnat.
Der reddes ock, 1827, hennes graf.
Någon annons om hennes bortgång bar man ej upp- täckt, men i Wasa stads kyrkoregister för nämda år finnes antecknadt *: » Commijanskan [sic!]
Fredrika Eleonora Lemke afled här i wattsot 27 Juli ».
Med detta, minst sagdt, » enkla » epitafium har Hugo von Hochbergs författarinna hittills fått nöjas.
V i låta hennes skugga instämma i Kålunds ödmjuka förtröstan: » Og giver min Dåd kun et useet Frö til Digtens evige Sommer, så lad då mit Liv forsvinde og dö.
.
.
Koraldyret lig i den dybe Sö, jeg bygger dog med på den voxende ö og bereder den Verden, der kommer. » Birger Schöldström.
J u l b o r d e t.
i p | | | l l t ifrån urminnes tider har julen varit öiäfti en högtid, vid hvilken de germauiska nationerna i kretsen af anhöriga o c h vänner egnat sig åt njutningen af bordets nöjen, o c h vi hafva troget bevarat denna sed intill denna dag.
O m också våra julmåltider icke längre kunna mäta sig m e d forna dagars spenderin- gar, hafva vi d o c k bibehållit det gamla bru- ket att till julen bjuda på vissa anrättningar, som blifvit så att säga obligatoriska.
Sålunda brukas ännu på julafton att » doppa i g r y t a n », d. v.
s. äta groft rågbröd, doppadt i det varma spadet af kokt skinka o c h salt kött, en rätt, som på biskop Brasks tid kallades » m ö l i a », och vidare att till qvällen äta » lutfisk o c h s ö t - gröt ».
F ö r juldagen äro åter blåkål o c h skinka stående rätter.
.
V i meddela här förslagsvis åt våra ärade läsarinnor, som kunna finna sig intresserade deraf, ett par matsedlar för juldagarne j e m t e recept på ett par anrättningar, som befunnits synnerligen l y c k a d e: 1.)
Blåkål med frikadeller, Stufvad lake, Kokt Fredrique Eleonorc ingenting, 1 8 1 2 sockersaltad skinka o c h kokt salt bringa m e d potatispuré, Stekt kyckling, Risgrynskaka, Krokan.
2.)
Hvitkål m e d frikadeller, K o k t torsk m e d smält smör, K o k t rökt skinka med ryska ärter, Stekt tjäder, i Blomkål ä la L o u i s X I V, Sockerkaka, Glace, Frukt.
Recept: 1.)
Risgrynskaka för 4 personer: 2 hg risgryn tvättas i tre varma vatten o c h k o k a s m e d mjölk, 2 * Enl. genom lektor Gustaf Cygninus benäget lem- nad uppgift af handl.
Carl Bahm i Wasa.
matskedar smör, socker, litet stött bittermandel och rilvet citronskal efter smak till vanlig tjock gröt.
Sedan gröten kallnat, tillblandas 4 ägg, hvarefter blandningen lägges i smord och bröd- beströdd form o c h gräddas i ugn.
När kakan höjt sig, uttages den, slås upp o c h serveras med någon sylt.
2.)
Blomkål å la Louis XIV: Blomkåls- hufvudena tvättas noga i ljumt vatten, rensas och putsas, kokas i g o d buljong o c h litet rif- vet muskotfc, få derefter afrinna o c h skakas öfver elden med godt färskt s m ö r; serveras, då smöret smält.
3.)
Sockerkaka för 4 personer: 2 ägg o c h 158 gram socker, en kaffekopp mjölk, 2 mat- skedar smält smör vispas till samman.
Vidare sammanröras 148 gram fint hvetemjöl o c h \ \ tesked jästmjöl, hvarefter blandningarna slås till samman o c h vispas noga.
Alltsamman hälles derpå i smord form o c h gräddas i o m - kring 20 minuter i icke för varm ugn, som hålles väl tillsluten.
D å kakan är färdig, drän- kas den med rom eller arrak.
U t a n rom eller arrak lämpar denna sig älven förtäffligt att serveras till te.
.
kaka O. II.
T).
Enligt Guds tanke är det endast två qvin- nor, som böra vara inblandade i en mans lif: hans m o d e r o c h hans barns moder.
Feuillel.
Qvinnornas ålderdom liknar årets sista vackra dagar.
D e t är frukternas årstid.
Ålderdomen är dyster o c h öfvergifven endast för d e m, som gjcrt ett dåligt bruk af sin u n g d o m.
.
.
H u r u leende står icke den nya skörden för moderns sista blickar, hvilken lefvat för sina barn och i dem nedlagt det bästa af sin själ.
Edv.
de Pompery.
G l ö m t.
ej d e fattiga!
, j varje välbergad familj borde under julen sär- J_ skildt taga sig an en fattig familj.
Akta makar, som ej sjelfva ha några barn, skaffa sig mycket större glädje och njutning af den heliga ijvallen, om de låta några fattiga barn komma till sig och begåfva dem.
Barn äro ju så anspråkslösa.
En obetydlig leksak, ett par äpplen och en peppar- kaka äro nog för att göra ett barn öfverlyckligt, som hemma icke eger någon brinnande gran.
Föräldrar, som endast ega ett barn, borde äfven för någon timme hemta upp ett eller par fattiga små till välfägnad.
Deras eget barn fröjdar sig riktigt först vid åsynen af de andras glädje.
Äfven vaknar hos det tacksamhetens känsla genom föredömet.
Det förekommer tyvärr alldeles för ofta, att ett bortskämdt barn inte ens tänker på att om julaftonen visa tack- samhet mot sina föräldrar.
Det tar för alldeles sjelf- klart, att det skall ha sina gåfvor.
Föräldrar borde uppmana sina barn, att med sina aflagda leksaker göra andra glädje.
Modern må sjelf på julaftonsmorgonen gå in i barnkammaren och utbedja sig en liten gåfva af hvarje barn.
Mången af de små skall med glädje offra något af sitt lek- verk, andra kostar det tårar.
Låt dem lugnt gråta en droppe!
Det mjukar upp de små hjertana!
De fröjda sig sedan dubbelt, då de se de fattiga barnen leka med de saker, de sjelfva ej längre värderade.
Men säger mamma: » Barn, ni få sjelfva dela ut edra gåfvor », då har det för dem än större behag.
Det är en härlig julfröjd, när modern med sina barn, före sin egen fest, går till den fattige grannen och der också styr om en smula fägnad!
Tar hon till pa köpet en liten julgran med, då blir jublet så mycket större.
Men sin fulla festlighet får först då julfirandet, när ni samlar edra egna och de fattiga barnen att gemensamt inför det gröna jnlträdet sjunga någon helgens sång.
Maria.
H v a d d a m e r n a t a l a d e o m.
Skiss af Georg Nordensran.
(Forts, från sid.
475.)
Både gossen och flickan hade ärft moderns stora, vemodiga ögon — men de hade också tagit arf af sin far.
Rose hade ingen hand med dem.
Svag och efter- gifvande.
Mot gossen kunde hon inte vara sträng, derför att han var sjuklig och klen.
Han hade fa- derns häftighet och hans nyckfulla lynne, visade ingen respekt för modern och gjorde allt, hvad han sjelf ville.
Och flickan — ja, jag får väl inte säga, hvad jag tänker om er väninna.
Men nog gör hon rätt, som tar emot sin baron, om han bar pengar till.
Gud tröste den man, som behöfde lefva af sitt arbete, om han fick en sådan lyxartikel i sitt hus.
Jag mins henne, när hon var fem år, hur hon stod framför spegeln och gaf ögon åt sig sjelf, hur hon tog på sig alla smycken, hon kunde få bära, och hur hon klädde ut sig, så snart hon fick tag i några brokiga tyger.
Ber ha ni anlagen.
För öfrigt apa- de hon efter sin bror i allting, fast han var yngre än hon.
H o n hade nätt och jemt gått och läst, så började Rose att förevisa henne ute i verlden — ja, du vet, Majken.
I deras lilla stad var det knapt lönt.
H o n var i Stockholm en hel vinter — och så bör- jade badortsbesöken.
Ulla Ellen skulle inte motse ett så bekymmersamt lif som hennes mammas, lilla Ellen skulle bli afyttrad och ha sin framtid betryg- gad.
Och så släpades hon med och förevisades — vacker, blyg, skär och späd med de der märkvärdiga ögonen — och modern gjorde sig rent af löjlig, som ni vet.
Det var verkligen intressant att höra, hvad her- rarne hade att säga sinsemellan om dem båda.
Hvad jag säger är, att det är ynkligt att ha lefvat ett lif, sådant som Roses, och så uppfostra sin dotter till samma nolla, som hon varit sjelf.
Jo, det blef resultatet af hennes lifs erfarenhet!
Och det fast hon min själ bordt ha haft tid att tänka öfver, hvad som fattats henne.
För det borde väl vara solklart, att hvad ungdo- men skall lära] sig, det är att arbeta, så den kan försörja sig sjelf.
Gosse eller flicka, lika mycket, oduglingar kunna de bli i båda fallen.
Och jag är så » modern », fast jag är en gammal tant på öfver- blifna kartan, att jag inte har högre tankar om en qvinna, som inte vill försörja sig sjelf, utan anser, att en karl skall föda och kläda och hysa henne och hon skall ta hans förtjenst af honom, än jag har om en karl, som inte kan dra ' sig fram, när Lan bara är frisk.
Ja, jag vet, hvad ni vill säga, små flickor.
Gift er så innerligen gerna allihop och sköt om edra små barn och bli en god hjelp åt edra män och arbeta med honom.
Men lär er och edra barn att stå på egna ben.
D e bli ju inte menniskor eljes utan ett slags&gt; parasiter.
Och den dag skall väl med Guds hjelp komma, då männen betacka sig för dylikt påhäng.
— — Ja, skratta ni, jag blir inte stucken för det.
Men nog kan man bli ond, när man ser, att folk inte lär sig någonting af sitt eget lif.
Ju äldre man blir, dess mer borde man kunnat lära.
Men se, att slå sig fram genom lifvet, det får man allt börja lära sig i unga år.
Eljes händer det, att det är för sent.
Och det är inte alltid det står en baron och bockar sig — — ».
hvarför Det började med, att hon inte kunde förstå, Kosa blifvit förargad och orättvis mot sin fästmans föräldrar.
Borde betänka sina pligter och ej helt tvärt afklippa sina resurser och lemna allt vind för våg.
Hvad skulle slägten säga?
De, som inte kände Kosas häftiga lynne, skulle tro, att hon varit illa hållen i deras hus, då hon njutit huld och skydd, och så skulle man kasta skulden på Karl.
Om hur han sörjde, handlade större delen af bref- vet.
Han hade blifvit helt och hållet förändrad och sörjde mycket, det borde bon ha i minne, och så skulle hon böja sitt hårda hjerta.
Karl hade nu gått in på att taga en plats på sin faders kontor.
Han ämnade slå sig till ro hemma och bli affärsman.
De unga kunde gifta sig till hö- sten, och de skulle få bo i flygelbyggnaden.
Nå, Bosa kunde inte stå emot deras böner, i syn- nerhet som hennes egen mor bad henne betänka sig väl, innan hon hastade ifrån en betryggad framtid och kanske dessutom blef orsak, till att den unge mannen kom på villande vägar.
Bosa tog det som ett offer, hon var skyldig att göra.
H o n var van att följa moderns råd och att misstro sin egen vilja.
Hon for till baka till sin fästman, och så gifte de sig.
Ja, hur skulle det gå?
Lycka först en liten tid och vantrefnad sedan.
Karl passade inte på konto- ret, arbetet intresserade honom inte, han blef lat och håglös, han hade kommit på orätt plats i lifvet, och nu gälde det för honom bara att lefva på dräg- ligaste sätt.
Hans slapphet gjorde fadern till hans fiende.
Den gamle hade inte tur längre, han hade misslyckats i några större affärer, han blef mera snål och miss- tänksam än någonsin, och det blef småningom hans fixa idé, att hans affärsvänner ville ruinera honom.
Det unga herrskapets hushållning blef inte ange- näm.
De måste bedja om hvar slant af fadern.
Rosa fann det förödmjukande.
Hon gjorde ett för- sök att skaffa sig egen inkomst, men det tilläts inte för husets anseendes skull.
