# ID: svediakorp-per721
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1889
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 24,087
# sentences: 1,100
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:r 39.
Fredagen den 27 september 1889.
B Klarabergs Tidningen kostar yrå: gatan 54, en tr. A n n o n s p r i s: 2 5 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Redaktör endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen !ösnuminerföraäljning.
FRITHIOF och utgifvare: HELLBERG.
Träffas å byrån kl. 10 — 11.
Å l l m.
Telef.
61 47.
Drottning S o f i a h emmets » P i ha just lemnat den stora staden bak- om oss med de brokiga folkskarornas stim, de tusentals vagnarnes slammer, denna det pulserande samfärdslifvels bullersamma oro, som visserligen på det friska, arbets- spänstiga lynnet kan verka eggande och glädtigt, men som så lätt för det sjuka, svaga sinnet blir till en olidlig, enerverande pina.
Mellan Humlegårdens höslbrokiga lin- dar rådde med ens en mera dämpad, di- skret stämning, dit gatornas larm endast som ett fjerran sorl trängde fram, och öf- ver Villastadens trädgårdskan tade esplanader låg detta förnäma lugn, som kännetecknar den aristokratiska stadsdelen, der icke kö- penskap och profant hvardagsarbete till- städjas plats.
Och nu stå vi på gränsen.
Vi ha Val- hallavägens imposanta fasadsträcka bakom vår rygg och framför oss skogen, den fria, högtidliga skogen, som tum för tum falt vika till baka vid den växande stadens framtåg, men hvilken nu här liksom ställt upp sina bästa trupper i samladt led för att ännu en gång bjuda inkräktaren spetsen.
Det är en vacker septemberdag, och den ståtliga paraden lyser i solens sken af idel brokiga uniformer, i klaraste blodrödt, i gult och grönt.
Friska fläktar dra ända bort ifrån Uggleviken och Värlan med doft af vatten och björklöf och skogens fuktiga mossa.
.
.
Vi stanna och andas djupt.
Som vi då stå der, upptäcker vårt öga plötsligt något nylt i de gamla välkända omgifningarna, och vår nyfikenhet är väckt.
Det är en röd fasad, som skymtar mellan träden, ett fäste, uppvuxet genom någon trollmakt midt i skogen, kanske i går, kanske i dag.
Vi måste ovilkorligen stiga närmare och se.
Men när vi sett, funno vi, att vi bedra- git oss.
Det var icke något bålverk, upp- fördt i krigiskt syfte att hålla de anryc- Utg-ifningfstid: hvarje helgfri fredag.
Infaller helgdag pä fredagen, ut- gifves tidningen Dast föreg.
eller nästfolj.
söckendag.
Sofia.
skaparinna.
2:dra årg.
Prenximeration sker I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postens hufvudkontor, i bokladorna samt å tidningskontoren
Idun u t k o m m e r I h u f v u d s t a d e n hvarje heigrrl f r e d a g o c h k o t t a r i6r e t t qvartal e n d a s t I k r o n a, p o s t a r v o d e t I n b e r ä k n a d t.
— kände husmassorna på respektfullt afstånd; det såg helt fredligt ut, när dess stora klara rutor skimrade fram mellan stammarne i stället för hvalfportar och kanongluggar, och öfver den vidöppna ingången lästes i slora gyllene bokstäfver ett namn med lug- nande klang: » SOFIAHEMMET ».
Ah, nu visste vi, hvar vi voro hemma!
De hade nog berättat oss, våra tidningar, att här ute var ett verk i görningen; man bygde, helte det, man sprängde, murade och planerade, stora penningesummor lades ned i höga murar och rymliga salar, stora uppoffringar och kärlek lade grunden och reste takets ås.
Och detta var alltså re- sultatet.
Den 1 okt.
öppnar drottningens sjukhem sina gästfria dörrar för den första skaran af de många, som här inom under kommande tider skola finna huld och vård.
* * Det är drottning Sofia, som för sitt ini- tiativ, sitt starka materiella och ideella bi- stånd samt sin varma nitälskan främst skall nämnas som skaparinnan af denna nya, ståtliga länk i serien af hufvudstadens barm- hertighetsverk.
Utan henne hade det aldrig kommit till stånd; derför bär det ock hen- nes namn.
Hennes vagn stod utanför dörren, när vi kommo dit.
Med det lifligaste intresse har hon, allt sen den första grundstenen lades, följt och öfvervakat hvarje arbetets minsta detalj.
Efter hand som det framskred, blefvo hennes besök allt tätare, på den sista tiden nästan dagliga.
Denna gång endast vista- des hon under fiere timmar inom sjukhem- mets murar, lät sig föras omkring öfverallt, trappa upp och trappa ned, granskade, pröfvade och ordnade allt med outtröttlig omtänksamhet för de vanlottade medmen- niskor, som inom kort flytta hitin.
» Sofiahemmet » är i främsta rummet afsedt för obotligt sjuka, men skall samti- digt ock bli ett hem för ålderstigna sjuk- sköterskor, som i tröttande kärlekstjenst olfrat silt lif, samt ett slags uppfostrings- skola för de unga, i praktisk utöfning un- der skicklig ledning.
Bakom den stora hufvudbyggnaden, som är uppförd i en värdigt enkel, men synner- ligen smakfull stil och omfattar tvänne vå- ningar och en tredje rymlig frontespis- våning, ligger en andra, till ytområdet min- dre, trevånings byggnad.
Denna senare är särskildt afsedd för sjuksköterskorna samt innehåller kök och en del ekonomirum för hela anstalten.
Hufvudbyggnaden är det egentliga sjuk- hemmet Huru komfortabelt, huru ljust och hemtrefligt är ej allt härinom!
De breda korridorerna med sina blommor och utsigt åt skogen der bakom bli den behagligaste promenadplats för de sjuka, som kunna lemna sina rum.
Sjelfva sjukrummen, så- väl de enskilda som de med flere bäddar, äro hållna i ljusa, behagliga färger, som verka välgörande på öga och sinne.
De lätta gardinerna i blått och hvitt, det verk- ligen förtjusande nätta, men på samma gång enkelt solida möblemanget i samma färger, de beqväma bäddarne, de inbjudande rull- stolarne, som glida så ljudlöst och lätt som öfver olja fram och åter på de mattbelagda golfven, den minutiösa, kärleksfulla omtanke, I f " \ I \ j I I Kl \ J | \ | Tidningen Innehåller nästan uteslutande originalbidrag.
— Uppgif å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t n a m n o c h a d r e s s s a m t e r l ä g g en krona, sä er- som gör sig gällande i hvarje litet ting, hvarje åtgärd till fägnad eller beqvämlighet — allt förenar sig att till och med på den tillfällige besökaren göra det mest harmo- niska, vi våga säga hjertevärmande intryck.
Och hur skall det då icke göra det på alia dem, som här komma att få sitt hem!
En trappa upp ligga samlings- och um- gängesrummen, som äro inredda med något större lyx än sjuksalarne — dock icke lyx, utan endast den gedignaste komfort.
Mång- faldiga små täcka bohagsting, prydliga bro- derier och allsköns alster af qvinlig slöjd ha som gåfvor sändts och samlats hit upp, bärande vittne om, att många kärleksfulla tankar och händer velat vida ifrån draga sitt strå till stacken — om ock aldrig så ringa.
I frontespisvåningen ligga föreståndarin- nans, fröken Elin Storckenfelts, boningsrum.
Äfven för läkaren finnes bostad inom an- stalten.
Att i afseende på badrum, opera- tionsrum och alla slags ekonomirum allt, hvad modern sjukvårdsteknik kan bjuda, tagits till hjelp, behöfver väl näppeligen nämnas.
Alla rum och lägenheter, till och med sjelfva vindarne, upplysas af elektriskt ljus.
Studier, i.
Det sägs, » att värmen pröfoas bäst i nöden », Ej alltid del i lifvet ter sig så.
För den, som lider, mången går i döden, Men med den glade glädjas endast få.
Kan du utaf en annans medgång njuta, Och utan afund se hans lyckas höjd, Kan honom gladt till kärligt hjerta sluta, Och vara sjelf med ringa håfvor nöjd, Då först blir varm och verklig vänskap öfvad Och bäst dess halt i lyckans solsken pi ' öfvad.
II.
Jag såg en begrafning på gatan, En likvagn i full parad, Och efter den följde med blommor Af vagnar en väldig rad.
Bredvid der körde en droska Med liten kista uppå, Den följdes af inga vagnar, Der sutto blott gråtande två.
Om stor du varit i verlden, Nog följa då vänner din färd, Men är du liten och ringa, Bli tårar- din enda gärd.
* Då Idun i dag prydt sin första sida med drottning Sofias bild, äro vi visse, att sven- ska qvinnor särskildt i detta sammanhang se det med glädje.
För ingen lär det väl vara okändt, att det senaste kärleksverket från detta håll är så långt ifrån att vara det första, att det endast utgör en länk i serien af otaliga andra.
Men långt sedan måhända minnet af de flesta bleknat — verlden är så benägen att glömma det goda — skall » Sofiahemmet » qvarstå som vittnesbördet om, hvad en ädelt viljande qvinna, låt vara understödd af yttre omständigheters gynn- samhet, verkade i kärlekens tjenst, enhvar till ett föredöme i det stora som i det lilla.
Gerd.
S k r o ek.
Ur verkligheten.
Af J e d w a r d.
f i menniskor äro bra besynnerliga.
De gamla fordra af de unga respekt för sin grånade visdom och erfarenhet, och likväl begå de ofta handlingar, för hvilka de med stränghet skulle bestraffat den » oförstån- diga » ungdomen.
Och huru många men- J. N-g.
niskor finnas ej, som anses och sjelfva vilja anses för upplysta, och som säga sig tro på en allvis och allsmäktig Gud, men likväl » i praktiken » förvåna med en vid- skeplighet, som ställer dem i nivå med de okunnigaste af naturfolken.
Jag föranledes till dessa allmänna reflek- flyttas den 1 oktober från Klarabergsgatan tioner af en liten tilldragelse, som jag er- 54 till Drottninggatan 48, 1 tr. upp inrar mig, och som jag här vill omtala.
Det var ett ungt par.
De hade varit (ofvanpå Göthes bokhandel).
Expeditionen hål- gifta någon tid, och den unga hustrun gick les öppen kl. 10 — 3.
Redaktionsbyrån samma just i » de väntande dagar ».
Hennes tan- tid.
Redaktören träffas personligen säkrast kar voro derför upptagna af de många om- sorger och bestyr, som pläga förefinnas i kl. 10 — 11. ett hem, der man första gången väntar » småfrämmande ».
De hade båda, hon och hennes man, kommit öfverens om att i tid flytta sängkammaren från det bullrande grannskapet med köket till förmaket, som torde ofördröjligen förnyas, på det att låg mer afskildt, och sängkammaren skulle intet afbrott i tidningens expedition måtte derför omdanas till förmak.
Som vanligt med unga fruar, de der hafva qvinliga an- behöfva ega rum.
På förekommen anledning meddelas, att förvandter i sin närhet, rådgjorde hon äfven med dem i såväl denna som andra hem- prenumeration fortfarande kan ske å ettdera mets både små och stora angelägenheter.
eller alla af årets trenne första qvartal af En dag hade hon sammanträffat med mor Idun.
Priset är lika billigt som hittills eller och systrar hos mormor.
Det hände stun- för qvartal dom, att s. k. familjeråd höllos hos henne.
Jenny, så hette den unga frun, omtalade endast 1 krona.
der bland annat, att hon ämnade flytta sängkammaren, ty den låg nu bredvid köket, och under de dagar, som stundade för henne, behöfde hon så väl lugn och hvila, något Iduns Byrå och Expedition Qvartalsprenumerationen
h i l l e s e t t.
m m m o r I v o c k a n u n d e r h e l a q v a r t a l e t.
F ö r h v a r j e 6-tal a b o n - n e n t e r, s o m s a m l a s, o c h f ö r hvllka a f g l f t e n I n s ä n d e s till R e d a k t i o n e n a f som hon säkert ej finge, om hon ständigt skulle höra slamret i köket.
» Kära Jenny, » inföll mormor, » hvad du gör, så flytta ej sängkammaren, ty det skall ej vara bra.
Det lär betyda dödsfall. » Dessa ord gjorde ett obehagligt intryck.
Jenny var visserligen ej hvad man kallar skrockfull, och hon försökte också slå bort tankarna, på hvad som yttrats, men när hon kom för sig sjelf, döko orden ånyo upp för henne.
Hon skulle ju blifva mor för första gången.
Hon visste ju, att hon snart skulle möta plågor, dem hon aldrig känt, men som hon hört beskrifvas såsom förfärliga.
Hon visste ju, alt hennes lif kunde stå på spel, i det ögonblick hennes barn skulle komma till verlden.
Hon be- höfde derför så väl uppmuntran.
Men så kommer hennes mormor, som lefvat så länge och pröfvat så mycket i verlden, så kommer hon och sprider oro med dessa obetänksamma ord.
Hon behöfde ju ej fästa sig vid dem, hon kunde flytta säng- kammaren ändå, ty Gud, som råder öfver lif och död, skulle väl ej fästa sig vid, om hon hade sin sängkammare i det ena eller andra rummet.
Men ändå!
Oron var redan väckt.
Hon kände, att hon ej skulle våga den tilltänkta omflyttningen, ty de der or- den: » det är ej bra, det betyder dödsfall » skulle förfölja henne bittida och sent, och de skulle plåga henne mer än bullret och slamret i köket.
Då hon omtalade händelsen för sin man, blef han naturligtvis mycket uppbragt, men med de starkare nerver, en man vanligen har, önskade han, att de ändå skulle handla, som de tänkt, hvilket ju var både förnuf- tigt och nödvändigt.
Jennys sinne var emellertid uppskrämdt, och mormors ord bundo starkare än alla förnuftsskäl.
Den väntade och fruktade stunden hade kommit och var redan öfverstånden.
Jenny hade fått en liten dotter, som nu fylde hennes själ med glädje och skänkte henne ersättning för de vedermödor, hon genom- gått.
Allt hade gått lyckligt, och Jenny började hemta sig så småningom.
Men huru många sömnlösa stunder hade hon ej för sin välmenande, men obetänksamma mormors skull.
De stunder på dagen, då » lillan » ej besvärade henne, hade hon så väl behöft egna åt en vederqvickande sömn; den vägrades henne nu, ty grannskapet med köket höll henne vaken.
Af brist på sömn insjuknade hon öfveransträngd, så att läkare måste tillkallas, och hans första ord voro, att patienten skulle flyttas in i ett annat rum, der stillhet och lugn rådde.
Läka- rens auktoritet besegrade omsider den vid- skepliga fruktan, och med lugnet följde hvila och sömn, med sömnen krafter och helsa åter.
* * * Värdaste läsarinnor, gamla och unga, lyssnen ej till en mängd skrock, som I hören.
Den, som skapat eder, har gifvit eder förnuft, som han vill, att I skolen an- vända.
Om detta förnuft bjuder eder att flytta sängkammaren, derför att I sofven illa der, så boren I göra det, äfven om nå- gon säger eder, att » det ej skall vara bra ».
Vidare skolen I vara aktsamma i edert tal, att I dermed » ej kommen förargelse åstad ».
