# ID: svediakorp-per724
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1889
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,277
# sentences: 878
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 11 oktober 1889.
N:r 41.
B yrå: Tidningen kostar Drottninggatan 48, en tr. endast 1 krona för qvartalei Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvclser).
Utländska annonser 00 ure ruden.
postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnummerförsäljning.
Tjena!
vare vårt valspråk.
2:dra årg.
Utg-ifning-stid: Redaktör och utgifvare: Prenumeration sker h v a r j e helgfri fredag.
FRITHIOF H E L L B E R G.
Infaller helgdag på fredagen, ut- I landsorten: a postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, i bok- Träffas å byrån kl. 10 — 11.
gifves tidningen näst föreg.
eller A l l m.
Telef.
6 1 4 7.
Men h v e m?
H v e m representerar Alla.
alla?
Th. jag måste naturligtvis snart nog sätta henne in i hennes sysslor. » Ett råd af fru Haraldsson.
» Naturligtvis, men ' andligen ' kan ni ju Meddeladt Iduns läsarinnor genom Avc.
ändå sluta främlingen i famn. » » Jag hoppas det, men frågan är, om äf- JM / TJ) U har jag beslutit ta en barnfröken i ven hon vill sluta sig till mig, då det kom- " M^ * * &gt; huset; men, vet fru Haraldsson, att mer an på att fastställa hennes dagliga göro- sedan saken blifvit afgjord, har jag allt fått mål.
Och hvad kan jag egentligen kräfva af en del att tänka på, och nu, då jag händelse- henne, utan att såra och utan att — pjoska vis träffar er här på ångbåten, måste ni höra bort henne och sjelfva saken?
Jag förstår mina bekymmer. » nämligen, att dennas framgång beror på, huru » Det är väl eljes meningen, kära fru V i l - vi, sam först upptaga tanken, föra den fram berg, att den unga, bildade qvinna, som vill i lifvet. » åtaga sig vården om barnen, skulle befria er » Känner ni eder blifvande hjelparinna? » från en del af edra bekymmer.
Men s e ' här » Nej, tyvärr; det är en sak, som blifvit är plats på soffan; sitt ner, så få vi spraka förmedlad genom väns vänners vän; jag vet om saken! » blott, att det är en bildad flicka af särdeles En lätt dimma låg likt ett flor öfver haf- god familj, hon är tjugusju år gammal, och vet, i hvilket solen sjönk som en röd strål- hon har bedt mig kalla henne du genast, på lös skifva; ingenting, utom vågornas sakta det hon ej måtte komma att känna sig främ- sqvalp mot ångarens skrof och propellerns mande.
Skall jag så genast be henne säga taktmessiga arbete, störde tystnaden på det du till mig? » rymliga akterdäcket, der passagerarne sutto » Det är ju ingalunda nödvändigt, då ni i dåsig ro och hängde öfver böcker och tid- dels är husmor, dels äfven äldre än hon.
ningar.
Edert hjertliga du skall säkert göra henne » Kära fru Haraldsson », började fru Vil- varm om hjertat, på samma gång som det berg, då de två damerna kommit i ro på ingifver henne en känsla af, att hon har fått soffan bakom aktersalongens vägg, » ni får ej ett stöd, en auktoritet att hålla sig till, un- ta illa upp, då jag så här förutsätter, att ni der det hon gör sig husvan.
Senare ordnar delar » Aves » och » Hois » åsigter om barn- sig frågan om tilltalsordet er emellan rent af af vården. » sig sjelf samt blir det naturliga uttrycket för » Ni vet ju, att jag är af samma tanke som det innerliga förhållande, hvilket genom bar- nens vård och uppfostran måste uppstå er de rörande denna angelägenhet. » » Ja, men författarinnor och författare se emellan. » ofta en sak i fågelperspektiv, tjusas af taf- » Så har jag äfven tänkt mig det.
Men lan, som ligger nedanför dem, men bry sig så kommer det — handgripliga.
Jag har ju ej om detaljerna — » en flicka om fem och ett hälft år, en tre- » H-m! » årig gosse och nu lilla Elly, som jag just » Men vi husmödrar måste tänka på hvarje rest från på ett par dagar, emedan hon skall detalj af en sak, som rör hemlifvet.
Ser ni, vänjas från bröstet — min syster är för till- jag ämnar visserligen bjuda min ' barnfröken ' fället i mitt hem — hvad skall nu min med- stora famnen och det, så att säga, både le- hjelperska — jag tycker ej om titeln barn- kamligen och andligen; men lekamligen kan fröken!
— företaga sig med dem? » jag ju ej bara stå och omfamna henne, utan » Det samma som alla barnvårderskor, det: lådorna samt å tidningskontoren.
nästfölj.
söckendag.
Pligten.
Vischer.
är klart; eljes blefve hushållet ju betungadt med flere medlemmar än under ' baroflicks- tiden ', och det är ej meningen. » » Alltså menar ni, att fröken Astrid von Helm — så heter hon — skall lära lilla Elly gå samt bära henne på armen, när så behöfs? » » Ja, naturligtvis, när ni nämligen ej sjelf förbehåller er rättigheten att syssla med Ki- lan.
Men jag känner händelsevis fröken von Helms närmaste vänner och vet äfven, att hon försökt lära sig grunderna för en förnuftig barnvård, och till denna hör, att barn ej allt för mycket sitta på vårderskans arm.
När de ej sofva, ha de små det mycket beqvä- mare på en madrass eller god matta på golf- vet, som ni j u v e t » » Men skall hon då draga eller skjuta barnvagnen ute i promenaden bland folkvim- let?
Kommer det ej att genera henne? » » Jag tror, att detta skulle ännu mera ge- nera lilla Elly och hennes syskon, ty en myc- ket besökt promenadplats är sannerligen ej något passande ställe för barn.
Astrid kom- mer helt säkert att uppsöka mera stilla och mera lämpliga platser, der hennes små skydds- lingar få leka och andas ren luft i ro och fred för en mängd vuxna personers tanklösa nyfikenhet, anmärkningar och pladder.
Barn leka bäst med barn. » » Det är sant, och jag tror, att jag sjelf följer med Astrid och småherrskapet de för- sta dagarne åtminstone. » » Det förstås, att ni gör, och får ni bara en gång smak på att se barn leka under förnuftig tillsyn, tar ni nog ofta er den fri- heten att följa med Astrid och småttingarne.
Kanske ni till och med stundom ber henne öfvertaga er del af de husliga bestyren, me- dan ni drar ut med dem ensam; så der na- turlig kan man ju bli, då man tager en sak på rätta sättet. » » Men så måltiderna.
Äldsta plantan, Sig- rid, har börjat att sitta vid vårt bord bred-
Idun u t k o m m e r I h u f v u d i t a d e n hvarje h e l g f r i f r e d a g o c h k o t t a r f ö r e t t qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt.
— vid mig; men Gustaf äter i barnkammaren, och lillan får ju matas; hur skall det då ställas till, så Astrid sjelf får mat på hygg- ligt sätt? » » Jag antager, att lille Gustaf får enkel, sund barnmat, och att den del af er dagliga kost, som passar för de små, är så pass ti- digt färdig, att Astrid i lugn och ro kan ge både Gustaf och lillan deras mål, innan den öfriga familjen sätter sig till bords och hon sjelf behöfver infinna sig hos er i matsalen. » » Gustaf är bråkig och vill ha sin vilja fram; eljes skriker han vildt, och då blir min man ur lynne; derför måste jag alltid, under våra måltider, låta en af pigorna kom- ma in i barnkammaren och roa honom, så han ej skall väsnas och väcka lillan. » » Kanske gossen brukar slänga sig på golf- vet, skrika och stampa, när han ej får allt, som han vill ha det? » » Jo-o, just så, och det vill jag ej, att min man skall märka.
— Gösta tål säkert ej kroppsaga, han är så spädlemmad och fin. » (Slut i nästa n:r.)
* $ * I |~ \ i i k i I U U IN t i d n i n g e n I n n e h å l l e r nästan u t e s l u t a n d e o r i g i n a l b i d r a g.
— U p p g i f å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t n a m n o c h a d r e s s s a m t e r l ä g g e n k r o n a, så er- Den forna örtagården vardt vildaste skog, igenom brustna hvalfoen vårsolen log, och gröna mossan smög sig öfver korgolfvets häll, och fåglarne der sjöngo från morgon till qväll.
De bygde ä hvilken de sjöngo ett vårens sina nästen kring glömd sarkofag, mästarhänder mejslat blida drag; rundt om grafven i rosornas doft reqviem öfver multnande stoft.
Och trädens kronor skugga drottningens lägerstad, som göms, när hösten kommer, af gulnade blad, tills vårvind sopar bort dem och strålande sol nr töande drifva väcker sippa och viol.
Edvard Fredin.
Granris.
S k i s s af E.
U. an blir alltid så vemodigt stämd, när man ser granrisets mörka grönska sticka af mot de grå gatstenarne; det är ju också en sorgens symbol.
De hvita lakanen för fönstren, de svartklädda menniskorna och — granriset säga oss alltid, att den grymme liemannen åter skördat ett offer.
Requieseat!
* d &gt;eh unga drottningen på sotsäng lion låg; men genom öppna fönstren hon vårgrönskan såg: der lyste äppelblommen, der doftade lind, och heta linnet smektes af örlagårdsvind.
Med magra fingrar knöt hon af väpling en krans: om ängarna hon drömde i majdagens glans, om skogen, ack, den svala, som susade mörk med röda nyponsnåren mellan fura och björk.
Ty mer än kungaborgens glänsande ståt hon älskade dock skogens mossiga stråt; der älskade hon vandra ofta, dagen lång, lyssnande till suset och fuglarnes säng.
Solen, en blek höstsol, kastade sina svaga strålar genom det öppna fönstret och lyste på en svart kista, som stod på ett par stolar midt på golfvet.
Det var en sådan der van- lig svartmålad kista, som de fattige måste skänka sina döde.
Den inströmmande friska luften och doften af granriset, hvarmed golfvet var beströdt, blandade sig på ett egendomligt sätt med den qväljande liklukten.
Der följde hennes blickar dagrarnes lek.
.
.
Men sjunket lyste ögat, och kinden var blek, och snart hon ej förmådde att vandra dit ut, och sven som tärna visste, alt det led mot slut.
Den döde var en helt ung man.
Allhär- jaren hade ej förmått utplåna de sista spåren af en skönhet, som en gång måtte hafva varit af mindre vanligt slag.
Frid låg öfver de bleka dragen, ett mildt leende krusade läppar- Och konungen han trädde i kammaren in.
ne, och en lock af det mörkbruna håret hade Hon log och sade: » Sätt dig, käraste vännen min; och tack för år som flyktat, för kronan som du gaf; — liksom gäckande smugit sig ned i pannan.
men ack!
jag vill ej läggas i stenmurad graf!
I handen höll han en liten bukett — de sista höstblommorna från den lilla trädgården der » Det är så kallt dernere, jag älskar sol och vår utanför.