Hvad skulle folk säga om Sundels svärdotter tog emot arbete af främman- de?
Det gick ju ingen nöd på henne, hon fick ju allt, hon bad om.
Okunnig och handfallen var hon alltid.
Hvarför hade hon inte passat på, när hon kunde få lära sig, menade svärmodern.
Hvad tjenade det till, att hon hade eget hushåll, hon som ingenting kunde?
Karl gick omkring, retlig och nervös.
Det blef scener mellan honom och hans hustru, och så gick han ut och hamnade på stadskällaren.
Det hände, att modern kom midt i natten och knackade på sonens dörr och frågade, om han var hemma.
Oftast svarade Rosa ja, men den gamla fick snart veta, att hon ljög.
Så gick det ett par år, Karl lefde mest på käl- laren, deklamerade om, hur hans lif var ödelagdt, och gjorde, hvad han kunde för att få slut på det.
Han fick till slut lunginflammation och dog.
Och ungefår samtidigt kom den stora handelskraschen.
Den drog Sundel med sig, och det snåle kommerserådet måste slå vantarna i bordet.
Konkursen förde med sig processer och trassel.
Sundel stämde sina intressenter och bruksförvaltare.
Men han hade förlorat allt utom gården och bohaget.
Rose satt nu der med sina två små barn.
Hon måste tänka på att arbeta för dem.
Men huru?
Hon hade ingenting lärt, och det var inte mycket slags arbete, som passade för henne.
Hon försökte gifva pianolektioner och spela dans- musik på baler.
Hon började en liten skola för småbarn, och hon hade inackorderingar.
Det sista var det enda, som gick, men svårt hade hon att draga sig fram och svårt att smälta både öfversilteri och dryg välvilja från sina bekanta, som förr alltid fun- nit dryg och otillgänglig.
Hon hade blifvit blek och svag och hängde knap- past ihop.
Men hon såg fortfarande bra ut, och hennes stora glänsande ögon hade inte åldrats.
Ett par år gingo, med släp och slit och umbäran- den.
Så fick hennes svärfar slag.
Gamla kommerse- rådet hade varit riktigt afsigkommen på sista tiden.
Han gick uppe om nätterna, rädd för tjufvar, och det var hans fixa idé, att han skulle bli utfattig och sluta sitt lif på landsvägen.
Och så besynnerligt kan det gå till — kort efter gubbens död så vann tant en af hans stora proces- ser, så hon fick en liten ränta att lefva af.
Rose flyttade till samman med henne, och der lefde de båda enkorna med barnen, som växta upp.
henne till samman Hvarje qvinna tror sig ha precis det mått af dygd och kyskhet, som man b ö r hafva.
som har mindre, Den, kallar hon lättsinnig; den, som har mer, benämner hon tillgjord.
Alplionse Karr.
H u s o c h rikedomar hafva blifvit oss gifaa af våra föräldrar men en klok hustru af Her- ren sjelf.
En omtänksam hustru är en krona för sin man.
Salom.
Ordspr.
Utan aktning ha mannens känslor för q v i n n a n intet v ä r d e; förtroendet är måttstocken för k ä r l e k e n.
Är för att man Mad.
vacker, b l i ännu de Praslie.
måste man g ö r a vackrare, och ä r toalett man ful, måste man g ö r a det för att synas m i n d r e f u l.
Handarbeten.
En handväfapparat f ö r s t o p p - ning a f strumpor, d u k t y g m.
m.
har j u s t i d a g a r n e förts i mark- n a d e n a f den a k t a d e firman Per- ni F. iMck &amp; G:o härstädes.
O c h en liteu i ali sin enkelhet mera v ä l k o m m e n a p p a r a t än den- n a t o r d e m a n få leta efter.
D e n k o m m e r m e d all säkerhet att hos oss s o m i E n g l a n d att i n o m k o r t tid v a r d a lika o u m b ä r l i g s o m sy- maskinen.
B e t ä n k e n, ärade hus- m ö d r a r o c h d a m e r i allmänhet, att m e d d e n n a l i l l a j a p p a r a t blir strumpstoppning och d y l i k t en l e k, ett nöje instället för som hittills motsatsen.
^ " A p p a r a t e n är så lätt- skött, att ett barn kan efter blott ett p a r - a n v i s n i n g a r handtera den samma.
O c h h v i l k a fina o c h v a c k r a stoppar det blir s e d a n!
S t r u m p o r n a eller duken b l i som n y v ä f d a — i u g a k n ö l a r o c h knu- tar!
J a, hädanefter k o m m e r be- stämdt h v a r o c h en att s t o p p a sina strumpor sjelf, blott f ö r nöjet att få a n v ä n d a en d y l i k apparat.
H v a r j e h u s m o d e r i främsta rum- met måste skaffa sig den.
Och så är den j u så b i l l i g: endast 2 kr.
5 0 ö r e.
V i torde ä n n u en g å n g å t e r k o m m a till den s a m m a, S e emellertid tills v i d a r e a n n o n - sen i detta n u m m e r a f I d u n!
vispade ägg, det finhackade skalet af en half citron, 20 ort socker, en knapp half sked salt, litet krossad kardemum- ma och ingefära.
Sedan detta väl blan- dats med mjölet, arbetas 2 © färskt, litet uppmjukadt, i stycken skuret smör, och till sist 50 ort utvalda och tvättade russin i degen, som ältas väl igenom och arbetas, tills den blir mör och smidig, ställes till jäsning vid en varm ugn, derpå kaflas tit till en tjock kaka, som man åter låter jäsa upp: sist lägger man små bitar smör uppå den, strör socker och kanel och gräd- dar den i en väl uppvärmd bakugn.
förbränner dem och uppsamlar askan, hvilken sållas genom en fin sikt för att befrias från jord, kisel och sand m. m. Derpå rör man askan till- sammans med litet vatten, tills det hela tagit form af en gröt, af hvilken man sedan gör sig kulor, af hvad stor- lek man önskar, och låter dem torka i solen.
Denna så tillredda tvål lik- nar den vanliga tvätt-tvålen och gif- ver dessutom ett angenämt blått sken åt linnet och meddelar aldrig någon obehaglig lukt, som så ofta är fallet med vanlig tvätt-tvål.
Anna.
Österrikisk julkaka.
Sedan man la- gat sig en jästdeg af \ stop värmdt mjöl, 7 ort upplöst pressjäst och] qvarter ljum grädde, blandar man i ett fat?, halfstop siktadt mjöl med 10 ort smör, litet salt, ett ägg och litet griidde.
.Tästdegen sättes dertill, och hela degen ältas väl och lägges på ett mjölbeströdt bakbräde.
Der strör man nu krossad anis och ingefära uti, kastar samman igen, breder åter ut degen och strör med socker och finhackadt citron- skal; nu låter man den, åter sammanlagd, jäsa i ett fat vid ugnen.
Man formar nu liäraf ett aflångt bröd, smörjer det med ägg, strör socker öfver och gräd- dar det en god timme i jemn värme.
Slag-t.
Huskurer.
Matlagning.
Toaletten.
En sak, som undertecknad anser sig höra göra Iduns läsarinnor uppmärk- samma på, dem nämligen, som syssel- sätta sig med eller hafva öfverinseen- det öfver matlagning, äro de nätta små krydd-dosor af bleck med genom- borrade lock, som pä senaste tiden blifvit synliga i handeln.
Genom det vanliga sättet att med en knifsudd eller liten sked (slarfviga köksor an- vända helt enkelt nypan) utströ kryd- dan, sker fördelningen ofta mycket ojemt och är i senaste fallet ganska oaptitlig.
Med de små dosornas till hjelp sker detta deremot både jemt och snyggt.
En stor fördel är, att kryddorna ej slå af sig, ej heller med- dela hvar andra sin smak, som då man har många sorter förvarade i en gemensara kryddlåda.
Kryddorna äro mycket väl malda, och de små dosorna se så prydliga ut på skafferihyllan.
De jag användt äro tillverkade hos Th. VVinborg &amp; C:o i Stockholm.
Emma.
Amykos.
07 gram borsyra, 100 gram glycerin, 10 droppar nejlikolja, 34 drop- par pepparmyntolja.
Den tillredes så- lunda, att man i en butelj först sätter borsyran, hvarpå man ditslår 7 qvar- ter uppkokt vatten och sedan tillsätter de öfriga ingredienserna.
Blandningen får stå ett dygn, hvarefter den filtreras genom en yllelapp och slås på flaskor.
1 Sillpudding.
Till | kanna mjölk ta- ges 2 något urvattnade sillar, som fint hackas med dess mjölke och rom, 3 rågade skedar rifvet bröd, 4 ägg, 2 skedar hvetemjöl, 2 skedar sur grädde, socker och peppar.
Serveras med ski- radt smör eller sursöt sås till potatis.
B åkning '.
Bostaden.
Kakelugnsskärmar af papper.
Man spänner papper i skärmen och tecknar derpå med tusch ett vinterlandskap med nakna träd och fält.
Löfverket på bu- skarne äfvensom de ställen, der gräs- vallar skola utbreda sig, belägger man med kolsyradt salt och schatterar med kolsyrad koppar och ättiksyrad kobolt.
Dessa upplösningar intorka alldeles färglösa, men när skärmen uppvärmes af kakelugnen, begynna träden att grön- ska och jorden öfverdrages af en gräs- matta.
Så snart värmen åter faller, inträder vinterlandskapet åter i stället för denna konstlade vår.
Anna.
X.
», Norrköping, pöste restante.
[G.
27490] [688J PLATSSÖKANDE.
Stångkorf.
Vid grisslagt samlarman tillsammans allt fläsk, som skares bort vid skinkornas putsning o. s. v., tager magen, lungorna och hjertat, allt ve- derbörligen urvattnadt, samt något ox- kött.
Man sätter det alltsammans öf- ver elden att koka i vatten.
När köt- tet är kokt, upptages det att kallna.
1 spadet förväller man korngryn.
När köttet blifvit så pass svalt, att det kan handteras, fråntages möjligen förekom- mande benskärfvor, och det hackas fint.
Härefter blandas det med grynen tillsammans med stött ingefära, salt, krydd- och starkpeppar, allt efter smak.
Detta stoppas nu i de smala gristar- marne.
Korfvarne skola ej bindas för vid ändarne, utan endast instoppas.
Man gör en liten vridning midt på dem, då de hänga säkrare, lagda öfver ett.
spett i kökstaket i närheten af spi- seln.
Här få de nu hänga, tills de äro torra som strö, under hvilken tid de äfven antagit en angenäm syra.
När de sedan skola anrättas, förvällas de först och stekas sedan samt bli tillsammans med nykokt potatis en god rätt.
Utilis.
Österrikiska.
Tvättsprit för liggsår.
1 del blyät- tika, 3 delar bränvin, 0 delar vatten blandas tillsammans.
Med detta fuk- tas ofta de röda ställen på den sjukes kropp, der man befarar liggsår; linne- kompresser doppade i tvättspriten kun- na ock påläggas.
Detta är ett mycket godt medel.
E n e n k e l och.
a n s p r å k s l ö s lärarinna, skicklig i språk och musik samt van att undervisa i vanliga skol- ämnen, kan erhålla plats i enkelt hem på landet 15 nästkommande Januari.
Svar med betyg och uppgift å preten- tioner och löneanspråk sändas till &gt; W.
Medvurst.
G,8OO kg.
oxkött, 3,.ioo kg.
svinkött males fint.
5,ioo kg.
fläsktär- ningar, 408 gr. salt, 78 gr. salpeter, 1 dricksglas socker,?
liter konjak, hvitpeppar efter smak, inga andra kryd- dor.
Köttet arbetas väl tillsammans och spädes med konjaken, innan tär- ningarna iläggas.
Den bör rökas om möjligt dagen derpå.
Utilis.
Istersmör.
Istret skares i tärningar och vattenlägges några dagar.
Skiras sedan tillsammans med ett par äpplen och ett par rödlökar.
Uppsilas och får kallna.
Köres, till det blifver som gräd- de.
Kryddas med finhackad lök, pep- par och salt.
Kan länge förvaras.
Utilis.
E n 3 0 - å r i g, snäll o. bildad flicka, språk- och musikkunnig, önskar plats hos något äldre fruntimmer såsom sällskap o. lektris samt att gå till hända i husliga göromål eller ock som lära- rinna för mindre barn.