Det tillhör i synnerhet eder äldre att väga edra ord.
Ungdomen lyssnar gerna till eder, ty I hafven ändå en lifserfarenhet att vädja till.
Läggen på bjertat skaldens ord: i r \ i i 11 I!
_ / L J IN Idun, e r h å l l e t e t t g r a t l s e x e m p l a r f ö r h e l a d e n t i d, u n d e r hvllken a b o n n e - m e n t e t r ä c k e r.
A r o d e s a m l a d e a b o n n e n t e r n a f ä r r e än 6, t o r d e p r e n u m e r a - Hvart ord, din tunga tanklöst fält, förvisst För seklers sekler skördar sår; Det gungar fram på tidens våg och sist Emot oändlighetens portar slår.
och kontroll — en god lärarinna, fruktar ej detta; tvärtom är det ett önskningsmål för henne.
Vare sig modern är musikaliskt bildad eller icke, kan hon ju alltid tillse, att en ordentlig pianoskolas alla häften följdenligt och konse- qvent genomgås.
Musiken i hemmet, Bland dylika firmas sådana utaf Aloy Hen- nes, Carl Czerny (Wiener-metoden) och Ferd.
dess bruk och missbruk.
Beyer m. fl.
Den förstnämda begagnas mest N å g r a funderingar o c h råd i vår tid; ej allenast det tekniska, utan äfven af Ebon Hoi.
det verkliga musiksinnet utbildas här så små- ningom.
Vid sidan om denna pianokurs be- ^1 &lt;y|usikens idkande i hemmet har i våra gagnas, i mån som eleven fortskrider, lättare gvll / g dagar blifvit ett bruk så allmänt, att sonater eller sonatiner, etyder, några smärre, röster höjts, hvilka betecknat det som miss- melodiösa småbitar, samt naturligtvis skalor och bruk.
Man har till och med föreslagit att fingeröfningar.
lägga skatt derpå, d. v. s. för rättigheten att Föräldrar böra aldrig fordra » stycken » föl sjelf få köpa och sjelf få spela på sitt piano, tidigt af sina småttingar.
I nämda pianokurs — ty det är förnämligast pianospel, hvarpå förekomma sannerligen så innerligt vackra små här syftas.
melodier, att om blott de spelas väl, med ny- Tull har blifvit lagd på införandet utaf ut- ansering och efter gifvet tempo, dessa mycket ländskt fabrikat, till fromma för denna inhem- väl kunna tjenstgöra som » stycken ».
ska industrigren.
I vanliga fall tycker ingen god lärarinna om I snart sagdt alla hus finnes piano, vare sig dansmusik eller » utantill-spelning » af eleven, det begagnas af husets medlemmar eller icke, då detta oftast har slarf till följd, men de ele- i detta senare fall köpes den dyrbara artikeln, ver, soui hafva lätthet att lära utantill nästan för att den i våra dagar passar så väl till mö- lika fort som innantill, kunna ju gerna glädja blemanget och bör stå till gästers begagnande.
föräldrar och vänner med litet musik i skym- Om ej herrn eller frun sjelfva kunna spela, ningen eller annars borta hos vänner, blott de så skola naturligtvis de uppväxande barnen, tillhållas att spela ordentligt.
döttrarna i främsta rummet, inläras i konsten, Vid tonvigtslära och nyansering lägges i all- detta vare sig de ega anlag och lust dertill mänhet föga vigt af de mindre grundligt lärda eller icke.
Härutaf uppstår just det ofvan om- lärarinnorna.
Dock är det just detta, som, näst nämda missbruket; ty missbruk betyder att ett korrekt spel för öfrigt, utgör hufvudsaken.
icke bruka rätt, och den, som saknar hvarje Att lära spela prima vista, d. v. s. spela skymt af håg och kallelse för något, kan rim- från bladet är äfven en god fördel, och om ligtvis ej heller bruka det samma rätt.
eleven blott får öfning häruti, försvinner små- Det vore derför att önska, det endast verk- ningom svårigheten.
Att blott spela inlärda ligt musikaliska anlag utbildades.
Om ei de saker alstrar icke detta djupa, innerliga intresse egna barnen innehafva dylika, så finnas ju så för musik, som fås, då man någorlunda kan otaligt många andra, hvilkas pekuniära förhål- genomgå ett musikhäfte, såsom då man läser landen omöjliggöra, att de rika naturanlagen en intressant bok.
komma till sin fulla rätt.
Ty att lära musik Harmoniläran borde mera, än hvad som sker, och » gå och spela » äro två skilda saker.
ingå i musikundervisningen.
Men nu ställa Ställa vi nu främst fordringarna pä anlag sig många svårigheter för dess inlärande, ty och lust, så kommer i andra hand god, grund- lektionerna häruti betinga flerdubbelt pris emot lig undervisning, och detta meddelas sanner- de i vanlig pianomusik, och om ej flere slå ligen ej af hvarje musiklärarinha; det kan ju sig till hopa om en timme, tycker ingen sig rimligtvis icke heller så vara, ty den fattiga kunna taga dylik undervisning.
Blott i och lärarinnan har ei sjelf haft råd att åtnjuta dy- för examina tagas i allmänhet lektioner uti harmonilära.
Och dock blir genom detta stu- likt företräde.
Äro guvernanterna legio, så äro musiklära- diums försummande mycket bundet i en mu- rinnorna i alla åldrar, stånd och förmögenhets- sikalisk själ, som eljes kunde fått form och vilkor det ännu mer, ty hvem undervisar ej i uttryck.
musik, — för utkomstens, för nöjes, för vän- Ei för tidigt, men ej heller för sent borde skaps skull etc.?
musik bibringas.
Någon viss ålder kan knapt Tänka vi oss nu dessa tvänne vilkor fylda, föreskrifvas, ty barnens utveckling är ju så anlag och god undervisning, så är dock icke olika.
Om undervisningen fortsattes jemt och bedrifves med allvar, så skall den snart vuxna saken slut dermed.
Mödrar och uppfostrare måste i hemmen flickan hafva hunnit så pass långt i framsteg, kontrollera, att barnen rätt begagna sin under- att nödig tid till att deltaga i för henne lämp- visning.
Främst måste hemarbetet, d. v. s. liga hushålls- och hemsysslor mycket väl kan öfverspelningen, strängt tillhällas och, livad mera beredas.
Ty allt efter som flickan framskrider är, noga kontrolleras, ty barn äro barn, och, mot ungmötiden, ställas allt flere kraf på henne, oaktadt lust och anlag finnas hos barnet, kunna d. v. s. böra ställas, och hennes tid, om den ej fordras den vuxnes allvar och ihärdighet; förståndigt indelas, behöfver alldeles icke ute- här måste modern leda och kan det godt, vare slutande egnas åt det hemarbete, som skolan och musiken kräfva.
sig hon sjelf är musikalisk eller ej.
Hon kan kontrollera, först att barnet öfvar sig, att det göres på den bestämda tiden, att det utföres ordentligt och i jemt tempo, d. v. s. till en.
början ei fortare, än att hvarje taktdel kan tagas lika fort, motsatsen kallas » att hacka ».
Ej ens här sluta moderns åligganden.
Fastän hon för lärarinnan och hennes undervisnings- metod dels hyser fullt förtroende Och tillit, dels ger henne fullkomlig frihet att bestämma denna, så måste med denna frihet följa ansvar Den fullvuxna, ur skolan gångna flickan, får naturligtvis nu icke sitta och spela dagen i ända, om det intresserar henne aldrig så myc- ket, ty hemmet ställer anspråk på vida mera från hennes sida än musik eller blott tillfällig hushållshjelp.
Egnar hon dagligen en timme — t. ex. på morgonen, eller på någon annan för hennes för- hållanden lämplig tid — åt musiken och då allvarligt studerar några korta öfningar, en etyd
tion s k e å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t.
— B i d r a g från alla o m r å d e n f ö r q v l n l l g v e r k s a m h e t m o t t a g a s m e d t a c k s a m h e t.
Endast en sida a f p a p p e r e t b ö r eller sonat, ett vackert melodiöst stycke samt spelar ett par sidor prima vista, skall alltjemt syftet att komma längre — högre — nppnås — blott med denna enda timma.
Sedermera, som ung fru, gäller samma regel, äfven då barn och annat taga hennes tid i an- språk, men med moderation förstås.
Någon fullt regelbunden tid kan ju för mången vara både svårt och ofta alldeles omöjligt att be- stämma.
Det kan ju hända, att både dagar, veckor, ja månader kunna gå, utan att omstän- digheterna möjliggöra musikens studium — • ty ett stycke då och då för en god vän räknar jag icke; men hvad jag vill säga är, att hon aldrig ens för en minut får lemna detta musikens mål — längre, högre!
— ur sigte, aldrig glömma, att den musikaliska gåfvan är ett pund, som ej får gräfvas ned i jorden, och för hvilket, som allt annat, hon har att aflägga räkenskap och ansvar.
Och när nu en tid, en timme, ja, om blott en half erbjuder sig, då skall hon icke försumma att använda den samma.
Mången vill kanske säga: » Ja, då är jag så trött af arbete och släp, att jag ej orkar, utan vill hvila åtminstone den stunden! » Ja, de som anse musikens studium för något annat än hvila, de må gerna afstå.
» Idka musik », säger Elise Polko, » men icke för att lysa inför andra eller för att fördrifva tiden, utan kom ihåg, att hvarje konst eger något heligt.
En hvar af dem har haft sina mar- tyrer lika väl som religionen. » Just efter arbete och möda är det, som sjä- len behöfver lyftning, sinnet hvila, och detta just är det, som musiken skänker, då vi bruka den rätt.
Äfven rent praktiskt sedt, måste en fru hålla den musikaliska ådran någorlunda frisk och lifgifvande- För sig och de sina kan hon ju dermed förljufva mången stund, förmildra mån- gen smärta, om lifvet på hjertats strängar slår ett och annat mollackord.
Hon kan höja stäm- ningen i hem som i sällskap, glädja man och barn med en glad melodi, men icke minst kan hon ju undervisa barnen, väcka deras mu- siksinne.
Ja, här finnas ju många fall, der hustruns musikaliska talang varit den, som skaf- fat bröd åt både barn och — äfven mannen ibland, då hans egna sträfvanden varit förgäf- ves.
Jag vet en ung hustru, med trenne små barn, hvars make plötsligt afled.
Med sin mu- sikaliska talang har hon nu i flere år skaffat icke allenast bröd för dagen, utan frambragt ett verkligt välstånd samt gifvit barnen en om- sorgsfull och god uppfostran.
Men i detta fall — huru långt hade hon väl kommit, om hon ej först sjelf åtnjutit god och grundlig under- visning och sedan hållit sina kunskaper vid magt, så att hon kunnat dukumentera sig som en första klassens musiklärarinna.
Om åt musikaliska anlag och håg bjudes verkligt god undervisning, som paras med ar- bete i hemmet, och om den vunna färdigheten afses för sinnets lyftande, glädjens höjande och sorgens lindrande — i nödfall en praktisk hjelp till beredande af utkomst — om på dessa för- utsättningar, på dessa grunder och i detta syfte musiken idkas i hemmet, finnas helt visst inga berättigade anledningar att tala om dess miss- bruk.
Barnens leksaker.
Jågot, 9#- (* 5 \ vid hvilket man i allmänhet fäster ringa om ens någon vigt, är barnens leksaker.
Häri gör man dock högst orätt, ty emedan för de små just leksakerna äro hufvudsaker, böra de gifvas a n v ä n d a s o c h m a r g i n a l l e m n a s.
Namn o c h a d r e s s t o r d e alltid n o g a a n g l f v a s, o c h kan f u l l k o m l i g d i s k r e t l o n från r e d a k t i o n e n s sida påräknas.
med urskilning, för så vidt de skola uppfylla sitt ändamål.
För det första skall man noga betänka, hvilka leksaker bäst lämpa sig för barnens ålder, samt dernäst se till, att deras antal till en början inskrän- kes till blott några få, och endast så småningom öka deras mängd, i den mån barnen förmå uppfatta deras användning.
Härigenom vinnes, att de små få in- tresse för sina tillhörigheter, så att de ideligen vilja sysselsätta sig med dem, både sig sjelfva och sina föräldrar till nöje.
För det andra torde man, då barnen hunnit den utveckling, att deras reflektions- förmåga lämpligen kan tagas i anspråk, lemna dem sådana leksaker, som icke blott tjena dem till » lyst » utan ock till nytta — jag menar sådana, som kunna befordra utvecklingen af deras tanke- och uppfinnings- förmåga, exempelvis de s. k. bygglådorna m. fi.
Vidare är alltid stort skäl att välja sådana saker, som äro starka och någorlunda uthärda den hårda behandling, för hvilken de stundom kunna blifva utsatta.
Jag säger detta, ej blott sedt från den ekonomiska syn- punkten, utan hufvudsakligen derför att barnen, om deras leksaker äro ömtåliga och lätt gå sönder, snart kunna få lika stort nöje i att förstöra dem som att använda dem till sitt rätta ändamål, hvilket ju är en ovana, som kan hafva vådliga följder i framtiden.
Till sist ännu ett råd!
Gif barnen städse ett be- stämdt ställe, på hvilket de, när leken för dagen skall upphöra, må tillhållas att i någon ordning sam- manlägga sina saker!
Derigenom grundlägges hos dem i rätt tid sinne för ordning.
jag, glömsk af våra ömsesidiga löften för många år till baka, knutit en annan förbindelse.
Så är det dock ej.
Min fattigdom, som då lade hinder i vägen för vår förening, har först nu genom arbete och försakelser drifvits på flyk- ten.
Jag är i tillfälle att bjuda dig och mo- ster ett beqvämt hem.
Fullt uppriktigt måste jag likväl säga dig, att du ej mera får vänta en blyg, älskande yngling.
Mina känslor hafva stelnat, och jag är en man, för hvilken arbetet är allt.
Dock tror jag, att på aktning och förtroende byggas många lyckliga äktenskap, och väntar jag ett gynnsamt svar.
Din Gustaf. » En tår föll på papperet.
Maria torkade hastigt bort den, och lade åter in brefvet.
Sedan skulle hon svara.
Hon började häf- tigt gå fram och till baka på golfvet.
Hon kunde ej underlåta att känna sig förbittrad på verlden, på menniskorna, på allt.
Hennes na- tur var ej stilla och undergifven, ej storslaget fördragsam.
Hon var ett helt vanligt menni- skobarn.
Trasmattan vek ihop sig under hennes ha- Lalage.
stiga gång.
Hon lade otåligt ut den igen och afstod från sin promenad.
W c » Det är ruskigt ute, » sade mostern.
» Och inte mycket bättre inne, » svarade Maria hänsynslöst.
F ö r sent!
Gumman, som blott uppfattade de sista or- den, sade: S k i s s af E — th. » Ja, det är det visst det, mycket skönt här. » Efter en liten stund hördes åter mosters I^JjOn hängde upp den våta regnkappan och hatten i lamburen, skakade ut paraplyet darrande, svaga stämma: och steg in.
» God afton, moster, » helsade hon med hög röst, ty gumman var mycket döf.
» God qväll, » nickade gumman bort ifrån kakelugnen.