I dag skulle han begrafvas.
Ännu och vill, alt fåglarne sjunga requiem kring min bår.
en sista blick skulle hans närmaste få kasta Hvad bålar namnet ristas i gyllene skrift i på det så kära ansigtet — och s e d a n.
.
.
?
Nej, lofva mig att reda i skogen min griftl skola träden skugga drottningens lägerstad, som göms, när hösten kommer, af gulnade blad, tills vårvind sopar bort dem och strålande sol ur töande drifva väcker sippa och violh) — Och konungen han kysste den bleknande mund; och trötta ögon sjönko tillhopa i blund.
.
.
Igenom öppna fönstret doftade lind, och den dödas änne smektes af örtagårdsvind.
Men konungen han glömde hennes sista ord: i skumma borgkapellet hon vigdes till jord, och blystöpt kista sänktes i stensarkofag, å hvilken mästarhänder mejslat ut hennes drag.
Der och och och låg hon blek genom målad munkarne de rökverksångor i marmor; och orgelen ljöd, ruta föll qvällsolens glöd, sjöngo både messa och psalm, fylde koret med qvalm.
— Der låg hon blek i marmor.
.
.
Men tiden den giek, och sekel följde sekel i vexlande skick.
Den stolta kungaborgen sjönk i ruin, och öfver ödcmnrar klängde murgrön och vin.
* Ur den i dagarne utkomna: andra dikter af Edvard Fredin.
Vår Daniel och Det var tre qvinnor, som här mist det käraste de egt: sonen, brodern, den trolofvade.
Han var så ung, så lefnadsglad och full af förhoppningar.
Snart skulle de ha förenats för lifvet, de unga tu.
Hvilka luftslott hade de ej byggt, huru lyckliga skulle de ej blifvit allesammans!
Hans lycka var ju äfven mo- derns och systerns.
Han var så tålig, så hoppfull under sin sjukdom.
» A c k jag blir snart frisk », sade han ofta, och så jollrade han som ett barn med fästmön, om huru de skulle ha det i sitt blifvande hem, om huru det rummet och det skulle vara inredt, huru han skulle längta hem till henne från det långa och ansträngande dagsarbetet på kontoret, huru hon skulle sitta bredvid honom med sitt handarbete, när han om aftnarne sysslade vid skrifbordet eller läste högt ur någon god bok.
Men den smygande febern tog allt mera på de sista krafterna, och en afton just i sol- nedgången somnade han in med hufvudet i hennes knä och med modern och systern vid sin sida, somnade den sista långa sömnen.
Nu stodo de der, de tre.
Solstrålarne lekte på hans ansigte.
Hade ej den svarta kistan, svepningen och de andra sorgliga dödsattri- buten påmint om den dystra verkligheten, skulle man detta ögonblick ha kunnat tro, att han ännu lefde, att de trötta ögonlocken slutit sig i en mild stärkande slummer.
Med osäkra steg går den gamla till kistan och sjunker ned bredvid den, omfattande sonens kalla händer med sina.
Hejdlöst strömma tårarne utför de fårade kinderna, och snyft- ningar skaka hennes kropp.
» Min gosse! ...
mitt kära älskade barn! » hviskar hon gång på gång, och snyftningarna bli allt mer kon- vulsiviska.
På en stol vid dörren har systern sjunkit ner, slapt hänga hennes armar ut- efter sidorna, och de af mörka ringar omgifna ögonen stirra på det bleka ansigtet i kistan.
Tårar vägra att längre skänka henne lisa.
Och hon, hvars enda lycka, hvars hela lif han varit, står der med upprätt hufvud, men med marmorbleka drag och stela, onaturligt lysande ögon.
Med släpande steg går hon fram till kistan, lägger sin hand på hans kalla panna, och så trycker hon häftigt en kyss på de stela, blå läpparne.
.
.
» Kom moder!
K o m syster! » hviskar h o n.
.
.
D e följa.
.
.
Ännu en blick.
.
.
Farväl!
Farväl ... för e v i g t.
.
.
I dörren möta de två svartklädda karlar, som af gammal vana anlagt det stereotypt sorgsna ansigtsuttryck, som hör till deras yrke.
.
.
D e skola spika fast locket.
Klockorna i kyrkan började ringa.
— Och så strödde de granris utanför porten.
R o s o r n a s ' vinter vård.
§ ~ nart stundar vintern och med denna en hvilo- tid för flertalet af de växter, med hvilka vi pryda våra boningar.
Till dessas antal höra törnrosorna.
En och annan torde då råka i oviss- het beträffande lämpligaste behandlingen af de samma.
Se här nedan ett och annat derom, o c h skall undertecknad känna sig mycket glad, o m det kan lända någon till gagn.
Remontantrosorna böra fram i september, o m de ej hafva knoppar, d. v. s. blomknoppar, eller äro i blom, ställas på en kall plats inne eller också ute i ett skjul eller dylikt, så att de äro i skydd för höstregnet, samt vattnas allt sparsam- mare.
De få der qvarstå till slutet af oktober eller början af november.
Skulle de derigenom ut- sättas för en 4 ä 5 graders köld, gör det ingenting; tvärtom är det dem ganska nyttigt, särdeles de som skola drifvas.
Mången torde kanske tro, att ett par graders köld är absolut dödande för en i kruka odlad ros, men detta är ej händelsen.
Genom lämplig betäckning kan också flertalet af de i odling varande törnrossorterna uthärda våra vintrar på kalljord.
Hafva de vid den ofvan- nämda tiden ej fällt sina blad, böra de afplockas, men få ej våldsamt afslitas (då man på en växt vill borttaga gulnade blad och de ej vid lindrig beröring falla af, bör man afskära eller afklippa bladet, så skaftet qvarlemnas vid växten, det släpper sedan af sig sjelft).
Nu inflyttas de i sitt vinterqvarter.
En vanlig, någorlunda fuktfri käl- lare, ett oeldadt boningsrum eller liknande lokal passar härtill.
Hufvudsaken är, att de ej få så varml, att de börja växa, eller fuktigt, så att de ruttna, långt bättre är då, att de utsättas för ett
hålles e t t n u m m e r I v e c k a n u n d e r h e l a q v a r t a l e t.
F B r h v a r j e 5 - t a l a b o n - nenter, t o m samlat, och f ö r hvilka a f g l f t e n I n l a n d e t till Redaktionen a f par graders köld, då temperaturen ute blir mycket låg.
De böra vara någorlunda torra, då de in- flyttas i sitt vinterqvarter.
Stå de i en källare, behöfva de vanligen ej vattnas; i ett torrt rum händer deremot lätt, att de torka för mycket.
Detta synes derpå, att de unga skotten börja skrumpna.
Man måste då grundligt genom vattna hela jordklumpen.
Som jorden då ofta skilt sig från krukans väggar, så att ett tomrum uppstått, genom hvilket vattnet rinner, utan att intränga i den torra jordmassan, blir det nödigt att ställa krukan i ett kärl med vatten, tills jorden sugit till sig nog.
Vatten bör dock gifvas dem endast, då det är af verkligt behof, ty af upprepade vattningar börja de växa och skjuta långa, bleka skott, hvilket är ganska ofördelaktigt.
Man har derjemte att tillse, det de ej angripas af råttor, hvilka uppäta barken o c h derigenom förderfva dem.
Fram i februari eller mars, då dagarne blifva längre med mera solljus, kan man åter inflytta dem i ett varmt boningsrum, der de placeras så mycket i ljuset som möjligt.
Ett af hufvudvilkoren för deras trefnad är, att de under växttiden komma i åt- njutande af hela dagens ljus och sol.
Vid inflytt- ningen borttages den öfre jorden, tills man kom- mer till rötterna, och ny fet j o r d påfylles i stället.
Tillika böra de beskäras, så att de få en vacker form, och bör man ej vara rädd att begagna knifven, ty en ändamålsenlig beskärning föryngrar växten och uppdrifver växtligheten och blomster- produktionen i hög grad.
Dock får anmärkas, att de på skotten befintliga öfversta ögonen bringa de tidigaste blommorna, hvadan, o m sådana ön- skas mycket tidigt, beskärningen kan åsidosättas, ehuru till men för växtens utseende.
Under inga omständigheter må till drifning inflyttas rosor, hvilka föregående höst inplanterades i krukor och alltså ej äro rotade i de samma.
På samma sätt som remontantrosorna kunna äfven thea-, bourbon- och månadsrosor behandlas.
Nästan bättre är dock att öfvervintra dem på ljus plats vid + 5 k 10° C. med så mycken vattning, att de ej fälla bladen.
Månadsrosor kunna äfven, o m ock ej med samma fördel, vintern öfver hållas inne i varmt boningsrum.
Blomstervän.
En qvinlig handtverkare och uppfinnare.
I våra dagar, då frågan om qvinnans deltagande inom handtverk och yrken hör till de aktuella, torde följande uppsats, som vi hemtat ur en en- gelsk tidskrift, ej sakna sitt intresse.
För dem, som tilläfventyrs känna håg att slå sig på guld- smedsyrket, men äro ängsliga för, att deras » fy- siska » styrka ej skall förslå, kan detta exempel ur det lefvande lifvet verka uppmuntrande.
Henriette Goulard föddes 1 8 4 3.
Både hen- nes far och en af hennes bröder voro upp- finnare på industriens område.
Då hon var en af tolf syskon och hänvisad till att sjelf förtjena sitt bröd, togs hon ut ur skolan vid 1 4 års ålder och sattes i lära hos en qvinlig juvelerare i Paris.
Under loppet af några få år gjorde hon stora framsteg och blef efter hand betraktad som en konstnär inom sitt fack.
D e förnämsta juvelerare i Paris an- förtrodde henne utförandet af de dyrbaraste guldsmycken, hvilka hon utarbetade med till- hjelp af små sågar af ett hårs tjocklek; man betalade henne, hvad pris hon begärde för sina arbeten.
I en ålder af aderton år äktade fröken Goulard en hr Delong och lefde med honom i ett lyckligt äktenskap under ett par år.
Men en sjukdom, som mannen ådrog sig, gjorde honom oduglig till arbete, och han dog efter tre års förlopp.
Under dessa år måste hon underhålla sin man, sin lille son och sig sjelf.
Den beständiga oron, det oupp- hörliga arbetet nedbröto hennes helsa, och hon blef lam i den högra armen — den arm, som varit familjens enda stöd.
Den tjugu- treåriga modern och enkan emotsåg ett lif fullt af elände och hennes framtid som konst- när var ödelagd.
i p&gt;| i * i i U U IN I d u n, e r h å l l e t e t t g r a t l t e x e m p l a r rfir h e l a d e n t i d, u n d e r h v i l k e n a b o n n e - m e n t e t räcker.
A r o de samlade a b o n n e n t e r n a f ä r r e än 6, t o r d e prenumera- Hon återvann emellertid fullständigt sin själskraft och koncentrerade sin energi på att finna mekaniska medel till att ersätta den förlorade armen.