Goda referen- ser.
Lönepret.
små.
Svar t.
» Hemlös », Zellingsbro, p. r.
[6 2 8 E n 2 5 å r s flicka önskar plats.
Den sökande är villig gå frun till hän- da, läsa och spela med nybörjare eller skola kontorsgöromål.
Pretentionerna små.
Svar till » 2 " »., pöste restante.
Sandarne.
P l [G.
27597] o s DIVERSE.
Doktor A. Afzelius I.
I I L A V A T T U G A T A U 3 4, 9 — 10 OCH 2 — 3.
M a g - och h u d s j u k d o m a r.
[153] Doktor MAGNUS WIKSTRAND, K u n g s g a t a n 8 (vid Hötorget), behandlar invärtes och könssjukdomar.
Träffas kl. 9 — 10 f. m., 2 — 3 e. m.
_____ [520] _ Doktor Carl p i e n s b u r g 33 Drottninggatan 33.
Hvardagar ' / 23 — ' / 4.
Helgdagar 10 — 11.
Behandlar företrädesvis Barnsjuk- 2 domar, pul Doktor Karolina Widerström Bryggargatan 6.
2 tr. Allm.
tel. 83 00.
Mottagningstid: Alla hvardagar 12 — 2.
Doktor C.
D. Josephson H ö t o r g e t 1 1, 1 tr., Hvardagar 2 — 3.
Helgdagar 10 — 11.
Allm.
telef.
69 10.
Fruntimmerssjukdomar, Förlossningar.
\ ____ Annonser.
Tandläkaren C o n s t a n c e Elfoe, Annonspris: 25 ÖRE PR PETLTRAD (= 10 STAFVELSER).
Humlegårdsgatan 8, 2 tr. Kådfrågningstid 1 — 2.
[120] INGEN ANNONS INFÖRES UNDER 1 KR.
D o K t o r Tvätten.
LEDIGA Att taga bläck- och rostfläckar ur linne.
Tag litet saft ur en frisk citron och bestryk lläckarne dermed, gnid dem litet, tvätta sedan ur dem med rent vatten.
Anta W. Amerikansk julkaka.
(Till kafte, te och vin.)
Till en tekopp mjöl och en tekopp socker tages 3 skedar grädde, 3 skedar färskt, skiradt smör, 3 ägg, en knapp tesked hjorthornssalt och ö droppar citronsaft.
Formen smörjes med smör, och kakan gräddas på timme.
Om man vill, kan man strö hackad mandel öfver kakan, innan den sättes in i ugnen.
Att urtaga vinfläckar på duktyger.
Tag de tjocka klimparne af sur mjölk, ju äldre de äro, dess bättre.
Gnid fläckar- ne dermed mycket väl, och _ låt det ligga några timmar.
Skulle fläckarne ej då vara borta, är det nödigt att ånyo ingnida dem, emedan mjölken då ej varit tillräckligt sur.
Tvätta dem sedan med såpa på vanligt sätt.
Holsteinsk julkaka.
4 &lt;ffi fint, något uppvärmdt mjöl lägges upp på bakbor- det och toppas upp i en hög.
I mid- ten göres en fördjupning och deri slås 18 ort upplöst jäst, C i ljum mjölk Att sjelf utan kostnad och stor mö- da ersätta tvål med en naturprodukt.
Man upptager ormbunkar i skogen, torkar dem något, men ej för mycket, Anta W. PLATSER.
Föräldrar och målsmän.
En konfirmerad yngling, välartad, med god uppfostran samt med håg för handel, och som är i tillfälle att under de två första åren betala för sig, er- håller strax vå nyåret förmånlig plats i landtbrukshandel.
Svar inlemnas till » Landtbrukshandlare », till denna tidnings redaktion.
[G8G] E n u n g, a n s p r å k s l ö s flicka af god ftmilj, som är villig att betala nå- got för sig, kan i februari få plats i enkel tjenstemannafamilj på landet att biträda med inom hus förefallande gö- romål samt vara husmodern behjelplig vid barnskötsel.
Svar, helst med foto- grafi, inlemnas å Iduns byrå uuder adress » Tjenstemannafamilj ».
[GG2]] Johannes Schmidt, 10 Wallingatan nedre OBS.
ÅEfau 10 bottnen.
lösta !.
OBS.
Mottagningstider: kl. 10 — 11 f. m. och 2 — 4 e. m.
Helgdagar endast sjukbud.
* Fullständig sjukgymnastik efter Kellgrens metod, så väl manuel behandling som rörelsegymnastik.
Äfven m a s s a g e och h y p n o t i s k behandling.
Tre-årig assistent hos Direktor Kell- gren i London biträder vid gymnastiken.
Tider: för Herrar kl. 9 — 11 f. m. samt kl. 3 — 5 e. m.
» för Damer kl 12 — 3.
[G00|
AGBLAO A t t rå CS = SVERIGES STÖRSTA • m = - a NYHETS- OCH ANNONSTIDNING C / 3 samt talrika dubbelnummer, hvarigenom tidningen dagligen kan O R+ er- bjuda det största och mest omvexlande textinnehåll, och äfven under T riksdagstiden innehålla ett rikare urval af underhållande och nyttig 01 UTKOMMER MED S J U NUMMER i VECKAN OFI C CD CO C O läsning än någon annan tidning.
OBS.
Tidningen har nu fått NYA, VACKRA STILAR.
SNABBA 5 ® OCH TILLFÖRLITLIGA NYHETER, KORRESPONDENSER.
0 I; =0 CO " - •C MC 2C3 * A O &lt;D C OJ O — TÖ O T3 i £ ENSKILDA TELEGRAM OCH 3 GODA REFERAT.
FÖR s Tidningen är daglig, meddelar telegram och allt annat nytt, i likhet med de större och dyrare tidningarna; Stockholms Dagblads CA 1 Predikobilaga innehåller nu 3 H 3 40 öre, hvartill kommer porstarvodet, utgörande 1 af nämda belopp, dock minst 20 öre.
tilldelas alla dreprenu- C 0) Q qvireras på samma ställen 5 P R O F N U M M E R, som erhål- las G R A T I S mot erläggande af endast postafgiften, 20 öre.
Pris för Stockholmsupplagan: Pris för Landsortsupplagan: i Stockholm 18 kr.
för år, 5 kr.
för qvartal.
10 kr.
för år, 3 kr.
för qvartal, postbefordr.
inber.
Prenumerera I G O D T I D, så att så många nummer som möjligt erhållas af A N N O N S P R I S E N beräknas numera sålunda: i Stockholmsuppl.
12, i Landsortsuppl.
15, i bägge upplagorna 25 öre, med rabatter vid större annonsering, MED.
D R POTATIS MJÖLIG.
17 S A L É N, Om tidigt upptagen potatis är blöt och illasma- kande, kan den förbättras, om man 8 dagar före kokningen sätter den i ug- nen eller spisen; derigenom blifver den välsmakande och mjölig.
Anna.
Allm.
Mottagning: helgfria dagar kl. _ 10 — _ 12 i. m. Telef.
34 97.
P D o k t o r A.
[472] A N O R A M A N e. m. J4 • RUNDMÅLNINGSBYGGNADEN (G.
24414) Å DJURGÅRDEN ÄR ÖPPEN FRUSEN POTATIS lyckas man ibland att få smaklig, om man sätter den på el- den alldeles utan vatten, men med tätt slutande lock, så att den kan koka i sin egen ånga.
Skulle all fuktighet hafva dunstat bort, innan den är fär- digkokt, bör man dock späda den med litet vatten.
Lägger man eljes frusen potatis i källvatten öfver en natt, sä brukar den ock kunna bli användbar till kokning.
På samma sätt kan man upptina frusna äpplen.
Stenia.
R O L A N D K L.
H A L F 1 0 F. M, MÖRKRETS V.
P A N O P T I K KUNGSTRÄDGÅRDSGATAN ÖPPET HVARDAGAR KL. 9 H E L A O 1 8 OCH SÖN- DAGEN FRÅN F. M.
TILL 1 0 E.
M.
P i a n o s p e l OCH S å n g meddelas grundlig undervisning, enligt säker metod och till moderat pris, åt elever af alla åldrar, åt nybegynnare som åt mera försigkomna.
För elever från landsorten ombesörjes, när så ön- skas, passande bostad eller inackorde- ring i ansedda familjer.
[359] ges 3 ä 4 dygn, helst i å- eller bäck- vatten, som är mindre hårdt än bruns- vatten.
1 \ soda, till en stor långa, löses i ljumt vatten.
Den bestrykes på skinnsidan med litet kalk och ned- lägges i träkärl.
Kallt vatten och so- daluten slås på fisken, att den öfver- täckes väl; 3 å 4 dygn ligger den deri.
Upptages och lägges i å-vatten ytterl.
3 dygn.
Derefter ombytes vattnet dag- ligen 6 — 8 dagar.
HAMNGATAN 1 8 B, 1 TR. UPP.
TIDNINGEN E N RESA UTMED J Nästa vecka: 2:dra serien af VERLDSUTSTÄLLNINGEN I Entré 3 0 ÖRE, barn 2 0 ÖRE.
Abonnementskorl, gällande för 8 be- sök, kr.
1: 75, barn 1: 20.
LUTNING AF FISK.
Långa är hvitast, Öppet alla dagar från kl. 10 — 10.
rödskär är äfven god, gråsej blir ej hvit.
Till 2,125 kg.
torr fisk tages 425 gram soda, som upplöses i varmt vat- B.
J.
L U N D B E R G H, ten.
Då det kallnat vispas deri 3 dl.
ENTREPRENÖR, kalk.
Detta hälles öfver fisken, som förut legat 3 dygn i vatten.
Den får nu ligga i luten i 3 dygn.
Derefter STOCTLIOLFFLSBECRAFNINFFSLJYRÅ afhälles luten och vatten hälles öfver (etablerad 1868) fisken, hvari den får ligga i 3 dygn.
Sedan ombytes vatten dagligen och fi- 2 6 VESTERLÅNGGATAN 2 6.
BELL TEL. 410.
ALLM.
TELEF.
2331.
[598] sken kan användas efter ett par dagar.
U L K L A P P.
Ett schackspel, FARIS 1 8 8 9.
Red.
synnerligen fint och väl arbetadt i metall, säljes för HUNDRA kronor.
Äfven finnes till salu för FEMTIO kronor ett reseschatull med tillbehör, hvilket säges hafva följt den store H Ö N S G Å R D E N utkommer ' äfven nästa år med ett num- mer i månaden och blir dess innehåll minst 4- å 6-sidigt.
F i n - f m RHEN.
(702) Drottninggatan 12, Stockholm.
(bredvid Svea-Salen) Lördag sista gången l:sta Serien: öfver en million Mä.
En mycket intressant urklippsfölje- tong, » Adams söner-,, innehåller Sver- ge nästa år.
Denna följetong, jemte bilagan, skall säkerligen ställa tidnin- gen högt i damernas gunst.
Fris helt år 1: 80, § år 1: 40, | år 1 kr., | år 50 öre.
Prenumerera i. god tid och på närmaste postanstalt!
FERD.
BENGZON, [651] INTERNATIONAL, v e c k o t i d n i n g för svenska folket.
B e - formvänlig, pigg o. vaken.
Bilaga: Upp- visningar och råd för det dagliga lif- vets mångskiftande behof, rikt illustre- rad.
Stoffet till denna bilaga är hem- tadt ur ett arbete, som i England på kort tid utgått i betydligt [4B0] N [6521 Telef.
34 07. slagsbok för Våra dagliga behof, an- INBROTT.
I PANORAMA M.
FRÅN INTILL VASAGATAN 1 0, STOCKHOLM, Långan vattenläg- LUTFISK MED SODA.
DAGAR snedt emot Centralstationen.
[243] DAGAR FRUSNA ÄGG tina upp i källvatten, hvari man upplöst litet salt, de måste dock derefter genast användas; få de ligga sedan, så ruttna de.
Stenia.
M A R T I N ALLA T A N D L Ä K A R E S WESTERDAHL Allm.
Sverge,; I I TR. U P P, kl. 9 — 10 f. m.; | 3 — JULIUS OELIKATESS-IINÄCLTEBRÖTL: 60 öre pr kg.