Det var ett stort, trefligt rum med hvita, gammalmodiga möbler, och i ett hörn skrälde just nu en tungsint, skröplig pendyl med dar- rande stämma åtta långa slag.
På ett bord framför soffan låg en hvit ser- vett prydligt utbredd, och här började nu mo- ster duka fram aftonmåltiden.
Lampskenet föll skarpt på den tarfliga ser- visen: två omaka koppar med nötta teskedar, en kantstött gråddkanna, en oslipad sockerskål och tvänne tallrikar med mycket små qvanti- teter af smör och ost.
Maria vände sig häftigt om.
Det var, som om det skarpa ljusskenet gjort ondt i ögonen.
Midt emellan fönstren stod en byrå med spegel på; Maria gick fram till den och betraktade uppmärksamt sitt bleka ansigte.
De stora, mörka ögonen sågo riktigt hemska ut så här i halfdunklet.
Pannan var hög och bred.
Håret bakåtstruket, ljust och slätt.
Munnen — ja, den kanske var det vackraste hon egde, med sina mjuka, röda läppar.
Men hon var i alla fall ful och såg gammal ut.
Hon hade ju ock redan fylt sina 30 år.
Hon suckade djupt och tungt efter denna hårda men rättvisa granskning; det kunde ej hjelpas — Maria Ström måste erkänna, att ungdomen flytt.
Det var ej nog, att hjertat slog lika varmt som för tio år sedan.
Ytan var vissnad, och dä är en qvinnas kraftigaste vapen försvagadt.
Hon måste fatta ett beslut i afton.
Hon öppnade byrålådan och framtog ett bref.
Hon hade velat kyssa hvarje liten tvär bokstaf, smeka de sträfva, pligtstränga orden och locka fram en enda ton af vekhet och värme från de kalla, tvungna raderna.
Der stod: » Goda Maria!
Säkert har du mer än en gång undrat öfver min tystnad och trott, att » Nu, barn lilla, ska ' vi ha ' vår lilla kaffetår. » Hon satte sig belåtet i den knarrande sof- fan.
Maria tog plats bredvid henne och såg motvilligt på det tarfliga bordet.
» Ett be- qvämt hem » — orden dansade förbi hennes ögon — • » ett beqvämt hem ».
Ack, om moster ej frågat så mycket i.afton.
Maria behöfde tänka, och det pinade henne att besvara dessa triviala frågor, då hela hen- nes själ var i uppror.
» Har du sett några bekanta i dag? » » Nej! » Maria rörde häftigt i kaffekoppen.
» Det är väl smutsigt ute? » » Äh j a; » skeden gjorde en så häftig rörelse, att det kom kaffe på den prydliga servetten.
» Ät, kära barn, du är nog hungrig. » » Nej, men jag är trött och skall be att få vara i fred. » Moster såg förundrad upp.
» Behöfver vi ved?
V i ha hela vedbo ' n full, gu ' ske lof. » Maria reste sig häftigt och skrek i full för- bittring: » Jag skall be, att få vara i fred! » Så började hon åter gå af och an på golfvet.
Moster dukade af bordet under tystnad och tittade då och då i smyg på Maria med eh liten ödmjukt ogillande blick.
Så slätade hon ut servetten, skrufvade upp lampan litet bättre, tog fram sin strumpa och stickade lugnt ma- ska efter maska.
Maria stod och undrade, hvad hon skulle kunna lugna tankarne med.
Läsa kunde hon ej i detta ögonblick.
Tänk — om hon också skulle taga en strumpa och täfla med moster, om hvem som långsammast kunde draga stic- kan fram och till baka.
Men så slog det henne, att hon var elak; och det nu, när hon skulle fatta ett så vig- tigt beslut!
Den öfverspända, nervösa stämningen efter- träddes af en djup sorgsenhet.
Hvad skulle hon lemna för svar?
Det fans blott ett, tyckte hon det ena ögon- blicket.
Det var: » för sent ».
Ej var det lycka, att med domnade känslor ingå ett äkten-
Med I d u n s e x p e d i t l o n ä r f ö r e n a d I d u n s u t r ä t t n l n g s b y r å, hvilken g r a t i s verkställer alla u p p k ö p åt Iduns a b o n n e n t e r I l a n d s o r t e n s a m t för öfrlgt skap.
Men också — hade hon rättighet att skjuta ifrån sig rikedom och beqvämligket?
Hon satte sig vid fönstret och blickade ut i den stilla qvällen.
Hvilket var rätt?
Denna fråga kom oupphörligt för henne.
Var hennes kärlek lika oegennyttigt varm som förr; kunde hon skapa ett lyckligt hem; var hon mägtig att blifva den sträfve mannens solstråle?
Nej.
Det var för sent.
Lifvet och fattigdomen hade blekt kindens rosor och borttagit själens ungdomliga spän- stighet.
Hon var ej mera den adertonåriga, lifsvarma Maria, med tro och hopp på lifvet.
» För sent, för sent » ringde det i hennes öron.
Men mot mostern gjorde hon kanske ej rätt.
Den gamla, hvithåriga qvinnan med sitt nöjda, undergifna ansigtsuttryck.
Hade hon rättighet att fråntaga henne några år at ro och frid?
Hon sprang hastigt upp, ilade fram till mo- stern och slog armarne om hennes hals.
» Moster, » frågade hon i hennes öra, » har du det mycket svårt? » » Jag, » sade den gamla, » nej, visst icke; då jag har min lilla matbit för dagen och en smekning af dig ibland, vore det väl bra orätt att klaga. » Hon såg så rar ut, den gamla, att Maria måste kyssa henne än en gång.
Sedan gick hon fram till byrån, tog fram papper, bläck och penna och skref utan långt betänkande två betydelsefulla ord på ett rent pappersark: » För sent.
' » Så lade hon ihop det och skref med dar- rande hand utanskriften: » Herr Gustaf Berg.
Malmö ».
Gastronomiska kåserier.
I i H Lj I I KJ M IN till b i l l i g a s t e p r i s o c h p å b ä s t a s ä t t u t f ö r a l l a m ö j l i g a u p p d r a g t i l I t j e n s t f ö r Iduns ä r a d e läsarinnor.
Vidare kan man af gamla rapphöns anrätta en allmännaste af manliga dygder, det fysiska mo- » salmi », i det man fråntager bröslbitarne af de stekta det.
För ej länge sedan hände i en liten hönsen och låter dem puttra vid sakta eld ungarsk stad att två barn på fem och sju år i en kraftig köttspad, tillsatt med några charlotten- lökar, citronskal och några champignoner.
Alla öf- lekte på gatan.
Plötsligt störtade tvänne för riga köttrester arbetas, under tillsättande af något en lätt jagtvagn spända hästar fram mellan hus- sås, till en purée, som blandas till köttstyckena.
Alla raderna i rasande sken.
De hade blifvit skrämda, ben hackas fint och urkokas med kryddor i en kraf- och körsvennen förmådde ej hejda dem.
Men- tig spad; denna passeras sedan, hopkokas, spetsas med sherry och bredes, sedan den tjocknat, öfver niskorna på gatan skingrades förskräckta, flydde » salmin », hvilken ännu en gång uppvärmes, anrättas in i portgångarne.
Men de af fruktan förvir- på en rund karott och garneras med små blommor rade barnen sprungo, i stället för åt sidan, af bläddrig mördeg och hårdkokta, i skifvor skurna ägg.
midt i hästarnes språnglinie.
Då kom en ung En enklare » salmi » kan man ock bereda på så flicka gående — lärarinnan i dervarande flick- sätt, att man långsamt låter rapphönsen stekas or- dentligt möra, hvilket med gamla höns drar grund- skola — öfversåg med en hastig blick den lig tid, och efter kallnandet skär dem i stycken.
fara, som hotade barnen, störtade sig mot hä- Man slår så i en kastrull några skedar provenceolja, starne, fick dem i tygeln och bringade dem ett glas rödvin, salt, peppar, något cayenne och saften att stanna.
De små voro räddade.
af en citron, lägger rapphönsköttet härtill, låter det hela hettas upp på elden och skakar det sist ordent- Detta bevis på mod och kraft är väl nu syn- ligt om hvart annat.
nerligen » oqvinligt »; idealet för » huld qvin- Slutligen kan man äfven af de mörstekta och kall- nade gamla rapphönsen bereda en smaklig salat, i lighet » hade kanske långt bättre motsvarats, det man skär upp dem i prydliga stycken och an- om den unga flickan med ångestrop löpt åt rättar dem på en salat af kokade selleriskifvor, fin- sidan och låtit de arma barnen krossas under bladig hufvudsalat och krasse och deröfver gjuter en hästarnes hofvar?
sås, hvilken framställes så, att man finhackar några charlottenlökar och persilja, blandar detta med två Må vi mot denna specifikt manliga dygd, kokade och två råa äggulor, något salt, krossad pep- det fysiska modet, ställa en egenskap, hvilken par, olja och kryddättika, rör det hela väl tillsam- företrädesvis tankes som ett qvinlighetens at- mans och slutligen tillsätter J liter vispad ägghvita.
tribut: den kärleksfulla hjertegodheten, och Unga rapphöns fyllas med en köttfärs, hvilken man blandar med den finhackade lefvern; sedan om- låtom oss efterse, om ej i sjelfva verket denna vecklas de med fina speckskifvor och stekas saftigt egenskap är en lika stor prydnad för en inans på spisen.
Härtill lämpar sig en hvit sellerisås, till karaktär som för en qvinnas.
Jag förmodar, hvilken man skär ett hälft dussin unga sellerihufvu- att det riktiga i en sådan uppfattning tydligt den i tumslånga bitar, förväller dem ett par minuter Ty i hett vatten och låter dem under en timme kokas framstår för hvarje tänkande menniska.
mjuka i en kalfspad, som man tillsatt med ett stycke är den beprisade hjertegodheten parad med med mjöl blandadt smör, fyra med grädde samman- qvinlig svaghet i karaktären, såsom tyvärr ofta vispade äggulor, peppar, salt och något citronsaft.
När sellerin är riktigt mjuk, pressar man den genom fallet är, så är hon visserligen ingen dygd, utan en sil, och denna purée sättes till såsen.
ett fel.
Se vi deremot andligt diup och mild- långsamt Sen till, ärade läsarinnor, att Idun finnes hos alla edra bekanta!
IV.
Om rapphöns.
J agtsäsongen är öppnad, och dermed erbjudes åt våra husmödrar den efterlängtade lägenheten att åter åstadkomma någon större omvexling i den dagliga matseJeln.
V i vilja derför i dag när- mast fästa uppmärksamheten på den mångsidiga an- vändningen af rapphöns och dervid särskildt fram- hålla, hurusom de vanligen djupt föraktade gamla rapphönsen förträffligt låta använda sig till smakliga anrättningar och afgjordt stå i första linien som sop- por efter följande metod.
Man invecklar rapphönsen i tunna skifvor af orökt späck och steker dem hastigt styfva i smör.
Sedan de kallnat, lösgör man noga költet från benen, hackar de senare i små bitar och ställer dem med något köttextrakt och rikliga kryd- dor på elden.
Köttet befriar man från alla senor, hackar det helt fint och uppvärmer det med färskt smör, hackad lök och persilja samt det färserade späcket; tillsätter derefter två äggulor och två glas madeira.
Såsen på benen afslås nu genom en sil, afredes med något brynt mjöl och blandas till pu- réen.
Sedan soppan nu värmts upp — men ej kokat — kryddas den med något salt och cayenne- peppar och serveras med stekta h vetebrödstärningar.
På samma vis kan man af gamla rapphöns anrätta en synnerligen smakfull ärtsoppa, i det man kokar ärterna mjuka i bensåsen tillsammans med rikligt selleri, passerar den genom en sil och blandar de två puréerna.
Vidare kan man äfven med fördel använda puréen, i det man blandar den med en färs af hälften kalf- kött och fett fläsk, förhöjer smaken med hackade champignoner och en charlottenlök, ger den spets med saften af en citron och af det hela formar en pastej, som kokas antingen i en puddingform i vat- tenbad eller ock i en kastrull, insmord med smör och belagd med tunna späckskifvor.
Till denna rätt serverar man en brun champignonsås, tillsatt med madeira.
Den med rapphönspuréen blandade färsen egnar sig äfven väl till fyllnad i ett kålhufvud, som man förväller i varmt saltvatten, derpå afkyler i kallt vatten och fullstärdigt utplattar; färsen strykes nu mellan bladen och kålhufvudet kokas i en stark fett- spad.
Kålen serverar man äfven med madeirasås.
het förenade med utveckladt förstånd och ka- kraft, så erhålla vi bilden af en för- träfflig personlighet, öfver hvilken en hvar måste känna glädje.
Finna vi väl då i denna bild som något särskildt typiskt framstå energisk manlighet eller blid qvinlighet?
För visso ingen- dera, eller rättare båda, nämligen det typiska för en ren, skön mensklighet.
En gourmet.
raktärens Det finns inga moraliska egenskaper, som i mannens karaktär kunna bilda en dygd, men i qvinnans ett fel, eller omvändt; och den ofta Tre artiklar af Irma von Troll-Borostt / äni.
uttalade fruktan, att qvinnorna, genom att egna sig åt en offentlig verksamhet, så småningom III.
skulle förlora den äkta qvinlighetens väsen, jjom vi förra gången sågo, är det rätt be- saknar hvarje grund.
tänkliga gåfvor, med hvilka den forn- Hvarje arbete, det samma må nu betingas helleniska sagan utsmyckat den första qvinnan, af en rent ideal sträfvan eller af allvarlig pligt- och hvilka följaktligen gällde som karaktäri- känsla, må fulländas i den stilla kammaren stiskt qvinliga egenskaper.
Framför allt ny- eller på lifvets marknadstorg — hvarje arbete fikenheten, denna olyckssaliga nyfikenhet, hvil- förädlar.
Qvinlighetens framträdande beror ken skulle vara skulden till all olycka på jor- på intet vis af yttre omständigheter och sys- den, då ju den förledde Pandora att öppna selsättning, utan af det andliga sinnelag, som asken och, enligt den andra mythen, förförde inom hvarje verksamhetsgren kan utveckla sig Eva att äta af den förbjudna frukten på kun- och bära frukter.
Om qvinnan utöfvar sin skapens träd.
Näst nyfikenheten finna vi » be- verksamhet i den egna familjen eller på em- hag och oemotståndlig älskvärdhet, dolskt sinne, betsrummet, bakom boddisken, i skolsalen, på listig håg och förförisk tunga » uppräknade som scenen, på konserttribunen, vid sjukbädden som qvinliga egenskaper.
Ar det månne för dessa vårdarinna eller som läkare — öfverallt är det egenskaper, som de i den första af dessa ar- det invärtes sinnelaget, detta huru, hvarigenom tiklar uppräknade motståndarne till qvinnorö- hennes väsen erhåller sin egendomliga pregel, relsen hysa fruktan, att de skulle utplånas hos icke de yttre omständigheterna vid hennes yrke.
qvinnorna genom högre själsbildning och vid- Derför handlar det framför allt om den ka- gadt arbetsområde, och mena de, att deras ut- raktärs- och själsriktning, som bibringas qvin- plånande, om något sådant verkligen blefve fal- nan vid hennes uppfostran.