Hittills var det hennes hand, som hade fört och ledt den fina sågen, medan det föremål, hon arbetade på, var fastgjordt; hon försökte nu att vända om processen och studerade den mekaniska operation, vid hviken sågen skulle kunna fästas och röras i en rikt- ning, medan det föremål, på hvilket man ar- betar, flyttar sig.
Hon sökte använda principen för symaski- nerna på guldsmedsarbetet, men många och skiljaktiga svårigheter mötte henne.
Först gällde det att ögonblickligen kunna hejda sågen, ty ett enda sågdrag för mycket skulle förstöra teckningen och dermed hela smycket; dernäst måste till den snabba rörelsen upp- finnas de rätta dimensionerna, materialets pas- sande sammansättning och egenskaper m. m. Ändtligen, efter många mödosamma studier och experiment, uppfann fru Delong allt, som behöfdes.
Arbetet var utfördt med vidun- derlig noggrannhet och fullkomlighet.
Hon började hoppas på en ljusare framtid, men hon var nätt och jemt färdig med sin upp- finning, då ett annat oväntadt hinder beröfvade henne arbetets frukter.
När guld och juveler arbetas, uppsamlar man alla de små partiklar och det stoft, som faller af, med största omsorg.
Detta — skil- naden i vigt emellan råmaterialet och det färdiga arbetet — får arbetaren ersätta.
Då den uppfunna mekanismen arbetar så hastigt och maskinens vibration är stor, blir luften omkring den samma satt i stark rö- relse, och guldstoftet sprids så vidt omkring, att det är omöjligt få det nöjaktigt insamladt.
Mycket guld går på detta sätt lörloradt.
D å denna förlust icke blef uppvägd af den tid, man vann, blef uppfinningen utan praktiskt resultat.
Men den modiga uppfinnarinnan afstod ej från sitt arbete trots dessa missräkningar.
Då hon fann, att utbytet af hennes uppfin- ningar gick förloradt på grund af det höga priset på ädla metaller, riktade hon sin upp- märksamhet på de billigare metallerna och på att använda nickel, koppar, zink, jern och stål för konstföremål, ej på det gamla, mycket kostsamma sättet med långsamt manuelt arbete, utan med precist, raskt och billigt mekaniskt arbete.
Småpartiklarne och stoftet af de sim- plare metallerna ha icke stort värde, och alla fördelarne af de nya uppfinningarna kunde således tillgodogöras.
Fru Delong fortsatte med sina uppfinningar på maskinernas och verktygens område.
Hon uppfann bland annat en ny sorts sågar af vexlande storlekar och med en egendomlig konstruktion af tänderna, och hon fann en särskild metod att fabricera och härda dessa sågar på.
Hennes uppfinningar ha skapat en hel ny Är 1 8 6 8 afgaf en kommission, tillsatt af den franska arkitektföreningen med den fram- stående arkitekten Lefuel som ordförande, en berättelse, hvari bland annat följande läses: » Kommissionen uttalar sin beundran öfver noggrannheten och fulländningen i fru De- longs arbete och förvånas öfver den enkelhet och lätthet, hvarmed resultat ernås, som gifva konsten en så stor och varierande an- vändbarhet: de rikaste och solidaste dekora- tioner, som förr kunde tillverkas endast med stor möda, med många utgifter och rundlig tid, utföras nu lätt och hastigt. » Föreningen tillerkände fru Delong en första klassens me- dalj, den första q vinn a, som på detta sätt blef hedrad.
Liknande rapporter och intyg ha afgifvits af ingeniörskommissionen, af auktoriteter på industriens område och af kända vetenskaps- män.
På de senare utställningarna har fru De- long fått sig tillerkända guldmedaljer, första klassens medaljer och hedersdiplom.
Att linda barn.
et kan vara olika tankar och tycken o m små barns lindning; ehuru de nya idéerna med ifver drifvas fram, finnes äfven en gammal häfdvunnnn sed, som icke så lätt vill ge vika.
Alla våra store män, våra tappre krigare o c h lärda vetenskapsmän ha varit lindade som små barn, och de ha dock framträdt på lifvets skåde- bana som starka, högväxta, välskapade män.
Och hvad än mera är, de ha aldrig klagat öfver, att de varit hårdt bundna o c h tvingade i sin linda eller haft något plågsamt minne deraf.
Och alla våra svenska bönder, som nu äro stora, starka karlar, ha ock varit lindade som små barn, ty de, allmogen, skulle aldrig kunna sköta och vårda de små, späda barnen rätt och väl, om de icke hade dem lindade.
De ligga då varmt, sofva godt och äro stadiga att taga uti, så att de icke kunna skadas bvarkeii i ryggen eller i armar, ben och hals, ifall de upptagas af någon ovan.
Det må dock förutsättas, att de ej lindas för hårdt, utan ganska löst, och ej längre än 3 ä 4 månader; derefter endast o m nätterna, tills de bli 6 månader; men lindan bibehålies o m lifvet o c h magen rätt länge, så att de ej bli kalla, utan hållas stadiga om ryggen; armar och ben må vara fria.
Bruket.
af linda förskrifver sig allt från den katolska tiden, då det antagligen infördes hit, lik- som så mycket annat, ifrån Italien; der nyttjas lindan ännu så allmänt, att man icke kan undgå att öfverallt se långa lindor hänga ut genom fönstren för att torka i solen.
Man kan väl säga, att lindan icke hindrar italienarne att bli och vara särdeles välskapade o c h glada, vackra och qvicka, och de anse icke lindan för varm eller skadlig, utan snarare som ett verkligt skydd för det späda barnet mot olyckshändelser, insekter m. m.
Således bör man endast på det varmaste upp- mana, att lindan icke tilldrages för hårdt öfver bröstet o c h armarne, men ock att den måtte nyttjas.
Helt säkert vilja alla mormödrar gerna stärka de första hvita yllelindorna sjelfva ät sina små barn- barn.
A. O. industri och finna vidsträckt använd- ning vid dekorationer af byggnader, fönster, dörrar, möblement, tafvel- och spegelramar, askar och många andra föremål, kända under namn af artides de Paris.
Der funnos åtskilliga, som försökte beröfva fru Delong frukterna af hennes uppfinningar; så hade en arbetare stulit sågarne från hen- nes verkstad och gifvit dem åt oredliga fa- brikanter, men efter en fyraårig process inför de franska domstolarne blefvo de dömda att betala en stor skadeersättning.
Prof på den nya konstindustrien blefvo första gången ut- stälda vid verldsexpositionen i Paris 1 8 6 7, men fru Delong fick här blott brons- och silfvermedaljer.
Tvätt, ir.
(s p r ä t t af kläder försiggår på varierande sätt allt efter arten af det tyg, som skall tvättas.
Först och främst är det stor skilnad på tvätt af linne och bomull å ena sidan, ylle å andra; der- näst måste äfven åtskilnad göras med afseende på färgade eller ofärgade tyger.
V i vilja först fästa oss vid tvätt af linne och bom- ull för att i korthet genomgå de dervid förekom- mande olika processerna.
V i ha då genast en vik- tig punkt, som icke nog kan framhållas, då den i praktiken ofta förbises eller åtminstone ej tillräckligt beaktas: man måste ovilkorligen börja med att väl skölja ur sina kar med kokande vatten.
Dernäst till- reder man sin lut.
Har man björkaska, använder
tion ske å närmaste p o s t a n s t a l t.
— B i d r a g f r ä n a l l a o m r å d e n f ö r qvinlig v e r k s a m h e t mottagas m e d t a c k s a m h e t.
Endast en sida a f p a p p e r e t bör man deraf 2 kannor till 30 kannor mjukt vatten; man lägger askan i ett kar på ett groft stycke linne och häller vattnet kokande derpå.
Detta upplöser det kolsyrade kalit, som man alltså får en lut af.
A r vattnet hårdt, måste något mer björkaska an- vändas.
Vid sorteringen af tvätten måste man se till att få det särskildt nedfläckade lagdt åt sidan och utsätta det för en extra behandling före den egentliga tvätten.
Ehuru mångfaldiga goda råd och föreskifter för en sådan behandling förr meddelats å våra smala spalter, torde det väl dock vara riktigast att här lemna en serie enkla och bepröfvade medel.
Blodfläckar ingnidas med såpa och tvättas i flere omgångar kallt vatten med kall lut.
Gräsfläckar blötas med sur mjölk och sköljas derpå ut med ljumt vatten.
Fläckar af vangssmörja ingnidas med smör; efter alt ha legat någon stund, kan så fläcken ailägsnas medels varmt såpvatten, Bläckfläckar få behandlas olika allt efter bläckets beskaffenhet; har det varit svart, kan fläcken i regel tagas ur genom att doppas i litet kokande limonsaft; när färgen är borta, sköljes med hett vatten.
Ofta kan man ock med framgång använda klorkalk.
Fläckar af violett bläck gå oftast ur vid upprepad behandling med vinsprit.
Bostfläckar ailägsnas med tillhjelp af syr- salt, i det man håller tygstycket utbredt öfver en skål med kokande vatten och samtidigt gnider fläcken med saltet, till dess den mister färgen; derpå trycker man med ett finger ned den i vattnet för att skölja ur den.
Fläckar som förskrifva sig från rötter och frukter, aflägsnas bäst efter tvätten, då de då först bli riktigt synliga.
Medan tyget ännu är vått, doppar man fläckarne i en kokhet klorkalklösning; när färgen blekt ur, tar man upp tyget, strör på syrsalt, hvarvid fläcken alldeles försvinner, och sköl- jer derpå hastigt i flere omgångar kokande vatten.
På samma sätt borttagas vinfläckar.
Den egentliga tvätten börjar som bekant med att tyget insmörjes med säpa på de smutsigaste ställena och derefter sättes i blöt.
Härtill använder man så mycket ljumt, mjukt vatten, att tyget helt täckes.
Det är absolut oriktigt att begagna kokhett vatten, ty i allt smutsigt tyg och särskildt det, som har kunnat draga svett åt sig, finnes ägghviteämne, som vid för hög värme skulle koagulera i tygets fibrer och der bilda en fläck, som det öfverhufvud är omöjligt att få bort.
Det är detta man kallar, att smutsen » bränner fast » i tyget.
Mycket smutsigt tyg bör alltid ställas i blöt för sig sjelft i flere om- gångar vatten och med något lut i det eller de första omgångarna vatten.
För öfrigt lägges den mycket smutsiga tvätten förnuftigtvis nederst i karet.
När tyget stått i blöt ett dygn, klappas det lätt med ett klappträ, hvarvid man får ut en stor del af smutsen.
Dernäst tvättar man i ljumt såpvatten med litet lut i (det sker ju nu i regel på tvättbräde eller — i större hushåll — på tvättmaskin), och derefter är det tillrådligt att skölja ur tyget med rent vatten, innan man tar itu med bykningen.