»: O SI&gt;ISITNÄCFCEBR » D: 44 öretpr.kg.
K U L L RIDDARGATAN 2 6 A, 17 hemsänder efter reqvisition till alla delar af hufvudstaden, inlagdt i paketer, Bostad: STORA VATTUGATAN 2, 1 EN SÖDERMANNAGATAN Kongl.
Hotleverantör Ö H M A N S K A BAGERIET ATT GENAST GÖRA SUR MJÖLK SÖT.
GÖRA E R N S T Ö G O N L Ä K A R E.
kanna mjölk dryper man 5 — 8 droppar upplöst pottaska.
ATT S T O C K H O L M S - T I D N I N G E N.
(G.
27406) [692] Större stilsorter efter särskild tariff.
H U S H Å L L E T.
o f B.
JE * éi P R O F kan tidningen erhållas på alla postanstalter under December 9 * • för 35 öre (postarvodet inberäknadt), eller också kunna re- meranter.
Ni / tillträdande årsprenumeranter, som önska få hela sam- lingen komplett, erhålla hittills utkomna predikningar mot insän- dande af postqvitto med intyg.
=O K&gt;® har god och spännande följetong amt vinnlägger sig särskildt om god och omvexlande läsning 5 för familjekretsen.
Prenumerationspriset är: för helt dr (öfver 300 num- I T mer) 3 kr., hälft är 2 kr., / ' jerdedels år 1 kr., 1 månad 9 en fullständig ärgång (af omkring 60) predikningar.
Den kommer att fortsättas detta år med sorgfälligt valda predikningar af in- och utländska predikanter, som gratis Å R innehåller allvarligt frisinnade uppsatser i dagens frågor; I följetongen komma att under närmaste tiden intagas £•= T N Ä S T A fl., medarbeta flere af landets bästa pennor.
från Kom af Pukk Munthe, Stockholmsbilder af Claes Lundin, TT CD Nikos m.
fl.
; uppsatser af Ed.
de Pressensé och Em. de Laveleye.
samt HELA hvartill komma 60 öre i postarvode.
I tidningen, hvars redaktion är: A.
Jeurlillg (redaktör och utgifvare) och G. HÖSGERSTOLPE (redaktionssekreterare) m.
- •a berättelser af Jonas Lie, Errol Halévy och Tor Hedberg a l l a.
P Å endast 3 kronor, OS KS — OS OS — &lt;S OS " O I extranumren komma bl.
a. att inflyta: lefnadsteckningar af och utländska personligheter, af Harald Wieselgren m.
fl.
; bref JB^~ f som kostar å alla postanstalter H Ö •O originalöfversättningar från ryskan.
TU&gt;.C a a STOCKHOLMS-TIDNINGEN m ^ Åt följetongen, litteraturen och konsten egnas synnerlig Q.CT vård, •= likasom åt qvinnans, hushållets och familjens intressen, ekonomiska, tekniska, landtbruks- samt handels- och sjöfartsafdelningarna.
W 3 in- l ä s a s PRENUMERERA Gosselmann på hans verldsomsegling.
Närmare meddelas och saker- na visps å Iduns byrå.
[6771 Hvarje postprenumerant erhåller kost- nadsfritt under årets lista halfår en gra- lispranie, bestående af den » afhandling i hönsskötseln », som vid den skeende prisbelöningen erhåller lista pris, och hvilken afhandling kommer att af före- ningen utgifvas i bokform.
Frenumerationspriset blir oförändrad t eller 2 kr.
20 öre, befordringsafgiften inberäknad, för helt år.
Prenumeration för nästa, år mottages å alla postanslalter och jernvägsstatio- ner i riket samt bör ske under december månad.
De, som till redaktionen, under adress Högbergsgatan 32 A, Stockholm, in- sända 50 öre i frimärken, erhålla sig gratis tillsända Hönsgårdens årgångar för 1888 och 1S89.
Stockholm i december 1889.
Hed.
[6971
O ma.
- t y o Is.
t £t ief e r.
till salu hos alla Hrr M u s i k - oeh B o k h a n d l a r e i S k a n d i n a v i e n.
Sånger.
För P i a n o.
Barytonisten, N:r 38, Löwe, Beaumont, Album pour 1890, Recueil Uret, sjungen af Conr.
Behrens ...
Kr.
0,50 de 6 Morceaux tres faciles D:o, N:r 39, Torssell, Vandring i MeiSSner, Militärsvärmeri.
Uppf.
i Berns ' salong Skoven °,5o D:o, N:r40, Peters, Rhenvinets lof 0,50 Henneberg, Diamantbrölloppet (med Bassisten N:r 19, Jacobsson.
Kungens porträtt) uppf.
ä K.
Operan Hallström, Gamla Minnen (med Kun- Flygtigt 0,50 gens porträtt) Valda Sånger N; r 50, Hall- ström.
Romans ur Mjölnarvargen 0,50 RopartZ, Marche de fete (med Kungens Meyer-Hellmund, Solfjädersspräk.
portr.)
å 4 mains.
Uppf.
i Berns ' sa- long.
.
.
1,5° (Sjungen af Fröken Wolf) 0,75 Genzer, Alfr., Mirzalas sånger.
2:nc Jacobsson, Fest-Polonaise 1,00 Romanser för Mezzo-Sopran o. p 1,25 Guell, La Marquise de, Douce Espérance.
Valse de Salon 1,00 Sedström, Hugo, 3 Sånger m. p.
1,00 Spindler, minne af Tannhäuser 1,25 Tvenne folkvisor, sjungnaaf Frö- Rummel, La Serenata de Braga.
ken Hebbe 0,75 Transcr.
1,00 Haasum, Adéle, Ave Maria m. p. o,7S Henneberg, Skeppsgossedans °,75 eller orgel_ 0,50 Sedström, Elégie 1,00 Dahl, Adrian, Tvenne sånger m. p.
1,00 Lange, Rhenvinets lof.
Fant 1,00 Fahlstedt, Jenny, Tvenne sånger Fexer, Valse de Salon 1,00 m. p 1,00 I ka, En Provence.
Karaktersstycke Sauret, Emile, Aubade, Morgon- Beaumont, Album pour 1889.
Six sång m. p 1,00 poésies mignonnes 2,00 FOCk, Gerda, Det var en dröm.Romancc o, 75 Scharwenka, Album for piano 1,50 Jacobsson, John.
3dikt.
af Oskar LoeSChhOrn, 24 lätta melodiösaEtu- Fredrik: N:r 1, Italiensk serenad 0,50 der i alla tonarter.
2 häften ä 1,50 N:r 2.
Vak upp 0,75 Suppé, Potp.
ur Op. Jagten efter lyckan 1,50 N:r 3.
Vallflickan i Mora 0,50 Fahrbach, Ein flotter Studio.
Piano å Pugh, » Hulda lilla ».
Sång-vals 0,75 4 mains Sångprogrammet.
Valda sånger af Cramer, Potp.
Konung for en dag d:o o, 2.00 75 de förnämste tonsättare.
2 häftan ... ä 1,50 V i o l i n.
Flöjt.
G u i t a r r.
Danser.
Orgel.
Vinterblommor för 1890 1,50 Barnbalen för 1 890 1,00 Muller, Violinskola för nybegynnare.
[7001 Ericsen, Minne frän Konstnärskarnev.
Ny uppl.
Kr.
2,00 Vals 1,00 Fah r bach, Ein flotter Studio.
Violin o. p.
0,75 Holtz, Pä begäran.
Hambopolska Fexer, Romans för violin och piano ... 1,00 0,50 » i:sta Extra.
Polka » Potp.
ur op.
Den bergtagna o,75 Marscher.
Musik af Hallström, för viol.
eller flöjt » » Cascarinette ».
Hambo-polska o. piano 2,00 (Ny uppl.)
0,50 Prins Gustafs Sorgmarsch.
för barn o c h u n g d o m.
» Hal-ut!
Polka (Ny uppl.)
o 75 Muller, Flöjtamatörens Conccrt-Album.
Till minne af Prinsessan Eugenie Kr.
0,75 Pousette, Mazurka (uppf.
i Berns sa- (Bihang till Mullers flöjtskola) 4 häft.
ä 1,00 Prins Gustafs Sorgmarsch (sig Kr.
I,, Barnbaien för 18 long) 0,50 sjelf tillegnadjj utförd vid Prinsessan Kreith, 3 duetter för 2 flöjter 2,50 » Abrakadabra.
Polka.
D:o 0,50 Kempe, Magda, Sånger af Geijer, Eugenies begrafning 0,75 Beaumont, Album p.
1890.
Recueil Waldteuffel, Prés de toi.
Valse 1,00 Nordqvist, Carl XV:s Sorgmarsch för Hallström, Sätherberg, m.
fl., med » Immer oder Nimmer.
lätt Guitarrpaccomp i oo 4 haneer (Ny uppl.)
1,00 de 6 Morceaux tres faciles 2,00 Vals fur 4 Hde Edgren, Ad., Lätta melodiska stycken 1,50 Sch ram mel, » Wien bleibt Wien », Notbok för smått folk.
7 häft.
Pugh, - Hulda lilla ».
Sång-Vals Marsch.
(" Uppf.
i Berns ' salong) 0,50 för 1 och 2 Guitarrer 1,50 0,75 Ny uppl ä 2,00 Öländer, » High life ».
Polka Nordqvist, Carl XV:s Sorgmarsch för Neidhardt, Wiencr-Fiaker-marsch, d:o 0,50 Julklapp till den musikaliska o.75 » Modern Francaise med nya Beuthan, Rhenvinets lof.
Marsch, d:o 0,50 Orgelharm onium 1,00 ungdomen, för piano 2,00 turer 1,00 Holtz, Gåsmarschen 0,50 ThorseliuS, 15 Utgångsstycken för Spindler, Julgäfva åt piani- Wedin, Min första polka Orgel, till organistelevers och lands- ster.
Ny uppl 1,50 °, 75 ortsorganisters tjenst samlade och ut?
10 de mest omtyckta Hamb.- Broroch syster eller Concerten gifna i 2 häften å 1,00 polskor och Scottish i hemmet.
Valda stycken för 4 UNDQUISTS Kgl.
Hof-Musikbokhandel och Musiklånbibliotek.
r Stockholm.
8 Malmtorgsgatan 8.}
händer.
Ny uppl.
3 häften ä För Piano.
Trögelins Af Aug.
jubileumsresa.
Meissner.
Med stormande bifall utförd i Berns sa- long Kr.
2,00 Langey, Mandolina, Mexikansk Serenad.
Oa-capo-nummer i Berns ' sal.
0,75 LagO, Humoresker 1,50 I juletid.
För julgranen.
De små oeh större barnen rundt om familjebordet skola nu helt visst begynna med flitiga händer sörja för julgransgrannlåten, och derför vilja vi meddela dem några nya små- saker dertill, hvilka utan allt för stort besvär eller kostnad kunna utföras.
Mycket vackra äro gyllene kedjor med dervid hängande myDt eller metållspel- maiker; de senare bör man reqvirera i paket på 1000 stycken.
Nu måste gossarne på en liten brädlapp med till- hjelp af en lång smal stålnagel slå ett hål i hvarje mynt, och flickorna köpa hela rullar gul bindtråd.
Deraf börja de med en stark virkkrok virka van- liga uppläggningsmaskor, hvarvid de, ungefär i hvar tionde eller tolfte maska, äfven haka vid ett blankt mynt.
Ä r o tillräckligt med sådana kedjor krokade, så dragas de fram och åter i rummet, medan gossarne bestryka de små län- karne med guldbronslösning.
Dessa kedjor se mycket briljanta ut.
En an- nan slags kedjor kunna framställas, om man skär silfver- och guldpapper i tvåfingersbreda remsor, som man alle- sammans klistrar vid hvar andra.
Se- dan klipper man remsan som till en frans tätt in till haltva bredden, och drar denna frans öfver en knifsrygg, så att den krusar sig.
Härefter börjar: 3,00 N ä r m a r e Julen utkomma: För P i a n o.
För P i a n o.
Sånger.
Lago, Trastens klagan, (ded.
till Kirchner, Biumensprache,Ly- Mozskowski, Serenata förhän- Grefvinnan M. Taube) Kr.