Om hon sedligt let, vore att så lifligt beklaga?
ren och med ädla sträfvanden träder ut på » Icke qvinnans fel och svagheter, utan hen- lifvets arena, så skall hon äfven komma att nes dygder är det (så lyder svaret), för hvil- verka försedligande och förädlande, och derpå kas undergång vi frukta! » skall ej det offentliga lifvet förlora.
Genom Tomma fraser!
Nämn någon enda dygd, hvil- en slik ädel verksamhet kan ej alstras någon ken skulle vara uteslutande qvinlig och ej dess- frånstötande dubbelhet hos qvinnans invärtes likes mensklig eller en sådan, som endast skulle väsende och yttre uppträdande, utan den samma anstå mannen, men inverka menligt på qvin- skall fastmer bringa den sanna qvinlighetens blomma till skön och full utveckling.
Troget nans karaktär och värde!
Låt oss till exempel dröja vid den erkändt fullföljande sitt arbete, skall dock alltid qvin- Om qvinnans värde.
nan ovilkorligen förbli behagets och skönhetens representant, själens behag och det rena, ädla sinnelagets skönhet, hvilka ej blott förmå höja och adla den yttre, kroppsliga fägringen, utan till och med — der denna saknas — ersätta den.
Hösttankar.
ä n n e r u vtrtx ^ &gt; bvilket besynnerligt vemod, som ' \ Sj smyger sig öfver en, då man sitter ensam så här och ser skymningen breda ut sig, under det träden af klädas sin sommarskrud?
Sorgsna tankar komma objudna, och ha de väl kommit, bli de qvar.
Ett helt lif rullar upp sig som ett panorama — förr och nu —.
Nej tänk ej derpå, det gör dig ej gladare!
Du tänker kanske på den tid, då da gladdes med de glada och grät med de sorgsna.
Då ditt hjerta alltid stod redo att dela sorg och glädje med en hvar.
Då en idé kunde elda hela din håg; då du brann af begär att häm- nas en annans oförrätt; då du led af att ej kunna skaffa frid på jorden — ditt eget lif liade du gerna offrat derför.
Då ett enda vän- ligt ord utplånade en oförrätt, då du aldrig mer med grämelse tänkte på ett skymfande ord, sedan » förlät mig » med en smekning kommit från den älskades mun.
Tänkte på det — jo möjligen, men endast för att komma ihåg, hur ädelt det är att erkänna ett begånget fel, och att kanske något i ditt eget uppförande fram- kallade det obehagliga.
Då lefde du, om du också ofta fick lida, men du kände och upp- fattade lifvet omkring dig och hösten var långt borta.
— Du tänkte ej på den.
Att den skulle komma visste du, men ej hur den var.
Ja, nu vet du det!
Blommorna, som gladde dig, dö, bladen falla från träden.
När stor- marne rasa, är det, som ville naturen sätta sig till motvärn, men striden är onyttig, när hö- stens tid är kommen, bjelper det ej.
Nu ser du förgäfves till baka på den flydda tiden.
Våren var skön med sina löften, visserligen höll ej sommaren hvad våren lofvat, men du kunde dock ibland bekymmerslöst njuta.
Nu är dock hösten här!
Det kan ej hjelpas.
— Bry dig ej om att tänka på, att du kan ha en och annan fordran på lifvet ännu, eller att din kärleks rika skatt föraktades!
Ensamt förmågan att känna varmt var ju mycket.
» Har jeg ock sejlet min skude på grund, så var det dock dejligt att fare ».
Din längtan blir då, att vintern måtte komma.
Hellre kyla och död, fullständig känslolöshet än dessa stormar, denna långsamma förintelse.
Hvarför njöt du ej lifvet fullt under din korta sommar?
Nu är det för sent — det är höst.
Du trånar förgäfves efter ännu en liten tid af värme, för att då njuta i fulla drag, men skulle den ock beviljas dig, skulle njutningen förmin- skas af att du visste, att det endast vore en tillfällighet — hösten vore omedelbart framför dig.
Den verkliga ungdomstiden hade du låtit gå dig ur händerna.
Du märker nu for sent, att du köpt kiselstenar för diamanter.
Och dock var det ändamålet med ditt korta lif att vara lycklig!
Derefter har du såväl som alla andra sträfvat, fast kanske omedvetet.
Detta har försynen sjelf nedlagt hos menniskan.
Somliga bli martyrer, men de stå då endast vid hvad de anse för sin pligt, och att göra sin pligt medför ju tillfredsställelse eller med andra ord: lycka.
Andra » lefva undan » och anse det som det bästa — kanske få de se- dermera andra åsigter.
Du vill försöka att hädanefter ta väl vara på hvarje solskensdag.
G ö r det, men tag den då ej som en sommardag, utan för hvad den verkligen är: en vacker höstdag.
A t t uppfatta den på annat sätt vore j u löjligt.
Vintern kommer nog sedan i sin ordning.
N u käns det, som vore den välkommen j u förr dess hellre — icke sant?
M e n kanske sitter du, när den kommit — sträng och omutlig kommit — o c h tänker med saknad till baka på hösten, som dock egde en oeh annan varm och solig stund o c h glömmer stormarne, som klädde träden nakna.
Ulla.
Tvätt, i.
(T * vjJpWätt är något till den grad hvardagligt, att man jjlj kunde finna det ganska öfverflödigt att skrifva någonting derora utöfver de rent manuella an- visningarna för tvättningen af olika saker — som spetsar, bomullstyg, ylle o. s. v. — vid hvilkas be- handling en eller annan praktiker kan ha funnit på en eller annan afvikelse från regeln, som förefallit henne beqväm eller gynnsam med afseende på ren- heten, och hvilken hon derefter antingen kan med- dela goda vänner genom afskrifter ur sin » beskrif- ningsbok » eller meddela allmänheten genom denna tidnings afdelning för dylika praktiska råd och rön.
Och dock våga vi tro, att den som läser dessa rader, skall medgifva — om det ej långt före detta står henne klart — att äfven tvätten har sin teori, som det kan vara nöjsamt nog att uppmärksamma och derefter sjelf alltjemt kunna följa under arbetets praxis.
Skola vi nu taga oss för att skildra tvättens teori, i det vi ställa fram för oss hvarje enskildt led af dess praktiska utförande, så är det endast i överens- stämmelse med hvarje välordnad framställning, som vi börja med att gifva en definition på ordet tvätt.
En sådan ha vi funnit uppstäld — och vi finna ej, hur man skulle kunna förbättra den, försöka oss ej heller derpå — i följande ord: » tvätt är den bekanta operation, genom hvilken vi dels på mekanisk dels på kemisk väg aflägsna smutsen från huden, från de rum, hvari vi uppehålla oss, och från de föremål, vi använda: kläder, linne, husgeråd o. s. v. » Alla- redan denna definition skall må hända få några att studsa: är verkligen här fråga om både en mekanisk och en kemisk väg?
Det är det verkligen, och vi skola strax få det närmare klart för oss.
I regel tvättar man ju med vatten, hvars förmåga att lösa smutsen man förhöjer genom att tillsätta ett ämne som tvål, såpa, soda eller vattenglas.
Ehuru vattnet är hufvudbeståndsdelen, blir det dock, för att lätt förstå förloppet, bäst att börja med att om- tala verkan af tillsatserna.
Tvål kalla kemisterna alla fettsyrors föreningar med baser (kali, natron, kalk o. s. v.); i allmänhet menar man dock dermed uteslutande de lösliga fettsyrade förenin- garna med kali och natron.
Vi kunna möjligen vid något annat tillfälle komma att tala om sjelfva tvålkok- ningen, som ju i landlhushåll spelar en ej obetydlig roll.
Här må vara tillräckligt att påminna om, att man har mjuka tvålar (natrontvålar), eller hvad vi ge- menligen kalla såpor [tivaraf den allmännaste är den så kallade grönsåpan], och hårda tvålar (kalitvålar), exempelvis marseilletvål.
Verkningen af dessa tvålar är i hufvudsak enahanda: upplöst i rikligt vatten sönderdelas tvålen i fritt alkali och ett fettsyradt salt, och härpå är det, som tvålens verkan beror: det fria alkalit ingår en förening med det af huden afsön- drade hudfettet, hvilket håller fast smutsen pä vår kropp, vårt linne o. s. v., och bildar med detta ny tvål, som åter upplöses af vattnet; samtidigt blir detta nu i stånd till att bortskölja smutsen, som vattnet icke kunde taga med sig, så länge den satt skyddad af hudfett.
Men äfven det sura fettsyrade alkalit har sin betydelse, då det skyddar de delar, vi tvätta, mot att frätas af det fria alkalit.
Vid gröfre tvätt lägger man dock ej så stor vigt härvid, och det är derför brukligt att koka tyget i en svag lut af björkaska (kolsyradt kali) eller soda (kolsyradt natron), innan man behandlar det med tvål (såpa).
Genom en sådan föregående behandling spar man en del af sin tvål, och det kolsyrade kalit [natronet] har samma inverkan på det fettämne, man vill ha atlägsnadt, som det nyss omtalade ur tvålen frigjorda alkalit.
Äfven vattenglas, som är kiselsyradt natron (eller kali), kan på liknande sätt tjena till att aflägsna fett och dermed smuts.
Dess användande vid tvättning af tyg omtalas i d:r Schultzes: &gt;Landthushållets kemi » på följande sätt: :&gt; Tyget lägges under 24 timmar i blöt i en blandning af 100 delar vatten med 1 del flytande vattenglas; derpå tvättas det i denna lut i kokande vatten, och sist får det en eftertvättning med tvål (såpa).
Tyget blir mycket hvitt och gul- nar ej af att ligga.
Fläckar af blod och materia böra först aflägsnas genom behandling med soda. » Hvad slutligen vattnet beträffar, så är det sjelf- klart, att det skall vara rent; är det smutsigt, kom- mer det icke blott sjelft att smutsa i stället för att rena, utan det kan äfven efterlemna sjukdomsfrön.
Smutsigt vatten innehåller nämligen i regel orga- niska ämnen, bland hvilka det ock i regel finnes organismer, mikrober, som kunna vara pathogena, det är: som kunna framkalla sjukdomar.
Förutom att vattnet skall vara hvad man gemenligen kallar rent, bör det ock vara någorlunda fritt från oorga- niska ämnen; dessa — kalk, magnesia och jern — göra det nämligen y&gt;hårdl&gt;i och, som man vet, derigenom olämpligt till tvätt.
Grunden härtill ligger i, att kalken, magnesian och jernet förenas med tvålens feta syror och med dessa bilda fett- syrade saker, som äro olösliga och afsätta sig på det man tvättar, hvarvid uppstå fläckar, der smutsen just hänger riktigt fast, och som man kan få stort besvär att aflägsna, då det olösliga, fettsyrade saltet fäller mycket fint ut och derför kan gnidas ordent- ligt in i tyget, golfvet o. s. v., som man tvättar.
På detta sätt kan på tyget komma riktiga rostfläckar, liksom jernhaltigt vatten i det hela gör det gult.
Ja, det är tydligt bevisadt, att jernvatten kan » äta upp » tyget.
Detta skedde för den franska häradmi- nistrationen i Aigier, som iakttog, att alla tvättkläder på bestämda lägerplatser förvånande hastigt sletos ut.
Först trodde man, att här förelåg ett falsarium från leverantörernas sida, men dessa bevisade sin oskuld, och slutligen kom man under fund med, att kläderna tvättats i starkt jernhaltigt vatten: det i tyget fint fördelade jernsaltet insög då syre ur luften och afgaf det åter till trådarne i tyget, som härigenom långsamt » förbrändes », hvilket praktiskt taget visade sig deri, att de blefvo öfvermåttan sköra.
A f allt » hårdt » vatten må man derför mest afsky starkt jern- haltigt.
Man bör alltså helst ha » mjukt » vatten till tvätt; sådant finner man i bäckar och åar, i dammar och sjöar, i det hela allestädes der vattnet rinner eller står utsatt för luften; allra bäst är dock regnvatten.
Deremot är vattnet från källor och brunnar mer eller mindre hårdt.
Förklaringen är ganska enkel.
Vattnet i jorden — som ju direkt förser källor och brunnar — är alltid kolsyrehaltigt, och härigenom förhöjes dess lösande förmåga gent emot jordens fasta beståndsdelar.
Löper deremot källvattnet genom en bäck och står i beständig vexelverkan med luften, afger det efter hand en del af sin kolsyra och mister dermed ock en del af sin lösande förmåga.
Ju längre från källan man tar det, dess mjukare är det ock.
Dertill kommer, att vattnet i vattendrag och sjöar delvis är ytvatten, d. v. s. vatten, som under regn flutit öfver jorden till dessa behållare eller direkt fallit i dem och alltså endast i försvinnande mån eller alls icke haft tillfälle lösa några af hennes be- ståndsdelar.
Delvis består alltså sådant vatten af regnvatten, det renaste vatten som finnes i naturen.
Regnvattnet är ju nämligen destilleradt vatten, d. v. s. vatten, som afdunstat från jordens yta och derpå åter förtätats till vatten, regn, under afkylning i atmosfärens högre lager.
Då vattnet vid afdunstning ger kemiskt ren vattenånga, skulle det af denna bil- dade regnet äfven bli kemiskt rent, om det ej vid sitt fall genom luften rensade denna från åtskilliga luftformiga och fasta föroreningar.
Men när det har regnat en tid och luften således blifvit genom- rensad, då är det regnvatten, vi uppsamla, i det när- maste kemiskt rent och i hvarje fall fullständigt » mjukt ».
Det är det bästa vatten, man kan tvätta i.
Hvad här är sagdt, gäller om all slags tvätt.
V i skola härnäst sysselsätta oss med de enskilda pro- cesserna vid det, som man i mera begränsad mening tänker på vid tvätt, nämligen tvättningen af tyg.
Teater och musik.
Kungl.
operan återpptager i afton (onsdag) en repris, som på ett par år icke förekommit på spellistan, nämligen Verdis » Ernani ».
Stycket in- studerades å den svenska scenen i maj 1853, nio år sedan det första gången sett dagen i Venezia.
På 1860-talet gafs » Ernani » här så godt som oaf- brutet hvart år, men på 70-talet upplefde operan endast - några föreställningar.
Efter en åttaårig hvila återupptogs i&gt;Ernani » å repertoaren hösten 1887 för att då röna så mycket större framgång.
Operan blef också en af denna säsongs mest goulerade repriser, hvartill väsentligt bidrog det sätt, hvarpå hufvudrollerna tolkades af fru Öst- borg o c h herr Sollman (Elvira o c h Ernani).
Dessa bägge artister komma äfven nu att återgifva nyss- nämda partier.
S o m Carl V gör hr Lombcrg sin första debut på vår operascen.
Herr Lomberg har förut haft anställning vid tyska operascener, men har i vårt land endast gjort sig känd som konsertsångare.
» Ernani » gifves i afton för 58:de gången härstädes.
Vasateatern har nu slagit sitt första stora slag på ett område, hvilket teatern hädanefter har för afsigt att göra till sitt — operettens.
Och det har i det hela utfallit godt, vi kunna åtminstone säga lofvande.