Denna består deri, att tvätten, sedan möjligen återstående fläckar åter insmorts med såpa, lägges i ett kar, bykkaret, som är beklädt med ett stort lakan, i hvilket tvätten ligger helt och hållet skyddad mot smuts, samt försedt med en lång tapp i sidan ned vid botten.
Här får nu tvättyget stå först med ljumt, sedan med hetare, till sist med kokande lut; den använda luten tömmes for hvarje gång af, genom att tappen öppnas.
Härefter kommer sköljningen, som bör verkställas noggrant och fortsättas, till dess vatt- net rinner absolut klart af hvarje särskildt plagg.
Det gäller nämligen härvid att aflägsna så väl alla sista spår af orenlighet som all lut och såpa, af hvilka den förstnämda, om den fick torka in i ty- get, skulle göra det skört, medan till och med den minsta rest såpa ger tvätten en obehaglig lukt.
Hur väsendtlig en ordentlig sköljning är, ser man bäst af de allenastående goda resultat, som uppnås, der man kan skölja i rikligt rinnande vatten.
Vid den sista sköljningen blir tvätten blånad; härigenom vin- ner man, alt en möjligen förefintlig, gul ton i tyget döljes, då den gula färgen tillsammans med den blå smälter samman till hvitt.
Slutligen skall tvätten vridas — hvilket nu allmänt sker på maskin, som ej blott verkställer arbetet bättre, utan ock skonar tyget långt mer än handvridningen — och torkas.
Vi ha här angifvit hufvudgången i den vanliga tvätten och vilja nu blott tillägga några särskilda anvisningar.
Kulört bomull och lär / l, färgäkta bom- ullsdrägter o. dyl sättas icke i blöt, utan tvättas strax i kokt såpvatten, som gjorts ljumt genom till- sats af kallt, mjukt vatten.
Fläckar må först ailägs- nas genom tvättning med oblandadt såpvatten.
När hvarje särskildt plagg är väl tvättadt och sköljdt, slätas det ut och hänges upp på ett luftigt ställe utan sol.
Får tyget ligga sammanrulladt, får det ofta skrynklor.
Genom långsam torkning lida fär- gerna, och om vintern bör man derför torka sådant tyg i köket eller i ett varmt rum.
Kommer tyget för nära till värmen, medan det är vått, flyta fär- i I I-N L / I I L I U IN användas och m a r g i n a l lemnaa.
Namn och adress t o r d e alltid noga a n g l f v a s, och k a n f u l l k o m l i g d i s k r e t l o n f r å n r e d a k t i o n e n s sida påräknas gerna samman.
För att göra torkningen snabbare är förmånligt att rulla in de tjockare tygerna i nå- gra stycken lärft och trycka dem deri.
Oäkta bom- ullstyger tvättas bäst i ett urkok af Quillayabark.
Tvättvattnet bör vara bra ljumt.
Till sköljvattnet sättes ättika, och, när det passar till färgen, blåelse; tyget skall sköljas, strax efter att det är tvättadt, då det annars blir fläckigt.
Efter sköljningen vrides tyget lätt och rullas derpå in i kläder, så att de våta plaggen icke komma att röra vid livar andra.
Under de senare åren användes ofta, särskildt till fina tyger, en så kallad kemisk tvätt, som både är beqväm och ger ett godt resultat.
Följande metod kan rekommenderas: 12 ort terpentinolja och 9 ort salmiakspiritus skakas väl tillsammans och slås i ett ämbar varmt vatten, hvari man upplöst t % mjuk, hvit såpa.
Så mycken tvätt, som vattnet godt kan täcka, lägges i blöt deri under 24 timmar.
Då tas den upp och kramas lätt ur, hvarpå man häller så mycket kokande vatten i blandningen, att den blir ordentligt ljum.
Man tvättar då häri tyget rent och sköljer ur det med två omgångar vatten, som slås kokhett öfver, och med hviket det får stå så länge, tills vattnet svalnat.
V i skola i en sista artikel omnämna tvätt af ylle och den egentliga kemiska tvätten.
Teater och.
musik.
Kongl.
Operan gifver i dag (onsdag) Gounods opera » Romeo och Julia » för hundrade gången.
Att detta varder en verklig festföreställning kan man taga för gifvet.
Alla biljetter voro redan tidigt utsålda.
På fredag uppföres » Aida ».
Första symfonikonserlen gifves om lördag efter föl- jande program: 1) Ouvertyr; 2) Konsertstycke för violin och orkester af konsertmästaren Tor Aulin (solopartiet utföres af tonsättaren); 3) Aria ur » Eu- ryanthe » af Weber (hr Oscar Lomberg); 4) » En sommarsaga », symfonisk dikt för orkester af Andreas Hallen; samt 5) symfoni A-dur af L. van Beethoven.
Aulins och Hallens kompositioner gifvas för första gången.
Abonnementsföreslällningarna, till hvilka anteck- ningen afslutas om lördag, taga sin början månda- gen den 14 dennes, då Donizettis opera » Leonora » uppföres efter några års hvila.
Dramatiska teaterns elevskola.
Anmälningar om inträde i den elevskola dramatiska teaterns associa- tion med snaraste ärnar öppna, emottagas hvarje dag å dramatiska teaterns scen kl. 1 — 2 e. m.
Den 9 okt.
ningar nedlagt minnen, tankar o c h erfarenheter ur sitt andligt rika lif allt från ungdomsåren till ålderdomens dagar.
Och att den skatt, som inne- slutes inom dessa sidor, icke skall behöfva bjudas det svenska folk, den ädle aflidne älskade så högt, förgäfves, derom äro vi fast öfvertygade.
I det nu utkomna första häftet rör sig professor Svedelii anteckningar närmast om barndoms- och ung- domsåren.
Farbror Trulslunds Stockholmstrip; humoristisk be- rättelse af John Johnson (Kapten Punsch.)
Sthlm; Ad.
Johnsons förlag.
Den flitige skämtaren hat- här ånyo fägnat sin vidsträckta läsekrets med etl alster af sin glada penna, hvars effekt ytterligare förhöjes af V. Andréns dråpliga gubbar.
Farbror Trulslund är en hederlig gammal småstadsmatador, som på gamla dagar för första gången kommer upp till hufvudstaden och naturligtvis blir utsatt för de befängdaste äfventyr.
På sistone hugnas till och med den gode gubben med en strålande Vasastjerna, hvadan hans äfventyrliga Stockholms- trip fick en afslutning, som mången nog torde afun das honom.
Och är slutet godt är j u allting godt.
Vi tro ock, att förläggaren skall få anledning instämma häri, då han en gång räknar öfver, i hvad mån » kapten Punschs » gamle vänner visat sig minnesgoda.
Hushållsträdgården; en trädgårdsbok för menige man af Oscar Tamm.
Sthlm; Wilh.
Billo i distribution.
En verkligt praktisk liten bok, som ej borde fattas i något svenskt landthem, der trädgårdsskötsel för hushållsändamål bedrifves.
Ja, äfven inom städerna borde oftare än nu sker tillfälle kunna beredas till trädgårdsodling, åtminstone i mindre skala; härtill kanske ej minst hr Tamms bok kan bli en drifvande kraft.
Som täflingsskrift har det lilla arbetet vunnit Patriotiska sällskapets pris och går nu helt visst till mötes en än vidsträcktare läse- krets ' tacksamma erkännande.
På R. Blcedel $• CompUs i Sthlm välkända förlag har utkommit en nyhet, som torde bli väl mot- tagen af alla vänner till den nu så allmänt som hemslöjd utöfvade träsniderikonsten.
Vi åsyfta en serie Träsnldcrimönster af Wilhelm Oldenburg, omfattande på 24 planscher en mängd synnerligen vackra artiklar i den moderna s. k. allmogestilen.
Mönstren utmärka sig särskildt genom vackert och redigt tryck.
Skogsfrun.
Berättelse Literatur och konst.
Vår Daniel och andra dikter af Edvard Fredin.
Sthlm; Vilhelm Billås förlag.
När den Svenska akade- mien för ännu ej ett år sedan med den sällsynta utmärkelsen af sitt stora pris belönade Edvard Fredins diktcykel » Vår Daniel », drogs dess unge, hittills ganska obemärkte författare med ens fram i ryktbarhetens solsken.
I allt vidare kretsar fick man ögonen öppna för, att här förelåg ett oerkligt skaldegry, förtjent af erkännandets uppmuntran.
Och Fredin blef skalden för dagen Långårig sjukdom, allsköns motgångar o c h be- tryck hade dock redan då så brutit ned hans af naturen svaga fysik, att framgången kom för sent.
Den kunde ej gifva nya krafter till nytt arbete i mera ostörd harmoni, den hade blott att kasta sitt försonande skimmer öfver de sista sjukdoms- dagarne.
Förutom den prisbelönade dikten innehåller den nu föreliggande samlingen ett urval af Fredins smärre dikter, dem han under årens lopp spridt omkring sig i skilda tidningar (bland dem äfven Idun) och lidskrifter.
Hans diktning kännetecknas af en nästan qvinlig innerlighet, ett glänsande formherravälde och stor finess i lyrisk stämnings- teckning.
Den kan dock äfven emellanåt höja sig till verklig kraft, hvarpå vissa partier af » Vår Daniel » gälla som bevis.
I naturskildringen är Fredin en mästare.
Vi äro vissa, att ingen skall ångra bekantskapen med hans fina, aristokratiska skaldskap, och till- låta oss pä annat ställe i dagens nummer med- dela en dikt som prof. Anteckningar om mitt förflutna lif af Wilhelm Erik Svedelius.
Sthlm; Fahlcranis f, C:os förlag.
1 detta posthuma arbete har den frejdade veten- skapsmannen och vältalaren, den hjertevarme menniskovännen i form af sjelfbiografiska anteck- för Idun af A v e.
(Slut fr. föreg.
n:r.)
teinerz hade under hela vandringen varit så ojemn, så upprörd, men på samma gång så försigtig; det blef henne ej möjligt att af honom framlocka eller aftvinga någon afgö- rande förklaring, på hvilken hennes framtid berodde.
Hennes man hade visserligen ingen aning om, att Klaras badresa var ett förberedande steg till skilsmessa, och hon kunde ännu, utan allt uppseende, återvända till deras gemen- samma hem.
Men hon ryste för det lif, som der väntade henne tillsammans med den för- troendefulle maken, fastän hon ej för sig sjelf ville medgifva, att hennes kärleksförbindelse med Steinerz var ett äktenskapsbrott.
Der hon nu halflåg i gräset vid hans sida, medan hafvets vågor med dån bröto mot bergväggen och stormen strök förbi deras lugna, ljumma vrå emellan klipporna och med brus böjde grenar och träd, hörde bon blott stormen i sin själ, lyssnade hon blott på det heta vågsvallet af sitt blod, som kom henne att känna ett slags vansinnig ånger öfver att ej ha gått så långt hon kunnat.