0,75 rische Tonstiick Kr.
1,00 der Kr.
1,00 D:0 3 duetter för fruntimmersröster ... 2,00 Godard, 2:me Mazurka ä 2ms 1,50 Latann, Kronobergs Rege- Sjöholm, Nils, 2 sånger af Oscar a &gt; d:o för 4 händer ... 2,00 mentes Paradmarsch för Benzow 1,00 MCitze, Frieda Walzer 1,00 4 händer 0,75 0,75 Eilenberger, Bersagliere-Marsch 0,75 $jé&amp;~ Utförd af Kronobergs Reg:tes Ika, Fantasi öfver Fjäriln. '.
Jacobsson, John, » Saga på käm- Musikkär i Strömparterren och Boerns ' sa- long, under anförande af Dir. ~W.
As tr ö m. pens hög », för baryton och piano.
(Sjungen af Hr Salomon Smith) 1,00 Den 9 innevarande December är i huset IT:r S Kungsgatan öppnad S4att3ia Nordisk Konst- och Slöjd utställning omfattande: Träskulptur v v v v v V Målningar: • v v v '. '
v Konstväfnader v v V V v '. '
Dekorationsföremål 3Cw|&lt;i) u3&amp;ontot: Mynttornet 1.
1201 m. m.
[701] göras uppmärksamma på den af Sv.
S t e n o g r a f - F ö r b u n d e t genom undertecknad för s k o l u n g d o m e n särskildt anordnade StenOgTafl- kursen.
Priset: l O kr.
Elever mottagas från ock med tredje klassen.
Närmare meddelar i / etta Wester / ind kl. 2 — 14.
(693) Nybrogatan 4 0, 4 tr. I Palm &amp; StadliugS samt öfriga bok- lådor i riket: Om Pianoundervisnin- pn i våra dagar.
En hjelpreda för elever, för- äldrar och unga lärare.
Bearbetad efter de bästa källor af Ferd.
Bengzon.
Pris 1 kr.
[660] XCELSI0R- TE.
Direkt från Hankow (China) im- porteradt, oförfalskadt Te af 1889 års skörd, i flere utsökta, aromati- ska och prisbilliga qvalitéer.
För- säljes packadt i bleckburkar, kar- tonger och silfverstanniol genom Specerihandlarne.
En-gros-lager hos Otto Dahlström &amp; Komp.
[524] Exeelsior-Te.
man att i sned vindning omveckla starkt bindgarn med det fransade pap- peret, så att helt och hållet krusiga, lysande små kedjor uppstå, hvilka man i lämpliga festoner hänger öfver jul- gransgrenarne Af färgadt silkespapper låter man gossarne skära 1 0 cm.
breda och 2 0 cm.
långa remsor, som af flickorna veckas tillsammans i smala veck, tätt på hvar andra och på båda sidor nätt hophäf- tas med några lösa stygn.
Nu drar man styckets bredsidor mot hvar an- dra, blåser upp den så bildade pap- persbollen och klistrar samman bred- kanterna.
I midten af de samma drar man genom en tråd för upphängning.
MARZIPAN.
En synnerligen omtyckt och välsmakande konfekt för julbordet och öfver hufvud för hela vintern med sina tetillställningar är marzipanen, hvilken hvarje, något van, husmoder sjelf kan laga sig utmärkt bra och be- tydligt billigare än den köpta.
Bered- ningen af marzipanen är den samma, vare sig den skall vara helt hvit eller — som ock brukas — brun att öfver- gjutas med mareng och beläggas med frukter.
Man tar alltid ingredienserna, mandel och socker, i lika delar.
Hvarje kilo mandel sammanblandas af 9 0 0 gram söta och 1 0 0 gram bittra mandlar; sockret krossar man bäst sjelf och sik- tar det så fint som möjligt; anfuktnin- gen, som måste ske försigtigt, verk- ställes bäst med rosenvatten, som man köper på apoteket, omkring I_ liter.
Aro mandlarne förvälda och skalade, så rifver man dem på ett fint rifjern, ett alltid mödosamt och långsamt ar- bete.
Nu sättes sockret i lika vigts- del dertill och så mycket rosenvatten, att degen håller sig smidig och ej smulas.
Nu kaflas den ut och formas, hvarvid man, om man ville offra pen- gar för några urtagningsformar, kan erhålla väcka stjernor, bjertan och an- dra fasoner.
Utan urtagningsformar gör man de omtyckta potatisarne, små bröd, semlor, kringlor, snäckor IN.
m.
Har man flata stycken, som man enl. Königsbergermetod vill förse med ma- rengöfvergjutning och beläggning, så rullar man sig smala kantstrimlor, dem man krusar ut med en smörsporre.
Med en pensel fuktar man NU marzi- panstycket vid kanterna med rosenvat- ten, lägger kantstrimlan omkring, tryc- ker FAST den något och har så fält som en liten låda, i hvilken man nu belägger med hvad man vill ha för öfrigt.
Skall marzipanen förbli helt hvit, belägger man ett skärbräde med hvitt papper, ordnar marzipanstyckena derpå och torkar dem blott i kakel- ugnsnischen, utan att de få bli bruna.
Skola de bli bruna, tar man en stor stekpanna, lägger hvitt papper i den samma, sätter den på den ej längre för heta spiselhällen, lägger en bakplåt öfver och på denna glödande kol, un- der hvilka marzipanen snart får färg.
Ofvergjutningen kan vara olikartad, kan ock läggas på dubbel.
Så t. ex. ett chokladlager och deröfver ett soc- kerlager.
Den fint rifna chokladen fuktas med helt litet rosenvatten, så att den blir en ordentlig fast deg, som man knifbladstjockt stryker in i den lilla marzipanlådan, hvarpå de så öf- verbredda pjeserna något torkas i ka- kelugnsnisch.
Sockersmeten röres äf- ven ut med rosenvatten och parfyme- ras med litet citronsaft.
Så stryker man ut den öfver chokladen och tor- kar nu i ugnen.
Vill man belägga med frukt, så begagnar man endast sockeröfverdraget, låter detta torka och ordnar derpå frukten i former och fär- ger efter behag.
M.
B.
5 0 ÖRE.
I F O S.
étk_ S E L I G M A X X S 5 0 I ÖRE.
I &lt;D 1.
G ullivers 2. resa.
Tusen 3.
7. och en Mayne natt.
Reid, - g O - O £ B 1-9 S S " S, ° - I.
E Tiger- jägaren.
Marryat.
8.
Cooper, Hjortdödaren.
O A - - 9 ' S A 4.
Schmid, 5.
Robinson Cruse.
Kristofer 10. endast 50 öre.
J ÖRE.
I F O S.
9.
HVARJE DEL Ko- lumbus.
5 0 EN SAMLING AF DE YPPERSTA ARBETEN I BEARBETNING FÖR BARN OCH UNGDOM.
Berättelser, / '.
6.
Campe, Jules Verne, Jorden rundt på 80 var 10 DELAR NU UTKOMNA.
Odds # 1 + J dagar.
Oelenschläger, P3 K.
C.
CO Or- C °2 v a.
• C saga.
O * 4 FÖRLAG \ § E L I G M A N N S 5 0 ÖRE.
SI [693]; IIIII !IIIINI; I ' NI C A ' ' R I- ':; .I M A L V Ä L R E N O M M E R A D E H t a«v:.n \ I L A M N B D S E K R - A G F BORT MED LIKTORNARNE!
DELETOR.
ETT NYTT, OSVIKLIGT, SMÄRTFRITT LIK- G TORNSMEDEL (BÄTTRE ÄN Collodin OCH ALLA, J- ANDRA LIK TORNSMEDEL) BORTTAGER FULL- ^ KOMLIGT LIKTORNAR MED ROTEN INOM KOR- TASTE TID.
INLAGDT I ELEGANTA KARTON- " GER BAR Deletor DEN stora fördelen FRAM- FÖR ALLA DYLIKA MEDEL, ATT MAN STAN- « DIGT BÄR DET PÅ SIG.
HVAR OCH EN Z SOM HAR LIKTORNAR SKALL SKATTA SIG 3 LYCKLIG EFTER ATT HAFVA AN VÄND T DeUior * C HVARJE KARTONG KOSTAR 1 KR., SOM IN- 5 SÄNDES SOM POSTAN VISNING ELLER I SPAR- » T MÄRKEN.
POST- O. TELEGRAFADRESS » DE- * " LEROR », MÖRSIL.
[623] S F M Ä R E R rekommenderas.
Pris å billiga H A T N D S K A R, for •f-t hvilkas hållbarhet M ansvaras: 4 knappar, breda silkessömmar kr.
1 • 50 O 5 smörknäppen, d:o d:o kr.
2: - 0-knapps Mousquetaires U kr.
2: — Billigaste priser å alla slag af KS V I N JA) 1 M T E R a BUTIKER: - O * 4 H A N D S K A R.
5 « CRJ 2 4 5, SÖDERMALMSTORG 4 5 OFÄJ STUREGATAN 2 4, VESTERLÅNGGATAN JIXF " Handskar A hemsändas qvisition pr Telefon: 4 5.
På P.
G.
Bjurströms f ö r l a g i dag utkommit: vid re- 22 46.
[262] K O N T R A S T E R.
Oförargliga Kåserier och Humoresker af M A X.
Pris: 2 kronor.
Jul-Realisation 1 1 R E G E R I N G S G A T A N 1 Denna författares föregående arbeten hafva blifvit varmt förordade af Sigurd och mottagits med välvilja af både pu- blik och kritik, hvarför vi våga hoppas få Kontraster en liknande framgång.
1.
Eleganta PLYSCHSKRIN, HANDSKSKRIN, SYSKRIN, ARBETSVÄSKOR, TOALETTPRYDNADER.
Nyheter I BARBER, SVANDUNSKRAGAR, moderna EIFFELGARNITYR, EIFIELSPATSAR, TYLLGARNITYR, BARNKRAGAR, DAMKRAGAR från 3 kr.
duss., AIGRETTER till håret, eleganta FÖRKLÄDEN i Spetsar och Siden från 2: 5 0, dito enklare 7 5 öre och 1 kr., HUS- HÅLLSFÖRKLÄDEN af goda tyger 1 kr., BARNTÖRKLÄDEN, nya, nätta modeller, virkade MÖSSOR, KAR, NÄSDUKAR med bårder 2 kr.
duss., FANTASI-MUFFAR, LÄDERSKÄRP, BRICKDU- ritade och färdiga, ANTIMAKASSAR, BYRÅDUKAR och BORDDUKAR.
% I S Ö I ° 1 1 1 " L A C O Q U E T T E, höga och välsittande, som göra utmärkt god figur, utan att behöfva hårdt till- snöras, med fiskben, från 3: 5 0.
Fodrade VINTERVANTAR 5 0 öre, YLLETRIKÅVANTAR, 4-knapps, 6 0 öre, YLLETRIKÅ- VANTAR, 6-knapps, med breda sömmar, 9 0 öre, starka SKRIDSKOVANTAR, alla num- mer, YLLEDAMTRÖJOR, FINARE och enkla.
T I L L M O N T E R I N G: SILKESPLYSCH 2: 1 0 metern, SIDENSARGES 1: 5 0 metern, SIDENBAND, alla fär- ger och bredder, BRICKDUKSSPETSAR 1 6 öre me.tern, ANTIMAKASSARSPETSAR 3 0 öre metern, breda TYLLSPETSAR till Lampskärmar, SIDENTAFT i alla färger och LAMP- SKÄRMSSTÄLLNINGAR m. m.
O B Som jag framdeles icke kommer att föra HANDSKAR, SOL- FJÄDRAR, TEATERMÖSSOR, BORTSLUMPAS hela nuvarande nyss in- komna lager till och under inköpspris.
S (Hvem vill behaga?
En vänlig rådgifvare för alla, der för- fattaren valt till motto Schillers vackra tänkespråk: SKÖNHETEN VINNER BEUNDRAN — BEHAGET VINNER KÄRLEK.
Boken har i sitt hemland, Danmark, väckt stort uppseende: första upplagan Irer utgått med 1 0, 0 0 0 exemplar.
Pris: 1 krona.
Bokens innehåll är följande: I.
Pannan.
I I.
Ögonen.
I I I.
Näsan.