Att med ett nybildadt sällskap, som ännu naturligtvis hvarken i samspel eller samsjungning hunnit förvärfva den helgjutna ensemble, som endast längre konstnärligt sam- arbete kan gifva, dock få fram den rätta operett- tonen så friskt och hurtigt som här, bevisar goda inre förutsättningar o c h skicklig ledning.
Bristen på en verkligt tillfredsställande primadonna gör sig visserligen ännu gällande, men inom en ej allt för aflägsen framtid få j u stockholmarne se denna plats ånyo fyllas af den afgjordt mest fram- stående och uppburna — Anna Pettersson.
Vi vilja dermed ingalunda ha sagdt, alt / röken Johnsons prestation i T Kapten Fracassa » var un- derhaltig.
Särskildt den dramatiska uppfattningen kännetecknas hos denna unga skådespelerska af godt g r y; det är den musikaliska sidan af par- tiet, som ej finner tillfredsställande lösning.
Röst- resurser saknas ej, men intonationen är osäker, och den störande benägenheten att chevrottera bör framför allt motarbetas.
Att hr Warberg i titelrollen var sig sjelf, d. v. s. ypperlig, behöfver knappast nämnas.
Hos denne intelligente skådespelare ersätta lifligt träf- fande dramatisk färgläggning o c h den bästa frase- ring hvad möjligen kan fela i röstväg.
Hr Lundahls lilla röst är ej oäfven, men hans spel är matt och ointressant.
Fröken Ekström deremot ådagalade en naturlig och täck liflighet så i sångföredrag som spel, hvilket sekunderades af hr Klinger pä ett sätt, som gaf anledning att rned intresse motse, det någon större uppgift före- lägges honom.
Från detta håll kan vara något att vänta.
Musiken — af Dellinger — var i det hela tem- ligen tunn.
Ett par valsmotiv och Kapten Fra- cassas marschkupletter framträdde skarpast och slogo lifligast an.
M:lle Trebellis afskedsmatiné i Berns salong sistl. söndag var talrikt besökt o c h bifallet syn- nerligen lifligt.
Såväl matinégifvarinnan sjelf som hr Conrad Behrens emottogo efter hvarje nummer flere inropningar.
Den 25 sept.
S k o g s Berättelse f r u för n.
Idun af A v e.
(Forts.) K=l||tt par blåsiga och regniga dagar tvungo SteiDerz att välja emellan fiskarfolkets sällskap och umgänget med det lilla badsäll- skapet; han föredrog att stanna den mesta tiden bos Halversons.
Klara och Anna voro ännu frånvarande, och med en pinande klarhet förstod Steinerz, att denna förlängda frånvaro var afsedd att väcka hans längtan.
Och denna längtan ville ej infinna sig, det tjenade till intet att söka föra sig sjelf bakom ljuset.
Den heta lågan var släckt; den skif- tande, skimrande bubblan på lyekobägarens rand hade brustit, och de stänk, han fått i ansigtet dervid, kändes så otäckt jolmiga.
Mor Helena var vid samma ålder som Klara och barnlös som hon; mannen var fyra år äldre.
Steinerz fick ett plötsligt intresse för detta äktenskaps samlif och upptäckte lätt den djupa underström af hängifvenhet, som uppbar den starka pligttrohet, hvilken före- fallit honom så erbarmligt småaktig och tanke- hämmande.
De hade få intressen utom sitt eget dagliga lif, dessa två arbetande menniskor; men hade väl han och Klara intresserat sig för något annat eller mera än sin egen j lidelse?
Han tyckte, att klyftan emellan honom och fiskarfolket på ett märkligt sätt började fyllas; han behöfde ju nu blott kasta ned sina stånds- fördomar och sitt bildningshögmod, så fylldes klyftan till randen.
När han satt overksam och betraktade dessa arbetsmyror, sökte han föreställa sig denna vackra brunetta hustru gripen af kärlek till en yngre man, och undrade, hvad följ- der en sådan lidelse skulle medföra for de båda makarne.
Men de visste troligen ej det ringaste om passionens hvirflande mal- ström; de voro ett par väl inkörda arbets- hästar, som drogo jemt framför lasset, ingen- ting vidare.
D å gled mot hans vilja scenen i båten fram.
Han hörde ännu stålklangen i mor Helenas ord: » Vantar tar hafsfrun helst ».
Fiskarqvinnan kände således, hur stark och härdad viljan måste vara, när sirener lockade.
Hade Halverson haft erfarenheter, som han meddelat sin hustru, eller hade Helena sjelf fattat passion för en man, yngre än hon sjelf?
Det var i synnerhet denna senare fråga, hvil- ken åter och åter kom igen som en envis påminnelse om, att han sjelf var sju år yngre än Klara.
Efter fem dagars frånvaro återvände de två damerna till fiskeläget.
Vädret hade klarnat upp under en temligen stark blåst; Halverson väntade, att den skulle öfvergå till storm, och beslöt att ej segla ut med fiskegarnen den eftermiddagen.
» Nu är hon här igen; hon kom just som jag stod vid grinden och talade vid mor Silla.
Hon — frun jag menar — flaxade omkring och snärjde i alla vrår med ögonen och var så söt och slät, fast den hon sökte ej var i flocken, som välkomnade henne och den andra. » Helena talade i dämpad ton, fast mannen och hon voro ensamma, der de sutto nedanför huset och redde ut fiskenäten.
» Han ligger inne på soffan och läser, » svarade Halverson.
» Inte vet han väl, att hon är kommen, för då hade han, för skam skull, helsat på henne genast; men eljes tror jag, att han böljar bli flott igen från det der skäret. » » Underligt också att han, unge, rike, granne karlen, kunnat nappa på sådant bete! » » Det skall du inte säga, Helena.
Hon har en hin håles magt i sina ögon och i groparne kring munnen se ' n, och der är något djekla trolskt i talet också, utom när hon blir arg, för då hör man, att hon är en oväders- fågel, en med både näbb och hvassa klor. » » Du har nog riktigt slagit dig på att ut- ransaka de der fina damerna, Sven.
Sådana der lättflygande fåglar kunna visst fånga karlar lika qvickt, som måsen snappar en torsk i vågbrynet. » Helena tycktes vara retad.
Hennes mun log sitt lugna smålöje, men der kom allvar i tonen, då han svarade henne.
» Det är sant, vi äro ena torskar i det fallet, ty vi veta, att sådana der qvinnor hugga blo- diga sår, men ändå locka de oss i garnet.
Nå ja, det är på samma sätt med er, vet jag, när ni träffa på en sådan karlfågel.
Ju flere af er han förut fångat, j u mera be- nägen äro ni att låta honom få klorna i er.
D u vet ju sjelf, hur nära du var att gifta dig med den der uthalaren Tångström, fast du visste, hurudan karl han var. » » Det är skilnad, Sven, » sade hon ifrigf,.
» jag tänkte, han kunde omändras och bli stadig, och det tänka vi alltid, då vi ta en sådan vildfågel, som aldrig hem har egt.
Men ni karlar » » V i tänka ej pä att omskapa en roffågeL till en dufva; nej, det har du rätt i, mutter, » afbröt fiskaren.
» Men jag har varit så pass med i verlden och äfven lodat mitt eget hjerte- djup någorlunda ordentligt, så jag vågar tänka min del om detta kapitel.
Och jag tror, att det är det allra sämsta i oss, som mår så väl i sådana der fyrugnars närhet, och att ni fruntimmer liksom muta ert bästa sinne genom att föregifva det der om räddnings- arbetet.
» Helena såg med häpen beundran på sin man.
» Så sedligt du kan lägga ut det, Sven!
Men Gud hjelpe oss, om hon ej nu kommer hit för att dra ut den arme karlen! » » Fager är hon! » mumlade fiskaren.
Klara stannade utanför Halversons hus, medan Anna kom nedanför sluttningen vid stranden för att spörja Halverson, om han ej ville ro en del af badsällskapet till grot- torna nedanför Kullagårdens branta klippvägg.
» Vädret är just inte så öfver sig bra, » svarade Halverson, betänksamt spanande utåt hafvet.
» Ä r fröken mycket angelägen om att komma till grottorna i dag, är det allt bäst att gå öfver berget dit. » Med sin vanliga rådspörjade min vände flickan sig om för att få någon vink från Klara.
Denna hade så småningom närmat sig, under det hon till utseendet helt likgiltigt kastade boll med några små glänsande kiselstenar.
Hon var bedårande vacker i sin fina blågröna klädning med gräddfärgade spetsar.
Sol- strålarne gnistrade på hennes i brunrödt och guld skiftande hår, som blott i pannan be- täcktes af en hvit slöja, hvilken hon löst från sin hatt, som hon för blåstens skull aftagit och hängt på armen.
» Det är väl, som jag försäkrade dig, omöj- ligt att i eftermiddag ro till grottorna, » sade bon till Anna.
» Bränningarne gå allt bra högt der nu, och värre torde de blifva bortåt aftonen; det tecknar sig till full storm, » sade fiskaren.
» Bränningar! » utropade Klara med ett uttryck af lifligaste intresse.
» Dem måste vi se, Anna.
Nu först har jag lust för färden!
Men inte till sjös, himlen bevare mig!
— utan till fots genom skogen; der kännes ej stor- men så starkt.
Anna, vill du — eller jag kan j u sjelf gå till baka till våra vänner och säga, hur det är. » » För all del, j a g går! » » Nå gör du det, snälla Anna!
Men du, drag ej med dig någon af de sköpliga damerna eller fina herrarne.
Herr Steinerz följer nog med, när han får höra, att du — att vi vilja ha honom med. » Hon log ett skalkaktigt leende, hälft mot Anna, hälft mot Halverson, som med stor uppmärksamhet betraktade henne.
» Herr Steinerz är j u hemma, madam? » » Ja vars, frun kan bara kalla på honom, så parerar han genast. » Klara blinkade till, hon kände snärten.
» Hör, madam Halverson, skulle ej vi fem, som nu snart skingras i alla väderstreck — vi två resa öm ett par dagar till Köpenhamn — skulle icke vi fem, som varit så mycket tillsammans på detta förtjusande Arild, ha oss en liten kaffejunta i eftermiddag nere i en af grottorna?
Säg, Halverson, vore inte det trefligt?
Madam går genast in och sätter
sin kaffeflaska på elden, vi skaffa bröd.
så roligt det skall bli! » Åh, Lekfullt grep bon med sina små bvita hän- der fiskarhustrun tvärs öfver de solbrynta armarne och skakade henne, sprang så rundt omkring fiskenäten för att smekande klappa Halverson på skuldran, och hennes stämma var så mild, hennes ögon så varma, hennes hela väsen så bedårande älskligt, att det kloka paret liksom insveptes i en varm luftstöm, hvilken smälte den iskyla, som hittills rådt emellan Halversons och fru Klara.
Hvad hon än månde vara, högfärdig var hon inte.
Denna nya upptäckt fylde det hederliga arbetsfolket med en lifvande hjerte- fröjd.
Samtalen och skratten hade blifvit hög- ljudda.
Steinerz kände rösterna, greps af öfverraskning och erfor ett oändligt välbe- finnande vid att se sitt värdfolk och Klara som så goda vänner.
Äfven han glömde allt för den tjusning, hon utöfvade, och han Våra barn.
Till sängs med de små.
I månget hem låter man barnen vara uppe till långt in på aftonen.
Men emedan detta bruk otvifvelaktigt är ett miss- bruk, som i längden för barnen skall medföra menliga följder, i thy de der- igenom så småningom blifva öfveran- strängda och i följd häraf nervösa m. a o. sjukliga, vill jag tillråda hvar och en husmoder, som är lycklig nog att ega barn, se till, att de små så tidigt som möjligt, senast kl. 7 om aftonen komma till sängs.
Sker detta undvikes vanli- gast det gny och skrik, som barnen så ofta låta undslippa sig, då de skola till kojs.
Den ojemförligt vigtigaste för- delen är emellertid den, alt, såsom re- dan nämts, barnen undgå att öfver- ansträngas, men i stället genom att i rätt tid få hvila blifva kraftiga och er- hålla den friska hy, som nästan utan undantag är ett bevis på verklig helsa.
— Såsom ett tillägg till det ofvan sagda, vill jag ock foga ytterligare några ord, som torde vara värda att beaktas.
Me- dan barnen ännu äro så små, att mid- dagshvila göres dem behof, böra de ej sofva med kläderna på.
Detta är näm- ligen ohelsosamt, emedan utdunstningen derigenom hämmas.
Dertill kommer också, att de, i fall de sofvit med klä- derna på, vid uppvaknandet äro olustiga och dåsiga samt hafva benägenhet att frysa.
helsade med fröjd förslaget att promenera till grottorna för att der hålla kafferep, medan bränningarne dånade nedanför.
Snart var det lilla sällskapet färdigt till aftåg och började stiga uppför bergets slutt- ning i den allra bästa stämning.
Men knapt bredde bokarnes breda kronor sina spelande skuggor öfver skogsstigarne, förrän Klara, i stället för att skämta och jollra med den » humoristiske hafsmannen », skyndade att med feberaktig ifver taga plats vid den unge verl ds mannens sida, och det, hon hade att säga honom, lät dem båda rent förgäta sina tre kamrater.
Halverson nyktrade till vid ett hugg af svartsjukan.
» Fördömda hexa, som inte en gång skonar en ärlig kullabofiskare! » mum- lade han i sitt bruna, krusiga skägg.
Helena började ana, att hon och mannen blott tagits med » för skam skull », och att hela färden varit planlagd, för att Klara skulle få vara ostörd tillsammans med deras hyresgäst.
der dessa fritimmar styrde om, hvad som ej kunde undangöras förut af tje- narinnorna — vore detta ej en billig gärd åt dem, som alltid få de hårdare sysslorna på sin del och den minsta friheten?
Förhållandet mellan tjenare och herrskap är i allmänhet allt annat än godt, och det tillkommer den mest upplyste att derför råda bot.
A f tje- narne kan man icke vänta något ini- tiativ häruti.
» Jag tror vi helt regalt vända om med vår kaffeplunta, » föreslog Helena och tvär- stannade.
» Och låta henne förstå, att vi äro några regala flundror, som trodde, att hon höll oss för menniskor och likar!
Nej, flat är jag, det medgifves, men ett sådant flundre- hufvud är j a g ändå inte. » För första gången kände fiskaren något af detta djupa klasshat, som blott behöfver en flägt af öfverklassens tanklösa ringaktning för att blossa upp.
(Forts.) och hälles i små portioner deröfver.
Vill man hafva färgen mörkare, tillsät- tes 5 gram vesuvin på samma sätt.
Sedan halmen kokat en timma, är den vanligtvis färdig att skölja, men får den ligga i spadet öfver natten, blir färgen fastare.
Huru man färgar mörkblått är mig obekant.
På samma sätt som lös halm kunna äfven färdigflätade halmhattar m. m. färgas, utan att derför förlora formen.
Hemslöjd.
Hur halm blekes och färgas.
(Som svar till Ina n:r 200).
Halm blekes lättast på följande sätt: Sedan halmen under blomningstiden blifvit skördad och bundtad i större och mindre kärf- var, allt efter längd och groflek, ut- bredes den i solfjädersform på den daggdränkta marken om morgnarna.
För detta ändamål bör man utvälja en öppen plats, der solen ligger på, såsom t. ex. en åker; gräsplan eller torra ängsmarker.