Hårdare och hårdare slöto sig hennes fina, smidiga fingrar kring hans; blicken blef nä- stan vild och stämman osäker; hon drefs nu af ett otygladt begär att höra, hvad denne hafvets kraftige, solbrynte son egentligen kände för henne, den bedårande qvinnan,
VI vilja särskildt f ä s t a u p p m ä r k s a m h e t e n på Iduns l ä m p l i g h e t f ö r plats- sökande och p l a t s u t b j u d a n d e a n n o n s ö r e r, ä f v e n s o m f ö r alla ö f r l g a slags verldsdamen; hon hade länge känt, att fiska- ren utöfvade ett slags inflytande på Steioerz.
» Har kanske ni sjelf varit i hafsfruns när- het? » frågade hon Halverson och formligen insvepte honom i den magiska lågan från sina ögon.
» A h ja — jag som andra.
Men det var innan jag blef gift. » Klara kände detta nya hugg, men det dref henne blott längre fram i den strid, hon på ett så besinningslöst sätt kämpade för att be- hålla sitt rof.
» Sedan har det kanske varit skogsfrun här uppe, som lockat, » inföll hon med en obe- skrifiigt gäckande min, i hvilken Halverson trodde sig se ett hån, riktadt mot honom.
Han visste med sig, att han stundtals stått under denna qvinnas trolska magt.
» Skogsfrun! » utbrast han häftigt.
» Ja, henne har jag träffat på senare tider, och om frun vill, kan jag noga beskrifva henne. » » Gör det!
Hon är ju så vacker? » » Vacker som synden, » svarade Halverson allvarligt, » och hon bar bringat mången i förderfvet. » » Hur ser hon ut då? » Klara flyttade sig närmare intill den unge mannen, han kände hur hennes arm smög sig under hans i skydd af den stora ressjalen.
» Jag skulle väl knappast säga det, men eftersom frun sjelf frågar, så får jag väl be- känna, att hon gör sig grön för dem hon vill förleda. » Halverson såg med ett bittert hånleende på Klaras gröna kjol, under hvars kant hennes små fötter med de våta skorna stucko fram.
» Nå-å! » » Och så de grannaste ögon och hår.
— En gång hade hon lockat till sig en yngling, och hon höll honom så fast, att han blef tvungen möta henne i skogen hvar eviga dag.
Hon tog alla hans tankar, sög all hans lifs- märg, när hon kysste honom, och han vardt som skuggan af en ung man.
» Han dolde, förstås, för alla detta kär- leksförhållande, som han kände skulle vålla hans död, men han hade en bekant, som varit i samma fördömelse, och han rådde honom till att till en början söka få se sin käresta på ryggen och icke bara i ansigtet; För se, denne erfarne karlen trodde för sig sjelf, att det granna fruntimret, som aldrig gaf ynglin- gen ro eller fred, var en skogsfru.
» Ynglingen blef nyfiken och smög sig bak- om henne; då såg han, hur tom hon var in- värtes — • rakt ihålig, som ett baktråg eller en vattenho.
Han blef rent olycklig öfver att ha gifvit sig i lag med en sådan, men han kände ej sjelf något sätt eller vis att bli fri från henne och rädda sin ungdom och sitt menniskolif, utan han gick till den der äldre mannen och klagade sin nöd.
» Medlet ligger i hennes hand, » sade man- I sista stund ingångna annonser ha för dagen starkt inkräktat på de smala spalternas område, för hvilket vi dock skola ge full ersättning i nästa nummer.
Huskurer.
Medel mot snufva, hosta, diarré, kräk- ning och hufvudvärk.
Så ofta nämda sjukdomsformer bero på förkylning, kunna de lätt botas derigenom, att ryggen och magen morgon och afton bestrykas med matolja.
Beror åkom- man på hastig afkylning efter det man förut varit mycket varm, behöfs ingen vidare åtgärd för att på en eller ett par dagar få förkylningen häfd.
Be- ror densamma åter derpå, att man un- I r~ \ I vJ annonser s o m b e r ö r a f a m i l j e k r e t s e n.
— A nnons e r m o t t a g a s endast g e n o m 8,Qumssllus a n n o n s b y r å och hes r e d a k t i o n e n.
A b o n n e n t s a m l a r e a n t a g a s.
nen; » hon måste sjelf ladda den bössa, som skall gifva henne dödsknäppen.
» Nästa dag, då ynglingen mötte skogsfrun och hon var fagrare och närgångnare än nå- gonsin, började han ställa sig, som om han vore rädd att mista henne — för se, det är alltid så, att der vill lögn till mot lögn med skogsfruar — och han talade om, att döden ju kunde taga bort henne.
Då tog hon till att skratta, så det ekade i skogen, och sade, att döden inte rådde på henne, utan att hon sjelf laddade bössan.
» Det kunde du väl göra, för plasér, med min bössa, så finge jag se, hurdetginge till, » sade han.
» Tag hit den! » sade hon, nog så säker på, att han ej hade karlamod till att fria sig från henne.
» Nå, hon tog alla de trollting, hon be- höfde till skottet, laddade och lemnade ho- nom bössan.
Men då kom hon att se honom in i ögonen och märkte, att der kommit för- nuft i dem.
» D u skjuter mig väl ej! » skrek hon.
» Jo, jag gör det! » svarade han.
» Då började hon fresta honom på annat sätt än förr och lofvade, att hon skulle skänka honom kunskap och hemligheten om alla väx- ters kraft och gagn; men han stod på sig.
Hon bad att få köpa sitt lif och hans frihet mot det, att hon sade honom, hvilken som var den underbaraste och mägtigaste örten bland alla, men han lade bössan till ögat.
Hon skrek, att ormbunken var örten, och att hon skulle säga honom allt om dess magt och kraft.
Det frestade, men han tänkte på, hur tom och ihålig hon var, tryckte på ha- nen, skottet small, och hon låg der — men bara som ett vått, grönt slem » Det såg ut, som om en förstening gripit det lilla sällskapet, under det Halverson med sin lugna, djupa röst förtäljde den gamla sagan.
Helena satt med nedböjdt hufvud och de starka händerna hårdt knäppta kring sina uppåt dragna knän.
Anna stirrade med half- öppna läppar och skrämd min på berättaren, och Klara kände, hur Steinerz ' hand blef kall och stel, och hur hans arm gled slapt nedåt sidan, lemnande hennes hand fri.
Hon vågade ej söka hans blick för att ej i den få se något af det samma, som skogs- frun sett i ögat på den yngling, hvilken be- slutat att kämpa sig fri; hon ville stiga upp, springa bort, innan han sköt henne från sig, men hon erfor i det samma en vansinnig fruk- tan för att vända sig om, så han finge se henne på ryggen — han och Halverson.
Så sänkte tystnaden sig vid fiskarens sista ord blytungt öfver henne; hon kände sig dömd, rättvist dömd af en redlig man, som såg henne sådan hon var.
Utan ett ord drog hon till sig själen, svepte der kalla dagar fortsatt med drägten från den varmare tiden, så måste var- mare drägt genast anläggas, emedan ny förkylning annars tillkommer, och denna kan efter hand orsaka eller lägga grund till svårare sjukdomar.
Att för borttagande af hosta bestryka strupen — eller att för borttagande af snufva bestryka näsan med matolja är något, som endast med stor sparsam- het bör företagas.
Har man genom bestrykning af rygg och mage samt genom anläggande af lämplig drägt fått lungorna och magen i godt skick, så försvinna hostan och snufvan, äfven- som kräkningen och hufvudvärken utan vidare.
Om ett I I Kl \ J IN barn förkylt sig och fått sig in i den från hals till fot, steg upp och gick ut i stormen, åtföljd af Anna, som nu åter blott var kammarjungfrun.
Steinerz hade också stigit upp och ville, utan att kasta en blick på Halverson, följa efter Klara.
» Låt bli det, herre! » bad fiskaren, » hon är farligare nu. » » Men — hennes lif! » flämtade den unge mannen.
» Skogsfruar dö aldrig, men de försvinna, sedan de förlorat magten.
Helena skaffar nog skjuts på Kulla åt frun; jag ser, att de tre fruntimmerna gå ät det hållet. » Steinerz stod en stund rådlös, gick derpå äfven han i riktning åt Kulla.
Sommar- stormen hade plötsligt lagt sig, men vinden kom ännu med kraftiga, friska pustar från det salta Kattegat och blåste Steinerz rakt i ansigtet.
Han gick en lång båge genom sko- gen, der en och annan grön qvist låg på marken, trasig, bruten och piskad af stormen.
» Som ett grönt slem, » mumlade han, utan att veta, det tanken blef till o r d — » undrar, hur han lefde sitt lif, sedan hon försvunnit! » Det kändes så grufligt tomt — ihåligt inom och utom honom, han visste sig vara fri; men fri — som ynglingen, sedan han skjutit skogsfrun.
Steinerz ryste till och stannade tvärt.
Fli- ken af en blågrön kjol fladdrade ut öfver hjulet på en liten char å bancs, som från Kullagården svängde af mot Mölle.
Anna satt midt emot sin matmor, de sågo honom båda och fälde ned sina hattslöjor; vägen krökte sig i en skarp båge, och Stein- erz såg blott en grön fladdrande flik sopa det rullande vagnshjulet.
» Blott en fläck grönt slem, men den blir jag aldrig qvitt, ty jag visste j u från början, att det var skogsfrun.
Men jag anade ej, att sådana förbindelser gälla hela lifvet.
A l l ens ungdomsglädje för en grön slemfläck, det är för dyrt.
— Månne fiskaren sjelf skjutit skogsfrun? » Steinerz vände plötsligt om; det ålåg ho- nom j u att för det lilla badsällskapet gifva en sannolik förklaring öfver de båda damer- nas afresa.
En brytning emellan honom och fröken Anna, hade man godheten förmena.
Han lät dem tro detta, bättre det, än att de skulle upptäcka slemfläcken.
Hela hösten for han med Halverson på fiske; der ligger själabot i kroppsarbete och helsa i den friska, salta luften från Kattegat.
Men den der gröna slemfläcken har lemnat märke efter sig.
Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
hosta, bör man särskildt vara försigtig med bortdrifvandet af detta förkylnings- symptom genom bestrykning af strupen.
I annat fall öfvergår förkylningsåkom- man lätt i en lungkatarr eller i än farligare sjukdom, ntan att man märker någonting farligt, förrän sjukdomen är fullt utbildad.
Skulle emellertid bar- net mycket störas genom natthosta, så kan man, för att häfva denna, stryka olja på strupen.
Ä r hostan icke för gammal eller annars icke af för svår art, så bättras den nästan omedelbart, och efter några minuter är den allde- les borta — för tillfället.
Har man icke tillgång på matolja — en vara, som emellertid såsom läke- medel är af den art, att den bör fin- nas i hvarje hem — så kan man reda sig någon tid med terpentinolja.
Detta ämne, som äfven är ett i många fall utmärkt botemedel, torde finnas temli- gen aDmänt eller kan åtminstone lätt anskaffas.