IV.
Munnen.
V.
Hakan och kinderna.
VI.
Öronen.
VII.
Hyn.
V I I I.
Bysten (barm, hals och armar).
I X.
Armar och händer.
X.
Figuren och fötterna.
X I.
Hår och skägg.
X I I.
Minspelet.
X I I I.
Sätt, hållning oeh röst.
X I V.
Toiletten.
[695) r SPARSAMMA FRUAR.
HÄRMED TILLKÄNNAGIFVES ATT JAG EFTER MIN MODER FRU B, SUNDEMANS FRÅNFÄLLEÖFVERTAGIT DEN YLLEAFFAR HON BEDREF I N:R FL ARTILLE- RIGATAN, ULL OCH GAMMALT YLLE MOTTAGES HÄ- E M M A G J Ö R L I N G, DANEFTER TILL SPANAD.
VÄFNING AF TYGER, SCHA- [682] LAR, FILTAR M.
M.
HVARJE DAG I KLARA NORRA 1 1 I T E G E R I N G S G A T A N 1 1.
KYRKOGATA 12, 1 TR. HVAR OCH EN FÅR S I TT YLLE TILLBAKA I FORM AF GARN.
JIILDUR .ANDERSSON, INACKORDERING SOPPA PÅ SVINÖRON.
2 å, 4 öron skollas eller svedas, vattnas ur och kokas i 2 0 minuter i mycket vatten, upptagas och doppas så i kallt vatten.
Några gula rötter, lök, selleri och persiljeblad hackas och brynas lätt med litet smör, spädes med J- liter enkelt hvitt vin eller matvin och 2 liter god buljong.
B.
- O I — ^ kan erhållas i godt hem för en eller tvänne ynglingar eller flickor, annars Endast 1 3, 0 0 0 kr.
fordras för att äldre personer, som sätta värde på köpa en verkligt god landtegendom, vänlighet och omvårdnad.
Priset mo- derat.
Ut märkta referenser finnas.
Svar hvarå blott finnes hypotekslån Upplysningar af egaren E.
O. L., till » A.
B.
», Iduns redaktionsbyrå.
[087] Axvall, p.
r.
[691) [G.
6838] F I N A F F Ä R!
FÖDD SUNDEMAN TELEFON 4 9 7.
2 [697] å 3 möblerade mattbelagda rum, tambur, kök, nutidens beqvämlig- heter.
Servis, godt piano.
1 4 A. Stadsgården, 2 tr. till venster.
[USÖ
När detta kokas, iläggas öronen och en knippa persilja, timjam, körfvel, gräslök och lagerbärsblad, endast några blad af hvarje sort.
Det kokas sakta, tills de äro möra, då soppan silas och det feta afskummas.
— I en annan gryta brynas 2 skedar smör och 3 ske- dar mjöl, uppspädes med buljongen, kokas upp, hvarpå man ilägger ett stycke skinka och kokar en timme.
Det feta afskummas, och soppan silas; derpå iläggas de finskurna öronen, en knifsudd cayenne och 1 vinglas ma- deira tillsättas '; allt kokas några minu- ter.
Soppan anses god.
M.
B Hur jag packar mina julklappslådor.
När de för aflägsna anhöriga och vän- ner afsedda julklapparne ligga färdiga att afsändas, så gör det mig alltid en särskild glädje att packa in dem rik- tigt vackert och sinnrikt.
Sedan de olika sakerna, allt efter sin art och be- skaffenhet, sorgfälligt inpackats i halm, hö eller snyggt papper, fyller jag mel- lanrummen med gröna granqvistar och pappersremsor.
Det öfversta lagret måste vara allra vackrast.
Det består af torkad mossa och små granqvistar.
Deröfver strös löst flockar af hvit vadd och en mängd brokiga, med saxen krusade pappersremsor.
Afven små stycken af staniolpapper taga sig väl ut mot den gröna grunden.
A r lådans innehåll uteslutande bestämdt för barn, så kunna äfven konfektbitar, bisquits o. dyl. strös ut öfver mossan.
Till och med små pappersblad, afskrifna skämtsamma rim, lägger jag under- stundom mellan de fina, glittranda bar- ren.
Sådana verser äro exempelvis; I D U N j I D U N utgifves fortfarande af " bör f R I T H I O F JHELLBERG och med bidrag af de förnämsta manliga och qvinliga med- arbetare, bland hvilka må nämnas: Mathilda Langlet, Eva Wigström (Ave), Héléne Nyblom, Elna Tenow, Anna Wah- lenberg, Vilma Lindhé, Amalia Fahlstedt m.
fl.
; dir Rafaél Hertzberg (Helsing- fors), Georg Nordensvan, Johan Nordling (red.- sekret), Birger Schöld- ström, Adolf Hellandér, L, A. Ahlgren (Scéevola), Daniel Fallström m. fl.
finnas hos hvarje bildad qvinna, i hvarje D hem.
damernas N Intressanta berättelser o.följetonger.
bildadt Hundratals husliga rön o. råd.
Mycket gouterad af- delning för frågor och svar.
Kostnadsfria lälareråå en praktiserande hufvudstadsläkare L. m. m. m.
I D U N ra U meddelar talrika uppsatser i allt, som rör qvinnan och hemmet.
Qvinligt porträttgalleri med porträtt i hvart eller hvart annat nummer.
egen För |DUN samt halfva priset utkommer hvarje fredag i 12- ä 8-sidigt format, tryckt på fint, glättadt papper; I D U N S Mod » - och.
Monster- M o d e - Tidning en gång i månaden, 8-sid. o. rikt illustr.
samt mod en rikhal- tig mönsterbilaga.
o e h M ö n s t e r - T i d n i n g utgifvas å r 1 8 9 0 till följande pris: erhålla Iduns abon- nenter (och endast de!)
den eleganta och rikhaltiga IDUNS Moäe-o. Mönstertidning.
Då denna eljes kostar 5 kr.
pr år och 1: 25 i qvartal et, få Iduns abonnen- ter densamma för 2: 50 pr år eller 65 öre i qvartalet.
r god mening en iiten skänk.
Frän hjerta till hjerta kärlekslunk!
Idun med Modetidningen Den skimrande ytan i djupet gilmmer Skönare skatter, än hjertat drömmer.
Sök (litigt, gif noga akt, Trägen vinner, sä är det sagdt.
i / i år Tåligt, tåligt, barnet mitt, Snart är hela riket ditt!
Under mossa och grönan qvist Christbarnets gäfva finner du visst.
i / «.
.
.
.
.
1 / 8 Denna i det hela föga besvärliga metod att packa in har hittills beredt ej blott mig sjelf, utan ock mottagarne mycken glädje.
Elisabeth.
Julskinkan bör vara prydlig och ap- titlig.
Jag erhöll en gång af en vän- ninna en stor, kokad sådan, som var ett praktstycke i sitt slag.
Den låg på en karott med ett underlag af gran- ris.
I den glänsande bruna svalen voro på lika mellanrum fyrkantiga små stycken urskurna, så att skinkan såg ut som ett schackbräde.
Upptill vid benet var den prydd med en rosett af röda atlasband och en liten bukett konst- gjorda blommor.
Man hade riktigt svårt förmå sig sätta knifven till det lilla konstverket, men när den väl kommit dit — aldrig har en skinka smakat delikatare!
» Qéwman ».
Innehållsförteckning: (lammal julhymn; efter det latinska origi- nalet » Dies est laititiss » tolkad af C. W. Modin.
— Namnsdagen; en julbild ur ali- mogelifvet af Ave.
— Iduns medarbetarestab; af Frithiof Nyblom.
Hellberg.
— Sne; dikt af Helena — Qvinnans politiska rösträtt; af Rafael Hertxberg.
— Julafton; skiss af Elisa- beth Kuyl&amp;nstierna.
— Hvad damerna talade om; skiss af Georg Nordensvan.
— Julafton bryter in; poem af Karl Åkermark.
— Manne för- gäfves?
Ett litet vinterstycke af Mathilda Langlet.
— En solsträle; af lim.
— Systrar; skiss af Jolian Nordling.
— Augusti; en natur- skildring af Anm Christenson.
— Qvinnovän- skap; af Adolf Hellandér.
— Spinnvisa; poem af Amalia Fahlstedt.
— Fur att glömma; skiss af Anna Wahlenberg.
— Julseder.
— Ett hem; skiss af Elna Tenow.
— Bleuetle.
Komposi- tion för piano af Markisinnan de Giiell.
— Stockholm; poem af Daniel Fallström.
— I D U ..... kr.
G: 50 3: 25 1: G5 N StotliiiayieES Idun (ensam) I / I år kr.
4: i / 2.
2: ' / • &gt;.
1: befordringsafgiften Prenumeration Modetidningen (ensam) I / I år .. .kr.
5 1 / 2.
.
l / 4 ».
D inberäknad.
U N har torde ske oförtöfvadt.
uteslutande Upplagan mest spridda tidning för fruntimmer sverlden.
fasta abonnenter, inga lösnummerköpare.
utgör nu inalles I D U N S Mode- oeh Mönster-.
Tidning är Skandinaviens " b i l l i g a s t e modetidning - — för så vidt pre- numeration sker i samband med I d u n då priset endast blir 65 öre i qvartalet.
Se annonsens midtfält!
|11,000 e x.
deraf postupplagan (enl. officiella siffror) 7, 6 5 0 ex.
Densamma utgjorde vid 11888 års utgång endast 4,750 exemplar.
Bästa och billigaste annonsorgan för dem, som önska träffa qvin- norna och hemmen med sina annonser.
Byrå och expedition: 48 Drottninggatan IfiQASextionde 48. årgången.
Talrika ledande artiklar.
Lifiiga skildringar skildringa: af dagens händelser.
Snabba nyheter.
En skilda telegram.
Många korrespondenter.
Underhållande följetong.
Affärs- och sjöfartstidning.
Stor annonstidning.
^Irsprenumeranter gratis den vackert utstyrda upp- fi^J^J ' ^^ * fe fe Hufvudredaktör: E R N S T B E C K M A &gt;.
slagsboken » Medborgarens årsbok 1890 » af Qustaf A. Aldén.
fe Innehåll bland annat: personal och statistiska uppgifter för Sverige oeh utlandet, minneslista för 1890, vigtigare fe händelser 1889 m. m., m. m. o T l Nytillträdande årsprenumeranter i landsorten å s t o r a upplagan erhålla, efter insändande till byrån af postqvitto med intyg, gratis den under förra året införda högst intressanta följetongen T ^ å i i t a J F j i i d r a r af F. Anstcy, 294 sidor stor oktav (motsvarande ett boklådspris af minst 2: 50.)
Stora uppl.
: 1 2 k r.
, fjerded.
år 3: 5 0, 1 mån.
1: 3 5.
Lilla (landsorts-) uppl.
: helt år 7: 5 0, fjerded.
är 3 fe k r.
, 1 mån.
7 5 öre.
Aftonbladet meddelar särskildt talrika Stockholmsbilder, interviewer och kåserier.
Prenumerantsamlare och lösnummerförsäljare g o d a vilkor.
Anmälan Klara Vestra Kyrkogata 7. fe Iduns panoptikon; af Sccevola.
— Julrosor; af fe M s i r k.
!
Stora upplagan går i press samtidigt med de för följande dag daterade morgontidningarnas landsortsuppla Bi.
— Aprilmolnet; Skiss af Vilma Aftonbladet har gått i författning om anskaffande af en ytterst snabbtryckande R o t a t i o n s p r e s s, efter hvars erhållande tidningen beräknas, trots upplagans storlek, kunna tryckas och till hela sin talrika läsekrets expedieras på något öfver en timme i stället för tre.
Obs.!
I början af nästa å r S k i l d r i n g a r f r å n E g y p t e n af G (ustaf) jtfetzim).
Profprenumerera för en månad med 75 Öre å Lilla (landsorts-) uppl.
eller å Stora med 1: 25.
[G8T] rroiprenumerera ror en manaa mea / o ore a Lilla (landsorts-) uppl.
eller a s t o r a med \: 20.
[0811 Lindhé.
— Granen; poem af Eline.
— En glömd för- fattarinna; kulturhistorisk studie af ~ Schöldström.
- Julbordet; af O. II.
D.
Glöm ej de fattiga; af Maria.