Skulle solhettan blifva för stark vattnas halmen, hvilket helst bör ske vid middagstiden.
Om deremot starkt regn inträffar, hopsamlas bundt- arna och bringas under tak.
Förfar man på detta sätt, kan halmen vid tjenlig väderlek vara fullblekt inom 5 till 8 dagar.
Fdrgningen tillgår sålunda: 1) Iiödt: Till de flesta färger använ- des gerna metoden att förut koka hal- men | timma i vatten, hvarigenom den göres mera mottaglig för färgen samt renas något dessutom.
— 2 S halm Tjenarne.
nedlägges i en oförtent, stor kittel, ko- Tjenarinnorna.
Ofta hör man klagas kar .| timma, hvarefter upplöses 22 öfver, att dessa » springa ute » om nät- gram saffranin i ljumt vatten, hvilket terna, lemnande dörren öppen, ja, t. o. m. hälles öfver halmen i små portioner, hvarefter kitteln, under ständig omrö- lampan i köket brinnande under flere timmar, medan de roa sig utomhus.
ring får koka en timme.
Nu tages halmen upp, sköljes och utbredes att Det är också af dem en stor osed, som torka samt bundtas.
kan få vådliga följder, men att söka förekomma det genom förbud eller vak- 2) Brunt: 2 Ti halm, 150 gram gelb- samhet, säges vara förgäfves.
Låt oss holz, 315 gram rothoh inknytes i en derföre tänka på något annat sätt emot påse och kokas tillsammans med hal- denna olägenhet.
Att ungdomen vill men under en tygbit och tyngd i 3 och bör få roa sig, är ju allmänt med- tim.
Sedan upplösas 130 gram jcrn- gifvet, och derifrån kan den tjenande vitriol i kokande vatten, när det är väl klassen omöjligt blifva ett undantag, upplöst hälles det öfver den kokande men då vi sysselsätta dem hela dagarne halmen och kokar 1 timme.
Ligger i eller lemna blott en helgdagsafton i spadet öfver natten.
veckan fri åt dem — månne de ej 3) Svart: Betning: Till 2 Ti halm hafva skäl att önska öfverskrida grän- tages 2 lod jernvitriol och 2 lod kop- sen.
.
.
Husets döttrar roa sig nära parvitriol, sönderstötes och löses väl i nog hela veckan någon del af dygnet, kokande vatten, hvarefter halmen ned- de äro ofta borta på nöjen halfva nät- lägges deruti och kokas sålunda i 2 terna.
.
.
och här kommer jemförelsen!
timmar, hvarefter halmen upptages och En jemförelse, som ej kan verka godt betan slås bort.
Nytt färgspad slås i å nägon sida.
Om nu mau toge sig grytan (jern-), och halmen samt 2 Ti till att någon gång under veckans lopp rothoh nedläggas och kokas i 3 timmar; tillåta sin tjensteflicka ett väl valdt nöje, ligger i spadet öfver natten samt sköljes om hon fick några timmar af onsdags- väl i varm sodalösning.
eftermiddagen till att reparera sina klä- 4) Grönt j 2 Ti halm; 10 gram bril- der och söndagseftermiddagen fri till jant grönt upplöses i ljumt vatten samt kl. 0 med viikor att icke smyga sig ur öses i små portioner öfver den kokande huset senare, och om husets dotter un- halmen.
Sedan löses ö gram eurcum Det förnedrande uti att ha låtit narra sig till att blifva medhjelpare i något sådant framstod klart för båda makarne och väckte deras harm såväl mot Klara och Steinerz som mot Anna, fastän både Helena och hennes man efter en stunds besinning frikallade den unge mannen från annan skuld än att villigt följa fruns lockelser.
Thyra.
Bakning.
Falska pepparkakor.
5 hela ägg, 1 &amp; socker vispas väl, 1 Ti tvättadt smör skiras och inröres, 20 ort kanel, man- del, 4 teskedar hjorthornssalt, mjöl så mycket som behöfs.
Degen kaflas ut, bestrykes med ägghvita och öfverströs med socker.
Skäras, medan de äro varma.
Eka.
Holländare.
100 gram smör, 100 gr. socker, 100 gr. rifven sötmandel, 100 gr. mjölk, 1 ägg blandas tillsamman och lägges i släta pastejformar till en 2-kronas tjocklek, i botten och omkring kanterna af formen.
Bakas i rätt varm ugn och fyllas, då de skola användas, med äpplemos.
Små lock bakas sär- skildt och påläggas.
M. Matlag-ning-.
Flottyrmunkar.
' / s stop vatten och ' / « skalp, smör kokas upp, deri iröres så mycket hvetemjöl som till vanlig klimp- deg, tages deraf små klimpar, som ko- kas i flottyr, hvilken skall vara väl brynt förut.
Munkarne äro färdiga, när de se bruna och hårda ut.
• » Ullisn.
God sill.
Man lägger 1 sill i vat- ten en dag samt skär den sedan i bra stora bitar på snedden.
Uppkokar ' Is qvarter ättika med lagerbärsblad, peppar och dill, hvilket slås kokhett öfver sillen, och lägger genast en tall- rik öfver.
Ates sedan kall, då den är utmärkt god, i synnerhet på sommaren.
Elsa.
God klimp.
Lägg bra mycket smör i en kastrull med litet mjölk, socker och mandel, vispa deri mannagryn, och låt det koka, tills det blir tjockt.
1 eller 2 ägg iröras, sedan den är aflyft från elden.
Elsa.
Biff.
Hvad är väl fatalare än en seg biff; man anfaller den med knif, med käkar och tänder — allt förgäfves!
Biffen motstår alla bemödanden och blir slut- ligen hård och torr som trots något gam- mal hästläder.
Vill man likväl svälja den, riskeras lifvet genom qväfning af en köttbit.
Ja, man är borta pä en bjudning just i en skön knipa: den bästa utvägen » går ej an », anseendet af bildad person och undseendet med värdinnan göra oss kanske till hälft sjelfspillingar, men skenet måste räd- das!
Derför är det jag vill råda hvarje husmor, som genom slagtarens svek eller uppköparens okunnighet fått omöj- ligt bifikött och ej har tillfälle att er- sätta det med något annat: låt först finhacka köttet.
Detta kända medel är dock ej alltid nog, blanda det med stötta skorpor, och biffen skall åtmin- stone intet vålla olycka.
.
.
Falsk skSldpaddssoppa.
Finhackad charlotten- och rödlök fräses med smör, när det är nästan, men ej fullt brynt, spädes det med något buljong, och får alltsammans koka en stund, hvarefier löken frånskiljes och buljong, helst af kalf, tillsättes.
Får ett hastigt uppkok och serveras sedan med fiskfärs, skuren i små tärningar, hvilka läggas i sopp- skålen, eller ock med stekta brödskifvor.
It.
Ett beqvämt och sparsamt sätt att koka gröt.
En half liter risgryn sköl- jes väl och lägges i en större kruka, hvarest man sedan slår mjölk.
Insattes sedan i en kakelugn, der spjellet skju- tits för en half timma sedan.
Ses ofta efter för att omröras eller spädas.
K o - kas långsamt, men blir ypperlig.
It.
Handarbeten.
En ganska treflig och mycket billig arbetsväska kan fäs på följande sätt.
Man syr en påse af blått siden eller plysch, 3 dm.
lång och 2 | dm.
bred ungefär.
Derefter virkar man af gul makramétråd en spets, ungefär 2 dm.
bred, och som bör vara försedd med tämligen stora uddar samt hafva en längd af 5 dm.
Denna hopsys på tvänne sidor, så att den blir öppen, der uddarne finnas.
Därefter sys den på den färdigsydda påsen, hvarvid af denna 1 dm.
blir fri.
Därefter förses väskan med dragsko och snöre, som kan bestå af ett upplägg af makramé- tråd.
Elin.
Inlag " g n i n g a r.
Hur användas paradisäpplen?
(Svar till frågan n:o 190 '.)
N:r 1.
Halfva skaften afklippas, och alla maskstung- na små äpplen fråntagas; de felfria läggas i ett stenfat.
Till 1 liter upp- kokas ' / 2 liter kryddättika med 250 gr. (omkring 19 lod) socker och slås kok- varm på äpplena, som öfvertäckas.
Då de kallnat, slås de på burkar och öf- verbindas samt förvaras på fuktfritt ställe.
Serveras till allt slags stek.
N:o 2.
Paradisäpplena piggas och skaften afklippas, hvarefter äpplena vägas.
Till hvarje kilogram (2 ' / 3 Ti)
ManusKi-ipt, s o m e] a n t a g e » till I n f ö r a n d e, å t e r s ä n d e s, s å v l d a p o r t o b i - f o g a s.
Inga o f r a n k e r a d e f ö r s ä n d e l s e r l ö s a s.
I r \ I I kl I \ — f \ J IM A n n o n s e r m o t t a g a s e n d a s t m o t k o n t a n t llqvld I f ö r s k o t t a f 2 6 ö r e pr o _ spalt, petltrad (= 10 s t a f v e l s e r).
Ingen a n n o n s I n f ö r e s u n d e r I k r o n a xxxxxxxxyxxx&gt;o^yyx&gt;6&lt;xx !&gt;6&lt;yyyx&gt;6&lt;yyxxxyykkxyxyxyxx Observera!
A t t alla ä k t a " La Graeieuse " äro försedda m e d n e - danstående s t ä m p e l: Alla fördelar framför A.
l l m ä n t sorter?
o r l i ä x x c i t om •i andra n b ä s t a • n 5 såväl i höga som låga endast former, finnes att erhålla hos V H HENRJC LABATT STOCKHOLM n r i Kongl.
A n ^ | e D r o t c L a b a t t, Hofleverantör, t n i n g g a t a n / / S t o c l s l i o i m.
Obs.!
Tillsändes, om lifvidden uppgifves i centimeter eller decimaltum.
Obs.!
Order mottagas äfven genom I d u n s U t r ä t t i i i n g s b y r å, Stockholm.
[282] xk&gt;66&lt;xxyxxxxk&gt;^Xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxyx frukt tages lika mycket socker, 10 kryddnejlikor och 15 gram (ett drygt lod) kanel.
Häraf kokar man en tjock lag, som slås öfver äpplena.
Efter ett par dagar slås lagen af och kokas upp, hvarefter äpplena åter läggas i och få ett eller ett par uppkok.
Om några dagar hälles åter lagen af och samman- kokas, tills den blir som tjock sirap, som slås Öfver äpplena.
Ofverbindes och förvaras.
Drycker.
Krusbärsvinberedning.
Omkring 20 kannor mogna gröna krusbär stötas med trästöt i träkärl, som ej får gifva någon bismak ifrån sig.
Derefter pres- sas massan genom ett träsåll och sedan genom en bårsil.
så att saften blir kärn- fri.
Sedermera hälles saften (5 knr) å en vinankare (15 knr rymd), hvar- efter sockerlagen beredd af 30 skalp, brunt farinasocker och 9 knr friskt käll- vatten, som val uppkokas, skummas och afkyles till sommarvärme, fylles i ankaren, så att jäsrum af en fingerlängd återstår.
Den sockerlag, som ej åtgår, förvaras jemte ankaren i svalt rum, och tillsprundas ankaren ej hårdt un- der jäsningen samt ruskas dagligen.
Då jäsningen efter 6 veckor upphör, fylles den Öfverblifna lagen på ankaren eller, om lagen åtgick vid första fyll- ningen af ankaren, uppkokas friskt käll- vatten, som afsvalnas till sommarvärme, fylles på ankaren, hvars sprund der- efter tillslutes och täckes med askdeg, hvarefter den ställes i frostfri källare till maj månad följande år, då vinet silas på buteljer, som väl korkas och hartsas.
Vinet blir bättre, j u äldre det blir.
Tapphålet i ankaren anbrin- gas högre upp an vanligt, emedan el- jest bottensatsen medföljer vid aftapp- ningen.
Sprundet göres fyrkantigt, emedan kärlets rengöring deri genom underlättas, » Ullis ».
Frågor.
H:r 2 I 9.
H u r u s k a l l j a g p y s s l a m e d m i n a r o s o r, f ö r att k n o p p a r, s o m t i l l k o m m i t n u p å s e n s o m m a r, s k o l a h i n n a slå u t?
Jämmerligen.
M:r 2 2 0.
E n fattig flicka frågar, h u r d e v i r k a d e m ö s s o r, s o m n y t t j a d e s i v i n t r a s, för- f ä r d i g a s, ej d e v a n l i g a, u t a n d e h v i l k a s m ö n - s t e r s e r u t s o m våffelrutor.
Signe.
N:r 2 2 1.
O m någon af Iduns läsarinnor v e t, h v a d s o m f o r d r a s a f e n u n g flicka, s o m t ä n k e r e g n a s i g å t s j u k s k ö t e r s k e k a l l e t, så v a r g o d l e m n a g e n o m I d u n s n a r u n d e r r ä t t e l s e till N:r 2 2 2.
E n o b e m e d l a d u n g flicka från l a n d e t frågar, h v a r h o n i U p s a l a k a n få lära sig h a n d a r b e t e n m e d m ö j l i g a s t r i n g a k o s t - nader.
U p p g e pris p r m å n a d!
Viola — d.
N:r 223. a) E n u n g fru frågar, h u r u m a n ä n d a m å l s e n l i g a s t b ö r k l ä d a ett b a r n o m 3 m å n a d e r?
b) H u r u skall m a n få b o r t b l ä c k - fläckar från p o r s l i n s - o c h b e n s a k e r?
c) H u r tillredes sill- o c h å l s o p p a?
dl F i n n e s n å g o t m e d e l, s o m k a n f ö r h i n d r a h å r e t s affallande p å e n k o r t h å r i g s ä l l s k a p s h u n d, 1 år g a m m a l?
N:r 2 2 4.
H u r u skall t r å t y l l t v ä t t a s o c h s t r y k a s, så a t t d e t s e r u t o c h f ö r sig s o m nytt i g e n?
Kunna Gants de Suode färgas?
I s å fall h v a r?
Gammal prenumerant.
N:r 2 2 5.
H u r p r e p a r e r a s a r b e t a d e graf- k r a n s a r, så d e se ut, s o m o m d e v o r o s t r ö d d a med rimfrost?
Lovisa.
N:r 2 2 6.
Kunna k ö k s p u m p o r konserveras, så att d e s o m f ä r s k a k u n n a f ö r v a r a s f ö r v i n - terbehof?
Lovisa.
N:r 2 2 7.
P a r i s frågar, h u r m a n skall få l ä d e r k ä n g o r a t t ej h å r d n a?
N:r 2 2 8.
S k u l l e d e t finnas n å g o t m e d e l att f ö r d r i f v a e l l e r m o t a r b e t a s t a r k ä n g s l a n o c h o r o, s o m alltid i n f i n n e r sig, d å j a g skall b o r t, a n t i n g e n d e t n u är p å b j u d n i n g a r e l l e r i s t ö r r e o c h m i n d r e s ä l l s k a p?
J a g är h e l t u n g, o c h det är f ö r m i g e n v e r k l i g p i n a att angripas af denna ängslan, s o m förleder mig till m å n g e n tafatt h a n d l i n g o c h f ö r o r s a k a r s v å r h j e r t k l a p p n i n g.