Vid användningen genom- dränkes en sockerbit med oljan samt söndertuggas, naturligtvis utan att det söndertuggade utspottas.
Ny uppkom- men hosta eller för talandet hinderlig struptorrhet botas genom nämda me- del lätt nog.
Medlet bör emellertid, särskildt så- som starkt urindrifvande, endast i nöd- fall eller ock af erfarnare person an- vändas samt då alltid med stor försig- tighet.
Användt utvärtes och då un- gefär på samma sätt som matolja, är
Med Iduns e x p e d i t l o n ä r f ö r e n a d Iduns u t r ä t t n l n g s b y r å, hvilken gratis verkställer alla uppköp å t Iduns a b o n n e n t e r I landsorten s a m t f ö r ö f r l g t det ett temligen ofarligt, fast ej vid förkylningar så starkt, som nämda olja, verkande medrl.
Matolja, som användes såsom läke- medel., bor antagligen helst köpas på apotek.
Ofvannämda medel äro vid många tillfällen och af flere personer använda samt befunna verksamma.
Ove, FRÅGOR.
N:r 2 3 8.
Huru skall jag kunna lätt och billigt förfärdiga en eldskärm?
— Hvar får man köpa jernsängar, ock hvad är billigaste priset på dem?
— Hvar kunde man bäst låta försälja väl gjorda blombuketter af papper samt graf- kransar?
Greta.
N:r 2 3 9.
Till hvem skall en ansökan om att komma in som elev vid Koda korset i och för utbildandet af sjuksköterskor ställas?
Om ett snart svar beder ödmjukast.
Elise N:r 2 4 0.
Huru rengör man bäst hvit ko- rall?
Elsa.
N:r 2 4 1.
Hur bär man sig åt vid press- ning af t. ex. blåklockor för att hindra färgen att gå ur dem?
Elsa.
N:r 2 4 2.
Hvad skall man göra vid klädes - linor, som smita, så att det blir gula ränder i tyget?
Elisabeth.
N:r 2 4 3.
Hur bör man gå till väga vid til- lagandet af pannkakor, så att de ej fästa vid järnet?
Elisabeth.
N:r 2 4 4.
Skulle någon af Iduns läsarinnor i nästa nummer godhetsfullt vilja gifva mig anvisning pä " en egendomlig, vacker och billig nålbok?
En dito visitkortsbok?
Huru göres bläck af berberis?
Dito af blåklint?
Hvilken är den bästa användningen för rosenblad?
Huru flätar man korgar af vide?
Hvartill kan man använda » skägget » på björk och gran?
Thyrv.
N:r 2 4 5.
Huru skall man förvara evighets- blommor, så att de behålla sina vackra färger?
T.
N.
N:r 2 4 6.
Pappersremsor kring skänkhyllor bli snart söndriga och fula, mera praktiskt är att använda virkade spetsar i st. f. pappers- remsor; men hvar få ett vackert, lättvirkadt prof?
Ville någon af mina medläsarinnor i Jdun gifva mig anvisning härpå?
Hilda.
N:r 2 4 7.
Ville någon husmoder från lan- det lemna beskrifning på, huru man lagar god och tillika vacker rull- och press-sylta samt på trefliga halfylletyger?
Kunde jag få proflappar tillsända genom redaktionen af Idun?
Finskan H.
N:r 2 4 8.
Huru tillreder man s. k.
» renadt svinister »?
Finskan II.
N:r 2 4 9.
» Isabella » frågar, hur man skall få Jint och vackert skinn på armarne.
N.r 2 5 0.
Ville någon gifva mig anvisning på någon treflig julklapp åt en äldre fru, vore jag mycket tacksam.
Gretchen.
N r 2 5 1.
Huru lättast och verksammast fördrifva och utrota råttor ur boningsrum, skafferi och källare??
Råttgift kan åstad- komma förgiftningar, och fällor undvikas ofta af de alt för sluga råttorna.
Leonroe.
N:r 2 5 2.
En hvar husmoder, som ej har råd att hålla mer än en tjenarinna, har sä- kerligen erfarit, då hon måst se två eller tre middagsgäster, hur svårt det faller sig för denna enda tjenarinna att medhinna maten och uppasssningen, så att båda delarna blifva nöjaktiga.
Frågas derför, om någon godhets- fullt genom Idun skulle vilja gifva adress på en bra och riktigt billig kokhjelp.
Minnchcn.
N:r 2 5 3.
Kan någon af Iduns mänga läsa- rinnor gifva mig ett godt råd, till hvem jag skall vända mig för att blifva botad for skrif- sjuka.
Jag harj nämligenjfått alldeles ofant- ligt svårt för att skrifva — det käns, som om något toge emot, alla pennor jag försökt äro nu liksom för hårda, och jag besväras af en viss domning i armen, hvarföre jag antager jag ådragit mig skrifsjuka genom öfveransträng- ning.
Svar afvaktas tacksamt af Magda, M:r 2 5 4.
Till Iduns läsarinnor!
I skrifven så mycket sannt och godt i vår tidning, att jag frågar, om I viljen gifva äfven mig ett godt råd.
Förr i verlden gafs ät tjenarne ett skålpund kalle och ett skålpund socker i må- naden.
Skrämjölsvälling till frukost i hvar- dagslag; kanske icke alltid färskt kött till söndagsmiddag och smör endast helgdags- qvällarna.
Då nu lönerna förstoras efter ti- dens sed och folket klagar, äfven då de få fem fjerndelar socker och ordentligt kokt kaffe, så.
sägen mig, I husmödrar på landet, huru bör matordningen på ett tidsenligt sätt anordnas åt folket?
Hvad skall man gifva dem annat än den förhatliga vällingen, och bör jag gifva dem 2 sockerbitar till morgon och 2 till afton?
I kunnen svara mig, att det beror på råd och lägenhet.
Ja, till en viss grad, men det linnes otaliga familjer, som icke kunna hålla 6 ä 7 tjenare så, som man i stä- derna håller matordning åt i ä 2.
Som icke missunna dem maten eller söker knappa in pä utgiften for dem hellre än att undvara någon lyxartikel, men som Önskade gifva dem just så mycket, som de böra hafva, utan att skämma bort dem.
Om någon ville gifva mig en matsedel för en vecka vore jag tacksara, dock utan fisk, ty sådan finnes här icke.
Bekymrad husmoder.
SVAR.
M:r 2 0 4.
Vid kokningen af kött hör man tillse, att eldningen är lagom, så att ej köttet fär koka för häftigt, för då blir det segt och dåligt; man bör ej hafva mycket spad samt låta det koka sakta vid jemn eld och ofta vända på det, dock bör man undvika att I pv I I \ | | U U IN sticka med gaffeln i köttet, emedan musten då går bort i spadet.
Greta.
N:r 2 0 7.
Vid Olofströms bruk, adress Hölje, hvars emaljverk är väl renommeradt och som lemnar ypperliga hushållskärl såväl af plåt som emaljeradt gjutgods, kan ni få grytan omemaljerad för en ringa penning.
Sänd den dit råder * En som färsökU.
N:r 2 I 3.
Fru Anderson-Meijerhelra, adress Engelbrektsgatan 30, Stockholm, lemnar alla upplysningar om Kristliga föreningen af unga qvinnor.
S.
B.
N:r 2 1 4.
» I Karl Aug.
Nicanders Samlade dikter (godtköpsupplagan), häftet 7, sid. 501, återfinnas de omfrägade verserna.
Namnet på dikten i sin helhet lyder » Konung Enzio, den siste hohenstaufern ».
E — n P — e.
N:r 2 1 5.
Adressen är Lugnet, Stockholm.
Gretchen.
N:r 2 1 8.
Numera är det ej alls användt att räkna å; det är ej heller på minsta vis nödvändigt.
Gretchen.
N :P 2 2 6.
Såvida med kökspumpor menas växtmärg, kunna de förvaras färska till ny- året endast genom att läggas på en hylla i en bra källare.
Dock böra de vändas ibland, att de PJ ligga alltid på samma sida.
Äfvenså böra de ej ha fläckar eller mjuka ställen å skalet, ty då skämmas de lätt.
II.
S. t i l l billigaste pris och på bästa sätt u t f ö r alla m ö j l i g a u p p d r a g t l l l t j e n s f ö r Id uns ä r a d e läsarinnor.
KLÄDNINGSTYGER Nyheter för höstsaisonen.
N u ETT i n k o m m e t RIKHALTIGT LAGER af de modernaste i t i l l „ siden, halfsiden och l i i s s; t £ t p r ylle i s e r.
Profver till landsorten expedieras. "
^ f c S 3 V E S T E R L A N G G A T A N Breflåda.
Lärarinna 22; Eskilstuna.
Annonsen ko- star 1 kr.
pr gång.
Blomstervän tackas varmt för det senast sända.
A.
M.
C.
Vår komplimang för den nätta skissen!
Glöm ej bort Idun!
J.
G.
T. Annonssvaren till E.
E.
äro af- sända.
Adressen kan fås å Redaktionen.
Nybörjare.
Ja.
Betecknas lämpligast: » Ef- ter en främmande idé. » Nyponqvist.
Vi ha ingen kännedom om den nämda tidningens affärer.
Vänd er direkt till vederbörande.
Bed.
F.W.CAMPANIUS GLACÉHANDSKAR: 4 knappar, breda silkessömruar kr.
1: 50 5 $ ?iörknäppen, d:o INNEMLLSFÖRTECKNING: d:o kr.
2: — 6-knapps Mousquetaires Ett råd från fru Haraldson; meddeladt ge- nom Aoe.
) Slut i nästa n:r).
— Rdquiescat!
Dikt af Edvard Fredin.
— Granris: skiss af E.
U.
— Rosornas vintervård; af Blomster- vän.
— En qvinlig handtverkare och uppfin- nare.
— Om att linda barn: af A. O. — Tvätt, II.
— Teater och musik.
— Literatur och öonst.
— Skogsfrun; ber.
föä Idun af Ave.
Huskurer.
— Frägol.
— Svar.
Obs.
bästa kr.
2: — Som dessa handskar äro af qvalité " går jag i ansvar för I hvarje par, som kÖpes i mina butiker: Östermalm: 5 S t u r e g a t a n 5, Söder: 2 4 S ö d e r m a l m s t o r g 24, Staden: 4 5 V e s t e r l å n g g a t a n 4 5, Obs.
Midt för Skräddaregränd.
CARL [262] Annonser.
Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen annons införes under 1 kr.
LED / GA PLATSER.
E m o t f r i t t v i v r e finns i en mindre familj på landet plats för en ung, an- språkslös flicka, som vill vara behjelpl.
med lvusl.
bestyr o. biträda vid tillsy- nen af ett litet barn.
Svar till C.
É.
Tidningskontoret, Södermalmstorg, Stockholm.
(G.
5612) [479] Kammarjungfru.
En stilla, hygglig och anspråkslös flicka, fullt kunnig i såväl kläd- som linnesömnad, får plats på landet den 24 okt.
Svar jemte betyg till M., Forsmark.