Handarbete.
— Matlagning.
— Bakning.
— Huskurer.
Toaletten.
— Bostaden.
— Tvätten — Slagt.
— I Juletia.
; fe fe fe fe V
På Utförsälj Wilhelm Billes förlag.
Huru männen fria.
Den ödesdigra frågan med dess svar Eleganta Promenad- aoderna rockar färger, af och fodrade PaletOtS med y l l e uti moderna eller siden, vadderade Supé- och Afton- kappor, Grå verkspels- kappor.
Agnes Stevens.
Pris 2: 25.
Böcker för ungdom eleganta som på Wilhelm Billes förlag: Kall© Hjelms barndomsminnen, af honom sjelf berättade.
Upptecknade af C. O. Berg.
Med talrika illustra- tioner.
Pris karton.
1: 50.
Vid Klippforsen.
Berättelse af Johanna Spyri.
kappor, Pris karton.
50 öre.
utförsälj as rättelse för barn och barnavänner.
Pris karton.
2 kr.
Silia.
Berättelse för unga flickor.
Pris karton.
2: 50. liiSSllla.
Berättelse från folkvandrin- garnes tidehvarf af Felix Dahn.
Pris häft.
2 kr., inb.
2: 75.
Nunnekriget i Poitiers.
Berät- telse från folkvandringarnes tidehvarf Felix Dahn.
Plysch, Brokad, Mattelasé Morgonro * Wiseli finner rätta Tagen.
Be af Alla moderna Dam- utförsälj as.
från 10 till 50 kronor pr stycket.
Pris karton.
1: 50.
Louisiana.
Berättelse af Fr. H. Burnett.
Pris karton.]
: 50.
Ovälkommen af Fl.
Montgomery.
Pris karton.
3 kr.
Nederländernas frihetsstrid.
Historien om den Nederländska re- publikens uppkomst af I.
L. Moiley.
Pris häft.
i 4 delar 15 kr., inb.
i 4 band 21 kr.
[684] Hvar finnes maken Maltose Purnpernlckel.
TJumpernickel är ett öfver hela Tyskland välbekant, af råg tillverkadt * bröd, som alldeles skiljer sig från vanlig ankarstock derigenom, att det ^har undergått en särskild bakningsmetod, som gör det värdefullare som närings- medel och samtidigt mycket lättsmält.
Dessutom har mit fabrikats näringsvärde genom Utsättning af MaltextraJzt blifvit ytterligare fÖrhöjdt Maltose Putnpemiclzel häller sig frisk i lång tid.
Försäljes å 25 öre pr st. i min hufvud försäljning och filialerna.
C. W. SCHTJMACHEEi, - | ry [445] Norrlandsgatan till " Jixaminator ", lärorikt och nöj- samt tidsfördrif för ung och gammal?
ingenstädes!
Något sådant har den ärade allmänheten icke sett.
Exami- nator ger sjelf roande och lärorika frå- gor och svar, är en prydnad i hemmet och kommer att köpas af alla.
Emedan både uppfinning och tillverkning äro svenska, kan den säljas så oerhördt bil- ligt som 2 Kr.
pr st. Beqvirera genast, ty de massor order, som ingå, göra det annars omöjligt expediera dem till jul.
Kan endast fås hos mig eller mina Agenter.
Ingående order expe- dieras i den ordning de inkomma.
E x - pedieras endast, om förskottsliqvid in- sändes till r Eleganta Presentkort M l FÄiI, Finspoiig.
större parti » Mim Vid (Om 20 öre i 1 frimärken insän- \ das till Skaridi- / navisk Modetid- il ning, Stockholm, {erhålles pr om- samt rabatt!
Iduns Mode- och Mönstertidning It gående ett ele-) gant 20- ä 24- \ sid. profnummer /, i fint koloreradt) omslag afdenlö- (pande årgången.
för endast å r [t b Hä a ftet r inn a ehål- 20 E ÖRE.
j ndast n:r 1 — M det präktiga brud-f utstyrselnumret j — betingar ett (1 pris af40 Öre.)
Tio n:r lemnas (föri,5; 20för2,50.1 0 Silfver-, Granat- Fan LD " tasi-arbeten.
Stort lager.
D9~Billiaast hos-fM J.
A B0IJE, [G05] Vesterlånggatan 45.
44 1890 Drottningatan.
48. i s: Idun ensam: helt år kr.
4 hälft år » 2 qvartal » 1 fr fr fr I » r Idun med Jtfodetidningen: fr helt år kr.
6: 50 fr hälft år » 3: 25 fr qvartal » 1: 65 fr befordringsafgiften inberäknad.
fr För reqvisitioner från landsorten, som lättast ske medels post- anvisning, då å postanvisningen den persons namn och adress utsat- fr tes, hvilken skall hafva tidningarna, tillägges till ofvanstående pris fr 25 öre som öfverfiyttningsafgift.
I hufvudstaden kunna reqvisitioner fr likaledes ske pr bref eller brefkort, om porto bifogas.
fr Med utmärkt högaktning fr Frithiof Hellberg, fr tillhandahålles å Iduns byrå, 2, \ ler mer än 50 yp- v pérliga illustrat.
\ jemte beskrifnin- (gar öfver dragter, \ hattar, handarb., (monogram m. m. fr fr fr fr fr fr [670] R Å W L Ö S A - Min nya priskurant öfver rikhaltiga förråd^ af alla slags - o - plantskole-^ artiklar^p^ v utkommen |^ [4S3] oeh tillsändes franko.
* ~^H » Helsingborg •NI P.
Non 1889 JENSEN Plus Guldmedalj London 1884 Prisbelönad Antwerpen 1885. i sept.
Ultra.
Guldmedalj London 1885, Prisbelönad Köpenhamn 1888.
Arraks-Punsch Medail e d ' 0r belönad med (Första priset) Redaktör oeh utyifvare.
% vid Verldsutställningen i Paris 1889.
[668J
O v i l k o r l i g e n A l l d e l e s n y t t!
d e n n y t t i g a s t e J u l k l a p p.
(The Patent Darning Weaver) för stoppning af strumpor, duktyg m. m.
S a n d v ä f a p p a r a t e n Utfaller Pris: Q,öO.
apparaten icke till belåtenhet, tag-a Sändes portofritt vi h o n o m till b a k a, o m till l a n d s o r t e n emot han portofritt återsändes.
insändande af OUMBÄRLIG 12,80.
OBS.!
SPARAR GÖR Order emoltagas äfven genom IDUNS UT- BÄTTNINGSBTBÅ, Stockholm, I HVARJE HEM.
T I D OCH ÖGON.
STRTMIP S T O P P N I N G TILPETT NÖJE.
LAGAR DUKTYG OCH SERVIETTER UTMÄRKT VACKERT.
TRADE MARK.
HANDENS STÄLLNING V I D ARBETET.
1 ETT B A R N K A N P Ä A P P A R A T E N S T O P P A S T R U M P O R BÄTTRE OCLI P Å M Y C K E T K O R T A R E T I D ÄN CN ÄLDRE K A N P Å DET G A M L A V I S E T.
— X ' R Y C K T A B E - S K R I F M N J F A R P Å A P P A R A T E N S A N V Ä N D A N D E S A M T FLERE UTTALANDEN FRÅN UTLANDETS P R E S S M.
I N.
B I L O G A S H V A R J E A P P A R A T.
STOCKHOLM 8 Sturegatan P E E f J Y 8.
F.
X * X T Ö K &amp; SÄLJES E N D A S T B O S STOCKHOLM G:©.
18 Jaliöbsgatam 18.
[659J irmin » » » » » » » » » » » » I N R A T T » » » » » » » » » » » » » » » » » » a » » T7TO P e r m a r t i l l I d u n 1889 Etui- &amp; Portföljfabrik.
finnas nu tillgängliga i på samma gång ELEGANT och P R A K T I S K U T - STYRSEL, 6å att dam och smuts ej häfta vid dem.
De tillhandahållas dels i B L Å T T O C H G U L D, dels i R Ö D T O C H Telefon 49 70.
Specialaffär för alla slags m o n ^ &gt; teringar.
G U L D med K L O T H R Y G G.
36 &amp; 38 ^ Hamngatan STOCKHOLM.
Eleganta julpresenter.
1625] Goda varor.
Billigt pris.
Ferm expedition.
lämplig julgåfva.
Hvad skall jag gifva mina fruntimmer till jul?
o i • n 2 3 ö r e.
Inga permar expedieras, utan alt beloppet först insändts antingen medels postanvisning eller ock i sparmärken (EJ frimärken!).
Efter er- farenheten från förra året, vilja vi enträget uppmana Iduns läsarinnor att med första insända sina reqvisitioner, på det de må vara säkra om att ej komma, sedan upplagan, som på förhand bestämmes, är slut- såld.
O B S.
!
Dem af Iduns läsarinnor, som sakna n:r 7 och 9 för detta år, meddelas, att dessa nummer komma att nytryckas på nyåret, för så vidt minst 100 anmälningar härom, åtföljda af reqvisition på permar, ingå.
För öfrigt kunna öfriga nummer af årgången erhållas till komplettering mot insändande af 15 öre i frimärken pr nummer.
Permar till Idun kunna ock användas till Svensk tillverkning.
På A D O L F B O N N I E R S Priset är i år 1 K.
r o n a Med utmärkt högaktning förlag utkommer till Julen: Frithiof pii Red.
Hellberg o. ulgifvare af Idun.
G) H&gt;: (NIT) I (NI&lt;OI (N; *) I (N !TTWCTCTM^ En samling råd och upplysningar för hemmet och hushållet.
Bearbetning från tyskan af O.
H.
D.
Med 68 U P P L Y S A N D E TRÄSNITT.
.
H H H H, ' - I R - UPPSLAGSREGISTER OCH U r (wo) A U G. HOFFMANNS T E R af K.
F R E D I N.
A.
M E E E V.
Pris häft.
2: 25, inb.
3; 25.
O n k e l A d a m s portfölj.
Bfterlemnade skrifter i urval | af Pianofabrik och Magasin, | 50 Regeringsgatan 50.
C.
A.
W E T T E R B E R G H.
Pris 4: 50.
Prinsessan oel Snun.
Generalagent för verldens FÖRSTA PIANOFATORIK [632] | ^ t d n w a y &amp; Sons, Newyori.
Sag-odikt F a t t i g t f o l k.
Berättelser af af Julexposition [667] af vackra och nyttiga Fruntimmersarbeten.
K underlättar bokens BsLsfra.
jtxlgåf-u-a.
f ö r d a n a e r l Klaraöergsgatan 23 I dikter Pris häft, 3 kronor, inb.
5 kronor.
användande.
Obs.
D DANIEL andra af E1 &gt;V.
1 &lt; = L I = L C = I I = J C = I ± = 1=1^=3 C = ± förlag: A R B E T E N A F S I ESISLTA F Ö R F A T T A R E.
IVYA VÅJ \ 1 '.
L R - I R - F.
H H ' - I Pris: 3: 50, inb.
4: 50.
Ur det rika innehållet anföra v i: Våra näringsmedel och deras näringsvärde.
Inköp af närings- medel.
D e råa näringsmedlens förvaring.
Inläggning och konservering.
Näringsmedlens tillredning.
Vattnet i hushållets tjenst.
Kokkärl och hus- geråd.
Arten och beredningen af olika slags blandningar.
Spiseln och ka- kelugnens skötsel.
Ordningen i hushållet.
Tvättens behandling.
Fläckars borttagande.
Sprit- och fotogenlampors behandling.
Striden mot ohyra i huset och köket.
Praktiska vinkar för varma och kalla dagar.
Helsovården i familjen.
I sjukrummet.
Ett omfattande J Wilhelm Bittes K.
I 1 £ = = 3 1 G.
M E L I J F.
Rikt illustrerad.
Pris kart.
2: 50, inb.
5 kr.
Ettguldhålsband med medaljong finnes till salu i leksaksboden, Vester- långgatan 66.
[690] A.
11 A F GEIJCRSTAM.
Andra samlingen.
(683) _ — 1 B S 3 C S S 3 C=7=3 Pris 2: 75.
I — 11 —,, — I • II — • • 1• — • • 1
ombesörjer genom fullt kompetenta personer uppköp i alla möjliga branscher gratis åt Iduns och Skandinavisk Modetidnings abonnenter och för uppdrag åt andra mot en obetydlig ersättning.