.Tag v o r e i n n e r l i g t t a c k - sam, o m n å g o t råd kunde gifvas m i g.
18.
N:r 229- Hvad s a m m a n f a t t a s i o r d e t » c h i c », o c h hur m a n s k a l l k u n n a t i l l e g n a s i g d e t.
Emelie v. F. Hs 2 3 0.
H a f g o d h e t e n m e d d e l a n å g o t på- litligt o c h verksamt m e d e l m o t vårtor på händerna?
Harald.
Svar.
N:r 1 1 9.
3 skalp, h e l y l l e l a p p a r j e m t e 2 skalp, u l l s ä n d a s till SalUströmska fabriken i Jönköping, o c h 20 a l n a r t y g e r h å l l a s.
Frida N.
N.
N:r 1 5 1.
A l i h ä n v i s a s till N: o 26 a f » I d u n » f ö r å r 1S89, h v a r i f i n n e s en u p p s a t s r ö r a n d e s i d e n l a p p a r s a n v ä n d a n d e till raffeltyg.
Frida N.
N.
N:r 2 0 1.
K ö p i en g a r n h a n d e l f ö r 3 0 ö r e n i o t r å d i g t » s k a f t g a r n ».
L ä g g u p p d e r u t a f SO m a s k o r m e d en l a g o m g r o f v i r k k r o k.
T a g s e d a n i d e n första u p p l ä g g s m a s k a n o c h v i r k a så r u n d t o m k r i n g täta k o r t s t o l p a r.
M e n tag a l l t i d i d e n f r ä m s t a m a s k a n o c h ej i d e n b a k o m, t y d å b l i r d e t ej v a c k e r t.
Ö k a h v a r t t r e d j e h v a r f, tills v ä s k a n b l i f v i t 1 qvarter h ö g, d å Ökningen o c h kortstolparna s l u t a s.
I stället v i r k a s ett h v a r f täta l å n g - s t o l p a r.
Uppå d e t t a v i r k a s s e d a n e t t g a l l e r på följande v i s.
L ä g g o m k r o k e n 3 gånger o c h tag o m 2 m a s k o r o c h i d e n 3.
L ä g g s e d a n u p p 4 l u f t m a s k o r o c h, d å detta är g j o r d t, v i r k a d å en l i k n a n d e s t o l p e s o m d e n förra och tag n e d i s a m m a maska.
P å d e t t a sätt fortfares, tills h v a r f v e t är fullt.
D e tre f ö l - j a n d e v i r k a s p å sä Rätt, att k r o k e n l ä g g e s o m b l o t t 2 g å n g e r till l å n g s t o l p a r n a, h v i l k a s k o l a v a r a f y r a, s o m v i r k a s o m d e tre l u f t m a s k o r n a i f ö r r a h v a r f v e t.
O c h i d e t t a h v a r f skall d e t läggas u p p blott 2 luftmaskor mellan stol- parna.
P å d e s s a t r e h v a r f v i r k a s n u ett l i k n a n d e s o m d e t f ö r s t a, n ä m l i g e n det m e d de tre o m t a g e n.
(T y i dessa inträdas lag- om breda atlasband, ljusblåa, de k n y t a s p å s i d a n m e d en r o s e t t.)
D e t sista h v a r f v e t s k a l l v a r a 7 s t o l p a r, s o m v i r k a s o m d e tre l u f t m a s k o r n a, så d e t b l i r s o m e n u d d.
S e d a n v i r k a s h a n d t a g e n h a l f aln l å n g a utaf kortstolpar, h o p v i r k a s i ena sidan, sys s e d a n d i t e n på h v a r j e s i d a, e n l i t e n bit emellan.
Väskan hopvirkas i botten m e d små uddar.
Dessa arbetsväskor begagnas m y c k e t i min h e m t r a k t o c h äro a l l m ä n t o m t y c k t a; o v i l k o r - ligen de billigaste, m a n kan få; k u n n a tvättas, o m d e blifva s m u t s i g a, b l o t t m a n t a g e r ur b a n d e n.
A r b e t a s p å en d a g.
M — a.
— En b i l l i g ocli v a c k e r s a m t d e s s u t o m y t t e r s t h å l l b a r arbetsväska f ö r f ä r d i g a s lättast af h a l m, h v a r s g r o f i e k o c h färg valjes efter behag.
A t t här iöreskrifva bestämd!
tillväga- g å e n d e v i d a r b e t e t s k u l l e blifva allt f ö r v i d - lyftigt på grund a f den mängfald a f olika s l a g s halmflätor, h v i l k a härtill k u n n a a n v ä n - d a s, n ä m l i g e n s m a l a o c h b r e d a, släta o c h u d d i g a, s p r ä c k l i g a o c h e n f ä r g a d e o.
s. v.
D e s s - utom f ö r e k o m m a halmväskor i en otalig m ä n g d f o r m er o c h storl ekar, v e x l a n d e från d e ^ g r ö f s t a till d e finaste.
Ä f v e n k a n m a n v i d flätning a n v ä n d a s. k.
kålvass (Scirpus lacustris), hvilket isynnerhet • är l ä m p l i g t till v ä s k o r o c h m a t t o r.
F ö r att blifva s e g o c h v a c k e r till färgen b ö r d e n s k ä - ras v i d m i d s o m m a r t i d e n s a m t t o r k a s (ej b l e - kas), förvaras i torrt rum och blötas vid an- vändningen.
F l ä t n i n g m e d h a l m o c h k å l v a s s är en s y n - nerligen nöjsam och underhållande syssel- sättning, s o m lämpar sig väl såsom s k y m - ningsarbete o c h för d e m, s o m hafva svaga ögon.
Thyra.
N:r 2 0 5.
V i d färgläggning af fotografier a n v ä n d e s e n d a s t vattenfärg; f o r att få d e n n a att fästa, b e s t r y k e s först f o t o g r a f i e n m e d ox- galla.
Thyra.
N:r 2 1 1.
V i d f ä r g n i n g a f mossor förfar m a n p å s a m m a sätt s o m m e d h a l m; se svar till Ina n: r 2 0 0.
Thyra.
Breflåda.
Ulla o c h — m a.
H j e r t l i g t t a c k f ö r e d r a b i - drag.
M y c k e t välkomna åter!
En prenumerant, s o m ä m n a r flytta, får å den postanstalt, der det prenumererats, e r - l ä g g a en transportafgift af 25 öre, d å e x e m - p l a r e t .öfverflyttas.
H.
Ö.
T a c k.
A n t a g e s.
A.
Y.
A n n o n s e n k o m f ö r s e n t till förra numret.
Blomstervän.
H j e r t l i g t t a c k; g l ö m ej b o r t I d u n.
S k u l l e n i ej m e r a r e g e l b u n d e t v i l j a m e d a r b e t a?
I så fall k o r r e s p o n d e r a m e d r e - daktionen!
Red.
Innehållsförteckning: D r o t t n i n g Sofia, » Sofiahemmetss r i n n a; a f J. N — g.
(M e d p o r t r ä t t).
— T i l l - k ä n n a g i v a n d e.
— S t u d i e r; p o e m a f Gerd.
— S k r o c k; u r v e r k l i g h e t e n a f Jedward.
— M u - siken i h e m m e t, dess bruk o c h m i s s b r u k; n å g r a f u n d e r i n g a r o c h r å d a f Ebon Hoi — B a r n e n s l e k s a k e r; a f Lalage.
— F ö r s e n t; 8 k i s s a f E — th.
— G a s t r o n o m i s k a k å s e r i e r.
I V: O m r a p p h ö n s; a f En gourmet.
— O m q v i n n a n s v ä r d e.
T r e a r t i k l a r a f Irma von Troll-Borosiyäni.
I I I.
— H ö s t t a n k a r; a f Ulla.
— Tvätt.
I.
— Teater o c h musik.
— Skogs- frun.
B e r ä t t e l s e f ö r I d u n a f Ave.
(F o r t s.)
Våra barn.
— Tjenarne.
— Hemslöjd.
— Bakning.
— Matlagning.
— Handarbeten.
— Inläggningar.
— D r y c k e r.
— F r å g o r.
— Svar.
— Breflåda.
Annonser.
Annonspris: 25 ö r e p r p e t i t r a d (= 10 s t a f v e l s e r).
Ingen annons införes under 1 kr.
LEDIGA PLATSER.
Att förestå ungkarlshem hos medelålders tjensteman nära Stock- holm sökes en enkel, duglig, kompe- tent och möjligen något bemedlad per- son, som kan åtaga sig att med om- tanka och huslig omvårdnad hufvud- sakligen ensam sköta ett sådant; något litet mjölkhandtering förekommer äfven.
Fullt upplysande svar med uppgift om lönepretentioner, ålder, rekommendatio- ner jemte fotografi (som återfås) torde i höst sändas till » Litet landthushåll », adress: Blomsterhandeln, Stora Vattu- gatan 7 A.
[443] Till inst.
höstflyttning finnes plats ledig i ett större landt- hushåll för en duglig och pålitlig ko- kerska.
Betyg jemte lönepretentioner och om möjligt fotografi sändes till fru Mathilda Magnusson, Forssa, Bor- länge.
(G.
23791) [456] P ö r e t t a n s p r å k s l ö s t fruntim- mer, ej för ungt, vant vid matlagning, bakning och sömnad, finnes plats ledig 1 nov.
hos familj, boende å bruk i närheten af Gefle.
Svar med uppgift å lönepretentioner torde insändas till » A.
K.
», Gefle, pöste restante.
[449] En.
a n s p r å k s l ö s, b i l d a d flicka med godt lynne och barnkär, ej allt för ung, kan nu genast få pl.
i Finland som » barnfröken » för 2:ne små flickor.
Sök.
skall vara musikalisk och tala fly- tande tyska.
Svar med fotografi och uppg.
om ålder, lönepret.
och referen- ser sändas till fru Janzon, Jakobsbergs- gatan n:r 29 — 31, 3 tr., hvilken äfven lemnar närmare underrättelser.
[444J F ö r en d u g l i g o. p å l i t l i g hus- hållerska finnes plats på landtegendom, der äfven är tillfälle till billig inackor- dering för en ung flicka, som vill öfva sig i husliga göromål.
Skriftlig an- mälan till » A.
O. », Norrtelje.
[441]
Vf vilja särskildt fasta uppmärksambeten på Iduns Iämpllghet för plats- sökande och platsutbjudande annonsörer, äfvensom för alla Öfrlga slags i r * \ I i u I L / \ J IN annonser som beröra familjekretsen.
— Annonser mottagas endast genom 8.
Qumaelius annonsbyrå och hos redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
ombesörjer genom fullt kompetenta personer uppköp i alla möjliga branscher gratis Iis DnitHri F i a t s på en större gård på landet finnes den 24 oktober för en hygglig och ordentlig ensam jungfru, som kan förete goda rekommendationer från in- nehafda platser.
Endast inom hus före- fallande sysslor förekomma.
Svar till Iduns byrå, märkt » A.
J. » [463] God p l a t s e r h å l l e r e t t p r a k t i s k t ocli e n e r g i s k t fruntimmer med vana vid o c h skick- lig-het itti h ö c k e r s u p p l ä g g a n d e, f ö - rande och afslutande, korrespondens och öfriga kontorsgöromål.
D e r - j emte hör sökanden ega goda kunska- per i lefvande språk, särskildt tyska o c h engelska, m e n framför a l l t fär- dighet i svenska språkets hehandling.
I n g e n, s o m ej e g e r n y s s n ä m d a e g e n - skaper, torde göra s i g besvär.
Svar med nödiga upplysningar o c h o m m ö j l i g t m e d fotografi torde sändas t i l l » D u g l i g h e t 75 », a d r e s s I d u n s B e - daktion, Stockholm.
[355] PLATSSÖKANDE.
E n xmg flicka af god familj ön- skar med snaraste plats i en aktnings- värd familj i stad eller på landet för att undervisa minderåriga barn i van- liga skolämnen, språk och musik.
Den sökande är van vid undervisning och kan förete goda rekommendationer.
Svar till » H.
B.
», Upsala, pöste rest.
• " [436] En anspråkslös flicka önskar p l a t s i familj att gå frun till hända.
Kunnig i matlagning och inom hus förefallande göromål.
I brist deraf på egen hand sköta en enklings eller ung- karls hushåll.
Den sökande är barn- kär och eger förmåga att sköta ett hem med ordning och flit.
Goda re- kommendationer finnas från föregå- ende platser.
Svar, märkt " » Ordning och flit », Norrköping, pöste restante.
(G.
23710) åt [458] E n b ä t t r e flicka, kunnig i mat- lagning samt skicklig i sömnad, söker pl, i familj att gå frun till hända.
Svar till » J.
E.
», Drottnings;.
86, portvakten.
mot Iduns E n Ting flicka m. jemt o. gladt lynne, van vid husl.
görom., kunnig i enklare matl.
samt något musik, önsk.
pl.
i ett godt o. vänl.
hem, der hon kan vara t. nytta o. sällsk.
Goda rek.
finnas.
Svar märkt » Snar verksamhet », Eksjö, p. r.
[45O] Doktor A. Afzelius S o m v ä r d i n n a hos bättre ungkarl eller enkeman söker en huslig flicka pl.
Svar t. Forssell, Döbelnsg.
11, Sthlm.
Lilla Vattugatan 24 är återkommen och mottager sjukbesök 9 — 10 f. m. och 2 — 3 e. m.
Företrädesvis mag- och hudsjukdomar.
E m o t fritt vivre!
Uti ett bättre hem pä landet önskar en ung flicka af god familj plats för att gå frun till hända i hvarjeh.
husl.
bestyr.
Svar afvaktas till » I.
L.
», Tre- kanten, p. r.
[448] Strumpor, Tröjor, Kalsonger, Normalu Ylleskjortor, Maggördlar, Damasker, Knävärmare, V kade Mansvästar m. m.
För Fruntimmer: Stort och välsorteradt lager af Ylle Bomullsstrumpor, Undertröjor, Ylleunderlif, Tricotsn Simdrägter, Damasker, Knävärmare, Maggördlar, M västar, Yllekoftor, Yllekjolar, Bomullskjolar, Filtkjo schalar, Yllekragar, Teatermössor, Silkesschalar, Tric För Barn: Stort lager af Bomulls- och Yllestrumpor, Gosströjor, Gosskalsonger, Maggördlar, Damasker, M mössor, Yllevästar och Koftor, Ylleunderbyxor, Barnk västar, Tricotkostymer för Gossar (Byxor säljas särs ningar af tricot, Krokade Barnklädningar, Sockor m. t DIVERSE.
[153] y \ .Xlt i @ oc3.«a c i v a l i t é c r - J £ Til kännagifvande.
rgg Som min lokal, n:r 19 Drottninggatan, ovilkorligen måste utrymmas till tlcu 1 oktober d. å. för att tillträdas E n p r a k t i s k o c h b i l d a d flicka af god familj, med gladt o. jemt lynne samt van att handleda barn, söker plats som barnvårdarinna eller som sällskap för något äldre fruntimmer.
Den sö- kande är kunnig i sömnad och andra inom hus förefallande göromål.
Svar torde godhetsfullt inlemnas till » H.