[477] B a r n s k ö t e r s k a, helst äldre, er- håller 1 november fördelaktig plats i ett bättre hus på landet.
Svar till » C.
A.
» å Iduns byrå.
[485] V ä r d i n n e p l a t s.
Ett bättre fruntimmer, som är lämp- lig att tillse ett mindre hushåll och leda 2:ne små barns uppfostran, erhåller plats, om egenhändigt skrifven ansökan åtföljd af fotografi, som återlemnas, sändes till P. Gt., Norrköping.
Den sökande bör hafva gladt och jemt lynne.
Företräde lemnas den, som kan undervisa nybör- jare i musik och vanliga skolämnen samt är villig och duglig att sköta en mindre bokföring.
[482] Husjungfru, ung och rask, erhåller plats å mindre landtegendom inst.
höst- flyttn.
Svarmed goda lekomm.
tordeins.
till fru Constance Linnander, Bålsta.
[473] PLATSSÖKANDE.
Ett yngre fruntimmer, vant vid husliga göromål samt finare hand- arbeten, något kunnig i språk och litet musik, önskar plats i aktad familj.
Som den sökande genomgått handels- skola, vore hon äfven villig åtaga sig kontorsplats, om sådan erbjudes, endast snar sysselsättning viunes.
Svar afv.
om möjligt före den 1 nov.
und.
adr.
» Små pretentioner », Karlskrona p.
r.
[486] A T T E N T I O N E n ung bildad flicka, som i närm.
fyra år vistats utrikes och flytande ta- lar franska, tyska och engelska, önskar plats som lärarinna uti nämda språk, som sällskapsdam eller ressällskap till utlandet.
Goda betyg.
Närmare gen.
Fredrika-Bremer-Förbundets byrå, Stockholm.
(G.
5656.)
[471.]
En m e d e l å l d e r s bildad enkefru med mångårig vana att förestå ett hem söker anställning att sköta någon enk- lings eller ungkarls hem.
Goda såväl skriftliga som mundtliga rekommen- dationer finnas.
Underrättelse hos fröken Andersson, Grefthuregatan 34 B.
(nedr.
b:n).
[476] E n u n g flicka önskar blifva inackor- derad i någon bättre familj för att lära sig alla inom ett hus föref.
göromål.
Framför allt ett vänligt bemötande.
Svar med prisuppgift till » C.
L.
10 », Ström.
(G.
5597.)
[478.]
E m o t fritt vivre!
Uti en bildad familj i stad eller vid bruk i de nordl.
ländsk, önskar en flicka af god familj plats för att vara frun till sällskap o. hjelp i husl.
bestyr el.
delt.
i skrifn.
Svar innan 15 okt.
till » A.
Y.
», Mariestad, p.
r.
[438] MALMBERG.
E n a n s p r å k s l ö s l ä r a r i n n a önsk.
under vinterfer.
pl.
i fam. för att delt.
i husl.
görom.
Sv.
emots.
med tacks.
und.
adr.
» Lärarinna 2 2 », Eskilstuna p.
r. T487J En anspråkslös flicka af god familj, kunnig i handarbete samt deltagit i klädsömnad, önskar sig plats att gå frun tillhanda.
Afven kan un- dervisning lemnas åt minderåriga barn i de svenska ämnena och musik.
V i d lön fästes mindre afseende.
Svar till » W.
A. » Oscarshamns-Postens annons- kontor.
Oscarshamn.
(G.
24287.)
[475.]
E m o t fritt vivre!
Uti ett bättre hem pä landet önskar en ung flicka af god familj plats för att gå frun till hända i hvarjeh.
husl.
bestyr.
Svar afvaktas till » I.
L.
», Tre- kanten, p. r.
[448] E n p r a k t i s k och.
b i l d a d flicka af god familj, med gladt o. jemt lynne samt van att handleda barn, söker plats som barnvårdarinna eller som sällskap för något äldre fruntimmer.
Den sö- kande är kunnig i sömnad och andra inom hus förefallande göromål.
Svar torde godhetsfullt inlemnas till » H.
L », Iduns byrå, Stockholm.
[455] En ung flicka med vana att undervisa i vanliga skol- ämnen, språk och musik önskar plats såsom lärarinna i familj.
Goda betyg o. rekommendationer.
Svar till » Maria », Iduns byrå.
[470] En ung flicka önskar plats i någon familj att hjelpa till med alla inom hus förekommande göromål.
Den sökande är van vid hus- hållsgörom., sömnad m. m.
Svar torde godhetsfullt sändas under adr.
» J.
H.
», Askersund, p. r.
[472]
Manusicript, söm erj antäg«« t i i i i n f ö r a n d e, å t e r s ä n d e s, såvida porto b l - f o g a s.
Inga o f r a n k e r a d e försändelser lösas.
i n I U | I k l U IM Annonser mottagas e n d a s t m ö t k o n t a n t nqvid I f ö r s k o t t a f 2 6 Öre p r 4 spalt, p e t l t r a d (= 10 stafvelser).
Ingen annons I n f ö r e s under I krona.
ombesörjer genom fullt kompetenta personer uppköp i alla möjliga branscher g r a t i s åt Iduns mot och Skandinavisk en obetydlig ersättning.
Modetidnings abonnenter (dock genast) mot fraktkostnaden.
D o k t o r och för uppdrag åt andra Alla saker skickas mot efterkraf och få returneras Dubbelt porto torde medsändas.
J.
G. HAMMARS A.
A f z e l i u s I i i l l a V a t t u g a t a n 3 4, 9 — 10 och 2 — 3.
Boktc * C a r l p i e n s b u r g 1 4 LILLA VATTUGATAN 1 4.
Hvardagar 7a3 — ' / z4.
Helgdagar 10 — 11.
Behandlar företrädesvis Barnsjuk- domar.
• [341 Tandläkaren C o n s t a n c e E l b e, HUMLEGÅRDSGATAN 8, 2 TR. Eådfrågningstid 1 — 2.
[1201 Med.
D:r ERNST SALÉN, ÖGONLÄKARE.
Bostad: STORA VATTUGATAN 2, Mottagning: helgfria dagar kl. \ 1 0 — \ 12 f. m.
A.
L ö f b e r g ST. HYGATAN M A R T I N 8 TANDLÄKARE Vasagatan 1 0, Stockholm, snedt emot Centralstationen.
[243] DOKTOR C D.
LAMPKÖK.
SOCKERPRISEN NEDSATTA!
Fin, brun Sirap il 31 öre kg.
= 13 öre pr ®, Santos-Kaffe fr. 1,75 kg.
till högre pris, Isa Hvetemjöl.
.
.
å 26 öre kg., Hafregryn, vackra ä 24 » » Krossgryn a 24 » &gt; Kussin, rensade a 70 öre kg.
= 30 öre pr &lt;8, Potatismjöl a 45 öre kg., Mannagryn ä 45 » » Bruna Bönor, nya a 30 » » Sardiner, franska, pr låda 35 öre, Champignoner, pr burk 65 ä 75 ö.
Franska Arter, » 50 öra, Stearinljus, pr paket = 1 ffi 36 öre.
I:a Norsk Fetsill KKKK å 2 5 öre, 2 0 öre då 1 0 kg.
tagas.
Margarinsmör, färskt hvarje dag.
Rågmjöl, Rågsikt och Arter billigast hos MAG- och HUDSJUKDOMAR.
[153] R O L A N D 14891 Stor värm ef orm åga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
Pris: enkla med en veke 4 å 6 kr., extra solida 8 kr., med två vekar 12 kr.
och med tre vekar 18 kr.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje köpare.
[220] J.
G. HAMMAR, 30 Malmskilnadsgatan J £ R SNÖRMAKERIGARNITYR rdeles stort H U S M Ö D R A R!
Försöken Th. Winborg &amp; CAs i Stockholm tillverkningar af Concentrerad ÄTTIKA 1 på flaskor för ut- spädning.
SENAP, Passande gåfva!
Utmärkt f i n!
Egen tillverkning.
En halduksrosett utan nål är icke BEEFSTEAKSAUCE.
något helt!
K ö p derför af mina ytterst smakfulla T u r i s t n å l a r, å hvilka kö- SOJA, flere gånger pris- paren kan få graveradt, hvad som ön- 1 belönade och fullt skas och får plats, om vid beställning jemförliga med de sådant uppgifves.
Nålen kostar af ny- B 1: 50 och C l: —.
bästa utländska fabrikat.
Tillhanda- silfver: A 1: hållas hos Hrr specerihandlare.
[95] Önskas nålarne af silfver, höjes priset 50 öre pr.
st. Insänd liqvid i fri- märken eller pr postanvisning till John Fröberg, Finspong.
GIFTERMÅLSANBUD.
mm JOSEPHSON SVENSKA KONSTVÄFNADER OCH BRODERIER.
Stockholm: ENDAST DROTTNINGGATAN 3 6 Lund: 1133] FRU THORA KULLE.
[469] A.
K U L L i s • • ' 11 [483] Riddargatan 2 6 A, I tr. u p p, kl. 9 — 10 f. m.; 13 — 14 e. m.
[472] S V.
P A N O P T I K O N hvardagar K A P P - F A B R I K 3 8 Vesterlånggatan 3 8 oeh sön- d a g a r HELA d a g e n kl. En ung folkskollär.
och organist, boende i angenäm trakt och med jem- förelsevis goda årsinkomster, frågar härm.
om någon bildad flicka skulle våga in- leda korrespondens med honom för att, om ömsesidigt tycke uppstår, ingå äk- tenskap.
Bref, åtföljdt af fotografi och med uppgift om ålder, samhällsställning och förmögenhelsvilkor, torde då f. v. b. adresseras till » F.
&amp; O. » adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm Fullt allvar.
Tystlåtenhet hederssak.
Fotografier åter- sändas, om så önskas. "
(G.
24414) KUNGSTRÄDGÅRDSGATAN 1 8 öppet från NEDRA BOTTEN, I O. 2 TR. UPP.
• 9 f m.
till 10 e.
m.
,, „,, [207] [359] (G.
24574.)
P A N O R A M A N I N T U B I - K A F F E RUNDMILNINGSBYGGNADEN å Djurgården är ö p p e n a l l a dagar från k l.
h a l f 10 f. m.
intill m ö r k r e t s är det erkändt bästa, billigaste och helsosammaste kaffesurrogat.
Finnes i hvarje väl fournerad specerihandel i Stockholm och landsorten samt i parti och minut hos Stockholms Kaffeaktiebolag. '
inbrott.
[4b0] Alla slags finare b a n d a r b e t e n, så- som broderier, märkning, monteringar, m. m., utföras väl och billigt.
Mina Cronlund.
Benstjernasgatan 17 A., 2 tr. [468] " OLRÅN H j a l m a r P e t e r s s o n &amp; c:nis Pappershandel i Karlstad erh.
gratis prof å P a p p e r och K u v e r t e r.
(G.
23910 x 5.)