Alla saker skickas mot efterkraf och fä returneras (dock genast) mot fraktkostnaden.
Dubbelt porto torde medsändas.
[241] x x x x x x x x x x x " MUSIK FOE HEMMET " utkommer veckvis och innehåller värdefull musik.
Elegant utstyrsel!
Finnes i alla boklådor och större tidningskontor.
Annonser för bilagan insändas till Redaktionens byrå samt genom Gumselii Annonsbyrå.
1 2 Pris kronor i stället för posten 601] 4:de år 6 hr., qvartalet pr qvartal (13 1,50 nummer) och för restupplaga.
/ \ 1 •I l h C i V UOi Arbetet, hvars bok- lådspris är 20 kr., erhålles numera en- dast genom Iduns Expedition för det oerhördt bil- I liga priset af Etablerade U r " HMS 8^ " " fr. kr.
Silfver-Cylinder-Ur med 2 års garanti.
18 » Ankar-Ur 26 Guld-Dame-Ur, uppdrag- » ning i bygeln 45 » » Guld-Herr-Ankar-Ur 40 1 Regulatorer, lod, slagv .... i 40 3 » fjäder .. » 17 » Amerikanska Pendyler ... &gt; 18 » » Skepps-Ur ... 7 » Väckar-Ur ... » &gt; 6 » Talmi-Urkedjor 2 Nickel- » 75 öre i Urnycklar, Medaljonger.
Glasögon, Pince-nez.
Thermometrar.
Marin- och Teater-Kikare.
på, HUSMÖDRAR, medan sjöfarten är öppen, och förskafft-n Eder utaf min så omtyckta l:a Gotlands novemberfångade Strömming.
Fås franko Stockholm till 12 kr.
för | och 7 kr för \ tunna.
EMU KROKSTADT, [635] När.
H u s m ö d r a r!
TO ECTARUSHEO ISfJ Moderna Sais-ur från §5 kr.
Cds Concentreräd Ättika på flaskor för ut- spädning.
Senap, blandad efter engelsk och fransysk smak, flere sorter.
Beefsteaksauce.
H oj a, flere gånger pris- belönade och fullt jemförliga med de bästa utländska fabrikat.
Tillhanda- hållas hos Hrr specerihandlare.
[95] S Lämplig Julpresent!
!SS " Sjelfbindaren ", afsedd för inbäft- ning af Musikalier, har i dagarne blifvit tillgänglig i marknaden.
" Sjelfbindaren " sätter hvar och en i tillfälle att sjelf inbinda sina musikalier utan att på något satt behöfva söndersticka dem.
" Sj elf bindaren " förekommer den i hvarje familj vanliga olägenheten afsöndriga nothäften.
" Sjelfbindaren " tillverkas i 3 qvalitéer till pris resp. 3, 4 &amp; 6 kr.
af ' H, W. Stare, Fabrik för Räkenskapsböcker, Klarab.-g.3j.
" Sjelfbindaren " säljes hos hvarje Mu- « " - i-,samt de flesta Bok- &amp;.
Papj&gt;ersha ?idlare.
[689] [G.
27514] 1844.
63 Slussplan 61 Telefon 2149.
Försälja goda, justerade 5 o &lt; x x x x x x x x x •E / .F !f|E.
å Urmakare o. Urhandel.
Iduns Expedition.
Försöken Th. Winborg &amp; i Stockholm tillverknngar af Prenumerera C. F. Laurins Söner endast 12 kronor.
nu öre.
Redaktionen af ' Musik för Hemmet ».
Sändes mot efterkraf eller 4. efter mottagen kontant l i q v i d.
.
Passen 15 Stockholm i oktober 1889.
1 [633] lösnummer 1,50- 4 ?$ äro enligt vårt lands mest framstående orgelkännares utlåtanden de " bästa, som hittills tillverkats i Sverige.
Dessa orglar voro ock de enda, som vid senaste Köpenhamnsutställningen prisbe- löntes med medalj.
Största lager i Skandinavien.
[636] Skandinaviska Orgelfabriken, H u s m ö d r a r!
Kontor och Utställning: S t o c k h o l m, Mästersamnelsgatan 24.
Kasten aldrig bort gammalt stick- [627] ylle!
Undertecknad emottager jemte ull äfven gammalt ylle till spinning, Tolf konstnärligt utförda teckningar af Heinrich.
H o f m a n n, I inlagda i en finfin guldpressa d kartong finnes ännu qvar obetydlig pr Skandinaviska Orgelfabrikens KAMMARORGLAR Af J E S U L I F En julgåfva för kristliga familjer en för C.
F, Laurins Söner Urhandel [604] cd väfning (för hand), schal- och filtbe- redning.
Hos mig spunnet s. k. tras- garn är bevisligen det bästa och vack- raste, som kan erhållas.
Spånadslönen den billigaste i Stockholm.
Berednin- gen af filtar oöfverträffad.
Otto Elmgren, [293] Vesterlånggatan 66.
Engelska Magasinet är flyttadt till 49 Regeringsgatan, 1 tr. Höstlagretnu inkommet.
[5821 Intabi-Kaffe är det erkänd t bästa, billigaste och helsosammaste kaffesurrogat.
Finnes i hvarje väl fournerad specerihandel i Stockholm och landsorten samt i parti och minut hos ^ £• 2.
Stockholms Kaffeaktiebolag.
[384] R o m och.
p r o f v a vårt ångrostade och malda HuS- ä 95 öre pr \ kilogram = 80 öre pr skalp.
Beredt af prima Java eger det en lin och angenäm smak, är helsosammare än vanligt kaffe samt medlör genom sin dryghet ytterst stor besparing.
hållSkaffe Stockholms Katreaktiebolag, N:r 4 Klara Östra Kyrkogata N:r 4.
Allm.
Telefon 244.
[285] GUSTAF HOLMBLOM 8 KAPP F A B R I P fil 3 8 Vesterlånggatan 3 8 Nedra botten, I o. 2 tr. upp.
,, J207] Pianomagasin.
Flyglar, Pianinos, Tafnar och Orglar från in- och utländska utmärkta Fabriker till de billigaste priser.
För instrumentens bestånd ansvaras.
Äldre Pianos tagas i utbyte.
OBS.
Ständigt lager af Flyglar från Bliithner och Pianinos från G. Schwechtens berömda fabriker.
GUST.
PETTERSSON &amp; Komp., 38 från Regeringsgatan 38.
Flyglar, Tafflar och Pianinos J.
G. Malmsjö.
[35] CD CO
10°| 0 För hushåll att beakta.
1 0 | 0 0 Vid kontant köp lemnas å alla i vår priskurant upptagna artiklar r a b a t t 1 0 p r o c e n t, äfven om endast en liter spirituösa eller en butelj vin tages.
E l e g a n t a L e f f l e r [493J P r e s e n t k o r t (med ett musikstycke) säljas från 1 kr.
till högre pris.
&amp; W Särdeles lämplig julgäfva ål damer!
10° Hötorget O m t y c k t a U M u s i k n y h e t e r efterträdare.
n:r 6, hörnet S M af Ö L OO I K för Piano.
Holländaregatan.
D R 10°, A iierel E t t ffodt oförfalskadt Kaffe t o r d e s ä k r a s t e r h å l l a s i Kaffe- och.
T e i m p o r t h a n d e l n S é r é n a d e i t a l i e n n e af Del Valle de Paz: — 75 T i t a n i a, Capriceietto af Halley 1: — O t e l l o, Potpourri af Verdi 1:50 3 8 Drottninggatan 3 8 Allm.
Telefon 4 4 5 9.
Dansmusik: Musik c &amp; C; o.
Vinboiaget Brages M i n s d u?
Vals af Ducommun Ii — F r å n R i v i e r a n, Vals af Ivanovici 1: — C e r i s e, Vals af Deacon 1: — L e n a, Vals af Buealossi 1: — • T e n n i s -, Polka af v. Stedlngk — 50 L y c k a t i l l!
Polka af Kjellander — 50 M e d C h i c, Polka af Stark — 50 M i d n a t t s - P o l k a af Waldteufel ... — 75 M a r i a, Hambopolska af Sjöberg — 75 F r i s k t lif, Hambopolka af Manveloff — 50 I s a b e l l a, Schottiseh af Seddon — 50 R e v y - F r a n s ä s af Berens — 75 40 Drottninggatan 40 Marscher: Instrument W i e n b l e i b t W i e n af Schrammel — 50 D e t u n g a S v e r i g e af Kjellander — 50 K a n t o n n e m e n t s m a r s c h ur » Flickornas Gossar » af Kjerulf — 50 L e P é r e l a V i c t o i r e, Fransk marsch samt af L. Ganne: Musiklånbibliotek för Piano, 2 händer — 75, 4 händer 1: — (cirka 7 5, 0 0 0 nummer) » » &amp; violin 1: —, Piano &amp; flöjt 1: — Eeqvisitioner från landsorten å ofvan- A b o n n e m e n t s Y i l k o r e n lör stående populära musiknyheter expedieras, enkelt musiklån äro: för helt år 10 kr., hälft är 7 kr om de öfverstiga 3 kr., f r a k t f r i t t.
qvartal 5 kr., månad 2 kr.
Stränghandel På dessa i Sverige o. utlandet patenterade o. prisbelönta Stickmaskiner kan man efter 2 il 3 veckors öfning tillverka nästan allt hvad af ylle eller bomull behöfves i hemmet.
Se vidare annonsen i Idun den] och 8 februari d. å.
Stort lager af Abonnenter i landsorten erhålla dubbelt antal nothäften.
[680J Instrumenter J.G. Hammars, r Stor värmeförmäga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning- Pris: enkla med en veke 4 il 6 kr., extra solida 8 kr., med två vekar 12 kr.
och med tre vekar 18 kr.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje köpare.
T226] S0 &lt;rt- ct- tt 0 T M Lampkök.
T T T T a och Strängar.
T T r [99],.
, | s a l a T T T T T S U C H A R D.
från den förnämsta firman i Palermo ä, 1 kr.
25 öre per butelj.
, 18 G u l d - Vid kontant köp af minst 6 but lemnas20 proe.
rabatt.
Leffler och Silvermedaljer; Hötorget 6, hörn.
afHolländargatan.
[492] oo o 30 Malmskilnadsgatan » Suchard ' s et- ta 1 CD S- crtj sa t \ H.
i.
xn SACKMANN 5 3 Drottninggatan 5 3 e. Ef &amp; O: o CD R A l l m ä n t g?
85 ö CD S n ö r l i f 21 3 framför " L a H e r v r i c K.ongl.
2 7 andra e r k ä n d t såväl i höga s o m låga former, 25 o cr ^5 H Makarts-Buketter Alla fördelar G u l d m e d a l j vid sorterl lnidtrii b ä s t a G - r a c i e u s e ", finnes endast att erhålla hos i alla L a b a t t, Tillsändes, o m lifvidden uppgifves finle^ar, Ivaraf profver pa begäran sändas.
Hofleverantör, D r o t t n i n g g a t a n decimaltum.
ställningen i Paris 1889.
Extra l:ma qvallté K.
M.
LUNDBERGS 2 7 Stokholm.
Obs.
Cacaopulver, Cacao Soluble, ett rent lösligt pul- ver i bleckburkar på J, \ och | kilo, är drygt, välsmakande och närande.
Af SucharcTs Cacaopulver fär man 100 koppar på J kilo.
[21] 5 « - w ef Prisknraater gratis.
CO w jo: Fabriksmärke.
H * 3 ^toc^holm.
3 " &lt; &gt; » 3CJ o 8&gt; t et | g ¥ I o Chocolat.
Erkänd utmärkt qvalilé.
Samtliga Suchard ' S Chocolader äro garanterade ren Cacao och socker utan tillsats.
Such,ard ' s Praliner, Gianduja, Noisettes, Nougatines och andra dessertchocolader rekommenderas.
&amp; C: o.
J.
G.
HAMMAR., Si Suchard ' s Bosättningsmagasin i centimeter 7 eller pi] 490 Storkyrkobrinken 7 Stockholm.
[257^ STOCKHOLM, GERNANB-TS BOKTRYCKERI-AK TIEBOLAG