L », Iduns byrå, Stockholm.
[455] F i a t s som sällskap och biträde i hushållet sökes af en ung flicka med god uppfostran, musikalisk samt kunnig i finare handarb.
o. klädsömnad.
Svar till » Gladlynt », Iduns byrå.
[461] F i a t s s o m b i t r ä d e i en aktad familj önskas af en duglig flicka med 11 års vana att konditionera.
Den sökande är kunnig i finare bakning, enklare matlagning, servering.
Kan dessutom på egen hand tillskära och sy barnkläder o. enklare klädningar.
Van vid flere slags finare handarbeten.
Kan om så önskas undervisa i musik.
Att blifva ansedd som medlem af familjen önskas.
Svar till » Viktoria », Bollnäs, pöste restante.
[452] 28, B&gt;egeringsgatan STOCKHOLM, är försedd med ett välsorteradt lager af alla slags tricotvaror till lägsta priser.
För Herrar: [465] F i a t s ö n s k a s för en föräldralös flicka af tjenstemannafamilj som säll- skap åt ett äldre fruntimmer att spela piano, läsa högt, deltaga i det husliga.
Små lönepret.
A f framstående familjer fås vidare rekommendationer.
Svar märkt » G.
M.
», Arboga, p. r.
[437] H T J L T E N B E R G S 28 E n u n g flicka önskar plats i ett trefligt hem för att vara frun behjelp- lig med alla inom ett hus förekom- mande göromål.
Vid lön fästes intet afseende.
Svar till » B.
L.
», Upsala, p. r.
Svaren afhemtas till den 1 okt.
Emot fritt vivre!
Uti en bildad familj i stad eller vid bruk i de nordl.
ländsk, önskar en flicka af god familj plats för att vara frun till sällskap o. hjelp i husl.
bestyr el.
delt.
i skrifn.
Svar innan 15 okt.
till » A.
Y.
», Mariestad, p. r.
[438] af ny Cgare, fästes allmänhetens uppmärksamhet I Q J O H N Tandläkaren C o n s t a n c e E l b e, Humlegårdsgatan 8, 2 tr. Bådfrågningstid 1 — 2.
[120] L E M Ä N, Dr ERNST I Q KonstYälnads- och Slöjdkurs ROLAND MARTIN Tandläkare Vasagatan 1 0, Stockholm, snedt emot Centralstationen.
[243] T a n d l ä k a r e n Adolf Hörnström 30 Regeringsgatan 30.
Mottagningstid helgfria dagar 10 — 2 och 4 — 6 e. m. OBS!
Verkställer allt, som hörer till tandläkarekonsten.
[240] Doktor C D.
Josephson H ö t o r g e t 1 1, 1 tr., Hvardagar 2 — 3.
Helgdagar 10 — 11.
Allm.
telef.
6 9 1 0.
Fruntimmerssjukdomar, Förlossningar.
för damer och barn.
Kursen börjar den 1 okt.
1889.
Undervisning med- delas i: Fornnordiska väfnader, Konst- sömnader, Knyppling, Träsnideri, Fors- linsmålning, Glasetsning m. m. An- mälningar mottagas samt modeller till påseende i lokalen Garfvaregatan 5 (Kungsholmen), 2 tr. Vidare genom korrespondens med undertecknade, som äfven sända prospekt på begäran.
Hedv.
Norberg.
Hanna Hansson, [464] Elev af Handarb.
Vänner.
H u s m ö d r a r!
Försöken Th. Winborg &lt;$&gt; C:is i Stockholm tillverkningar af Concentrerad Ättika på flaskor f ö r u t - spädning.
Senap, Sv.
P a n o p t i k o n dagar h e l a kl. dagen SALÉN, 18 Olycksfall-Försäkrings- Aktiebolaget Ö g o n l ä k a r e.
KANDINAVIEE Bostad: Stora Vattugatan 2, Mottagning: helgfria dagar kl. olycksfallförsäkring.
IBErE Beefsteaksauce.
Soja, pris- belönade och fullt flere gånger från 9 f m.
till 10 e.
m.
meddelar b l a n d a d efter e n g e l s k o c h fransysk smak, flere s o r t e r.
sön- [350] &amp; Med.
det T462] Barnsjuk- K u n g s t r ä d g å r d s g a t a n [341 öppet hvardagar oeh domar.
på gynsamma tillfälle, hvilket nu erbjuder sig, att köpa mitt återstående lager af Möbeltyger, Gardintyger, Mattor, Borddukar, Divansmattor, Orientaliska Mattor och Draperier m. m. till de lägsta möjliga reducerade priser.
Obs.!
Profver och tyger till aftagning utlemnas ej.
[133] Rektor C a r l piensbupg 14 Lilla V a t t u g a t a n 1 4.
Hvardagar ' / z 3 — H e l g d a g a r 10 — 11.
Behandlar företrädesvis [241] T r i c o t v a r u h a n d e l [lf6] [439] Dubbelt porto torde medsändas.
J O H N E n u n g flicka med godt föräldra- hem, praktisk och kunnig i husliga göromål, söker plats i aktad och god familj.
Lön begäres ej, men önskar endast få räknas som medlem af fam. Svar till » C.
A.
», Söderhamn, p. r.
E n u n g, b ä t t r e flicka önskar mot betalning få komma i en bildad familj, der grundlig undervisning kan lemnas i ett hushålls skötande.
Ke- flekterande behagade svara med sna- raste till » Oktober 1889 », Laholm p. r. och för uppdrag åt andra Alla saker skickas mot efterkraf och få returneras (dock genast) mot fraktkostnaden.
[154] [«3] och Skandinavisk Modetidnings abonnenter en obetydlig ersättning.
f [3 ' oJ jemförliga med de bästa utländska fabrikat.
Tillhanda- hållas hos Hrr specerihandlare.
[95] M A R I A PETTERSSON, född Konow, Drottninggatan 3 4, har nu återkommit och börjat sina va S å n g l e k t i o n e r.
mi
Gardiner från K.
M.
BP L U N D B E R G S Bosättningsmagasin f-m " 7 Storkyrkobrinken * 7 H ": r 1.
N:r 1.
Mönster mr 9491; 135 cm bred, i créme eller hvitt; a kr.
1,50 pr meter.
BT:r 2.
Mönster n:r 263; 90 cm bred, hvit; ä 50 öre pr meter.
.•• " ' ' i; .•• N:r 3.
Mönster n:r 1817; 120 cm bred, i créme eller hvitt; å kr.
1,15 pr meter.
N:r 4.
Mönster n:r 200; 125 cm bred, hy it; å 90 öre pr meter.
1?
••m — iiliirn W:r 2.
Stort urval af Kulörta Gardiner i randiga, blommiga &amp; gobelinmönster till pris pr luft af 18, 25, 36, 27, 31, 38, 42, 48, 50, 52, 54, 70 och 82 kr.
N:v I 3.
K.
M.
L U N D B E R G S Bosättningsmagasin 7 lT:r 4.
Storkyrkobrinken Stoekholm.
7 Gardiner
A n n o n s e r m o t t a g a, g e n o m 8.
Qumaellu * a n n o n s b y r å o c « no * r e d a k t i o n e n till 2 5 ö r e pr 4 - s p a l t l g p e t l t r a d (= 10 s t a f v e l s e r).
Tldn.
kottar éndait en kr.
för qvartaiet, befordringsafg.
Inberaknad.
Anordnar hvarje qvartal pristäfllngar för sina prenumeranter.
0&lt;?
(Q y £• 2 o ' TT * - P u m p e r n i c l s.
e L fe g- ° 8 £ &lt;D g.
•i 8P " Dessutom har mitt f a b r i k a t s näringsvärde genom tillsättning a f Maltcxtrakt ytterligare f ö r h ö j d t Maltose Funipemickel h ä l l e r s i g iVisk i l ä n g t i d.
F ö r s ä l j e s å 25 ö r e p r s t.
i m i n h u f v u d f ö r s ä l j m n g o c h filialerna.
p C. W. • • a n o r a m a n 5 * 0 W 13 å Djurgården är öppen alla dagar från kl. half 10 f. m, intill mörkrets inbrott [4b0] P po Sä et- © SO B CD B p OJ O en aq r-h Tvänne unga flickor kunna blifva inackorderade i ett godt hem på landet för att lära husliga gö- romål.
Vidare upplysningar lemnas genom » Husmoder », Söderköping, pöste restante.
[442] I cl- H u s m ö d r a r!
Kasten aldrig bort gammalt stick- ylle!
Undertecknad emottager jemte ull äfven gammalt ylle till spinning, väfning (för hand), schal- och filtbe- redning.
Hos mig spunnet s. k. tras- garn är bevisligen det bästa och vack- raste, som kan erhållas.
Spånadslönen den billigaste i Stockholm.
Berednin- gen af filtar oöfverträffad.
Otto Elmgren, &lt; Regeringsgatan 3 of O P » crq - |381] Pl: g.
O W O: Silfvermedaljer, D Suchard ' s SucharcTs Chocolat.
S U Cacao pulver, Cacao Soluble, ett rent lösligt pul- ver i bleckburkar på \, ^ och | kilo, är drygt, välsmakande och närande.
A f SucharcTs Cacaopulver får man 100 koppar på | kilo.
[21] Fabriksmärke.
KafTeak tiebolag, C H Till Iduns ärade, Pianomagasin.
mera lyckligt begåfvade, läsarinnor vå- gar härmed en mindre bemedlad yng- ling vända sig med en ödmjuk förfrå- gan, huruvida någon af dem skulle vilja mot 6 proc.
ränta låna honom 3- å 400 kr.
för afslutandet af sina studier.
Svar afvaktas tacksamt inom 8 dagar under adress » Mindre bemed- lad », Iduns redaktion, Stockholm, f. v. b., då närmare upplysningar erhållas.
Flyglar, Pianinos, Taffiar och Orglar från in- och utländska utmärkta Fabriker till de billigaste priser.
För instrumentens bestånd ansvaras.
Äldre Pianos tagas i utbyte.
OBS.
Ständigt lager af Flyglar från Bliithner och Pianinos från Q. Schwechtens berömda fabriker.
[447] A R D J.
6.
Hammars Lampkök.
Stor värmeförmågn.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
P r i s: enkla m e d en veke 4 å 6 kr,, extra s o l i d a 8 k r.
, m e d två v e k a r 12 k r.
o c h m e d t r e v e k a r 18 k r.
F u l l k o m l i g belåterjhet garanteras hvarje köpare.
[226] J.
G.
H A M M A R, 30 Malmskilnadsgalan GUST.
PETTERSSON &amp; Komp., 38 Regeringsgatan 38.
Flyglar, Tafflar och Pianinos från J.
G. Malmsjö.
[35] Prima sockersaltadt S l ö j d L v ä n n e n är för slöjdare och i synnerhet för trä- snidare den billigaste och bästa mön- stersamling.
Kostar å alla Sveriges postanstalter: 2 kronor och 50 öre för helt år.
Kan fås från årets början.
utaf halfvild slam, att expedieras i oktober mot efterkraf.
Familjer, som önska erhålla verkligt läckert hushållskött, torde med snaraste in- sända sina order till undertecknad.
Priset är: \ t:a om 25 kilo 17 kr.
\ » » 4 7 » 30 » franko Stockholm.
Emil Kr oks t a dt, [37G] postadress: När, Gotland.
[457] (G.
23602) En lärarinna, kunnig i handarb.
(äfven klädsömnad) o. musik, önskar hyra ett trefl.
rum o. kök i någon folk- rik trakt vid bruk o. jernv.-station, der hon kan erh.
arbete.
Svar t.
» Arbete », Göterborgs postkontors fiilial.
[4 5 1] K Ä P P - F A B R I K 38 Vesterldnggatan 38 ulle m m Svenska Konstväfnader och Broderier.
T i l l Kufvud-kontoi: Mynttorget 1.
[201 Nedra botten, I o. 2 tr. upp.
[207] Broderier, Trimmings, knypplade Skånska och Vadstena- Spetsar.
I » H a n d d u k s v ä f n a d e r och H a n d d u k a r.
* Till finare Damunderkläder finnas utmärkta Bomullsväfnader, hvilka i utseende och känsel likna linne, tillverkade af rund- fr trådiga, hårdtvinnade garner och särdeles omtyckta för sin håll- fr barhet och smidighet.
Beställningar å alla slag af Damunderkläder, fr Lakan, Örngått emottagas och utföras med omsorg.
fr fr Profver å alla slags Väfnader sändas frarilw.
K.
M. Lundbergs Bosättningsmagasin, fr fr 7 S t o r k y r l s o b r i x i k e x i 7. fr [85] &gt; 1 R A M L Ö S A ^ piantskole- PJ ar nu utkommen 433] oeh tillsändes franko.
CD O Helsingborg.
P.
J i sept.
1880.
E N S Kya monster efter önskan och bclwf.
Förkläden af ylle o c h U t s t y r s l a r.
&gt; * i * L i n n e - o. B o m u l l s v ä f n a d e r till Lakan o. Örugått.
I » L i n n e - o. B o m u l l s v ä f n a d e r till Damunderkläder.
* Min nya priskurant öfver rikhaltiga förråd^ af alla slags p R N: r 4 Klara Östra K y r k o g a t a N: r 4.
A l l m.
Telefon 244.
[285] et- ei " 85 A [4tj Erkänd utmärkt qvalité.
Samtliga Suchard ' s Chocolader äro garanterade ren Cacao och socker utan tillsats.
Suchard ' s Praliuer, Gianduja, Capsules, Noisettes, Nougatines och andra dessertchocolader rekom- menderas.
K o m ocli p r o f v a ångrostade och malda H.
U S - hållskaffe ä.
05 öre pr | kilogram = 80 öre pr skalp.
Beredt af prima Java eger det en fin och angenäm smak, är helsosammare än vanligt kaffe samt medför genom sin dryghet ytterst stor besparing.
So: o o Stockholm.
GUSTAF HOLMBLOM CO 00 m H vårt » Gotlands i rårkött, rSybeliörs- o U C [284] So rf- I S är det erkändt bästa, billigaste och helsosammaste kaffesurrogat.
Finnes i hvarje väl fournerad specerihandel i Stockholm och landsorten samt i parti och minut hos Stockholms Kaffeaktiebolag.
[293] ro 26, [445] l?
Gulu- oeh Stockholms Knyppling lemnas undervisning.
Vackra och noggrant utförda mön- ster tillhandahållas.
Pris 50 öre i timmen.
Svar t.
» Skicklig », Iduns byrå.
[450] g °§ r y Intubi-Kaffe o 02 02 J Mästersamuelsgatan blifvit N o r r 1 a n «1 s P 0 SCHUMACHER, g a t a n A N D E R S S O N S F ö r s ä l j n i n g och U t h y r n i n g lumpernichel är ett öfver hela Tyskland välbekant, af råg tillverkadt bröd, som alldeles skiljer sig från vanlig ankarstock derigenom, att det har undergått en särskilld bakningsmetod, som gör ^ &gt; det värdefullare som näringsmedel och samtidigt myckel lättsmält.
h- " O &lt; E.
J.
M a l t o s e bomull.
Originalmönslcr.
Akta färger.
Bästa materialier.
E N pr ~3 344 STOCKHOLM, GEENANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