[467] ENDST FÖR HERRAR!
blandad efter engelsk och fransysk smak, flere sorter.
Hötorget 1 1, 1 tr., Hvardagar 2 — 3.
Helgdagar 10 — 11.
Allm.
telef.
6 9 1 0.
FRUNTIMMERSSJUKDOMAR, FÖRLOSSNINGAR.
DOKTOR [241] [284] K O M OCLI PROFVA vårt ångrostade och malda H U S - HÅLLSKAFFE a 95 öre pr \ kilogram = 80 öre pr SKALP.
Beredt af prima Java eger det en fin och angenäm smak, är helsosammare än vanligt kaffe samt medför genom sin dryghet ytterst stor besparing.
Stockholms Kaffeaktiebolag, N:r 4 Klara Östra Kyrkogata N:r 4.
Allm.
Telefon 244.
[285] [480.]
En dam, god, huslig och tänkande, som efter närmare bekantskap vill ingå äkten- skap med en allvarlig och redbar tjen- steman med goda framtidsutsigter, torde brefvexla med » Amandus », Borås, pöste restante.
Någon förmögenhet fordras, dock fästes största afseende vid inre egenskaper.
Obs.!
Godt hem, öm make.
Fullt allvar, fullkomlig diskretion.
Alla foto- grafier återsändas.
[491] H U S M Ö D R A R!
Kasten aldrig bort gammalt stick- ylle!
Undertecknad emottager jemte ull äfven gammalt ylle till spinning, väfning (för hand), schal- och filtbe- redning.
H o s mig spunnet s. k. tras- garn är bevisligen det bästa och vack- raste, som kan erhållas.
Spånadslönen den billigaste i Stockholm.
Berednin- gen af filtar oöfverträffad.
Otto Elmgren, [293] Vesterlånggatan 66.
•J RÄMLÖSA- MIN NYA PRISKURANT ÖFVER RIKHALTIGA FÖRRÅD AF ALLA SLAGS PLANTSKOLE- ARTIKLAR^ AR NU UTKOMMEN V i l l n å g o n af Iduns är.
läsare låna en redbar ordinarie tjensteman i staten 600 kr.
att med 6 proc.
r:ta åter- betalas under de tre första åren?
Svar till » Casten » torde godhetsfullt in- sändas till Iduns redaktion.
[4si] [433] OEH TILLSÄNDES ÄT FRANKO, " ^jg Helsingborg i sept.
1889.
N k P &gt; J E N S 0 0 STÖRSTA LAGER AF M O D E &amp; TILL UTSTYRSLAR: G-ARNORINGSARTILILAR till Klädningar och Kappor.
&amp; F O D E R V Ä F N A D E R, XÄLIA ^x ^ZDAX * &amp; B A N D.
OBS .. ' Profver sändas STORE 7 AN 37 S Y T O E H Ö R C / 3 co g ST § o 3 3 rt tr=&lt; 2 ET S j3 B R O D E R A D E R E M S O R af bästa qvalitéer, &lt;=&gt; M A D E I R A - B R O D E R I E R, S T IVTACLAIAOLAXXX-LDROCALERIER.
på begäran till landsorten franco.
[152] E N
T l d n.
kostar endast en k r.
f ö r qvartalet, befordrlng » afg.
Inberikrtad.
Anordnar hvarje qvartal pristäfllngar för sina prenumeranter.
so I D U N Annonser mottagas genom 8. dumaellus annonsbyrå ioc / 1 not redaktioner) till 2 5 öre p r 4-spaltlg petltrad (= 10 atafvelser).
so - a * W c =• I- " o Höst- o. Vinterkappor I Största oeh rikhaltigaste £ 2, 1 0 1 För hushåll att beakta.
10°| lager af I Pelsfodrade Kappor.
Plysch, Siden oeh Ylletyger, p r a b a t t ° 8 E CD £• i- " O •1 &amp; •• D. Forssells Söner &amp; C:o j Stort urval af 10!
Pelsbräm.
| * to 8 » rim Ä Drottninggatan 1 0 L e f f l e r Hötorget CD b c po g.
&lt; S: B 0 1 ro 1 0 » L n:r 6, hörnet af Holländaregatan.
F ö r s ä l j n i n g och U t h y r n i n g M a s t e r s a m u e l s g a t a n 2 6, S t o c k h o l m, [u \ S U C H A R D IT Gidd- och Silfvermedalj SucharcTs Chocolat.
Erkänd utmärkt qvalité.
Samtliga Suchard ' S Chocolader äro garanterade ren Cacao och socker utan tillsats.
Suchard ' s Praliner, Gianduja, Capsules, Noisettes, Nougatines och andra dessertchocolader rekom- menderas.
Pumpernickel.
D u m p e r n i c k e l är ett öfver hela Tyskland välbekant, af råg * • tillverkadt bröd, som alldeles skiljer sig från vanlig ankarstock derigenom, att det har undergått en särskild bakningsmetod, som gör det värdefullare som näringsmedel och samtidigt mycket lättsmält.
Dessutom har mitt fabrikats näringsvärde genom tillsättning af Maltextraht blifvit ytterligare förhöjdt.
Maltose Pu-mpernicliel häller sig frisk i lång tid.
Försäljes å 25 öre pr st. i min hufvudförsäljning och filialerna.
C.
W.
S C H T T l f f A C H E B,, " fl r y O O B Suchard ' s Fabriksmärke.
Cacaopulver, Cacao Soluhle, ett rent lösligt pul- ver i bleckburkar på \, \ och § kilo, är drygt, välsmakande och närande.
Af Such.ard ' s Cacaopulver får man 100 koppar på \ kilo.
[21] Et B e r e n c r e u t z, född F l a c h, elev af M:me Pillot (Professeur diplomé) i Paris, är återkommen till Stockholm och gifver fortfarande B P Adress: 19 Valh alla vägen, 2 tr. t S U C H A R O S o p h i e Franska Lektioner.
3VE.
Wufvudkontoi: Mynttornet 1.
Pianomagasin.
se (g CL ^ o 5- acj CT rl- B - o co Ul ga: F l y g l a r, F i a n i n o s, T a f f l a r och Orglar från in- och utländska utmärkta Fabriker till de billigaste priser.
För instrumentens bestånd ansvaras.
Äldre Pianos tagas i utbyte.
OBS.
Ständigt lager af Flyglar från Bliithner och Pianinos från G. Schwechtens berömda fabriker.
GUST.
P E T T E R S S O N &amp; Komp., Regeringsgatan 38.
Flyglar, Tafflar och Pianinos från J.
G.
M a l m s j ö.
[35] B L u n d b e r g s Bosättningsmagasin, [in] i f O; CD: o.
w PJ 00 O C J. ANDERSSONS o l ö s l i g Ja. \ a .3rT7 - Tj .ca.staca.stica.iiiii.sr » (afgår till landsorten på aftnarne), opartisk, frisinnad, reformvänlig, menhofsam.
Vill verka för absolut nykterhet.
Meddelar de snabbaste nyheter från in- och utlandet.
Omsorgsfullt skött utrikesafdelning.
God och spännande följetong.
O B S.
Minst 4 gånger i veckan väl valda, särdeles intressanta berättelser, skisser och humoresker i original eller öfversättning.
Treflig utstyrsel.
K o s t a r för h e l t å r 5 k r o n o r, » f ö r q v a r t a l 1 k r.
2 5 öre, BHH postarvodet inräknad!
BJBJ9.
Sedan årets början hafva minst 1,000 för tidningen författade, bearbetade eller öfversatta artiklar, berättelser, kåserier, humoresker m. m. presterats åt den ständigt ökade läsekretsen.
Personer, som ej känna till Morgonbladet, få profexemplar gratis och franko sig tillsända genom reqvisition per brefkort eller bref under adress Morgonbladet, Stockholm.
Morgonbladet är, utan allt tvifvel, i betraktande af format och innehåll, hufvudstadens förnämsta och billigaste dagliga godtköpstidning.
J470] Redaktionen af Morgonbladet, Stockholm.
Maltose c &amp; Vinbolaget Brages efterträdare.
M o r g o n b l a d e t, K CD p r o c e n t, Obs.!
Beställningar ut-1 föras väl o. bil-1 ligt af skickliga | tillskärare.
t • • &lt; o 10 äfven om endast en liter spirituösa eller en butelj vin (ages.
' •.
p 0 Vid kontant köp lemnas å alla i vår priskurant upptagna artiklar [201 M a r s a 1 7 Strumpor, Strumpor, Strumpor, Strumpor, Strumpor, Strumpor, Strumpor, Strumpor, a från den förnämsta firman i Palermo å 1 kr.
25 öre per butelj.
Vid.
kontant köp af irfinst 6 Dut lemnas 20 p r o c rabatt.
38 N:r Leffler &amp; C:o. Hötorget S, hörn.
af Holländargatan.
Storkyrkobrinken Dam-, Dam-, Dam-, Dam-, Dam-, N: r 7, helylle L ^ u a S helylle helylle helylle ^ X t T helylle Satur l; lde ' p r p a r f pr f t u n n a ' c n g e l p a r ' engeIska " ' flna i o ö r e x t r a e x l r a g o d a s t a i k a s p a r fSr Dam-, helylle ^ S ö É ' ' m j u k a; e n g e l s k a - 9 tunna en " fflft ' ' Barn-, helylle ^ a d e, ressr.
Barn-, helylle, grofträdiga, Ä &amp; £ Strumpor, Barn-, helylle, fintrådiga, &amp;.
ar m m Strumpor, Barn-, helylle, eng. fina.
ar m i \.
Strumpor, Herr-, halfylle, stickade, från t-, w.
Strumpor, Herr-, helylle,,, _,, Strumpor, Herr-, halfylle, eng.,.
_ », Strumpor, Herr-, helylle, eng.,,,.
, Tröjor för Damer, K a l s o n g e r för Damer, Tröjor för Herrar, K a l s o n g e r för Herrar, T r ö j o r för Barn, K a l s o n g e r för Barn.
p ä kr St f m a l^ %^&amp;^^f.X ' l^Jl kr [49; f 8 r 75 p r p a r f6r tjocka r p a r • f ö r s]: B 0 p r P 1: G0 p r P 0 p r p a r o o Sf Alla fördelar framför andra sorter!
Allmänt B erkändt a bästa s 1: 1: 1: 3 5 S O: n ö r l i f " L a C r r a c i e u s e ", såväl i höga som låga former, finnes endast a t t erhålla hos i Henrik CD O 3- Obs.
Labatt, Kongl.
Hofleverantör, 27 Drottning-g-atan 27 Stokholm.
Tillsändes, om lifvidden uppgifves i centimeter eller decimaltum.
[71] J c e g r e r - y l l e - u n d e r k l ä d e r för damer, herrar och barn.
Egen tillverkning af stickade Yllevaror i K.
M. Lundbergs Bosättningsmagasin, N:r 364 7 Storkyrkobrinken 2T:r 7.
[4 66] STOCKHOLM, GEBNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
